MÖ

NSTERVÄ

RLDA

R

M

ÖNSTERVÄ

RLDAR

M

ÖN S T E

RVÄ

RLDA

R

MÖ

NS

T E R VÄ

RL

DAR

MÖ N S T

ER

VÄ

RLDA

RM

ÖN

S

T E R V Ä

RLD

AR

M

ÖNST

ER

VÄ

R L D A

R

MÖ

NSTE

R V Ä RLD

AR

Mönstervärldar är en produktion av Sveriges Konstföreningar

i samverkan med FAS, Fiber Art Sweden.

Katalogredaktör Monica Larsson, Sveriges Konstföreningar

Grafisk design Marie-Louise Friberg Design

Tryck Tryckfolket, Malmö

Vandringsutställningen Mönstervärldar är en samproduktion mellan

Sveriges Konstföreningar och medlemmar i FAS, Fiber Art Sweden.

Den ingår som del i Sveriges Konstföreningars projekt Textil 2005, som

genomförs med stöd av Statens kulturråd.

Utställningen turnerar 2005-2006 och kan bokas av anslutna konst-

föreningar, som endast betalar fraktkostnad. Den är helförsäkrad.

Verken är packade i en kraftig trälåda, som också innehåller information

om konstnärerna, hängningsanvisningar samt pedagogiskt material.

För bokning kontakta Mathias Jansson på 040-16 41 10 eller

info@sverigeskonstforeningar.nu Se även www.sverigeskonstforeningar.nu

Monica Larsson

Det textila arvet finns i vår samtid, historiskt rotat. I projektet Mönster-

världar har åtta konstnärer ur nätverket FAS, Fiber Art Sweden, med olika

förhållningssätt till mönster arbetat utifrån från några frågeställningar:

Hur, när och varför uppstår mönster? Det kan handla om upprepning

som tilltalar ett sinne för ordning och skönhet, strukturella omtagningar,

tekniska eller filosofiska utgångspunkter. I den färdiga utställningen finns

därför textila kopplingar på olika nivåer.

Sammantaget är det något fragmentariskt över våra arbeten, som om

frågeställningarna inte ger utrymme för ett färdigt resultat. Snarare kräver

de att bli undersökta i tänkbara modeller eller ofullständiga skisser, som i

ett pågående samtal.

För mer information om konstnärerna se www.fiberart.nu

Anna-Karin Bylund, Konstnär, FAS

Mönstervärldar

21

Tarika Lennerbjörk

Table-runner (as I saw things), stickade löpare, 2005.

Katarina Wiklund

Tryckmaskinen i textilstaden Kaunasmatas först med »skrottyger«, tyger somanvänds om och om igen medan tryckarnajusterar färg och inställningar.

På tyget blandas allt. Fabriken tryckerkamouflage till den ryska armén, danskababytyger, litauiska blomstermönsteroch mina rutiga sofftyger. Underst skymtar förra årets sirliga julhälsning iguldtryck, på främmande språk.

För mig blev upplevelsen av dennasamplade mönstervärld en känsla av att ha fått syn på något som var JAG.Märkligt hur en blandning av 100 olikaviljor och uttryck på maskinens prov-medlöpare tilltalade mig med ett DU.Upplevelsen vid maskinen kändes sådjupt privat att jag nästan rodnade.

Dessa tyger, stela av lager med färgbar på en historia i olika skikt, en bild avsamtiden. Mönster från skilda delar avvärlden, tillkomna för olika ändamål,ledde mig till en känsla av att det i migfinns ett rum där jag tonar ned mitt ego,där jag inordnar mig i ett större samman-hang och där en annans erfarenhet blir till min.

Peter Cornell beskriver i sin essä Evigamönster hur »mönstermänniskor« hamnar på en undanskymd plats påkonstscenen. Där värderas verken efter

konstnärens individuella särprägel ochoriginalitet. Konstens kärna, individensunika uttryck står i centrum, och jag frågar mig: Har jag en kärna och hur förmedlar jag den?

Av tyget från Litauen har jag gjort treuppblåsbara sittplatser. Det uppblåsbararefererar till barns lek, men också noma-diseringen som följer i krigens spår. Kuddarna är placerade runt en bordsskivasom för tankarna till en spelplan och enkarta, till umgänge och förhandling.

En skulpturgrupp eller en sittgrupp, attsitta i och titta på. Sittkuddarnas tygerberättar alla dessa historier som någon-stans blev till en.

43

Britta Carlström

Syntes, 2005.Jag berättar historier och materialet ärmitt redskap, ett material som gärna haftett tidigare liv. På så sätt länkas arbetet ini tidigare gjorda erfarenheter. Det verksom är med på utställningen är en syntesav detta arbete: 18×18 cm stora »kuber«av diverse material och uttryck, textil,papper, klippfigurer, relieftryck.

»Genom att driva de textila materialensförmåga att inte se vackra ut så långt harhon funnit ett obehagligt nyansrikt språk.Anti-textila, demonstrativt slaskiga,fadda, trötta, stumma eller skummandeglansiga utseenden som mer än någotannat uttrycker tystnad.«

Susanne PagoldDagens Nyheter 16/5 1995

Maria Wahlgren

genom 2003. 2004-2005. Verket ingår i ett större arbete, som kort

kan beskrivas som en studie i väder. Frånatt ha betraktat världen utifrån rummet(där fönsterrutan skärmar ett inne från ett ute) har mitt intresse flyttat fokus tillatt betrakta världen i världen. I dettaintresserar jag mig för väder som enslags kuliss, scenografi eller ramberättelse– något dels utanför vår påverkan ochsamtidigt påverkbart genom ett miljö-engagemang.

Under 1998 gjorde jag en serie där jagvarje dag fotograferade naturen genommitt vardagsrumsfönster och satte ihopdessa dagliga fragment till en enhet. Enav observationerna var att ett år har ettvisst färgschema, en färgrytm.

I arbetet I huvudet sjunger Peps:Oh Boy! Vilket vackert väder, solen skiner idag, samlade jag in väder ochtemperaturregistreringar under ett år(2001) och överförde till broderad statis-tik. Varje diagramstapel broderades i dendagens »väderfärg« med nyanser i grå-gul-blå skalan.

Jag arbetar oftast i ettårsprojekt. Dessidé är en handling över tid med start ochavslut, som även innehåller reflexion överuthållighet. Att betrakta året, att följa enrytm ger struktur. Tiden genomgår en

brytning mellan då och nu, vilket ger envilsenhet och en nödvändighet att självskapa sig struktur. Betraktelsen blirockså ett sätt att konkretisera tid.

Min intention är att göra naturenbegriplig och greppbar sett utifrån migsjälv och min plats i det »stora rummet«, i världen. Vädret, som alltid finns, tillhördet offentliga rum alla förhåller sig till.Tvetydigheten i detta är intressant; ettmeningslöst vetande i och med att detligger utanför vår påverkan (miljömässigtinnanför). Men det är intressant därför attdet styr vår vardag, vårt humör och våraaktiviteter.

Insamlandet kan ses som ett koncep-tuellt verk i sig. Jag leder mig själv vidarei en process där jag fortlöpande år efter år gör nya sammanställningar avmitt material. Att tolka det insamladematerialet i en handarbetsteknik ger endimension av disciplin och reflekterarinsisterandet.

65

Eivor Willbacka

Ur ett och samma landskap, 2005,Jag är intresserad av mönster som uppstår som följd av naturliga beteenden.Något händer. Former börjar organisera sig. Mönstret uppstår i mötet mellan kontrasterna. I det här fallet möts ljust och mörkt, rörelse och vila.

Naturkonstruktioner 1–4, 2005. Akryl-målning, textil, papper på MDF-board.

Ordet mönster kommer från latinetsmonstra’re, som betyder visa. Om ordetkommer av att visa, ligger det nära tillhands att se mönster som ett föredömeeller en förebild.

En konstnär som arbetat med mönsterär William Morris, verksam i England islutet av 1800-talet. Kännetecknande förhans mönster är ytverkan utan djup-illusion, med rytmiskt böljande flöden avlinjer. Dessa mönster tillämpade hanexempelvis på tapeter och tyger. Hansintention var att utveckla formgivningen,men han ville även förnya samhället ochskrev bl a News from Nowhere, som ären utopisk skildring av ett socialistisktsamhälle.

Hans målsättning var att kunna skapavackra, men överkomliga föremål förvanliga människor. I själva verket blev detbara personer från de övre klassernasom hade råd att köpa hans dyrbarahantverksgjorda föremål.

Idag kan man jämföra denna ambitionmed IKEA, som vänder sig till en stor delav världen. Till skillnad från Morris harIKEA satsat på masstillverkning av sinamönster så att vanligt folk kan köpa dem.

Beröringspunkten finns i avsikten attpåverka. Båda skapar en slags trend. Iförlängningen kan man se detta mönster-skapande som en maktfaktor. Man styrfolks smak.

Man kan också se mönster som ennödvändighet i tillvaron. För att hanteravardagen krävs ett visst mått av syste-matik. Inom vetenskapen försöker manhitta samband, dvs mönster för attbeskriva den verklighet vi lever i. Möns-terskapande blir en metod att motverkakaos och studerar man naturen skönjerman ofta mönster i olika konstellationer.

I mitt arbete har jag använt mig avdessa naturens mönster, infogade i geo-metriska former. Jag har komprimeratoch omformat för att få fram en rytm islutresultatet. För mig existerar ett mot-satsförhållande mellan mönster i naturenoch geometriska former. En geometriskform är för mig en rumslighet som kanbeskrivas med en matematisk formel.Det är med andra ord en enkel form kon-struerad av människan. Naturen däremotär mer komplicerad. Den är aldrig per-fekt. Det sker alltid förskjutningar och detfinns alltid någonting som faller urmönstret.

I projektet Mönstervärldar har jag medfyra arbeten. Med hjälp av egen doku-

Anna-Lena Carlsson

mentation, som anteckningar och bilder,kommer jag att göra en upplaga om fyra.Det blir alltså 4x4=16 konstverk. Uppla-gorna kommer med all sannolikhet inteatt bli exakt lika. En viss förskjutning kanske.

http://www.morrissociety.org

7

Ulla West

Souvenirs En serie virkade ljusobjekt i organiskaformer som är gjorda av remsor klippta ur plastpåsar från mataffärer och mark-nader från olika världsstäder: San Francisco, Bangkok, Paris, Stockholm,London … Material och gestaltning är laddat med betydelser på ett öppet sättoch samtidigt personligt knutet till minnenoch erfarenheter. Det konkreta materialetoch dess funktion övergår till att bli del avett flertydigt mönster.

BowelTarm – Innanmäte – Medlidande. 2004Virkad av remsor klippta ur plast-prassel-påsar från en mataffär i Gröndal,Stockholm.

Pink Internal BellsSkära Invärtes Klockor. 2004Virkad av remsor klippta ur plast-prassel-påsar från mataffärer och marknader i Stockholm, San Francisco,Bangkok och London.

Intestinal LoopTarmvred. 2004Virkad av remsor klippta ur plast-prassel-påsar från en grönsaksaffär påRenstiernas Gata I Stockholm och frånen mataffär i Gröndal, Stockholm.

Black Gallstones Svarta Gallstenar. 2005Virkad av remsor klippta ur svenskahundbajspåsar.

Black Faecal Pearl Line Svart Träck-Pärl-Ledning. 2005Virkad av remsor klippta ur svenskahundbajspåsar.

Anna-Karin Bylund

Utan titel, 2005. Yllebroderi på linnebotten, 19×25 cm vardera

Jag minns berättelsen om pistolskottetsom träffade en pendeltågsruta. Rysligthur glaset krackelerade, men ingen blev skadad. Tänkte på hur kraften i skottet konfronterade den kraft som höll samman glaset, och på det mönstersom tog form i glasets yta. Såg framförmig hur en inre kraft i mig, en vilja attskapa, mötte motstånd i garn och lin. Är det när krafter konfronterar varandra

som mönster eller bild uppstår? Någon höll i pistolen, troligen arg och

frustrerad. Här sitter jag med en nål ochtänker på en mönstervärld utan någonuträknad ordning eller struktur. Jag låterdagens sinnesstämning avgöra formenoch färgernas placering. Jag tänker: »På denna yta rör sig ett mönster inom engiven ram. Kan jag upprepa mönstret?«.

Och strax gör jag ett till och ett till, omän i olika färger. Jag för in i ett system avtillverkning. Skottet ville förstöra. Min nålvill bygga.

8

www.sverigeskonstforeningar.nu