NÖJESGUIDEN BRÅVALLAGATAN 10 113 36 STOCKHOLM FOTO LINUS HALLSÉNIUS

STOCKHOLM #11 2008 KÄNDISCHOCK!

WERNER HERZOGS BÖGPINGVINER... THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES... SKANSROSKINGS OF LEON... HÄSTPOJKEN... ANNE “HERTIGINNAN” VON PORAT... FANMAIL

VI FÖRFÖLJER OCH BEVAKAR

DANIEL NYHLÉN

Chefredaktör och ansvarig utgivare Hannes Dükler, hannes.dukler@nojesguiden.seRedaktionschef Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.seArt Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.seAD-assistent Daniel Eriksson, daniel.eriksson@nojesguiden.seProduktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se

Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.seRedaktör Malmö Josefin Lindberg, josefin.lindberg@nojesguiden.se

Praktikant Stockholm Linus Hanson linus.hanson@nojesguiden.se

Medverkande skribenter: Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Mårten Ekenberg, Niklas Eriksson, Patrik Forshage, Sara Hakimi, Johan Hallstan, Sandra Hansson, Kenny Håkansson, Johan Kellman Larsson, Mattias Kroon, Sebastian Lundfall, Jens Lundqvist, Madeleine Norling, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Pelle Tamleht, Kristoffer Viita, Rebecka Wadsted, Tommie X

Kontakt: förnamn.efternamn@nojesguiden.se

Fotografer och illustratörer: Linus Hallsénius, Johannes Helje, Mattias Palm, Kjell B Persson, Severus Tenenbaum

Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.seFörsäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.seSäljare Stockholm Ann Dahlström, ann.dahlstrom@nojesguiden.seRegionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.seJohan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.seRegionschef Öresund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.seSäljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.seEkonomi Cissi Thorell, ekonomi@nojesguiden.se

Utgivare Nöjesguidens Förlag MSG ABTryckeri I-print Oy, FinlandDistribution: Budcompaniett AB, Box Sverige AB, Malmö Europa Trading ABPeriodicitet 14 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236XRedaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

STOCKHOLMNöjesguidenBråvallagatan 10113 36 Stockholm

Redaktionred@nojesguiden.setel 08-456 45 00

Annonstel 08-456 45 10fax 08-456 45 99red@nojesguiden.se

GÖTEBORGViktoriagatan 3411 25 Göteborgtel 031-20 36 66

MALMÖSödra förstadsgatan 31211 43 Malmötel 0736-438860

OmslagFoto: Linus Hallsénius

INNEHÅLLBREV 4 Region Skåne anklagar oss för att bedriva dålig journalistik! Buhu.

ALMOST FAMOUS 9Hertiginnan Anne von Porat är nästan känd. Men bara nästan.

ATT STALKA EN STALKER 10 Daniel Nyhlén har byggt en karriär på att förfölja kändisar och hänga ut dem i kvällspressen. Vi tyckte det var dags för honom att smaka på sin egen medicin.

FANMAIL! 18Femtonåriga Jenny har gått loss och skickat beundrarpost till sina favoritkändisar – se deras svar!

& MÖTER KLEERUP 54 Har du också alltid undrat hur det var den där natten när han, Fredrik Virtanen och en tjock dvärg hade kul med en tub olja?

4 NÖJESGUIDEN #11

MED BEATRICE BIRKELDH, skvallerskribent och bloggare

SKVALLER–Just nu snackas det om Darin. Varför ses han med nya tjejer titt som tätt? Varför kör han sena festnätter i Berlin och på Stureplan när han var nykterist nyss? Varför säger han att han mår piss? Varför kör han så vårdslöst att han får körkortet in-draget? Klivet från blygisen med tandställning som knappt vågar svara på mina intervjufrågor till bad boy känns väldigt långt.

LÄSNING–Faddes Min Story, som man kan köpa på fadde.se blir min nya sänglitteratur. Eller inte. Har nyligen läst gripande Mig äger in-gen och Salong F som är fantastisk om man gillar namndroppn-ing (vilket alla gör, fast i smyg). Nu vill jag läsa Caroline Engvalls bok 14 år till salu.

DOKUSÅPA–Det vore toppen om folk kunde sluta söka pippartner i tv – bege er till Stureplan i stället. Det enda jag kommer följa är Idol, mest för att skratta åt hur roligt det ser ut när jurymedlemmar-na ler och deras botoxade ansikten inte ställer upp på riggen. Det är underhållning!

KLUBB–F12 var sommarens hetaste häng så till den milda grad att jagfunderade på att göra mig ett eget Devi Brunson-altare. Men nu

i höst känns det som att jag styr klackarna mot Stureplan igen, kanske är nya klubben Magenta något att hänga i granen?

KROG–Melker Andersson kanske inte är Sveriges bästa kock, men Le Rouge har härlig Moulin Rouge-inredning som får mig att se allt annat än rött.

KÄNDISPAR–Måns Zelmerlöw och Marie Serneholt känns mycket gulligare än det kanske självklara svaret Kleerup och Gynning. Samtidigt blir jag lite äcklad av att de är så perfekta och söta.

hannes.dukler@nojesguiden.se

NICHOLAS RINGSKOG FERRADA-NOLI, skivrecensent

Vem är du?–En 26-årig jurist och kulturnarkoman.

Du har en väldigt välläst blogg, vem är den kändaste som kommenterat?–Matti Alkberg!

Om du aldrig mer fick lyssna på hiphop och r’n’b, vad skulle du lyssna på då?–Då skulle jag få mer tid över till Beethoven, Duke Ellington och Bob Dylan.

Vem är tidernas bästa rappare?–Dött lopp mellan Q-Tip, Jay-Z och Lil Wayne.

Till sist, vad önskar du dig allra minst just nu?–Att McCain vinner över Obama.

Har Nöjesguiden gjort dig ledsen i ögat? Hör av dig! red@nojesguiden.se

Hej Nöjesguiden. Först och främst vill jag ge er en liten klapp på axeln för att ni valde Lars Adaktusson som omslagspojke till det förra numret. Modigt att välja Sveriges svar på Donald Trump (hårmässigt i alla fall) istället för någon ung, retuscherad, tjej. Artikeln som hörde ihop med omslaget har jag dock några frågor till. Varför publicerade ni inte deras slutgiltiga resultat? Blev det för pinsamt för de inblandade eller vad är det frågan om?Mvh, Liselott

Hej Liselott!Tack för det, och vad roligt att även du har noterat likheten mellan Lars och Donalds hårstruktur – jag trodde jag var en-sam i världen om det. Det är verkligen slående! Beträffande din fråga om varför vi inte publicerade de deltagandes resul-tat kan jag ge några raka besked:1. Vi var lite rädda att ingen skulle våga ställa upp om vi lanserade artikelidén med att de skulle göra ett jättesvårt prov där de riskerade att göra bort sig.2. Provet är jättelångt, och deltagarna är upptagna personer som inte kunde avvara hur lång tid som helst, i alla fall inte synkat och samtidigt. De gjorde således inte hela provet, utan tittade igenom det och sedan gick vi igenom utvalda frågor; annars hade det inte funnits tid över för diskussionen. Och vi ville väldigt gärna ha en diskussion.Hoppas att du har fått svar på dina frågor. Allt gott!Elina Wessman

Hej Sandra. Jag läser din krönika “tvättomaternas modemecka” och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Du inleder texten genom att raljera om “det äckliga moderatland som vi tillfälligt är” och “att de rika svinen inte bryr sig ett skit om arbetarna” och försöker därmed kassera in några billiga socialdemokratiska poäng. Förvirrat fortsätter du texten och hyllar i slutet en poten-tiell bieffekt av borgerligt styre. Detta får du gärna förklara för mig, och samtidigt ge mig din syn på var en modeskribent platsar in i arbetarrörelsen.Oscar

Hej Oscar,Exakt varför tror du att detta tvättomat-modemecka skulle vara något som jag anser vara positivt? Jag finner det snarare tragiskt, och vet, att om tvättomater vore standard i Sverige skulle det faktiskt vara på detta viset. Varför? För att svenskar är de mest modekåta jävla idioter som finns. Inklusive du, som så gärna vill ge mig dina “socialdemokratiska poäng”. Herregud, väx upp, människa. Eller ät en chokladbit, så kanske du blir lite klarare i huvudet.Sandra Hansson

Hej, jag har fått reaktioner och mött kritiska röster från medar-betare inom Region Skåne med anledning av artikeln på temat Överlevnadsguide i Nöjesguiden nr 10. En kritik som även jag själv instämmer i. Anledningen är den notis som lyfter fram akutmottagningarna i Lund och Malmö (samt distriktsläkarmot-tagningen på Södervärn) som lämpliga platser för gratis tidnings-läsning och tv-tittande. Med tanke på att akuten är en plats med hög arbetsbelastning dit sjuka personer med i vissa fall livshotande sjukdomar/skador söker sig är det här en mycket olämplig uppmaning. I ärlighetens namn kan man väl knappast kalla detta för god journalistik, eller?Björn Martinsson pressekreterare enheten för kommunikation Region Skåne

Björn!Vi anser det vara utmärkt journalistik. Jag själv har besökt mottagningen på Södervärn när jag spatserat i området och varit kissnödig, då var det bara förkylda muppar som satt och väntade. Givetvis uppmanar vi inte folk att störa ordningen på era mottagningar, men faktum är att de är trevliga platser som man bör ha med i en överlevnadsguide.Margret Atladottir

Webben växer! Var inte sist med att hoppa på tåget — www.nojesguiden.se uppdateras dagligen.

I DET HÄR NUMRET skriver vi en hel del om “kändisar” (som kända personer lite slarvigt kallas ibland). Exempelvis förföljer vi den gamla skvallermogulen Daniel Nyhlén i både Stockholm och Göteborg. På www.nojesguiden.se kan ni även läsa om tio svenska kändisars största idolträffar (med sina idoler alltså). Under den senaste veckan har jag därför försökt dra mig till minnes mina egna största celebritetsögonblick. Det hela blev till en liten lista:

PET SHOP BOYS i Dabrowskistudion (1990)Det är december och året är (som ni kan se i rubriken) 1990.

Om några timmar ska Pet Shop Boys vara med i Dabrowski, direktsänt från tv-huset. Utan att ha någon egentlig plan åker jag och min kompis Andreas Sjödin in till Sveriges Television. Vi går fram till vakten i luckan och påstår att vi är brorsbarn till scriptan (vet än idag inte varför vi drar till med just det). Vakten ringer ett kontrollsamtal och får beskedet att han kan släppa in oss. Häpna ledsagas vi till studion av en studiovärdinna och hör i fjärran någon efterlysa ”scriptans släktingar”. Vi håller en låg profil. Snart befinner vi oss i direktsändning i egenskap av ”minglande vanligt folk i bakgrunden” (modernt i svensk tv på den här tiden). Plötsligt står de där, Neil Tennant, 36, och Chris Lowe, 31. Efter uppträdandet och när sändningen är över plockar vi fram varsin kasse full med raritetstolvor för signering och låter oss fotograferas ihop med Neil och Chris. Våra liv har plötsligt fått mening.

GRAHAM COXON snor min dejt (1993)Blur är i Stockholm och spelar på tidningen Pops fest på

Lidingö Elverk. Efter spelningen hittar jag min dejt, hon som ringt mig på eftermiddagen och frågat om jag vill möta henne där. Hon sitter nu på scenkanten och hånglar med Graham Coxon, 24. Efter hånglet hälsar vi på varandra, jag och Graham. Jag med ett ”Du hånglade just med min dejt” och han med ett ”Sorry, cheers mate”. Och så får jag en öl. Tjejen ser jag aldrig mer.

BECK skriver ner namnet på sitt album Stereopathetic Soulmanure på en liten papperslapp (1994)

Becks spelning på Gino är över och en bit bort på övervåningen ser jag den 24-årige scientologen stå lite avsides. Jag går fram till honom och frågar om han har gjort fler skivor än Golden Feelings, A Western Harvest Field by Moonlight och Mellow Gold. Han svarar, men orden är så konstiga att jag ber honom skriva ner det på en lapp.

SARAH CRACKNELL och jag dricker öl på Tranan (1995)

Två tredjedelar av Saint Etienne spelar skivor på Tranan och i baren sitter Sarah Cracknell, 28. Hon bjuder på öl. Jag tar emot. Hon bjuder på Benson & Hedges. Jag röker inte, men vill ändå behålla cigaretten som souvenir så jag stoppar den i fickan. Det märks tydligt att hon tycker det är en konstig sak att göra, så jag börjar prata om Tim Burgess istället. Frågar om de är gifta trots att jag vet att det bara var på låtsas i I was born on Christmas Day-videon. Vi skiljs åt ute på Odengatan. Så börjar det snöa.

KEITH JARRETT delar en liten hiss med mig på Le Méridien i Nice (2004)

Det hela är mycket okomplicerat. I en hiss på väg upp till hotellets takpool befinner jag mig tillsammans med Keith Jarrett, 59. Vi ska båda bada.

“Sarah Cracknell och jag skiljs åt ute på Odengatan.

Så börjar det snöa.”

FOTO: PAVEL MAIRA

4 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 5

Vädret börjar bli lurigt, sommarromanserna har tagit slut och en kall och mörk vinter väntar precis runt hörnet. Oktober är månaden då agnarna sållas från vetet och de svaga skickas hem till Åland. För de som pallar trycket finns det dock massor att göra. Följande evenemang är vi lite extra peppade på.

CINDYS RÖST HÅLLER ÄN1977 stod en nervös och okänd Cindy Lauper inför sitt livs beslut. Tre olika läkare på tre olika sjukhus hade på klassiskt idolmanér förkunnat sin dom. ”Din röst är för svag och du kommer aldrig mer att kunna sjunga”, sa de och skrockade unisont. Elva plattor, tjugofem singlar och sex-tiotvå frisyrer senare skrattar vi hela läkarkåren rätt upp i ansiktet. Berns, den 26 oktober.

OPTIMISTISK TINGSEK När majoriteten av artister häller vatten på en redan cynisk kvarn, går Magnus Tingsek i motsatt riktning och dyker upp i hallen med positiva kanelbullar. Han sjunger om en ljusare framtid, ber oss att hålla humöret uppe och förför oss långsamt med sin magiska gitarr. Skiva nummer tre, Too Many Feelings At the Same Time, är vi inne på nu och det blir bara bättre och ljuvare för varje släpp. Den 29 oktober dyker bohemen från Lund upp på Mosebacke.

JAY BRANNAN ÄR LEDSEN I ÖGATPå sin officiella hemsida konstaterar Jay Brannan att han endast äger ett par jeans. Bild saknas, men han berättar att han för tillfället hatar dem. Han fortsätter sin fram-ställning som deppig singer/songwriter genom att ifrågasätta sin egen betydelse här i världen och ställer sig frågande till varför folk överhuvudtaget besöker hans sida. Det hela är smågulligt och sött på något vis. Den 22 oktober beger vi oss till Södra Teatern för att ge honom en välbehövlig kram.

TED & KENNETH GÄRDESTADTed Gärdestad, eller Bhagwan Shree Rajneesh som han hette under den där sektfadäsen, var förutom en av Sveriges mest älskade musiker även en fena på tennis. Som fjortonåring var han rankad tvåa i landet efter tvillinghåret Björn Borg och vem vet hur långt han hade kunnat gå. På Mosebacke, den 22 oktober, kommer det dock inte att pratas så mycket om Teds dubbla backhand, istället kommer musiken att stå i fokus. Erik Winqvist och Simon Forsman tolkar låtar och passar även på att berätta brödernas livshistoria.

SKRIET FRÅN VILD-MARKEN”Most bands think in black and white, we think in Technicolour”. Bobby Gillespie, sångaren i Primal Scream, har aldrig varit liten i orden. Och varför skulle han? Döper man sina barn till Wolf och Lux, funderar på att starta en ecstasy-fabrik för att dela ut gratis smakprov till sina fans och frivilligt ställer upp som gudfar till Kate Moss avkomma, har man all rätt i världen att vara lite halvkaxig. Den 11 oktober kommer Skottlands stoltheter till Berns.

XIU XIU TILL DEBASER MEDISOm du tycker att Xiu Xiu är ett kreativt och spännande bandnamn är det dags att tänka om. Det är visserligen taget från en klassisk kinesisk dramarulle, men Ten in the Swear Jar, sångaren Jamie Stewarts föregående grupp, är ändå strået vassare. Musikmässigt är det jämnare skägg. Xiu Xiu lirar en blandning av punk, noise och folkmusik, tar upp ämnen som självmord och aids och gör det på ett ytterst tänk-värt sätt. Spelningen på Debaser Medis den 17 oktober kommer att bli något alldeles extra.

LEONARD COHEN BRYTER TYSTNADENNästa gång du befinner dig på förfest och ett gitarrmongo harklar sig, börjar gnola på Halle-lujah och avbryter dig i ditt socialiserande har du två val. Antingen förbannar du idioten för hans inkompetens och bristfälliga taktkänsla eller så tar du det som ett tecken. Ett tecken på att det är hög tid att köpa biljetter till Leon-ard Cohens första turné på sisådär femton år. Poeten och den före detta munken kommer att bjuda på en minst sagt magisk afton. Globen, den 15 oktober.

OF MONTREAL RENSAR UPPOm vi ska tro Kevin Barnes kan vi räkna med en storslagen show när Of Montreal kommer tillba-ka till stan och Debaser Medis den 20 oktober. –Jag skapar all musik själv, och är en upp-lyst despot när det gäller de andra musikernas roller. ”Det här är ditt röstomfång, sjung så här”, de får inte bestämma själva. Till det teatrala däremot är alla med och bidrar med sina idéer och kompetenser. Den här gången kommer vi att ha en spektakulär ljusshow, tre performance-artister, videoskärmar och flera kostymbyten.Det nya albumet Skeletal Lamping är av-sevärt mer dansant än något Of Montreal gjort förut. –Jag har lyssnat en hel del på soul och funk på sistone – Curtis Mayfield, Sly och Ohio Express. Erykah Badu är min moderna favorit. Det är det som hörs i Of Montreals musik.Läs hela intervjun på nojesguiden.se.

LAMBCHOP PÅ BERNSVår relation till Lambchops stillsamma countrysoul är djup och långvarig. Nu är de tillbaka med OH (Ohio), sitt starkaste album på flera år, och självklart besöker de stan för en spelning på Berns den 22 november. Nöjesguiden träffade Kurt Wagner för att få veta mer. Första gången jag såg Lambchop var min första reaktion att jag aldrig varit på en mer tystlåten och avslappnad livekonsert. –Ja visst. Precis. Exakt. Ibland är det kul med oväsen, men jag gillar när det är lågmält. Inte så att jag tycker att det vi gör skulle vara särskilt ömtåligt, men jag trivs så. Vi trivs på scenen, vi gillar att skoja, det är så vi vill ha det. Om vi hade varit The Darkness kanske det hade varit annorlunda.Läs hela intervjun på nojesguiden.se.

6 NÖJESGUIDEN #11

CHOKLADFESTIVALDet är vetenskapligt bevisat att 50 gram mörk choklad om dagen har en positiv effekt mot hjärt- och kärlsjukdomar. Dessutom är det ex-tremt gott och sägs vara ett utmärkt substitut för den som inte kan kopulera på regelbunden basis. Allt detta vet naturligtvis Nordiska Mu-seet om och har därför planerat in en tre dagar lång festival i mitten av oktober. Seminarium, täv-lingar, demonstrationer, provningar, allt täckt i härlig choklad. Nordiska Museet, den 10–12 oktober.

JAZZMATAZZIdag är jazzinfluenser inom hiphop ungefär lika uppseendeväckande som snusnäsdukar och cowboybälten inom country. Annat var det i början av nittiotalet när Gang Starrs egen Guru valde saxofonen framför MPC:n och släppte den första volymen Jazzmatazz. Bakåtsträvarna och pessimisterna rynkade näsan och förut-spådde flopp. Guru ignorerade och visade vilja. Idag har tvivlarna tystnat och Guru åker på europaturné. Berns, den 25 oktober.

SM-FINAL I KARAOKEVi vet vad ni tänker. Utan små japaner och alko-hol kan inte karaoke leva upp till sin fulla po-tential. Ni har delvis rätt, men anordna ett SM och vi lovar er att det kommer att låta bättre än på kvarterskrogen. Kom till Gröna Lund den 12 oktober för de nationella finalerna i karaoke. Du och din frisör kommer att ta er relation till en helt ny nivå.

MR. KALLIFATIDES LÄSER HÖGTBland Sveriges författare finns en oskriven regel. Vill du göra en roman om kärlek eller utanför-skap – gör den inte. Theodor Kallifatides har ensamrätt inom genren och den som trotsar förbjudet hälsas med förakt och hånskratt. Vill du lära känna mannen som förvandlar hårda pizzabagare till nykära tonåringar? Cykla ner till Farsta Bibliotek den 14 oktober runt sjutiden.

ZELMANI LÅTER MUSIKEN TALAFröken Zelmani är ingen pratkvarn. I inter-vjuer sitter hon mest och nickar, bjuder på enstaviga svar och förvandlar garvade journal-ister till orutinerade praktikanter. Hon låter musiken tala för sig själv och anser att det är amatörmässigt att förklara textrader eller koncept. En sådan inställning kan vi bara applådera och blir än mer exalterade inför spelningen på Cirkus den 21 oktober.

ROBERT WYATT SLÄPPER NYTTInte nog med att Robert Wyatt släpper en ny singel i slutet av oktober, den 17 oktober påbörjar Domino dessutom ett stort program med återutgåvor av alla album och singlar Robert Wyatt gjort de senaste 20 åren. Innan vi ropar hej och firar genom att lotta ut skivorna på nojesguiden.se, ringer vi upp Robert Wyatt för att få veta mer. Berätta om den nya singeln, This Summer Night, med franska kompositören Bertrand Burgalat. –Det är egentligen hans singel. Vi var i Paris för några år sedan, jag och min fru Alfie, och då bad Bertrand min fru skriva några engelskspråkiga texter till hans musik, och därifrån fortsatte det. En av hans backing tracks hittade hon ingen riktig melodi i, och då gjorde jag en. Han blev jätteglad och frågade om inte jag kunde sjunga den. Sure! Alfie hade ingen aning om vad Bertrand hade för avsikt när han gjorde musiken, men hon tyckte att det lät som ett one-night stand på en strand, och då fick det bli en text om det.Det måste kännas bra att Domino släpper en hel drös återutgåvor nu? –Absolut. Det är grejer från 1973 och framåt, allt efter att Geoff Travis hade räddat mig från Virgin. Så det blir det som släpptes på Rough Trade och på Ryko. Det lustigaste är att några av de sena skivorna kommer på vinyl för första gången, som Shleep, och då måste det bli tre albumsidor för att få plats. Men det blir inte så mycket extramaterial. Lite bits and pieces här och där, några låtar som varit bonus på japanutgåvor och sånt. Läs hela intervjun på nojesguiden.se.

Foto: Viktor Grahn

Quik_PRESS_242x360.indd 1 30/07/08 17:48:05

8 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 9

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE BERÄTTAR vad som är nästa hippa band från Göteborg och intervjuar Skansros sångare Felix Andersson.Ni är till stor del ett pensionerat Smiths-coverband som kallades West Ham Boys, hur posi-tionerar ni er mot det nu när ni ska slå igenom med egna låtar? Är det ett gammalt spöke ni nu ångrar att ni en gång iklädde er? –Att bli så starkt förknippad med ett band av en sådan dignitet kan såklart vara ett problem. För oss har det dock, än så länge, inte varit något problem eftersom Morrissey sjunger om sitt liv och jag sjunger om mitt. Dessutom tror jag att du är en bland de få som faktiskt kommer ihåg West Ham Boys Club.Ah, var inte så ödmjuk, Felix. Men annars har er titellåt Drömmen om Skansros mer ett tonfall av Jakob Hellman. Skulle vilja säga att det kan vara den naturliga uppföljaren till ... och stora havet som Jakob inte klarade av att skriva själv. Är detta en orättvis jämförelse? –Jag tycker att det är väldigt svårt att resonera så kring något man själv har gjort. Framförallt då vi inte startade bandet utifrån vad vi ville låta som, utan utifrån att skriva så bra poplåtar som möjligt. För oss kommer låtarna först och då blir det en mer undermedveten influering av det man har lyssnat på. Texterna är väldigt utlämnande och ärliga: “Jag var en folkskygg pojk från en psykotisk familj… i en meningslös värld.” Gråter dina föräldrar när de läser vad du skriver? –Jag hoppas verkligen inte att jag framstår som en Jan Myrdal för tvåtusentalet! Men jag förklarar faktiskt i låten Fritiof Nilsson Piraten att: ”Mina föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son.” Alltjämt kommer jag från en stor familj där lejonparten är psykologer, vilket från en tid till annan kan upplevas aningen psykotiskt. Sedan har jag alltid varit en mycket hängiven per-son, så när jag var yngre såg jag mina litterära och musikaliska hjältar som fullvärdiga medlem-mar av min familj. Och om inte det är en ”psykotisk familj” så vet jag inte vad som är det. Men ingen idé att kasta upp påskliljor på scen längre? –Det har du rätt i Carl.Skansros ep Drömmen om Skansros finns ute nu.

ANNA VON PORATS BLOGG är väldigt välbesökt. Detta gör henne på inget sätt unik i dessa da-gar. Vad som däremot får henne att ”sticka ut” är givetvis innehållet. Anne von Porat är nämligen en synsk rojalist, dyslektiker, hertiginna och spritt språngande galen.Berätta för Nöjesguidens läsare vem du är. –Jag är en välutbildad tjej som jobbar för tre olika företag och måste klona mig själv för att kunna bli rikare.Varför är din blogg välbesökt tror du? –För det första för att folk snackar så mycket skit om mig och min blogg. Jag lever det liv som andra skulle vilja leva. Jag äter ute varje dag och shoppar kläder i mängder.På din blogg skriver du att du umgås med kungafamiljen. –Jag är med i Rojalistiska föreningen sedan 14 år tillbaka och är därför hedersmedlem. Vem gillar du bäst i kungafamiljen? –Jag gillar Victoria bäst då hon ser väldigt jordnära ut med sin tantkläder. Jag tycker att Victo-ria är så vacker och jag älskar hennes haka samt hennes bruna ögon och höga kindben. Det är det vackraste kvinnoansiktet i Sverige. Vad tycker du som rojalist om hennes tattare till pojkvän, Daniel Westling? –Han ser ut att passa henne mycket bättre än ytliga Daniel Collert. Westling är en business-man som gillar hårt arbete och är väldigt folklig och sedan passar han henne utseendemässigt väldigt bra. Man skulle kunna tro att din blogg är ett skämt ibland. Är det så? –Varför skulle jag vara på skoj? Jag finns och jag är mer än vad jag skriver i bloggen. Team Blondinbella eller Team Kenza? –Jag ser på Google Analytics att båda två läser min blogg. De är för unga för min smak. Om jag måste välja så tar jag Bella. Hon verkar vara mer energisk och ambitiös. Kenzas bilder har jag sett men aldrig orkat läsa texten. Hur orkar hon skriva så mycket text om ingen orkar läsa det? Hon måste korta av texten lite så att folk orkar.

Annes blogg hittar du på annawintour.blogg.se.

“HOPPAS JAG INTE FRAMSTÅR SOM EN JAN MYRDAL FÖR TVÅTUSENTALET”

“JAG LEVER DET LIV SOM ANDRA SKULLE VILJA LEVA. JAG ÄTER UTE VARJE DAG OCH SHOPPAR KLÄDER I MÄNGDER.”

10 NÖJESGUIDEN #11

NÖJESGUIDEN FÖRFÖLJER DANIEL NYHLÉN

“Det hade väl varit charmigt om det stått paparazzifotografer och väntat

utanför porten. Då skulle man känna sig väldigt intressant.”

#11 NÖJESGUIDEN 11

EIF DANIEL MATTIAS NYHLÉN föddes den 5 dec-ember 1975 i Alingsåstrakten. På nittiotalet flyttade han till Ljungskile och läste Journalistik & Media med tidningsinriktning på Ljungskile Folkhögskola. Till Stockholm kom han för snart tio år sedan och började

som allmänreporter på Expressen. Därefter har han bland annat arbetat för tidningar som Se & Hör och VeckoRevyn. Mest känd är han från sin tid på Aftonbladet där han skapade löpsedel efter löpsedel med avslöjanden om svenska kändisar och kungligheter. Hösten 2008 är Daniel åter i hetluften och hyperaktuell med sin första roman Det svarta spelet som ges ut på Bert Karlssons förlag Heja Sverige. En bok som åtminstone enligt Michael Brinkenstjärna fullständigt krossar och förgör Jens Lapidus romandebut Snabba cash. Syftet med romanen är dels att skildra livet som kvällstidningsreporter, men även hur smutsigt det på ytan glamorösa Stureplan kan vara. Boken utspelar sig mesta-dels på och runt stekarmekkat i Stockholm, och i huvudrollen finner vi den unga kvällstidningsreportern Sebastian Nygren. En ung man som, förutom att vara (för)namne med vår göteborgs-

reporter, har stora likheter med Daniel Nyhlén själv. Historien tar sin början i en knarkuppgörelse, ett mord. Ett fucking jävla mord. Och i takt med att Sebastian nystar i historien hängs många kändisar ut som rena junkies. Vissa med namn, andra under pseudonymer men med i de flesta fall så pass tydliga person-beskrivningar att man måste vara rejält bakom flötet för att inte kunna räkna ut vilka det syftas på. Förra sommaren påbörjade Nöjesguidens dåvarande stjärn-reporter Anastelle Wieslander en kartläggning av Daniel Nyhlén. Genom iscensatta möten försökte hon locka fram Daniel för att därefter skugga honom, något som var lättare sagt än gjort. Daniel jobbade med ett då hemligt it-projekt tillsammans med Johan Staël von Holstein och vägrade utöver det ens yppa vilken stadsdel han bodde i. Idag jobbar han med den inte längre så hemliga skönhetssiten improveme.se till dess att han enligt egen utsago kan bosätta sig i Spanien precis som Liza Marklund och leva på sitt författarskap. Framför allt har Daniel krupit fram ur sin håla och känner sig safe. Det är utanför hans kontor på Östermalm vår stalking tar sin början.

ONSDAGKlockan är nio på morgonen och flitens lampa lyser inne på Improvemekontoret beläget på Jungfrugatan. Jag försäkrar mig om att Daniel är på plats vid sitt skrivbord och går sedan raskt de knappt 600 stegen från kontoret till Daniels bostad. Han behöver verkligen aldrig lämna Östermalm. Här har han sitt liv. Daniel delar trappuppgång med både privatpersoner och företag vilket gör det lekande lätt att ta sig in i densamma. Hans namn står på plaketten utanför porten men av någon anledning står han inte med på listan över vilken våning de boende innehar. Jag hittar hans dörr på våning två. En tämligen oansenlig trädörr med tre lås och titthål. Det luktar svagt av vete genom brevinkastet och jag undrar om han bakar mycket bröd hemma. Daniel ger knappast intrycket av att vara en brödbakare. En svag fiskdoft går också att skönja vilket skvallrar om att han för-modligen åt en hemlagad middag igår. Panerad torsk skulle förklara doftblandningen, kanske halvfabrikerade fiskpinnar. Innan jag lämnar lägenheten ifred pillar jag in ett litet vitt kuvert i brevinkastet. Kuvertet innehåller ett vitt oskrivet blad, Tabula Rasa. Vi har mycket framför oss. Jag lämnar hissdörren öppen på våning två. Han kan gott få sig lite vardagsmotion. Misstänker att han åker taxi mest hela tiden. För att stalka en person framgångsrikt bör man lära känna honom eller henne. Åtminstone ta reda på hur objektet i fråga tänker och rör sig. Eller så gör man det under stalkingens gång. Det där är en smaksak. Jag beslöt mig för att intervjua en intet ont anande Daniel Nyhlén för att ta reda på hur han själv ser på folk som förföljer andra. Platsen för intervjun bestäms till Hotel Royal Viking. I boken en miljö där huvudpersonen Sebastian träffar upp en viktig in-formatör, ett möte som visar sig få förödande konsekvenser. Jag ser till att vara på plats ett litet tag innan. Daniel gör entré med sin göteborgspackning och beställer en tallrik köttbullar med

Under sina tio år inom skvallerpressen blev Daniel Nyhlén en av Sveriges största men också mest hatade journalister då han envist förföljde offentliga personer. Nöjesguiden bestämde sig för att ge igen med samma mynt och stalka en av Sveriges största stalkers. Med tanke på hur nära inpå honom vi kom borde han kanske byta ut livvakterna han säger sig ha.

“Till slut skymtar jag honom genom fönstret på bistrovagnen. Det ser ut som att han

beställer en kaffe, eventuellt med mazarin men det senare är jag inte helt säker på.”

“Det luktar svagt av vete genom brevinkastet och jag undrar om han bakar mycket bröd hemma.

Han ger knappast intrycket av att vara en brödbakare. En svag fiskdoft går också att

skönja vilket skvallrar om att han förmodligen åt en hemlagad middag igår.”

ALLTID 50 %

RABATT FÖR

DIG UNDER

26 ÅR

Uppfi nnaren Lette drömmer om att få presentera sitt succépatent på den stora mässan. Men det fi nns en hake – hans chef tycker att han är för ful för att få vara företagets ansikte utåt.

Det visar sig att alla håller med, inklusive hans fru. Efter ett besök hos en plastikkirurg som totalrenoverar hans ansikte förändras allt för Lette. Kvinnorna trånar och chefen hårdlanserar sin numera bildsköna medarbetare. Men när kirurgen anser sig äga rätten till Lettes ansikte

och det börjar dyka upp kopior på stan uppstår förvirring ...

En högaktuell, rapp komedi om identitet och utseendefi xering. DEN FULE av Marius von Mayenburg.I rollerna Peter Engman, Irene Lindh, Per Svensson, Simon Norrthon.

Regi Emil Graffman. Premiär 25 oktober på Lilla scenen.

ÄR DU OCKSÅ FUL?

www.dramaten.se

#11 NÖJESGUIDEN 13

gräddsås av den sockersöta flickan i baren. Själv byter jag jacka och tar av mig truckerkepsen utifall han skulle ha sett mig under dagen. Sedan går jag fram och presenterar mig.Hej Daniel, länge sedan man hörde något om dig. Hur kom det sig att du blev författare? –Jag hade haft tankarna på den här boken ett par år ungefär men jag är ju liksom inte killen som springer och horar runt på förlagen. Bert Karlsson kom till mig och sa helt enkelt ”Nu vill jag att du skriver en bok”. “Jaha, om vadå?”, sa jag. ”Du får skriva om vad fan du vill”. Så jag bestämde mig för att skriva en roman.Den är inte jättelångt ifrån en självbiografi. –Det kanske finns en sådan tanke, absolut. Sebastian slungas in i den här världen precis lika naiv som jag var, och blir liksom bländad av det här med att gå på röda mattor och dricka gratis-drinkar. Plötsligt får han mingla med kändisar som han tidigare bara sett på tv och i magasin. Han är en ganska naiv kille från Västergötland. På det sättet finns det väl en hel del likheter mellan mig och karaktären.Du vinklar ofta ganska kraftigt, både som journalist och författare? –Vinklingslös journalistik är dålig journalistik. Det är en förutsättning för att det ska bli en story överhuvudtaget. Och jag är en jävel på att vinkla. Att vinkla ett knäck hårt är ingen osanning, det är att förstärka andemeningen i budskapet. När jag var i yrket räknades kvalitén på det man levererade högt. Nu består många kvällstidningsredaktioner till stor del av pseudojournalister som får jättebylines för att de skriker. Fortsätter den här utvecklingen kommer alla hårt arbetande riktiga journalister att försvinna och branschen bestå av uppblåsta egon som fiser ut oförskämd-heter. Men heliumballonger har ju en tendens att spricka. Som troll i solljus.Hur valde du vilka som skulle figurera under pseudonym respektive med sina riktiga namn? –Det finns ett budskap i den här boken. Dels handlar den om hur det är att jobba som kvällstidningsreporter, dels om det kriminalfall huvudpersonen utreder. Men framför allt handlar den kanske om det titeln antyder, det mörka spel som pågår mellan kriminella element och krögarna som har journalister by the balls. Det är något som är väldigt sjukt i den här världen. Vilka jag valde att hänga ut med namn avgjordes med fingertoppskänsla.Är du rädd för repressalier? –Nej, jag har rätt mycket skinn på näsan och är ganska luttrad. Under min journalistkarriär tillhörde jag en av dem som fick mest hatmail och jag har ju tagit emot hot varav vissa ansetts så allvarliga att jag polisanmält. Men du har skyddat nummer? –Det är roligt att du säger det. Min telefon ringer inte så ofta nu så jag kanske borde göra det offentligt. Men det är ju en jävla skillnad på att ha skyddat nummer och skyddad identitet. Folk har ju såklart ringt och skällt på mig, men det där är ju som en studsboll. Man måste bara vänta tills den studsat färdigt. Har du provat ladd? Eller kola, mjöl, kicken, puder. Kalla det vad du vill. –Nej, det har jag faktiskt inte. Tyvärr.Hur pass långt är det okej att stalka någon för att skriva en bra artikel? –Man kan aldrig säga var man drar gränsen generellt, det där måste avgöras från fall till fall. Ponera att statsministern

åker fast för rattfylla. Då tror jag att de flesta skulle tycka att det var okej att förfölja honom för den incidenten. Jag var ju också med och tog den första kyssbilden på kronprinsessan och Daniel Westling. Hovet rasade såklart mot detta, men där simmar Tarras på väldigt djupt vatten. Redan när Kungen och Silvia tankade bilen på sjuttiotalet togs det paparazzibilder. Har du själv känt dig förföljd på ett liknande sätt? –Nej, och det kan ju kännas lite tråkigt. Det hade väl varit charmigt om det stått en hop paparazzifotografer och väntat utanför porten någon dag. Då skulle man känna sig väldigt in-tressant. Vad jag kan tycka är tråkigt är internet där vem som helst får sprida ut lögner om vem som helst. Efter intervjun observerar jag Daniel på hans väg till det tåg som ska ta honom ner till bokmässan i Göteborg. Han tar en titt på tavlan och hittar snabbt rätt perrong varefter han beger sig dit. För att försäkra mig om att han verkligen lämnar Stockholm i tid stannar jag kvar och håller utkik ifall han plötsligt skulle hoppa av tåget. Precis i det kritiska ögonblick han kliver på tappar jag oundvikligen honom ur sikte ett kort tag. Det går en ilning genom magen vid tanken på hur mycket som står på spel. Till slut skymtar jag honom genom fönstret på bistrovagnen. Det ser ut som att han beställer en kaffe, eventuellt med mazarin, men det senare är jag inte helt säker på. Jag står kvar på per-rongen tills jag ser att tåget åkt iväg. Sedan ringer jag min kollega i Göteborg. –Allt är grönt. Han är på tåget.

–Ok, skicka över en nytagen bild. Jag väntar på perrongen. –Det var 18.17, va? –Jag mailar bilden med en gång. Fucka inte upp det här nu. –Aldrig.Med lätta steg lämnar jag Stockholms central och går Central-bron hem mot Södermalm. Fas ett är avklarad. Nu ligger bollen hos göteborgsredaktionen.

GÖTEBORGS CENTRAL 18.17. Jag står på perrong sex och granskar bilden som Stockholm har skickat till mig. Försöker memorera vartenda drag i Daniel Nyhléns ansikte så att jag direkt ska känna igen honom när han kliver av tåget. Han är blond, lite lätt tunnhårig och har hög panna. X2000 från Stock-holm rullar in på stationen. Jag ställer mig halvt i skydd bakom en stolpe och höjer kameran mot massan som strömmar ut ur tåget. Det är nu jag inser det: alla ser ut som Daniel Nyhlén. Han kan vara vem som helst av alla de här 35-åriga männen i rutiga skjortor och svarta överrockar. Plötsligt är Daniel Nyhlén alla och ingen. Jag börjar avfyra min kamera mot den första av dem. Han tittar konstigt på mig. Jag inser att det är fel person. Han har inte heller samma glasögon som mannen på bilden. Bakom honom uppenbarar sig en annan man. Den blårutiga skjortan stämmer, väskorna stämmer, glasögonen stämmer. Han rör sig snabbt mot taxikön. Plötsligt är han längst fram i den. Det är nästan som om han visste att han var förföljd. Jag står alldeles nära honom nu. Fotoblixten strålar tillbaka från hans blanka panna. Jag tänker att han måste ha sett mig, men han lutar sig helt lugnt in i taxin. Jag hör honom säga ”Till hotell…” innan han kliver in. Taxikön har vid det här laget vuxit sig lång och jag inser att det inte finns tid att köa. Jag hoppar över bandet som avgrän-sar oss från bilarna och börjar springa längs raden i jakt på en chaufför som vågar trotsa kösystemet. De bara skakar sina huvuden mot mig så jag springer mot Drottningtorget. Där hugger jag tag i en man som står utanför en minitaxi. –Kör du? ropar jag till honom. –Vart ska du? frågar chauffören. –Efter den bilen bara, säger jag. –Vart ska han då? –Jag vet inte, följ bara efter! utbrister jag i en desperat ton medan jag ser baklyktorna på Daniel Nyhléns svarta V70 för-svinna bort mot det första rödljuset. –Nej, då går det inte, säger chauffören. Du måste veta vart du ska.Där och då känner jag hur något håller på att brista för mig. –Men vafan kom igen! Skriker jag. Men han kommer inte igen.V70:n är borta och utan att veta vart jag ska, hoppar jag på en spårvagn mot Kungsportsplatsen som är den enda ledtråd jag fått av Stockholm. Jag ringer alla hotell jag kan tänka mig att Daniel Nyhlén skulle kunna tänkas vara på väg till. Inget napp på Gothia, inget på Avalon, inget på Scandic Rubinen, inget på Park. Vart är han på väg? Till Formula 1 i Västra Frölunda?Jag är nära att ge upp när jag kommer ihåg att jag har Daniels telefonnummer i mobilen. Jag ringer upp honom, ett par signaler går fram. –Daniel. I bakgrunden hörs det omisskännliga ljudet från en bar. –Hej, det här är... Olle från City Mail, säger jag. Jag har ett paket till dig som jag ska lämna i receptionen på ditt hotell.

“Det är nästan som om han visste att han var förföljd. Jag står alldeles nära

honom nu. Fotoblixten strålar tillbaks från hans blanka panna. Jag tänker

att han måste ha sett mig men han lutar sig helt lugnt in i taxin. Jag hör honom säga ‘till hotell…’ innan han kliver in.”

Game over redan nio på kvällen?Du känner dig kanske trött eller grusig i ögonen efter en hel dag på jobbet utan att förstå varför. Du upplever inte att du ser dåligt eller att du behöver glasögon. Men det kan vara fel. Även bra syn kan ge dig huvudvärk och göra dig onödigt trött. Synsam lanserar därför ett nytt glas. Easy View hjälper ögonlinsen att slappna av. Spänningarna i ögonen minskar och ger dig ett avstressat seende utan någon längre tillvänjningsperiod.

Till sist: Hade vi satt vår logotype på den här annonsen hade du förmodligen aldrig läst den, för du behöver ju inga glasögon... Kom in till oss på Synsam så berättar vi mer!

perfectskin E

#11 NÖJESGUIDEN 15

Men de glömde visst säga vilket hotell? –Aha! Vänta (Daniel vänder sig till någon annan), vad heter hotellet vi bor på? Jasså, Elite. –Bra, då lämnar jag det i receptionen på Elite, säger jag och lägger på. Jag skyndar till en kiosk för att köpa vykort och brevpapper. Jag väljer det enda som inte har kungafamiljen eller älgar som motiv. Istället har det segelbåtar, vågskvalp och toplessbadande tjejer. Med barnslig handstil skriver jag en hälsning på det och undertecknar med ”S”.På Elite ber jag portiern ta hand om brevet åt mig. –Om Daniel frågar vem det är ifrån – säg att det är från en Sandra. Vi planerar en liten svensexa för honom, säger jag och blinkar kamratligt. –Inga problem, säger min medskyldige med ett knappt märkbart leende. När jag lämnar hotellet inser jag att mitt eget namn, Sebastian, kanske hade hållit honom vaken längre än en anonym Sandras. Det kanske skulle få honom att tänka på ”en ganska naiv kille från Västergötland”.

FREDAGSedan Daniel checkade in på hotellet i onsdags har jag inte sett en skymt av honom. Det är dags att ta tjuren vid hornen och provocera fram ett möte, så jag köper nytt brevpapper. “Daniel. Möt mig utanför mässan imorgon 14.00. Huvudentrén. Jag har ett scoop åt dig. Ett fucking jävla scoop/ S.N” skriver jag på ett vykort som denna gång föreställer ett Göteborg i skymning. “S.N” är initialerna för Sebastian Nygren, huvudkaraktären i Nyhléns bok och en identitet jag alltmer börjat göra till min egen. Eftersom jag inte vill riskera att mötas av samma portier som i förrgår ifall Daniel bett denne att hålla utkik efter den mystiske meddelaren, ber jag min väninna Johanna att över-lämna brevet. Jag drar samma historia för henne som jag gjorde för portiern så att hon inte ska ana oråd. “Det är bara ett oskyldigt skämt journalister emellan”, säger jag till henne innan hon går genom Elites ljudlösa dörrar. Innerst inne oroar jag mig för att Daniel Nyhlén ska ligga och trycka i lobbyn, redo att attackera “S” när denne återvänder. Jag är glad att det är Johanna som är därinne och inte jag. Det tar en väldig tid innan hon kommer ut igen och när hon väl gör det håller hon fortfarande brevet i sin hand. –Han har checkat ut, säger hon. – Vad menar du? Vad i helvete menar du? frågar jag med en ilska i rösten som förvånar mig själv. –Bara det. Han finns inte kvar längre. Han checkade ut igår.Jag skickar ett meddelande till Stockholm. “Fågeln har lämnat redet. Utcheckad. Påstår de i alla fall.” Jag tror inte att Daniel Nyhlén har lämnat Elite. Han är listigare än så. Antagligen har han bett personalen säga att han flyttat ifall “S” dyker upp med fler brev. I ett rum någonstans ovanför den väldiga takkronan befinner han sig fortfarande. Imorgon ska jag ta reda på vilket.

Bokmässan. Den värsta plats du kan tänka dig. En miljon biblio-tekarier och kulturskägg trängs i montrar som “Dyslexitorget” och “Galago”. Men det är här Daniel Nyhlén befinner sig. Jag har inget annat val än att trotsa agorafobin och ge mig in i folkvimlet. Efter bara en vända runt mässområdet hittar jag montern. “Heja Sverige” står det på den tältliknande byggnaden. Daniel är inte här men Bert Karlsson står och hänger vid ett bord i samspråk med ett par turister. Jag tar en bild på Bert, han verkar inte miss-tycka. Mitt i folkvimlet står en författare och läser högt ur sin

“hjälp-till-självhjälp”-bok, ett par meter bort sänder Bosse Bildoktorn live från Sveriges Radios scen. Jag vill inget hellre än att hitta Daniel så snabbt som möjligt så jag kan göra det jag är här för och sedan komma ut i den friska göteborgs-luften igen. En kvinna i Heja Sverige-montern säger att Daniel är på lunch, så jag ger mig ut på ett fruktlöst försök att hitta honom i mässrestaurangen. Jag svär över gårdagens miss-lyckade överlämning. Det hade sparat mig en väldig massa hu-vudvärk och kallsvett. Daniel står ingenstans att finna men när jag efter en stunds förvirrat sökande återvänder till montern befinner han sig där och visar upp Det svarta spelet för ett par besökare. Jag går in i montern, ställer mig alldeles nära honom och bläddrar i en bok. Jag tänker att jag ska lägga kuvertet med vykortet i boken så att han hittar det efter att jag gått igen, för att på så vis få en ny chans till ett möte på tu man hand utanför mässan imorgon. Om jag har tur kanske jag till och med kan få en titt på innehållet i fickorna på hans överrock. Men precis då jag ska plocka upp kuvertet fångar jag hans uppmärksamhet och han vänder sig mot mig.

–Du skulle gilla boken, den är väldigt rolig, säger han. –Ja… säger jag, medveten om att svettdroppar samlats till en liten sjö på min överläpp och att jag just nu darrar kraftigt. –Jag tror verkligen att du skulle gilla den, upprepar han.Jag samlar mig och säger att jag vill ha boken. Daniel Nyhlén plockar fram en penna och frågar vad jag heter. –Niklas… Gustafsson, säger jag. –Niklas med “k” eller? –Va? Ja. –Och Gustafsson med “f”? –Nej, “G” säger jag, innan jag inser hur dumt det låter.Daniel tar ingen notis om det utan skriver i boken och signerar med en smiley. Precis när jag är på väg att gå upptäcker han presspasset jag glömt att ta av mig. –Vilka jobbar du för? frågar han och sträcker sig efter den inplastade lappen som hänger i ett blått band som en snara kring min hals. –Jasså Nöjesguiden! Jag gjorde en intervju med en av er häromdagen. Tamleht, hette han så? –Det var som fan, säger jag och skyndar därifrån. Väl med-veten om att han med största sannolikhet genomskådat min namnbluff. Ännu en gång visar Daniel Nyhlén att han har spelat det här spelet förut. På vägen från mässan funderar jag på sätt att ändra utseende inför kvällens bevakning av hotellet.

LÖRDAGTeorierna om var Daniel Nyhlén befinner sig under lördagkvällen är många och motstridiga. Det logiska vore att han befann sig på efterfest med Bert Karlsson, Jan Guillou och resten av hög-djuren från bokmässan men med Nyhlén är inget självklart. Han kan lika gärna vara någonstans på Avenyn. Stureplansgruppens göteborgsfilial Push är ett mycket tänkbart alternativ. Lördag-kvällen blir därför en enda lång krogrunda där jag vänder upp och ner på vartenda ölglas och dansgolv i min jakt på vår man. Kvällen präglas av taxiresor, förvirrade samtal och väldigt lite Daniel Nyhlén. Vid fyratiden, någonstans i närheten av Järntorget erkänner jag mig besegrad och återvänder hem.

SÖNDAGJag beger mig till Centralstationen för att beva-

ka avgångarna till Stockholm. Jag har genom redaktionen fått veta att Daniel

ska vara i huvudstaden vid sjutiden och jag bevakar därför de tåg som

går mellan klockan 15.00 och 18.00. Jag står placerad så att han inte kan kliva på tåget utan att passera mig och strax innan avgång går jag genom tågvag-narna. Särskilt noggrant gran-skar jag första klass. Jag har svårt att tänka mig Daniel Ny-

hlén färdas på något annat sätt. Under de timmar jag spenderat i

Daniel Nyhléns kölvatten har jag med en stridspilots träffsäkerhet

kartlagt tre viktiga tekniker för den som vill hålla sig undan förföljare och paparazzi.

1. Undvik utmärkande klädsel och frisyrer. 2. Åk taxi hur kort avståndet än må vara. I de

fall du måste gå till fots: rör dig snabbt och stanna aldrig upp.3. Bo under alternativa namn. Överväg att checka in på flera olika hotell för att skapa förvirring. Övertygad om att denna information kommer att bli mycket värdefull för stockholmsredaktionen skickar jag klockan 18.00 ett meddelande med texten: “Han måste ha tagit ett tidigare tåg. GBG lämnar över till STHLM. Lycka till.”

STOCKHOLM CENTRAL 16:30. Av rapporterna som kommit från Göteborg att döma har Daniel nu börjat bli extremt miss-tänksam. Hans byte av hotell och plötsliga sorti tyder närmast på att han börjat utveckla något som närmast liknar paranoia. Jag åker därför till Stockholms centralstation i god tid innan hans tåg ska anlända i det fall han skulle ha försökt finta oss med ett tågbyte. Tre takeaway-kaffe senare är jag inte bara ruskigt kissnödig utan synnerligen uttråkad. Då har jag väntat i trettio minuter med ett sms från Göteborg som enda sällskap och ett tåg har redan anlänt utan att Daniel fanns bland pas-sagerarna. Jag tänker mig att rökning borde passa rollen som spanare och försöker dra mina första munbloss på över fem år. Jag hostar, rosslar och kiknar nästan där på perrongen. Genom tårfyllda ögon ser jag ännu ett göteborgståg komma in utan att Daniel är med på det. Tar en taxi till hans lägenhet vilket tyvärr inte heller ger något resultat. När jag stått utanför porten ett tag och solen gått ner för länge sedan köper jag en klase bananer och en liter mjölk innan jag tar tunnelbanan hem. Frågar tjejen i kas-san på ICA Humlegården om Daniel Nyhlén möjligtvis brukar handla där. Det kan hon inte svara på.

MÅNDAGDet är dags för le grand finale av vår Daniel Nyhlén-stalking. På redaktionen har det förberetts en liten försändelse som vi skickar iväg vår praktikant med. Under pseudonymen ”Budfirma AB” ringer han upp Improveme-kontoret och försäkrar sig om att Daniel är på plats. Utrustad med teleobjektiv gömmer sig sam-tidigt Nöjesguidens skarpaste fotograf mellan bilarna på andra sidan gatan. “Budets” uppgift är att locka ut Daniel så att vi kan ta en sista perfekt paparazzibild. Det är en skärrad och till synes kallsvettig Daniel som öppnar porten. Han vägrar komma ut och med flackande blick hotar han budet med att ”koppla in ordnings-makten”. Daniel har nämligen kollat upp budfirman och insett att den inte existerar. Vid ett tillfälle verkar han ha fått syn på vår fotograf också som är aningen för lång för att helt täckas av den Volvo 240 han tagit skydd bakom. Då Daniel inte låter sig bevekas att komma ut ur porten för att signera försändelsen får vårt bud återvända till redaktionen utan att ha överlämnat sin barlast. Istället lägger vi den lilla presenten i ett orange kuvert och skickar det till hans hemadress som rekommenderat brev. Om Daniel vågar öppna paketet utan att låta polisens bombpatrull skjuta sönder det finner han imorgon en fin liten studsboll med hälsningen: ”Bollen har slutat studsa. /Niklas Gustafsson”. Det är över Daniel. Fucking jävla över.

“– Han har checkat ut, säger hon. – Vad menar du? Vad i helvete

menar du? frågar jag med en ilska i rösten som förvånar mig själv.

– Bara det. Han finns inte kvar längre. Han checkade ut igår.

Jag skickar ett meddelande till Stockholm: Fågeln har lämnat redet.“

NÅGRA CITAT UR “DET SVARTA SPELET”

“Ett mord. Ett fucking jävla mord. Och han, Sebastian Nygren,

fick bli förstereporter.”

“Sebastian sög på tanken i hissen. Det kanske fanns en mening

med att han hamnade på konkurrentens löpsedel trots allt.

Skulle han få knulla mer nu?”

“– Ladd? – Ja, kola, mjöl, kicken, puder.

Kalla det vad du vill.”

“Som en prostituerad sköka välkomnade Penthouse Club dem

med öppna armar”

#11 NÖJESGUIDEN 17

HEJ DANIEL, jag tänkte förklara lite vad som har utspelat sig kring dig den senaste tiden. –Jag tycker att det är oerhört olustigt när jag ger er min tid och energi, att allt ska vara något practical joke som dessutom gör att man känner sig skrämd och hotad. Det är inte schysst.Nej, jag förstår det när jag läser det här om hotbilder och livvaktsskydd. –Jag satt i godan tro [sic!] och gjorde en intervju med Pelle Tamleht som för övrigt var en väldigt trevlig kille, och han berättade att det här skulle vara till något slags kändisnummer. Sedan händer det här med budet och både jag och min personal tar väldigt illa vid oss av olika anledningar. Han vägrar tala om vad han heter, trots upprepade förfrågningar ljuger han. ”Är du från en budfirma”, frågar jag. ”Ja, det är jag”, säger han. Och han hade någon form av paket som han skulle lämna. Och när jag kommer ut ur porten står det en fotograf lite längre bort och ska ta bilder. Och hela den situationen kändes jävligt olustig. Ni skickar ut folk som säger att de är något annat än de är, till arbetsplatser som har ett säkerhetstänk kring sig…Säkerhetstänk? –… så det är klart att folk blir skärrade, undrar vad det handlar om. Vad är det här med att stryka omkring här och göra tjejerna nervösa? Men du får gärna berätta vad ni tänker göra av allt det här.Absolut. Pelle intervjuade ju dig på Central-stationen innan du åkte ner till Göteborg och bokmässan. Han hade då kartlagt dig under ett par dagar. Det var även därför han ställde flera frågor till dig kring detta att förfölja kända personer, hur långt du anser det vara okej att gå för att få en bra story. –Då har han ju inte lagt korten på bordet, då har han inte haft för avsikt att göra en personlig intervju.Jodå, intervjun är en stor del av artikeln. –Vad är det för material han har inhämtat då?Han var inne i din trappuppgång och kände att det luktade svagt av vete utanför dörren och att det även fanns en viss fiskdoft. –Han har tagit sig in i min portuppgång alltså? Har han varit utanför min lägenhetsdörr, får jag fråga det?Ja, han tyckte att det luktade panerad torsk. –Tycker du att det här är roligt på något sätt? Jag måste bara få fråga det. Han har alltså tagit sig in i min port och känt att det luktat torsk?Ja, han gissade på det i alla fall. Kanske någon typ av fiskpin-nar. Och så har han räknat hur många steg det är mellan din bostad och kontoret. –Har han följt mig, har han skuggat mig och så där?Nej, enbart rekognoserat. Däremot har han efter intervjun med dig på Centralen följt dig till tåget. Genom fönstret tyckte han att det såg ut som att du beställde en mazarin i bistron. –Det stämmer ju inte.Nehej? –Nej, jag äter inte mazariner. Han har ju inte ens skildrat vad som hände.Han skriver att det ser ut som att du beställer en mazarin, men att han inte är helt säker. Hur som helst, när tåget är framme i Göteborg tar Pelles kollega Sebastian över. –Och sedan har han lämnat ett väldigt konstigt vykort i receptionen.Sebastian har även varit på bokmässan och pratat med dig.

–Och vem utgav han sig för att vara då?Från Nöjesguiden. Du hade frågat honom och han hade svarat. Under lördagen irrar han runt i Göteborgs nattliv utan att hitta dig någonstans, och ungefär där upphör alla spår efter dig. –Du förstår att det här är oerhört obehagligt?På Pelles fråga om hur långt det är okej att stalka någon för att skriva en bra artikel svarar du ”Det där måste avgöras från fall till fall.” –”Från fall till fall”, tycker du att det här är ett bra exempel?Du säger vidare ”Ponera att statsministern åker fast för ratt-fylla, då tror jag att de flesta skulle tycka det var okej att förfölja honom”. –Jag uttrycker mig aldrig i ordalag som ”förfölja”. Och jag beställde inte något kaffe eller någon mazarin. Det verkar inte riktigt som att Pelle har koll på läget.”Det ser ut som att han beställer kaffe”, skriver han ”och eventuellt en mazarin”. Sedan får du frågan ”Har du själv känt dig förföljd på liknande sätt?” och då svarar du ”Nej, och det kan ju kännas lite tråkigt. Det hade väl varit charmigt om det stått en hop paparazzifotografer och väntat utanför porten någon dag. Då skulle man ju känna sig väldigt intressant.”

–Ja, det är ju korrekt.Men det var inte riktigt så du upplevde det? –Nej, det var inte så jag kände. För om man har en så kallad hotbild över sig som jag har och det ringer människor som inte kan verifiera vilka de är, okända män som gör att hotellreceptioner blir misstänksamma…Men det här tillvägagångssättet är ju inte direkt något som enbart skumma typer ägnar sig åt. Det är ju så som många skvallerreportrar arbetar. –Säger vem? VAD FAN HAR DU FÖR RUTIN DÅ? Du har väl för fasiken ingen jävla aning om hur professionella kändis-journalister jobbar. Och det är ju det som är problemet, att ni aldrig är ute och tänjer på gränserna på det sättet som kvälls-pressen är, och då blir det jävligt klumpigt gjort. Ni har ingen finkänslighet. Men paparazzifotografer brukar väl sällan presentera sig? –Grejen är att… äh, jag förstår att du vill att jag ska bära hundhuvudet för allt som kändispressen håller på med, men jag ställer faktiskt inte upp på det. Du borde fan ta mig skämmas! Vad är den stora skillnaden mellan det som Pelle och Sebas-tian har gjort och det som en ”riktig” skvallerreporter hade gjort i det här fallet? –Pelle ljuger! Han utger sig för att vara något som han inte är. Och jag jobbar inte på samma klantiga, dumma, pubertala sätt som dina praktikanter och det måste du få in i huvudet. Förstår du? Det är en jävla skillnad att vara ett proffs som gör sådana här grejer.Men en person känner sig väl lika utsatt och hotad oavsett om förföljelsen sker ”professionellt” eller inte?

–Nej, du har helt fel. Om man går tillväga på ett professionellt sätt skulle man inte agera så klantigt och überdumt som ni har gjort. Du borde gå in på journalistförbundet och läsa hur man ska agera korrekt, då inser du att du har dragit ner byxorna på dig själv. Jag är ändå nyfiken på vad som skiljer Pelles tillvä-gagångssätt från en ”professionell” kändisreporters sätt att ta reda på samma information. –Ja, jag går inte… alltså, nänänä… grejen är att… jag skulle ha misstänkt det här från början. Jag tycker att du ska kolla upp de pressetiska reglerna och motivera allmänintresset i det här.Du menar att allmänintresset helgar medlen? –Du har gjort mina anställda oroliga genom att skicka ut hot-fulla personer som uppger sig för att komma från företag som inte existerar, som kommer med skenpaket som inte har någon egentlig innebörd. Men hur kan det anses hotfullt att lämna ett kuvert med Nöjesguidens logga på? –För att det sitter folk här och är rädda av olika anledningar, och då tycker du att det är helt okej att lämna mystiska paket.Kuvertet hade ju knappast ansetts som mystiskt om det inte fanns den här hotbilden mot dig som du hävdar. –Nej, men nu råkar det finnas det.

Men återigen; menar du att allmänintresset helgar medlen? –Det helgar ingen att uttala sig i en tidning som Nöjesguiden med tanke på situationen. Och så kan du väl ta reda på om det var en kaffekopp eller en mazarin eller en mobiltelefon, för det har ju tydligen inte din så kallade reporter heller någon koll på. Det är det som skiljer agnarna från vetet, proffsen från am-atörerna – det är att en del har koll på grejer. Där har du min inställning, sedan får du göra vad fan du vill med det här. Ni kan ju inte ens se skillnad på en mazarin och en mobiltelefon. Inte för att det spelar någon stor roll, men bara en sådan sak kan ju ifrågasätta vad ni håller på med. Luktar det torsk? Det kanske luktar något annat, det är det ingen jävel som vet.Men var det torsk? –Du… ha det så bra nu.

”Du har väl för fasiken ingen jävla aning om hur professionella

kändisjournalister jobbar, och det är ju det som är problemet.”

Efter att ha spanat på Daniel Nyhlén i både Stockholm och Göteborg samt skickat ett fejkat bud till honom för att kunna ta paparazzibilder, valde vi att ringa upp Daniel och berätta hur det egentligen låg till. Att det handlade om att utsätta en före detta skvallerreporter för samma behandling som kändisar och dignitärer världen runt dagligen tvingas utstå.

”Ni kan ju inte ens se skillnad på en mazarin och en mobiltelefon!”

”– Ni har alltså varit utanför min lägenhetsdörr?Ja, det luktade panerad torsk.

– Tycker du att det här är roligt på något sätt?”

FOTO: STUREPLAN.SE

18 NÖJESGUIDEN #11

ANMAIL, ELLER BEUNDRARBREV som vi kanske säger på svenska, har funnits sedan urminnes tider. Sättet de skickats på har såklart varierat och utvecklats i takt med teknikens utveckling. Från pergament via papper och e-mail in på communitys som MySpace

och Facebook. Det sägs att det första fanmailet skickades till Jesus Kristus när han och därmed även vår tideräkning var arton år gammal. Vad det handlade om förtäljer inte Nya Testamentet, så man kan väl anta att det precis som mycket annat i samma bok var ganska snuskigt och censurerades. Sedan dess har det skickats många beundrarbrev. Jättemånga. När jag var liten fick jag mitt första kärleksbrev instucket under min dörr till pojkrummet. Det kom från en av min lillasyrras dåvarande bästisar. De var kompisar tills syrran förstod att kompisen förmodligen bara umgicks med henne för att komma nära mig. Ett fanmail är, förutom den tredje och kanske mest kända plattan med r’n’b-gruppen TLC, benämningen på något snarlikt ett kärleksbrev som skickas från ett fan till personen fanet beundrar. I de flesta fall en kändis. På sajter som fanmail.biz samlas autografjägare för att utbyta tips och erfarenheter om kändisars benägenhet att besvara sina beundrarbrev. För-utom ett register med adresser till kändisar erbjuder sajten ett forum där man postar sina välförtjänta svar. Användarna delar

entusiastiskt och ivrigt med sig av de fynd de mottagit i brevlådan bestående av allt från signerade Terry Bradshaw-kort till Oliver Kahn-autografer. Fanmailarna är kändisvärldens svar på orni-tologer. De både hjälper och tävlar mot varandra på samma gång. Och det finns en yrkesheder gemensamt i de båda bran-scherna. Precis som ornitologen aldrig falskeligen skulle hävda sig ha sett en vitnäbbad islom skulle det knappast falla en fan-mailare in att fejka ett brevsvar från en kändis. En av vår tids största rikskändisar Barbro “Lill-Babs” Svensson har varit mer eller mindre i rampljuset i över femtio år. Lill-Babs befinner sig just nu, sjuttio år gammal, på en femtio spelningar lång avskedsturné genom hela Sverige. Under denna försöker hon sammanfatta sitt liv med sång och musik samtidigt som hon tar farväl av sina fans. Som artist och offentlig person har Lill-Babs fått ta emot beundrarpost som förmodligen skulle kunna fylla biblioteket i hennes hemsocken Järvsö flera gånger om. Jag får tag på henne när hon kopplar av mellan två shower med en golfrunda. Hur är mottagandet bland dina fans? –Vänta jag ska bara gå upp ur bunkern här så att jag hör dig bättre. Det känns nästan fånigt att säga det själv men stående ovationer. Igår satt jag i över en timme och skrev autografer på skivor, kläder och affischer. Det är ju det som är så härligt med att träffa sin publik.

Minns du ditt första beundrarbrev? –Haha, klart jag inte gör. Det var ju 54 år sedan. Och jag har fått så himla många genom åren. Jag hinner tyvärr inte svara på dem men jag läser väldigt ofta i gästboken på min hemsida. Det finns bland annat en göteborgare som heter Lennart som har skickat väldigt många. Han har en förmåga att hitta så fantastiska ord även om han kan komma med kritik också. Han har följt med sedan sextiotalet och vi frågar honom ibland om låtval och liknande. Har du själv skickat något? –Ja, det har jag! När jag var i femtonårsåldern skickade jag ett till Ella Fitzgerald, och lite senare fick jag tillbaka ett signerat foto på posten. Det kändes såklart helt fantastiskt. Vad kommer att hända nu? –Jag ska fortsätta showa. Men inte på lika stora turnéer som den här. Det är inte mängden spelningar utan närheten till publiken som är huvudsaken. Men du tack så mycket, nu måste jag slå ut här. Hejpåre!

SIGNERA SCOREKORT och autografer kan vem som helst göra. Men hur pass duktiga är våra svenska kändisar på att bes-vara sina beundrarbrev? Nöjesguiden lät sin yngsta och mest mailbenägna medarbetare, femtonåriga praktikant-Jenny skicka dryga femtiotalet beundrarbrev till några av våra svenska kändisar. Kändisarna fick två veckor på sig att svara. Resultatet var nedslående och Jenny blev ledsen. Endast en femtedel av våra mail och MySpacemeddelanden fick svar inom denna tids-ram. Jenny, det här gick ju inte så bra? –Nej, jag är jättebesviken.

Hur duktiga är våra svenska kändisar på att besvara beundrarpost och ta hand om sina rara fans? Nöjesguidens Pelle Tamleht grävde i saken, med nedslående resultat.

CRISTIAN DINAMARCAKlubbarrangör och dj

Heje!Var på din klubb ace häromsistens. Superbra dj är du tycker jag. Kan inte jag få en bild på dig, helst när du har hörlurar på dig?ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Hej, tack! jag ska kolla om jag hittar en, vad vill du ha den till förresten?

STAFFAN STRANDSportkommentator och före

detta höjdhoppare

Hej hejhar sett dig hoppa på riktigt när jag var mindre. riktigt bra är du tycker jag. Du har väldigt bra teknik. Jag hoppar också höjdhopp. Kommer du göra comeback? Kan inte jag få en tröja av dig? hellst en sån där röd som du har på din hemsida fast med en bild av dej själv på magen. Ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Hej Jenny,Några tröjor har jag inte, men om du skriver till adressen på hemsidan så kan jag i varje fall fixa en autograf!MVH Staffan

JONAS HASSEN KHEMIRIFörfattare

Heje!har läst dina böcker efter att min tjej kompis rekommenderade dig. Riktigt bra skriver du tycker jag. Vilket är din favoritförfattare? Kan inte jag få en bild på dig? Hellst en där du skrattar :D ha en underbar och fin dag!kram Jenny

Tjaba Jenny, kul att du gillar mina ord. Jag har två favvoförfattare: Nas och Nabokov. En skriver hiphoptexter den andra kluriga romaner. Båda är grymma. Lev väl. /Jonas

OKSANA ANDERSSONGlamourmodell och ihop

med Chippen

Heje! Såg dig på Arlanda med chippen för ett tag sen. Du hade en SUPER-snygg lila sjal. Tycker du är jätte fin. Kan inte jag få en bild på dig? Helst tillsammans me din kille :DKram, Jenny

Hej Jenny!Skickar du din adress sa kan vi ordna sa att du far en bild på oss.Kram OksanaPs. Du skulle ha kommit fram o hälsat =)

#11 NÖJESGUIDEN 19

Vem blev du mest besviken på? –Markus Krunegård tror jag. Dels är han en av mina favoritartister och jag tycker att han verkar så sympatisk i alla intervjuer. Men det kanske är annorlunda när tidningarna eller teve hör av sig jäm-fört med när fansen gör det. Lasse Lindh tycker jag också kunde ha svarat.Vilket kommunikationssätt gav mest gensvar? –Eftersom jag inte fick ett enda svar på alla MySpace-mess jag skickade säger jag såklart mail. Ljuspunkten i det här var i alla fall att politikerna var ganska bra på att svara. Trots att de säkert har minst lika mycket att göra som musikerna och skådespelarna. Kanske har kändisarna inte hängt med i teknikutvecklingen. Eller kanske är det så att man inte bryr sig lika mycket överhuvudtaget om elektronisk post som den som kommer fysiskt. En e-faktura känns det ju knappt som att man betalar medan en räkning på hallgolvet kan få den mest hårdhudade att vilja slå på gasen i ugnen och köra in huvudet. I Eminems låt Stan rappar hiphopstjärnans alterego om frustra-tionen över obesvarade beundrarbrev. Låten slutar inte det minsta lyckligt utan Stan pular ner sin gravida flickvän i en bak-lucka och kör skitfull i rasande fart rakt igenom ett broräcke och tar död både på sig själv och på sin familj. Vi lät Jenny trösta sig

lite med fredagsölen för att undvika ett liknande scenario. Hon nöjde sig till slut med att citera Stan med orden “Dear Mister-I’m-Too-Good-To-Call-Or-Write-My-Fans, this’ll be the last package I ever send your ass” till de kändisar som svek henne. Här runt omkring ser ni korrespondensen med några svendisar som verkar måna om sina fans så pass mycket att de åtminstone bemödade sig att svara på hennes brev.

OLOF ENCKELLRedaktör för Manolo

Heje!Har läst din manoloblogg massor efter att min tjej kompis rekomend-erade dig. riktigt bra skriver du tycker jag. killar behöver lite klädtips ;) Vilket är ditt favoritin-lägg? Kan inte jag få en bild på dig? Hellst en där du har tshirt och mysbyxor :)ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Hej Jenny,Stort tack! Jätteroligt att du gillar Manolo. Det är omöjligt att välja något favoritinlägg. Har väldigt många. Men senaste tiden är nog den här artikeln en favorit http://manolo.se/2008/08/15/veckans-outfit-quiltad-kavaj/ Har inte så mycket bilder på mig. Har absolut inga t-shirt eller mysbyxor.. ;) Var väldigt länge sedan jag bar sådana plagg. Men här är en bild från i somras http://stockholm-streetstyle.feber.se/art/59048/olof/Hälsningar Olof

BIRGITTA OHLSSONRiksdagsledamot för Folkpartiet

Heje!Såg dig på teve igår. Superfin stil har du du tycker jag. Vad har du favvo kläder? Kan inte jag få en bild på dig, helst när du ler?ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Kul att Du gillar min klädstil! Några bilder kan man hitta på www.birgitta.nu eller http://images.google.se/images?hl=sv&q=birgitta+ohlsson+&btnG=S%C3%B6k+bilder&gbv=2 Bästa hälsningar/Best regardsBirgitta Ohlsson,Riksdagsledamot folkpartiet liberalerna

TOBIAS BILLSTRÖMMigrationsminister

Hej Tobias!Jag tycker du är ganska bra…Närå, jag tycker du är jättejättebra! Kan inte jag få en idolbild på dig. Helst utan briller :D Kram, Jenny

Hej Jenny, Tack för ditt mail. Tobias skickar gärna en idolbild till dig. Kan du maila din adress till Martha Renström?Mvh Miriam Djekane

SOFIA TALVIKSångerska

Heje!såg dig på myspace, min tjej kompis rekommenderade dig. Riktigt fint sjunger du tycker jag. Hur kommer det sig att du bara sjunger på engelska? Gillar du djur? Kan inte jag få en bild på dig? Hellst med ett djur? ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Hej JennyTack så mycket för ditt mail! Det är kul att höra att du gillar min musik. Det finns faktiskt en låt på svenska som är gratis att ladda ner på min hemsida www.sofiatalvik.com den heter ”Blåa Linjen Hem”, du får kika under downloads. Jag har inga bilder på mig med djur men om du skickar din adress så kan jag skicka en signerad plansch till dig.Ha det bäst/Sofia

VIGGO CAVLINGChefredaktör Resumé

Hejehar läst din resumeblogg massor efter att min tjej kompis rekomend-erade dig. riktigt bra skriver du tycker jag. Vilket är ditt favoritin-lägg? Kan inte jag få en bild på dig? Hellst en där du ler sådär finurligt :)ha en underbar och fin dag! Kram Jenny

Kul att du gillar bloggen. Hils Vigs

#11 NÖJESGUIDEN 21

SPONTANMÖTEN MÄSTERLIGT MYCKET BRA BRA GODKÄNT UNDERKÄNT

JAG SPÅR OASIS en lysande framtid. Detta av två skäl. Det är nu, som medelålders gubbar, som den riktiga berömmelsen kommer att infinna sig. Vi ska återkomma till detta. Rockbandet Oasis är den mest statiska grupp att välsigna världen med det som i folkmun kallas “rock”. Ingen av bröderna eller vad som kommer ur deras munnar har förändrats på dryga tre decennier. Deras fars slag med bältet som schemalagt ven genom deras uppväxt har, tillsammans med fotbollslaget Man-chester Citys allt annat än tillfredställande resultat, cementerat brödernas natur till en enda växel – att ständigt hovera sig. Det är, år 2008, fortfarande hård image, skinnjackor, ögonbryn och gapigt skrävel som nu återigen fått liv via ett skivbolags planerade utgivning. Och senaste skivan Dig Out Your Soul är just så fantastiskt förutsägbar, tråkig och anti-intellektuell som man skulle kunna tänka sig, men samtidigt så trygg och okomplicerad att samlingen fantasilösa och antiintellektuella Oasisfans kommer att springa hem i sina Nudie-jeans, träskor och stora manliga handväskor och lämna obeskrivliga fläckar på albumets konvolut. Och är det någonting som fansen, som nu-mera innehar en snittålder av 98 år, uppskattar så är det orör-lighet. Om Oasis någonsin fått fäste i Amerika hade deras musik sprutat ur högtalarna på ett republikanskt konvent och John McCain och Noel Gallagher hade jämfört gästfriheten i Man-chester och Vietnam. Oasis spelar nu i samma liga som Cliff Richard, Benny Hill eller The Bee Gees. Oasis klargör inte längre någonting. De skingrar inte några moln eller sätter fingret på något av betydelse. De uppfyller inte några som helst skäl att existera. De har sedan länge spelat ut sin roll. Nu handlar det bara om pengar. Och framförallt att, som det heter, “komma ut ur huset”. Slippa ha sex med frun, om ni så vill. Nu återstår bara avskedskonserter och liveskivor.

Ja, senaste skivan är inte något att låta ligga framme när du får gäster hemma. Det är en blandning mellan Soundtrack of Our Lives och det återförenade Sex Pistols. Skivan avger ingen doft som du vill bli förknippad med. Skivan avger ingenting som du skulle sätta som synonymt till attraktivt eller vackert. Det här är skräp som kan få mig att stå bakom idén att införa ett statligt organ som på ett sovjetiskt stringent vis kontrollerar samtliga utgivningar ur ett strikt kvalitetsperspektiv. Och om jag

får leka med den charmanta tanken att detta skulle bli verklighet och att detta skulle visa sig vara deras sista album (var lugn kära Oasis-fan, man har planerat 6 000 liveskivor och ett par soloskivor där medlemmar tolkar Union Car-bide- och Soundtrack of Our Lives-låtar) så måste domen för Oasis bli att, förutom att med en fundementalistisk grävlings envishet gräva rockgropen djupare än något annat däggdjur, de är ett balladband. När framtida generationer hittar fossiler av Noels aphu-vud och putsar fram konturerna av Liams kindben med en fin pensel och lägger ihop ett och ett så är det Live Forever,

Wonderwall och Stop Crying Your Heart Out som kommer att uppmärksammas. Och plötsligt har rockgubbarna förvandlats från skräniga ölmonster till gulliga gatumusikanter som är ute efter dina parkeringspengar. Och att brödraparet inte förstår att Calle och Pelle Sjönell på reklambyrån BBH driver med dem när de just låter gatumusikanter tolka Oasis låtar inför releasen av nya skivan är förvånansvärt. –Jag och Pelle satt och pratade om hur man kunde lansera nya skivor på ett intressant sätt när plötsligt Pelle vräkte ut sig: Vore det inte coolt om gatumusikanter spelar låtarna först och inte sist?Not really.Oasis Dig Out Your Soul finns ute nu.

SKANSROSDrömmen om SkansrosEp Drömmen om Skansros/Luxxury

”När jag var 15 hade jag en vän, den stavades P-E-R-S-I-E-N-N.” LUDWIG VAN BEETHOVENSymfoni 2 & 7Minnesota Orchestra, dirigent Osmo Vänskä/BIS/Naxos

Vackraste Beethoven-tolkningen jag har hört. CARL TH. DREYERCinemateket

Vilket oerhört charmigt drag av Cinemateket att viga hösten åt Carl Th. Dreyer. REEPERBAHNDet vackra livetDet vackra livet/Marrakesh (Remix)/Stranded Records

Istället för den så kallade “hyllningen” till Olle Ljungström.

SKANSROSDrömmen om SkansrosEp/Luxxury

Känslor som bitterhet, sorg och hat anses ofta vara negativa och

förlamande. Ett stort missförstånd är jag rädd. Ingenting är mer kreativt än hat. Om du anfalls av en björn, ber kärleken en bön. Hatet hämtar en burk honung. Göteborgsbandet Skansros är en kristallvas framblåst av hat, sorg och tvivel. Från sina första stapplande steg som musikstudenter vid Hvitfeldtska Gymnasiet via Smiths-coverbandet West Ham Boys och otaliga Kings Head-sessioner är de nu redo att skriva i sitt eget blod. Och vilket blod det är. Blodet som flyter i dessa vackra ynglingars komplexa vener ger differentiella spegelbilder av McCarthy, Jakob Hellman, Anders Göthberg, House of Love och, naturligtvis, Vicar In a Tutu-rockabilly. Det är varmt och upprymt, men samtidigt iskallt, tröstlöst, utlämnande och levererat med litterära vin-gar doppade i sångaren Felix Anderssons ambition av att hitta sig själv och världen. Det är fantastiskt.

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

KEN RING LÄMNAR LANDETÄntligen.

NO MORE SPY BAR?När både Tom Pyl och Carl M Sundevall slutar jobba med

Spy Bar känner vi att en stark oro inför spiken i kistan.

BLONDINBELLAS ARTONÅRSFEST PÅ COLLAGEEn ”populärkulturell markör” om inget annat.

BLINDA RASARAtt de blindas riksförbund i USA protesterar mot den nya

filmen Blindness är väldigt fascinerande. Vem tipsade dem?

VAMPYR MED DUBBELT MEDBORGARSKAPSamtidigt som vi laddar inför filmpremiären av John Ajvide

Lindqvists hyllade vampyrbok Låt den rätte komma in börjar det viskas om att ett amerikanskt intresse finns, men att historien då kommer flyttas från Blackeberg till typ Boston. Regissören från Cloverfield är inblandad, så vad kan gå fel?

HÖSTEN ÄR HÄRVilket innebär att det är helt okej att dricka sjuka mängder

sprit av den mest självklara anledningen – överlevnadsinstinkten.

ISLANDIceland Airwaves den 15–19 oktober är den enda festivalen

med brains. Varför ha festival samtidigt som resten av världen? På sommaren är både bra artister och publik upptagna. Nu däre-mot, kan Crystal Castles, Pnau, Yelle, Vampire Weekend och alla så kallade it-peeps vara där.

KONSTIGA MÄNNISKOR De där som sätter sig bredvid dig på tunnelbanan och viskar

ett ”heeeeej” i ditt öra.

ANKEBORGANär man kommer hem från jobbet eller skolan, klär av sig

alla plagg på underkroppen och bara äger.

ALEX SCHULMAN OCH KATRIN ZYTOMIERSKATänk för en sekund om skilsmässan, homewreckern

Amanda Widell, Katrins mystiska man, Alex eventuella potens-problem och allt annat bara vore en enda stor pr-kupp. Ingen skulle bli förvånad. Så sorgligt.

Mer mode, mer inspiration

Blankt, mattSvart, blått, gråttTransparent, tonatStickat, spetsStilrent, romantisktKvinnligt, manligt och unisex.

Säsongens senaste accessoarer och mer därtill.

10 000 kvm mode.

22 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 23

VEM HÄR INNE SKULLE DU LIGGA MED FÖR ATT BLI KÄND?

JOSEFINE ARNSTAD, 21, butiksbiträde. – Jag skulle ligga med Denise där borta, hon är ju bartender på G-klubben!

MOA KRONBRINK, 19, receptionist.– Jag skulle ligga med min pojkvän, för han är snygg, alla kändisar är snygga!

VEDRAM ISMAILI, 19, studerar. – Killen som slickar mig i örat duger!

DANIEL LARSSON, 19, servitör.– Madde där borta! Hon är sjukt snygg. Knullar man med en snygg tjej blir man ju känd!

MADELEINE LITHVALL, 18, sjukt hett butikbiträde.– Jag tar han där! Han står närmast och ser tät ut.

DENISE SJÖBERG, 20, bartender på G-klubben. – Adler, för han är en sån där cool dj.

JAKOB ADLER, 22, känd dj och ännu mer känd producent. – Jag vill ligga med någon i Stashgänget, typ han där!

CHRISTIAN DAFLOS, 22, en i Stashgänget. och snart journalist. – Jag vill ligga med alla i Audiostalkers, eller han där då.

KIM “T-SHIRT” STÅLNACKE, 22, audiostalker. – Jag vill ligga med Niel, för han har klubb!

ARTHUR YAKUMO, 33, jobbar på ett hemligt svenskt företag.

– That girl over there is pretty, that’s fine for me.

ELIN SANDSTRÖM, 22, vårdare. – Han där borta, vi är förlovade, så jag för spö om jag säger

någon annan.

SIMON BENGTSON, 21, förlovad dj. – Han där borta, han är äldre än mig och har högre status

inom Audiostalkersgänget.JIMMY KOITZSCH, 24, också dj.

– Ingen här inne, men hela Justice ligger jag gärna med!

ERIK LYCKTBERG, 25, trädgårdsmästare. – Hon där borta, för hon är attraktiv. Det skulle höja min status

och göra mig känd. SOFIE CECILGÅRD, 19, attraktiv kundservice-tjej.

– Hon där borta, hon kan nog tillfredställa mina behov.

NIEL C-WORD, 27, klubbarrangör. – Med han där borta, för då skulle nog min tjej inte bli så svartsjuk, man kan inte bli svartsjuk på en kille med den

mustaschen.

26 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 27

DET FINNS MÅNGA SÄTT att se på huvudbonaden burka. Vissa tycker att muslimbrudar tvingas att bära den och att det är hemskt. Vissa tycker kort och gott att den är ful och fattar inte grejen med den. Petter Wallenberg har dock hittat en kategori kvinnor som “inte låter burkan begränsa dem, utan låter burkan blomma!”. När Petter bodde i de libanesiska kvarteren i London fick han idén till nästa Mums Mums-party av att betrakta de burkabärande kvinnorna som pimpat sina tygstycken med Gucciglasögon och diverse an-dra accessoarer från dyra prestigemärken. Högsta nivån av fashion inom denna krets är att bära en burka gjord utav en Herméssjal och att röka Vogue-cigaret-ter i tunna, svarta munstycken. Den 18 oktober i Ju-dy’s källare kommer du också att kunna nå denna nivå av fierceness! Petter uppmanar alla att sätta sig vid sin symaskin och skapa sin egen burka och sedan sporta den i Work That Burka 08-modevisningen där även kända svenska formgivare deltar med egna al-ster. Mums Mums-gänget (Martin “Grisa” Bergström, Petter Wallenberg och Marta Hari) har stått bakom några av den senaste tidens mest omtalade fester, bland annat musikaluppsättningen av kultporrfilmen Fläsk Privat. Den här gången bjuds det alltså på deka-dent, orientalisk afton med discotoner från Mellan-östern, Turkiet och Indien. Burkamodevisningen är enligt undertecknad mycket efterlängtad, och jag hy-ser stor beundran för Petter som ställer till med dessa happenings. Jag facebookchattar upp Petter för att ställa några frågor.Vill du ha klubb med mig!? –Ja, du och jag borde absolut ha klubb ihop någon gång!Vad är Mums Mums egentligen? –Mums Mums är så mycket mer än en klubb. Det är konst och roliga timmen i ett glatt samlag, som till exempel när Mums Mums huserar som levande in-stallation under ledning av vår Martin “Grisa” Bergström i ett av rummen på Hotell Lydmar, under ett hemligt evenemang i oktober. Gäster som kikar in i rummet får se hur ett hotellrum skulle se ut om det hyrdes av familjen Mums Mums!Varför burkamodevisning? –Burka är ett underskattat och versatilt fashion statement!Vad tror du om en hårburka? –En hårburka vore fantastisk, lite samma stil som min fellow bögjävel Tomas Hemstads look. Pälsburka på vintern, burkini på stranden och varför inte galonburka när det regnar?Vem tycker du behöver en burka extra mycket? –Madonna. Just nu ser hon ut som en exakt kopia av Gillian

McKeith (häxan från brittiska Du är vad du äter). Jag vill ge henne en burka makeover. –Annat som händer samma afton är att Marta Hari ger lektioner i sensuell magdans för tidigt anlända gäster. Student-erna belönas sedan med en massageshow av kärleksfulla Svina Nightingale i det för kvällen tillfälligt och exklusivt uppbyggda Mums Mums-spaet. Vi ses där!

TOMMIE X

Mums Mums presenterar Work That Burka 08. Dresscode: Klä av dig så mycket du vågar, eller dölj alla dina synder i en turban, fez, slöja eller burka! Judy’s, Närkesgatan 8 , 21–01, lördag den 18 oktober.

tommie.x@nojesguiden.se

NU SKA JAG BOTA din höstdepression, lilla partyhoppa! Jag ska skriva ut lite klubbofarmaka åt dig som enligt undertecknad utelivsforskare fungerar utmärkt mot nedstämdhet orsakad av hösthelvetet.

BLONDIEKnast, Upplandsgatan 7, 21–01, 18 år, fredagar

Äntligen kan jag skriva om den här klubben som jag själv startat! Jag har semester från den för tillfället eftersom jag skriver en bok om olika sorters vodka jag testat i sommar, men det hindrar inte Sugarmama från att ensam, och ibland med vänner, visa att blondes have more fun!

STOCKHOLM ZOOBerns, Berzelii Park 9, 21–03, 23 år, fredagen den 10 oktober

Denna gång så struntar Zoo i att boka kroppsmålade kycklingar och trollkarlar till sitt party, utan bjuder på något bättre; Richie Hawtin! Han är världens största dj inom minimal techno! Med sig har han hypade liveakten Gaiser (som ligger på Richies skivbolag M_nus)! Kornél Kovács värmer upp!

SVENSKA MUSIKKLUBBENLandet, LM Ericssons väg 27, 20–02, 18 år, onsdageen den 15 oktober

Handsome Furs kommer från Kanada, och består av det gifta paret Dan Boeckner och Alexei Perry. De spelar trummaskins-baserad indiepop, och deras nästa albums namn är Face Control. Face control är något klubbesökare i Östeuropa måste gå igenom för att komma in på klubbar. Om man är ful kanske man inte kommer in, även om man redan betalat. Ibland känns det som att detta redan pågår i Stockholm, även om inget svenskt uttryck myntats än. Svenska Robert Svensson spelar också.

T2.35:1, Berns, Berzelii Park 9, 23 år, 23-04, 150 kr, torsdagar

24:hours, Tête À Claques, Superdiskant, Festen! och dB har slagit sina påsar ihop för ännu en säsong i källaren på Berns. I sann dj-snubbeanda utlovas det “feta” bokningar, “galna” “visuals” och “tunga” “events”. Oj, nu överdoserar jag kanske på sarkas-merna här, men det är bara det att folk använder så roliga uttryck i sina utskick. Men det här är bra, det lovar jag.

DELIRIO MINDVampire Lounge, Östgötagatan 41, 21–01, 20 år, varannan fredag

På Vampire Lounge är man väldigt noggranna med att blanda goda drinkar, och vad passar bättre till en välblandad Ålands-båt-drink än “hits och åttiotal” som Pappa Anders spelar?

CLUB ULTRAFOXXSugarbar, Kammakargatan 9, 17–01, 18 år, 80 kr, lördagen den 11 oktober

Dj Cybergirl och MissMantic är ena riktiga våghalsar och de spelar new wave, minimal wave, cold wave och synthpop!

ACEMango, Sveavägen 36, 22–03, 20 år, 60 kr före 23, 80 kr efter 23, lördagar

Visste ni att Mini Macklin har en syster som heter Mega? Det är det bästa jag vet, förutom att Alba (Månadens It-girl) har en hund som kallas Korven!

SPY BARBirger Jarlsgatan 20, 22–05, 23 år, ons–tor 90 kr, 120 efter 02, fredag–lördag,

160 kr, ons–lör

Fredrik Virtanen (populär kvällstidningskribent under nittiotalet) sänder ett tv-program på TV8 härifrån på torsdagar, det säger väl ganska mycket.

CLUB SÖDERMALMSödermalm, Västgötagatan 4, 22–03, 100 kr, fredag–lördag

Detta är ett av få treställen på Söder, och det bjuds på en ganska svennig kompott av det bästa inom alla genrer, de rätta party-låtarna och nostalgi med det bästa från sjuttio- och åttiotalet, yadayada. Poängen är att man kanske inte begär så mycket mer när man inte vill sluta festa efter en barrunda.

EASTStureplan 13, 17–03, 23 år, måndag–söndag

Prinsessan Jonas av Stureplan håller så vitt jag vet fortfarande låda här nästan alla dagar i veckan. En gång såg jag Pernilla Wahlgren, författaren bakom bloggen om “livet som glamour-mamma” på mama.nu, här. Haha!

Ålder: 21 årBor: I ett skrov på en båt på Skeppsholmen.Sysselsättning: Äter, sover, dj:ar och fotograferar.Syns på: Jag brukar gömma mig på tunnelbanan om jag får syn på folk jag känner och det är på dagtid.Första klubb jag besökte: Rekyl, Guidelines.Finaste klubbminne: År 2006 var det spex, tillbringade hela den sommaren i Berlin, mest på Bar 25 under deras femårsjubileum. Kommer specifikt ihåg att det utspelade sig en extrem escape från verkliga livet under ett 72-timmarspass. Det var fint då, men inte sedan. Kanske Redshape i Barcelona sommaren 2007.Bästa festtips: Åk ifrån Stockholm. Nej, det var kanske hårt. Men jag kan faktiskt inte komma på något festtips som inte låter platt.Dagenefter-sysselsättning: Hem till mamma, istället för att förneka dagen med neddragna persienner på efterfest i Stockholm med äldre män och trasiga tjejer man egentligen inte vill hänga med.Funderar på: Om Albatross är ett bra dj-namn.En vanlig dag i mitt liv: Jag sover mellan tolv och sexton tim-mar per dag, när jag vaknat promenerar jag ibland med hundar-na i skogen, och ibland hinner jag göra något på min to do-list.Husdjur: Min lilla cirkushund Techla som kallas för Korven.Kändis jag skulle vilja gå på date med: Paul Giamatti eller E.T.Aktuell: Klubb på Tranan ihop med Patrick Crotty, jobbar under tv-mässan Mip i Cannes.

“Petter Wallenberg Bögjävlar har hittat en kategori kvinnor som ‘inte låter burkan begränsa dem, utan låter burkan blomma!’.”

28 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 29

pelle.tamleht@nojesguiden.se

FOLK SOM ÄTER PÅ restaurang med mig blir väldigt ofta otåli-ga. Jag har lärt mig att man ska tugga varje munsbit ett trettiotal gånger för att matsmältningen ska bli optimal. Men framför allt tycker jag om att njuta av maten i lugn och ro. Äthastigheten är förutom valet av rätt en av de få aspekter vi har makten att bestämma över själva vid ett restaurangbesök. Du kan inte snabbspola dig igenom en biofilm, ej heller knappast förmå ett band att spela snabbare under en konsert. Kanske borde finare restauranger införa tidsbegränsade sittningar åt andra hållet än vi är vana vid. Du får inte sitta kortare tid än utsatt. Då kanske mina bordskamrater skulle ta sig den tid det faktiskt tar att nju-ta av måltiden. Här är några restauranger du borde ta dig tid att besöka denna månad.

XE ÔMGästrikegatan 3, tel 34 15 15

Xe Ôm betyder på vietnamesiska “kram cykel”. I brist på sådan kramade vi istället kocken vid vårt senaste besök, länge och väl. Heads up för inte bara välsmakande utan även rejält stora portioner.Öppet: mån–tors 17–23, fre–lör 17–00

INDIAN GARDENHeleneborgsgatan 15, tel 84 94 98

Tillbaka i uppfräschad skepnad och med en entusiasm som genomsyrar hela den currydoftande lokalen. Jag vill bara borra ner mig i den röda soffan varje söndag hela hösten.Öppet: mån–tor 11–22, fre 11–23, lör 12–23, sön 13–22

LJUNGGRENSGötgatan 36, tel 640 75 65

Även om terrassen nog gjort sitt för säsongen återkommer vi gärna till Ljunggrens. Inte bara ett väldigt bra fast kök utan även innovativa gästspel därutöver. Nu senast av Dante Lorenzo Gonzales från The Dante Fried Chicken Show.Öppet: mån–fre lunch 11.30–14, mån–tis 17–00, tor–sön 17–01

RESTAURANG FREDHÄLLSStagneliusvägen 37, tel 618 33 11

I Fredhälls Livsmedels gamla lokaler har det smugit in en trev-lig liten italienare. Ett välkommet tillskott för en stadsdel man ofta glömmer bort under vinterhalvåret.Öppet: mån–lör 17–00, sön 12–17 (brunch)

19 GLASStora Nygatan, tel 723 19 19

Håller sig kvar en vecka till tack vare utomordentlig service och en av Gamla Stans absolut bästa luncher. Har dock som namnet antyder bara 19 platser så ring och boka ett bord snarast.Öppet: mån–fre lunch 12–14.30, middag 18–21

VASSA EGGENBirger Jarlsgatan 29, tel 21 26 69

Inte bara en strålande bar, även om den är just det, utan ett kök som andas kvalitet och inspiration.Öppet: mån–fre lunch 11.30–14, mån–lör från 18

BISTRO BERNSBerzeli Park, tel 566 325 15

Prisvärd fransk bistro med fina dagspecialare och utomordent-ligt trevlig personal. Löken på laxen är blandskivorna som spe-las i högtalarna. Skönt att slippa hissmusik.Öppet: mån–fre 11–00, lör 12–00, sön 13–23

VAPIANOSturegatan 12, tel 662 20 11

Om du ska äta lunch och har gott om tid samt inte störs av Mc-Donaldsliknande köer ska du testa Vapiano. I den stojiga miljön serveras riktigt hederlig italiensk mat på momangen. Efter att du har avverkat halva lunchtimmen i kön det vill säga.Öppet: sön–ons 11–00, tor–lör 11–01

CLIFF BARNESNortullsgatan 45, tel 31 80 70

Alltid tre välkomponerade måltider på lunchmenyn, oxfiléspe-cial på fredagslunchen och köttkavalkad på kvällsmenyn. Boka inte bord för sent på helgerna dock om ni inte är fett peppade på den beryktade signaturmelodin och infernot som efterföljer.Öppet: mån–fre lunch 11–14, mån 17–22, tis 17–24, ons–lör 17–01

STUREHOFStureplan 2, tel 440 57 30

Ny köksmästare och grejer. Inga konstigheter dock. Fortfarande en av Stockholms värdaste restauranger om man gillar fisk och sånt som hör därtill.Öppet: mån–fre 11–02, lör 12–02, sön 13–02

RESTAURANG FREDHÄLLSStagneliusvägen 37, tel 618 33 11

I samma lokaler som Fredhälls Livsmedel huserade på femtiotalet har nu en trevlig liten medelhavsin-spirerad restaurang slagit upp portarna. Vi inleder

premiärbesöket med en fullkomligt magisk gödkalvscarpaccio. De lövtunna manchegoackompanjerade köttbitarna smälter i munnen och hittar liksom vägen ner i magen själva. Pilgrims-musslorna är också precis som pilgrimsmusslor ska vara och den lilla salsicciasalladen nätt och trevlig. Till varmrätt är det lite mer varierande kvalité dock. Marulken är helt i sin ordning men risotton den kommer med är tämligen smaklös och tyvärr

inte jätterolig på något sätt. Lammfilé Adobo är dock väldigt trevlig och serveras med en utmärkt friterad polenta. Klar vinnare i sällskapet är dock pasta delizie med ricotta, spenat och pumpa som inte bara smakar mest utan även bäst. Avslutnings-vis festar vi till det med en hembakt chokladtryffel, också denna helt klanderfri. Prislappen landar på lite drygt fyrahundra kronor per person för två rätter, vin och kaffe med avec. Väldigt överkomligt med andra ord. Restaurang Fredhälls är ett mycket välkommet tillskott i en stadsdel som restaurangguden fram tills nu tycks ha förbisett nästan helt och hållet. Öppet: mån–lör 17–00, sön 12–17.

BISTRO BERNSBerzelii Park, tel 566 325 15

Bistro Berns är något så trevligt som en restaurang mitt i city med inriktning på fransk husmanskost till väldigt humana priser. Under Jöns Jacob Berzelius

sedan hundrafemtio år vakande stenögon kan man tryggt frossa i sniglar, ostron och Boeuf Bourguignons utan att plånboken blir alltför naggad i kanterna. Vi inleder friskt med en liten samling ostron för en dryg tjuga stycket som därefter följs upp av en Boeuf Bourguignon respektive dagens special bestående av kanin i ört och vitvinssås. Hela härligheten avrundas med en liten bit

chokladtårta och en pastis till det. Inga konstigheter men tyvärr ej heller några jätteöverraskningar beträffande nivå på varken mat eller dryck. Är också tämligen nöjda att vi valde bort entrecôten då bordsgrannen får in en köttbit som inte alls ser särskilt fest-lig ut. Prismässigt är det dock minst sagt överkomligt då notan landar på åttahundra kronor för två personers alkohol och fö-dointag. Detta inklusive såväl skumpa som avec. Servicen är dessutom inte bara oklanderlig utan också personlig utan att vara för påträngande. Sammanfattningsvis en trevlig bistro som ger mersmak.Öppet: mån–fre 11–00, lör 12–00, sön 13–23.

JOHANNES HELJE

JOHANNES HELJE

30 NÖJESGUIDEN #11

INDIAN GARDENHeleneborgsgatan 15, tel 84 94 98

Innan Hornstullsversionen av Indian Garden stängde för sommarrenovering gick vi dit ett par gånger i månaden för dess oslagbara indiska kök. Detta trots idel incidenter såsom små bitar av lamm i den vegetariska korman och närapå regelrätta utskällningar av

personalen. Tillbaka nu efter uppfräschning av lokalen, personalen och menyn har Indian Garden gjort det Ludmila Engquist aldrig riktigt lyckades med – en comeback. Och detta med besked. Lokalen ser förvisso inte direkt jätteannorlunda ut men den tidigare ordentligt barska personalen som vi besökt restaurangen till trots har gått charmkurs och förnyats. Med en fullkomligt ok-landerlig service, behaglig atmosfär och rejäla portioner av den mästerligt kryddade maten är det här så nära en perfekt indier man kan komma. Att man dessutom kan äta en festmåltid för två personer för en femhunka gör inte saken sämre. Satsa på någon av Baltirätterna, gärna Mango Chicken Balti. Öppet: mån–tor 11–22, fre 11–23, lör 12–23, sön 13–22.

I SOMRAS NÅDDE RYKTET oss att trummisen i Arctic Monkeys köpt in sig i krogen The Bowery i hemstaden Sheffield. Och många är de världskändisar och artister som väljer att investera sina slantar i krogvärlden. Johnny Depp, Sean Penn, John Malkovich och Mick Hucknall är alla del-ägare i den berömda parisrestaurangen Man Ray. Robert Redford var före sin tid och öppnade restaurangen The Tree Room i Utah redan 1969. I början av nittiotalet nådde fenomenet något av sin kulmen då Arnold Schwarzenegger, Syl-vester Stallone, Demi Moore och Bruce Willis slog sina stora pengapungar ihop och startade den framgångsrika och välkända restaurangkedjan Planet Hollywood. Men visst finns det motsvarigheter här på hemmaplan också. Ingen missade väl Anders Limpars härliga krog med det göteborgs-humoristiska namnet Limpbar som huserade vid Norra Bantorget, Foppas World Hockey Bar på söder för att inte nämna Brolins krog Undici som fortfarande håller hov vid Stureplan. Nöjesguiden hoppas att trenden håller i sig i all evighet och ser fram emot succéer som E-Types vikingakrubb eller varför inte Hans Majestät Konungens fast food joint. Kom ihåg bara var ni läste det först.

ANDRA SVENSKA KÄNDISAR I KROGBRANSCHENRAGNAR DAHLBERG driver sedan början av millenniet Dahlbergs Café i Linköping. MARKOOLIO är delägare i flertalet krogar. Bland annat Primo Ciao-Ciao.EFTI från gruppen Midi, Maxi & Efti ligger bakom Café 7 Knop.LENNART ”HOA-HOA” DAHLGREN driver Linas Bar på Kungsholmen och tidigare även Broncos Bar i Vasastan. DILBA är delägare i Restaurang Mezopotamia på Luntmakargatan.CHRISTIAN FALK tog för ett drygt år sedan över mjölkbaren i Hornstull ett kort tag.LILL-BABS satsade på Lill-Babs krog i Järvsö på nittiotalet men drog sig ur efter några tuffa år.MANGE SCHMIDT driver cateringföretaget BarFly baserat i centrala Stockholm.

JOHANNES HELJE

30 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 31

MAN BRUKAR ANVÄNDA det målande men ack så nötta gamla talesättet att något är ”det bästa sedan färdigskivat bröd” för att beskriva tingets förträfflighet. Jag förutspår härmed att det snarast kommer att få konkurrens. För det här är inte bara den bästa idén sedan skivat bröd, utan kanske till och med bättre. Det är dessutom i allra högsta grad relaterat till sin föregångare. Plugga in brödrosten i ett USB-uttag på din dator och skriv ut valfria motiv på mackorna. Skapelsen är framtagen av designern Sung Bae Chang och är för tillfället en av finalisterna i en designtävling anordnad av Electrolux. För en tid sedan hade vi en medarbetare som friade via en artikel under parollen Tidens Anda. Om jag någon gång ska göra samma sak ska det ske på en välrostad skiva långfranska med ett litet hjärta i jordgubbsmarmelad.

PELLE TAMLEHT

OM DU NÅGON GÅNG under det senaste året har besökt Gubbrummet (numera även Tantrummet) på Spy Bar har du med absolut största sannolikhet stött på Peter Insulander. Om du försökt besöka samma rum men inte varit lyckosam är sannolikheten minst lika stor. Men även om du inte ens är något större fan av krogarna runt Stureplan är chansen (eller risken beroende på vem man frågar enligt ovanstående) överhängande att du skymtat Peter i vimlet. –Jag jobbade heltid på krog åren 1986–94 ungefär, men det är sedan dess ett extrajobb. Ibland med uppehåll på flera år. Blir det för mycket tappar jag i alla fall känslan för att det ändå åtmin-stone ska vara lite roligt. Jag blev för ungefär ett år sedan tillfrågad av Carl M Sundevall om jag ville köra “repet och listan” på deras kommande stammisrum med arbetsnamnet Gubbrummet. Jag vet inte var han fick för sig att just jag skulle passa för uppgiften förutom att jag kan läsa sköna människor och att jag är gubbe. Han sa att det absolut svåraste som finns är att hitta vakter som kan pinpointa en person utifrån helheten samtidigt som så små detaljer som skosnörningen. Och att jag då kan det.Var går du själv ut och äter och dricker? –Älskar O-baren, speciellt när de kör alternativa genres, men mest på grund av grabbarna som jobbar där. Riche förstås, men helst inte när Lilla är fullpackat. Kan vara skön omväxling att hänga bland alla tanter i Stora, är nämligen väldigt svag för Gucci, YSL och Prada. Annars Indigo, Ljunggrens bar och PA & Co, de är inte bara praktiskt lokala. Är nog ganska konservativ, men framförallt nöjd och belåten. Saknar gamla cocktailbaren på Berns lite, men när Gubbrummet är som bäst är det precis lika bra.Vad gör du när du inte befinner dig i krogmiljö? –Då jobbar jag på Huddinge Rättspsyk. Hoppas Nitty Gritty kommer igen också, saknar att jobba lite extra även där.

PELLE TAMLEHT

Peter Insulander är inte Ponus Holmgren

FOTO: IVAN NUÑEZ/STUREPLAN.SE

#11 NÖJESGUIDEN 33

mattias.kroon@nojesguiden.se crb@nojesguiden.se

TRENDBAROMETERN

TILLÅT MIG ATT vara personlig. Jag är det så sällan annars. Men nu handlar det om något så mycket viktigare än hjärta, själ eller intellekt. Det handlar om kroppens avfallsstation. Magen. Centralen som sorterar, kuperar och skickar gåslever, tarte tatiner och blodduvor ut genom blod-kanalerna. Händer något här är det bara att packa ihop och börja lyssna på Glasvegas. Magen och matsmältningen är skör och behöver sina väktare. Fernet har vaktat i åratal. Sedan 1845 för att vara exakt. En kortfattad beskrivning av Fernet-Branca är vanligtvis “en italiensk bitter med mycket malört”. Fernet-Branca är kanske mer känd för många som digestivo, matsmältaren att dricka efter en stor och kraftig måltid, än som bitter. Barpersonal har druckit den sedan glöd-lampan uppfanns. Men allra mest känd är nog Fernet-Branca som återställare och magmedicin. Perfekt att ha med på utlandssemestern för att slippa bekymmer med magen. Den italienska bittern är framställd på en brygd av örter, blommor och kryddor. Bland dessa finns kvanne som stimulerar cirkulationen och dessutom är antibakteriell, kinaträd vars bark användes mot feber och som bittert magmedel, gullgentiana som stimulerar matsmältningen, vinruta som är kramplösande men giftigt i stora doser samt malört som är ett bittert magstimulerande medel. Därefter lagras brygden på ekfat i minst 12 månader. Tillverkningen sker helt och hållet enligt ett 150-årigt recept vilket innebär att endast naturprodukter får användas. Firman Fratelli Branca grundades 1845 i Milano av greve Bernardino Branca. Fortfarande drivs och ägs företaget av familjen, idag av fyra bröder Branca. Drycken är, för mig, lika viktig som Calvados och Pommeau.

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

Fernet är nu aktuell som tre-pack (3x20ml), perfekt för teaterbesöket eller golfrundan. Varunr: 80798-6, pris 42 kronor.

MIN MORMOR BADDADE alltid sitt ansikte med rosévin för att se yngre ut (eller för att hon var allergisk mot marmelad, jag kommer inte riktigt ihåg). Det var inte framgångsrikt. Om jag ska vara ärlig tror jag det snarare hade motsatt verkan. Om man inte använder vassa rakknivar som man häftigt låter dansa ovanför ansiktshudens porer ska man akta sig för att väta huden med alkohol. Alkohol torkar ut. Men det var en vacker ritual som tidigt fick mig fascinerad av rosévin. Flaskan såg så feminin ut. Ljust rosa, vackra former och dov och blommig etikett. En perfekt introduktion till det motsatta könet. Men smaken var en besvikelse. Fadd, utspädd och enkel. Ingenting jag ville bära med mig på skolans utflykter. Istället startade jag en trend av Schweppes ginger ale, något som min mor (glädjedödaren) genast förbjöd. Och så har det fortsatt. Många läsare kommer ihåg min krönika Under det rosa täcket där jag formligen spetsade den rosa företeelsen i mjälten. Men. Nu har jag äntligen hittat en rosé som är så kompatibel till min natur att fåglar sjunger dess namn: Jules Wines Côtes de Provence. Vinet är fräscht och krispigt som ett Loire-vin. Alltså den totala motsatsen till låt oss säga gothvin som Chateau Le Puy. Jules är ett fyra år gammalt vinföretag, och Jules Faulkner har bara arbetat med vin i tio år, så hela projektet är en lavett på kinden på hela vinindustrin. Charmant, inte sant?

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

www.jules-wines.com

CAMPARIGELÉ – det näst bästa du kan ge din flickvän.

MARK ANGELI – ängeln från Loire börjar snart sälja sina viner i Sverige.

ETT GLAS WHISKY EFTER LUNCHEN – en väldigt underskattad företeelse som varit dold för oss allt för länge.

POMMEAU – bästa sättet att tvätta ett päron.

DRINKAR gjorda på färsk fruktpuré är väldigt 2005.

ANRIKA ROM- och vodkamärken smaksatta med syntetisk hallon och kokos. Hur och när ska det här få ett slut?

FRANCK BONVILLE Brut Rosé, pris 311 kr Art nr 81507

Kan ge dina Acne-stövlar en väldoftande solbränna.

BJÖRN KJELLBERGBartender på F12

Min favorit, förutom londonlegenden Dick Bradsell.

GRÜNER VELTLINERÖsterrikisk vitvinsdruva

Skoningslöst mineralisk och lite barskt grön och vitpepprig i svansen. Vinvärldens just nu hetaste komet.

CAMPARIGELÉInslag i dessert från stjärnkrogen Chapter One

Desserternas motsvarighet till manschettknappen.

PIMM’SCRBs favoritlongdrink

Låt oss låtsas att det är sommar lite till.

SANCERRE LE CHÊNE SAINT ETIENNE 2000Nr 99911-1, 499 kr

Perfekt till en skiva brässerad kalv att serveras med langoustine och mejramsås.

FRÅGA EN BARTENDER vilket glas en martini ska serveras i och svaret är givet (martiniglas). Fråga en sommelier i vilket glas man serverar Bourgogne (det som är format som ett litet barn-huvud) och söt Sauternes (det som liknar en uppsvälld hagelpatron). Men om du frågar mig vilket glas champagne ska serveras i svarar jag inte ”flöjten”, som alla tror. Nej, jag har fått en helt ny favorit bland champagnebägarna den här sommaren, nämligen damskon. Jag minns min barn-doms Lucky Luke, där en rysk Tsar envisas med att dricka allt ur närmaste damsko. Jag har nu provat mig fram lite och låga stövlar av läder verkar vara optimalt. Du fyller bara upp botten på stöveln och vinklar sedan uppåt och lite åt sidan, sen lyfter du med klacken och sväljer undan. Sämst fungerade flip-flops. Kvinnor reagerar väldigt olika på frågan om jag får låna deras ena sko som champagnebägare. Hälften blir glada och förvånade, den andra hälften behandlar mig som leprasjuk. Med andra ord, allt är precis som vanligt. Hädanefter, när någon erbjuder sig att tvätta din sko invärtes i champagne, se det då som en komplimang. Men erbjuder han öl eller Vodka Red Bull – ha ett par uttjänta sneakers i beredskap, som redan luktar cheddar.

MATTIAS KROON

“Kvinnor reagerar väldigt olika på frågan om jag får låna deras ena

sko som champagnebägare.”

“Min mormor baddade alltid sitt ansikte med rosévin för att se

yngre ut (eller för att hon var allergisk mot marmelad,

jag kommer inte riktigt ihåg).”

34 NÖJESGUIDEN #11

madeleine.norling@nojesguiden.se

JAG FÅR SLUTA TJATA om mitt jäkla höstmys hela tiden. I varenda text jag skrivit på sistone har jag lyckats klämma in ordet ”höstmys”. Men att en lördag eller söndag ta en redig gallerirunda är, dra på trissor, ett riktigt gammalt hederligt höstmys. Helst ska man också släpa med sig någon man kan även mysa med också under promenaden. Har du ingen stadig vän, så går det lika bra med ”vännen” du släpade hem kvällen innan.

VALERIA MONTTI COLQUEMirai Projects, Florida Confusion, 9 oktober–9 november

Ett garanterad halleluja moment vill jag utlova nu. Valeria Montti Colque är en av mina absoluta favoritkonstnärer. Hennes installationer gjorda av sopor och andra upphittade saker är helt fantastiska och de konstverk jag sett förut för tankarna (mina) till rejvklubbar och konstiga latexmänniskor på nittiotalet. Hon samarbetar ofta med Marcus Mårtensson, men gör nu en utställning på egen hand. Då Valeria har chilenskt påbrå, finns det många influenser från den latinska kulturen. Dia de los muer-tos, aztekiska gudar och rastareferenser som möter hennes egna erfarenheter.

MARIE-LOUISE EKMANAngelika Knäpper Gallery, 4 oktober–2 november

Marie-Louise Ekmans utställning består av ett fyrtiotal nya målningar, där det onormala är det normala och det mest oväntade verkar höra vardagen till. För alla Marie-Louise Ekman fans är den här utställningen ett måste.

PETER ERNGalleri ALP/Peter Bergman, I universums mitt, 4 oktober–8 november

Utställningen har titeln I universums mitt, och anspelar på det kärleksfulla vemodet. Motiven hos Peter Ern ligger ofta i gränslandet mellan det meningslösa och meningsfulla. Platser och interiörer som vi alla mött, oavsett om det är i utkanten av Norrtälje eller Heron City. Peter Erns målningar är stämningsfulla, bortom alla stora gester, men framförallt just bara mitt i verkligheten.

STEPHEN GILLGun Gallery, A Series of Disappointments, 2 oktober–26 oktober

En av världens främsta fotografer, Stephen Gill, har nu vänt sin kamera mot spelbranschen. A Series of Disappointments återger spänningen, förtvivlan och hoppet förknippat med spel, i en serie vackra och komiska bilder. Stephen Gill har fotograferat dumpade spelbongar från stadsdelen Hackney i nordöstra London. Och i deras förvridna former fångat deras tidigares ägares drömmar.

GRUPPUTSTÄLLNINGNatalia Goldin Gallery, 9 oktober–9 november

Ta en sväng förbi Hudiksvallsgatan och beta av sju gallerier i ett svep. På Natalia Goldin visar man en utställning med sex brittiska konstnärer, med titeln Whispers of Immortality, curerad av Joakim Borda. Måleri, teckning och skulptur. Konstnärerna är GL Brierley, Andy Harper, Sam Branton, Rebecca Stevenson, Maurizio Anzeri och Masaki Yada.

Valeria Montti Colque

34 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 35

maina.arvas@nojesguiden.se

JAG ÄR INTE BARA teatertant utan också mina vänners personal shopper när det gäller teater-biljetter. Det brukar eskalera kring högsäsongerna, tidig höst och vår. “Maina, vad är bäst på Dramaten/Stadsteatern just nu, jag har fått ett presentkort?” “Jag är lite sugen på en dans-föreställning, kommer det något bra snart?” “Nästnästa helg kommer mina föräldrar, vad kan vi gå på som är lagom lättsamt?” “Vi är några som ska ge en på jobbet en teaterföreställning i pres-ent, vad passar en person som …?” Kalla mig personlig teatertipsare. Och var inte blyg, utnyttja mig du också. Det är bara att mejla en behovsbeskrivning till maina.arvas@nojesguiden.se och fråga. Eller läsa mina fem personligt tipsade tips nedan.

ROSA LÖFTEN – OM DANSBANDSMUSIK OCH KROPPSPOLITIKMalin Hellkvist Sellén, Kilen, Kulturhuset, premiär den 30 oktober

För alla genderhipsters, för alla som snarare än det som insatta brukar kalla dans-dans vill ha dans som är något annat, gärna feministiskt utforskande, estetisk och smart. Och för alla som gillar töntstämplad scenkostym, vågar jag gissa. För med Rosa löften lovar favoritkoreografen – och vinnaren av Nöjesguidens Stockholmspris 2006 – Malin Hellkvist Sellén att dekonstruera dansbandskulturen. I ett solo för norska Marianne Kjaersund, som var med i fina Bättre folk.

ONKEL VANJA Dramaten, premiär den 9 oktober

För alla klassikerfobiker som lite motvilligt kan tänka sig att låta sig överraskas. För när opera- och teaterregissören Hilda Hellwig – nästan vinnare av Nöjesguidens Stockholmspris 2007 – sätter upp den lär Anton Tjechovs gamla onkel bli sprillans ny, klar i knoppen och intelligent. Teater av Hellwig brukar vara blixtar, rök, sammet och magiska under, och jag konstaterar nöjt att det varnas för att rök och ljud från lösa skott förekommer i föreställningen. Mäktigt.

DEN ALLVARSAMMA LEKENStadsteatern, till och med den 13 november

Mer överraskningar. För alla litterär-klassiker-överförd-till-scenen-fobiker. För alla skeptiker till svensk-mainstreamfilmman-vill-göra-fin-teaaater-fenomenet. Daniel Lind Lagerlöf sopade mat-tan med eventuella fördomar, hans teaterbearbetning och dito regi av Hjalmar Söderbergs roman om Arvid och Lydias snåriga kärlekshistoria är krispig, snygg och svidande. Och så klart: för alla vars Skarsgårdfavorit heter Gustaf och inget annat.

GABRIELStadsteatern, nypremiär den 18 oktober

Ett andra chansen-tips! För er som inte lyckades ta er till Teater Galeasen förra året har monolo-gen Gabriel plockats upp av Stadsteatern och får nypremiär på den lilla scenen Bryggan. Ta chan-sen att se subtilitetsmästaren Leif Andrée briljera i Martina Montelius darrande ångestpjäs om panik och kontroll. En riktig liten svettpärla!

BLOMMOR AV STÅLVasateatern, premiär den 16 oktober

Och så privatteateralternativet. Som jag gissar är något för både privatteaterlovers och andra – sådana som till exempel bara inte kan motstå den smaskiga skådisblandningen Pernilla August, Suzanne Reuter, Gunilla Nyroos, Melinda Kinnaman, Cecilia Nilsson och Linda Ulvaeus på samma scen, det vill säga en frisersalong i åttiotalets amerikanska söder. Och vet ni att ensemblen har träffat Dolly Parton (som var med i filmen tillsammans med Julia Roberts, Shirley MacLaine, Sally Field, Olympia Dukakis och Daryl Hannah) och diskuterat pjäsen?

Gustaf Skarsgård i Den allvarsamma leken på Stockholms stadsteater

FOTO: MARKUS GÅRDER

36 NÖJESGUIDEN #11

jens@dimman.se marten.ekenberg@gmail.com

Fester alltså; ibland lyckade och ibland blir de dessvärre mindre perfekta. Men! Vi har kollat på några grejer som kanske kan råda bot på det senare och istället bidra till att hålla feststämningen på topp. Kolla här bara.

Snap and Dine Ännu inte i butik. www.demelzahill.com/snapanddine.htm

JL: Tråkig grej med att ha fest: disken.ME: Tråkig grej med att vara på fest med papperstallrikar som blir blöta och viker sig och plastbestick som går av: man känner sig som en (ännu) sämre och mindre värd människa.JL: Då kan det här vara en bra lösning. Här har vi en ordentlig tallrik och bestickupp- sättning för tre rätter. Allt i väldekorerad rejäl hårdplast. Man sliter helt enkelt ur de redskap i formen som ska användas. Om man vill kan tallriken sitta kvar och man får då också en praktisk ram runt. Bra som bärstöd vid mingel.ME: Eller om man vill se till att hålla folk på någorlunda avstånd.

Skeleton Serving Set 49,95 dollar, www.whatonearthcatalog.com

ME: Börjar det inte bli dags för Halloween snart? Kan aldrig lära mig när det är. Eller varför vi firar det. Och vad som hänt med Allhelgonahelgen? Men! Här har du ett par passande salladsbestick, i form av benknotor och grejer.JL: Innebär det här att man måste ha Halloweenfest med maskeradtema?ME: Nej då, det räcker förmodligen med att bjuda på sallad.JL: Tack och lov.

Wurstteppich Pris efter storlek, görs på beställning. www.wurstteppich.de

JL: Så du ska för en gångs skull ha fest hemma men är inte riktigt säker på att folk kommer trivas i din asketiskt möblerade lägenhet. Hur löser du det? ME: Bjuder in några andra? JL: Tråkig inställning. Köp istället ett gäng runda mattor med olika korvmönster! Garanterat något som får köttätaren att känna sig uppskattad och väl mottagen. Finns bland annat med salami- och mortadellamönster. Och är inte helt oväntat en produkt som kommer från Tyskland, som givit oss korvvänner så mycket gott under åren.

ME: Onekligen en tämligen unik produkt. Man funderar lite på hur idén uppkom. Vem som insåg det lysande i att tillverka en jättestor korvskiva som man till exempel kan sova på. JL: Förmodligen samma person som tidigare försökt lansera ett pålägg med utseende och smak av något persiskt handknutet.

Nappak Under produktion. www.nappak.de

ME: Jag kan inte riktigt se hur den här fantastiska uppblåsbara sängen passar in under månadens tema? JL: Det gör den förmodligen inte alls, om man inte griper efter halmstrån och menar att man under en fest kanske vill ta en tupplur. ME: Låt oss skippa den vinkeln. JL: Visst. Men, här har vi i alla fall en luft- madrass med tak och vägg som kommer i en väldigt fiffig cylinderformad behållare. Tanken är att man ska ha den stående vid sin arbetsplats och när det blir lite tråkigt eller man helt enkelt blir trött så ska en behaglig tupplur inte vara längre bort än tiden det tar att blåsa upp byggnaden. ME: Oerhört praktiskt.

36 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 37

Joy Division Zune 349,95 dollar, www.zune.net

ME: Ibland fungerar världen allt bra underligt. Joy Division måste det senaste året ha upplevt sitt största uppsving på många många år, tack vare filmen Control av Anton Corbijn. Men se det räckte tydligen inte.JL: Nej, man verkar ha passat på att smida allt medan järnet är ljummet och väljer därför att sälja sin avsomnade själ till Microsoft som gör vad som helst för att någon enda person ska komma på tanken att eventuellt köpa ett exemplar av deras allt annat än framgångsrika iPod- konkurrent Zune.

ME: Så ut från idéfabriken kommer en högst limiterad Zune (500 ex) som förutom något så hyperexklusivt som en Peter Saville-designad bakgrundsbild också innehåller en dokumentär om bandet i fråga.JL: Kommer den att höja försäljningen?ME: Eventuellt. Om du får dessa 500 ex sålda så lär det vara en betydande del av årsförsäljningen.

Justice + Surface2Air Jeans150 pund, www.surface2air.com

ME: Det är inte bara stora kedjor som H&M, Nike och Top Shop som knyter lika stora kändisnamn till sig.JL: Här är ett bra exempel på det. Jeans från Surface2Air Paris som samarbetat med landsmännen i hipsterelektroorkestern Justice. Detta genom att sy in en Justice- logotyp i linningen.ME: Vad är det egentligen som är viktigt i ett samarbete som detta? Är det att de båda parterna ses i ett ljusare… ljus? Att tillverkaren framstår som fräschare och att, i det här fallet, artisten får stålar?JL: Just samarbetet mellan Justice och Surface2Air syftar nog inte till annat än att addera några stänk från Justices gyllene aura på klädmärket. Och de visar sin uppskattning för fransk hipsterelektro.ME: Det känns som att det är två parter som kan ha ett naturligt samarbete, utan att den ofta ganska trista ekonomiska vinkeln gör sig det minsta påmind. Ingen av dessa gör det med huvudsyfte att dra in extra deg, vad det verkar.JL: Och om så är fallet så har de hur som helst lyckats maskera det.

The George Forman Lean Mean Fat Reducing Grilling Machine 79,95 dollar, www.georgeforemancooking.com

JL: Kändisprodukternas kändisprodukt. En av TV-Shops allra högst värderade ikoner: The George Forman Lean Mean Fat Reducing Grilling Machine.ME: Här har vi hur som helst ett fantastiskt bra exempel på en produkt som inbringar stora, stora summor till den publicitets- drivande kändisen. Sedan starten 1995 beräknas den gamle boxaren George Forman ha tjänat hundratals miljoner genom att låna ut sitt namn, sitt trinda utseende, sin tid och oerhörda charm till amerikanska Salton som tillverkar grillarna. När det gick som bäst kvitterade Foreman ut omkring $4,5 miljoner – i månaden.JL: Sannerligen en framgångssaga vad gäller samarbete mellan kändis och producent. Och tydligen ska grillen vara rimligt bra som elektrisk grill också. Kanske inte helt kosher i grillkretsar, men den får jobbet gjort.ME: Annan kuriosa kring George Forman: alla hans sex söner heter George. Och två av hans döttrar också.

25 Togo Pixel Coaster 270 yen, www.25togo.com

ME: En grej för festen: glasunderlägg med någon typ av pixeltema. Kan inte bestämma mig för om det här är roligt eller mest bara nördtråkigt.JL: Man kan konstruera sina egna versioner av underläggen. Genom att trycka ut några pixlar går det att skapa egna mönster. Det är väl lite roligt?ME: Hm, något som är roligt är en katt som fyller år, eller fyra män i långa ihopbundna skägg som spelar rundpingis. Det är roligt.JL: Okej. Men, de här underläggen är snygga och fiffiga, i alla fall. Och perfekta som conversation starters!ME: Om man tycker det är kul med pixlar, vill säga.

Monster: Beats by Dr Dre 39,95 dollar, www.beatsbydre.com

JL: Okej, så vad har hänt här?ME: Jo, Dr Dre har sedan flera år lagt sin egen artistkarriär på hyllan. Han har förmodligen tröttnat på allt vad musicerande heter och behöver sålunda jobba på sitt cash flow. In kommer amerikanska ljud- och bild- kabeltillverkaren Monster som kommit på att man ska bredda sitt sortiment med en serie hörlurar. –Så hur säljer vi hörlurar? undrar en av slipsarna på Monster. –Genom kraftiga baselement, säger någon bilstereoentusiast som av oklar anledning sitter med vid bordet. –Visst, men hur får vi fart på försäljningen? undrar slipsen igen. –Vi hittar en nu avdankad artist, så det blir billigt, men som fortfarande finns i folks medvetande, så det blir någorlunda effektivt, säger någon annan. –Vi ringer Dr Dre, ropar en tredje i ett överdrivet triumferande tonfall.JL: Och så blev det?ME: Så blev det.

38 NÖJESGUIDEN #11

sandra.hansson@nojesguiden.se

DET ÄR SVÅRT ATT INTE fascineras av hur mycket de riktigt stora kändisarna betyder för den vanliga människan. Ja, jag kan riktigt se hur du rynkar på näsan och tänker “jag bryr mig då fan inte om några kändisar”, men tänk efter nu. Är det inte så att du drog dig till SF för att se Nanny Diaries mest för att Scarlett är så satans upphetsande? Är det inte så att du köpte senaste V istället för en simpel VeckoRevyn bara för att Agyness var så jävla snygg på just det omslaget? Är det inte till och med så att du föredrar att “glömma” läsa morgontidningen för att istället kolla in Posh24 som då och då bjuder på glimtar av Marc och hans senaste boy toy? Även om du envisas med att fortsätta svara “Nej, Sandra, jag bryr mig verkligen inte om kändisar” kan vi ta det från andra hållet. Varför tror du att Mischa har så många Chanelväskor? För att hon betalat dem själv, med sina kladdiga OC-pengar? Knappast. Tror du att att Liv hade burit en Valentino på röda mattan till någon tråkig Samsung-fest i NY om hennes eget guldkort hade fått svida till? Tror du ens att hon hade varit skådis om det inte vore för hennes stormunnade pappa? Då får du nog tänka om. Det finns en anledning till att dessa männi-skor får kläder och accessoarer skickade till sig, och det är för att du, ja DU, lägger märke till dem, och därmed vad de bär samt i vilka sammanhang de befinner sig. Något än mer intressant är hur enkelt dessa kändisar blir dina dagliga hatobjekt. Men oavsett hur mycket du hatar dem, fortsätter du att intressera dig, på ett sätt som nästan verkar lite väl masochistiskt. Det verkar som att du bara kan hantera

deras framgång och nästintill konstanta skönhet genom att dissa dem längs med fotknölarna. Allt för att dina egna mot-gångar och icke-perfektioner ska kunna rättfärdigas med ett paket Ben & Jerry’s. Gång på gång skrivs det om hur tjock Britney är, hur Rihanna ser hemsk ut i sina Balenciaga, hur Mariah behöver en ny stylist, hur fel det är av Kirsten att lämna lägenheten i pyjamasshorts och hoodie. Och detta på ett sätt som säger att de förväntas vara lika perfekta i verkligheten klockan tio på en söndagsför-middag som efter fem timmars make up, perfekt ljussättning och hundra timmars photoshoppande. Jag kan heller inte låta bli att förundras över hur vi anser oss ha rätt till att dissa kändisar, som om det är vad de är till för. Att i magasin, på webbsidor och under fikor öppet dissekera dessa människor, nästan som om det vore rätt åt dem, verkar inte bara vara ditt, utan en stor mängd människors huvudsakliga intresse. “De har själva valt sina yrken” verkar vara det vanligaste försvaret. Men är det inte så att vad som sker egentligen är regelrätt mobbning, med skillnaden att du är så van vid detta sätt att prata att du inte ens lägger märke till det längre? Jag tvivlar ju på att du skulle ha mod nog att gå fram till en nobody på stan, titta denne i ögonen och berätta hur ful du tycker denne är. Så varför anser du dig ha rätten att göra just detta med en människa av känd rang? Är det inte i själva verket så att om du hade sett Britney i sina sweatpants på närmsta 7-Eleven hade du genast ringt alla i din bekantskapskrets för att skryta om hur du “träffat” Britney? Och inte fan skulle du bry dig om huruvida hon var sminkad eller ej. Faktum är, att du inom ett dygn antagligen skulle köpa alla hennes album, sträckkolla på alla live-spelningar på YouTube och ha en stor, inramad Brit-ney-poster hängandes över din säng.

Kändisarna är enligt de flesta till för att dissekeras jäms med fotknölarna, oavsett om det gäller deras religiösa åsikter eller klädval. Men skulle inte du själv skryta om du sett Britney på 7-Eleven? Erkänn – du är lika kändis-kåt som alla andra!

“Men oavsett hur mycket du hatar dem, fortsätter du att intressera dig,

på ett sätt som nästan verkar lite väl masochistiskt.”

#10 NÖJESGUIDEN 29

KAFFE OCH DRÖMMARRingvägen 8, tel:

Från att under knappt två års tid ha hunnit med att vara matbutiken Zingus livs och salladsbaren Joos har nu lokalen

vägg i vägg med Portofino återigen renoverats och bytt koncept. Nu rymmer den ett morgonpiggt kafé med frukost och lunchmöjligheter. Och förutsatt att Nitty Grittys nedläggning genomförs så finns det onekligen ett behov av sådana i kvarteret. Namnet är sprunget ur åttiotals-kultrullen Cock-tail där Tom Cruise agerar bartenderpoet på baren Cocktails & Dreams. Riktigt lika neoromantiskt som i filmen är det inte på detta fik men maten är prisvärd och funktionsduglig. Varma och kalla mackor på ekologiskt osyrat bröd, hembakat fikabröd och frukostmeny hela dagen. Vilket är ganska exakt det man förväntar sig av ett kafé av den här typen. Vi saknar ett par till varma rätter för att det helt ska vara funktions-dugligt som lunchrestaurang och det vore trevligt om getingboet som verkar gömma sig någonstans bakom fönstersoffan kunde tas bort. I övrigt inga otrevliga överraskningar. Tyvärr inte så jätte-många positiva sådana heller. Stora plus ändå för det nymalda presskaffet och en lättmjölks-latte i toppklass. Och ändå en hyfsat lovande start för ett kafé som behövs.Öppet: mån–tor 07–18, fre 07–16, lör–sön 10–16.

REBECCA RISSANEN ÄR 33 år gammal, bor på söder-malm och du hittar henne in action mellan flaskor och glas på softaste förfestbaren Indigo alltsedan öppningen 2000. Hon syntes tidigare på Bistro Boheme som drevs av mamman till Indigos ägare. När hon inte jobbar på krogen stylar och sminkar hon för musikvideos, tv, film och mode. Vad ska man inte beställa på Indigo?

–Den beställning som imponerar minst är när gästen i detta fall oftast innebandykille, beställer en tjejig drink till sin homofobiske polare. Samma typ av gäst vill också bjuda polaren som fyller år på en äcklig drink. Förned-ringsbeställningar är inte roliga. Oftast gör jag inte beställningen eller så gör man en jättegod drink eller en Jack med Cola och säger att många tjejer dricker det här.Vart går du själv helst ut och äter och dricker?

–En standardutekväll för mig börjar på Pet Sounds. Sen en promenad på ciggavstånd till Bröderna Ohlson, yksi kaksi taxi till Riche och avslutar på Spy Bar. Sistnämnda får ett tantrum i höst där jag tänker sitta och virka halsdukar till alla frusna. Ärligt så går jag bara på samma ställen när jag går ut, sällan på nya ställen. Är nöjd och saknar egentligen ingenting i krogstockholm, möjligtvis en svartklubb eller en medlemsbar för krog-personal som man kan gå till efter jobbet. Sen så skulle det behövas ett femställe på söder .

FÄRSKA RAPPORTER har på senaste tiden pålyst vildsvinsstammens explosionsartade tillväxt, inte minst i stockholmsområdet. Den svenska stammen har på ett par decennier gått från några hundra till 80 000 djur och kan om bara några år vara dubbelt så många. Djuret har blivit en plåga för markägare då populationens ökning medfört att stammarna sprider sig allt vidare och vågar sig allt närmare människor. Och helt ofarliga är de inte heller även om arten vanligtvis helst undviker att konfronteras med människor. Detta har gjort att jägar-förbundet nu till hösten satsar på utbildningar i att jaga vildsvin. Förhoppningsvis kanske detta leder till att delikatessen dyker upp på fler av stadens krogars menyer under höst och vinter. Vilds-vin är ett djur som gör sig väldigt bra i till exempel pytt-i-panna eller som stek men funkar alldeles utmärkt i kebaben också. Helst ska dock vildsvinet halstras över öppen eld och förtäras smått bar-bariskt med bara händerna. Gärna med en öl av det kraftigare slaget och en bunden trubadur vid fötterna. Nöjesguiden har förgäves försökt nå Obelix för en kommentar.

“Här vill man att glassen skall smälta. Den skall kännas hemmagjord och naturlig. Jag har haft i förtjocknings-medel i såsen så att den skulle stanna kvar ett tag. Kock är Tove Nilsson från boken Bondens marknad.”

“För att få denna grillkänsla lättare kan man använda soyablandning och pensla på ränderna. Kock till denna bild var Peter Norman.”

“Använd dig av kort skärpe-djup så blir bilden intressan-tare. Tillför färg i form av grönsaker. Lägg upp maten på ett naturligt slarvigt sätt. Peter Norman kockade även här.”

FOTO: HELÉNE PE

38 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 39

Varför och när startade du Style by Mats? –Jag startade min modeblogg i somras eftersom jag tyckte det behövdes en modeblogg med en skön snubbe som frontfigur.Har du en hatkärlek till “riktiga” modebloggar? –Jag har inte riktigt så starka känslor, de är kollegor helt enkelt. Jag ser upp till många av dem som gått före mig och som gjort sig namn och byggt jättelika modebloggar.Din pressbild är ett ripoff av Style by Kling. Hatar du henne extra mycket? –Det är lustigt att de är så lika. I och för sig har vi använt samma designer, nämligen Erik Zetterberg som tidigare jobbat på Nöjesguiden. Elin Kling är en jättehärlig tjej som var tillsammans med en av mina kompisar förut. Vi gjorde en livesändning med henne i somras.Vilken målgrupp har du? –Jag tror att min målgrupp i stort är densamma som för sajten som helhet (framförallt unga vuxna i storstad), men den del av besökarna som är fashionlovers.Vad är din önskeoutfit? –Min absoluta önskeoutfit just nu är ett par bruna jodpurs, lila ridbyxor, grön cashmere-tröja utan något under. Eller om jag får åka till Miami: seglarskor, tennisshorts, piké. Allt i vitt eller pastell.

TÄNK DIG ATT DU promenerar längs med Tokyos gator och plötsligt stöter på en av dina likar. Människan framför dig är inte bara en svensk man liksom du, utan även högst beroende, fascinerad och kåt på klassiska, vita herrskjortor. Ponera att ni tar en fika tillsammans, pratar fetischer i stil med hur många gram du tycker att en perfekt skjorta ska väga, vilka millimeteravstånd det ska vara mellan knapphålen, och vilken vit färg på knapparna som bäst framhäver den vita bomulls-tonen. Era åsikter skiljer sig åt, men det är okej. Ni vet vad som måste göras. Efter ett helt års hårt arbete kommer ni slutligen fram till att den perfekta vita skjortan är en “double spin 80s yarn in weft and 50s yarn in warp, weight 122gr/m2, 100% cotton”. Iklädda var-sitt exemplar av de ynka 100 tillverkade vita undren måste ni komma på ett namn. Ett perfekt namn, till den perfekta skjortan. Ni tittar leende på varandra, och utan ett ord vet ni exakt vad det är ni har producerat: The White Shirt.

SANDRA HANSSON

www.lusensky.com

Trött och ont i huvudet idag igen?Du känner dig kanske trött eller grusig i ögonen efter en hel dag på jobbet utan att förstå varför. Du upplever inte att du ser dåligt eller att du behöver glasögon. Men det kan vara fel. Även bra syn kan ge dig huvudvärk och göra dig onödigt trött. Synsam lanserar därför ett nytt glas. Easy View hjälper ögonlinsen att slappna av. Spänningarna i ögonen minskar och ger dig ett avstressat seende utan någon längre tillvänjningsperiod.

Till sist: Hade vi satt vår logotype på den här annonsen hade du förmodligen aldrig läst den, för du behöver ju inga glasögon... Kom in till oss på Synsam så berättar vi mer!

#11 NÖJESGUIDEN 41

Med avstamp i Birmingham har klubben Back in Time Live sedan millennieskiftet varit den självklara knutpunkten för Commodore 64-entusiaster. SOM BEKANT ÄR C64:ans lättillgängliga avantgardemini-malism inget man direkt snubblar över här hemma, men nyligen hölls Back in Time Live i Stockholm. Bakom arrangemanget och på scen stod Andreas Wallström, som för Nöjesguiden berättar om musiken, mötet med legend-erna och hur man repar.Hej Andreas, Back in time Live var grymt, men hur började intresset för C64? –Det var farsan som 1984 tog hem C64:an med ett gäng spel. Då var den rätt ny i Sverige och jag fick bara spela efter skolan. Det höll väl någon månad, sedan började jag smyga hem på lunchrasterna. 1987 gick jag med i en demogrupp och sedan dess har jag hållit på.Hur har det påverkat dig? –Att vara en del av demoscenen var en otrolig grej för oss som var med. Exempelvis jobbar jag idag med grafisk formgivning, men redan på åttiotalet satt jag och ritade typsnitt och logotyper för grupper som Slash Incorporated, som var en av Sveriges största demogrupper.Men varför just C64? –Det har mycket med ljudchippet att göra. När C64:an kom hade den tre ljudkanaler och det var helt revolutionerande. Andra maskiner hade en, om ens det, och i till exempel Spectrum fanns det bara en bleeper, som lät för jävlig. Det var bara “be-be-be”, sådär. Helt värdelöst! Så det gjorde väl att många föll för C64:an.Hur kom du in på Back in Time? –Back in Time startades av en kompis, Chris Abbot, för åtta år sedan. Han hade släppt en trilogi skivor med C64-musik med samma namn, och kort efter den tredje skivan tog han det live. Alla storheter var där, som Rob Hubbar, Jeff Minter, Martin Galway, Dave Whittaker och en massa andra hjältar från den tiden. Då var det mest att man träffades på ett rum. Det blev så där “I’m not worthy”, och så plåtade man dem ur alla vinklar.Hur hamnade Back in Time Live på Kolingsborg? –Det var min medarrangör John Carehag som pratade med Chris om att ta Back in Time till Stockholm, och när han undrade om jag var intresserad hade jag förstås en miljard idéer. Det skulle finnas C64:or där folk kunde spela med tusentals diskar att välja bland, skärmdumpar från spel och crack-intron som affischer på väggarna och självklart de oförglömliga akterna på scenen. Det skulle verkligen kännas att det var jävligt tufft att tycka att C64 är tufft 2008.

Känner du själv att bit-musiken fått fotfäste i Sverige? –Man kan dela upp den i två delar. Just Back in time Live är ett retroevent. Sedan har vi dem som skriver ny chip-musik, och det finns en del riktigt schyssta artister, fast det var inga av dem som uppträdde på Back in time Live Stockholm. Huvudakten var Jeroen Tel, en gammal C64-musiker som räknas till de fem bästa och fortfarande skriver musik idag.Hur känns det så här i efterhand? –Jag måste säga att det känns förbannat bra. Över 300 dök upp och då har det tidigare som mest varit 170 i England. Det blev ett jädra drag och jag hann förstås njuta under kvällen, men förlänger det nu när jag läser alla kommentarer. Responsen har

verkligen varit överväldigande och gjort det värt sex månaders hårt arbete.Du uppträdde ju själv, hann ni med att repa alls? –Vi sitter alla i olika länder och repade därför via e-mail, alltså skickade filer fram och tillbaka och diskuterade. Tillsammans, alltså på samma plats, hade vi bara 7–8 timmars reptid precis innan eventet. Det är rätt unikt, men säger också rätt mycket om vilka fan-tastiska musiker jag spelar med.

Hur ser det ut framöver? –Nästa projekt heter projekt flickvän. Jag har varit otroligt busy i ett halvår och träffade nyligen en tjej, så där ligger fokus. Annars är tanken att vi med Back in Time ska släppa en dvd. Vi hade ett crew på plats, som filmade och gjorde intervjuer, men om det blir av vet vi först när vi sett materialet. Sedan ska jag jobba mer med c64.com, där vi gör intervjuer med spelutveck-lare och folk som var med i demo- och crackscenen. Hur såg det liksom ut på Ocean Soft? Jag har sju miljarder frågor att ställa och vissa intervjuer har tagit upp till tre år för att det är så my-cket jag vill veta.

JOHAN HALLSTAN

johan.hallstan@nojesguiden.se

BORTSETT FRÅN casual-frieriet och rockrevolutionen måste tandemspelen anses som senare års i särklass största trend. En uråldrig företeelse vars nyrenässans gjort att vi för några timmars gemensam förströelse gladeligen co-oppar oss igenom vilket skitspel som helst. Samtidigt pekar de senaste rönen på att vi egentligen mest av allt vill spela ensamma, fast tillsammans.En upptäckt som Nintendo snuddade vid redan i civilisationens vagga för sju år sedan med Animal Crossing, men som nu har förädlats i och med Electronic Arts nyligen släppta Spore. Bakom Spore finner vi Will Wright, som nog främst får ses som anfader till prefixet “Sim” och fenomenet The Sims. Och tvärtemot den populära uppfattningen gick evolutionistiska Spore aldrig under arbetsnamnet Sims Everything, utan Sim Everything. En hårfin semantisk skillnad som förstås vänder upp och ned på allt, och har skapat huvudbryn hos oinsatta. Vad Animal Crossing touchade på en gång i tiden (och gör fortfarande) var tanken om passiv interaktion, fritt från ansvars-tagande och direkt konfrontation.

Du bodde i samma stad som dina vänner, hade samma bekant-skapskrets, vardagssysslor och möjligheter, men hela grejen var att du aldrig tilläts träffa dem. Däremot kunde en handling bära långtgående konsekvenser för den gemensamma spelvärlden. Varför bonnigt blåögda bybor allt som oftast i sin frånvaro blev lovliga måltavlor för illvilliga attentat och pranks, som exempelvis att få hela sin rabatt uppgrävd av någon perifer spökfigur. Något som alltjämt ledde till stormiga debatter om etik, moral och trädgårdsskötsel. Spore spinner vidare på just den här tråden. Du startar spelet som encellig amöba och slutar någonstans i trakten inter-galaktisk kolonisatör. Däremellan kan man genom att koppla upp sig mot Electronic Arts genpool befolka spelvärlden med bekantas skapelser. Samtidigt som dina vänner saknar direkt inflytande över dessa, matas de med minutiösa rapporter om dessas förfaranden. Som exempelvis små förnöjligheter i stil med att de egna karnivorerna framåt småtimmarna glufsat i sig större delen av din fredligt växtätande flock. Allt är förstås inte av ondo. Sannerligen inte. Oftast promenerar kreaturen mest runt, agerar lite nyfiket och projicerar outtröttligt en del av oss själva. På så vis begåvar Spore spelaren med ett rätt tjusigt, evolutionistiskt gudakomplex, då mina varelser lever i din spelvärld, som dina i min. Där efterlevs spelets regler, utan vårt inflytande. Men vi tar ändå åt oss av äran för deras framgångar, precis som vi slår ifrån oss vid motgångarna. Vi blir aldrig syndabockar i våra små sammanlänkade bubblor, där vi fortsätter att spela ensamma, fast tillsammans.

YAKUZA 2PS2/Sega

Toshihiro Nagoshi gör klassiskt japanskt gangsterdrama i samma ådra som landsmännen Miike Takahashi och Kinji Fukasaku.

STAR TRIGONiPhone/Namco Bandai

De japanska iPhone-bidragen fortsätter att trilla in. Det senaste är ett stycke näpet pyssel från skaparna av Mr Driller.

SPOREPC, Mac/Electronic Arts

Will Wrights experiment sätter hela evolutionen under lupp, från amöba till moderna samhällsvarelser och självfallet med en rejäl dos tilltalande darwinism.

TRENDBAROMETERTOSHIHIRO NAGOSHI. Är visionären bakom Yakuza och en Yu Suzuki för 00-talet.

BEN JUDD. Är världens mest underhållande producent. Lyssna på Top Secret: The Bionic Commando Podcast. Spela Bionic Commando

Rearmed.

ROD HUMBLE. Är spelmakarnas Bruce Wayne. Överhuvud på Sims Studios om dagen, indieguru om natten.

DAVID CAGE. Gör Heavy Rain, som ser sjukt bra ut, men tjatar fortfarande om att spel mest är som porrfilm. Fine, vi fattar poängen, men

tröttnade på liknelsen redan 2005.

AMERICAN MCGEE. Vill så väl, men Grim är fortfarande så avslaget.

BRETT RATNER. Gör film av Guitar Hero – och det är det dummaste vi någonsin hört, typ sämst.

Förutom musiker och arrangör för Back in Time Live är Andreas Wallström också drivande kraft bakom den kombinerade ny-hetsportalen och minneslunden C64.com. Vi bad Andreas om fyra säkra tips.

Remix.kwed.com Här släpps de senaste remixarna och den mer dansanta C64-musiken.6581-8580.com Drivs av en outtröttlig norrman som samplat tusentals låtar från spelen i mp3.X2008 i Holland Hit kommer 200 geeks att vallfärda till scoutstuga och hacka, mitt bland hagar och idisslande kor.Nästa Back in Time Live Äger rum först 2009 och Holland ses som den mest troliga kandidaten.

JOHAN HALLSTAN

“Du startar spelet som encellig amöba och slutar någonstans i trakten

intergalaktisk kolonisatör.”

Reyn Ouwehand

Andreas Wallström

“Vi sitter alla i olika länder och repade därför via e-mail.”

42 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 43

margret.atladottir@nojesguiden.se

DET VAR NÄR JAG LÄSTE Expressen Fredag och lade märke till att bilagans skribent Annika Leone fått titeln “populärkultur-redaktör” som jag hajade till och insåg det. “Populärkultur” är ett mycket, mycket missbrukat ord nuförtiden. Ta till exempel SVT:s nya program Hype med Karin Winther som programledare. Hype är ett halvtimmesprogram för dig som älskar, ja-populärkultur. Med aktuella gäster och inslag rapporterar man om veckans viktigaste händelser inom ämnet.

Jag vill inte vara en sådär mens- och migräntjej nu, så jag börjar med det positiva. Karin Winther är faktiskt bra. Att vara en bra och het programledare är svårt, tro mig, jag har sett misslyck-anden på nära håll. Och helt otroligt så har hon inte blivit färgad av SVT, det vill säga förvandlats till något töntigt och sjukt tråkigt utan lyckats bibehålla sin status som tuff kvinna. Men angående det som ska vara ämnet i programmet, näm-ligen populärkultur: Vilket årtionde befinner vi oss i? Är det fort-farande nittiotalet? Det har känts så hos SVT en väldigt lång tid. Vad ÄR populärkultur nuförtiden? Visst; film, tv, musik och mode är givet. Men vems film, tv, musik och mode? SVT-människans, även känd som Monki-tjejens (Annika Leone i förlängningen)? Varför gör SVT alltid så här, bara tv för en viss grupp i samhället? Populärkulturen tillhör den breda massan, och det vi gillar är inte längre samma som Nöjesnytts redaktion, som faktiskt är samma gäng som gör Hype. Tyvärr. Men det är faktiskt inte de daterade nittiotalsinslagen och färglösa gästerna (Annika Norlin, gäääsp) som gör mig mest ursinnig, utan snarare hur man angriper sina ämnen. Varför blir det inte roligt? En fruktansvärd intervju med Alexander Skars-gård i premiärprogrammet förföljer mig fortfarande, och när Peter Wahlbeck var gäst i det andra programmet men bara såg bedrövlig och ångestfylld ut fick jag nog. Det här är en man som enligt många är roligast i Sverige. Peters ledsna nuna fick mig att tänka steget längre: Under-hållning blir bara tråkigare och tråkigare i Sverige. Ett inslag från klubben RAW med Özz Nûjen i sitt esse bevisade bara min tes. Det var absolut inte roligt. Jag var peppad på Hype till en början. Att man skulle spela in i en snygg bar i Köpenhamn till exempel. Men det räckte inte ända fram och jag får konstatera att Hype inte är min påse chips. Jag kommer dock fortsätta titta på det med tanke på hur snygg Karin Winther är. Sådant kommer man långt med. Innehållsmässigt har jag ju Virtanen + sällskap att roa mig med tills vidare.

STJÄRNOR PÅ ISLördagar kl 20.00, TV4

Iskall cava framför tv:n! Gynning och Berg är så toppen.

VIRTANEN + SÄLLSKAPFredagar kl 21.00, TV8

Jag dog av Ulric Bermsjö i soffan på Gubb. Och att Daniel Nyhlén hade livvakter med sig.

FRINGETorsdagar 21.00, Kanal 5

”Paceys” comeback är kusligt bra hittills.

JAG OCH MIN MAMMA leker ibland Absolutely Fabulous. Jag är alltså Saffy och mamma får vara Edina, en av de absolut sämsta tv-mammorna i hela vida världen. Det är kul. Nu har jag däremot hittat ett nytt mor och dotter-par vi kan leka. Vi måste bara lära oss prata engelska med australiensisk dialekt (”Dingos ate my baby” är så långt jag kommit). Dessutom måste jag börja bära midjekort tröja och mamma någon slags aerobicsoutfit liknande de Cindy Crawford bar i sina träningsvideos. Kath and Kim fick fyra säsonger på australiensiska ABC och har varit en av de största succérna i Australiens tv-historia. Kim, Kaths gnälliga och lata dotter, orkar inte med sin man och hans kärlek till den nyköpta hunden, så hon flyttar tillbaka till mamma. Men Kath har sitt eget liv att ta hand om, sin älskare Kel, sin figur, kvällskurser; ja, ni förstår. Den som inte har kollat så mycket på australiensk tv missar förmodligen en hel del populärkulturella referenser. Själv har jag bara sett McLeod’s Daughters, så det är svårt att hänga med och tycka allt är superkul. Men det gör inget. Jag skrattar så gott ändå. Åt Kims man Brett och hans älskade hund Cujo, som han matar med pommes och låter gosa ner sig i sängen på Kims plats. Åt familjevännen Sharon som kan allt om cricket och som alltid har någon slags skada och som blir så hunsad men ändå är stolt.

Den amerikanska versionen av Kath and Kim med Molly Shannon och Selma Blair i titelrollerna har ett hårt arbete framför sig när de ska försöka få fansen på sida. Det funkade ju för The Office, så man hoppas att även de inser att man måste göra det till sitt eget. För det känns svårt att översätta. Kath and Kim känns så specifikt för sin tid och plats att man egentligen inte alls vill flytta på dem. Man vill ha kvar den diskbänksrealistiska ljussättningen, trots att man får lite ångest av den. Man vill att Kath alltid ska vara för knubbig för sina tights. Och man är lite rädd ju att det ska bli för glättigt och blankt när NBC gör det.

REBECKA WADSTED

Roligt australiensiskt merch finns på www.kathandkim.com. Den amerikanska versionen börjar sändas i USA den 9 oktober.

JOHN ADAMSRegi Tom HooperI rollerna Paul Giamatti, Laura Linney, Tom Wilkinson

Du vill veta hur USA blev självständigt i slutet på 1700-talet? Hoppa ner i en bassäng med en dvd-spelare, remixa en självförvållad hjärnskada med 100

timmar inspelade från History Channel och du reser i tiden a la Eric Cartman. Du vill knarka en dramatisering om det? Då kan, nej, då ska du titta på John Adams, HBO:s nya miniserie om Amerikas andre doldispresident (du kan titta oavsett om du gil-lar historia, South Park eller knark). I det vackra kärleksdramat med sin fru och i sin spattiga och självgoda tolkning av Adams är jättebebisen Paul Giamatti fan-tastisk. När han bugar nervöst tre gånger och får Kung George att börja gråta, då bevisar han Oscar Wilde fel som påstod att patriotism bara är ”de hätskas dygd”. Den karln hade heller ingen teve.

KRISTOFFER VIITA

John Adams visas just nu på Canal+ DRAMA.

ENTOURAGEI rollerna Kevin Connelly, Adrian Grenier, Jeremy Piven

Redan efter den andra säsongen skulle man utan problem kunna hävda att cameo-paraden Entourage tappade udden, och att framgångssagan om

skådespelaren Vincent Chase började kännas allt mer trivsam än edgy. Sedan dess har det knappast gjorts några ansträngnin-gar att hitta tillbaka, utan fokus har snarare skiftat något för att begåva karaktärerna med ytterligare dimensioner. Något som förstås kulminerade när Vince trashade hela sin karriär genom en fat suite-tolkning av Pablo Escobar häromsistens. Den aktu-ella femte säsongen blir således en comebackhistoria av klas-siskt snitt, med små hintar av det oförutsägbara. Samtidigt är den så här halvvägs in så underhållande och skickligt genom-förd att till och med den minsta subplot på den karta som Entou-rage är över Vincent Chases liv omöjligt kan ha lämnats åt slumpen.

JOHAN HALLLSTAN

Entourage säsong fyra visas just nu på Canal+ COMEDY medan säsong 5 visas i USA.

“Men angående det som ska vara ämnet i programmet, nämligen populärkultur:

Vilket årtionde befinner vi oss i? Är det fortfarande nittiotalet?

Det har känts så hos SVT en väldigt lång tid.”

“Kath and Kim fick fyra säsonger på australiensiska ABC och har varit

en av de största succérna i Australiens tv-historia.”

När man blir kär beror det på att en knubbig liten kille som heter Amor skjuter något. Vad skjuter han?

1. ÄrtorX. Pilar2. Älg

Fem vinnare belönas med paket innehållande två biobiljetter, en soundtrack-singel och Superhero Movie på dvd.Maila svaret och din adress till vihookardig@nojesguiden.se

Kärlek 3000 har biopremiär 14 november.Gå in på www.karlek3000.se och se trailer!

44 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 45

NGET ÄR BÄTTRE ÄN när en kär gammal vän hittat hem. Vi är många som följt den bombastiske, blödige, kycklingfobiske och för det mesta djupt pessimistiske tysken Werner Herzog i med- och motgång. Det har inte alltid varit lätt.

Under sjuttiotalet bockade han framgångsrikt av skumma figurer som Nosferatu, Kaspar Hauser och Woyzeck. Det var på den tiden Herzog regelbundet beordrade sin parhäst Klaus Kin-ski att bli torterad av afrikaner och bygga operahus i Perus djun-gler. Efter Fitzcarraldo 1982 följde en ganska sval period av smala dokumentärprojekt som aldrig riktigt nådde ut. En kom-mersiell vändpunkt kunde anas först i och med Min bäste fiende i slutet på nittiotalet, det magnifika Kinski-porträttet som på många sätt blivit skådespelarens officiella eftermäle. (När Kins-kis sjukhusjournaler nyligen offentliggjordes, visade det sig att han var kliniskt schizofren och som enda behandling pumpats full med insulin på en nervklinik i Berlin.) Framgången firade Herzog med att göra sin första spelfilm på 18 år: Invincible, en rakt igenom otittbar soppa av ockultism, nazism och en jättelik finsk bodybuilder. På senare år har det dock varit lättare än någonsin att vara Herzog-fan. Stora frågor som Död, Natur, Besatthet och Männis-kans självbild har visserligen alltid legat och skvalpat i botten av Herzogs filmer. Men det är kanske först nu han har hittat ett sätt att skildra utanförskap och stora drömmar på ett sätt som är angeläget för en bredare publik. Grizzly Man, om den känslige och numera uppätne björnbeskyddaren Timothy Treadwell, blev en braksuccé. Nya dokumentären Encounters at the End of the World kan mycket väl beskrivas som en syskonfilm. Finansierad av The Na-tional Science Foundation har regissören åkt militärplan ner till Sydpolen. Till en början står Herzog mest och gnäller över att den nya miljön är dålig för hans hy och att forskningsanstalten McCurdo Station mest liknar ”en anskrämlig gruvstad”. Men så småningom anar man Herzogs uppdrag. Han vill inte bara bjuda på en provkarta över de nördar, extremturister och själsliga flyktingar som befolkar platsen. Han vill även ge en bild av hur det kommer se ut när framtidens utomjordiska arkeologer åker hit och tar de första spadtagen i en nedsläckt planet. Och här blir

Herzog inte så lite uppspelt. Det är nästan så han gnuggar hän-derna inför tanken på att allt det här en gång ska vara över. Som alltid pendlar Werner Herzog mellan det pastorala (se ovan) och det knastertorrt humoristiska (som när han driver med new age-rörelsen). Det ser jag som hans kanske största tillgång. Utskrivet på papper skulle delar av hans naturlyriska berättarröst säkert te sig genant, men som helhet har Encoun-ters en uppriktighet och barnslig nyfikenhet som är oemot-ståndlig. ”Finns det bögpingviner?”, frågar Herzog en nervös stationsforskare i en scen som andas betydligt mer Ricky Ger-vais än Mitt i naturen. Både trekant och horeri visar sig förekom-ma. ”Men galenskap då? Kan de bli galna?”, fortsätter Herzog. Innan forskaren hunnit svara klipper han över till en ensam pingvin som brutit sig ur flocken och går ”en säker död till mötes”. Det här är inte bara en elegant drift med mysbästsäljaren Pingvinresan. Om Encounters är en allegori över mänsklighetens öde, är det här rent av filmens känslomässiga kärna; mot-svarigheten till scenen i Grizzly Man där Herzog sitter med ex-frun och lyssnar igenom banden där björnen börja kalasa på Timothys kropp. Werner Herzog balanserar gärna på en fin gräns mot det freakiga (och ska man vara riktigt ärlig är det nog därför han viktat om mot dokumentärfilm, där det ju finns en helt an-nan immunitet mot kritik). På Sydpolen finns duktigt med dårar – eller i alla fall folk man sällan stöter ihop med på Prisextra en tisdagkväll. En kvinna som rest från Ecuador till Peru i ett kloakrör. Vuxna män som inte kan uppbåda entusiasm för något annat än weddellsälens själsliv. En före detta lastbilschaffis som berättar målande anekdoter om när en turist blev slaktad med machete av Guatemalas ur-befolkning. Men framför allt är Encounters at the End of the World något så ovanligt som en naturfilm som varken är inställsam eller trädkramarvulgär. Om det ens är en naturfilm. Herzogs agenda är mer oklar. Men personligen skulle jag satsa mina pen-gar på att regissörens kärlek till den majestätiska naturen har fler skäl än de uppenbara. Det handlar inte bara om skönhet och andliga värden. Någonstans anar man en projicering av hans förakt för människans grandiosa självbild. Ett sätt att välja sida. Encounters at the End of the World släpps på import-dvd senare i höst.

Vildmarksteoretikern Werner Herzog har tagit resväskan till Sydpolen. Där hittar han inte bara teorier om vad framtidens aliens kommer att göra med vår kalla, nedsläckta planet utan även en andlig frizon för excentriker och nördar.

ALIEN- OCH LEONARD COHEN-GILLE I SAHARA (1971)

Werner Herzog har aldrig varit någon stor vän av cinema verité. Surrealistiska hägrings-dokumentären Fata Morgana från tidigt sjuttiotal är ett skolboksexempel på den in-ställningen. Här bjuder Herzog på sin egen skapelseberättelse, utifrån Saharaöknens mäktiga landskap och en stillsamt kvidande Leonard Cohen. Herzogs främsta inspiration

sägs vara (önske)tanken om vad hitresande aliens skulle ta sig för med människan och hennes miljö – ett tema som även återkom-mer i Encounters.

KLAUS KINSKIS KAFFE VIKTIGARE ÄN PERUANS LIV (1999)

Det finns många roande och oroande scener i Min bäste fiende, Herzogs oförglömliga skildring av det tumultartade samarbetet med vapendragaren Klaus Kinski. Som många andra är jag svag för Jesussnacket och diskussionen kring Kinskis sätt att lik-som smyga sig på kameran från sidan och

se försöksutsläppt ut. Liksom den säkerligen halvsanna anek-doten om när en peruansk urinvånare i crewet kring Fitzcarraldo blir biten av en livsfarlig orm och Kinski, som för ett ögonblick bestulits på uppmärksamhet, hotar att lämna inspelningen på grund av den otjänliga temperaturen på termoskaffet.

IRONISK SNIPERATTACK AVBRYTER BBC-INTERVJU (2006)

När Grizzly Man under vintern 2006 börjat bli en angenlägenhet för de stora mediahusen träffar Herzog BBC-reportern Mark Ker-mode utanför sin villa i Los Angeles – bara

för att snart ta sig för buken och inse att någon står och pepprar honom duktigt med ett luftgevär. Händelsen har förstås ett up-penbart metavärde; skytten påstås vara ett fan men det är mer oklart om han ville visa hur rätt Herzog har om grundtillståndet i världen (“kaos, fientlighet och mord”) eller bara få lite kittlande air time. Skottlossningen har också blivit YouTube-legendarisk genom Herzogs lakoniska svar på bruten engelska: “Oh, some-one is shooting at us. We must go”.

TRE TREVLIGA WERNER HERZOG-MINNEN

“TILL EN BÖRJAN STÅR HERZOG MEST OCH

GNÄLLER ÖVER ATT DEN NYA MILJÖN ÄR DÅLIG FÖR HANS HY OCH ATT

FORSKNINGSANSTALTEN MCCURDO STATION MEST LIKNAR ‘EN ANSKRÄMLIG

GRUVSTAD’. “

“FINNS DET BÖGPINGVINER?“

46 NÖJESGUIDEN #11

niklas.eriksson@nojesguiden.se

julia.skott@nojesguiden.se

eap@nojesguiden.se

FINFANTASYBERÄTTELSEN OM NARNIA: PRINS CASPIANRegi Andrew Adamson

Det är läckra landskap och storvulna stridsscener som gäller när syskonen Pevensie återvänder till Narnia och

upptäcker att århundraden har gått och (skäg-giga och brytningstalande) telmariner invad-erat och försökt utrota alla magiska invånare. Pampig fantasy med hög kvalitet i nästan alla avseenden, och Eddie Izzard som kaxig mus-riddare. Vad mer behöver man? JS

FAMILJEMIDDAGCOUSCOUSRegi Abdellatif Kechiche

Kechiches nya Venedig-favorit ger prov på hur oförfalskad film verkli-gen kan bli när den görs av folk som

kan sitt hantverk in absurdum, detta trots de många skådespelardebutanterna. Couscous berättar om den arabiske invandraren Slimanes underdog-dröm om att öppna en restaurang i den sydfranska hamnstaden Sète, där han har en stor och utspridd familj. Målet är konkret men resan dit strävsam. Under dess gång spelas ett starkt etnisk minoritetsdrama upp om kärlek, familjelojalitet och självuppoffring. Men be-hövde det vara så jävla långt? EAP

FLYGANDE ACTIONFORBIDDEN KINGDOMRegi Rob Minkoff

Den urgamla historien om den ut-frysta ynglingen som hamnar i en annan tid och värld och måste hitta

sin väg tillbaka, får här utspela sig i några av den kinesiska mytologins och litteraturens största berättelser – via Boston. Unge Jason måste med en mystisk stav hjälpa till att befria Apkungen och förstås lära sig lite om sig själv. Med Jet Li, Jackie Chan och ett antal andra Hong Kong-stjärnor flygandes i trådarna blir det läcker färgstark action och klassisk saga på en gång. JS

SERIESEQUELHELLBOY II: THE GOLDEN ARMYRegi Guillermo del Toro

Det bästa med Hellboy har alltid varit att han är – ja, inte mänsklig då. Men att han är lika delar rövspar-

kande freakjägare och temperamentsfull själ. Del Toros uppföljare kör stenhårt på det, och är en skön balans mellan toksnygg, fartfylld serie-action och känslosås. Det är lite Sex and the City för nördar, kanske. Med fantasimonster istället för skor. Och Ron Perlman är en uppen-barelse i djuprött. JS

NATURROMANTIKINTO THE WILDRegi Sean Penn

Penns frisinnade tolkning av Jon Krakauers reportagebok om ynglin-gen som 1992 svalt ihjäl i Alaska,

har tydliga samhällskritiska tendenser, men

räds inte att problematisera dem. Den explosive Christopher McCandless, dynamiskt spelad av Emile Hirsch (Alpha Dog), läser Thoraeu och idealiserar naturen som renande motvikt till civilisationen, bara för att slutligen gå under i vildmarken. Into the Wild berör, inspirerar och upprör likvärdigt. EAP

KAMPSPORTSFABELKUNG FU PANDARegi Mark Osborne

Kärnan här är gammal skåpmat (losern som övervinner sina hinder genom vägledning från vis, äldre

man), men inramningen gör att man köper hela paketet. Animationen är briljant och upplägget av en fabel i det forntida Kina är visuellt tack-samt. Jack Blacks slackerröst är idealisk för filmens huvudroll och antihjälte Po, en över-viktig, kung fu-fixerad panda som arbetar i en nudelbar. Dustin Hoffman som mästaren och eldräven Shifu och Angelina Jolie som den akro-batiska Tigress, är helgjutna. Passande både för 00-talsbarn som tjuvtittat på Crouching Tiger, Hidden Dragon och äldre som kan alla referenserna. EAP

SOCKERSÖT METAACTIONSON OF RAMBOWRegi Garth Jennings

Michel Gondrys Be Kind Rewind från i våras bär på ett tydligt tematiskt släktskap till Son of Rambow, som

hade premiär på Sundance redan i januari 07. Båda filmerna är metapräglade hyllningar till människan och filmkonsten, även om de har olika tillvägagångssätt. Största skillnaderna är att Jennings inte är lika neurotiskt namedrop-pande som Gondry, samt att det här fokuseras mer på personporträtt och relationernas trovär-dighet. Detta gör att handlingen når hjärtat mer än den populärkulturellt välmatade hjärnan. Son of Rambow är en kärleksfull pojk-buddy-dramedy om utanförskap och vänskap, samt en osund fascination för Rambo. EAP

DEPRAVERADE MANSBEBISARSTEP BROTHERSRegi Adam McKay

I en tid där den amerikanska film-marknaden svämmar över av absurda komedier om manliga überloosers,

krävs det mycket för att få konceptet att lysa på nytt. Receptet är kombon Will Ferrell, John C Reilly och Adam McKay. Två skådespelare och en regissör vars vägar senast korsades i Talladega Nights; The Ballad of Ricky Bobby. Ferrells och Reillys genompubertala, porr-läsande 40-årsslackers som ännu inte flyttat hemifrån utgör en sorts extrem mutation av genren. Detta är sjukt och underbart. Inget skämt är för grovt, ingen nivå är för låg och äckelskratten avlöser varandra. EAP

DYSTOPISK PLÅTBURKSROMANTIKWALL-ERegi Andrew Stanton

Pixar har blivit synonymt med es-tetiskt fulländad familjeanimation där intrikata vuxenreferenser får en

gullig visuell inramning. Men med Wall-E tar

Finding Nemo-regissören Andrew Stanton ett kliv till en nivå där ingen förut har satt en ani-merad mainstreamfot. Wall-E utgör genom sin mix av genrer (stumfilm, äventyr, avantgarde, romcom, drama och sci-fi), en alldeles egen kategori. Det är lika mycket en berättelse om förälskelsen mellan skräpsamlarroboten Wall-E och den högteknologiska robotinnan Eve, som ett dystopiskt porträtt av människans hantering av jorden. Och den första, dialogfria halvtim-men kan bara kallas för stor konst. EAP

BARN I SPÖKHUSBARNHEMMETRegi J.A. Bayona

Den föräldralösa Laura beslutar sig i vuxen ålder för att med sin man och adopterade son återvända till det

tomma barnhem på Spaniens nordkust där hon växte upp, för att starta ett vårdhem för barn. Dum idé, Laura. Referenserna frodas i denna konstfulla dramaskräckis om försvunna barn, spöken och förtvivlad föräldrakärlek. Lyckligt-vis är det betydligt mer Don’t Look Now än The Others. Kalla kårar i magisk realistisk anda. Barnhemmet är Bayonas långfilmsdebut, men det stilistiska avtrycket från producenten Guillermo del Toro (regissör till bland annat Pans labyrint), är tydligt. EAP

DECKARDOKUMENTÄR BEDRAGAREN Regi Åsa Blanck & Johan Palmgren

Blanck & Palmgren satsar hårt i en skröneliknande dokumentär om Z, bedragaren som snillat till sig pengar

och status över hela världen. Filmens problem uppstår då de inte riktigt bestämmer sig för vilken historia de berättar – är det en deckar-gåta, en jakt på sanningen; eller handlar det om de människor som trots tomma bankkonton minns Z med något som liknar ömhet, som skrattar åt äventyret de ändå fick uppleva? Klip-pning och grafik håller farten igång även när rytmen hackar. JS

NYTT ÅTERBESÖKBRIDESHEAD REVISITEDRegi Julian Jarrold

Anglofili är en farlig kraft. På samma sätt som det krävs ett ohyggligt mod för att 2008, låt säga, anmärka på

dialogen i Withnail and I eller sätta på sig Tommy Coopers fräckis-fez, så är det förstås förenat med livsfara att röra Brideshead Revisited. Evelyn Waughs lika mästerliga som anti-moderna closeted gay-klassiker och BBC:s kvartalslånga tv-serie från tidigt åttiotal har här blivit till två ganska puttertrevliga timmar under parollen (håll i er nu!) “a heartbreaking romantic epic”. Kanske borde jag ta på mig puristkostymen och rasa över hur platt Charles Ryders och Julia Flytes till sist exekverade romans på ett kryss-ningsfartyg skildras. Filmversionen ska ha en eloge för att den inte retrospektivt går och städar i Waughs åsiktspaket – åtminstone privat en smärre provkarta över klasskomplex, pres-tige, antisemitism, religiös ortodoxi och pato-logiskt självhat. Det här är en hyggligt roman-trogen update, mer försöker den inte vara. NE

HALVSVART KORVSTOPPNINGTHE DARK KNIGHTRegi Christopher Nolan

Det må vara cyniskt att se Heath Ledgers bortfall som den ultimata PR-kampanjen, men det är precis

vad det kom att bli. Genom vetskapen om skådespelarens eget själsliga mörker blir hans porträtt av Jokern naturligtvis ännu obehagli-gare, ännu en nyans mer psykotiskt. Men även utan denna tragedi skulle det vara Jokern som gör The Dark Knight till en riktigt “dark” film. Därutöver är det lång väg till mästerverket Batman Begins, som andas modern film noire i allt från karaktärsutveckling till de Jean-Pierre Jeunet-liknande stadssymfoniska bilderna av Gotham City. Uppföljaren vill för mycket, med för mycket blottade muskler. Man häpnar, fångas och hisnar. Och blir alldeles matt. EAP

COUSCOUS Regi Abdellatif Kechiche

Mustig och sann world cinema för den relations-hungrige.

STEP BROTHERS Regi Adam McKay

En hysterisk maxdos av perverterad, manlig infantilism.

BURN AFTER READING Regi Joel och Ethan Coen

Clooneys överspända detaljskådespel är lika skickligt som asroligt.

MARGOT AT THE WEDDINGDVD

En double feature på temat bitterljuvt. Familj... ONCEDVD

...och första kärleken. HELLBOY 2: THE GOLDEN ARMYRegi Guillermo del Toro

POW! Boom! Kittens! (Man kan inte vara bitter-ljuv jämt.)

ENCOUNTERS AT THE END OF THE WORLDRegi Werner Herzog, import-dvd

Herzog har för gott bytt ut de enbenta baltiska diskuskastarna mot ekologi och bildprakt. Jag älskar det.

NEVER APOLOGIZERegi Mike E Kaplan

Alla filmer där Malcolm McDowell berättar om sin gode vän Lindsay Anderson har en fast plats på den här listan. Var dock beredd med Ginseng-flaskan under de segaste talking heads-partierna.

STEP BROTHERSRegi Adam McKay

Har kvar lättheten som hade behövts mer än något annat i vännernas missriktade Tropic Thunder.

Berättelsen om Narnia: Prins Caspian

Forbidden kingdom

Wall-E

Son of Rambow

46 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 47

KRISARTAD SKOLGÅNGHÅLL MIG HÅRT, LÅT MIG GÅRegi Kim Longinotto

Prisbelönta dokumentärfilmaren Kim Longinotto är känd för sina närgångna skildringar av det mänskliga varats

olika skepnader. Håll mig hårt, låt mig gå är in-get undantag, men kan vara en av hennes mest krävande filmer – både för henne själv och för åskådarna. Med fly on the wall-perspektiv följer hon den kaotiska vardagen på internatskolan Mulberry Bush i Oxford, dit barn med ”särskilda behov” slussats efter att vanliga skolor kastat ut dem. Det är närmare två timmar av gallskrik, spottloskor och svordomar. Men även kärlek och hopp. Rörande, viktigt och otroligt ut-mattande. EAP

GRANNSAMVERKANLA ZONARegi Rodgrigo Plá

Att mäkta med både en hård, effek-tiv thriller och en någorlunda fungerande klassanalys i sin debut-

film är få förunnat. La Zona utspelar sig i ett välmående gated community, precis på randen mot Mexico Citys vidsträckta slum, via ett in-brott. Tre underklassungar tar sig in i ett La Zona-residens, dödar en tant, men hanteras sedan av vakterna – och i filmens moraliska centrum – även av områdets invånare. La Zona är en ojämn historia. Bitvis skildrar den kollektiv-ets ansvar och blodtörst med närmast M-preci-sion. Samtidigt finns det en märkligt osmält mora-lisk botten som gör att man ibland undrar om Plá är riktigt säker på vad som diskuteras. NE

MAMMUSIKALMAMMA MIARegi Phyllida Lloyd

Ja, det är smetig musikal med fåniga visuella skämt och antydningar, där alla spelar över. Men det spelar lik-

som ingen roll – alla är så innerliga och upprik-tiga att man smittas och glömmer sina ironiska sidor. Det är som låtarna själva – man sjunger med vare sig man vill eller inte. (Förutom när Pierce Brosnan kommer igång, då vill man bara stoppa fingrarna i öronen.) JS

SECURITAS-GOREMIRRORSRegi Alexander Aja

Franske prestigekultursonen Alexan-der Aja (mamman filmkritiker, pap-pan regissör) verkar ha bestämt sig

för att det är karga olustthrillers på amerikansk mark som gäller. Efter The Hills Have Eyes tar han här en titt på ondskans mekanismer från ett lite mer, vad ska vi säga, pragmatiskt perspektiv. Säkerhetsvakten Kiefer Sutherland, far i en familj vars enda övriga medlem jag på rak arm känner igen är den lilla Felicity-personen Amy Smart, får påhälsning av en fientlig kraft som penetrerar ett museum via speglar. Ni som ogärna utsätter er för annat än kravmärkt Noah Baumbach-underhållning lär inte se någon direkt utveckling i Alexander Ajas kirurgistinna karriär. Fansen däremot, och de är många, ser redan en naturlig arvinge till Wes Craven. NE

SEX OCH SKORSEX AND THE CITYRegi Michael Patrick King

När the fashionable four tar steget till stora duken och längre format har allting blivit större, på gott och

ont. Vissa karaktärsdrag tål inte sådana över-drifter – och av hundratalet klädbyten var det egentligen kanske en tjugondel som behövdes. Men de som går och ser filmen förlåter nog ändå det mesta för att Carrie är tillbaka. Det borde inte filmmakarna litat så mycket på. JS

LOACH MINUS SENILDEMENSSOMERS TOWNRegi Shane Meadows

Vi har länge talat oss varma för ang-lo-utforskaren Shane Meadows på de här sidorna. Numera har hans ut-

tryckssätt, ett slags djupt kärleksfull social-realism med svarta kanter, blivit så noga ut-mejslat att man omedelbart känner igen det. Somers town är den första film där Meadows verkligen haft en betydande kommersiell succé att försvara (This is Enland). Det verkar inte bekommit honom det minsta. Ja, det skulle i så fall vara att han tagit bussen från sitt pålitliga Nottingham till titelns wasteland-område i Norra London. Samma sak har Midlands-rym-ligen Tomo gjort och när denne inleder en vän-skap med polske construction worker-sonen Piotr skapas en liten, vackert gråskaletecknad subvärld som bland annat involverar klassan-alys, bajsa i plastpåse och stillsamt kultiverade kärleksförklaringar. En korsning mellan Jar-musch och Helan och Halvan, menade någon. Jag är böjd att hålla med. NE

ASIATEXPORT BANGKOK DANGEROUS Regi Danny Pang, Oxide Pang

De glasögonförsedda och mycket vänliga bröderna Danny och Oxide Pang, thailandsgangsterfilmens The

Proclaimers, har väntat länge på det här. När Bangkok Dangerous dök upp 1999 stod de amerikanska produktionsbolagen inte direkt i kö för att göra remakes på denna dövstumma thailändska hit (bröderna är födda i Hong Kong, men verksamma i Thailand). Nu gör de det. Och då det är Nicholas Cages produktionsbolag som står för fiolerna och då det inte gynnar businessen att gå runt och vara dövstum så har man nu istället gjort Cages flickvän dövstum. I övrigt har Pang-bröderna här tecknat en likar-tad bild av stadens undre värld och då fram-förallt utsiktslösa män som trängs bland stripp-klubbar, blodpölar och ensamma tv-dinners. För min del är det här alltför stiliserat i en redan trött genre. Därmed inte sagt att jag inte kan se att det är konsekvent utfört. NE

KOSTYMDRAMADEN ANDRA SYSTERN BOLEYNRegi Justin Chadwick

Ett maffigt kostymdrama fullt av in-triger och passion. Och det handlar om historiska personer, så mycket bättre.

Boleyn-systrarna i fråga var Henrik den åttondes älskarinnor, och en av dem lyckades bli hans fru efter att ha manipulerat bort fru nummer ett. Det är, som sagt, maffigt – vackert kostymerat och filmat, och fullt av storvulna känslor, men de griper en inte som det är tänkt. JS

SPIONKOMEDIGET SMARTRegi Peter Segal

Pastischer på spiongenren kan vara vanskligt – och ännu svårare när en del av humorn bygger på TV-origi-

nalet. Det är småroligt, men ibland lite an-strängt. Kontorsråttan som drömmer om att bli agent och får ta över när alla andra blir avslö-jade misslyckas lite för ofta, lite för mycket. Det hade gått att göra subtilare – men det duger. Steve Carell och Anne Hathaway har ett char-migt samspel med en trevlig twist på ålders-skillnaden – och på ett dansnummer. JS

TRÖTT ACTIONARKEOLOGIINDIANA JONES OCH KRISTALLDÖD-SKALLENS RIKERegi Steven Spielberg

Det har gått två decennier sedan den senaste filmen om Dr. Henry Walton Jones våghalsiga strapatser. Då

svingade han piskan bland nazister i jakten på den heliga graalen. När den världsvane macho-arkeologen nu återvänder till den vita duken har tiden tagit ut sin rätt. Året är 1957 och det kalla kriget råder. Fienden har bytt skepnad från nassar till ryssar. Cate Blanchett fullkomligt äger som huvudskurken, den fantastiskt skru-vade KGB-agenten Irina Spalko. Tyvärr känns den till åren komne Harrison Ford ganska mal-placerad i sin äventyrarroll och historien är på sina håll lika krystad som den svenska titeln. EAP

GUBBGODHETIT’S A FREE WORLDRegi Ken Loach

Ken Loach och jag hade en någor-lunda meningsfull relation fram till 1996. Det var då han plötsligt

bestämde sig för att kasta de rika gråtonera överbord (Family Life! Riff Raff!) och istället ägna sig åt relativt oriskabla godhetsuppvisn-ingar som får pris i Cannes. För It’s a Free World, en knaggligt illustrerad skildring av ex-ploaterade invandrarknegare och den brittiska politik som lett fram det hela, prisades han för all del i Venedig. Men den visar ändå med all önskvärd tydlighet att Loach skulle göra betyd-ligt större nytta på ett universitet eller en grävredaktion med ordentliga resurser. NE

HUMMUSHUMORJIDDRA INTE MED ZOHANRegi Dennis Dugan

Det är lite otippat att en film som främst bygger på fördomar, och idén att Israel ligger tjugo år efter resten

av världen, också lägger in ganska allvarligt menade kommentarer om konflikten i Mellan-östern. Men det räddar inte Sandlers avhoppade kontraterrorist eller hans egensinniga skrev. Det tar liksom aldrig slut – smärtsamt dåliga sexskämt och diskosekvenser haglar tills man bara vill ta en tupplur. JS

NOSTALGI SUMMER OF THE FLYING SAUCER Regi Martin Duffy

Det här är brittisk barn-tv utdragen till en en och en halv timmes något förvirrad historia om nydanade hip-

pies och utomjordingar och tonårsförälskelse

och xenofobisk misstro i en liten irländsk by. Det enda som är mer intetsägande än historien är den minimala och fullkomligt meningslösa ramberättelsen, som mest verkar ditstoppad i efterhand för att motivera den djupa berättar-rösten. JS

THE MOTHER OF ALL PARODITROPIC THUNDERRegi Ben Stiller

Tropic Thunder kan mycket väl bli den första Stiller/Black-anrättningen där diskussionen omkring är mer

givande än själva filmen (låt oss säga vad “par-odi” kan vara och egentligen är bra för). Det är förstås ett bedrövligt betyg. I ett försök att göra århundrates fetaste send-up (100 miljon-er dollar och ett lydigt Hollywood-maskineri) har man prioriterat bort sketchglöden till förmån för koherens och dramaturgiskt mus-kelbygge. Tropic Thunder – för den som missat de bitvis geniala fejktrailrarna där Jack Black skojar i The Fatties: Fart 2 – följer alltså en grupp narcisstiska, borderline-diagnostiserade eller bara allmänt jobbiga skådisar som ska göra ett Vietnam-epos, men istället hamnar i fullskaligt krig. Någonstans på pappret anar jag ett mästerligt teoretiskt bygge, och jag borde förstås stå med koskällan i handen. Tyvärr är det något som gått förlorat på vägen. Tropic Thunder innehåller säkert ett 20-tal scener som är hysteriskt roliga att återberätta i all sin självreflexiva briljans. Men jag kommer inte på många som är värda att se. NE

NÄTVERKSFLOSKLERBEN XRegi Nic Balthazar

Om ens enda branschmerit är att man spelat okrediterad reporter i en brylcremésdokumentär från mitten

av 90-talet, ska det förstås mycket till för att man plötsligt ska slå till med Belgiens Oscars-bidrag. Det är vad debutanten Nic Balthazar mäktat med, och så långt lyfter jag på hatten. Ben X, om en autistisk yngling som maniskt spelar online-spel istället för att bli pissad på på skolgården, är tyvärr bitvis plågsamt ojämn. Finurligt korsberättande mellan digital och an-alog verklighet blandas med en direkt parodisk gestaltning av utanförskap. På amerikansk mark brukar man vara tokig i den här typen av platt euro-exotism. Själv sätter jag mig hellre nere på Zkills och insuper atmosfären. NE

Mamma mia

Mirrors

Somers TownIndiana Jones och kristalldödskallens rike

Tropic Thunder

48 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 49

–VI ÄR EXTREMT TRÖGSTARTADE. Så sammanfattar Ebbot grunden för The Soundtrack of Our Lives skapande, och kanske för hela deras existens. Han säger det för att beskriva hur det var att börja jobba ihop igen efter fyra års paus, och som om orden inte vore tillräckligt visar bandet upp det både en och två gånger när Nöjesguiden träffar dem. Vänliga och tillmötesgående är de, inte tu tal om saken, men de är också misstänksamt avvaktande. Fotografens idé om bilkra-sch övervägs noga, men efter en trevande inledning piggnar de till och poserar allt muntrare. På samma sätt förhåller sig Ebbot och Fredrik Sandsten till fiskandet efter skandalöst festande under vårt samtal, till att börja med ovilligt, men allteftersom mer och mer entusiastiskt. Först avhandlar vi dock Communion, det kommande albumet. –Tanken var att nästa skiva skulle vara Origin Vol 2, en sorts feminin partner till Vol 1, men det blev så förutsägbart och tråkigt. Så vi beslöt att skjuta upp den ytterligare en platta. Skivbolaget ville till och med att vi skulle ge ut en Best of. Hur hemskt hade inte det varit? Sånt luktar loser lång väg, slår Ebbot fast. Tjogofyra låtar skulle kunna leda till suckar om bristande re-digeringsförmåga och utdragna flumexcesser. Men att döma av de nio låtar bandet läckt till journalister är det snarare koncen-trerat och vasst, och kanske viktigast av allt ett lyckat försök att röra sig utanför sina vanliga ramar. Bandets klassiska ingredi-enser finns givetvis där – rockriff, The Who och psykedeliskt. Och dessutom de där mäktiga crescendobyggena som bandet är världsmästare på. –Det är ju det som är vår botten, och jag hoppas att vi lyckas bibehålla någon sorts identitet. Och crescendon är ju skönt, sådana partier ser man verkligen fram emot när man spelar live. Men de delarna får nu sällskap av elektroniskt oväsen, gitarr-jazz och renässanspop. –I Utopia och The Ego Delusion kan jag känna att vi ger oss ut i ny terräng rent rytmiskt. Och Second Life Replay låter lite 1200-tal, lite gregorianskt. Den är en av mina favoriter. Men an-nars gäller det bara att få till en låt så bra som möjligt, och skulle det innebära någon ny riktning så – kul!

Fredrik Sandsten instämmer. –Det som är så kul är att musiken skapar sig själv. Plattan födde sig själv och det var bara att ta emot. Vi kom in i ett så skönt flöde. På förra albumet hade vi en massa press på oss från skivbolaget, att skriva si och så eller att låta si eller så. Hur reagerar ni på den sortens press, sätter ni klackarna i backen då? –Det var ju en ganska utdragen process, suckar Ebbot. Beslutet att göra två Origin-plattor var ju inte vad vi ville. Det hade varit skönt att göra en lång och ganska stor skiva av det, och just då kändes det inte särskilt kul att tvingas dela upp det. När det är så uppe i varv känns det inte bekvämt. Hur viktiga är texterna? –För mig är de skitviktiga. Jag ska ju sjunga låtjävlarna i tusen år, och då gäller det att texterna har något eget underhåll-ningsvärde för mig. Då går det inte att bullshitta.

Ryktena om turnéstrapatser och festande är inte lika överväl-digande runt The Soundtrack of Our Lives som de var om Ebbots legendariska Union Carbide Productions. Men bandets fester i en gammal industrilokal utanför Göteborg är omtalade för sin omtumlande partynivå, och nyss syntes Ebbot massakrera ett piano i den Division of Laura Lee-video han regisserat. –Jag hade spelat in den långt innan, men visste inte vad jag skulle använda filmen till. Det fanns ett piano som jag inte ork-ade bära ut, så jag slog sönder det med en yxa och filmade skiten. Sen kom Division of Laura Lee och frågade om jag ville göra en video. ”Jamen, den är redan klar”, svarade jag, och så fick de den. –När det har hänt att vi slagit sönder instrument har vi gjort

det av frustration och aggression, inte efter någon planering. Jag har sönder saker hela tiden, av misstag, eftersom min fin-motorik inte är riktigt som den ska, suckar Ebbot. Men det är ju alltid kul att släppa allting ibland, på riktigt. Tidigare, i mitt förra band, var det ju så att saker skulle gå sönder. Fläktsystem och sånt. Då skulle det vara så att ambulanser kom och hämtade oss. Den sortens liv har man ju levt, och det skulle ju kännas rätt töntigt att försöka återskapa. –Men det är klart, jag har väldigt svårt att varva ner efter en spelning, och då är det lätt att man ramlar dit i någon sorts kon-stant partyrus. Jag är ju inte den som dragit mig för något, eft-ersom jag är nyfiken. Fredrik konstaterar att eftersom hela bandet är sociala till sin personlighet är det nära till utgång och partaj. –Det är inget konstigt med det. I början var det ju fest hela tiden. Vi stack ut på turné och festade, och sen, oj, då var det en spelning mitt i innan man kunde fortsätta festa. Att resa med Oasis måste innebära en hel del vilt festande? –De var ganska lugna, det var snarare vi som drog igång dem. Men uppstår en social skön vibb är det klart att det visar sig i festandet. Man hetsar varandra när man åker med Bob Hund eller Silverbullit, och då är det klart att det blir en del fes-tande. Det är enbart skitkul tycker jag. När Ebbot ska välja ut sina mest hedonistiska stunder i ban-det tvekar han inte en sekund. –Glastonbury var ett sånt. Jag gick runt med brutet ben en hel vecka utan att märka det. Det var beyond allting. Och första USA-turnen var också en toppnotering angående överdrifter. Men det går lite i vågor, tror jag, och i nio fall av tio är det inte det minsta destruktivt. Det är ju kul att röja ibland. Kanske ett festtips till våra läsare? –Se till att du har en tillräcklig arsenal, för man vet aldrig vad som ska hända. Det är som att fjällvandra, se till att du har så att det räcker åtminstone en dag.

XDet sägs att sönderslagna hotellrum, sexchocker och spritåknarkfester hörde sjuttiotalets artister till. Men är det verkligen bara yoga, kabbala och rökelsekar som gäller för dagens stjärnor? Vi kollade av med The Soundtrack of Our Lives, Hästpojken och Kings of Leon.

“JAG HAR SÖNDER SAKER HELA TIDEN, AV MISSTAG, EFTERSOM MIN

FINMOTORIK INTE ÄR RIKTIGT SOM DEN SKA VARA.”

”JAG GICK RUNT MED BRUTET BEN EN HEL VECKA UTAN ATT MÄRKA DET.”

#10 NÖJESGUIDEN 29

KAFFE OCH DRÖMMARRingvägen 8, tel:

Från att under knappt två års tid ha hunnit med att vara matbutiken Zingus livs och salladsbaren Joos har nu lokalen

vägg i vägg med Portofino återigen renoverats och bytt koncept. Nu rymmer den ett morgonpiggt kafé med frukost och lunchmöjligheter. Och förutsatt att Nitty Grittys nedläggning genomförs så finns det onekligen ett behov av sådana i kvarteret. Namnet är sprunget ur åttiotals-kultrullen Cock-tail där Tom Cruise agerar bartenderpoet på baren Cocktails & Dreams. Riktigt lika neoromantiskt som i filmen är det inte på detta fik men maten är prisvärd och funktionsduglig. Varma och kalla mackor på ekologiskt osyrat bröd, hembakat fikabröd och frukostmeny hela dagen. Vilket är ganska exakt det man förväntar sig av ett kafé av den här typen. Vi saknar ett par till varma rätter för att det helt ska vara funktions-dugligt som lunchrestaurang och det vore trevligt om getingboet som verkar gömma sig någonstans bakom fönstersoffan kunde tas bort. I övrigt inga otrevliga överraskningar. Tyvärr inte så jätte-många positiva sådana heller. Stora plus ändå för det nymalda presskaffet och en lättmjölks-latte i toppklass. Och ändå en hyfsat lovande start för ett kafé som behövs.Öppet: mån–tor 07–18, fre 07–16, lör–sön 10–16.

REBECCA RISSANEN ÄR 33 år gammal, bor på söder-malm och du hittar henne in action mellan flaskor och glas på softaste förfestbaren Indigo alltsedan öppningen 2000. Hon syntes tidigare på Bistro Boheme som drevs av mamman till Indigos ägare. När hon inte jobbar på krogen stylar och sminkar hon för musikvideos, tv, film och mode. Vad ska man inte beställa på Indigo?

–Den beställning som imponerar minst är när gästen i detta fall oftast innebandykille, beställer en tjejig drink till sin homofobiske polare. Samma typ av gäst vill också bjuda polaren som fyller år på en äcklig drink. Förned-ringsbeställningar är inte roliga. Oftast gör jag inte beställningen eller så gör man en jättegod drink eller en Jack med Cola och säger att många tjejer dricker det här.Vart går du själv helst ut och äter och dricker?

–En standardutekväll för mig börjar på Pet Sounds. Sen en promenad på ciggavstånd till Bröderna Ohlson, yksi kaksi taxi till Riche och avslutar på Spy Bar. Sistnämnda får ett tantrum i höst där jag tänker sitta och virka halsdukar till alla frusna. Ärligt så går jag bara på samma ställen när jag går ut, sällan på nya ställen. Är nöjd och saknar egentligen ingenting i krogstockholm, möjligtvis en svartklubb eller en medlemsbar för krog-personal som man kan gå till efter jobbet. Sen så skulle det behövas ett femställe på söder .

FÄRSKA RAPPORTER har på senaste tiden pålyst vildsvinsstammens explosionsartade tillväxt, inte minst i stockholmsområdet. Den svenska stammen har på ett par decennier gått från några hundra till 80 000 djur och kan om bara några år vara dubbelt så många. Djuret har blivit en plåga för markägare då populationens ökning medfört att stammarna sprider sig allt vidare och vågar sig allt närmare människor. Och helt ofarliga är de inte heller även om arten vanligtvis helst undviker att konfronteras med människor. Detta har gjort att jägar-förbundet nu till hösten satsar på utbildningar i att jaga vildsvin. Förhoppningsvis kanske detta leder till att delikatessen dyker upp på fler av stadens krogars menyer under höst och vinter. Vilds-vin är ett djur som gör sig väldigt bra i till exempel pytt-i-panna eller som stek men funkar alldeles utmärkt i kebaben också. Helst ska dock vildsvinet halstras över öppen eld och förtäras smått bar-bariskt med bara händerna. Gärna med en öl av det kraftigare slaget och en bunden trubadur vid fötterna. Nöjesguiden har förgäves försökt nå Obelix för en kommentar.

“Här vill man att glassen skall smälta. Den skall kännas hemmagjord och naturlig. Jag har haft i förtjocknings-medel i såsen så att den skulle stanna kvar ett tag. Kock är Tove Nilsson från boken Bondens marknad.”

“För att få denna grillkänsla lättare kan man använda soyablandning och pensla på ränderna. Kock till denna bild var Peter Norman.”

“Använd dig av kort skärpe-djup så blir bilden intressan-tare. Tillför färg i form av grönsaker. Lägg upp maten på ett naturligt slarvigt sätt. Peter Norman kockade även här.”

FOTO: HELÉNE PE

50 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 51

ATHAN FOLLOWILL ÄR storebror till Caleb och Jared, och utgör tillsammans med kusin Matthew Kings of Leon. Men Nathan har inga ambitioner att vara ett föredöme för

sina lillebröder, tvärtom. När det framåt eftermiddagen har bliv-it min tur att träffa honom på det posha designhotell i Soho där bandet bor har han hunnit göra ett antal intervjuer under dagen. Minst lika många mojitos har han dessutom hunnit med, att döma av blick, lätt sluddrande tal och – det kanske tydligaste tecknet – de tomma glasen på bordet framför honom. Det nya albumet Only by the Night är verkligen stort. Är det skräddarsytt för arenaspelningar? –Ja, det är det. Vi ville göra något riktigt mäktigt. Men skit i det. Hoppa över frågorna om det nya albumet, jag lovar att inte uppfatta det som oartigt. Fråga om det du vill veta istället. Jamen det finns saker om ert nya album jag vill fråga om. Om det är ok? Jag vill till exempel veta vad som ligger bakom Calebs plötsliga religiösa grubblerier. –Du och resten av världen. Ibland tänker jag att det hade varit bättre om vi inte hade gjort de där nya låtarna. När Caleb sjunger om ”the crucified USA” så handlar det om att det amerikanska folket är jävligt dåliga på att ta ansvar. De röstar fram dårar som presidenter, och sedan sitter de hemma och klappar sig på magen. ”Jesus don’t love me anymore” sjunger han också. Det är sensationellt från någon som gått ut så öppet med sin kristna bakgrund och grundsyn som ni gjort. –Äsch. För det första har ingen av oss minsta minne av att ha spelat in den låten. Vi var så skitfulla den natten att vi inte kommer ihåg ett skit. Kvällen efter tyckte vår producent att vi skulle spela in lite extramaterial till b-sidor och så, och vi sa att, fine, då gör vi Cold Desert. ”Men den satte ni ju igår kväll”, svarade producenten, och vi blev helt paffa. ”Jaha, gjorde vi? Hur låter den?” För det andra sjunger Caleb faktiskt inte att Jesus inte älskar honom. Han sjunger ”don’t”, inte “doesn’t”, och det är menat som en uppmaning till Jesus att sluta älska honom. Caleb mådde verkligen skitdåligt under den perioden. Skuld, antar jag. Sprit är som ett sanningsserum för oss, så är det bara. Skuld är en högst begriplig känsla för den som likt bröderna Followill ägnat hela sin barn- och ungdom åt att resa runt södern med sin predikande pappa, och som sedan upptäckte rock’n’roll via de kassetter med Pixies och The Cure den yngsta

brorsan Jared, den enda som fick chansen att gå i vanlig skola, fick av kompisar.Att gå från den allra mest kristna upp-fostran man kan tänka sig till den mest extrema form av rock’n’roll-liv, det måste vara en otrolig omställning. Och kanske en smärtsam sådan? –Jo, i början var det väl så att man bad Gud om förlåtelse i sina böner. Men när jag tänker tillbaka på vår uppfostran handlade mycket om att skrämma oss till lydnad och Gudsfruktan, och det tycker inte jag är Jesus kärlek. Ett fyra år långt party, har du sagt om er karriär. –Det är just så det har varit. Har ryktet föregått er vid det här laget? Skruvar hotellen fast tv-apparaterna när ni kommer? –Jag har aldrig kastat ut en tv genom fönstret. Det verkar ju livsfarligt, man skulle kunna träffa en stackars förbipasserande i huvudet med den. Aldrig i livet. Jag har pissat i några tv-apparater dock. Pissat i dem? –Men då var de värda det.Jag antar att du har några Keith Moon-historier om dig som bara väntar på att komma ut? –O ja, en hel bok. Vill du ha en som handlar om flickor som väger mer än 150 kilo, eller en som handlar om flickor som väger mindre? Höhö. Nä, men allvarligt så har det blivit en hel del, bland annat eftersom det har blivit en del överdrifter med alkohol under åren. Inte bara alkohol har jag förstått. –Så sant, så sant. Men vi var tvungna att dra i handbromsen till slut. Det funkade inte längre när man inte kunde komma hem på julmiddag, eftersom mamma började gråta så fort hon såg oss. Vi var bara tomma skal. Då bestämde vi oss för att inte bli ett av de där hårdfestande och hårdknarkande banden som i bästa fall får ihop två hyfsade album och sedan går under. Om vi låter bli att ha kokstävlingar med andra band, som det blev

några gånger, kan vi göra sju-åtta skitbra album, och sedan har vi både tid och råd att festa resten av livet. Så ni lever ett lugnt liv numera alltså? –Nja. Jag skulle ljuga om jag sa att det var slut med alla dumheter. Men det är inte alls på samma nivå som för. Ge oss några festtips! –Lagliga? Ok. Drick mycket vatten så att du inte torkar ut. Festa med folk du litar på, och på trygga platser. Och viktigast – betala kontant. Jag vet inte hur många tiotusentals dollar jag blivit av med genom att lämna kortet i baren. I övrigt har jag nog inga tips. Om man har levt i en virvelvind i fyra år hinner man liksom inte stanna upp och analysera.

N FÖRMIDDAG i augusti i år träffar jag sångaren Martin Elisson i en hotellobby i Östersund. Det är dagarna innan bandmedlemmarna enligt Expressen uppträder kraftigt

berusade under en spelning i Mariestad och blir omhändertagna av polisen, och Hästpojken ska göra en av de sista spelningarna på sin långa turné. Samma natt, på den officiella efterfesten, stöter jag på honom när han blir utsläpad av Joel Alme efter-som han inte kan stå upprätt. Blicken är tom.Hur har turnerandet gått tycker du, det är en ganska deka-dent tillvaro vad jag förstår? –Visst blir det lite mycket emellanåt, men jag tycker att det har gått bra. Innan Hästpojken startades upp jobbade jag inom hemtjänsten bland annat, så det var närmast befriande att börja spela igen. Min bild av dig motsvarar lite den klassiska rockmyten. –Egentligen har jag aldrig haft några rockstjärneambitioner, det är knappast det som har lockat mig till musiken. Att vara känd och så där. Nu låter det här enormt klyschigt hör jag.Ian Curtis berättade vid något tillfälle att ångesten var hans främsta drivkraft, är det något du kan känna igen dig i? –Jag måste återuppfinna mig själv hela tiden när jag skriver

och det är mycket ångest förknippat med den processen. Gitarren blir som en fiende som står och blänger på mig. Är texterna på Caligula självbiografiska? –Det handlar mycket om min ostädade lägenhet, att ha ångest och vara bakfull. Och det är ju precis det som mitt liv handlar om.Du sjunger mycket om knark också? –När jag föreställer mig ordet knark handlar det framförallt om någon slags flykt. Det finns en låt som heter Cyklar och knark till exempel och den handlar om det, att man vill bort. I en annan låt sjunger jag att ”någonstans mellan porr och knark tror jag att jag hittat min kant”.Jaha! Jag trodde att det var “har jag hittat mitt allt”. Att de var de två bästa sakerna i världen. –Jaha. Tja, det är ju mycket bättre egentligen.

”ATT HA ÅNGEST OCH VARA BAKFULL. DET ÄR JU PRECIS DET SOM MITT

LIV HANDLAR OM.”

Kings of Leon har inte kokstävlingar med andra band så ofta numera och pissar bara i de tv-apparater som verkligen förtjänar det.

Hästpojkens debut Caligula från i vintras gör det omöjligt att inte landa i resonemang om hedonistisk rockmytologi. De drogrelaterade texterna har en sällsynt framträdande roll. Bakfylla, knark, kokain, sprit och ångest, på det hela taget.

“SPRIT ÄR SOM ETT SANNINGSSERUM FÖR OSS”

X

Jared, Nathan, Caleb och Mathew

52 NÖJESGUIDEN #11

KLUBB/ELEKTRONISKT

KOOL DJ DUSTThe Disco OperaService/Border

Det börjar mjukt med bongotrummor och sjungande smurfar (nåja), för att snart fullständigt flippa ut i en orgie

av djup discobas, tunga flämtningar, och allt som kan låta nerrökt. Släng på jazziga trumpet-solon, lite slappbas, congas, sitar… You name it, anything goes! På det lite old school rymdljud, arpeggion och gamla trummaskiner för italo-fanatikern. Kaotiskt, javisst, men utan att bli hysteriskt. Snarare uppnås en oväntat char-merande landning av sjukt flummigt och lite för nördigt. AB

ÂMEFabric 42Fabric/Border

Âme kommer för evigt att vara förknippade med Rej, mastodont-hiten från 2005. Inte oväntat är

Fabric-mixen fylld av Rejs alla avkommor, kus-inbarn och sysslingar. Ett släktfoto av mjuk, djup minimalaktig house, och mysigt och trevligt på alla sätt och vis. Men släkten tråkar lätt ut – egentligen vill man ha lite mer överraskande sällskap. Âme blir intressanta först när de läm-nar det inrutade och smyger iväg mot gammal hederlig acid från Armando och minimalt men lite Detroitigt med Matthew Styles. Äntligen något utanför ramen, som lyfter Fabric 42 från att bara vara en schysst mix till något betydligt mer intressant. AB

BOEOES KAELSTIGENCommuting ColourAdrian/Border

Boeoes Kaelstigen har en tendens att dra iväg åt trance-hållet, och på nya EP:n viker A-sidan av mot gameboy-

aktiga leksaksljud. Att låta både som trance och gameboy är en livsfarlig kombination, för ostigt och glättigt för sitt eget bästa. Kanske har ingen varit mindre rädd för att vara plojig inom svensk dansmusik sedan Pluxus glans-dagar tidigt 2000-tal. För det ska de ha en eloge, men lite finputsning krävs för att de fina melo-dierna ska framhävas. AB

AS IN REBEKKAMARIAQueen of FranceA:larm Music/Roxy

RebekkaMaria är dansk electro-hipster. Så i paritet med till exempel danske hipster-designern Henrik Vib-

skovs popularitet på sistone kommer vi garan-terat höra mycket av henne. Hennes stil är sött poppig, blandat med dansant elektronik, vilket direkt för tankarna till två andra nordiska don-nor, norska Annie och svenska Sophie Rimheden. Men så ibland bryter en hårdare sida fram, mer åt fransk electro à la Ed Banger Records-stallet eller LCD Soundsystem. Lekfullt och charmigt, men kanske inte minnesvärt på lång sikt. AB

HIPHOP/R’N’B/SOUL

YOUNG JEEZYThe RecessionDef Jam/Universal

Marknadsanalytikern Young Jeezy har döpt sitt tredje album efter den nedåt-gående kurvan i musikbranschen.

Hans medicin är att leverera attraktiv, refräng-stark hiphop med saftiga beats och själv agera entertainer med omisskännlig röst. Lyckas gör han definitivt, speciellt i Don’t You Know, My President och den oväntat discogungande Cir-culate. Jeezy upprepar sig, men har samtidigt gjort sin skarpaste skiva hittills. NRF-N

NE-YOThe Year of the GentlemanDef Jam/Universal

Han är inte cool. Han är inte nyska-pande. Han är inte ens en häpnads-väckande bra sångare. Det som gör

att man ändå bryr sig om allt Ne-Yo gör är att han är en sådan bra låtskrivare, och så även här. Tyvärr får den stela och bleka produktionen ofta låtarna att låta banala och sentimentala istället för storslagna och vackra. NRF-N

SOLANGESol-Angel and the Hadley St. DreamsGeffen/Universal

Solange Knowles är Beyoncés syster och musikaliskt hennes motsats. Här har coolhet bytts ut mot groove, tuff-

het mot flummighet, USA mot England. Det känns klokt. Solange kommer aldrig att bli en ikon som sin syster, men hon utforskar soul-musikens yttermarker på ett självständigt, ny-fiket och väldigt personligt sätt – bland annat genom att bygga en hel sång på en Boards of Canada-sampling. NRF-N

NELLYBrass KnucklesUniversal

Nelly har länge haft statusen som hiphopvärldens största tönt, något han vill ändra med detta album, vars

omslagsfoto är en imitation av LL Cool J:s klas-siska revansch I’m Gonna Knock You Out. Men Nelly låter bara pinsam när han ska leka tuff, och bara mjäkig när han ska vara romantisk. Däremot funkar han fint i lunkande poplåtar som LA, Body on Me och Who F***s with Me. NRF-N

KARDINAL OFFISHALLNot 4 SaleInterscope/Universal

Dangerous, Kardinal Offishalls duett med Akon, var en av sommarens bättre radioplågor. Ett helt album

med kardinalen, som är energisk på gränsen till enerverande, blir lite mycket. Men här finns två fina möten mellan hiphop och jamaikansk musik, singeln Numba 1 (Tide Is High) och Nina som samplar The Uniques ljuvliga rock-steadyklassiker My Conversation. NRF-N

ROCK/POP

GLASVEGASGlasvegasColumbia/SonyBMG

Efter alla år av shoegaze, britpop, postrock, folkrock, punkfunk och in-diedisco har SÅNGARENS status

försvagats i brittisk gitarrpop. Glasvegas räddar den. Herregud, vilka melodier, och vilken sångare som bär upp dem! I brist på körsångerskor backas han av ylande gitarrslingor och allt låter så vackert, så självklart, så angeläget. Det enda felet med detta debutalbum är att den adrenalinpumpande originalversionen av Stabbed bytts ut mot en pretentiös spoken word-version. NRF-N

DUNGEN4Subliminal Sounds/Border

Psychedelia? Progg? Flumpop? Kanske till och med jazz, den här gången? Nej, lägg ner de där patetiska

försöken att etikettera Sveriges mest angelägna band. Och vad du än gör, kom inte och snacka retro om något så här hypermodernt, bara för det släpiga svänget, Reine Fiskes briljant fri-sinnade gitarrimprovisationer, tvärflöjtsdetaljer eller välbehagliga associationer till Mikael Ramel. Dungen har nosat på mästerverk förr,

ALEJANDRO JODOROWSKYSpiritual Journey Of Alejandro Jodorowsky: The Creator of “El Topo”Inner Traditions/import

En magisk biografi.

ALLENAAllenaLP från 1990, CBR

Raped Teenagers-Packe Sjöstens-Tage Danielsson-tonsättningar.

CARL ABRAHAMSSONOlika Människorbok, h:ström

En ytterst trevlig och inspirerande volym intervjuer.

OKKERVIL RIVERLost Coastlinesfrån The Stand Ins, Jagjaguwar/Border

De må vara gamla vid det här laget, men de är långt ifrån gaggiga.

DIVISION OF LAURA LEEViolence Is Timelessalbum, I Made This/BonnierAmigo

En självklarhet.

KINGS OF LEONSex On Firesingel, SonyBMG

De är kungar i år.

KANYE WESTLove Lockdownsingel, Roc-A-Fella/Universal

Kanye har gått från att vara personlig till poppig till hipsterängslig. Först nu har han börjat göra musik som känns helt egen – och först nu känns han rätt cool.

JAY-Z & T.I. FEAT. KANYE WEST & LIL WAYNESwagger Like Ussingel, Roc-A-Fella/Universal

Världens fyra största hiphopartister gör en låt ihop – det är ändå rätt coolt. Snygg produktion från Kanye, med en sampling av M.I.A:s Paper Planes.

GIACOMO PUCCINILa Bohèmeges av Kungliga Operan året ut

Gör dig själv en tjänst och gå och se La Bohème. Ett hugg i bröstet på alla som har ett hjärta för kärlek, öra för undersköna melodier och vett att romantisera 1800-talets Paris.

kenny.hakansson@nojesguiden.se

sara.hakimi@nojesguiden.se

nrfn@nojesguiden.se

FRIDA HYVÖNENSilence Is WildLicking Fingers/Playground

Först verkar det nästan för mycket. När Frida Hyvönen tar ut svängarna med fullt band till sin fantastiska

röst och sitt storslagna piano finns det inga tabun. Det är ekokammare, kastanjetter och maffiga körer, det är girl group-travestier och musikalnummer med taktbyten och tonarts-höjningar, det är guilty pleasures som Kylie och Dirty Dancing, det är banala kärlekshistorier och de djupaste känslor. Den sakliga abortskildrin-gen i December, på intet sätt ett ställningsta-gande i någon debatt, får håren att resa sig, men orsakerna till den fullständiga kapitulation man snabbt tvingas till är helt andra. De handlar fullt ut om fantastiska sånger och inte minst om Fridas sätt att sjunga direkt från sitt hjärta till våra, utan att passera någonderas logiska system. PF

Du har tagit ett stort steg med arrangemangen på nya albumet. –Tycker du? Det är ju inte som att jag har bytt kön och börjat jojka. Det är väl mest att det finns trummor på nya skivan, och sådana har inte varit med så mycket tidigare i livet. Men jag har länge velat spela med trummor, över huvud taget att ha folk att spela med. Är du äventyrligt lagd? –Oj. Ja, jag är nog det. Jag gillar att ge mig ut i okänd mark, och jag är tillräckligt stabil för att våga ta risker. Egentligen är ju hela livet ett mysterium.Abortskildringen i December är oerhört stark. –Tack! Det hoppades jag verkligen att folk skulle tycka. Det är en sådan hyschgrej med så många olika bottnar. Egentligen är det ju märkligt bara att kunna bestämma över liv, och samtidigt är det så laddat att ingen pratar om hur aborter går till. Jag försökte hålla texten väldigt saklig, utan några känslor alls nästan, bara som en berättelse från en särskild tid och en särskild plats.

DIVISION OF LAURA LEEViolence Is TimelessI Made This/BonnierAmigo

Sedan jag i och med Das Not Com-pute för fyra år sedan först upptäckte Division of Laura Lee

har jag otåligt väntat på en uppföljare. De fem Vänersborgmännen i pojkkostymer lyckas med allt det där som svenska musiker så sällan klarar av när de klockrent kombinerar riviga gitarrer med hårda trumslag i ett högt tempo och ängslig lyrik. Violence Is Timeless är mognare och mer självsäkert än något de tidigare gjort, och skivan visar prov på en musikalitet som Sverige kommer att få svårt att mäta sig emot i åratal framöver. Central Park till exempel känns som en given klassiker och påminner om det otroliga i att bandet inte mött lika stora framgångar i Sverige som utomlands. När första spåret börjar rulla är jag plötsligt fjorton år igen och jag ligger i små bitar av insikter och upplevelser på golvet som sedan samlar sig till mitt nutida jag lagom till sista spåret börjar tona ut. Och det är precis så musik ska vara. En liten bit av någons liv och erfarenheter som sedan omvandlas till en upp-levelse hos lyssnaren. De fyra åren av väntan känns såhär i efterhand helt obetydliga. SH

Gensvar från Division of Laura Lee“Att någon (Sara Hakimi) upplever tonåren ånyo på grund av musik vi (Division of Laura Lee) skapat är det bästa betyg vi någonsin kan få. Violence Is Timeless handlar mycket om nittiotalet då vi växte upp i våldsam fart. Leve ungdomen, kattungar och trummor. Vill passa på att be om ursäkt för att vi dröjde så länge, ibland bör man skynda långsamt. Vi hoppas att nästa album snor sig lite.”

FOTO: MATT WIGNALL

52 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 53

men med den här koncentrationen och det här låtmaterialet – extremgrooviga Mina damer och fasaner måste vara det bästa de gjort – kommer de än närmare fulländning. PF

TIGER LOUA Partial PrintStartracks/BonnierAmigo

Tempo, takt, lyrik och musik – det är som tusen små pusselbitar som Rasmus Kellerman pillat på plats

och som bildar ett vackert motiv som skvallrar om en enorm ambition. Det är mognare och mer musikaliskt utstuderat än tidigare, med många amerikanska influenser som sällan lyckats i svensk musik. Och det är fyllt med så mycket känsla att jag är på vippen att implodera av inspiration. Ett ord – lysande! SH

PERNILLA ANDERSSONGör dig till hundSheriff/Warner

Be inte Pernilla Andersson bestämma sig för vilken sångerska hon vill vara. Ena sekunden, som i höjdpunkten

Johnny Cash och Nina P, namedroppar hon Nina Persson och tangerar Säkert!, nästa sekund är hon nästan mäktigare än legenden Karin Wistrand, och bara när Mörbyligan någon gång verkar ha varit idealet haltar hon. Men oberoende av stilval är hennes låtar genomstarka och hennes produktion tät, och i förbifarten slår hon tillsammans med Dregen den ”artistelit” som nyss gav ut ett hyllnings-album till Olle Ljungström på fingrarna genom att i hymnen Jag och min far visa hur den mannen verkligen ska tolkas. PF

OF MONTREALSkeletal LampingPolyvinyl/Dotshop.se

”We can do it softcore if you want, but you should know that I go both ways” sjunger Kevin Barnes (eller

om det är hans flerfaldigt könsopererade alter ego Georgie Fruit) i smartsyntiga halvoperetten For Our Elegant Caste, och för den som sätter i halsen redan där finns det anledning att hissa varningsflagg för Of Montreals nya album. Tanken är att sätta strålkastarljus på alla

skelett de har i garderoben, och det innebär att vi konfronteras med en hel del obehagliga sanningar. För varje snygg popslinga eller smart discofalsett – och det är gott om sådana fragment – finns minst två mangelserenader och Tourettes-utbrott, så vrickade att man all-varligt oroar sig för deras förstånd. Det är hals-brytande och fascinerande, men det påminner oss samtidigt om att det finns hemligheter hos våra älskade som vi inte borde rota i. PF

ANNA MARIA ESPINOSAGlowing With YouBonnierAmigo

Jag har så otroligt svårt för att bestämma mig för om jag älskar eller hatar Anna Maria. I de fall där

hennes röst, ackompanjerad av fyndiga melo-dier, når helt otänkbara höjder i en falsett som inte på något vis skär i öronen är hon fantastisk. I de fall den inte gör det blir det ganska trött-samt. Vad som avgör är att hon ändå lyckas beröra när jag redan hunnit tröttna på höst-mörkret. SH

TILLY AND THE WALLOMoshi Moshi/BonnierAmigo

Alltså, hela konceptet med att låta steppdansare stå för trumslagandet känns naturligtvis jättespännande.

Det tyckte jag redan när jag såg bandet framträda i The Tonight Show för några år sedan. Men att rida på sin egenhet och låta den snålskjutsen genomsyra ännu en skiva känns lite väl slappt, oengagerat och omusikaliskt. SH

BRETT ANDERSONWildernessEdel/Playground

Brett Anderson inser också hur illa det är med konceptualiserade musiker som ”vill hitta nya uttrycks-

former”, särskilt om man inte har tillstymmelse till förutsättningar att ro det iland. Det är därför han försöker bryta den nedåtgående spiral som ledde till att han gick så fullständigt vilse i vild-marken med sin singer-songwriterdebut genom att försöka hitta tillbaka till sitt gamla drama-tiska utspel. Det räcker en liten bit i dessa dystra visor för piano och stråkar, men ärligt talat hittar man en minst lika bra trubadur på närmsta kvarterskrog. PF

ROBERT SVENSSONYoung Punks Are on the Never-NeverNomethod/BonnierAmigo

Jag försöker tänka och jag försöker känna, men musiken är så totalt in-tetsägande och opåverkande att jag

bara stirrar på väggen och undrar hur i helvete jag ska kunna skriva en recension av det här. Funderar ett tag på att skicka ett handskrivet brev med klipulver i adresserat till Robert Svens-son, och låta honom stå till svars för att han gör mitt jobb så svårt. Men jag låter bli och nöjer mig med att ge honom en välförtjänt sur min. SH

MAX TUNDRAParallax Error Beheads YouDomino/Playground

Max Tundra måste ha varit en läskigt överambitiös gymnasieelev, eller så är han det fortfarande? Hans musik

är hysteriskt överarbetad, skrämmande oin-ställsam och bara rubbad, och påminner om känslan att prata med den där obehagliga gym-nasisttypen, som försöker vara knepig och svår bara för att verka smart. Kanske är jag simpel i mitt tänkande, men är hellre sjukt dum i huvudet än försöker uppskatta detta bara för att verka smart. AB

HÅRT

CANDLEMASSLucifer RisingNuclear Blast/Sound Pollution

Stockholms doomregenter går på sitt sätt från klarhet till klarhet. Någonstans i markerna mellan Black

Sabbath och ett hårdrockigare StVitus reser sig Candlemass som den koloss till slömetallband de är och kanske alltid varit. KH

METALLICADeath MagneticMercury/Universal

Det var ju inte så roligt det här, men det kommer inte att sälja mindre för det. Medelklassmätta och medel-

ålders frustar Metallica och bröstar upp sig som en utmanad gammal silverback, men att det är snäppet bättre än St. Anger säger inte mycket. Mest radas meckiga riff på varandra, och med låtar som snittar på sju minuter hinns det med en hel hög, lagom hårda och lagom tunga. Att deras svennemetal går hem i stugorna råder det föga tvekan om, och inför detta faktum står jag hjälplös. KH

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVESSecond Life Replayfrån Communion, kommande album, Warner

Så här inspirerade har de inte låtit på sju år.

TV ON THE RADIODear Science4AD/Playground

Inte så värst arty längre, men fortfarande fantastiska.

GLASVEGASGlasvegasColumbia/SonyBMG

Den bästa streetgangdebut du hört sedan The Ramones, The Clash och The Libertines.

DINKYMay Be LaterVakant

Mysig techno med Villalobos-vibbar från Berlindonnan Dinky.

LOVEForever ChangesRhino/Warner

Hippieflum från ‘67! Så vackert att jag aldrig tröttnar!

MARC HOULESix Four, Week 1-4EP-serie i fyra utgåvor, M_nus/import

Lätt maniske Marc Houle är aldrig rädd för att låta smågalen. Lekfullare techno finns knappt!

Marc Houle svarar.–Ja! Du kan alltså höra galenskap i min musik? Sätter man på radion i Detroit där jag kommer ifrån kan det vara helt stört och man undrar “hur fan blev det här en låt”, men oftast är det kul. Det är musik från hjärtat som knappast handlar om att sitta hemma och vara allvarlig, utan mer om att festa med polarna. Så när jag själv gör musik, blir det den enda sorts musik jag egentligen kan göra. Min musik är väldigt simpel. Jag har kul när jag gör den och vissa märker det. Om någon kommer över och ser en ny synth och frågar “vad är det här för någon pryl”, då börjar jag try-cka på alla knappar och spela och sen pallar de inte längre och går iväg och jag bara fortsätter och fortsätter…. Jag är rätt spontan och gillar att göra musik så om jag har lite tid över lik-som. Det är lite som tv-spel du vet, om man får lite tid över sätter man sig och spelar lite.

angelica.butura@nojesguiden.se

patrik.forshage@nojesguiden.se

RETRONEW ORDERLow-Life – Collector’s EditionFactory/Warner

De överlevande i Joy Division gick omedelbart vidare som New Order, och när deras fem Factory-album

nu släpps i exemplariska deluxe-utgåvor kan-ske det är dags för oss att släppa de senaste årens Joy Division-fixering. För även om Joy Division mer än något annat band de senaste 30 åren har styrt hela generationers identitet-sutveckling så har New Order med sin dans-fixerade indie styrt generationers musikut-veckling (den som söker belägg för den tesen hänvisas först till basgång och gitarrljud hos 60% av Sveriges indiescen, och sedan till Hot Chip och alla deras gelikar). Deras fem första album i följd, med ad-derade singelspår och remixer på bonus-CDs, har en mer linjär progression i sin utveckling än sägner om Arthur Baker, Ibiza och acid house velat göra gällande. Rakt igenom hand-lar det om allt mer syntetisk pop, och även om dansrytmerna har förändrats har det gått att dansa till New Order redan innan de blev New Order. Low-Life är albumhöjdpunkten, även om konkurrensen är tuff, och bland bonusma-terialet är fortfarande tolvtummarnas tolv-tummare Blue Monday och debutsingeln Ceremony (som vid sin release fick en mig närstående fanzineskribent att utbrista att han tyckte ”det var en fördel att Ian Curtis dog” krämen av krämen). PF

Stephen Morris, känns det bra att flytta fokus från Joy Division? –Ja, det är dags för det nu. Det känns nästan som att leva sitt liv i repris, först några år av Joy Division och sedan rätt in i New Order igen. På ett sätt är det nästan en livskris att hålla på att gräva så i det förflutna. För att inte tala om att se sig själv gestaltad på vita duken, kan jag tänka. Först i 24 Hour Party People och sedan i Control. –Det känns weird, tycker du inte? Bara döda får sina liv på film. Men det är bara un-derhållning, och de hade kunnat skildra mig mycket värre. Förr var ni ganska strikta med att inte ha med singlarna på era album, men på nyut-gåvorna har de lagts dit till slut. –Det var ett svårt val, och risken finns att puritaner blir arga. Men vi bestämde att lämna albumen ifred och bara ha bonusmaterial på tillhörande bonusskivor. Men det är helt olyss-ningbart med fem versioner av The Perfect Kiss, så vi sket i det och kompletterade med sånt vi var stolta över istället.

SULOHear Me OutLegal/Border

ADHD, Aspergers eller bara odiag-nostiserad arbetsnarkomani – intill nattjobbet i Diamond Dogs och hun-

dra andra projekt upprätthåller Sulo en so-lokarriär som nu har hunnit till sitt tredje al-bum. Det kan mycket väl tvinga honom att omprioritera bland sina åtaganden, eftersom han utan att kompromissa med sin älskade rockmusik tar många och långa steg mot folklighet. Till skillnad från andra Rod Stewart-fans stannar han inte vid öldoftande Faces-travestier utan rotar lika glatt efter inspiration i Roddans sena sjuttio- och åttiotal, med utmärkta poprock-hits som resultat. Duetter med Louise Hoffsten och Fame Factory-Sara, en Nisse Hellberg-sign-erad Wilmer X-översättning och till och med kassa-säkra Max Martin i kören bidrar till den kommersiella potentialen, men egentligen hade Sulos muntra röj varit tillräckligt i sig själv. PF

Hur hinner du med allt? –Jag gillar att ha mycket att göra, som du kanske förstår. Ibland undrar jag själv hur jag hinner med allt. Men så länge man har kul, hin-ner man med mycket.Max Martin och Fame Factory-Sara – cred är ingen stor grej för dig? –Cred är väl bara något som existerar i massmedievärlden, där vissa bestämmer åt andra vad som är cred och inte cred. Det kan ju som bekant variera. Jag brukar inte jobba efter cred-normerna, jag jobbar med folk som jag har kul med och som jag tycker att jag utveck-las tillsammans med.Var hittade du Frankie Miller-låten som Lou-ise Hoffsten är med på? –Stumbled into Heaven fick jag levererad av Brian Robertson från Thin Lizzy när han kom hem till mig en kväll för en liten låtskrivarverk-stad. Han hade med sig en present med en massa outgivna Frankie Miller-demos, och då föddes idén om att spela in en av dem som en duett med Louise Hoffsten, eftersom hon ju som bekant också har kopplingar till Miller. Som lite extra kuriosa kan jag berätta att jag faktiskt har framfört den live i London för Frankie Miller själv, på Diamond Dogs re-leaseparty i maj.

FOTO: ANNA SIMONSSON

54 NÖJESGUIDEN #11

Att snacka skit om Nöjesguiden fungerar aldrig. Fråga bara Kleerup som efter ett klumpigt uttalande blev uppträngd mot väggen av Döskalle & Mästerligt. När de ändå hade honom i sitt förvar passade de på att ställa ett gäng närgångna frågor. Rehab, efterfestbeteende, torrschampo, modelldejtande och döden avverkades innan de till slut släppte honom.

FOTO: LINUS HALLSÉNIUS

54 NÖJESGUIDEN #11 #11 NÖJESGUIDEN 55

Hej, Kleerup. Vem var du i skolan – mobbad eller mobbare?–Jag försvarade de mobbade och mobbade mobbarna.

Har du mycket bildningskomplex?–Det där med att jag inte har någon utbildning? Ja, lite faktiskt. Men jag vill gärna påskina att jag inte

bara är en dum trummis.

Hur ofta blir du och din bror Jonas ihopblandade?–Jag tror att det händer honom mer än mig, för jag är inte ute så mycket. Sedan har vi en kompis, Christian

Saldert, som är konstnär, som folk tror är båda.

Angående din brorsa. Känner du ibland att “den här stan är inte stor nog för oss båda”?–Nej, absolut inte. Våra jobb flätas ihop mer och mer.

Det är skönt. Jag kan hjälpa till i hans galleri, och han kan hjälpa mig i studion.

Du har samarbetat med några av Sveriges bästa kvinnliga artister. Är du något av en tjejtjusare?–Ja, absolut.

Hur många av dem har du legat med? Robyn tar vi för givet.–En. Men med vem kan jag inte säga. Och Robyn har

jag inte legat med.

Titiyo alltså. Erkänn i alla fall att du blev bitter när Robyn fick massa cred för din låt?–Nej. För jag fick lika mycket cred. Den gagnade oss

båda.

Vi hörde att du spelat in en låt tillsammans med Cindy Lauper. Man får lov att gratulera och salutera.–Mmm. Eller vi gjorde en låt åt henne, av en av mina

låtar.

Varför tror du att din musik går hem i stugorna så bra? Är det Pete Doherty-effekten?–Nej, jag tror att det inte finns någon annan som gör

den här typen av musik. Som vågar stå för den på samma sätt.

Ge oss ett hårvårdstips.–Torrschampo. En tjej jag hade förut använde det och det var det bästa jag varit med om. Så, ja, torrschampo.

Annars då? Hur lång tid lägger du ner på att se så där smutsig ut?–En natt. Jag går och lägger mig, sedan blir det så här.

Hur är det med dygnsrytmen? När går du och lägger dig och när vaknar du en vanlig dag?

–Jag brukar gå och lägga mig tre, och går upp typ tolv. Nu när jag har träffat en ny tjej så blir det lite annor- lunda. Lägger mig tolv, och går upp vid nio ungefär. Men nu är jag ledig så då ska jag börja träna gym och köra mountainbike.

Berätta om livet som modelldejtare!–Dyrt när man ska flyga fram och tillbaks till New York. Annars är det kul.

Är det ett medvetet val?–Nej, men det yrket passar väldigt bra med mitt yrke. Ledig en vecka. Jobba en vecka. Man kan sova till tre...

Så är det ju för städerskor inom sjukvården också. Apropå det, brukar din morsa komma hem till dig och städa?

–Ja, hon är professionell. Hon ser till så att jag inte lever för vilt. Så det händer att hon kommer hem och städar. Vi är ett familjeföretag, så hon hjälper till med mina fakturor och så där.

Du har en ”nära relation” till Carolina Gynning. Vad säger dina gamla rehabkompisar om det?–Varför skulle de bry sig om det?

Kanske för att man tänker sig att ert förhållande är som att ligga bakfull i ett kuddrum där man matar varandra med pizza och chips och bara knullar.

–Kan bara svara för mig själv, och jag är på diet. Ett kuddrum vore trevligt, men jag bor i en etta. Om man blir glad av deg och en massa ost så kör på.

Kan du inte berätta lite om rehab.–Man pratar mycket i grupp. Man går morgonprome-nader. Man läser, man funderar och man försöker bli

en bättre människa.

Blir det mycket alkohol annars?–Ja. Då och då. En stillsam pint efter jobbet.

Är du full nu?–Nä.

Är det sant att du, när du är på efterfest, har med dig din egen laptop och insisterar på att spela din egen musik. “Schhh” brukar du säga, “visa mig

den respekten”? –Inte alltid, men ibland är man där med polare och då vill de höra mina grejer.

Du festar ju mycket med mediasvängen. Vem älskar du och vem hatar du? Kom igen, säg att du hatar pajsaren Daniel Lindström!

–Jag älskar Daniel Lindström. Vem jag hatar låter jag vara osagt. Virtanen och Filip Hammar älskar jag också.

Är det sant att du, Fredrik Virtanen och en tjock dvärg har haft kul med en tub olja under en natt?–Nej, absolut inte.

Alla vet att du var drogad under varje avsnitt av Bingo Royale. Är det så man klarar av en nöjesproduktion på SVT?

–Nä, men det var tv och så där. Jag hade dessutom ingen att hänga med, så det gjorde saker bara värre. Men det var slutet av en era.

Vad händer när du blir riktigt arg?–Det ska man helst inte se.

Om du hade träffat dig själv som tjugoåring, vad hade du avrått dig själv ifrån?– Droger.

Svara ärligt. –Okej då, den där 98-frisyren var inte så lyckad. Jag körde mittbena som alla andra.

Ett av symtomen på ADHD är “en tendens att upp-repa eller haka upp sig på ord eller meningar”. Är “And it hurts with every heartbeat/And it hurts with

every heartbeat/And it hurts with every heartbeat/ And it hurts with every heartbeat/And it hurts with every heartbeat/And it hurts with every heartbeat/ And it hurts with every heartbeat” ett sådant symp- tom? –Nä. Det var en englandsetta baserad på mitt liv.

I senaste numret av Bon sa du att folk som förän-dras när de dricker sprit är “såna som jobbar på Nöjesguiden, för de får ingen lön”. Kul!

–Jag trodde att Nöjesguiden var en volontärorgani sation. Förlåt så in i helvete mycket!

Hur vill du dö?–Comfortably numb. Bekvämt och avtrubbat.

“ÄR DET SANT ATT DU, FREDRIK VIRTANEN OCH EN TJOCK DVÄRG HAR HAFT KUL MED EN TUB OLJA UNDER EN NATT?

– NEJ, ABSOLUT INTE.”

“HUR LÅNG TID LÄGGER DU NER PÅ ATT SE SÅ DÄR SMUTSIG UT?– EN NATT. JAG GÅR OCH LÄGGER MIG, SEDAN BLIR DET SÅ HÄR.”