Kriminalvården och

Vårdvistelserna

KRIMINALVÅRDEN OCH

VÅRDVISTELSERNA

En beskrivning och diskussion om vilka faktorer som underlät-tar respektive försvårar att vårdvistelser fullföljs respektive avbryts.

Jan Gustavsson

Layout: Tina Ehsleben, Kriminalvården, Utvecklingsenheten, 2007 Tryckning: Kriminalvården, Reprocentralen, 2007 Ytterligare exemplar kan beställas från: Kriminalvårdens huvudkontor, Förlaget, 601 80 Norrköping. Fax nr: 011-496 35 17 Hemsida: www.kriminalvarden.se Beställn.nr: 4947

Innehållsförteckning

BAKGRUND 4

SYFTE 6

TEORETISKA OCH FORMELLA UTGÅNGSPUNKTER 7

METOD 8 Bortfall 9

ANSTALTERNA OCH VÅRDINSTITUTIONERNA 10 Anstalterna 10 Vårdinstitutionerna 10

VILKA INTAGNA BLIR PLACERADE? 11

VILKET INNEHÅLL HAR VISTELSERNA? 13

FULLFÖLJDA/AVBRUTNA VISTELSER 14

PERSONALEN/ DE INTAGNA OCH VÅRDVISTELSERNA 15

SPECIELLA FRÅGOR TILL DE INTAGNA 17

VÅRDGIVARNA OCH VÅRDVISTELSERNA 18

KLIENTERNA OCH UTFALLET 24

RESUMÉ 27 Var placerades de 100 intagna? 27 Hur gick det? 27 Hur upplevde tjänstemännen och klienterna att vistelserna fungerade? 27 Finns erfarenheter hos vårdgivarna som kan förbättra vårdvistelserna? 28 Vilka framgångsfaktorer finns det? 29 Diskussion 30

Litteraturlista 32

4

BAKGRUND

Kriminalvården satsar årligen stora resurser för att intagna och klienter skall kom-ma tillrätta med sina missbruksproblem. Det sker inom ramen för fängelsernas och frivårdens verksamhet men även genom s.k. externa vistelser där intagna vid fäng-elser beviljas vårdvistelser (f.d. § 34-vistelser). Vid dessa tillfällen avtjänar de sina straff eller delar av straffen vid vårdinstitutioner utanför kriminalvården, ofta vid behandlingshem eller familjehem. Nedan redogörs kortfattat för institutet vård-vistelser (f.d. § 34-vistelser).

Lagbestämmelserna enligt § 34 Lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL)1) in-nebär:

”Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda åtgär-der som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan medgivande att för sådant ändamål vistas utanför anstalt lämnas honom under lämplig tid, om särskilda skäl föreligger. Därvid skall särskilt beaktas om den intagne be-höver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendeframkallande me-del. För vistelsen skall ställas de villkor som kan anses erforderliga.”

From 1 januari 2007 har reglerna för § 34 vistelserna ändrats och kallas vårdvistel-se 3) SFS 2006:432.

”Vårdvistelse innebär att en intagen som har behov av vård och behandling mot missbruk av beroendeframkallande medel eller mot någon annat särskilt förhål-lande som kan antas ha samband med hans eller hennes brottslighet (t.ex. våldsbenägenhet, spelberoende eller sexualbrottsrelaterat beteende) får beviljas vistelse i ett hem för vård och boende eller i familjehem. Särskilda skäl skall inte krävas. Vårdtidens längd avgörs av den intagnes be-handlingsbehov vilket i vissa fall kan komma att innebära att hela vårdvistel-sen kommer att kunna genomföras före den villkorliga frigivningen. Någon kvalifikationstid finns inte reglerad.”

Denna lagändring från § 34-vistelse till vårdvistelse påverkar inte syftet med denna undersökning. Det grundläggande motivet för undersökningen är frågor om hur framgångsrika externa vårdvistelser fungerar. Möjligheterna för kriminalvården att påverka inriktningen av den externa behandlingen av missbrukare är begränsad men förberedelser inför vistelserna, samverkan inför och under vistelserna samt placerarnas och intagnas upplevelser av vistelserna har betydelse för vistelsernas genomförande. Givetvis har även de intagnas bakgrund och erfarenheter samt vårdgivarnas insatser betydelse för utfallet av vistelserna.

Kriminalvårdens använder sig av externa vårdgivare i hög utsträckning och de externa vårdvistelserna är en betydande kostnad för kriminalvården. Under år 2006 påbörjades 709 § 34-vistelser. Siffrorna har hämtats från kriminalvårdens officiella statistik 4).

I tidigare undersökningar 5) har inte närmare dokumenterats vilken roll som de olika vårdgivarna eller placeringsalternativen spelar för kriminalvårdens vårdvis-telser. Inte heller har beskrivits eller diskuterats kring vilka placeringar som varit framgångsrika och om det är möjligt att urskilja speciella faktorer som har bidragit till att placeringarna har fungerat.

5

Kriminalvården har upphandlat extern vård genom ramavtal med regionala vårdgivare t.o.m. 2006-06-30. Därefter har upphandlingen skett centralt men för närvarande finns endast godkända centrala ramavtal med andra vårdgivare än be-handlingshem eftersom den centrala upphandlingen har överklagats vid flera tillfäl-len.

Bakgrunden är sammanfattningsvis att kriminalvårdens utgifter för den exter-na vårdverksamheten är betydande och att det är intressant att undersöka om det finns faktorer som underlättar för vistelserna att genomföras enligt uppgjorda pla-ner, mer ofta än idag.

6

SYFTE

Med utgångspunkt i bakgrunden är denna undersöknings syfte att undersöka fram-gångsfaktorer vid externa vårdvistelser.

Undersökningens huvudsyfte kan delas upp på tre frågeställningar eller del-syften.

• Vilka intagna är det som blir placerade?

• Hur upplever tjänstemän och klienter att vistelserna fungerar vad gäller förberedelser, samverkan, vårdinnehåll osv.?

• Finns erfarenheter/upplevelser vid vårdinstitutionerna som in-nebär att vistelserna kan genomföras med större framgång än tidigare?

7

TEORETISKA OCH FORMELLA UTGÅNGSPUNKTER

I en skrivelse från regionkansliet i Göteborg 6) framgår

”I kriminalvårdens nyhetsblad ”What Works” nr 1-2006 berättas om den senaste ICTAB-konferensen i Santa Fe där världens mest kända forskare inom missbruksområdet träffas med intervaller på 2,5 år. Bill Miller konstate-rar att det inte finns mycket stöd för specifika mekanismer i olika interventio-ner. Teorin hävdar att alla terapier och interventioner är lika effektiva (den s.k. Dodo-birdteorin) –hävdar att det enbart är allmänna och i alla terapier gemensamma faktorer som svarar för effekter… det vore värdefullt att rikta mer uppmärksamhet mot s.k. allmänna faktorer eftersom de står för en större del av förklaringsvärdet än specifika interventioner. Samarbete, allians, empati, respekt och professionalitet syns ha betydelse för om en behandling ska lyckas och då måste våra mätinstrument utformas så att de mäter det som är relevant.”

Miller fortsätter: ”För att uppnå de bästa behandlingsresultaten inom kriminalvården bör de vårdgivare vi använder oss av omfattas av de faktorer som framhålls som fram-gångsrika i den färskaste forskningen. De uppföljningsinstrument vi hittills an-vänt oss av bör kompletteras med ett utvärderingsinstrument som mäter kvali-ten på innehållet i vården. För att få en rättvis bedömning av hur vårdtiden har förlöpt bör vi fråga klienten, samverkanspartners och de ansvariga som placerat klienten hur de tycker att behandlingen har fungerat. Det är viktigt att veta vilka vårdgivare som ger den kvalite kriminalvården eftersträvar.”

Ramavtalen är de övergripande generella avtalen som reglerar kriminalvårdens och vårdgivarnas samarbete och avtalsvillkor. Varje placering skall föregås av ett placer-ingsavtal som dels refereras till ramavtalet när det gäller formalia och dels anger det specifika vårdinnehåll som den aktuella intagna skall ha.

8

METOD

De intagna som påbörjat vårdvistelser under oktober/november 2006 utgör under-sökningens grundmaterial. Ett uttag från KLAS- och KVR systemen har gjorts och följande uppgifter finns tillgängliga.

• den intagnes personnummer, ålder och kön,

• § 34-beviljande anstalt,

• missbruk,

• strafftid,

• huvudbrott,

• tidigare kriminalvårdserfarenhet.

Uppgifterna från datasystemen skall besvara frågan om de intagnas bakgrund och vilka intagna som blir föremål för externa vårdvistelser.

För att besvara frågan om hur tjänstemän och klienter upplever vårdvistelser-na har en enkät skickats ut till de anstalter/frivårdsdistrikt som placerat de bevilja-de intagna. Enkäten bestod av 2 delar och den första delen besvarades av den an-stalt/frivårdspersonal som beviljat vårdvistelsen. Anstaltspersonal/frivårdspersonal besvarade följande frågor:

• typ av vårdvistelse,

• vårdvistelsens innehåll,

• manualbaserat program,

• drogtester,

• närvarofrekvens,

• utfall av vistelsen,

• misskötsamhet.

Vidare besvarade personalen rågor hur de upplevt att vistelserna har fungerat. Föl-jande områden är intressanta.

• om förberedelserna,

• om det sociala nätverket,

• om klientens behov,

• om innehållet i vårdplanen,

• om rätt vårdgivare,

• om samverkan,

• om utslussningen,

• om klientens motivation,

• om problem/glädjeämnen.

9

I den andra delen har de intagna själva besvarat nyssnämnda frågor men även ett antal specifika frågor om sina egna upplevelser. Klientenkäten har överräckts av tjänstemän på anstalt eller frivård till klienterna och de har därefter själva avgjort om de velat besvara densamma. De intagnas svar var anonyma och handlade om

• relationer till vårdpersonalen,

• påverkan av vårdinnehållet,

• hjälp med att bearbeta kriser,

• vistelsen förhindrat missbruk,

• vistelsen förhindrat återfall i kriminalitet.

Personalen och den aktuella intagne skall alltså besvara några gemensamma frågor, den intagnes behov, motivation osv. Andra frågor som relationer till vårdpersona-len mm. skall enbart besvaras av klienten.

För att fördjupa beskrivningen av vårdvistelserna och placeringarna och dis-kutera kring de intagnas bakgrund och vårdvistelserna har ett urval gjorts av placer-ingarna. Representanter för vårdgivare med ett stort antal placeringar och erfaren-het av kriminalvårdens intagna har intervjuats kring följande områden:

• förberedelserna,

• samarbetet,

• placeringsavtalen,

• vårdinnehåll,

• utslussningen,

• fullföljt/avbrutit,

• problem,

• glädjeämnen,

• förändringsbehov,

• framgångsfaktorer,

Bortfall Uppgifterna från datasystemet har kunnat samlats in för samtliga 115 intagna.

Enkäten till personal vid anstalter och frivård som beviljat vårdvistelsen un-der oktober/november 2006 har besvarats för 100 av de 115 intagna, dvs. 87 pro-cent har besvarat enkäten. Anledningen till att enkäten skickades till både anstalt och frivård var att vissa vistelser var kortvariga samt att en del intagna var aktuella i frivården efter avslutad anstaltsvistelse och därför kunde ges möjlighet att besvara klientenkäten. Majoriteten av personalenkäterna har besvarats av anstaltspersonal.

Enkäten till de intagna som skickats ut samtidigt som personalenkäten har be-svarats av 64 klienter, dvs. 56 procent av klienterna. Att endast 56 procent av de intagna besvarade enkäten innebär att uppgifterna i klientenkäten inte är lika tillför-litliga som uppgifterna i personalenkäten.

10

ANSTALTERNA OCH VÅRDINSTITUTIONERNA

Anstalterna Nedan redovisas från vilka anstalter de intagna påbörjat flest vårdvistelser under oktober/november 2006.

Gävle 17Mariestad 8Karlskoga 8Österåker 7Norrtälje 6Beateberg 5Umeå 5Storboda 4Ystad 4

Det har, speciellt från anstalten Gävle, påbörjats ett stort antal placeringar. Även anstalterna Mariestad och Karlskoga har påbörjat många placeringar under den ak-tuella tidsperioden.

Förutom de angivna anstalterna i tabellen så har 6 anstalter haft 3 placeringar, 11 anstalter har haft 2 placeringar och 11 anstalter har haft en placering. Vid vilka vårdinstitutioner har anstalterna placerat de 115 intagna?

Vårdinstitutionerna Vid följande vårdinstitutioner har de 115 intagna påbörjat sina vistelser

Björka 9Björnkullaringen 9Hatten 8Korpberget 7Västkustfamiljer 4Storvik 4Dennicketorp 3Lindalen 2Visjön 2Öjebyn 2Hallstahammar 2Skyddsvärnet, Göteborg 2Lidingö 2

Några behandlingshem har tagit emot flera placeringar under tidsperioden men många vårdinstitutioner har tagit emot enstaka intagna under perioden, t.ex. har 37 behandlingshem tagit emot en intagen. Dessutom har 22 intagna placerats i famil-jehem.

11

VILKA INTAGNA BLIR PLACERADE?

I kommande avsnitt beskrivs de intagna som påbörjat vårdvistelser under den ak-tuella tidsperioden.

Ålder (2006-12-31)

Ålder Antal Procent- 25 år 22 1926-30 16 1431-40 38 3341-50 23 2151 > 16 14Summa 115 100

Drygt två tredjedelar (68%) av de intagna som beviljats § 34 är 31 år eller äldre. Av de 115 intagna är 3 kvinnor.

Missbruk

Missbruk Antal ProcentNarkotika 60 53Alkohol 8 7Både och 35 30Ej missbruk 10 8Ej uppgift 2 2Summa 115 100

Narkotikamissbruket är det dominerande missbruket. Drygt 80 procent har ett nar-kotikamissbruk, varav 30 procent är blandmissbrukare.

Strafftid

Strafftid Antal Procent2-6 mån 3 36 mån -1år 22 191-2 år 43 372-4 år 25 224 -10år 18 1610 år> 3 3Ej uppgift 1 1Summa 115 100

Nästan hälften (41%) av de intagna har en strafftid som är 2 år eller längre. Endast cirka en femtedel (22%) har en strafftid som är kortare än ett år.

12

Aktuell brottslighet

Aktuell brottslighet Antal ProcentVåldsbrott 40 34Sexualbrott 1 1Tillgreppsbrott 16 14Rån, även grovt 12 10Rattfylleri 1 1Narkotikabrott 39 34Övrigt 6 5Ej uppgift 115 100

Våldsbrott och narkotikabrott är de dominerande (69%) huvudbrotten för de 115 intagna. Därefter följer tillgreppsbrott och rån.

Tidigare kriminalvårdspåföljder

Tidigare kriminal-vårdspåföljd

Antal Procent

Ej aktuellt 22 20Enbart skyddstillsyn 8 7Enbart fängelse 10 9Både och 73 63Ej uppgift 2 2Summa 115 100

Nästan två tredjedelar (63%) av de intagna har tidigare dömts till både skyddstillsyn och fängelse. Något fler (72%) har tidigare dömts till fängelse.

Antal tidigare kriminalvårdspåföljder

Tidigare kriminal-vårdspåföljder

Antal Procent

Ej aktuellt 22 201-4 32 285-10 25 2211- 20 18 1621 > 18 16Summa 115 100

Majoriteten (54%) av de intagna har tidigare dömts till kriminalvårdspåföljd vid 5 eller fler tillfällen. Detta visar att det är fråga om en grupp intagna som har lång-varig kriminalvårdserfarenhet.

Tidigare fängelsestraff

Tidigare fängelsestraff Antal ProcentEj aktuellt 32 281 -3 32 274 eller fler 51 44Summa 115 100

Nästan hälften (44%) av de intagna har tidigare dömts till 4 eller fler fängelsestraff och nästan tre fjärdedelar (71%) har tidigare fängelseerfarenhet. Detta bekräftar att det är fråga om en mycket kriminellt belastad grupp intagna.

13

VILKET INNEHÅLL HAR VISTELSERNA?

Vistelserna har oftast beviljats till olika slags behandlingshem. Vid behandlings-hemmen finns olika slags programinnehåll. Ett andra alternativ är att vistelserna genomförs vid ett familjehem. Dessa båda alternativ dominerar i vår undersök-ningsgrupp. I kommande avsnitt redovisas svaren från personalenkäten och för de 100 intagna där personalen besvarat enkäten.

Vårdalternativen

Antal klienter

Behandlingshem *) 81Familjehem 17Behandlingshem och poliklinisk vård 1Familjehem och poliklinisk vård 1Summa 100

*) varav stödboende och utredningshem ingår i behandlingshem

Majoriteten av de intagna har genomfört sina vårdvistelser vid behandlingshem. Ett mindre antal har vistats i familjehem och ännu färre har haft en kombination av sluten/öppenvård som i högre grad än i nedanstående tabell varit uttalad vid vårdvistelsens början.

Typ av program vid vårdalternativet

Antal klienter

12 stegsprogram vid institution 54Annan institutionsvård 21Familjevård 17Kombination av sluten/öppenvård 8Summa 100

12-stegs behandlingen utgör en majoritet av innehållet vid vårdalternativen. Orsa-ken till att 8 kategoriserats som att de deltagit i en kombination av sluten/öppen-vård är att de bott på stödboende/utredningshem men att inslaget av öppenvård varit betydande.

Kombinationerna av institutions- och öppenvård har handlat om kortare tid på institution och sedan en längre tid i öppenvård. Det har t.ex. handlat om indivi-duell psykoterapi, utredningshem och stödboende.

Programmen vid vårdalternativen var något oftare manualbaserade än icke manualbaserade (37 respektive 25) men för 38 intagna saknas uppgift.

Däremot förekom systematiska drogtester ofta vid vårdalternativen. Endast för 7 intagna uppgavs att det inte förekom och dessa intagna var ofta placerade vid familjehem. Detsamma gäller för närvarofrekvensen där endast 2 intagna som del-tog i öppenvård inte hade krav på dygnetrunt närvaro.

14

FULLFÖLJDA/AVBRUTNA VISTELSER

Antal klienter

Fullföljt enligt plan 44Avbrutit vistelsen 45

varav före frigivningen 36 varav i samband med frigivning 4varav efter frigivning 5

Pågående vistelse 11Summa 100

En fullföljd vistelse innebär att den intagna fullföljt den planering som överens-kommits, liksom de avbrutna vistelserna inte fullföljts enligt den överenskomna planeringen. Med pågående vistelserna menas att de intagna fortfarande den 1 maj 2007 finns kvar vid behandlingshemmet eller vid familjehemmet. När vistelserna avbryts så sker det oftast före frigivningen., endast enstaka intagna avbryter sina vistelser i samband med frigivningen eller efter densamma.

Nedanstående tabell visar att avbrotten oftast består av att den intagne miss-brukar eller avviker från vårdvistelsen men för många saknas uppgifter.

Misskötsamhet

Antal klienter

Ej aktuellt 23Tilldelats varning (ej avbrott) 1Brott mot regler (avbrott) 2Missbruk (avbrott) 9Avvikit (avbrott) 11Egen begäran (avbrott) 6Ny dom 1Ej uppgift 47Summa 100

15

PERSONALEN/ DE INTAGNA OCH VÅRD-VISTELSERNA

Med hänvisning till de teoretiska utgångspunkterna där Bill Miller hävdar att det enbart är allmänna och i alla terapier gemensamma faktorer som svarar för effekter vore det värdefullt att rikta mer uppmärksamhet mot s.k. allmänna faktorer efter-som de står för en större del av förklaringsvärdet än specifika interventioner.

”Samarbete, allians, empati, respekt och professionalitet syns ha betydelse för om en behandling ska lyckas och då måste våra mätinstrument utformas så att de mäter det som är relevant.”

Av dessa skäl har ett antal frågor utformats som handlar om samarbete, empati, re-spekt osv. och vissa av frågorna har besvarats av både personal och de intagna. I nästa avsnitt redovisas för frågor som enbart besvarats av de intagna.

Den första frågan handlade om ifall personalen/de intagna tyckte att förbere-delserna inför vistelsen hade fungerat bra. En stor majoritet av personalen ansåg att förberedelserna fungerat bra medan bland de intagna tyckte hälften att den fun-gerat bra. Nästan alla intagna hade besökt vårdvistelsen innan beslutet.

Den andra frågan berörde frågan om de intagna hade ett positivt socialt nät-verk utanför anstalten. Här var skillnaderna inte lika stora. Trots att majoriteten av både personalen och de intagna ansåg att klienten hade ett positivt socialt nätverk utanför anstalten är det tveksamt vad både personal och intagna menat med ett po-sitivt socialt nätverk och att personalen oftare var tveksamma till att klienten hade ett positivt socialt nätverk.

Den tredje frågan, om vårdgivaren sett klientens speciella behov, besvarades mer positivt av personalen än av de intagna.

Frågan om valet av vårdgivare var båda parter överens om att det oftast hade varit ett bra val för den intagne. När det gällde samverkan med socialtjänsten så var personalen mer positiv än de intagna och detsamma gällde samverkan med vårdgi-varen. I det sista fallet var de intagna mer positiva jämfört med samverkan med so-cialtjänsten.

De mest negativa omdömena avgavs på frågan om utskrivningen var väl-planerad. Både personalen och de intagna var oftare negativa än positiva inför ut-slussningsförhållandena. En reservation i sammanhanget är att det för flera inte var aktuellt med utskrivning från vårdvistelsen, men det var ändå uppseendeväckande många som ansåg att utslussningen inte fungerade.

De avslutande frågorna, som besvarades av både personal och intagna, var frågorna om de intagnas motivation när vårdvistelsen inleddes och när den avslu-tades. Både personalen och de intagna ansåg oftast att de intagna hade hög motiva-tion när vården inleddes och detsamma gällde när vårdvistelsen avslutades.

Trots denna generellt positiva erfarenhet så anser både personal och intagna att ett mindre antal intagna blivit mindre positiva till vårdvistelser jämfört med de-ras inställning när vårdvistelsen inleddes.

Den sista frågan i enkäten till personalen var om de ville framhålla några ge-nerella problem och glädjeämnen vid arbetet med vårdvistelser. Nedan följer en sammanfattning av personalens åsikter.

16

Det helt dominerande svaret var att personalen upplevde arbetet med vård-vistelser som mycket positivt.

”Det är mycket positivt att arbeta med förberedandet av § 34 placeringar. In-tagna blir mera positiva i sitt tänkande. Man blir väl mottagen på behand-lingshemmen och informationen fungerar mycket bra. Framför allt så får de in-tagna en bättre utslussning och motivation. Lyckas det inte första gången så kanske det lyckas andra eller tredje gången.”

”En mycket bra utslussningsmöjlighet för personer med missbruksproblem eller en oordnad social situation.”

”Det är spännande att få klienterna att börja fundera på vad de behöver och vad de behöver arbeta på med sig själva. Enormt kul att hitta rätt matchning mellan klient och behandlingshem och att följa med i uppföljningen. Tycker dock att informationen om behandlingshemmen är bristfällig och borde finnas en sida på Krimnet, där informationen vore bättre än den som finns i ramavta-let.”

Andra mera enstaka åsikter som framfördes var:

• att vårdvistelserna borde påbörjas tidigare,

• att samarbetet mellan anstalt och frivård kunde fungera bättre,

• att samarbetet med socialtjänsten fungerat dåligt,

• att sexualbrottsdömda, kvinnor och invandrare kan vara svår-placerade,

• att även avbrutna vistelser kan ge positiva resultat,

• att det behövs ett brett utbud av behandlingshem,

• att det är svårt att bedöma intagnas motivation.

17

SPECIELLA FRÅGOR TILL DE INTAGNA

Förutom att både personal och intagna besvarat vissa allmänna frågor, se föregå-ende avsnitt, har ett antal mer specifika frågor riktats till de intagna. Nedan följer en redovisning av de intagnas svar.

Den första frågan var om deras relation till personalen under vårdvistelsen hade varit bra. En stor majoritet ansåg att det hade fungerat bra med personalen och endast cirka en fjärdedel var missnöjd. Ungefär lika många tyckte att de fått hjälp av personalen att bearbeta eventuella kriser under behandlingstiden.

Liknande svar erhölls på frågorna om vårdvistelsen varit en hjälp i att före-bygga återfall i missbruk och kriminalitet. En majoritet ansåg att vistelsen varit en hjälp, medan en minoritet inte ansåg detta. Troligen är det samma intagna som va-rit negativa vid alla tillfällena.

18

VÅRDGIVARNA OCH VÅRDVISTELSERNA

För att fördjupa beskrivningen kring vårdvistelserna och vårdinstitutionerna har ett urval gjorts bland de vårdinstitutioner som haft många placeringar under okto-ber/november 2007. Urvalet har även gjorts utifrån att de representerar olika slags behandlingsinstitutioner som används av kriminalvården. Följande institutioner har valts.

Björka 9 placeringar Hatten 8 placeringar Västkustfamiljer 4 placeringar Dennicketorp 3 placeringar

Nedan beskrivs kortfattat de intagna som under den aktuella perioden påbörjat vårdvistelse vid institutionen och själva vårdvistelsen. Därefter intervjuas en repre-sentant för den aktuella institutionen.

Björka Under oktober/november 2006 påbörjade 9 män vårdvistelse vid behandlings-hemmet Björka. De var i åldern 23 till 53 år och 7 av 9 hade en strafftid som var längre än 1 år. Alla var narkotikamissbrukare och 4 var dessutom blandmissbruka-re. Lika många hade dömts för narkotikabrott som tillgreppsbrott (3) och 2 hade dömts för våldsbrott och en för grovt rån. Åtminstone 5 hade en långvarig krimi-nalvårdskarriär bakom sig med minst 9 eller fler tidigare domar bakom sig. En in-tagen hade dömts vid 42 tidigare tillfällen. De flesta hade avbrutit sina vistelser.

Björka arbetar med 12-stegsbehandling inklusive kriminalitetsveckor och koncentrerar sig kring missbruk och livsstil. Vid ankomsten till Björka tas omedel-bart urinprov och gruppverksamheten påbörjas omedelbart. De flesta klienterna kommer från kriminalvården och behandlingen omfattar 3 månader plus utsluss-ning. Utslussningen är individuell men ingen får lämna behandlingshemmet utan att ha någon slags ordnad social situation. Även tiden på behandlingshemmet är individuell och ibland kan det bli 6 månader och ibland ännu längre. Klienterna skall alltid ha en ansvarsförbindelse från socialtjänsten. I utslussningsarbetet för-söker man samla alla inblandade och tillsammans med klienten göra upp en plane-ring. Eftervården pågår i ett år efter avslutad behandling och klienterna kommer till Björka en gång/vecka.

Idealiskt är om den intagne själv tar kontakt med kontaktmannen på anstalt om att han är intresserad av en vårdvistelse. Därefter tar kontaktmannen kontakt med Björka och de kommer överens om ett studiebesök. Därefter diskuteras lämp-ligheten inom Björka och om den intagne anses passa så kommer man överens om preliminärt datum för inskrivning.

Samverkan fungerar oftast bra med anstalter/frivård och socialtjänst. Placer-ingsavtalen är ofta schabloner eller självklarheter och överensstämmer väl med Björkas egna regler.

Vårdinnehållet följer ett givet behandlingsupplägg med de första 6 veckorna, den s.k. primärbehandlingen. Därefter följer en fördjupning i grupp och en veckas kriminalitetsvecka. Det viktiga i behandlingen är ”igenkännandet”, att man inte är ensam med sina problem utan kan känna samhörighet och ”ta rygg på vinnarna”.

Det är viktigt att klienterna fullföljer sina behandlingar. Därför är det viktigt med en öppen dialog när de kommer till Björka så att de känner till reglerna och

19

förutsättningarna. Vistelserna har fungerat bra för många mycket belastade klien-ter. Själva behandlingen går ofta i cykler, dvs. ibland fungerar det och ibland funge-rar det mindre bra. Det beror mycket på vilka klienter som kommer till Björka. Vissa klienter vill egentligen inte bli fria från missbruket och även om viljan finns så är alternativet missbruk och kriminalitet alltid närliggande. Björkas arbete är att locka fram motivationen och bearbeta denna. Varje gång klienterna berättar om sitt tidigare liv så blir det inte lika ”häftigt” längre. Egna värderingar kan vara ett pro-blem eftersom klienterna försvarar kriminella handlingar och det kan vara svårt att acceptera detta.

Glädjeämnena är när eftervårdsgruppen träffas och går på sina möten. De kämpar med sina arbeten/utbildningar och relationer ute i samhället och många har utvecklats efter hand.

Inför framtiden finns viss risk att vårdvistelserna inte kommer att vara be-handling utan mera miljöterapi. 12-stegsprogrammen har prövats i 100 år och visat sig fungera, speciellt vad gäller missbruksproblem. Den grupp som passar sämst för 12-stegsprogrammen är ungdomar som ännu inte utvecklat ett beroende. De passar bättre inom andra program. Men, samtidigt är det svårt att förutsäga på gruppnivå, eftersom de skötsammaste ibland fungerar sämst och gamla kåkfarare gör framsteg även om det går sakta.

En framgångsfaktor skulle vara en öppnare attityd vid återfall. Det skulle inte alltid behöva betyda att vistelsen skulle behöva avbrytas, eftersom många behand-lingshem har resurser att ”ta hand om” återfall. Givetvis skulle det inte gälla för all misskötsamhet. Andra faktorer är att personal på anstalt borde utbildas bättre om vad vårdvistelser egentligen innebär. Förutom att arbetsfördelningen kunde vara mera klar och enkel. Längre vårdvistelser vore att föredra eftersom den korta vari-anten av 12-stegsmodellen kommer från USA och gällde främst etablerade klienter. Kriminalvårdens klienter är mycket trasigare och behöver längre vårdtider. Det förutsätter också mer halvvägshus och liknande.

”Den äkta motivationen hos de intagna växer ofta fram under behandlingen. Det är skillnad på ”jag kan inte”, ”jag vill inte” och ”jag behöver inte”. Det sista steget ”jag behöver inte” innebär att den intagne äger problemet, ta ansvar är målet och att han har ett bredare synfält och ett val.”

(Intervju med behandlingsansvarig)

Hatten Under oktober/november 2006 påbörjade 8 män vårdvistelse vid behandlings-hemmet Hatten. Hälften av dem var över 55 år och andra hälften var under 40 år varav 2 var 22 och 20 år. Alla utom en hade dömts till strafftider över 1 år och samtliga var narkotikamissbrukare, varav 4 även var blandmissbrukare. De hade lika ofta dömts för våldsbrott som narkotikabrott (3). De övriga 2 hade dömts för grovt rån och en kombination av brott. Endast en var tidigare ostraffad medan 4 hade 24 eller flera tidigare kriminalvårdsdomar bakom sig. Lika många hade full-följt som avbrutit vårdvistelserna.

Även vid Hatten är 12-stegsprogrammet det huvudsakliga vårdinnehållet. Under de första 5 veckorna gäller s.k. primärbehandling, då man inte får gå ut själv, inte titta på TV osv. AA möten äger rum 4 gånger/vecka. Därefter fortsätter det med den förlängda behandlingen som innebär mycket social träning och individuell behandling. Under denna period skall man gå på AA-möten och 3 fasta program om anhöriga, kriminalitet och sorgearbete. Under utslussningsfasen skall man börja arbeta och under eftervårdsperioden skall man gå på möten tisdag och torsdagkväll varje vecka under 2 år.

Det viktiga vid förberedelserna är att man träffas och att klienten vet vad vis-telsen kommer att innebära. Klienterna skall helst ha kontakt med arbetsförmed-lingen och vara utrustade med kläder. Nolltolerans gäller för droger och även anti-

20

depressiva medel. Klienterna skall helst vistas i 6 månader vid Hatten för att kunna gå igenom behandlingen och även börja arbeta. Ju längre vistelse, desto bättre.

När det gäller samarbetet med kriminalvård/socialtjänst så fungerar det väl-digt olika. Det gäller att samla alla berörda och prata igenom så gott det går. Alla ”kort” skall läggas på bordet och det kan vara svårt att samla folk men i stort sett fungerar det bra. Att ramavtalen inte är aktuella idag har ingen direkt betydelse men placeringsavtalen fungerar även om det är mycket ”papper”.

När det gäller själva behandlingen är det viktigt ”att få kontakt med sin inre smärta”. Behandlingen är uppbyggd på tillit och att ta konsekvenserna av sina handlingar. Att belägga klienterna med skuld behövs inte, eftersom de är väl med-vetna om sina tillkortakommanden. Positiv feedback och själva behandlingen är en blandning av psykodynamisk och kognitiv teori. Ofta har klienterna mycket bitter-het men de gör om samma misstag med sina egna barn. Igenkännande, att man känner igen sina egna problem i andra och mycket skuldkänslor är vanligt och där-för är det viktigt att prata med andra.

I eftervårdsgruppen bedrivs gruppterapi med legitimerade psykologer. Desto längre vistelser, ju större chans har klienterna att ordna upp sina liv. Klienterna med långvarigt amfetaminmissbruk fungerar ofta bra i behandlingen. Även förbe-redelserna på anstalt har betydelse, t.ex. anstalten i Gävle har bra förberedelser in-för vårdvistelserna. De svåraste klienterna är ungdomar som var inlåsta sedan 12 års åldern. En annan svår kategori är ”storlangarna” som har hög status. ”Vad har de att vinna på att tillfriskna?”

En öppen dialog med klienterna är nödvändig för att de ”inte skall stirra sig blinda på muckdatum”. När vistelserna pågår längre tid blir det sällan några pro-blem.

Glädjeämnen är givetvis när klienterna tillfrisknar. Deras anhöriga och barn gläds också och alla blir nöjda. De ”lyckade fallen” har ofta fullföljt den 2 åriga eftervården och 6 månaders behandling, dvs. totalt 2,5 års behandling. De klienter som har pension kan vara ett problem eftersom de kan få sysselsättningsproblem. Ett alternativ för dem är att engagera sig i KRIS eller något liknande. Även miss-lyckade placeringar kan på sikt ha ett värde om de återkommer i behandling eller ändras av andra orsaker.

”Jag tror på alla och på ingen. Det gäller att behålla sin ödmjukhet. Det borde vara hårdare konsekvenser när det gäller kontraktsvård. De som blir utskriv-na från behandlingshem borde bli häktade, eftersom det annars kan bli en långdragen process där klienten får vistas i frihet.”

(Intervju med behandlingsansvarig)

Västkustfamiljer Under oktober/november 2006 påbörjade 4 män vårdvistelse vid Västkustfamiljer. De var mellan 24 och 33 år och alla var narkotikamissbrukare varav 2 var bland-missbrukare. De flesta (3) hade en strafftid över 1 år och 2 var dömda för vålds-brott, en för tillgreppsbrott och en för narkotikabrott. En var tidigare ostraffad, två hade dömts vid enstaka tillfällen medan en dömts vid 10 tidigare tillfällen. För hälf-ten pågick vistelserna fortfarande och en avbröt före frigivningen.

Västkustfamiljer var från början ett dykcenter och familjehem som tog emot ungdomar med problem. När familjehemmet såg att ungdomarna förändrades när de sysslade med dykning ombildades familjehemmet till ett behandlingshem 1994. Därefter har verksamheten vuxit och 1998 startades ett behandlingshem i Lindes-berg, år 2000 ett behandlingshem i Rävlanda, år 2003 ett behandlingshem i Väster-vik och samma år ett utslussningshem i Grimmared.

Behandlingen är indelad i fyra steg. Det första steget omfattar 6 månader, det andra 3 månader, det tredje 3 månader och en eftervårdsperiod på 6 månader.

21

Verksamheten leds av s.k. jourteam som vardera har hand om cirka 8 klienter och innehållet är både styrande och stödjande.

Den styrande verksamheten är särskilt påtaglig i början med disciplin, fysiskt aktivitet osv. Många klienter kommer från ”kaos” och därför anses det viktigt att ge fasta rutiner och tankarna har delvis hämtats från Mazlovs behovstrappa. Många av klienter har neuropsykiatriska handikapp och därför gäller det att plocka fram deras speciella problematik. Speciellt under första steget använder man sig också av ett s.k. förmånssystem. Annars är fysisk träning en dominerande sysselsättning men det förekommer även arbete med lokalerna, skola, psykologsamtal osv. Vid miss-skötsamhet går man miste om fördelar och får börja om från början. Även om be-handlingen är indelad i olika steg är den också mycket individuell och klienterna vistas olika länge vid de olika stegen.

Dykningen är en grundbult i behandlingen. Det är ett sätt att frigöra sig från ett alltför egoistisk tankesätt och man måste samarbeta annars går det illa. Under dykningen är man fokuserad på här och nu vilket innebär lugn och harmoni. Di-sciplinen är också viktig för att överleva.

De ultimata förberedelserna inför vårdvistelserna är när Västkustfamiljers personal träffar den intagne och kontaktmannen på anstalten och beskriver sin verksamhet. Därefter görs studiebesök av den intagne och kontaktmannen, even-tuellt tillsammans med socialtjänsten. Därefter provbor klienten under en tid för att han själv och ingen annan skall kunna ta beslut om han vill påbörja en vårdvis-telse vid Västkustfamiljer.

Samarbetet med anstalterna fungerar väldigt olika. Vissa anstalter besöker ald-rig Västkustfamiljer och frivården är sällsynta besökare. Socialtjänsten förekommer oftare som besökare. Arbetet med placeringsavtalen är oftast inte något problem. Det enda är frågan om ansvarsförbindelse som ibland inte fungerar.

Vårdvistelserna borde påbörjas i god tid före frigivningen och om klienterna vistats under relativt lång period så blir inte frigivningsdagen lika viktig. Att vistel-serna skall avbrytas direkt vid t.ex. återfall eller regelbrott är ibland negativt. Det är viktigt att diskutera igenom med klienten och andra berörda vad som hänt och att det får konsekvenser. När klienten tar in droger blir han självklart utskriven och det finns även andra tillfällen när det är positivt att vistelserna avbryts.

Staten borde ha betalningsansvar för pågående missbruksvård. Varje kom-mun har egna ramavtal och hänvisar ofta till sin öppenvård. Kontakten med kon-taktpersonerna på anstalt kan ibland vara tidsödande vid t.ex. beslut om permis-sion, eftersom kontaktpersonerna arbetar skiftgång och är svåra att få kontakt med.

I framtiden vore det önskvärt med placeringar i god tid före frigivningen, ökat samarbete med anstalt/frivård och socialtjänst, intervjuer på anstalt, studiebe-sök, provboende och att anstaltspersonalen får mer kunskap. När personalen gjort studiebesök har de oftare blivit mer positiva och insatta.

Många av klienterna är vilsna pojkar som växt upp utan pappa. De är ofta aggressiva eftersom de inte fått sina behov tillgodosedda.

Många väljer att inte flytta tillbaka till hemorten eftersom de tycker att de inte har något att flytta hem till och de försöker hitta ett nytt liv. Några hittar en ny kvinna, någon kan träffa arbetskamrat som de trivs med eller har en meningsfull fritid. Men, det är svårt för vuxna att hitta nya vänner i 40 årsåldern, därför betonar Västkustfamiljer inte bara arbete utan även vikten av meningsfull fritid. Många har förmågor som de inte ens själv trott att de haft och därför är det viktigt att prova olika alternativ. Vid själva vårdvistelsen är det viktigt att klienterna själva tar initia-tiv och att de inte genomför en sådan vistelse för någon annans skull.

22

Dennicketorp Under oktober/november 2006 påbörjade 3 män vårdvistelser vid Dennicketorp. De var alla över 40 år och den äldste var 51 år. Alla var narkotikamissbrukare varav 2 var blandmissbrukare. Strafftiderna var ofta korta, två hade dömts till straff som var kortare än 1 år. Två hade dömts för våldsbrott och en för narkotikabrott. En var tidigare ostraffad medan en annan dömts vid 23 olika tillfällen och två hade dömts till fyra eller fler tidigare fängelsestraff. Alla 3 har fullföljt sina vistelser.

Behandlingen på Dennicketorp omfattar 10 dagar på motivationsenhet plus 30 dagar i s.k. primärbehandling som innebär traditionellt 12-stegsprogram. Där-efter kan klienten återgå till hemorten eller fortsätta behandlingen i s.k. halvvägs-hus. Vistelsen i halvvägshuset innebär arbetsträning och gruppsamtal. Behandling-en är alltså individuell och eftervården pågår i ett år efter att vistelsen avslutats. Ef-tervården innebär att klienten återkommer 3 dagar/månad under ett år. Vid Den-nicketorp finns även en avgiftningsavdelning.

Personal från Dennicketorp besöker ofta anstalter och informerar om sin verksamhet. Intresserade intagna får sedan besöka behandlingshemmet. Man anser att det är en bra form av förberedelser då de intagna får klart för sig vilka regler och ledigheter som gäller. Samarbetet har fungerat bättre med anstalterna än med frivården, möjligen beroende på de mer strikta reglerna på anstalt. Avsaknaden av ramavtal har inte förändrat någonting utan situationen är likadan i dag som tidiga-re, dvs. de skriver samma placeringsavtal idag som tidigare.

Utslussningen eller eftervården är ett problem. Det fordras ett positivt socialt nätverk vilket många av kriminalvårdens klienter saknar. Vissa kommuner hjälper inte heller till med någonting. Klienterna kan vara högmotiverade men har inte bo-stad och liknande på hemorten och det försvårar utslussningen. De flesta fullföljer sina vistelser på behandlingshemmet men en del återfaller i missbruk/kriminalitet efter vistelsen. En förklaring är att de är slitna, har många år på anstalt och de har svårt att hitta motivationen att vara drogfria hemma. Vissa har tagit droger för att förlänga vårdvistelsen och andra är rädda för att lämna vårdvistelsen eftersom de inte har någonting hemma. Andra förklaringar är påverkan utifrån. De har t.ex. stora skulder och nya brott kan reducera skulderna, de är rädda för repressalier el-ler att de helt enkelt är rädda för att prova något nytt. Missbrukarlivet är välkänt och innebär trots allt en viss trygghet.

Formaliteterna kring själva vistelserna är oftast inga speciella problem även om det finns mer eller mindre engagerad personal vid anstalterna, men det funge-rar oftast bra. De intagna avbryter sällan i samband med frigivningsdagen utan of-tast före frigivningen. Referenten tror att det beror på att många av de intagna är väldigt belastade och att de ofta upplever vistelsen som ”sista halmstrået” och att det oftare är svårt att få dem att lämna behandlingshemmet. Idag finns t.ex. 2 kli-enter som varit där i 6 månader och idag inte är betalande men de får vara kvar tills deras sociala situation förbättras.

Glädjen i arbetet är när klienterna kommer på återvändardagarna och deras si-tuation har förbättrats på olika sätt. När vinsterna börjar komma i form av förbätt-rade sociala villkor och relationer är det värt mödan. Speciellt det här med relatio-ner eller positivt nätverk är svårt eftersom ”det är bättre med dåliga kompisar än inga kompisar alls”. Förutsättningar för att situationen skall förbättras är ofta:

• att klienten slutar med droger/kriminalitet,

• att han/hon hittar en ny gemenskap som t.ex. AA, Länkarna, LP-stiftelsen,

• att han/hon deltar i denna gemenskap för att hitta nya vänner, bryta isolering, gemenskap osv.

23

Ett önskemål inför framtiden är att kriminalvården kan skicka fler till behandlings-hem utan socialtjänstens godkännande. Längre vårdtider skulle också vara en stor fördel för att kunna ordna det praktiska, t.ex. bostad. Om inte socialtjänsten deltar blir det också viktigare med längre vårdtider.

Behandlingshemmet förändras hela tiden., från den strikta Minnessotamodel-len till att anlita mer extern hjälp. Idag är t.ex. kyrkan engagerad i vården. Det beror på att intagna oftast inte har en socialt välordnad situation. Vissa tider har många intagna psykiska problem och det blir allt vanligare. Psykiatrin är också den institu-tion som det är svårast att samarbeta med. Särskilt bland de unga är de psykiska problemen särskilt märkbara. Den sämsta tänkbara sammansättning av klienter på behandlingshemmet är enbart unga.

En förbättring av vården skulle vara om socialtjänsten/psykiatrin kom med tidigt i planeringen. ”Vad skall hända när han/hon kommer hem?” Det kanske inte alltid är så lätt att genomföra, men stora fördelar om berörda parter kunde besöka vårdvistelsen tidigt och starta en diskussion. Att alla parter träffas och gör en pla-nering. När det förekommer så fungerar det bra. Socialtjänsten visar ofta dåligt in-tresse. Men, ”när han kommer hem är det för sent”. Nätverket måste utvecklas i ett tidigt skede och tiden skall inte vara det största hindret. Ett alternativ är att be-talningen fortsätter tills den sociala situationen är ordnad och det inte finns en ab-solut tidsgräns.

24

KLIENTERNA OCH UTFALLET

När det gäller de intagnas ålder och utfall, dvs. om de fullföljer eller avbryter sina vårdvistelser så visar det sig att:

Ålder Fullföljt Avbrutit Pågående-25 år 6 12 326- 30 år 5 6 231 -40 år 17 14 341- 50 år 8 7 351 år > 8 6 -Summa 44 45 11

De yngre avbryter oftare sina vårdvistelser. I de 18 fall där klienten varit 25 år eller yngre har 12 avbrutit sina vistelser. När klienterna blir äldre är proportionerna mel-lan fullföljda och avbrutna vistelser mer jämna.

Har de intagnas missbrukssituation betydelse för utfallet?

Missbruk Fullföljt Avbrutit PågåendeNarkotika 24 25 4Alkohol 1 2 3Narkotika och alkohol

15 14 2

Ej missbruk 4 3 2Ej uppgift - - 2Summa 44 45 11

Cirka hälften av narkotika-, alkohol- eller blandmissbrukarna har fullföljt respektive avbrutit sina vistelser.

Vilken roll spelar strafftidens längd för utfallet?

Strafftid Fullföljt Avbrutit Pågående- 1 år 9 10 21 – 2år 13 22 32 - 4 år 11 10 24 år > 11 3 4Summa 44 45 11

Intagna med längre strafftider (2 år eller mer) fullföljer oftare sina vistelser än in-tagna med kortare strafftider.

Speciellt intagna med strafftider mellan 1 och 2 år avbryter ofta sina vistelser. De långtidsdömda (4 år eller mer) fullföljer ofta sina vistelser. Vid en jämförelse mellan typ av vårdvistelse och utfallet visar det sig att:

Typ av vårdvistelse Fullföljt Avbrutit Pågående Behandlingshem 31 43 7 Familjehem 11 2 4 Behandlingshem/öppenvård 1 - - Familjehem/öppenvård 1 - - Summa 44 45 11

25

Intagna som placerats i familjehem har oftare fullföljt sina vistelser än placerade i behandlingshem. Av de placerade i behandlingshem så har placerade vid institutio-ner med 12-stegsbehandling oftare fullföljt sina vistelser än placerade vid andra in-stitutioner, se nedan.

Vårdinnehåll Fullföljt Avbrutit Pågående12 stegsprogram 24 27 3Annan institutionsvård 6 11 4Familjevård 11 2 4Kombinationer sluten/öppenvård 3 5 -Summa 44 45 11

Placerad vid institutioner med 12-stegsprogram avbryter inte så ofta sina vistelser jämfört med placerade vid institutioner med annat programinnehåll.

Vilken betydelse har den aktuella brottsligheten? Nedan redovisas huvud-brotten och utfallet av vistelserna.

Huvudbrott Fullföljt Avbrutit PågåendeVåldsbrott 15 17 5Sexualbrott - - 1Tillgreppsbrott 7 6 -Rån 6 4 -Rattfylleri 1 - -Narkotika 14 15 4Övrigt 1 3 1Summa 44 45 11

Inga stora skillnader framkommer mellan dömda för våldsbrott och narkotikabrott som är de dominerande huvudbrotten, när det gäller om de intagna fullföljer eller avbryter sina vistelser. Ungefär hälften i båda grupperna avbryter respektive fullföl-jer sina vistelser.

Har tidigare brottslighet betydelse för utfallet av vistelserna?

Tidigare kriminalvårds-erfarenhet

Fullföljt Avbrutit Pågående

Ej aktuellt 6 8 5 Enbart skyddstillsyn 4 - 4 Enbart fängelse 4 2 4 Både och 30 31 2 Summa 44 45 11

Tidigare kriminalvårdserfarenhet har inte någon avgörande betydelse för om vistel-serna fullföljs eller avbryts. De tidigare ostraffade avbryter sina vistelser lika ofta el-ler oftare än de som har lång kriminalvårdserfarenhet. Dessa erfarenheter bekräftas i nedanstående tabell.

Vilken betydelse har tidigare fängelsestraff i perspektivet att intagna fullföl-jer eller avbryter sina vårdvistelser?

Tidigare fängelse-straff

Fullföljt Avbrutit Pågående

Ej aktuellt 10 12 51-3 10 11 64 > 24 22 -Summa: 44 45 11

26

Ingen större skillnad finns mellan intagna med eller utan tidigare fängelseerfaren-het. De fullföljer/avbryter sina vistelser ungefär lika ofta, men intagna utan tidigare fängelseerfarenhet avbryter sina vistelser något oftare.

27

RESUMÉ

Under oktober/november 2006 påbörjade 115 intagna vårdvistelser från landets samtliga anstalter. De placerade intagna var ofta 31 år eller äldre män, narkotika-missbrukare och med strafftider som var längre än 1 år. De var oftast dömda för våldsbrott eller narkotikabrott och hade tidigare omfattande kriminalvårdserfaren-het. Nästan tre fjärdedelar hade tidigare dömts till fängelsestraff och nästan hälften hade tidigare dömts vid 4 eller fler gånger. För att besvara frågor kring själva vård-vistelsen har kriminalvårdspersonal (100 av 115) och intagna (64 av 115) besvarat en enkät.

Var placerades de 100 intagna? En majoritet placerades vid behandlingshem, en mindre majoritet vid behandlings-hem med s.k. 12-stegs inriktning. Ungefär lika många placerades vid behandlings-hem med annan inriktning än 12-stegsbehandling som vid familjehem. En ännu mindre andel har varit föremål för en kombination av sluten och öppenvård.

Hur gick det? Cirka hälften fullföljde vistelserna enligt uppgjord planering För en mindre del på-gick vistelserna fortfarande den 1 maj 2007. Avbrotten skedde nästan alltid före frigivningen och de som avbröt i samband med frigivningen eller efter frigivningen var bara enstaka intagna. De vanligaste orsakerna till avbrotten var missbruk och att den intagne avvek från vårdinstitutionen.

Hur upplevde tjänstemännen och klienterna att vistelserna fungerade? Nästan alla intagna hade besökt vårdalternativet innan beslutet om vårdvistelse och personalen tyckte generellt att förberedelserna hade fungerat bra. De intagna var inte riktigt lika nöjda med förberedelserna men cirka hälften tyckte att det hade fungerat bra.

Andra frågor som valet av vårdgivare, om vårdgivare sett den intagnes speci-ella behov, de intagnas motivation före och efter vårdvistelsen, samverkan med so-cialtjänsten besvarades oftast positivt, och både personal och klienter hade en genomgående positiv inställning till vårdvistelser överhuvudtaget. De enda åter-kommande negativa synpunkterna var utslussningsförhållandena.

Trots att många behandlingshem har olika former av utslussning och efter-vård var både personal och intagna ofta negativa inför utslussningsförhållandena och ansåg att det inte fungerade tillfredsställande och att samverkan mellan olika parter skulle kunna förbättras.

Annars förekom en genomgående positiv attityd till vårdvistelser hos både den tillfrågade kriminalvårdspersonalen och de intagna. Vårdvistelser ansågs vara ett mycket positivt inslag i kriminalvården och ”en mycket bra utslussningsmöjlig-het för intagna med missbruk och en oordnad social situation”.

28

Finns erfarenheter hos vårdgivarna som kan förbättra vårdvistelserna? Ett mindre antal vårdgivare har intervjuats och de har framfört:

• att det är idealisk om den intagne själv tar initiativet till vårdvis-telsen,

• att studiebesök och information före vistelsen är grundläggan-de,

• att vårdgivarens uppgift är att komma ”nära” och få den intag-ne att inse att han inte är ensam om sina problem,

• att vistelsen fullföljs är viktigt och att den pågår relativt lång tid, eftersom missbruk och kriminalitet alltid är ett närliggande alternativ för de intagna,

• att ungdomar och storlangarna är en riskgrupp,

• att ökad kontakt med anstaltspersonal vore önskvärd,

• att alla inblandade parter borde samlas och diskutera igenom situationen,

• att intagna får kontakt med sitt känsloliv och ”inre smärta” un-der behandlingen är viktigt,

• att förberedelserna på anstalterna kan innebära mycket positivt,

• att inte bara arbete/utbildning utan även fritiden och att locka fram dolda talanger är väsentlig uppgift för behandlingshem-men,

• att eftervården är ett problem eftersom många intagna saknar ett positivt socialt nätverk. Vissa kommuner är inte alls intres-serade och många intagna sköter behandlingen bra men återfal-ler efteråt eftersom de har ”inget hemma”, svårt med motiva-tionen och missbrukarlivet är välkänt och ändå en viss trygghet. De kan också bli utsatta för påverkan utifrån, de kan ha stora skulder osv.,

• att för en del mycket belastade kriminella kan vårdvistelsen vara ett sista halmstrå och därför sköter de sig,

• att det sämsta är när de finns enbart unga vid vårdvistelsen. Många av dem har psykiska problem och socialtjänten/psykia-trin borde delta i behandlingen i ett tidigare skede än idag. Nät-verket måste utvecklas och det får inte bli så att brist på tid blir största problemet.

Vid en analys av klienterna och utfallet framkommer:

• att de yngre oftare avbryter vistelserna än de äldre,

• att narkotikamissbrukare lika ofta avbryter som fullföljer sina vistelser,

• att intagna med längre strafftider oftare fullföljer sina vistelser,

• att placerade vid familjehem oftare fullföljer sina vistelser,

• att intagna som placerats vid behandlingshem med 12-stegs in-riktning oftare fullföljer än placerade vid behandlingshem med annan inriktning,

29

• att långvarig kriminalvårdserfarenhet inte verkar ha negativ be-tydelse för utfallet.

Vilka framgångsfaktorer finns det? Nästan alla intagna besökte vårdvistelsen innan beslutet om vårdvistelse fattats och många i undersökningen har betonat vikten av studiebesök och information om vad en vårdvistelse innebär. Vad som sker på anstalt före vårdvistelsen, dvs. att den intagne förbereds på olika sätt och att anstaltspersonalen är välinformerad och en-gagerad har också poängterats. Andra positiva faktorer som nämnts är om den in-tagne själv tar initiativet till vistelsen och att det förekommer en öppen dialog om vad en vårdvistelse innebär, så att eventuella missförstånd undviks och att den in-tagne är väl medveten om vad vistelsen innebär.

Många har betonat vikten av att samla och samverka med berörda inblandade så tidigt som möjligt för att underlätta planeringen och undvika missförstånd.

Flera har varnat för att skicka unga intagna till vårdvistelser eftersom de kan-ske har långvariga institutionsvistelser bakom sig, men inte ett utvecklat missbruk och att deras motivation därför inte är lika påtaglig. Andra kategorier som nämnts har varit ”storlangare” som inte har så mycket att ”vinna” på att sluta missbruka. Att intagna har långvarig kriminalvårdserfarenhet bakom sig verkar inte innebära att de oftare avbryter sina vårdvistelser. Detsamma gäller för intagna med långa strafftider som oftare fullföljer sina vårdvistelser.

Begreppet fullföljt/avbrutit har definierats som första avbrott, dvs. om nå-gon, vilket hänt vid flera tillfällen, har avbrutit sin vistelse men sedan fortsatt den-samma efter en period, så har vistelsen ändå bedömts vara avbruten.

Placeringarna vid familjehem fullföljs ofta. Vårdvistelserna vid behandlings-hem avbryts oftare, vilket kanske delvis kan förklaras av vilka intagna som skickas till de olika vårdinstitutionerna. Även intagna som varit föremål för en kombina-tion av sluten och öppenvård avbryter oftare sina vistelser än placerade vid famil-jehem. När det gäller placerade vid behandlingshem så har placerade vid hem med s.k. 12-stegsprogram oftare fullföljt sina vistelser än hem med annat innehåll. Cirka hälften av de placerade vid behandlingshem med 12-stegs inriktning har fullföljt sina vistelser.

När det gäller själva vårdvistelsens innehåll så betonar flera olika vårdgivare att det viktiga är ”att komma nära den intagna och att visa honom att han inte är ensam om sina problem” eller att den ”intagne får kontakt med sin inre smärta.” Det påpekas också vikten av att behandlingen pågår under relativt lång tid så att förtroende och tillit uppstår och att problemen hinner bearbetas.

Den kriminalvårdspersonal och de intagna som varit inblandade i de nu aktu-ella vårdvistelserna är generellt mycket positiva till vistelserna och anser att det är en positiv och meningsfull verksamhet.

Ett större problem, än själva vårdvistelserna, verkar utslussningen tillbaka till samhället vara. Både personal, intagna och vårdinstitutionerna har uppgett svårig-heter med detta. Dessa svårigheter har dels gällt problem med samverkan med so-ciala myndigheter, frivård, anstalt, psykiatrin och vårdinstitutioner men framför allt problem med arbete, bostad och inte minst fritiden och det sociala umgänget för de f.d. vårdvistelseplacerade. Att medverka eller hjälpa till att skaffa nya positiva sociala kontaktnät är ingen enkel uppgift. Missbrukarlivet är välkänt och erbjuder trots allt en viss trygghet och därför är missbruk och kriminalitet alltid närliggande.

Kriminalvårdens rapport ”Psykosociala interventionsmetoder vid kriminalitet och drogmissbruk 7) bekräftar dessa problem och betonar att effekter kan förbätt-ras om behandlingen följs upp efter frigivningen. ”Frågan om kontinuitet i en be-handlingsprocess som börjar med terapeutiskt samhälle och fortsätter i frivård har blivit allt viktigare, dels eftersom återfallen hör ihop med frigivningen och dels där-

30

för att effekter kan förbättras om behandlingen följs upp under övervakningstiden. Behandling under lång tid ger vanligen bättre effekt än kortare behandling med undantag för effekter av MI för narkotikamissbrukare.” I rapporten betonas även behandlarnas individuella skicklighet för att behandlingen skall ge goda effekter.

Diskussion Syftet med denna undersökning var att undersöka framgångsfaktorer vid externa vårdvistelser och en sammanfattning av kriminalvårdspersonalens, de intagnas och vårdgivarnas synpunkter på framgångsfaktorer är att förbättra vistelsernas insluss-ning och utslussning. En annan framgångsfaktor skulle givetvis vara att rätt intagen kommer till rätt vårdplats men både personal och intagna uttalar sig oftast väldigt positivt om placeringarna.

Anstalternas verksamhet (förberedelser) och engagemanget hos anstaltsper-sonalen har angetts som viktig för hur vårdvistelserna senare kommer att utvecklas.

När det gäller själva inslussningen eller hur vistelserna skall förberedas har flera ansett att det är en stor fördel att de intagna själva tar initiativet och vill genomföra en vistelse för sin egen skull och inte för någon annans skull.

Efter att den intagne visat eget intresse skall han och kontaktmannen besöka vårdalternativet och bli välinformerade om villkoren för vistelsen. Därefter kan den intagne gärna provbo någon vecka för att känna till villkoren ännu bättre.

När behandlingen har påbörjats skall berörda parter; socialtjänst, frivården, anstalten, övervakare och främst den intagne själv tidigt börja planera inför ut-slussningen, vem som skall göra vad och vad som skall hända.

Vad gäller själva vårdvistelsen så måste givetvis en bedömning göras om den intagna passar vid ett behandlingshem med 12-stegs inriktning, ett behandlingshem med kristen inriktning eller vid ett familjehem. I Socialstyrelsens riktlinjer 8) kan vi läsa:

”Efter den inledande identifieringen och bedömningen av problemets svårighets-grad behövs instrument för att avgöra val av insats, behandlingsplanering och uppföljning av den enskildes situation och behov. De instrument som uppfyller kraven på bl.a. tillförlitlighet är ASI och DOK.”

Den svåraste delen återstår, nämligen utslussningen i samhället för den intagne. Givetvis har de intagna olika förutsättningar men många, enligt de intervjuade vårdgivarna, har komplicerade sociala och psykiska problem. Det bekräftas även av att många har långvariga kriminalvårdskarriärer bakom sig, vilket erfarenhetsmäs-sigt ofta innebär sociala och psykiska problem. Ett tidigt samarbete med psykiatri och socialtjänst kan förbättra situationen och även kontakter med andra myndighe-ter som t.ex. Arbetsmarknadsverket kan vara något positivt. Ett problem är de in-tagnas fritid, inte minst intagna som har någon slags pension, där hela dagarna är lediga, och där missbrukarlivet kanske blir ett närliggande alternativ. Behandlings-hem med AA-inriktning där tidigare klienter regelbundet besöker AA-möten efter själva behandlingen kan vara en stor fördel, liksom vissa kristna behandlingshem där församlingsmedlemmarna regelbundet träffas. Engagemang i Kriminellas Re-vansch i Samhället och liknande föreningar kan också vara ett alternativ.

31

Av Socialstyrelsens riktlinjer 8) framgår

”Behandling av narkotikamissbruk och –beroende är på många sätt ett kon-troversiellt område där det finns olika vårdideologiska uppfattningar och där forskningsläget till vissa delar är oklart. Några av de centrala frågorna hand-lar om huruvida behandlingen har effekt och om det är möjligt att i dag ange vilka tekniker eller metoder som kan anse ha effekt och i så fall under vilka förutsättningar. En annan tvistefråga är nyttjandet av läkemedel för att t.ex. behandla opiatmissbrukare. Narkotika är inget enhetligt fenomen vilket för-svårar forskningen kring olika preparat. Av erfarenhet vet vi att specifik be-handling endast är en liten del av en komplex verklighet som den enskilde be-finner sig i och påverkas av. Om man granskar betydande förändringar i personernas liv och försöker isolera eller identifiera faktorer som kan anses ha ett inflytande över dessa förändring-ar, framstår medvetna interventioner riktade mot missbruk eller beroende som relativt marginella. En bedömning är att mellan 15 och 20 procent av dessa förändringar kan tillskrivas behandling. Andra faktorer i nära anslutning till behandlingsmetoden som brukar lyftas fram är t.ex. terapeutens förmåga, be-handlingsklimatet och behandlingsstrukturen. Förändringar som leder till ”tillfrisknande” är således långt mer komplexa än vad man i allmänhet föreställer sig. Sannolikt är förändringarna resultatet av många olika, ibland samverkande faktorer. Det utesluter dock inte att inter-ventioner av olika slag kan få avgörande betydelse i en situation där även andra förhållanden spelar in.”

32

Litteraturlista

1) Lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL)

2) Propositionen 1986/87:106

3) Svensk Författningssamling 2006:432

4) Kriminalvården. (2006) Kriminalvård och Statistik (opublicerat material)

5) Kriminalvårdsstyrelsen (1991) Kriminalvård och behandling. Jan Gustavsson Rapport 1991:3

5) Kriminalvårdsstyrelsen (2003) Vistelse utom anstalt. Jan Gustavsson

6) Skrivelse (2006) Kriminalvården, Region Väst, frivården Göteborg, U Larsson

7) Kriminalvårdens rapport nr 18 (2006) Psykosociala interventionsmetoder vid kriminalitet och drogmissbruk.

8) Socialstyrelsen (2007) Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård. Vägledning för socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhet för personer med missbruks- och beroendeproblem.

www.kriminalvarden.se 601 80 Norrköping

Telefon 077-20 80 800 Fax 011-496 35 17