1  

UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska Institutionen - Handelsrätt

Säljarens ansvar vid företagsförvärv - Var går gränsen?

Datum: 2016-01-21 Kandidatuppsats HT 2015 Författare: Annica Runér & Arvin Yousefi Handledare: Kjell Adolfsson

 

2  

Sammanfattning Företagsförvärv är en effektiv strategi för företag att skapa tillväxt vilket bidragit till att förvärven blivit vanligare på senare år. Dock är det en komplex och riskfylld process som ofta kräver stora resurser från både köpare och säljare, vilket gör att båda parter vill försäkra sig om att inget går fel vid köpet. Köparen genomför därför en ingående undersökning av målbolaget, en så kallad due diligence, för att kartlägga riskerna och upptäcka eventuella fel. Undersökningen av målbolaget är ett slags ansvar för köparen enligt KöpL 20 § 1 st eftersom köparen inte får åberopa ett fel efter köpet som hen måste antas ha känt till vid undersökningen. Säljaren ska i sin tur tillhandahålla köparen korrekt och relevant information för att köparen ska kunna genomföra sin undersökning med rätt underlag. Säljarens upplysning av information är i viss mån en plikt enligt köplagen där säljaren måste upplysa köparen om vissa förhållanden som exempelvis kan anses vara av vikt för köparen vid köpebeslutet. Trots att båda parter noggrant förebygger eventuella problem vid köpet kan det ibland uppdagas en avvikelse i köpeobjektet efter ett genomfört företagsförvärv. Vanligtvis upprättas ett mycket detaljerat avtal där köpet preciseras och om köpeobjektet avviker från vad som fastställts i avtalet föreligger ett så kallat konkret fel enligt 17 § 1 st. Dock kan inte allt kring ett företag specificeras i ett avtal vilket leder till att det ibland uppstår ett fel som inte är avtalsrelaterat, ett så kallat abstrakt fel enligt 17 § 3 st. Eftersom alla företag är unika finns det ingen fastställd standard ett företag ska förhålla sig till, vilket försvårar en abstrakt felbedömning. Den här uppsatsen kommer att fokusera på när ett abstrakt fel uppdagas vid ett genomfört företagsförvärv. Med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerat fyra olika händelseförlopp på, ska vi reda ut var gränsen går för säljarens ansvar vid företagsförvärv, vad konsekvenserna blir när en avvikelse uppdagas i efterhand samt till vilken omfattning en eventuell skada ska ersättas.

 

3  

Förkortningar ABL Aktiebolagslag (2005:551) AFS Arbetsskyddsstyrelsens författningssamling AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på

förmögenhetsrättens område BrB Brottsbalk (1962:700) FHL Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter HD Högsta Domstolen KöpL Köplag (1990:931) LAB Lillamobil AB LOU Lag (2007:1091) om offentlig upphandling Prop. Regeringens proposition SkbrL Lag (1936:81) om skuldebrev SAB Storateknik AB SvJT Svensk Juristtidning VD Verkställande direktör

 

4  

Innehållsförteckning 1. Inledning ................................................................................................................... 5

1.1 Introduktion ..................................................................................................................... 5 1.2 Problemformulering ........................................................................................................ 6 1.3 Syfte ................................................................................................................................. 6 1.4 Metod ............................................................................................................................... 6 1.5 Bakgrund till de fiktiva företagen ................................................................................... 6 1.6 Fiktiva händelseförlopp ................................................................................................... 8

1.6.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1 ................................................................ 8 1.6.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2 ......................................................................... 8 1.6.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3 .................................................................... 8 1.6.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4 ................................................................... 8

2. Teori .......................................................................................................................... 9 2.1 Företagsförvärv ............................................................................................................... 9

2.1.1 Processen vid företagsförvärv .................................................................................. 9 2.1.2 Aktieöverlåtelse ..................................................................................................... 10 2.1.3 Inkråmsöverlåtelse ................................................................................................. 11

2.2 Tillämplig lag ................................................................................................................ 11 2.3 Felbegreppet .................................................................................................................. 12

2.3.1 Konkret fel ............................................................................................................. 13 2.3.2 Abstrakt fel ............................................................................................................. 13

2.4 Säljarens ansvar ............................................................................................................. 14 2.4.1 Upplysningsplikten ................................................................................................ 14 2.4.2 Ansvar för uppgiftslämnande ................................................................................. 15 2.4.3 Normalansvar ......................................................................................................... 16 2.4.4 Garantier ................................................................................................................. 16

2.5 Köparens ansvar ............................................................................................................ 17 2.5.1 Undersökningsansvar ............................................................................................. 17 2.5.2 Ansvar för uppgiftshämtande ................................................................................. 19 2.5.3 Köparens sakkunskap ............................................................................................. 19

2.6 Due Diligence ................................................................................................................ 19 3. Analys & diskussion ............................................................................................... 23

3.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1 ..................................................................... 25 3.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2 .............................................................................. 26 3.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3 .......................................................................... 27 3.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4 ......................................................................... 29

4. Slutsats .................................................................................................................... 32

5. Källförteckning ...................................................................................................... 33

 

5  

1. Inledning 1.1 Introduktion Företagande är en av de viktigaste faktorerna för att utveckla samhällets välstånd och för att skapa en bättre välfärd. För att kunna bidra till den utvecklingen blir det därför viktigt för företagen att växa. Tillväxten kan ske på två olika sätt, antingen genom organisk tillväxt eller genom företagsförvärv. Organisk tillväxt uppnår företag genom att själva öka försäljning och produktion, medan företagsförvärv sker genom att ett företag köper ett annat företag eller dess affärsrörelse. Graden av komplexitet på företagsförvärvet kan variera mycket beroende på en mängd variabler och förvärvet kan förekomma på olika vis. Ett alternativ är aktieöverlåtelse där köparen förvärvar aktier i ett annat bolag och mängden aktier som köps kan variera. Köparen får en bestämmanderätt i bolaget i relation till hur många aktier hen köper och vid en sådan typ av överlåtelse förvärvas hela rörelsens förpliktelser och rättigheter. Ett köp kan också ske genom en inkråmsöverlåtelse där köparen bara förvärvar verksamheten vilket gör att de inte övertar säljarens förpliktelser och rättigheter. En inkråmsöverlåtelse blir därmed mindre riskfylld eftersom de inte åtar sig det tidigare bolagets ansvar, men samtidigt blir förvärvet oftast mer invecklat eftersom allt som ska ingå i köpet måste vara specificerat i köpeavtalet. Processen kan därför bli svårare eftersom omfattningen av avtalet blir betydligt större och mer detaljerat. Vidare kan ett köp också avse bara en specifik del i ett företag om köparen enbart vill komma åt en viss tillgång, exempelvis ett patent. Företagsförvärv kan vara en bättre affärsstrategi än organisk tillväxt för att snabbt expandera sin verksamhet eftersom företag exempelvis kan slå ihop två likartade verksamheter och därigenom skapa stordriftsfördelar. Stordriftsfördelarna kan skapas när två verksamheter slås ihop och de kan använda sig av bara den enas inköps- eller produktionsavdelning. Det kan utgöra en av orsakerna till att den här typen av expansion ökat på senare år. Ökningen medför naturligt till fler problem eftersom företagsförvärv är en riskfylld process som ofta karakteriseras av hög komplexitet där förvärvet vanligtvis innebär att något slags problem uppstår. Något som ökat företagsförvärvets komplexitet ytterligare är att företags immateriella tillgångar i större utsträckning utgör värdet i ett företag idag. Det kan exempelvis vara de anställdas kompetens. En immateriell tillgång utgör inte en fysisk tillgång vilket bland annat innebär värderingsproblem som vidare kan försvåra ett företags korrekta värdering. Det problemet gör att det kan bli svårare för parterna att komma överens om en rimlig köpeskilling. Att köpa företag innebär ofta stora investeringar vilket gör att risken för eventuella problem för ett företag ofta blir stora. Riskerna är många och de föreligger både hos den säljande parten som hos den köpande parten. För den köpande parten kan det handla om att utfallet av köpet inte motsvarar förväntningarna och den osäkerheten förebyggs genom att göra en ingående undersökning av köpeobjektet, en så kallad Due Diligence. En ingående undersökning av företaget medför i sin tur en risk för den säljande parten i form av att verksamheten öppnas upp och företagshemligheter kan komma att läcka ut. Under en företagsundersökning är det många problem som kan uppstå på vägen, men även efter ett genomfört förvärv kan problem uppkomma och de problemen får ofta stora konsekvenser. Många frågor väcks och inte minst de juridiska, vilka kommer

 

6  

ligga i fokus för den här uppsatsen. De rättsområden som aktualiseras är bland annat köprätt, konkurrensrätt, associationsrätt, skatterätt med flera. Ett område som blir särskilt aktuellt är köprätten med dess felansvarsfrågor. Var dras gränsen för säljarens ansvar när ett företag inte stämmer överens med köparens förväntningar? Ett annat problem är att när en avvikelse från köparens förväntan uppstår i köpeobjektet har avvikelsen oftast mindre omfattning när den uppstår än när den uppdagas. I vilken utsträckning ska den part som bär ansvaret ersätta motparten för avvikelsen? Med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerar olika händelseförlopp på, kommer vi undersöka de frågorna och dess konsekvenser.

1.2 Problemformulering Vad blir konsekvenserna av en avvikelse i köparens förväntan som uppdagas i efterhand vid ett företagsförvärv? I vilken omfattning ska den som bär ansvaret ersätta skadan?

1.3 Syfte En köpare har alltid en förväntan om vad ett köpeobjekt ska utgöra och den förväntan stämmer inte alltid överens med verkligheten. Vi ska med hjälp av ett fiktivt fall, som vi applicerar fyra händelseförlopp på, aktualisera distinktionen mellan köparens förväntan och köpets utfall. Vidare kommer vi reda ut de konsekvenser som händelseförloppen medför. Syftet med vår uppsats är därmed att ta reda på var gränsen går för säljarens ansvar vid ett företagsförvärv.

1.4 Metod Vi har studerat lagar, förarbeten, rättspraxis och doktrin för att uppnå syftet med vår uppsats. Med hjälp av förarbeten har vi kunnat förstå lagstiftarens syfte och med hjälp utav rekvisiten förstått legaldefinitionen. Eftersom det saknas en uttrycklig lag för företagsförvärv och rättspraxis i området är begränsat, eftersom de flesta tvister går till skiljenämnd eller regleras genom avtal, har vi framförallt studerat köprättens regelverk och förarbeten. I vårt val av de fiktiva företagen har vi valt två teknikföretag där det säljande företaget främst består av stora immateriella tillgångar i form av de anställdas kompetens. Anledningen till att vi valt att fokusera på företag med stora immateriella tillgångar är att sådana företagsförvärv ofta blir mer komplexa.

1.5 Bakgrund till de fiktiva företagen Storateknik AB (SAB) är ett stort väletablerat privat aktiebolag inom teknikbranschen med fler än 100 anställda. Deras huvudområde ligger främst inom datorer och dess mjukvaror där de utvecklar nya system för framförallt bild- och ljudkort. Deras mjukvaror gör att hårdvarorna i datorerna används på bästa sätt och skapar den optimala bild- och ljudupplevelsen för konsumenten. Även om en konsument har den bästa hårdvaran för bild och ljud i sin dator kan inte den prestandan användas om inte rätt mjukvara finns. Det ser SAB:s produkter till att lösa. SAB, som år efter år har levererat pålitliga mjukvaror till datorer, har alltid förknippats med kvalité och ett respekterat varumärke både inom branschen och bland allmänheten. Sedan några år klev SAB in i mobilbranschen eftersom de ville hänga med i en den växande och intressanta branschen. Problemet blev att de helt enkelt

 

7  

inte kunde använda sin egen kompetens inom datormjukvaror för mobilmjukvaror på det sättet de hade räknat med, vilket gjort att de inte riktigt hunnit etablera sig på marknaden som de önskat.

En av anledningarna till SAB:s framgång inom datorbranschen är att bolaget ständigt strävar efter att kunna erbjuda kunderna de bästa produkterna på marknaden, vilket de även gör gällande datormjukvaror. Dock håller de inte samma standard inom sin mobilteknik vilket lett till att de vill utvecklas inom det området. Ledningen har därför beslutat om att en expandering behövs och efter noggranna avvägningar har de kommit fram till att ett företagsförvärv är den bästa lösningen. Både för att de skulle få in en kompetent verksamhet i sin helhet och för att de troligen skulle få bort en konkurrent på köpet. Bolagsstämman har bemyndigat styrelsen att genomföra ett företagsförvärv eftersom aktieägarna har förtroende för styrelsen i SAB.

Sedan några år tillbaka finns ett litet, men mycket kompetent, företag vid namn Lillamobil AB (LAB) på marknaden som SAB nu fått upp ögonen för. LAB är ett nischat privat aktiebolag inom mobilteknik och är precis vad SAB söker. De arbetar mestadels med mjukvaror till mobilers bildupplösning där de utvecklar olika system till touchskärmen på en mobil. Deras fokus ligger främst på att göra så att mobilens skärm har den bästa möjliga upplösningen och en touchfunktion som är av högsta kvalitet. LAB har på senare tid blivit kända för sina eftertraktade produkter och sin mycket kompetenta personal. Det har gjort att dess varumärke förknippas med kvalité och inger en respekt bland de andra större aktörerna i branschen. Eftersom SAB själva värdesätter sin kvalité högt tycker de att LAB skulle bli ett bra tillskott till sin vidare utveckling. LAB består enbart av sex medarbetare. En VD, en utvecklingschef, en administratör och tre stycken ingenjörer. VD:n och utvecklingschefen äger bolaget till två lika delar. Det är personalen som utgör merparten av tillgångarna då de inte har så mycket annat fast i sin balansräkning. De har några datorer och lite andra immateriella tillgångar, och sedan leasar de en firmabil och hyr en mindre lokal. Anledningen till att de lyckats slå sig in på en sådan hård marknad relativt snabbt är, förutom kompetensen, deras öppna kultur. Den bäddar för en kreativ arbetsplats, vilket gör att de långa arbetsdagarna och det hårda slitet blir en fröjd för medarbetarna.

SAB:s tanke med förvärvet av LAB är att lyfta in hela verksamheten i sin helhet med en hel aktieöverlåtelse. SAB vill behålla alla medarbetare, då de utgör kärnan i bolaget, och låta de arbeta vidare precis som de gör. Den enda förändringen SAB vill göra är att slopa varumärket LAB och istället lyfta in bolaget under SAB. SAB är medvetna om att när de tar in LAB:s verksamhet under sitt eget varumärke så medför det fler risker eftersom om något går fel i överlåtelsen så kommer den dåliga renommé som medföljer landa på hela bolagets varumärke. Trots den risken anser SAB att utformningen på förvärvet blir bäst så på grund av att de vill stärka sitt varumärke ytterligare.

 

8  

1.6 Fiktiva händelseförlopp

1.6.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1 LAB har en ny produkt på ingång som de arbetat med under en längre tid. Det är en helt ny typ av bildsystem som ska effektivisera batteritiden för en mobil, vilket länge efterfrågats. Många mobilaktörer har därför uttryckt sitt intresse och orderingången för mjukvaran är redan stor, trots att LAB ännu inte är färdiga med systemet. Sex månader innan SAB ska förvärva LAB publicerar administratören i LAB ett inlägg på sin privata blogg med känslig information kring den nya produkten de ska lansera. Precis efter företagsförvärvet genomförts lanserar ett konkurrerande företag en likadan produkt som LAB precis färdigställt, utan de båda parternas vetskap.

1.6.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2 LAB:s VD har en mildare grad av alkoholmissbruk som alla anställda till viss del känner till. Det är inget som någon pratar om på kontoret eftersom alla anser att det inte går ut över bolaget i någon större utsträckning och alla känner en stark lojalitet till sin VD. Det har dock förekommit att VD:n några gånger kommit sent och luktat alkohol vilket gjort att vissa har känt en liten oro inför missbruket. Vid SAB:s undersökning av LAB har de flesta anställda intervjuats utan att någon nämnt att VD:n har ett alkoholmissbruk.

1.6.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3 LAB har en del underleverantörer runt om i världen som de saknar full insikt i på grund av att de inte har resurserna att undersöka företagen så grundligt som ibland kan behövas. Leverantörsleden kan ibland bli långa vilket försvårar kommunikationen och transparensen för de involverade. SAB är medvetna om situationen och väljer, trots sin egna tydliga uppförandekod, att ändå inte undersöka alla LAB:s underleverantörer. LAB garanterar inte heller några förhållanden till SAB kring sina underleverantörer. En tid efter förvärvet slutförts uppdagas det att en av LAB:s underleverantörer använt sig av barnarbete en längre period.

1.6.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4 En tid innan förvärvet står en känd mobilaktör inför en nylansering samtidigt som LAB har en ny mjukvara de vill få ut på marknaden. Konkurrensen för LAB är hård eftersom många andra företag vill få ut sin liknande mjukvara till mobilaktören i fråga. Under beslutsperioden bjöd LAB:s VD ett antal från mobilaktörens ledning på en fin middag där de alla fick en inbjudan till LAB:s årliga jaktresa, med villkoret att mobilaktören ska använda LAB:s mjukvara. Mobilaktören valde LAB och när SAB gjorde sin undersökning av målbolaget nämnde aldrig VD:n situationen.

 

9  

2. Teori 2.1 Företagsförvärv Ett företagsförvärv är en strategi företag kan använda sig av för att expandera sin verksamhet, både inom och utom den befintliga verksamheten. Syftet kan även vara att minska konkurrensen på marknaden genom att köpa upp en konkurrent. Aktiviteten innebär att ett företag köper ett annat företag eller dess affärsrörelse och det är att betrakta som en särskild avtalstyp eftersom själva köpet utformas i ett detaljerat avtal. Beroende på vilken typ av förvärv som sker utformas avtalet olika.1 Företagsförvärv kan i princip ske på två olika vis; aktieöverlåtelse eller inkråmsöverlåtelse vilka behandlas under punkt 2.1.2 respektive 2.1.3. Valet av överlåtelse grundar sig i de specifika omständigheterna för förvärvet och vilket alternativ som är mest lönsamt för parterna ur exempelvis ett skatterättsligt perspektiv.2 Företagsförvärv karakteriseras av hög komplexitet och kräver ofta stora resurser från framförallt köpande part, men även säljande part. Att kartlägga, planera och genomföra ett förvärv tar lång tid och kräver mycket engagemang.3 Förvärvets komplexa natur medför att många olika specialistkompetenser behövs för att få ett så lyckat genomförande som möjligt. Eftersom det ofta är en mycket kostsam process vill ingen ta ett hastigt beslut där viktiga detaljer försummats. Specialisterna kan komma från olika rådgivningsföretag så som jurist- och revisionsbyråer och har ofta en lång erfarenhet av företagstransaktioner. Beroende på förvärvets omfattning varierar storleken på den grupp som anlitas för att hjälpa respektive part.4

2.1.1 Processen vid företagsförvärv Företagsförvärv kan delas in i tre faser; strategi, transaktion och integration.5 Innan strategifasen inleds måste ledningen dock identifiera behovet av en expandering och besluta om att den ska ske genom ett företagsförvärv istället för en organisk tillväxt inom organisationen. Oftast sker någon form av marknadsanalys för att bedöma konkurrenssituationen samt framtidsutsikterna. Anledningarna till expandering kan vara många.6 Det kan exempelvis vara att få bättre kompetens inom sin bransch genom att köpa upp nya tillgångar i form av maskiner, teknik eller anställda. Det kan också vara att kliva in på en helt ny marknad med god utvecklingspotential, men där organisationen själv inte är verksam. Det kan även vara för att skapa stordriftsfördelar genom att förvärva likartad rörelse och därigenom använda befintliga resurser mer effektivt. En av företagsförvärvets fördelar ligger exempelvis i att det går att lyfta in en verksamhet i sin helhet i ett område företaget tidigare inte har någon kompetens inom.7 Därmed slipper företaget dyra uppstartskostnader och kan utnyttja en redan erfaren verksamhet till ändamålet. En nackdel är att processen innebär en stor risk för

                                                                                                               1 Åhman, Betydelseprövningen vid företagsöverlåtelser, Svensk Jurist Tidning 1990 s. 479, s 479 2 Sven-Erik Johansson och Magnus Hult, Köpa och sälja företag, Uppsala: Nya Almqvist & Wicksell Tryckeri AB, 2002, s 51 3 Robert Sevenius, Due Diligence: besiktning av företag, Riga: Robert Sevenius och Sanoma Utbildning AB, 2013, s 46  4 Johansson och Hult, ss 31-32 5 Sevenius, 2013, s 41 6 Johansson och Hult, s 17 7 A a, s 21

 

10  

både köpare och säljare. En kalkylerad risk görs för att undvika kostsamma överraskningar. När beslutet om ett företagsförvärv är fastställt kan första fasen inledas; strategifasen. Strategifasen innebär att förberedelser inför ett förvärv inleds och en identifiering av ett rimligt köpeobjekt, det så kallade målbolaget, påbörjas. Vid det här skedet i processen upprättas ett så kallat letter of intent vilket är en avsiktsförklaring.8 Handlingen är inte bindande i den meningen att köparen måste fullfölja förvärvet, men däremot är köparen bunden att fortsätta förhandlingarna. Ett letter of intent upprättas främst som ett skydd för säljaren där det fungerar som en säkerhet för säljaren att köparen avser att inleda seriösa förhandlingar. Med seriösa förhandlingar menas att köparen tagit ett välgrundat beslut om att målbolaget i fråga är ett rimligt köpeobjekt och att de faktiskt vill genomföra köpet. Ett företag vill nämligen sällan att en annan part ska påbörja en ingående undersökning av sitt bolag, som ett företagsförvärv innebär, utan att ha för avsikt att fullfölja köpet.9 Efter att målbolaget fastställts gäller det att besluta om transaktionsformen och det kommer vi, som tidigare nämnt, titta närmare på nedan. I transaktionsfasen upprättar parterna villkoren för förvärvet och information utbyts sinsemellan. Informationsutbytet sker i form av en undersökning från den köpande parten av målbolaget, en så kallad due diligence, som kommer att beskrivas mer ingående under punkt 2.6. När båda bolagen känner sig tillräckligt tillfredsställda med kunskapen om varandra blir nästa steg att förhandla fram ett pris. Priset styrs främst av den genomförda undersökningen där olika villkor från säljaren och köparen kan göra att priset stiger eller sjunker. Priset påverkas även ifall det finns andra intressenter, risken för transaktionen, parternas förhandlingsstyrka etc.10 Den avslutande fasen, integrationsfasen, inleds efter att avtalen slutits och köparen fått tillträde till målbolaget. Här ska köparen få det nya målbolaget att integrera med den befintliga verksamheten.11

2.1.2 Aktieöverlåtelse En aktieöverlåtelse innebär att en ny ägare förvärvar ett bolag i sin helhet med alla rättigheter och skyldigheter som finns i målbolaget från aktieägaren/aktieägarna. Det innebär att alla förhållanden till samarbetspartners, kunder, anställda och andra intressenter följer med i sin helhet till den nye ägaren. Köparen förvärvar därmed en juridisk person och köpeskillingen går till aktieägaren/aktieägarna i fråga och inte till bolaget i sig. Säljaren överlåter alla tillgångar, skulder, kontrakt, förpliktelser, personal etc., om inget annat avtalats. Köparen får därmed total kontroll över bolagets verksamhet med bestämmanderätt och säljaren behöver inte stå för framtida kostnader i form av skadeståndsansvar eller dylikt.12                                                                                                                8 Sevenius, 2013, s 41 9 Robert Sevenius, Företagsförvärv, uppl. 2, Lund: Studentlitteratur, 2011, ss 107 10 A a, ss 113-114 11 A a, ss 115-116  12 KPMG, Maria Bengtsson, Aktie- eller inkråmsöverlåtelse, tillgänglig: http://www.kpmg.com/se/sv/kunskap-utbildning/nyheter-publikationer/nyhetsbrev/perspektiv/perspektiv-nr-3-2010/sidor/aktie-eller-inkrams-overlatelse.aspx, 2010.12.08, (hämtad 2015.10.21)

 

11  

En aktieöverlåtelse innebär ofta mer risk än en inkråmsöverlåtelse eftersom hela verksamheten överlåts och därmed kan fler problem uppstå. Undersökningen leder ofta till en mer omfattande granskning för att inga oväntade kostsamma överraskningar av betydelse ska dyka upp. Däremot behöver inte avtalet vara lika specificerat vid en aktieöverlåtelse eftersom allt som ingår i verksamheten medföljer i köpet. Exempelvis om ett serviceavtal tillhör en maskin behöver det inte specificeras att serviceavtalet ska medfölja vid förvärvet, utan det kommer med automatiskt.13

2.1.3 Inkråmsöverlåtelse En inkråmsöverlåtelse innebär att en köpare enbart förvärvar verksamheten, det vill säga inkråmet av ett företag. Det kan exempelvis vara bolagets alla tillgångar eller enbart vissa specifika tillgångar och på så sätt kan köparen vara mer säker på vad som exakt förvärvas. Köparen förbinder sig inte att ta över säljarens förpliktelser eller rättigheter så som i en aktieöverlåtelse, vilket gör att en inkråmsöverlåtelse blir mindre riskfylld. Risker som kan undvikas är bland annat badwill, oväntade skadeståndsanspråk, inkassokrav etc. som kan dyka upp efter ett genomfört företagsförvärv.14 Nackdelen med en inkråmsöverlåtelse är att den ofta blir mer invecklad eftersom allt som ska ingå måste specificeras i detalj i köpeavtalet. Avtalsförpliktelser och skyldigheter gentemot andra parter måste också inhämtas och godkännas från de berörda parterna vilket komplicerar överlåtelsen ytterligare. Är det något som inte finns med i överlåtelseavtalet ingår det helt enkelt inte i köpet.15 Vid en inkråmsöverlåtelse är det också målbolaget i sig som blir säljaren och inte aktieägaren/aktieägarna, vilket leder till att företaget erhåller köpeskillingen. Ur ett för köparen skattemässigt perspektiv kan det vara mer förmånligt då värdet på tillgångarna utgör anskaffningsvärdet, vilket senare ger större avskrivningsunderlag och kan reducera den skattepliktiga vinsten.16

2.2 Tillämplig lag Vilken lag som är tillämplig vid företagsförvärv har diskuterats eftersom det inte finns någon uttrycklig lag vid sådana typer av köp. Jurister har genom åren diskuterat skuldebrevslagens (SkbrL) respektive köplagens (KöpL) analoga tillämpning på företagsförvärv.17 SkbrL är formellt tillämplig på skuldebrev, däremot specificerar lagen inte vad som menas med skuldebrev. I lagkommentaren till lagens första paragraf stadgas att ”ett skuldebrev är en ensidig, till det yttre fristående, skriftlig utfästelse att erlägga ett penningbelopp”. Sett till aktiernas redovisningsmässiga värde i ett bolag, som utgör

                                                                                                               13 KPMG, Maria Bengtsson, Aktie- eller inkråmsöverlåtelse, tillgänglig: http://www.kpmg.com/se/sv/kunskap-utbildning/nyheter-publikationer/nyhetsbrev/perspektiv/perspektiv-nr-3-2010/sidor/aktie-eller-inkrams-overlatelse.aspx, 2010.12.08, (hämtad 2015.10.21) 14 Sevenius, 2011, ss 270-272 15 I b 16 Johansson och Hult s 56  17 Johansson, Undersökningsplikt vid aktiebolagsförvärv, Svensk Juristtidning 1990 s. 81, s 90

 

12  

en skuld till dess aktieägare, kan det betraktas som ett skuldebrev, eftersom aktieägarna har en fordran på bolaget. Aktieägarna har genom en insättning av ett belopp lånat ut pengar till bolaget, som de senare har rätt att få tillbaka.18 Däremot kan aktier både antas ha ett faktiskt värde, i form av dess substansvärde19 som utgör värdet på alla aktier, samtidigt som aktier utgör en fordran mot bolagets framtida avkastning. Det gör att skuldebrevsdefinitionen inte blir fullt tillämpbar eftersom aktierna därmed inte antas vara ensidiga.20 KöpL är formellt tillämplig vid köp av all lös egendom mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner enligt 1 §. Köp av mer än 90 % av alla aktier i ett bolag kan behandlas som köp av lös egendom eftersom det anses som ett förvärv av en rörelse. Köparen får tillgång till hela bolaget på grund av 10 % -regeln21 i ABL 22:1 kan aktualiseras. Köparen förvärvar inte enbart fordringsrätten till aktien som beskrevs i föregående stycke, utan hen får därmed en bestämmanderätt i verksamheten för att råda över förvaltning och tillgångar som medföljer bolaget.22 KöpL anses därmed vara mest tillämplig vid företagsförvärv på grund av att det ses som ett köp av en rörelse och inte enstaka aktier. Enligt 3 § kan lagen avtalas bort i de fall ”annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste anses bindande för parterna”, vilket ofta sker vid företagsförvärv.23 Vidare har det förekommit en rad fall i Högsta Domstolen (HD) kring felansvarsbedömningen vid företagsförvärv där köplagens felbestämmelser har ansetts vara mest tillämpbara vilket blivit rättspraxis.24

2.3 Felbegreppet Utgångspunkten i köplagens felansvarsbedömningsparagrafer, 17-21 §§, är att det föreligger en avvikelse mellan rättsobjektet och köparens förväntningar om rättsobjektet. Avvikelsen är att anse som ett fel i köplagens mening om köparens förväntningar om rättsobjektet är befogade. Det centrala momentet vid felbedömningen blir således att fastställa när köparens förväntningar skall anses ha fog för sig. För att ett fel ska kunna föreligga efter köparens undersökning av målbolaget gäller det att reda ut vad som karakteriserar ett fel hos ett företag. Vi ska därmed i följande avsnitt reda ut de två felbegreppen som kan uppstå, nämligen konkret fel och abstrakt fel.25

                                                                                                               18 Jan Thomasson, Per Arvidson, Thomas Carrington, Gustav Johed, Hans Lindquist, Olov Larson, Lennart Rohlin, Den nya affärsredovisningen, uppl. 19, Stockholm: Liber AB, 2013, s 287 19 Företagets tillgångar minus dess skulder utgör företagets substansvärde 20 Christina Hultmark, Kontraktsbrott vid köp av aktie: särskilt om fel, Stockholm: Juristförlaget Stockholm, 1992, s 126  21 En aktieägare med mer än 90 % av aktierna i ett bolag har rätt att kräva inlösen på resterande aktier i bolaget av de andra aktieägarna enligt ABL 22:1 22 Johansson, ss 90-91 23 Torgny Håstad, Den nya köplagen, uppl. 5, Uppsala: Iustus förlag AB, 2003, s 85 24 NJA 1941 s. 205 25 Tore Almén, Om köp och byte av lös egendom, Stockholm: P. A. Norstedt & Söners förlag, 1960, ss 571-580

 

13  

2.3.1 Konkret fel Ett konkret fel föreligger då köpeobjektet avviker från vad parterna avtalat om ska gälla. Säljaren har genom uttryckliga garantier i avtalet eller muntliga uttalanden preciserat vad köpeobjektet ska hålla för standard. Om den standarden inte upprätthålls kan köparen åberopa ett fel i köpeobjektet.26 I KöpL 17 § 1 st stadgas att avtalet utgör grunden för felbedömningen. Köpeobjektet skall överensstämma med vad som följer av köpavtalet.27

2.3.2 Abstrakt fel Ett abstrakt fel föreligger då köpeobjektet anses avvika från vad som kan förväntas vara normalt för ett köpeobjekt, det vill säga en abstrakt eller normal standard. Även om det inte finns något specificerat i ett avtal om köpeobjektets standard kan alltså fel åberopas.28 Eftersom alla företag är unika blir det av naturliga skäl svårt att avgöra vad som kan anses vara normalt med ett bolag och det har i juridisk litteratur uttryckts att någon normalstandard är svår att fastställa. Därför blir det också svårt att tala om en normalstandard för bolag. Istället kan det diskuteras vad som i allmänhet gäller för jämförbara köpeobjekt. Det handlar om att en kvalitetsnivå ska fastställas utifrån liknande förutsättningar och situationer. Dock pekar det mesta på att köparen bör kunna förvänta sig att verksamheten drivs i enlighet med lag och myndighetskrav, så att exempelvis redovisningen upprättats i enlighet med god redovisningssed.29 I fortsättningen kommer vi trots ovan nämnt att använda begreppet normalstandard fast än vi är medvetna om att det finns vissa problem vid användandet av begreppet. Vi väljer att göra såhär för att förenkla den mer utdragna förklaringen av begreppet och därmed göra det mer lättläsligt för läsaren. För att förenkla problemet brukar abstrakta fel delas upp i tre grupper; faktiskt fel, rättsligt fel och rådighetsfel. De faktiska felen rör köpeobjektets fysiska skick, de rättsliga felen gäller de sakrättsliga förhållandena och rådighetsfel föreligger om ägaren inte kan använda köpeobjektet fritt på grund av begränsningar genom lag eller myndighetsbeslut.30 KöpL 17 § 3 st stadgar att säljaren står för risken om det skulle röra sig om avvikelser från köparens befogade förväntningar. Om köpeobjektet i något avseende avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta är köpeobjektet att anse som felaktigt. Paragrafens stycke utgör därmed huvudregeln i avseendet om riskfördelningen vid företagsförvärv. 31 Vidare krävs ett orsakssamband mellan den felgrundade omständigheten och inverkan på köpet.32 Med begreppet befogade förväntningar avses normala förväntningar. Det vill säga förväntningar en normalt begåvad köpare skulle ha vid ett köp av det rättsobjekt det rör sig om.

                                                                                                               26 Johansson, s 82 27 Sevenius, 2013, s 321 28 I b 29 Sacklén, Om felansvaret vid aktieköp, Svensk Juristtidning 1993 s. 812, s 822 30 Johansson, s 83 31 Sevenius, 2013, ss 321-322  32 Stefan Lindskog, En avhandling om aktieöverlåtelser, Svensk Juristtidning 1993 s. 97, s 117

 

14  

Köparen behöver inte ha förutbestämda meningar om köpeobjektets beskaffenhet innan köpetillfället. Köpeobjektet besitter olika typförutsättningar där bedömningen grundas i sådana förhållanden som köpare i allmänhet under liknande förhållanden kan antas ha.33 Vi är medvetna om att det finns vissa problem vid användandet av begreppet fel vid företagsförvärv. Egentligen handlar det mer om att köparen har en förväntan på köpeobjektet och att den förväntan inte uppfylls. Därmed uppstår en slags avvikelse från köparens förväntan i köpeobjektet. För att underlätta för läsaren kommer vi ändå i fortsättningen att använda begreppet fel där en avvikelse i köparens förväntan åsyftas.

2.4 Säljarens ansvar Säljaren har som ovan nämnt enligt KöpL 17 § 1 st ett ansvar att leverera ett felfritt köpeobjekt till köparen. Köpeobjektet ska stämma överens med vad parterna avtalat om. Vad som menas med ett felfritt köpeobjekt vid företagsförvärv är dock inte helt enkelt att avgöra.34 Alla företag är, som tidigare nämnt, unika och det medför att köparens befogade förväntningar på köpeobjektet blir svåra att fastställa till en normal standard.35 För säljaren handlar det därför om att förse köparen med tillräcklig och korrekt information för att köparen ska kunna fatta ett välgrundat beslut.

2.4.1 Upplysningsplikten Säljaren har ett ansvar att upplysa köparen om sådant hen känner till kring köpeobjektet, annars kan ett felansvar åligga säljaren. Säljaren ska lämna köpeobjektet tillgängligt för undersökning eftersom köparen inte får åberopa fel hen måste antas ha känt till vid köpet enligt 20 § 1 st.36 20 § 2 st behandlar undersökningen som ett tillfälle för köparen att få kunskap om målföretaget. Här regleras även möjligheten för säljaren att påföra köparen ett undersökningsansvar genom uppmaning till besiktning. Det krävs dock ingen uttrycklig uppmaning från säljaren utan det anses tillräckligt att hålla köpeobjektet tillgängligt för köparen.37 Att hålla köpeobjektet tillgängligt för köparen kan ske på olika vis, men det kan exempelvis vara genom att säljaren håller en nyckelperson tillgänglig på arbetet för att intervjuas.38 Dock är köplagen dispositiv enligt 3 § vilket gör att om annat följer av avtal, handelsbruk eller annan sedvänja ska det följas. Vid företagsförvärv är det framförallt avtal som styr vad som ska undersökas, men även sedvänja i branschen har format köparen och säljarens ansvar. Vidare stadgar 21 § 1 st tidpunkten för när felbedömningen kring rättsobjektet ska göras. Bedömningen görs med hänsyn till rättsobjektets beskaffenhet när risken för rättsobjektet övergår till köparen, det sker i regel vid avlämnandet.39 Avlämnandet vid

                                                                                                               33 Jan Ramberg, Köplagen, Göteborg: Fritez Förlag AB, 1995, ss 252-253 34 Sevenius, 2013, ss 321-322 35 Johansson, s 94  36 Sevenius, 2013, s 324 37 Almén, s 643 38 Håstad, s 90 39 Sacklén, s 817

 

15  

ett företagsförvärv sker i regel när köpeavtalet signeras och köparen får tillgång till företaget. Därmed övergår risken från säljaren till köparen. Säljaren svarar dock för fel som funnits innan avlämnandet, även om felet först visar sig senare. I 19 § 1 st finner vi en uttrycklig upplysningsplikt för säljaren om köpeobjektet sålts i ”befintligt skick” eller med liknande allmänt förbehåll. Paragrafen ställer dock vissa krav som måste föreligga om den ska bli aktuell. Det krävs att köparen inte blivit upplyst om sådana förhållanden som anses vara väsentliga för köpeobjektets egenskaper eller användning och sådant som säljaren antas ha känt till. Det handlar alltså om information som för köparen är av betydelse vid köpbeslutet och något som säljaren borde förstå. Vidare ska det vara uppgifter köparen borde kunna räkna med att bli upplyst om och att underlåtenheten haft inverkan på köpet.40 Om något förbehåll vid köpet inte föreligger kan 19 § inte tillämpas och någon annan uttrycklig upplysningsplikt saknas i köplagen. Dock har det diskuterats i doktrin huruvida en indirekt upplysningsplikt enligt 17 § finns eftersom säljaren kan bli skyldig att informera köparen om information som kan antas vara av vikt för hen, exempelvis lagerlokalers befintliga skick. Den indirekta upplysningsplikten gäller inte skyldigheten att upplysa köparen om prognoser och dylikt om framtiden, utan enbart om faktiska förhållanden.41 De faktiska förhållandena utgör sådant som direkt är kopplat till köpeobjektet, exempelvis att en utlovad maskin inte medföljer i köpet. Även avtalslagens (AvtL) regler kan bli tillämpliga avseende upplysningsplikten. Om säljaren exempelvis agerar svekligt genom att uppsåtligen inte upplysa köparen om viss information eller utge felaktig information kan AvtL 30 § aktualiseras. En sådan situation kan exempelvis uppstå ifall köparen har för avsikt att erhålla en oskäligt högre köpeskilling eller försöka sälja ett företag som uppenbart är behäftat med ett fel. Om förutsättningarna för svek inte är uppfyllda i 30 § kan 33 § bli tillämplig. 33 § tolkas dock restriktivt och gör hela avtalet ogiltigt vid ohederliga affärstransaktioner.

2.4.2 Ansvar för uppgiftslämnande Vem som lämnar information är viktigt för riktigheten. I huvudsak är det säljaren själv som lämnar informationen till köparen och med säljare menas aktieägaren i målbolaget. I större bolag är det dock vanligt att styrelse och/eller VD i målbolaget, samt höga beslutsfattare i målbolaget, och i moderbolag till målbolaget, ges fullmakt att företräda säljaren. I större bolag är det nämligen vanligare att de som dagligen arbetar operativt i verksamheten, så som ledningen, har bättre koll och mer användbar information att förse köparen med än vad ägaren har.42 Det råder också en skillnad i hur köparen hämtat informationen för att den ska anses riktig. Enligt KöpL 18 § 2 st bär säljaren ansvar för uppgifter som lämnats av annan än säljaren när köparen har anledning att tro att uppgifterna kommer från säljaren.43 Har köparen själv tagit initiativet att fråga någon annan än säljaren, exempelvis en ekonomichef, om något förhållande i bolaget som senare visar sig inte stämma, behöver det inte binda säljaren. Däremot är det mer troligt att säljaren blir bunden av                                                                                                                40 Sacklén, s 826 41 Hultmark, s 120 42 Johansson, ss 88-89 43 Åhman, s 483

 

16  

en ekonomichefs uttalande om det är säljaren själv som uppmanat köparen att fråga just ekonomichefen. 44 Om säljaren vet om att ekonomichefen lämnat felaktiga uppgifter och säljaren väljer att inte upplysa köparen om förhållandet kan hen bli bunden enligt 18 § 2-3 st. Trots att säljaren inte vet om att uppgiften är felaktig kan hen eventuellt bli bunden enligt 17 § 3 st.45 Uppgifter som lämnats innan de faktiska diskussionerna om köpet inleds anses inte vara ansvarsgrundande eftersom de inte är tillräckligt nära förvärvet ur ett tidsperspektiv. Trots att 18-19 §§ bara säger att uppgifter måste lämnas innan köpet för att vara ansvarsgrundande så kan det antas att de måste lämnas i nära anslutning till köpet för att få inverkan. Om köparen frågar säljaren om ett visst förhållande innan förvärvsprocessen inleds kan den uppgiften hunnit ändras till dess att köpet påbörjas.46 Vidare kräver 18 § 1 st att uppgifterna ska ha inverkan på köpet, det vill säga det allmänna kausalitetskravet, för att anses som riktiga.47 Dock gäller inte 18 § 1-2 st om uppgifterna hinner rättas till i tid enligt tredje stycket.

2.4.3 Normalansvar Säljaren bär ansvaret om köpeobjektet inte överensstämmer med köparens befogade förväntningar och så länge inte avtalet säger något annat. Ett fel föreligger enligt 17 § 3 st om köpeobjektet avviker från vad köparen kan förvänta sig. Vidare säger 17 § att fel föreligger om köpeobjektet saknar en funktion som kan antas vara normal och köparen inte känt till defekten och godkänt den. Fokus ligger i att bedöma om köparens förväntningar kan anses vara rimliga eller inte. Om det uppstår en avvikelse i vad köparen hade förväntat sig om köpeobjektet måste en individuell bedömning göras i fall till fall eftersom vad som anses normalt i ett bolag inte går att fastställa.48

2.4.4 Garantier Säljarens garantier utgör de delar i målbolaget som köparen inte behöver undersöka. Säljaren garanterar köparen att köpeobjektet erhåller en viss kvalitet vilket beskrivs ytterst detaljerat i köpeavtalet.49 En garanti lämnas till köparen kring sådana områden där säljaren känner sig övertygad om att förväntningarna hos köparen uppfylls. Ett skäl till användningen av garantier är att göra undersökningsprocessen mer effektiv och mindre kostsam för båda parter. Säljaren får mindre information att förse köparen med och köparen slipper undersökningen i fråga helt.50 En garanti gör att säljaren bär hela risken för det garanterade området, vilket gör att om köpeobjektet avviker från vad som avtalats gällande garantin ska säljaren ersätta köparen för avvikelsen.51 KöpL 17 § 1 st reglerar garantier där köpeobjektet helt enkelt ska stämma överens om vad som står i köpeavtalet. I köpeavtalet finns även en så kallad garantikatalog. Katalogen utgör ett köprättsligt avtalsverktyg för att fördela risken i transaktionen. Garantierna kan sägas bekräfta                                                                                                                44 Johansson, s 89 45 Åhman, s 484 46 Sacklén, ss 823-824 47 Åhman, s 483 48 Sacklén, ss 818-820  49 Håstad, s 92 50 Sacklén, s 833 51 A a s 816

 

17  

eller justera säljarens risk för felaktigheter. Desto mer säljaren garanterar köparen kring köpeobjektet, desto större risk bär säljaren. Köparen vill därmed utöka katalogen samtidigt som säljaren kan förväntas begränsa den på olika sätt. Garantierna befäster därmed en av avtalets huvudfunktioner för parterna.52 Vanliga garantier är bland annat aktier, årsredovisning, kundfordringar, immateriella rättigheter samt väsentliga avtal.53

2.5 Köparens ansvar Köparens ansvar ligger i undersökningen samt i hens sakkunskap. Undersökningsansvar är av betydelse för vad som kan anses utgöra fel i köpeobjektet och frågan om vad köparen bort märka vid sin undersökning styrs av hens sakkunskap.54

2.5.1 Undersökningsansvar Utgångspunkten vid ett köp är att köparen bär all risk, det vill säga om köpeobjektet inte motsvarar köparens förväntningar får köparen ”skylla sig själv”. 20 § 1 st anger att köparen inte får åberopa fel hen måste antas ha känt till vid köpet.55 Det gör att köparen har ett slags undersökningsansvar för att inte förlora rätten att åberopa ett fel som hen antas ha märkt. Formuleringen ”måste antas ha känt till” stadgar att en faktisk kunskap ska föreligga.56 Köparen måste bevisa en kausalitet mellan den felgrundade omständigheten och dess inverkan på köpet, men även något lägre beviskrav gällande köparens kunskap kan komma att godkännas. Bevislättnaden gör att köparen bara behöver bevisa att det kan antas att den felgrundade omständigheten inverkat på köpet och det är orden ”måste antas” som skapar den bevislättnaden för köparen.57 Det köparen måste antas känna till vid undersökningen är det som hålls tillgängligt för hen, samt rimliga tolkningar av det som finns tillgängligt. Det är exempelvis rimligt att köparen ska upptäcka en hög skuldsättningsgrad i balansräkningen hos säljaren om så är fallet och årsredovisningen finns tillgänglig. Det ställs dock ett visst kvalitetskrav i denna regel då köparen inte ens får åberopa en avvikelse som hen ”bort ha märkt” vid besiktningen. Säljarens risksfär begränsas härmed genom att köparens insikt i köpeobjektet genom undersökningen ger grund för omfördelning av risken i rättsförhållandet.58 KöpL 20 § 2 st stadgar att om köparen före köpet har undersökt köpeobjektet, eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka den, får köparen inte såsom fel åberopa vad hen borde ha märkt vid undersökningen.59 Hur rekvisitet ”upptäckbart” i regeln ska tolkas finns det ingen fastställd norm för, eftersom det varierar från fall till fall. Om säljaren däremot handlat i strid mot tro och

                                                                                                               52 Sevenius, Om due diligence: företagsbesiktningens betydelse i svensk rätt, Svensk Juristtidning 2007 s. 499, ss 506-507 53 Sevenius, 2013, s 240 54 Almén, s 644 55 Prop. 1988/89:76 s 93 56 Sevenius, 2013, s 324 57 Håstad, s 87-88 58 Sevenius, 2013, s 324 59 Almén, s 641

 

18  

heder gäller inte ovan nämnt. Dolda fel är dock något som köparen alltid kan göra gällande.60 Vid köp av ett mindre komplext objekt, så som en specifik cykel, är undersökningen relativt simpel eftersom förväntan på en specifik cykel är enkel att fastställa och en normalstandard ofta föreligger. Den allmänna uppfattningen om vad köpeobjektet ska utgöra gör att undersökningen kan bli mer standardiserad och bygger främst på en fysisk granskning. Eftersom företag saknar en sådan normalstandard blir förväntan svårare att fastställa och därmed blir undersökningen också svårare att genomföra. Undersökningen vid företagsförvärv kräver därmed en kommunikation där köparen ställer säljaren frågor om olika förhållanden för att försöka klargöra om sina egna förväntningar uppfylls. För köparen handlar det också om att förväntningarna ska vara rimliga och om något skulle avvika måste det vara något som köparen med ”fog kunnat förutsätta” att köpeobjektet ska innebära. I 17 § 3 st finns rekvisitet ”fog kunnat förutsätta” som stadgar att en köparens förväntan på köpeobjektet ska stämma överens med vad en köpare typiskt sett kan förvänta sig vid liknande köp. Köparens förväntningar styr därför till viss del hur undersökningen utförs. Vidare kommer undersökningen medföra att köparen ibland upptäcker ett visst förhållande som inte stämmer överens med sin förväntan och vid en sådan upptäckt blir nästa steg att avgöra vad som ska göras åt en sådan avvikelse. Vid en sådan avvägning måste köparen fundera kring vad som anses vara av vikt för köpet. Värt att nämna är att det inte föreligger en plikt att undersöka köpeobjektet utan det ses snarare som en förutsättning för köparen att inte förlora sin rätt till att åberopa fel i köpeobjektet. Enligt förarbeten till köplagen räcker det att köparen fått köpeobjektet tillgängligt för granskning.61 Förhållandet mellan köparen och säljaren i avseendet ligger i linje med köprättens grundläggande princip om att säljaren ska leverera felfria varor. Omfattningen och undersökningens noggrannhet är helt beroende av olika faktorer så som målbolagets storlek och omständigheterna i det enskilda fallet etc.62 Det är därmed svårt att fastställa generella normer för köparens undersökning.63 Det som hålls tillgängligt för köparen, exempelvis i datarummet som vidare beskrivs under punkt 2.6, är att anse som något som bör undersökas noggrant. Vad köparen borde upptäcka vid sin undersökning av målbolaget ska avgöras med hänsyn till den grad av omsorg som kan krävas av en person i köparens ställning.64 Det som dock går att fastställa är att köparen inte behöver undersöka det säljaren har garanterat..65 Köparen står för risken när undersökningen gjorts och skulle ett fel uppdagas efter förvärvet är genomfört reglerar 21 § tidpunkten för felbedömningen och 32 § hur reklamationen ska gå till. Reklamationen ska göras så snart felet upptäckts och meddelas säljaren inom skälig tid. Reklamationens tidpunkt är av vikt eftersom problemen som uppstår ofta kan förvärras med tiden och felansvarets omfattning blir därmed svårare att fastställa. Om köparen exempelvis uppdagar ett fel i köpeobjektet

                                                                                                               60 Sacklén, s 831 61 Prop. 1988/89:76, s 94 62 Almén, ss 685-686 63 Hultmark, s 179-190 64 Prop. 1988/89:76, s 94 65 Sacklén, s 833

 

19  

men väljer att inte reklamera i tid, vilket gör att felet förvärras med tiden, ska inte säljaren stå för hela felets omfattning. Säljaren ska ansvara för felets omfattning som förelåg vid tidpunkten felet uppdagades, och inte för det som förvärrats på grund av köparens sena reklamation.

2.5.2 Ansvar för uppgiftshämtande Vilka som hämtar information i det köpande bolaget är de som genom sin ställning äger företräda bolaget, det vill säga aktieägarna. Vid större bolag kan det dock finnas personer som genom sin behörighet kan företräda bolaget från reglerna om ställföreträdare i aktiebolag, ABL 8:35. Det kan ytterligare finnas höga beslutsfattare vars behörighet omfattar arbetsuppgifter såsom företrädande vid företagsförvärv. Hur information hämtas påverkar hur köparen kan åberopa köprättsliga fel vilket vi klargjort under punkt 2.4.2. Vanligtvis är externa rådgivare, exempelvis revisorer, inkopplade vid undersökningen och företräder köparen vid informationsinhämtning med dess spetskompetens kring sådana transaktioner.66 Tidsfaktorn är också en aspekt som ska tas hänsyn till. I de fall där tiden inte ger utrymme för undersökning av vissa delar eller områden i målbolaget, exempelvis företag som har tillgångar i andra länder, kan köparens möjligheter att åberopa fel inte fråntas hen trots utebliven undersökning om tiden är begränsad. 67

2.5.3 Köparens sakkunskap En viss grundläggande branschkännedom och kunskap om målbolaget har enligt doktrin ansetts rimlig att anta att köparen besitter. En köpare som bedriver sin egen verksamhet inom samma bransch som målbolaget förväntas ha en god sakkunskap gällande sådana bolag. Om köparen däremot inte har kunskapen åligger det hen att anlita en expert eller sakkunnigt biträde.68 Målbolagets storlek har också betydelse för köparens sakkunskap då kunskapen ska kunna ställas i förhållande till transaktionens storlek. Vid större företagsöverlåtelser är det rimligt att därmed ställa högre krav på köparens sakkunskap.69

2.6 Due Diligence En Due Diligence innebär att köparen identifierar köpeobjektet och fungerar som en slags besiktning av målbolaget. En företagsbesiktning har ingen fastställd standard för hur den ska utföras, utan det avgörs i varje enskilt fall beroende på målbolagets storlek, tillgänglighet av information etc. Processen kan variera från att vara extremt ingående och detaljerad till att utgöras av relativt enkla avtal och procedurer.70 En due diligence utgör undersökningen av målbolaget samt en sammanställning av besiktningen med en analys som tillför köpande part relevant information om målbolaget inför sina beslut och förhandlingar med säljaren vid köpet. Eftersom ett

                                                                                                               66 Johansson, ss 88-89 67 Almén, s 643 68 NJA 1975 s. 545 69 Andersson, Aktiebolagsförvärv: handelsköp eller civila köp? Svensk Juristtidning 1990 s. 94, s 103 70 Sevenius, 2013, s 124

 

20  

bolag kan besitta enorma mängder information gäller det att prioritera vad som är av vikt för köpet. 71 Till grunden för den omfattande och viktiga due diligencen ligger en riskanalys för att bestämma besiktningens omfattning och inriktning, vilken utförs av köparen tillsammans med olika besiktningsgrupper.72 Grupperna består vanligtvis av revisorer och affärsjurister som med sin spetskompetens biträder köparen under besiktningen.73 En köpare vill inte använda större resurser än nödvändigt om exempelvis förvärvet ska avse ett mindre företag där riskerna är begränsade. Därmed kan besiktningen hållas till en mer grundlig nivå vid behov och å andra sidan bli mycket komplex när det krävs. För att upprätta en due diligence skapas en skriftlig arbetsplan, scope of works, med huvudsakligen åtta delområden som ska undersökas i besiktningen av målbolaget och som därmed utgör grunden för en due diligence. Delområdena är följande: köparens målsättningar, målföretagets verksamhet, riskerna i transaktionen, köparens kunskaper, interna och externa krav, säljarens utfästelser, tillgänglig information samt resurser till förfogande.74 Det förekommer olika typer av due diligence för att undersöka diverse delområden ingående beroende på målbolagets storlek. Vanligast förekommande är finansiell due diligence, kommersiell due diligence samt juridisk due diligence. I en finansiell due diligence kontrolleras målbolagets räkenskaper. Undersökningen avser at tolka bolaget utifrån dess nyckeltal och berör bland annat målbolagets strategier, verksamhet, intäkter, kostnader, resultat, investeringar, finansiering, personal samt försäkringar.75 En kommersiell due diligence är troligen den viktigaste eftersom den omfattar målbolagets långsiktiga affärsprocesser. Det handlar om få en helhetsbild av målbolagets affärsstrategi. Besiktningen har formen av en strategisk och operativ företagsbesiktning som undersöker målbolagets marknad, position, kunder, konkurrens, produkter, tjänster, ledning, organisation, logistik och leverantörer. 76 Den tredje sedvanliga besiktningsformen är den legala företagsbesiktningen som undersöker målbolagets rättsliga dokumentation. All juridik som på något sätt har en påverkan på bolagets verksamhet blir del av undersökningen. En juridisk due diligence kan därför innehålla associationsrättsliga handlingar, avtal, anläggningstillgångar, immateriella rättigheter, myndighetstillstånd, konkurrensrättsliga frågor samt eventuella tvister.77 Ett företagsförvärv är, som tidigare nämnt, förenat med många risker. För köpande part ligger bland annat en stor risk i transaktionen där kundrelationerna knutna till målbolaget kan förloras. 78 Många risker kan minskas genom en due diligence eftersom undersökningen ger en bättre kunskap inför köpebeslutet. Dock innebär

                                                                                                               71 I b 72 Sevenius, 2013, s 128 73 Johansson och Hult ss 31-32 74 Sevenius, 2013, ss 129-130  75 Sevenius, 2013, ss 78-79 76 A a, ss 73-74 77 Sevenius, 2013, ss 84-85 78 A a, s 132

 

21  

undersökningen en risk i sig, eftersom felansvaret skjuts över på köparen när hen fått möjlighet att undersöka köpeobjetet. För säljande part ligger avsevärt stor risk i vilka garantier som ges, eftersom garantin skjuter över hela ansvaret i fråga på säljaren.79 En due diligence kan därmed ha olika funktioner i riskfördelningen för både köparen och säljaren. Det finns många intressenter när företagsförvärv ska genomföras. Det är inte enbart de närmast delaktiga i form av styrelse, ledning och medarbetare som ställer krav gällande information och genomförande, utan det finns även andra interna och externa aktörer. Finansiärer, myndigheter och leverantörer är exempel på viktiga intressenter vars förtroende måste bibehållas under och efter förvärvets genomförande för att ha kvar sin position på marknaden.80 En bank som finansierar målbolaget vill exempelvis kontrollera vad det är för typ av köpare eftersom de kan bli framtida samarbetspartners med. Informationsinsamlingen inleds ofta genom att en skriftlig informationsförfrågan ställs till målbolagets ledning så att det kan ta fram relevant information inför besiktningen. Förfrågan består av en konkret frågelista som ofta är standardiserad och utgör ett slags förstadie till undersökningen av målbolaget där iordningställande av ett datarum sker tillsammans med lämnande och mottagande av information i skriftlig, muntlig och digital form. Utöver informationsinhämtningen förekommer även fysiska observationer av exempelvis målföretagets fastigheter, anläggningar och lokaler.81 Den efterfrågade skriftliga informationen ordnas nu i pärmar i samma ordningsföljd som i den ovan nämnda frågelistan. Informationen samlas och ordnas i ett så kallat virtuellt datarum för att underlätta tillgängligheten av allt material för köparen. Allt material som tillgängliggörs i datarummet är att anse som tillgängligt för köparen att undersöka. Besiktningskonsulterna måste följa vissa regler för att få tillgång till datarummet och det viktigaste är att de ska behandla all information konfidentiellt och att den inte sprids till de som inte är involverade i köpprocessen. För att reglera informationshanteringen upprättas sekretessavtal där parterna även förpliktas att se till att anlitade rådgivare binds av motsvarande sekretessvillkor, en så kallad back-to-back clause.82 Efter informationsinsamlingen följer en analys av uppgifterna som inhämtats ur datarummet. Olika analysverktyg används såsom finansiell analys, avtalsanalys, dokumentgranskning etc. för att identifiera och tolka datan. Analysen består av tre dimensioner där besiktningsmännen börjar med en tolkning av datan som sedan följs av momentet dekonstruktion där företeelser delas upp i enklare beståndsdelar. Slutligen genomförs en regression där beståndsdelarna följs till deras ursprungliga orsak. Riskerna för köparen identifieras här genom att tolka en företeelses samband, orsak samt konsekvens.83 När informationen mottagits och analyserats upprättas en rapport, due diligence, som presenteras till köparen. Rapporten består främst av en

                                                                                                               79 Sacklén, s 817 80 Sevenius, 2013, s 134 81 A a, ss 138-139  82 Sevenius, 2013, ss 141-142 83 A a, ss 150-151

 

22  

sammanfattning av risker, konsekvenser samt rekommendationer inför det potentiella företagsköpet.84 Det sista steget är en implementering av rapporten och dess resultat som används som beslutsunderlag och förhandlingsstöd i transaktionen och det slutliga köpeavtalet mellan parterna. Generellt sett bidrar företagsbesiktning till tre målsättningar. Den första är att riskerna ska avspeglas i köpeskillingen, det vill säga att om exempelvis säljaren åtar sig större risk bör köparen rimligtvis betala en högre köpeskilling. Vidare ska säljarens garantier överensstämma med de faktiska förhållandena vilket betyder att om säljaren säger att det inte finns någon pågående tvist med en annan part så ska det inte finnas någon pågående tvist med annan part överhuvudtaget. Till sist ska integrationsprocessen som sker efter tillträdet beakta målbolagets verkliga förhållanden och behov för att vara i enlighet med köpeavtalet och dess garantier.85 De tre målsättningarna kan bidra till rekommendationer inför åtgärder utifrån de iakttagelser som besiktningskonsulterna utfört i målbolaget. En due diligence, med dess undersökning och slutrapport, påverkar både köpeavtalet och lagens tillämpning. Lagen reglerar bland annat köparens undersökningsansvar som gör att hen inte kan åberopa fel i köpeobjektet, omfattningen av undersökningen, tidpunkten för felbedömningen av köpeobjektet etc. Lagen reglerar även säljarens informationsplikt vid besiktningen där säljaren måste informera köparen om olika förhållanden i köpeobjektet. Undersökningen av målbolaget gör att grunderna för köpeavtalet kan fastställas och köpeavtalets omfattning grundas på resultatet av besiktningen.

                       

                                                                                                               84 A a, s 164 85 Sevenius, 2013, s 171  

 

23  

3. Analys och diskussion Vi kommer i vår analys och diskussion reda ut våra fyra händelseförlopp var för sig för att tydliggöra varje aktualiserat fall. I varje händelseförlopp ska vi klargöra vilken rättslig grund som föreligger för att sedan reda ut konsekvenserna. Genom vår analys ska vi vidare försöka dra en generell slutsats för hur frågan om felansvaret löses efter att fel uppdagas vid ett genomfört företagsförvärv. Eftersom alla fyra händelseförlopp medför att en felbedömning kring köpeobjektet måste redas ut kommer vi inleda med en generell analys som därmed blir tillämpbar på alla fyra fall. Till att börja med stadgar KöpL 17 § 1 st att köpeobjektet ska stämma överens med avtalet. Det är dock inte helt enkelt att avgöra om köpeobjektet stämmer överens med avtalet i alla fall eftersom vissa detaljer varken utgör avtalsinnehåll eller garantier, men ändå räknas som avtalsinnehåll. Den gråzonen kan handla om detaljer kring ett företag som köparen rimligtvis kan anta utgöra avtalsinnehåll utan att det är specificerat. Avtalstolkningen grundas i ett brett underlag vilket gör att den inte begränsas till vad som explicit skrivits eller sagts vid avtalets ingång.86 I våra fall blir inte stycket tillämpligt eftersom händelseförloppen berör sådana unika händelser som en köpare inte kan anta ska utgöra avtalsinnehåll utan att det specificerats. Det här belyser en av alla komplexa delar vid företagsförvärv. Våra fall aktualiserar frågan om förväntningar hos köparen och inte garanterade utfästelser i köpeavtalet, vilket gör 17 § 3 st aktuell. Tredje stycket utgör huvudregeln för riskfördelningen mellan parterna där säljaren står för risken om köpeobjektet avviker från köparens befogade förväntningar. Vidare måste säljaren antas känna till köparens förväntningar. Våra händelseförlopp medför att köparen förvärvar ett köpeobjekt som avviker från vad hen förväntat sig, och frågan blir därmed om köparens förväntningar är befogade. Med befogade förväntningar avses normala förväntningar, det vill säga en slags normalstandard hos bolag. En sådan normalstandard är dock, som tidigare nämnt, svår att avgöra på grund av att alla företagsförvärv har olika förutsättningar och alla företag är unika. En sådan bedömning fastställs i praktiken från fall till fall.87 Våra händelseförlopp belyser förväntningar hos köparen som kan anses utgöra normalstandard hos företag eftersom det är något som en normalt begåvad köpare kan förvänta sig vid ett sådant köp. I exempelvis vårt första händelseförlopp kan SAB:s förväntningar anses vara befogade på grund av den stora efterfrågan av den nya produkten troligen gjort att SAB analyserat produkten noggrant och därmed skapat en förväntan på att den ska generera en vinst. I vårt tredje händelseförlopp kan det antas att företag ska följa grundläggande etiska normer i sin verksamhet vilket användning av barnarbete inte kan anses vara. Vidare har SAB sin egen uppförandekod kring etik vilket bidrar till att de också har en förväntan på att ett företag de köper uppfyller sådana krav. Därmed kan SAB:s förväntan anses vara befogad även i det här fallet. Säljaren kan också antas känna till förväntningarna då köparen dels undersökt köpeobjektet och dels bör förstå en sådan normal förväntan. I exempelvis vårt första händelseförlopp kan det antas att LAB känner till SAB:s förväntningar på att den nya produkten ska generera en viss vinst eftersom SAB noggrant undersökt produkten i fråga. I tredje händelseförloppet bör LAB känna till SAB:s förväntningar på att de inte                                                                                                                86 Ramberg, s 268 87 Prop. 1988/89:76, s 87

 

24  

ska använda sig av leverantörer som utnyttjar barn på grund av det är allmänt vedertaget att sådan verksamhet är oetisk. Vidare går det att föra liknande argumentation kring de två övriga händelseförloppen för att visa på att SAB:s förväntningar är befogade och LAB bör känna till förväntningarna. Därmed föreligger ett abstrakt fel enligt KöpL 17 § 3 st i alla fyra fall. När ett fel kan åberopas från köparens sida ska det ske i enlighet med 32 § som reglerar reklamation. Köparen måste därmed meddela säljaren om felet inom skälig tid efter hen upptäckt det för att inte förlora rätten att överhuvudtaget åberopa felet.88 Vidare medför en felaktig reklamation en svårighet i bedömningen av hur stort felets omfattning är. Felets omfattning expanderar ofta från den tid det uppstod till att det uppdagats, vilket gör att storleken blir svår att avgöra för den som bär ansvaret. Det innebär att när felet uppdagas kan tiden och felets konsekvenser, som exempelvis kan vara badwill för företaget, göra att omfattningen blir betydligt större än vad själva felet i sig är. Enligt 31 § ska köparen undersöka köpeobjektet i enlighet med god affärssed direkt efter att köpeobjektet avlämnats vilket bidrar till att ett eventuellt fel kan upptäckas i tid och därmed lindra att omfattning expanderar ytterligare.89 I våra fyra händelseförlopp har felen uppdagats omgående efter köpet genomförts vilket gör att köparen genomfört sin undersökning efter köpet korret. De felen som föreligger har från tiden de uppstod till att de uppdagats medfört följdskador för köparen och därmed oundvikligen gjort felets omfattning mycket större. Vidare kan det i alla fyra fall antas att reklamationen skett i enlighet med 32 § eftersom köparen inte rimligtvis borde ha upptäckt felet tidigare. En individuell analys kring hur omfattande felet är, och till vilken grad den som bär felansvaret ska ersätta motparten, kommer vi gå in på närmare i varje specifikt fall under punkterna 3.1-4. I alla fyra fall har också felen påverkat köparens beslut i och med att köparen skulle ha agerat annorlunda i de olika händelseförloppen med informationen om avvikelserna, och därmed föreligger väsentliga fel. Ett väsentligt fel medför att köparen har rätt till prisavdrag eller hävning, samt kräva skadestånd av motparten, av avtalet enligt 30 §. I lagkommentaren till 30 § kan det utläsas att hävning kan åberopas när köparen inte skulle ingått köpeavtalet med informationen som gör att köpeobjektet blir behäftat med ett väsentligt fel. Prisavdrag blir aktuellt när felet inte är så pass väsentligt att hävningsrätt inte föreligger. En parameter att ha i åtanke vid företagsförvärv är att säljaren kan ha en oärlig avsikt med försäljningen. Även om köparen tror att det är ett vanligt fel företaget är behäftat med, kan det vara säljaren som manipulerat och avsiktligen exempelvis förtigit om vissa förhållanden. Avsikten kan grundas i att säljaren vill få en högre köpeskilling eller vill bli av med ett företag som inte håller en normalstandard. Ett sådant beteende från säljarens sida kan aktualisera avtalslagens ogiltighetsgrund svek och göra köpeavtalet ogiltigt, i enlighet med AvtL 30 §. I våra fall handlar det om att säljaren eventuellt underlåtit att delge väsentlig information till köparen som säljaren förstår är av betydelse för köparen vid köpebeslutet. Det skulle kunna vara en grund för att ogiltighetsförklara köpeavtalet och vidare skulle det också kunna klassas som

                                                                                                               88 Almén, s 709 89 Håstad, s 102

 

25  

bedrägeri enligt Brottsbalken 9:1. För att bedrägeri ska föreligga krävs det en adekvat kausalitet mellan vilseledandet, det vill säga underlåtenheten, och säljarens vinning, det vill säga exempelvis högre köpeskilling. I våra fall anser vi inte att svek eller bedrägeri föreligger eftersom det saknas uppsåt från säljarens sida på grund av att de själva inte är medvetna om felet eller dess skada. I vårt fjärde händelseförlopp kan frågan dock diskuteras, vilket vi gör mer utförligt under punkt 3.4.

3.1 Informationsläckage - Händelseförlopp 1 Kort efter lanseringen visar det sig att konkurrenten som producerat en likadan produkt hämtat informationen kring produkten från LAB:s administratörs privata blogg. Blogginlägget innehöll tillräckligt med detaljer för att kunna kopiera produkten helt och hållet. När en anställd sprider information till allmänheten som hen fått tillgång till i sin tjänsteutövning ska försiktighet alltid tas i beaktning. I Lag om skydd för företagshemligheter (LFH) 1 § stadgas att en företagshemlighet utgörs av ”sådan information om affärs- och driftsförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medför skada för honom i konkurrenshänseende”. Mottagaren av informationen ska inse att hen inte får avslöja den, vilket vi kan anta att konkurrenten till LAB förstod.90 Administratören på LAB publicerade så pass känslig information att konkurrenten kunde stjäla hela idén och därmed hinna lansera produkten innan LAB, vilket gör att informationen anses vara en företagshemlighet. Vidare kan det diskuteras huruvida administratören borde insett att informationen var en företagshemlighet. En administratör är inte lika delaktig i en produktutveckling på ett företag vilket gör att hen kan ha svårare att göra en gränsdragning kring vilken vikt en information har. Dock var informationen så pass detaljerad att en utomstående med hjälp av den kunde stjäla idén vilket gör att administratören borde förstå att informationen var så pass viktig. Det gör agerandet oaktsamt. I förarbetena till lagen kan det utläsas att skadeståndsskyldighet drabbar en anställd ”som missbrukar en företagshemlighet som han fått del av i sin anställning”.91 Därmed kan LFH 7 § tillämpas eftersom det rör sig om läckage av en företagshemlighet och händelseförloppet utgör ett problem för SAB. För att felet ska kunna åberopas av SAB krävs att SAB har undersökt köpeobjektet i enlighet med KöpL 20 § 2 st. SAB har undersökt produkten och därmed bär de risken för felet som inte upptäckts. Dock är frågan huruvida SAB antas eller borde ha märkt felet, enligt 20 § 1 st. LAB har inte explicit sagt att SAB har möjligheten att intervjua alla på bolaget. Dock kan möjligheten ändå antas finnas, utan en uppmaning från LAB:s sida, eftersom LAB har så pass få anställda vilket gör tillgängligheten stor. Däremot följer av sedvänja att köparen nästan uteslutande intervjuar och gör bakgrundsundersökningar på enbart nyckelpersoner i bolaget, vilket gör att SAB valt att inte intervjua administratören. Informationen publicerades på en anställds privata blogg och det är därför ett orimligt antagande att SAB ska upptäcka felet. Trots att felet uppdagades efter att SAB förvärvat LAB står LAB för risken eftersom felet

                                                                                                               90 Prop. 1987/88:155, s 22 91 Prop. 1987/88:155, s 1

 

26  

uppstod sex månader innan köpet, enligt 21 § 1 st. Därför kan felet åberopas av SAB och LAB bär felansvaret. Felet uppstod när administratören publicerade den känsliga informationen på sin privata blogg men det uppdagades inte förrän strax efter förvärvet genomförts, det vill säga sex månader efter publikationen. Som vi tidigare sagt kunde SAB inte rimligtvis upptäcka felet vid undersökningen vilket gör att de heller inte kunnat åtgärda problemet i tid för att minimera skadan. Eftersom LAB bär felansvaret, och SAB inte hade någon aning om att felet existerade före det uppdagades, bör LAB stå för hela felets omfattning. Skadan är en ren ekonomisk skada som SAB lidit på grund av utebliven vinst från produkten. Bevisbördan ligger därmed hos SAB som ska visa hur stor skadan blivit. Utgångspunkten är att skadan ska ersättas och omfattningen regleras i LFH 9 §. Eftersom LAB står för risken kan SAB rikta skadeståndsanspråk mot LAB. Dock har administratören gjort sig skyldig till läckage av företagshemligheter enligt 7 §, vilket gör att LAB i sin tur kan rikta ett skadeståndsanspråk gentemot hen. På grund av att det är ett väsentligt fel har SAB möjligheten att häva avtalet eller kräva prisavdrag, samt kräva skadeståndsanspråk från LAB enligt KöpL 30 §. Det är inte rimligt att häva avtalet eftersom SAB troligen hade genomfört köpet med informationen om läckaget. Däremot är det rimligt att anta att SAB hade velat ha en lägre köpeskilling enligt 38 § samt kräva skadestånd enligt 40 §. Vidare blir en konsekvens att SAB högst troligt kommer se över administratörens anställning vilket leder till en resurskostnad.

3.2 Psykisk ohälsa - Händelseförlopp 2 Två månader efter företagsförvärvet genomförts har LAB:s VD:s alkoholmissbruk eskalerat till den grad att hen inte kan genomföra sina arbetsuppgifter. Efter ett antal tillfällen där bolaget fått lida av alkoholmissbruket väljer utvecklingschefen att kontakta SAB:s ledning för att informera om läget. Efter samtal med alla inblandade visar det sig att alkoholmissbruket är betydligt värre än vad de anställda befarat. Det rör sig om ett alkoholmissbruk som pågått under många år men som på senare tid eskalerat. SAB har enligt Arbetsmiljöverket krav på att tillhandahålla policys kring arbetsanpassning och rehabilitering för arbetstagarna enligt Arbetsskyddsstyrelsens författningssamling (AFS) 1994:1. I AFS 13 § kan det utläsas att en arbetsgivare ska vid behov tillhandahålla en rimlig rehabiliteringsplan för alkohol- och narkotikamissbruk, utifrån missbrukets grad, för en arbetstagare. SAB har också egna utförliga policys kring alkoholvanor på arbetsplatsen. Det krävs ingen större utredning för att klargöra att VD:n behöver hjälp i form av rehabilitering på grund av nedsättningen i hens arbetsförmåga. Ett beslut fattas där de kommer överens om en ettårig rehabiliteringsplan som sätts i verk omgående. VD:n arbetar inget alls under rehabiliteringen. Det gör att SAB blir utan en nyckelperson minst ett år vilket leder till att händelseförloppet utgör ett problem. LAB har i enlighet med KöpL 20 § 2 st givit SAB möjlighet att undersöka köpeobjektet vilket SAB också gjort. I och med undersökningen ligger risken hos SAB för de fel de inte upptäckt. SAB har genomfört intervjuer med nyckelpersoner

 

27  

hos LAB utan att ha upptäckt att VD:n har haft ett alkoholmissbruk under en längre tid. SAB kan inte åberopa sådana fel som de antas eller borde märka vid sin undersökning enligt 20 § 1 st, och frågan blir därmed om SAB borde upptäckt felet. Ett långvarigt alkoholmissbruk torde kunna upptäckas genom ingående intervjuer med VD:n och hens närmaste anställda. I och med SAB:s egna policys kring alkoholvanor kan det antas att de ska undersöka sådana förhållanden. Dock har varken VD:n eller någon annan anställd upplyst SAB kring omständigheten, vilket försvårat möjligheten att upptäcka felet. VD:n har på grund av förnekelse, samt den tabu som råder kring alkoholmissbruk, inte delgett SAB om informationen. De anställda har känt viss empati och lojalitet gentemot sin VD vilket gjort att de inte valt att uttala sig om omständigheten vid intervjuerna. Vidare har alkoholmissbruket inte heller påverkat bolaget, eller VD:ns arbete, vilket bidragit till att ingen känt att de behövt informera om förhållandet. Med det sagt är det orimligt för SAB att ha upptäckt ett sådant fel och felansvaret ligger därmed hos LAB. VD:ns alkoholmissbruk, som utgör felet i köpeobjektet, har funnits under en lång tid, men uppdagades inte förrän efter SAB förvärvade LAB. Det är ett rimligt antagande att missbruket förvärrats med tiden och därmed har problemets omfattning blivit större. När felet uppdagades hade det blivit så pass allvarligt att VD:n inte kunde fullgöra sitt uppdrag och därmed uteblev från arbetet. Båda parter hade tjänat på att upptäcka felet i ett tidigare skede där missbruket inte gått så pass långt att VD:n blir frånvarande från sin tjänst under en längre tid. SAB informerade LAB så snabbt de upptäckte omständigheten och de har därmed inte kunnat göra något för att lindra skadan. Därmed bör LAB ersätta SAB för felet till dess hela omfattning. SAB:s konsekvens i fallet blir främst att de blir utan en viktig kompetens de hade räknat med. Eftersom de förvärvade LAB i största utsträckning för dess kompetens blir det en stor förlust när VD:n inte kan arbeta på minst ett år. Även fast rehabiliteringen pågår under ett år är alkoholmissbruk svårbehandlat och återfall är vanligt förkommande, vilket gör att tiden efter rehabiliteringen inte är helt riskfri. Vidare måste de också hitta en ersättare till positionen vilket i sig blir en kostnad, men framförallt kan det bli problematiskt att hitta en likvärdig ersättare till en sådan sammansvetsad liten grupp. Den unika kulturen och kompetens LAB besatt kanske blir svår att uppnå med en ny VD. Utöver ovan nämnda konsekvenser blir rehabiliteringen en stor kostnad de inte hade räknat med. Eftersom felansvaret enligt köplagen ligger hos LAB, kommer LAB få påföljder enligt 30 §. SAB har rätt till prisavdrag eller hävning av köpeavtalet, samt skadestånd, i fallet. Det är inte troligt att SAB kommer att få häva hela köpet eftersom de troligen hade köpt LAB trots att de hade blivit informerade om omständigheten. Dock är det rimligt att köpeskillingen skulle sättas ned enligt 38 §. Vidare skulle SAB kunna rikta ett skadeståndsanspråk i enlighet med 40 § för de kostnader som felet i köpeobjektet medfört, bland annat rehabiliteringskostnader.

3.3 Oetisk arbetskraft - Händelseförlopp 3 En kort tid efter förvärvet genomförts uppmärksammas det i media att ett företag i Kambodja utnyttjar barnarbete i sin verksamhet under riskfyllda och hälsofarliga förhållanden. Företaget i fråga är en underleverantör till LAB sedan en tid tillbaka vilket lett till att det är SAB:s varumärke som nu ifrågasätts i media.

 

28  

Att använda sig av barnarbete är inte förbjudet i sig, men i inhumana förhållanden är det inte förenligt med FN:s barnkonvention.92 I övrigt är det också allmänt oetiskt vilket de båda parterna är medvetna om. När nyheten nu spridit sig har media granskat de svenska företag som haft inblandning med underleverantören i fråga och däribland har SAB blivit belyst. Deras uppförandekod behandlar tydligt ett avsnitt med etik och moral där det stadgas att barnarbete inte är acceptabelt i SAB:s organisation. Händelseförloppet blir därmed ett problem för SAB. SAB har givits möjlighet att undersöka köpeobjektet i enlighet med KöpL 20 § 2 st, vilket gör att risken ligger hos SAB för det fel de inte upptäckt. Enligt 20 § 1 st kan SAB inte åberopa fel som de borde eller antas ha märkt. SAB gjorde en gränsdragning kring hur långt de skulle gå i sin undersökning av LAB:s underleverantörer där de förlitade sig på att LAB skulle ha den vetskapen om sina egna samarbetspartners. Den allmänt vedertagna normen att barn inte ska utnyttjas kan antas efterföljas av alla bolag och eftersom LAB inte informerat kring sådana förhållanden har SAB därmed antagit att något problem inte skulle finnas.93 Frågan blir då huruvida LAB bör känna till hur sina underleverantörer i Kambodja bedriver sin verksamhet. LAB har ingen uttrycklig uppförandekod för etiska riktlinjer då de är ett relativt nytt företag samt att de är ett så pass litet företag att resurser saknas för att åka ner till Kambodja och undersöka sin leverantör. SAB är däremot ett stort företag vilket gör att resurser för en sådan undersökning inte bör vara något problem och tiden för en undersökning fanns. Möjligheten till undersökning och deras resurstillgångar, samt deras riktlinjer kring etik som tyder på att de känner till sådana typer av problem bland leverantörer i u-länder, gör att SAB borde upptäckt felet i köpeobjektet. Felansvaret ligger därmed hos SAB och något fel kan inte åberopas. Om vi mäter felets omfattning i bemärkelsen hur stor skada det orsakat för SAB:s varumärke är omfattningen mycket stor när den uppdagades av media på grund av den badwill som det medför. När felet uppstod, det vill säga när LAB ingick samarbetsavtalet med underleverantören, var dess omfattning mycket liten i bemärkelsen hur mycket det skadade varumärket för LAB. Hade SAB upptäckt felet vid sin undersökning är det troligt att LAB hade avslutat samarbetsavtalet för bådas bästa vilket i sin tur hade minimerat felets omfattning. Nu är det SAB som bär felansvaret vilket gör att de själva får stå för hela felets omfattning. SAB har inte handlat i strid mot lagen och inga sanktioner kan utdömas. Dock står det klart att de gått emot sina egna etiska principer vilket fått allmänhetens uppmärksamhet och skapat rubriker i media. Den typen av dålig renommé skapar badwill för företaget som gör att SAB:s förtroende på marknaden minskar i det långa loppet. Ett minskat förtroende på marknaden kan leda till minskade intäkter eftersom konsumenter kan känna en skepsis till produkter som SAB är involverade i. Men framförallt kan det minskade förtroendet påverka SAB:s samarbete med andra aktörer i branschen där samarbetspartners väljer att samarbeta med andra företag. Det är även troligt att SAB kommer avsluta samarbetet med underleverantören i fråga.

                                                                                                               92 UNICEF Sverige, Barnkonventionen, tillgänglig: https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten (Hämtad 2015-11-11) 93 Almén, s 686

 

29  

Vidare kan det antas att SAB:s aktieägare inte tycker att investeringen var i ägarnas intresse och att de också förlorar förtroende för ledningen. Trots att aktieägarna röstade för att ge styrelsen ansvar i frågan om ett företagsförvärv så förväntade sig aktieägarna att det skulle ske mer professionellt. Att göra en sådan missbedömning som SAB gjort i fallet är inte att anse som professionellt. Styrelsen ska agera i bolagets intresse, vilket till stor del innefattar aktieägarna, enligt ABL 8:4, vilket de inte kan anses ha gjort vid investeringen i fråga. Ett minskat förtroende hos aktieägarna kan vidare leda till att det blir svårare att få igenom beslut i framtiden och att de blir mer restriktiva i sin inställning till bolaget. Eftersom styrelsen handlat oaktsamt, och emot aktieägarnas intresse, vilket lett till skada för bolaget blir 29:1 tillämplig. Där följer att de/den som orsakat skadan ska ersätta den. I vårt fall blir det SAB:s styrelse som ska ersätta skadan till aktieägarna. För att påvisa komplexiteten med företagsförvärv gör vi i följande två stycken vissa justeringar i bakgrunden för båda företagen. Först justerar vi så att SAB nu är ett lika litet företag som LAB, det vill säga att de har sex anställda och är relativt nya på marknaden. När SAB nu är ett lika litet som LAB kommer vi börja titta närmare på vad de förändrade förutsättningarna gör med SAB:s undersökningsansvar. Tidigare gjorde SAB:s stora resurser och utvecklade uppförandekod kring etik att de bör ha undersökt LAB:s underleverantörer mer noggrant än vad de gjorde. Med de nya förutsättningarna kan det diskuteras huruvida SAB nu bör ha upptäckt, enligt KöpL 20 § 1 st, att LAB:s underleverantör använt sig av barnarbete en längre tid. Storleken och resurserna utgör viktiga faktorer kring parternas upplysnings- respektive undersökningsansvar där företagen nu har samma förutsättningar. På grund av företagens storlek kan det inte antas att något av dem bör undersöka en leverantör så långt ner i leden. Eftersom det alltid finns en risk vid köp, och framförallt vid företagsförvärv, gör det att SAB i det här fallet får ”skylla sig själva”. Felansvaret åligger därmed SAB enligt 20 § 2 st eftersom de fått möjligheten att undersöka LAB. Vidare verkar nu båda företagen i textilbranschen istället för i mobilteknikbranschen. En åtanke att ha vid företagsförvärv i textilbranschen är huruvida det kan antas att en underleverantör i Kambodja inte använder sig av barnarbete. Genom att media uppmärksammat olika fall inom textilbranschen i utvecklingsländer kan det ses som allmänt känt att textilföretag i utvecklingsländer har vissa problem med barnarbete. Det gör att även om företag inom andra branscher i utvecklingsländer har samma problem, så har textilbranschen uppmärksammats särskilt i den kontexten. Vidare gör det att när SAB nu ska göra ett förvärv i den här branschen bör de fundera om förhållandet kring LAB:s underleverantörer i sin undersökning extra noggrant. En sådan faktor ska påverka köparens undersökning. För SAB:s del innebär det att de bör ha undersökt LAB:s samarbeten mer ingående och felansvaret åligger därmed SAB enligt 20 § 1 st.

3.4 Otillbörlig förmån - Händelseförlopp 4 Efter förvärvet genomförts åker det som tidigare utgjorde LAB:s ledning på sin årliga jaktresa tillsammans med ledningen till mobilaktören som valde LAB:s produkt, vilket uppmärksammas av media. Eftersom händelsen uppkom efter förvärvet är det SAB:s varumärke som nämns i samband med situationen.

 

30  

Inte långt efter att händelsen uppmärksammats får allmänheten reda på att VD:n i LAB bjöd in en samarbetspartner till jaktresan i utbyte mot att de skulle välja LAB:s mjukvara i sin nya mobil. Samarbetspartnern visade sig vara mobilaktören som skulle lansera sin nya mobil. I lagkommentaren till BrB 10:5 b kan utläsas att givande av muta sker när en otillbörlig förmån erbjuds inom utövningen av en arbetstagares anställning. LAB:s VD erbjöd mobilaktörens ledning en förmån, i form av en jaktresa, ägnad att påverka mobilaktörens beslut gällande en mjukvara i deras nylansering av en mobil. Förmånen kan anses vara ägnad att påverka mobilaktörens beslut eftersom ingen annan samarbetspartner erbjöds följa med. Det gör att förmånen kan anses som otillbörlig och därmed klassas som givande av muta enligt 10:5 b vilket gör händelseförloppet till ett problem för SAB. LAB har givit SAB möjligheten att undersöka köpeobjektet i enlighet med KöpL 20 § 2 st, utan att ha upptäckt felet, vilket gör att risken ligger hos SAB. Som tidigare nämnt intervjuas i regel nyckelpersoner i målbolaget vid en undersökning och SAB har intervjuat LAB:s VD ingående. Vidare kan det diskuteras huruvida SAB borde eller antas ha upptäckt felet vid sin undersökning enligt 20 § 1 st. Ett problem som föreligger är att det är LAB i sin helhet som är säljaren, men det är VD:n som gjort sig skyldig till mutbrottet. Det kan finnas en svårighet i att kontrollera hur alla i bolaget handlar och därmed kan det diskuteras huruvida LAB kände till omständigheten. Dock är LAB ett litet företag och det kan antas att de övriga anställda bör känna till att bara en samarbetspartner bjöds in till deras årliga jaktresa. Om LAB undanhåller information vid intervjuerna kan det inte ses rimligt att SAB ska upptäcka det. I andra stycket kan det också utläsas att om säljaren handlat i strid mot tro och heder ska köparen inte stå för risken även om de inte upptäckte felet. LAB har handlat i strid mot tro och heder på grund av att de undanhållit information som är av stor betydelse för SAB:s beslut vid köpet. Därför står LAB för risken och bär felansvaret i frågan. Vidare går det att diskutera LAB:s underlåtenhet av information. Ett företags VD, som är en av de högst beslutsfattande i ett företag, bör rimligtvis ha den kunskapen och insikten i att en sådan handling kan utgör ett problem för köpet. Handlingen var uppenbarligen inget som VD:n och LAB ville att SAB skulle få reda på eftersom de valde att inte informera SAB om omständigheten. Att därmed inte delge SAB om informationen vid deras undersökning skulle eventuellt kunna ses som svekligt beteende enligt AvtL 30 §. LAB har inte velat informera SAB om förhållandet eftersom det skulle kunna tänkas påverka SAB:s vid köpet till LAB:s nackdel, vilket gör att LAB handlat med uppsåt. Det uppsåtliga beteendet gör tillsammans med underlåtenheten av informationen att ogiltighetsgrunden svek i 30 § kan tillämpas och ogiltighetsförklara avtalet. Det går även att diskutera om BrB 9:1 är aktuell och att bedrägeri därmed skulle föreligga. För att bedrägeri ska föreligga måste LAB:s medvetna underlåtenhet av informationen ha haft inverkan på SAB:s beslut vid köpet. Ett företag som är behäftat med ett fel i form av ett korruptionsbrott är svårt att få sålt, vilket LAB kan antas känna till. LAB antas också känna till att omständigheten utgjort ett mutbrott, vilket gör att det blir en vinning för LAB att få sålt företaget. Å andra sidan leder det här till en skada för SAB eftersom de förvärvar ett företag som besitter ett fel. Skadan diskuteras närmare längre ner i analysen. Med det sagt anser vi att LAB kan åtalas för bedrägeri enligt 9:1.

 

31  

När felet uppstod var dess omfattning minimal i hänsyn till vad konsekvenserna blev eftersom det inte uppmärksammades av någon. När media sedan uppmärksammade händelsen blev omfattningen betydligt större på grund av den badwill som det orsakade. Eftersom det inte var rimligt för SAB att upptäcka felet vid undersökningen har de heller inte kunnat göra något för att förebygga skadan. När LAB nu bär felansvaret är det de som får stå för hela felets omfattning. Eftersom omständigheten klassas som mutbrott enligt BrB 10:5 b innebär det både rättsliga och ekonomiska konsekvenser för parterna. Det är rimligt att anta att VD:n kommer dömas för mutbrott på grund av sitt handlande, och i lagkommentaren till Lag om offentlig upphandling (LOU) 10:1 kan det utläsas att misstankenivån om ett mutbrott ska vara ”ganska hög” för att en uteslutning från offentlig upphandling ska se. Därmed kommer SAB att uteslutas från offentlig upphandling enligt LOU 10:1 p 2. En uteslutning medför att SAB eventuellt går miste om stora intäkter från långa och stabila samarbetsavtal. Förutom en uteslutning från offentlig upphandling drabbas SAB:s varumärke av dåligt renommé eftersom de lyft in hela LAB:s verksamhet under sitt eget varumärke. Det leder i sin tur till ett minskat förtroende bland både konsumenter och bland samarbetspartners. En sådan badwill påverkar företaget på lång sikt och en korruptionsstämpel kan vara problematisk att rentvå. På grund av felet i köpeobjektet som föreligger kan även KöpL 30 § tillämpas där SAB har rätt till prisavdrag i köpeskillingen eller hävning av köpet, samt skadestånd, beroende på omfattningen omständigheten haft för SAB. Felet utgör ett rådighetsfel eftersom lagen inskränker hur SAB kan förfoga över köpeobjektet på grund av uteslutningen från offentlig upphandling. Det är troligt att SAB aldrig skulle köpt LAB med vetskapen om att de gjort sig skyldig till ett mutbrott, vilket gör att hävning av köpet kan bli aktuellt enligt 39 §. Vidare är det också rimligt att de skulle begära ett skadestånd för de ekonomiska förlusterna, samt den badwill det orsakat. SAB kommer därför kunna rikta ett skadeståndsanspråk mot LAB enligt 40 §. Även fast det är VD:n som utförde själva handlingen är det troligt att LAB inte kommer kunna begära hen på skadestånd eftersom de antas, som vi tidigare konstaterat, ha känt till omständigheten. Med anledning av bedrägeribrottet som LAB gjort sig skyldig till kan påföljden bli fängelse i högst två år. Som tidigare nämnt bör alla i bolaget känna till förhållandet vilket gör att alla bör få någon påföljd. Dock går det att diskutera vem/vilka som kan anses vara mest ansvariga och därmed få störst påföljder. De som har vunnit mest på att få bolaget sålt är ägarna, det vill säga VD:n och utvecklingschefen, vilket gör att de kan antas ha haft störst intresse av att underlåta att omständigheten kom fram. De två bör alltså hållas mest ansvariga, samt att det var VD:n som utförde själva handlingen. Administratören kan däremot inte antas ha haft lika stort incitament att underlåta köparen om informationen för att få bolaget sålt, vilket gör att hens påföljd bör bli lindrigare. Slutligen går SAB miste om VD:n som kompetens i verksamheten vilket gör att de måste söka en ersättare. SAB förvärvade LAB till största del för just dess kompetens och när en sådan tydlig nyckelperson faller bort så utgör det i sig ett problem.  

 

32  

4. Slutsats Frågan om hur felanansvar vid företagsförvärv löses är i praktiken genom detaljerade avtal där lagen avtalas bort. Avtalet styr dels den rättsliga aspekten i form av vad parterna har för rättigheter och skyldigheter gentemot varandra, samt hur själva förvärvet ska se ut med köpets utformning, omfattning, garanterade utfästelser, köpeskilling etc. I de fall avtal saknas har praxis stadgat att köplagen kan tillämpas analogt vid köp av företag. Vidare är felansvaret absolut, det vill säga att det enbart är en part som bär felansvaret och kan åläggas sanktioner. I vårt fiktiva fall med fyra stycken händelseförlopp har vi visat på svårigheten och komplexiteten i bestämmandet av skadans omfattning. Från att skadan uppstår till att den uppdagas har det oundvikligt skett en ökning av felets omfattning, vilket innebär betydligt fler konsekvenser för den som bär felansvaret. Vi har dock kommit fram till att den som bär felansvaret ska ersätta hela felets omfattning, om det inte varit möjligt att vidta åtgärder för att lindra skadan innan det uppdagats. Det uppstår både rättsliga och ekonomiska konsekvenser när fel uppdagas i efterhand vid företagsförvärv. De vanligaste rättsliga konsekvenserna för den part som bär felansvaret är att hen ska ersätta skadan av felet genom lägre köpeskilling och/eller skadestånd. Vidare utgör de ekonomiska konsekvenserna för den part som bär felansvaret de kostnader som uppstår när motparten ska ersättas för skadan av felet. De kostnaderna utgörs till största del av den oundvikliga ökningen av felets omfattning, och inte det faktiska felet i köpeobjektet. Köparen som lider skada av felet drabbas ofta av ekonomiska konsekvenser i form av badwill. I våra fall där det inte handlar om någon avvikelse i avtalsinnehåll måste felbedömningen grundas i en förväntan hos köparen som ska anses vara befogad. En sådan befogad förväntan är svår att fastställa gällande ett företag eftersom ingen normalstandard föreligger. Istället måste en abstrakt felbedömning göras utifrån varje unikt fall där en argumentation förs utifrån vad som anses som normalt i frågan och köparens sakkunskap i området. Slutligen kan vi konstatera att företagsförvärvets naturliga komplexitet, med alla dess komponenter, gör att felansvarsfrågan alltid blir svår att avgöra. Det går inte att standardisera någon process vid klargörandet om vem som bär felansvaret eftersom det är många faktorer som påverkar. Viktiga faktorer som påverkar felansvarsbedömningen är köparens undersökning, säljarens information, storleken på företagen samt sedvänja i branschen.

 

33  

5. Källförteckning Offentligt tryck Prop. 1988/89:76 – Om ny köplag Prop. 1987/88:155 – Om skydd för företagshemligheter Litteratur Almén, Tore, Om köp och byte av lös egendom, Stockholm: P. A. Norstedt & Söners förlag, 1960 Hultmark, Christina, Kontraktsbrott vid köp av aktie: särskilt om fel, Stockholm: Juristförlaget Stockholm, 1992 Håstad, Torgny, Den nya köplagen, uppl. 5, Uppsala: Iustus förlag AB, 2003 Johansson, Sven-Erik och Hult, Magnus, Köpa och sälja företag, Uppsala: Nya Almgvist & Wiksell Tryckeri AB, 2002 Ramberg, Jan, Köplagen, Göteborg: Fritez Förlag AB, 1995 Sevenius, Robert, Due Diligence: besiktning av företag, Riga: Robert Sevenius och Sanoma Utbildning AB, 2013 Sevenius, Robert, Företagsförvärv, uppl. 2, Lund: Studentlitteratur, 2011 Thomasson, Jan, Arvidson, Per, Carrington, Thomas, Johed, Gustav, Lindquist, Hans, Larson, Olov, Rohlin, Lennart, Den nya affärsredovisningen, uppl. 19, Stockholm: Liber AB, 2013 Artiklar Andersson, Jan, Aktiebolagsförvärv: handelsköp eller civila köp?, SvJT 1990 s. 94 Johansson, Anders, Undersökningsplikt vid aktiebolagsförvärv, SvJT 1990 s. 81 Lindskog, Stefan, En avhandling om aktieöverlåtelser, SvJT 1993 s. 97 Sacklén, Mats, Om felansvaret vid aktieköp, SvJT 1993 s. 812 Sevenius, Robert, Om due diligence: företagsbesiktningens betydelse i svensk rätt, SvJT 2007 s. 499 Åhman, Ola, Betydelseprövningen vid företagsöverlåtelser, SvJT 1990 s 479 Publicerade rättsfall NJA 1941 s. 205 NJA 1975 s. 545 Internet KPMG, Maria Bengtsson, Aktie- eller inkråmsöverlåtelse, tillgänglig: http://www.kpmg.com/se/sv/kunskap-utbildning/nyheter-publikationer/nyhetsbrev/perspektiv/perspektiv-nr-3-2010/sidor/aktie-eller-inkrams-overlatelse.aspx, 2010.12.08, (hämtad 2015.10.21) UNICEF Sverige, Barnkonventionen, tillgänglig: https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten, (hämtad 2015.11.11) Information för bakgrundsförståelse om ämnet Anders Uhnér, advokat, KLA Advokatbyrå Magnus Brändstedt, jurist, PwC, Corporate Finance legal Stefan Klefvenberg, tidigare SEB, Head of Acquisition finance