PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information.PDF generated at: Thu, 05 Nov 2009 12:00:51 UTC

Ideologierna

InnehållArtiklar

Konservatism 1Liberalism 6Anarkism 12Kommunism 23Socialism 30Fascism 36Feminism 41Ekologism 54

ReferenserArtikelkällor och författare 55Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 56

ArtikellicenserLicens 57

Konservatism 1

Konservatism"Konservativ" hänvisar här. Se konservativt fält för det fysikaliska begreppet.

Den här artikeln ingår iserien om → Konservatism.

Ideologier SocialkonservatismLiberalkonservatism

NykonservatismNeokonservatism

PaleokonservatismRadikalkonservatismVärdekonservatism

Kristen högerLundakonservatism

Nationalkonservatism

Partier Konservativa partier

International DemocratUnion

Europeiska folkpartiet

redigera [1]

Konservatism (av latinets conservare, bevara) är benämningen på en politisk idétradition som har sitt modernaursprung hos den irländska filosofen Edmund Burke och hans kritik av den franska revolutionen och de idéer somden stod för. Själva begreppet konservatism myntades av den franska politikern François-René de Chateaubriandgenom hans tidskrift Le Conservateur. Konservatism är definitionsmässigt höger på den politiskahöger-vänsterskalan. Detta härrör från placeringen av delegaterna i Frankrikes nationalförsamling efter revolutionen.Ibland används begreppet konservatism inte för att beteckna de politiska idéer som Edmund Burke stod utan för attbeskrivningen en generell vilja att bevara status quo. Denna så kallade strukturkonservatism ska inte sammanblandasmed den politiska konservatismen.

Konservatismen grundläggande principerKonservatismen har två grundläggande pelare som tillskrivs lika stort värde.1: Konservatismen anser att det existerar en naturlig lag. Denna naturliga lag är en universell objektiv etisk ordningsom människan inte kan förändra och som existerar oberoende av människors vilja. När människor väljer att leva ienlighet med denna ordning tror konservatismen att samhället och människan utvecklas på ett relativt harmonisktoch lyckligt vis. Framsteg för konservatismen är således när människor lever mer och mer i enlighet med dennaturliga lagen och man anser därför att värderelativismen är bakåtsträvande.[2] [3]

2: Konservatismen anser att människan är ofullkomlig och att hon föds med både en god och en ond sida. Dennaofullkomlighet gäller även hennes förnuft och därför anser konservatismen att människan inte enbart med hjälp avförnuftet kan upptäcka och tillgodogöra sig den naturliga lagen. Istället menar konservatismen på att den naturligalagen främst kan synliggöras genom kultur, traditioner och sedvänjor. Dessa har nämligen skapats spontant över fleragenerationer genom trial-and-error vilket medför att den naturliga lagen med tiden utkristalliseras allt tydligare idessa. Denna små stegens utveckling kallar Edmund Burke för innovation.[4]

Konservatism 2

Det finns andra än konservativa som kan gå med på en av dessa två pelare men det är kombinationen av dem två såutgör kärnan i konservatismen. Thomister anser till exempel att det existerar en naturlig lag men de anser också dengår att upptäcka den hjälp av förnuftet och skolastiken. Friedrich von Hayek i sin tur delade konservatismen kritikemot förnuftstron men ansåg inte att det går att upptäcka en naturlig lag genom kulturen och traditionerna.

Edmund Burke, konservativ tänkare,(1729-1797).

Utifrån tankarna i dessa två pelare har Russell Kirk formulerat sexprinciper som beskriver konservatismens huvuddrag:

• Tron på en transcendent ordning, baserad gudomlig ordning eller ennaturlig lag.

• En förkärlek för den mänskliga existensens mångfald ochmysterium.

• Övertygelsen att samhället behöver hierarkier och klasser somuttrycker naturliga olikheter.

• Tron att det finns ett nära samband mellan privategendom ochfrihet.

• Tron på sed, konvention och hävd.• Erkännande av att innovation bör ske i enlighet med existerande

traditioner och sedvänjor, vilket innebär respekt för det politiskavärdet av klokhetens dygd.

Utifrån sina principer riktar konservatismen traditionellt sett kritikemot sina motståndare utifrån fem punkter.1: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna lider av enöverdriven förnuftstro. De inser inte att människan förnuft är kraftigt begränsat och att dessa begränsningar leder tillatt alla planer som enbart bygger på förnuftet alltid kommer föra med sig oförutsedda (och allt som oftast mycketnegativa) konsekvenser.

2: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna ofta förändrar utan att förbättra. De omkullkastar kulturoch tradition bara för omkullkastandets skull och begriper inte sedvänjornas värde.3: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna är mer intresserad av att skissera på nya samhällen änutveckla det som vi har, och att dessa skisser därför troligen inte står i samklang med den naturliga lagen.4: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna blundar för människans mörka sidor. De politiskaideologierna tror att det går att uppnå utopier (perfekta samhällen) där människans ondska kommer vara bortblåst.Konservatismen menar på att detta är en naiv syn på människan och motiven/viljan att göra onda handlingar(girighet, maktlystnad, lust etc.) alltid kommer finnas i alla samhällen eftersom de är medfödda.5: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna blundar för och motarbetar de naturliga skillnader somfinns mellan människor. Att människor är olika och olika bra på olika saker är varken fel eller något som börbekämpas. Dessa försök att bryta ned de naturliga olikheterna kallar konservatismen för nivellering eftersom denenda möjliga konsekvensen av en sådan process är att de naturliga talangerna jämnas ner till de talanglösas nivå.Ibland leder tudelning mellan å ena sidan konservatismen tro på en naturliga lagen och å andra sidan konservatismenovilja mot stora förändringar till missuppfattningar om konservatismen. Om man fokuserar främst påkonservatismens andra pelare kan man få uppfattningen att konservatismen i till exempel Sverige skulle vilja bevarasocialdemokratins institutioner och ideal eftersom de funnits en längre tid. Då glömmer man bort attsocialdemokratins system för en konservativ inte är en del av den naturliga utvecklingen i samhället utan resultatetav ett massivt förnuftsbygge som går i bjärt kontrast till västerlandets traditionella värderingar och kultur och därmedde konservativa idealen.[5]

För en konservativ kan det därför vara fullkomligt naturligt att vara mycket radikal och förespråka mycket omfattande förändringar av socialistiska/liberala samhällen i syfte att främja ett återupprättande av en ordning som

Konservatism 3

står närmare i samklang med den naturliga lagen och som möjliggöra en naturlig (av staten inte styrd)samhällsutveckling. Detta för att samhället åter ska börja skapa innovationer och därigenom på nytt skrida framåt.Bland konservativa politiker som genomfört omfattande reformer och samhällsförändringar under kort tid märksbland annat Margaret Thatcher och Ronald Reagan.

Konflikter inom konservatismen

Liberal- och socialkonservatismInom konservatismen existerar det schismer som oftast härrör ifrån betoningar av olika principer inomkonservatismen. Den huvudsakliga skiljelinjen står mellan den anglikanska som drar mer åt liberalkonservatismenoch den kontinentala som drar mer åt socialkonservatismen. Den stora skillnaden mellan dessa är synen på staten,där anglikansk konservatismen är mera negativt inställd medan "den europeiska" konservatismen bejakar staten som"den stora förhindraren av katastrof" (Juan Donoso Cortés). På samma sätt är liberalkonservativa ofta emotvälfärdssystem, medan socialkonservativa ser välfärdslösningar som nödvändiga för att undvika social misär ochklassplittring (Benjamin Disraeli). Liberalkonservativa är också ofta mer välvilligt inställda till globaliseringen änvad socialkonservativa är. Medan Edmund Burke lade grunden för all form av konservatism, har inflytandet frånJoseph De Maistre och Friedrich Hegel varit avgörande för den kontentinala konservatismens parallellaidéutveckling med den anglikanska konservatismen.

Neo- och paleokonservatismEn annan schism mellan konservativa som härrör ifrån att man betonar principer olika är den konflikten som finnsmellan neokonservativa och paleokonservativa i modern amerikansk konservatism.Neokonservatismen anser att det finns en tämligen god uppfattning om vad den naturliga lagen omfattar förvärderingar. Till dessa räknar man frihet, demokrati/självstyre, familj, äganderätt, gemenskap etc. Man menar därförockså på att vi har ett ansvar för att sprida dessa värderingar till de platser där de inte finns och att det är rätt att, medmilitärt våld om så krävs, avsätta diktaturer som motarbetar dessa värderingar.Paleokonservatismen menar i motsats till detta att även om det stämmer att vi har en god uppfattning om dennaturliga lagen så kan vi inte ”exportera” den hur som helst. Den respekt vi har för den naturliga lagen kommer ur vårhistoria och den har en tydlig förankring i vår kultur och litteratur. Även om den naturliga lagen är sann för allamänniskor över hela jorden kan man inte skapa förankring för den bara genom förnuftet, den måste också förankras ikulturen och traditionerna och det tar tid. Därtill kan vi inte förutse konsekvenserna av att försöka förändra andrasamhällen ifrån grunden och risken blir att man gör samma fel som de franska revolutionärerna gjorde.George W. Bush presidentskap har ofta kallats neokonservativt och Dick Cheney har ofta pekats ut som en ledandeföreträdare för den linjen inom administrationen. Pat Buchanan identifieras ofta som en ledande paleokonservativpolitiker.

Konservatism 4

Skillnader från land till landVilka traditioner som anses bra att bevara varierar därför naturligtvis mellan olika personer och framförallt beroendepå vilken kultur man befinner sig i. I USA exempelvis, tycker många konservativa att det är viktigt att bevaraamerikanernas rätt att bära vapen, eftersom denna tradition har funnits länge i USA:s historia. I Europa betonar dekonservativa snarare civilsamhället, och rätten att slippa behöva bära vapen för att skydda sig själva.

Partibildningar och andra sammanslutningarDock finns det egentligen inga riksdagspartier i Sverige som till någon större del tar hänsyn till konservativaperspektiv, även om Moderata samlingspartiet officiellt är liberalkonservativt. Kristdemokraterna, och då särskiltdess ungdomsförbund KDU, är de som i praktiken står närmast konservatismen, även om partiet inte är uttalatkonservativt. Internetcommunityn Konservativt forum samt studentföreningen Föreningen Heimdal i Uppsala ärockså två sammanslutningar som företräder den konservativa ideologin i Sverige. Storbloggen Tradition & Fasonbedriver klassisk konservativ opinionsbildning på Internet, med skribenter från framför allt moderaterna ochkristdemokraterna.

Kända konservativaFilosofer och intellektuella

• Edmund Burke• Joseph De Maistre• Russell Kirk• T.S. Eliot• Erik von Kuehnelt-Leddihn• Alexis de Tocqueville• Georg Wilhelm Friedrich Hegel• Charles Maurras• William F. Buckley, Jr.• Alexander Solsjenitsyn• Erik Gustaf Geijer under dennes tidigare period.• Tage Lindbom• Rudolf Kjellén• Michael Oakeshott• Roger Scruton• Robert Nisbet• Richard Weaver• Claes G. Ryn• Irving Babbitt• Eric Voegelin• Leo Strauss• Harald HjärneStatsmän och politiker

• Louis Gabriel Ambroise de Bonald• Furst Metternich• Otto von Bismarck• Benjamin Disraeli• Winston Churchill

Konservatism 5

• Helmut Kohl• Margaret Thatcher• Charles de Gaulle• Ronald Reagan• George W. Bush• Arvid Lindman• Jarl Hjalmarsson• Anders Björck• Fredrik Reinfeldt

Externa länkar• Svenska informationsportalen Konservatism.se [6]

• Conservatism FAQ [7]

• Wikiquote har citat av eller om Konservatism

Referenser[1] http:/ / sv. wikipedia. org/ w/ wiki. phtml?title=Mall:Konservatism& action=edit[2] Stanlis, Peter, Edmund Burke and the Natural Law (1958), The University of Michigan Press[3] Pappin, Joseph L., The Metaphysics of Edmund Burke (1993), Fordham University Press[4] Kirk, Russell, Enemies of the Permanent Things: Observations of Abnormity in Literature and Politics (1969), Arlington House[5] Russello, Gerald J., Conservative Thought and Public Policy (http:/ / www. mmisi. org/ ma/ 40_04/ russello. pdf)[6] http:/ / www. konservatism. se[7] http:/ / turnabout. ath. cx:8000/ node/ 3

Liberalism 6

Liberalism

Om den politiskaideologin:

→ LiberalismRiktningar

Klassisk liberalism

Socialliberalism

Nyliberalism

Libertarianism

Frisinne

Objektivism

Anarkokapitalism

Ordoliberalism

Organisationer

Liberala internationalen

ELDR

ALDE

Liberala partier

Teoretiker

John Locke

Montesquieu

Anders Chydenius

Adam Smith

Immanuel Kant

Thomas Paine

John Stuart Mill

Ayn Rand

John Rawls

Robert Nozick

Relaterade ämnen

Liberalismens historia

Kapitalism

Frihet

Naturrätt

Laissez faire

Den osynliga handen

Nattväktarstat

Frihandel

Liberalism 7

Individualism

Liberalism (av latin liber, fri) är en samhällsåskådning och politisk ideologi med individens frihet somgrundläggande värde.[1] Betydelsen av ordet varierar med tidsepok och världsdel och det är därför svårt att ge enexakt definition. Liberalism kan dock allmänt sägas vara nära förbundet med individuell frihet, mänskliga rättigheter,yttrandefrihet och demokrati. Ett fritt näringsliv med marknadsekonomi och privat äganderätt inkluderas också imånga definitioner. Som ett led i att garantera individen frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandningi den privata sfären. Här går det att urskilja en glidande skala från socialliberaler, som förespråkar skattefinansiseradevälfärdstjänster i offentlig eller privat regi, till nyliberaler och anarkokapitalister, som helt eller delvis vill föra överstatliga verksamheter till den privata sektorn samt göra finansieringen privat. De flesta större partier i världen somkallar sig liberala är socialliberala.I USA har liberalism kommit att bli ett skällsord för politiker på vänsterkanten som anses förespråka för storaingrepp i marknadsekonomin.

Ideologi

Demokrati och mänskliga rättigheterFör liberaler är demokratin, med fri och allmän rösträtt viktig – bara en statsmakt som har de styrdas samtycke ärrättmätig. Klassiska liberala frågor sedan länge är också religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet. Liberalerförespråkar sekularisering, alltså åtskillnad mellan religion och stat.Liberalismen menar att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis kön, sexuell läggning ochetnicitet. Liberaler förespråkar en rättsstat och allas likhet inför lagen. Liberalismen har en humanistiskutgångspunkt.

Fri ekonomiEn relativt fri ekonomi förespråkas också av de flesta liberaler. Frihandel är en klassisk liberal fråga. Man menar attmarknadsmekanismen är bäst lämpad för att organisera produktionen och överföra information mellan olika aktörerpå marknaden. Nyliberaler menar att ekonomin fungerar bäst om den lämnas helt utan politisk inblandning, medansocialliberaler förespråkar statlig inblandning för att till exempel skydda konkurrensen och arbetares ochkonsumenters rättigheter.

Sociala rättigheterNyliberaler tycker att alla välfärdsstatens verksamheter, exempelvis utbildning och sjukvård, bör utföras och betalasprivat. Socialliberaler ser här återigen en större uppgift för staten att se till att alla människor har vissagrundläggande sociala rättigheter.

Friheten på barrikaderna.

Liberalism 8

Inriktningar inom liberalismen

Frihetsstatyn.

Liberalismen brukar delas in i två huvudinriktningar: socialliberalismoch nyliberalism. John Rawls bok En teori om rättvisa från 1971 ställdmot Robert Nozicks nyliberala verk Anarki, stat och utopi från 1974visar denna uppdelning. Eftersom liberaler ser frihet somgrundläggande värde är skillnaden mellan socialliberalism ochnyliberalism om man använder en positiv eller negativfrihetsdefinition.

Mindre riktningar är frisinne, nationalliberalism, liberojuvenilism ochordoliberalism.

Nyliberalism

Nyliberalism härleds ideologiskt från det klassiskt liberala idéarvetfrån 1600- och 1700-talet. Individens rätt till liv, frihet och egendomsamt den ekonomiska liberalismen är två betydande traditioner. Statensuppgifter ska vara begränsade till att upprätthålla individens rättighetergenom att ansvara för polis, domstolar och ett försvar.

Verksamheter som utbildning och sjukvård ska bedrivas av privata företag eller organisationer samt finansierasprivat genom exempelvis en försäkring. När det gäller individer som inte har råd att köpa dessa tjänster lyfternyliberaler fram det civila samhället med släkt- och familj samt donationer och välgörenhet.

Förespråkandet av en begränsad stat, privat äganderätt och en minimalt reglerad laissez faire-kapitalism gårinternationellt under beteckningen libertarianism. I Sverige har nyliberalism vanligtvis använts som synonym.Anarkokapitalism är en mindre riktning som helt vill avskaffa staten.

SocialliberalismSocialliberalismen utgår ifrån ett bredare rättighetsbegrepp — man menar att man även kan räkna in exempelvis rätttill utbildning och skälig inkomst i varje individs rättigheter. Man vill därför ha en välfärdsstat medskattefinansierade välfärdstjänster. Synen på huruvida det ska vara offentliga eller privata aktörer som utförexempelvis sjukvård skiljer sig åt mellan liberaler. Socialliberaler förespråkar en reglerad kapitalistiskmarknadsekonomi.

HistoriaOrdet liberal började användas i sin nuvarande politiska betydelse omkring 1820. Men som ideologi har liberalismensin rot i de humanistiska tankar som uppstod under renässansen, samt Whigpartiet i Storbritannien, som efter "denärorika revolutionen" 1688 hävdade sin rätt att välja sin kung. De riktigt liberala rörelserna föddes underupplysningstiden och formulerade idéerna om individens rättigheter samt betydelsen av självbestämmelse genomvalda representanter.

Liberalism 9

John Locke

Det stora brottet med det förflutnas samhälle var tanken att fria individer kanbilda grunden för ett stabilt samhälle. Detta tankesätt är till största delenbaserat på böcker av engelsmannen John Locke (1632-1704), som i sin bokTwo Treatises on Government idéerna om ekonomisk frihet och intellektuellfrihet. Locke utvecklade vidare en teori om naturrätten, en tidig föregångaretill våra dagars tankar om mänskliga rättigheter. Däremot var tanken omäganderätt det viktigaste hos Locke och därför förespråkade han intedemokrati, då det enligt honom kunde inkräkta på rätten till privat ägande.Hans naturrättsteori gav ändå en ideologisk legitimitet till de amerikanska ochfranska revolutionerna. Under den sena franska upplysningstiden domineradeVoltaire, som argumenterade för att Frankrike skulle införa en konstitutionellmonarki och avskaffa adelsståndet, och Rousseau som argumenterade förmänniskans naturliga rätt till frihet.

Adam Smith.

David Hume bidrog med tanken att fundamentala mänskliga beteenderegler skullegöra att människor vill nerkämpa alla försök att begränsa eller reglera dem. Hanargumenterar för detta i sin bok A Treatise of Human Nature 1739-1740.

Adam Smith utvecklade tanken att individer kan uppbygga både ett moraliskt ochekonomiskt samhälle utan statlig inblandning, och att nationer är som starkast närderas medborgare är fria att ta egna initiativ. Han argumenterade förlaissez-faire-principen. Hans mest kända bok är The Wealth of Nations(Nationernas välstånd), som utkom 1776, där han argumenterade för att marknadenunder särskilda förhållanden kan reglera sig själv och därför skulle producera mervälstånd än statligt reglerade marknader. Staten skulle endast ägna sig åt uppgiftersom inte drivs av vinstintresse, som till exempel kamp mot monopol.

Liberalismen började växa sig stark i västvärlden under 1800-talet, dåmedelklassen hade fått större makt. Tanken att all makt utgår från folket och att detockså är kapabelt att stifta nödvändiga lagar och genomdriva dem gick längre än

upplysningstidens idéer.

Den industriella revolutionen ökade det materiella välståndet, men skapade även stora klyftor i samhällettillsammans med andra problem som föroreningar, utanförskap, överbefolkning av städerna och barnarbete. Folkblev friskare och levde längre, och överskottet av arbetskraft ledde till sänkta löner. Socialliberaler krävdeminimilöner, förbud mot barnarbete och ökad säkerhet för arbetare. Laissez-faireinriktade liberaler hävdade att dessalagar skulle inkräkta på frihet, rätten till ägande och hindra den ekonomiska utvecklingen. Vidare trodde man attsamhället skulle ordna dessa problem av sig själv utan statlig inblandning. På så sätt uppstod den första striden iliberalismen.

1911 gav L T Hobhouse ut boken Liberalism, som sammanfattade den nya liberalismen vilken accepterade vissstatlig inblandning i ekonomin för att ge individerna en gemensam rätt till en jämlik fördelning. Samtidigt hade deantistatliga delarna av liberalismen fortsatt och blivit allt mer radikala, på gränsen till anarkistiska.

Liberalism 10

KritikKritiker till den nuvarande liberalismen i Sverige menar att den har kommit att koncentreras till avregleringar ochprivatisering. Dessa menar att helt privatfinansierad välfärd skapar ett samhälle där de med medel får brasamhällsservice medan de utan inte har råd att till exempel laga tänderna.Nyliberalismen är enligt dess företrädare "återuppväckelsen av den klassiska liberalismen". Nyliberaler menar attsocialliberalerna förvrängt termen liberalism och dess värderingar - människans rätt till sig själv och sitt ägande - ochhar därför myntat det nya ordet "nyliberalism". Socialliberalerna har å sin sida kritiserat nyliberaler för att sättavälståndet före den personliga friheten.En vanligt förekommande kritik från vänsterhållet rör det privata ägandet och den liberala tron på frivilligaöverenskommelser i marknadsekonomin. För att dra ett konkret exempel så menar kritiker att arbetsgivare ocharbetstagare inte är jämbördiga parter på grund av den förres ägande. Arbetstagaren står i beroendeförhållande tillarbetsgivaren (då arbetstagaren är i behov av lön för att försörja sig själv), medan arbetstagaren för arbetsgivaren ärhelt utbytbar; det finns arbetslösa som står på kö i väntan på ett arbete.En annan kritik går ut på att kopplingen mellan marknadsliberalism och demokrati inte är självklar, dåmarknadsliberala idéer tillämpats även av diktaturer, exempelvis Kina och Pinochets Chile. Somliga kritiker hävdaräven att kapitalismen som sådan är mer eller mindre oförenlig med andra liberala grundvärderingar.Ytterligare kritik rör individualismen. Kritiker anser att liberaler är allt för snabba att individualisera problem isamhället. Enligt kritikerna framställs individen inom liberalismen som någonting abstrakt och isolerat frånomvärlden, istället för att betraktas i sitt sammanhang. Kritikerna menar att människan och hennes frihet aldrig kanförstås fullt ut om man undlåter att betrakta henne som både subjekt och objekt i samhället. Kort sagt så går kritikenut på att liberalerna inte förstått till vilken grad individen påverkas av sin omgivning.Under 1900-talet fanns det flera inflytelserika politiska ledare som såg liberalismen som sin fiende. Mao Zedongskrev 1937 att den kommunistiska rörelsen "måste använda marxismen, vars anda är positiv, till att övervinnaliberalismen, som är negativ". Han ansåg att liberalism var skadligt för det revolutionära kollektivet eftersomliberalismen satte personliga intressen i främsta rummet.[2]

Se även• Se även liberal på svenskspråkiga Wiktionary.

• Wikiquote har citat av eller om Liberalism

• Liberal demokrati• Nattväktarstat• Välfärdsstat• Högervågen

Liberalism 11

Källor

Litteratur• Prismas Nya Uppslagsbok, ISBN 91-518-2823-5, Otava Finland 1995.• Bra Böckers världshistoria, band 11• Svenska Akademiens ordbok: 1/140/35617 (huvudordet liberal)• Nordisk familjebok• Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid, ISBN 91-44-00294-7• Wallerstein, Immanuel: Liberalismens död. Vertigo 2001. ISBN 91-973491-4-3

Externa länkar• Liberalismens historia [3]

mwl:Liberalismo

Referenser[1] Nationalencyklopedin: Liberalism (http:/ / www. ne. se/ artikel/ 240830)[2] Mao Zedong - Bekämpa liberalism (http:/ / www. maoistisktforum. se/ marx_skrifter/ marxDok/ mlmDok/ ordf mao/ Valda verk/ VV2/

VV2_art03. htm) 7 december 1937.[3] http:/ / www. liberalismen. com/

Anarkism 12

Anarkism

Om den politiska ideologin:→ Anarkism

Anarkistiska riktningar

AgorismAnarkosyndikalismIndividualanarkism

Social anarkismAnarkafeminismKommunalism

Kristen anarkismGrön anarkism

AnarkokapitalismSyndikalismPlattformism

Insurrektionell anarkismMutualism

Anarkister

Buenaventura DurrutiErrico MalatestaPjotr KropotkinAlbert JensenMax Stirner

Michail BakuninEmma Goldman

Pierre-Joseph Proudhon

Tidskrifter

ArbetarenBrand

Direkt aktionINFOrmStormYelah

Grupper

SAC SyndikalisternaSyndikalistiska ungdomsförbundet

Sveriges syndikalistiskaungdomsförbund

Syndikalistiska Grupprörelsen

Metoder

KontraekonomiDirekt aktion

Civilt motståndCivil olydnad

HusockupationAnarkistisk ekonomi

GeneralstrejkArbetarråd

redigera [1]

Anarkism 13

Anarkism (från grekiskans ἀν (utan) + ἄρχειν (att styra) + ισμός (från stammen -ιζειν), "an archos", "utanhärskare", är en politisk riktning med syfte att avskaffa statsmakten, [2] [3] kapitalismen och alla andra hierarkiskaoch auktoritära strukturer i samhället. Det finns ett flertal olika varianter av anarkism, men det gemensamma målet ärett stats- och klasslöst samhälle. Något förenklat kan man säga att anarkisterna vill organisera samhället horisontellt,inte vertikalt, och med allas jämlika medverkan. Staten, kapitalet och klassamhället ses som hinder som först måsteundanröjas med en social revolution för att detta ultrademokratiska samhälle ska kunna realiseras.

ÖversiktAnarkister vill avskaffa all myndighet och ge människan fullständig frihet över sina handlingar och sitt arbete.Anarkister tror inte nödvändigtvis att människan är god av naturen, då detta inte är ett grundläggande krav för enanarkistisk samhällsstruktur. [4] Kanske var den grekiske filosofen Zenon (333–264 f.Kr.) den förste anarkisten, somi opposition till Platons bok Staten med kraft hävdade den fria kommunen utan privategendom, regering, pengar,tempel, lagar och poliser i sitt arbete Republic. Förnuft och kärlek och könens lika rättigheter är fundamentet och deenda gällande lagarna är enligt Zenon naturlagarna. Här formuleras för första gången ett utkast till en frihetlig utopimånga århundraden innan vare sig liberalism eller socialism var påtänkta.[5] Anarkismens idéhistoriska grunder harav flera inflytelserika anarkister, som Noam Chomsky, Rudolf Rocker och Max Nettlau, angetts vara upplysningensidéer och den klassiska liberalismen.[6] Nettlau talar om anarkismen som en del av den "liberalahumaniseringsprocess" som inleddes under 1700-talet.[7] Man tar dock starkt avstånd från dagens västerländskaliberalism. Som politisk rörelse kom anarkismen att spela en viss politisk roll i Syd- och Östeuropa mellan 1850 ochförsta världskriget.[8] Under 1900-talets senare del är Spanien 1936-39 den viktigaste perioden, följd av det uppsvingför anarkismens idéer som föddes ur majrevolten 1968. I dag är rörelsen både större och bredare.[9]

Anarkistiska Internationalens (AI) bild avanarkismens relation till andra politiska riktningar

Anarkism är en bred rörelse med flera underliggande teorier.[10] Trotssitt namn är inte anarki och anarkism samma sak som kaos. Istället äranarkister ofta inriktade på lokal direktdemokrati som även skall gällaöver ekonomin. Ordet "anarkism" härstammar från grekiskans anarchos vilket betyder "utan härskare"[11] Anarkism i politisk betydelseär således inte synonymt med kaos (anarki). Tvärtom menaranarkisterna att begreppet "anarki" och "anarkism" medvetet användsav maktens män och kvinnor för att chikanera anarkismen, vilketskedde första gången under franska revolutionen 1789-1793, då högernkallade den ultraradikala gruppen Les Enragés för anarkister[12]

Anarkister vänder sig emot etablissemanget och vill att samhället skaexistera utan formella hierarkiska institutioner såsom staten ochpolitiska partier.[13] Anarkismen betraktar parlamentariskt arbete somoförmöget att åstadkomma ett klasslöst samhälle.[14] Införandet av

direktdemokrati och självförvaltning genom federerade arbetarråd med när som helst återkallbara delegater ses somett av målen för den sociala revolutionen; eller så kan detta ske genom kooperativa organisationer representerade avindividerna.[15] Samhällssynen genomsyras av en längtan till det enkla och okomplicerade livet, vilket per automatikgör rörelsen motståndare till centralism, byråkrati, stordrift och tvångskollektivisering. [16] [17] [18] I dagsläget finnsflera riktningar som gör anspråk på att vara anarkistiska och konflikter i synsätt är oundvikliga.

Anarkismen anses vara en del av den frihetliga socialismen tillsammans med syndikalismen.[19] Därmed äranarkismen en självskriven motståndare till den auktoritära kommunismen och till kapitalismen; bägge betraktas somsystem som förutsätter klassamhällen.

Anarkism 14

HistoriaAnarkism som modern samhällsrörelse uppkom i och med den industriella revolutionen och den gryendearbetarrörelsens framväxt. Från att först ha varit ett filosofiskt system med (Godwin) under den samtida franskarevolutionen, övergick anarkismen till att bli en praktisk rörelse under 1820-talet i USA (Warren).[20] Något senare iFrankrike, teoretiseras anarkismen med Pierre Joseph Proudhons verk Vad är egendom? (1840) då den politiskaekonomin kritiserades.[21] Efter att ha suttit i parlamentet en tid tog Proudhon avstånd från parlamentarismen, däruruppkom rörelsens motstånd mot parlamentarismen och partiverksamhet. Anarkister var delaktiga i skapandet av denförsta internationella arbetarrörelsen, första internationalen, men uteslöts efter motsättningar mellan främst Marx ochBakunin;[22]

Merparten av anarkisterna gick över till en planekonomisk inriktning efter att en av Prouhdons lärjungar, JosephDéjacque, vänt sig emot marknadsekonomin i ett brev till Proudhon.[23] Därefter, under 1880-talet utveckladesanarkokommunismen (Kropotkin). Under tidigt 1900-tal utvecklas den kristna anarkismen (Tolstoj) och denfeministiska anarkismen (Goldman). Kulmen i den anarkistiska rörelsen före andra världskriget nåddes med Spanskainbördeskriget där anarkister lyckades genomföra en revolution.

Affisch från Spanska revolutionen 1936-39

Ryska Röda Armén anfaller Kronstadt, 1921, efter enanarkistisk/rådssocialistisk resning.

Efter andra världskriget och med den nyupptäcktamiljöproblematiken fick den anarkistiska rörelsen ny näring(Murray Bookchin).[24] Misstron mot det moderna samhället ochdess oförmåga att frigöra människan resulterade i uppkomsten aven ny gren under 1970-talen och 1980-talen (Grön anarkism).Ungdomskulturens utveckling under sena 1900-talet har i mycketanammat anarkistiska ideal i protesterna mot etablissemanget.

Sedan slutet av 1960-talet har anarkismens intimasammankoppling med arbetarrörelsen förändrats i Sverige ochdelar av sociala rörelser som kvinnorörelsen, miljörörelsen och såvidare gjort anspråk på att dela den anarkistiska rörelsens mål,eller arbetat utifrån horisontella och deltagande metoder vilket harskapat ett brett användande av begreppet anarkism.Under årtiondena närmast före första världskriget begicks ett antalattentat av anarkister. Mellan åren 1894 och 1901 dödadespresidenterna i Frankrike och Italien, kungen av Italien ochÖsterrikes kejsare,[25] något som felaktigt stämplat rörelsen somvåldsromantisk. Några händelser där anarkistiska idéer ochhandlingar spelat stor roll är Pariskommunen 1871,Haymarketmassakern 1886, Petrogradkommunen 1905,Machnoviternas sovjetrevolution i Ukraina 1918-19,fabriksockupationerna i Turin 1920, Kronstadtupproret 1921,Spanska inbördeskriget 1936-39 och zapatisternas uppror iChiapas 1994. Andra uppror där anarkister förekommit men haften mindre roll är den mexikanska revolutionen 1910, Tyskanovemberrevolutionen 1918, Ungernrevolten 1956, majrevolten iParis 1968 och nejlikerevolutionen i Portugal 1974.

Anarkismens huvudgrenar

Anarkism 15

Individualanarkism

Pierre-Joseph Proudhon (1809-1865), här tillsammans med sina tvådöttrar på en målning av Gustave Courbet (1865)

Individualanarkismen - företräds av bland annatWilliam Godwins, Max Stirners, Pierre-JosephProudhons, Josiah Warrens och den nutida Kevin A.Carsons teorier. Denna rörelse sätter alltid den friaindividens rättigheter och förmåga före alla gruppersrättigheter.[26] Proudhons och Warrens idéer om friantikapitalistisk marknadsekonomi [27] utan profit [28] ,immateriell rätt och privilegier är en central tanke inomrörelsen. Individualanarkismen byggs därmed oftast påen mutualistisk marknadsekonomi [29] , som enligtindividualanarkister kontrasteras av sin motsats;kapitalismen. [30] De flesta anser att skapandet av enalternativ ekonomi, en så kallad kontraekonomi, ärbästa sättet att förändra samhället, vilket är en form avgradualism.[31] Individualanarkister motsätter sig intekollektiv samverkan, men idealiserar inte kollektivet som organiserande bas. Man förordar spontan organisering förundvikandet av byråkrati och elitism. [32] Enligt individualanarkismen skall större samhällsdrift styras av frivilligtorganiserade kooperativ, en föreställning som i parad med federalistiska tankar ligger till grund för både social- ochindividualanarkism.[33] Fackföreningsrörelse, civil olydnad[34] , bojkott är andra verktyg mot makten. En del anseratt självförsörjning i varierande grad och byteshandel är ett bättre alternativ än reguljär valutaekonomi. Riktningenhar två ursprungliga huvudfåror, Stirners egoism/existentialism och Proudhon/Warrens mutualism.

Social anarkism

Mikhail Bakunin, 1814–1876

Social anarkism, även kallad Frihetlig socialism eller Anarkokommunism- företräds främst av Michail Bakunins och Pjotr Kropotkins arvtagare och äri huvudsak det som idag kallas frihetlig socialism. Dess anhängare tenderaratt framhäva gruppgemenskap i form av direktdemokratiskalokalorganisationer. Den sociala anarkismen delas in i två huvudfåror.Michail Bakunin företräder så kallad kollektivistisk anarkism medan PjotrKropotkin företräder så kallad kommunistisk anarkism. Social anarkism har,precis som de andra huvudinriktningarna, Proudhon som anfader. Precis somsina föregångare, kritiserade Bakunin Marx för, vad han kallade, dennescentralistiska och auktoritära ideologi.[35] Vid den sociala revolutionen skallden kapitalistiska staten inte erövras utan avskaffas – genom en radikaldecentralisering av beslutsrätten som sedan stannar kvar i de minsta enheternagenom utövandet av direktdemokrati. Bakunin bidrog, genom sin omfattandeaktivism och smittande talekonst, till att anarkismen spreds över hela världen.Han gästade också Sverige år 1863-64. Den frihetliga socialismen har idagövertagit den roll i motståndet och samhällskritiken som marxismen hade på1960-talet.

Under den senare delen av 1800-talet utvecklades en facklig variant av anarkismen, anarkosyndikalismen, vilkenhistoriskt räknas till den

Anarkism 16

Pjotr Kropotkin,fotograferad av Félix

Nadar.

anarkistiska rörelsen. Syndikalismen kan idag ses som en organiseringsform snarare änen ideologi och inom syndikalismen finns både anarkister och icke-anarkister. Störstasyndikalistiska organisation i Sverige idag är SAC, Sveriges ArbetaresCentralorganisation som organiserar ungefär 8 500 personer idag.

Anarkafeminism

Emma Goldman, 1869-1940

Anarkafeminismen är en term som kom att skapas på 60-talet under den såkallade "andra vågens feminism". De flesta anarkafeminister ser patriarkatet somden största förtryckande kraften i samhället.[36] Detta ger enligt anarkafeministerresultat i mannens överordning och kvinnans underordning. Då anarkafeministerär emot alla former av hierarkier i samhället så motsätter de sig också staten ochkapitalismen. Under det spanska inbördeskriget fanns en anarkistisk feministgrupp(Mujeres Libres) som organiserade sig för att försvara de anarkistiska idéerna, dågivetvis med vad vi idag kallar en viss feministisk touch. Idag kallar sig mångaanarkister för feminister och naturnödvändigt finns det sådana som hävdar att deanarkafeministiska idéerna genomströmmar övriga anarkistiska strömningar. EzraHeywood (1829-1893), Emma Goldman (1869-1940) och Voltairine de Cleyre(1866-1912) är tidiga exempel på anarkafeminister.

Kristen anarkism

Lev Tolstoj, porträtt av IvanKramskoj

Kristen anarkism är tron på att kristna är frivilligt underställda det godas princip(Gud) men att världsliga makter som regering, företag och den etablerade kyrkanär ofrivilliga och illegitima och inte har rätt att kräva någon underkastelse.Pacifism och motstånd till alla former av maktutövande är viktiga principer inomden kristna anarkismen. Många anser att Leo Tolstoj är en av den kristnaanarkismens grundare. Kopplingar och samband med den radikala reformationenoch anabaptismen[37] är inte heller ovanliga. En nutida framstående företrädare förden kristna anarkismen är den franske teologen Jacques Ellul.

Anarkism 17

Grön anarkism

Den grön-svarta fanan symboliserar grönanarkism

Grön anarkism har sin grund i både social- och individualanarkismoch till viss del i anarkafeminismen, men är en vidareutveckling medrötter bland annat i djupekologin. Grön anarkism är en bred rörelsesom brukar delas upp främst i de till socialanarkismen närståendeteknologioptimistska eko-anarkismen/socialekologin, och den tillindividualanarkismen eventuellt mer närstående grönanarkismen somförespråkar grön anarki (utan ändelsen -ism) som ibland också kallasanarko-primitivism.

De teknologioptimistiska gröna anarkisterna står den klassiskasocialanarkismen närmare men har ibland vissa influenser frånteknokratin. Man anser att det gröna samhället endast kan uppnås genom en utveckling mot avancerad grön teknikoch man lånar organisatoriska principer från bland andra Kropotkin. I denna grupp har Murray Bookchin[38] enframskjuten roll som främsta ideolog. Hans ideologi socialekologi är egentligen inget annat än en grön variant avklassisk anarkokommunism med analyser från andra halvan av 1900-talet.

De teknologikritiska gröna anarkisterna utmärker sig främst genom civilisationskritik mot industrisamhället, någotsom också förekommer i de ursprungliga anarkistiska riktningarna, speciellt inom Kropotkins polemik.Civilisationskritiken har dock hos de teknologikritiska i princip ersatt både kritik mot stat och klassamhälle, vilketskiljer ut dem gentemot de ursprungliga riktningarna. Man anser att det inte räcker (eller kanske ens är möjligt) attbara bekämpa specifika förtrycksformer såsom klassamhället, patriarkatet eller rasismen, eftersom dessa alla ärprodukter av civilisationen. Därför kan riktigt oberoende och jämlikhet endast uppnås utanför civilisationen.Teknologikritiken hämtar många av sina slutsatser från studier i antropologi av hur icke-civiliserade ursprungsfolklever. Från den teknologikritiska gröna anarkismen har anarko-primitivismen utvecklats.

John Zerzan

Till skillnad från föregångarna förkastar anarko-primitivisterna all typ avcivilisation. John Zerzan[39] och John Moore anses vara något av portalfigurerför anarko-primitivisterna. Anarko-primitivismen är på grund av sinkompromisslösa hållning gentemot alla former av institutionaliseradmaktutövning kontroversiell även inom det frihetliga fältet.

Övrig anarkism/frihetlig socialism

Plattformism, strömmning inom socialanarkismen. Utvecklades av exil-ryskaanarkister som författade "De frihetliga kommunisternasorganisationsplattform" 1926. Plattformen reflekterar författarnas syn påvarför anarkismen marginaliseras och formulerar en organisationspositivanarkism i en frihetlig kommunistisk tradition. Plattformen refereras till somett inspirerande dokument bland annat i nordamerikanska organisationer som

Nothern Eastern Federation for Anarcho-communists och irländska Workers Solidarity Movement.

Den insurrektionella anarkismen är en strömning inom anarkiströrelsen som förespråkar en permanent motsättningoch konflikt ("permanent konfliktualitet") med kapitalet och staten, och en politisk verksamhet som syftar till attskapa insurrektioner. Insurrektionella anarkister tenderar att ofta använda sig av direkt aktion och agitation som lättkan kopieras för att uppmuntra till en mer generell revolt. Anledningen till detta beteende varierar ofta blandanarkister. Många söker avsluta kapitalismen medan andra motsätter sig civilisationen (se primitivism).

Anarkism 18

Louise Michel

Rådskommunismen (Anton Pannekoek[40] , Herman Gorter och Paul Mattick)och den autonoma marxismen (Cornelius Castoriadis[41] , Mario Tronti,Martin Glaberman och Antonio Negri) har mottagit inflytande från bådemarxism och anarkism. Dessa rörelser befinner sig teoretiskt sett utanför denanarkistiska traditionen då man i huvudsak arbetar utifrån andra principer ände anarkistiska. De har dock i praktiken mycket gemensamt med denfrihetliga socialismen. Situationisterna (Guy Debord, Raoul Vaneigem medflera), en annan marxistisk grupp, måste dock betraktas ur ett annatperspektiv. De kom från en konstnärlig rörelse, SituationistiskaInternationalen.[42] Föga förvånansvärt är också situationisternas kritik av detmoderna samhället långt radikalare än de gamla rådskommunisternas och deautonoma marxisternas.

"Förbjudet att förbjuda!"

Anarkokapitalister ser kapitalism och en fri marknad som både verktyg för denpersonliga friheten och en naturlig konsekvens av frånvaro utav hierarkier. Inom den →socialistiska anarkismen brukar dock inte anarkokapitalism räknas som en anarkistiskideologi.

Symboler

Såsom inom de flesta politiska rörelser har den anarkistiska rörelsen olika symboler. De mest kända är den svartarespektive den rödsvarta fanan och det omringade A:et.

Det omringade A:et

Det omringade A:et, en kändanarkistsymbol.

Den kanske mest kända symbol som associeras med anarkismen är det såkallade "omringade A:et" (se ovan). Symbolen härstammar från Proudhonsmaxim "anarki är ordning" (A för anarki, inskrivet i O för ordning)[43] ochförekom redan under det spanska inbördeskriget på 1930-talet och på1950-talet som den franska organisationen Alliance Ouvrière Anarchistessymbol. Organisationen Jeunesses Libertaires (frihetlig ungdom) i Frankrikehar ibland ansetts som symbolens uppfinnare då de 1964 började använda deni sin bulletin. Symbolen populariserades i Storbritannien på 1970- och1980-talen av Crass, i samband med punkrörelsen. Idag används den ofta påflaggor av anarkokommunister som inte vill bli förväxlade med syndikalister,då oftast i rött eller vitt på svart bakgrund. Svart på röd bakgrund förekommerdock ibland.

Anarkism 19

Den svarta fanan och den rödsvarta fanan

Den svarta fanan

Anarkismens svarta fana var från början en sorgefana. I en demonstration som hyllade destupade kommunardernas minne och som gav sig ut i Paris 1883 för att exproprierabagerier, upptäckte man att en fana skulle behövas. Det berättas då att f. kommunardenLouise Michel tog av sin svarta sidenunderkjol och hängde den på ett kvastskaft – och såhade anarkismen fått sin egen flagga.[44] I Spanien 1936 manifesterade anarkisterna iFAI och syndikalisterna i CNT sitt samarbete genom en fana som delades diagonalt i ettsvart fält för FAI och ett rött fält för CNT. Bägge dessa fanor används än i dag.

Anarkism i världen

EZLN:s flagga.

• IWW International Workers of the World (anarkosyndikalistiskfackförening, USA)

• Crimethinc ex-workers collective• CNT Confederación Nacional del Trabajo, Spansk syndikalistisk

fackförening• Class War Federation (UK)• Spanska revolutionen• Voluntary Cooperation Movement är ett mutualistiskt nätverk

verkande i Storbritannien, Kanada och Argentina för individer somvill verka kooperativt.

• EZLN Zapatistarmén för nationell befrielse

Anarkismen i SverigeI Sverige har anarkismen i vissa sammanhang varit en inflytelserik rörelse, och den anarkistiska tidningen Brand harutkommit med varierande innehåll i mer än hundra år.[45]

Den viktigaste anarkistinfluerade organisationen är den syndikalistiska fackföreningen SAC, som räknar sittursprung till ungsocialisterna, vilka en gång rymdes inom det ursprungliga socialdemokratiska ungdomsförbundet.Ungsocialisterna bröt sig dock loss ur socialdemokraterna 1908 efter interna stridigheter.[46] 1910, efter storstrejkenstod till största delen skåneavdelningen inom ungsocialisterna (Lunda-kommittén med Gustav Sjöström) bakombildandet av ett anarkosyndikalistiskt fackförbund, SAC. SAC har de senaste åren genomgått en fackligreorganisering och radikalisering. Tidningen heter Arbetaren och förlaget Federativs. Den världsberömde trubadurenoch IWW:aren Joe Hills[47] föräldrahem i gamla Gefle är nu både museum och SAC:s industrisekretariat i Gävle,och kallas Joe Hill-gården.

Anarkism 20

Ungsocialisten HinkeBergegren 1891

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, SUF, har anor från 1930-talet och är sedan 1993 enviktig aktör i den moderna anarkiströrelsen. Nutidens SUF skiljer sig avsevärt från30-talets. SUF och SAC samarbetar, men SUF är fristående och alltså intefackföreningen SACs ungdomsförbund vilket ofta misstolkats. Nämnas bör att under1960-talet fyllde Syndikalistiska Grupprörelsen tomrummet efter SUF med utgåvor avbland annat tidskriften "Zenit" och översättningar av till exempel situationistisktmaterial. Under sextiotalets slut uppstod många nya grupper, som Provie (efter mönsterfrån holländska Provorörelsen) och lokala anarkistgrupper med tillhörande Fri Press.[48]

Anarkister demonstrerar i Stockholm 2007

Husockupation blev under flera decennier något av enfrihetlig kampform[49] och Punk-rörelsen hadeanarkistiska tendenser även i Sverige. Ytterligare enorganisation som bör nämnas är fångkampsgruppenAnarkistiska Svarta Hammaren (Anarchist Black Cross- Sweden). Det antirasistiska arbetet kom som enreaktion på det nynazistiska uppsvinget under tidigt1990-tal.[50] Under inledningen av 2000-talet har desvenska anarkisterna exempelvis utmärkt sig viaaktioner genom Antifascistisk Aktion (AFA). AFAanser sig själva inte vara någon anarkistisk

organisation, utan är baserade på en bred plattform som täcker in många strömningar. Man har också jobbat på attanvända internet vilket portalen Motkraft, nättidningen Yelah och nätzinet Embryo är exempel på. Många grupperoch organisationer kan sägas bedriva anarkistisk kamp utan att de för den skull själva kallar sig anarkister,exempelvis Ingen Människa Är Illegal, svenska RTS - Reclaim the Streets eller självorganiseringskampanjenOsynliga Partiet.

SUF:s logotyp

Den äldre svenska rörelsens förmodligen viktigasteförgrundsfigurer var Hinke Bergegren[51] och Albert Jensen[52] ,den förre främst agitator, den senare ideologisk förnyare avbetydelse, båda tidvis redaktörer för den anarkistiska tidningenBrand. Bland andra kända frihetliga socialister kan författarnaEyvind Johnson, Stig Dagerman, Moa Martinson och Folke Fridellnämnas, liksom Spanien-veteranen Nisse Lätt och 68-aktivistenKlas Hellborg. Bland böcker på svenska om anarkismen kannämnas Anarkismens Återkomst av Staffan Jacobson (2006), Anarkisterna i klasskampen av Bengt Ericson ochIngemar Johansson (1969), Anarkismen - från lära till handling av Daniel Guérin (1964) samt Anarkismen avGeorge Woodcock (1962).

Anarkism 21

Elizabeth Gurly Flynn, "Rebellflickan"

Se även

• Anarki• Arbetarråd• Direkt demokrati• Självförvaltning• Anarkosyndikalism• Kommunalism• Autonom vänster• Anarko-primitivism• Anarkistisk ekonomi• Grön anarki• Anarkister

Externa länkar

• Anarkisterna i klasskampen [53] (svenska)

• Infoshop.org - anarkistisk nyhetssida [54] (engelska)

• Infoshop.org – FAQ om anarkism [55] (engelska)

• Wikimedia Commons har media som rör [56].mwl:Anarquismo

Referenser[1] http:/ / sv. wikipedia. org/ w/ index. php?title=Mall:Anarkism& action=edit[2] Prismas Nya Uppslagsbok, ISBN 91-518-2823-5, Otava Finland 1995, sidan [31[3] Lilla Focus, Lexikon i fickformat, Stockholm, sidan 21[4] Tidens Lexikon, Koncentrerad uppslagsbok, Stockholm, sidan 90[5] Jacobson, Staffan: Anarkismens Återkomst. Lund 2006, s. 8-9; P.Kropotkin: Anarchism. Encyclopedia Britannica 1910.[6] Chomsky on Anarchism (http:/ / www. zmag. org/ chomsky/ interviews/ 9612-anarchism. html), intervju med Tom Lane 23 december 1996.

Hämtat 2008-02-16.[7] Förordet till Max Nettlaus Anarkismen genom tiderna, s. 12.[8] Lilla Focus, Lexikon i fickformat, Stockholm, sidan 21[9] Jacobson, Staffan: Anarkismens Återkomst. Lund 2006. sid.7.[10] An Anrchist FAQ -A.3 What types of anarchism are there? (http:/ / www. infoshop. org/ faq/ secA3. html) One thing that soon becomes

clear to any one interested in anarchism is that there is not one single form of anarchism. Rather, there are different schools of anarchistthought, different types of anarchism which have many disagreements with each other on numerous issues. These types are usuallydistinguished by tactics and/or goals, with the latter (the vision of a free society) being the major division

[11] An Anarchist FAQ-A.1.1 What does "anarchy" mean? (http:/ / www. infoshop. org/ faq/ secA1. html#seca11). While the Greek wordsanarchos and anarchia are often taken to mean "having no government" or "being without a government," as can be seen, the strict, originalmeaning of anarchism was not simply "no government." "An-archy" means "without a ruler," or more generally, "without authority," and it isin this sense that anarchists have continually used the word. For example, we find Kropotkin arguing that anarchism "attacks not only capital,but also the main sources of the power of capitalism: law, authority, and the State." [Op. Cit., p. 150] For anarchists, anarchy means "notnecessarily absence of order, as is generally supposed, but an absence of rule." [Benjamin Tucker, Instead of a Book, p. 13]

[12] Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 8. "Anarki och "anarkist" användes första gångenöppet i politisk bemärkelse under franska revolutionen. Då var de uttryck för negativ kritik och stundom för smädelse och användes av olikapartier för att brännmärka deras motståndare, vanligen på vänsterflygeln. Girondisten Brissot, som krävde att Les Enragés skulle undertryckasoch kallade dem anarkister...

[13] An Anarchist FAQ-A.1 What is anarchism? (http:/ / www. infoshop. org/ faq/ secA1. html#seca15). In other words, anarchism is an expression of the struggle against oppression and exploitation, a generalisation of working people's experiences and analyses of what is wrong

Anarkism 22

with the current system and an expression of our hopes and dreams for a better future. This struggle existed before it was called anarchism, butthe historic anarchist movement (i.e. groups of people calling their ideas anarchism and aiming for an anarchist society) is essentially aproduct of working class struggle against capitalism and the state, against oppression and exploitation, and for a free society of free and equalindividuals

[14] Spooner, Lysander, No Treason(1867) (http:/ / www. lysanderspooner. org/ bib_new. htm). Notwithstanding all the proclamations we havemade to mankind, within the last ninety years, that our government rests on consent, and that that was the rightful basis on which anygovernment could rest, the late war has practically demonstrated that our government rests upon force --- as much so as any government thatever existed

[15] A Mutualist FAQ (http:/ / www. mutualist. org/ id27. html) Co-ops are a specific form of mutualism. Look at it this way, mutualism is a setof general principles and the co-ops are one of the practical forms that these principles have taken

[16] Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 21. Anarkisten har å andra sidan ställt storaförhoppningar till bonden. Han lever nära jorden, nära naturen, och är därför mer "anarkisk" i sina reaktioner.

[17] Woodcock, George Anarkismen, Omstörtande nihilism eller fredlig idealism?(1993), sid 22. Anarkistens dyrkan av det naturliga, detspontana, det individuella ställer honom i opposition till hela den högt organiserade strukturen i det moderna industri- och statiksamhälle sommarxisten betraktar som förelöpare till sitt eget utopia.

[18] Nordstrand, Ted Var ungsocialisterna anarkister? (1997) (http:/ / www. yelah. net/ articles/ ungsoc) Även om anarkisterna själva, genom sinvilja att bevara den individuella friheten (så länge den inte inskränker någon annans frihet) inte skapat eller eftersträvat att skapa några storaorganisationer, har de däremot aldrig varit motståndare till organisation.

[19] Anarchism: What It Is and What It Is Not by Joseph A. Labadie (http:/ / flag. blackened. net/ daver/ anarchism/ labadie. html). It is said thatAnarchism is not socialism. This is a mistake. Anarchism is voluntary Socialism. There are two kinds of Socialism, archistic and anarchistic,authoritarian and libertarian, state and free. Indeed, every proposition for social betterment is either to increase or decrease the powers ofexternal wills and forces over the individual. As they increase they are archistic; as they decrease they are anarchistic

[20] Warren, Josiah Plan of the Cincinnati Labor for Labor Store (1829) (http:/ / www. crispinsartwell. com/ warren. htm)[21] Proudhon, Pierre Joseph What is Property? An Inquiry into the Principle of Right and of Government (1840) (http:/ / etext. lib. virginia. edu/

toc/ modeng/ public/ ProProp. html)[22] Ericson, Johansson Stridigheterna inom Första Internationalen (http:/ / www. skarv. se/ AiK/ 02AiK. html)[23] Dejacque, Joseph Le Libertaire (1857) (http:/ / joseph. dejacque. free. fr/ libertaire/ libertaire. htm)[24] Bookchin, Murray Our Synthetic Environment (1962) (http:/ / dwardmac. pitzer. edu/ Anarchist_archives/ bookchin/ syntheticenviron/

osetoc. html)[25] Oxford Dictionary of World History, anarchism (s.21)[26] Andrews, Stephen Pearl The Science of Society (1848) (http:/ / www. anarchism. net/ scienceofsociety. htm) What Socialism demands is the

emancipation of the Individual from social bondage...[27] Gesell, Silvio The Natural Economic Order (1906) (http:/ / www. systemfehler. de/ en/ neo/ part4/ 1. htm) Money is an instrument of

exchange and nothing else. Its function is to facilitate the exchange of goods, to eliminate the difficulties of barter[28] Tucker, Benjamin Economic Rent (http:/ / flag. blackened. net/ daver/ anarchism/ tucker/ tucker29. html) Liberty will abolish interest; it will

abolish profit; it will abolish monopolistic rent; it will abolish taxation; it will abolish the exploitation of labor; it will abolish all meanswhereby any laborer can be deprived of any of his product; but it will not abolish the limited inequality between one laborer's product andanothers

[29] Spooner, Lysander Poverty: Its Illegal causes and Legal cure (1846) (http:/ / www. lysanderspooner. org/ bib_new. htm)…all the fruits ofhis own labor, would conduce to a wore just and equal distribution of wealth than now exists…

[30] 16 Ingalls, Hanson, and Tucker: nineteenth-century American anarchists - Part III: nineteenth-century Americas critics (http:/ / www.findarticles. com/ p/ articles/ mi_m0254/ is_5_62/ ai_112083014/ pg_15)1. Capital is a parasite feeding form of on the produce of labor onland… 3. Capitalism is the great evil preying on labor.

[31] Carson, Kevin A. (http:/ / www. mutualist. org/ index. html) It emphasizes the importance of peaceful activity in building alternative socialinstitutions within the existing society, and strengthening those institutions until they finally replace the existing statist system

[32] Peacott, Joe An Overview of Individualist Anarchist Thought by Joe Peacott (2003) (http:/ / www. libertarian. co. uk/ lapubs/ econn/econn097. htm) The spontaneous order generated by the social and economic interactions of free individuals would produce all the structurenecessary to sustain community life

[33] Tucker, Benjamin Ricketson State Socialism and Anarchism (1886) (http:/ / www. panarchy. org/ tucker/ state. socialism. html), This bringsus to Anarchism, which may be described as the doctrine that all the affairs of men should be managed by individuals or voluntaryassociations, and that the State should be abolished

[34] Thoreau, Henry David Civil Disobedience (1849) (http:/ / www. cs. indiana. edu/ statecraft/ civ. dis. html)[35] Bakunin, Michail: Marx - socialismens Bismarck. Libertad 1968.[36] Pia Laskar, Anarkafeminism (1992) ISBN 91-86474-09-X[37] Vaneigem, Raoul: The movement of the Free Spirit. Zone Books, N.Y. 1998.[38] Bookchin, Murray: Ecology of Freedom. Chesire Books, CA 1982.[39] Zerzan, John: Future Primitive.Autonomedia 1994.[40] Pannekoek, Anton: Workers' Councils(1936)[41] Castoriadis, Cornelius: Political and Social Writings. Vol. 1-3, University of Minnesota Press, Minneapolis 1988.

Anarkism 23

[42] Knabb, Ken: Situationist International Anthology.Bureau of Public Secrets 1981.[43] Sheehan, Sean M.: Anarchism. Reaktion Books 2003, s. 159.[44] "As Michel and the fellow anarchist Eugene Pottier had been carried a black flag at the front of the rally, police issued a warrant for her

arrest." Maclellan, Nic: Louise Michel. Ocean Press 2004, s.19.[45] Brand 1898-1998 - hundra år för den frihetliga socialismen! Yelah 1/1 1998[46] Nordstrand, Ted: Var ungsocialisterna anarkister? Yelah 31/12 1997[47] Rosemont, Franklin: Joe Hill: The IWW & The Making Of A Revolutionary Working Class Counterculture, 2003.[48] Jmf: Lunds Fria Press 1/1969-8/1973.[49] Ungdomshuset i Köpenhamn återuppstår. Göteborgs Fria Tidning 9 april 2008[50] Rasistisk attack. Sydsvenska Dagbladet 20/8 2008, s. A8.[51] Lagerberg, Hans: Små mord, fri kärlek. En biografi om Hinke Bergegren. Carlssons, Malmö 1992.[52] Arwid Lund: Albert Jensen och revolutionen. Syndikalismens revolutionära idéer 1900-1950. Federativs förlag, ISBN 91-86474-37-5[53] http:/ / skarv. se/ AiK/ 00AiK. html[54] http:/ / www. infoshop. org[55] http:/ / www. infoshop. org/ faq/[56] http:/ / en. wikipedia. org/ wiki/ Commons%3Aanarchism

Kommunism

Symbolen hammaren och skäran haranvänts av flera kommunistiska

organisationer

Den här artikeln handlar om kommunism som ideologi, rörelse ochsamhällsstadium. För information om tillämpning av socialism ochkommunism i till exempel de forna öststaterna, se realsocialism.

Kommunism (från franskan: communisme och ytterst av latin: communis,gemensam) är en benämning på flera närbesläktade idéer om attproduktionsmedlen i ett samhälle bör vara gemensamt ägda. Inom marxismenär det också benämningen på det tillstånd i samhällsutvecklingen därklasserna och staten upplösts och produktionsresultatet fördelas åt alla efterbehov.

Beteckningen kan också ses som en del av den bredare → socialismen.Socialismen delade upp sig ca 1860-1880 i den socialdemokratiska grenen(Ferdinand Lassalle och Eduard Bernstein) där vägen till socialism skulle skegenom reformer i samarbete mellan de förtryckta och de förtryckandeklasserna (av motståndarna även kallad revisionism); och den revolutionära grenen (Karl Marx, Friedrich Engels),där vägen till socialism skulle ske genom att de förtryckta klasserna tar makten genom en revolution, somförespråkas av kommunisterna. Den frihetliga socialismen (främst företrädd av Michail Bakunin och PjotrKrapotkin) förespråkade att vägen till socialism skulle ske genom att via revolution avskaffa statsmakten.

Många[1] [2] använder beteckningen kommunism om den ideologi som skapades av Vladimir Lenin ochvidareutvecklades i olika riktningar av efterföljare som Lev Trotskij, Josef Stalin och Mao Zedong. Det förekommerockså att länder som kallat sig → socialistiska benämns kommuniststater eftersom de haft ett styrandekommunistparti. Detta är dock enligt den marxistiska och leninistiska terminologin en självmotsägelse, då den anseratt staten är ett verktyg för klassförtryck.[3] Enligt den marxistiska teorin mister staten sin funktion först närsamhällsklasserna är upplösta. Därefter kan ett kommunistiskt samhälle som innebär ett stats- och klasslöst samhälleuppstå.Andra väljer istället att betona kommunismen som en praktik, en så kallad "materiell rörelse". Kommunismen ses dåinte som en ideologi utan som en tendens i klasskampen, ett uttryck för arbetarklassens kamp mot lönearbetet.

Kommunism 24

→ KommunismIdeologier

AnarkokommunismEurokommunism

LeninismLuxemburgism

MaoismMarxism

Marxism-leninismTrotskismTitoism

Vänsterkommunism

Basbegrepp

Historisk materialismKlasskamp

KommunistpartiProletariatets diktatur

Internationaler

Kommunisternas förbundFörsta internationalen

KommunistiskaInternationalen

Fjärde internationalen

Personer

Karl MarxFriedrich EngelsVladimir Lenin

Josef StalinMao Zedong

Rosa LuxemburgLev Trotskij

Anton PannekoekAntonio GramsciPeter Kropotkin

Relaterade ämnen

→ AnarkismAntikapitalism

AntikommunismDemokratisk centralismProletär internationalism

StalinismKommunismens historia

Politisk vänsterNya vänstern

PostkommunismUrkommunismen

→ Socialism

Politikportalen

Kommunism 25

Idéhistoria

Karl Marx (1818-1883)

Tidiga tankar om ett samhälle grundat på egendomsgemenskap kanskönjas hos bland många andra Platon, vissa kristna tänkare, Mazdakoch Thomas More såväl som hos de utopiska socialisterna. I Platonsdialog Staten förordades ett samhälle med gemensamt ägande. Platonhävdade dock att köpmännen och hantverkare liksom tidigare skullearbeta för vinnings skull, varför dialogen Staten inte har mycketgemensamt med de senare kommunistiska teorierna. I boken Utopiafrån 1516 beskriver Thomas More ön Utopia med idealsamhället utanprivat egendom, där folk får vad de vill efter behov.

Det är dock först under franska revolutionen och under 1800-talet somman kan tala om kommunism i dess nutida bemärkelse. Den tysketeoretikern Karl Marx och hans kollega Friedrich Engels var deviktigaste tänkarna inom modern kommunistisk teori. De bröt medutopismen och formulerade en, som de döpte till vetenskaplig →socialism som beskrevs i Det kommunistiska manifestet (1848), det

historiskt viktigaste dokumentet för den ideologiska utformningen av kommunismen. I skriften Kritik avGothaprogrammet från 1875 talade Marx om det framtida kommunistiska samhället. Han såg samhällsutvecklingensom en utveckling i två stadier. I det första stadiet krävs samma prestation av alla människor medan i det andrastadiet kommer produktionen "av var och en efter förmåga, till var och en efter behov". Dessa två stadier kom sedanLenin att beteckna det "socialistiska" respektive det "kommunistiska" stadiet. Lenins "socialism" och Marx"kommunismens första fas" är dock inte identiska.

Den marxistiskt kommunistiska idétraditionen kan grovt delas in i två grenar: leninistisk marxism ochicke-leninistisk marxism. Leninismen är en ideologi grundad på den ryske revolutionären Lenins tolkning ochutveckling av Marx tankar. Efter Lenins död inleddes en maktkamp inom kommunistpartiet mellan främst LevTrotskij och Josef Stalin som hade olika syn på vilken väg Sovjetunionen borde välja. Stalin gick segrande ur stridenoch den ideologi han förespråkade brukar benämnas marxism-leninism (av dess motståndare ofta "stalinism") medanTrotskijs idéer kallas trotskism.Marxism-leninismen blev snart också den officiella benämningen på kominterns ideologi och den anammades snartav kommunistpartier världen över. Medan Marx betonade att "arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk"ansåg Lenin att det kommunistiska partiet skulle ha en ledande roll i samhällsutvecklingen. Partiets funktionärerskulle visserligen väljas demokratiskt, men när de väl valts var varje partimedlem skyldig att följa de beslut sompartiet fattade, en princip som kallades demokratisk centralism. Partiets funktionärer skulle enligt Lenin ses somarbetarklassens "avantgarde", det vill säga en förtrupp i revolutionen, något som kom att bli normerande för övrigakommunistiska partier.Ur marxism-leninismen växte det i Kina fram en ideologi baserad på Mao Zedongs tankar, i Väst kallad maoism. Tillskillnad från marxismen så menade Mao att revolutionen i Kina borde byggas på bondebefolkningen och inte på det(i Kina försvinnande lilla) stadsproletariatet. Maoismen har senare främst fått fotfäste i tredje världen.Den icke-leninistiska marxismen, då främst representerad av råds- och vänsterkommunistiska grupper, växte fram inom kommunistpartierna vänsteroppositioner efter 1917. Rådskommunismen var starkast i Tyskland och Nederländerna och bland dess mest framträdande tänkare kan räknas Rosa Luxemburg, Anton Pannekoek och Paul Mattick. Man betonade arbetarklassens spontanitet och självständiga kamp, tog avstånd från staten och arbete inom fackföreningar och trodde på en organisationsform grundad på arbetarråd. Vänsterkommunismen är en snarlik idéströmning som främst fick fotfäste i Italien. Vänsterkommunisterna betonade att kapitalismens vara eller icke vara inte var en fråga om vem som ägde produktionsmedlen utan om arbetet och värdet härskade över de ekonomiska

Kommunism 26

relationerna. Man förde därför fram vikten av att upphäva marknaden, lönearbetet och varuformen. Man tog inteheller avstånd från partitanken även om man skiljer sig från bolsjevikernas partiteori. Bland vänsterkommunismensfrämsta tänkare kan bland andra räknas Amadeo Bordiga. Vänsterkommunismen och rådskommunismen har varit enviktig influens för moderna anarkister, autonomister, den moderna ultra-vänstern och grupper som situationisterna.

Förhållande till socialism och socialdemokratiBeteckningen socialism användes först 1834 av både Pierre Leroux i Frankrike och av anhängarna till Robert Owen iEngland. Beteckningen kommunism introducerades ca 1839 i Paris av flera hemliga revolutionära grupper.Under första hälften av 1800-talet användes → socialism och kommunism nästan som synonymer där socialismenofta sågs som en idé för de intellektuella medan kommunism sågs som en lära för arbetarna. Under 1800-talets andrahälft blev ordet kommunism ovanligare och de flesta nybildade arbetarpartier med kommunistiska idéer kallade sigoftast socialistiska eller socialdemokratiska, så till exempel det tyska socialdemokratiska partiet som stod Marx ochEngels nära. Först efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 började flera organisationer kalla sig kommunistiskaigen. I och med tredje internationalen (komintern, 1919-43) kom skillnaden mellan kommunism ochsocialism/socialdemokrati att ligga i hur vägen till det klasslösa samhället skulle te sig. Socialister/socialdemokraterkom att förorda icke-våld och fredliga reformer, medan kommunister förordade samhällsförändringar med hjälp avklasskamp och väpnad revolution.

Kommunism som samhällsstadium"Allt fast och beständigt förflyktigas"[4] skrev Marx och Engels i Det kommunistiska manifestet. Vad de försökte visai sina verk var just att, och hur, kapitalismen är ett historiskt övergående samhällssystem med ett logiskt slut, precissom föregående samhällssystem ehuru med ett mycket annorlunda slut. De försökte även visa på den potential somde ansåg existerade i arbetarklassens kamp, och hur denna potential skulle kunna manifestera sig själv i enrevolutionär övergång från kapitalism till kommunism.Enligt revolutionära kommunister kan inte kapitalismens problem reformeras bort. Det går att skapa drägligarelivsvillkor och ökat välstånd under kapitalismen, men den grundläggande klassmotsättningen och alienationenbestår, och därmed arbetarklassens intresse av att göra uppror.Exakt hur det kommunistiska samhället skall se ut, tycker många kommunister inte att det är värt att spekulera kring.Det är inte upp till dem att besluta om vilken form det kommunistiska samhället skall anta; det betraktas som"ideologiskt dravel" eller, för att använda Marx klassiska allegori, som att "skriva ut [...] recept för framtidenssoppkök".[5] Den franske vänsterkommunisten Gilles Dauvé skriver: "kommunismen är inte ett program som manomsätter i praktiken eller får andra att omsätta i praktiken, utan en social rörelse.". Här definieras kommunismenalltså bara som negationen till detta samhälle och dess positiva definition kan bara historien visa, ingen självutnämndvärldsförbättrare.

Kommunism 27

Kommunism i världen

Nuvarande kommuniststater

Karta som visar nuvarande stater som kallar sig kommunistiska

Länder där det styrandekommunistpartiet är statsmakt:[6]

• Folkrepubliken Kina (sedan 1949);Kinas kommunistiska parti[6]

• Kuba (Kubanska revolutionen 1959,socialistisk stat utropad 1961;Kubas kommunistiska parti[6]

• Demokratiska folkrepubliken Korea(sedan 1948); Koreas arbetarpartisäger sig följa Juche, som officielltär en vidareutveckling avMarxism-leninism[6]

• Demokratiska folkrepubliken Laos (sedan 1975); Laos revolutionära folkparti[6]

• Socialistiska republiken Vietnam (sedan 1975); Vietnams kommunistiska parti (Nordvietnam 1954-1976)[6]

I andra länder finns det kommunistiska partier som accepterat demokratins principer och deltar i ett flerpartisystem.

ÖstblocketÖstblocket eller öststaterna var en benämning på Sovjetunionen och dess satellitstater under kalla kriget. Tillöstblocket brukade man räkna Warszawapaktens medlemmar och ibland, beroende på sammanhang, andra ländermed kommunistiskt styre såsom Kuba, Vietnam och Nordkorea. Öststaterna är en något snävare beteckning, ochomfattar normalt bara de länder i östblocket som låg i Öst- och Centraleuropa.

Karta över kommunismens spridning - stater sombenämner/benämnde sig som kommunistiska

Kina räknades till östblocket så länge landet var allierat medSovjetunionen, men efter brytningen mellan de kommunistiskaregimerna i de båda länderna brukade man inte längre räkna in Kina ibegreppet. Somliga ville även räkna in Jugoslavien i östblocket pågrund av att även det hade en kommunistisk regim, men efterhand somlandet intog en allt mer oberoende roll i relationen till Sovjetunionenoch dess satellitstater sågs det vanligen som en alliansfri stat.

Vissa kommentatorer har hävdat att Östblocket inte var kommunistisktutan statskapitalistiskt.[7] Man citerar ibland Lenins egna ord om behovet av att införa statskapitalism i Ryssland:"While the revolution in Germany is slow in "coming forth," our task is to study the state capitalism of the Germans,to spare no effort in copying it and not shrink from adopting dictatorial methods to hasten the copying of it."[8]

VästeuropaEtt av Västeuropas största kommunistiska partier fanns i Italien, Partito Comunista Italiano. De nådde sin höjdpunkti parlamentsvalet 1976 då de fick stöd av 34,4% av rösterna. I början på 1970-talet gick de i spetsen föreurokommunismen där de tillsammans med det franska (Parti communiste français) deklarerade att man tog avståndfrån proletariatets diktatur och inte längre stödde Sovjetunionen som förebild. Man godtog därmed parlamentariskdemokrati som styrelseform. Liknande deklarationer hade redan tidigare gjorts av de spanska och katalanskakommunistpartierna.

Kommunism 28

SverigeÅr 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartietbildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts avKomintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP detså kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanförkomintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till1990 då "Kommunisterna" ströks och det nya namnet blev Vänsterpartiet.Kommunisternas största valframgång var när SKP fick 10,3 % i andrakammarvalet 1944, samt 11,2 % ikommunalvalet 1946. Kommunisterna hade även stort inflytande i de svenska fackförbunden med styrelsemajoritet iflera fackavdelningar.En annan nyckelhändelse inom svensk kommunism var metallstrejken 1945 som omfattade 120 000 arbetare.I dagens Sverige representeras kommunism av mindre uttalade kommunistpartier som Kommunistiska Partiet ochSveriges Kommunistiska Parti som har en marxist-leninistisk ideologisk politik. Även om vänsterpartiet 1990 tillnamnet upphörde vara kommunistiskt fortsatte flera medlemmarna i partiets ledning att kalla sig kommunister framtill 2005, och även därefter uttalade sig trogna de kommunistiska idéerna.Det finns dessutom några trotskistiska partier i Sverige, till exempel Rättvisepartiet Socialisterna, Arbetarmakt och iviss utsträckning även Socialistiska Partiet och Kommunistiska förbundet. Utöver de klassiska leninistiska partiernaså finns det även ett antal icke-leninistiska kommunistiska organisationer i Sverige. Bland dessa kan räknasFolkmakt, Riff-raff, Kämpa tillsammans!, Internationella Kommunistiska Strömningen, Gatuaktionen, Roh-Ninbokförlag och Batkogruppen.En trend man kan se bland de olika socialistiska partierna, alltifrån Kommunistiska Partiet till Socialistiska Partiet, äratt de ganska hårda konflikterna på 1970-talet mellan trotskism och marxism-leninism inte längre utgör någon störresplittrande faktor.

KritikKritik mot kommunism har kommit från många olika håll. Den har inkluderat flera aspekter, från exempelvis,religiösa gruppers invändningar mot kommunismens uttalade ateism och besuttnas invändningar mot att derasproduktionsmedel ska konfiskeras av samhället, till socialdemokraters mot förment odemokratiska arbetsmetoder.Andra menar att kommunism inte går ihop med de mänskliga rättigheterna[9] och avsaknaden av mänskligarättigheter bidrog till kommunismens fall.[10] [11] Kommunismen sägs inskränka också den personliga integriteten.Kritiker har också pekat på de brott som kommunistpartier i maktställning begått (till exempel i Sovjetunionen,Kampuchea (Kambodja) under Röda khmererna, Östtyskland, Kina och Nordkorea) mot befolkningen i de egnastaterna, samt kommunistpartiernas i övriga länder försvar av dessa brott. Brotten som åsyftas är bland annatfolkmord, varom information finns i artiklarna om staterna i fråga. Kritiken som riktats mot kommunistiska stater(som ibland kallas realsocialistiska stater eftersom det kommunistiska samhället är statslöst) kommer från bådepolitisk höger och vänster.

Kommunism 29

Se även• Anarkokommunism• Autonomism• Kritik mot kommunismen och antikommunism• Statskapitalism• Vänsterkommunism

Externa länkar• Wikiquote har citat av eller om Kommunism

• Omfattande marxistiskt textarkiv [12]

• Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer [13] - Upplysningssajt hos Forum för levande historia.• Studie av de ursprungliga grundarna av vetenskapliga kommunismen [14]

mwl:Quemunismo

Referenser[1] Reidar Larsson: Politiska ideologier i vår tid, Studentlitteratur, 2005, sidan 58[2] Nationalencyklopedins artikel kommunism som skriver "Lenin, den moderna kommunismens grundare."[3] Det kommunistiska partiets manifest, 1848, Karl Marx och Friedrich Engels.[4] ”Det kommunistiska partiets manifest” (http:/ / www. marxists. org/ svenska/ marx/ 1848/ 04-d037. htm). Marxist Internet Archive. . Läst 20

februari 2006.[5] ”Efterskrift till andra utgåvan av Kapitalets första band” (http:/ / www. marxists. org/ svenska/ marx/ 1867/ 23-d100. htm#h2). Marxist

Internet Archive. . Läst 20 februari 2006.[6] Communism - MSN Encarta - (http:/ / encarta. msn. com/ encyclopedia_761572241_1____5/ communism. html#s5) "Today, single-party

communist states are rare, existing only in China, Cuba, Laos, North Korea, and Vietnam".[7] Se exempelvis Mitchell, Peter R., Schoeffel, John, Att förstå makten - Noam Chomsky (2006), Ordfront, ISBN 978 91 7037-357-2, ss. 281-82.[8] Lenin, Vladimir, 'Left Wing' Childishness and Petty-Bourgeois Mentality (ursprungligen publicerat den 5 maj 1918) från Vladimir Lenin,

Selected Works, Moscow: Cooperative Publishing Society of Foreign Workers in the U.S.S.R., 1935, vol. VII, ss. 351-378. Citatet är från ss.365-366; ursprunglig kursivering)

[9] Museum of Communism FAQ by Bryan Caplan (http:/ / www. gmu. edu/ departments/ economics/ bcaplan/ museum/ comfaq. htm#part3)[10] Daniel C. Thomas The Helsinki Effect: International Norms, Human Rights, and the Demise of Communism[11] God Spy, Looking Back Fifteen Years: Human Dignity and the Collapse of Communism (http:/ / www. godspy. com/ reviews/

Looking-Back-Fifteen-Years-Human-Dignity-and-the-Collapse-of-Communism-by-Anna-Halpine. cfm)[12] http:/ / www. marxists. org[13] http:/ / www. levandehistoria. se/ projekt/ kommunistiskaregimer[14] http:/ / www. kprf. org/ forumdisplay-f_16. html

Socialism 30

SocialismOm den politiska ideologin:SocialismSocialismRiktningarAnarkismAutonomismDemokratisk socialismFrihetlig marxismFrihetlig socialismFunktionssocialismGillesocialismKommunismLuxemburgismMarknadssocialismMarxism-deleonismMarxism-leninismReligiös socialismSyndikalismSocialdemokratiTrotskismUtopisk socialismVetenskapMarxismInfluenserArbetarrörelsenFackföreningInternationalismUtilitarismArbetarrådIdéerEgalitarismDemokratiKlasskampRevolutionKollektivismSocialiseringSolidaritetHuvudartiklarSocialismens historiaPlanekonomiRealsocialismSocialistiska staterKritik mot socialismenGeografiska grenarAfrikansk socialismArabisk socialismEurokommunismSocialism med kinesiska särdragSocialistinternationalen redigeraDenna artikel behandlar revolutionär socialism. För reformistisk socialism, se: SocialdemokratiSocialism är en politisk och ekonomisk ideologi som syftar till att skapa det klasslösa samhället, där produktionsmedlen styr eller ägs av folket. Socialister förespråkar samhällslösningar som strävar efter största möjliga jämlikhet mellan individer och grupper av människor; klasser, könen, olika sexualiteter och etniska grupper.Socialist International (1989). Declaration of principles. Adopted by the XVIII Congress, Stockholm, June 1989. Demokratiskt beslutsfattande, betoning av politisk organisering, internationalism och solidaritet är centrala begrepp. Socialism kännetecknas av tilltron till att gruppen, kollektivet eller staten ska lösa politiska och ekonomiska problem.Uppslagsordet socialism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2007-12-09. Begreppet används ofta om samhällssystem där egendom och inkomst står under social kontroll istället för att vara beroende av individuella beslut och Marknad (ekonomi)marknadsmekanismer.Britannica Online Encyclopedia Gemensamt ägande förespråkas emellertid inte av alla socialister.Se exempelvis Mats Wingborgs Socialism (2001) där ägandebegreppet diskuteras och indelas i en rad underkategorier av rättigheter. Wingborg föreslår att inte alla dessa rättigheter behöver finnas i gemensam ägo i ett socialistiskt samhälle.Socialism befinner sig till vänster på den klassiska höger-vänsterskalan, till vänster om liberalismen och långt till vänster om konservatismen. Socialism förenas ofta med feminism och ekologism. Socialismens grundinställning är starkt Internationalismuniversalistisk, men i praktiken förespråkas ofta partikularistiska lösningar som kompensation för de grupper som anses vara förtryckta eller orättvist behandlade. Socialismen är en jämförelsevis handlingsorienterad ideologisk inriktning. I motsats till liberalismen omfattar socialistiska inriktningar mera sällan stora formaliserade idésystem, även om det ofta förekommer många egna begrepp. Ett undantag till detta är den socialistiska inriktningen marxism. De använda teoretiska begreppen är ofta mångtydiga och omstridda. Den ideologi som påverkat socialismen är marxismen, som utvecklades av de tyska tänkarna Karl Marx och Friedrich Engels. Den skiljde sig starkt från sina historiska föregångare och samtida konkurrerande socialistiska synsätt genom sin starka betoning av materialism och vetenskap liksom av ekonomins betydelse. Marx och Engels försökte utveckla en bred teori om Historiefilosofihistoriens lagar och visa att socialismen och kommunismen var kapitalismens nödvändiga efterföljare.Det råder ingen enighet om i vilken grad marxismen är strikt Determinismdeterministisk. De var med och grundade den Första internationalenförsta socialistiska internationalen som emellertid hade begränsad framgång på grund av splittringen mellan Anarkismanarkisterna och Marx efterföljare. "SovjetunionenDe socialistiska Sovjetrepublikernas union" var den enda officiella socialistiska nationen i världen fram till 1945.Illustrerad världshistoria, "1900-talets ideologier" - sidan 446. ISBN 978-1-4054-8220-2Den i dagsläget mest inflytelserika formen av socialism är socialdemokrati kritiserade Marxismen på en del punkter.Man tror att man genom reformer, och utan revolution, kan förändra samhället till ett klasslöst samhälle. Ordet socialism kommer från latinets ”socius”, som betyder kamrat.Michelle Bachelet är president och socialdemokratisk politiker i Chile.Senatorn Bernie Sanders är den ende socialistiske representanten i den amerikanska kongressen.Gemensamma och grundläggande ideal hos alla socialister är jämlikhet och rättvisa. De flesta håller demokrati, solidaritet, internationalism och folkstyre som centrala värden. Socialister menar att de skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan fattiga och rika grupper i samhället är det allvarligaste moraliska felet i samhällets organisering. Socialisters utgångspunkt är att världen som helhet liksom enskilda samhällen är orättvist organiserade. De menar att större samhällen skiktas på ett sådant sätt att stora skillnader i makt uppkommer. Typiska moderna samhällen är därför orättvisa. De fördelningar som ligger för handen

Socialism 31

är inte resultatet av enskilda ansträngningar och rättvisa processer utan av slumpmässiga processer, maktskillnader eller förtryck. Ett sådant orättvist och skiktat samhälle kallas för klassamhälle. Politikens viktigaste uppgift blir att motverka eller helt ta bort dessa ojämlikheter, genom att kompensera de grupper som anses vara orättvist behandlade. Att göra så kallas för att avskaffa klassamhället. Socialister anser att det är moraliskt riktigt att omfördela resurser från sådana individer som är relativt sett rika till de som är relativt sett fattigare. De motiverar detta på flera plan. Dels så har de rika inte förtjänat sina nuvarande tillgångar på ett rättvist sätt, utan ofta på grund av arv eller slump. Dels så skulle den samlade samhällsvinsten eller nyttan bli större om de fattiga får större medel, eftersom de har större behov av dessa. En viktig princip för ekonomiskt orienterade socialister är lagen om marginalnyttaavtagande marginalnytta. Det vill säga det samband som säger att när mängden av en vara ökar, så minskar användbarheten för varje enhet som läggs till.En genomgående drag i socialistiska rörelser är betoningen av gemensam politisk organisering. På grund av att socialister organiserar individer som är relativt sett fattiga försöker man uppnå förändring genom att istället samla stora grupper. Det är vanligt att socialister förespråkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper med liten politisk makt ska delta i politiken i lika hög grad som ekonomiska eliter gör. Nästan alla moderna socialistiska rörelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rörelsen. Ofta läggs stor möda på att organisera deltagande och inflytande i organisationen så jämlikt som möjligt. Den politiska organiseringen sker främst inom politiska partier och samarbete med fackföreningar är mycket vanligt. Jämställdhet mellan kvinnor och män har sedan länge varit ett centralt drag inom socialismen, och jämförelsevis många socialistiska företrädare har varit kvinnor. Under de senare decennierna har begreppet feminism blivit allt vanligare. Även homosexuellas rättigheter försvarades tidigt av radikala socialister. Socialistisk feminism är en av de största grenarna av feminismen. Några företrädare är Sheila Rowbotham liksom de historiska Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj. En annan central idé är internationalismen. Många socialister ser nationalstater som en källa till problem som kolonialism, förtryck och krig. Vidare så försvagar nationsgränserna solidariteten mellan relativt sett resurssvaga människor som socialister menar sig företräda. Internationalismen är även en utvidgning av rätteviseidealet, där man menar att rättvisa inte bara bör råda inom enskilda länder utan mellan alla folk och delar av jorden. Internationalismen har även varit viktig som organisationsprincip. Det har dock även funnits många socialistiska rörelser som kombinerat socialism med sjävstyre eller nationalism, särskilt utanför Europa. Socialistsymbolen den röda stjärnan har givits många betydelser, varav en där spetsarna representerar de fem fingrarna i en arbetares hand.Wende, Lisa Michelle (2007). The Political Identity of the Popular Assembly of the Peoples of Oaxaca. i Fitzpatrick et al (2007). Maxwell Review: Journal of Scholarship and Opinion, Sping 2007, sid 74. Maxwell School of Citizenship & Public Affairs. Syracuse: Syracuse University. Maxwell review PDFMarxistiska element i socialismen betonar kollektivet som organisatorisk bas, att samhället måste analyseras utifrån grupptillhörighet, och där motsättningarna mellan klasser är den absolut viktigaste politiska dimensionen. Andra, bland annat frihetliga socialister, utgår från individen som bas och ser kritik mot stat, byråkrati och maktens existens av samma vikt som klassmotsättningarna. Förhållningssättet till detta kollektiv ska vara solidaritetsolidariskt. Integration (samhälle)Integration av ekonomiskt svaga har alltid varit en central punkt i socialistiska program, på senare år har det även gällt medicinskt handikappade och missanpassade individer. Strävan efter en balans mellan offentlig styrning, kollektivism, tolerans och arbetarstyre, är ett återkommande ämne för debatt bland reformismreformistiska och frihetliga socialister och i kritiken mot kommunismen. Många socialistiska tänkare grundar sin människosyn på uppfattningen att människans väsen är samverkande, och att konkurrens mellan människor begränsar möjligheten till samverkan. Detta grundar man till viss del på uppfattningen att människor under Jägare-samlarejakt- och samlarstadiet antas ha levt under egendomsgemenskap, vilket socialister vanligtvis kallar för urkommunismen. Ordet kollektivism används sällan av socialister själva, och ordet anses av vissa som ett negativt laddat ord. Idag hörs benämningen främst bland socialisters meningsmotståndare, men har även förekommit inifrån. Det finns socialister, som motsatt sig kollektivism och planekonomi, främst anarkister som Pierre Joseph Proudhon. Klasskamp är enligt den socialism som utgår från Marx den kamp som ständigt pågår mellan den härskande och den utsugna klassen, vilket under kapitalismen motsvaras av kampen mellan arbete och kapital. Arbetarklassen utgörs av de produktiva arbetarna, och kapitalet utgörs av dem som äger produktionsmedel.

Socialism 32

Socialister anser sig arbeta för att stärka arbetarklassens politiska, ekonomiska och sociala intressen och ser liberalismen, konservatismen med flera som ideologier som arbetar för att stärka borgarklassens intressen. Marxism-leninismen och vissa andra socialistiska riktningar anser att arbetarklassens seger är oundviklig, den är alltså determinismdeterministisk, eller egentligen monodeterminismmonodeterministisk. Den ursprungliga kommunistiska uppfattningen var dock paradeterminismparadeterministisk och föreställde sig även möjligheten att arbetarklassen lider nederlag, vilket Rosa Luxemburg formulerade som att valet stod mellan "socialism eller barbari". Enligt Leo Trotskij och trotskismtrotskisterna så är nu även barbariet ett omöjligt alternativ och olika försök till att ställa upp en ny paradeterministisk formel har gjorts, exempelvis menar många trotskistiska riktningar att valet idag står mellan "socialism eller förintelse". Religiös socialism är en term som används för att beskriva olika former av socialism som bygger på religionreligiösa värderingar. Flera stora religioner innehåller idéer om samhället som är kompatibla med socialistiska principer och därför har socialistiska rörelser bildats inom dessa religioner.Exempel på religiös socialism: Buddistisk socialismIslamsk socialismJudisk socialismKristen socialismEn faktor som förenar många av dess riktningar är kravet på ett annat samhällssystem än kapitalismen. Exempelvis vill de flesta socialdemokrater nå detta genom reformer (reformism) men önskar behålla marknadsekonomi i ett socialistiskt samhälle. Kommunister eftersträvar i allmänhet en revolution som skall leda till det totala avskaffandet av kapitalism, medan demokratiska kommunister vill avskaffa kapitalismen med folkligt stöd. SyndikalismSyndikalister vill skapa ett socialistiskt samhälle utan egentlig statsmakt där istället den största makten ligger hos fackföreningar; statens bortdöende ser kommunister inte som möjligt förrän i ett senare utvecklingsskede. De olika socialistiska riktningarna har haft olika filosofiska inriktningar. Den mest utvecklade och tongivande har varit marxismens dialektisk materialismdialektiska materialism (även kallad historiematerialismen då den tillämpas politiskt), som Marx utvecklade utifrån den tyske filosofen Hegels objektiv idealismobjektivt idealistiska dialektik. Den dialektiska materialismens mest särskiljande drag är att den ersätter Hegels objektiva ande som materiens existensform och ursprung med själva rörelsen som materiens existensform. De äldsta socialistiska tänkarna kom av Karl MarxMarx att kallas utopiska socialister, till dessa hörde Henri de Saint-Simon, Robert Owen och Charles Fourier.Encyclopædia Britannica, på internet, 12 augusti 2008, uppslagsord: utopian socialism De utopiska socialisterna trodde att ett socialistiskt samhälle kunde skapas i princip när och var som helst.Nationalencyklopedin, på internet, 12 augusti 2008, uppslagsord: utopisk socialism Å andra sidan uppstod en form socialism som efter Marx kom att kallas för marxism, som betonar de historiska och materiella förutsättningarna för socialism. Företrädarna för marxismen kom att se den utopiska socialismen som ett förstadium till sin egen socialism. För reformistisk socialism, se: Socialdemokrati. Den i dagsläget mest inflytelserika formen av socialism är socialdemokrati kritiserade marxismen på en del punkter. Man tror att man genom reformer, och utan revolution, kan förändra samhället till ett klasslöst samhälle. Rosa Luxemburg, tysk socialist i SpartakusförbundetAnarkismAnarkister vill omgående avskaffa staten och istället införa direktdemokrati och självförvaltning, och den största rörelsen inom denna ideologi är numera vad som brukar kallas frihetlig socialism. Den politiska makten måste, menar denna rörelse, decentraliseras radikalt och beslutsrätten sedan finnas kvar i de minsta enheterna, som också ska styra ekonomin. Samordning sker genom rådsfederationer lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Begreppet frihetlig socialist har fått ett stort uppsving i Sverige under senare år, delvis till följd av påverkan från liberalism och nyliberalism. Termen "socialism" används också inom Marxismmarxistisk terminologi som namnet på det samhällsstadium som efterträder kapitalismen - där den Borgarklassborgerliga klassen är den härskande - och föregår kommunismen, det klasslösa samhället. Under socialismen tar arbetarklassen makten och bildar det övergående "proletariatets diktatur" varpå staten med tiden enligt teorin avvecklas naturligt. I den marxistiska teorin finns olika typer av revolutioner definierade. Den revolution som borgarklassen genomförde i Västeuropa då den krossade feodalismen kallas för "demokratisk revolution" och den typ av revolution som är tänkt att genomföras i demokratiska länder kallas för "socialistisk revolution". Man menar att den demokratiska revolutionen handlade om formella rättigheter såsom likhet inför lagen eller allmän rösträtt, nationellt oberoende medan den socialistiska revolutionen handlar om saker som arbetarnas rätt att leda och fördela arbetet, avskaffandet av privat egendom och andra saker som överför samhällsmakten i arbetarklassens händer. I de länder där

Socialism 33

demokratiska revolutioner ej genomförts, framför allt tredje världen, ansåg många socialister att det som står först på dagordningen är en demokratisk revolution, och att den socialistiska revolutionen inte kan bli aktuell förrän den demokratiska revolutionen förverkligats. De socialister som förespråkar att den socialistiska revolutionen kan genomföras direkt kallas maoister, eller guevaraister. Maoismen hade ett stort inflytande under en mycket kort period, men har därefter helt försvunnit. Trotskisterna anser att det idag är omöjligt att skapa fullbordade demokratiska revolutioner eftersom detta kräver att landet uppnår ett nationellt oberoende, vilket trotskisterna menar är omöjligt med den sammanflätade världsmarknad och starka imperialistiska nationer som finns. Därför vill de genomföra socialistiska revolutioner även i länder som ännu inte haft några demokratiska revolutioner. Detta genomförande av två steg i ett kallar man för den permanent revolutionpermanenta revolutionen. Marxisternas syn på det socialistiska samhällsstadiet är att det utgör en övergångsfas där resterna av klassamhället ska upplösas och statsmakten stärkas. I länder där kommunistiska partier varit statsbärande har statsmakten ofta ökat kraftigt. De flesta socialister anser att staten måste stärkas kraftigt för att det klasslösa samhället ska kunna uppnås. Enligt marxisterna är staten ett vapen mot klassmotsättningarna, verktyget för en "klass" nedtryckande av en annan. Subcomandante Marcos i Chiapas 1999Socialister strävar efter största möjliga jämlikhet och ibland avskaffandet av det privata ägandet över produktionsmedlen. Detta menar många åstadkommes genom planekonomiplanerad ekonomi som avser utjämna sociala och ekonomiska olikheter. Genom att centrala ekonomiska beslut styrs av demokratiskt tillsatta beslutsfattare kan de förhindras från att upprätthålla ojämlik fördelning. Dessutom kan vissa delar av ekonomin skötas mer effektivt med hjälp av stordrift. På så sätt kan klassamhället avskaffas. Genom att upprätta en planekonomi avser man också överföra den dagliga kontrollen över drift och produktion till de arbetande, som sedan samordnar sin produktion i en långsiktig plan. Karl Marx skrev att under socialism arbetar människor efter förmåga och får efter arbetsinsats, för att senare under kommunism, när samhället präglas av överflöd, arbeta efter förmåga och få efter behov. Det finns dock socialister som inte ser planekonomi som ett medel för att slå ner på klassamhället, utan förordar en marknadsekonomi, oftast återfinns dessa bland Marknadssocialismmarknadssocialister och vissa anarkister. Vissa socialister menar att socialismen redan idag invaderar det kapitalistiska samhället och att gigantiska privata företag inom sig har börjat bygga planekonomier, om än i kraftigt förvrängd och byråkratiserad form. Teorin om att kapitalismens sönderfall tvingar kapitalistklassen att släppa fram vissa element av socialism, kallas Invaderande socialismden invaderande socialismen, och myntades av Friedrich Engels. Många gånger har dock stater som betecknat sig själva som socialistiska, haft en blandekonomi (till exempel med kollektivt ägande och marknadsekonomi), eller en uttalad marknadsekonomi. Socialistiska tankegångar kan spåras ända tillbaka till Platons verk Staten där han presenterar sin idealbild av ett samhälle. Ett av de grundläggande dragen hos detta samhälle är just egendomsgemenskap.Det tyska bondeupproret under 1500-talet gick fram under den förvånansvärt moderna devisen Omnia Omnibus vilket är latin för "Allt åt alla!" Den engelska gruppen Diggers skulle närmast kunna kallas "agrarkommunistisk" med sina krav på allmänt ägande och bruk av jorden. Den första historiskt belagda förekomsten av termen "socialism" är från 1753, då på latin och i nedsättande mening. Några år senare användes det för första gången på italienska. En utopi är ett tänkt idealsamhälle. Till definitionen hör också det faktum att utopin anses vara omöjlig att realisera i ett längre perspektiv. Utopin speglar människors hopp och längtan och är väsentlig ur ett visionärt perspektiv; mycket av det som nyligen betraktats som science fiction har blivit verklighet. Det visionära elementet hos socialismen kvarstår tillsammans med de mer vetenskapliga ambitionerna. Till de klassiska utopisterna räknas vanligen Charles Fourier, Robert Owen, Henri de Saint-Simon och Nils Herman Quiding. Deras utopier omfattade ofta storstilade byggnadsprojekt, där man sökte inrätta ett idealsamhälle i lämplig miljö och praktisera olika kollektiva levnads- och produktionssätt. En del av dessa projekt var isolerade, excentriska och kortlivade, medan andra finns kvar än i dag i någon form; Josiah Warrens anläggning är ett exempel. Thomas More, William Morris, Edward Bellamy, Charlotte Perkins Gilman och Ursula Le Guin är några av den litterära socialistiska utopismens intressantaste namn.Antonio Gramsci, italiensk socialist som varnade för falskt medvetande.Den första socialistiska internationalen, Internationella arbetarassociationen, gjorde anspråk på att försöka samla alla världens socialister i en organisation, men redan på ett tidigt stadium kom dess anhängare att delas upp i två läger: den anarkistiska delen och den kommunistiska, där den senare ansåg att en

Socialism 34

arbetarstyrd stat eller arbetarstat och att en ekonomi som präglas av statsegendom är ett nödvändigt steg på vägen till avskaffandet av Social klassklassamhället. Den kommunistiska grenen företräddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Karl Marx och Friedrich Engels. Denna gren kom att bli den dominerande och den splittrades i sin tur upp i två delar: den reformistiska socialdemokratin och den revolutionära socialismen. Socialdemokratin kom att ta avstånd från de flesta av Marx och Engels grundtankar och under 1900-talet övergick man i många länder gradvis till att tala om kapitalism med socialistiska inslag (genom till exempel progressiv inkomstskatt och offentlig sektor). Den frihetliga grenen leddes inom Internationella arbetarassociationen främst av Michail Bakunin. Denna gren var mycket löslig och kom att breddas under 1900-talet till att innefatta allt från anarkosyndikalism till anarkoprimitivism. Den frihetliga socialismen har kommit att få fotfäste även utanför arbetarrörelsen, i rörelser som växte fram samtidigt som välståndet ökade i västvärlden, till exempel miljörörelsen, djurrättsrörelsen och kvinnorörelsen. Den frihetliga socialismen har gjort sig gällande utanför parlamentarismens domäner, varför den också räknas som utomparlamentarisk. Andra internationalen, socialistisk organisation bildad 1889 i Paris. En sammanslutning av europeiska socialdemokratiska organisationer. Vid den här tiden var de socialdemokratiska partiorganisationerna revolutionära och inneslöt dem som efter utbrottet av första världskriget 1914 och de ställningstaganden som Andra internationalens partier då gjorde till förmån för "sina" länders krigsinsatser, skulle bryta sig ut och så småningom börja kalla sig kommunister. Till skillnad från i Första internationalen ingick inte syndikalistiska och anarkistiska organisationer. Che Guevara, revolutionär socialist som dödades i Bolivia.Tredje internationalen, ofta kallad Komintern efter Kommunistiska internationalen var en sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna utgjorde sektioner i ett världsomspännande kommunistparti. Internationalen bildades under ledning av Grigorij Zinovjev i Moskva 1919, och upplöstes av Josef Stalin 1943. Högkvarteret var placerat i Moskva, och den mest långvariga av dess ordförande var den bulgariske kommunisten Georgi Dimitrov (1934-1943). Fjärde Internationalen, internationell samarbetsorganisation för trotskistiska partier i olika länder grundad av Leo Trotskij och andra kommunister 1938 efter att dessa uteslutits ur Ryska kommunistpartiet under Stalin. Fjärde Internationalen har idag medlemsorganisationer i ett femtiotal länder, med de största organisationerna i Frankrike, Brasilien, Sri Lanka och Filippinerna. Socialistiska Partiet är Fjärde internationalens sektion i Sverige. Central planering eller anarkistisk koordinering kräver omfattande kunskap om framtiden för att fatta bra beslut. Men central planering eller anarkistisk koordinering måste man ofta välja en eller några få lösningar. Dessa lösningar, säger kritikerna, kommer ofta att vara dåliga på grund av de dåliga förutsägelserna. Socialisterna själva däremot, hävdar att socialismen inte innebär någon extrem planekonomi där man försöker förutsäga allting och man motsäger sig inte alltid flera försök på lösningar till samma problem. Cornelius Castoriadis och rådssocialisterna tillbakavisar också dessa invändningar och beskriver hur de kan hanteras.Cornelius Castoriadis: Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle, Lund 2007.Kritiker till socialismen menar att historiska försök att skapa helt socialistiska samhällen har varit i bästa fall kortlivade eller misslyckade, och i värsta fall resulterat i omfattande förtryck. Ett flertal exempel på detta tas upp, Sovjetunionen och Östeuropa före 1989, liksom Kina och många utvecklingsländer är vanligt förekommande. Socialister försvarar sig med att det aldrig har funnits ett riktigt socialistiskt samhälle eller att de förespråkar helt andra samhällen än de som exemplifieras. Engels skrev däremot "Beskrivning av de under senare tid bildade och fortfarande bestående kommunistiska kolonierna", där han skriver om kolonier i Amerika och England som på hans tid var kommunistiska/socialistiska.Texten återfinns här.Ludwig von Mises publicerade 1920 artikeln Economic Calculation In The Socialist Commonwealth Economic Calculation In The Socialist Commonwealth där han argumenterade att utan marknadens prismekanism så är rationell allokering av kapital omöjlig. Friedrich von Hayek argumenterade i The Use of Knowledge in Society (1945) likt Mises för att prissystemet var nödvändigt för att synkronisera lokal och personlig information och på så sätt möjliggöra effektivt samarbete i samhället. Utan ett prissystem så kommer planerare inte ha den information de behöver för att ta rationella ekonomiska beslut. Hayek framhöll i Vägen till träldom från 1944 att socialism och central planering ofrånkomligen leder till en totalitär stat. Den reformistiska såväl som den anti-auktoritära socialismen framstår snarast, menar socialisterna, som ett alternativ till den totalitära marknadsekonomin. Nationalekonomen Michael Albert har utvecklat den s.k. deltagande ekonomin (Parecon).

Socialism 35

Albert, Michael: Parecon – Deltagarekonomi. Livet efter kapitalismen. Ordfront 2004. och nationalekonomernaCockshott, Paul & Cottrell, Allin har visat hur planekonomi förenat med direktdemokrati kan fungera i ett moderntsamhälle. Cockshott, Paul & Cottrell, Allin: ’’Planhushållning och direktdemokrati.’’ Manifest 2002.Lista översocialistiska organisationer i SverigeLista över socialistiska tidningar iSverigeEgalitarianismSocialdemokratiMarxismKommunismAnarkismAnarkistinternationalenSyndikalistinternationalenSocialistinternationalen(Reformistisk) RealsocialismKomintern (Stalinistisk) Socialistinternationalen Wikiquote har citat av eller omSocialismUppslagsordet socialism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2007-12-21.Uppslagsordetsocialism från Britannica Online Encyclopedia. Hämtat 2007-12-21.Almqvist & Wiksell Förlag AB: "Lilla Focus".Stockholm. Bokia: "Illustrerad Världshistoria". Svenska utgåvan 2006. ISBN 1-4054-8220-6, ISBN978-1-4054-8220-2 Castoriadis, Cornelius : Socialismens innehåll. Arbetarpress 1973.Holt(red.):Socialismen i dettjugoförsta århundradet. En antologi om Venezuelas väg till socialismen. Kvarnby folkhögskola 2007.mwl:Socialismo

Referenser[1] http:/ / sv. wikipedia. org/ w/ wiki. phtml?title=mall:Socialism& amp;action=edit[2] Socialist International (1989). Declaration of principles (http:/ / www. socialistinternational. org/ viewArticle. cfm?ArticleID=31). Adopted

by the XVIII Congress, Stockholm, June 1989.[3] Uppslagsordet socialism från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2007-12-09.[4] Britannica Online Encyclopedia[5] Se exempelvis Mats Wingborgs Socialism (2001) där ägandebegreppet diskuteras och indelas i en rad underkategorier av rättigheter.

Wingborg föreslår att inte alla dessa rättigheter behöver finnas i gemensam ägo i ett socialistiskt samhälle.[6] Det råder ingen enighet om i vilken grad marxismen är strikt deterministisk.[7] Illustrerad världshistoria, "1900-talets ideologier" - sidan 446. ISBN 978-1-4054-8220-2[8] Wende, Lisa Michelle (2007). The Political Identity of the Popular Assembly of the Peoples of Oaxaca. i Fitzpatrick et al (2007). Maxwell

Review: Journal of Scholarship and Opinion, Sping 2007, sid 74. Maxwell School of Citizenship & Public Affairs. Syracuse: SyracuseUniversity. Maxwell review (http:/ / student. maxwell. syr. edu/ maxreview/ editions/ 2007edition. pdf#page=72) PDF

[9] Encyclopædia Britannica, på internet (http:/ / www. eb. com), 12 augusti 2008, uppslagsord: utopian socialism[10] Nationalencyklopedin, på internet (http:/ / www. ne. se), 12 augusti 2008, uppslagsord: utopisk socialism[11] Cornelius Castoriadis: Arbetarråd och ekonomin i ett självförvaltat samhälle, Lund 2007.[12] Texten återfinns här (http:/ / marxistisktforum. cjb. net/ bokarkiv/ 0027. htm).[13] Economic Calculation In The Socialist Commonwealth (http:/ / www. mises. net/ econcalc. asp)[14] Albert, Michael: Parecon – Deltagarekonomi. Livet efter kapitalismen. Ordfront 2004.[15] Cockshott, Paul & Cottrell, Allin: ’’Planhushållning och direktdemokrati.’’ Manifest 2002.[16] http:/ / www. socialistinternational. org/

Fascism 36

Fascism

Fasces.

Fascism är en auktoritär politisk ideologi som har sitt ursprung i Benito Mussolinis fascistiskarörelse Partito Nazionale Fascista i Italien från 1920-talet och fram till och med andravärldskriget. Fascismen förknippas ofta med en massrörelse och meningen att individen ärunderställd statens behov. Fascismen vill vidare ofta skapa en stark nationell identitet. Olikaforskare framhåller olika karaktäristiska egenskaper hos fascismen, men vanligtförekommande är nationalism, starka auktoriteter och totalitära system, militarism,antikommunism, kollektivism, korporativism, populism och motstånd mot ekonomisk ochpolitisk → liberalism.[1] [2] [3] [4] [5] [6] Fascismen var vidare antidemokratisk, antisocialistiskoch antikapitalistisk[7] med starka nationalistiska drag men utan någon framträdandeideologisk rasism.[8] Till detta kom också mått av social radikalism. Korporativism är ett annatgemensamt mönster för ett flertal fascistiska regimer.

Enligt en marxistisk doktrin anses fascismen vara kapitalismens yttersta motreaktion motsträvanden att upprätta ett socialistiskt samhälle. Inom det gamla Östblocket användesuttrycket "fascist" synonymt med nazistiska och övriga högerradikala och auktoritära ideologier, vilket skapat en storförvirring inom vilken ideologi som ska betraktas som fascistisk.

Fascismens ursprungFascismen hade sitt ursprung i den italienska nationalismen under första världskriget och grundades av nationalistenoch före detta socialisten[9] Benito Mussolini. I mars 1919 startades de första kampgrupperna, de så kallade Fasci diCombattimento, som främst utgjordes av krigsveteraner.[10] [11] Partiet hade som symbol ett spöknippe, fascis (fascesi plural) av den typ som bars av liktorerna i antikens Rom, vilket kom att ge rörelsen dess namn. De svartauniformerna som medlemmarna bar var närmast inspirerade efter anarkistiskt mönster.Mussolini och fascisterna agiterade mot kommunismen och socialismen[12] och genom de så kalladestormavdelningarna, squadre d'azione, terroriserade man sina politiska fiender; mordet på socialistledaren GiacomoMatteotti 1924 kan ses som klimax på denna utveckling. De sociala och ekonomiska orolighterna i början 1920-taletoch den så kallade marschen mot Rom 1922 förde fascisterna till regeringsmakten, till en början i koalition medborgerliga partier, för att därefter vinna absolut kontroll, dock i samexistens med kungahuset och katolska kyrkan.Fascismen hämtade bland annat inspiration från den revoloutionära syndikalismen[13] som förspråkade att samhälletskulle styras genom fackföreningarna, men i motsättning till syndikalismens principer förespråkade fascisternaframför allt statsmakt. Genom detta anknöt man också till den organiska samhällsynen och korporativismen (avlatinets corporo 'göra till kropp'), företrädd av konservativa politiska teoretiker som Adam Müller och FriedrichHegel (se Korporativism). Den fascistiska rörelsen betonade polismakt och ordning på bekostnad av demokrati ochfrihet, och en korporativ (dock icke-demokratisk) ekonomisk politik. Den italienska fascismen visade till en börjaninga tecken på antisemitism[14] till skillnad från den tyska nazismen. Enligt militären och historikern Eddy Bauersaknades antisemitismen i den fascistiska ideologin.[15] I stormavdelningarna fanns det, även om de var få till antalet,judiska så kallade "squadrista", det vill säga judiska fascistiska svartskjortor som deltog i gatustriderna motkommunister och socialister.Syndikalisten Georges Sorels revolutionära teorier med en stark tro på våldet och dennes, liksom Friedrich Nietzches, idé om "övermänniskan" kom att spela en stor roll vid skapandet av den fascistiska läran.[16] [17] [18] [19]

Med sin betoning av myten och med sin antiintellektualism skapade Sorel en av fascismens grundvalar.[20] Den förre syndikalisten Michele Bianchi och futurismens skapare Filippo Tommaso Marinetti brukar räknas till stiftarna av fascismen.[21] , liksom nationalisten och diktaren Gabriele D'Annunzio.[22] Som framträdande uttolkare av fascismens idéer bör även filosofiprofessorn och nyhegelianen[23] Giovanni Gentile nämnas. Fascisterna stödde

Fascism 37

elitteorin och hänvisade bland annat till den tyske sociologen Robert Michels. Michels som tidigare varit socialistblev senare medlem i det italienska fascistpartiet.

DefinitionDet finns många olika uppfattningar i den historiska och samhällsvetenskapliga litteraturen om hur termen fascismska definieras, vad som är fascism, och vad som inte är det.I överförd bemärkelse har icke-demokratiska styrelseformer som betonar våldets rätt över demokratin och frihetenkallats fascistiska. Beteckningen ”fascist” används ibland som ett skällsord om politiska motståndare. Forskare inomområdet har något olika definitioner av vad fascism är. Samlande är dock nationalismen, totalitarismen och denantidemokratiska inställningen som utmynnar i ledarprincipen (i Tyskland führerprincipen) där man enligt denfascistiska teorin väljer den bäst lämpade mannen att oinskränkt styra staten. Vissa lägger även till →konservatismen; ett exempel på detta är sociologiprofessor Göran Dahl vid Lunds universitet, som forskat inomradikalkonservatism och fascism, och som enligt honom står nära varandra rent ideologiskt. Idéhistorikern Sven-EricLiedman menar att fascismen delar synen på statens överordning med konservatismen, men att fascismen i vidaremening (inklusive tysk nationalsocialism) skiljer sig från den föregående i det att staten för fascismen är ett verktygför folket eller rasen.[24] Dock skall framhållas att Mussolini ursprungligen avvisade de nazistiska tankarna på”herrefolket” och den ”ariska rasen”[25] För den italienska fascismen var folket först och främst en historisk enhet,medan den för nazismen var en biologisk.[26] Då fascismen till sin väsen var revolutionär har benämningar som”högerradikalism” använts vid beskrivningen av den, liksom för övrigt ”ultrakonservatism” och ”högerextremism”.[27]

En mer stringent definition av den utomitalienska fascismen, kallad generisk fascism, har presenterats av denbrittiske statsvetaren Roger Griffin. Griffin betecknar i sin definition fascismen som varande "populistiskultra-nationalism".Den amerikanske historikern Robert O. Paxton ger en arbetsdefinition av fascism som "en form av politiskt beteendesom markeras av en besatthet med samhällets förfall, förnedring eller förföljelse och av en kompenserande dyrkanav enhet, energi och renhet, i vilket ett massbaserat parti av hängivna militanta nationalister som arbetar i ettolustigt men effektivt samarbete med traditionella eliter överger demokratiska friheter och eftersträvar sina mål avintern rensning och extern expansion med våld och utan etiska och lagliga begränsningar".[28]

Den svenska historikern Carl Grimberg (1875-1944) definierar det fascistiska systemet så här: "Systemet varauktoritärt: makten utgick från ledaren och fortplantade sig ner genom det fascistiska partiets leder. Systemet varlikaledes totalitärt: staten inskränkte sig inte till att leda förvaltningen utan ville även behärska andra områden, somorganisationslivet, barnuppfostran, kulturlivet och så vidare..."[29] . Grimberg säger vidare att "den lära sominpräntades i medborgarna var hoprafsad från många håll, lite Machiavelli och lite Nietzsche, lite syndikalism ochmycket nationalism"[30] .Den amerikanska historikern Stanley G. Payne definierar fascismens ekonomi som "ett nationallt ekonomiskt systemsom är starkt reglerat, integrerat och omfattar olika samhällsklasser, vare sig systemet kallas korporativt,nationalsocialistiskt eller nationalsyndikalistiskt". Han anser också att motstånd och fientlighet mot liberalism,kommunism och konservatism är ett centralt inslag i fascismen.[31]

I artikeln om fascismens lära (Doctrine) i den av Giovanni Gentile grundade Enciclopedia Italiana beskrevMussolini fascismen 1932 som ”negationen av → socialism, demokrati och → liberalism”[32] , och som etttillbakaförande av de "demo-liberala" idéer som hade sitt ursprung i franska revolutionen 1789 (jfr. ”frihet, jämlikhet,broderskap”); ”Politiska doktriner passerar, nationen består.”[33] Det tjugonde seklet skulle bli ”auktoritetens” och”högerns” århundrade, ”ett fascistiskt sekel”.[34]

Fascism 38

Den fascistiska statenPartito Nazionale Fascista bildades 1921 och fascismen formerades då till ett parti.[35] 1922 proklameradesrevolutionen och en kommitté skapades med Michele Bianchi, Emilio De Bono, Italo Balbo och Cesare De Vecchi iledningen.[36] I oktober 1922, efter "marschen mot Rom" gav kungen Mussolini i uppdrag att bilda ny regering.[37]

[38] Det italienska parlamentet gav i november 1922 Mussolini extraordinära fullmakter fram till 1924.[39] Med 65%av rösterna vann fascisterna valet år 1924[40] ; detta val betecknas dock inte som fritt, anklagelser om valfusk fördesfram.[41] Under andra halvan av 1920-talet förbjöds andra politiska partier, yttrandefriheten samtorganisationsfriheten.[42]

De fascistiska fackföreningarna kom från 1926 att vara de enda tillåtna med fascister som förtroendemän.[43] Genomden nya grundlagens, Carta del Lavoro, antagen 1927, bestämmelser rörande arbets- och näringslivetsammanfogades arbetsgivare och arbetstagare i syndikat, därefter i korporationer, ett för varje näringsgren. 1928förklarade Mussolini, med anledning av det nya systemet, att den fascistiska staten nu hade växlat över från1800-talets kapitalism till 1900-talets korporativa.[44] Vidare hävdade han att problemen emellan arbetstagare ocharbetsgivare nu var borta och därmed hade grunden för marxismen (jfr. begreppet "klasskampen") försvunnit.[45]

1939 tillkom en ändring i konstitutionen där den korporativa staten fullt ut kom att genomföras också på lagstivtandenivå; deputeradekammaren försvann och ersattes av en av korporationerna vald kammare.[46] Den korporativa statengav aldrig vare sig ekonomisk framgång eller frihet.[47] Korporationerna kom att bli en del av det auktoritära ochtotalitära staten där all makt kom från toppen och spred sig neråt i systemet.[48]

Fascismen i praktikenI Italien avvisade fascismen tanken på en socialistisk omgestaltning av den sociala ordningen men i likhet medkommunistiska och socialistiska diktaturer använde man sig av planhushållning[49] , det vill säga ett tillstånd när allasociala och ekonomiska organisationer befinner sig under statlig ledning eller kontroll. Industrier fortsatte dock attägas av företag till skillnad från till exempel ekonomin i Sovjetunionen. Traditionella samhällsinstitutioner somkatolska kyrkan och kungahuset fick behålla sina rättigheter inom regimens ramar.[50]

Ytligt sett var den italienska fascismen organiserad enligt principen om klassgemenskap där korporativafackföreningar i samarbete med arbetsgivarna skötte ekonomin under ledning av staten. Dock var fackföreningarnatotalt maktlösa i praktiken och direktstyrdes av staten.[51]

Den korporativa staten grundade, genom sammanslutningar (korporationer) för jordbruk, industri, handel och såvidare, en utveckling som skenbart sammanföll med syndikalismens idéer. Då ledande fascister hade bakgrund isåväl syndikalistiska kretsar som i det gamla nationalistpartiet talades i analogi med de korporativa strävandena om”nationell syndikalism”.[52] Korporativismen skiljde sig dock starkt från syndikalismen ur flera aspekter; till exempelmed den samförståndsanda som uppmuntrades och främjades mellan arbetsgivare och arbetare.Den fascism med ledarkult vilken grundades i Italien kom att bli förebild för fascistiska organisationer över helavärlden, den kom dock aldrig att kopieras rakt av. Nationer vilka har haft fascistoida och auktoritära organisationer iledning för staten är Spanien (falangism), Portugal (Estado novo) och Österrike (austrofascism).[53]

Fascisterna i Italien understödde general Francisco Franco i spanska inbördeskriget och var under andra världskrigetallierade med Nazityskland. Nazism betraktas av somliga som en form av fascism och har konsekvent kallats såinom → kommunismen, men denna vidare definition av begreppet delas inte av alla.[54] Efter andra världskriget komfascismen att förlora det mesta av sin politiska makt, dock förblev Spanien (och Portugal) totalitärt ytterligare någradecennier.[55]

Fascism 39

Fascismen i SverigeMest känd i Sverige för sina fascistiska tankar var Per Engdahl. Han var en av Sveriges fascistiska pionjärer; redanefter sin studentexamen i slutet av 1920-talet gick han med i Sveriges Fascistiska Kamporganisation. Engdahlsideologi fick från början inspiration från det då fascistiska Italien men med tiden blev det den tyska nazismen somblev den främsta förebilden.

Se även• Nyfascism• Gabriele D'Annunzio• Francisco Franco• Oswald Mosley• Ungturkarna• Georges Sorel• Austrofascism• Pilkorsrörelsen• Ustaša• Socialfascism• Grå vargarna• Benito Mussolini• Falangistpartiet

Externa länkar• Fascism by Sheldon Richman [56]

• Umberto Eco, Eternal Fascism: Fourteen Ways of Looking at a Blackshirt [57], New York Review of Books, 22juni 1995, s. 12-15.

Källor

Litteratur1. Rabén Prisma: "Prismas nya Uppslagsbok". Trettonde aktualiserade upplagan 1995. ISBN 91-518-2823-52. Bauer, Eddy: "Andra världskriget - Axelmakterna". 1982. ISBN 91-7024-040-X3. Bokia: "Illustrerad Världshistoria". Svenska utgåvan 2006. ISBN 1-40548-220-6/ISBN 978-1-40548-220-24. Poulsen, Henning: "Bra böckers världshistoria". band 13, Från krig till krig. 1982. ISBN 91-86102-95-85. Kinder H, Hilgemann W: "Tidens Världshistoria". Stockholm 1987. ISBN 91-550-3319-96. Magnusson Thomas, Weibull Jörgen: "Bonniers Världshistoria - Tragedins andra del" 1986. ISBN

91-34-50108-87. Almqvist & Wiksell Förlag AB: "Lilla Focus". Stockholm.8. Grimberg, Carl med flera: "Världshistoria - Folkens liv och kultur". Stockholm.9. Tingsten, Herbert med flera: "Tidens lexikon - Koncentrerad uppslagsbok". Tidens förlag Stockholm.mwl:Fascismo

Fascism 40

Referenser[1] Eatwell, Roger. 1996. Fascism: A History. New York: Allen Lane.[2] Griffin, Roger. 1991. The Nature of Fascism. New York: St. Martin’s Press.[3] Nolte, Ernst The Three Faces Of Fascism : Action Française, Italian Fascism, National Socialism, translated from the German by Leila

Vennewitz, London : Weidenfeld and Nicolson, 1965.[4] Paxton, Robert O. 2004. The Anatomy of Fascism. New York: Alfred A. Knopf, ISBN 1-4000-4094-9[5] Payne, Stanley G. 1995. A History of Fascism, 1914-45. Madison, Wisc.: University of Wisconsin Press ISBN 0-299-14874-2[6] "collectivism." Encyclopædia Britannica. 2007. Encyclopædia Britannica Online. 12 January 2007

<http://www.britannica.com/eb/article-9024764> "Collectivism has found varying degrees of expression in the 20th century in suchmovements as socialism, communism, and fascism."; Grant, Moyra. Key Ideas in Politics. Nelson Thomas 2003. p. 21; De Grand, Alexander.Italian Fascism: Its Origins and Development. U of Nebraska Press. p. 147 "Nationalism, statism, and authoritarianism culminated in the cultof the Duce. Finally, collectivism was important...Despite general agreement on these four themes, it was hard to formulate a definition offascism..."

[7] Reidar Larsson - Politiska ideologier i vår tid sid 102, kap 8 Fascism och nazism: Ideologiernas kärnpunkter "Ytterligare ett viktigt drag ärantikapitalismen och en viss social radikalism" ISBN 978-91-44-03956-5

[8] Illustrerad världshistoria, "1900-talets ideologier" - sidan 447. ISBN 978-1-4054-8220-2[9] Nationalencyklopedin, band 13, "Mussolini, Benito", Höganäs 1994, s 530[10] Axelmakterna, sidan 5[11] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[12] Nationalencyklopedin 1994[13] Reidar Larsson - Politiska ideologier i vår tid, sid 108 ISBN 978-91-44-03956-5[14] Paxton, Robert O.: The Anatomy of Fascism, Alfred A. Knopf, New York 2004, ISBN 0-7139-9720-6, sidan 20 ff[15] Axelmakterna, sidan 5[16] http:/ / cepa. newschool. edu/ het/ profiles/ sorel. htm[17] http:/ / www. oswaldmosley. com/ people/ sorel. html[18] Tidens Lexikon, sidan 2516, uppslagsordet "Sorel"[19] Lilla Focus, sidan 790 och 791, uppslagsordet "Sorel"[20] Prismas nya uppslagsbok, sidan 675, uppslagsordet "Sorel, Georges"[21] Bra böckers världshistoria, band 13, Fascismens upprinnelse, s. 140[22] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 179[23] Raino Malnes & Knut Midgaard, De politiska idéernas historia, Lund 2006, s 233[24] Sven-Eric Liedman, Från Platon till kommunismens fall, Stockholm 2000, s. 230[25] Karsten Alnaes. Historien om Europa: Mörkrets tid 1900-1945, Stockholm 2007, s 449</>, och som den norske historikern Karsten Alnaes

formulerat det: ”I detta sammanhang håller sig Mussolini till Hegel: 'Individen är intet, staten allt'”.<Alnaes 2007, s 449[26] Liedman 2000, s 230[27] Liedman 2000, s 230[28] Paxton, Robert O.: The Anatomy of Fascism, Alfred A. Knopf, New York 2004, ISBN 0-7139-9720-6, s. 218.[29] Världshistoria, Carl Grimberg, band 14, sidan 472, 473[30] Världshistoria, Carl Grimberg, band 14, sidan 473[31] Stanley G. Payne: A History of Fascism, 1914-1945. Kriterierna finns återangivna i Reidar Larsson - Politiska ideologier i vår tid, sid 102.[32] (http:/ / www. historyguide. org/ europe/ duce. html)[33] (http:/ / www. historyguide. org/ europe/ duce. html)[34] (http:/ / www. historyguide. org/ europe/ duce. html)[35] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[36] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[37] Illustrerad världshistoria,"Det fascistiska Italien" - sidan 470. ISBN 978-1-4054-8220-2[38] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[39] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[40] Tidens Världshistoria - Mellankrigstiden/Italien sidan 159[41] Bra böckers världshistoria, band 13, Fascismens upprinnelse, s. 146[42] Bra böckers världshistoria, band 13, Den fascistiska staten, s. 146, 147[43] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[44] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[45] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[46] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[47] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[48] Bonniers Världshistoria, band 17, Den korporativa staten - sidan 182[49] Tidens Lexikon, sidan 2128, uppslagsordet "Planhushållning"

Fascism 41

[50] Illustrerad världshistoria,"Det fascistiska Italien" - sidan 470. ISBN 978-1-4054-8220-2[51] Paxton, Robert O.: The Anatomy of Fascism, Alfred A. Knopf, New York 2004, ISBN 0-7139-9720-6[52] Malnes & Midgaard 2006, s 170[53] Illustrerad världshistoria,"1900-talets ideologier" - sidan 447. ISBN 978-1-4054-8220-2[54] Nationalencyklopedin, band 6 EU-Fredk, uppslagsordet "fascism", s. 147[55] Illustrerad världshistoria, "1900-talets ideologier" - sidan 447. ISBN 978-1-4054-8220-2[56] http:/ / www. econlib. org/ library/ Enc/ Fascism. html[57] http:/ / www. themodernword. com/ eco/ eco_blackshirt. html

Feminism

Tecknet för Venus används ibland som symbolför kvinnan och/eller feminismen.

Feminism är en intellektuell och politisk rörelse för kvinnans fullaekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen, enligtSvenska Akademiens ordlista (2006).[1] Vissa av rörelsens rötter kanspåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter.Ordet feminist var ursprungligen ett nedsättande uttryck för att beskrivakvinnor som inte anpassat sitt beteende till rådande könsnormer.[2]

Benämningen togs dock över av kvinnorörelsen vid den internationellakvinnokonferensen i Paris 1892.[3] Från ursprunget i upplysningstidensfrihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till attidag bli en betydande intellektuell och politisk kraft.[4]

Historik

Den feministiska tankerörelsen har en del av sitt ursprung i den franskarevolutionens tankar om alla människors lika rättigheter. Sedan dessanses rörelsen enligt feministisk tolkning ha genomgått tre olika vadman brukar kalla vågor. Den första vågen karakteriseras av kampen förlika rättigheter och rösträtt, den andra vågen karakteriseras avuppvärderandet av kvinnan och den tredje av motpartensnedvärderande och utsuddandet av könsgränserna.

Ursprung

Illustration ur ’’Damernas stad’’.

Feminismens rötter sträcker sig långt tillbaka i tiden, men det var islutet av 1700-talet som fröna till den tankeriktning som skulle blifeminismen såddes.

I början av 600-talet började den nya religionen islam sprida sig överMellanöstern och arabvärlden. Den nya religionen innebar en helt nysyn på kvinnornas ställning. I de traditionella förmuslimska samhälletvar kvinnornas rättigheter begränsade. Kvinnorna var inte myndiga ochärvdes precis som egendom. Profeten Muhammed (570-632) beslutadedock att kvinnor hade rätt att skilja sig, få barnbidrag och ärva markoch egendom. Kvinnans nya rättigheter uttrycktes mycket exakt iKoranen. Kvinnan ansågs inte vara mannens jämlike, men fick ökade rättigheter som kunde åberopas i de muslimskadomstolarna.[5]

Feminism 42

Mary Wollstonecraft (1759-1797)

Enstaka skrifter med feministiska förtecken skrevs före 1700-talet. Enav dessa är Christine de Pizans Damernas stad (1405) där hon skarptkritiserar kvinnofientlighet och argumenterar för att män och kvinnorhar samma förmågor på det själsliga planet.[6]

2002 upptäcktes ett manuskript, Kvinnans värde, i Wigan i norraEngland som visade sig vara det första feministiska dokumentet påengelska. Skriften stöder sina påståenden om kvinnan med bibelcitat.[5]

En gestalt som blivit tolkad och omtolkad är Jeanne d'Arc, Jungfrun avOrléans, som under 1400-talet tog befälet över den franska armén, ochsedan brändes på bål för häxerier. En del ser henne främst som en figuri ett religiöst spel, andra som en av de första stora feministerna.Preciositeten och blåstrumporna var andra tidiga feministiska rörelser.

Under 1700-talets upplysningsperiod så föddes tanken om allamänniskors lika värde, kvinnan var dock exluderad ur detta och det vargenom detta i kombination med dessa nya tankegångar somfeminismen föddes. Många av upplysningens politiska filosofer ansågatt kvinnor var mer känslostyrda än männen och saknade mannens förnuftskapacitet. Upplysningsfilosofen Rousseauskrev i Émile (1762) om sina för sin tid radikala idéer om barnuppfostran. Som en reaktion på att Rousseauförespråkade en helt annan uppfostran för kvinnor skrev Mary Wollstonecraft den klassiska skriften Till försvar avkvinnans rättigheter (1792). Hon skrev att kvinnan inte var skapad till mannens behag utan hade samma rätt som hanatt utveckla sina dygder och förmågor. Tanken om människan som en varelse av förnuft är något som Wollstonecrafttar fasta på och hävdar att det är omoraliskt att neka kvinnan möjlighet att utveckla förnuftet. Wollstonecraft kundetill viss del hålla med om att kvinnor var irrationella men hon ansåg också att det berodde på att deras liv var såkraftigt begränsade.[4] [5] [7]

Under de franska och amerikanska revolutionerna hade upplysningens idéer om mänskliga rättigheter tillämpats. Tillstor del hade det dock bara kommit männen till del. Olympe de Gouges skrev om deklarationen om de mänskligarättigheterna så det också kom att omfatta kvinnorna i Förklaring av kvinnans och medborgarinnans rättigheter. Dennya regeringen vände sig dock snart mot kvinnliga aktivister och Olympe de Gouges avrättades för högförräderi1793.[5] [7]

Feminism 43

Första vågen

John Stuart Mill (1806-1873)

Suffragetter demonstrerar i New York 6 maj 1912

Aleksandra Kollontaj (1872-1952)

De tidiga feministerna föll i glömska för en tid och det var först närliberalismen började växa sig stark, med sina krav om utökad rösträtt,som feminismen åter gjorde sig bemärkt. Chartiströrelsen, som varverksam i England mellan 1838 och 1848, krävde lika rösträtt för allamän, men gick inte så långt som till att inkludera kvinnor. Men detbörjade växa fram liberaler som hyste åsikten att kvinnor skullegaranteras samma medborgerliga och politiska rättigheter som män.[5]

[8] En viktig filosof för det feministiska tänkandet var John Stuart Millsom jämställde det kvinnor utsattes för med rasism[4] och skrevliberalfeminismens viktigaste verk i sin Förtrycket av kvinnorna(1869) (ISBN 91-88248-98-4). Mill utsträckte här de liberala idéernatill att också omfatta kvinnorna. Mill menade att en sedvänja barakunde försvaras om den överensstämde med vad som var förnuftigt[7] ,och som utilitarist ansåg han att samhället gick miste om 50 procent avsin kapacitet genom att neka kvinnorna tillträde till samma rättighetersom männen.[4] Kvinnor skulle ha rätt till anställning och utbildning,till politisk rösträtt och rätt att inneha politiska ämbeten. Mill ansågändock som Wollstonecraft att det fanns olika uppgifter för män ochkvinnor. Kvinnan skulle ha möjlighet att utbilda sig till ett yrke menom hon valde att gifta sig var rollen som mor och husmor hennesyrke.[7] Fredrika Bremer och Sophie Adlersparre var två tidiga svenskafeminister.

1867 lade Mill som ledamot av det brittiska parlamentet fram ettförslag som skulle ge kvinnor rösträtt, men förslaget röstades ned medstor majoritet. Detta innebar ett startskott för kampen för kvinnligrösträtt i Västeuropa och USA med liberala förtecken. Kampen blevhård och bitter i många länder och kvinnorna fick kämpa för att vinnastöd i de politiska partierna.I Tyskland var både den liberala och den socialistiska kvinnorörelsenmycket aktiv under hela 1800-talet och början av 1900-talet. Inomföreningar och partier arbetade man inte endast för kvinnlig rösträttutan även för att förbättra kvinnors möjligheter till utbildning och förreformer av arbetande kvinnors villkor. I Leipzig, ”den tyskakvinnorättsrörelsens vagga”, verkade kvinnorättskämpar som LouiseOtto-Peters, Henriette Goldschmidt och Auguste Schmidt. I Leipzigutbildade sig också socialisten Clara Zetkin, som 1910 tog initiativettill instiftandet av den internationella kvinnodagen. Zetkins tal ochskrifter hade stor betydelse för arbetarkvinnornas möjligheter att hävdasig inom den socialistiska rörelsen och förde frågorna om kvinnans rätttill arbete och att rösta till den allmänna debatten.

I England bildades den militanta grupperingen suffragetterna medEmmeline och Christabel Pankhurst i spetsen. Suffragetterna

Feminism 44

Kvinnor som producerar krigsmateriel underandra världskriget

anordnade massdemonstrationer och offentliga möten för att bildaopinion för kvinnlig rösträtt. Omkring 1908 tog dock organisationentill mer våldsamma metoder som stenkastning och bränder. En kvinnakastade sig 1913 framför kungens häst och blev genom sin död enmartyr för rösträttssaken. Suffragetterna gick ett steg längre än mångaandra och hävdade att kvinnor hade överlägsna moraliska egenskaperoch att många av världens problem berodde på den manligadominansen.[7] [9] De flesta feminister använde ocksåicke-våldsmetoder för att uppnå rösträtten.

Vid sidan av rösträttskampen kämpade kvinnorörelsen också förmånga andra rättigheter som gradvis stärkte kvinnans lagliga ställningoch möjlighet till utbildning och försörjning. Elizabeth Blackwell blevden första kvinnliga läkaren i modern tid efter att ha ansökt till 28 olika lärosäten. Gradvis fick kvinnorna rösträttoch myndighet i många västeuropeiska stater.

Under den här perioden började feminismen till viss del inkluderas i andra ideologier. En del feminister ansåg attderas mål bara kunde uppnås om de var en del av en större rörelse såsom → socialismen eller → kommunismen. Närbolsjevikerna grep makten i Ryssland 1917 och grundande den nya Sovjetunionen tog vissa ledande feministersåsom Aleksandra Kollontaj plats i regeringen . Det stiftades lagar om att kvinnor skulle ha rösträtt, rätt att skilja sig,få samma lön som män och rätt att ta mammaledighet. Många ryska män hade dött i första världskriget och kvinnoruppmuntrades att ta jobb inom industrin. Det startades daghem och kollektiva kök. Utbildningskampanjer höjde denkvinnliga läskunnigheten drastiskt.[5] [10]

Lagarna om lika lön genomfördes dock inte och de bäst betalda arbetena och maktpositionerna gick fortfarande tillmän. De feminister som kritiserade staten började under Stalins diktatur fängslas. Men de utländska feminister somkom på besök till Sovjetunionen fick ta del av starkt kontrollerad information som de sedan delade med sig till andrafeminister och prisade hur kommunismen hjälpte kvinnorna. Inte ens den ansedda tyska socialisten Clara Zetkin,som 1921 blivit invald i Verkställande utskottet för Komintern - Kommunistiska Internationalen, lyckades hålla sigfri från Stalins propagandaspel trots att hon var kritisk till honom[11] . Många feminister gick med i kommunistiskaeller socialistiska partier eftersom att de ansåg att de feministiska reformer som genomfördes bara kom de rikakvinnorna till fördel. Den stora depressionen 1929 tycktes för många bekräfta att jämställdhet inte kunde uppnås utanen politisk revolution.[5] [10]

Första världskriget innebar i många länder ett avbrott i den kvinnliga rösträttsrörelsen. En del feminister varsamtidigt även socialister och pacifister men de flesta gick in i staternas krigsansträngningar. Den feministiskarörelsen hade åren innan krigsutbrottet blivit allt mer en internationell rörelse vilket påverkades av kriget. När mångaunga män gav sig ut i kriget blev de arbeten som kvinnor hade kämpat för att få en patriotisk plikt att utföra. Ifabriker, kollektivtrafiken och den offentliga förvaltningen fick nu kvinnorna ta sin plats. Kriget medförde attrösträttsfrågan avdramatiserades och en del fördomar om kvinnors förmåga försvann.[5] Eftersom kriget gjorde attkvinnor fick ta arbeten som annars nästan enbart män praktiserade så kunde kvinnor bli fullgoda inom dessaområden. Att många kvinnor började arbeta innebar för dem en chans att känna att de stod på egna ben och kundeförsörja sig själva även om de ofta hade lägre lön än männen.Efter kriget kom 1920-talets ekonomiska depression och kvinnorna tvingades lämna de jobb som de hade underkriget. Återigen blev hemmafrun idealet.[8] Under tiden mellan första världskriget och 1960-talet förde defeministiska idéerna en undanskymd tillvaro. När kampen för kvinnlig rösträtt var över verkade den viktigastefeministiska kampen vara vunnen. Feminismen arbetade fortfarande mest med juridiska frågor som abort,arbetsförhållanden, rätten att använda preventivmedel och sexualundervisning.

Feminism 45

Andra vågenUnder 1950-talet återhämtade sig västvärldens ekonomi efter andra världskriget och blev gradvis stabilare. Ipopulärkulturen frodades en bild av kvinnan som kvinnlig och huslig.[5] [7] Men nu publicerades också en bok somkom att omdana mycket av det feministiska tänkandet och kom att förändra den riktning som feminismen tog iframtiden. Det var Simone de Beauvoirs Det andra könet som gavs ut på franska 1949 och översattes till engelska1953. Titeln på verket syftar på det synsätt som ger att mannen är normen medan kvinnan är negationen, det andra,den som inte är en man. Kvinnan definieras i förhållande till mannen, inte till sig själv.[12] Hon tillskrivs därför deegenskaper som männen inte vill ha och formas på så sätt till att låsas i sin könsroll.[13] Tidigare feministeranklagades för att vilja skapa ett system där mannen var det eftersträvansvärda.Under det sena 60-talet och tidiga 70-talet kämpade många i USA för medborgerliga rättigheter för den svartabefolkningen. Många protesterade mot USA:s inblandning i Vietnamkriget; många länder i Asien och Afrikakämpade för att göra sig fria ifrån kolonialmakterna och mycket i samhället omvärderades.Tidens radikala rörelse var den som senare kom att kallas hippies. Här samlades många av dem som var engagerade iolika radikala frågor. Men många upptäckte snart att könsrollerna förblev de samma även inom alternativrörelsen;männen stod för talandet, skrivandet och tänkandet medan kvinnor fick ta sin traditionella roll med att lyssna, städa,laga mat och vara sexpartners.Under det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet började en ny kvinnorörelse växa fram. Begreppet feminismanvändes inte så mycket; många talade istället om kvinnlig frigörelse. Man kämpade för att påverka lagar och folksattityder. Kvinnorörelsen som började växa fram hade inga centrala personer och startades inte av någon särskildhändelse utan sammanfogades av gemensamma frågor. Rörelsen kan delas upp i en radikalare minoritet och enmoderatare majoritet. Den radikala minoriteten försökte skaffa sig nya kopplingar till vänstern och förespråkade ettsystem som var grundat på kvinnans behov även om det innebar ett uteslutande av männen.[5] Denna del av rörelsenfokuserade på frågor som våldtäkt, pornografi, misshandel av kvinnor i hemmet och diskriminering mothomosexuella kvinnor, medan majoriteten av kvinnorörelsen fokuserade på frågor som säker och legal abort,möjligheten till preventivmedel och rätt till lika lön. Att uppgradera statusen för de kvinnodominerade yrkernabörjade bli viktigt.Särskilt betydelsefull var boken Det grymma manssamhället av Mariann Andersson, som utkom 1971 och gavupphov till en ny medvetenhet. Boken finns nu i en tredje upplaga kallad Vägen ut eller Det grymma manssamhället.Kvinnorörelsen var aldrig enhetlig men de stora organisationerna arbetade för långtgående förändringar inom detnuvarande politiska och ekonomiska systemet och rönte i många länder framgångar till stöd för kvinnors rättigheter.Vissa började också vakna för att många kvinnor levde under mångdubbla förtryck baserade på fattigdom, ras ochandra faktorer. En amerikansk svart kvinna tjänade i genomsnitt 40 % av vad genomsnittsmannen gjorde, de vitakvinnorna tjänade 60 %.[5] I spåren av detta har den svarta feminismen och den post-koloniala feminismen vuxitfram.Under sextiotalet utvecklades en öppnare syn på sex generellt i samhället. Den vetenskapliga utvecklingen innebarsäkrare och pålitligare preventivmedel och födelsekontroll. År 1960 introducerades p-pillret. Trots motstånd från denkatolska kyrkan och en del regeringar blev metoden populär och många kvinnor fick möjlighet att själva kontrollerafortplantningen vilket av många feminister ansågs vara den viktigaste rättigheten av alla.[4]

På 1980-talet minskade den feministiska rörelsen (i väst). Den tidigare så starka och inflytelserika kvinnorörelsentycktes tappa både fart och sympatisörer. Kvinnorepresentationen började minska på många ställen och feministersom Susan Faludi ansåg att det var manssamhället som försökte att upprätthålla sin makt och genom kulturen tvingatillbaka kvinnorna till deras gamla position.[14]

Under 1990-talet upplevde dock feminismen en renässans där många politiska partier började kalla sig feministiska och det bildades feministiska partier i många länder. På Island var Kvennalistinn det första renodlade feminismpartiet som kom in i ett nationellt parlament. Landet blev också det första med en kvinnlig president. Men

Feminism 46

även om många partier kallade sig feministiska var många feminister oense om de bedrev en feministisk politik, iSverige bildades Feministiskt initiativ som en motreaktion.

Centrala begrepp

PatriarkatPatriarkatet är ett begrepp som togs in i den feministiska debatten av Kate Millett 1970 i boken Sexualpolitiken. Dethar blivit en av grundstenarna i vissa grenar av feminism, framför allt radikalfeminism.[7] Begreppet har kommit attkänneteckna synen att samhällsordningen är sådan att män överordnas kvinnor. Patriarkatet är enligt begreppetsförespråkare en djupt liggande samhällsstruktur som visar sig på många sätt, däribland att män har högre lön, attkvinnan utför den största delen av hushållsarbetet och att vissa av världens språk (såsom engelska och franska) harsamma ord för man och människa (svenskan, där människan är en "hon", utgör ett undantag). I Simone de Beauvoirsanalys är detta kärnpunkten, att det manliga är normen och det kvinnliga är undantaget vilket enligt henne är en djuptliggande del i samhället. Enligt patriarkatsteorin blir kvinnorna inskolade i patriarkatet av alla delar av samhället ochhålls i en beroendeställning av män,[4] medan samhället håller manliga beteenden för mer värda än kvinnliga.[15] Seäven könsmaktsordning.

Genus

En kvinna som försvarar ett slott, tidigt 1300-tal

Begreppet genus (som på senare tid inom feminismen ersatt begreppetkönsroll) används inom genusvetenskapen och vissa delar av denfeministiska teoribildningen för att förstå och urskilja de idéer,handlingar och föreställningar som formar det sociala könet.[16] [17] [18]

Begreppet uppstod i början av 1980-talet och är en översättning av denengelska termen gender.

Genus används inom feminismen som benämning på den del av detsom människor uppfattar som manligt respektive kvinnligt som intekan härledas till biologisk bakgrund.[17] [18] [19] Det handlar enligt dem som använder begreppet om ett kulturelltskeende där någon ger vissa tillstånd och sedvänjor en kollektiv könstillhörighet. Det ska också finnas kulturella ochsociala förväntningar på hur en man eller kvinna ska bete sig och framförallt på vilka skillnader som ska finnas.Genusvetarna använder begreppet till att beskriva den relation som finns mellan könen och för att studera hur detsom uppfattas som manligt respektive kvinnligt varierar genom historien och i olika kulturer.[15] [20]

Likhetsfeminister anser att genus utgör en större del av människans beteende än de biologiska förutsättningarna.Mönstren för genus är enligt dem olika i olika delar av världen och har varierat genom tiden.[15]

Det finns även forskning som visar att kön främst bör förstås som resultatet av biologiska faktorer.[21] [22] [23] [24] [25]

GenussystemetGenussystemet används inom genusteorin för att beskriva maktordningen mellan könen. Begreppet myntades avYvonne Hirdmann i artikeln "Genussystemet - Reflexioner kring kvinnors sociala underordning" iKvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, 1988. Genom att kvinnliga och manliga egenskaper polariseras och tillskrivsmotsatta egenskaper och verksamhetsområden så försvåras övergångar mellan de två kategorierna. Detta kallasSärskiljning. De olika egenskaperna ges sedan olika värden där mannen är norm och högre värderad än kvinnan.Detta kallar Hirdmann Hierarkisering. Genom de två logikerna särskiljning och hierarkisering upprätthållsgenussystemet.

Feminism 47

InriktningarFeminismen är ingen enhetlig ideologi. Inom feminismen finns en rad olika inriktningar med olika syn på mångafrågor. De brukar dock grovt delas upp i särartsfeminism och likhetsfeminism. Olika inriktningar har olika syn påvad problemen är, vad de beror på och hur det bäst bör lösas. Det som kan ses som gemensamt för många av dessa äratt de anser:1. Att kvinnor generellt sett är underordnade män.2. Att detta förhållande ska förändras.

SärartsfeminismSärartsfeminism är en av de huvudfåror som feminismen brukar delas in i.[26] De första liberalfeministernasfeminism baserades på att män och kvinnor visserligen är olika av naturen och att de därför av naturen har givnaroller i samhället, behov och därmed förenliga livsuppgifter. Könens skilda egenskaper ansågs dock kompletteravarandra i den traditionella fördelningen av uppgifter i samhället. Detta skulle inte innebära en för kvinnorofördelaktigare värdering i arbete, yrkesliv eller som person. Män och kvinnor ansågs som likvärdiga och jämställda,både för deras egen skull samt för balansen i staten och samhället i övrigt.[7] De genetiska skillnader som finnsmellan man och kvinna gör att jämställdhet inte bara är mer rättvist utan också nyttigt för samhället.Enligt särartsfeministerna skulle feminismen alltså gå ut på att uppvärdera kvinnor och de göromål som detraditionellt ägnat sig åt. Enligt denna syn anses kvinnor biologiskt mer lämpade för dessa göromål än män.Könsskillnaderna gör att jämställdhet är eftersträvansvärd.[27]

Idag är särartsfeminismen marginaliserad bland sekulära feminister, men den är fortfarande den dominerandeuppfattningen bland religiösa feminister som inte vill ta avstånd från religiöst definierade skillnader mellan män ochkvinnor.En vanlig missuppfattning är att de feminister som i likhet med Elin Wägner och Rosa Mayreder krävde ettannorlunda och bättre samhälle med fred och bättre miljö var särartsfeminister. Men kraven gällde mänsklighetensom helhet och var del i ett feministiskt projekt mot maskulint orsakad exploatering. Misstolkningen har påpekats iartiklar av Lisa Gålmark, se även Katarina Leppänens avhandling Rethinking Civilisation samt Boel Hackman omElin Wägner.

Feminism 48

LikhetsfeminismLikhetsfeminism eller likartsfeminism är den andra och nuförtiden dominerande huvudfåran inom feminismen.Likhetsfeministerna tror att miljön är den viktigaste faktorn i att skapa genus i motsats till särartsfeministerna somsätter biologiska eller naturbetingade skillnader i centrum. Likartsfeminismen har en konstruktivistisk syn påkönsroller och anser att de biologiska förklaringarna bara är ett försök att fortsätta förtrycka kvinnorna.[27]

Anarkafeminism

Emma Goldman

Anarkafeminismen kombinerar → anarkism med feminism. Termenoch filosofin härrör från 1960-talet men har sina grunder i EmmaGoldmanns och Voltairine de Cleyres skrifter. Inom anarkafeminismenser man patriarkatet som en form av hierarki och därigenom ettgrundläggande problem i samhället. Anarkafeministerna strävar inteefter att kvinnan ska ta över eller dela makten med männen utan efteratt avskaffa makten. Förändringarna anses måsta komma inifrånmänniskan och kan inte beslutas uppifrån; det är varje människasansvar att själv ta avstånd från könsmaktsordningen.[28]

Många anarkafeminister motsätter sig traditionella relationer och anseratt äktenskap är ett försök att äga kvinnan och därigenom ett förtryck.Anarkafeminister förespråkar att alla handlingar som verkar förpatriarkatets avskaffande ska ske mellan individer, inte iorganisationer.[28] [29] Enligt Emma Goldmann låg grunden tillkvinnlig frirörelse i psykologisk och sexuell frihet.[7]

Liberalfeminism

Liberalfeminism är en form av feminism som främst önskar att uppnå jämställdhet genom lagar och sociala reformerinom det rådande systemet. Anledningen till kvinnans underordning är enligt denna inriktning främst att kvinnor intehar tillgång till det offentliga rummet och den politiska sfären i samma utsträckning som män. Liberalfeminismenhar sitt ursprung i 1800-talets → liberala tankegångar. Kvinnors ställning i samhället anses bero på att kvinnorgenom historien varit utestängda ifrån arbetslivet och det politiska livet samt på könsstereotyper.

Historiskt sett har liberalfeminismen arbetat för utbildning för kvinnor, rösträtt och för lika lagliga rättigheter.Liberalfeminismen tror på utbildning, uppfostran och ändrade attityder för att upphäva kvinnans underordning.[7]

Radikalfeminism

Radikalfeminismen uppstod också den under 1960-talet. Radikalfeminismen anser att den patriarkala strukturen är sådjupt rotad i samhället, att det inte endast räcker med politiska och sociala reformer. Vetenskap, filosofi, religion,politik, konst, litteratur - allt är tänkt, utvecklat och skapat av män, för män. Kvinnor måste därför ge sig in på dessaområden och omforma dem i grunden, för att ge uttryck också åt kvinnors erfarenheter och tänkande. Ett medel somradikalfeminismen använder i detta arbete är en utveckling av så kallat inklusivt språk, det vill säga ett språk sominkluderar kvinnor och den kvinnliga erfarenheten. Det innebär att ord som "justeringsman" byts ut mot "justerare",att man regelmässigt säger "han eller hon" istället för bara "han" i generella utsagor, och så vidare.Radikalfeminister anser att patriarkatet och förtrycket av kvinnor är den grund på vilken vårt nuvarande samhälle ärordnat. Enligt radikalfeminism utnyttjar män kvinnor därför att de tillåts vinna på det. Exempel på detta förtryck ärpornografi, prostitution och misshandel inom relationer. Förtrycket anses stå utanför alla sorters system,klasstillhörighet eller andra faktorer.[4]

Feminism 49

Radikalfeminister anser att det enda sättet att bryta ned patriarkatet är att direkt attackera de symptom som finns påförtrycket av kvinnor. Kvinnan måste helt ta avstånd från varje beroendeställning som innebär att hon underordnasmannen. Tekniska lösningar såsom artificiell befruktning ska göra kvinnan oberoende också vad det gällerreproduktionen och hindra det sexuella förtrycket.[27]

Socialistisk feminism

Friedrich Engels

Socialistisk feminism har sitt ursprung i Karl Marx och i ännu högregrad Friedrich Engels syn på kvinnans underordnade position och dendragning till socialismen och kommunismen som många feministerkände under slutet av den första vågen och under den andra vågen. Iden socialistiska feminismen anses alla förtryck hänga samman:ojämlikhet mellan kön, klasser och i vissa fall att etnicitet är tättsammankopplade och de ska avskaffas genom socialistisk kamp, ochäven enligt vissa genom en socialistisk revolution. Enligt Engels ärursprunget till patriarkatet privat ägande. När vissa män började ägamer än andra föddes en vilja att föra över rikedomarna till sina barn,och för att kontrollera att det verkligen var mannens barn måstekvinnan kontrolleras.[7]

Ibland behandlas emellertid "socialistisk feminism" som distinkt från"marxistisk feminism" där den förra ställer sig kritisk till vissa avmarxismens reduktionistiska drag och ter sig ahistorisk i förhållandetill den marxistiska feminismen.[30]

Queerfeminism

Queerfeminism är en sammanslagning av feminism och queerteori och har sitt ursprung i radikalfeminismen ochgayrörelsen. Queerteorin utgår från att inte bara könet utan även sexualiteten är en social konstruktion, liksom denpoststrukturalistiska uppfattningen där språket skapar diskurser som således skapar subjekten; det finns ingensannare sexualitet än det finns någon sann könsposition. På samma sätt som det inte finns några av naturen givnagenus finns det inte heller några naturliga sexualiteter. Sexualiteten påverkas på samma sätt som genus av olikakulturer och tider. Som exempel ges att homosexuella relationer mellan yngre och äldre män var en del av kulturen idet antika Grekland. Man menar att den obligatoriska heterosexualiteten (heteronormativiteten) har en central roll ikönsmaktsordningen. Vad som bör tilläggas är att queer i vissa kretsar bara är en form av aktivism och därmed intekan reduceras till att vara ett identitetsskapande projekt.[31]

Filosofiska inriktningarVid sidan av den politikinriktade uppdelningen i olika feministiska skolor går det även att urskilja flera sortersfeminism genom metoden de brukar och den filosofiska traditionen de verkar inom. Modern västerländsk filosofidelas ofta upp i två huvudsakliga traditioner, den analytiska och den kontinentala. Det är viktigt att notera atttillhörighet till en tradition i detta sammanhang teoretiskt sett inte behöver ha några substantiella implikationer; detgår således att försvara vilken skola av feminism som helst med hjälp av den analytiska filosofins metod lika väl sommed kontinentalfilosofiska verktyg. En tredje betydelsefull filosofisk tradition är den pragmatiska som historiskt settvarit mest betydelsefull i USA med förgrundsgestalter som John Dewey och William James.

Feminism 50

Analytisk feminism

Analytiska feminister karaktäriseras av sitt användande av den analytiska filosofins begrepp, teorier och metoderkombinerat med feministiska angreppssätt och insikter. Termen "analytisk feminism" används också för atttillbakavisa vad man menar är två missuppfattningar: att all feminism är postmodern och att analytisk filosofi ärohjälpligt vinklad till mäns fördel.Termen "analytisk feminism" började först användas i USA i början av 1990-talet. 1991 grundades Society forAnalytical Feminism ("Sällskapet för analytisk feminism") med Ann Cudd som första ordförande. Cudd menade attdet är svårt att dra några generella slutsatser om den analytiska feminismens karaktär; man kan i bästa fall tala om enfamiljelikhet.Den analytiska feminismen har kritiserats av andra feminister. Man har attackerat vad man ser som en diskrepansmellan analytisk filosofi, med dess rena objektivitet och värdeneutralitet, och feminism. Bland kritikerna ingårAlison Jaggar som har kritiserat den moderna politiska teorins "abstrakta individualism", en kritik som har vissbetydelse för den analytiska filosofin; Sandra Harding som kritiserar vissa av den analytiska filosofins egenskapersom dess "värderingsfria objektivitet"; och Nancy Holland som har kritiserat den angloamerikanska filosofin överlagoch särskilt dess metafysiska antaganden som enligt henne utesluter kvinnor.[32]

Kontinental feminism

"Kontinental filosofi" är samlingsnamnet på en rad filosofiska traditioner med den minsta gemensamma nämnarenatt de inte tillhör den analytiska traditionen. Förr var epitetet "kontinental" rättvisande eftersom den kontinentalafilosofin var koncentrerad till Europas kontinent, till skillnad från de brittiska öarna där den analytiska filosofindominerade sedan början av 1900-talet. Detta har emellertid delvis förlorat sin giltighet.Feminister inom den kontinentala riktningen arbetar i högre grad än de inom den analytiska i en mansdomineradtradition, men finner ändå dess verktyg användbara och modifierbara. De mest betydelsefulla skolorna somkontinentalfeminister har arbetat inom har varit fenomenologin, existentialismen, dekonstruktionismen ochpsykoanalysen. Den i särklass mest inflytelserika kontinentalfeministen är Simone de Beauvoir.Den kontinentala feminismen har blivit kritiserad på flera punkter. Den vanligaste kritiken från feministiskt håll hargått ut på att den är apolitisk eller politiskt otillräcklig; att den på ett farligt sätt betonar skillnader och att den ärsvårtillgänglig för de allra flesta människor.[33]

Pragmatisk feminism

Feminister inom den pragmatiska filosofin kombinerar en historisk infallsvinkel med en specifik metodologi. Deundersöker kvinnor som har spelat en betydande roll för utvecklandet av den pragmatiska filosofin och söker tillföraden pragmatiska metoden nya feministiska infallsvinklar. Deras verksamhet kan även beskrivas som tillämpandesden pragmatiska metoden på feministisk teori, särskilt i samband med frågor om kunskapsteori, utbildning ochdemokrati.[34]

Postkolonial feminism

Den postkoloniala feminismen utgår både från en kritik av kolonialismen och rasismen, samt av mäns överordning.Postkoloniala feminister menar att mäns överordning också upprätthålls genom rasistiska och postkolonialastrukturer, bland annat så infördes europeiska lagar och könsmaktsordningar i de kolonialiserade länderna. Detta harbeskrivits i begreppet Dubbel kolonialisering. Den IckeVita kvinnan utsätts för underordning både som färgad,ickeeurope och som kvinna. Därför finns också en kritik inom den postkoloniala feminismen mot Universialismen,att övrig västcentrerad feminism utgår från den Vita Europeiska kvinnan som norm, samt mot avsaknaden avgenusanalyser i den postkoloniala kritiken. Postkoloniala feminister lyfter fram att Kön, Rasism, Klass och andramaktsstrukturer samverkar.[35]

Feminism 51

UtopiDet finns ingen enhetlig feministisk utopi eftersom att de olika inriktningarna har olika utgångspunkt. Alla tror dockatt samhället kommer att bli bättre utan kvinnans underordnade ställning. Oavsett inriktning tror man att samhälletkommer att gå mycket lättare genom att samspelet mellan olika individer på olika sätt förändras.[4]

Likhetsfeminister tror i stor utsträckning att både män och kvinnor kommer att få mer harmoni om könsbarriärernautsuddas och patriarkatet raseras. Människor kommer att kunna sysselsätta sig med det de vill och ändå känna sighögt värderade. Den norska teoretikern Beatrice Halsaa tror att värdeskalan kommer att omvärderas och bevarandetoch reproduktionen kommer att uppvärderas över produktion när de klassiska kvinnliga rollerna uppvärderas.[4]

En tanke som ibland finns är att de amorösa dimensionerna i livet kommer att tillåtas ta större plats och kärlekenkommer att bli friare. Hos vissa feministiska författare finns en tro på att människan kommer att bli psykologisktandrogyn när könsrollerna suddas ut.[4]

Litteratur i urval• Mariann Andersson, Vägen ut eller Det grymma manssamhället• Simone de Beauvoir, Det andra könet• Nina Björk, Under det rosa täcket• Nina Björk, Sireners sång• Nina Burton, Den nya kvinnostaden• Ylva Elvin-Nowak & Helene Thomsson, Att göra kön• Peter Eriksson, På Y-fronten intet nytt• Susan Faludi, Backlash• Marilyn French Det eviga kriget mot kvinnan• Betty Friedan, Den feminina mystiken• Germaine Greer, Den kvinnliga eunucken• Lisa Gålmark, Vadå feminist• Lisa Gålmark, Skönheter och odjur• John Stuart Mill, Förtrycket av kvinnorna• Kate Millett, Sexualpolitiken• Camille Paglia,Sexual Personae: Art and Decadence from Nefertiti to Emily Dickinson• Tiina Rosenberg, Queerfeministisk agenda• Linda Skugge, Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad• Valerie Solanas, SCUM-manifestet• Pär Ström, Mansförtryck och kvinnovälde• Esther Vilar, Den dresserade mannen• Margaret Wertheim, Pythagoras' Trousers: God, Physics, and the Gender Wars• Mary Wollstonecraft, Till försvar för kvinnans rättigheter

Feminism 52

Se även• Mansforskning• Maskulinism• Ekvivalism• Löneskillnader mellan män och kvinnor

Referenser• Wikimedia Commons har media som rör [36].

Källor• Svenska Akademiens ordlista (12:e upplagan), 1998 ISBN 91-7227-032-2• Nationalencyklopedin Multimedia 2000 plus på DVD, april 2000 ISBN 91-7133-749-0 Uppslagsord: Feminism,

suffragett• Håkan Boström, Referat av Pia Laskars föredrag Anarkafeminism i ett idéhistoriskt perspektiv i tidningen Noesis

[37]• Cameron, G & Momen, W. (2007) A Basic Bahá'í Chronology. George Ronald Publisher Ltd. ISBN

0-85398-404-2• Falk-Thaning Kvinnohistoria, Oskarshamn 1992 ISBN 91-26-92014-X• Susan Faludi, Backlash, 1993 ISBN 91-1-929132-9• Lena Gemzöe Feminism Smedjebacken, 2002 ISBN 91-574-5935-5• Lisa Gålmark Vadå feminist ScandBook AB, Sverige 2005 ISBN 91-638-4696-9• Yvonne Hirdman Genus - om det stabilas föränderliga former, Malmö, 2001 ISBN 91-47-06223-1• Anna Maria Höglund Män och kvinnor, Jyväskylä, 2000 ISBN 91-89091-18-3• Helena Josefson Genus - Hur påverkar det dig?, Kristianstad, 2005 ISBN 91-27-64161-9• Reidar Larsson Politiska ideologier i vår tid, Sjätte upplagan, Lund 1997 ISBN 91-44-00294-7• Pia Laskar Anarkafeminism, Stockholm ,1992 ISBN 91-86474-09-X• Feministiska begrepp [38] från 27 jan 2006• Mattias Nykvist Politiska rörelser i vår tid -FEMINISM Hong Kong, 2004 ISBN 91-622-6483-4• Torsten Thurén Ideologi och Politik, Stockholm, 2002 ISBN 91-47-05233-3• Birgitta Westlin Uppror pågår - Feminister i tre generationer. Italien 1999 ISBN 91-7712-908-3• Folke Schimanski: Kvinnan och revolutionen - texter om 200 års kamp för kvinnlig frigörelse. Cavefors, 1972.

ISBN 91 504 0296 X• Per-Olof Mattsson m.fl.: Revolutionära socialistiska kvinnor. Arbetarmakt 2007mwl:Femenismo

Feminism 53

Referenser[1] Svenska Akademiens ordlista, 2006, 13:e upplagan. ISBN 91-7227-419-0.[2] Uppslagsord "feminism" i Nationalencyklopedin på Internet, Ne.se, januari 2007.[3] uppslagsordet "feminism" i Nationalencyklopedin Multimedia 2000 plus på DVD, april 2000. ISBN 91-7133-749-0.[4] Reidar Larsson: Politiska ideologier i vår tid, Lund 1997, Sjätte upplagan.[5] Nykvist: Feminism, Hongkong 2004. ISBN 91-622-6483-4.[6] Ulla-Karin Malmström-Ehrling: Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning, Natur och Kultur år=1998.[7] Lena Gemzöe: Feminism, Smedjebacken 2002. ISBN 91-574-5935-5.[8] Falk-Thaning: Kvinnohistoria, Oskarshamn 1992. ISBN 91-26-92014-X.[9] uppslagsordet "suffragett" i Nationalencyklopedin Multimedia 2000 plus på DVD, april 2000. ISBN 91-7133-749-0.[10] Westlin: Uppror pågår - feminister i tre generationer, Italien 1999. ISBN 91-7712-908-3.[11] Per-Olof Mattsson m.fl.: Revolutionära socialistiska kvinnor. Arbetarmakt 2007, sid 14.[12] sidan 84 i Lena Gemzöe: Feminism, Smedjebacken 2002.[13] sidan 151f i Lena Gemzöe: Feminism, Smedjebacken 2002.[14] Susan Faludi: Backlash, 1993. ISBN 91-1-929132-9.[15] Helena Josefson: Genus - Hur påverkar det dig?, Kristianstad 2005. ISBN 91-27-64161-9.[16] Genus väcker heta känslor, Svenska Dagbladet http:/ / www. svd. se/ nyheter/ idagsidan/ artikel_68369. svd[17] http:/ / www. ne. se/ genus/ 1065117[18] For example the definition and use of the term in G. Argyrous and Frank Stilwell, Economics as a Social Science: Readings in Political

Economy, 2nd ed., (Pluto Press, 2003), in the feminist economics section, pages 238-243, especially pages 233 and 234.[19] http:/ / www. svd. se/ nyheter/ idagsidan/ artikel_68369. svd[20] Anna Maria Höglund: Män och kvinnor, Jyväskylä 2000. ISBN 91-89091-18-3.[21] Richard J Haier, Rex E Jung and others, 'The Neuroanatomy of General Intelligence: Sex Matters', NeuroImage 25 (2005): 320–327. http:/ /

uit. no/ getfile. php?PageId=1935& FileId=467[22] http:/ / www. physorg. com/ news122122203. html[23] http:/ / www. livescience. com/ health/ 060419_brain_wiring. html[24] Frederikse ME, Lu A, Aylward E, Barta P, Pearlson G. (1999) http:/ / www. ncbi. nlm. nih. gov/ pubmed/ 10601007?dopt=Abstract[25] Women have greater density of neurons in posterior temporal cortex /Sandra Wittelson / Journal of Neuroscience #15 (1995)[26] Lisa Gålmark: Vadå feminist, ScandBook AB, Sverige 2005. ISBN 91-638-4696-9.[27] Torsten Thurén: Ideologi och Politik, Stockholm 2002.[28] Pia Laskar: Anarkafeminism, 1992. ISBN 91-86474-09-X.[29] Håkan Boström, referat av Pia Laskars föredrag Anarkafeminism i ett idéhistoriskt perspektiv i tidningen Noesis (http:/ / www. idehistoria.

nu/ noesis/ Anamnesis/ Foredrag/ PL. html)[30] Marxist Feminism/Materialist Feminism (http:/ / www. cddc. vt. edu/ feminism/ mar. html) av Martha E. Gimenez. Hämtat 2007-12-20.[31] http:/ / www. mara. se/ begrepp. html från 27 jan 2006[32] Uppslagsordet Analytic Feminism (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/ femapproach-analytic/ ) från Stanford Encyclopedia of Philosophy.

Hämtat 2007-12-20.[33] Uppslagsordet Continental Feminism (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/ femapproach-continental/ ) från Stanford Encyclopedia of

Philosophy. Hämtat 2007-12-20.[34] Uppslagsordet Pragmatist Feminism (http:/ / plato. stanford. edu/ entries/ femapproach-pragmatism/ ) från Stanford Encyclopedia of

Philosophy. Hämtat 2007-12-20.[35] http:/ / www. resurs. folkbildning. net/ download/ 942/ feministisktpostkolonialttankande. pdf[36] http:/ / en. wikipedia. org/ wiki/ Commons%3Afeminism[37] http:/ / www. idehistoria. nu/ noesis/ Anamnesis/ Foredrag/ PL. html[38] http:/ / www. mara. se/ begrepp. html

Ekologism 54

EkologismEkologism är en politisk åskådning som fokuserar på den miljö som omger människan, på naturens kretslopp ochdet som uppfattas som den naturliga balansen. Den strävar också efter att omsluta synen på samhället av sammatankesätt som präglar ekologin; att se allt som beroende av allt annat, allt är en del av ett större system. Samhället skaockså vara som en fungerande del av det övriga ekologiska systemet, och på så sätt inte belasta det. Socialarelationer mellan medborgarna är mycket viktiga, samhället skall också vara decentraliserat och beslut fattas så näramedborgarna som möjligt, gärna direktdemokratiskt.Ekologismen sätter natur och miljö i centrum, och ser samhället och människans intressen som underställda ellerjämställda med fortlevandet av övriga delar av det ekologiska systemet; andra levande organismers välbefinnande ärlika viktiga som människans, (och varje människas välbefinnande är lika viktig) och allt liv är högre värderat änandra samhällsintressen, som till exempel kortsiktig ekonomisk vinst, expansion eller hög materiell standard. Det ärur ett ekologisktiskt perspektiv att tillämpa en försiktighetsprincip vid alla politiska beslut som kan påverka densamhälleliga eller biologiska miljön; samhällets fortlevnad och välbefinnande i framtiden för kommandegenerationer är högt prioriterat, och man måste försöka säkerställa så gott det går att samhälleliga aktiviteter idaginte förstör för de kommande generationerna, som till exempel koldioxidutsläppen förmodligen kommer att göra.Alla organismers rätt till en sorts självförverkligande, kallat selvutfødelse ses av ekosofen Arne Naess, en av flerafilosofiska förebilder för ekologismen, som väldigt centralt i ett ekologistiskt samhälle. Alla, människor precis somdjuren, ska ha rätt att utvecklas till sin fulla potential, och få möjlighet att leva sitt liv på ett sätt som gör det möjligtför en att växa som individ på det sätt man önskar, och få tillfredsställa sina behov så väl det går, givetvis utan attkränka andras rätt till selvutfödelse.

Se även• Arne Naess• Georg Henrik von Wright• Du sköna nya värld• Ekosofi

Artikelkällor och författare 55

Artikelkällor och författareKonservatism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10429429  Bidragsgivare: 1700-talet, Aktalo, Andreas Rejbrand, AnnaStina, Belairroad, Bruno Rosta, CommonsDelinker,Crocuta, DG, Den fjättrade ankan, Diupwijk, Evalowyn, Flinga, Fluff, Gunnar Larsson, IP, Ingman, J 1982, JKn, Jlundqvi, Koios, Krusbäret, LX, Lars Törnqvist, Lewi, Lord Pelle, Merkurius,Monegasque, Muneyama, Nicke L, Nordelch, Popperipopp, Riggwelter, Rudolf 1922, Salisbury, Simoniak, Slartibartfast, Smuliman, Spreetin, Stenas, TKU, Thuresson, Torvindus, Tournesol,Vivo, Wasell, Yvwv, Сэртион, 149 anonyma redigeringar

Liberalism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10425230  Bidragsgivare: -nothingman-, Aktalo, Alers, Anni, B****n, BL, Baronnet, Bensin, Bruno Rosta, Crocuta, Davidekstrand, Den fjättrade ankan, Dewil, Diupwijk, Ettrig, Fenrir, Flandersson, Flinga, FöredettaMH, Gthyni, Gunnar Larsson, Hakanand, Heimvennar, IP, Icaros, Idunius, Jacob Lundberg, Janm67,Jlandin, Johnson, Jonius, Jono, Jsdo1980, Klurre, Kruosio, Kugghjul, Kzhr, Lars Törnqvist, Law, Linu-s, Mackan, Mankash, Muneyama, Mux, Nadasurf, Narcissist, Nicke L, Nixdorf, NjaelkiesLea, Ntb, OJH, OlofE, OpenFuture, Popperipopp, Ptunen, RE, Rapvatten, Rasmus124, Regebro, Riggwelter, Rudolf 1922, Ryxez, ShineB, Slartibartfast, Softssa, Staffan Jacobson, Stjarnblom,Stora Gurkan, The Trooper, Torvindus, Tournesol, Trickster, Tysen, Vika01, Wasell, Xenus, Yvwv, 161 anonyma redigeringar

Anarkism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10400160  Bidragsgivare: Ace90, Aktalo, Algorhythm, Almex, Andreas Rejbrand, Ankarsten, Arial, B****n, Bjohan, Boivie,Bongoman, Bruno Rosta, Caesar, Cello, CommonsDelinker, Cortex, Crocuta, DG, Den fjättrade ankan, Dillinger, Diupwijk, Doctrina, DrBizzar0, Ean, Echidna, EnDumEn, Enfore, Entheta, Erif,Etordliv, Ezeu, Farlig se, Fenix, Fenrir, Fiction, Flinga, Fluff, Frederico, FöredettaMH, Greverod, Grillo, Gthyni, Gunnar Larsson, Habj, Hadar Svan, Hakanand, Herr X, Huggorm, IP, IngoBingo,Inteloutside2, Jacob Lundberg, Janedoe, JoergenB, JohanSelig, Jojan, Joje, Knutars, Lamm, Lamré, Law, Liftarn, Loboverde, Lokal Profil, Lontryuin, Lord Pelle, Luttrad, Läderjackan, M.M.S.,Mad Greg, MartinHagberg, Moralist, Mr Bullitt, Muneyama, Mux, Mårten Berglund, Nicke L, Niddler, Noname eric, Nosy, Ntb, Nykteristen, OscarBrasa, Paracel63, Peterhöglund, Pinoccio,Plrk, Popperipopp, RaSten, Rapvatten, Redux, Rickcar, Riggwelter, Ripper, Robert82, Roger.wernersson, Ronny W, Rosp, Rrohdin, Rudolf 1922, S.J., Scooba, Simoniak, Sjunnesson,Slartibartfast, Sofokles, Softssa, Sollentuna, Staffan Jacobson, Suz, TKU, The Ace, Throkk, Thuresson, Timon, Torvindus, Tournesol, Ulf Abrahamsson, Vints, Wanpe, Webkid, Wellparp,Widing, Xenus, Yvwv, Zman, conversion script, h23n1fls21o1047.telia.com, Сэртион, 546 anonyma redigeringar

Kommunism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10435736  Bidragsgivare: -nothingman-, Ace90, Agneta, Aktalo, Alers, Allant, Andejons, Annika64, Augustus, B****n, Bero,Bjohan, Boivie, Bongoman, Bronks, Bruno Rosta, Caspiax, Chincoteague, Crocuta, Daedalus, Den fjättrade ankan, DenAllvetandeAnton, Dillinger, Diupwijk, Dommie222, E23, E70, Ean, Elis91, Ericus Rex, Ezeu, Fenix, Fenrir, Fiction, Filipman, Flinga, Fred J, Frederico, Fuga, FöredettaMH, Gangleri, Grillo, Grön, Gthyni, Gunnar Larsson, HADRIANVS, Habj, Hakanand, Hashar,Henitz, IP, Icaros, Indigo, Irony, Irrbloss, Jebur, Jlundqvi, JohanSelig, Js45215, Jsdo1980, Judt, Kiruna, Klemen Kocjancic, Kruosio, Kullan84, LX, Lamré, Lars Törnqvist, Lavallen, Law,Lelle1987, Liftarn, Lord Pelle, Luis Cuenca, Luke, MagnusA, Marsve, MartinHagberg, Mjateznik, Mnemo, MoRsE, Moralist, Mr Bullitt, Muneyama, Mux, Narcissist, Nicke L, Nosy, Notwist,Ntb, Nykteristen, OlofJ, Onix, Oskorei, Owlrug, PJ, Paracel63, Paul Rassinier, Philiplindqvist, Pieter Kuiper, Popoff, Popperipopp, Prezen, Profanum vulgus, RaSten, Rapvatten, RedViper,Riggwelter, Ripper, Rudolf 1922, Servant Saber, Shape, ShineB, Simoniak, Sison, Sjunnesson, Sjö, Skalman, Skistar, Slartibartfast, Softssa, Sollentuna, Soman, Spectacrus, Spiby, Spito,Stefankangas, Stockholmskille, Strangnet, Svanen93, Svartepeter, Tegel, Thuresson, Timon, Torvindus, Tournesol, Trowic1214, Tubaist, Tysen, Vatten, Vints, Wasell, Wellparp, Xenus, Xip,Yvwv, Zman, Ztaffanb, 287 anonyma redigeringar

Socialism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10402366  Bidragsgivare: -nothingman-, AHA, Ace90, Adam Smith, Adlercreutz, Aktalo, Andre Engels, Angr, Apollonios Molon,B****n, BL, Bero, Bjohan, Bongoman, Brains, Bruno Rosta, Caesar, CommonsDelinker, Crabbofix, Crocuta, Den fjättrade ankan, Dillinger, Diupwijk, E23, Enfore, Ezeu, Fenix, Fenrir, Fluff,Frederico, Ghostrider, Grillo, Grön, Gunnar Larsson, Harry T\'romania, Hashar, Hejkompis, IP, InAbsurdum, Ja till euron, Jane80, Johtib, JonasP, Jorva, Jsdo1980, Karpeth, Koios, LarsTörnqvist, Lavallen, Law, Leo Trotsig, Liftarn, Lord Pelle, Luke, Markus a, Micke, Micke2, MickeLundin, Moralist, Muneyama, Mörkerman, Narcissist, Nicke L, Niddler, Nigthshift, Notwist,Onix, PJ, Patrik77, Petter Strandmark, Popperipopp, Pratchett, Prezen, Rapvatten, Regebro, Riggwelter, Rockville, Roger.wernersson, Ronny O'Regano, Rosp, Rudolf 1922, Rursus, Scooba,Scuzzer, Simoniak, Skaneunion, Skizzik, Slartibartfast, Slipzen, Sollentuna, Staffan Jacobson, Stiwed, Stoffe, Stureström, SuperDupe, Svanen93, SweJohan, TKU, Thuresson, Tooga, Torvindus,Tubaist, Tåggas, Vanunu, Viqqe, Wanpe, Wolfgangus Mozart, Wolfmann, Xenus, Xip, Yenx, Ztaffanb, 251 anonyma redigeringar

Fascism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10382644  Bidragsgivare: -nothingman-, Agge2, Andreas Rejbrand, Angriffer, Annika64, Bero, Bibliotekstjänst, BjörnF, Bruno Rosta,Chrizz, CommonsDelinker, Crabbofix, Crocuta, Den fjättrade ankan, Diupwijk, E23, E70, Elav W, EliasAlucard, Entheta, Fenix, Fenrir, Filipman, Fluff, Grillo, Gunnar Larsson, Herr Anonymus,Herr X, IP, Idunius, Inteloutside2, Itake, Jlundqvi, Jouhaine, Kruosio, Kung Midas, Lamré, Lavallen, Lewi, Liftarn, Lord Pelle, Luttrad, MHedman, Max Walter, Merat, Muneyama, Narcissist,Nicke L, Notwist, OlofE, Owlrug, Pettern, Popperipopp, RE, Rapvatten, Rudolf 1922, Schebab, Sintram, Sjö, Slartibartfast, Sollentuna, Staffan Jacobson, Stefankangas, Stenas, SweJohan, TKU,Thuresson, Torvindus, Tournesol, Ulla, Vints, Wasell, Xenus, Youandme, Zaphod, conversion script, 97 anonyma redigeringar

Feminism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10427603  Bidragsgivare: -nothingman-, Ace, Ace90, Agneta, Akronym, Aleph, Alidabok, Anne, Annika64, Antonjansson, Aralen1, B****n, Bengtåke, Berit Isakson, Bero, BjörnF, Bluescan, Bongoman, Bruno Rosta, Caesar, Carnot, Caspiax, Cortex, Crocuta, Dahuzi, Daniel78, Dcastor, Den fjättrade ankan, Dillinger,Diupwijk, Dpol, E70, Eileen, Enfore, Entheta, Erif, Essin, Flinga, Fluff, Fyrfatet, FöredettaMH, Gegik, Godfellow, Gordal, Granatäpple, Greverod, Grey ghost, Grillo, Gringobingo, Groggy,Grön, Gthyni, Gunnar Larsson, Habj, Haka, Hakanand, Hannibal, Hashar, Hejkompis, Herr X, IP, Ingeborga, J-Star, JKn, Jacob Lundberg, Jarhead, Jlundqvi, JohanS, Jorchr, Jordgubbe, Jorva,Kallekall, Karpeth, Knuckles, Krusbäret, LA2, Lamré, Lavallen, Liftarn, Lojak, LouiseR, Matador, Merkurius, Mickcorea, Milkbartoilet, Miono, Mkh, Moralist, Muneyama, NERIUM, Needme,Nicke L, Notwist, Otoko, Patrik77, Per Lundberg, Peter Isotalo, Petter Strandmark, Plaudite, Plidde, Popoff, Popperipopp, Pralin, Ptunen, Rapvatten, Roger.wernersson, Ronny W, Rudolf 1922,Salsero, Sannab, Schekinov Alexey Victorovich, Sekreterare, Simoniak, Sjunnesson, Sjö, Softssa, Sollentuna, Ssargon, Strangnet, TKU, Tegel, Thuresson, Tobjork, Torvindus, Tournesol, Tudro,Twincinema, Tysen, Wasell, Wikijens, Yjg, Youandme, Yvwv, 202 anonyma redigeringar

Ekologism  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=10420910  Bidragsgivare: Bellatrix, BjörnF, Diupwijk, Flinga, Fluff, IP, Jlundqvi, Jono, Jordgubbe, LX, Markmc, Metalindustrien,Nicke L, Pîtytë, Rudolf 1922, Sjö, Tooga, Tulpan, Wellparp, Yvwv, Ztaffanb, 32 anonyma redigeringar

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare 56

Bildkällor, -licenser och -bidragsgivareFil:Edmund Burke2.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Edmund_Burke2.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Martynas Patasius, R-41, ShalomImage:Wikiquote-logo.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Wikiquote-logo.svg  Licens: logo  Bidragsgivare: -xfi-, Dbc334, Doodledoo, Elian, Guillom, Jeffq, Maderibeyza,Majorly, Nishkid64, RedCoat, Rei-artur, Rocket000, 11 anonyma redigeringarFil:Eugène Delacroix - La liberté guidant le peuple.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Eugène_Delacroix_-_La_liberté_guidant_le_peuple.jpg  Licens: okänd Bidragsgivare: Alvaro qc, Anetode, Arnomane, Berrucomons, Bibi Saint-Pol, Dbenbenn, Didactohedron, Encephalon, FoeNyx, Husky, J JMesserly, Jarekt, Kelson, Makthorpe, Marianika,Martin H., Mattes, Mglanznig, Miniwark, Olivier2, Paris 16, Plindenbaum, Pline, Ranveig, The art master, Thuresson, Tsui, Warburg, White Cat, たね, 8 anonyma redigeringarFile:Majestic Liberty Large.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Majestic_Liberty_Large.jpg  Licens: GNU Free Documentation License  Bidragsgivare: ManscherFil:JohnLocke.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:JohnLocke.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Helix84Fil:Adam Smith.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Adam_Smith.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: unknownFil:Wiktionary small.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Wiktionary_small.svg  Licens: logo  Bidragsgivare: User:F l a n k e rFil:Politicalquad.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Politicalquad.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:MoralistFil:S17.jpeg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:S17.jpeg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: unknownFil:Kronstadt attack.JPG  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Kronstadt_attack.JPG  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: anonimusFil:Proudhon-children.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Proudhon-children.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Alex35, Mu, RlbberlinFil:Bakuninfull.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Bakuninfull.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: HenkvD, Kneiphof, Maximaximax, 竹麦魚(Searobin)Fil:Kropotkin Nadar.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Kropotkin_Nadar.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: AlMare, Egmontaz, KalkiFil:Portrait Emma Goldman.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Portrait_Emma_Goldman.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: unknownFil:Leon tolstoi.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Leon_tolstoi.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Al3xil, Henry Merrivale, J.M.Domingo, Konstable, Maksim, TonyWills, 1 anonyma redigeringarFil:Darker green and Black flag.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Darker_green_and_Black_flag.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:Grön,User:Rocket000Fil:John Zerzan - mod.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:John_Zerzan_-_mod.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: User:HistoricairFil:Louise-Michel.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Louise-Michel.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: KoS, MuFil:Situationist.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Situationist.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:EspencatFil:Anarchy-symbol.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Anarchy-symbol.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:Arcy, User:Froztbyte, User:LinuxeristFil:Black flag waving.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Black_flag_waving.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:Rocket000Fil:Flag of the EZLN.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Flag_of_the_EZLN.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Homo lupus, Kookaburra, TownDown, Tryphon,Zscout370, Überraschungsbilder, 5 anonyma redigeringarFil:Hinke1891.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Hinke1891.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Original uploader was Bronks at en.wikipediaFil:1maj2007-2.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:1maj2007-2.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:LiftarnFil:Suf logo.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Suf_logo.svg  Licens: okänd  Bidragsgivare: User:Lokal_ProfilFil:The Rebel Girl cover.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:The_Rebel_Girl_cover.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: John Vandenberg, Tim1965Fil:commons-logo.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Commons-logo.svg  Licens: logo  Bidragsgivare: User:3247, User:GruntFil:Hammer and sickle.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Hammer_and_sickle.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: F l a n k e r, G.dallorto, Herbythyme,Koba-chan, MaggotMaster, Mike.lifeguard, Penubag, Pfctdayelise, Pianist, R-41, Solbris, Zscout370, 16 anonyma redigeringarFil:Karl Marx.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Karl_Marx.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: ?Fil:Communist States.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Communist_States.png  Licens: Creative Commons Attribution 2.5  Bidragsgivare: Original uploader wasRicky@36 at en.wikipedia Later versions were uploaded by Kookykman at en.wikipedia.Fil:Communism expansion.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Communism_expansion.png  Licens: GNU Free Documentation License  Bidragsgivare: Conscious, Galio,Nightstallion, Thuresson, 10 anonyma redigeringarImage:Red flag II.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Red_flag_II.svg  Licens: okänd  Bidragsgivare: GDonato, Hardys, Ssolbergj, 1 anonyma redigeringarFil:Michelle_Bachelet_with_sash.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Michelle_Bachelet_with_sash.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Ricardo StuckertFil:Bernie_Sanders.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Bernie_Sanders.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: N/AFil:Red star.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Red_star.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:F l a n k e r, User:Zscout370Fil:Rosa Luxemburg.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Rosa_Luxemburg.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: ?Fil:Subcomandante Marcos.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Subcomandante_Marcos.jpg  Licens: Creative Commons Attribution 2.0  Bidragsgivare: tj scenes / cesarbojorquez (flickr)Fil:Gramsci.png  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Gramsci.png  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: UnknownFil:GuerrilleroHeroico.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:GuerrilleroHeroico.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Alberto Korda (Korda)Fil:Fasces lictoriae.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Fasces_lictoriae.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:F l a n k e rFil:Female.svg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Female.svg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: User:GustavbFil:Meister der 'Cité des Dames' 002.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Meister_der_'Cité_des_Dames'_002.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: AndreasPraefcke,Dsmdgold, Leinad-Z, PKM, Themightyquill, TomAltFil:Mary Wollstonecraft cph.3b11901.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Mary_Wollstonecraft_cph.3b11901.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Aiko, Churchh,Mutter Erde, Opponent, RomanmFil:JohnStuartMill.JPG  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:JohnStuartMill.JPG  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Joolz, Kilom691, Muneyama, 2 anonyma redigeringarFil:Suffrage parade-New York City-May 6 1912.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Suffrage_parade-New_York_City-May_6_1912.jpg  Licens: Public Domain Bidragsgivare: Infrogmation, Ranveig, SolipsistFil:Alexkollontai.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Alexkollontai.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Butko, Mutter Erde, Stranger, ThuressonFil:Women aluminum shells wwii.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Women_aluminum_shells_wwii.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: BkwillwmFil:A woman defends her castle.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:A_woman_defends_her_castle.jpg  Licens: okänd  Bidragsgivare: Leinad-Z, Man vyi, Wolfmann, WstFil:Engels.jpg  Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Engels.jpg  Licens: Public Domain  Bidragsgivare: Alonr, Breeze, Bubuka, Lhademmor, Niki K, Ratatosk, Shizhao

Licens 57

LicensCreative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unportedhttp:/ / creativecommons. org/ licenses/ by-sa/ 3. 0/