Stockholm. Iduns Kungl. Hofboktr.

N:r 26 (549) Fredagen den 1 juli 1898. ll:te årg. Prenumerationspris pr år:

Idun ensam kr. 5 Iduns Modet., fjortondagsuppl. » 5 Iduns Modet., månadsuppl. J 3 Bamgarderoben > 3

-B y r å :

Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. Öppen kl. 10—5.

Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.

Redaktör och utgifvare:

F R I T H I O F H E L L B E R G . Träffas säkrast kl. 2—3.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

Utgifningstid:

hvarje fredag.

Lösnuramerpris 15 öre (lösnrr endast för kompletteringar.)

A n n o n s p r i s : 35 öre pr nonpareillerad.

För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påtörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.

Charlotte von Schéele.

Kjellbergska skolan i Göteborg! M a n blef g lad , bara m a n k o m

in i de luf t iga salarna m e d de blå- o c h hv i t s ipps fä rgade

tape te rna o c h de s m å vän l iga draper ierna öfver fönst ren. Tref-

n a d e n t i t tade f ram ur alla v ink la r o c h vrår, o c h en v a r m o c h

o e g e n n y t t i g a n d a svep te in en s o m i en kärleksfull f amn .

O c h k u n d e de t vä l va ra p å anna t sä t t?

B l a n d alla sina medsys t r a r är j u Kje l lbe rgska sko lan et t

söndagsba rn , f ö d t i en v ä l s i g n a d s tund, fost radt i kär lek för sitt

nob l a vä r f : att g i fmi ld t så u t

v e t a n d e u tan anspråk p å pen-

n i n g e v e d e r l a g — samt i de­

cenn ie r bure t p å hände rna af

kapitals tarka, va rmhjä r t ade

o c h offervil l iga ät t l ingar o c h

v ä n n e r till den ädle stiftaren.

Dära f g l äd j en o c h t acksam­

h e t e n hos lär jungarna o c h

deras föräldrar s a m t käns lan

af t r y g g s jä l f s tändighe t hos

lärare o c h lärar innor .

O c h n u hafva b l ida mak­

ter åt K je l lbe rgska skolan

red t ett ny t t , ännu präkt igare

b o . . . M e d sk i l smässan från

de t g a m l a m ä n g d e s de t v e ­

mods fu l l a a f skede t från en af

skolans m e s t vä rde rade kraf­

ter, mus ik lä rar innan f röken

Charlotte von Schéele, s o m i

dagarna firat sitt t j ugu fem-

års jub i l eum v i d l ä roverke t o c h

samt id ig t för all t id l ämna t

sin be fa t tn ing v i d d e t s a m m a .

V i d a har de t sports , huru

h e d r a d h o n v i d det ta ti l lfälle

bl i fvi t , o c h v i d a m å det spör­

jas , g e n o m hvi lke t dagsve rke

h o n g jo r t s ig vä rd d e n n a

hede r .

V ä r m l ä n d s k a , Fi l ips tads­

barn , y n g s t a do t te rn till den

f ramstående , o m V ä r m l a n d så

h ö g t för t jänte be rgmäs t a r en

o c h ö fve r in t enden ten F ranz

v o n Schée l e o c h hans lika­

ledes rikt b e g å f v a d e maka , El isabeth Lundqv i s t , u p p v ä x t e Char­

lotte v o n Schée le , f ö d d den 17 august i 1 8 4 0 , j ä m t e m å n g a s y s k o n

i den g a m l a be rgmäs t a r egå rden å D a g l ö s e n s sol iga s trand. I

h e m m e t , m e d äkta v ä r m l ä n d s k t k y n n e , p räg lad t af gudsf ruk tan

o c h enkla , g a m m a l d a g s seder , af p r y d l i g h e t o c h flit, gästf r ihet

o c h välvi l ja , d a n a d e s den u n g a f l ickan m e d sorgfäl l ig ö m h e t till

att g å u t i l i fvet o c h skaffa s ig en g a g n a n d e ve rksamhe t . S in

sko lb i ldn ing erhöll h o n dels i hemor t en , dels i Gefle o c h i

K a m p h s k a p e n s i o n e n i Karl-

s tad.

V i d 18 års ålder sändes

Char lot te v o n Schée l e till huf-

v u d s t a d e n för att fu l lborda

sina studier . E e d a n t id ig t

h a d e h o n v i sa t u tp räg lad h å g

för mus ik . Nu fick h o n o b e -

h ind rad t föl ja sin kallelse,

sök te o c h v a n n in t räde i

Musika l i ska a k a d e m i e n s a m t

g j o r d e s ig där b e m ä r k t såväl

g e n o m sin ovan l i g t v a c k r a

rös t s o m g e n o m sitt g rund­

l iga o c h energ iska arbete .

B l a n d hennes lärare m å näm­

nas professorerna W . B a u c k

o c h v a n B o o m s a m t L u d v i g

N o r m a n o c h H e r m a n Beh rens .

F ö r att få spela orge l i

a k a d e m i e n , hvars s tadgar m e d -

g å f v o u n d e r v i s n i n g i det ta

ä m n e b lo t t åt m a n l i g a e lever ,

mås t e f röken v o n Schée l e be ­

gära kung l ig d i spens , s o m åt

h e n n e u tve rkades g e n o m då­

v a r a n d e her t igen af Östergöt­

land, n u k o n u n g Oscar . A t t va­

ra e n s a m b l a n d alla dessa y n g ­

l ingar, s o m n o g t yck t e , att h o n

ingrep i deras rätt g e n o m att slå

in p å en hittills u tes lu tande för

m ä n reserverad bana , var , efter

h v a d h o n själf berättat , l ång t

ifrån rol ig t , synner l igas t s o m

de m a n l i g a kamra te rnas upp­

fa t tn ing de lades af läraren.

202 IDUN 1898

E t t o rd u tan g ä r n i n g är s o m en s k y u t an r e g n o c h s o m en o s t r ä n g a d båge .

A. OeMenscMäger.

M e n snart h a d e h o n g e n o m sitt stilla o c h

al lvar l iga sätt t i l lvunni t sig allas aktning,

o c h i o c h m e d d e t s a m m a u p p h ö r d e alla

o b e h a g .

Å r 1 8 6 2 anade Cbar lo t te v o n Schée le

v i d konserva to r ie t fu l ls tändig organis texa-

m e n m e d 27 b e t y g , hv i lka fö l j ande år öka­

des m e d ännu 7 ( m i n i m u m var p å den

t iden 1 1 ) .

Ä n n u ej m y n d i g , hvar för h o n för att få

fria hände r å ter igen mås te väd ja till k . m:t ,

u t n ä m n d e s f röken v o n Schée le , enhäl l ig t

va ld , 1 8 6 4 till o rganis t i F i l ips tads o c h

F e r n e b o församl ing . Så lunda va rd t h o n

— h e n n e s fö regångerska , n u v a r a n d e d o m ­

kyrkoorgan i s t en i G ö t e b o r g , f röken Elfr ida

A n d r é e , va r n ä m l i g e n anstäl ld v i d finska

k y r k a n i S t o c k h o l m — vår första kvinnliga

organist i svensk församling.

S o m pla tsen ej skulle t i l l trädas förrän två

år senare , bosa t t e s ig Char lot te v o n Schée l e

under t i den i Gefle, hvares t h o n gaf mu­

siklekt ioner — s t u n d o m 8 ä 9 t i m m a r o m

d a g e n — o c h anförde dä rva rande musik­

förening . F ö r sin be tyde lsefu l la insats i

s tadens musik l i f rönte h o n det va rmas t e

e rkännande , s o m v i d hennes aff ly t tn ing ga f

sig u t t r yck i dyrbara hedersgåfvor .

I F i l ips tad bes t red den u n g a organis ten ,

p å församlrngens u t t ryck l iga begä ran , ä fven

kantorsbefa t tn ingen . S o m m e d l e m af sty­

relsen för mus iksä l l skape t f rämjade h o n

kraft igt ä fven detta. Et t vä l ta l ig t b e v i s

p å h e n n e s m å n g s i d i g h e t , v a r m a hjärta o c h

prakt iska förs tånd u tgö r s tadens unde r d e n n a

pe r i o d p å h e n n e s ini t ia t iv b i l dade f o n d för

pauvres honteux, s o m m e d rätta bär hennes

n a m n .

M e n fädernes taden va rd t Char lot te v o n

Schée l e för t rång. Större v i d d e r ö p p n a d e sig

för henne . Efter p å u p p m a n i n g från v e d e r b ö ­

r ande af lagdt p ro f va ldes h o n , 1 8 7 1 , m e d stor

rös töfverv ik t till o rganis t v i d H e d v i g s k y r k a n

i Nor rköp ing . M e d lif o c h lust satte h o n s ig

in i de n y a förhå l landena . A t t h o n ä fven här

v i s ade sig s i tua t ionen fullt v u x e n , f ramgår

b l a n d anna t däraf, att Nor rköp ings skolråd,

då hon , 1 8 7 3 , kal lades till lärarinna i sång

o c h p i ano v i d Kje l lbe rgska f l ickskolan i Gö­

teborg , hvars föres tåndar inna, f röken T h e -

rése K a m p h , var h e n n e s forna lärarinna,

e rb jöd henne ett års t jäns t ledighet , m e d

rä t t ighet at t å ter taga sin befa t tn ing , o m h o n

ej skulle tr ifvas p å den n y a or ten — ett

t i l lmötesgående , s o m h o n besvarade m e d

den d jupas te t acksamhe t , m e n hvara f h o n

a ldr ig k o m i tillfälle att till fullo be t jäna sig.

G ö t e b o r g , s o m t o g e m o t h e n n e m e d ö p p n a

armar, fö rs tod n ä m l i g e n ä fven kons ten att

hål la h e n n e kvar . D e t ena lä roverke t efter

de t andra s k y n d a d e att försäkra s ig o m

h e n n e s värdeful la unde rv i sn ing . O c h när

de vä l en g å n g fått h e n n e i n o m sina mu­

rar, b u n d o de h e n n e m e d c h a r m e n af u n g a

röster o c h m e d hennes ege t l å g a n d e ni t för

den svenska skolsången, till hvars h ö j a n d e

h o n så kraf t igt b idrag i t . J ämte de t h o n i

t j u g o f e m år verka t i K je l lbe rgska skolan,

där ett af h e n n e upprä t tad t s t i p e n d i u m

yt ter l igare hugfäs t h e n n e s n a m n , har h o n

så lunda i sex ton år vari t sånglärar inna

i N y a e lementar lä roverke t för flickor, i

s ju t ton år i f röken Sigr id E u d e b ä c k s skola

o c h l ika l änge i Majornas e lementar läro­

v e r k för fl ickor, där h o n for t farande tjänst­

gör . O c h öfveral l t har h o n g e n o m sin

omut l ig t redbara karaktär, sitt a ldr ig svi­

k a n d e intresse, sin sk ick l ighe t o c h sin för­

m å g a att fängsla o c h elektrisera g jo r t s ig

ä lskad o c h ak tad såväl af föres tåndare o c h

föres tåndar innor s o m af kamra te r o c h lär­

junga r .

Konser te r , u t ländska resor i syfte att stu­

dera mus ikunde rv i sn ingen i f r ä m m a n d e land,

l e d a m o t s k a p af s tyre lsen för G ö t e b o r g s mu­

siksällskap, f ö r t roendeuppdrag — s å s o m t.

ex . att v id a l lmänna flickskolemötet i S tock­

h o l m 1 8 8 6 in leda frågan o m sångunderv i s ­

n i n g e n i r ikets f l ickskolor — hafva j ä m t e

bea rbe tn ing af p e d a g o g i s k musikl i t teratur ,

k o m p o n e r i n g o c h m å l n i n g upp tag i t f röken

v o n Schée les » l e d i g a s t u n d e r » . O c h ändå

ha fva hvarken h e m m e t eller vänkre t sen blif-

v i t l i d a n d e !

Ö f v e r v ä l d i g a n d e — s o m v i r edan an-

t y d t — v o r o de vänskaps- o c h hedersbev i s ,

m e d hv i lka Charlot te v o n Schée l e hy l l ades

v i d sin a f g å n g från Kje l lbe rgska skolan .

A f de fester, s o m anstäl ldes till hennes ära,

v i l ja v i n ä m n a endas t den v a r m t in t ima

o c h h ö g s t ä m d a , s o m p å Char lo t t adagen i n o m

lä roverke t firades af m e r än åttio af he­

dersgäs tens förra e lever , af de gåfvor , m e d

hv i lka h o n ö f v e r h o p a d e s , b lo t t den lager­

krans af si lfver, s o m bar den enkla , m e n

ta lande inskr i f ten: » F r å n forna e lever v i d

Kje l lbe rgska skolan 1 8 7 3 — 1 8 9 8 » , o c h af

de m i n n e s o r d , s o m fäl ldes, endas t n e d a n

anförda , s o m vä l be lysa ski lda s idor af hen­

nes personl ighe t .

Så y t t rade till henne b i s k o p R o d h e v i d

t e rminsafs lu tn ingen i K je l lbe rgska sko l an :

» D e t är ett de t vackras te v i t tnesbörd ni

har g i fv i t p å kär leken för o c h pl ik t t roheten

i eder t kall, den ädla sångens o c h m u s i k e n s

kons t , s o m af eder så f ramgångsr ik t utöf-

vats , o c h n i har förstått att härför l i fva

o c h intressera äfven edra e lever , s o m gärna

o c h v i l l ig t å t lyd t ede r .»

O c h så skrifver o m h e n n e f röken A n n a

K o c k u m , den vän inna , s o m sedan u n g d o ­

m e n de la t hennes h e m o c h stått h e n n e s

hjärta nä rmas t :

»Char lo t te är en k v i n n a s o m få. V i fira

i hös t fy r t ionde året af vår t samlif, o c h

i n g e n vet bättre än j ag , hur gu ld ren hen­

nes karaktär är, hur d jup — m e n m e d sa­

tir o c h h u m o r vä l i n m ä n g d , hv i lke t g ö r

l i fvet v i d hennes s ida så v ä x l a n d e o c h r ik t .»

Tora Kjellberg,

K v i n n o r n a opartiska-, log i ska o c h s t rängt

rä t t färdiga! G u d beva re o s s ! V o r e de det ,

så skulle männ i sko rna dö u t o c h vär lden

bli en ö d e öken .

Thackeray.

Lördagskväll. mifti prästgåVn allt är fejadt,

(^gC fint och pyntadt på allt vis,

blommor uti alla vaser,

farstu'n strödd med hackadt ris.

Och i köket, stort och rymligt,

kopparn glänser som en sol,

kisse ligger på sin stol,

slickar makligt sina tassar,

köksan kornsgrynsgröien passar.

Drängen masar öfver gården,

Palle han i grimman för,

båda äro duktigt lata,

ingen riktigt i humör —

nu från ån skall köras vatten,

annars träter köks-Kristin,

se'n ska' gården krattas fin —

hvad en prästgårdsdräng får streta,

det kan ingen män'ska vela.

Prostens flickor uti trädgåVn

friska blommor klippa af,

både rosor och jasminer

ämnade för mammas graf;

snart man ser dem båda skymta

uti aftonsolens sken

bort mot kyrkogårdsallén —

att sin kära graf få smycka,

det är deras största lycka.

Under hvalf af gamla lönnar

ligger den så fridfullt skön,

rundt om kantad af belliser,

lagd med torf så frisk och grön.

Snart är vattnadt, krattadt, rensadt,

borta hvarje visset strå,

friska kransar läggas på —

i den dunkelgröna dager

grafven ligger där så fager.

Vemodsfulla hemåt vandra

nu de moderlösa två,

stanna här och där vid grafvar,

lägga några blommor på;

men i ystra barnasinnet

sorgen ej kan fäste få,

knappast prästgårdsgrind' de nå,

förr'n man hör de muntra skratten,

och de leka gladt »ta' fat?en».

Öfver gården se'n de springa,

trappan tas i ett par språng,

och de båda, röda, varma,

köksdörr'n nå på samma gång;

där på bordet står i bunken

tjärnfärskt smör, så friskt och skönt,

smör som riktigt luktar grönt —

tänk så härligt det skall smaka,

bredt på nybakt rågbrödskaka!

Oossarne, som nyss till hagen

pappas hästar ridit vall,

smörgåshungriga nu komma,

doftande så ljufligt »stall»;

snart på breda farstutrappan,

sittande i tripp trapp trull,

mumsa de med munnen full,

blicka öfver fält och gärden,

nöjda, lyckliga med världen.

1898 IDUN 203

Men vid fönstret, skymdt af poppeln,

prosten i sitt arbetsrum

än en gång med andakt laser

sända'ns evangelium,

bläddrar genom sin predikan,

ändrar här och där en rad.

Men nu är han nöjd och glad,

nöjd att re'n sitt arbet sluta

och af kvällens frid få njuta.

Snart på bron i vanda hörnet

sitter han, så mild och blid,

lyss på barnens muntra pladder,

glömmer världens sorg och strid.

Nu från stapeln bredvid kyrkan

höres helgsmålsklockans ljud,

som ett himmelskt fridens bud,

som från ofvan ljödo orden:

»Frid i himlen och på jorden.»

Tant Barbro.

*

I kvinnohänder. Ett inlägg i fattigvårdsfrågan

af

V i t i s Ida?a.

I I I .

V ä g e n till d e t bät tre .

M e i de t fö regående p å p e k a d e missför-

hå l landena g i fva v i d handen , att de t

s y s t e m , s o m för nä rva rande t äml igen all

m ä n t v id fa t t igvårds u t ö f v a n d e t i l lämpas , i

m e r än ett a f seende är fördärfl igt till s ina

verkn ingar . M a n har också bör ja t inse

det ta . V å r hu fvuds t ads fa t t ighus t. ex.

l ä m n a i sitt n u v a r a n d e sk ick föga öfr igt att

önska; bek lag l ig t är endast , att h jonens ar­

betskrafter i cke a n v ä n d a s ; oa f sed t d e n

pekuniära för lus ten, v o re de t i mora l i sk t

hänseende fö rmånl igare , o m h j o n e n v o re nå­

g o n a rbe t ssky ld ighe t underkas tade . M e d för­

slag till g e n o m g r i p a n d e förändr ingar i den

s tadens fa t t igvård , s o m ntöfvas u t o m inrätt­

n ingarna , har v ida re en för det ta ä n d a m å l

tillsatt k o m m i t t é n y l i g e n f r a m k o m m i t . M y c ­

ke t är så ledes här v i d lag, o m i cke redan

vunne t , så i n o m d e n närmas te f ramt iden

att vänta . H v a d öfr iga k o m m u n e r angår ,

äga v i et t i cke r inga antal, s o m o m d a n a t

sina fa t t ighus till s. k. fa t t iggårdar eller

arbets inrät tningar , hv i lka alla baserats p å

den g r u n d p r i n c i p e n : H var je h j o n erhåller

v id in rä t tn ingen full fö rsör jn ing , m e n arbe­

tar i m å n af fö rmåga . H ä r t i l lförsäkras

å ldr ingarna en b e k y m m e r f r i le fnadsaf ton , I

under de t att g o d o r d n i n g o c h r e g e l b u n d e t

arbete ve rka uppfos t r ande på de samhäl­

lets o lycksba rn , s o m här fått en tillflykt,

eller, o m det ta i cke är mö j l ig t , å tmins tone

h ä m m a n d e på de lastens e lement , s o m hit

intränga. V i äga s lut l igen k o m m u n e r , s o m

för ätt rät tvist k u n n a u tde la de tillfälliga

unde r s töden sök t o c h erhållit frivil l iga kraf­

ter i s in t jänst . I dessa k o m m u n e r t i l läm­

pas de t s. k . E lber fe l t sys temet , för hv i lke t

de t kanske vore i sin o rdn ing att här läm­

na en kor t r edogöre l se . S taden eller landsför­

saml ingen inde las i distr ikt m e d hva r sin

dis t r ik tsföres tåndare , ensk i lda såväl manl i ­

g a s o m kv inn l iga pe r soner an tagas till s. k .

fa t t igvårdare . D e n h j ä lp sökande äger att

infinna s ig å en fa t t igvårdens cen t ra lbyrå

s a m t därs tädes r e d o g ö r a för s ina lefnads-

oms tänd ighe t e r o c h de t särski lda fall af

n ö d , för hvi lke t h jä lp sökes . D e s s a - u p p ­

gifter an tecknas , o c h hand l i ngen öfversän-

des till föres tåndaren för de t distrikt , den

fat t ige t i l lhör. D e n n e utser n u b l a n d an­

m ä l d e fa t t igvårdare en l ämp l ig pe r son , som

g e n o m b e s ö k i den nöds tä l ldes h e m s a m t

g e n o m att sätta sig i fö rb inde l se m e d hans

arbetsgifvare , husvä rd m . fl. skall u t forska,

o m d e l ä m n a d e uppgi f te rna äro m e d sanna

förhå l landet ö f v e r e n s s t ä m m a n d e . D e rön

fa t t igvårdaren g ö r an tecknas å hand l ingen ,

s o m därefter å tersändes till cen t ra lbyrån .

H v a d s o m för n ö d e n s a fh jä lpande bö r g ö ­

ras, bes lu tes af by råns föres tåndare i sam­

råd m e d fatt ig vårdaren . D e t t i l l k o m m e r

den senare att t i l lse, de t l ä m n a d t under ­

s töd till a fsedt ändamå l b e g a g n a s , s å s o m

o c k att unde r u p p r e p a d e b e s ö k hos den

nöds tä l lde efter bäs ta f ö r m å g a m e d råd o c h

d å d bis tå h o n o m .

D e t l igger i ö p p e n d a g , att på de t ta sätt

o rgan i se rad fa t t igvård har stora uts ikter att

m e d d e n rätta h jä lpen nå d e n rät ta perso­

nen . Et t g l äd j ande f a k t u m är äfven, at t

utgif tss ta ten i de städer, där sy s t eme t hit­

tills bl i fvi t t i l lämpadt , i a l lmänhet visar en

fa l lande t endens .

M e n dessa k o m m u n e r , där på ett eller

annat sätt en ändamålsen l ig o m d a n i n g af

f a t t igvårdsväsende t k o m m i t till s tånd, äro

ännu l y s a n d e undan tag . I de t s tora hela

får allt förbl i fva v i d de t g a m l a . D e t finnes

ännu så m y c k e n s löhe t o c h l ikgi l t ighet att

ö fve rv inna , så m å n g a f ö r d o m a r att besegra ,

innan m a n k a n h o p p a s på en a l lmän för­

änd r ing till de t bät t re . D e t är därför j a g

m e d d e n n a ski ldr ing i kv innornas egen tid­

n ing ve la t v ä d j a till vår t l ands kv inna . D e t

är t id, att h o n kallas att fu l lgöra sin värne­

pl ikt , att de l t aga i k a m p e n m o t sitt l ands

kanske m e s t f ruktansvärda fiender, last o c h

n ö d . K a n s k e skall hon i d o n n a k a m p veta

att lyf ta ett v a p e n , s o m hittills i cke k o m ­

mi t till sin fulla rätt, de t v a p e n , o m hvil­

ke t de t heter , att de t ö fverv inner all t ing.

K a n s k e skall så he la s t r idens karaktär för­

ändras , o c h de t näs tan h o p p l ö s a i försvare t

by tas i s e g r a n d e f r imod ighe t .

K v i n n a n s de l t agande i fa t t igvårdsarbe te t

är i et t v ik t ig t a f seende m ö j l i g g j o r d t , i de t

att svensk lag n u m e r a icke l ägge r h inder i

v ä g e n för hennes invä l j ande i fa t t igvårds-

s tyrelse . A t t emel ler t id hittills endas t några

få k v i n n o r kallats att bek l äda för t roende­

ä m b e t e n af de t ta slag, är ett bek lag l ig t

f ak tum, s o m n o g i f rämsta r u m m e t beror

på m ä n n e n s o b e n ä g e n h e t att i socia la vär f

de la sin m a k t m e d de t svagare köne t . M e n

stor sku ld i de t ta förhå l lande har ä fven

k v i n n a n själf. D e t är n ä m l i g e n förs t när

h o n m e d l e fvande intresse omfa t t a t d e n n a

sak, när h o n person l ig t o c h g rund l ig t satt

sig in i h i thö rande förhål landen, s o m de t

första vi l lkoret för att m a k t skall l äggas i

hennes hände r är uppfy ld t . M e n i cke ens

det ta är n o g . H o n mås te äfven bev i sa sin

fö rmåga . E t t tillfälle härtil l har h o n i den

frivilliga fa t t igvården . D e t g i fves , de t är

en g l äd j e at t b e t y g a det , insiktsfull t ord­

n a d o c h till s ina ve rkn inga r väls ignelsebr in-

g a n d e sådan. » F ö r e n i n g e n för vä lgörenhe tens

o r d n a n d e » i S t o c k h o l m är ett e x e m p e l ib l and

m å n g a . » Ö r e b r o fr ivil l iga f a t t i gvå rd» är ett

annat . D e n har i cke l änge vari t i verk­

samhet ; den har i nga stora s u m m o r till sitt

fö r fogande . H v a d arbetets frukt v i d k o m ­

m e r kan här emel ler t id an tecknas , att bett-

l ande af s tadens fa t t iga n u m e r a hö r till

ovan l ighe te rna . O m vår t l ands k v i n n o r m e r a

a l lmänt ville i dy l ik t kär leksarbete g i fva

prof på v a r m t hjär telag, pa rad t m e d sund t

o m d ö m e , o c h så lunda k o m m a d e g a m l a för ­

d o m a r n a angående kv inn l ig f ö r m å g a på skam,

då vo re den t id i cke långt aflägsen, då den

k o m m u n a l a o c h den frivil l iga fa t t igvården

k u n d e räcka hva randra handen , fö renande

sig till g e m e n s a m t arbete . De t har fö run ­

nats Gefle s tad att i de t ta h ä n s e e n d e g å

f rämst i ledet . D e s s e x e m p e l m a n a r till

ef terföl jd.

M e n de t är i cke n o g hä rmed . O m näm­

l igen våra fa t t igvårds inrä t tn ingar sko la blif-

v a h v a d d e b ö r a vara , så behöfvas i främ­

sta r u m m e t offervill iga, dug l iga kv inno r ,

s o m ägna sitt lif åt att bl if va dessa inrätt­

n ingars föres tåndar innor . F inske fa t t igvårds­

inspek tören S. A . Hels ing ius b e t o n a d e nyl i ­

g e n i en artikel i t idskrif ten D a g n y det

stora b e h o f v e t af l ämpl iga kv inno r i o c h för

besä t t ande af dessa m a k t p å l i g g a n d e platser .

D e t är i ngen l y s a n d e bana , denna . D e t är

en bana , där oänd l ig m ö d a o c h l i ten t ack

v ä n t a hva r o c h en, s o m be t räder d e n s a m m a .

D e t är endast , i fall d e innebära en san­

n ing , d e där o rden , att där i kv innans ar­

be te för sin f r igörelse l igger en k a m p » f o r

ret til a t vserge, de t s o m trsenger at vaer-

ges ; ret til at vsere m e d , h v o r der er tung t

o g svsert,» s o m m a n kan h o p p a s , att d e u

banan hädanef ter skall be t rädas af andra

än d e m , s o m g ö r a de t för b röds skull .

D o c k , de t finnes o c h skall alltid finnas

kv innor , s o m mås t e förbl i fva f r ä m m a n d e för

de t ta o c h allt annat aktuell t ve rkande i fat­

t igvå rdens t jänst . D e t är dessa m a k o r o c h

mödra r , hvi lkas h e m taga alla deras kraf­

ter i anspråk. O c h l ikväl ställes de t kraf

ä fven p å dessa kv innor , e m e d a n m y c k e n

m a k t l igger j u s t i deras händer . E n af

våra mera kände o c h f rams tående r iksdags­

m ä n y t t r ade en g å n g u n d e r en d iskuss ion i

sedl ighetsf rågan ungefär f ö l j a n d e : När nå­

g o n af m i n a kamra te r i r ik sdagen v isar in­

t resse för d e n n a sak, har j a g i n io fall af

t io funnit , att de t i s jä l fva verke t icke är

han, men hans hustru, s o m bär den på

sitt hjärta. D e s s a o rd innebära ett erkän­

n a n d e af de t kv innl iga inf ly tandet s å s o m

en makt , o c h själfva de t ta e rkännande är

ä g n a d t att s tärka ansvarskäns lan hos våra

kv inno r . M a k t o c h ansvar höra n ä m l i g e n

t i l l samman. I c k e a n v ä n d eller i s j ä l v i s k ­

he tens t jänst fö rb rukad m a k t k a n i cke an­

na t än m e d f ö r a ansvar .

Min läsarinna, j a g har väd ja t till d ig . Har

j a g m å n n e g jo r t de t f ö r g ä f v e s ?

*

Ett par ord till kvinnliga resenärer.

XL-rade damer! Sommarens dagar äro koni-na, och litet hvar bereder sig att snöra

kappsäcken för att under kortare eller längre tid vederkvicka sinnet med en liten resetar. Det är ined tanke därpå, som jag här vågar komma med några råd och erinringar; — de gälla icke, hvad ni skola ha med er på färden eller bekväm-ligen kan lämna hemma, endast er själfva, ert sätt och uppträdande under själfva järnvägsfär­den, och jag försvarar min djärfhet att våga vid­röra ett så delikat ämne därmed, att undfångna erfarenheter från icke så få resor allt mer och mer stadgat den öfvertygelsen hos mig, att ett litet maningsord till kvinnliga resenärer måhän­da ej är alldeles öfverflödigt.

Alltså, min fru, min fröken, då du köpt en biljett till ett tåg, märk, jag sade en, har du också rättighet till en sittplats i kupén, en och

204 I DU N 1898

ingen mer. Samma rätt ha också alla andra, äfven de, som komma senare än du, så långt det reglementerade utrymmet räcker, och några syn-, ja, till och med hörbara protester, som man verkligen kan se exempel på att den in­trädande mötes med, är det således fullkomligt onödigt att demonstrera med för att visa denna, att han är ovälkommen, — sådana opinionsytt­ringar visa ännu tydligare något om dig själf, som dit gjorde bäst i att gömma.

Ar den trefliga hörnplatsen vid fönstret ledig vid ditt inträde i kupén, eller blir den det under resans lopp, är det din fulla rätt att intaga den, — här som oftast i världen gäller det, att den, som först kommer till kvarnen o. s. v. Vill du under något uppehåll under vägen för en stund lämna din plats, markerar du, att den är upp­tagen, genom att därpå lägga en filt, resväska eller annat föremål, och du är då i din fulla rätt att vid återkomsten taga den i besittning igen. Samma rätt gäller äfven andra, det var egentligen detta, jag ville framhålla, samt att uraktlåtenhet att respektera den bevisar, att man inom rese-lifvot ännu stafvar på dess A . B. C.

Att resa ett par bekanta i sällskap är ofta angenämt, då man därigenom har tillfälle att om gemensamma intressen prata bort en del af ti­den. Tillåt mig endast påminna om, att när äfven främmande personer finnas i samma kupé, bör man gifva akt på tungan och i synnerhet akta sig för att nämna omtalade personer vid namn. Vi veta kanske icke, hvem den passagerare är, som midt emot oss eller vid vår sida icke ens kan undgå att höra hvart ord vi säga; han kän­ner icke heller oss, men direkt eller indirekt kan han stå i förbindelse med de personer, hvarom vi sorglöst prata, våra ord kunna mer eller min­dre förvrängda hinna fram till dem, och detta kan gifva anledning till en mängd obehag. I synnerhet unga flicker, men äfven en del äldre, hafva ofvan berörda vana och skatta med för­kärlek till den, när namnet har klang eller åt­följes af titel. Den genomskinliga afsikten att imponera på omgifningen genom de fina bekant­skaperna uppnås dock beklagligen sällan där­med; en person, som något lefvat med i världen och som det kunde vara tacksamt att imponera på, kan i allmänhet ganska lätt sluta sig till de­ras sfer att umgås och samhällsställning, med hvilka han kommer äfven i ganska flyktig berö­ring, och det händer, att enda resultatet af för­söket att med andras granna fjädrar lysa upp den egna enkla skruden blir, att man väcker ett ganska välförtjänt löje.

Men framför allt, och härmed vill jag sluta mina korta erinringar, var försiktig och tag dig tillvara i de samtal, till hvilka du genom samva­ron under järnvägs- eller ångbåtsresan lockas att inlåta dig med helt och hållet okända personer. Icke så, att jag anser, att man ej med sådana bör föra konversation, jo , och detta är just rätta ordet därför, man må gärna konversera, det kan skänka både nytta och nöje, då håller man sig på neutral mark och kan utbyta åsikter om tusen olika ting, men må man taga sig tillvara att föra in samtalet på personligt område, hvarken den enas, den andras eller, något som blott är allt för vanligt, rörande någon, som man har ge­mensamt bekant. Den vanliga gången af, hur ett sådant samtal uppstår, faller sig ofta helt natur­lig, man reser t. ex. till den stad, till hvilken moitién i järnvägskupén återvänder, det faller af sig själft att omtala, hvem man skall besöka där och fråga, om familjen eller personen är be­kant. Ar det till en mindre stad man far, och i Sverige är det väl knappt mer än Stockholm, som ej kan räknas som sådan, är den det vanligen, och som naturlig följd blir den föremål för det samtal, som följer, och mer eller mindre oförbe­hållsamt yttra vi oss om vår väns eller bekanta familjs förtjänster, fel eller förhållanden, utan att vi hafva en aning om, hur pass väl grundad an­ledning vår åhörare har att kalla sig vår väns vän eller bekanta, eller hvad bruk han kan göra af, eller i hvilket skick de kunna uppstå igen, våra onödiga förtroenden.

Härmed har jag, kanske något ensidigt, berört vådorna af att under det umgänge, hvari rese­nären kommer till främmande personer, ej taga nödig hänsyn därtill i sitt sätt och uppförande, men då jag vändt mig till kvinnliga resenärer, har jag särskildt haft i sikte att påminna om, hvad de, af ålder erkändt hafva lättare än männen att glömma, det är, att tungan är en klen lem, som kommer mycken förargelse åstad. — Den kan dock, rätt brukad, sprida mycken glädje. Spar den ej, när ett vänligt och höfligt svar och tilltal äro på sin plats, spar den ej, hvarken bland vänner eller främlingar, och du vinner åt dig ett

godt rykte, och i det speciella fall, hvarom vi nu talat, som en god och angenäm resenär.

H.

*

b o r t s k y m d a s t j ä r n o r . Skizz för Idun af F r u S i s s i .

l a g va r s ju t ton år. Li fvet h a d e ö p p n a t

för m i g första s idan i sin vackra , fre­

s tande b i lde rbok . Lä ra r inneexamen va r de t

må l j a g nä rmas t a rbe tade att nå, o c h unde r

f r is tunderna fick j a g göra en liten titt-in

i bal- o c h konse r t sa longen . O m h u l d a d af

g o d a föräldrar , ä ldsta syster i ett lyck l ig t

h e m , ansåg j a g m i g hafva i n g e n att af-

undas .

D e t v a r i ok tober . Ga t lyk to rna vo ro

tända , t y m å n s k e n e t var så svagt , att m a n

ej v i d dess sken k u n d e afvärja va t tenpus­

sarna, s o m m a r k e n ännu ej sugi t u p p efter

regnet . H e m s k a , t rasiga m o l n j a g a d e pil-

snab t hva rann förbi m å n e n på fästet, lik­

s o m v o r e de r ädda att l änge utsättas för

l juset .

Matemat ik lek t ionen var s lutad o c h j a g

å te rvände från skolan , där j a g m e d en kam­

rat t o g p r iva t t immar för den u n g e , an sedde

dok to r Kv i s t . M e d a n vi r eng jo rde svar ta taf-

lan, h a d e han så l å n g s a m t k n ä p p t sina hand­

skar i t a m b u r e n , att vi h n n n o bl i fva k l ä d d a

också , o c h sedan fö l jdes v i åt. V i h a d e

g jo r t de t m å n g e n af ton förr, o c h att v i

flickor s k y n d a d e oss att bl i fva färdiga l ika

m y c k e t , s o m vår lärare f ö r d r ö j d e sig, är

hel t säkert.

I n g e n d e r a af oss flickor fäste oss s t rax

v i d d e n m u l n a h imlen , m e n d o k t o r K v i s t

var a s t ronom o c h b e k l a g a d e sig ö fver d e

b o r t s k y m d a st järnorna, hans vänner . H a n

b rukade annars under p r o m e n a d e r n a g ö r a

oss b ekan ta m e d n å g o n s t jä rngrupp, o c h

m e d intresse, kanske l ika m y c k e t för läraren

s o m för ämne t , fö l jde v i all t id hans för­

klar ingar . I kväl l rö rde sig vår t samta l

kr ing närmare l i ggande t ing. V i passerade

vår u n g e dok to r s por t , m e n u tan att låtsa

o m den fortsat te han färden m e d oss o c h

vek af m e d m i g v i d de t ga thörn , där min

v ä g sk i lde s ig ifrån m i n kamra t s .

V ä l , att i n g e n elektrisk l a m p a s tod i

hörne t , t y j a g r o d n a d e af ö fver raskning o c h

m å h ä n d a af f rö jd . Hvar fö r fö l jde h a n m e d

m i g ? Hva r fö r g i c k h a n ej m e d den vack ra

Kar in , s o m var så b e u n d r a d a£ a l l a?

» F ö r att få en ersät tn ing för d e s k y m d a

st järnorna, vi l l j a g i af ton föl ja f röken h e m . »

P l u m s , där t r a m p a d e j a g m i d t i en vat ten­

puss , hjärtat bu l t ade och h a n d e n g rep hårdt

o m a lgebran . S o m i en d r ö m k o m j a g h e m ,

o c h hela kvä l len var j a g g lad o c h u p p s l u p p e n

i syskonkre t sen .

A r b e t e t för m o r g o n d a g e n g i c k t rög t , t y

hans vackra o rd l j ö d o s tänd ig t i m i n a ö ron .

Hva r fö r h a d e h a n sagt s å ? Hvar fö r såg

han på m i g så g lad t , då v i ski ldes o c h hån

s a d e : » D e n 2 7 n o v e m b e r är de t stjärnfall,

f röken Hi lde , o c h då skola v i g å ut för att

t i l l sammans ö n s k a oss någo t . Hva r j e v i d

ett stjärnfall u t ta lad önskan går j u enl igt

g a m m a l sägen i uppfyl le lse , inte s a n t ? Å t ­

m i n s t o n e vill j a g så gä rna t ro, att m i n a

t indrande vänne r där b o r t o m m o l n e n skola

b r inga m i g l y c k a . D r ö m i natt , o m h v a d

ni vi l l ö n s k a ede r !»

En strålande b l i ck o c h ett kanske för

va rmt , för oö fve r l agd t hands l ag fick han s o m

af sked .

D å m a m m a på kvä l len s läckt l a m p a n i

vår j ung f rubu r o c h önska t oss g o d natt ,

låg j a g ännu l änge v a k e n o c h tänkte . D e t

blef t råkigt att l i gga m e d den o g e n o m s k i n ­

l iga ru l lgard inen n e d d r a g e n för fönstre t . Sak­

ta s teg j a g ur s ängen o c h rul lade u p p gar­

d inen . H i m l e n h a d e klarnat o c h p å d jup­

blå g r u n d strålade oräknel iga g l i m m a n d e stjär­

nor . Större, vackrare än d e andra, g läns te

e m o t m i g V e n u s , af tonst järnan, m i n u n g a

dok to r s älskl ingsst järna. D e s s b låhvi ta strå­

lar s i lade in g e n o m mi t t fönster . D e b rag te

viss t en ö n s k a n o m g o d nat t från h o n o m ,

s o m nu hel t b e m ä k t i g a t s ig m i n a tankar .

» D r ö m i natt , o m h v a d ni skall önska

eder , f röken H i l d e ! »

Ja, de t vi l le j a g göra , o c h has t ig t undan­

s tökande m i n a f tonbön , g l e d j a g m e d g l a d a

tankar in i d r ö m m a r n a s vär ld .

K l o c k a n o väck te s j a g af väckarure ts

o m i l d a , k l i r rande l jud . U p p t a g e n af andra

tankar , h a d e j a g ställt visaren p å orät t t im­

m e . Has t ig t v r e d j a g o m skrufven i uret

o c h så k o m t a n k e n : h v a d h a d e j a g d r ö m t ?

M i n n e t däraf v a k n a d e förs t o red ig t , m e n

s m å n i n g o m tyd l iga re . J ag h a d e sett m i g

s o m en g a m m a l mamsel l , lärarinna b land

os tyr iga flickor, m e d kor tk l ippt hår o c h glas­

ö g o n m e d bågar för näsan . E n käns la af

e n s a m h e t o c h mi s snö j e h a d e b e m ä k t i g a t s ig

mig , o c h j a g kände en obe tv ing l i g längtan

efter någo t bättre, någo t , s o m j a g ej kunde

nå. J ag h a d e h o p p a t s att få d r ö m m a o m

stjärnor, o m h o n o m , o m g lada , d jär fva önsk­

n ingar , s o m blifvi t uppfy l lda . I stället h a d e

j a g d r ö m t o m , att j a g nåt t de t m å l j a g

m e d m i n e x a m e n åsyftat , o c h s o m hittills

t i l l talat m i g ofant l igt .

D u lä t t rörda lilla flickhjärta! D e t var

et t anna t mål , s o m n u häg rade s o m fram­

t idsperspek t iv ! D e t va r j u allt endas t fan­

tasier, s o m d e n u n g e dok to rns oförs ik t iga

ord v ä c k t till lif, — d u m m a , barns l iga tan­

kar, s o m j a g mås t e so fva bor t , o c h u t an

att d r ö m m a sof j a g lung t till m o r g o n e n .

Härefter l o c k a d e m i g matemat ik lek t io ­

nerna m e s t af alla, o c h p r o m e n a d e r n a efter

d e m b lef vo allt längre . D o k t o r K v i s t g j o r d e

vis i t i mi t t h e m o c h blef snart en dag l ig

gäs t där . M a n b r y d d e m i g alltid för h o n o m ,

m e n t vä r t emot m i n f ö r m o d a n v a r n a d e för­

äldrarna m i g ofta för at t fästa m i g v i d

h o n o m . »Läs du b lo t t flitigt, H i lde , o c h

va r g l a d öfver att d u fåt t en skickl ig lärare,

m e n låt h o n o m icke b l i fva för d i g n å g o t

mer , ä n n u å tmins tone , då d u är så u n g . »

A l l t oftare h ö r d e j a g m a m m a sucka , allt

senare såg j a g p a p p a sitta u p p e v id sitt

a rbe tsbord , o c h håret v i d hans t inn ingar

g rånade märkbar t .

J ag g r u b b l a d e m y c k e t ö fver allt det ta ,

o c h föräldrarnas s tora neds l agenhe t g r u m ­

lade litet den g läd je , m e d hv i lken j a g emot ­

såg 2 7 : d e n o v e m b e r s anna lkande . Allt oftare

inbi l lade j a g m i g , att h imlen d å skulle vara

m u l e n o c h d o k t o r K v i s t s v i s sa t ro på, att

d e n d a g e n skul le b r inga lycka , vi l le ej m e r

smi t ta m i g . Et t k ä n d e j a g m e d v isshe t ,

n ä m l i g e n att denna d a g skulle bära m e d

sig n å g o t ovan l ig t , så m y c k e t h a d e vå ra

tankar lekt v id den . M e n h v a d , d e t v iss te

vi e j ; de t v iss te väl e j ens s t järnorna, v i d

hv i lka vi v id skep l ig t fäst ett h o p p .

M i n inner l igas te önskan var att få b l i fva

hans , s o m lärt m i g älska dessa b l i nkande

st järnor, o c h j a g v iss te att h a n s önskan

m ö t t e min . K a n s k e skulle de t af g ö r a n d e

o rde t falla p å m ä r k e d a g e n , t y så m y c k e t

t y c k t e j a g var visst , att de t ej m e r k u n d e

1898 IDUN 205

utobl i fva . »E t t o rd för m y c k e t är i b l and

för lif vets l u g n ett o rd för l i te t .»

A l l t t y n g r e b le fvo föräldrarnas s inness täm­

n ing , o c h allt h e m s k a r e b le fvo m i n a aningar

o m en anna lkande o lycka . E n tid h a d e j a g

trott, at t j a g var i t o rsaken till deras sorg ,

d å d e märk t att deras inf ly tande e j k u n d e

mota rbe ta m i n bö je l se , m e n s m å n i n g o m

leddes m i n a tankar till andra m ö j l i g a or­

saker.

G e n o m u p p s n a p p a d e o r d o c h hän tydn inga r

v iss te j a g , att m i n far mi s s lycka t s i s ina

spekula t ioner i b y g g n a d s f ö r e t a g , att han

d rabba t s af s tora förluster , hv i lka g j o r d e

h o n o m b e k y m m e r .

E n v e c k a före s t järnfal lsdagen satt j a g

u tan föräldrarnas ve t skap i m i n fars y t t re

rum, o c h dör ren till a rbe t s rummet , där för­

ä ldrarna samta lade , s t od ö p p e n . » D e n 26

n o v e m b e r , » hö rde j a g p a p p a säga, »ä r mån­

d a g o c h då har rät ten ett s amman t r äde .

O m vi h inna få allt i o rdn ing , har j a g

d å tänkt i n l ämna m i n cess ionsansökan , t y

v i k u n n a ej m e r hålla oss u p p e efter dessa

förluster . T i s d a g e n d e n 2 7 : d e ingår no t i s

d ä r o m i t idningarna, o c h d å ve ta b å d e vän ­

ner o c h o v ä n n e r o m vår o l y c k a . »

H v a d m a m m a svarade , v e t j a g e j . M e d

et t skri, s o m ofrivi l l igt bröt f ram, rusade

j a g bo r t o c h in i gen i mi t t ege t rum. Jag

hö rde m a m m a s k y n d a efter m i g , h ö r d e henne

upprö rd vi l ja bl ifva ins läppt , m e n j a g ö p p ­

n a d e ej r igeln för dör ren . J ag va r s o m

ifrån m i n a s innen. B l o d e t s j öd i m i n a ådror

s o m aldr ig förr, de t b r ä n d e v i d t inn ingarna

o c h g j o r d e o n d t i hjärtat . De t t a skulle så­

ledes h ä n d a ! D e t var detta , s o m st järnorna

skänkte m i g s o m uppfyl le lse af m i n a önsk­

n inga r ! H a n skulle natur l igtvis ej vi l ja k o m ­

m a i be rö r ing m e d m i g efter det ta , han

skul le kanske ej m e r vi l ja minnas , al t h a n

kän t m i g !

A c k , hvar för skulle de t ta hända j u s t p å

d e n n a d a g ? Hva r fö r h a d e j a g ej l y d t för­

äldrarnas råd o c h undv ik i t e l d e n ? N u för­

s tod j a g deras farhågor . D e h a d e ve la t

spara m i g sorgen att bli ö fverg i fven efter

m i n faders ruin.

N o g ta lade hjärtat o c k s å till hans fö rmån .

V a r han verk l igen så ädel j a g förestäl l t

mig , k u n d e j u allt de t ta ej inverka p å vår t

förhål lande. Bl ickarna , d e för täckta o rden ,

d e hälf t u t ta lade önskn inga rna v i s ä v i s

2 7 : d e n o v e m b e r — d e h a d e d o c k e j kunna t

l j uga ! K a n s k e k o m m e h a n d o c k stjärn­

fa l l sdagen, o m h imlen vo re klar. — M e n

så k o m m o tviflen igen , och mel lan tv i fvel

o c h h o p p lefde j a g de tunga , dys t ra dagarna ,

d e t y n g s t a i mi t t lif.

Så k o m d å d e n 2 7 : d e n o v e m b e r , så g r y d d e

d e n ef ter längtade dagen , d e n dagen , s o m

var i t o m s p u n n e n af h o p p e t s l jusas te t rådar.

M e n d e n g r y d d e mulen , h imlen grä t unde r

s tör t regn. Grät den kanske öfver m i n o l y c k a ?

H a d e väl s t järnorna af ba rmhär t ighe t dragi t

s ig u n d a n för att g ö r a miss räkn ingen lättare

för m i g ?

D o k t o r K v i s t k o m ej den d a g e n — k o m

sedan aldrig mer . O c h ändå v i d l å d d e ingen

vanära m i n fars n a m n . A l l t h a d e h a n är­

l ig t afstått, o c h de t lilla af fordr ingarna ,

s o m ej b le f be täckt , be ta lade en släkt ing,

s o m s m å n i n g o m k u n d e få sitt igen . M i n

u n g e d o k t o r skref hel t kor t o c h vän l ig t , att

han o f ö r m o d a d t erhållit ett s t i pend ium för

en 6 m å n a d e r s utr ikesresa, o c h unde r denna

t id sökte o c h v a n n han t ranspor t till huf-

v u d s t a d e n .

I b o r t s k y m d a s t jä rnor ! V i d eder t t ind­

r ande sken f ö d d e s kär leken i s ju t tonår ig t

h jär ta! K o r t b lef d e n fröjd I skänk ten!

M e d eder s k y m d e s o c k m i n a vackras te luft­

s lot t !

*

Jag är g a m m a l nu, o c h håret har lånat

en s i l fverglans af s t järnorna dä ruppe på

fästet.

Efter afs lu tade s tudier , u tan att j a g h a n n

bl i fva en g a m m a l m a m s e l l m e d grå lockar o c h

o c h g l a s ö g o n m e d båga r p å näsan, blef j a g gif t

o c h är nu en lyck l ig m o d e r åt flere fu l lvuxna

barn . Sagan o m de s k y m d a s t järnorna har

j a g förtälj t d e m , o c h m i n ä ldste son s tuderar

s o m v e t e n s k a p s m a n deras b a n o r . Skämt­

s a m t har han n y s s omta la t , hu ru h a n un­

der de t senaste , r ikl iga stjärnfallet räknat

ä n d a till 6 0 0 stjärnfall på 5 minuter , då

han p å professor K v i s t s enski lda observa-

to r ium bi t rädt h o n o m v i d observa t ionerna .

O c h ingen e n d a ö n s k a n h a d e h a n ens tänkt

på att ut ta la!

» L y c k l i g a n u t i d s u n g d o m , » h a d e professor

K v i s t efteråt sagt h o n o m , » s o m ej hyse r nå­

g o n v idskep l ig t ro p å öde t s ingr ipande i eder t

l if! T u n g a , r egnd ig ra skyar hafva en g å n g ,

den 2 7 n o v e m b e r , för alltid s k y m t m i n l yckas

s t jä rna!»

*

(3r s k u g g o r n a s v ä r l d . Några minnesblad för Idun

af Vilhelm Bäckman.

V I .

Atelier-studier.

/ J m v i förflytta oss till en målare-atel ier

i S t o c k h o l m v i d bör jan af 1850- ta le t , så

finna v i där en s ö n d a g s f ö r m i d d a g samlade

några u n g a m ä n m e d kons tnär l iga o c h litte­

rära intressen, i nbeg r ipna i lifligt samtal .

Ate l i e rn är b e l ä g e n 1 tr. u p p i et t hus v i d

— j a g tror t raf ikleden i våra dagar heter

Kungs t r ädgå rdsga t an . D e n n a ga ta h a d e ett

v i ss t aristokratiskt anseende , t y v i d den­

s a m m a h a d e åtskil l igt h ö g f ö r n ä m t fo lk sla­

g i t s ig ner . B l a n d andra k u n d e m a n ofta

få se d e n b l i n d e m e c e n a t e n exce l l ensen

Gus ta f Tro l le B o n d e s res l iga gesta l t m e d

de t hv i t a hu fvude t , l e d s a g a d af en kam­

mart jänare , ställa s ina s teg uppif rån ga tan

ner till väs t ra al léen i » t o r g e t » .

I atel ieren, s o m u tg jo rdes af ett tämli­

g e n stort o c h h ö g t r um, b o d d e eller, h v a d

j a g m e d v i sshe t ve t , m å l a d e Marcus Larson

o c h Mils Andersson.

V ä g g a r n a i de t s tora r u m m e t v o r o näs tan

hel t o c h hål let u p p t a g n a af fu l lbordade o c h

o fu l lbordade oljefärgstaflor m e d o c h utan

ramar , eskisser, s tudier , mode l l e r o c h kuri­

osa . Larsons v ä l d i g a dukar i n t o g o största

v ä g g y t o r n a o c h i m p o n e r a d e g e n o m sina

sökta effekter. A n d e r s s o n s fint utarbeta­

de genre- o c h l andskapss tycken v o r o j ä m ­

förelsevis små . Larsons g r u n d t e c k n i n g a r

i ko l v o r o ofta u t s lungade m e d rå jät te­

kraft ; m e d en k la tsch af sin pense l k u n d e

han sme ta p å d u k e n en t j o c k hv i t färg-

k luns , s o m p å afs tånd g j o r d e i l lusorisk

verkan , hans kolor i t va r f l a m m a n d e . A n ­

derssons rjensel h a d e farit sakta o c h väl

fram, hans färger v o r o d ä m p a d e , skuggo r

o c h dagrar b i l d a d e i cke så skarpa motsa t -

satser, att ö g a t l ed däraf. När Lar son k o m

åskådaren att rysa v i d sin Brinnande ångbåt

(i flere r ep roduk t ioner ) , sitt Skeppsbrott i Bo-

husländska skärgården, sitt Landskap med vat­

tenfall i v i lda katarakter, eller att småt t

d r a g a p å m u n n e n v i d en m a r i n m å l n i n g m e d

s to rmig h i m m e l , u p p r ö r d t haf, sken från

ett fyr torn m i d t i b ränningar , m å n s k e n

mel lan skyar o c h e ld s t r immor från en p å

en molnf r i f läck h ö g t ö fver hor i son ten fram­

i lande k o m e t , k u n d e b l i cken i st i l lhet hv i l a

v i d A n d e r s s o n s Kärrmosse i Östergötland med

vallhjon, Fågelfängaren på Norrbro, Oxdrift

från Småland m . fl. — La r son va r i n g e n

figurmålare, utan, när de t b e h ö f d e s m a n s k a p

i hans båtar eller fo lk i hans l andskap , an­

l i tade han Ki l i an Zo l l s m e d v e r k a n — A n ­

dersson r e d d e s ig själf.

M ö b l e m a n g e t i a tel iern v a r enkel t . A f

stolar funnos j u s t så m å n g a , s o m v i fö r till­

fället b e h ö f d e . T v å stafflin t o g o i c k e l i tet

u t r y m m e . V i d de t ena satt La r son i skjor t :

ä rmarna m e d en i b l i n d r a m s p ä n d större

spack l ad o l j e d u k f ramför sig, m e d pale t t

o c h pense l i hand . I n o m d e t v å t immar ,

v i t i l lbragte i ateliern, må lade han hviss lan-

de eller s m å g n o l a n d e he la luftpart iet till en

mar in . » Jus t hä r ,» utbras t h a n g läd t ig t ,

d å arbetet fortskridi t ett g o d t s t y c k e , i de t

han m e d penselskaf te t p e k a d e p å en p u n k t

af duken , » j u s t här skall s a m m a n s t ö t n i n g e n

ske. De t ena far tyget , en ör logsfregat t ,

r änner m i d s k e p p s in p å en kofferdibark,

s o m natur l ig tv is k o m m e r att g å till bo t t en .

M a n får se fö r tv inade räddn ings fö r sök , ma­

ster o c h tack l ing , s o m g å ö fve rbord , drunk­

n a n d e ; de t skall b l i et t k o l o r u m , hvart i l l

m a n aldr ig skåda t m a k e n , eller h v a d tror

n i ? » — V i t r o d d e n o g att de t skulle bli

hår resande . A n d e r s s o n små log .

La r son — f. d. sade lmakaregesä l l en —

h a d e bör ja t få m å n g a bes tä l ln ingar o c h

skö rdade g u l d p å sitt n y a arbetsfält . De t t a

fö ran ledde m i n n e s t e c k n a r e n att v id tillfället

skrifva o c h t i l lägna h o n o m en improv i sa t i on

af fö l jande i nnehå l l :

När jag i fantasiens slup

Gjort mången stormig segling öfver diktens djup Oeh sist med nödflagg funnit hamn i evigheten, Då har ditt konstnärsrykte nått sin höjd; Som millionär du sitter helt förnöjd Och drager växlar på odödligheten. —

» S å skall de t l å ta !» u t ropade Lar son .

» J a g måla r et t va t ten , s o m själ fve M e l b y e

a fundas m i g och s o m i n g e n kan g ö r a efter.

D e t skall i E n g l a n d betalas m e d h ö g a r af

g u l d . J ag reser dit, o c h ni skall få se att

j a g k o m m e r i gen s o m mi l l ionär .»

S tackars L . ! D e t b lef honom g i fve t att

gö ra d e n s to rmiga seg l ingen . Förs t för­

liste han, då hans m e d så s tora kos tnader

i V i m m e r b y t r a k t e n u p p f ö r d a vil la , a f sedd

att b l i en underv i sn ingsans ta l t för u n g a

l andskapsmåla re , år 1 8 6 0 b le f l ågornas rof.

S a m m a år b e g a f h a n s ig till He l s ingfo r s

o c h Pe te r sburg för att söka t aga igen för­

lusten, o c h l y c k a n l o g åter ett par år e m o t

h o n o m ; m e n när han m e d fö rb igående af

sitt f ädernes land år 1 8 6 2 beg i fv i t s ig till

vär ldsu ts tä l ln ingen i L o n d o n , k o m ofärden

i he la sin v i d d . H a n s ryk te s jönk , o c h

snart n e d g i c k för all t id hans sol . » S j u k l i g

till k r o p p o c h s jä l» — skrifver H e r m a n

H o f b e r g — » o c h i s aknad af t i l lgångar ,

s o m hans slöseri o c h lä t ts inne a ldr ig lärt

h o n o m att t aga vara på , afled han i Lon­

d o n Ci ty den 25 januar i 1 8 6 4 . » —

Ti l l fä l l ighetspoeten var alltså i cke n å g o n

siare.

F ö l j a n d e året s lutade A n d e r s s o n sin lef-

nad , efter att ha fva avance ra t till ordinar ie

professor v i d Fr ia kons te rnas a k a d e m i .

206 IDUN 1898

M arc us Lar son framstår för m i n n e t s o m

h ö g v ä x t o c h n å g o t mager , m e n senfull o c h

kraft ig m e d näs tan svart hår, klara m ö r k ­

blå ö g o n , l indr igt k rökt näsa o c h l jus h y .

Öfver ans ik te t spred s ig v i d mins t a anled­

n i n g et t vän l ig t l e ende . H a n s konversa t ion

var m e r a hand tverkarens än kons tnärens .

Nils A n d e r s s o n åter va r af m e d e l l ä n g d o c h

s v a g k r o p p s b y g g n a d m e d m ö r k t hår o c h

skägg , tankfull , t rohjär tad b l ick . H a n va r

tys t lå ten o c h anspråkslös i allt sitt v ä s e n d e ,

syntes i cke ha fva stark hälsa, b le f ej hel ler

g a m m a l .

D e n t redje b l a n d artisterna var Carl Eneas

Sjöstrand. Son till en fat t ig h is tor iemålare ,

hvars taflor m a n ofta k u n d e få se fram­

stä l lande fami l j eg rupper i v a k t m ä s t a r e h e m

eller b l a n d g a m m a l t skräp i k läds tånden ,

h a d e han upparbe ta t s ig till en l o f v a n d e

kons tnär i n o m ett fack , s o m b å d e är svår t

o c h hård t o c h s o m l e f v e b r ö d y t te rs t mager t ,

tills m a n v u n n i t n a m n o c h hunn i t mäster­

skap . M e n hur m å n g a h inna d i t ? . . . Carl

S jös t r and var b i l dhugga re . — He la hans

appar i t ion mås te v ä c k a u p p m ä r k s a m h e t , o m

den o c k s å i cke dä rpå va r an lagd . Gestal­

ten var smär t o c h t äml igen l å n g : den hög -

bu rna hjässan täck tes m e d en m j u k , grå,

t i l lbucklad flithatt, n å g o t spo tsk t s i t tande p å

sned öfver de t u p p k a m m a d e l jusa håret .

Ö g o n e n v o r o b lå o c h ej u tan skärpa, an­

siktet var skägg lös t o c h dess färg sådan

s o m hos d e m , hv i lka mås t e underkas ta sig

försakelser . En b run c i rke lkappa m e d slän­

g a n d e tofsar bars ä la n å g o n v i d en lands­

or ts t rupp anstäl ld skådespelare , där han

skall föreställa en d o n Juan p å v ä g till ett

r endez -vous . Ä f v e n i sitt tal var S. n å g o t

teatralisk, b e g a g n a n d e i cke sällan h ö g s t ä m d a

fraser. Sådan va r han i » V i l h e l m Meis ters

L e h r j a h r e » . S o m Ka leva la s förkroppsl igare

i m a r m o r to rde han hafva förändrat sig

m y c k e t . N u är ä fven han d ö d , m e n hans

m i n n e lefver s å som den där i F in land , hvi l-

ke t blef hans andra fädernes land , i n h u g g i t

sitt n a m n i od l i ngens häfder .

S jös t rand sköt sin stol till ett b o rd , fick

t ag i ett pappersark o c h en b lye r t spenna

s a m t b e g y n t e rita. T e c k n i n g e n var snart

färdig . M a n såg ett vu lkan i sk t berg , från

hvars käg la u p p s t e g rök. I k ra teröppnin­

g e n syn tes et t par nakna , m o t h i m m e l e n

r ik tade b e n m e d sanda l sbek lädda föt ter .

Under lästes Empedokles störtande sig i Et-

nas krater.

» D u B . , » sade S jös t rand , »skal l n u i j a m -

bisk vers skildra d e n n a ka tas t rof .»

D e n t i l l talade viss te i n g e n t i n g anna t o m

E m p e d o k l e s , än att han var i t en grek isk

filosof, s o m först upps tä l lde h y p o t e s e n o m

de s. k . fyra e lemente rna o c h försökt s ig

p å en slags förklar ing af vär ldsskape lsen .

Hvar i f rån S. fått den t ragiska his tor ien o m

E m p e d o k l e s slut har fö rgäfves efterforskats .

B. nedskre f emel le r t id f ö l j a n d e :

Ur vattnet uppsteg jorden och blef ö, Eld kom från Zeus, gaf varelserna lif, Luft är det fjärde tingens element. Jag trött mig grubblat; labyrintiskt ter Sig världens byggnad. Nu jag mig beger Till jordens inre för att se, om där Förklaring finns till skapelsens mystér. —

I d e n n a krets af u n g a kons tnärer var

Carl Svante Hallbeck en s y m p a t i s k person­

l ighet . H a n h a d e v i d 19 års å lder öfver-

g i fv i t de t sme t iga l i fve t i en h ö k a r b o d för

att v a n d r a m o t ett må l , dit a n d e n m a n a d e .

D e t be r eddes h o n o m m ö j l i g h e t att v i d K ö ­

p e n h a m n s k o n s t a k a d e m i unde r 5 år i dka

studier. H a n h a d e vä l a n v ä n d t d e n n a t id

o c h u tb i lda t s ig till säker t e c k n a r e ; han

är o c k s å den första svenska artist, s o m hel t

ägna t s ig åt att p r y d a bok- o c h t idn ings­

pressen m e d i l lustrat ioner. Hit t i l ls h a d e

ritstiftet alltför m y c k e t unde ro rdna t s pen­

seln. Ti l l målare vi l le art istfröen uppspi ra ,

i cke till ritare rr de t va r för s impel t .

Perspekt iv lä ran ansågs t råkig o c h fö rsum­

m a d e s . — S ö k a n d e en för sin kons t m e r a in

b r i n g a n d e ve rksamhe t öfverf ly t tade H . sedan

till A m e r i k a o c h bosa t te s ig i N e w y o r k . H a n

va r af m e d e l l ä n g d m e d t indrande b runa

ö g o n o c h en A b s a l o n s hårväxt . Varmhjä r ­

t ad o c h liflig, en tus iasmerades han lätt af

de t s o m h ö j d e sig ö fver hvardags l i fve t s prosa .

V i d i f rågavarande tillfälle s tod h a n än o c h

l eende b e u n d r a d e , huru La r son g i c k p å i

skjor tärmarna, än r y c k t e han till s ig ur de t

lilla bokfö r råde t B e p p o — S o m m e l i u s ' »Va l l ­

m o k n o p p a r » och uppläs te n å g o n rafflande

strof. S jös t rands E m p e d o k l e s annek te rade

han genas t , d o c k m e d v e d e r b ö r a n d e s till-

låtelse.

(Forts.)

$

"fålens dikter." Kåser i för Idun

af Pen.

Hur väl m i n n s j a g ej m i n a förs ta o j ä m n a

— j a g h a d e så när sagt kantiga —

s tyng! O c h hur mås t e j a g n u småle , när

j a g tänker p å d e n o t ro l iga m ö d a de t ko ­

s tade m i g att fålla till e x e m p e l ett kvarters-

långt t y g s t y c k e . A h , de t var j u en hel våg­

l ängd , s o m mås t e indelas i t u m för a t t kän­

nas m i n d r e p å k o s t a n d e ! Bara d e t at t be­

hål la fingerborgen på va r grufl igt svårt , o c h

j a g vill n u i cke tala o m , hur rentaf m ö d o ­

s a m t de t va r att dra u p p nålen, u tan att

p å s a m m a g å n g d raga ur t råden. D e t vi l le

m y c k e t t å l a m o d , t id o c h ihärd ighet , j a , of ta

n o g tårar till för att s edan k u n n a själf

» t rä i » nålen. Van l ig tv i s skul le också all­

t id d e n n a ma lheu r hända , när m a n h a d e

s o m allra m e s t b r å d t o m för att få slut p å

sitt dag l iga p e n s u m , o c h de t sved i ö g o n e n

vid at t höra b röde rna r edan i full l ek u te

på gå rden . D e n sista t u m m e n s y d d e s då

ofta m e d s. k . » g a l o p p s t y n g » , hvi lke t åter

h a d e till fö l jd , at t en s t räng tant eller

m a m m a till straff å d ö m d e uppsprä t tn ing

o c h o m s y n i n g !

Jag kan se m e r än ett l i tet f l ickebarn,

m e d ans ik te t d j u p t n e d b ö j d t ö fver arbetet ,

hv i lke t g e m e n l i g e n hålles m e d ett k ramp­

akt ig t g r e p p af d e n väns t ra h a n d e n , m e d a n

den h ö g r a m e d oänd l ig svår ighe t o c h lång­

samhe t för d e n knar rande nålen g e n o m ty­

ge t för att sedan m e d största förs ik t ighet

d raga u p p den , hels t m e d t råden inuti d en

hård t knu tna lilla h a n d e n — allt unde r

d jupas te allvar, med r y n k a d p a n n a o c h m u n ­

n e n » i t ru t» . D e t är m y c k e t l ång t eme l l an

de t ta förs ta s t ad ium o c h den t idpunkt , d å

s a m m a h a n d m e d säkra taktfasta rörelser

skall föra nå len i f l ygande t e m p o , m e d

d e n n a lätthet, s o m icke låter ana, att de t

n å g o n s i n funni ts några svår igheter att öf-

verv inna .

V i alla s o m k u n n a sy minnas n o g litet

hvar , hur svår d e n n a bör jan var o s s , o c h

l ikväl skulle vi n u för intet pris v i l ja und­

vara vår fä rd ighe t däri. D e t är emel ler t id

först , när fä rd ighe ten bl i fvi t så h ö g t u p p -

dr i fven, att de t svåra ser u t s o m den lät­

taste sak i vä r lden , s o m d e n bl ir kons t .

T y äfven att s y är en kons t , i c k e m i n d r e

än skr i fkonsten. M a n k a n tala o m en »drif-

v e n s t i l» , ä fven h v a d sättet att l ägga s tyng-

en beträffar, o c h o m m a n vi l le g ö r a de t

till fö remål för s tud ium, skulle m a n af sät­

tet att s y — l i k s o m gra fo loge rna af hand­

stilen — k u n n a gissa s ig till åtski l l iga ka­

raktärsdrag !

D e t påstås emel ler t id , att kons t en att sy

n u håller p å att d ö ut, å tmins tone b l a n d

» d e öfre t i o tu sen» . D e t är na tur l ig tv is här

icke tal o m d e o ta l iga broder i - o c h fantasi­

arbeten, där tapisser inålen ännu k a n k o m m a

till heders . N e j , de t är j u b lo t t en afart

af den äkta, o för fa l skade , n u snart ant ika

l inne- o c h k l ä d s ö m n a d e n , hvi lken förr be-

drefs m e d så m y c k e n i d o g h e t af v i l l iga

kv innohände r .

N u m e r a syss la väl de s sa m e s t m e d pen­

sel, g lödst i f t , mode l l j ä rn m . m . , m e n sy­

nå len — d e n fina synå len — sitter b lo t t

till » e n a p r y d n o » i n å l b o k e n o c h rostar

bo r t ! L ikvä l finns de t knappas t ett kvinn­

l ig t handarbe te , hvi lke t så l ämnar t anken

frihet s o m s ö m n a d . Dess allt a l lmännare

v o r d n a b a n n l y s n i n g k o m m e r t ro l igen £>ck

att o m d a n a k v i n n a n s hela karaktär o c h att

d y m e d e l s sätta en helt n y p räge l på k o m ­

m a n d e genera t ioner . H v e m ve t , o m ej d e n

a l lmänt r ådande nervos i te ten b l a n d kv in ­

no r skulle , i åtskil l iga fall, till n å g o n del

k u n n a finna b o t g e n o m några t i m m a r s dag­

l igt syss l ande m e d synål o c h t r å d ? A t t sy

har en så o t ro l ig t l u g n a n d e , r og i fvande ver­

kan p å s innet ! —

A h , h v e m skulle i dessa t ider v i l ja be­

fatta s ig m e d någo t så d ö d a n d e t råkigt o c h

prosa isk t s o m att s y ? — d e t är n o g en

g e m e n s a m tanke hos he la den y n g r e kv inno­

genera t ionen .

T r å k i g t ? Nå j a , s m a k e n är od i spu tabe l .

P r o s a i s k t ? För lå t m i g — n e j !

H v e m kan u tan en v iss rörelse be t rak ta

g a m m a l t h a n d s y d t l inne från m o r m o r s eller

fa rmors m o r s t i d ? Se, dessa sk jo r tveck ,

s y d d a af flit iga fingrar för n å g o n älskad

m a k e eller son , s y d d a s t y n g för s tyng , så

väl s o m t rots n å g o n nu t idens bäst inrät­

t ade s y m a s k i n . Hv i lken sk ick l ighe t o c h

hv i lke t maka lös t t å l a m o d hafva i cke dessa

fina, fina pär ls t ickningar e r fordra t !

M e n de t är i cke b lo t t de t vackra , tekni­

ska arbetet m a n mås te b e u n d r a — de t lig­

ger öfver de t ta g u l n a d e l inne en dof t , i cke

b lo t t af kamfe r o c h g a m m a l dragkis ta , u tan

af g a m l a t ider o c h g a m l a seder , af —

hur skall j a g säga — roman t ik , poe t i sk

prosa. Ja, kära u n g a flickor, af poe t i sk

p rosa !

D e n n a g a m l a h a n d s ö m n a d g ö r s innet

s tämningsful l t . M a n d r ö m m e r "sig långt

t i l lbaka till de f l ydda dagar , då t iden må­

ste vari t längre än nu, e f te rsom den räck te

så förunder l ig t vä l till allt, m y c k e t bät t re

än nu, t rots alla våra t id sbespa rande upp­

finningar. D e n » g a m l a g o d a t i d e n » , då

m a n le fde bi l l igare o c h h a d e rol igare , l ång t

rol igare , då u n g d o m e n s t rå lade af s k ö n h e t

c c h l i fsglädje , o c h d å d e n var m e r a oför-

där fvad än n u ? ! —

H u r gä rna m a n skulle v i l ja läsa me l l an

raderna — eller rät tare — mel lan » s ö m m a r ­

n a o c h s t y n g e n » hela d e n osyn l iga här af

tankar, s o m m e d nå len bl ifvi t i n s y d d a i

t y g e t ! D e t är j u pennan e n s a m t förbehål­

let att g e t anken f o r m o c h u t t ryck , syn l iga

för en ef tervärld, m e n de t är ej p e n n a n

e n s a m tankarna fö l ja . Synå len drager d e m

1898 IDUN 207

m e d sig l i k som t råden i oafbruten fö l jd .

D e m ö r k a o c h de l jusa, de l e e n d e o c h de

t å rögda tankarna, alla äro de m e d , unde r

de t f ingrarna » g å s o m lä rkev ingar» o c h s t y n g

foga r s ig till s t yng . D e t är heml iga önsk­

n inga r o c h g l a d a fö rhoppn ingar , de t är be­

k y m m e r o c h sorg , j a , of ta n o g tår efter

tår s o m s y s in. B r o k i g skulle i sann ing

s ö m n a d e n te sig, o m de t v o r e en g i fve t

att läsa nålens heml ighe ts fu l la chifferskrift .

Fantas i o c h poes i , kär lek o c h h o p p , m i d t

ib land p rosans hva rdags tanka r o m m a t och

h u s h å l l s e k o n o m i !

D e n n a lilla ka s t söm t. ex . skulle m e d

sina häf t igt å td ragna s t y n g k a n s k e k u n n a

skval l ra o m i n s y d d bi t terhet o c h hatful la

tankar — denna fåll å ter igen o m stilla,

unde rg i fve t j ä m n m o d — d e n n a snörräta

s t i cksöm o m pl iktens s t ränga uppfyl le l se —

d e n n a fina r y n k n i n g o m s t r id iga käns lors

ö fve rgång till h a r m o n i s k t l u g n — det ta lilla

b r o d e r a d e n a m n s lut l igen o m en s innets

h ö g r e lyf tn ing, j a , h v e m v e t — hela det ta

f ä r d i g s y d d a p l a g g o m en h e m l i g t g e n o m -

le fvad l i f sep isod , hv i lken m å h ä n d a en g å n g

blef till d e n s y e n d e s he la l ifshistoria

L i k s o m p e n n a n i a l lmänhe t var i t man­

nens , så har synå len hittills var i t k v i n n a n s

pål i t l igaste förs t röe l semedel , då s innet va­

rit t y n g d t af l i fvets allvar. Ota l iga äro sä­

ker t d e b e d r ö f v a d e , s o m sko la k u n n a in­

t yga , hv i lken t rös t o c h l indr ing i deras

s m ä r t s a m m a tankar syarbe te t b r inga t d e m .

D e t är j u ej a l l om gi fve t att l ikt en

G o e t h e dikta sitt hjär ta fritt från sorg , m e n

k v i n n a n k a n till en v iss g r a d » s y s ig» ifrån

den . M å n g e n k a n d ik ta sin g läd je i m u n ­

tra sånger , m e n k v i n n a n k a n ä fven sy i

sitt hjärtas f rö jd , så att » t råden s j u n g e r » .

D e t sägs , att d e vackras te d ik terna äro

oskrifna. Måhända , m e n kanske äro mån­

g a af d e m — sydda! H v e m täljer alla des ­

sa, d e t rika, ä l skande kv innohjä r ta t s fina

må ln ingar , skära d r ö m b i l d e r eller här l iga

d ik tverk , hv i lka unde r de t stilla s ö m m a n -

de t o s y n l i g a gåt t u t i v ä r l d e n ?

Därför , s tackars lilla synål , d ö m d att

k a n s k e s m å n i n g o m mis ta d in f o r n a be ty­

delse , d u s o m var i t så m å n g e n e n s a m kvin­

nas e n d a g l äd j e o c h säkra fö r t rogna , ros ta

ej så t rös t lös , t änk p å d ina g l ansdaga r o c h

d ö m e d ära!

Därför , I nu t idens u n g a flickor, ta len ej

m e d o l y m p i s k t förakt o m kons ten att s y !

Förs tån I nu , hvar för j a g kal la t d e n en

» p o e t i s k p r o s a » , bva r fö r j a g öfver dessa

rader satt inskrif ten »Nåleris d i k t e r » .

*

»Farfar Tolstoi*. En son - till den store ryske författaren är som bekant gift med en fröken Westerlund från Enköping, dotter till Enköpingsdoktorn. Det unga grefliga paret har i dessa dagar fått en arfvinge, enligt hit in­gångna underrättelser.

Hundraåringen hos konungaparet. Den hundraåriga fru xlhlbom företog en dag i förra veckan den tillämnade färden i vagn kring Djur­gården och uppvaktade därunder å Rosendal drottningen för att tacka för den vackra bukett, hvarmed h. m:t behagat ihågkomma den gamla på hennes 100-åriga födelsedag. Under omkring en kvarts timmes tid underhöllo sig konungen och drottningen med den gamla. Bland annat frågade konungen, om hon kände igen honom, om hon sett honom förut.

»Ja, som helt ung,» svarade den gamla. »Då var icke hjässan hvit som nu.»

Såväl konungen som drottningen samtalade vänligt med den åldriga frun och visade sig myc­ket intresserade af besöket.

En hädangången märkeskvinna. Sin hängifnaste förkämpe för kvinnans emancipation hav Frankrike nyligen förlorat i Eugénie Poto-nié-Pierre. Hon var vid de senaste allmänna valen den enda kvinnliga kandidaten. Hon har organiserat den franska kvinnorättsföi-eningen och bragte personligen kvinnokongressen i Paris 1892 och en liknande kongress i Berlin 1896 till stånd. Afven en kvinnlig fredsförening hav hon stiftat.

*

Inga kraf. Bevättelse för Idun af Agathe Lind.

(Forts.) Kap VI .

?oljande morgon var det endast kanslirådet och Karin, som åto frukost i vanlig tid, den öfriga familjen sof ordentligt ut efter natt-

vaket. »Det var roligt att se att du passar tiden,»

sade kanslirådet. »Med mina flickor är det ingen ordning — på baler om nätterna och i sängen om dagarne. Men nutidens ungdom är sådan. Nå, hur var det i går?»

Karin sökte beskrifva balen så godt hon kunde, men kanslirådet såg icke vidare intresserad ut. Sällskapslifvet roade honom icke mera.

»Nå, hvad skall du nu taga dig till, barn?» frågade han, då de veste sig från bordet. '

»Jag tänker gå i kyrkan.» »Hvilken?» »Kapellet här bredvid.» »Hör du till den sekten?» frågade han skarpt. »Nej, icke jag, men mamma,» svarade Karin,

blygt, »och det är en predikant, som hon särskildt önskade att jag skulle gå och höra.»

Den gamle herrn rynkade pannan. »Akta dig för villoläror, barn!» sade han. »Nåja — den saken kommer nog Fredrik att taga hand om. Adjö med dig så länge.» —

Det lilla kapellet var fullt af folk och Karin som kom sent, höll knappast på att få plats. Trött var hon och tung i hufvudet, så det gick icke bra att hålla tankarne samlade under pre­dikan, utan hon satt frånvarande' långa stunder, hörde blott en röst tuta i ett aflägset fjärran, men uppfattade ej orden. Efter gudstjänstens slut tog hon en promenad framåt Strandvägen för att krya upp sig. Det var en vacker dag i slutet af mars, och en massa människor drefvo fram och tillbaka på den breda trottoaren. So­len gassade, isen i Nybroviken gick tydligen sin upplösning till mötes, några osynliga kråkor läto höra sina hesa röster, man såg damer med para-soller och damer med uppknäppta kappor, och först och sist småbarn, småbarn af alla åldrar, de som drogos, som buros och som leddes. Och öfver alla ansikten hvilade något ljust, förhopp­ningsfullt. Var det ej våren som k o m ?

Karin fick helt oväntadt se Ebba Verhoff och gick gladt emot henne.

»Åh så roligt att möta dig! Hvarifrån kommer du?»

»Jag har tagit en lång promenad på Djurgår­den, där är så härligt, fast betydligt smutsigt. Men nu vänder jag, och så gå vi fram till bron.»

»Hvad du är fin, Ebba,» sade Karin beund­rande. »En splitterny promenaddräkt! Men är icke den där kragen bra tunn? Så skulle jag al­drig få gå för min mamma, det vet jag.»

»Ja, du, lilla fågelunge! Det är skillnad på oss två. Men hur kommer det sig att lillan är en­sam ute och traskar idag?»

»Jo, när jag gick i kyrkan i morse, lågo alla där hemma, utom farbror, och sofvo, och då var det litet svårt för mig att få sällskap.»

»Jaså, du har varit i kyrkan.» »Ja. Har du?» »Nej, jag går så sällan dit. Det är som om

prästerna aldrig kunde ge mig någonting, — jag kan icke en gång hålla tankarne samlade. Men jag har nu alltid haft min egen religion, och den har blifvit mig dyrbarare, ju mer jag fått lida och offra för den,» tillade hon sakta.

Karin såg förvånad ut. »Ack,» sade hon, »du skulle höra den predikant jag brukar gå och höra!

Han talar som ingen annan! I dag var jag dock icke fullt så uppmärksam som vanligt, ledsamt nog, det var balminnen som stövde mig.»

»Ack balen, balen, den hav jag ju glömt! Nu får du lof att berätta!»

»Nej, jag kan icke beskrifva någonting! Jag vet bara att jag hade roligt, — åh så roligt! Men hvilka som voro där, hur de voro klädda och maten till supéen och allt sådant, det får Bojan och Eva tala o m för dig. Din mamma och du komma ju till oss till middagen?»

»Ja. Men det är sant, ni äta ju tidigare på söndagarne, så det är väl bäst att gånu direkte.» —

Undev middagen beskrefvo Boj och Eva balen i detalj, och faster Charlotte var en tacksam åhörarinna. Efter måltiden, när kaffet var du-kadt, drogo de äldre sig undan för att hvila, och ungdomen slogo sig ned i salongen. Samtalet var icke lifligt; flickorna Verhoff hade svårt att att dölja sina gäspningar, Karin satt bredvid Ebba i soffan och lutade sig mot hennes axel och doktorn satt tyst och såg grubblande ut.

»Hå hå,» sade Boj , »det är allt bra tvöttsamt att gå på bal ändå.»

»Ah fy, så du pratar!» utbrast Eva. »Jag satt just och tänkte på med förfäran, att jag icke är bovtbjuden någonstans hela den här veckan. Tänk, flickor, o m vi dansade i går för sista gån­gen i vinter!»

Ebba smålog. »Mera och alltid mera,» sade hon.

»Ja, man kan väl aldrig få för mycket af det som är roligt!»

»Jo, det kunna vi visst få, och därför borde vi vara tacksamma öfver att lycka och glädje alltid utdelas åt oss i små portioner. Vi äro för begränsade, för små, om jag så får uttrycka mig, för att länge kunna njuta af något stort eller skönt, eller länge kunna glädja oss öfver något, hur roligt det än kan synas i början. Nej, nu filosoferar jag igen, förlåt kära kusinev! Snälla Bojan,» fovtfov hon, »du skulle väl icke vilja låna mig en schal?»

»Fryser du?» »Nej, inte precis, men jag är litet 'ruskig',

som man säger.» »Ja, jag är också så dåsig och sömnig,» kla­

gade Eva, »kunna vi ej hitta på något roligt i kväll?»

»Du var ju borta i går,» sade Fredrik. »Det hindrar väl ej, att man kan ha trefligt

i dag. Nu vet jagl Vi ska gå på Dramatiska teatern. De ger den där nya pjesen, som ska vara så rolig. Ä ' ni me' på den?»

»Ja,» utbrast Boj förtjust, »det var en utmärkt idé! Löjtnant Hollén talade så mycket om pje­sen i går. Den skall bestämdt roa dig, Fredrik. Ah, var nu snäll och kom med, annars få vi flickor inte-gå.»

Doktorn suckade och såg på sin klocka. »Nå, jag får väl uppoffra mig då. Det är bäst att telefonera efter biljetter med detsamma.»

Han reste sig upp för att gå, då Karin sade hastigt, nästan skyggt. »Var god, Fredrik, ocli — och köp ingen biljett åt mig.»

»Hvad nu då?» Han såg helt förvånad ut. »Nej, jag skulle helst vilja slippa att gå.» »Hvad står på?» frågade han strängt, »AT du

sjuk?» »Nej, nej, visst icke, men — Ack låt mig

slippa, Fredrik!» »Om du kan ge ett antagligt skäl,» sade han

och gick fram till henne. Hon sträckte händerna liksom af värjande mot honom och hviskade:

»Det är söndag i dag, och du vet att mamma icke skulle tycka om — — — »

»Söndag!» utbrast han högt. »Hvad är det för dumheter. Nu skall du gå, helt enkelt.»

Karin reste sig upp. »Nej, Fredrik,» sade hon lågt, men bestämdt, »du kan icke tvinga mig!»

»Kan jag icke?» Han blef blek af vrede och grep häftigt om hennes handleder. »Du skall gå, säger jag.»

»Fredrik,» flämtade Karin, »det är synd, jag gör det icke!»

»Synd,» hånskrattade han och slängde undan hennes händer. »Härliga fruntimmerslogik! Nu telefonerar jag, och vill inte »

»Fredrik,» sade Ebba med sin lugna röst, »låt Karin vara hemma och hålla mig sällskap.»

»Seså, går du icke med?» »Nej, jag känner mig inte riktigt kry.» »Nå, det var en anilan sak. Då stanna vi na­

turligtvis hemma allesammans.» »Nej, hvarför det, genera er icke för mig. Ni

tre syskon kunna väl gå.» »Ah , tala bara inte om det, Ebba. Spela litet

för oss, Boj , är du hygglig,» sade han och slog sig ned i stolen igen.

fr

•Ö SK

Si H (D P

* fr O: * H

p o K

P Di

<J Po H

CD

l — i SO

9 9

••a SÖ

CO S

2 0 8

Karin hade krupit in i soffhörnet och satt orörlig, stirrande framför sig.

»Hur är det, liten ?» frågade Ebba tyst och strök mildt öfver det burriga håret. Karin tog hennes hand och kysste den, så reste hon sig och gick sakta ur rummet,' in i sitt eget, och kastade sig på sängen. Tankarne jagade hvar-andra. Hvad hade hon gjort? Hade hon varit elak och trotsig? Var det ej Fredrik, som var g rym? 0 — mamma, mamma! Och så kommo tårarne.

Kap. VI I .

Några dagar därefter sjuknade Ebba Verhoff häftigt i lunginflamation. Fru Charlotte kände icke tillräckligt förtroende för sin gamle huslä­kare, utan skickade äfven bud till Fredrik, som genast k o m och sedan skötte sin kusin med out­tröttlig omsorg. Han vek knappast från hennes sida under den svåraste tiden, och när slutligen krisen var öfverstånden och en förbättring bör­jade, kallade också faster Charlotte honom för »sin dotters räddare» och fann ej ord nog för att uttrycka den tacksamhet hon kände.

Det var en blåsig, regnig aprildag, och doktor Verhoffs tålamod sattes på hårdt prof under hans vandring från sitt hem till Ebbas. Med en suck af lättnad öppnade han porten, skakade af sin paraply och sprang upp för de tre trapporna. Ebba var nu så mycket bättre, att hon fick ligga ofvanpå, men doktorn fortsatte med sina besök och kom vanligtvis på eftermiddagen, när faster Charlotte skulle taga sin lilla lur. Och hon blef alltid lika öfverväldigad, hvar gång han kom.

»2ih, käre Fredrik, tittar du till oss i dag med! Hvad skall jag göra för dig? Nå, hvad säger du om Ebba, ser hon ej kryare* ut? Hon åt riktigt snällt i middags. Ja — Fredrik, Fred­rik, hur skall jag kunna tacka dig?»

Han skrattade. ' »Ja, säg det! Men hur är det med faster själf? Litet trött tror jag. Var nu så god och sköt om sig, och hvila en stund, så skall jag sitta hos Ebba under tiden.»

Det kunde naturligtvis faster Charlotte aldrig gå in på, men det dröjde ej många minuter, förr

DUN än hon lydigt gick och lade sig på soffan i sitt rum. De båda kusinerna voro ensamma.

»Tack för att du kom i eftermiddag,» sade Ebba och räckte honom sin hand. »Sätt dig nu som vanligt där i länstolen. Jag tänker det är sista gången du ser om mig.»

»Hur vet du det?.' frågade han kort. »Jo, Karin var uppe på förmiddagen och tala­

de om, att ni skulle resa i öfvermorgon.» »Ja, jag kan ej stanna längre,, föreläsningarna

äro slut.» »Karin var så söt idag i sin nya hatt. Vet

du, jag är så glad att ha fått lära känna din fästmö, och jag håller så mycket af henne. Hon kommer att blifva en sådan god liten hustru.»

»Ja — jag tror det,» sade han lugnt. »Fredrik du!» Ebba vände sig, så hon kunde

se honom rakt i ansiktet. »Jag har legat och tänkt på så mycket under de här dagarne, och när man har varit så nära döden som jag, då faller ett underligt, skarpt ljus öfver vårt gångna lif, — man tvingas att se till och med det man hållit doldt för sig själf.»

Han böjde sig framåt och såg upprörd på henne.

»Ebba,» utbrast han, »hvad menar du, hvad är det du sett?»

Hon slöt ögonen och låg stilla, utan att svara. Då gick han fram, fattade båda hennes händer och frågade med låg röst:

»Har du kanske märkt detsamma som jag? Har du känt att — att det förflutna är icke dödt?»

»Det förflutna kan_ icke dö,» hviskade hon. »Ebba — Ebba! Å h — det är ej möjligt —

icke älskar du mig än?» »Fredrik,» sade hon allvarligt och såg på ho­

nom, »hur kan du göra mig den frågan nu, nu när vi äro ändå mera skilda än för åtta år sedan.»

»Förlåt mig, Ebba, förlåt! Ser du, jag har bu­rit ett sådant hat till dig under dessa år, — alltsedan du bröt ditt löfte. Jag har försökt att glömma dig, — och jag trodde att jag gjort det. Men nu under dessa dagar, då jag^kämpat för ditt lif, då' har jag känt — — — Å h Ebba — hvarför bröt du? Hvarför blef du ej min?»

Han fattade åter tag i hennes händer, men hon drog dem sakta undan.

189S

»Därför att du ej kunde göra mig lycklig,» sade hon.

»Och ändå visste du, att jag älskade dig — älskade dig så, som jag aldrig skall älska någon annan kvinna?»

Hon drog ett djupt andetag. »Ja,» sade hon, »jag visste det, men du älskade ditt arbete, din vetenskap, din framgång och — dig själf lika högt. Åt dem har du offrat mer och mer för hvarje år, hvad hade till slut blifvit öfver åt mig? Hvad hade du frågat efter mina lifsintres-sen, min andliga utveckling. Redan då, när du höll mig kär, skrattade du åt mina konstnärs­drömmar, och religion var ett ämne jag ej fick tala om. Nej, Fredrik, det var endast smulor från ditt bord du hade att ge mig, och dem var jag för stolt att samla upp, — hellre går jag ensam — »

' »Du är samma ohjälpliga fantast!» af bröt han. »Hvad begär du af en man? Skall han försum­ma sitt arbete för att sitta på en pall vid sin hustrus fötter?»

»Nej,» svarade Ebba lugnt, »men jag begär att han skall ha lika mycket intresse för hennes lifsgärning, som han önskar att hon skall ha för hans. Är det ett för stort kraf att mannen bör se i hustrun en själfständig personlighet? Skall ett äktenskap vara lyckligt, bör väl däri vara ett ömsesidigt tagande och gifvande, och ej, som i de flesta fall, att hustrun får offra sig helt och hållet, medan mannen — — »

(Forts.)

Innehållsförteckning:

Charlotte von Schéele; af Tora Kjellberg. — Lördags­kväll; poem af Tant Barbro. — I kvinnohänder; ett in­lägg i faltigvårdsfrågan af Vitis Idiea. III: Vägen till det bättre! — Ett par ord till kvinnliga resenärer; af JET. — Bortskymda stjärnor; skiss för Idun af Fm Sissi. — Dr skuggornas värld; några minnesblad för Idnn af Vilh. Bäckman. V I : Alelierstudier. - - -Nålens dikter.; kåseri för Idun af Pen. — Dr notisboken. — Inga kraf; skiss för Idun af Agatlie Lind. (Forts.)- — Tidsfördrif.

Hr? p 2

^ p. <D — Ua * O

C/J

CD •

O ta"

© ? §

agg-a <6 g. ' a *

Bidrag mottagas med tacksamhet.

C h a r a d .

Mitt första finns i sjö, på land, Du kan det bära på din hand Och med din fot det trampa ner.

Det hjälper dig att bygga hus. Det hvirflar uti vindens brus Som snö, men smälter ej som den.

På godt och ondt mitt andra är, Ett nutids kunskapsträd som bär En frukt, som pröfvar redligheten.

All världens goda lofvar den Och bjuder mammon såsom vän Åt den, förbjudna frukten tar.

Mitt hela finns i haf och sjö, Är stundom början till en ö. Mång' sjöman där han gått i kvaf.

Det älskas utaf fiskar små, Som solens värme vilja nå. Men ack, där finns ock fiskarns

garn!

Adotd.

Si f f ergåta .

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 = för det finare köket,

10, 7, 5 = stängande, 2, 9, 1 = fägnande, 4, 7, 5 = öfver vatten skådande, G, 3, 2 = öfver huset rådande,

3, 5, 1 = inrymmande, 10, 3, 8 = folket styrande.

E. O. N.

D i a m e t e r g å t a .

1

Orden beteckna:

1, 8, 2 = del af ett djur, 3, 8 , 4 = hvad mången kvinna är,

1, 8, 5 = användes i musik, 4, 8, 5 = finnes i jorden, 3, 8, 2 = födoämne, 6, 8, 7 = hvad mången gjorde

som ung, 2, 8, 1 = mången kvinnas stolt-

het, 4, 8, 3 = stad, 5, 8, 1 = musikaliskt,

5, 8, 4 = mansnamn, 2, 8, 3 = konjunktion, 7, 8, 6 = adjektiv.

Moster Lisa.

P a l i n d r o m .

Hur man än mig vända må, En kärleksgärd jag är ändå, Både hitom »Herkulesstoder» Och hos våra antipoder.

Pevsée.

I f y l l n i n g s g å t a .

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21

+ | 1 x + | x | 1 1 +

+ | X X + + X X + | + X 1 x + + X | 1 l x l + [ x + 1 1 + X X +

1 l + l x

X + l + l X X + l + l 1 X

X +J 1 X + 1 X

Bokstäfverna som infalla i de med + betecknade rutorna bilda ett ordspråk, och de med x betecknade äfven ett ordspråk.

sva, dau, ra, ny, ur, viv, ce , g, ra, la, t, nd, rm, nam, y, äg, ri, bö , ak, san, og, go, rö, gis, gm, a, ec, ås, b , fö, ml, mb, dr, ie, 11, lan, nä, t, o, år, t, er, s, ut, m, rna, ea, ar, eka, me, sp, a, n, g, po, sm, s, s, pa, ak, a, are, st, se, da, o, r.

1) sammankomst, 2) stad i Asien, 3) bagatell, 4) pseudonymen, 5) landtunga i Amerika, 6) åkdon, 7) skiljovägg, 8) kötträtt, 9) håligt, 10) dryckeskärl, 11) yttring af vrede, 12) mansnamn, 13) apoteksvaror, 14) gammalt mynt, 15) farkost, 16) något opålitligt, 17) emballage, 18) rum, 19) rum, 20) kyrkohögtid, 21) flicknamn.

Vivsan.

K o n s o n a n t f ö r ä n d ri n g s g å t o r.

Med p ett verktyg, » v flytande ämne.

Med k ett kärl, » n en

Med b en andlig, » k ett djur.

Med t ett arbete, » v en öppning.

Med 1 ett kärl, » t existens med klena utsikter.

Med d aritmetisk begrepp, » r sitter på stjälk.

Med g försåtligt, » h ett djur, » p hälsobringande — ibland.

L ö s n i n g a r .

Ldgogryfén: Blomsterkruka: arm, mask, blus, tre, skola, blomster, bo, makt, mes, ulster, turk, kula, bot, metkrok, bolma, rost, rubel, krut, salt, mal, bom, storm, lut, ok, Mora, mast, tobak, remsa, kruka, semla, karl, stork, lek, tok, albu™, komet, mor, last, skalk, skulor, Irasor, ruter, sko, ur, bark, mule, tom.

BÖkstafsuppgiften •. 1) Kolländer, 2) Hen­neberg, 3) Arlberg, 4) Haydn, 5) Götze.

Palindrom-Aritmogryjcn: A r o n r e d o o d e r n o r a

Amfikopen: fridag, Frida, rida, Ida, id. Ordgålim.- Matilda Linden—Julia Håkan­

son: Maj, Aargau, tall, ironi, Larissa, Djamileh, Arbiå, Lybeck, Ischia, Nansen, Davos, Erato, Nilsson.