Digitalisering av kulturarvet Digitalisering av bild Grundläggande bildbehandling 2:

Digitalisering av kulturarvetDigitalisering av bild

Grundläggande bildbehandling 2:Från skanning till arkivering av ett pappersfoto, och justering samt retuschering

Introduktion

SkannernStarta skannerprogrammetAutojusteringarNödvändiga justeringarSkanningen

Efterjustering (i bildbehandlingsprogram)Justera kontrast eller tonomfång i bildenJustera färg och ton i delar av bildenRetuschMinska bilden till önskad publiceringsstorlek och upplösningÖka bildens skärpa

Jan Buse [email protected]

033-16 40 75

Introduktion

I den här presentationen demonstreras några vanliga, och ofta nödvändiga, åtgärder vid inskanning och efterbehandling av påsiktsbilder.

Exemplet vi skall arbeta med är ett gammalt fotografi av min farfar, som jag råkade rita på när jag var barn.

Fotot skall skannas i sådan kvalitet att det duger bra som en digital ersättare av originalet.

Från den digitala masterbilden görs därefter en kopia som justeras för att återskapa hur fotot såg ut när det var nytt och obefläckat.

På laborationen skall ni själva jobba med bilden på farfar, och då upprepa de bildbehandlingsåtgärder som demonstreras i den här presentationen. Bilden finns att ladda ned på kursens webbplats och heter där ”Farfar 1”.

Foto på farfar med kulspetsstreck och missfärgning på vänster kant

Skannern - starta skannerprogrammet

Skannerprogrammet finns vanligtvis tillgängligt på datorns skrivbord i form av en ikon, t ex

Ofta aktiverar man istället skannerprogrammet genom det bildbehandlings-program man arbetar i. Vid sådana fall kontaktar man vanligtvis skannerprogrammet via bildbehandlingsprogrammets övre menyrad, och väljer där ”file”, ”import”, och därefter namnet på den skannerprogramvara man har (t ex Epson Perfection eller SilverFast).

I många skannerprogram har man möjlighet att välja högre eller mindre grad av automatik vad gäller skannerns inställningar. Då vi behöver ha största möjliga kontroll på skannerresultatet, väljer vi de alternativ som erbjuder flest manuella inställningsmöjligheter. Dessa brukar heta ”professional” eller ”advanced”, eller något i den stilen.

Skannern - autojusteringar

Vid skanning är det mycket vanligt att programvaran automatiskt gör vissa justeringar, även då man valt det helt manuella alternativet.

Detta måste man vara uppmärksam på, då justeringarna ju innebär att en inskannad bilds färg- och tonskala förändrats på något sätt. Ofta lägger också skannerprogrammet automatiskt på lite skärpa i bilden, eller retuscherar bort eventuella dammkorn.

Den nedtryckta ikonen markerar att bildens tonskala förändras automatiskt vid skanning.

Höjning av bildens skärpa är ibockad i förväg.

Under ikonen för Nivåer ges, i den här programvaran, möjlighet att ta bort förinställningarna genom att klicka på ”Reset”.

Den automatiska tonjusteringen innebär alltid att den inskannande bildens toner blir färre än vad den ursprungliga bilden innehåller.

Inskannad autojusterad bild Den autojusterade bildens histogram

Histogrammet avslöjar att tonvariationen reducerats, vilket innebär att kontrasten ökar, bilden ser skarpare ut. Framför allt har nyanseringen bland bildens ljusaste pixlar minskats: en skala av ljusa toner har allihop fått samma färg - helt vitt. En rik ursprunglig tonnyansering går inte att återfås när justeringen väl är gjord!

Alla pixlar tillhöger om den vita triangeln har blivit helt vita, dvs ingen nyansering bland bildens högdagrar

Skannern - autojusteringar forts..

Inskannad ojusterad bildDen ojusterade bildens histogram

Den svarta och den vita triangeln är dragna längst utåt sidorna. Vilket inne-bär att bilden får mesta möjliga ton-rikedom. Så är nödvändigt att göra när man vill ha maxial tonvariation i en bild.

Tonrika bilder ser ofta suddigare, eller ”sämre”, ut en tonfattigare. Den tonrika kan dock lätt få högre kontrast i efterhand. Men motsatt förhållande råder inte!

Samma ton


Det finns en del damm och repor i bilden, bl a på farfars tröja

Den förinställda funktionen som tar bort sådant, ger följande resultat

Damm och repor tas bort genom att hela bilden görs suddigare. Även den funktionen, reducerar således informationsmängden i bilden. Och det är naturligtvis dumt att plocka bort bildinformation redan vid inskanningstillfället.

En god regel är att de bilder som skall arkiveras skannas så mjuk som möjligt (dvs, med maximalt tonregister), och utan några s k ”filter” som t ex skärpa. Istället kan man från arkivexemplet av bilden göra kopior, som förändras alltefter givet behov.


Vissa typer av justeringar kan vara aktuella vid inskanning.

Vid skanning av färgnegativ ställer filmens orangemask ofta till problem som skannerns programvara kan ha svårt att klara av. Därför behövs inte sällan en del manuellt pillande med färgbalansen för ett bra slutresultat.

Tonskalan på svartvita (framför allt transparenta) bilder vinner ofta genom att bildens mellantoner finjusteras en del. Inte sällan går det att utvinna lite mer detaljer, t ex i en bilds mörkare partier genom försiktigt arbete med kurvverktyget (Curves).

Många digitala kameror ger ett magentafärgstick (ofta synligt i skuggor i en bild), som med fördel kan plockas bort innan slutskanningen.

Vanlig färgfilm har svårt att naturligt återge miljöer med blandbelysning (glödlampor, lysrör, infallande ljus). Någon typ av färgstick är här vanligt.

Färgnegativ

Skannern - nödvändiga justeringar

Ok, tillbaka till fotot på farfar. Vi skall nu simulera en faktisk inskanning av den bilden med en flatbäddsskanner. Vi behöver då tänka på att:

Skannerns glasskiva är ren. Ta bort eventuella fingeravtryck och damm (t ex med mild alkohollösning).

Fotot är fritt från damm och andra lösa partiklar. Är smutsen ingrodd riskerar man förstöra bildinformation om man försöker ”pilla” bort det (använd istället en mjuk pensel).

Placera bilden mitt på skannerglaset. Inläsningen blir mest korrekt då.

Placera fotot helt rakt på skannerglaset. Om bilden inskannas snett tvingas man räta upp den i ett bildbehandlingsprogram, vilket gör bilden lite suddigare. Att placera foton rakt är många gånger lättare sagt en gjort. Många gamla fotons kanter är t ex inte helt vinkelräta (kan vara klippta för hand).

Skannern - skanningen

Om flatbäddskanner klarar av både genomsikts- och påsiktsbilder: ange att dokumentet är reflektivt.

Bestäm att bilden skall skannas som färgbild, med 48 bitars färgdjup.

Om möjlighet finns att välja skannings-kvalité: välj den bästa.

Välj en inskanningsupplösning på ca 600 dpi.

Provskanna. Dra därefter upp en ram runt fotot så att endast det som är innanför avläses i slutskanningen.

Passa på att kolla att inga automatiska inställningar är aktiva, slutskanna.

Spara bilden i Tiff-format, utan komprimering.

Skannern - skanningen forts

Efterjustering (i bildbehandlingsprogram)

Den inskannade bilden skall nu inte undergå några mer justeringar. Dess funktion är hädanefter, och uteslutande, att vara ett arkiverat digitalt original.

Eventuella önskade ändringar görs istället på kopior av denna arkivbild.

På kopian kan man sedan t ex retuschera bort bildens pennstreck. Även andra typer av förändringar är naturligtvis tänkbara, syftet får styra.

Alla typer av efterjusteringar görs med fördel i ett bra bildbehandlingsprogram.

De bildjusteringar som beskrivs på följande sidor är gjorda i Photoshop CS. Flera andra bildbehandlingsprogram har liknande funktioner.

Vi börjar med att skapa en kopia av det digitala originalet. (i Photoshop, gå till övre menyraden välj ”Image”, och därefter ”Duplicate”)

Vi har en kopia, se till att nu stänga ned originalet så vi inte börjar greja med den av misstag. Döp kopian och spara den som .tiff eller .psd

När man justerar finns det en åtgärdsgång som skall följas, helt eller delvis:

1. Kolla kvaliteten, och se till att bildens upplösning är lämplig för hur den är tänkt att användas.

2. Beskär bilden.3. Justera kontrast- eller tonomfång. 4. Ta bort färgförskjutningar.5. Justera färg och ton i delar av bilden.6. Retusch, t ex ta bort skador.

7. Minska bild till önskad publiceringsstorlek och upplösning.8. Öka skärpan.

Farfarfotot är inskannad i 600 dpi, detta trots att en högre utupplösning än ca 300 dpi ofta beskrivs som meningslös. Behöver man retuschera ett foto blir slutresultatet dock bättre om retuschen görs när bilden är inskannad i en högre upplösning än den slutgiltiga utskriftsupplösningen.

Efterjustering forts..

Steg ett och två klarades av redan i skannerprogrammet. Vad gäller bildens toner kollar vi detta i funktionen Nivåer eller Levels (Image, Adjustments, Levels).

Vi ökar tonkontrasten genom att dra vänstertriangeln nästan ända fram till där bildens mörka pixlar börjar. Vi gör på samma sätt med högertriangeln. Jag passar även på att justera mellantonerna något (mittriangeln): drar det lite åt höger vilket gör bilden något mörkare.

Nästa punkt på listan att ta i beaktande är nummer 4 – justering av färgförskjutning. Några generella färgstick finns dock inte i fotot, och därför hoppar vi över steget.

Efterjustering - justera kontrast eller tonomfång i bilden

Efterjustering - Justera färg och ton i delar av bilden

De delar i bilden som behöver färgjusteras är framför allt vänsterkantens gula missfärgning och det blå pennstrecken.

En standardmetod här är att markera upp skadade områden, och separat justera området innanför markeringen. Ett annan konventionell metod är att använda olika s k klonverktyg och helt enkelt måla över skador med områden hämtade från andra delar i bilden.

Markeringsvertyg (Marquee Tool)

En markering runt miss-färgningen möjliggör separat behandling av området.

Klonverktyg(Clone Stamp Tool)

Med klonverktyget kan jag ”måla bort” pennstrecken (Alt-klicka för att ta kopiepunkt).

Pennstrecken plockas, i det här fallet, bäst bort med en helt annan metod än de som visades på föregående sida. Fotot görs istället om till en gråskalebild (originalfotot är ju svartvit) som skapas från endast ett av den nuvarande RGB-bildens tre lager.

Digitaliserade färgbilder är vanligtvis i RGB-läge. Vilket innebär att bilden i själva verket består av tre separata bilder: en som samlar all röd information i bilden, en som samlar den gröna, och en som samlar den blå. Bilden som vi ser är således en syntes av de tre.

Genom att musklicka på miniatyrbilderna i de olika kanalerna för den röda bilden, den gröna och den blå, får vi se hur bilden kommer att se ut i gråskala. Observera att bildens gråskala förändras en smula beroende på vilken kanal man klickar på.

Fotot på farfar,

är i själva verket en samman-slagning av tre olika bilder

Efterjustering - Justera färg och ton i delar av bilden forts..

Lägg märke till att pennstrecken nästan helt är försvunna pågråskalebilden från den blå kanalen. Å andra sidan blev ju missfärgningen på bildens vänstra kant extra tydlig i den kanalen. Då det är lättare att komma till rätta med denna senare skada, skall vi nu välja den blå kanalens gråskala när bilden ändras från RGB-läge till gråskale-läge.

Så här gör vi: Se till att den blå kanalen är markerad i kanalpaletten.

Gå sedan till övre menyradens ”Image”, ”Mode”, ”Grayscale”. Nu är bilden i ”riktig”gråskala. Då fotot skannades med 48 bitars färgdjup (16 bitar i varje kanal), gjordes om till en gråskalebild (som endast har en kanal), har vi nu fått en 16-bitars gråskalebild. Vilket är det rekommenderade tondjupet för bilder i gråskala. Vi har fått en svartvit bild i kalaskvalité, strecken är nästan helt borta. Och vi slapp göra trixiga retuscheringsarbeten i farfars ansikte!


Nästa steg är att ta bort missfärgningen på fotots vänstra kant, och vi börjar det arbetet genom att fixa till fotots ram (som ursprungligen var helt vit).

Vi startar med att skapa en markering som innesluter fotots yttre ram: Gå till övre menyradens ”Select”, och välj där ”All”. En markering som omsluter hela fotot skapas. Välj nu den fyrkantiga markeringsramen från verktygsstapeln.

Håll Alt-tangenten på tangentbordet nedtryckt, och dra samtidigt upp en markeringsram precis där fotots ram slutar (d v s där själva bilden börjar). Vi har fått en dubbelmarkering som innesluter fotots ram, vilket innebär att vi nu har goda möjligheter att endast förändra de delar av fotot som är på insidan av ramen. Yttre ram

Inre ram


Nu går vi till övre menyradens ”Image”, ”Adjustments” och väljer där ”Brightness/Contrast”. I menyn som dyker upp drar vi upp Brightness till +100 och Contrast sänker vi till -100. Ramen blev helt vit!*

Vi fortsätter med markeringsverktygen. Vi använder återigen den fyrkantiga markeringsramen, och skapar en markering som rymmer det som är kvar av missfärgningen.

Som synes kan vi med detta verktyg inte helt följa missfärgningens kanter. För att mer precist kunna inringa fläckens högersida, behöver vi snäva in markeringen. Det kan göras på flera olika sätt. Jag väljer i den här övningen det elliptiska markeringsverktyget- Elliptical Marquee Tool .

Välj alltså det verktyget och kolla därefter i alternativfältet att värdet i Featherrutan är 0, om inte ändra.

Med Alt-tangenten nedtryckt följer vi nu i omgångar fläckens högra kant, genom att skapa cirkulära markeringar som följer delar av fläckens högra kontur.



Genom att i omgångar skapa olika elliptiska former, snävas den ursprungliga markeringen in, och vi får till slut en markering som noga följer skadans utbredning.

En befintlig minskas genom att man håller Alt-tangenten nedtryckt samtidigt som man ritar med ett markeringsverktyg

+ + Shift =

+ + Alt =

Alltså!En befintlig markering utökas genom att man håller Shift-tangenten nedtryckt samtidigt som man ritar upp den nya markeringen


Observera att tekniken att minska, respektive öka markeringar, fungerar med samtliga markeringsverktyg i verktygslådan.

På samma sätt som vi gjorde med ramen på fotot kan vi nu särbehandla fläcken, t ex med ”Brightness/Contrast eller ”Levels”. Även får man pröva sig fram till vad som ger det bästa resultatet.

Fläcken har nu till stora delar försvunnit, men dess högerkant syns fortfarande. Den får vi retuschera bort med ”Clone Stamp Tool” (Klonverktyget).När vi klickar på ikonen för klonverktyget. Förändras samtidigt en del av Photoshops övre menyrad. Vi får nu möjlighet att välja penselstorlek och en del annat. Vilken penselstorlek som bör väljas varierar givetvis, och beror även på personliga preferenser .

Principen för klonverktyget är att man väljer ett område i bilden man vill kopiera ifrån, därefter tar man kopian (genom att hålla Alt-tangenten nedtryck, och sedan musklicka på området man vill ta kopian ifrån), därefter målar man över det skadade området med kopian.

Retusch


Härifrån tas en kopia genom Alt + musklick.

Och kanten på missfärgningen är det som skall klonas bort

Under en retuscheringsprocess med klonverktyget behöver man ofta kontinuerligt ta nya kopiepunkter. För ett bra slutresultat är det viktigt att det kopierade området till ton och struktur liknar det område man avser att klona bort. Mjuka penslar ger vanligtvis bättre resultat än hårda.

Med lite pillarbete får man strax en hyfsat resultat. Övning ger färdighet.

Retusch forts

Det finns en del andra skador kvar i fotot. Till exempel finns en ganska stor fläck på farfars kind.

Den här typen av skador kan med fördel tas bort t ex med klonverktyget, eller lagningsverktyget (Patch Tool). Tänk på att det är lätt att gå för långt i retuscheringsarbetet. En varsam, försiktig, restaurering ger oftast bäst slutresultat. Man kan lätt bli lockad att rätta till diverse ”oskönheter” i bilden, d v s förändra saker som fanns med i bilden redan från början. Den typen av förvanskning av bildinformation rekommenderas naturligtvis inte.

Även markeringsverktygen kan komma till användning vid arbete med mindre fläckar, repor och annat.

Retusch forts

Minska bilden till önskad publiceringsstorlek och upplösning

När vi rensat upp bilden och tagit bort de mest störande fläckarna och reporna, kan det vara dags att krympa ned bilden till önskad publiceringsupplösning.

Bilden skannades ju in med 600 dpi. Låt säga att vi vill trycka bilden med så hög kvalitet som möjligt, och att bildens fysiska storlek skall vara lika stor som originalet är. Den högsta tryckupplösning som är vettig att använda ligger på ca 300 dpi. Det ger bilder i bästa boktryckskvalitet.

I Photoshop ändras bildupplösningen genom att man klickar på övre menyradens ”Image”, därefter ”Image Size”. Följande meny dyker upp:

Upplösning ändras sonika till 300 dpi. Kolla att pixels per inch är valt i rullgardinsmenyn.

Här anges måttet på fotot i sin original-storlek. Och då vår tryckta kopia skall vara lika stor som originalet, gör vi inga förändringar.

Öka bildens skärpa

En vanlig sista åtgärd innan slutpublicering är att öka bildens skärpa något. Skall bilden tryckas eller skrivas ut på papper får man ofta lägga på lite mer skärpa än om den bara skall visas på skärm (beror på att bildpunkter i tryckta bilder är avsevärt mindre än bildpunkter på skärm).

Det i särklass mest användbara skärpeverktyget är det s k ”oskarp mask” (eng. Unsharp Mask). Den funktionen är något av en standard, och återfinns både i många skanner- som bildbehandlingsprogram. I Photoshop hittar vi verktyget i övre menyradens ”Filter”, ”Sharpen”, ”Unsharp Mask”.

D v s mängd skärpa som skall läggas på. I bilder med många detaljer (t ex händelserika fasader) kan man ofta lägga på ganska mycket, kanske över 200%. I bilder med mjukare tonövergångar (t ex hud) får man vara försiktigare, sällan över 100%. Kolla i förhands-visningen, och pröva dig fram!

Anger över hur många pixlar skärpan skall verka. Mindre värde för bilder som skall visas på skärm (ca 1-2), högre för bilder som skall tryckas eller skrivas ut (2-2,5, kanske 3). Prova!

Här anges hur stor tonskillnaden mellan pixlarna skall vara för att de skall utsättas för skärpefunktionen. Vanligt här är att ange 0 eller 1.

Arkivbilden av farfar

Kopia av arkivbild tonjusterad, retuscherad,

och anpassad för fotokopior.

Kopia av arkivbild anpassad att vara del i ett collage publicerad på webben.

Sådär, gamla synder har blivit bortraderade, bilden är färdig att tryckas!

Digitalisering av kulturarvet Digitalisering av bild Grundläggande bildbehandling 2:

Documents

Transcript of Digitalisering av kulturarvet Digitalisering av bild Grundläggande bildbehandling 2: