Nöjesguiden nr 1 2011

Nöjesguiden ! Östermalmsgatan 87d ! 114 59 Stockholm ! www.nojesguiden.se Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

4 Nöjesguiden ! Nr 1 ! 2011

OMSLAG

Illustration avCarsten Oliver Bieräugel

CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE

Margret Atladottir [email protected]

Amat Levin [email protected] DIRECTOR

Martin Petersson [email protected]

Daniel Eriksson [email protected]ÖR GÖTEBORG

Carl Reinholdtzon Belfrage, [email protected]ÖR MALMÖ/ LUND

Kajsa [email protected]ÖR UPPSALA

Peter [email protected]

Elin [email protected]

MEDVERKANDE SKRIBENTER Parisa Amiri, Maina Arvas, Holly Astera, Viktor Barth-Kron, Maja Bredberg, Joakim Carlson, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Emelie Gunnarsson, Johan Hallstan, Soraya Hashim, Jimmy Håkansson, Anders Karnell, Aleksander Kovacevic, Sandra Nelson, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht

FOTOGRAFER OCH ILLUSTRATÖRER

Carsten Oliver Bieräugel, Kajsa Eldsten, Johannes Helje, Emil Jönsson, Jakob Kaae, Kjell B Persson

VD

Faje Gani [email protected]

Josefin Lundgren [email protected]ÄL JARE STOCKHOLM

Al-Wadood Suberu [email protected] Hansen [email protected] Schille [email protected] Wilén [email protected] Vendé[email protected]ÄL JARE GÖTEBORG

Henning Wideberg [email protected] Gö[email protected]ÄL JARE MALMÖ/ LUND

Harald Stjerna [email protected] Majer [email protected]ÄL JARE UPPSALA

Martin [email protected]

Lela Djurdjevic [email protected]

UTGIVARE Nöjesguiden Holding ABTRYCKERI MittMedia PrintDISTRUBITION Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading ABPERIODICITET 12 nr/år

RS-kontrollerad distribution 57 500 exemplar i Stockholm 110 000 exemplar Riks ISSN 0284-236XRedaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

STOCKHOLMNöjesguidenÖstermalmsgatan 87d114 59 Stockholmtel 08-456 45 [email protected]

GÖTEBORGKungsportsavenyen 43 411 36 GöteborgAnnons Göteborgtel 0708-28 13 71

MALMÖNöjesguidenSödra Förstadsgatan 1211 43 MalmöAnnons Malmötel 0736-438860

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning.


Margret Atladottir är chefredaktör på Nöjesguiden. Hon har även funnit sig själv i Thailand, älskar Petter och ska börja plugga arabiska.Förklara det här med onepiece för oss som är oinsatta?– Fast jag kan inte förklara det! Jag ser detta fruktansvärda ”plagg” överallt på bloggarna jag läser och blir helt förvirrad. Det är en sparkdräkt för vuxna. Det är allt jag vet. Om någon kan berätta för mig varför ”alla” hyllar onepiece kan man mejla mig på [email protected]. Tack!

Amat Levin är redaktionschef på Nöjesguiden, tycker att Stockholms-syndromet gör Sveriges bästa hiphop och vill att Gudrun Schyman ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Det sägs att du även vill att Mad Men-Joan ska spela Poison Ivy i nya Batman-filmen? Hur utseendefixerat är det?– Inget alls. Jag blev lika glad när det, för något år sedan, ryktades att Eddie Murphy skulle spela The Riddler i samma film. Det är insidan som räknas.

Martin Petersson är dj och art director på Nöjesguiden. Han föredrar även telefonkontakt framför att vara social digitalt.Har du någon plan på hur du ska göra för att bli bättre via sms, mejl och chatt?– Efter envisa försök får jag nog acceptera att jag funkar bäst IRL. Men jag lovar att, trots min fascination för min morfars gamla handskrivna brev, ändå fortsätta sköta min korrespondens med omvärlden digitalt.

Carl Reinholdtzon Belfrage, eller CRB som han kallas, är redaktör för Nöjesguidens göteborgsupplaga och har skrivit musik-, vin- och matkritik för tidningen i ett decennium.Vilken musik lyssnar du på som vi inte redan vet?– Phil Collins …But Seriously, Miley Cyrus och tidig Jane's Addiction. Överraskande måhända, men jag är väldigt, väldigt vit.

Parisa Amiri jobbar med tv, pratar i radio och är Nöjesguidens klubbredak-tör i Stockholm. Häromnatten drömde hon om Twitter.Vilka andra internetfenomen uppfyller dina nattliga tankar?– Chattljudet från Facebook hemsöker mig. Inte nog med att jag hör det ständigt i vaket tillstånd (inte på grund av popularitet, tyvärr), det följer även med mig i sömnen. Nätshopping är det senaste, köpte ett life size rådjur i vit, blank porslin häromnatten. Måste därför köpa ett på riktigt.

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli är frilansjournalist, jurist och musikskribent på Nöjesguiden. I detta nummer blir han återigen kär i G-Side.Vilken hiphopscen är hetare än Alabamas nu?– Det skulle i så fall vara Bay Area, det finns så sjukt många bra artister därifrån. The Pack, J. Stalin, Roach Gigz, NHT Boyz, Mob Figaz och inte minst rappande fadern och sonen E-40 och Droop-E som brukar twittra gulligt till varandra.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli, författare och kulturjournalist, pluggar tv på Dramatiska Institutet. Hon har uttryckt en djup oro över läget kvinnliga projektledare/manliga programledare i all svensk television. Hur allvarligt är läget?– Jag överdriver inte när jag beskriver det som en samhällsfara.

Maja Bredberg är musikskribent och bloggare på Nöjesguiden. Just nu är hon även trött på folk som färgar håret rött. I detta nummer ger hon Niklas Von Arnolds Superman högsta betyg.Bästa svenska soulskivan sedan..?– Kaahs Beats, melodier och Baby Kaah. Och med detta sagt tänker jag inte sticka under stolen med att det ÄR betryggande med skalliga personer, som Kaah och Niklas von Arnold, i dessa tider av masspsykos och hennafärg.

Kajsa Haidl är redaktör på Nöjesguiden Malmö/Lund och undrar om man måste köpa alla kläder man nuddar om man ligger i en butik. I detta nummer presenterar hon juryns nomineringar för Malmö/Lundapriset 2010.Hur gör du för att alltid få så sjukt många kommentarer på dina statusuppdateringar på Facebook? – Facebook är mitt enda riktiga heltidsjobb.

Peter Morath är redaktör för Nöjesguidens nystartade uppsalaedi-tion och propagerar för att Magnus Hedman ska få en musikblogg. Varför?– En musikblogg där Magnus Hedman tipsar om Linda Bengtzing och Baha Men skulle definitivt fylla ett tomrum i bloggosfären.

Patrik Forshage är, utöver fritidssysselsättningen som rektor, musikredaktör och skriver i detta nummer om pantertanterna Wanda Jackson, Mavis Staples och Martha Reeves.Vilka av dagens unga kvinnliga artister kommer att dra storpublik när de är 70?– Knepet är ju att åldras med värdighet, och mardrömmen vore att se PRO-Robyn strutta runt som Tina Turner. Det håller hon sig för god för, tack och lov. Men klarade Marianne Faithfull att överleva ett par kemikaliedecennier borde det väl inte vara omöjligt för Amy Whinehouse att bli 70, och en ny Aretha-diva finns självklart i Erykah Badu. Mest längtar jag efter Frida Hyvönens Sånger från äldreomsorgen.

Niklas Eriksson är Nöjesguidens briljante filmredaktör, har redaktionens mest oseriösa mejladress och har i detta nummer, tillsammans med Sandra Nelson, kartlagt de udda existenserna på svenska internetforum. Om du, för resten av ditt liv, var tvungen att tillbringa fem timmar om dagen på ett forum, vilket skulle du välja?– www.progarchives.com/forum/. Eller möjligtvis något om gamla renässansmystiker och andar och sånt.

Holly Astera är musikskribent på Nöjesguiden, bloggare och pluggar kulturjournalistik. Hon tycker även att det är mysigt att få brev där hennes namn är felstavat.Vilken skiva önskar du dig i brevlådan allra mest just nu? – Utan tvekan Funeral Party – Golden Age of Knowhere! *blink, blink*

Emelie Gunnarsson bloggar, är filmskribent på Nöjesguiden och har extremt bra franskt uttal trots att hon inte kan språket. När får du användning för din uttalsmässiga färdighet?– Aldrig, det är typ färdigheternas blindtarm. Med lite god vilja kanske jag lyckas beställa ett glas vin när jag åker till Paris senare i vår! Håll tummarna.

Pelle Tamleht är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, sångare i bandet The Sunshine och karaokefan-tast. I detta nummer har han restaurang Volt överst på sin lista.Det här med råbi! – är det verkligen så gott?– Råbi! är inte en maträtt, det är en läggning.

Anders Karnell, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, är en flitig radiopratare och dessutom Nöjesguidens konstredaktör. I detta nummer berättar han om när han blev blåst på Sheraton.Vilket hotell är snällare mot sina gäster?– Definitivt Grand Hotel. De är snällare, pro!sigare och bättre!

Sandra Nelson, Nöjesguidens tv-redaktör, har ett förflutet som ondskefull bloggare men är nu för lat för att hata allt hela tiden. I detta nummer har hon, tillsammans med Niklas Eriksson, kartlagt de udda existenserna på svenska internetforum.Om du, för resten av ditt liv, var tvungen att tillbringa fem timmar om dagen på ett forum, vilket skulle du välja?– Lätt Aspergerforum. Där råder en trevlig ton och folk verkar använda forumet för att sprida hopp, kunskap och god stämning

Michaela Forni är moderedaktör, vill lära sig att laga råbi! och ska snart besöka Amsterdam och Argentina.Vad ska du göra där?– Jag ska till Argentina och vara med i något sjukt tv-program. Är livrädd. I Amsterdam ska jag på modevisning. Har velat åka dit sjukt länge så det ska bli grymt!

Isabelle Ståhl är litteraturredaktör på Nöjesguiden, stammis på SVT:s Debatt och radiopratare. I detta nummer skriver hon om Hunter S. Thomson som förebild för unga kvinnor. Vilka andra machojournalister skulle fungera som förebild?– Jag gillar egentligen inte Hemingwaywannabes som tycker att man hellre ska skjuta sig än blogga om psykiska problem. Hunter är en guilty pleasure.

Johan Hallstan skriver om spel i Level och är Nöjesguidens spelredaktör. I detta nummer tipsar han om de bästa iPad-spelen.Vad säger du, är det värt att lägga pengarna på en iPad? – Absolut! Min enda reservation är tekniknördarnas CSI-stilade fynd av sjukt högupplösta bokmärken i senaste iBooks. Det talar för att nästa version kommer att ha betydligt bättre skärm.

Maina Arvas är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm. I detta nummer har hon, tillsammans med övriga juryn, utsett nomineringarna i Stockholmsprisets scenkategori och skrivit om Midi, Maxi & Efti.Vilken annan bortglömd nittiotalsakt förtjänar en dokumentär?– Om jag ska tänka samma koncept – teaterregissör gör dokumentär om musikartist vore det inte helt oväntat om Alexander Mørk-Eidem gjorde något om förslagsvis pudelrockare, kanske en skildring av Europes splittringsår? Fast det här är snarare konspirationsteorier än önskedrömmar.

Carsten Oliver Bieräugel, bor i Berlin och är förmodligen världens bästa illustratör. I detta nummer har han illustrerat Kanye West till omslaget. Vad är det bästa med Kanye West?– Det bästa med Kanye: att han är kompis med Pharrell och Brandy. Jag älskar Brandy och vill vara som Pharrell.

Jimmy Håkansson är en frilansjour-nalist som skriver om tv-spel, kultur, politik och näringsliv. I detta nummer recenserar han The Walking Dead på tv-sidan.Vilken blir 2011 års bästa tv-serie?– Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte peppar inför den storslagna svärds-vingarserien Game of Thrones. Höjdpunkt nummer två torde vara Steven Seagals return to tv med Southern Justice. Det eller något med Lorenzo Lamas.

Elin Engelbrektsson är praktikant på Nöjesguiden. I detta nummer har hon intervjuat Eva Beckman och fått agera glädjespridare genom att meddela de som har blivit nominerade för Stockholmspriset. Vem blev gladast?– Tror fan att det var jag. Mitt uppdrag var att leverera glädje och jag fullbordade det till 110 procent. En riktig glädjeflicka! Tätt bakom mig kommer nog Lina Thomsgård (nominerad med Rättviseförmedlingen i kategorin Nöjesförbättrare), så det är sant som det sägs; Blondiner har roligare.


… fansen rasar mot de dyra bil jetterna till Måns Möller i Globen, arrangörerna försvarar sig: ”Gnäll inte över priserna, det är vi som ska bekosta privatjet, lyxhotell och allt sådant, utöver hans gage”...

… Göteborg har tagit Rebecca & Fiona så som vi tog Evert Taube...

… för ett tag sedan rapporte-rade Nyheter24 om Blondin-bellas nya kille – ”komikern” Hannes. Well, på en hemmafest

överhördes denne Hannes skryta om vilka sexuella aktiviteter han utfört tillsam-mans med henne. Classy move, buddy…

… Ilias Ioannidis som driver ett av Nöjesguidens favoritkaféer

Coco Vaja är i expansionsfas. Härnäst öppnar han Food Court på Regeringsgatan nära Kungsträdgården. Runt påsk hoppas vi på invigning…

... årets upplaga av Grammis-galan var bra. Men det var

skvallret vi hörde över ett glas bubbel i pausen som gjorde kvällen minnesvärd: Att Andres Lokko och Lisa Milberg skiljde sig efter sex veckor. Väldigt Hollywood...

… några av Stockholms just nu

hetaste skådespelarhunks befann sig i Mexiko över nyår. Enligt ett förstahandsvittne förekom bruk av, även i Mexiko, illegala substanser, sliskiga raggningsrepliker och förslag till trekanter…

Hej, på plats 4 (Tidens anda, göteborgs-upplagan, reds.anm) skrev ni om DAMER I HERRSKOR. Att ni inte längre acceptera trippande fröknar.

I Sverige ska kvinnor helst se ut som en hamnarbetare med en grov prilla i munnen.

Men så är det inte i sydeuropa där kvinnor tillåts vara feminina. Och män får också vara män och inte feminina fröknar som i Sverige.

Där kan man se eleganta kvinnor med smärta fi gurer, trippa fram på gatorna i högklackat. Ibland med ett litet paraply som skydd för solen.

Det hårda vädret här ursäktar en del men inte allt. Det är förfärligt att världens kanske vackraste kvinnor ska klä sig fulast i världen.

Krejler

”Hamnarbetare med en grov prilla i munnen” låter som kanske vårens snyggaste look för kvinnor. Tack för att du satte fi ngret på det!

Margret Atladottir

Hej Turkguiden,En lektion i turkironi:

Ni dissar Jimmie för hans använd-ning av ordet ’neger’ men gör exakt samma sak när ni använder ’turk’ som samlingsbenämningen för folk av mellanösternpåbrå (och andra exotiska etniciteter) som ’svennar’ använde när de inte kan identifi era etnicitet närmare. Naturligtvis är ’turk’ ett lämpligt uttryck att använda för en turkisk turk men det blir lite underligt när det påklistras en icke-turk.

Att sedan lägga årets rookie-rasister nedanför en rasistisk prisutdelning blir som grädde på turkgreken på den tyska turkiska yoghurten.

Jag avsaknar därför också katego-rierna ’årets svenne’, ’årets neger’ och ’årets kines’ (där man kan på liknande maner kan inkludera alla med sneda ögon)

Avslutningsvis en eloge till alla riktiga turk-turkar som inte har utbrytit i hejvilt turkraseri på överanvändandet av turk på icke-turkar.

Ps. Om ni inte publicerar det här ska jag klippa er toung!

Mike (som funderar på att sluta noppa ögonbrynen och adoptera epitetet ’turk’)

Hej Mike,Tack för ditt välformulerade brev. Anledningen till att ”alla riktiga turk-turkar” inte har blivit rasande är för att de inser att vi under skiktet av skoj kritiserar denna svenska tendens att sätta turk-stämpeln på alla icke-blonda människor. Detta torde ha blivit uppenbart när vi buntade ihop Orhan Pamuk, nobelprisvinnande författare som faktiskt är turk, med Laserturken, Skogsturken och Fågelturken (namn som, om du mot förmodan inte redan visste, vi inte har kommit på) .

Amat Levin

Bestod inte den här texten (Frans Strandbergs krönika om Ladies på Östermalm, reds.anm.) av exakt samma mening, något omformulerad, gång på gång?

Anonym

Kära anonym,Denna kommentar förbryllar mig. Av alla artiklar på sajten har du plockat ut denna oskyldiga notis, briljant formulerad av unge herr Strandberg, och skriver en liten giftpil om att den skulle vara upprepande. Var det allt liksom? Känner du att du fi ck utlopp för något genom att skriva på det där sättet? Och i så fall – vad? Du får gärna höra av dig för jag undrar verkligen.

Tv-redaktör Sandra Nelson

Glöm inte att kolla in nojesguiden.se! Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Margret Atladottir, Maja Bredberg, Pelle Tamleht, Camilla Åstrand, Dasha Girine, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Tone Schunnesson, Helvetes jävla skit och Amat Levin bloggar hos oss. Välkommen in!

LEDARE

i brukar inte ha internationella stjärnor på omslaget. Varför? Nja, vi gillar att keep it local. Ett stort undantag har, i och med 2011 års första nummer,

därmed gjorts. Kanye West är vår tids största geni (fi nns ju fl era, men nu hårdrar vi). Han gjorde förra årets bästa album och är farligt nära fullkomlig sinnessjukdom. Jag tänker på Michael Jackson och Britney Spears – snart är även Kanye West där någonstans och metaforiskt rakar av sig håret nattetid på en frisörsalong i Los Angeles. Men Kanye har också en stark relation till Sverige. Några

uppenbara exempel är att han shoppar Acne och älskar ”swedish girls” – likt vilken stockholms-hipster som helst, absolut. Men det här är Kanye West vi pratar om!

Relationen Sverige/Kanye West verkar vara en ömsesidig kärleksrela-tion. Det har gått fort dock – 2004 gjordes den första svenska intervjun med honom av Axel Björklund. Och på den tiden var han defi nitivt ingen stjärna. Spolar vi fram några år, och punktmarkerar vid

albumsläpp, den där Taylor Swift-incidenten och registreringen av ett eget Twitter-konto har vi honom nu framför oss som en superstjärna. Inte bara för den fantastiska musiken, men här har vi en konstnär som briljerar starkare och starkare för varje dag som går. Liksom den 40 minuter långa videon han släppte i höstas? Vem har inte drömt om att stå och skrika ut sina innersta tankar om kärlek vid ett piano till några ballerinor? Kanye bara gör det. Vi har tagit oss friheten att dissekera detta geni vi kallar Yeezy. Läser gör du på sida 18.

Det är även i dessa galatider dags att presentera våra nomineringar till Stockholms-, Göteborgs- och Malmö/Lunda-priset. Här uppmärksammar vi stadens lokomotiv inom det lokala kulturlivet och det är en av de roligaste grejerna med mitt jobb. Att hylla och lyfta upp de som så ofta förbises av andra medier.

Missa inte heller Sandra Nelson och Niklas Erikssons fantastiska text om den svenska forumkulturen. Jag kommer att riva ut och laminera.

Trevlig läsning!

C"#$%#&'()*%

[email protected]

BREV

Oanständiga förslag, utmaningar och gammal hederlig post mottages här…

Nöjesguidens redaktionÖstermalmsgatan 87d114 59 Stockholm

… men 2011 föredrar vi något som heter email: [email protected]

Så sant så sant. Modemaffian sätter på sig allt som är inne för tillfället utan att egentligen fundera på om det är snyggt eller inte. Vilket innebär att vi som är lite mer kräsna med vad vi sätter på oss blir "fel".ROXY | 11-01-21

Tack! Håller med till hundra.. Jag tror att fler i detta land klär sig som Helena på bilden ovan än som "modemaffian"...CHARLOTTE | 11-01-20

Tumme upp!Word.IDA - HTTP:// IDASILEN.SE/ | 11-01-20

asså gulle du. fint.ANKAN | 11-01-19

men tack!är så less på hur alla tyckt det varit okej att klaga på henne sen hon fi ck priset. fi ne, hon kanske inte alltid klätt sig supernice, men vem fan har det?EMMA | 11-01-19

Håller med att sveriges mode-elit ibland klär sig knepigt, men det här är ju bara white trash.SNÄLLTJEJ | 11-01-19

Kommentarer till Helena Seger – Sveriges bäst klädda kvinna!

“Minns du inte när vi !kade på Le Café förra månaden? Surprise! Det var min Alla Hjärtans Dag-present!”

”Ingen är ledsnare än jag för all snö som hindraDE mig att köpa en present.”

“ÄLSKLING, DET FANNS INGEN PRESENT I VÄRLDEN SOM VAR FIN NOG ÅT DIG. DET ÄR BARA DÄRFÖR DU INTE FÅR NÅGON.”

”Nu tycker jag vi tar varandra i hand och tänker på klimatet istället för presenter.”

www.sturegallerian.se


NINA KINERT TILL DEBASER SLUSSENNina Kinert, rymddrott-ningen av vackra texter, omfamnar oss på Debaser Slussen den 18 februari. Med melodier så fi na att det känns sådär kuslig kittlande kommer denna Star Wars-fantast att få oss att rysa av välbehag. Och Star Wars-fantast är ingen överdrift. Hon lät sin senaste skiva Red Leader Dream bli en fristående fortsättning på George Lucas rymdsaga. Lyckligtvis fi ck albumet strålande recensioner, så denna kväll får ses som ett säkert kort.

DUODAGS Fjolårets mest otippade förbund kan ha varit mellan Titiyo och Theodor Jensen. Men vilken härlig komplott ändå. Det fi nns inte mycket att klaga över när två musikaliska själar fl ätas samman och skapar något nytt och spännande. De går under namnet Keep Company och du hittar dem på Nalen den 17 februari.

ISOBEL CAMPBELL ! MARK LANEGAN Att motsatser attraheras av varandra har ännu en gång bekräftats. Ihopkopplingen av Isobel Campbells väna stämma och Mark Lanegans grovkorniga röst visade sig vara ett lyckat koncept – nu tre album starka. Den 12 februari kommer radarparet till Strand för att bjussa på sådant som bara en skotte och amerikan kan göra.

INDIEFOLKROCKDet är inte kärlek vid första ögonkastet. Snarare tvärtom. Men ge honom en chans och släpa er till Debaser

Medis den 2 februari, för det kommer att bli ett roman-tiskt möte. Slut bara ögonen och Sam Beams Iron & Wine-sånger låter som en viskning från en gammal älskare eller som ett regn från ett plåttak. Men kom ihåg, blunda hårt – annars kommer illusionen bli förstörd och du endast mötas av en skäggig och gitarrspelande snubbe.

GET PHYSICALS ÅTTAÅRSJUBILEUMKänn på namnet – Get Physical. Associationerna för oss till ett trångt och illaluktande dansgolv. Vilket det nog också kommer att bli. Den 29 januari förvand-las Berns till ett technoin-ferno, då den tyska dj:n Thomas Schumacher jubilerar nere på 2.35:1. Det är tysk kastrullmusik när den är som bäst.

ALLA HJÄRTANS DAG"SPELNING Hjärnan bakom låten If I Use to Love You står för en spelning på Fasching under

självaste alla hjärtans dag och bjuder alltså på ett ypperligt sätt att fi ra kärlekens dag på, om fantasin sinar. Gå dit med din partner. Och dejtar du ingen? Nej, då kan vi nog inte rekommendera Lemma denna afton, det kommer att bli nästan brottsligt romantiskt och sötsliskigt.

POTPURRI PÅ FASCHINGInte har du missat Jaqee? Hon debuterade 2005 och hennes musikregister spänner sig över genrer som soul, hiphop (i vilken hon har blivit grammisnomine-rad), jazz, pop och klassisk gubbrock (hon är medlem i Nationalteaterns Rockorkes-ter). Det verkar som om hon ständigt vill upptäcka något nytt och är ni nyfi kna på vad som kommer ske härnäst kan ni bege er till Fasching den 17 februari.

Vi kan arkivera årets första månad och i framtiden minnas att den präglades av onödiga gymkortköp, djurdöd och en istid i miniatyrformat. När vi nu, både bildligt och bokstavligen, går mot ljusare tider föreslår vi ett besök på någon av dessa konserter.

KLUBBHomogent som vanligt.

KONSERTHerregud vilken torka. Kan inte ni konsertbokare börja

fördela bokningarna lite bättre över året?

FILMThe Fighter, True Grit, Let Me In och 127 Hours.

2011 rivstartar.

MUSIKAlla pratar vi om Lykke Lis nya mörka, skruvade

fantasi Wounded Rhymes.

KROGVolt kräver ett besök.

SPELMedioker spelmånad. Angry Birds i HD på iPad

lockar mest.

TVSnart drar Melodifestivalen igång. Ångest redan nu.

Ångest över fettisdagen som bara försvann 10 %

Gudrun Schyman till Socialdemokraterna-önskningar 50 %

Skyddshjälmsbehov på Stockholms gator 20 %

Tungviktsmatchen Peter Englund/Björn Ranelid 15 %

Flugviktsmatchen Alex Schulman/Marcus Birro 5 %

Let Me In.

THOSE DANCING DAYS PÅ DEBASER MEDISFör att påminna er om festivalsommaren kommer Those Dancing Days till Debaser Medis den 19 februari. Det kommer att vara startskottet på deras europaturné, liksom titeln på deras nya platta Daydreams & Nightmares, så räkna med fem övertaggade brudar. De kommer garanterat att ge en spelning som kommer att lämna kvar ett leende ända fram till sommaren.

BESÖK ROCKENS LUGNARE KVARTER Killarna i Band of Horses innefattar några vuxna män med kraftig ansiktsbehåring, samt en basist med gaymustasch, som troligtvis kommer att stå och trampa på stället under hela konserten. Men låt inte det hindra er från att bege er till Annexet den 21 februari – med låtar somThe Funeral och The End’s Not Near är det melodierna som kommer att lyfta konserten. Vi lovar!

Nöjesguiden ! Nr 1 ! 2011 11

ag är uppväxt i en villaförort där Cheap Monday-jeansen enbart säljs på tjejavdelning och där minsta antydan

till att byta ut fotbollsfleecen mot en skjorta betyder total social utfrysning. Med detta i bagaget är det relativt enkelt att odla en lätt paranoid, självrannsakande person-lighet. Bara minuterna ner till tåget utan den obligatoriska hoodie-tröjan är som att traska in på någon genushipp klubb med en nyligen erhållen vinst av Paradise Hotel hängandes ur bakfickan. Stämningen är med andra ord aningen tryckt, och oförskämt nyfiken.

Nu visar det sig att min titta-över-axeln-uppväxt på senare dagar har blivit använd-bar. All rädsla och misstänksamhet mot mina medmänniskor har jag nu e"ektivt kanaliserat mot de sociala medierna – allt som är mobil kommunikation, dolt bakom en skärm eller som bedrivs över oöverblick-bara avstånd. Högst upp på detta digitala, opersonligare högsäte av kommunikation tronar Facebook. Ett verktyg som har flyttat ramarna för vad som kan klassas som integritet och tabubelagt förmånen att vara onåbar.

I och med denna nya världsordning där

det anses oförskämt att inte äga en iPhone – eller inte vara uppkopplad dygnet runt – har det uppkommit vissa beklagliga fenomen. Många av dessa tar avstamp i just Facebook där urkundsförfalskning, alltså identitets-stölder, ses oerhört lättvindigt på. Jag talar så klart om begreppet, och 2009 års uppsprungna verb, att ”facerapea” någon.

Alla har vi nog blivit utsatta för denna pungspark mot den personliga sfären, och har man det inte måste det nog ses som sorgligt – så vedertaget är det nämligen. Scenariot där man glömt att logga ut från sin profil och sedan upptäcker att man är

”intresserad av män” eller omåttligt pepp inför sin stundande resa till Ibiza, tillhör vardagen. ”Humor!”, kanske den med bristande framtidsperspektiv frustar fram, men jag ser problem. Svåra problem.

Verkligheten är på väg mot en riktning där ingen går att lita på, där man inte vet vem som talar sanning eller om det verkligen är kurskamraten som man pratar med på chatten. Uppskattar tjejen jag spanat på också gamla Toto-låtar, eller är det bara på låtsas? Kan jag lita på att min kompis Axel flyttat till London och börjar hänga med någon som heter Bryan? Förmodligen inte.

Efter en särdeles blöt onsdagskväll som avrundades framför datorn – med ett gäng vänner som inte heller fick åka på borta-match – upptäckte jag på allvar hur långt det hela hade gått. Bredvid mig i bäddso"an satt nämligen en något vindögd lekkamrat och facerapeade sig själv, till synes helt obekymrad och tillfreds. I skenet av det vita ljuset från datorskärmen föll min världsbild följaktligen isär och jag förstod att: ”nu är ta-mig-tusan ingenting heligt längre”.

Nu återstår väl egentligen bara Skype som legitimt, trovärdigt medium över internet. Fast det kan ju förstås vara förinspelat.

xxxxxxxGhazal Amin, Hasan Ramic, Amat Levin & Beatrice Blennberger

Foto EMIL JÖNSSON

Camilla Gestrin & Juliet VergaraJohn Falkirk & Jonas Asplind

Daoud Benjamin & Irina Silva

Johannes Helje, Martin Peterson & Niclas Brunzell

Emelie Strange & Simon Ekstrand

Karin Winther & Anders Rydell

Madeleine Ngoma & Nikolina Silfverberg Markus Hallberg & Emilie Chicaez

Johanna Welin, Emelie Arvidsson & Camilla Håkansson

John Falkirk & Jonas Asplind

Margret Atladottir & Pelle Tamleht

Text JOAKIM CARLSONIllustration CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

KRÖNIKA

Fenomenet facerapes föddes sannolikt under 2009 och exploderade i popularitet i fjol. Men där de flesta ser ett oskyldigt spratt, ser Joakim Carlson en betydligt mer oroande utveckling.


Att dela arbetsbördan på sju rekommenderas.

ikael Stenberg i Sävar flyttar till Umeå för att plugga på universitetet. En annan som också hänger på

campus är Oscar Hildingson och tillsam-mans bestämmer de sig för att starta ett band. Efter att ha lirat ett par gånger inser de att något saknas. Lösningen blir att plocka in ytterligare fem personer. Sex år senare släpper Syket sin debutskiva och hypen har bara börjat.Är det en fördel att vara så många i ett band?

OSCAR: –Ja. Det låter mycket även om det inte görs så mycket.

MIKAEL: –Klart. Dessutom behöver vi inte spexa så mycket på scen. Ni verkar alla ha väldigt starka viljor. Kompromissas det mycket när det kommer till musikskapandet?

M: – Ju fler man är, desto fler filter tillkommer. Dessutom är det väl mest jobbigt om folk fastnar på varandra hela tiden och när diskussionerna flödar.

O: – Ibland blir det diskussioner men jag skulle inte säga att det är ett problem.Jag tror snarare att det bidrar till er

komplexa ljudbild. Musiktyckare verkar ha svårt att sätta någon etikett på er?

O: – Man kan ju faktiskt dela upp det. Bakom allt är det rytmik i grunden.

M: – Precis. Det är svårt. Sedan är det väldigt melodiskt, även om folk kanske säger… ”monoton, svängning rymdrock”. Det är inte alls monotont. Man behöver inte skrapa speciellt mycket på ytan för att hitta melodier.Andres Lokko tyckte mycket om er debut-ep, Fish Band EP. Betydde det mycket för er att få en sådan välsignelse?

O: – Det var väldigt skönt, eftersom jag läste sådant ganska slaviskt när jag var yngre. Det var samma känsla när Rough Trade började sälja ep:n. Eftersom det var just ett sådant ställe som man vallfärdade till när man var 17, 18.Har ni fler sådana mål och drömmar?

M: – Ja. För min del är det kanske mest att få spela på festivaler. Kanske Roskilde. Även om det känns lite trist att säga så…?Nej, inte alls.

M: – Jo, för jag var ju där rätt mycket när jag var yngre. Men det känns som att man är

lite för gammal för att gå på festival. I alla fall kändes det så när jag var där senast och efteråt tänkte jag att ”nästa gång, då ska jag fan inte bo på campingen”.

O: – Rent allmänt, att få vara utanför Sverige och spela känns lockande. Rivieran, till exempel. Men det blir svårt eftersom vår typ av musik inte verkar gå hem hos människor som bor i lite varmare klimat. Det är faktiskt väldigt tråkigt för om man ändå ska åka ut och spela någonstans, då vore det väldigt trevligt på ett ställe där man också trivs.Er debutskiva, With Love är inspelad i Umeå. Var det viktigt för er att vara i

hemtrakterna under inspelningen?O: – Nej, nej, så där tänkte vi nog inte. Vi

spelade in skivan där det gick att spela in den i princip. Hela processen har kostat oss skjortan, det är därför det har tagit en sådan tid att överhuvudtaget göra en platta. Vi har inte haft råd helt enkelt. Henrik Oja, som har stått i bakgrunden under arbetets gång, tycker att någon borde ha filmat er under de senaste åren. För att citera, ”det hade blivit den bästa rockdokumentären någonsin”. Vad var det som hände?

O: – Jag tror nog bara att han tycker att vi är väldigt märkliga. Lite stökiga som människor. Allt har verkligen inte gått på räls utan det har skevat lite här och var. Och folk kanske inte är sådär jättebra på att styra upp saker, men… vi försöker stötta varandra så gott det går.

M: – Vi är faktiskt väldigt dåliga på det. Samtidigt vill man behålla det, man vill att det ska skena lite. Går allt som det ska blir det kanske inte lika roligt. With Love släpps den 25 februari.

Text HOLLY ASTERA Foto JAKOB KAAE

Ray-Ban 1649:-

®

Allt detta ingår i priset• Högbrytande glas för ditt synfel • Ytbehandlingar • 3 månaders öppet köp och

2 års produktgaranti

lensway_250x365.indd 1 1/11/11 11:11 AM


I JURYN: Margret Atladottir (ordförande), Parisa Amiri, Maina Arvas, Holly Astera, Viktor Barth-Kron, Maja Bredberg, Elin Engelbrektsson, Niklas Eriksson, Michaela Forni, Patrik Forshage, Johan Hallstan, Anders Karnell, Amat Levin,

Josefin Lundgren, Martin Petersson, Caroline Ringskog Ferrada-Noli, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Pelle Tamleht, Kristin Zetterlund.

REISENHotel Reisens bar har bjudit på goda drinkar och trivsam musik i åratal, men det var först 2010 den verkligen hittade sin publik. Hit gick

vi när vi ville kombinera svårslaget barhäng med spontandans till hiphop, r’n’b och annan musik som sällan premieras. Att deras dj:s dessutom ofta fi ck lokalen att kännas som en klubb gjorde att Hotel Reisen blev ett självklart stopp på krogrundan.

STOCKHOLM CITYI åratal kämpade de mot Metro om tunnelbaneläsarna innan de insåg att vi redan har en jävla massa rikstäckande morgontidningar.

Istället drog de ner på takten och gav oss något unikt – intressanta, välskrivna och aktuella nyheter och reportage, allt med en renodlad stockholmsvinkel. Att de dessutom har lockat till sig några av Sveriges allra bästa skribenter säger väl allt.

LITTLE QUARTERMed en line-up som skulle kunna liknas vid mixologisternas svar på Harlem Globetrotters har man stora förvänt-ningar på sig, men

gänget bakom muddlers och ishackor i Marie Laveaus inre bar har inte haft några problem att leva upp till dessa. På Little Quarter kompromissar man inte med drinken och något sådant som en 4:a fi nns inte. Söder har fått en klockren amerikansk kvalitetsbar.Hej Jimmy Dymott! Varför har du en hang up på is? Är det inte bara vanligt vatten som har nått en nollgradig temperatur?

– Haha, jag vet inte. Vi jobbar på att vara så bra som möjligt då vi gör det mesta från

REBECCA ! FIONA !SVT" I somras prydde dj- och producentduon Rebecca & Fiona Nöjesguidens omslag. De ansågs då vara främst en stockholmsangeläg-

enhet. Under tiden hade de ett kamerateam från SVT i hasorna. Resultatet som presente-rades i höstas på SVT Play var inget annat än magiskt och nu är de älskade i hela landet. Tack Public Service, tack Rebecca & Fiona – det här var sjukt bra.Hej Rebecca och Fiona. Ni exploderade under 2010. Vad ska ni göra i år?

– Vi har precis släppt vår andra singel, Bullets, vilket är fett och vi siktar på att släppa en eller två singlar innan sommaren. Annars ska vi mest hänga runt och tjäna pengar.

grunden. Det är visuellt då det är snyggt med schysst is. Klassisk cocktail är ganska clean, det händer inte så mycket. Tar man då snygg is, riktigt fancy stu" , blir det kul att jobba – och roligare att dricka. Vad kommer att hända 2011?

– Största grejen är att Little Quarter ska växa ut i matsalen, då det ska bli en cocktail-lounge. Man ska kunna boka bord hela kvällen då det ska serveras amerikansk dinner och goda cocktails. Det ska bli en trevlig mötesplats. Detta kommer att dra igång i februari.

Hej Clara Mannheimer, projektledare. Föddes idén till Rebecca & Fiona genom ett ”vi vill göra ett coolt program med två coola personer”-tänk eller var det mer ”Rebecca och Fiona är så grymma, de måste få ett eget program”?

– För att Rebecca och Fiona är så grymma, såklart! Art89 kom med idén och så fort jag såg piloten kände jag mig lite som matadorerna i Tjuren Ferdinand på julafton ”Henne ska vi ha! Och henne med!”. De har en sådan otroligt skön vilja och energi som jag trodde stenhårt på hela vägen.

ORANGERIETI det uppvärmda växthuset vid Norr Mälarstrand har det skapats en urban oas där man inte räds att blanda frukt i spriten. Den fi nurliga

inredningen som föga förvånande är signerad Stylt Trampoli har svept in oss i varma täcken under både sommar och den hårdaste vintern på många år. Orangeriet är ett solsäkert val för törstiga barfl ugor.

JOHANNA KOLJONENSom en glädjespri-dande komet fl ög hon fram över Sverige 2010. Med sin insats i På spåret blev hon folkkär redan innan hon

vann, samtidigt som hon skrev om nörd-feminism i Bang. Som programledare för årets bästa radioprogram P3 Kultur lyckades hon göra det djupa lättsamt utan en fördummande ton. Och med hashtaggen #prataomdet skapade hon en vulkanisk diskussion på twitter som kastade lava på dagstidningarnas kultursidor. Vi gapar.

☞� � ☜☞� � ☜

Texter: MAINA ARVAS, MARGRET ATLADOTTIR, VIKTOR BARTH#KRON, MAJA BREDBERG, ELIN ENGELBREKTSSON, NIKLAS ERIKSSON, MICHAELA FORNI, PATRIK FORSHAGE, ANDERS KARNELL, AMAT LEVIN, NICHOLAS RINGSKOG#FERRADA NOLI, PELLE TAMLEHT

FOTO

: NIS

SEN

JO

HA

NSS

EN

FOTO

: JO

HA

N L

ARS

SON

FOTO

: OLI

VIA

BO

RG!S

VER

IGES

RA

DIO


JIN ! PEETERSNär Sakiko Jin och Bart Peeters lämnade Matthias Dahlgren för att fresta oss med dumplings, kyckling och vå"or jublade hela nordöstra Kungsholmen. Mötet

mellan Japan och Belgien har nämligen förhöjt gastrograden i en stadsdel som tidigare var sorgsamt bortglömd. Jin & Peeters går i bräschen för en streetfoodtrend vi ruskigt gärna ser mer av i Stockholm.

BUCO NEROI ett gammalt parkeringsgarage vid Jarlaplan ligger en av 2010 års mest välkomna tillskott i krogstockholm. Om det är slaktrummet, den öppna planlös-

ningen eller den genuint trevliga servicen som bidrar mest till den internationella känslan låter vi vara osagt. Klart är i alla fall att det italienska köket levererar stabilt och trä#säkert.Hej Richard Sandström! Du har sagt att årets största utmaning har varit att hitta hem. Hur känner du att det har gått?

– I början var det mycket ett mantra. Vi hade höga förväntningar på oss efter Café Nero så folk förväntade sig guld och

gröna skogar. Det har varit ett stort projekt och det handlade bara om att överleva. Nu de senaste månaderna har allt flutit på riktigt bra och man kan säga att vi har hittat hem.Under julen hade ni mellandagsrea. Vad är nästa roliga projekt?

– Det var en rolig grej! På fyra dagar hade vi 1 132 gäster. Verkligen lyckat. Det som är nytt för i år är att vi ska ha barnbrunch. Första sittningen med barn och den andra sittningen kommer att vara utan barn.

BON BON Sällan har det varit så roligt att äta som på restaurang Bon Bon. Inte nog med att de ambitiöst utformade smårät-terna serveras på ett oerhört trivsamt vis,

maten håller dessutom en kvalitet vars höjd man både överraskas och njuter av gång på gång. Bon Bon har med högkvalitativa tapas öppnat ett fönster på glänt till fine dining och gjort detta till var mans möjlighet.

☞� � ☜

BILL SKARSGÅRDPrecis som HBO-gunstlingen Alexander Skarsgård erövrade en hel värld med sitt True Blood-grin 2008, var 2010 året då Bill

Skarsgård på allvar signade in och lät oss förstå att det här (I rymden finns inga känslor, Himlen är oskyldigt blå) bara lär bli början på en lång och vacker vänskap. Förresten: Minns ni när det fortfarande fanns folk som på fullaste allvar trodde att sönerna Skarsgård fick roller och uppmärksamhet för att deras pappa heter Stellan? Hahaha!

LAGARNA PÅ TEATER GALEASENTeater Galeasen, regissören Olof Hanson och den kungliga ensemblen Lina Englund, Sandra Huldt och Claes Ljungmark tog

Lagarna i egna händer. Precis som att Christina Ouzounidis pjäs vänder ut och in på både den antika tragedin och språket, lurade den här uppsättningen in oss i det starka dramat liksom inifrån och ut – genom sminklogen, bakifrån kulisserna, med ridån till salongen framför oss. Snyggt, och med hårda nypor.

NATTENDet värsta med att bli vuxen måste väl ändå vara att momentet "tryckare" uteblir på discot. Natten har insett denna stora förlust och spelar

enbart ballader. En nisch som har gett Stockholms klubbpublik precis vad de har saknat så mycket, och vilken jävla stämning sedan. Här upplevde vi några av förra årets bästa klubbkvällar.

TILL DET SOM ÄR VACKERTTill det som är vackert är en känslig studie i makthierarkier, klassidentitet och kulturellt kapital som för oss, det måste vi erkänna, kom lite

från ingenstans. Historien om 20-åriga Katarina som lämnar allt i sin gamla värld för nya, kanske ouppnåeliga, drömmar, håller oss i ett fast grepp. Gott så. Vi kan ändå inte låta bli att titta framåt lite. Ty när filmåret 2010 summeras är det inte minst teamet Lisa Langseth (filmens writer-director) och Alicia Vikander (huvudrollen) som vi förväntar oss riktigt stora saker av.Hej Lisa Langseth! Vad är roligast – att regissera film eller teater?

– Film är så mycket svårare och tar

MOMENT TEATERDet finns innerstads-bor som letar lägenhet i Gubbäng-en endast för att ha närmare till Moment. I tio år har gruppen envist legat i bakhåll

i sin gamla förortsbiograf och levererat käftsmällar, stjärnsmällar och smällkaramel-ler. Jubileumsåret 2010 firades med en vackert sorglig uppsättning av De dömdas ö och en skamlöst metacharmig version av Ett drömspel, där roller från teaterns eget senaste decennium gick igen. Fansens ögon tårades.Hej, Anna Stigert, producent. Förutom denna hedervärda nominering har ni tioårsjubileum i år. Hur mycket kommer

ROXANNE Stocholms klubbscen har ett rykte om sig att vara en plats där folk måste dricka kopiösa mängder sprit för att våga le eller ens röra

huvudet i takt till musiken. På Roxanne kunde man dock njuta av fantastisk stämning, dj:s som satte publiken främst och dessutom dansa sig vingelkantig hela sommaren lång. Hej Damon Rasti! Ingen annan klubb i Stockholm dansade folk så mycket som på Roxanne. Vad är hemligheten?

– Vår ambition har från start varit att skapa en glädjefylld atmosfär där folk dansar sig svettiga, hoppar på so#or och

längre tid. Det blir mer utmaning och när man regisserar en film är man så många olika personer – man regisserar, klipper, har hand om finans, ljudläggning och inspel-ningen. Det tar många år att göra film, men det är roligast.Är du nöjd med din långfilmsdebut?

– Jag är nästan aldrig nöjd. Det finns alltid något som man kunde ha gjort bättre. Jag kommer nog aldrig att bli riktigt nöjd!Vad händer 2011?

– Jag kommer att jobba med nästa film. Jag håller på med manuset nu och det kommer att innehålla en del våld. Jag hoppas på en inspelning tidigt nästa år och att filmen är klar 2013.

ni att fira det här egentligen? – Det blir nog inte så mycket mer än det

vi har gjort. Vi har redan haft en födelsedag då vi hade artister och andra uppträdanden här. Vi kör på som vanligt helt enkelt. Man hittar er konst utanför tullarna. Undviker ni stadsfolket?

– Vi vill finnas i förorten. Även av praktiska skäl. Det är billigare hyra och lokalen är helt suverän. Så det finns ingen anledning att finnas i innerstaden.

sjunger allsång som vore det ingen morgondag. Vi har, i en homogen klubb-värld, lyckats blanda alla möjliga sorters människor under samma paroll: eufori.Kommer den tillbaka i sommar? Får vi rent av se den i vår och höst också? Snälla?

– Vi sitter och planerar för fullt just nu. Först kommer Roxanne att köra på grymma tredagarsfesten 25 Hour People, den 29 april, där bland annat Don Rimini kommer att dyka upp på en båt! Det finns även en vision om att göra klubben permanent, och med rätt lokaler och förutsättningar kan det kanske bli en möjlighet. Vi längtar verkligen efter publiken, så som de längtar efter Roxanne.

NOOMI RAPACEHon må ha förberett det omsorgsfullt redan tidigare, men 2010 bjöd på ett sådant där omiss-kännligt internatio-nellt genombrottsår

som vi faktiskt inte får se så ofta. Om Noomi Rapace nomineras för sin strålande insats i Svinalängorna, det alltjämt svällande Stieg Larsson-universumet, sin saftiga löpsedels-persona eller för att hon helt enkelt är så bra? Tja, alltihop? Att slå igenom så här vid en ålder som annars – tragiskt nog – är reserverat åt UD-nissar och manliga handbollsmålvakter, är djupt imponerande.

ANN PETRÉNVi bugar oss och hälsar en teaterdrott-ning välkommen tillbaka efter äventyr ute i riket. Och vilken hemkomst: i monologen Vit, rik,

fri på hemmascenen Stockholms stadsteater lät hon klä sin teateridé i ord specialskrivna av Christina Ouzounidis, och sin lysande gestaltning i en kostym av draperat guld. När Ann Petrén spänner ögonen i dig och talar om våld och frihet, då lyssnar du. Och darrar.

TRÄDGÅRDEN"UNDER BRON Att Trädgården, som sommarbaserad utomhusklubb, lockade storpublik är inte så uppseende-väckande. Att de gjorde det trots

typiskt ruggig svennesommar förtjänar dock en applåd. Hit tog vi våra besökande vänner när vi ville visa Stockholm från sin lite mer internationella sida och lyckligtvis fortsatte Under bron, med femtillstånd, att skämma bort oss under slutet av året. Maten, musiken, inramningen och sangriorna – aldrig har betong varit så minnesvärt.

☞� � ☜

☞� � ☜

☞� � ☜

FOTO

: JO

HA

N B

ERG

MA

RK

FOTO

: JO

HA

NN

ES H

ELJE


MOA ISRAELSSONRest Area var djupdykningen som fick oss att se mer och Moa Israelsson den dykkompis vi alltid har längtat efter. Tillsammans

med henne sätter vi gärna på oss våtdräkt och syrgastuber, och ger oss ut att under-söka kall, mörk och hemlighetsfull sjöbotten. Hennes biopsier av grumliga svenska vatten gjorde det flytande fast och allt blev kristallklart.

HENRIK BERGGREN ! UNDERBARA DAGAR FRAMFÖR OSS: EN BIOGRAFI ÖVER OLOF PALME

Man kan läsa Underbara dagar framför oss som en spännande odyssé genom 1900-talets svenska och internationella

politik – men det är också måsteläsning för alla som bryr sig om Stockholm. I Palmes fotspår följer vi utvecklingen, på gott och ont, från avkrok i Europas utkant till en modern storstad. Det är en lika bildande som engage-rande berättelse och vi kompenserar därför gärna att Augustprisjuryn svek sitt uppdrag.

APLACE I BRUNOGALLERIAN I en stad med stort utbud av modebuti-ker är det svårt att sticka ut. Aplace i Brunogallerian lyckas trots det skilja sig från mängden.

Med en unik inredning, välplanerat sortiment av det bästa inom mode samt oklanderlig service är Aplace utan tvekan en av Stockholms, nej Sveriges, bästa modebutiker.

ROBYNEtt album med det hypermoderna soundet och de grymma låtarna hade varit tillräckligt för att utropa Robyn till huvudstadens

drottning. Men 15 år in i sin karriär gjorde Robyn under 2010 inte ett utan två och ett halvt sådana omvälvande album, och är därmed på god väg att erövra inte bara staden och landet utan större delen av västvärlden. Oss skänkte hon dessutom både en fantastisk konsert och en av stadens bästa klubbar.

CHRISTIAN PARTOSIngen gör ljus bättre än Christian Partos. Runt Nationalmuse-ums tysta skulpturer var ljuset koreografe-rat i en show som förvandlade sten till

hjärta och fick oss att vilja dansa med. Med sitt ljudlösa system fick han till och med Rammstein på fall. Verket var årets visuella kick och större än industrimetallbandets alla spelningar tillsammans.Tjena, berätta om vad det är du gör.

– Jag gör det jag själv tycker om att göra, så som o"entliga utsmyckningar. Sedan gör jag även uppdrag åt andra, som so"or i betong, för att överleva.Hur känns det att bli nominerad?

– Jag är helt förblu"ad!

BLANDADE ARTISTER ! SONJA ÅKESSON TOLKAD AV…

Bok-och-skiva-fomatet slog igenom ordentligt 2010, men ingenstans med större kraft än i den här paraden av musiksveriges bästa

artister, samtliga kvinnor, som tonsätter och framför varsin dikt av den feministiska och diskbänksrealistiska poesins gudinna.

Som presentation av eller påminnelse om en av den svenska poesins största är den här utgåvans sånger – från lakoniska underfundigheter till primalskrik – inget mindre än överväldigande.Hej Sonja Åkesson tolkad av…-producenten Göran Peterson. Hur föddes idén att göra en hyllning till Sonja Åkesson?

MARIA ”DECIDA” WAHLBERG Ett ord som ghetto-barock är det enda som kan beskriva Maria ”Decida” Wahlbergs sätt att styla. Med en blandning av

gammalt och nytt, manligt och kvinnligt, klassiskt och street har kvinnan bakom Robyns ständigt iögonfallande stil förtrollat oss under 2010. Din styling är helt unik. Var hämtar du din inspiration ifrån?

– Tack, vilken komplimang! Man kan väl säga att jag går i gång på kontraster, den perfekta blandningen. Och inte bara huruvida något är väldesignat eller inte, utan också vad en speciell produkt, ett speciellt varumärke, symboliserar, och vad

DANIEL ADAMS"RAYSom gubben i lådan dök han sannerligen upp med solodebu-ten. Konceptuellt fulländad med lagom samhällskritiska triumftexter och

trallande tongångar, begåvat skräddarsytt för svänggäng. Med meningar som ”Jag är kär i bilden av dig, inte i dig” fick han dessutom hela jäkla samtiden på pränt.

– Det var häromåret när man märkte att Sonjas namn nämndes överallt. Hon var en inspirationskälla för många artister. Då blev det hög tid att göra någonting åt det och visa Sonja för en ny generation.Det är bara kvinnor som tolkar Åkesson?

– Det var många olika ingångar, då vi i början ville ha med lite män. Men jag betraktar alla som musiker, då männen i bandet är inräknat, men det är klart att det är mycket kvinnor då de hade en relation till Sonja.

det kan signalera om bärarens identitet. En fotograf kallade min stil ghettobarock någon gång i början av 2000-talet och det stämmer väl fortfarande på sätt och vis.Det sias något kopiöst om årets viktigaste fashionplagg. Vad kommer att hänga i din garderob?

– Det är mixen som är det intressanta. Det kommer att fortsätta att hänga en stor dubbelknäppt herrock i min garderob, tillsammans med mycket herr/unisexkläder överlag. Sedan var jag i Japan nu i december och kom hem med fyra par lack-dojjor. Helt oplanerat. Generellt mycket klassiska plagg som jag blandar på okonventionella sätt.

TOVA MOZARDPå Dramatens Stora Scen möttes dotter, mor och mormor i en konfrontation som fick oss att tappa andan. Precis som på teatern är regissören

terapeut och aktörerna patienter. Steg för steg lämnade de manuset och vi med dem. Aldrig har återhållen rädsla och kärlek varit brutalare än i Tova Mozards filmverk. Det här var årets största scen.

HELENA GRANSTRÖM ! DET BARNSLIGA MANIFESTET

Med elegant språkbruk, avancerat, insiktsfullt och akademiskt, lyckas Helena Granström närma sig den moderna människan

genom ett perspektivberikande ifrågasät-tande av den konstruerade vuxenroll vi alla förväntas eftersträva. Vackert och civilisa-tionskritiskt belyser hon det ofrånkomliga i vårt ständiga behov – och vår vuxna ovilja att erkänna det.

TEKLA KNAUSTHon är knappast en nykomlig inom Stockholms mode-värld men 2010 får ändå anses vara stylisten Tekla Knausts år. Via den

egna agenturen New Blood Agency har vi imponerats av hennes arbete överallt, men det är som Noomi Rapace röda mattan-stylist vi har hänförts lite extra. En stjärna är född!

OSKAR LINNROS”Han kom som en vind. Vad bryr sig en vind om förbud? Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud.” Hjalmar Gullbergs dikt

sammanfattar våra känslor för Oskar Linnros. Vi var inte beredda på att denne småtrevliga rappare skulle muteras till en mästerlig sångare, låtskrivare och ljudkonst-när. Han fick våra svenska popälskande hjärtan att banka hårt. Han fick livets låga att brinna häftigare. En kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.

☞� � ☜

☞� � ☜

☞� � ☜

☞� � ☜

FOTO

: JO

HA

N P

ETTE

RSSO

N

FOTO

: MAG

NU

S BE

RGST

RÖM

FOTO

: AXE

L Ö

BERG

Juryn om Tova Mozard

Juryn om Daniel Adams-Ray


MAJA BREDBERG”Leka Mad Men. Detta är fruktansvärt plågsamt att bevittna, denna utklädningsjakt efter den av Hollywood färdigstöpta stereotypa LYCKAN. På gränsen till inhumant, denna självutrotning.”

FRANS STRANDBERG”Fan vad jag har saknat att klämma fi nnar.”

HELVETES JÄVLA SKIT”Tanten blev galen. GALEN. 'N DEUTCHLAND WIR HABEN REMOU-LADSÅSEN AUF JEDEM BAGUETTEN!!' skrek hon.”

PARISA AMIRI”Jag är helt besatt av tanken på tidszoner. Tänk om man bor EXAKT på gränsen mellan två tidszoner, måste man välja då vilken man tillhör?”

AMAT LEVIN”Farsan är mest beräknande i sitt sätt att framställa sig själv som bra pappa/pussy magnet.”

DASHA GIRINE”När jag äter tacos så köper jag alltid de små hårda skalen och de små mjuka. Så man kan äta länge och umgås.”

SARA BOURKE”Så var man helt plötsligt i Berlin, för första gången dessutom. Har inte riktigt fått ett grepp om staden ännu, ganska tomt på gatorna trots att jag bor precis vid Alexanderplatz.”

PELLE TAMLEHT”Citera mig gärna men ange alltid källan.”

MARGRET ATLADOTTIR”Grej jag verkligen gillar: att bildgoogla ordet 'hubble'. Min sis har lärt mig det, hihi. Kan titta på dessa löjliga bilder hur länge som helst.”

KRISTIN ZETTERLUND”Say hello to my new, little Mulberry friend. Är dödskär.”

CAMILLA ÅSTRAND”Såg nyss att min favoritväska dykt upp i ljusgrönt, typiskt mig att välja den istället för en klassisk färg.”

F”

P”C

MA”Gde

K”

TONE SCHUNNESSON”Vi socialister och kommunister, alltså. Gud vad vi är LOL ibland.”

☞� � ☜

FOTOGRAFISKAMed en annonskampanj värdig H&M lockade Fotografiska årets största publik till det nyrenoverade tullhuset. Besökarna jublade, och vi med dem, när de fick se årets snyggaste utställningar, för aldrig tidigare har foto varit en så stor upplevelse. De satte Stockholm på den internationella fotokartan, men det var inte bara världens största fotografer som gärna trängdes där. Vi gjorde det också!

RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN När Lina Thomsgård räknade på fördelning-en manligt/kvinnligt under förra årets Stockholmspris och upptäckte en manlig dominans bland de nominerade, erkänner vi att vi fick en välförtjänad spark i röven. Under året som gick startade hon sedan Rättviseförmedlingen och delade ut ännu fler välbehövliga sanningar och fick både företag och människor att tänka till. Rättviseförmedlingen har lyckats rikta strålkastarljuset mot problemen och gjort det möjligt för fler människor att komma upp på scen. Det är en nöjesförbättrare om något. Hur upprörd blev du egentligen när !olårets gala präglades av män?

– Hehe. Jag blev väldigt upprörd. Vi

kommer att skämmas ihjäl när vi blir gamla och ser tillbaka på att 76 procent av de som syntes i nyhetsmedia förra året var män, 82 procent när det handlar om experter. Under galan satt jag och twittrade, bara si"ror ”24–5”, och så vidare. Producenten (Tom Pyl) kom fram efteråt. Det hade gjort honom ledsen, han hade gjort så gott han kunnat. Vi pratade länge och jag erbjöd mig att alldeles gratis hjälpa till nästa år, för att hitta författare, konnässörer, komiker, konferenci-erer , etcetera som inte var kisar, gubbar och snubbar. Först tror jag han tyckte att jag var besvärlig, men sedan försvann han iväg och kom tillbaka med en flaska champag-ne, och vi skålade. Jag tror att det var där och då som jag fattade att det fanns ett sätt att komma åt det där. Genom att hjälpas åt, och tillsammans säga ”de finns visst”. Ett par dagar senare startade jag Rättvise-förmedlingen.Vad är målet under 2011?

– Det slutliga målet är ju att vi inte ska behöva finnas, såklart. Att folk själva kan anstränga sig för att bryta tradiga könsnor-mer och utjämna skevheter, och fatta vad de – och deras barn – har att vinna på det. Men under 2011 är mitt främsta mål att dra in lite stålar till projektet så att de som jobbar med det ska slippa göra det gratis. Sedan ska vi köra igång fler lokala varianter som den i Skåne, och Rättviseförmedlingen i New York är snart redo att lanseras. World domination of jämställdhet!

KAKAN HERMANSSON Säg något hon inte har gjort i år. På SVT Play har vi häpnats av hur genialiska Kakan och partnern Julia Frejs musikparodier/hyllningar har varit. Vi har beundrat hennes Avatar-fläta, dansat oss svettiga och lyssnat på livecovers på hennes Club Cookie Jar. Och vi har underhållits av hennes blogg. Kakan Hermansson gör våra liv lite roligare, helt enkelt.

FOTO: KNOTAN

FOTO: KNUT KOIVISTO


Text AMAT LEVIN

Att Kanye Wests texter knappt är godkända var svenska journalisters vanligaste anmärkning när The College Dropout släpptes. Det var ett typiskt fall av följa John där en åsikt yttrades av det högsta hönset och fick fäste i den ankdamm som utgör Sveriges kultur-journalistkår. Naturligtvis var det ett löjligt påstående. Han må inte ha varit en bra rappare (vilket blev uppenbart när han skulle freestyla på MTV:s Wild ’N Out), men visst kunde han skriva – stor skillnad.

Allra tydligast blev det på All Falls Down, en akustisk gitarr-assisterad guldklimp som lyckades kommentera den amerikanska materialismen och strukturell rasism på samma gång. Ännu mer uppseendeväckande var dock hur han inledde andra versen: ”Man I promise/I’m so self-conscious”. Det här var alltså när machohiphop befann sig i sin mest utbredda och urvattnade form. Att prata om sina mentala tillkortakom-manden blev betydligt mer personligt än vilken så-här-hårt-växte-jag-upp-vers som helst och redan där fann Kanye sin nisch.

Textmässigt är The College Dropout sjukligt underskattad (speciellt Last Call, Jesus Walks, Family Business och Never Let Me Down) och i takt med att han förfinade sitt textförfattande på de två nästkommande albumen gjorde de ökade kommersiella framgångarna att förtroen-det stärktes ytterligare.

Paradoxalt nog var det dock 808s & Heartbreak, albumet utan rap, som slutligen gjorde honom till en bra rappare och inte bara textförfattare. Här vågade

Text NICHOLAS RINGSKOG FERRADA"NOLI

Det är lätt att glömma, men Kanye West var en stjärna långt innan han blev artist. Hans beats på Roc-A-Fella-skivorna mellan 2000 och 2003 – framförallt de på Jay-Z:s mästerverk The Blueprint från 2001 – gjorde honom till en av hiphop-världens mest omtyckta och eftersökta producenter. Då trodde man att man visste var man hade honom: en kille som gillar gammal soul och som har förmågan att omvandla den mysiga nostalgin till medryckande, klubbiga beats.

Men så fort Kanye bestämde sig för att lansera sig själv som artist i eget namn tog hans beats en ny vändning. Hans självförtroende som textförfattare och som musiker korsbefruktade varandra, och en synergie#ekt uppstod som gjorde att varje nytt album blev en häpnads-väckande utveckling från den föregående. Om debuten The College Dropout var betydligt mindre nyskapande musikaliskt jämfört med vad den var textmässigt – här vandrade han beprövad mark – kan nästan motsatsen sägas om uppföljaren, Late Registration. Här tog han hjälp av den gamle studioräven Jon Brion för att experimentera med mer sofistikerade arrangemang för piano och stråkar. Det var första gången Kanye West släppte på machoidealet att stå för allt själv, och började sträva efter att maximera låtens potential snarare än att framhäva sig själv som musikergeni.

Det är en utveckling som har fortsatt, trots att intrycket man kan få av honom som artist och textförfattare är en ganska macho och självgod kille. Men Kanye West är först och främst en musikälskare. Det är det som skiljer honom från nästan alla andra amerikanska hiphopproducenter, och det är det som är hans trum$ort: han slutar aldrig att söka efter nya musika-liska influenser att absorbera, han förlorar aldrig förmågan att knockas av nya upptäckter, han stannar aldrig upp och tänker ”nu är jag klar, nu vet jag vad som är bra musik, nu behöver jag inte utveckla mitt sound mer”. Det finns en ödmjukhet i det som är väldigt sympatisk.

Nästa skiva, Graduation, var en rusig odyssé genom hipsterkvarterens skiv-

affärer. Det spelade ingen roll att han var många år efter Brooklyns och Söder-malms coola kids med att upptäcka Daft Punk, syntpop och Steely Dan – i hans öron var det ascool musik, och därför blev hans samplande låtar fulla av färg och energi. Samtidigt gav skivans smörgås-bord av referenser ett ganska hetsigt och ytligt intryck, något som han åtgärdade när han gjorde nästa skiva, den under-skattade 808s & Heartbreak. Den ned- tonade vemodiga syntpopen här skapade inte bara en homogen och helgjuten skiva, utan också ett personligt sound som matchade de sorgsna texterna perfekt.

Men aldrig tidigare har Kanye haft så höga konstnärliga ambitioner och samtidigt varit så öppen musikalisk som i arbetet med My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Här släpper han allt och låter all musik han älskar strömma genom honom. Gamla och nya hjältar bjuds in som gäster, allt från till pampiga rock-stråkar till funkig spoken word samplas, varje låt har ett dussin låtskrivare, musiker och medproducenter, hela färgpaletten används med nya nyanser i varje nytt spår, och resultatet är ett album som glittrar och fascinerar och bisarrt nog låter helt logiskt och sammanhållet.

Vad Kanye West gör härnäst är svårt att säga, och vi har en gång för alla lärt oss att vi inte ska tro att vi vet var vi har honom. Men en sak är säker: hans innerliga passion för musik kommer inte sluta leda in honom på nya stigar. Det är bara att kapitulera och hänga med.

Text MARGRET ATLADOTTIR

Detta vet vi: Kanye älskar Sveriges huvudstad Stockholm. Det finns en del bevis som styrker detta. I november 2009 for han exempelvis hit på ”inspirations-resa” – ett drag som ändå får anses vara intressant. Detta skakade inte direkt om Stockholm, men fick ändå DN På Stans dåvarande redaktör och wigger extra-ordinaire Axel Björklund att göra en guide till Kanyes Stockholm. Hotell Skeppsholmen, Sneakers ’n Stu# (inköp gjordes: ett par Adidas av modellen OBYO KZK), Sturehof, PA & CO, Hope (inköp gjordes: ett par khaki-chinos) och Acne var några av de instanser som förärades med ett besök.

Andra bevis kan vara att han via sitt Twitter-konto har utropat sin kärlek till

han slutligen strunta helt i vad man som rappare förväntades göra och passade på att samtidigt krossa mallen vilket har banat väg för allt från Kid Cudi, Drake och B.O.B. till svenska Alexis Weak. Denna originalitet följde lyckligtvis med till My Beautiful Dark Twisted Fantasy och 2011 är Kanye West ett musikaliskt unikum. Han har ett helt eget språk och rör sig oklanderligt mellan bittra relationsuppbrott (Devil in a New Dress, Blame Game), samhällskommentarer (Gorgeous), sexuella fantasier med en hel del smarta poänger (Hell of a Life, jo lyssna igen) och ett trotsigt långfinger (Power). Även om raden på Dark Fantasy – ”I’m just a Chi-Town nigga with a Nas-flow” – fortfarande rent tekniskt är en överdrift, bör jämförelsen i de flesta läger nu vara mer legitim.


Illustration CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL

Text AMAT LEVIN

I likhet med Twitter-kontot demonstre-rade skapandet av G.O.O.D. Fridays Kanyes PR-färdigheter. Medan andra artister på sin höjd släpper ett mixtape, ett engångsevent, valde West att i"ol, från den 20 augusti till 12 november, bokstavligt talat bjuda på en ny låt i veckan. Folk som inte fångades den första fredagen, fångades den andra eller den sjätte. På det här sättet fick han

potentiella lyssnare att söka sig till förstahandskällan istället för torrentsidor och en kundrelation, som snajdiga corporatemänniskor skulle ha sagt, etablerades vilket säkerligen har bidragit till att hans album, trots musikklimatet, har sålt platina i USA.

Att helt undvika fildelarna klarar ingen, men Kanye West lyckades i alla fall, för en stund, överlista dem. Om denna strategi har fått genomslag? Den senaste tiden har vi bland annat sett Timbalands Timbo Thursdays, Swizz Beats Monster Mondays, Rocks Monsta Mondays, RZA:s Wu Wednesdays, Lloyd Banks Blue Friday, Slim Da Mobsters Freestyle Fridays och självklart Snoop Doggs Puff, Puff Pass Tuesdays.

Text AMAT LEVIN

När Gud på domedagen ska sammanfatta och utvärdera den mänskliga historiens gång i sitt anteckningsblock, kommer han, under rubriken Viktiga sociala medier-händelser, att markera den 28 juli 2010. Datumet då Kanye West ska#ade ett Twitter-konto var startpunkten för en fruktansvärt skicklig PR-kupp som skulle pågå lagom till att My Beautiful Dark Twisted Fantasy släpptes.

Med fyndiga, upprörda eller bara bisarra tweets omvandlade han sig från

USA:s mest hatade artist, till USA:s mest missförstådda och slutligen till den mest frispråkiga och roliga. När Kanye intervjuades av Matt Lauer på The Today Show om sina George W. Bush- och Taylor Swift-kontroverser, och producen-terna spelade upp hans ökända MTV Video Music Awards-crashande, gick han på Twitter-rampage. Skillnaden nu var att den, ur mediesynvinkel, pånyttfödde rapparen togs till försvar av både fans, mediemänniskor och folk som kände att nog ändå fick vara nog. Det är ett all PR är bra PR-tänk på anabola och som fenixfågeln i vackra Runaway-videon hade han återuppstått och dörren till finrummet stod plötsligt på glänt igen.

Text AMAT LEVIN

Okej, det kanske inte är en muta i traditionell mening, men att Kanye West gjorde besök på Twitter och Facebooks kontor för en överraskningsspelning är att garantera sig exponering. Självklart besökte han även Rolling Stones kontor och självklart fick My Beautiful Dark Twisted Fantasy högsta betyg av samma tidning. Ja, My Beautiful Dark Twisted Fantasy fick högsta betyg i Nöjesguiden också. Vart vill ni komma?

”Swedish girls” vid minst ett tillfälle.Kvällspressen rapporterade givetvis

om Kanyes stockholmsresa på sitt egna vis – med en smygtagen bild från Café Opera där Kanye tillsammans med Jonas Ghauri omger sig med blondiner införda spetsfodral från Gina Tricot. Kanye ser mycket glad ut.

Den stockholmsbaserade bloggen ThatHipsterPorn sägs även vara en av Kanye Wests favoritbloggar. Bloggen består av ett aldrig sinande flöde av polaroidbilder föreställande kukar, bröst och andra vackra ickepornografiska motiv. Bakom den ligger två personer som jobbar med grafisk form, mode och musik. De vill helst vara anonyma när jag hör av mig och vill veta mer om deras relation till Yeezy.

– Kanye postade ett collage av ThatHipsterPorn-bilder på sin egen blogg och han hade även en permanent länk till oss. Häromdagen bekräftades det uppskattade intresset genom att Bon Ivers manager hörde av sig och berättade att han gillar våra grejer sedan Kanye visat upp ThatHipsterPorn för honom på Hawaii, där de tydligen håller på att spela in.Varför tror ni att Kanye West gillar Stockholm och Sverige så mycket?

– Han tycker nog om Stockholm av samma anledning som New York, Tokyo och Paris. Att det finns en bra musikscen, barer, mode och vackra människor. En stor anledning är nog att han får vara ifred och röra sig rätt så fritt.

thathipsterporn.org


Text NIKLAS ERIKSSON och SANDRA NELSON Illustration KAJSA ELDSTEN

! ! !

i som har jobbat på tidningar i många år vet hur sjuka i huvudet ni läsare är, som känner er manade att mejla, ringa

och FAXA in era reaktioner på vissa artiklar. Eller till och med, när det fortfarande var lagligt att lämna sitt tangentbord, titta förbi på redaktionen. För att verkligen i köttet uttrycka ert ogillande. Ahh!

Flera medieföretag väljer att begränsa möjligheterna till det som, när det vankas a"ärsplan och framtidsvisioner, brukar gå under namn som feedback, interaktion, användargenererat innehåll och så vidare. Lucky you. Men hos de allra flesta spiller rasistiska, korkade, intriganta, felstavade, olustiga, åtalbara, tendentiösa, rättshaveris-tiska eller bara allmänt obegripliga åsikter över i de mest ovidkommande samman-hang. Likt en monsun av ”folkvilja”. För två saker är säkra när det gäller publicister och tidningshus just nu: 1) de vet inte vad de ska göra åt eländet och 2) de är fullstän-digt medvetna om att allt är deras eget fel. Bjuder man in Alexander Spesivtsev på ka"erep kan man ju inte gärna bli förvånad när ens kroppsdelar börjar ryka. Det var det

här vi ville ha. Som man ropar får man svar. Det här är sannerligen ingen isolerad

företeelse. Vi talar inte om ett fåtal håriga 24/7-internettroll som har släckt ned all annan verksamhet i sitt liv för att med alla till buds stående medel förpesta det

o"entliga samtalet. Det som händer påminner mer om en långsam naturkata-strof. Som het stinkande lava flyter denna forumkultur in i forum efter forum efter forum och dränker varje möjlighet till det där som alla tidningsmakare trots allt

drömmer om: en vettig gräsrotsdiskussion. Ett samtal som leder till något större. Perspektiv som fäktas mot perspektiv under det självklara flagget att alla inblandade hoppas på en framtid där förståelsen är större, blicken bredare och man kanske rent av kommer fram till något som liknar konsensus.

Men nej, nej. Den bild av folk som utkristalliserar sig efter några febriga dygn på Familjeliv.se, Aftonbladets läsarkommentarer, Flashback eller Maggan Ribbings ständiga krets av besserwissriga kommentatorer är skrämmande. Det är dessa fyra samlingsplatser vi har valt för att med mätpipetten och skyddshand-skarna få ett hum om vad alla genus-terrorister, trådkapare och kommentator-fältherrar därute egentligen är ute efter. Det kunde ha varit fyra helt andra och – det ska gudarna veta – betydligt värre forum. Inte desto mindre: Vi vill redan här be om ursäkt för själsliga skador vi åsamkar läsaren genom att lyfta på detta lock. Men vi har inget val.


tt stiga in i forumet på Familjeliv.se är som att långsamt sänka ner sig i en kloak. Och när man tror att man har

nått botten upptäcker man att den är gjord av kvicksand. Här fi nns alla personlighets-typer man mardrömmer om att bo granne med. Från trollet som klagar över att hon inte längre är välkommen till sin lokala ICA-handlare eftersom hon hade den goda smaken att ta med sig sin skottkärra som varuvagn, till mamman som blir vansinnig när någon kapar hennes Teutonia vs. Urban Jungle-tråd.

Däremellan fi nns det en hel del mat-nyttiga guldkorn för nyblivna föräldrar, det ska inte förnekas. Eldsjälar som har tagit reda på allt om föräldrapenningen exempel-vis. Men på det stora hela är detta forum som ett gigantiskt pessar. Hade jag ska" at barn om jag hade vetat om att det innebar att man förmodligen måste ha en åsikt om när det är bäst att introducera gluten? Om exakt hur ungarna ska läggas? Att det är

värt trådkilometer av aggressiva diskussio-ner om femminutersmetoden? Tveksamt.

Det som förskräcker är inte i första hand de enorma och aparta kunskapsområden (allt mellan ”hemmaförlossning: en DIY-story” och ”dagis ringde soc – hur fan ska jag få bort kissfl äcken i taket”) som varje god FL-förälder måste besitta, utan vetskapen om att alla andra föräldrar man möter i verkligheten kan vara samma subba/subbe som skriver ett rasande inlägg om mina WT-gaddningar en halvtimme senare. Och folk är rasande på Familjeliv. Helvete vad det rasas. Oftast går det till såhär: Någon har sett en mamma göra något otillständigt och en tråd startas i ämnet. Folk kastar sten först på den dåliga mamman, sedan på trådstartaren och sedan på varandra. Inget är för smått eller oviktigt för att kommenteras och småaktigheten i vissa användares inlägg är frapperande. Ordspråket om grus i andras ögon och pålen i det egna har ej slagit de mer framträdande användarna. Man kan ju SKADA SITT BAAAARN om man gör än det ena, än det andra.

Och det är väl ungefär där vi hittar orsaken till brösttonerna, särskilt från vissa självutnämnda perfekta morsor på Familje-livs forum. Att säga att någon är en dålig mamma är svintaskigt, men säger du det jättemånga gånger i tusen olika trådar så kanske, kanske du verkar bättre själv. Det skulle i alla fall ursäkta alla de timmar av dygnet som ägnas åt att sitta vid datorn och peka med sitt digitala fi nger. www.familjeliv.se/Forum-0-0/

en här undervegitationsklassikern har funnits så länge vi haft ett meningsfullt internet – och ytterligare

två decennier om man räknar skaparen Jan Axelssons olika bisarra norrköpingsfanzines som ledde fram till det 1993 grundade magasinet Flashback.

Flashback som vi känner det idag är inte att betrakta som ett simpelt internetforum. Oh no, det är en hel mental approach till världen. Åtminstone för de mest hängivna postarna och de är ganska många.

Somliga journalister har menat att Flash-back totalt förändrat den inhemska journa-listiska vardagen. Och det är nog lite sant. Det har blivit en slags subkulturell miniatyr-sökmotor, med helt egna intressesfärer, regler och – förstås – krav på källkritik från läsarens sida. Ty det mesta är förstås osant. Riktigt eländigt svammel som man hade kunnat betala mycket pengar för att slippa få framför ögonen. Men det är ett misstag att tro att det bara huserar dönickar på Flashback. Icke. Vid sidan av den stora huvudgruppen av svagbegåvade/socialt avvikande inomhusmän i lägre medelådern,

fi nns faktiskt en liten skara unika researchers och, dare we say it, folkbildare. Vill man veta vem som syns på kvällstidningarnas skandallöpsedlar, är det förstås här det publiceras först. En tråd som den om den i

! ”Nyckter Nyår? ”! ”ni som blev klippta vid er förlossning”! ”varför snålar ni och köper fula åbäken till vagnar??!”! ”18 st Imovane & alkohol!”! ”Hmm, fattar inte vad min störda svärfar håller på med?”! ”Tycker ni att det är för ”hårt” att anmäla dessa till soc?”! ”behöver argument för tygblöjor på förskola”! ”Min sambo låg med sin bästa kompis dotter och jag kan inte släppa det”! ”vad ska man tro om allt? (inga moral tanter tack)”! ”Här får vi reda på om våra tatueringar är WT eller inte ;)”! ”Retrovagnstråden 19”! ”Genus tjatet har gått för långt.”! ”Min kille vill inte adda mig på Facebook. Ledsen.”

Antal medlemmar: 116 616På nätet sedan: 2003Riktar sig till: Kvinnor med familj. Och alla andra som tycker att det är spännande att diskutera sådant som har med blommor och bin att göra. Typisk fras: Ska jag ringa soc?Vanliga förkortningar: TS (trådstartaren), OT (off topic), AP (attachement parenting), AW (Anna Wahlgren), VUL (vaginalt ultraljud), UL (ultraljud), BIM (beräknad icke mens), ÄL (ägglossning), MF (missfall), MA (missed abortion), WT (white trash), BM (barnmorska), IVF (In vitro-fertilisering), PO. P (Polarn o Pyret), DS (Downs syndrom), KS (kejsarsnitt).

Antal medlemmar: 486 168Grundat år: 2000 (webb) Riktar sig till: privatspanare, tryckfrihets-talibaner, ensamma män, experimentknarkare, verklighetens folk.Typisk fras: ”Men nu till det väsentliga: tog du henne i 2:an?”Vanliga förkortningar: TM (thaimassage), WT (white trash), CB (cannabis), MÖ (mellanöstern), PK (politiskt korrekt), HMF (hets mot folkgrupp), AT (avtändning), MOD (moderator), PÅ (panikångest), CxviG (Carl XVI Gustaf ), RC (research chemicals), MÖP (Militärt överintresserad person)

! ! !

Text SANDRA NELSON

Text NIKLAS ERIKSSON

En släkting till Sverigedemokratis-ten är Vit makt-postaren. Han eller hon uppfattar SD som medlöpan-de kappvändare och har tagit på sig uppdraget att i varje möjligt och omöjligt sammanhang sprida rasistisk dynga. Gärna så ”veten-skapligt” som möjligt. Hatobjektet nummer ett är Magnus Betnér.

Han blev censurerad och han är förbannat upprörd över att den där fi sförnäma moderatorn som sitter bakom sin skärm och döljer sig bakom sin fi na titel och skyller på tryckfrihetsförordningen har MAGE att radera hans inlägg som inte bara var ett under av formule-ringsförmåga och konspiratorisk ekvilibrism utan en saklig framställan medelst statistiskt säkerställda och därtill.

Internetforum har en sak som är ganska tilltalande: man kan säga något, få svar, utveckla sin ståndpunkt och så någonstans broderas det ut en stor fi lt av åsikter och perspektiv. Det är ju kanon. One shot-dräparen är inte intresserad av det. Han/hon ser snarare digitala samtal som ett slags rättegång. Man läser hela tråden en gång, sedan kommente-rar man själv med ett inlägg (ofta mycket långt, se Romanskrivaren) som berättar hela sanningen om

Vad det låter som. Vederbörande älskar det fria ordet. Allt sant – el-ler som ser ut att kanske möjligtvis kunna vara lite sant – måste sägas. Omedelbart. Till skillnad från förnuftiga liberaler av den klassiska skolan är Tryckfrihetstalibanen helt ointresserad av att göra en förhands-bedömning av relevans, eventuella skadeverkningar, berörda personers åsikter om saken, etcetera. Ibland får Tryckfrihetstaliba-nen ur sig högintressanta sanningar som en hel värld tackar

Tryckfrihetstalibanen helt ointresserad av att göra en förhands-

relevans, eventuella

!!!ämnet. Case closed. Därefter går One shot-dräparen vidare till en annan tråd som behandlas på samma vis. (Notera att vi ingen-stans här refererar till journalisten Jan Guillou.)

Vilken artikel som helst kan för Sverigedemokratisten handla om att Sverigedemokraterna blir bespottade i media. Om nätterna samlas de i ett särskilt rum i WoW, sedan ger de sig ut på jakt efter artiklar som ännu inte begåvats med en välinriktad pil av ”san-ning”. De är mer lättkränkta än Björn Ranelid och man kan höra tangentborden darra av harm när de sätter igång.

honom/henne för (se Wikileaks). Den stora merparten är dock riktigt smutsig dynga som ingen är intresserad av och som bara för med sig lidande och uppgiven-het för alla inblandade (se Wikileaks).


! ”Vad har Negern uppfunnit genom tiderna?” (Rasforskning)!” Jag röker på med min psykolog!!” (Relationer och samlevnad: allmänt) ! ”Sommarfitta & Båtknulla !” (Pornografi) ! ”Har en hemlös i vardagsrummet...” (Relationer och samlevnad: allmänt) ! ”Roligaste man kan säga när Jehovas Vittnen knackar på?” (Roliga historier)!”Aggresiv arab slår sjuksköterska på akuten” (Integration och invandring)! ”Militärt bergrum – Outforskat” (Urban Exploration)! ”Den stora tråden om Magnus Hedman” (knarkbrott & sexköp med mera!)

! ! !

december mystiskt försvunna kvinnan från Nora har i skrivande stund 849 178 sidvisningar och 3 268 inlägg, varav åtskilliga visar på god insyn i fallet.

Oftast vet man själv om man gjort en ”Flashback-tillvänd” googlesökning. På samma sätt som man inte slår på SVT Text för att få veta hur man kanontrippad på LSD stoppar upp gnagare i rektum med ena handen och löser Palmemordet med den andra, trycker man inte frivilligt på en Flashback-länk om saken gäller, låt säga, vederhäftiga sakuppgifter om DNA-sekven-sering eller komplicerade ideologisk-politis-ka ställningstaganden (då kan man lika gärna fråga en vrång, frånskild 50-årig taxichau" ör som avskyr samhällsföränd-ringar – han lär säga samma sak utan att man behöver scrolla).

Man kan säga mycket om den illvilja, inskränkthet och kolossala dumhetskapital som jäser på en plats som Flashback. Men det är och förblir en intressant plats. Vissa fi losofer har till och med gått så långt att man talat om en tredelad uppdelning inom kunskapsteorin: det som är sant, det som är falskt och det som är sant på Flashback. Hit hör till exempel utsagor som är så utomordentligt känsliga att de aldrig

För varje forum fi nns det de användare som istället för att starta egna trådar kapar andras. Eller som läser in dolda under-toner i artiklar och hittar helt egna vägar att sprida ljus över just sin hjärtefråga. Särskilt folk som äter LCHF, hatar vaccinationer eller är konspirationsteoretiker har svårt att hålla tassarna borta från andras trådar.

”Jaså, du tyckte det var olämpligt att svärmor gav din fyraåring en motorsåg i julklapp? Fyyy vad otacksam du är, min svärmor kommer inte ens hit på jul för hon är död!!!!!”, ”vilken slyna, det kan hon gått ha!”, ”jaså minsann var det SALT i köttbullen! Nu kommer din ettåring trilla av pinn, sanna mina ord!”.

Det spelar ingen roll om det gäller medicin, myndighetskontakter eller köp av en brödrost från OBH Nordica. Samhall-postaren ställer sin fråga. Vanligtvis om något ganska rudimentärt. Han får svar. Sedan fattar han ingenting och frågar fl er gånger. Gärna om ovidkommande detaljer eller om rena språkligheter, som vad den där förkortningen ”etc” betyder.

Sokrates var en grek som levde för lite drygt 2 400 år sedan. Han var ful och dog av att frivilligt tömma en giftbägare. Tvärtemot vad man skulle kunna anta är han fortfarande poppis. Hans stil var en slags pre-ironi. Han gillade att

mina ord!”.

ställa frågor, ibland lite syrliga frågor, men var mindre intresse-rad av att leverera svar. Skrattade åt mer än med, om man så säger. Nästan varje forum värt namnet har en Sokratesgestalt. Behövs antagligen, men är sällan den med fl est polare.

Till slut skickar folk en Let Me Google It For You-länk och byter tråd. Samhall-postaren förstår inte den heller.

Don’t get us wrong. En tråd om något djupt personligt eller mycket komplicerat ämne kan kräva långa inlägg, inga problem. Romanskrivaren, däremot, är romanskrivare i alla sammanhang, dygnet runt. ”Jag läste att någon här gillade schalottenlök: här kommer min 18 000 inledande tecken om olika sätt att använda och fundera kring denna härliga lök. Håll till godo!” Romanskrivaren är vanligtvis en bildad, eventuellt nypensionerad, äldre man från övre medelklassen. Kan heta Bo.

et tragiska med Magdalena Ribbings underbara spalt är att det blev en blogg med det oxymorona prefixet

etikett i länknamnet. Kommentarerna är naturligtvis allt annat än exemplar på det goda i människan. Ribbing själv däremot låter sig aldrig sänkas till kommentatorer-nas nivå och vi lyfter på hatten åt hennes utmärkta arbete. I händelse av att hon har en spyhink under skrivbordet märks det i alla fall inte i det hon skriver. För omärk-ligt har forumkulturen så som vi har lärt känna den smugit sig in även på DN:s bakgård. Här hittar man ändå riktigt roliga hatare ibland. Det finns i huvudsak två typer som kommenterar: de som höviskt vill imponera på Madame Ribbing och de som bara tycker att hon är en överklasstant som har ålderdomliga åsikter. Folk blir skogstokiga av att ett barn lät lite på en restaurang, ja, de blir så vansinniga att de mejlar Maggan och frågar i efterhand, så otroligt kränkta är de! Kanske söker de tröst och bekräftelse på att de tänkte rätt när de tog anstöt?

Nåväl, i kommentarerna brukar frågeställarna få sina fi skar varma, och oftare och oftare får Magdalena själv på nöten. Alla som ställer frågor är ju inte galna

beteendehaverister och felsökande eti-kettautister, de kanske bara vill veta hur man fi nt kan säga till att man inte vill se på strippor eller svärfars snorkråkor. De får snabbt veta vilka otroliga i-landsproblem de har och vilka snobbar de är som har fräckheten att fråga något så infernaliskt korkat. Och ja, somliga frågor tyder på en annalkande debilitet alternativt patologisk mähäighet. Trots det måste självaste Magdalena ryta till att frågeställaren ju vände sig till just henne med sin undran, då det är hennes spalt. Självklarheter kan man tycka för vad gör folk där som inte gillar Ribbing, undrar ni. Detta är forumlivets själva raison d’être: den underbara känslan efter en riktig giftpil till gnällkommentar! www.dn.se/blogg/etikettfragan/

Antal medlemmar: Hundratals kommen-tarer till frågor och svar av typen: ”Hur ska jag be flyggrannen om att han/hon ska fälla upp stolen?”Grundat: April 2008Riktar sig till: Vän av ordning. Typisk fras: Jag tycker att hen som skrev frågan har ett riktigt lyxproblem. Eller är hen ett troll?Vanliga förkortningar: FS (frågeställaren).

! Slippa strippa? (226)! Svarsplikt? (104)! Sprida smitta? (79)! Invänta gröngubbe? (78)! Ursäktsvägran? (38)! Ex-släktgäster? (37)! Rangordna sina gäster? (33)! Kräva skjortbyte? (31)! Partnerfri julmiddag? (26)! Jobba för choklad? (23)

Text SANDRA NELSON

kommer att bekräftas under berörda persons livstid.

Ni vill ha exempel? Nope, det håller vi oss för goda för. Men för all del, ring gärna den forne TV4-programledaren Agneta Sjödin och fråga om det är så att hon har ett brinnande intresse för bajssexlekar på hotellrum i småstäder.

PS: Nämnde vi att Flashback befolkas av svagbegåvade/socialt avvikande inomhus-män? Det är the bottom line. Och likväl älskar vi er. www.flashback.org


recis som att Black Eyed Peas får alla att önska att musik inte fanns, får Aftonbladets kommentatorer oss att

önska att internet aldrig hade uppfunnits. Ty i detta rättshaveristiska tarmludd dväljs krafter som aldrig borde se dagens ljus.

Medan Aftonbladet Debatt – dit man mejlar texter och de gör urvalet – rattas av supervettigt folk som Karin Magnusson, har de vanliga pang på-läsarkommentarerna rykte om sig att vara landets kanske minst angelägna. Huvudsakligen för att de är det. När den tunge kulturkritikern Atterbom någon gång i tidernas begynnelse uppfann det nedsättande namnet ”riks-pöbeltid-ningen” var det för all del en tidig prototyp till Aftonbladet han avsåg. Men begreppet blir bara mer relevant för varje kommentar-fält som adderas.

Tidningens egna artiklar misstas ibland

Wisser, 100 år”Färskare spermier ger mera flickor. Vackrare kvinnor... Elementärt min käre W.”

PelleBleking”Denna amerikanska sedlighetspredikan har publicerats för ungefär ett halvår sedan tycker jag. Ett nytt sätt för religiös höger att angripa den mänskliga primatens naturliga sexualitet, vilken alltid upplevts hotfull av makthavare eftersom den är mäktigare än vad de är. Var i DNA finns denna gen, och på vilket sätt skulle gener för trohet/otrohet vara av biologiskt värde? Det handlar i naturen om att fortplanta sig mest.”

Gahldir”Undra hur pressen skulle reagera om en man gav rådet till en annan man att könsstympa sin flickvän för att sedan dumpa henne för att hon varit otrogen eller något liknande...”

På nätet sedan: 1994. Kommentarfält i nuvarande form infördes i juni 2008. Medlemmar: 280 000 registrerade medlemmar.Riktar sig till: Den debattsugne läsaren. Sådant får inte vara med: Debattstyle som är ”olämplig, stötande, vulgär, obscen eller oanständig”, liksom förstås rent lagvidriga inlägg.Typisk fras: ”Det är väl feminist/bög/invandrarmaffian som vanligt…”Vanliga förkortningar: Sverigedemo-kraterna.

Text NIKLAS ERIKSSON

Ni vet typen. Det pratas lite recept, Let’s Dance och utrikes-politik, inga konstigheter. Sedan kommer hon. Kåtbloggerskan. Hon ba ”smack, smack jag ligger med alla, män, kvinnor, husdjur, I don’t care, jag är så jävla frigjord, så farlig, så spännande wohooo, nä nu måste jag ta en paus, ska ba ligga lite mer!” Stämningen förbyts. När folk lite trevande försöker återgå till sina samtal om recept, Let’s Dance och utrikespolitik kommer Kåtbloggerskan tillbaka och förklarar att de – precis som alla andra – bara är rädda för henne. Har inte sällan en bokstavs-diagnos. Män med liknande beteende stängs av eller får dagsböter.

Man läser en tråd om något helt otroligt, typ att någon fått besök av 36 romer som har slagit läger hemma i ens vardagsrum. ”De spelar gitarr, grillar, har hatt inomhus. VAD SKA JAG GÖRA, RINGA SOC, FÖRSÖKA PRATA MED DOM help med out here?!!! Jag får inte ens välja tv-kanal själv längre! fett trött på det här nu!! :(” Tråden blir populär. Inte förrän efter ett hundratal poster inser folk att trådskaparen bara driver. Oj,

Genusterroristen är en misogyn som tror att alla feminister är orga-niserade i underjordiska kadrer och kämpar outtröttligt för att förslava män. Genusterroristen får normala kvinnor att önska sig en beväpnad amazonstyrka att ansluta sig till.

En av de allra tröttsammaste typer-na i forumvärlden eftersom underhållningsvärdet är noll. Mobbo" ret har bara en käpphäst och denna kastas in i diskussion efter diskussion helt oberoende av kontexten och det tråkigaste är att den alltid är formulerad på samma sätt: ”Detta är vuxenmobbning!!!”.

Här är den som griper in, en chevaleresk vän av ordning som utan att trampa på någons tår vill ställa allt tillrätta och försiktigt visa att det inte föreligger en konfl ikt. Konstant ignorerad eftersom folk naturligtvis vill bråka. Det är diskussionsforum, ingen sabla må-runda!

Efter den oförlåtliga bloggposten ”Det fi nns så mycket hat på Facebook” har detta blivit samlingsnamnet för den grupp trådkapare som för en månad sedan hade kallats för Birrounder-läppsdarrarna. De överdrivet sentimentala, de machomjuka gråterskorna, de EQ-stinna Musse Pigg-riddarna som inte har något

vettigt att tillägga över huvud taget, men ändå bara inte kan låta bli att påpeka att det är ”skitsorg-ligt ju, FYY FAAAN VAD FOLK ÄR TASKIGA ASSÅ :(”.

vad arga folk blir. ”Hur sjuk i huvu-det får man vara som bara hittar på nåt sånt här!!?” Konstinstallatö-ren drar sig tillbaka och myser Anna Odell-style. Anna Odell-style.

Hockeysson”Om folk kunde sköta sig själva och sluta komentara vad andra gör. Hur den där Skotten lever, eller vad han gör med pengarna skiter jag fullständigt i. Vi är alla olika och har olika värderingar. Vill han supa bort sitt liv i ett slumområde i Glasgow, så låt han då göra det.”

Gideonite”Jag vill ha prispengar på avslöjade mobil-pratare på IKEAs parkeringar..hehe. Dom bara måste rigna så snart dom satt sgi i bilen, dom har tjock otymplig vinterjacka på sig, armbågen uppe i luften så dom absolut inte kan se nånting åt vänster och DÄRFÖR står dom praktiskt taget stilla i sitt backande ut från en fi cka. Ögonen stirrar oseende rakt fram och hjärnan är helt inne i där j-la telsamtalet! När dom backat färdigt så står dom still i 20 sekunder till för dom kan ju inte lägga i ettan. För dom är väldigt rädda om sin bil!”

för att vara illa skrivna. Nej, nej, nej. De författas av skrivkunnigt och hyggligt folk – det är tidningens läsare det är fel på. Den ledsamma tumör i nationalkaraktären som breder ut sig under de gula pratbubblorna har vi med tiden kommit att frukta lika mycket som svåra naturkatastrofer och Beatrice Asks medieframträdanden.

Problemet är lika enkelt som svårlösligt. Mer ämnesspecifi ka internetforum brukar gärna suga åt sig en eller annan kommenta-tor med djupa, imponerande ämneskunska-per bara i kraft av att handla om en viss fråga – kosmos, nationalekonomi, grisupp-födning, vad det nu kan vara. Aftonbladets stenhårda MGN-tänk, däremot, exkluderar nästan defi nitionsmässigt folk som … ja, alltså redan vet något om något. En hängiven professor i bioetik sitter inte och smashar hem läsarkommentarer på

Aftonbladet.se. Varför i hela friden skulle de? Det är förstås därför som detta var kommentarsfältet per preference för det sverigedemokratiska lobbyarbetet i # ol. Idag är vissa extra känsliga trådar avaktiverade mellan varven – en humanitär verksamhet som vi inte nog kan visa vår uppskattning för. www.aftonbladet.se


DET VI TALAR MEST OM JUST NU!

MÄSTERLIGT MYCKET BRA BRA GODKÄNT UNDERKÄNT iPAD

TEKNIKENS UNDERHöjden av doucheighet är numera

att köpa en iPad, skippa hörlurarna och sedan spela ett ke" t racingspel när du rör dig i kollektivtrafi ken, rusningstid. Och just det, spelet innebär att du faktiskt måste vrida på iPad:en som en ratt för att styra.

POLITIKERNS HANDBOK, DEL !"Riksdagsledamoten Caroline Szyber har, trots att

hon är kristdemokrat, lyckats framstå som en hipp politiker genom att kritisera vansinnessystemet Fas 3. Ni ser, det blir en win-win för alla när idioti bekämpas.

KVAR ATT LÄRA”Jag skulle bara köra runt

gathörnet”? På riktigt? Hade rattfyllsdömda Josefi n Crafoord sett Cops hade hon vetat att barbröstade och andfådda uteliggare med crackrester på byxorna kommer på bättre ursäkter.

BRUTNA NYÅRSLÖFTENVårt motto för det nya året: Man kan inte förlora

om man aldrig spelar.

FÖR MYCKET AV DET GODASkitsamma att mediokra Hollywood-rullar föräras

en 3D-e" ekt och paketeras som det bästa någonsin. Det verkliga problemet är att 3D- och HD-porr nu börjar säljas. Och vi som trodde att det var coolt nog att ha sex med lampan tänd.

BARNETVår tids nya kändisar. Och vi

förstår helt ärligt inte varför tolvåriga Chloé Schuterman får ta så mycket skit? Efter en titt på det lilla krypets blogg, kan vi inte annat än varmt rekommendera den. Trevlig läsning. Bra tips på hotell i Paris och New York. Prisvärda Balenciagaväskor. Att det sedan är mamma Nathalie som i själva verket ligger bakom bloggens material för att marknadsföra sin egen butik, är så klart underförstått. Vad vi däremot inte förstår, är varför en medelålders butikschef envisas med att stava fel och använda smileys i varje mening?

KVINNOSYNEN #$%%Om en hårt sminkad

och lättklädd kvinna har sex kan det innebära att hon blir stämplad som en hora och hennes partner som torsk. Tack, Magnus Hedman och Svea hovrätt.

BLACK SWANAnorektikerns

inspirationskälla 2011.

BJÖRN RANELID VS. PETER ENGLUND”Haha” eller ”Åh, vad elakt”. Årets mest menlösa

debatt?

FYITrendkänsliga som vi är kommer även vi att

kasta kläderna i nästa nummer av Nöjesguiden under rubriken ”Så får du redaktionens drömkropp”.

Bubblare: Gudrun Schyman.

är är mitt enda restips om du någonsin funderar på att resa till New York i snöstormstider:

Berätta det inte för någon. Snöstorms-skräcken lever högst påtagligt, och det tar inte många sekunder innan det läcker ut att ännu en ung själ ska begravas i snömassorna.

Min mamma vill ringa säkerhets-polisen och låna refl exer från ministrar som är på skidsemester.

En paranoid direktör jag trä" ar sporadiskt på tennisklubben är övertygad om att jag ska bli trä" ad av snöbollar och isolerad på ett sjukhus.

– Tänk på att alla isbjörnshonor som kommer att löpa fria på gatorna är synnerligen aggressiva.

Ja, om jag bara vore så lycklig.All denna dramatik. Och jag som

bara hade planerat att äta middag på Alain Ducasses New York-restauranger Adour och Benoit.

Adour har en avsmakningsmeny som får samtliga svenska restaurangers menyer att inta rollen som instruktions-blad för traditionell skolbespisning. När din favoritkrog serverar en dålig ursäkt till hummer skivar Alain en skog av try" el över ett handskuret och handplockat stycke kungskrabba. Varje rätt är en utmaning för samtliga av dina sinnen.

Alain Ducasse vill berätta någon-ting för dig. Någonting dina smaklökar, din syn, hörsel, lukt, känsel aldrig har upplevt. Han vill utveckla dig, göra dig till en bättre människa om du så vill.

Alain älskar try" el och hans olika avsmakningsmenyer fi nns ofta i just try" elvarianter. Det är ett extra pålägg (och påslag ska nämnas) som jag rekommenderar, hans rätter växer och blommar ut likt ett välluftat vin.

Men signaturrätten är hans Cookpots, bestående av säsongens biodynamiska grönsaker, kokta till perfektion. Enkelt och genialiskt. I tider av spektakulära rätter som rått, pulserande älghjärta serverat i lungfi brer eller texturas-förstörda rätter är det ett självförtroende baserat i 19 Michelin-stjärnor som krävs för att återgå till det enkla och äkta. Skälet varför jag älskar Alain Ducasse.

Benoit är hans franska bistro. Ett makalöst ställe som vibrerar av liv, ett stenkast bort från hans Adour på St. Regis Hotel. På Benoit äter jag gåslever, ostsu# é, råbi" och Tarte Tatin som sköljs ner med Coche-Dury, Krug, Marcel LaPierre och Sauternes. Franska viner naturligtvis. Det här är, i min värld, den franska ambassaden i New York.

Men pärlan i imperiet är en annan av Alain Ducasses restauranger. Le Louis XV i Monaco. Restaurangen räknas som den mest exklusiva i världen. Och det ska sägas att det är en förväntansfull stämning som vilar i min kropps celler då jag slår mig ner för att äta Alains avsmakningsmeny på hans legendariska Hotel de Paris-restaurang i Monte Carlo. Inredningen har skrämt slag på både Michael Winner och A.A. Gill. Jag älskar den.

Det första som händer är att en champagnevagn som liknar en förgylld R2-D2 rullas fram. Årgång? Uteslu-tande 96. Middagen tar fem timmar. En vaktel stoppad med try" el och gåslever är höjdpunkten.

Alain Ducasses infl ytande är enormt. Fråga bara din favoritservitör nästa gång du besöker din favoritres-taurang.

–C!"# R$%&'(#)*+(& B$#,"!-$ Besökte också det hippaste just nu i Williamsburg: restaurangen Egg. Inga reservationer; väntetider på en timme. Bästa äggen jag har ätit sedan jag var i Marocko. Och Vin Nature-baren Ten Bells. Magiskt om ni är intresserade av ekologisk äggkultur och naturliga viner.

The River Room på Adour, New York.

CRB och en Dries van Noten-kavaj på Le Louis XV, Monaco.

CRB efter den berömda råbiffen på Benoit, New York.

KRÖNIKA

Carl Reinholdtzon Belfrage åt under julen på tre av Alain Ducasses restauranger: Legendariska Le Louis XV i Monte Carlo samt på vackra Adour och Benoit i New York. Här, en CRB-rapport.


et är lätt att glömma att det är vi som har över-handen. Den metaforiska bollen är på vår planhalva. Vi, klubbesökarna, är de som fyller mörka, ljusa,

minimala, kyligt stora lokaler helg efter helg och infl ytandet det ger oss är inget att ta lätt på. I jakt på att rota upp mer eller mindre banbrytande idéer ställde jag frågan till ett antal klubbnötare, ”Vad saknar du på Dina Drömmars Klubb?”. Resultatet läser du till höger. Men inte fan glömde jag bort att lista de drömska vi har redan nu, precis under näsan på dig.

LIFE’S A BEACH ! THOSE DANCING DAYSDebaser Medis, Medborgarplatsen, den 19 februari, 22–03

Life’s a Beach öppnar upp verksamheten för våren med att slå på stora trumman. Ett gäng Nacka-brudar som skapar medryckande musik under titeln ni har stött på tusen gånger förr, Those Dancing Days, blir det stora dragplåstret.

KORNÉL KOVÁCSMarie Laveau, Hornsgatan 66, månadsklubb, 22–03Sist jag var på Kornéls klubb dansade jag inte alls.

Jag stod alldeles för nära båset och stirrade på honom. Ett spektakel så tekniskt begåvad att det är fascinerande. Techno och house ”with lots of strössel on top” som han uttrycker det mycket korrekt.

EL GUINCHODebaser Medis, Medborgarplatsen, den 11 februari, 22–03

Debaser Medis snor tillfälligt elektrobokningsfanan från Marie Laveau och Berns 2.35:1 med bokningen av El Guincho. Ett spanskt liveband framför en blandning av dubstep och r’n’b kritikerrosad världen över.

HOTEL BARBARANU!, S:t Eriksgatan 51, månadsklubb, 22–03

Två karismatiska tjejer ställer sig bakom sjuttiotalsporriga dj-båset i kitschrummet och levererar magisk stämning. Soul, pop, r’n’b, disco och hits.

CLUB KILLERS Hornstull Strand, Hornstull Strand 4, den 11 februari, 21–03

I januari gästade inga mindre än Moneybrother-Anders Wendin och Titiyo med sin skönsång. Vem kommer härnäst?

TOM TOM DISCONU!, S:t Eriksgatan 51, månadsklubb, 22–03

Richard Testarossa med vänner är lika med garanterat uppfylld elektrokvot som snarare påminner om hård disco. I vår hittas de på NU!.

BERNS TERRASSENBerns Salonger, Berzelii Park, ons–lör, 22–03

Slår ett slag för den goda hiphopen i Stockholm och föreslår ett besök till värmelampornas terrass. Omöjligt att misslyckas.

TOP NICEMarie Laveau, Hornsgatan 66, den 18 februari, 22–03

Lovande ny klubb i Marie Laveaus källare med bland annat Savage Skulls Carli i den sju man starka dj-truppen. Bortser vi från att en av dem kallar sig Cheesedog anar jag bara framgång.

FLUFF Hornstull Strand, Hornstull Strand 4, den 19 februari, 22–03

I restaurangdelen hittas Miriam Pemberton med Daniel Bech för aptitlig disco och mysrock.

YOUTH ! MAPS " ATLASESDebaser Slussen, Karl Johans Torg 1, den 12 februari, 22–03

Efter att ha tillbringat hösten ute på Telefonplans Landet gör Youth numera sitt på Debaser Slussen.

[email protected]

dj-extra ordinaireJag vill ha en klubb som har öppet hur länge som helst utan att det behöver vara i någon förort långt åt helvete och att det krävs att man måste mejla sitt personnummer till någon hotmail-adress en månad i förväg. En barista som står och gör ka" e i något hörn (alltid, inte som ”galen engångsgrej”) och gratis shots om man tar dem som body shots för att uppvigla ”sexy stämning”.

Saker jag inte vill ha:! "Vardagsrumskänsla" (stanna hemma då).! "Berlinstämning" (fl ytta dit då).

Det är sällan man kommer för sig att tänka fritt, utanför ramarna som det populärt heter, om klubbmiljö. Kanske för att man är trygg i att låta de profes-sionella ägna sig åt att försöka skapa fi nurliga koncept i förhoppning att vi ska falla pladask och vara lojala besökare. Eller för att man tänker på klubb när man befi nner sig inom fyra väggar som kallas klubb och är upptagen med annat som inte kommer i närheten att beskrivas som tänkande.

Som tur är tillhandahåller jag några fantasifulla, för att inte säga geniala, personers tankar och idéer för att kanske inspirera alla arrangörer innan de lägger för mycket kosing på asballa ljusshower. Själv tänkte jag bli rik på min klubbidé, men insåg att det, det kommer ej att hända. Resorb borde säljas i egna små stånd, tänk som cigarettshoppar, vid garderoben eller till och med i baren på klubb. Sedan utrotar vi nattamat och inför NattaSorb (arbetsnamn). Här är fl er uppslag:

ironiker, erikochdavid.tumblr.comFör att skapa en gemytligare stämning på nattklubbarna ska vakterna köra ”Bro, bro, breja” på dig och ditt sällskap när vakterna släpper in dig. Sedan, ifall du är för full, ska de också göra det innan de slänger ut dig. Ingen skulle hata en vakt någonsin mer.

marknadsperson, blog.klarasvensson.seJag skulle vilja ha en tombolaklubb! Allt avgörs av några snurr med tombolan. Fatta vilket supertillfälle att börja snacka med nytt folk och faktiskt ha en conversation starter:! Musiktombola, med dramatiska dj:s för spänningen.! Drinktombola i baren, prisvärda och roliga drinkar/viner/öl som man måste dricka om man väljer att dra en lapp.! Shot-tombola (för de som vågar).! Toatombola, när man går på toaletten får man skriva sitt namn på en lapp och sedan vänta tills ens namn dras (okej, kanske inte, men kanske ändå?).

cybergeni, festamysamaila.seJag vill ha självadministrerad garderob. Typ 1 000 uppradade skåp som de har på badhus eller tågsta-tioner. Man stoppar i en tia och får nyckel. Och dansburar öppna för alla. Så att man har något att skratta åt på klubben. Snabbköer för vin/öl, alternativt automater med olika sorters alkohol i.

modeskribent, Sofis ModeJag vill ha en riktig rock’n’roll-klubb där allt är smutsigt, där det är okej att stå på borden och hoppa, där skorna fastnar i spilld öl och där vakterna uppmanar crowdsurfi ng och allmän hångeldekadens.

illustratör, moleytalhaoui.comRunkbås – skulle helt klart dämpa en del testoladdade efter en del dans-golvsdissar och bevara oss andra glada människor risken för att behöva slåss med en okontrollerad man som inte vet att stånd-surprise-walk mot glada bootys inte är helt okej när discjockey spelar untz. Kycklingkorv hos gubben på vägen in, i kön och män i saronger. När jag dricker vill jag minnas ungdomens spännande charterresor och roas av män i saronger. Världens kanske fulaste klädesplagg som oftast hamnar på en väldigt maskulin man med anabolistiska former och kropps-formstatueringar (bättre ord för tribaler).

modell, djungeltrumman.se/linnasplund Jag skulle vilja ha en bar med low-carb-drinkar och delar där det är mer lounge-stämning för tillfällen då man har hittat sitt ragg och är nöjd med looken på hemsläpet, men vill slå sig ner och snacka lite innan man är helt 100. Vakterna borde ha alkomätare man blåser i. Det borde fi nnas någon gräns på hur hög promillehalt man måste ha för att bli nekad i dörren. För att slippa den jäkla debatten mellan vakt och krökare.

Av Parisa Amiri


33, Vasastan, redaktör Sofis ModeVad är din spetskompetens?– Om någon pratar om ett band kan jag alltid namn på alla bandmedlemmar. Jag vet vilka som har legat med vilka i hela mediebranschen, hela världen. Vet dock inte vem som är bajsmannen hos oss på Aftonbladet.Vad skulle du vilja vara en Rain Man på?– Något som man blir rik av.

Rain Man på samma som i Rain Main, bli svinrik på att räkna kort.Vem skulle du vilja snacka natten lång med? Om vad?– Kurt Cobain. Skulle vilja veta allt om droger, jag är för rädd för att testa själv. Skulle vilja äta makaroner och korv med honom en vardaglig tisdagskväll.

25, Norrmalm, marknadsmänniska på JCVad är din spetskompetens? – Jag kan sjukligt mycket om trashbloggar. Alla de här Kissie, Dessie, Amir, och så vidare. Gillar att analysera bloggarna och ta reda på vad som egentligen ligger bakom. Typ Kissie är inte konsekvent i sitt felstavande, utan låtsas bara vara dyslektiker.Vad skulle du vilja vara en Rain Man på?– Medicin. Det kan jag jävligt bra redan, läkemedel och sjukdomar. Älskar att pilla med sår.

Är det någon House-skada?– Nej, jag är bara hypokondriker! Alla kommer till mig med sina åkommor, jag är Vårdguiden personifierad. Polare skickar bilder på äckliga vårtor på fi!n för att få hjälp med vad det är.Vem skulle du vilja snacka natten lång med? Om vad?

– Britney Spears – jag är hennes number one fan! Vill hjälpa henne in på rätt bana. Hon är en fantastisk människa och jag vill veta vad som har hänt. Funderar faktiskt på att tatuera in hennes namn på min kropp, under foten för att det inte ska synas.

23, Söder om söder, ännu en marknads-föring- och kommunikationsstudent

Vad är din spetskompetens?– De orangea och rosa tårtbitarna på Trivial Pursuit. Nöje/underhållning och sport/fritid.Ändå fattade du inte att Ricky Gervais syftade på Tom Cruises bögrykte på årets Golden Globes?– JAG TRODDE ATT DET VAR WILL SMITH!

Vad skulle du vilja vara en Rain Man på?– De gröna, gula, bruna och blå tårtbitarna på Trivial Pursuit.Vem skulle du vilja snacka natten lång med? Om vad?– Carl M Sundevall. Mest för att luska fram facit till nästa månads quiz.

60, Vasastan, illustratör och journalistVad är din spetskompetens?– Stockholms historia, sjöfarten i hela världen, jag är gammal båtmänniska.Vad skulle du vilja vara en Rain Man på?– Allt om alla träd och skalbaggar. Etymolog borde jag ha blivit.Vem skulle du vilja snacka natten lång med? Om vad?– Har fått trä"a alla jag velat träffa, jag har nästan träffat hela Sverige.

Text PARISA AMIRI Foto EMIL JÖNSSON

Detta är en annonssida Detta är en annonssida

KrogguidenGAMLA STAN

19 GLAS BAR & MATSALStora Nygatan 19, 08–723 19 19

www.19glas.coma u L S F E 5

19 Glas, en riktig kvarterskrog. En riktig kvartersbar. Den självklara mötesplatsen i hjärtat av Gamla stan. Matsalen blir en oas bland alla svåra val i vardagen. Varje dag komponeras en tvårätters lunch och fem-rätters middag. Du slipper välja. Barmeny till de min-dre hungriga. Vinlistans alla viner (nästan) serveras även glasvis. Den 19 varje månad anordnas special-menyer med teman och gästspel av vinproducenter och andra matgalningar.

Priser (varmrätter): tvårätters lunch: 129 kr, femrätters middag 499 kr. Öppet: mån–tor 12–14, tis–tor 18–22, fre–lör 12–24.

JÄRNET MATSAL & BARÖsterlånggatan 34–36, 08–10 71 37

www.jarnet.nua u b L M Y V E F S

Järnet är beläget intill det vackra Järntorget mitt i Gamla Stan. Här serveras mestadels husmanskost, men även skaldjur – musslorna i vitt vin och aioli har blivit något av restaurangens signum. Kunnig personal och 80 olika ölsorter att välja mellan garanterar dig nya smakupplevelser. Under juli är matsalen stängd med uteserveringen och baren har sommaröppet.

Priser (varmrätter): 145–298 kr.Öppet: mån–lör 12–01.

VASASTAN

ARTHURS RESTAURANG & BARSankt Eriksgatan 119, 08–300 205

www.hotelnorrtull.sea e u L S

Restaurang Arthurs på Hotel Norrtull erbjuder en annorlunda och själfullt varm interiör med mild indu-strikaraktär i den mytomspunna tegelbyggnad som tidigare fungerade som AB Vin & Sprits centrallager. Här serveras ni modern husmanskost tillagad på ett naturligt men uppfi nningsrikt vis med stor respekt för råvaran. Förfl ytta er senare till hotellets bar/lounge som också den besitter en alldeles egen charm.

Priser (varmrätter): 135–235 kr. Öppet: tis–fre 17–21. Bar: mån–lör 11–23

RESTAURANG GURUOdengatan 87, 08–30 17 18

www.indianguru.seu L a N V

Restaurang Guru är en indisk restaurang och bar belägen vid Odenplan i Vasastan. Guru har höga ambitioner och ger dig en upplevelse av god mat och bra service i en trivsam miljö. Innanför de stora fönst-ren serveras klassiska indiska rätter med ett bra urval av kött, kyckling, fi sk och vegetariska rätter. Alla rät-ter är tillagade med omsorg och väl utvalda råvaror. Här kan du avnjuta såväl lunch som middag och naturligtvis erbjuds hela menyn för avhämtning till rabatterade priser.

Priser (varmrätter): 125–190 kr. Öppet: mån–fre 11–23, lör 15–23, sön 16–22.

PRIMA CUCINATulegatan 21, 08–15 00 61

www.primacucina.see u b L h I

Prima Cucina är ett nytt tillskott i Vasastan. Här får du njuta matinfl uenser från Syditalien, där man alltid haft en stor kärlek till färska råvaror, därför serveras enbart dessa här. Du får ett hjärtligt och omsorgsfullt mottagande med mycket god service. Krögaren rekommenderar den saftigt grillade tonfi sken.

Priser (varmrätter): 155–265 kr. Öppet: mån–tors 17–23, fre–lör 17–24.

SADDLE & SABRESALOON & STEAKHOUSE

Tegnérgatan 9, 08–20 30 34www.saddleandsabre.com

a e u L M

Stockholms ledande Saloon & Steakhouse. Ledande gällande amerikanskt kött, amerikanskt fatöl och amerikansk whiskey. På Saddle & Sabre upplever du Stockholms mest genuina Saloon & Steakhouse. Ain’t just a concept, it’s a lifestyle. Saddle & Sabre har all-day-food-made-to-order/lunch, med andra ord en kvällsmeny att ta del av under hela dagen och till det en separat lunchmeny från 11.30-17.00. Krögarens rekommendation för en total Saddle & Sabre-upplevelse: Bison Entrecote och en amerikansk törststäckare till öl, för att sedan avrunda kvällen med en ordentlig southern whiskey.

Öppet: mån–tis 11.30–23.00, ons–fre 11.30–01.00, lör 17–01, sön 17–23

HAGADELIHagagatan 18, 08–31 96 95

www.hagadeli.coma e u L I M Y V

HagaDeli är en av de absolut första italienska restau-rangerna i Stockholm av sitt slag. Där serveras man gärna en tunn spröd pizza med fräscha tillbehör, häng-mörad entrecote, väl tillagad antipasti, färsk pasta, eller varför inte den hemlagade prisbelönta tiramisun. Haga Deli’s sommelier har satt ihop en spännande vin-meny. Restaurangens chambre separeé, kan ta emot uppemot 40 personer, boka i god tid.

Priser (varmrätter): 212–266 kr. Öppet: mån–ons 11.30–23.00, tor–fre 11.30–24.00, lör 17–24, sön 17–22.

MELANDERS BRASSERI & BUTIKDalagatan 9R, 08–300 300

[email protected] u L

Ett nybyggt stilfullt brasseri med matsal, loungebar & fi sk/deli butik i samma lokal. Har med sitt breda utbud något för alla. Massor av vin på glas att välja på. På fredagar är det våran ”gone fi shing club” där våra hus-dj:s spelar soft musik, från kl 20. Lördag-kvällar är det liveband som får baren att gunga. Under 27 nov- 21 dec erbjuder vi julbord bestående av skal-djur. Nyårsafton har vi på brasseriet en 6-rätters supé. Besök oss gärna på våran hemsida melanders.se, klicka på dalagatan. Gastronomisk mötesplats för Vasastadsbor. Handla din middag i butiken, njut av den trevliga matsalen med bred meny, afterwork i baren med ingående plockbuffé på fredagar och manuell skaldjursbar onsdag-lördagskvällar.

Priser (varmrätter): 155–275 kr. Öppet (Bar): mån–tis 11–22, ons–fre 11–24, lör 12–24, sön stängt. Öppet (Brasserie): mån–tis 11–22, ons–fre 11–23, lör 12–23, sön stängt.

ÖSTERMALM

ETT LITET HAKGrev Turegatan 15, 08-660 13 09

www.ettlitethak.seC S a u L

Ett Litet Hak slog upp dörrarna första gången den 23 april 1993. En recencent skrev en gång om Ett litet hak; “...håller ställningen som en trevlig kvarterskrog i hjärtat av Stockholms uteliv...” och det är precis det målet vi vill uppnå! Vår ambition är enkel; Att erbjuda dig som gäst en trevlig middagsstund med vällagad mat samt en proffsig men otvungen service.Hjärtligt välkommen!

Priser (Varmrätter): 155-225 kr. Öppet: mån-tors 11.30-00.00, fre 11.30-01.00, lör 13-01, sön stängt

PRIME WINE BARÖstermalmstorg 5, 08–664 66 64

www.primewinebar.seu a

På Prime Wine Bar kan du avnjuta ett brett sortiment av viner på glas. I våras blev baren större och antal sittplatser dubblerades – samtidigt som man utökade menyn med fl er läckra och spännande rätter. Själv-klart fi nns även vinbarsklassiker som Risotto, och pommes Pont Neuf med tryffelmajonnäs kvar på menyn. Prime Wine Bar har alltid cirka 60 viner på glas och fl er än 700 viner på vinlistan. Men det kan inte nog understrykas att detta är en bar och restau-rang öppen för alla – oavsett vinkunskap.

Priser (varmrätter): 115–225 kr. Öppet: tis–ons 16–23, tors–fre 16–24, lör 13–24.

IL CONTEGrevgatan 9, 08–661 26 28

Arenavägen 33, 08–390 [email protected] e u I L

På Grevgatan i hjärtat av Östermalm fi nner du den klassiska italienaren Il Conte. Här kan du njuta av traditionella italienska maträtter i sällskap med fan-tastiska italienska viner. Med hög ambitionsnivå vad gäller mat och vin erbjuds en total restaurangupple-velse i en charmig stimmig miljö, eller dröm dig bort till Italiens vingårdar i sällskap av en riktig greve.Nu har stockholmsområdet fått sällskap av en tillIl Conte, Il Conte nummer två vid globenarenan. Lokalen är betydligt större än den på Grevgatan och rymmer upp till 150 gäster. Här kan du njuta av tra-ditionella italienska rätter precis som på Grevgatan.En nyhet på menyn är den krispigt fantastiska ved-ungspizzan.

Öppet: lunch, mån–fre 11–14, middag, mån–sön 17.00–23.30. Il Conte Globen: lunch, mån–fre 11–14, middag, mån–sön 14–19.

MAGIC BARKarlaplan 6, 08–667 25 00

www.magicbar.sea e u L S

Magic Bar är norra Europas enda restaurang med magitema. Restaurangen erbjuder klassiskt kök där man kan äta gott och få uppleva trolleri varje kväll i en unik och magisk miljö. Tisdag-lördag är det en trollkarl som underhåller vid borden.Fredag och lördag är det även scenshow med fl era artister. Det är nya trollkarlar varje vecka så till Magic Bar kan man gå ofta för att bli förbluffad, äta eller bara ta en drink eller en öl. Månadens program fi nns på hemsidan. Magic Bar erbjuder Sveriges största utbud av professionella magiker där många är världsledande. Kombinationen av unik underhållning tillsammans med god mat till humana priser gör kvällen till en fantastisk upplevelse.

Priser (varmrätter): 195–240 kr. Kökets öppettider: tis–lör 17.00 – sista köksbest 22.00

HALV GREK PLUS TURKJungfrugatan 33, 08–665 94 22

www.halvgrekplusturk.sea e L V C G 6

Efter snart 15 år har trivsamma och charmigt excent-riska Halv grek plus turk sedan länge förtjänat sin ställning som modern klassiker i Stockholms krog-fl ora. Här bjuds det bästa av östra medelhavets kök – allt i ”Grekturkens” högst personliga tappning. Att njuta av restaurangens oemotståndliga kalla och varma meze-tallrikar i gemytlig miljö är en upplevelse som är älskad av stapubliken, och som ingen sann livsnjutare bör lämna oprövad.

Priser (varmrätter): från 58 kr. Öppet: mån–fre 11.30–24.00, lör–sön 18–24, lunch, mån–fre 11.30–14.00.

DIVINOKarlavägen 28, 08–611 02 69

www.divino.sea e u I

Italiensk gourmetrestaurang med en prisbelönt vin-källare innehållande omkring 200 olika viner. 4-, 6- eller 8-rättersmenyer med pris från 495 kr. Tilldelad 2 bestick i Guide Michelin och rankad som Sveriges bästa italienska restaurang av White Guide.

Öppet: mån–lör 18–23.

SÖDERMALM

HARVEST HOMEBondegatan 50, 08–643 16 16

a u b C S

Om du söker traditionellt vällagad mat efter säsong, ska du besöka Harvest Home mitt i SoFo-kvarteren på Södermalm. Harvest Home är en genuint hem-trevlig kvarterskrog och pub, med rustik och lantlig känsla – publiken är högst blandad.

Priser: 100–200 kr. Öppet: 16–01.

RESTAURANG ESPERIASankt Paulsgatan 17, 08–644 90 40

www.esperia.nue u b M V G

Restaurant Esperia, beläget bakom Maria kyrka på Södermalm, erbjuder klassiskt vällagad grekisk mat i en minst lika klassisk och ombonad miljö. Esperia bjuder på en härlig familjekänsla och serverar gre-kiskt till middag alla veckans dagar. Upplev Grekland i Stockholm – Kom till Esperia.

Priser (varmrätter): 150–200 kr. Öppet: mån–tors 16–23, fre 16–24, lör 14–24, sön 14–23.

SENSE BISTRO & BARRosenlundsgatan 14, 08–669 38 08

www.sensebistrobar.sea e u l L M E F I S

En trevlig kvarterskrog med ambitiöst mat och- vinut-bud, serverat med omtanke i tilltalande miljö. Under-bara charkfat, för små och stora sällskap – den per-fekta afterworken. Gemytlig bar och festvåning en trappa ner.

Priser: lunch 80 kr, varmrätter 95–239 kr. Öppet: mån 10–14, tis–fre 10–23, lör 13–23.

ÖSTGÖTAKÄLLARENVAMPIRE LOUNGE

Östgötagatan 41, 08–643 22 40www.ostgotakallaren.sewww.vampirelounge.se

a u b l M S

Vampire Lounge är en kvarterskrog med känsla för råvaror. Vällagad husman med infl uenser från mellan-europa. Krögaren rekommenderar fl äsklägg med sur-kål och knödel. Dessutom för du inte missa drinkarna på Vampire Lounge – som är en av Stockholms bästa cocktailbarer.

Priser: 98–235 kr. Öppet: mån–sön 17–01.

PET SOUNDS BARSkånegatan 80, 08–643 82 25

www.petsoundsbar.sea l u C S d 6

Mitt på Skånegatan, snett mittemot Pet Sounds legendariska skivbutik, ligger musikbaren och restau-rangen Pet Sounds Bar. Här fi nner du god mat och dryck samtidigt som du lyssnar på ett urval av ställets favorit-dj:s.

Priser (varmrätter): 155–245 kr. Öppet: tis: 17–00, ons–lör 17–01, sön 17–24.

SAHARA SÖDERFolkungagatan 126, 08–641 33 87

www.saharasoder.sea u b M Y V

Åk på en smakrik resa till bästa från det libanesiska köket på restaurang Sahara, och få en härligt oför-glömlig matupplevelse. Mezerätterna, vilka är ställets specialitet, ger ett gemytligt och sällskapligt sätt att avnjuta maten på. Eller koppla av en stund genom att bara pröva fi na Libanesiska viner i goda vänners lag.

Priser: Avsmakningsmeny 245–555 kr/person.Öppet: sön–tors 17–23, fre 17–01, lör 16–01.

FENIXGötgatan 40, 08–640 45 06

www.fenixbar.sea e u b l n L M V C

Precis där Götgatskrönet övergår i sluttningen ner mot Medborgarplatsen fi nner du Fenix – väl infestat men lika populärt som någonsin. Luncher serveras från måndag till fredag och bruncher på lördagar och söndagar. A` la carte-menyn har blandade maträtter från bland annat Sverige och Italien. I baren råder hög hängfaktor med spanvänliga platser i fönstren ut mot Götgatan. För middagen lämpar sig någon av matsalarna bättre.

Priser (varmrätter): 145–225 kr. Öppet: mån–fre 11–01, lör–sön 12–01.

AARTS MAT & DRYCKÅsögatan 176, 08-702 12 22

[email protected] S a e

Kom bort från Söders hippa gator, varva ner med omsorgsfullt lagad mat i en harmonisk miljö, till Aarts Mat & Dryck på Södermalm i Stockholm. Aarts Mat & Dryck serverar mat och dryck som i möjligaste mån är ekologisk och närproducerad. Säsongen hos oss i Sverige är kort men genom att syra och använda sig av gamla husmorsknep kan Aarts Mat & Dryck för-länga säsongen något. Restaurangen är byggd från grunden och så behandlas även maten. Här kan du njuta av ett gott glas vin i baren, där de också har öl från mikrobryggerier som Nils Oscar och Nynäshamns Ångbryggeri. Som gäst på Aarts Mat & Dryck ska du känna dig sedd och aldrig obekväm, att gå på restau-rang ska inte kännas komplicerat utan vara lätt och lustfyllt.

Öppet: tis–tor 17–24, fre–lör 17–01,lunch 11–14.

KUNGSHOLMEN

ROSA DRÖMMAREssinge brogata 5, 08–656 38 94www.restaurangrosadrommar.se

a u b L M V I E S

På Lilla Essingen, beläget i Stockholms inre skärgård, fi nner ni öns gemytliga bar och restaurang – Rosa Drömmar. I dess kök samsas härliga infl uenser från Italien, Spanien och Sverige. Krögarens rekommen-dation: Entrecoté med vitlökssmör, wokade grönsaker & potatisgratäng 139 kr. Fläskfi lé Oskar med sparris, handskalde räkor, bearnaisesås & pommes 139 kr. Smörstekt bergtungafi lé med saffranssås, handska-lade räkor & kokt potatis 129 kr.

Priser (varmrätter): 89–189 kr. Öppet: mån–fre 11–24, lör–sön 12–24.

JONNY'S BARSankt Eriksgatan 22, 08–653 50 50

a d u l M V

Johnny's Bar är ett av Stockholms riktiga förfesthak – men det går såklart att äta gott också. Hamburgertallri-ken är det som köket rekommenderar. På torsdagar kan du prova på att vara Madonna för en kväll för då sjungs det karaoke. På söndagar kan du skaka rumpa, för då bjuds det på gratis salsakurs. Onsdag, fredag, lördag är det alltid fullt ös i dj-båset inne på nattklubben.

Priser (varmrätter): från 79 kr. Öppet: mån–sön 14–01.

NORRMALM/CITY

SAN LEANDRO TAPASSveavägen 74, 08–612 24 30www.sanleandrotapas.com

a u L V E

Spansk krog med brett sortiment av tapas. Oljan och charkuterierna kommer direktimporterade från gårdar i Andalusien. Trevlig stämning med bra service och mat. Även take away och catering. Krögarens rekom-mendation: Tapasrätter tillsammans med öl och ett glatt humör.

Priser: tapas 49–89 kr. Öppet: mån 10–14, tis–fre 10–14 och 16–23, lör 16–23.

TABBOULIRegeringsgatan 70, 08–20 03 04

Norra Agnegatan 39, 08–650 25 00Tavastgatan 22, 08–429 82 55

www.tabbouli.eue L M

Tabbouli, som öppnade portarna för åtta år sedan fi nns idag på Kungsholmen, Söder och i City. De kri-tikerrosade restaurangerna är väletablerade i Stock-holms krogvärld och erbjuder en riktigt spännande matupplevelse i orientalisk regi. Krögarens rekom-mendation: Libanesisk avsmakningsmeny bestående av 16 smårätter. Libanesiskt julmeny erbjuds under okt, nov, dec.

Priser: smårätter 54–119 kr, varmrätter 189–285 kr. Öppet: mån–fre 11–14 och 17–23, lör 17–24, sön 16–22 (city).

A ASIEN

MELLANÖSTERN/LIBANON

C CROSSOVER

E SPANSKT

F FRANSKT

G GREKLAND

I ITALIEN

J JAPAN

USA

N INDISKT

S SKANDINAVISKT

X EXPERIMENTELLT

M KÖTT

Y FISK

V VEGETARISKT

a BAR/LOUNGE

b BARNVÄNLIGT

c KAFÉ

d DANSGOLV/KLUBB

e CHAMBRE SEPARÉE

h BORDSBOKNING KRÄVS

l DJ (KVÄLLSTID)

n ÖPPET EFTER 01

u UTESERVERING

L LUNCH

5 NOMINERAD TILL STOCKHOLMSPRISET

6 VINNARE AV STOCKHOLMSPRISET


et råder en underhållande dragkamp i tv-rutan för tillfället. På ena sidan repet hittar vi tävlingspro-grammen där deltagarna kämpar för att gå ner i vikt

och smalast segrar. På den andra sidan fi nns programmen där det istället ska lagas mat för att vinna priser och vår uppmärksamhet. En tveeggad kamp om kalorier som under januari månad traditionsenligt har återspeglats starkt på Stockholm stads tortyrkammare, eller det vi i folkmun kallar gym. Det har sedan årsskiftet varit omöjligt att ens komma in på sistnämnda, och att få plats på ett pass eller en squashbana är bara att glömma. Mysfeta stockholmare trängs på löpband och corepass för att snabbt minska några centimeter i omfång. Men lugn, bara lugn. Om man siar framtiden i det förfl utna kommer denna hysteri strax att avta och vi kan i lugn och ro ses på någon av nedanstående eminenta krogar. Kanske till och med belöna oss själva med en dessert efter att ha varit så duktiga.

VOLTKommendörsgatan 16, tel 662 34 00, restaurangvolt.se

Jag lyfter på min supermoderna rävmössa och hälsar stolt restaurang Volt välkommen in i Stockholms mellankrogselit.Öppet: mån–tor 16-22, fre 15–23, lör 13–23, sön 13–22

!" GLAS Stora Nygatan 19, tel 723 19 19, 19glas.se

Stockholmsprisnominerade förra året och än står Peters och hans personals krog stadigt som en av Gamla stans klart bästa restauranger.Öppet: mån–tor 12–14, tis–tor 18–22, fre–lör 12–00

TENNSTOPETDalagatan 50, tel 32 25 18, tennstopet.se

Med en historia som löper ända tillbaka till 1867 och en hemsida som förmodligen är från samma århundrade är Tennstopet en av de mest klassiska kvarterskrogarna i Vasastan.Öppet: mån–fre 16–01, lör–sön 13–01

JIN # PEETERSKungsholms Strand 157, tel 654 03 00, jinandpeeters.se

Ibland skäms jag för att jag inte besöker Jin & Peeters oftare. Det fi nns faktiskt inga bra ursäkter för det.Öppet: tis–fre 11–18, lör–sön 11–16

BUCO NERORoslagsgatan 4, tel 22 19 35, cafenero.se

Precis som vilken respektabel inrättning som helst drämde Buco Nero till med rejäl mellandagsrea. Gissa vem som var där?Öppet: lunch mån–fre 11–14, middag mån–lör från 17

BISTRO SÛDSwedenborgsgatan 8, tel 640 41 11, bistrosud.se

Ett av söders mest pålitliga kvalitetshak. Men räkna med att det är uppbokat därefter också.Öppet: sön–mån 17–23, tis–lör 17–00

LE BAR ROUGE Österlånggatan 17, tel 505 244 60, lerouge.se

Uppe är det nya nere på stans rödaste restaurang. Öppet: mån–fre lunch 11.30–14.00, mån–tor 17–01, fre 16–01, lör 17–01

MATBARENSödra Blasieholmshamnen 6, tel 679 35 84, mathiasdahlgren.com

Flyg du lilla Solöga, och Solögat fl ög.Öppet: lunch mån–fre 12–14, middag mån–lör 18–00

ZEE Henriksdalskajen 10A, tel 644 27 77, zeethegroup.se

I takt med att utelivet och femställena vågar sig allt längre söderut kanske det är dags att förlägga sina supéer till samma krokar. Varför inte Hammarby sjöstad?Öppet: tis–lör 17–01, brunch lör–sön 12–16

MARIE LAVEAUHornsgatan 66, tel 66 88 500,

marielaveau.se

Sveriges kanske godaste tupp hittar du chipotlemarinerad på Marie Laveau. Öppet: mån–tis 17–01, ons–lör 17–03

[email protected]

FOTO: JAKOB KAAE

FOTO: JAKOB KAAE

Snäppet bättre än snabbmat.

På Volt slevar kocken upp maten.

VOLTKommendörsgatan 16, tel 662 34 00, restaurangvolt.se

Den något pekoralt klingande etiketten gastrobistro är självvald och grundar sig i en

ambition att göra något fi nare än den vanliga bistron. Ordet är sprunget ur de gastropubar som ploppat upp i en rasande fart den senaste tiden. Men då Sverige inte har en riktigt så utspridd pubkultur fi ck su" xet bli bistro. Och med det har vi nämnt exakt allt man skulle kunna ha att anmärka på nyöppnade Volt.

Restaurangen har varit full i stort sett varenda dag sedan öppning så förmodligen har ryktet spritt sig fort om den urstarka kvartett som ligger bakom den. De fyra jämngamla unga männen Fredrik, Johan, Peter och Simon radar tillsammans upp titlar från idel fi nkrogar som Lux, Oaxen och Mathias Dahlgren. Med en sådan sammansättning skulle den skeptiskt lagda kunna befara en viss spretighet i helheten, då lika många viljor ska kompromissas och fogas samman.

Men tvärt emot detta är Volt en restaurang där det på alla sätt och viss känns som att varenda detalj drar åt exakt samma håll. Allt ifrån de omaka små vattenglasen, via kopparrören på

WAGAMAMAKlarabergsviadukten 65, tel 545 076 46, wagamama.se

Med över 100 restauranger i ryggen öppnade slutligen Wagamama också i Sverige

och Stockholm. Japansk snabbmat är konceptet och förkroppsligas av en mindre armé med löpande band-kockar som ofta levererar din beställning innan du hunnit avsluta sista stavelsen i dess namn. Låt dig därför inte avskräckas om det är en smärre kötid till att få bord när du kommer, den jobbas av tämligen kvickt. Och en kö i någon form är snarare regel än undantag åtminstone under rusningen då det inte går att boka bord på restaurangen. Stureplansgruppen, som ligger bakom franchisetagandet, har smart nog valt att förlägga sin upplaga av Wagamama vägg i vägg med en av sina andra nyetableringar Gri" ns med en trolig förhoppning att parhästarna tillsammans ska få Stockholmarna att upptäcka Waterfront Building som de nya krogkvarteren. Maten befi nner sig på en nivå strax över din lokala snabbmat-skrängare men är pålitlig om än en aning förutsägbar. Favoriterna bland smårätterna hittar du framför allt i de

utsidan baren till att kocken själv kommer ut och slevar upp den nyvispade rådjurstartaren på tallriken samspelar i harmoni. Ingenting lämnas åt slumpen.

På Volt väljer du företrädelsevis något av menypaketen mellan tre och sju rätter, den spenderfriske komplet-terar med dryckespaket, och låter avspänt personalen guida dig genom lokala råvaror utvalda och tillagade efter säsong. Det ligger en tonvikt på svenskklingande, även om Volt inte är helt främmande för att lämna Sveriges gränser. Och det smakar utomordentligt bra. Vid tillfället för vårt besök står bland annat ett lamm serverat med gul trumpetsvamp och kronärtskocka på menyn och rätten klingar som ett kristallglas i sin enkelhet och serveras lämpligt nog med öl från det danska

gyozaknyten som är japanernas svar på kinesernas dumplings. Läckra små ångkokta alternativt friterade knyten med kyckling, anka eller vegofyllning. Bland de större rätterna sticker Chicken Katsu Curry ut något, bara du väljer den pankofriterade varianten. Den grillade tvillingen är torr som en oanvänd karatedräkt. Priserna ligger strax ovan hundralappen och du får vad du betalar för. Ofta lite därtill då

succébryggeriet Mikkeller. Grisen på tallriken mittemot kommer i sin tur serverad i tre utsökta varianter och som palate cleanser får vi en klunk vitt vin som är så spritsigt att vi sneglar mot baren för att lokalisera soda streamern. Men någon sådan fi nner vi inte.

Det enda trista med denna måltid är att vi inte riktigt orkar hela den väl tilltagna och lätt mäktiga chokladpa-rad som travar in som avslutning. Förmodligen dröjer det inte särskilt länge innan restaurangbesökare av samma typ som fl ockas kring Rolfs Kök och PA hittar hit, om de inte redan har gjort det. Vi bokar iallafall upp oss på ett par besök till redan nu för att vara på den säkra sidan. Öppet: mån–tors 16-22, fre 15–23, lör 13–23, sön 13–22.

kryddningarna är generösa precis som storleken på portionerna. Ett plus är också de väl utvalda ölsorter som menyn erbjuder, det är inte varstans man kan släcka törsten med det kinesiska fl aggskeppet Tsingtao. Som snabbmat betraktat är således Wagamama ett högintressant alternativ till den övriga sörjan av bukfyllekrogar. Öppet: mån–tor 11–00, fre 11–01, lör–sön 12–01. $


ODENGATAN 87, 08–30 17 18, WWW.INDIANGURU.SE

BESÖK ÄVEN V

ÅR

SUSHIBAR P

Å

ODENGATAN 10

6

Du är aldrig så ensam som du kanske känner dig ibland. Varje vardag mellan 18.00 – 22.00, helger 14 – 18, kan du som är under 25 år ringa oss och prata om det där som du inte vill eller vågar ta upp med någon annan. Och om du känner för det får du självklart vara anonym.

Mat från hela Asien.

Ett obekräftat rykte gör gällande att Kåkens grovhackade variant en gång utsågs till Stockholms bästa av Svenska Råbi"sällskapet. Sanningshalten i denna historia, tillsammans med självaste existensen av detta sällskap, går givetvis att starkt ifrågasätta. Men då bi"en de facto klart befinner sig i toppskiktet ser jag knappast någon anledning till detta. En annan spännande kandidat till denna titel finner man på Pubologi. Där kommer rätten mixad i lite mindre bitar och uppblandad med ostron samt serverad med en emulsion på den senare.

Vissa restauranger har en förkärlek för att halstra råbi"en lätt och bland dessa finner vi bland andra två av Mariatorgets trevligare inrättningar i form av Bistro Sûd och Folkbaren. Där den förstnämnda är ytterligare en variant bland favoriterna. Den som är ute efter en något mer personlig variant serverad i klassisk atmosfär beger sig tvärs igenom stan ända bort till Vasaparken och Tennstopet som använder

ett beprövat knep och förgyller måltiden med en obligatorisk och rejäl skvätt cognac. Om du fortfarande skulle vara oskuld avseende råbi" är det dock aldrig försent att börja leta efter din egen favorit, och dessutom ha väldigt trevligt på vägen dit.

–P!""! T#$"!%&

Bubblare: Bistro Noveau, Republik, PA & Co. Har du tips om var man hittar Stockholms bästa råbiff? Gå in på nojesguiden.se/rabiff och säg din mening.

BERNS ASIATISKABerzeeli Park, tel 566 32 00, berns.se

Redan under andra världskriget, närmare bestämt 1944, öppnade Berns Salonger vad som kom att

bli den första kinesiska restaurangen i Stockholm. I början av 2006 ansåg man att det återigen var dags att uppmärksamma den östasiatiska kokkonsten och således slogs portarna upp för Berns Asiatiska. Att kalla en restaurang för ”asiatisk” säger egentligen inte så jättemycket om den då detta som ni säkert vet syftar till jordens största och folkrikaste världsdel. Men det är emellertid den mest trä"säkra beskrivning-en då menyn består av rätter från vitt skilda delar av Asien.

En fördom som tyvärr i tid och otid besannas om restauranger i anslutning till hotell är att de fegar ur och försöker tillfredsställa precis alla och då tappar det där lilla extra. Undantagen som bekräftar regeln är inrättningar som Matthias Dahlgrens Matsal och Matbar där man istället gått tvärtemot denna riktning och kompromisslöst dundrat på med lyx och gastronomisk briljans. Berns Asiatiska befinner sig någonstans där emellan. Det är familjevänligt och har något för alla, men på

Det finns få rätter som säger så mycket om en mellankrog som råbi!en. Råbi!, bi! tartar eller bara tartar spelar mindre roll. Kärt barn har många namn. Fascinationen för det finskurna, hackade eller malda nötinnanlåret har lett till en rad olika tillredningssätt. Råbi!en i dess olika konsistenser serveras typiskt med rå äggula, rödbetor, kapris men ofta sätter krögaren sitt eget avtryck på rätten utöver dessa. Senap, pepparrot och liknande i smaken något mer kraftfulla ingredienser.

samma gång finns det en ambition för äkthet och finess. Maten kommer traditionsenligt in allt eftersom rätterna blir klara och alla runt bordet delar på allt ifrån carpaccio med shiitakesallad till Berns style sashimi med en livsfarligt het chilimajonnäs. De krispigaste haritcot vertsen som någonsin sett insidan av en wokpanna till en hel röding som djupfrite-rats i ett stycke. Allt värdigt avslutat med ett par grillade humrar med en konsistens som gränsar till perfektion. Strax efter att Berns Asiatiska slog upp portarna första gången gav Nöjesguidens recensent en småglad gubbe som betyg. Fem år senare kan vi småleende konstatera att lite har förändrats sedan dess. Öppet: sön–tor 11.30–01.00, fre–lör 11.30–03.00, frukost mån–fre 7–10, lör–sön 7.30–11.00.

FOTO: JAKOB KAAE


inriktning till svensk husman – då ström-made gästerna till. Och vi har ju haft krogar som Juggen, Lilla Sarajevo, S:t Stefan. Men de har slagit igen till förmån för vadå? Ja, i lokalerna på Krukmakargatan där S:t Stefan låg ligger det nu ännu en dussinindier. Det verkar helt enkelt inte fungera.

Men det serbiska köket är ändå inte helt bannlyst. Broder Tuck serverar en riktigt bra variant av nationalrätten Karadjord-jevschnitzel. Legendaren Stamenko, som

driver Jakthornet, har en hel del serbisk husmanskost på lunchmenyn. Utanför, Arsenalen, bakom Berns, vajar en serbisk flagga på fasaden och skrapar man lite på menyn framträder en rad serbiska national-rätter. Vällagat, prisvärt och mättande. Till sist måste jag bara få lov att tipsa om min kusins söderhak Magnus Krog där min faster står i köket. Är det någon som kan pljeska-vica i den här staden är det fanimej hon.

–A!"#$%&'"( K)*%+"*,+

Jag blev nyligen ombedd att skriva en krönika om serbiska restauranger i Stock-holm och i fyllan och villan tackade jag hövligt ja. Ämnet lät spännande. Problemet är bara att jag 1. aldrig har skrivit en krönika och 2. aldrig någonsin har satt min fot på en vettig serb i Stockholm. Så antingen slutar du att läsa nu eftersom jag inledningsvis tänkte kasta in handduken – det finns nämligen ingen serbisk restaurang värd att uppmärksamma. Eller så fortsätter du läsa – eftersom jag har några funderingar och föreställningar jag ska dela med mig av.

I somras var jag i Belgrad, Pale och Sarajevo. Jag åt mig igenom fantastiska matsedlar. En mustig leskovackagryta på kalvkött. En prebranac – böngryta på nötkött och kryddiga, serbiska paprikor. Charkuteri-tallrikar med vällagrade skinkor, kryddiga sremskakorvar och närproducerade ostar. Jag vågar hävda att serbisk fårost är den bästa i världen. Och så alla flodfiskar så perfekt tillagade att de smälter i munnen. För att inte tala om det vi kanske framför allt förknippar det serbiska köket med – pljeska-vica och cevapcici, kryddiga köttfärsrätter med kokad ajvar, men ack så långt ifrån ICA:s torra frysjärpar med samma namn.

Så kvaliteten är det inget fel på. Tvärtom. Samtidigt är invandrare från just Balkan en av våra största invandrargrupper – det torde

onekligen finnas en potentiell marknad för serbiskt käk. Så varför finns det inga vettiga serbiska restauranger i Stockholm när vi har så många duktiga serbiska krögare? Svaret är mångbottnat. Varumärket Serbien är fortfarande kantstött efter nittiotalets krig. Eller som en kollega sa till mig inför den här krönikan: ”Jag är jätteledsen Aleksander, men för mig är Serbien synonymt med Haag-tribunalen och Mrado och hans pistolpolare i Snabba Cash”.

Samtidigt frodas föreställningen att serbisk mat är synonymt med snabbmat. Det spelar då mindre roll att den ”italienska hamburgaren” som serveras på restaurang-en som drivs av en serbisk familj de facto är en perfekt pljeskavica. Flera serbiska krögare serverar mat från sitt hemland, men paketerar det helt enkelt som någonting annat eftersom det ”låter bättre”. Och hur knäppt är inte det? Jag tror tyvärr att många av dessa krögare inte förstått, eller rent av vågat, bygga upp ett förtroende på svensk mark med hjälp av det serbiska varumärket. De väljer istället den enkla vägen och kränger sushi, pasta, brittisk lager eller tjeckisk svickova. Därmed inte sagt att det inte har gjorts försök. En bekant till familjen drev en krog i Gamla stan med framför allt serbisk meny. Behöver jag säga att det gick åt helvete? Åtminstone fram tills dess att han bytte

KRÖNIKA

Aleksander Kovacevic är journalist, konnässör och till hälften serb. Exklusivt för Nöjesguiden reder han ut varför det inte finns några serbiska restauranger värda namnet i Stockholm.

ILLUSTRATION: CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL


[email protected]

En bild av frånvarande service.

ag tittar mig runt omkring, men kan inte se en enda prostituerad i lobbyn på Sheraton. En gång i tiden var hotellet

mest känt för att eskortservicen frågade om rumsnumret innan conciergen gjorde det. Istället sitter här nu tråkiga turister i loungen där det ser ut som om Pernilla Wahlgrens hem har exploderat. Jag går fram till baren för att beställa, men får vänligt veta att de kommer till bordet.

”Gud, vad bra det var!”, säger Emma, när vi sätter oss att vänta på att få beställa. Vi har precis varit på Konstakademin och sett Erland Brand/NUG. Och jag kan bara instämma. NUG:s gra" ti och Erland Brands lika maniska klotter funkar perfekt. Servitrisen kommer till bordet.

Jag har bestämt mig för att välja ”Tea after 2” för 165 kronor, men då ingår förutom te, ett glas dessertvin och tre mini-sandwichar. Lite dyrt men vafan. Emma ska bara ha en latte. Jag väljer tesort och så är beställningen klar.

Sprayburkar, lösningsmedel, färg och stirrande OMG-ansikten utan mun är den andra delen av utställningen. Det handlar om doft och är inte långt ifrån varuhusens parfymtorg. Hur står förresten någon ut med att jobba i doftintensiva miljöer? (Priset måste väl ändå tas av Lush?) Efter en stund luktar allt likadant och efter en längre stund blir man en total idiot, vilket förklarar varför personalen alltid verkar vara lite borta. Det här är skönare, för det är bilden av lukten.

Efter en lång väntan kommer äntligen teet och dessertvinet. Men vad är det här?! Det är ju vanligt påste från Twinings. Och var är mjölken och citronskivorna? Jag ser mig irriterat runt i lokalen. Var är mini-sandwicharna? Efter 25 minuters väntan upptäcker de sitt misstag, säger att smör-gåsarna snart kommer och att de drar av latten på notan. En stund senare kommer maten: tre canapéer.

På Sheraton har lyxprostitutionen försvunnit, ändå blev jag femstjärnigt knullad. Grannhuset Konstakademin har fri entré och som bekant är det bästa i livet gratis.

!"# SNOW SOUTHGalleri Charlotte Lund, Kungstensgatan 23, den

3 februari–19 mars

Att ett kommersiellt galleri visar koreansk samtidskonst och inte en institution är otroligt. Alla vet att det är nästa stora grej. (Om nu inte Kim Jong Il spränger allt i luften innan dess.) Ut med gräddsås och in med kimchi.

GLEN RUBSAMEN Stene Projects, Brunnsgatan 21B, till och med den 5 mars

Ingen kan som Glen Rubsamen få solens upp- och nedgångar, stiliga jättekaktusar, Redwood-träd och annan amerikansk fl ora att se så onaturligt läckra ut. Delicious! Det är Pimp-My-Art och nästa gång du ser motiven sitter de på en motorhuv tillhörande en kille som heter Kevin.

KRISTINA BENGTH Galleri Flach, Hälsingegatan 43, till och med den

19 februari

Jag undrar om inte ledningen för Fotografi ska skulle ta sig en titt på de här bilderna? Skulle de förstå att foto är bäst som målning? Skulle de förstå hur bra det här är? Jag hoppas det.

OBALOCentralbron ovanför Söder Mälarstrand

I sex identiska tryck står det Obalo med Coca Colas röd-vita, klassiska logotyp. Jag gissar att han också vill bli drucken med ett leende på läpparna. Vi blir alla produkter, så varför inte designa marknads-föringen själv? Obalo smakar defi nitivt bättre än Cola.

PETRA LINDHOLMGalleri Magnus Karlsson, Fredsgatan 12, till och med

den 13 februari

Petra Lindholm har grävt i familjearkivet och hittat Anne Marie, som förlovade sig med en man som försvann. Resten av livet längtar hon efter den förlorade kärleken. Låter det som en fi lm? Det är det också. Och en sång.


[email protected]

REGERINGSGATAN 74, STOCKHOLM. MER INFO OCH BILJETTER PÅ

Midi, Maxi och Efti.

m nittiotalsnostalgi fl yter i ådrorna började du just sjunga ”Bad bad boys, come with me …” med den där snyggt

”döda” sångrösten som man nu kan höra hos till exempel M.I.A. Möjligen tänker du på att om inte tvillingarna Midi och Maxi hade fl ytt från Etiopien till Sverige, och i en mellanstadieskola i Akalla mött Efti från Eritrea, hade du kanske aldrig dansat till deras genombrottshit från 1991.

Ryktena om comeback har cirkulerat sedan gruppen splittrades, och bland alla ”vad hände sedan?”-nyfi kna fanns två envisa gamla högstadiekompisar till trion, teater- regissören Farnaz Arbabi och designern Parasto Backman. När jag trä" ade dem för fem år sedan för en intervju om dokumentär-fi lmen de då höll på med om Midi, Maxi & Efti hade de mycket att säga om svenskt förortsliv på 1990-talet, och om hur det påverkade deras tro på sig själva att se sina 14-åriga kompisar uppträda i tv – de där stora perspektiven de tyckte att historien om de tre tjejernas korta stjärnkarriär hakade i. Men de var desto hemlighetsfullare om själva fi lmen.

Projektet drog ut på tiden, förståeligt med tanke på att Farnaz Arbabi måste ha varit upptagen med att gå från lovande stjärnskott inom svensk teater till en av dess unga demonregissörer.

Men nu sitter jag äntligen framför den färdiga kortfi lmen. Och ser att I like it like it was lyckas göra något lyckat av misslyck-andet: för i fi lmarnas frustrerade jakt på de skygga och ovilliga intervjuo" ren (endast Efti ställer upp på att fi lmas) speglas baksidorna av tidigt kändisskap, glimtar en svår tonårstid i ett nytt land, och pulserar viljan att hitta sig själv. På 23 personliga och lite sorgliga minuter snuddar Arbabi/Backman vid de där stora frågorna – och får mig att både vrida mig i skolminnesångest och känna # ärilsslag i bröstet.

Se premiären på Göteborgs fi lmfestival den 28 januari, eller i Stockholm på Tempofestivalen den 10 mars. Och håll som alltid ögonen på Arbabi, snart aktuell med en uppsättning på en scen nära dig.

VIT, RIK, FRIStadsteatern, till och med den 27 mars

Det är svårt att släppa 2010 ändå. Vad stannade i minnet från det stockholmska teateråret? För oss som har svettats över Stockholmsprisnomineringarna var det till slut tre saker: tioårsjubilerande Moment Teater, uppsättningen av Christina Ouzounidis Lagarna på Teater Galeasen, och Ann Petréns skådespeleri i Stadstea-terns uppsättning av samma dramatikers Vit, rik, fri. Den sistnämnda har du fortfa-rande chans på.

MÄNNISKANS BÄSTA VÄNTeater Brunnsgatan Fyra, till och med den 26 februari

Årets första roliga teaternyhet var inte att Kristina Lugn slutar som konstnärlig ledare för Brunnsgatan men att hennes dotter, dramatikern och regissören Martina Montelius, utsetts till efterträdare. Fira med att gå på säsongsstartaren, Kalle Westerdahls och Mikael Syréns relationstragedi där en man blir biten av en hund i du vet vad.

MORMORS SVARTA ÖGONDramaten, till och med den 31 mars

Kul med nya speldatum för ett av de fi nare exemplen i den ”kvinnliga monologvåg” vi alla pratade om i slutet av förra året.

UTRENSNINGStadsteatern, till och med den 26 mars

Det doftar succé om Nordiska rådet-prisade författaren Sofi Oksanen, och minst två teatrar sätter i vår upp hennes Utrensning, romanen som först var en pjäs (och även ska bli fi lm och opera). När jag skriver detta har Stadsteaterns premiär inte varit men eftersom mitt nya stjärnspan Ida Engvoll är med vädrar även jag succé.

JOHN OCH SVAMPARNAUnga Dramaten/Elverket, urpremiär den 28 januari

Gillar John Cage? Check. Gillar Sta" an Göthe? Check. Är över fem år? Ja, jag måste nog se den.


KRÖNIKA

et är måndag morgon när jag vaknar och slår på datorn, fortfarande i sängen. Jag går in på mejlen direkt, som vanligt, trots att det inte kan ha hänt

så mycket under de sju timmar jag har sovit. Men i inkorgen, bland lite skräppost och pressutskick, ligger ett pressmeddelande som sticker ut. Jag läser det fl era gånger. Ställer mig i duschen, lägger på mascara, sätter på mig jeans och en t-shirt, hela tiden med tankarna på mejlet. Jag är helt fascinerad och tagen över vad jag har läst. Jag går iväg och sätter mig på mitt stammisfi k för att jobba, men kan fortfarande inte släppa det. Jag tycker att det är så stort det jag läser.

Pressmeddelandet har rubriken ”H&M LANSERAR EXKLUSIV KOLLEKTION MED ELIN KLING PÅ DEN SVENSKA MARKNADEN”. Förstår ni överhuvudtaget storheten i detta meddelande? Ett av världens största företag inom klädindustrin lanserar en kollektion

tillsammans med en modebloggerska som började sin karriär för tre år sedan på stureplan.se. Detta meddelande överväldigar mig. Jag ser de senaste åren jag har varit involverad i modevärlden passera revy. Jag minns när Sveriges första heltidsan-ställda modebloggerska kom och vilken stor grej det var, att kunna försörja sig på att skriva en nätdagbok. Jag minns Ebba von Sydows

framgångar 2005, tack vare hennes blogg på Expressen. Jag minns när bloggare först började dyka upp front row på modevisningar och så jämför jag allt detta med modesverige idag. När det mer är regel än undantag att minst halva raden på front row pryds av modebloggare. Modebloggar som numera även kan titulera sig som designers/moderedaktörer/chefredaktörer/stylister och så vidare. Vanliga tjejer från både små och stora städer i Sverige har, tack vare nätet, fullkomligt tagit över stora delar av modesverige som det ser ut idag. Elin Kling, stureplanstjejen som jobbade på Sturecompagniet och skrev om veckans snyggaste plagg på stureplan.se, är nu ett av Sveriges största personliga varumärken och får lansera en egen kollektion tillsammans med vår stora stolthet H&M. Eller får och får, hon har jobbat sig till det. Det är nog det jag beundrar mest, hur unga kvinnor helt själva bygger upp personliga varumärken som blir starkare än företag med tiotals anställda, en tio gånger så stor budget och ett helt gäng kreativa strateger bakom sig.

Utvecklingen i modebranschen här i Sverige är fascinerande. Vad jag vet finns det inget annat land där bloggare har blivit så stort och till stor del påverkar och styr modebranschen i landet på samma sätt som i Sverige. Det är häftigt och ger framför allt mycket hopp om att drömmar faktiskt kan gå i uppfyllelse. Det faktum att Elin Klings kollektion är riktigt snygg och, om jag får gissa, kommer att sälja minst lika bra som samarbetet med Lanvin, är imponerande och banar vägen för att dessa typer av samarbeten kommer att fortsätta. Jag ser fram emot fortsatt framgångar för unga, kreativa människor och säger grattis till Elin Kling för att hon har plockat hem modebloggarnas hittills ballaste jobbupp-drag. Kollektionen består av nio plagg och två accessoa-rer och släpps den 3 februari i Sverige.

FOTO: JOHANNES HELJE Snart på en visning, plåtning eller film nära dig.

ag halkar fram över ett glashalt Stockholm för att nå fram till Lydmar Hotell på Blasieholmen.

Halvspringer upp för trapporna och där sitter hon, punktlig och med ett leende på läpparna. Caroline har på sig ett par snortajta skinnbyxor, en sidenkofta från Acne med ett mönster av " ädrar på och ett par boots. Runt halsen hänger en diamantring. Hon är skitsnygg. Tjena Caroline! Hur är läget?

– Tack det är bra! Ni har lite tur, för jag har en överraskning till er. Ni blir första tidningen ut som får veta – jag ska vara med i en fi lm!Så roligt. Berätta!

– Det är bara en liten roll, men det är sjukt kul. Det är en fi lm med Robert DeNiro och Bradley Cooper. Jag spelar en tjej som Bradley trä# ar på ett casino och fi lmen handlar om att han börjar använda en drog som öppnar alla hans sinnen. Hur fi ck du det här erbjudandet?

– Jag är kompis med Bradley sedan länge och en kväll var jag hemma, tittade på fi lm och drack vin när han ringde. Så jag bara ”Är du i New York eller?” varpå han svarar ”Nej, jag är i Philadephia och spelar in en fi lm, men tjejen vi castade till en roll var inte alls bra så jag pratade med regissören och rekommenderade dig”. Sedan flög regissören till New York och träffade mig och jag fick rollen.

Men du kände redan när de ringde att ”det här klarar jag”?

– Ja, alltså det var ju inte värsta skådespeleriet jag behövde göra utan det var lite sexscener, lite strippscener och liknande och det kan jag ju, haha.Många modeller tar steget mot skådespelaryrket. Tror du att det är för att man vänjer sig vid att ha en roll när man modellar och det då blir naturligt att gå över till skådespeleri?

– Ja, och med tanke på tekniken idag jobbar man mycket med fi lm även när man modellar. Sedan iPads kom brukar de ofta fi lma vad som händer under en plåtning. Då känner man lite efter ett tag att ”det här kan ju jag!”.Är det jobbigt att ha en fi lmkamera som fi lmar allt man gör under en hel plåtning?

– Ja, ibland glömmer jag att fi lm-kameran är på och står och skvallrar lite med någon. Sedan bara ”Shit, är det ljud på den där kameran?”. Eller som en gång när en kompis ringde mig och berättade att jag var med i Valentino-fi lmen och jag bara ”What!?”. Sedan såg jag den själv och då stod jag ju där under en fi tting, naken, med armarna rakt upp och brösten rakt ut och blev påklädd under en fotografering.Du har gjort en serie hudvårds-produkter för Stockholmsgruppen Cosmetics. Berätta om den!

– Jag är en riktig hudvårdsjunkie och tycker att det är viktigt med bra krämer. Tanken bakom linjen är att man ska vårda sin hy istället för att försöka dölja. Sedan har de fl esta unga inte råd att köpa en kräm för 2 000 spänn, de här kostar runt hundralappen!Du har under fl era år gått Victoria Secret Fashion Show. Berätta om känslan första gången!

– Första gången jag gick var jag 18 år. Då var vi tre nya tjejer och sedan

var det bara alla toppmodeller – Tyra Banks, Naomi Campbell, Gisele Bündchen. Alla hade sina egna stationer och fi lmteam med sig och vi blev behandlade som prinsessor. Vi hade en massageterapeut och allt möjligt. Hur fi rar ni efter en visning?

– Vi måste gå på efterfesten till showen så jag gick dit med min bästa kompis Lily (Donaldson, världskänd modell, reds.anm.), min pojkvän och en killkompis. Men efter en timme gick vi hem, bytte om till sneakers och gick till en annan klubb och dansade.Vem av tjejerna tycker du är snyggast?

– Adriana Lima var verkligen i toppform i år, speciellt med tanke på att hon precis har blivit mamma!Är du en jeans och t-shirt tjej?

– Jag är nog mer en mjukisbyxor-tjej. Så fort jag kommer hem slänger jag på mig ett par mjukisbyxor. Jag älskar att köpa mjukisbyxor.Hur många äger du?

– Jag har nog minst 25 par. Min kille får typ aldrig se mig i något annat än mjukisbyxor.

Det slår mig gång på gång under vårt samtal hur ”vanlig” Caroline är. Här sitter jag med en tjej som är bästa kompis med några av världens kändaste modeller, har gjort Vogue-omslag och jobbar för världens mest exklusiva klädmärken. Hon har rest världen runt och sett mer än vad många bara kan drömma om. Ändå känns hon otroligt jordnära och just ”vanlig”. Hon är inte skrämmande, hon är inte en av de dryga modelldivorna man läst om, hon är bara en helt vanlig tjej som är så vacker att hon kan tjäna miljoner på det.Vad är det konstigaste du har varit med om i modellyrket?

– Jag har varit med om mycket, men det konstigaste var nog när vi skulle plåta en Rolex-kampanj på Island och

jag skulle ligga på ett stort isfl ak i 20 minusgrader. Det första de frågade mig när jag kom dit på morgonen var om jag ville ha vodka eftersom jag skulle frysa så mycket under dagen. Jag hade på mig högklackat och en tunn chi# ongklänning och så skulle jag krypa omkring på det här isfl aket. Men det fanns en regel att jag bara fi ck krypa omkring där i 15 minuter för om jag var kvar på fl aket längre skulle jag frysa ihjäl. Ingen trodde att det var på riktigt när jag kom hem, folk trodde det var photoshop alltihop. Men jag har bildbevis på min dator! Vad drar du på dig inför en utekväll?

– I New York har jag bara sneakers och otvättat hår, ingen klär liksom upp sig där inför utgång. Mina amerikanska vänner tycker att mina svenska tjejkompisar ser ut som Barbies för att de är så fi xade.Om din lägenhet började brinna och du hann plocka med dig ett plagg och en accessoar på vägen ut, vad hade du tagit?

– Jag skulle nog ta några av mina Balenciaga-plagg. Jag gjorde en visning för dem exklusivt en gång och då fi ck jag säkert 50 plagg från den kollektionen.

–M!"#$%&$ F'()!

[email protected]

människor och säger grattis till Elin Kling för att hon har plockat hem modebloggarnas hittills ballaste jobbupp-drag. Kollektionen består av nio plagg och två accessoa-rer och släpps den 3 februari i Sverige.

[email protected]

Foundation eller Mascara – Mascara Utsläppt eller Uppsatt – Utsläppt

Vodka eller Fernet – Vodka Blogg eller Twitter – Blogg

Elle-galan eller Ölhak – Båda


Den 24 januari hade Kanal 5:s nya webb-tvsatsning Stylisterna premiär med Sofi och Frida Fahrman i spetsen. Programmet går ut på att ett gäng unga och ambitiösa personer ska tävla om att bli Sveriges nya stjärnstylist. I Sverige produceras det väldigt få tv-program med inriktning mode och med tanke på att systrarna Fahrman håller i fanan tvekar jag inte på att det kommer att bli ett inspirerande och intressant program att följa i vår.

Nike har släppt en hel radda med nya baseballjackor för tjejer och killar. The Destroyer är en uppdaterad version av Nikes klassiska baseballjackor och är vårens snyggaste jacka för män. Den är dessutom vattentät och skyddar från vind vilket passar utmärkt under Sveriges mindre varma vår. Pris 3 700 kronor.

Det är så roligt när svenska märken öppnar upp butik efter butik både nationellt och internationellt. Det går bra nu. I december öppnade Hope upp sin nya butik i Vasastan i Stockholm. Ljusa lokaler och minimalistisk inredning som så ofta speglar svenska märken (men det är ju så fi nt). Ge butiken ett besök under din nästa shoppingrunda, du hittar den på Odengatan 70.

Minimalism är fortfarande ledordet i modesverige och som ni kanske tidigare har märkt är det inte mig emot. Lindex fortsätter att överraska med starkare kollektioner för varje säsong och vårens kollektion är utan tvekan deras bästa på mycket länge. Med en tydlig maskulin stil utan att för den delen tappa det feminina, samt med fokus på detaljer, material och snitt. Det fi naste är nästan alltid det mest okomplicerade, härligt att Lindex har hakat på de svenska modemärkenas tänk.

Hope är inte de enda som öppnar nytt. The Local Firm har precis öppnat sin första (!) egna butik på Skånegatan 82 i Stockholm och är verkligen värt ett besök om man är ett TLF-fan. Med tanke på hur mycket jag har hyllat märket under de senaste modeveckorna kan ni förstå att i alla fall jag är i extas.

Den bästa känslan som fi nns är att hitta en prisvärd skönhetsprodukt och till sin förvåning inse att den är bättre än vissa produkter man tidigare provat till det dubbla priset. Ansiktsmasken från Caroline Winbergs egen hudvårdsserie för Stockholmsgruppen är en sådan produkt. Den har en härlig blå färg, stramar åt utan att kännas obehaglig och lämnar en fräsch känsla i huden. ”15 minutes facemask” kostar 79 kronor och innehåller bland annat kaolin som drar åt sig fett och orenheter.

Av MICHAELA FORNI

FOTO

: FREDRIK KA

RLSSON!KA

NA

L "


[email protected]

HUNTER S THOMPSONS VILDA OCH SÄLLSAMMA LEVERNEE. Jean Caroll VertigoSom person var Hunter S Thompson ganska odräglig, en typisk machojournalist med sydstatskomplex. Hans mest kända bok Fear and Loathing in Las Vegas handlar om hans uppgörelse med hippierörelsen och dess desperata försök att fortsätta kontrastera mot konservatismen och supermaterialis-men i ett USA vars drömmar sargats av Vietnamkriget.

När jag läser den mycket fängslande och välskrivna nyutgivna biografi n om honom inser jag att han med sin enormt måttlösa livshållning samtidigt kan anses vara en god förebild för unga kvinnor. Mycket bättre än exempelvis tjejtidningar och nykonserva-tiva modebloggare som säger att man inte får dansa på bardisken eftersom det är vulgärt. De förklarar implicit att man bara får anspela på sex men aldrig vilja ha det. Tidningen Cosmopolitan skriver att jag måste bli mer mystisk och rådjursögd eftersom det är oattraktivt med gränslösa kvinnor som avslöjar sina hemligheter. Trots att medvetenheten om kroppen är dödsvik-tig får man aldrig låta den känna något. Rädslan är en plikt: världen är en potentiell våldtäktsman.

STJÄRNLÖSA NÄTTER: En berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt livArkan Asaad NorstedtsAmàr växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj. En dag inser han att fadern har beslutat att han ska giftas bort. Arkan Asaad beskriver med sitt enkla, sorgsna och kristallklara språk hur det känns att bli en handelsvara.

SÖDERMORSORLena KallenbergLeopard förlag Efter fl era decenniers vänstervåg sveper det individualistiska åttiotalet in på söder. Arbetarandan dör och bara de som vill anamma den nya tidsandan får vara kvar. Lenas drömmar passar inte riktigt in.

ISLAMOFOBIMattias GardellLeopard förlagHäxor, kättare, katoliker, tattare, romer och judar har i olika tidsepoker fått representera ondskan: idag är det muslimer. Mattias Gardells fackbok är en intressant skildring av ett Europa där bruna partier gör sitt återintåg.

SORGESÅNG FÖR EASTERLYPetina Grappah Bonnier PocketSvikna löften och ouppfyllda drömmar i Zimbabwe.

OSKULDENS TIDEdith Wharton Bonniers Pocket I New Yorks societet mot slutet av 1800-talet är de sociala konventionerna och ytan allt. Men handlös förälskelse gör allting väldigt besvärligt.

MED ETT NAMN SOM MITTCarola HanssonAlbert Bonniers förlagEtt stycke rysk 1900-talshistoria om Ilja som färdas från tjugo-talets turbulens i Sovjet till den livslånga exilen i USA bland den amerikanska överklassen. Hon är en karismatisk äventyrare som bär på det tunga tolstojska arvet att leva i gräns-landet mellan fi ktion och verklighet.

DET GRYMMA SVÄRDET !"RedaktionLystring En intelligent zine-artad serietidning som kallar sig för utanförskapsmagasin och bland annat innehåller serier på temat Debaser – rockens McDonald’s?

Är det kusligt att sitta och skriva om blodskulter hela dagarna?

– Nej, det är faktiskt inte särskilt emotionellt. I efterhand kan jag fråga mig: var kommer allt det här ifrån? Jag är ju en ganska sansad person, jag hade en fi n barndom. Så tänkte jag i efterhand om en av texterna som kommer i boken i vår, den är imponerande vedervärdig och handlar om reptiler och graviditet. Upplever du ofta de mörka stämningar som du skildrar i böckerna?

– Nej, jag är ju en löjligt positiv människa som skriver om folk som äter upp varandra. Jag har ett ganska kliniskt förhållande till det jag skriver. Det är viktigt att beskriva en trovärdig och exakt verklighet för att få illusionen att hålla. Det är bra att ha en allmänläkare i sin stab som man kan ringa en fredagseftermiddag när han står och steker köttbullar till barnen medan man får honom att hålla en lång utläggning om förruttnelse. Vissa blir lite trötta på att vara bollplank.Vad är det läskigaste du har läst?

– Sådant som kommer ur Dagens Nyheter. Jag kan inte föreställa mig något vedervärdigare än massvåldtäkterna i Kongo. The Hurt Locker och The Descent var jätteotäcka också. Skräck som handlar

om monster är ju egentligen en slags eskapism som man skriver med gott humör. Bra skräck är lika svår att hitta som bra porr. Vilka är de läskigaste platserna du vet i Sverige?

– Några skjutfält och innerstan runt Mäster Samuelsgatan och Sveagatan som är lite av en dead zone på nätterna.

–!"#$%&&% "'()&

Anders Fager är författare till skräckromanen SVENSKA KULTER och är aktuell i februari med boken SAMLADE SVENSKA KULTER. Nöjes-guiden hörde av sig för ett samtal om folk som äter upp varandra.

KRÖNIKA

Jag avskyr det där måttfulla, kliniskt rena lagomnjutandet, det som kräver internalise-randet av den andres blick och inte riskerar något. Hunter S Thompson förkroppsligade antitesen till det med sin gränslösa nonchalans mot vad som är socialt hygie-niskt. Han förde ett nästan masochistiskt depraverat leverne med en kostcirkel bestående av LSD, cheeseburgare och gott vin. Han verkade snarare utgå från att det fi nns ett enormt överfl öd av liv och krafter som måste förbrukas än en bristande reserv som måste konsumeras sparsamt.

”Du ser inte ut som du”, säger biografi -författaren Jean Caroll till Hunter och han svarar: ”Jag är inte den jag är”. Det är så härligt naturföraktande, så " ärran från alla självhjälpsböcker som lär en att ”hitta sig själv” och bygga ett statiskt, permanent jag som kan representera ett varumärke. De säger att det fi nns en ursprunglig natur som innan födseln är ren och autentisk men sedan tappas bort och måste återfi nnas. Det där är en idé som har fått en revival på senare år som jag ser hos författare som Helena Granström med sitt Det barnsliga manifestet, där hon likt Montaigne och Rosseau när en dröm om ett ursprungligt jag, ett naturtillstånd som inte förstörts av teknisk utveckling, livets gång och kulturens smuts. Hon pratar föraktfullt om att man för

att fi nna sig själv måste förlora sig själv, att det är ett steg i det förhatliga vuxenblivandet.

Thompson förlorar sig själv gång på gång på gång i sina excesser. Det gör inget, eftersom hans jag är ett ständigt deleuziskt blivande snarare än ett varande. Ärren är en del av hans ansiktsdrag. Marquis de Sade skriver att vi inte kan reducera den sexuella dragningskraften till något som enbart skulle vara förknippat med välbehag och

sådant som är av godo: det fi nns i sexualiteten ett drag av oordning och måttlöshet, en känsla av att drunkna analog med den vi får när vi ser lik. Den franska fi losofen och de Sade-kännaren Georges Bataille beskriver i Litteraturen och det onda hur essensen i Marquis de Sades verk är förintelsen och det rasande behovet av att förneka. Det är " ärran alla käcka fånga dagen-uppmaningar.

Hunter gjorde omedvetet den essensen till sin livsfi losofi . Han missade inga deadlines men gjorde samtidigt en skarp uppdelning mellan arbetets nyttoinriktade, produktiva sfär och den hedonistiska, improduktiva dimension av livet som fi nns till bara för sin egen skull, där det njutnings-lystna förslösandet är sitt eget höga syfte.

–!"#$%&&% "'()&

Gonzojournalistens gudfader.

åttiotalet in på söder. Arbetarandan dör

SORGESÅNG FÖR EASTERLY

utanförskapsmagasin och bland annat utanförskapsmagasin och bland annat


KRÖNIKA

in första tanke var att skriva om de mest emotsedda spelen 2011. Att pliktskyldigt bocka av titlar som Uncharted 3, The Last Guardian och

Diablo 3. Kanske också redogöra lite kort om trenderna: de rörelsekänsliga kontrollernas ökade genomslag hos casuals, fightinggenrens tillväxt, Apples alltjämt ökande marknadsandelar och Nintendos kommande 3DS – en bärbar konsol som ger en imponerande 3D-effekt utan glasögon. Det var som sagt tanken. Men jag är ledsen, för jag kan helt enkelt inte slita mig

från Segas nya japanska pisspåhitt Toirretsu (en ordlek med ”toy” och ”let’s”), eller Toylet som den kallas i väst.

Uppfi nningen testas just nu fl itigt på olika inrättningar i Tokyo, och i kort handlar det om en liten spelkonsol som monteras över urinoarer. En sensor känner sedan av ”spelarens” stråles

hårdhet och denna viktiga information blir sedan fond för en handfull festliga minispel. Ett går exempelvis ut på klottersanering och i ett annat spel ska man att mäta sin stråles hårdhet med tidigare användares. Men det som sticker ut allra mest är spelet om den ”lite snuskiga” nordanvinden. Här iklär sig den nödige rollen som ekivokt moln som med all sin kraft försöker blåsa bort kjolen på en mangafl icka. Ju starkare och mer du pissar, tja, desto starkare blir vinden.

Bara i Japan, suckar du säkert. Men i sitt föredrag Visions of the Gamepocalypse gav spelmakaren Jesse Schell en liknande bild av hur spelelement nästlar sig in i vår vardag. Hur vi samlar bonuspoäng med matbutikernas kundkort eller bemöts av en glad gubbe på lcd-displayen i den elektriska tandborsten när borstningen är klar. Självklart ska även då toalett-besöket bli ett spel. Om inte annat förutsätter jag att det är många som med tanke på hur Sega har behandlat Sonic det senaste decenniet gärna vill pissa på deras produkter.

[email protected]

Ghost TrickNDS/CapcomShu Takumi har tagit ledigt från att skapa japanska alternativ till Judge Judy i sin Phoenix Wright-serie och knåpar istället ihop en äventyrlig spökpysslare.

The Journey DownPC/SkygoblinPixelperfekt peka-klicka-spel som är lika mycket hyllning till de klassiska Monkey Island-spelen som en estetisk nick Grim Fandango, fast med afrikanska masker som inspiration istället för mexikansk papier-maché.

The Dream MachinePC, MAC/CockroachInte sedan Dreamworks gamla The Neverhood-spel har vi fallit så fullkomligt för ett äventyrsspel som huvudsakligen är gjort av lera och kartong.

WANNABE!SKR ÄCK DEAD SPACE !PS3, X360/Visceral Games

Viskande korridorer, strategiskt lemlästande och en rejäl portion gore. I

Dead Space 2 försakas stämning och etablering för en fortsättningskurs i ren sci fi -action. Hur man ser på förändringen beror lite på varifrån man kommer. För skräckkonnässörer är det förstås ett monumentalt nederlag när Visceral Games enträget defi nierar skräck utifrån oläbbiga gubben-i-lådan-moments. Ni vet, de där när man tycker sig skymta något, ljuset släcks och ett slemmigt monster plötsligt brakar in genom lufttrummor, fönsterrutor eller brevinkast. Är man däremot mån om sina nerver kan man pusta ut. Som skräckspel är nämligen Dead Space 2 uselt. Väljer man däremot att sortera in det i den välmående actiongenren är Visceral Games spel ett andlöst vackert och alltjämt frenetiskt inlägg.

–J!"#$ H#%%&'#$

SÄCK VÄVSMYS LITTLE BIG PLANET !PS3/Media Molecule

Två år efter debutspelet återvänder den numera ikoniska Sackboy med

världens mest bedårande och lättanvända verktyg för aspirerande spelskapare.

Där Media Molecule i det första spelet ägnade sig åt lättsamma säckvävstolkningar av plattformsgen-ren till toner av The Go! Team har uppföljaren ett betydligt större anslag. Med Little Big Planet 2 är nämligen tanken att du – just du – ska kunna bygga ditt drömspel, oavsett vad det än må vara. Det är förstås en härligt dåraktig vision. Men som får konse-kvensen av att spelets alla fantastiska små nyheter snabbt bockas av i en tokkreativ, men alltför kort kampanj. Det är synd. För även om Little Big Planet 2-tolkningar av After Burner, Sonic och Windows 95(!) är nog så trevliga på ett slags underfundigt metaplan är kvalitetsskillnaden mellan användarnas och Media Molecules banor fortfarande påtaglig.

–J!"#$ H#%%&'#$

SHAOLIN SOCCER!HOMMAGE INAZUMA ELEVENNDS/Level 5

Med en rejäl portion inspiration från både Stephen Chows fantastiska

fotbollsskildring Shaolin Soccer och den klassiska sportanimen Captain Tsubasa har Level 5 gett sig i kast med att knåpa ihop ett fotbollsrollspel. Resultatet är lyckat. Genrens konven-tionellt slumpmässiga strider har bytts ut mot spännande fotbollsmatcher i miniatyr. Och med Chows estetiska grepp skildras vansinniga special-attacker, som den när en spelare kastar sig upp i luften och sparka iväg bollen samtidigt som en stor, blåskimrande drake uppenbarar sig.

Plotten är förstås ett pärlband av animéklyschor (någons syster ligger i koma, en annan vill förstöra fotbolls-klubben och en tredje har svåra kval om sin otillräcklighet). Samtidigt är Inazuma Elevens blåögda morskhet så avväpnande och spelet så pass roligt att det lilla melodramat i slutändan utan problem kan sorteras in på dess pluskonto.

–J!"#$ H#%%&'#$

Att kolla mejl, navigera i RSS-fl öden och surfa genom att smeka sin iPad med ”masturbations-liknande rörelser”, som regissören Hayao Miyazaki uttryckte det, är förstås småtrevlig förströelse. Men som nybliven iPad-ägare undrar du säkert vilka spel du ska spela. Nöjesguiden har sammanställt den defi nitiva app-listan.

Broken SwordÄventyrsklassikern

som lite slarvigt brukar liknas vid en Dan Brown-roman,

trots att spelet är både mer

spännande och välskrivet.

Puzzle AgentHemtrevligt spel

om hur FBI:s pussel-agent löser suddgummirelate-rade fall i en genre

som bygger på klurigheter och

huvudbry.

Bit Trip BeatFör alla med lätt retrofil läggning

kommer ett enastående

minimalistiskt Pong-hommage

med taktfasta beats.

Small WorldVänner av brädspel kan gotta sig i att

det fyrtionde bästa brädspelet i världen (enligt auktoritära boardgamegeek.com) nu finns på

iPad.

Cut the RopeFjolårets tveklöst bästa pusselspel. En karamell, ett monster och en

värld av fullkomligt genialt kluriga

fysikpussel dem emellan.

Monkey Island 2: Special Edition

Ett av världens bästa äventyrsspel får en ny skräddar-sydd HD-kostym och ett för fansen

oumbärligt kommentatorspår.

Corpse CraftDet kvittar

egentligen om du köper det här eller Plants vs. Zombies. Båda är enastående

stycken tower defense. Men

Corpse Craft har även inslag pussel.

World of GooHjärngymnastik där

du bygger gegg-installationer. 2009 års bästa indiespel som du aldrig har

spelat det förr, men som det borde ha

spelats då.

SpiritsRedan i förra numret

tipsade vi om detta meditativa

spel med inspiration hämtad från

klassiska Lemmings. Fruit Ninja HDSpelet som snabbt har ersatt kluns som

redaktionens förstahandsval av konflikthantering. Hugg frukt och se upp för bomber.

Av Johan Hallstan


tycka om dem, för att sekunden senare göra zombiesnacks av dem. Till och med titeln har en dubbelklang, för vilka är egentligen de gående döda; zombierna eller de överlevande som varje dag tvingas göra avkall på sin mänsklighet?

Darabonts tappning är snygg, intensiv, spännande och i sina bästa stunder snuddar den vid det som gör förlagan briljant. Men till skillnad från serietidningen är det sällan jag bryr mig nämnvärt när en zombie tuggar i sig delar av tv-seriens rollista.

–J!""# H$%&'(()' Premiär på TV11 den 20 februari.

KRÖNIKA

ag är väldigt nyfi ken på hur kopplingen mellan inredning och tårar har uppkommit i programmakar-nas huvuden. Kanske började det med att Extreme

Makeover: Home Edition började visas i svensk tv. Ett oskyldigt inköp av TV3 kan tyckas. En svensk version av Ty Penningtons masonitmani kvästes tidigt i sin linda på grund av den svenska fastighetsskatten. Nåväl, det var ju ändå inte den extrema inredningschocken som var det centrala. Det är inte det superfräscha köket eller den ursmarta förvaringen i ungarnas rum som spelar roll när det kommer till inredningsprogram längre, såhär post

EMHE: det är tårarna. Ju mer det skvalas efter omgörningen desto bättre, gärna till stråkar. Dramaturgin är välkänd vid det här laget: Någon bor lite fult och alla vet ju att ett fult hem typ är värre än döden. Ett team av ”personligheter” dundrar in och har åsikter. De vet preciiis

vad den inredningsinkompetente behöver. De bygger om och även hantverkarna är ”personligheter”. Personen kommer hem och då jädrar i min låda ska det gråtas! Oj, jag hade aldrig kommit på att hänga tavlan på en KROK innan ni gjorde det! Herreminje, att ni la kuddar i so" an! Tårarna är inredningsprogrammens orgasm och enda mening. Och det är ju helt bisarrt. Ingen vettig människa orkar bry sig om hur tygerna matchar – tittarna ska bara häpna medan stämningen stegras till ögonblicket då o" ret konfronteras med Det Nya och fransarna blöts ned. Jag trodde att TV3 peakade den här motbjudande trenden med grinfesten Välkommen hem, men ack så fel jag hade. Kanal 5 trumfar i sista stund med att slänga in BÅDE Johnny och Mattias och Sofi a Wistam i kommande Sofi as änglar. Ett koncept så renons på hjärna att de inreder hem vars ägare har råkat ut för tråkigheter. Okej, samhället har svikit dig men här är en liten so" a som plåster på såret! Vi är änglar! Nog är det så att man kan gråta.

FOTO: SNEZANA VUCETIC BLOM! SVERIGES RADIO

Ett Hem till gården med inslag av zombier.

Min perfekta tv-kväll börjar såklart redan på förmiddagen med två avsnitt av valfri Top Model-säsong, helst make over-avsnittet och fi nalen. Framför mig har jag ett överfullt so# ord lastat med pizza, godis och glass. Sitter och hånler åt modellerna som piskas till lydnad av Tyra medan jag själv smäller i mig det göttaste.

Efter de obligatoriska jag-vill-inte-raka-av-mig-håret-tårarna levlar jag upp med det tidiga nittiotalets Saturday Night Live. Gärna något med Dana Carvey.

Medan jag ändå är inne i min nostalgitripp bränner jag av lite Young Americans, den Coca-Cola-sponsrade helylleamerikanska orgien i rosiga kinder och hormonstinna torrjuck med en lam ansats till klassperspektiv. Typ

STEVE REICH PÅ ROXYKonstmusik kommer att vara för 2011 vad ”dagens outfi t” var för 2009, sanna mina ord. Därför vill du inte missa när Steve Reich repeterar Sextet. SVT2 den 29 januari 19.00.

SHERLOCK HOLMESKan inte ni heller få nog av den

gamle kokainisten? Här är en nyproducerad variant förlagd till samtiden, vad nu det ska vara bra för. SVT1 den 30 januari 21.00.

KLASS !AOm det är någon serie jag har saknat är det Klass 9A. Super-Stavros och de andra lärarna

kommer denna gång till Mikael-skolan i Örebro. SVT1 den 31 januari 20.00.

EN IDIOT PÅ RESATrots titelns buskis-vibb, hav förtröstan. Karl Pilkingtons motvilliga resande är fantastisk tv. SVT1 den 20 januari 22.45.

SOFIAS ÄNGLAR–Hej jag är sjukskriven/utförsäk-rad/stelopererad/deprimerad!–Det gör inget för vi ska bygga in sängen med garderoben så du får plats för förvaring av alla minnen!–Ahmen guvashysst!Kanal 5 (var annars?) den 26 januari 20.00.

HOME FOR LIFEEn serie som går ut på det motsatta mot i princip alla andra inrednings-program: meningen är att under lång tid följa två familjers sätt att börja trivas i sina hem. Vad uppfriskande mot all ”dölj sladdarna så höjer vi värdet!”-skit!BBC Lifestyle i februari måndagar 20.20.

Dawson's Creek fast med snyggare skådisar (läs Katherine Moennig från L Word och Ian Somerhalder från The Vampire Diaries).

När min hjärna blivit tillräckligt stekt i dumheter är det dags att gå vidare till ond bråd död i Bu! y. Helst när Angel är någon annanstans och gör sin egen serie och håller sig borta från de bra karaktärerna.

När dialogen ändå är på topp kör jag lite 30 Rock och Vita huset och myser åt tanken på att jag har så många avsnitt kvar av båda serierna.

Innan jag hinner tröttna på kacklet är det dags att dra ner tempot med Nollor och nördar, en av de absolut fi naste serierna jag vet och som går att se om hur många gånger som helst.

Till sist ger jag mig på min oöppnade

skattkista: Sopranos-boxen. Hittills har jag lyckats undvika alla spoilers och förväntar mig inget annat än att jag kommer att sitta och dumsirra in i tv:n långt efter att solen har gått upp igen.

–S)*&#& H&(+!" Lyssna på Soraya i Morgonpasset Helg i P3 varje lördag och söndag kl 8.05.

[email protected]

Tom AlandhAtt han finns!SVT Play

KonferensresanSom jag har undrat över vad raeliter gör när de åker på konferens. Kanal 5 måndagar 20.00

Fixa rummetIsabelle McAllister växer med flera meter i detta format. Barnkanalen onsdagar 18.45

ZOMBIEAPOK ALYPSTHE WALKING DEADMedverkande: Andrew Lincoln, Jon Bernthal, Sarah Wayne Callies, Laurie Holden Regi: Frank DarabontManus: Frank Darabont

Det var någonstans i Day of the Dead som George Romero tappade konceptet.

Där använde han zombietemat för att understryka att fascism och militarism är dåligt, innan dess hade han förklarat för oss att även överkonsumism och rasism var dåligt. Till slut blev det tandlös Disney av alltihop – med skillnaden att Bambi låg i diket med utslitna tarmar. När Robert Kirkman började skriva på sitt serietidningsepos The Walking Dead valde han att zooma in perspektivet för att skildra människan snarare än samhället. För Kirkman var det inte lika intressant att peka fi nger på de samhällsfenomen han inte var överrens med som det var att skildra hur en människa kan brytas ned till sin minsta beståndsdel, psykiskt såväl som fysiskt.

I The Walking Dead är zombierna inte så mycket kärnan som skiten roterar kring som det är ett plottverk-tyg för att fucka upp relationerna mellan karaktärerna. När Frank Darabont sa att hans tv-adaption skulle bli ett zombiedrama med Mad

Men-ambitioner antog jag att han hade fattat grejen. Bara det att de fl esta scenerna utspelade sig i dagsljus visade att även tv-serien ville betona dramat mer än skräcken. I synnerhet piloten är ett lysande exemplar tv-hantverk. Sedan hände något, eller rättare sagt: inget.

Bortser man från att det ibland blir som ett Hem till gården med inslag av sporadiska zombier är The Walking Dead om inte $ olårets bästa nya serie, åtminstone en av de mer originella. Men det som gjorde Kirkmans förlaga så bra var att han successivt byggde upp sina karaktärer, gjorde dem mänskliga, fi ck oss att lära känna dem,

Trots titelns buskis-vibb, hav förtröstan. Karl Pilkingtons motvilliga resande är

SVT1 den 20 januari 22.45.

Kanal 5 (var annars?) den 26 januari 20.00.

så höjer vi värdet!”-skit!BBC Lifestyle i februari måndagar 20.20.


26 Ser ut lite som en ung Thurston Moore. Det kommer att räcka

långt.

9Den unge Seth Rogen i The

Green Hornet – hur skulle han inte slå igenom?

Av NIKLAS ERIKSSON

29En av European Film

Promotions officiella shooting stars. Det är inte så konstigt.

Har redan vunnit alla teaterpriser man kan tänka sig och ska snart bland annat vara med i – gulp – Madonnas W.E.

21 Hjärtslag. Snygga glasögon.

Från Kanada. Vad kan vi säga, kommer att vara en given

indieälskling under 2011 också.

25Ja, precis, hon som dumpade

Facebook-nörden. Snart: Lisbeth Salander i The Girl

With the Dragon Tattoo.

29 Ja alltså, vi sade inget om att

man inte redan får vara pisskänd. Men efter The Black Swan är hon inte, liksom, femte

störst, utan Den Största.

63 Rollen som mediemogulen

George Christopher i Bored To Death kommer att stå bredvid WikiLeaks och Ship To Gaza

när 2010 summeras i framtidens historieböcker. (Nu väntar vi

bara på en liknande comeback för Skål!-vänninan Rhea

Perlman så är vi helt nöjda.)

40Han är från Bangkok.

Filmregissör. Och det är alltid lika kul när de pratar om honom på tv, bara att tröska sig igenom namnet tar halva programtiden. Men som tur är har han gjort en

film med det rappa namnet Uncle Boonmee Who Can

Recall His Past Lives. Hur som helst: Han kommer att bli

g-i-g-a-n-t-i-c.

57 Snabbversionen: Hon är bäst av

alla, och alla vet det. Nu närmast är det bland andra

Anne Fontaine, Tonie Marshall och gamla parhästen Michael

Haneke som får skörda frukterna.

LÅG HÖG

Perlman så är vi helt nöjda.)

53 Alla väntar på hans riktigt,

riktigt feta genombrott. Alla anar lite vad som, ni vet, står i

vägen.

40 Vem hade trott det här för sex år sedan när Mean Girls kom?

Tja, ganska många faktiskt. Under 2011 ser hon ut att ha

gjort en Claes Eriksson, det vill säga demonstrera sin sociala prestige genom att ställa upp

på absolut ingenting. Den som till slut landar The Female Nerd

of Our Time i någon fet huvudroll kommer att ha gjort

årets bedrift.

35 Behöver vi motivera?


85Nej, vi skämtar inte! Hon som

var kriminalförfattare slash detektivtant i Mord och inga visor, som gick på tv ungefär

från den industriella revolutio-nens början till och med

millennieskiftet. Tror det eller ej, men hon är tillbaka! Nu ska hon, mellan fotvårdsbesöken

och tandprotesutprovningarna, vara med i en komedi där Jim

Carrey ärver sex pingviner. Och en massa annat. Vi har ingen aning om hur det här gick till.

82 Den härliga gringubben som skrev Till vildingarnas land. I

mars kommer nya porträttfil-men Tell Me Anything You

Want, även här med fint folk som Spike Jonze och Meryl

Streep.

71 Den här är lite på magkänsla, det erkänner vi. Men vi tror

bestämt att Big B nu äntligen fått ur sig all ångest, galla och

storhetsvansinne och under 2011 gör en helomvändning och

satsar järnet på att bli ihågkommen som en folklig,

hyvens prick som inte har några som helst problem att fronta Åsa Nisse-rullar, åka lite båt i

Göta Kanal 4 och äta söndagsstek med Harald

Hamrell. Han gör ett slags Persbrandt, helt enkelt – en

grundlig själslig remake. Kom ihåg var du läste det först.

33 Slog igenom från ingenstans som den bländande raffset-

bruttan Cristal i Du kommer att möta en lång mörk främling (där

hon ersatte påtänkta Nicole Kidman) och kommer att vara

precis överallt 2011.

30 Han är tysk, vacker, begåvad

och spelar Goethe. Och är en Tarantino-man. I ungefär den

ordningen.

16 Det enda som behöver

antecknas här är: den 6 april. Då går alltså Never Say Never

3D går upp. Slut på meddelande.

22 Till det som är vackert-Katarina.

Halva Europa har redan upptäckt henne.

31Jet Lis favvoskådis just nu. Syns nu i The Green Hornet. Du som

bettar på att han inte blir A-listematerial under året får

1,0001 gånger pengarna.

35Efter Edith Piaf-roll, Inception

och en hel hög kvalitetsrullar på gång är det här den kanske

hetaste unga franska skådisen just nu – inte bara hemma i

grodätarland.

27 Brendan Gleesons slackerson! Som gått på medieskola! Som

har långt rött hår och konstnärlig scarf! Vi älskar

honom, Bröderna Coen älskar honom – och att döma av det

närmaste årets film-lineup resten av Hollywood också.

46Vanity Fairs – och kanske

västvärldens – just nu skarpaste reportageskribent har byrålådan

full av historier som redan är optionerade av de fetaste

filmfigurerna. Snart kommer de till en biograf nära dig. de till en biograf nära dig.

39Vattendelare och kändisbarn

som – det kommer vi inte ifrån – bara tar mer och mer plats.

Frontar von Triers Melancholia senare i år.

26 Verkar vara en rätt tråkig jävel. Men efter nya Footloose-upp-

dateringen kommer han knappast vara okänd.

14 Hon har harvat runt i

K-Mart-reklamfilmer and the like sedan lekis. Efter True Grit

lär hon ha bytt liga för gott.

42Han har fått barn, slutat med knaspillren och ska precis vara med i en Woody Allen-film.

Det är någonstans definitionen av när det har vänt för en

människa.


BERGSKLÄTTRING GONE WRONG !"# HOURS Regi: Danny Boyle Manus: Danny Boyle I rollerna: James Franco, Kate Mara, Amber Tamblyn

Likt Buried, en av " olårets höjdpunk-ter, handlar 127

Hours om en människa som ensam tvingas handskas med ett omänskligt brutalt öde. Denna bygger dock på en verklig händelse och ni har säkert hört storyn – 28-åriga Aaron Ralston äventyrar i Utahs vildmar-ker och fastnar med ena armen under en kolossal sten när han klättrar i bergen. Fem dagar senare tar han en slö kniv och amputerar sig själv innan han tar sig nästan tre mil till säkerhet. Det är en fenomenal berättelse, men en som är svårfi lmad och mycket riktigt består större delen av 127 Hours av scener på Aaron och hans gudsförgätna sten. Här demonstrerar James Franco, bra i allt från Freaks and Geeks och Pineapple Express till Milk, återigen sin briljans. Han gestaltar all den frustration, ånger och smärta man gissar att man måste känna i en sådan situation och regissör Danny Boyle smyger snyggt in tillbakablickar och

LIVET MEDAN ÅREN GÅR Regi och manus: Mike LeighI rollerna: Ruth Sheen, Lesley Manville, Jim Broadbent

Mike Leigh har blivit känd för att med ett stetoskops fi nkänslighet berätta om de brittiska öarna och

dess typiska människor. Den här gången stryker han åter med fi ngertoppen över samhällsskikten, från stabilitet till dekadens, arbetarklassalkoholism, kvinnliga serviceyr-ken till välutbildat trädgårdsarbete, konstintressen och bra vin. Denna gång, förlagt hos en familj, där två välutbildade fyrtiotalister har ett funktionellt äktenskap sker ett mikrokosmos som också berättar historien om det stora. Bara det liksom; Leigh lyckas med det som är poängen med allt fi lmskapande, men få klarar av.

Familjen består av en utfl ugen son och ett 60-plus-par, subtilt spelade av Jim Broadbent och Lesley Manville, som sysslar med något som bara kan sluta i helvete – de utdelar godhet till lite stukade människor som de skapar ojämlika vänskapsrelationer, där makt är en ständig tredje gäst. Godtyck-ligheten i deras handlingar påminner om den moraliska tvist som uppstår när en hemlös människa ber en om pengar. Vad händer i denna stund? Man äger den människan. Denna maktrelation växer också fram i fi lmen, när detta välutbildade till synes übermysiga, oljerocksklädda,

hallucinationer som gör Aarons bakgrund och personlighet tydlig. 127 Hours bör fi nnas på allas måste-se-listor. –AL

SVÅRDEFINIERAD LET ME IN Regi: Matt Reeves Manus: Matt Reeves I rollerna: Chloë Moretz, Kodi Smit-McPhee, Richard Jenkins

Om inte Chloë Moretz vinner en Oscar under de

kommande fem åren blir jag fruktansvärt förvånad. Hon är nämligen ett under, något som är uppenbart för alla som ger Let Me In en chans. Jag vet ju vad ni tänker, vår kära svenska Låt den rätte komma in i händerna på ojämna Cloverfi eld-regissö-ren Matt Reeves, det luktar dussinproduktion lång väg. Men Let Me In kommer att sålla sig till toppen när 2011 ska sammanfattas. Moretz är lika övertygande blyg som självsäker, hotfull som skärrad och iskall som kontaktsökande. Hennes samspel med Kodi Smit-McPhee, som även han är lysande i rollen som ensamma och mobbade Owen, är felfritt. Deras oskyldiga romans präglas, ju mer vi får veta om Moretz karaktär, av obekväma undertoner och även om detta inte är en skräckfi lm har man som tittare ett ständigt obehag i kroppen. Är den bättre än Låt den rätte komma in? Den är snyggare och mer välspelad. Men mest av allt står den oruckbar på sina egna ben. –AL

tegelstenshusboende par delar ut och tar tillbaka godhet. Många blir offer för denna isande snällhet.

Mike Leigh är kanske bäst i världen på att skildra kvinnor, och samma fantastiska skådis, Lesley Manville, som också gör en otrolig rollprestation i Hemligheter och lögner, är även den stora stjärnan här. Hon är den ensamstående, halvalkade, medelål-ders kvinnan, komplett utan status, upptagen i denna goda famn, som sedan inte känner för att vara god längre. Filmen blir en metafor för ett individualiserat samhälle, där social trygghet byggs på en ny, liberal idé om individers eventuella välvilja. Kallt och mörkt lyckas han skildra en fi nstämd ondska, något Woody Allen har försökt göra sedan Små och stora brott. –CRFN

DEMON!BIG BROTHERPARANORMAL ACTIVITY "Regi: Todd WilliamsManus: Michael R PerryI rollerna: Katie Featherston

Paranormal Activity 2:s styrka är densamma som

ettans; autenticiteten. Det handlar inte om ett banbry-tande manus eller några påkostade e# ekter, det handlar om att jag som publik ska köpa att en ondskefull demon härjar loss i villaförorten. Och jag köper det – för jag kan inte greppa att allt är skådespe-

leri. Inte en enda gång hör jag ett falskt tonläge, inte en enda gång verkar dialogen konstlad eller malplacerad och inte en enda gång verkar rädslan ogenuin. Det händer inte så mycket till en början, men i Paranormal Activity-land räcker den svettiga stämningen så långt att en pooldammsugare skrämmer skiten ur mig. Och sedan brakar förstås helvetet lös, men då är jag redan frälst. –EG

KOMEDI EASY A Regi: Will Gluck Manus: Bert V. Royal I rollerna: Emma Stone, Patricia Clarkson, Stanley Tucci

I kölvattnet av sanslöst överskat-tade Juno har det

producerats amerikanska ungdomsfi lmer med "rapp" dialog på löpande band. Easy A är defi nitivt en av de mer lyckade i genren, mycket tack vare Emma Stones obönhörliga charm. Hon spelar Olive, en grå mus som helt plötsligt blir ökänd över hela skolan när hon får ett slamprykte, något hon förvaltar väl för att behålla sin nyvunna sociala status. Med ett illrött ”A” på bröstet, som en referens till romanen The Scarlet Letter, går hon längs korridorerna, spottar ur sig sarkasmer och provocerar skolans kristna förbund. Det är bitvis skitroligt och även Patricia Clarkson och Stanley Tucci är sjukt underhållande som Olives skruvade föräldrar.

Det är dock synd att unken sexmoralism tenderar att komma fram lite då och då, trots att fi lmens syfte först tycks vara det motsatta. Det börjar modigt men mot slutet tappar fi lmen både fokus och nerv, vilket drar ner helhetsintrycket. Men jag älskar fortfarande Emma Stone, hon slår Ellen Page alla dagar i veckan. –EG

DRAMAKOMEDIDU KOMMER ATT MÖTA EN LÅNG MÖRK FRÄMLINGRegi: Woody AllenManus: Woody AllenI rollerna: Naomi Watts, Josh Brolin, Anthony Hopkins, Antonio Banderas

En nyskild och självmordsbenä-gen dam går till en

sierska i ett sista hopp om att fi nna en mening med sitt liv och tillsammans med en störig voice over vävs diverse

familjekonstellationer och relationer in i handlingen.

Woody Allens senaste fi lm, med årets hittills mest överfl ödigt översatta titel, kommer inte att göra någon anhängare besviken. Tempot är raskt, dialogerna småroligt fyndiga, karaktä-rerna bekvämt endimensio-nella. Det fi nns vissa likheter med Vicky Cristina Barcelona, men där den enbart blev platt och parodisk lyckas Du kommer att möta en lång mörk främling faktisk engagera och upprätthålla ett intresse, och det är helt och hållet Naomi Watts och Josh Brolins förtjänst. Hennes ständigt skiftande ansikte och hans stegrande desperation som i slutet eskalerar ger lite efterläng-tat djup åt deras roller.

Ständigt rödklädda Freida Pinto är dock förvånande blek som Woody Allens, nej förlåt, Josh Brolins musa. Kanske är det dags att lägga ner gubbsju-kan nu? För det är synd på en i övrigt välgjord och underhållande fi lm. –EG

FJORTISAR SÅ NÄRA Regi: Emilie Wallgren, Ina Holmqvist Manus: Emilie Wallgren, Ina Holmqvist I rollerna: Angela Satarzada, Arina Maximova

Många är de som har åsikter om " ortisar, men

sällan berättar " ortisar sin egen historia. Till skillnad från Fredrik Strages Fans finns i Så nära inte ett stråk av objektifi ering och disassocierande från regissörernas sida. Det är ingen freak show, det är nära. Två tjejer bor i Rågsved men befi nner sig mentalt någon annanstans, med hjälp av sin högtfl yende kärlek till Tokio Hotel. De bestämmer sig för att åka på en resa till Berlin för att få röra vid sångarens kropp på Madame Tussauds vaxkabinett. En dråplig resa som blir proppad med oneliners och guldrepliker i varannan mening.

Filmens foto tar fasta på slö sommar i förort, Sverige, tunga himlar, 90-sängar och ett liv någon annanstans.

Det är vackert utan att lägga på en egen poetisk kom-mentar. Skillnaden mot tonårsskildringar i stock-holmsområdet, typ Super-gruppens Farsta Centrum By Night och Roy Anders-sons En kärlekshistoria är att det fi nns en humor som räddar sentimentaliteten och nostalgin. Dialogen är fruktansvärt rolig. Det handlar inte om ”unga tjejer”, utan den mänskliga drivkraften att älska något, drömma om något längre bort än ryska morsor, killgäng och Rågsveds asfalterade gångvägar. –CRFN

WESTERN TRUE GRIT Regi: Ethan Coen, Joel Coen Manus: Ethan Coen, Joel Coen I rollerna: Jeff Bridges, Hailee Steinfeld, Matt Damon

När 14-åriga Hailee Steinfeld introduceras och

fortsätter med att läxa upp en gubbe som försöker blåsa henne på pengar bugar jag inför Coen-bröderna. Här är

N$%&'( E)$%((*[email protected]

Darren Aronofskys muppmustasch

samtalsämne ”Perhaps Black Swan director Darren Aronofsky’s mustache holds the key to his incredible filmmaking skills" (Celebuzz).

”Still have such a crush on Darren Aronofsky’s mustache”

(Black Book). "Well its too bad he’s trying to be that moustache hipster, self

important, scarf wearing douche, because I really do love his work (ComicBookMovie.Com). Jag är nästan

lika fascinerad av denna penseltunna skapelse som

av årets viktigaste film.

Rainer Hartleb-tänket marknadsstrategi

Precis som akutsjukvården utvecklats och idag kan rädda små flickor som har 13 grader i temp, har även sequelfilosofin gjort enorma framsteg. Nej,

jag tänker inte på Åse-Nisses inblandning i amerikansk oljepolitik. Jag tänker på

Ben Stiller och Teri Polo som med sina småfockers nu

säkrat nya kassasuccéer fram till åtminstone år 2030. Meet the Parents är, in a word, vår

tids Barnen från jordbro.

The Fighter Regi: David O Russell

Oh. My. God.

E,-&$- G.++')((*[email protected]

Requiem for a Dream Regi: Darren Aronofsky

I väntan på Aronofskys Black Swan kan man titta på det här

gamla lyckopillret.

Morgana Davies barnskådis

Stjäl Charlotte Gainsbourgs thunder i den i övrigt rätt

mediokra Trädet.

Göteborg International Film Festival

missa ejYes!

Amat Levin om Let Me In.


DU HAR SETT DET FÖRR THE FIGHTER Regi: David O. Russel Manus: Scott Silver I rollerna: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams

The Fighter verkar vara en sådan där fi lm som alla, nästan telepatiskt, bestämmer sig för att unisont

hylla. Men tillåt mig att sätta en käpp i ditt hjul. Sedan slutet av sjuttiotalet har Hollywood i genomsnitt producerat en boxningsfi lm per år, vilket sannolikt är en av anledningarna till att Wahlberg har haft så svårt att få The Fighter på banan. En annan anledning är att den inte bjuder på någon-ting nytt. Hur många boxningsfi lmer inleds inte med en utslagen hjälte som, trots personliga och sportsliga motgångar, tillslut triumferar? Rocky gjorde detta bättre redan 1976 och Wahlberg, i rollen som Ward, är denna gång för träig och opersonlig (Christian Bale valde att kalla det för ”a quite anchor” på årets Golden Globe-gala) för att väcka sympati. Boxningsfans lär dessutom undra vad fan det är som pågår

ROMANTISK KOMEDI LOVE AND OTHER DRUGS Regi och manus: Edward Zwick I rollerna: Anne Hathaway, Jake Gyllenhaal, Oliver Platt

Ni har sett Belägringen, Blood Diamond eller Den siste samura-jen? Då vet ni att Edward Zwicks

arbetsmetod inte i första hand är att skala av, renodla, tala med de riktigt små bokstäverna. När han nu parar ihop Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal igen (hon dunkade ju på honom som hastigast under en o" -bög-sekvens i Brokeback Mountain) är det full satsning åt alla håll. Något planlöst, men med gott mod. Genren kan beskrivas som ett slags Big Pharma-satir förpackad som modern romantisk komedi. Mycket ligga, ännu mer cuddle (det är ju Jake!), en försvarlig dos hysteri/nedstämd-het och så den i sammanhanget ganska sällsynta ingrediensen neurologiska sjukdomar-skämt som inte är skämt. Love and Other Drugs är inte sämre än något annat i en problematisk berättelseterräng. Däremot känns den ovanligt svårt test screening-skadad. När alla ska få något är det som bekant ingen som får allt. Jakes karaktär är en slackig rikemansson i slutet på nittiotalet och det är säkert meningen att jag ska känna svår 90’s-nostalgi när

när det framgår att Wards legendariska triologi mot Arturo Gatti, det som faktiskt gör Wards karriär speciell, har exkluderats. Tur alltså att Christian Bale balanserar på rätt sida av spela-över-träsket och levererar en fantastisk prestation som Wards nedknarkade ex-boxande brorsa. Det och kvinnorna som spelar Wards mor och systrar är vad som lyfter The Fighter och gör den sevärd. –AL

man kickar igång bu" én med Spin Doctors alt.rock-örhänge Two Princess (som släpptes i juli 1990, men fi ne) och sedan urskiljningslöst matar sig igenom en hel eras självklara ljudkuliss: Fatboy Slims Praise You (1999), Becks Jack-Ass (1997) och, need I say it, Macarena (1993). Nej tyvärr. Jag kommer snarare att tänka på när klanen Alfredsson satt samlad i SVT häromsistens och Thomas Alfredsson förklarade att en av de allra första sakerna han bestämde inför Låt den rätte komma in var att det inte skulle förekomma något tidstypiskt Oboy-paket i bild. Love and Other Drugs är, intellektuellt sett, den fi lmens absoluta motpol. –NE

en ung kvinna som tar plats i en värld, speciellt fi lmens men också vår, där unga kvinnor förväntas vara passiva – det är ett porträtt fi lmmakare är alldeles för snåla med. En timme senare har hon fortfarande bara demonstrerat ett karaktärs-drag och det är tyvärr något som gäller alla medverkan-de. Rollerna – Je" Bridges, den småfulle och halvkor-rupte polisen kontrakterad av Steinfeld, Matt Damon, Texas Rangern med lillebrorskomplex och brådmogne Steinfeld själv – förblir statiska karikatyrer.

Att en fi lm som går ut på att fånga en skurk har så färglösa bad guys får dessutom ses som ett gigantiskt minus. Det visuella är dock, som vanligt när det gäller Coen-bröder-na, underbart att vila ögonen på och dialogen (speciellt Damons) är stundtals underbar. Du slösar inte bort dina pengar om du ser True Grit, men vänta dig ingen No Country For Old Men. –AL

COLLEGEROMANTIKTHE SOCIAL NETWORKRegi: David FincherManus: Aaron SorkinI rollerna: Jesse Eisenberg, Rooney Mara, Armie Hammer, Justin Timberlake

Det största brottet i The Social Network är inte att

de försöker blåsa sex i osex utan att dramaturgin är tunn som en torr kvist i november som knäcks under uppdra-get. De drar till med att Mark Zuckerberg startar Facebook för att få upprättelse för att han blir dissad av en snygg tjej? Really? Detta är att förminska honom, publiken och verkligheten.

Filmen är baserad på boken av Ben Mezrich, som favoriserar hans två topp-antagonister, tvilling-arna Cameron och Tyler Winklevoss. Man förstår att fi lmskaparnas information om dem är oändlig medan

kunskaperna om själva huvudrollen är knapp. Det påvra personporträtt av honom gör att man aldrig får syn på vem Zuckerberg är, karaktären blir endimen-sionellt ”nördig”. Men ingen nörd kan ha startat Face-book! Det krävs enorm psykologisk känslighet och en ovanlig intelligens som gör att någon kommer på att möta upp folks rädslor, önskningar och voyeuristiska behov utan att för den skullen gilla porr.

Mark Zuckerberg, den riktiga, har gjort något fantastisk. Baserat på andrahandskällor tar den här fi lmen fasta på hans presumtiva asbergertenden-ser, svartsjuka och hämnd-begär. Filmen handlar aldrig om honom – huvudpersonen. Istället är de präktiga Winklevoss-tvillingarna de enda som får en 360 graders personlighet. Deras Harvard-tid, deras återhållsamma bitterhet, deras roddteam som aldrig vinner, deras muskulösa kroppar, deras värdighet på gränsen till bristning, deras fl ickvänner och förhållande till sin rika far, deras passivt aggressiva hat mot Zuckerberg. Förtjänsten är att de blir extremt roliga. I motsats till Zuckerberg fi nns ett djup i karaktären, där humor får plats. Vi lär känna dem, och kan älska dem. Justin Timberlakes skådisinsats är också rätt underbar. Han blir trovärdig för att han är så ful och för att han avstår från dans och sång. Det existerar inga kvinnoroller. Ämnet i sig är dock så pass intressant, att folk kommer att se fi lmen ändå. Men var

försiktig att inte bryta nacken på fi lmens grunda djup. –CRFN

WHITE TRASH WINTER’S BONE Regi och manus: Debra Granik I rollerna: Jennifer Lawrence, Isaiah Stone, Ashle Thompson

Winter's Bone handlar om fattigdom i USA.

Bortom alla skyddsnät och hälsoprogram och A-kassor, i djupaste skogen i något gudsförgätet ingenmans-land där invånarna har tagit lagen i egna händer. Men ingen från denna social grupp tre är tjock, och ingen är dum. Tvärtom är alla snygga, smala, vita med snygga mörkgröna gummi-stövlar, välsittande jeans och sådana rutiga skjortor som är moderna nu, och snygga yxor. Jag bara tänker på svenska klädmärken som Acne. Inget fel med Acne, de hymlar inte med att de gör mode som ska säljas, ofta på samma referenser som Winter's Bone. Det här är ett hologram av en djup fi lm. Winter’s Bone handlar inte om en plats i det fattiga Mellanamerika, utan den estetiserande bilden av detta. Att någon heter Tear Drop och har höga kindkno-tor och är tjackad i naturma-terial såsom fl anell, bomull och karvat skinn är bara romantik. Huvudpersonen gör en osannolik resa. Det handlar om en ung tjej som

tar hand om sina föräldra-lösa syskon och ”psykiskt sjuka” mamma. Hon är 16 bast, men lika humorlöst macho som Bruce Willis i Die Hard. Att denna schablonartade actionhjälte har överlevt millennieskiftet var en chock för mig. Fotot är vackert, färgerna liksom grågröna, blaskigt urtvättade. Det är skog och rå, smutsig kyla som blir brun på husen. Mycket fukt. Tjejen är snygg, blåa ögon, skogs-huggarstil. Winters Bone är en fabel mer än en berät-telse om verkliga livet; som Avatar, fast där var karaktä-rerna i alla fall blåa, och försökte inte girigt plocka åt sig poänger om att kunna läsa och skildra det mänskliga psyket. Men alla ni som gillar mode, gå och se den. Dessutom vaggar den in tittaren i den falska idén att man bryr sig om fattiga människor om man kollar på bilden av dem. –CRFN

NATURROMANTIK TRÄDET Regi: Julie Bertucelli Manus: Judy Pascoe, Julie Bertucelli I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Morgana Davies, Marton Csokas

Charlotte Gainsbourg är med sitt uttrycks-

fulla ansikte defi nitivt en skådespelerska att räkna med och precis som i Antichrist spelar hon här en kvinna som måste ta sig igenom en stor sorg. I Trädet lämnas hon ensam med sina fyra barn på en gård i Australien då hennes man helt oväntat dör i en hjärtinfarkt. På sätt och vis är de båda fi lmerna jämförbara – naturen vs. det

mänskliga psyket – men där Antichrist var ett mardröms-likt skräckdrama följer Trädet en lite mer konven-tionell mall; tempot är lugnt, musiken stillsam och metaforerna ibland besvär-ligt övertydliga. Det är vackert, klanderlöst och välspelat – speciellt lilla Morgana Davies som den åttaåriga dottern tar över varje scen hon är med i – men i stort är den platt och oengagerade. –EG

C#$%&'() R'(*+,%* F)$$#-#-N%&'

[email protected]

The FighterRegi: David O. Russel

The Fighter är årets film 2011. Det är en boxningsfilm som trycker på genrens estetiska punkter och rör upp något

fantastiskt nostalgiskt. Samtidigt skildrar den något

som till exempel Winter's Bone inte lyckas med – ett

annat Amerika, ett fattigare, dummare, utan att estetisera

och objektifiera.

Medan åren gårRegi: Mike Leigh

Det Woody Allen har försökt göra sedan Små och

stora brott.

CyrusRegi: Jay och Mark Duplass

Maria Tomei! Marisa Tomei. Marisa Tomei. Marisa Tomei.

#.#/ &)0'([email protected]

Hailee Steinfeld, 14 barnskådis

15 000 tonåriga kvinnor gick på audition för rollen som Maggie Ross i True Grit. Hailee Steinfeld fick den.

Chloë Moretz, 13 barnskådis

Intressantaste barnskådisen sedan … Natalie Portman?

Kodi Smit-McPhee, 14 barnskådis

Hade inte så mycket att jobba med i överskattade The

Road. Får en mångbottnad roll i Let Me In och äger den.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli om Winter’s Bone.


Av HOLLY ASTERA

akom Det vackra livet står syskon-duon Philip och Henrik Ekström, som efter ep:n Viljan släpper ett lyxigt och

ödsligt självbetitlat debutalbum senare under våren. Nöjesguiden ringde upp dem mitt under en repning.Er ljudbild påminner lite om syntbanden från åttiotalet. Fast lite ödsligare.

–Jo, svarar Philip, soundet kanske. Men rent influensmässigt var det ett helt nytt sätt för mig att skriva på svenska. Men visst, ljudbilden kan nog låta lite åttiotalsinfluerad med allt det svävande, det lite episka som förstärker känslan och innebörden i orden. För när jag skriver musik försöker jag först hitta en känsla, sedan tillkommer orden och till slut en atmosfär kring allt. Jag försöker berätta på ett nostalgiskt vis. Just därför kanske texterna verkar lite vuxnare och mognare eftersom jag berättar saker utan att överdriva, till exempel historier från när jag var yngre eller ett litet barn.Innan Det vackra livet var ni kärnan i The Mary Onettes. Varför bestämde ni er för att bli en svensksjungande syskonduo istället?

–Det var Philip som bara råkade nämna det i farten en gång, förklarar Henrik. Att han hade gjort några låtar på svenska. ”Vafan säger du?” Vi lyssnade på låtarna på hans iPhone och jag tyckte att det var något av det bästa jag har hört.Debutalbumet skrevs under tre intensiva veckor. Vad var det som triggade denna kreativa boost?

–Jag vet inte, skrattar Philip. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som hände med kreativiteten just då. Vi har ju verkligen inte lagt av med Mary Onettes, så kanske var det för att vi inte hade något konkret på gång. Någon slags kombination med det och med att jag bara satt hemma och skrev ner allt så fort. Jag behövde få ur mig alla mängder av ord, alla känslor och all tristess. En riktig känslostorm.Vad gör ni mer i vår?

–Vi har lite spelningar på gång, säger Philip. En liten Sverigerunda är planerad i maj och efter det blir det en del festivaler. Hur kommer det att bli?

–Det är svårt att säga, förklarar Philip. Vi jobbar fortfarande på det. Men jag skulle tro att vi kommer att fokusera mer på känslor än det visuella. Allt ska bli en helhet som bygger mycket på en stämning kring ljud och bild. Som sagt, vi jobbar på det, precis som vilket nytt band som helst. Viljan heter Det vackra livets debut-EP (Labrador/Border), ute nu. Albumet kommer i vår.

Av PATRIK FORSHAGE

är Teenage Fanclub turnerade tillsammans med Gorky’s Zygotic Mynci i slutet av nittiotalet upptäckte

snabbt bandens ledare Norman Blake och Euros Childs hur bra de trivdes tillsammans. Så Norman hoppade in på gitarr när det passade, och därifrån har det bara fortsatt.

Deras gemensamma projekt Jonny startade i all anspråkslöshet med planer på att spela in bara ett par sånger.

– Ursprungstanken var nog bara att vi skulle göra en ep, men vi kom aldrig riktigt till skott att släppa den. Så var det någon jag känner som fick höra låtarna och som ville höra mer.

Det mesta tillkom i helt bakvänd ordning. Först kom skivomslaget, och genom det slogs bandnamnet fast automatiskt. Omslaget föreställer fem muntra män som för att fira en kompis födelsedag har skrivit varsin bokstav på sina bara bröst. J. O. N. N. Y.

– Norman såg den polaroidbilden på en av sina kompisars hemsidor och älskade den. Den bilden var liksom ett färdigt skivomslag, utan att den visste om det. Och då var det klart vad vårt projekt skulle heta.Hur känns det att arbeta i en konstellation igen?

–Än så länge har vi bara spelat som duo, även om vi använde några fler musiker på skivan. Men vi har inte hamnat i några diskussioner där vi har behövt kompromissa. Vi har gått in i studion, tagit fram en låt, spelat igenom den två-tre gånger och sedan spelat in. Det har varit väldigt spontant.

Euros Childs har just släppt det experi-mentella soloalbumet Face Dripping, och Norman Blake har knappt hunnit hämta andan efter Teenage Fanclubs senaste mästerverk. Men Euros Childs ser inga risker att Jonny-projektet krockar med deras respektive andra aktiviteter.

–Det är nog ingen fara. Norman släppte ju en Teenage Fanclub-skiva förra året, så det kommer att dröja innan han blir upptagen med dem igen. Och albumet jag släppte härom månaden gav ju inga direkta svallvågor, så det är okej. Man kan inte

Det vackra livet.

Jonny.

Av NICHOLAS RINGSKOG FERRADA"NOLI

lexander ”Newkid” Ferrer är nyss fyllda 20 år. Efter ett par episka refränger på Lorentz & M. Sakarias

debutalbum Vi mot världen och det oemotståndliga mixtapet Newkid on the Block är det äntligen dags för debutalbumet som släpps i mars. Men det har tagit tid.

–När jag släppte mitt mixtape hösten 2009 var det tänkt som en trailer för mitt album som skulle komma inom ett halvår. Istället har det tagit ett och ett halvt år! Det

fundera så mycket på sådana saker – det vore så trist att sitta på det här materialet utan att ge ut det, så vi får väl leva med några krockar i värsta fall. Nu har vi i alla fall avsatt ganska mycket tid för att turnera tillsammans.

I början av mars kommer duon till Sverige.–Det blir en annorlunda upplevelse att

turnera bara vi två, jämfört med att åka runt antingen som bandmedlem eller som soloartist. Men Norman är den av oss som har körkort, så han får hantera bilen. Jag får sköta valet av musik i cd-växlaren.Och sedan? Finns det en fortsättning för Jonny?

–Helt säkert. Med tanke på hur kul vi har det tillsammans blir det definitivt ytterligare en skiva. Jonnys debutalbum (Turnstile/Border) släpps i dagarna. I mars besöker de Sverige.

FOTO: MEI LEWIS


är bara för att jag hela tiden har spelat in nya låtar och efterhand har hunnit tröttna på de gamla. Nu är det bara två låtar från mixtapet som är med på skivan, från början skulle det vara många fler. Jag vill bara ha med sådana låtar som håller efter 100 lyssningar. Din skiva påminner en hel del om Lorentz & M. Sakarias debutalbum, och du ligger ju också på deras label Baseline. Hur mycket har de betytt för din musik?

–Jag får ofta den frågan. Men sanningen är att vi utvecklade det här soundet tillsam-mans. Lorentz hittade mig på MySpace när jag var 16 och vi började samarbeta lite. Det var när vi gjorde Maxar, en cover på Rick Ross och R. Kellys Speedin’, som vi fattade att vi hade något stort på gång. Vi gillar samma sak, den här natt-moden, fast life och så. Sedan har vi bara byggt vidare på det tillsammans.När de kom var det många som blev chockade eftersom det var hiphop som lutade mer mot pop än mot soultraditionen. Det är lite annorlunda nu, två år senare, inte minst efter att Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray gått från att rappa till att göra rena popskivor.

–Ja precis, och jag älskar dem båda, fast Daniels skiva är min favorit. Alltså, på sätt och vis är det synd att min skiva kommer nu och inte för två år sedan, för då hade den verkligen chockat folk, men samtidigt är det skönt att det här soundet är mer accepterat. Det är inte så viktigt med ”realness”, det är inte det som är coolt längre.

På låten Stadium Status som inleder din skiva rappar du om att din pappa var emot att du satsade på en musikkarriär.

–Ja, vad ska man säga, jag vill inte att folk tror att vi har ett dåligt förhållande eller så. Men han kommer från Filippinerna, det är en annan kultur där, det är väldigt viktigt att man är bra i skolan och får bra betyg och så. Och alla i min släkt har också det, alla utom jag. Så han var inte så glad för hela den här rapkarriären, att jag flyttade till Stockholm. Men det är lugnt, det sporrade mig bara ännu mer. Det var skönt att skriva en låt om det.Det påminner lite om Drake, som också är väldigt öppenhjärtlig i sina texter, och som på inledningslåten till sin skiva, Fireworks, rappar om sin pappa som ger honom dåligt samvete.

–Ja, jag älskar Drake. Den där ärligheten i texterna har vi kanske gemensamt. Jag tror på den slitna frasen ”real recognize real”. Man måste skriva om sådant som är verkligt för en själv. Sedan finns det låtar som Luftens hjältar där vi säger att vi äger luften – det gör vi kanske inte, men det känns så ibland, det är en känsla.På Luftens hjältar gästas du av Ison och

Av PATRIK FORSHAGE

ndreas Kleerups debut för två år sedan gav eko i hela västvärlden. Nu har han bildat bandet Me and My

Army och får chansen att debutera igen.– Haha. Jag gör allt för att undvika den

svåra andra skivan. Nej, allvarligt. För mig är det inte konstigt att göra det som känns rätt just i den stunden, och det har sina fördelar att pröva många olika musikvarianter.Minns du om du var nervös när du debuterade förra gången?

– Jag minns allt från då. Då hade jag en legendarisk pressdag i en svit på Anglais. EMI är fortfarande inte välkomna att boka rum där efter det. Är det sant?

– Jag kände väl att jag ville prova det där med hur man hanterar hotellrum. Det är kul att kunna ha med på sin CV. Är du debutantnervös på samma sätt nu, inför Me and My Armys skiva, som inför din debut?

– Faktiskt. Och det är lika kul att göra intervjuer fortfarande, att vara med och jobba på att nå ut. Det var precis vad jag drömde om när jag var liten. Jag går inte ut särskilt mycket längre, utan hänger mest hemma och övar gitarr och hänger med min son. Så att trä"a journalister och sitta och prata om mig själv blir lite som att gå i terapi, det är en chans för mig att se mitt liv utifrån. Du är väldigt öppenhjärtig i intervjuer, även om känsliga saker.

– Det finns folk som säger att man inte ska vara för privat, men jag vet inte var den gränsen går och jag skiter rätt mycket i det också. När jag läser intervjuer med folk, Ozzy, Shania Twain, vemsomhelst, så vill ju jag veta saker om dem, inte bara få något ytligt. ”Jag vill värna om mitt privatliv”, säger folk. Byt fucking yrke i så fall säger jag. Jag menar visst, jag får kritik för att jag sitter i en tv-so"a och är sjuk, men jag bryr mig inte. Så länge mamma vet att jag är okej bryr jag mig inte om vad andra tror. Och folk på gatan är snälla. Det kanske är tre personer totalt som har varit otrevliga, de flesta säger något snällt i förbifarten och jag blir skitglad. Så tidningarna kan skriva vad de vill?

– Så länge det är sant. Annars räcker det med att hota med stryk. Jag var på väg hem till Alex Schulman med ett baseballträ för att han ville ha med något jag inte hade sagt i en intervju. ”Okej, kom då”, sa han, men sedan ringde han igen och då hade han strukit det jag ville få bort.

Newkid.

Me And My Army.

Lorentz, men det är den enda låten på skivan som har gäster. Var det något du eftersträvade, att göra mycket själv?

–Ja, jag vill att den här skivan ska vara jag. Jag vill göra min egen grej, jag vill inte att någon ska kunna säga att jag blev stor genom att rida in på en annan dude. Jag har inte gästat på så många andras skivor heller, även om jag fått frågan många gånger. Däremot har jag börjat skriva låtar åt andra, det är jättekul. Den norska tjejen Mira Craig har sjungit en låt jag skrivit på Norges version av Idol, den har spelats i tv och allt, det känns coolt. Jag vill göra mer sådant. Jag skriver så många låtar hela tiden, och ibland kan jag känna att en låt inte passar mig – jag kanske skriver en refräng som låter lite lökig, och jag är ju ändå rätt cool, du vet – men att den kanske skulle passa någon annan.Men skriver du på engelska då, om du skriver för artister utomlands?

–Ja, jag skriver lika många låtar på engelska som på svenska. Från början var det tänkt att hälften av mitt mixtape skulle bestå av engelska låtar och hälften av svenska, men vi vaskade den idén. Det blev lite konstigt, det var en realness-grej också, folk som lyssnade blev förvirrade. Men jag kanske hittar på ett nytt alias för engelska låtar. Newkids debutalbum Alexander Jr Ferrer släpps den 25 mars på Baseline/Sony.

FOTO: FREDRIK EGERSTRAND

FOTO: SARA SHAHBAZI

Du menar alltså att Me and My Army verkligen är ett band och inte ett Kleerup-projekt?

– Det beror väl på ur vems perspektiv man ser det. De andra ska inte känna sig utanför, och jag vill inte att någon ska inbilla sig att jag gör det ”bara för att få den där rockgrejen ur blodet”. För min del innebär det att jag får diskutera med fem riktiga personer istället för fem röster i mitt huvud. Är det fem röster som håller med om allt, eller är det ett ständigt tjafsande?

– I huvudet eller i bandet? Äh, i båda fallen är det en röst som alltid har sista ordet.Den popmusik ni gör jämförs ganska konsekvent med sjuttiotalsrock.

– Och då brukar jag säga att den synt vi använder inte fanns på sjuttiotalet.Jag tror mera att det handlar om ett slags hantverk som kännetecknade mycket pop då.

– Jo, det är ju inspelat som förr, och eftersom vi märkte att vi kunde sjunga trestämmigt bestämde vi oss för att använda det. En annan idé var att vi skulle göra en skiva som vi skulle kunna framföra live. Då får man inte göra The Ark-misstaget och vara mycket snyggare på bild än i verkligheten, för då blir folk besvikna. Det är bättre att göra som Mick Fleetwood och fotograferas när man står hängig utan tröja och ser ut som skit, då tycker folk att man är en hunk när de får se hur man egentligen ser ut. Eller låter. Men de annonserade gästerna är inte med.

– Den enda du hör är me, myself and I. Tommy Lee skulle ha varit med på Chemicals, men det sprack. Jag vet inte, han är skyldig mig det, så jag är lite sur. Inte John Grant heller, men han och jag däremot ska faktiskt börja med vår gemensamma skiva nu på torsdag. Han är helt otrolig. Conny på Strand ringde och sa att det här popgeniet ville trä"a mig, och mycket tveksamt gick jag dit. Sedan tog det bara en kvart innan vi hade insett hur mycket vi hade gemensamt. Vi funkar skitbra ihop. Han är gay, jag är det inte, och det betyder att vi inte hamnar i den där alfahanne-striden. När sådana überviktiga saker händer en efter en brukar jag titta upp och le. ”Okej, Gud, tack. Vad kommer nu?”

Nämnda Chemicals är en rätt modig text om hur stämningen i en relation får Andreas Kleerup att börja sakna just the chemicals. Med tanke på tidigare skriverier är sådant som att servera Aftonbladet en löpsedel, resonerar jag, och Andreas Kleerup flinar.

– Jag vet. Låt dem. Aftonbladet, här är jag, kom igen då! Me and My Army släpper sitt debutalbum Thank God for Sending Demons (Parlophone/EMI) i slutet av februari.


KRÖNIKA

å sin andra skiva i rad tror Adele att hennes låga ålder är det viktigaste hon har att stoltsera med, och kallar helt logiskt uppföljaren till 19 för 21. Det är

förmodligen en på många sätt riktig iakttagelse, men annars har deviser som ”never trust anyone over 30” eller ”I hope I die before I get old” blivit allt mindre frekventa i takt med att rock-, pop och soulmusiken blivit äldre.

Det skulle förstås kunna förklaras med argument om att det är generationsbunden musik, där utövare och publik åldras tillsammans tills båda kategorierna har hämtat ut sin sista folkpension, precis som jazzen framstod innan folk som Esbjörn Svensson och senast Goran Kajfe" visade på genrens vitalitet. Sådant stämmer säkert på fossilerade överliggare som The Rolling Stones, men mot den sortens argument talar å andra sidan faktumet att återväxten inte minskar. Tvärtom, antalet tonåringar som bildar band är större idag än någonsin tidigare.

En annan orsak till att vi talar allt mindre om rock, pop och soul (och snart också hiphop) som utpräglad ungdomsmusik är det faktum att en hel del av den allra bästa musiken görs av människor som kommit upp i åren. Och just nu är det särskilt de äldre kvinnorna som kastar sina rullatorer och visar Adele hur man skapar groove.

Mavis Staples, 71, och Martha Reeves, 70, gjorde nyligen Sverigespelningar som fi ck den avsevärt yngre publiken att dansa tills lårbenshalsar rök, och bland vårens album dominerar tanterna fullständigt. Den ursprungliga rockabillydrottningen Wanda Jackson, 73, åstadkommer tillsammans med Jack White en tu# are rockskiva än någon annan just nu, och ATP-berättigade Marianne Faithfull släpper också ett ambitiöst nytt album. För att inte tala om Merit Hemmingson, 70, som nästa månad släpper EQ. Med sin Hammondorgel och ihop med ett dreamteam bestående av Tobias Fröberg, Peter Morén, Lars Skoglund och Ola Salo gör hon den mest hårdsvängande folkmusikgroove det här landet hört på mycket länge.

Att spela pensionssparandeslantarna – oberoende av odds – på att pantertanter är vårens musiktrend är med andra ord en tvärsäker investering.

[email protected]

HIPHOPALEXIS WEAKTill minne avLa Vida Locash

I Sverige har vi de senaste två decennierna haft

rappare som varit antingen tramsiga, tu# a, politiska, sura, renläriga, stolta, självutlämnande eller klubbexplosiva. Men först nu, med Alexis Weak, har vi en rappare som är 100 procent cool. Hans släpiga röst och ickeaggressiva självsäkerhet är lika oemotståndliga som de kärleksfi xerade texterna och Vittorio Grassos och Charlie Bernardos vemodigt neonskimrande beats. Ett av de bästa svenska hiphopal-bumen någonsin. –NRFN

FRAMTIDEN NIKLAS VON ARNOLDSupermanRec Rec

Att kunna tolka tidens soulström-ningar, däribland

giganter som R. Kelly, Prince och D’Angelo, skruva till allt och över-sätta detta till ny svensk soul på engelska – det är en säregen förmåga, något som vi fram tills nu inte har fått uppleva sedan Kaah. Med en självklarhet rör sig Niklas Von Arnold genom soulsnåren, tar The Dramatics Oceans of Thoughts And Dreams och överglänser lätt produktio-nen 9th Wonder gjorde åt Destiny’s Child. Det är oerhört suggestivt, varje ton varsamt avvägd till perfektion. Niklas Von Arnold ger musikalisk värme till alla frusna själar. En alldeles särledes debut. –MB

HIPHOPG!SIDE The One… CohesiveSlow Motion Soundz/download

Hiphopscenen i Huntsville, Alabama är sedan

några år tillbaka ett fenomen som kan jämföras med Atlantas dito på mitten av nittiotalet. Då var det producentteamet Organized Noize som stod

i centrum och skapade nyskapande musik som förvaltades av begåvade rapgrupper som OutKast. Nu är det producentduon Block Beattaz som skapar en rik, lyxig väv av rocksamplingar, science fiction-syntar och screw-trummor som de förser de lokala förmågorna med, av vilka duon G-Side är nummer ett. Gruppens förra skiva Huntsville International var ett mästerverk, ett av nollnoll-talets bästa hiphopalbum, och den nya skivan är ännu en fullträff. Färre upptem-polåtar, istället finns en sorts statisk elektricitet, ballader för förvirrade nattliga bilfärder. Fängs-lande musik. –NRFN

COUNTRYROCKTHE DECEMBERISTSThe King is DeadRough Trade/Border

Colin Meloy är ett hängivet fan. Senast hade han

snöat in på brittisk folkrock och på hårdri# ande stoner, och då lät The Decemberists just så. Fast bra, och alltid med The Decemberists personlighet glasklar i centrum. Nu är han såld på countryinfl uerad ameri-kansk rock, från The Byrds till tidiga R.E.M., och har en äkta Peter Buck och Gillian Welsh som autencitetsstäm-pel. Med de förutsättning-arna, med suggestiva korta sånger och med löjligt vackert klingande gitarrer och ännu snyggare melodier kan Colin Meloy förstås inte gå fel. The Deecemberists har gjort en av årets bästa skivor, att upptäcka nu eller när den fi nns med på årsbästalistorna i december. Du väljer. –PF

ROCK’N’ROLLWANDA JACKSONThe Party Ain’t OverNonesuch/Warner

Jack White kommer att få välförtjänt kredd

för såväl arr och utsökt låturval, för att inte tala om initiativet till skivan, men den mäktigaste på The Party

Ain’t Over är Wanda Jackson själv. Den ursprungliga rockabillydrottningen, inspirationskälla och fl ört för den väldigt unge Elvis för dryga fem årtionden sedan, har kvar all sin kraft och fi ness än idag. Med låtar från såväl Hank Williams och Eddie Cochran som Amy Winehouse, och med Jack Whites usual suspects i ryggen åstadkommer den här 73-åringen kaxigare rock än någon annan i år. –PF

HIPHOPROACH GIGZRoachy Balboa 2mixtape

San Franciscos Bay Area är med sina pigga funkiga

beats och kaxiga rappare en av de mest spännande hiphopregionerna. Dess senaste stjärna är Roach Gigz som rappar med frenesi, humor och en charmig personlighet; han låter som den felande länken mellan Lupe Fiasco och Lil Wayne. Han är dessutom kanske den förste vite rapparen någonsin vars hudfärg inte märks över huvud taget i musiken – här fi nns varken white trash-socialrealism, rockri# eller pinsam wiggerism. Detta hans andra mixtape är till bredden fyllt med svängiga beats, minnesvärda textrader och hittiga refränger. Sov inte! –NRFN

MÖRK TECHNICOLOR!POPIRON AND WINEKiss Each Other Clean4AD/Playground

Iron and Wines transformering är fullbordad. ”Lo-fi ”,

”viskande” och ”trubadur” hör till historien när han nu använder alla till buds stående medel för att skapa storslagen pop som är vackrare än någonsin. Likt John Grants mästerverk förra året är den kristallklar, frisk och lekfull till sin utformning, och lätt och lockande att närma sig. Men den svartsynte Samuel Beam har inga glada rapporter att lämna. Mitt i all skönhet fi nns ett hotfullt

mörker, och det som verkade vara en porlande skogsbäck visar sig, när man klivit ned, vara en tjärn med sådant djup att den verkar bottenlös. Det är skräm-mande och livsfarligt, men likväl oemotståndligt intagande. –PF

ALTERNATIV ROCKWHITE LIESRitualFiction/Universal

Babyfettet har bantats ner till förmån för en

mörkare och mer spännande industrial-nisch. Om spretig-heten var ett problem på debuten kan ni andas ut, Ritual har inget sådant. Trots samma paradoxala stuk med upplyftande musik och postpubertala texter har de tre rockpågarna ingen plan på en ny kommersiell peak. Försöket att låta som ett mer polerat Interpol kvarstår såklart, men det verkar ingen ha något emot längre, varken fans, kritiker eller bandet själva. –HA

POPJAMES BLAKEJames BlakeAtlas/A&M/import

James Blake är för dubstep vad Shuggie Otis var

för funk – för experimentell och pretentiös för att passa in i det tu# a gänget, men för begåvad och unik för att inte älskas av alla som hör

Amber OakGällivarefrån Illt, A West Side Fabrication/BorderObstinat gitarr-indie från Skellefteynglingar runt 20 och mitt emellan Kinks och The Libertines.

The VaccinesIf You Wannademo inför kommande album, Columbia/SonyVårens gitarrhype från ett gäng 25-åringar i Chelsea.

Frankie & The HeartstringsHungerkommande album, Wichita/Cosmos25-åriga nordbritter gör årets mest personliga variant av Dexys, Buzzcocks, Roxy och Orange Juice.

Me and My ArmyChemicalsfrån kommande Thank God for Sending Demons, Parlophone/EMI

Strålande terapi från Kleerup, 31.

Drive-By TruckersI Used to Be A Copfrån kommande Go-Go Roots, PIAS/BorderPatterson Hood, 46, har nog aldrig gjort en mer tragisk slagdänga.

M$%$ B&'()'&*[email protected]

Malena UambaMissed The Train

EPEtt smakprov som inger stora förhoppningar om

soulframtiden.

Niklas Von ArnoldDon’t Do Nothing

Rec RecStrålande debut får mig

att återupptäcka 2009 års bästa låt.

Rapper TedDin mamma

mp3Redan en klassiker.

FRAMTIDEN

MÖRK TECHNICOLOR!POP

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli om Alexis Weak Till minne av.


honom. Med det i åtanke behöver man inte bli så chockad över att han utan vidare överger " olårets hyllade instrumentala post-dubstep och istället satsar på att sjunga, och detta så innerligt och vackert som möjligt. Det låter som Hot Chip-ballader som legat för länge i blöt eller som en spattig lögndetektor kopplad till en analog synt. Det låter helt fantastiskt. Ett av årets mest minnesvärda debutalbum. –NRFN

POPJONNYJonnyTurnstile/Border

Det är klart att det blir en aning bagatellartat när

forne Gorky's-ledaren Euros Childs slår sig ihop med Norman Blake från Teenage Fanclub för att ha kul och följa musikaliska infall. Men att det är spontant skapat påverkar inte kvaliteten negativt,

eftersom vi har att göra med två melodi- och harmonigenier. De trä# ar lika rätt vare sig de travesterar Beach Boys, Nuggets-band eller Sparks (!), liksom när de slänger in sånger som hade varit pärlor i deras ordinarie bands kataloger. Kanske är Jonny det roligaste lättpsykedeliska popsido-projektet sedan The Dukes of Stratosphear? –PF

UPPRIKTIG SOULCHARLES BRADLEYNo Time For DreamingDaptone/Border

Det är en härjad röst som letar sig ut ur högtalarna.

Grova, valkiga toner av tungt vardagsslit, livets smärtsamma verklighet och allmänna skit. Hur länge ska en människa behöva kämpa? Den ströjobbande kocken Charles Bradley har liftat och jobbat sig igenom hela USA, hankat sig fram hela sitt vuxna liv, tills hans kraftfulla röst äntligen på ålderns höst kom tillrätta och nu spricker ut i samhällskritisk domedags-soul, fylld av kärlekssorg och livstörst. Av samma anledning är förstås det en smula daterat, tur då att han valde den tidlösa musikgen-ren soul. –MB

POPTHE RADIO DEPT.Passive Aggressive: Singles 2002–2010Labrador/Border

The Radio Dept. har varit ett av Sveriges allra

bästa band i ett decennium, och mängden guldkorn som inte hamnat på bandets tre fullängdsalbum är omfat-tande. Men denna dubbel-CD – en skiva med samtliga a-sidor, en med ett urval av b-sidorna – är ändå något av en besvikelse. EP:s som Pulling Our Weight och This Past Week är självständiga verk som här styckas och reduceras. Dessutom får man ju inte samtliga icke-albumspår, frustrerande för fansen. Fantastisk musik är det dock. –NRFN

POPTHE STREETSComputers and BluesAtlantic/Warner

Mike Skinners musikaliska resa har varit lång och

brokig. Efter ett lysande debutalbum schabblade han bort korten och blev snabbt en parodi på sig själv med sin gråtmilda ölrap för fotbollshuliganer. Han började dock mogna på förra albumet, och utvecklingen fortsätter på Computers and Blues. Snygga är de inte, hans beats, men de är personliga och kompromisslösa, vilket i än högre grad gäller för Skinners texter. Mot alla odds tycks denne poet gå en värdig och spännande framtid till mötes. –NRFN

SCHLAGERSYNTHLUSTANS LAKEJERElixirStranded/Universal

Måhända är tiden mogen igen för avmätt dekadens

nådens år 2011, och för ett nytt Lustans-album runt 30 år efter det senaste angelägna de gjorde? Johan Kinde är inte längre en provocerande sprätt med världsvant manér utan den distingerade och blasé gentleman han ville vara redan då, och det klär honom givetvis. Likaså gör musiken, som gör anspråk på sådan åldrad modernitet som Lustans-romantiker känner sig hemma i. Någon elektronik är en aning uppdaterad, men annars handlar förändringarna om att Kinde närmat sig kamrat Orups schlager, oftast i ordets eventuella positiva bemärkelse och mest e# ektivt i Skönhet kräver ingen tolkning, som inte behöver skämmas för sig på framtida samlingsalbum. –PF

MASTODONTPOPADELE21XL/Playground

Den unga sångerskan, med rösten som redan

tycks ha levt ett helt liv, är tillbaka med sina andra skiva. Som titeln avslöjar är hon, logiskt nog, två år äldre och detta avspeglas förstås i musiken. Det brustna hjärtats smärta är återkommande, likt bläckplumpar i låtraderna, precis som förra gången. Bluesinfl uenserna är nya och berikar skivan med svärta, men tyvärr tillåts den svaga countrydoften ibland att gå från att bara vagt anas till att bli en huvudnot av cowboyschlager. Bäst är tveklöst att Adele sjunger med en nyfunnen styrka, något som klär hennes raspiga röst likt en ma$ g powersuit i skapandet av denna mastodontpop. –MB

VUXEN!SOULANNA CALVIAnna CalviDomino/Playground

Med tanke på allt gullande kring Anna Calvis debut

hade jag hoppats på mer. Åtminstone förväntade jag mig något annat än typ tre minuters wailande om djävulen och alla de andra låtar där hon pillar på sin Telecaster samtidigt som

hon låter som en svulsti-gare, mer märkvärdig PJ Harvey. –HA

LJUDJONGLERINGGHOSTPOETPeanut Butter Blues and Melancholy JamBrownswood

Experimentell hiphop med ambitionen att

vara jättekonstigt blir alltid påfrestande för lyssnaren. Ghostpoet, en lagom artsy looking dude, blandar oljud med oljud när han - av allt att döma - ligger och mumlar i en konservburk. Han skapar något slags drömstadium av britrap, sluddrande och dåsig, snudd på nonchalant. Upplevelsen växer dock för varje lyssning och går från att vara blott tinnitus på skiva, till att bli ett rätt intressant ljudkarto-tek. –MB

POPBRUNO MARSDoowops and HooligansAtlantic/Warner

”When I see your face / there’s not a thing that I would

change” sjunger Bruno Mars till tjejen han är kär i. Hur ska hon reagera på det, är det tänkt? ”Åh, vad snällt, jag måste inte plastikope-rera mig alltså, tack”?! Någon Irving Berlin är han inte, hitmakaren bakom låtar som Nothin’ on You och Fuck You. Hans solodebut låter slickt och modernt blue eyed souligt som Robin Thicke, men inte lika vuxet och värdigt. Som sångare imponerar Bruno Mars knappast. Men det här med hookar, det kan han. –NRFN

FINLANDSFÄRJEPOPSEPTEMBERLove CPRCatchy Tunes/Sony

26-åriga September är ingen obegåvad artist. Problemet

är hennes låtmaterial – såväl melodier och texter som produktion och arrangemang präglas av en fantasilöshet som gränsar till lyssnar-förakt. Bredvid en självsäker och personlig sångerska

som Tove Styrke framstår September som hopplöst förlegad, som en lillasyster till Pandora och La Cream snarare än en dotter av nollnolltalet. –NRFN

N%&'()*+ R%,-+.(- F/00*1*-N()%

[email protected]

G-SideThe One… Cohesive

Slow Motion SoundzÄlska dem inte för att de gör Beach House-covers och blir

hyllade av Pitchfork, älska dem för att deras hiphop är

visionär, episk och oantastlig.

The Anderson TapesAs I Write Today Ten Times

Fraction DiscsDen enda tweepop du behöver i år. Amanda

Aldervall, som döljer sig bakom detta enmansband, är skrämmande begåvad.

Lloyd feat. Young Jeezy & R. Kelly

Lay It Down (Remix)mp3

Den mysigaste sortens klubbanger: glasen höjs, alla börjar vagga på dansgolvet

med leenden på läpparna, och banne mig om hon inte

kollade på mig nyss.

Musikåret 2011 Förutom alla nya bekantskaper

vi hoppas på är skivor på gång med Scott Walker, Lady Gaga, Paul Simon,

Beyoncé, Britney Spears och (håll inte andan)

Kraftwerk.

Brittiskt gitarrskrammelFrankie & The Heartstrings och The Vaccines – anar vi

en spirande nygammal gitarrpop-trend i England? Vi frågar båda banden om

den saken i nästa nummer av Nöjesguiden.

UmeåRikta blickarna norrut,

stadsbo. Här frodas indie-älsklingar som Syket, Väärt och First Love, Last Rites.

Debatt om nytt operahusOkej, vi kanske inte går på opera jätteofta, men

ändå soft att musikpolitik diskuteras hejvilt i de stora

dagstidningarna.

All svullen jävla amerikansk ”punk”

På förekommen anledning: The Clash sjöng alltså att de

var ett garageband i ett garageland, inte att de var

ett stadiumband i ett stadium-land. Om amerikanerna bara reder ut det missförståndet kommer vi att kommunicera

mycket bättre sedan.

Avsaknaden av vinterlåtarFalskt av den internationella artistkåren att inte göra lika många låtar om hur pissigt det är på vintern som hur gött det är på sommaren.

H())2 A+3/0*[email protected]

Det Vackra LivetViljan

singel, Labrador, BorderSvensk svårmodig och skör

nostalgipop om livet när det är som vackrast.

White LiesRitual

Fiction/UniversalDär Interpol slutar börjar

White Lies.

Britney SpearsHold It Against Me

singel, SonyIt’s Godney, bitch.

POP

FINLANDSFÄRJEPOP

På nojesguiden.se finns nya skivrecensioner och intervjuer

varje dag hela året runt. Just nu och snart finns där till exempel

unika intervjuer med Carl Norén, White Lies och Death.

Maja Bredberg om Niklas Von Arnolds Superman.


Så, Eva, skäms du inte när Axess har tagit över hjärnfanan medan du

manglar småungar som inte ens kan laga tacos?–Hjärnfanan? Eh, jag är inte säker på att jag begriper frågan. Vi har väldigt många kulturprogram i SVT och jag kan inte komma på ett enda som handlar om tacosmulande ungdomar. Jag tycker att SVT håller balansen mellan det bredare och smalare utbudet på ett bra sätt.

Kan ni sluta att tro att ni måste vara med i svängen någon himla gång?

–För Guds skull, sätt på tvåan en lördags-kväll och titta på Veckans föreställning mellan 19 och 22 om ni vill ha en finkultur-chock som motvikt till Ung och bortskämd.

Ditt hår, Eva. Vilket av ditt och Jessika Gedins är störst?

–Jessika Gedins hår är tre gånger så stort. Det är både längre och större, det vore roligt att väga det någon gång. Men Jessika vinner nog där, jag är ledsen.

Du var med i Beckman, Can och så den där man glömmer. Var det inte

pinigt att Mustafa Can öppnade varje samtal med ”när man googlar dig”...–Haha, Mustafa. Man kan väl också säga att det var ganska ärligt eftersom det ju är så de flesta journalister jobbar. Men själv hade jag kanske undvikit just den formuleringen.

Vem är MER kultur än Eva Beckman?–Oj, undantaget Svenska Akademien

då? Det kan väl inte finnas någon. Herregud. Har du en hemlig last?–Röker och snusar, men det är inte

hemligt. Jag porrsurfar inte. Nej, inget som är hemligt. Men laster? Det är väl sånt man gör i smyg. Jag är en fruktansvärt transparent människa. What you see is what you get.

Vi tror att du inte läser ointellektuella saker ens på toa. Nå? Vad pryder

dasshyllan?–Jag har ingen hylla på dass. Jag tycker att det verkar oerhört snuskigt att läsa på dass. Och dessutom har ni fel. Jag läser nästan allting för att det ingår i mitt jobb, även ganska mycket som folk skulle definiera som skräp. Underhållningslitteraturen ingår också i mitt bevakningsområde och också den kan vara dålig eller bra.

Team Ranelid eller Team Englund?–Åh, Gud vad jag skrattade åt den där

famösa replikväxlingen! Det var en av årets roligaste dagar. Jag beundrar Peter Englund men man måste säga att han gjorde ett rejält klavertramp där. Och jag ömmar alltid för Björn Ranelid för att han faktiskt är precis lika oskuldsfull som han verkar. Så just i det här fallet är nog Peter Englund skurken. Det var 2011 års läsning hursomhelst.

Ärligt nu. Vad tycker du om Peter Settman?

–Tja, vad ska jag säga. Peter Settman chockade mig när han var gäst i Babel en gång. Han visade en sida som jag ärligt talat aldrig sett under den guldfärgade kalufsen. Han höll ett brinnande tal för finkulturens rätt att vara både smal och skattefinansierad. Så Settman är en överraskningarnas man.

Hur lång är du egentligen?– Jag är 1,88 meter.

Du ser så slät ut i ansiktet – har du fallit för skönhetsindustrin och lagt

dig under kniven?–Absolut inte. Då är man slutgiltigt besegrad. Nej verkligen inte, men tack det glädjer mig otroligt att ni tycker det.

När blev du av med oskulden?–I Smögen när jag var 15 år gammal.

Det är sant. Jag hade bestämt mig för att det skulle ske och det var min första kväll på min första semester utan mina föräldrar. Det gick bra, före tolvslaget till och med. Jag har sällan varit så målmedveten och då är jag ändå en väldigt målmedveten person.

Vi har inte betalat tv-avgiften. –Jag tycker att det är ett slafsigt

beteende. Även om ni mot all förmodan aldrig tittar på SVT kanske ni ändå tycker att det är viktigt att Public Service fortsätter finnas som en motvikt till de kommersiella kanalerna. Detta säger jag mycket strängt nu. Det är som att planka på tunnelbanan, man vill åka men inte betala för det. Och vi vill ha kollektivtrafik och vi vill ha Public Service.

Du beskriver dig själv som en asocial person, men du har ett

väldigt socialt jobb. Hur går det ihop?–Jag är helt översocial på jobbet och har kontakt med fruktansvärt mycket männis-kor, så jag gör allt för att undvika folk när jag är ledig. Det är ett asocialt beteende som jag förmodligen borde söka hjälp för. Jag trasslar mig ur alla normala sociala aktivite-ter som sker efter klockan 19 på kvällen.

Haha, det är en överlevnadsstrategi för jag är ju jättesocialt lagd egentligen. Men jag är ju inte helt rudis, jag går ju inte och pratar för mig själv på gatorna.

Du bor på söder. Känns det som ett måste i kulturbranschen?

–Nej, det gör det inte. Men däremot noterade jag i somras när jag skulle fixa ett nytt pass och ropade ut över redaktionen; ”Hörni, hur fan kommer man till Kungsholmen?” och det var ingen som visste. Och det var en ganska stor redaktion. Det säger ju en del.

Vilket är ditt favoritprogram?–Nu låter jag så pompös om jag väljer

något av våra egna program så det gör jag inte. Hela uttagningsrundan till Idol, måste jag säga, den har så fruktansvärt mycket känslor så det missar jag aldrig. Sedan är det väldigt tröttsamt att säga Mad Men, men just nu är det en favorit.

Färgar du dina ögonbryn?–Nej, men jag fyller i dem. Däremot

om ni tittar lite här så har jag förlängt dem

lite, men jag färgar inte. Jag färgar dock mitt hår numera för att det var för tidigt att bli en silvertant.

Hur stor löneförhöjning har du fått sedan Rebecca & Fiona blev en succé?

–Inte en spänn och det tycker jag faktiskt är en stor skandal. Jag får prata med Eva Hamilton om detta. Jag ska ta upp det i min nästa löneförhandling. Jag är förövrigt en usel förhandlare, en stor mes i alla fall när det kommer till mig själv. Så tack för tipset.

Vilken kommande serie eller program är du mest stolt över?

–Nu har ju precis Rebecca & Fiona slutat gå, men det programmet är jag jättestolt över att vi har gjort. Så jävla dryga och man bara älskar dem hela vägen. Sedan har vi den här serien med Hanna Hellquist (Jakten på lyckan, reds.anm.) som har dragit igång.

Vad är det sämsta med ditt jobb? –Det här kan jag svara på så många

olika sätt. Men kanske att jag har ett sånt överskott av idéer till nya program som jag skulle vilja göra och så finns det en tablå som man måste förhålla sig till. Det kan vara smärtsamt.

Tänkte bli vän med dig på Facebook, men hittade dig inte. Anses Face-

book för tramsigt för din image?–Nej, verkligen inte. Det är nog mer ett led i mitt asociala beteende. Hjälp, då måste jag hålla på att umgås med folk på Facebook också, vilken mardröm. Eva Beckman är kulturchef på SVT.

Eva Beckman – röker, snusar men tittar INTE på porrfilm. FOTO: KJELL B PERSSON

Nöjesguiden nr 1 2011

Documents

Transcript of Nöjesguiden nr 1 2011