VAD KOSTAR EN FOTOGRAF? · Figueroa, Pedan, Bladh, Thörn Legzdins / 40 Praktisk teknik / Om...

I BACKARNA MED GRANT GUNDERSON NÄR VÄRLDEN KROCKAR FÖR JH ENGSTRÖM - - - - - - - - - - - - - - - - - - -VAD KOSTAR EN FOTOGRAF? - - - - - - - - - - - - - - - - - - -Fotografisk Tidskrift #4/2017

Fotografisk Tidskrift #4/2017

fotografisk tidskrift | 2

3 | no 4/2017

portfolion po

grant gunderson


portfolion po grant gunderson

5 | no 4/2017

två hundra dagar per år står han antingen på skidor eller snowboard och har jobbat i backar i Patagonien, Japan, Norge, Island, Sici-lien och Schweiz bland annat. Han har grundat tidskriften Ski Journal, jobbar redaktionellt åt bland annat Powder Magazine och gör reklam-jobb åt flera stora skid- och snowboardföretag.

– Jag är verkligen lyckligt lottad som kan leva på att göra detta. Jag har älskat berg och skidåkning i hela mitt liv och tagit bilder sedan jag var tonåring. Inspiration får jag från mina kollegor och faktiskt från bergen. Båda mina föräldrar var vildmarksintresserade och de ställde mig på skidor innan jag ens hade lärt mig att gå, säger han.

Grant Gunderson är utbildad ingenjör men det var hans fotograferande som betalade collegeavgiften. När han var klar i skolan fick han jobberbjudanden från bland annat Boeing men han valde att helt satsa på fotografi, ett val han inte ångrar.

Han är gift och har en nyfödd son och säger sig ha ett väldigt vanlig liv när han inte jobbar, med sin beskärda del av blöjbyten och napp-flaskor.

– Fast för mig är det vanliga arbetslivet inte att åka till ett kontor utan att åka till bergen. Och jag är väldigt mycket ute och reser, säger han.

Det händer ofta att kunder ringer och ber honom infinna sig på andra sidan jordklotet nästa dag, bara för att det råkar vara perfekt snö på ett visst ställe. När han får frågan om var skidåkning är bäst svarar han Japan. Sverige har han ännu inte besökt trots att han har flera svenska vänner.

– Men jag har planerat att åka till Åre en dag. Jag skulle vilja testa att cykla i bergen där med en kompis, säger han.

/ JENNY MORELLI

NAMN Grant Gunderson.YRKE Fotograf.BOR Bellingham, Washington, USA.HEMSIDA grantgunderson.com.INSTAGRAM grant_gunderson.


LUNDBLAD OM SUSAN MEISELAS

– Jag är frilans-skribent och fotograf med bas i New Lon-don, Connecti-

cut. Jag fotograferar reportage och porträtt, för det mesta på den amerikanska östkusten, och springer ofta på New Yorks gallerier för att se och skriva om fotografi och annan konst. I detta nummer skriver jag om Susan Meiselas nya bok »On the frontline«. SIDAN 38

NILSSON GILLARAVGRÄNSNINGEN

– Kanske var världen i sin helhet över-väldigande för mig? Med pek-

fingret och tummen gjorde jag en cirkel som jag såg igenom – en avgränsning – sedan jag var liten. Avgränsningen, den stillade verkligheten; det var så jag ville betrakta världen.

Jag gick fotografisk grund-utbildning, arbetade som bildjournalist i cirka 7 år, jag studerade dokumentärfoto-grafi-teori. Nyss publicerades min andra bok »Time/Light/

JENNYMORELLICHEFREDAKTÖR

hej

Nu ruckar vi på maktstrukturerna

3 MEDVERKANDE

SJÄ

LVP

OR

TRÄ

TTM

ING

LO

REN

TZS

ON

GER

RY

JOH

AN

SS

ON

CATO

LEI

N

Love. Swedish Photographic portraits 1840–2017«. I det här numret av Fotografisk Tidskrift recenserar jag Misha Pedans »Eternal presence« och José Figueroas »Kollektivet«.SIDAN 40

LINDGREN OM FOTO SOM TIDSVITTNE

– Jag är fri-lansande kul-turskribent. Jag trodde att jag gjorde

något harmlöst när jag köpte en begagnad digitalkamera för att kunna leverera porträtt till mina intervjuer. Snart började fotointresset äta upp mig, eftersom jag började se så mycket bra foto och upptäckte vad fotografi kunde vara.

Främst intresserar jag mig för porträtt, gatufoto och foto som tidsdokument. Har vi ett hundra år gammalt foto framför oss kan oavsiktliga bakgrundsdetaljer bli viktigare än huvudmotivet. Samma sak gäller de bilder vi tar i dag – om inte tekniken förändras så mycket att digitalt foto blir oanvändbart som tidsvittne. Detta handlar min artikel om. SIDAN 26

i svallvågorna efter #metoo har jag fått flera påtryckningar på Facebook om att avvänna vissa anklagade individer som figurerat i medierna. Jag får välja mellan att fortsätta vara »vän« med den goda vännen som hör av sig, eller vara »vän« med den onda personen. Det har hänt mig tidigare, finns det någon med en misstänkt politisk färg i mitt flöde så anses det att jag på något sätt blir politiskt smittad av denna kontakt. Jag tycker det är obehagligt att sociala medier fungerar så. Jag använder Facebook som ett massmedium. Jag är allas och ingens vän.

När Aase Berg (dn 30/11) skriver om #metoo och galten Särimner som har nio liv så är det mitt i prick. Vi dödar honom om och igen men han dyker alltid upp i ny skepnad. Jag står bakom #metoo men undrar också om kampanjen

verkligen kommer rucka på de allra djupaste maktstrukturerna. Och jag säger som Berg: lär känna din fiende i stället för att blockera honom eller henne.

#Metoo satt verkligen på min axel när jag kom till Paris Photo i år. Jag tyckte jag såg objektifierande nakenbilder på kvinnor i vart och vartannat bås på Grand Palais. Jo, det brukar vara mycket naket i Paris men i år slog det alla rekord, på vissa håll var det så galet sexistiskt att man baxnade. Kolla vårt Instagram, där ligger några tydliga exempel.

Bara till för ett par år sedan trodde jag att även att om saker är fel i världen så går utvecklingen alltid åt rätt håll, den historiska rörelsen är rationell och förutbestämd, ofrånkomligen blir människan mer och mer jämställd och mer modern. Finns det orättvisor lagstiftar vi bort dem, är en ledare dum röstar vi bort hen, är det ojämlikt mellan könen ändrar vi på det. Det är omodernt att vara sexistisk. Sent i livet fattar jag att vi måste slåss för vissa värden så att de inte tas ifrån oss. Sent ska man vakna.

Det var inte någon slump att vi uppmärksammade den filippinska fotografen Hannah Reyes Morales i årets första nummer och gav särskilt utrymme åt den kvinnliga blicken och den kvinnliga konstnärens självbild i förra. I det här num-ret talar vi med fotografen Hanna Franzén som startat gruppen #exponerad på Facebook, där hon vill ge plats åt #metoo-berättelser i den fotografiska världen.

Om förra numret hade kulturell fokus är detta nummer mer handgripligt kommersiellt. Vi ger tips och råd för den som vill överleva som professionell fotograf. Vi visar härliga bilder från världens skidbackar, tagna av amerikanen Grant Gunderson. Vi skriver om hur fotografer tar betalt och hur de hittar kunder och vi publicerar en text om bygdefotografen John Alinder som lycka- des fånga ljuset och glädjen i sina medmänniskors ögon i Altuna socken i Uppland. För hundra år sedan levde några människor i de här trakterna. Och de framstår som levande när de nu blickar tillbaka på oss. Älskar fotografi – det gör oss levande igen!

Bara till för ett par år sedan trodde jag att om saker är fel så går det ändå alltid åt

rätt håll, att historieutveck-lingen är förutbestämd.

VI VÄXER STADIGTFotografisk Tidskrift har nu över 2 975 följare på Facebook och vi finns även på Insta-gram och Twitter. F tipsar om artiklar, utställningar och ger snabba nyheter från fotogra-fins värld. Följ oss! Och vill ni annonsera kontakta [email protected]. Du vet väl att du som prenumerant kan ladda ner tidigare nummer på sfoto.se.Läs alla tidigare nummer på sfoto.se.

7 | no 4/2017

JH E

NG

STR

ÖM

JOH

N A

LIN

DER

RO

INE

MA

GN

US

SO

N

MIS

HA

PED

AN

22

10

Portfolio / Grant Gunderson / 1

Hej / Se odjuret i vitögat / 6

Aktuellt / Maria Mäki till Umeå / 8

Utställningar & gästen / Ta kontroll över innehållet / 9

Aktuellt / Cristina De Middel / 10

5 frågor / Julia Peirone om slumpen / 11

Artikel / Vad ska fotografer ta betalt? / 12

Enkät/ Hur överlever du som fotograf?/18

När allt går åt helvete / Anders Andersson / 20

Fotofika / JH Engström i Paris / 22

Tankar om en bild / Om fotografi som tidsvittne / 26

Porträtt / Bygdefotografen John Alinder / 28

På jobbet / Med skolfotografen / 34

Recensioner /Susan Meiselas / 38

Recensioner / Figueroa, Pedan, Bladh, Thörn Legzdins / 40

Praktisk teknik / Om färgprofiler/ 42

Teknik / Nytt på marknaden / 44

Juristen / Ny lag påverkar fotografer/ 46

Förbundssidor / Norrlandsdagarna närmar sig / 48

Ordförande har ordet / Det är vi som gör innehållet/ 49

Sista sidan / På gång 2018 / 50

»Helvete också, jag åkte dit och for snabbt upp i

saxliften för att kolla vad som hänt.« SIDAN 20

41

28


aktuellt

Maria Mäkis personliga bildspråk ledde till dokumentärfotoresidens.

Hanna Franzén kräver nolltolerans.

Singhs bok tog hem priset.

Maria Mäki får residensen enig Jury Har valt fotografen Maria Mäki, Kvissleby, med sitt projekt om finländare i Sverige, till den första fotografen som får ett vistelse- och arbetsstipendium i Umeå.

– Det känns jättespännande, jag ser fram emot det. Jag ska fokusera på ett par av dem som flyttade till Sverige för att arbeta i industrin på 50- och 60-talen, säger hon. Det är Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi på Västerbottens museum som med stipendiet vill möjlig-göra för fotografer att arbeta med längre dokumentära projekt. »Med ett personligt bildspråk och undersökande metoder som rör sig mellan det traditionellt dokumentära och det iscen-satta lyfter Maria Mäki ett ämne som riskerar att falla i glömska. Genom att dokumentera det finska i Västerbotten belyser hon identitet och integration i ett längre perspektiv«, skriver juryn. Maria Mäki kommer att arbeta i Umeå senare under våren 2018.

ANSÖK TILL WORLD PRESS PHOTODen 1 december 2017 till 4 januari 2018 är anmälan öppen till World Press Photo. Täv-lingen är indelad i flera olika kategorier (till exempel digitalt bildberättande) och i juryn sitter namnkunniga fotografer och journalister från världens alla hörn. De vinnande bilderna ingår sedan i en utställning som visas i 45 länder och kan ses av fler än 4 miljoner människor. Läs mer om hur du deltar och reglerna för deltagande foto-grafer på worldpressphoto.org.

#EXPONERADFotografen Hanna Franzén har startat Facebookgruppen/kam-panjen #exponerad som kräver nolltolerans mot sexuella över-grepp, fördomar, utnyttjande, rasism och våld i fotograf-/bildjournalistyrket.

– Jag blir så oerhört illa till mods när jag läser allas historier men samtidigt så enormt stolt när folk väljer att dela med sig. Det är inte en dag för tidigt att dessa problem tas upp på allvar. Ingen ska behöva känna skam, ensamhet och oro för det fruktansvärda de varit med om. Jag har fått både bra och dåliga reaktioner, några män menar på att gruppen inte behövs. Men där har de fel. Ingen ska känna sig ensam längre. Vi bevittnar en revolu-tion, säger Hanna Franzén.

BRÅK OM VITA KANTERtillverkarna av direktbilds-kameror Polaroid och Fujifilm ligger i strid. Polaroid har rätten att använda ett visst utseende på de vita ramarna som omger bilden. När Fuji-film lanserade sitt kvadra-tiska format ansåg Polaroid att det inkräktade på deras rättigheter. De krävde att Fuji-film skulle dra tillbaka filmen och ett mångmiljonbelopp i royaltyer. Fujifilm menar att Polaroid inte har sålt tillräckligt bra och försöker tjäna pengar på andra sätt. En domstol tittar nu på frågan.

APERTURE KORAR ÅRETS FOTOBOKdayanita singHs Museum Bhavan (Steidl) tog hem titeln årets fotobok Aperture Foun-dation PhotoBook Award på Paris Photo i år. »Med boken

lyckas Dayanita Singh vidga vår förståelse för vad en foto-bok kan vara. Hennes arbete är en sofistikerad mix av öst-liga och västliga influenser«, skriver iCP:s Mitch Epstein om boken.

GESÄLLBREV OCH MÄSTARBREVfotografer kan nu få bevis på sin yrkesskicklighet i form av ett gesällbrev i fotografi. Prövningen består av ett skriftligt prov, arbetsprover och en presentation av arbets-proverna. Deadline för nästa ansökan är den 15:e januari. Läs mer på sfoto.se/gesall.

SJÄ

LVP

OR

TRÄ

TT

MA

RIA

MÄ

KI

9 | no 4/2017

RIN

EKE

DIJK

STR

A

gästenSTEFANTELL FOTOGRAF

Ta kontrollen över ditt eget innehållJag Har Hört flera fotografer vara upprörda över Instagram och det som kallades »shadow ban«. För ett tag sedan ändrade Instagram en algoritm för att stoppa otillbörligt material och tidigare oskyldiga hashtags (t.ex #dogsofinsta-gram eller #iphone) blev censurerade. Plötsligt doldes delar av vissa olycks-drabbade fotografers konton och antalet besökare och gillare sjönk drastiskt.

Givetvis blev de drabbade fotograferna inte glada, eftersom detta påverkar deras verksamhet väldigt negativt. I vissa fall slog detta osynliggörande helt undan benen för fotografen. Det var lite som att hyresvärden murade igen butiksdörren helt plötsligt.

De allra flesta professionella fotografer har förstås en egen hemsida. Och om du är en yrkesverksam fotograf har du troligen även en profil på de vanligaste sociala nätverken, ett Facebook-konto eller ett Instagram-konto där du lägger upp bilder målmedvetet och strategiskt eller lite på måfå.

Men frågan är om du verkligen har kontroll över ditt eget innehåll. Vet du vilka regler som gäller på de plattformar där du publicerar dig? Alla företagare och fotografer borde förstås kunna svara »Ja!« på den frågan, för det låter som världens mest självklara sak. Men regler ändras hela tiden. Snart kanske Face-book bara visar betalt innehåll. De har ju radikalt ändrat sina algoritmer förut, så varför skulle dagens formel vara konstant? Det är ingen som vet vad som händer i morgon.

Det absolut enklaste sättet att ha kontroll över det innehåll du skapar och säljer är att själv ta kontrollen. Det innebär kort och gott att du ser din egen hemsida som ett nav där allt ditt material ligger och som du kan länka till. Alla andra plattformar är bara ekrar på hjulet, eftersom de styrs av företag du inte äger och kan ändra sina regler precis när som helst utan att du kan göra ett dugg åt saken.

Det är verkligen bra med exponering och många följare och det är inte dåligt för verksamheten att lägga tid på att synas i andra kanaler än den du själv äger, men det är vanskligt att bara göra det. Har du helt och hållet byggt upp din verksamhet på att ha många följare på Pinterest eller Instagram eller driver din blogg på en stor tidningssajt så är du också sårbar. Det finns alltid en risk att de lägger ner eller, som exemplet med shadow ban, ändrar sina regler till din nackdel, vilket kan bli dyrt på många sätt.

Vill du bygga något långsiktigt så är det hemsidan med bra innehåll som är den säkraste vägen. Ett eget domännamn med en bra portfolio plus en blogg är ett långsamt men säkert sätt att kunna tillfredsställa både sökmotorer och presumtiva kunder. Det jag försöker säga är egentligen bara en lång variant av talesättet om att inte lägga alla ägg i annans korg. Globala jättar med digitala korgar där alla dina små digitala ägg ligger är helt enkelt en dålig lösning.

UTSTÄLLNINGAR

Vet du vilka regler som gäller på de plattformar där du publicerar dig? Alla före-

tagare och fotografer borde förstås kunna svara »Ja!«.

SJÄ

LVP

OR

TRÄ

TT

Rineke Dijkstra aktuell i Göteborg.

JULIAN BIRBRAJERRönnells antikvariat, Stockholm18 november–31 december

MARKUS JENEMARK & LENA KÄLLBERGGalleri Elf, Göteborg18 november–16 december

REBECKA UHLINGalleri Axel, Stockholm24 november–16 december

NICLAS BERGLUNDGalleri Kontrast, Stockholm7 december–21 januari 2018

TIME/LIGHT/LOVELandskrona museum, Landskrona8 juni–28 januari 2018

BILDEN AV KRIGBonniers konsthall, Stockholm 20 september–14 januari 2018

RINEKE DIJKSTRAHasselblad Center, Göteborg 11 oktober–4 februari 2018

HANNAH MODIGHAbecita konstmuseum, Borås12 oktober–11 februari 2018

LARS TUNBJÖRKBorås konstmuseum, Borås13 oktober–11 februari 2018

SALONG CFFCentrum för fotografi, Stockholm9 december–17 december

JULIA PEIRONEGöteborgs konstmuseum, Göteborg4 november–18 mars 2018

IDA BORGFotografiska, Stockholm8 november–21 januari 2018

TOVA MOZARDCecilia Hillström Gallery, Stockholm16 november–16 december

ÅSA SJÖSTRÖMFotografiska, Stockholm17 november–4 februari 2018

ANNA STRANDKrets, Malmö17 november–17 december

MARCUS PALMQVISTDunkers kulturhus, Helsingborg1 december–6 januari 2018


CRIS

TIN

A D

E M

IDD

EL,

COU

RTE

SY O

F G

ALL

ERI J

UA

NA

DE

AIZ

PU

RU

aktuellt

En modern man i en modern tid.

EMM

A F

RED

RIK

SS

ON

RO

INE

MA

GN

US

SO

N

HÅRDA FRANSKA RETUSCHREGLER Frankrike har hårdare regler än Sverige vad gäller retuschering av kroppsbilder på model-ler. Sedan 1:a oktober måste kroppsretuscherade bilder som används i reklam märkas med texten »Photographie retouchée«. Att inte respektera detta kan bli dyrt: 37 500 euro eller upp till 30 procent av re-klambudgeten. För att skydda den kollektiva franska hälsan måste även alla modeller nu-mera ha ett intyg där deras BMI (Body Mass Index) intygas.

TT KÖPER IBLTT Nyhetsbyrån köper den anrika bildbyrån IBL. Efter köpet blir det nya namnet TT Bild. Köpet av IBL innebär en satsning på veckopress, där IBL och All Over Press sedan länge varit stora.

FÅGLAR MED HUMOR OCH SKÖNHETBoken »Nära fåglar« av foto-grafen Roine Magnusson blev nominerad till Augustpriset i kategorin Årets bästa fackbok.

– Även om vi inte vann kän-ner jag mig extremt hedrad, det känns som det största erkän-nande man kan få, säger han.

Boken har han gjort till-sammans med Mats och Åsa Ottosson.

– Jag är så lycklig över hur boken till sist hamnade rätt. Formgivning, text och bild synkades med mångas hjälp ihop till en helhet som känns rätt och genomtänkt i minsta detalj, säger Roine Magnusson.

TEKNISKA OM FOTOGRAFIHISTORIAtekniska museet visar utställningen Att se världen: Svensk fotografi under 175 år. Från silver och koppar till våtplåt, torrplåt och så småningom böjlig rullfilm; uppfinningarna var många och fotografin fick snabbt ett brett användningsområde. Inte minst det medicinska

fotot och uppfinningen av röntgenstrålen, som revolu-tionerade medicinen genom skugglika bilder av männis-kans inre.

– Vi vill lyfta fotografi bortom motivet och visa på tekniken som förutsättning för vad som kan fotograferas, när, hur och av vem, säger Emilie Sabel, intendent vid Tekniska museet.

Den perfekta mannenden sPanska fotografen Cristina de Middel (känd bland annat för boken Afronauts) visade sin humoristiska serie och bok The perfect man på galleriet Juana de Aizpuru under Paris Photo.

Boken handlar om den indiska mannen Dr. Ashok Aswani som gick och såg Chaplinfilmen Moderna tider i stället för att gå till jobbet och sedan bestämde sig för att viga hela sitt liv åt att ära Chaplins karaktär. Han förlorade (förstås!) sitt jobb illa kvickt men kunde då ägna sig på heltid åt att undersöka manligheten och hylla vår mest kända luffare. Boken och verket får oss att reflektera över maskulinitet i Indien och vad vi själva läser in i begreppet den perfekta man-nen. Dr Aswani lyckas förstås heller aldrig bli perfekt, men vi har roligt under tiden.

11 | no 4/2017

Julia Peirone låter slumpen styra

5 frågor

OLA

KJE

LBY

E

Grattis till utställning och stipendium! Hur gick vernissagen?

– Tack bra! Jag har jobbat så länge, varit så fokuserad på detaljer, typ vilket avstånd jag ska ha mellan ramarna, och så plötsligt var rummet fullt av folk, det var väldigt roligt.Unga kvinnor som på olika sätt tappar kontrollen – varför?

– Jag är intresserad av identitet och av det som inte är perfekt. Varför dras vi till Youtube-klipp på mannekänger

som snubblar på catwalken och idrottskvinnor som ramlar? Fenome-net skam intresserar mig. Vi vill så gärna vara perfekta men de flesta av oss fixar det inte hela vägen.Vet du i förväg exakt hur du vill att bilderna ska bli?

– Nej, jag iscensätter min idé och regisserar på plats. Relationen mellan fotograf och modell intresserar mig mycket. Mina verk är snarare under-sökningar än porträtt. I ögonblicket

vet jag inte exakt vad som ska hända, slumpen får styra.Arbetar du även med andra uttrycks-former?

– Ja, jag visar målningar målade med tjejernas smink och verket Traces med hårsnoddar med hår från mina kvinnliga vänner och små brons-skulpturer som leker med varsin pärla från ett trasigt pärlhalsband. Jag kallar mig dock inte skulptör eller målare, jag är fotograf.

Och hur överlever du som fotograf?– På att undervisa framför allt.

Det tioåriga stipendiet var förstås fantastiskt att få och så säljer jag verk genom min gallerist som extra bonus.Vad händer härnäst?

– Utställningen ska vidare till Kalmar och jag själv ska hämta nya krafter, testa idéer och reflektera över saker och ting. Och så ska jag rensa mina hårddiskar.

/ JENNY MORELLI

NAMN Julia Peirone.AKTUELL Utställningen »Girls, girls, girls« på Göteborgs konstmuseum, 10-årigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden.HEMSIDA juliapeirone.com.


Vad ska en

13 | no 4/2017

Priserna är för låga. Nej, för höga, säger andra. Svenska Fotografers För-bunds prisguide har nästan alla en åsikt om. Så vad ska det kosta att anlita en fotograf? F ställde frågan till förbundet och flera verksamma fotografer. text: anna henriksson illustration: amanda berglund

ag har precis som alla fotografer funderat kring vad det kostar att anlita mig som fotograf för ett uppdrag. Vilka kostnader räknar jag in? Vad får jag i plånboken i slutändan? För ett par år sedan ville en tjänsteman på en kommun köpa en arkivbild av mig för att lägga som toppbild

på bibliotekets hemsida. Det vill säga den skulle bli som en symbol för deras verksamhet och vara publicerad under obestämd tid. Men det slutade med att de hade svårt att betala det jag önskade i arvode och deras förfrågan drogs tillbaka. Priset jag erbjöd dem kändes för min del skäligt och sff:s prisguide var ett verktyg jag använde för att uppskatta prisnivån. Men nej, det gick som sagt inte i lås.

Så vad ska det kosta? Jag ringer upp Anna von Brömssen, fotograf och en del av sff:s prisråd- givningsgrupp, som ofta får frågor om hur man räknar ut kostnaden för en bild.

– Jag tycker att vi måste lära oss av andra hant-verkare. En snickare tar betalt både för tiden det tar att inköpa materialet och själva arbetet. Fler måste inse att tiden som går åt till att reka, göra inköp och resa till och från ett jobb, eller som vi lägger ner på urval och annat efterarbete, är en kostnad vi har. En del glömmer bort hur lång tid varje moment tar och det är något som andra yrkesgrupper är bättre på, säger hon.

– På den analoga tiden så köpte du film och debiterade kunden för det, i dag köper du i stället minneskort och hårddiskar. Dessutom åldras en digital utrustning som kamerahus snabbare än den analoga, vilket medför en dyrare kostnad för dig som fotograf och det ska speglas i ditt arvode.

Prisrådgivningsgruppen svarar på pris- och marknadsfrågor. I dag består de av fem frilansande fotografer verksamma på olika orter i landet. Anna von Brömssen är tydlig med att poängtera att prisguiden handlar om rekommenderade priser. I priserna ligger många faktorer inbakade, utöver själva lönen så handlar det om exempelvis firmans övriga kostnader, sociala avgifter, semester och pension. Inget hindrar en enskild fotograf från att höja priset.

– I valet om du ska ta ett jobb eller inte vid en fast summa så är det viktigt att räkna om arvodet till antal timmar. Fixar du det inom den tiden – eller inte? Var inte rädda att förhandla om att avgränsa antalet bilder, eller på annat sätt landa i en bättre överenskommelse, säger hon.

Dan Pettersson är fotograf och också en del av prisrådgivnings-gruppen.

– När jag arbetade med de delarna i prisguiden som gäller porträttfotografering av privat-person vid bröllop så kontak-

tade jag ett antal fotografer för att bilda mig en uppfattning om priserna. Då blev det tydligt att det finns ett stort intervall, allt från 5 000 kronor till 40 000 kronor eller mer ligger priset på för ett sådant jobb.

– Intervallerna i prisguiden kan skapa en känsla av att man som fotograf bör starta på de lägre nivåerna, vilket blir fel. Priset är korrekt inom hela spannet, det handlar mer om hur känd du är som fotograf och vilken typ av leverans du gör.

bild kosta? SÅ HÄR GJORDE VI ARTIKELNMålet med artikeln är att på nytt inleda en diskussion om prisgui-den. Vi valde därför att intervjua fotografer i prisrådgivningsgruppen. De andra fotograferna som medverkar visar exempel på hur man kan arbeta. Alla jobbar på sitt sätt. Att få med förbundets arbete his-toriskt och deras tänk framåt var också viktigt för att skildra frågan ur flera perspektiv.

Vad ska enG

ÖR

AN

EK

EBER

G

J


»Vår idé bygger på att ju bättre bilder vi tar, desto fler bilder vill kunden köpa. Det blir också ett säljargument för de kunder som är lite osäkra.«

En vanlig fråga som prisrådgivningsgruppen får gäller stulna bilder. Men det kan också handla om avtalstexter eller riktlinjer vid beställningar.

– En del fotografer väljer att inte läsa avtalen med kunden så noga för att det känns krångligt. Men mitt råd är att se till att du verkligen läser och förstår vad det är för användningsrätt som kunden skrivit in i avtalet. Våga fråga och var med och påverka avtalet så att det inte kommer som en över-raskning i efterhand, säger Anna von Brömssen.

Dan Pettersson inflikar att man bör diskutera igenom att användningsrätten enbart gäller i Sve-rige i prisguidens grundarvode för kommersiella uppdrag, även vid digital publicering som på ett företags webbplats.

– Allt som läggs upp på webben går ju att se i hela världen. Det är bara ett exempel på att pris-guiden måste omarbetas löpande. Som jag ser det skulle vi behöva vända bak och fram på den helt och hållet, så att vi börjar med webb och inte det tryckta. Hela tiden dyker det upp nya områden för bilders användning, säger han.

I Malmö arbetar Erika Weiland som fotograf på fotobyrån Apelöga. Här jobbar fem anställda fotografer med stillbild och film och de har valt att arvodera sina kunder utifrån en egen prislista. Beloppen är baserade på prisnivån

hos olika bildbyråer. I priset ingår fri användnings-rätt och fria resor inom Skåne.

– Vi upptäckte att våra kunder ofta frågade oss om möjligheten att köpa loss bilderna, samtidigt som det kan vara svårt för kunden att hålla koll på användningsrätten. Så vår grundare Adam Haglund

ville få fram ett annat sätt att betala som gjorde det hela enklare, säger Erika Weiland.

I dag tar byrån vid kommersiella uppdrag 6 000 kronor för första bilden och 2 000 kronor för nästa. Krävs extra tid för retusch blir det ett påslag.

– Vi tar aldrig betalt för tid, det vill säga vi räknar aldrig tiden utan tar betalt per bild. Vår idé bygger på att ju bättre bilder vi tar, desto fler bilder vill kunden köpa. Det blir också som ett säljargument för de kunder som är lite osäkra. Allting med vår prissättning grundas i att det ska vara enkelt för kunden och enkelt för oss.

Hon förklarar att oavsett typ av uppdrag så tackar de aldrig ja till dem som ligger under ett arvode på 6 000 kronor.

– Jag tycker att det sänker vår värdighet som fotografer att ta ett jobb med för lågt arvode. En

annan anledning till att vi tackar nej är att varje småjobb tar så mycket energi. Det är bra om vi inte har ett fulltecknat schema så att vi hinner med saker som marknadsföring, uppdatera hemsidan och träffa kunder över en lunch. Gäller samma princip även för redaktionella jobb?

– Ja, redaktionella jobb, som ett porträtt, har också fasta priser. De flesta vi jobbar med redak-tionellt tycker jag ändå har koll och erbjuder rätt arvode från början. Vi har samma tänk där.

I dag har fotobyrån Apelöga funnits i sju år. Hit-tills har de justerat prislistan vid ett tillfälle för att följa med i den ekonomiska utvecklingen. Men det händer förstås att de får mindre lukrativa förfråg-ningar.

SNABB FAKTA OM UPPHOVSRÄTT

Fotografiska bilder är skyddade 50 år efter bildens framställ-ningsår.

Upphovspersonen har upphovsrätten, den följer inte med äganderätten.

Namnet på upphovs-personen ska alltid uppges intill bilden.

Källa: Bildupphovsrätt i Sverige (bus)

ERIK

A W

EILA

ND

15 | no 4/2017

– Jag tycker att priserna i guiden ligger rätt till, men du ska kunna hålla dig till ditt eget timpris i relation till jobbet. Jag har dock förlorat många jobb när jag velat begränsa användningen av bilderna, att kunden inte fått använda bilderna hur de vill. Och om de skulle få det – har jag velat ta betalt för det. Det har hänt flera gånger att de tyckt att jag har varit snål.

– En kund protesterade exempelvis mot att det i mitt avtal stod att användningsrätten endast gällde ett år. Då valde de att köra på den »gamla« foto-grafen i stället som lät dem göra vad de ville med bilderna. De tyckte att jag var för besvärlig.

Ett annat problem, som gäller den ideella rätten, är att Michael Steinberg upplever att kunder allt oftare glömmer bort att namnge honom vid olika redaktionella jobb. Han skulle gärna se att sff lärde upp bildköpare i frågan.

– Använder någon min bild fem eller sex gånger så vill jag ha med mitt namn. Man kan även lära dem att kolla den information som finns sparad i bildens exif-fil.

Ola Hedin är en annan fotograf verksam i Stock-holm. Han jobbar bland annat med redaktionella uppdrag, eventfotografering och företagsporträtt. Jag ringer upp honom och frågar samma sak: Hur sätter du dina timpriser?

– Jag kör bara hel- eller halvdagar. Tittar du på den tid det tar att göra ett uppdrag, så sticker även kortare jobb som ett porträtt i väg och blir en halvdag. Jag kan inte heller ta några andra uppdrag under den delen av dagen, så därför har jag valt att göra mitt affärsupplägg så här, säger han.

KORT OM SFF:S PRISGUIDE

Den består av snitt-priser, rekommenda-tioner och villkor vid köp av en bild.

I mitten på 80-talet kom den första pris-guiden så som den ser ut i dag, det vill säga med alla olika typer av uppdrag i en och samma prisguide.

Priserna är base-rade på uppgifter från medlemmar och andra aktörer i bran-schen.

Omkostnader som inköp av utrustning, sociala avgifter, semester och skatt är faktorer som påverkat snittpriserna.

– Ibland kan man bli chockad över vilka skam-bud man kan få för ett jobb. Som att någon ville ha en eventfotografering under en helkväll plus retusch för 1 500 kronor, det känns riktigt tråkigt, säger Erika Weiland.

ag ringer upp fotografen Michael Steinberg som är verksam i Stockholm. Han jobbar mot såväl reklambyråer som olika magasin och har lång erfarenhet av branschen. I början av karriären använde han sig av sff:s prisguide mer än i dag. – Jag kör timpris, och försöker alltid boka in

halvdag eller heldag. De uppdrag som är kortare än halvdag vill jag helst undvika, säger Michael Steinberg och fortsätter:

– Det var bara några år sedan som jag pratade med en agentur om min prisnivå, och de tyckte jag låg alldeles för lågt i vissa fall. Att då kunna höja priset några hundra i timmen betydde mycket för mig.

Han har förlorat förtroendet för de kunder som vill pruta ner priset.

– De kanske säger att om du gör det här så kommer vi att ringa dig nästa gång, att nästa jobb skulle vara säkrat. Min erfarenhet är att de sällan hör av sig igen.

Ibland försöker han förklara för kunden med prisguiden som referens att den visar på cirka- priser som gäller för hela landet. Att han snarare har ett lågt timpris eftersom omkostnaderna är högre i Stockholm än i mindre städer.

MIC

HA

EL S

TEIN

BER

G

J


– Om en kund kontaktar mig för ett mindre uppdrag så frågar jag dem om jag inte kan göra något annat när jag ändå är på plats för att komma upp till en halvdag. Ofta kommer de fram till att det finns fler bilder de vill ta,

fler porträtt till exempel, och då vänder situationen till något positivt.

I Ola Hedins pris för en halvdag ingår tio bilder och all efterbehandling. Kunden får även använda bilderna helt fritt för olika behov, precis som fotobyrån Apelögas kunder. Många fotografer och andra skulle nog ändå säga att det är raka motsat-sen till vad som är tanken med användningsrätten. Att den inte ska förhandlas bort. Men Ola tycker att för den typ av uppdrag som han gör så krånglar användningsrätten bara till det.

– Jag tar betalt en gång och sedan kan de fritt använda bilderna, en gång eller tjugo gånger, så länge det är för eget bruk som till pressbilder, tryck eller liknande. Det får de göra med eller utan mitt medgivande, med eller utan mitt namn. Det enda de inte får göra är att sälja dem till tredje part. Hur kom du fram till den lösningen?

– Jag får inte ett jobb på grund av att någon har sett mitt namn i samband med en bild. Det är inte så det går till. Utan det sker på rekommendation kunder emellan som tycker att det är enkelt att beställa och jobba med mig. Vad anser du då om SFF:s prisguide, är den ett bra verktyg?

– Absolut, men jag har aldrig använt mig av den. Varför inte?

– Jag har inte sålt den typen av bilder eller haft den typen av uppdrag. Den är bra framför allt vid större uppdrag där du lagt ner mycket jobb på varje bild. Då du vill ha koll på användningsrätten för att få rätt ersättning för det jobb du utfört. Jag, som kanske har fotograferat under en hel eftermiddag på ett event, får bilder som enligt prisguiden har samma värde och samma användningsrättigheter. Men jag själv värderar inte jobbet på samma sätt. Då krånglar prisguiden bara till affären.

Han är också inne på att byta titel från fotograf till realisatör. Det vill säga någon som ser till att en idé blir till verklighet. I dag kan en fotograf jobba på en mängd olika sätt och inom allt fler områden.

Erbjudandet handlar inte bara om själva bilderna, utan även om vilken möjlighet du har att lösa kun-dens problem.

– Nyligen utbildade jag pressmedarbetare på ett företag i att ta bättre bilder med sin mobiltelefon. För mig spelar det ingen roll vilken typ av jobb jag gör ute på plats, mitt timpris är detsamma. Jag kliver in och löser det som behöver lösas.

I dag är en av de största utmaningarna att hitta nya lösningar för att fotografer ska få betalt för all användning som sker digitalt. Kunder är inte längre vana att betala för det värde som de fak-tiskt får vid köp av en bild, säger Åsa Anesäter,

verksamhetsledare för Svenska Fotografers Förbund. Hon förklarar vidare. – Många företag tjänar stora pengar på de bilder

som fotografer skapar. Det är viktigt att de som har varit med och skapat värdet, det vill säga fotogra-ferna, också får del av det värdet. Vissa anser att SFF:s prisguide har för höga priser, andra att de är för låga. Varför tror du att det är så?

– I vissa kretsar så stämmer det att priserna blir alldeles för låga, medan för andra så blir de mer som en målbild. Man jobbar i olika delar av landet, med olika typer av jobb. Men det är en fri marknad som vi inte kan styra över och prisguiden är framför allt en referens vid förhandling. Om ett jobb ligger lågt i arvode, kan det vara skönt att visa vad som är en skälig och rimlig ersättning. På vilket sätt ser ni att prisguiden kan utvecklas?

– Jag tror inte att vi ska tänka så uppdelat i områ-den som vi har gjort förut. Det är svårt att använda de gamla principerna i en digital miljö. Kanske vi i stället ska begränsa publiceringarna i tid, men ha fri användning i alla kanaler. Jag känner framför allt att det är viktigt att hålla koll på vad bilden gene-rerar för värde för kunden och uppskatta det värdet för att ringa in vad det är en fotograf egentligen säljer vidare.

– Nästa år ska prisguiden även bli mer användar-vänlig. Vi vill ha in fler konkreta exempel som förklarar hur man tar betalt för en bild. Olika argu-ment och bakomliggande principer varför det ska kosta. Vi vill stärka fotografernas möjlighet att ta betalt genom att förklara bildens värde och lära upp bildköpare vad det är de köper och vad det faktiskt kostar, säger Åsa Anesäter.

HISTORISKT OM PRISER

Prisfrågan har legat på bordet sedan SFF star-tade 1895. Birgitta Karlsson, tidigare kanslichef, är en av dem som varit

med och drivit arbetet framåt. – Håll uppe priserna är ekon från

tidigt 1900-tal. Prisdiskussioner var ett ständigt inslag i kretsarna, de hade egna prisrekommendationer och var själva navet i förbundet tills sektionerna bildades på 60- och 70-talet. Den allra första guiden upprättades 1897 som en reaktion på några fotografers erbjudanden om gratis förstoringar. Drygt tio år senare kom ett förslag till minimi-prislista. Fram till 60-talet fick fotograferna betalt per bild vid en publicering, därefter infördes tim- debitering. I mitten av 80-talet tog SFF ett enat grepp och bakade in allt i en lista där arkivbildslistan basera-des på ett genomsnitt av bildbyråer-nas listor och uppdragsdelen utifrån prisenkäter bland medlemmarna och kontakt med branschens olika aktö-rer. Innan dess hade porträttörerna, fotoförfattarna och reklamsektionen haft egna rekommendationer. Upphovsrätt för fotografer kom att ingå i upphovsrättslagen 1994, vilken betydelse hade det?

– Det var en stor utmaning för förbundet att utbilda medlemmarna om lagändringens betydelse och tillämpning. Samtidigt avskaffades även beställarregeln, det vill säga att rättigheterna tillföll kunden. Utöver det slog den digitala tekniken igenom som förändrade fotografer-nas arbetssätt och priser. När det i början på 90-talet kom en ny konkur-renslagstiftning fick vi inte ge ut prislistan längre, däremot fick vi ge ut en prisguide för att vägleda i vad det är som styr värdet av en bild. Hur gick ni tillväga på 80- och 90- talet för att kartlägga marknaden? – Jag hade en nära dialog med allt-ifrån branschens leverantörer till bildbyråer, agenturer och medlem-mar. Det var otroligt värdefullt att få del av den kunskapen och, i förtroen-de, tillgång till deras prislistor. Jag tog in så många listor jag kom åt. På det viset kunde vi komma fram till ett snittpris baserat på marknadskän-nedom. Vi kunde på riktigt säga att det var priser satta utifrån kundernas värderingar av fotografens arbete.

–

AN

N L

AG

ERST

RÖ

M

BJÖ

RN

DA

HLI

N

»Det är en fri marknad som vi inte kan styra över och prisguiden är framför allt en referens vid förhandling.«

Full Page Ad.indd 1 2017-05-11 18:17


f frågar

Var konsekvent med din prissättning. Se till att nischa dig. Var aldrig sjuk. Fotografer delar med sig av sina yrkes-erfarenheter.TexT: jenny morelli

TEODOR AXLUNDFöretags- och eventfotograf.BOR Stockholm.HEMSIDA axlundfoto.se.

Hur gör du för att hitta kunder? – Nätverkande är A och O. Jag har jobbat

inom eventbranschen och byggde då upp både nätverket och en förståelse för vad kunderna önskar av en fotograf. Sedan är förstås den bästa marknadsföringen att göra ett bra jobb och vara lätt att jobba med.Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag lever helt på mitt jobb som fotograf, det tog cirka 2–3 år. Att starta företag tar tid och kräver hängivenhet. Tro inte att du inom ett år ska kunna leva på det. Man måste ha ett mycket längre perspektiv. Är du nischad eller jobbar du inom många fotogra-fiska områden?

– Jag är nischad mot eventbranschen men jag har även uppdrag inom andra branscher. Jag har dock helt valt bort privatpersoner som kundkrets. Att vara nischad gör att du bli trovärdig inom det området. Att rikta sig mot all typ av fotografering gör att du blir halvbra på mycket men inte expert på något. Med tanke på konkurrensen så måste du vara expert.Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Enkla svaret är: ja. Men dina uppdrag kom-mer att gå till någon annan under de perioderna och du riskerar att tappa kunden, så ur det per-spektivet nej. Jag har aldrig ställt in på grund av sjukdom. Däremot har jag många gånger jobbat fullproppad av febernedsättande.Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

– Tänk noga igenom företagsdelen av jobbet med affärsplan och ekonomin. Räkna på hur mycket du behöver dra in, hur många jobb du behöver för att nå dit och se om det är rimligt. Sedan rent fotomässigt: rikta in dig på en kund-grupp, bli riktigt duktig på den typen av jobb och nätverka och jobba hårt. Jag säger det igen, jobba hårt!! Inget kommer gratis.

SAUMAN NG AGERBERGFöretags- och skönhetsfotograf.BOR Stockholm.HEMSIDA smileforthecamera.se.

Hur gör du för att hitta kunder? – Jag får ofta kunder genom sociala medier.

Folk hör av sig på Messenger för att de sett något jag har gjort på Facebook till exempel. Sedan är det förstås på rekommendation från tidigare kunder. Däremot tycker jag att det är väldigt svårt att själv ringa upp och sälja in mig till företag jag tror att jag vill jobba med. Så det lägger jag mindre tid på.Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Tidigare tjänade jag väldigt bra i många år. Jag ägde en del av The Studio och det gick väldigt bra för oss. Men livet tog en ny vänd-ning och just nu kan jag ännu inte helt leva på mitt fotograferande. Men jag är en entreprenör och jag försöker hela tiden hitta nya idéer som jag kan tjäna pengar på. Är du nischad eller jobbar du inom många fotogra-fiska områden?

– Jag är nischad på företag och det senaste året har det blivit mycket salonger och hudvård, jag jobbar t.ex. mycket åt Sveriges Hudtera-peuters Riksorganisation. Det jobbet fick jag genom sociala medier, men då var det jag som sålde in mig och sa att de behövde bättre bilder när de skulle kommunicera vad de gör. Man vill inte ha massage eller ansiktsbehandling av någon som man inte har sett en bild på. Det har blivit som en snöbollseffekt, det har blivit fler och fler jobb.Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Föräldraledig kunde jag vara för att jag hade en så pass bra lön innan. Men nu när jag jobbar för mig själv så finns det inte på kartan att vara sjuk. Det här gäller dock inte bara för fotografer utan det gäller alla med eget företag. Det är bara att ta ett par alvedon, droppa lite clear eyes i ögonen och sätta på en massa smink och gå i väg och plåta.

Så lyckasvi överlevasom proffs-fotografer

BJÖ

RN

DA

HLG

REN

TOB

IAS

AG

ERB

ERG

19 | no 4/2017

MATS BURMANFöretags- och porträttfotograf.BOR Södermalm, Stockholm.HEMSIDA ateljeuggla.se.

Hur gör du för att hitta kunder? – Nya kunder får jag från hemsidan och

Facebook och genom rekommendationer från befintliga kunder. Jag har provat diverse olika typer av marknadsföring. Det bästa var att jag under 30 år hade ateljén i gallerian på Hamn-gatan där väldigt många såg mina bilder. Jag försöker vara ödmjuk och generös vad det gäller reklamationer. Mitt mål är att det inte ska finnas någon kund som är missnöjd. Men jag ger aldrig rabatt på priset till en missnöjd kund utan tar om bilderna, eller i värsta fall makuleras fotogra-feringen och jag betalar tillbaka pengarna. Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag kan leva på mitt yrke.Är du nischad eller jobbar du inom många fotogra-fiska områden?

– Jag fotograferar i huvudsak människor. Hälften är privatkunder och den andra hälften företagskunder.Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Nja, det beror på hur länge.Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

– Var i möjligaste mån konsekvent med din prissättning. Tänk på att kunder kan prata med varandra och känna sig lurade om du prissätter olika utan att ge en rimlig förklaring. Var inte rädd för att ta bra betalt för dina tjänster. Jag har under mina 40 år som fotograf inte fått mindre att göra när jag har höjt mina priser. När det är dåliga tider, försök att inte sänka era priser för ni kommer inte att få mer att göra ändå, det blir bara svårare att höja när de goda tiderna kommer tillbaka. Ett undantag är att ge ett bra pris till en ny stor kund men att informera att det bara gäller den första fotograferingen och därefter gäller ordinarie pris. Tänk långsiktigt och bygg ditt varumärke som fotograf. Undvik kortsiktiga smarta klipp där kunden känner sig lurad.

MORGANE LITHANDERReklam- och matfotograf.BOR Stockholm.HEMSIDA morgane.se.

Hur gör du för att hitta kunder? – Att hitta kunder är en ständig kamp och

ett jobb som aldrig tar slut. Jag mejlar och visar upp portfolion för de som jag vill arbeta med. När jag väl fått napp på ett jobb brukar det ena leda till det andra. Jag tror även på att vara ute och att nätverka, jobba med kundrelationer. Ef-ter ett tag ser man möjligheter till jobb nästan överallt. Att vara aktiv på sociala medier och ha en snygg och välplanerad hemsida är viktigt för att i slutändan kunna dra hem jobbet och ta betalt därefter.Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag lever på mitt yrke.Är du nischad eller jobbar du inom många fotogra-fiska områden?

– Jag jobbar först och främst som reklam-fotograf inom stilleben men gör även en del konstfotografi. I början nischade jag mig inom beauty men fick sedan en försmak för mat-fotografi. Jag skulle inte vilja säga att jag har en speciell nisch för tillfället. Då jag fortfarande är relativt ny i branschen tillåter jag mig själv att fotografera det jag tycker känns kul för stunden. Mitt mål är att nischa mig och specialisera mig ännu mer. Det får visa sig med tiden var jag landar.Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Ja. Det är viktigt att ha en buffert och det har jag.Vad är ditt bästa råd till en blivande fotograf?

Ha en buffert och försök att alltid ha ett eget projekt som du jobbar med vid sidan av dina brödjobb för att utvecklas kreativt och för att hålla glöden uppe.

Vad tycker du att vi ska fråga yrkesfotografer om i nästa nummer? Maila [email protected].

GUNILLA LUNDSTRÖMPorträtt- och reportagefotograf.BOR Norrköping.HEMSIDA gunillalundstrom.se.

Hur gör du för att hitta kunder?– Jag har alltid haft bra med jobb, men det se-

naste året har jag behövt anstränga mig mer och ge mig ut och göra mig mer synlig för nya kun-der. Jag har dängt portfolio i Stockholm där jag har de flesta av mina större kunder samt börjat nätverka här i Norrköping. De nya kunderna är olika byråer i regionen samt Norrköpings kom-mun där jag bland annat plåtar bilder till kom-munens nya yttre marknadsföring och deras nya portal som lanseras nu under hösten. Som brödjobb vill jag fortsätta jobba med reklam- byråer samt mot större företag. Varmt välkomna är de redaktionella jobben. Tyvärr blir de allt färre, men jag blir lika glad när de dyker upp. Kan du leva på ditt yrke eller behöver du ett brödjobb vid sidan av?

– Jag kan leva på mitt yrke vilket jag alltid gjort, har arbetat som frilansfotograf i hela mitt liv. Men det är helt andra villkor i dag med kun-der som inte vill vill betala vad det kostar och som ska ha alla rättigheter utan tidsbegränsning. Det är oerhört frustrerande med den utbredda okunnigheten bland kunderna. Även på de re-daktionella jobben blir jag numera ofta erbjuden en klumpsumma – »vi har den här pengen kan du göra jobbet för den summan?« Jättetråkigt.Är du nischad eller jobbar du inom många fotogra-fiska områden?

– Jag är relativt nischad och plåtar det jag tycker är mest intressant det vill säga männ-iskor. Jag tar porträtt, gör reportage, storytelling för företag etc.Har du råd att vara sjukskriven eller föräldraledig?

– Jag har aldrig varit sjukskriven och gjorde mig faktiskt av med min sjuk-, pensions- och studioförsäkring när jag var mammaledig för att kunna vara hemma lite längre. Det kan jag säga så här i backspegeln att det inte var det allra smartaste.

SAR

A B

UR

MA

N

MIK

AEL

SCH

ULZ

SJÄ

LVP

OR

TRÄ

TT


när allt går åt helvete

När Anders Andersson skulle timelapse-filma förutsåg han inte att klåfingriga elektriker skulle dra kablar där kameran var monterad.

»Jag for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hade hänt«

NAMN Anders Andersson.BOR Halmstad.SPECIALOMRÅDEN Flyg-fotografering, sport, bröl-lop och produkter.KUNDER Saab, Höganäs, Spoon, Röda korset, Wall Street Journal.HEMSIDA fotografhalm-stad.se.

Halmstadsfotografen Anders Andersson har va-rit frilansare i tio år och gör jobb åt en mängd olika företag, kund- och fackförbundstidningar, kom-muner med mera. Jag haffar honom via Facetime när han precis kommit hem från Shanghai där han plåtat lanseringen av Volvos nya sportbil Polestar.

Den senaste tiden har han fått ett ökat antal för-frågningar från kunder om att producera timelapse-filmer. Men när han skulle filma åt ett glassföretag gick det inte som han tänkt sig.

Företaget ville att han skulle filma processen på ett lager när ett annat företag monterade pallställ-ningar som glassen sedan skulle förvaras på. Det var en stor lokal, lagret var flera tusen kvadratmeter med drygt tio meter i takhöjd.

– Jag föredrar att säga ja framför nej och har ju precis börjat med det här. Eftersom min (hittills) enda timelapse-utrustning var upptagen på ett an-nat, årslångt, bygge i Höganäs fick jag grunna ut en alternativ teknisk lösning, säger han.

Han hittade ett amerikanskt företag, CamDo, som sålde en så kallad intervalometer. Alltså en manick som man sätter baktill på en gopro och som programmerar kameran att ta bilder vid valfria in-tervall och veckodagar. Han programmerade sedan kameran att ta en bild var tredje minut och enbart filma dagtid under bygget.

Väl ute på det blivande glasslagret visade det sig att det enda möjliga stället att sätta kameran för att få med allt som skulle byggas var på en kabelstege högt, högt upp på en vägg. Lagerlokalen var i plåt och han fick rigga elen till kameran med en 75 me-ter (3 x 25 meter) lång förlängningssladd.

– Jag fick skjuts med en saxlift upp, och mon-terade kameran med ett gorillapod, pluggade i en 4G-router för att kunna få dagliga uppdateringar om hur mycket minne som fanns kvar på kortet och tejpade slutligen ned alltsammans med silvertejp för att verkligen se till att allt satt ordentligt fast, säger han.

Filmandet löpte på fint under en månads tid; han åkte tillbaka flera gånger för att tömma kame-ran på bilder och kolla så att allt var i sin ordning. Hela förberedelsearbetet med golvgjutning och annat timelapsades som det skulle.

Men när det egentliga byggarbetet hade börjat messade han den ansvariga från pallställningsföre-taget för att kolla så allt fortfarande var ok. Då fick

AN

DER

S A

ND

ERS

SO

N

AN

DER

S A

ND

ERS

SO

N

21 | no 4/2017

»Godnatt liksom, en hel månads timelapse-fotografering och flera dagars arbete, var tillintetgjort.«

han veta att byggarna hade dragit ur strömsladden och trots att de hade satt i sladden igen verkade inte kameran ta några bilder.

– Helvete också. Jag åkte dit och for snabbt upp i saxliften för att kolla vad som hänt. Det visade sig att även en elektriker varit framme och dragit kablar i kabelstegen. Och i stället för att tänka »Hm, här verkar det sitta något tekniskt monterat, jag kanske ska kolla med platschefen vad det är«, tänkte elek-trikern: »Titta, här sitter nån skit i vägen. Det sliter jag väck.«

Så i stället för att följa arbetet med pallställning-arna på golvet hängde kameran på trekvart riktad rakt upp i taket där det inte hände så mycket.

– Godnatt liksom, en månads timelapse-foto-grafering och flera dagars arbete, var tillintetgjort. Man blir väldigt, väldigt trött när en sådan här sak händer. Så klart att jag borde ha satt upp en lapp jämte kameran om att den som rör kameran ska dö, men jag hade en naiv tro på andra människors

sunda förnuft, samt trodde att en kamera som satt tio meter upp på en vägg nog skulle få vara rätt mycket i fred.

Nu vet han bättre. Anders Andersson och kun-den hade heller inte avtalat vad de skulle göra med betalning om tredjepart kom in och förstörde. Men kunden betalade i alla fall för nedlagt arbete.

Och skam den som ger sig. När han kommer hem från de arkeologiska utgrävningarna han ska fotografera i Egypten nästa vecka ska han rigga upp en till timelapse i Höganäs som ska plåta i ett halvår.

– Den kameran ska jag se till att märka upp ordentligt, och avtala med kunden vad som händer om någon klantskalle pajar utrustningen igen. Den här gången ska kameran dessutom sitta monterad utomhus i snöslask och mörker, så det ska bli väl-digt spännande och rätt nervöst att se vad det blir av det här projektet.

/ JENNY MORELLI

AN

DER

S A

ND

ERS

SO

N


Installationsbild från utställningen

»Crash« på Värmlands museum.

23 | no 4/2017

Fotomässan Paris Photo pågår för fullt när jag lämnar flådiga Grand Palais och tar tunnelbanan till Montreuil i Paris östra delar. Här bor fotografen JH Engström sedan ett par månader tillbaka tillsam-

mans med fotografen Margot Wallard och deras gemensamma barn.

JH Engström möter upp på den lilla gågatan Rue du Capitaine Dreyfus och vi promenerar bort till restaurangen Station Service som han kallar sitt an-dra hem. Vi beställer mat, vatten och öl i den lugna och hemtrevliga lokalen där personalen hälsar vänligt på sin fotograferande stammis och på mig.

JH Engström och Wallard har en pågående work-shop med elever från hela världen och han har haft huset fullt.

– Framför allt är det Margot som håller i det, men jag deltar. Det är en internationell workshop och det kommer folk från hela världen. Förra veckan var lägenheten full med folk och på måndag kommer Jim Goldberg och gästföreläser. Eleverna jobbar

verkligen stenhårt. Förra året vann en av våra stu-denter MaCk Photobook Award. Så roligt att se att det går bra för dem, säger han.Hur hamnade ni här? Varför blev det just Montreuil?

– I Paris har jag ju bott sedan jag var barn till och från, farsan jobbade på ett stålföretag. Om det är något jag verkligen tror på så är det sådana här platser där människor med olika bakgrund lever tillsammans. Jag tror på den idén, när staden är en mötesplats och där man kan mötas bortom hierar-kier och strukturer. Det känns nästan lite gammal-modigt att säga så i dag men är det något jag tror på så är det möten, säger han.

JH Engström är en av få svenskar som tar plats på Paris Photo. Han visar en installation med bilder från serien From back home. På söndag ska han sig-nera sin bok Crash, utgiven av det japanska förlaget Akio Nagasawa. Utställningen med samma namn visas fram till 7 januari på Värmlands konstmuseum i Karlstad. Där visar han både stillbild

Krock med verkligheten

En av de svenska fotografer som tar plats på den parisiska fotoscenen är JH Engström. F åkte dit för att fotofika med en fotograf som många förknippar med autenticitet och som ställer ut i Värmland.text: Jenny morelli

fotofika

JH Engström på plats i Paris.

JEN

NY

MO

REL

LI

JH E

NG

STR

ÖM


– Ja, men jag är ju definitivt varken främlings- eller framstegsfientlig, jag längtar absolut inte till-baka, min definition av nostalgi är snarare samma som för idéhistorikern Karin Johannisson, hon skrev att nostalgi är att erkänna att man har en för-ankring någonstans, ett kroppsligt igenkännande av landskap. Jag har den förankringen i Värmland och jag har den här i Montreuil.

H Engström är mycket produktiv och har en mängd fotoböcker bakom sig (på hem-sidan syns 15 stycken). Den första, Härbärge, kom 1997, och vann Svenska Fotobokspriset 1998 (»ett arbete som förändrade mig helt«) och hans bok Tout va bien var nominerad till Svenska Fotobokspriset 2016. (Intervju i F

1/2016) I intervjun berättar han att det inte var så vanligt att fotografer gjorde fotoböcker när han gick på Fotohögskolan på 1990-talet, men att det nu

»Internet har också gjort oss så medvetna om oss själva eller snarare fått oss att tro att vi är medvetna om oss själva.«

nästan gått inflation i att göra böcker. Allt som ges ut är ju verkligen inte bra. Du har även jobbat med rörlig bild denna gång …

– Ja, jag har börjat jobba mer rumsligt och jag har gjort två filmer som ingår i utställningen. Det är roligt att pröva nya sätt att uttrycka mig, säger han.

I en av filmerna Ordet/Le mot/The word syns han skrivande 160 olika ord mot en vägg och filmar handlingen, som en performance. Abstrakta substantiv i bestämd form som betyder något för honom. Han skriver ord som »toleransen«, »dröm-men«, »upprepningen«, »skulden« …Varför just dessa ord?

– Man får göra det man vill med dem. Orden hem-sökte mig och jag skrev dem. För mig blir orden vackra och dynamiska bilder när jag ser dem, säger han.

Den andra kortfilmen Här/Ici/Here närmar sig den lilla världen och är en hyllning till det som omger honom i hans vardag.

och rörlig bild vilket är nytt för honom. Negativt vända stora färgbilder föreställande träd, värmländ-ska landskap, kroppsdelar och röntgenbilder av resväskor sådana de framstår i säkerhetskontrollen på flygplatser.Kan du säga något om Crash, vad handlar det om?

– Kollisionen mellan de vackra landskapen och min medvetenhet om vad som sker i den »stora världen« är det känslomässiga bränslet. Crash gjor-des ju i kölvattnet efter den uppblossande terroris-men i Europa och Trumps valseger i Usa.

– Framför allt en känsla av att den demokratiska världen står under hot och att det är nya parametrar som råder. Sedan är det ju också så att den värld som fanns när man var barn alltid är hotad när man när-mar sig femtio. Världen som jag kände den som barn finns inte längre. Och det är en känsla av förlust. Krocken handlar om det också: å ena sidan den ab-surda världen, å andra sidan naturen och stillheten och träden som står där de står trots att världen förändras. Naturen står för det orubbliga. Oavsett världspolitiken är den där. Jag har en stark relation till det här landskapet som är påtagligt fysisk. Du har jobbat med negativa färger?

– Ja, när jag kom på att jag kunde vända bilderna så kände jag att det stämde överens med min starka upplevelse av skogen och naturen. Jag har försökt skildra den förut men inte kommit på hur riktigt. I Crash känner jag att det stämde.Världen är absurd säger du?

– Absolut, det är min utgångspunkt. Internet drog ned brallorna på oss och vi gillar inte vad vi ser. Vi kan inte hantera det. Kommer du ihåg tidningen En ding, ding värld som man kunde köpa förr? Full med sensationer, typ tanten med en me-ter lång hals. Nu är det bara att öppna Facebook så är det en ding, ding värld. Internet har också gjort oss så medvetna om oss själva eller snarare fått oss att tro att vi är medvetna om oss själva. Känslan av förlust är ju även något som SD:s politik bygger på, att man vill klamra sig fast vid något som varit.

»Crash« – om kollisionen mellan vackra landskap och medvetenhet om vad som sker i den stora världen.

J

25 | no 4/2017

intellektuella, men det är inte mitt yrke, mitt yrke är att uttrycka mig konstnärligt.Och vad händer härnäst?

– Jag ska göra en ny bok med Aperture och Gre-ger Ulf Nilson och jag arbetar på en stor utställning nästa år på Finnish Museum of Photography i Hel-singfors. 750 kvadrat ska fyllas Så jag har att göra.Aha, en retrospektiv?

– Nej, för fan, det är jag för ung för, jag är bara 48, snarare midlife. Arbetstiteln nu är I am not done ... Ha, ha! Eller jag vet inte, det är kanske mer ett skämt.

– Och så jobbar jag med en ny bok med porträtt på män. Jag har tagit bilder på män i min närhet i 25 års tid och jag ser dem som utökade självporträtt. Arbetstiteln är The frame – an extended self portrait. Några är nakna. Nakenhet kopplar många väldigt ofta ihop med erotik och så kan det ju vara, men för mig närmar sig nakenbilder också idén om det sårbara, sköra och allmänmänskliga. Mannens roll i världen är dessutom mitt uppe i ett paradigmskifte av aldrig tidigare skådat slag. Det är såklart på ett mänskligt och historiskt plan väldigt intressant och spännande.När man talar om dina bilder nämns ofta ordet autenticitet. Vad betyder det ordet för dig?

– Det betyder oskuld. Att göra något som man väldigt starkt tror på. Det handlar också om att inte bli cynisk och blasé. Poesi och musik som har ett visst slags anslag och det blir autentiskt. Vi har ett språk som vi kan kommunicera med. För mig handlar äkta kommunikation mest om energier och känslor. Jag gillar verkligen att undersöka saker, prova saker, hitta nya sätt att uttrycka mig Och jag är väldigt intresserad av själva mediet fotografi: krocken som finns inbyggd i själva gestaltandet med kameran. När det objektiva rent fysiskt, genom filmytan, krockar med det subjektiva, män-niskan. När man krockar med verkligheten genom kameran. Då är egentligen allting »Crash«?

– Ja, så är det kanske, ja.

NAMN JH Engström.ÅLDER 48.BOR Paris och Värmland.AKTUELL Boksläpp på Paris Photo och utställ-ningen »Crash« på Värmlands museum.HEMSIDA jhengstrom.com.

Maten har kommit och vi fortsätter samtalet. Mar-got Wallard och den svenska fotografen Angelica Elliot kommer snabbt förbi restaurangen. De är på väg in till Paris, Wallard ska signera sin bok Natten på båten Polycopies. Jag beställer en kaffe, JH tar en öl.Kan du säga något mer om hur du arbetar; vad är det som driver dig?

– Jag tror inte någon som håller på med konst gil-lar att definiera exakt vad man gör. Jag håller ju på att ställa frågor, jag håller inte på med definitioner. Och teorier fungerar alltför ofta som kryckor, något man lutar sig mot i denna absurda tillvaro. Jag gillar det intellektuella sättet att förhålla sig, men det akademiska har jag svårt för. Riktigt bra konstnär-liga uttryck öppnar sig mot världen, de stänger sig inte mot den. Jag gillar inte när en konstnär säger »det här verket handlar om det här« eller konst som ska bevisa någons tes. Jag intresserar mig för det

»Crash« – om kollisionen mellan vackra landskap och medvetenhet om vad som sker i den stora världen.

»Crash« – den demokratiska världen står under hot.

JH E

NG

STR

ÖM

JH E

NG

STR

ÖM


tankar om en bild

Fotografiet som tidsvittneförst blev jag berörd – mycket djupare än jag hade trott. Sedan blev jag tvungen att fråga mig själv hur länge det fortfarande kommer att vara möjligt att använda fotografi för att uppnå den effekt som Hai Bo uppnår.

Fram till den 7 januari nästa år visas Arbeiten in Geschichte, en utställning med samtida kinesiskt fotografi på Museum für Fotografie i Berlin. Foto-grafen Hai Bo (född 1962) har gjort något som först ser enkelt ut, nästan lättköpt, men han uppnår en långsam emotionell djupverkan som gör att hans bilder är de enda från utställningen som stannar kvar inom mig. Bredvid ett gruppfoto från 1966 vi-sar han samma personer fotograferade år 2000. Han har ställt upp dem likadant. Personer som är döda eller försvunna markeras med tomma stolar. Av de

fjorton människorna på den första bilden saknas sex. Ett annat bildpar i samma serie visar en grupp unga soldater. Där återstår en av fem. Bildserien kallas They.

Den tid som har gått låter sig avläsas i män-niskornas ansikten. Det kan man titta länge på. De erfarenheter de har gjort blir kroppsligt påtagliga.

Jag fängslas av likheterna och skillnaderna i ansiktena där, som det sägs, inte en cell är iden-tisk fyrtio år senare. Stela och uttryckslösa unga ansikten har fått en tydligt personlig karaktär, som om de hade legat i ett frätande och ovarsamt framkallningsbad. Har de blivit mer sig själva, eller har de tvingats att svika det som hade kunnat utvecklas inom dem? Ofta har människorna samma min i ansiktet som på sin första bild. Buttra eller

leende miner är förvånansvärt oförändrade, som om det där sköra, lätt förväntansfulla leendet hade överlevt av egen kraft. Det som ser skörast ut är kanske samtidigt det envisaste hos människan, ett outplånligt personlighetsdrag.

Eller misstolkar jag det jag ser? Den glada mun-nen är kanske inte glad och den buttra inte butter – kanske handlar det bara om munnar som av någon biologisk slump råkat växa i en viss form, ungefär som när en delfin kan se ut att le för att dess käft böjer sig i en kurva som människor tolkar som ett leende.

det digitala fotografiet håller på att utvecklas i en riktning som gör att det snart inte kommer att kunna fungera som den sortens tidsdokument. Ni

27 | no4/2017

Skribenten Håkan Lindgren om en installation av den kinesiske konstnären Hai Bo som väcker frågor om representation och verklighet.

har säkert läst om de fiffiga små extrafunktioner som just nu befinner sig på experimentstadiet innan de byggs in i digitalkameror och mobiltele-foner. Programvara som i efterhand låter dig ändra vilken tid på dygnet som bilden togs: en dagbild kan förvandlas till en nattbild. Appar som kan ersätta blundande ögon med öppna om någon råkade blinka. Som bränner av tjugo bilder på ett ögonblick och sammanfogar allas »bästa« ansikts-uttryck till en gruppbild. Som automatiskt färgläg-ger gamla svartvita foton. Som avlägsnar oönskade föremål i bilden: ett störande nätstängsel trollas bort spårlöst. En apparat som får föremål framför objektivet att försvinna är inte längre en kamera. Ett annat program gör att du kan gå in i ett foto, gripa tag i en stol, vrida den som du vill och ställa

tillbaka den på en ny plats; skuggorna hamnar automatiskt rätt.

Varje sådant tekniskt framsteg flimrar förbi som nyhetsnotiser på sajter som dP Review eller Peta-Pixel. De kan se ut som kuriosa, men den samman-lagda effekten av dem är att digitalt foto förlorar all koppling till verkligheten. Det kommer inte längre vara meningsfullt att skilja på foto och datorgrafik. Digitala bilder kommer att få samma historiska bevisvärde som en skärmdump från ett dataspel, det vill säga inget alls.

Det är redan möjligt att ta ett antal foton av en känd person, säg Merkel eller Trump, och bygga en digital ansiktsmodell som kan animeras att säga och göra vad som helst. När detta har förfinats så långt att det inte går att skilja från ett videoklipp

från en presskonferens har nyhetsfotot upphört att existera.

Mot detta kan man ställa upp en mängd förut-sägbara motargument – att fotografi aldrig har visat verkligheten, att bilder alltid har kunnat manipule-ras. I så fall har man inte insett att de förändringar som är på gång försätter oss i ett helt nytt läge. Diskussioner om bildmanipulation övergår lätt i olösliga filosofiska resonemang – vad är egentligen verklighet och vad är representation? – men de som utvecklar tekniken struntar helt i filosofin. De bestämmer de villkor som resten av planeten har att leva efter. När fotografiet har upphört att vara ett pålitligt tidsvittne kommer bilder inte längre att kunna beröra oss på det sätt om Hai Bos bilder gör.

/ HÅKAN LINDGREN

HA

I BO


Förtrolighetsom lever

Han skapade en fotografisk skildring av en svunnen tid på den uppländska landsbygden som fascinerar än i dag. John Alinder (1878–

1957) är en av de många okända men skickliga bygdefotografer som döljer sig i museiarkiven.

text: tommy arvidson

En del av denna historia utspelar sig mit-ten av 1950-talet. Irene Flygare, som då var i 6-årsåldern, frågade sin mamma vad det var för en konstig farbror som klev på den buss mot Enköping som de

färdades med. Farbrorn hade trasiga skor som han hade stoppat gamla tidningar i och såg allmänt sliten ut.

Mamman berättade att det var John Alinder, en handlare från Sävasta i Altuna socken som hade hamnat i trassel efter att ha langat sprit i sin affär. Ryktet sade att han sålt brännvin och korv. Spriten var maskerad som ättiksflaskor. Skvaller färdas fort på landsbygden och det där med spritförsäljningen var det han då var mest känd för. Men det skulle visa sig att mannen på bussen även hade andra kvaliteter.

Under sin uppväxt läste Irene Flygare Fjärd- hundrakontakt, en tidning som gavs ut av Kultur-nämnden på orten och som hade en historieintres-serad redaktör. Där dök ibland äldre fotografier upp, ofta med en handskriven vit text i bilden. Fotografen var John Alinder.

När hon i vuxen ålder arbetade som bild-antikvarie på Upplandsmuseet i Uppsala blev hon en dag tillfrågad om en särskild bild som fanns i museets arkiv. Den föreställde en klarinettist och skulle förstoras för att användas i en utställning om uppländsk folkmusik. Bilden var i dåligt skick. Fanns det möjligen något negativ någonstans? undrade beställaren. Irene kände genast igen den vita handskrivna texten. Det var alldeles säkert en Alinderbild och hon hade också hört talas om att

det fanns ett arkiv med glasplåtar i källaren under Fjärdhundra folkbibliotek.

Tillsammans med kollegan Håkan Liby begav hon sig dit och efter en dags letande bland flera tusen glasnegativ i format 9 x 12 fann de faktiskt negativet. Men under arbetets gång förstod de också att de hade funnit en kulturhistorisk skatt.

I materialet de hittat fanns en skildring av en del av den uppländska landsbygden från 1910- till 1930-talet. Huvuddelen av samlingen bestod av vardagliga porträttbilder, oftast tagna utomhus i lantlig miljö. De flesta bilderna var tagna i trakten omkring Fjärdhundra, strax utanför Enköping. Men det som framför allt intresserade de två musei-kollegerna mest var att där var så många bilder av vardagsarbete, både från åkrar och kök.

29 | no 4/2017

JOH

N A

LIN

DER


»Det var något speciellt att bli fotograferad av honom. Han var även bra på att sjunga och var en riktig skämtare.«

Bildskatten hamnade så småningom på Läns-museet, Upplandsmuseet i Uppsala. I samband med en kulturhistorisk undersökning i Alinders hemby återfanns fler glasplåtar i format 9 x 12 cm och 13 x 18 cm samt ett fåtal plåtar på 18 x 24 cm. Nu är hela samlingen på drygt 8 000 bilder skannade och negativen förvaras på ett arkivsäkert sätt.

ohn Alinder föddes 1878 och växte upp i byn Sävasta, strax utanför Enköping. Föräldrarna var bönder och ägde, som det sägs, en av de bästa gårdarna i byn. Den sociala kontrollen var hård och det förväntades att man skulle följa i fädrens spår och fortsätta med lantbruket.

John stannade kvar i sin hemby men bröt med familjetraditionen. I stället för att bli jordbru-kare blev han diversehandlare och fotograf. Han var självlärd, men att enbart vara fotograf har sällan varit någon lukrativ sysselsättning. I Alinders butik kunde man hyra trattgrammofoner och skrivmaski-ner. Han skötte prenumerationer på veckotidningar som fick avhämtas i affären. Där såldes bröd från ett bageri ett par kilometer från byn. Varje torsdag levererades kött från en slaktare.

Enköpingsbon Torsten Vig sommarjobbade hos Alinder i början av 1950-talet. Då var fotoverksam-heten nedlagd sedan länge.

– Alinder slutade att fotografera när rullfilmen kom. Då började folk skaffa sig egna kameror. Men han hyrde ut enkla lådkameror och så skickades rullen in till Svensk Fotokonst i Örebro för fram-kallning.

Kunden fick efter en tid hämta ut kopior och negativ i affären, där man också hade traktens enda tipsinlämning. Butiken var en populär social träff-punkt och var ofta öppen långt in på kvällarna.

– Alinder var en intressant person, det var något speciellt att bli fotograferad av honom. Han var även bra på att sjunga och var en riktig skämtare. En gång sade han att han skulle visa en lapp och en ren i sin lada. Folk kom cyklande långväga ifrån, för det var en stor händelse på den tiden. Han ledde in besökarna i ladan, drog undan ett skynke och där på ett klädstreck hängde en lortig och en ren tyglapp. Besökarna blev inte glada, säger Torsten Vig.

JOH

N A

LIN

DER

J

31 | no 4/2017


»Han fotograferade konserveringskurser, konfirmationer och Livsmedelsnämndens sammanträden. «

Men kanske gick besvikelsen över efter att de hade fått bli fotograferade. På de olika fester och sammankomster som arrangerades i trakten var han en välkommen gäst. Han såg då till att fotografera de gäster som så ville. Att han var bekant med, och flera gånger fick besök av, den rikskände dragspela-ren Calle Jularbo gjorde antagligen den lilla diverse-butiken till en än mer attraktiv plats att besöka.

På internetsajten Digitalt museum kan man finna runt 4 000 av Alinders bilder. Här kan man se att han hade en märklig förmåga att fånga människors vardag-liga uttryck. Det finns en förtrolighet

mellan den avbildade och fotografen. Som om de två delar en hemlighet. Han placerade gärna de han porträtterade i deras egen miljö, i en trädgård eller i skogskanten. Han hade en förkärlek för originella kompositioner. Han kunde placera några personer uppe i ett äppelträd. När en grupp människor skulle fotograferas kunde han låta ett helt gäng hönor springa förbi i bildens förgrund. Att kameraobjek-tiven var av enkel kvalitet med överstrålning och andra linsfel gör att vi i dag upplever bilderna som drömska.

Han såg antagligen fotograferandet som en födkrok, men man kan också se att han genom kameran hade funnit ett sätt att umgås med alla samhällsklasser i den lilla sockengemenskapen. Han var lika välkommen hos greven på Revelsta gård som hos de fattigaste byborna. Han fotogra-ferade konserveringskurser, konfirmationer och Livsmedelsnämndens sammanträden. Men han var också med vid dikesgrävningar, isupptagningar och tröskningsarbete, eller när det var storstädning på Revelsta. Han verkade helt enkelt tycka det var kul att dokumentera sin omgivning i bild.

De kameror han använde var av lådkameratyp. På en bild från det Alinderska kontoret kan man se en skymt av en reklamskylt om Stölma kameror. Dessa levererades från en firma i Malmö som egent-ligen hette Stölten & Simonsen. Huvudsakligen använde han två apparater. Ibland en större trä-kamera som användes på stativ, troligen utrustad med traditionella kassetter. Men den mest använda verkar ha varit av en typ som ofta kallades detektiv-

JOH

N A

LIN

DER

JOH

N A

LIN

DER

33 | no 4/2017

kamera, en mindre lättare modell. Den var antagli-gen utrustad med en så kallad fallplåtsanordning. Man laddade kameran med en glasplåtsförpack-ning bestående av sex eller tolv plåtar. När en plåt exponerats kunde man med en knapp på framsidan göra så att plåten föll ner mot kamerahusets botten och en ny plåt matades fram. På det sättet kunde man arbeta relativt snabbt.

Efter negativframkallning monterades glas-plåtarna i negativramar av trä och placerades på ett bord ute på gården. Han använde sig av en typ av fotopapper, utkopieringspapper, som exponeras långsamt och där det silver som blir först expo-nerat, i skuggpartierna, svartnar och blockerar underliggande silver.

Bilderna får på så sätt en lång tonskala. I sam-lingen finns några bilder som visar hur han arbe-tade. Alinder solar kort, står det skrivet på negativet.

Den här arbetsprocessen började på den tiden bli rätt ålderdomlig och möjligen kan det vara anledningen till att han slutade fotografera vid 1930-talets början.

Irene Flygare berättar att Alinder faktiskt pro-vade på att fotografera med rullfilmskamera, men blev mycket missnöjd med resultatet. Man vet i dag inte var Alinders kameror finns. När han dog hölls en stor auktion. Enligt Torsten Vig var där så mycket föremål på auktionen så att den fick delas upp på två dagar.

– Han var en riktig samlare, Alinder. Men han sade ofta att han allra helst skulle ha velat bli bokhandlare.

Janne Jönsson på Landskrona museum återupp-täckte Alinders bilder när han surfade runt på Digi-talt museum för att finna bilder till utställningen Time/Light/Love. Den visas till och med den 28 janu-ari 2018 på museet i Landskrona. Till utställningen finns även en stor och omfångsrik katalog. Den här fina redovisningen av svenska porträttfotografier med bidrag från många svenska museer visar att Alinderbilderna inte är den enda fotografiska skat-ten som ligger dold i museiarkiven. De kulturhis-toriska museerna använder oftast sina fotografiska samlingar för att visa på olika historiska och sociala skeenden. Det är mer sällan man uppmärksammar enskilda fotografers livsverk.

NAMN John Alinder.LEVDE 1878–1957.BODDE Sävasta, Altuna Socken, Uppland.AKTUELL Med på utställningen »Time/Light/Love« på Lands-krona Museum.

JOH

N A

LIN

DER

SJÄ

LVP

OR

TRÄ

TT

JOH

N A

LIN

DER


»Yrket har alltid haft låg status«

Trots att det är dåligt betalt och arbetsdagarna är krävande brinner Evelina Bylin för sitt jobb som skol-fotograf.text & Bild: terje Carlsson

TER

JE C

AR

LSS

ON

35 | no 4/2017

lyckas. Strömkablar dras till barnsäkra uttag och nästan en timma försenad kan så dagens fotografe-ring ta sin början.

Sedan följer cirka 180 intensiva minuter fyllda av barnskratt och -gråt. Fotografen spexar och skojar. Barnen skrattar och pekar på kameran. Lärarna knäpper knappar i barnens kläder. Evelina fixar frisyrer på flera av lärarna inför de enskilda porträtt-ten och ser till att även de blyga barnen tittar in i kameran. Under gruppfotograferingen flyttar hon runt barnen så att alla ska synas.

Barnen är runt tre år gamla, med allt vad det innebär av förmåga att följa instruktioner. Flera är påtagligt blyga och försiktiga inför den okända vuxna skolfotografen. Fotograferingen genomförs i högt tempo och Evelina får personalen att fylla på med nya barn för att hålla i gång flödet under den individuella porträttfotograferingen.

Bilderna sparas direkt i en laptop och Evelina upprepar systematiskt varje namn till personalen. Det gäller att koppla rätt namn till rätt barn inför

den framtida försäljningen av bilderna. Tekniken måste dubbelkollas så att inget strular. I dag fung-erar kameror, lampor och hårddiskar utan större problem. Ingen snubblar heller på någon av de långa elsladdarna eller de uppställda stativen, men när matvagnen ska rulla igenom lekrummet blir det en kortare paus i fotograferingen.

Evelina Bylin har full koll på läget. I väntan på nästa barngrupp förklarar hon sin taktik för att lyckas.

– På kort tid ska du bygga ett förtroende och dessutom ta en jättebra bild. I en studio kan du ha upp till en timma på dig att få fram fem bra bilder, här har jag 30–45 sekunder på mig. Ju snabbare och smidigare du är, desto nöjdare är skolan när det flyter på, så du måste både vara serviceinriktad och leverera riktigt bra bilder.

När klockan närmar sig elva börjar många barn bli trötta och hungriga. Lärarna påtalar vänligt att flera av barnen har börjat gäspa inför den stun-dande vilan.

En onsdag i början av november följer jag med Evelina Bylin från Göteborg till jobbet. Hon ska fotografera cirka 30 barn och deras lärare på förskolan Ollonbor-ren i Skövde. Den här hösten började

säsongen i mitten av augusti och kontraktet med Foto Norden löper fram till början av december. Sammanlagt alltså cirka fyra månaders fotojobb.

Till Skövde är restiden med bil från Göteborg runt två timmar, men på grund av halt väglag och en trafikolycka mellan Skövde och Skara tar den tre timmar. Den första vinterkylan har under natten kommit till Skaraborg, men Evelina har ännu inte hunnit byta till vinterdäck på sin kombi.

Väl framme på förskolan får hon ett stort lekrum till sitt förfogande. Kameraväska, datorväska, stativ, lampor, sladdar och annat bärs in från bilen. Personalen bjuder på nybryggt kaffe samtidigt som Evelina möblerar om i lekrummet. Snabbt och rutinerat får hon upp all utrustning. Efter åtta år som skolfotograf vet hon väl vad som krävs för att


»På förskolor kryper jag på golvet, men på ett gymnasium ställs det förstås helt andra krav på mig som fotograf.«

Efter några omtagningar av en gråtande pojke med feber är det så dags att avsluta dagens jobb. Evelina packar snabbt ihop utrustningen och flyt-tar tillbaka möblerna till sina ordinarie platser i lekrummet. Redan nästa dag ska hon vara tillbaka för att göra om allting med resten av barnen.

– Eftersom små barn och förskolor är min specia-litet och det jag tycker är absolut roligast, så blir det ofta halvdagar. Ibland hinner jag med två förskolor under samma dag och då får jag ihop till en heldag, säger Evelina.

Tidigare var hon anställd hos Foto Norden, men från och med i år är hon kontrakte-rad som frilans. Som anställd fick hon betalt för hela arbetsdagar, men som frilans får hon och inte längre betalt för

restiden till och från skolor och förskolor runtom i Västsverige. Milersättning utgår med 18,50 kronor.

– Jag har inte orkat räkna ännu, men helt klart blir det sämre för mig nu, även om jag aldrig haft en så bra arbetsgivare, säger hon.

Vid sidan av jobbet som skolfotograf arbetar Eve-lina Bylin även som porträttfotograf på köpcentrum och i varuhus. Inför jul är marknaden som hetast. Proffsiga porträttbilder på söta barn är fortfarande en populär julklapp till släkt och vänner. Helgen innan jobbet i Skövde tillbringade Evelina på ett välkänt svenskt möbelvaruhus där hon tog mäng-der med enskilda porträttfoton på barn. Även det uppdraget var för Foto Norden.

– Att jag får arbeta som frilans beror på att kon-kurrensen bland företagen i branschen är stenhård. Priserna pressas hela tiden av allt färre kunder och pengarna måste tas igen någonstans. Det spelar ingen roll hur länge man har jobbat eller hur duktig man är, utan bildens värde har ändrats och det får konsekvenser för oss skolfotografer, säger Evelina.

Stress och brist på anställningstrygghet är två faktorer som påverkar arbetsmiljön för skolfoto-grafer. Flera av företagen i branschen har hög omsättning på personal. På hemsidan hos Evelinas uppdragsgivare Foto Norden står följande:

»Är du en är en skicklig amatörfotograf, foto-studerande eller en redan etablerad fotograf? Har du god hand med barn/ungdomar och är social och utåtriktad? Tycker du om att jobba självstän-digt och under eget ansvar?Har du god datorvana, körkort och tillgång till bil? Talar du svenska i både tal och skrift? Svarar du jag Ja på ovanstående kan detta vara jobbet för dig!«

Det står inget om anställningsformer, lön eller ersättningsnivåer för blivande medarbetare. Där-emot har Foto Norden tydliga önskemål om vilka personliga egenskaper som är önskvärt hos en skolfotograf:

»Barnkär, känsla för bild och form, grundläggande foto- och datakunskaper, servicekänsla, stresstålig, noggrann, lättlärd, pigg och glad personlighet.«

Evelina Bylin har haft många kolleger som kom-mit och gått under årens lopp.

– Jag har mött väldigt många erfarna fotografer som inte klarar av stressen i att leverera riktigt bra säljande bilder på kort tid. Får du in en klass på 30 elever så måste du direkt läsa av vilka som är stö-kiga, om det är en lugn klass och om lärarna bryr sig.Så du menar att en anledning till att skolfotoföreta-gen letar folk är att många fotografer inte klarar av jobbet?

– Det finns många duktiga fotografer, men jag har hjälpt till i några år med att utbilda skolfotogra-fer och jag kan konstatera att alla helt enkelt inte klarar av det. Endera brister det i det tekniska eller i hur man ska hantera dem man fotograferar. Det är också ett fysiskt krävande jobb eftersom du bär all utrustning själv upp och ner för trappor. Ibland är det stökigt och halva jobbet går ut på att agera hobbypsykolog för att bedöma olika personer. På förskolor kryper jag på golvet, men på ett gymna-sium ställs det förstås helt andra krav på mig som fotograf och då måste man vara beredd att anpassa sig efter det.

På hemvägen flyter trafiken men Evelina tillbringar sammanlagt cirka fem timmar i bilen på att ta sig till och från Skövde den här onsdagen. Efterföljan-de dag återvänder hon för att fotografera ytterligare barngrupper. Hon slipper halkan och oväntade bilköer, men två dagars jobb innebär sammanlagt nio timmar i egen bil, utan lön och bara med en blygsam reseersättning.

– Yrket har alltid haft låg status så många gamla kolleger skrattar lite nedlåtande och blir förvånade över att jag är kvar i branschen. Men jag brinner för skolfoto och jag tycker inte det är kul att jobba som pressfotograf. Att arbeta journalistiskt ger inte mig samma glädje som skolfoto gör.

När du träffar unga och nyblivna fotografer som frågar dig om skolfoto, vad säger du då?

– Att det är världens mest underbara jobb. Det tar mycket energi, men på ett konstigt sätt så ger det det dubbla.

NAMN Evelina Bylin.YRKE Skolfotograf.BOR Majorna, Göteborg.UTBILDNING Självlärd.ÅR I BRANSCHEN: 14 år.INSPIRERAS AV Allt skapande. Jag målar och stickar också.UTRUSTNING Canon 6 D.HEMSIDA Inte ännu. Men jag finns på Pinte-rest och Linkedin.

TER

JE C

AR

LSS

ON

37 | no 4/2017

ALLT FÄRREJOBB I SKOLORPatrik Nilsson, vd och delägare i Foto Norden i Göteborg. (Tidigare Stjärnstudio.)

Hur många skolfotogra-fer arbetar hos er?

– Vi hade 65 foto-grafer 2015 och har 8 fotografer 2017.Vad beror den stora minskningen på?

– Minskad lönsamhet. Vi har tackat nej till en del uppdrag där skolorna enbart vill ha gruppbil-der och inte porträttbil-der. Flera rektorsom-råden har också infört förbud mot all fotografering på förskolor.Vilka sorts kontrakt har era åtta fotografer?

– Enbart frilans- medarbetare som går på faktura. Varför söker ni fler fotografer?

– Vi går mot att foto-grafera mer på till exem-pel varuhus. Då behöver vi fler fotografer på fler orter runt om i Sverige. Vi kommer aldrig igen kunna visstidsanställa fotografer som tidigare, utan det kommer enbart vara frilansare.Vad tjänar en skolfoto-graf hos er?

– Fast garanterad dagersättning beroende på erfarenhet. Mellan 2 000 och 3 000 kronor exklusive moms per heldag, plus milersätt-ning (18,50 kronor). En halvdag ger halva dagersättningen.Hur ser du på framtiden för branschen?

– Vi satsar på något som vi kallar Ateljé På Plats, aPP. I de kommu-ner som satt har stopp för skolfotografering så väljer vi numera att fotografera på varuhus och köpcentrum i stäl-let. Många föräldrar vill ha professionella por-trättbilder på sina barn, men skolpolitiker och skolchefer sätter ibland käppar i hjulet för oss.

TER

JE C

AR

LSS

ON

TER

JE C

AR

LSS

ON

TER

JE C

AR

LSS

ON


bokrecensioner

On the frontlineSusan MeiselasapertureForm: Jesse Holborn, Design Holborn

kläder som tillhört någon ligger på den torra marken. Män sittande runt kranier som blottats ur jorden. En man håller i ett kranium med ögonbindel. Så ser de tre första uppslagen ut i Susan Meiselas On the frontline.

Boken är en tillbakablick på en lång och innehållsrik karriär. Platsen på bilderna är Arbil i norra Irak, året 1991. Kraniet har konstaterats tillhöra en avrättad tonårspojke. Bildernas lugn gör dem omskakande. Trots denna inledning och trots boktiteln, är den mer än en bok med krigsfoto-grafier. Den skildrar mänskligt liv,

människor för vilka krig ibland är en verklighet, och Meiselas söker sig alltid bakom scenerna. Hon influeras av, men positionerar sig utanför, gatufotografiet. Hon vägrar också kalla sig bildjournalist. Hon är inte ute på någon annans uppdrag.

Vi leds in i ett svartvitt 70-tal som inleder hennes långa karriär. Meiselas första scen att ta sig bakom blir hen-nes eget hyreshus i Boston. Med en 4 x 5-tumskamera i handen knackar hon på grannarnas dörrar och sätter tonen för arbetet framöver. Hon är inte en fluga på väggen utan alltid tydligt närvarande, men berättelsen är de avbildades. Detta förhållnings-sätt tar hon med sig ut i världen. Karnevalsstrippor och deras publik väcker hennes nyfikenhet och hon bygger förtroende genom att se och

Det är som konfliktfotograf Meise-las bilder nått störst spridning. Inbör-deskrig i Nicaragua och El Salvador höll henne kvar under ett decennium. Trots yrkesmässiga realiteter som konkurrens, deadlines och förvänt-ningar är hon principfast i sitt ansvar inför de människor som avbildas. Mottot att alltid vara nära håller hon så till den grad att en uppdragsgivare en gång ger henne en vink i form av ett långt teleobjektiv. Detta för att hålla henne på säkert avstånd. Men objektivet kom mestadels att ligga oanvänt.

Bilderna är inte alltid från händel-sernas mitt; periferin och spänningen innan och lugnet efter en händelse får ta plats. Meiselas använder motsägel-ser och antydningar för att påverka på djupet. Ett vackert landskap i lågt ljus i Nicaragua är scenen där en gerilla-

Ömsesidiga relationer i Meiselas bildvärldEn ny bok sammanfattar konfliktfotografen Meiselas livslånga arbete, skriver Mattias Lundblad.

genom att återvända. Hon får tillträde i logerna som kvinna, i publiken klädd som man. Projektet tar henne 26 år gammal till bildbyrån Magnum.

JoJo, Carol och Lisa i hörnan Prince och Mott Street i New York 1976.

Självporträtt, 1971.

SU

SAN

MEI

SEL

AS

SU

SAN

MEI

SEL

AS

39 | no 4/2017

krigares av djur avätna kropp ligger, med benen kvar i byxorna och ryggra-den kvar. Landskapets skönhet kon-trasterar och förstärker det fasansfulla motivet och helheten tränger igenom de mest medkänsloutmattade ögon. En annan bild visar en kvinna på flykt som inte hunnit finna en bekväm ställning att bära sitt barn, utan näs-tan släpar honom naken i marken.

de estetiska Valen är helt pragma-tiska. Svartvit film hade till skillnad från färgfilm känslighet nog för mörka miljöer, och kunde framkallas på hotellrum i stället för att skickas hem osedda till Magnum. Meiselas kände sig annars mer hemma i färgen, trots att det inte alltid uppskattades i en svartvit dokumentär bildkultur. Hon använder porträttfotografens uppställda teknik, krigsfotografens

en slum med stora drogproblem. Hon tar dels polaroidbilder och ger dem till de porträtterade, dels förser hon dem med enkla digitalkameror för att ge möjlighet till deltagande. Hon går från hus till hus för att be om tillstånd att förstora upp sina polaroider och hänga dem på en mur, medveten om det osannolika i att de avbildade nånsin skulle besöka ett traditionellt museum.

Hos Susan Meiselas finns ingen-ting beräknande. Det är humanistiskt

fotografi till varje pris, fritt från kon-cept men med yttersta lyhördhet för händelser och de avbildade.

Boken är ganska liten till formatet och smakbitarna från de olika projek-ten kan upplevas som snålt tilltagna. Den är en god början till att stifta bekantskap med en av våra viktigaste fotografers bildvärld, och ett manifest för den ömsesidiga och jämlika rela-tionen som fotografiets fundament.

/ MATTIAS LUNDBLAD

vidvinkelsyn och strikt teknisk repro-duktion. Syftet sätter ramarna. Det är på ett sätt en svaghet som gör att en helt klar visuell identitet saknas. Å andra sidan är Meiselas noga med att det inte handlar om henne. Den röda tråden finns i stället i sättet att se, förstå och agera i relation. Den egen-skrivna texten behandlar fotografens överväganden och tecknar bilden av en djupt reflekterande och självkritisk fotograf. Kan man sympatisera med de avbildade och samtidigt vara opartisk skildrare? Kan man komma nära utan att sympatisera? Är man en inkräktare, och hur kan ens in-kräktande ge något tillbaka? Hon fortsätter att återvända, ger tillbaka, låter de avbildade se vad hon ser och bli deltagare. Hon bjuds in av ett mu-seum att skildra Cova Da Moura, ett område i Portugal som beskrivs som

»Molotov Man«, Nicaragua 1979.

»Kan man komma nära utan att sympati-sera? Är man en inkräktare, och hur kan ens inkräktande ge något tillbaka?«

SU

SAN

MEI

SEL

AS


en aV fotograf José Figueroas bilder från Kollektivet flimrade förbi i något flöde och gjorde mig glad. Åh, han har lyckats med drömmen alla fotografer har: att fånga människan när denna framträder i all sin autenticitet, »utan ansikte« som poeten Rainer Maria Rilke beskrev det. Det är svårt, så fort kameran kommer fram byts äkthet mot självrepresentation.

Sedan 2013 har Figueroa tillbringat 72 kvällar uppe på bron mellan Slussen och Gamla stan, därifrån har han tagit hundratals bilder in i tunnelbanevagnar på väg. Resenärer som interagerar med varandra eller är försänkta i sig själva.

Vadå försänkta i sig själva? Försänkta i sina telefoner? Figueroa fick idén till Kollektivet 2001, det var innan vi hade med oss en liten dator i fickan, men genomförde idén först 2013 – då hade vårt beteende i offent-ligheten blivit skärmorienterat. Alla telefonbilder har fotografen sorterat bort! Bra, för dessa var säkert trista, men Figueroa tycks ha ideologiska invändningar av samma slag som den amerikanske komikern Louis C. K. – vi

behöver drabbas av vår existens, av känslor, men den ständiga underhåll-ningen vi bär med oss hindrar det.

Och hans bilder är argument för hans sak: Porträtt av förbipasserande vars känslor fångats och blivit synliga – vilken rik variation av ansiktsuttryck! Fotografierna är en studie i mänskliga gester och reaktioner. En ung man med något roat i blicken håller ett paraply på ett särskilt vis, så självklart, men om en skådis skulle spela scenen hade han behövt arbeta hårt för att få det äkta. Leonardo da Vinci visste vad han talade om när han sa till en av sina lär-lingar: »Ge dina karaktärer en hållning som visar vilka de är.«

Tidigare har Figueroa arbetat med självutlösande kameror, här har han fått använda fotografens hela kun-nande för att fånga slumpen. Inram-ningen som tunnelbanevagnarna står för ger det delvisa döljande som gör bilderna intressanta, upplevelsen av intimitet. Smygfotograferande måste alltid prövas etiskt, men Figueroa har gjort det så ömt att det är svårt att ha invändningar – här framstår vår art som charmig och känslig.

/ JENNY MARIA NILSSON

Boken valdes av skribenten. Den har form-givits och getts ut av två av tidningens medarbetare, men de har inte haft något inflytande över bokvalet.

Mänskligagester och reaktionerEtt ömsint smygfotograferande som visar människan i det kollektiva rummet, skriver Jenny Maria Nilsson.

bokrecensioner

KollektivetJosé Figueroapasadena studioForm: Pasadena Studio

JOS

É FI

GU

ERO

AJO

SÉ

FIG

UER

OA

JOS

É FI

GU

ERO

AJO

SÉ

FIG

UER

OA

41 | no 4/2017

misha pedan har ett spännande förflutet: Han kom från Ukraina till Sverige 1990, när det ännu var fasci-nerande med personer från bakom järnridån. Från Charkiv dessutom, en stad känd för fotografi och som bildade skola, Charkivskolan, där även Boris Mikhailov ingår. Trots att de cirka 80 fotografierna i Eternal presence är nutida och tagna på olika platser i världen så påträffas den där stämningen i dem, typisk för både Pedan och Charkivskolan: Mänsklig sårbarhet som existentiellt villkor.

En av mina favoritbilder är tagen på Conditori Nordpolen i Vara – vid Gud, är den informationstät! Vanliga människor som ändå representerar arketyper, modernt liv som ändå är tidlöst och påträngande, vardaglighet som ändå känns gåtfull. Skuggorna, ljuset och färgerna på bilden – här fås äkthet som är ögontvätt efter allt skrälligt man ser. Tillvarons mänsk-lighet i det fångade ögonblickets detaljer; en fika-redo kvinna har fört över den tidigare gästens porslin från sitt bord. Pedan är en bra fotograf

med ett gott öga, här finns inga gim-mickar.

Därför är jag orolig, instinktivt beredd att slå ner på Pedans nya bok. Av delvis fördomsfulla orsaker: Doku-mentärfotografiet är heligt för mig och det här är ingen vanlig fotobok utan ett samarbete mellan Pedan och konstnären Jan Håfströms figurer från Håfströms serie Den eviga återkoms-ten. Här och var dyker Håfströms bild-glosor med Indiana Jones och serietidningskänsla upp: soldater, kvinnor, djur, vapen och huvudperso-nen Mr Walker; den sistnämnda kan i en Pedanbild ses springa över en gata i Stockholm.

Fotografierna måste klara att bli collage, gå från foto till konst, och den resan är inte enkel – oftast misslyckas dylika projekt. Men här fungerar det. Av två anledningar: Dels är Håf-ströms figurer »utklippta« ur sin egen historia, man unnar dem ett hem, en vägg, en plats, en kontext, dels är Pedans bilder särskilt lämpliga, hans arbete bygger inte på form utan på en ordnad röra. Dörrar, fönster, bilder i bilden, speglingar, reflexer – Pedans fotografi är redan uppbyggda av lager och med Håfströms konst blir det ytterligare ett.

/ JENNY MARIA NILSSON

FÖRLORAT PARADIS

Hidden KingdomStefan BladhnouVel puBlishingForm: Jesper Örtegren

Ett rike fyllt av mörka industrilandskap och söndertrasade stadsmil-jöer. Ingen av männis-korna vänder blicken mot oss. Tonen är mörk och några fotografier ba-lanserar på gränsen mot underexponering. Bokens titel och intresset för fula miljöer leder tankarna till Lars Tunbjörks »Landet utom sig«. Men miljöerna är syd- och östeuropeiska – en värld som inte är gömd utan snarare glömd av det rika norr.

Jag tänker på John Miltons »Paradise lost«, som ger röst åt 1600-tals-människans gudstvivel. »Paradise lost« hade fungerat bättre som titel för Bladhs bildserie där människor stapplar fram i ruinerna av de framtidsdrömmar som både välfärdsstaten och rovkapitalismen nu övergivit.

Tunbjörk insåg ordens betydelse i förhållande till fotografi. Att hans bok blev ett resonerande tidsdokument snarare än elakt utpekande av blekfula svennar berodde på Thomas Tidholms och Göran Greiders texter. En sådan lyhördhet inför en välformulerad inramning hade skänkt också den här boken långt större angelägenhet.

/ LINDA FAGERSTRÖM

FOTOGRAFIERUTAN KONTEXT

RemediationAnnika Thörn LegzdinsJon BrunBerg förlag Form: Linnéa Carlson

»Remediation« syftar här på hur träd kan läka mark som förstörts av kemikalier. Metoden beskrivs i en opersonlig, faktabetonad text som följs av åtta svartvita bil-der, glest utplacerade och interfolierade med upp-slag av fragmentariska rader i stil med »survives severe flooding«.

Hälften av bilderna ger intryck av vara resul-tatet av slumpmässiga stötar mot avtryckaren, så stort är inslaget av oskärpa. I långa bildserier kan sådana foton fylla en pausfunktion, men i en kort följd som här: nej.

Bilderna har tagits i Detroit, en av världens mest industriförorenade platser. Omslaget är täckt av adresser till rivnings-tomter i staden, dit Thörn Legzdins reste för att med kamerans hjälp undersöka relationen människa–natur.

Allt detta, som gör projektet begripligt, nämns dock inte i boken. Jo, du läste rätt: ingenting. Först efter att ha läst Linda Bergmans intervju med fotografen i nättidskriften Verk för-stod jag själv samman-hanget. Utan sin kontext blir ju »Remediation« knappt värd att öppna – hur tänkte förlaget?

/ LINDA FAGERSTRÖM

Eternal presenceMisha PedankhimairaForm: Patric Leo

Samarbetet mellan fotografen och konstnären håller. Pedans bilder bygger på en ordnad röra, skriver Jenny Maria Nilsson.

Ögonblickets detaljrikedom

Thörn Legzdins undersöker relationen människa–natur.

MIS

HA

PED

AN

AN

NIK

A T

HÖ

RN

LEG

ZD

INS


När fotografer diskuterar färgåtergiv-ningen hos olika kameror låter det ofta som om det är sensorns utform-ning och de färgfilter som sensorn använder som avgör hur färgerna blir. Det kan heta att ett kameramärke alltid återger de röda färgerna på ett visst sätt, att en annan kamera har bra återgivning av hud, och så vidare. Och visst har de filter som används på sensorn en viss inverkan på kamerans färgåtergivning, men långt mycket större skillnad gör färgprofilerna som används i din kamera eller i din råkonverterare.

De färgprofiler som respektive kamera använder är inget objektivt, något som kameran måste använda. Snarare är det vad ingenjörerna hos kameratillverkaren har tagit fram för att få fram bilder som publiken gillar. Fotograferar du i råformat är det programtillverkarens profiler som bestämmer färgåtergivningen. Och det är samma sak där, de tar fram profiler som får bilderna att se ut som publiken förväntar sig och är van vid.

Men om nu din kameras eller din råkonverterares färgåtergivning inte passar din smak, då finns det ingen anledning att inte justera den. Natur-ligtvis kan du skapa en helt ny profil

genom att fotografera av en färgkarta och bygga en profil från denna färg-karta och hoppas att den nya profilen ger ett utseende som bättre stämmer överens med vad du gillar. Men oftast är det enklare att justera en befintlig profil och bara ändra de färger som inte passar din smak.

Om du tycker att de röda färgerna alltid blir för kalla, de blå färgerna har en aning grönt i sig eller de gula färgerna blir för intensiva, då är det enkelt att korrigera detta i en enstaka bild. Men om man behöver göra sam-ma korrigering i bild efter bild blir det rätt tidskrävande. Enklare är det om

man kan modifiera profilen som styr färgåtergivningen och på så sätt redan från början få den färg man gillar.

En funktion som funnits länge i Cap-tureOne, PhaseOnes råkonverterare, är möjligheten att enkelt modifiera en färgprofil och sedan spara ut den som en ny färgprofil. Då kan du använda den modifierade profilen vid impor-ten och få den färgåtergivning som du gillar direkt.

Detta gör du i färgfliken. Där väljer du »Selektiv färgredigering«. Av de tre flikarna i selektiv färgredigering väljer du den avancerade fliken. Klicka se-dan på den färg som du vill redigera. Genom att klicka för »Visa markerat färgintervall« kommer bilden visas i gråskala, med undantag av de färger som kommer att justeras. Om du fått med ett för stort färgintervall kan du enkelt justera detta genom att minska storleken på den tårtbit som program-met valt ut. Genom att öka värdet på »Övergång« kommer du skapa en mjukare övergång mellan de färger som påverkas och de som inte ändras.

Sedan kan du justera färgen genom att dra i de tre reglagen »Nyans«, »Mättnad« och »Ljushet«. Du ser den justerade färgens utseende längst

ner i de två färgrutorna. Där kan du se färgens utseende före och efter de ändringar du gjort, men du kan också titta på bilden för att se hur dina ändringar påverkar färgen.

När du är nöjd med den justerade färgen klickar du på de tre punkterna längst till höger i »Selektiv färgänd-ring«. I den meny som då öppnas hittar du »Spara som iCC-profil«. Namnge din profil på ett sådant sätt att du kommer ihåg att detta är den justerade profilen och spara sedan profilen. Profilen sparas då automa-tiskt i rätt mapp, så att den är tillgäng-lig för programmet så fort som du startat om CaptureOne.

För att du ska få samma färg-justeringar på alla de bilder som du importerar framöver behöver du spara denna inställning som en förinställ-ning. Klicka på de tre strecken näst längst till höger i fliken »Selektiv färg-redigering« och välj »Spara användar-förinställning …« i den meny som då öppnas. Namnge din inställning.

Nästa gång du importerar bilder kan du i importmodulen ange din för-inställning under Justeringar > Stilar. Då får du din färgjustering pålagd direkt och slipper ändra till denna inställning i en senare fas.

STEFAN OHLSSONTEKNIKREDAKTÖR

praktik

Det är enklare att justera en befintlig profil och bara ändra de färger som inte passar din smak.

Så modifierar du din färgprofilFärgprofiler är aldrig objektiva, ställ in det som passar dig.

www.c-infinity.setel. 0526-10160

Fotopapper mm.20% - 70% rabatt

UtförsäljningFYND

AÅrets Leverantör 2017

Framröstat avSvenska Porträttfotografers

Förbunds Medlemmar

43 | no 4/2017

Ovan: När du korrigerat den färg som du är missnöjd med klickar du på de tre punkterna längst till höger. I den meny som då öppnas väljer du att spara dina justeringar som en ny ICC-profil.

Nedan: För att du ska kunna applicera din nya profil på dina bilder direkt vid importen sparar du en förinställning. Detta gör du genom att klicka på de tre strecken näst längst till höger. Då öppnas en meny där du kan välja att spara dina inställningar som en förinställning.


teknik

Hasselblads bakstyckeHasselblad Har börjat sälja sitt 100 MP-bakstycke som ett fristående bakstycke. Det gör att användare som vill utnyttja en teknisk kamera kan använda det. Hasselblad H6d-100c kan skriva bildfilerna till de minneskort som finns i bakstycket. Det finns plats för ett CFast- och ett sd-minneskort. Men troligare är att bakstycket ansluts till en dator, då via usb3 typ C.

Samtidigt lanserar Hasselblad en ny version av sin kamera för flygfotografering. A6D-100c utnyttjar också Hasselblads 100 MP-bakstycke. Upp till 8 kameror kan kopplas samman och utlösas samtidigt med en maximal variation på 20 μs.

NY BLIXTProfoto släpper en blixt utformad som en speedlight, men med anslutningar till olika ljusformare. Blixten finns i dag för Canon och Nikon. Att blix-ten kommer från en tillverkare av studioblixtar märks på att blixtens energimängd mäts i Wattsekunder, inte i ledtal. Blixten har en styrka på 76 Ws, att jämföras med Profoto B2 som har en styrka på 250 Ws. Blixten drivs av ett uppladd-ningsbart LI-Ion batteri, som räcker till 360 blixtar vid full effekt. Styrkan kan reglereras över 9 steg.

NY KAMERA FRÅN PANASONICPanasonic lanserar en ny kamera, Lumix DC-G9, som är mer inriktad mot stillbilds-fotografi än video. Kameran använder en 4/3-sensor på 20 megapixlar. Om man använder den elektroniska slutaren kan man komma upp i en hastighet på 20 bilder/sek med aktiverad autofokus. Om man låser foku-seringen kan man komma upp i en hastighet på 60 bilder/sek.

Kamerahuset har en bildstabilisering, som kan samverka med bildstabilisering i de objektiv som har en sådan funktion. Bildstabiliseringen kan också användas för att skapa högupplösta bilder. Då tas 8 bilder i snabb takt. Mel-lan varje exponering flyttas sensorn en aning. Sedan läggs de samman till en bild på 80 megapixlar.

LUMARIVERKALIBRERARdet är inte så ofta som det dyker upp nya program för att kalibrera kameror eller skannrar. Men nu har det hänt. Programmet heter LumaRiver Profile Designer och är utvecklat i Luleå. De program som hittills funnits på marknaden kan göra profiler antingen för Lightroom och Camera Raw, som använder så kallade dcp-profiler, eller för de program, som till exempel CaptureOne, som använder iCC-profiler. LumaRiver klarar av att göra profiler av båda typerna. Man kan använda en rad olika kartor för att skapa en profil, som till exempel en Color-Checkerkarta eller en karta från QPCard.

KOMPAKTKAMERA FRÅN LEICAleiCa Har utveCklat en ny kamera, kallad Leica CL. Den har en sensor i APS-format på 24 megapixlar och an-vänder samma objektiv som Leica TL2, vilket innebär att det finns 7 objektiv till kame-ran redan vid lanseringen.

Leica lyfter fram den elek-troniska sökaren, som har en mycket snabb uppdatering och en hög upplösning på 2,36 megapixlar. Den ska ge

KLASSISKT OBJEKTIVunder 30-talet tillverkade Leitz ett objektiv, kallat Thambar 90mm f/2,2. I efter-hand har dessa objektiv blivit samlarobjekt och betingar i dag mycket höga priser. Nu återupptar Leitz tillverkning-en av detta objektiv.

Den optiska designen är så gott som helt oförändrad jämfört med originalet. Det innebär en konstruktion av fyra linser, som ger en kraftig sfärisk aberration. Det ger en mjuk överstrålning, särskilt när objektivet används på de största bländaröppningarna.

en utmärkt sökarbild under en rad olika ljusförhållanden. Autofokuseringen använder 49 mätpunkter. Kameran har en inbyggd WiFi-funktion.

45 | no 4/2017

Snabbare Sony

© A

lbe

rt W

atso

n

Legendarisk fotograf möter balettens värsting. Albert Watsons blick och förmåga att styra ljuset fångade Sergei Polunins imponerande fysik med hjälp av Profoto Pro-10. Resultatet? Fantastiska bilder som vi är stolta över att vara delaktiga i.

Läs mer på: profoto.com

The lightAlbert Watson shapes

NO-Fotografisk-Tidsskrift-Profoto-Pro-10-Albert-Watson-Hero-A-FP-Ad-276x104-V1.indd 1 04/09/2017 16:13

sony Har uPPdaterat sin kamera α7R till version 3 som är betydligt snabbare på en rad punkter. Bland annat kan kame-ran nu ta upp till 10 bilder/sek, jämfört med föregångarens 5 bilder/sek, oberoende av om man använder den mekaniska eller den elektroniska slutaren. Även autofokuseringen är betydligt snabbare. Autofokuseringen använder 399 fasdetek-terande punkter och 425 kontrastmätande punkter.

PHOTOSHOP OCH LIGHTROOMadobe uPPdaterar Photo-shop och Lightroom. Photo-shop har bland annat fått en förbättrad algoritm för friläggning i Select and Mask. Också vektorverktygen har fått en hel del förbättringar, som ska göra dessa verktyg enklare att använda. Det går nu också att bearbeta 360°- panoramabilder. Lightroom har fått större förändringar. Framför allt har program-met delats upp i två delar, Lightroom CC och Lightroom Classic. Lightroom Classic är den fulla versionen och där är den stora förändringen att programmet har blivit betyd-ligt snabbare. En annan nyhet är ett förbättrat masknings-verktyg, Range Masking.

NYTT FRÅN OLYMPUSolyMPus Har adderat två nya Pro-objektiv: M.Zuiko Digital ed 17mm f/1,2 Pro och M.Zuiko Digital ed 45mm f/1,2 Pro. Det ena är ett moderat vidvin-kel med en bildvinkel som motsvarar ett 35 mm-objektiv på en fullformatskamera. Det andra är ett kort porträttele som motsvarar ett 90 mm på en fullformatskamera.


juridikTHOMASRIESLERFÖRBUNDSJURIST SFF

gdPr (General Data Protection Regu-lation) eller på svenska eu:s allmänna dataskyddsförordning är en tving-ande lagstiftning på rättsområdet personlig integritet som träder i kraft 25 maj 2018. Den påverkar alla som på något sätt behandlar personupp-gifter. En personuppgift är en uppgift som direkt eller indirekt kan kopplas till en nu levande person. Exempel på personuppgifter är fotografier på personer, namn, e-postadresser, tele-fonnummer, registreringsnummer på fordon med mera.

För att få använda eller behandla dessa uppgifter krävs att du har en laglig grund till behandlingen. Exempel på sådan laglig grund är att behandlingen krävs på grund av ett avtal du har med den vars person-uppgifter du behandlar, men det kan också grundas på ett samtycke av denne.

Behandling av personuppgifter är i princip all befattning du tar och alla åtgärder du vidtar med uppgifterna, såsom exempelvis insamling, regist-rering, lagring, spridning men även radering.

oM du Har ett uppdrag av en privat- person som innebär att ta porträttfo-ton på denne så är avtalet tillräcklig grund för att du ska få behandla dennes personuppgifter. Men endast i den omfattning som krävs för upp-draget. Detta innebär exempelvis att utan särskilt samtycke från din kund får du inte lagra fotografiet längre än

tills ditt avtal med denne är fullgjort. Om ni har avtalat om att du ska lagra fotografiet enligt sff:s rekommen-dationer (»fem år från tidpunkten för leverans«) så måste du enligt den allmänna dataskyddsförordningen ra-dera uppgifterna när denna tidpunkt passerats.

Och detta gäller alla typer av lag-rade original och kopior, digitala som analoga. Har du och din kund inte av-talat om att du ska lagra fotografierna så innebär det att du måste avlägsna dem från alla lagringsplatser och medier du förvarar fotografierna på. Det blir därför mycket viktig vad du kommer överens om med din kund.

Om du har ett beställningsavtal med ett företag om porträttfoto av de anställda krävs att de anställda lämnat sitt samtycke till behandling-

en av personuppgifterna. Här räcker alltså inte avtalet med företaget för att behandlingen av de anställdas personuppgifter ska vara tillåten. An-ledningen är förstås att personupp-gifterna tillhör den anställde privat och inte företaget. Däremot kan du avtala med företaget att inhämta de samtycken som krävs för den aktuella personuppgiftsbehandlingen. Vad den ska vara i det individuella fallet är förstås svårt att säga, men rent allmänt skulle samtycken kunna avse själva fotograferingen (registrering), förvaringen på minneskort i kameran och vidare till din hårddisk (lagring), bearbetning (retuschering i datorpro-gram av fotografiet), användning på företagets hemsida (spridning) och radering (efter ett visst antal år). Vill du ha kvar uppgifterna på din hård-disk och/eller hemsida måste du få samtycke till även detta av personen på bilden.

varför införs denna lagstiftning och på vilket sätt skiljer den sig från den tidigare personuppgiftslagen? Den skiljer sig främst vad gäller detaljrikedomen i vad som regleras, men framför allt i de ekonomiska sanktionerna. gdPr ställer både stora krav på efterlevnad och sanktionerar felaktig personuppgiftshantering strängt: ända upp till 20 miljoner euro eller 4 procent av organisationens globala omsättning. Det innebär att en felaktig behandling kan få stora ekonomiska konsekvenser, även för

det lilla företaget, så det är viktigt att du som är fotograf förbereder dig och din verksamhet ordentligt på de nya reglerna. Att se över vilka typer av personuppgifter du behandlar och vilken typ av behandling du utför utgör ett minimum av aktivitet för att förbereda dig inför den nya data-skyddslagen.

Den så kallade »missbruksregeln« som finns i personuppgiftslagen kommer inte längre att gälla när den nya dataskyddsförordningen börjar tillämpas. Enligt denna regel kunde »ostrukturerat« material, det vill säga text och bild i en löpande illustrerad text, få användas utan samtycke från de som förekom i texten och på bilderna under förutsättning att materialet inte kränker personernas integritet. Ändringen innebär att samtliga behandlingar av personupp-gifter måste baseras på exempelvis avtal eller samtycke.

Dessutom arbetar man just nu inom eu med en eu-variant på lagen om namn och bild i reklam, det vill säga den lag som handlar om hur man får använda personuppgifter (ex-empelvis personnamn och fotografier på personer) i marknadsföringssam-manhang. När den kommer är dock ännu skrivet i stjärnorna, men du kan lita på att sff håller ögonen öppna och bevakar dina möjligheter och rättigheter. Vi har redan nu förberett en checklista på vad du behöver gå igenom för att känna dig trygg. Du hittar den på sfoto.se.

Fotografer påverkas av ny lag

Behandling av personuppgifter är i princip all befattning du tar och alla åtgärder du vidtar med uppgifterna.

Striktare regler för hantering av personuppgifter.

47 | no 4/2017

Ansök omgesäll- & mästarbrev senast den 15 januari!

Läs mer om hur du ansöker på sfoto.se/gesall.


medlem

Norrlandsdagarna närmar sigJuliana Wiklund kommer till Sundsvall, kom du med!

Märta Thisner var i Kavalla i år.

TOB

IAS

DER

WIN

GER

MÄ

RTA

TH

ISN

ER

Helgen 26–28 januari 2018 träffas som vanligt professionella fotografer från hela Sverige för att lyssna på föreläsningar, hålla workshoppar, se på utställningar, delta i utlottningar, äta mid-dagar, dansa och vinna priser. Hittills klara som föreläsare är fotograferna Simon Cederquist, Lisa Mattisson, Hussein El-Alawi, Susanne Walström, Albert Wiking, Juliana Wiklund, Pelle Bergström, Ewa Rudling och Gustav Danielsson. Leverantörer är hittills Scandinavian Photo och Gefvert. Läs mer och anmäl dig snarast på norrlandsdagarna.se.

SÖK KAVALLA fotoförfattarna delar årligen ut fem stipendier till Kavalla, Grekland. Fyra av dem riktar sig till medlemmar som givit ut bok/böcker som finns på folk-/skolbibliotek. Det femte stipendiet kan sökas av alla sff-medlemmar. Sista ansökningsdag är 15 januari 2018. Läs mer på sfoto.se/kavalla.

UTBILDNINGS- OCH RESESTIPENDIUM stiPendiet kan sökas av alla sff-medlemmar som vill verka för fotografyrkets utveckling samt för ändamål som kan främja den egna yrkesverksamheten genom kursstipendier och studie-

resor samt som ekonomiskt understöd till behövande medlemmar. Sista ansök-ningsdag är 1 mars 2018.

NU BETALAS IR UTsvenska fotografer får i år dela på runt 4 miljoner kronor

i ir-ersättning. Läs mer på hemsidan om hur du anmäler ir till nästa år.

JULTIDERkansliet Har julstängt 22 december–2 januari. Den juridiska rådgivningen öpp-nar den 9 januari. God helg önskar hela kansliet!

NY LAGden 25 Maj 2018 träder en ny eu-lagstiftning i kraft i Sveri-ge. Lagen syftar till att skydda den personliga integriteten. Fotografer påverkas av lagen då de behandlar olika typer av personuppgifter. Läs juristens krönika på sidan 46. Du hittar även en checklista på sfoto.se.

FOTOBOKSPRISETInlämning pågår! Sista anmäl-ningsdag och inlämning av bok är 31 december 2017. 2018 års jury består av Sebastian Wadstedt, Eva Dahlman, Carl Johan Erikson, Stina Brockman och Elin Berge. Fotobokspriset delas ut 10 mars under Foto-boksdagen på Hilton Slussen, Stockholm. Läs mer på sfoto.se/svenska-fotobokspriset.

VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMARDarya Allaf, Stockholm; Jimmy Andersson, Borås; Karl Forsberg, Pixbo; Natalie Grep-pi, Kungsbacka; Åke Karls-son, Motala; Ion Kombokis Lancing, Malmö; Tove Lund-quist, Malmö; Nina Margareta Malm Pettersson, Stockholm; Sanja Matoničkin, Helsing-borg; Sarah Perfekt, Kågeröd; Melina Reid, Stockholm; Melodi Roohi, Uppsala; Liza Simonsson, Vendelsö; Simon Sjörén, Åre; Magnus Stenlin, Luleå; Daniel Strandroth, Lidköping; Ulrika Strömqvist, Värmdö; Caroline Tengen, Malmö.

HON GER PRISRÅD

Annika Falkuggla, SFF:s pris-rådgivare, vilka är de vanli-gaste frågorna du får?

– Oj, det är förstås väldigt blandat, men jag tror att den allra vanligaste frågan handlar om bildstöld. Jag tipsar om vad och hur man praktiskt kan gå tillväga när man drabbats. De flesta vill också ha hjälp med att räkna ut ett rimligt skade-ståndsbelopp att fakturera.

JULI

AN

A W

IKLU

ND

49 | no 4/2017

ANKI ALMQVISTFÖRBUNDS-ORDFÖRANDE

hej

Det är vi fotografer som gör innehålletsjuttiofeM ProCent av alla finska fotografer är nöjda med sitt jobb men bara femtiofem procent är nöjda med ekonomin, får jag veta på en nordisk konferens i Helsingfors om våra branschvillkor. Flera organisationer i många europeiska länder slåss mot samma problem som vi. Nämligen att vi fotogra-fer tar för lite betalt för våra jobb och att andra tjänar pengar på oss som gör innehållet.

De flesta av oss älskar vårt jobb och många driver frågor om mänskliga behov och livsfrågor. Demokratin behöver bilder som berättar och avslöjar orättvisor och förmedlar hopp. Trots att vi har svårt att försörja oss fortsätter många att arbeta som fotografer. I Konstnärsnämndens rapport från 2016 om konstnärers inkomster och sociala villkor, framgår tydligt att fotografer och andra kulturskapare har en betydligt sämre inkomstutveckling jämfört med övriga yrken.

Samtidigt används trygghetssystemen i betydligt mindre grad av oss än av övriga yrkeskategorier. Det kan bero på att vi som frilansare med ojämn in-

komst har svårt att beräkna vår pensionsgrundande inkomst och därmed ta ut ordentlig sjuk- och föräldrapenning. Vi försörjer oss ibland med olika stipen-dium, vilka inte räknas som sjukpenninggrundande inkomst.

Men trots vår ekonomiska otrygghet fortsätter vi att fotografera, göra utställningar och böcker. Fotografin utvecklas och blir mer och mer intressant både som konstform och som uttrycksform. Ändå sjunker våra intäkter och an-dra tjänar sitt uppehälle på oss. #vi som gör innehållet, är vår hashtag sedan ett par år tillbaka som jag uppmuntrar er medlemmar att fortsätta att använda och sprida. När du lägger ut dina bilder i sociala medier så kan du använda den. Vi behöver bli ännu tydligare med att vi står för kunskap och kvalitet.

För att påverka stora jättar som Facebook och Google måste vi tillsammans med andra länder kräva betalning och respekt för våra arbeten. Måhända att de är globala kolosser men vi är många små som, när vi arbetar tillsammans, kan flytta berg. Sverige deltar i flera samarbeten runt om i Europa och globalt. Det finns mycket kunskap och lösningar att hämta från andra eu-länder.

Tillsammans med många andra fotografers och kulturskapares organisa-tioner över världen, arbetar Svenska Fotografers Förbund med att förbättra statusen för bild och form. Vi länder inspirerar varandra till olika politiska lös-ningar och förslag på nya lagar. Just nu diskuterar vi hur Tyskland har lagstiftat i upphovsrättsfrågan. Där kan man bland annat inte överlåta hela upphovs- rätten och vissa gratisanvändningar är helt enkelt inte juridiskt korrekta.

När vi fotografrepresentanter från nordiska länder skiljs åt känner jag trots allt ett hopp och en gemenskap som skapar arbetslust för mig, inte bara som fotograf utan även som ordförande i Svenska Fotografers Förbund.

fråga juristen

Tillsammans med många andra organisationer världen över, arbetar SFF

med att förbättra statusen för bild och form.

VAD ÄR »PROPERTY RELEASE«?Hej! Vad gäller angående rättigheter till bilder som fotograferats i andra per-soners hem/interiör där jag fått tillåtelse att fotogra-fera för ett tidigare jobb? Behöver jag den personens tillåtelse (trots att denna inte bor kvar) för att sälja bilden vidare? Inga privata ägodelar har använts i bild och det finns inget som avslöjar platsens läge. / Ewa-Leena

svar: Enligt svensk rätt finns det inte några skyldigheter att fråga den person som äger en sak (eller en hund, katt, ett hem, hus eller liknande) om tillstånd för att få an-vända ett fotografi som före- ställer detta. Man brukar säga att i Sverige skyddas inte rättsfiguren av »property release«. Du behöver alltså inte personens tillåtelse för att få sälja fotografiet vidare om ni inte avtalat om detta vid ett tidigare tillfälle.

FÅR KUNDEN ÄNDRA I BILDERNA?Hej! Jag har en kund som gärna ändrar lite grann i mina bilder. Det kan vara att de lägger på ett färgfilter el-ler skriver något på bilderna innan publicering. Får kun-den göra det hur som helst? /Roland

svar: Av 2 § upphovsrätts-lagen framgår att du som fotograf har en ensamrätt att göra dina fotografiska verk tillgängliga för allmänheten i ändrat skick. Detta innebär att du ensam har den rätten. Den rätten kan du upplåta till annan, men utan sådan upplåtelse ligger ändrings-

rätten kvar hos dig. En annan utgångspunkt är att den som fått upphovsrätt upplåten till sig får inte ändra verket utan att så är avtalat. Till detta kommer att även om du avtalat om viss ändrings-rätt så behöver du inte tåla kränkande ändringar. För att undvika osäkerhet om vad som avtalats bör detta göras skriftligt.

Men detta betyder dock inte att alla ändringar är förbjudna för användaren. Exempel på tillåtna ändringar är om de krävs av tekniska eller andra motsvarande skäl för att bilden ska kunna användas till det ändamål som avtalats. Som exempel på detta kan nämnas en an-vändning på en hemsida där bilden beskärs på ett mindre omfattande sätt för att passa in i den grafiska profilen.

Detta innebär inte att an-vändaren har ett »carte blan-che« på mindre omfattande ändringar. I stället bör du vara observant på att användare kan ha behov av mindre änd-ringar och i avtal och villkor vara tydlig med vilka typer av ändringar du kan acceptera. Du kan använda sff:s all-männa villkor när du offererar. I dessa hittar du skrivningar om vilka ändringar som får göras om inte annat avtalats.

VAD ÄR GDPR?Hej! Vad är GDPR och på vilket sätt kommer den att påverka mig som fotograf. / Karoline

svar: gdPr påverkar alla som behandlar personuppgifter. Läs min krönika i ämnet på sidan 46.

Läs juristens mer utförliga svar på sfoto.se.


Fotografisk TidskriftNr 4, 2017, årgång 130

Ansvarig utgivare Jenny [email protected]

Chefredaktör Jenny MorelliArt direction och layout Anton Hull och Maria Loohufvud, Pasadena [email protected]ör Stefan [email protected]

Korrektur Maria Taubert Repro ProjektorRedaktionsråd Mia Bengtsson Plynning, Ola Hedin, Anna Henriksson, Linda Bergman.Omslagsbild Grant GundersonBildbylines Robert Blombäck.Tryckeri Åtta.45 ab, JärfällaWebbadress www.sfoto.se/f

RedaktionsadressHornsgatan 103, 10 trappor117 28 StockholmFör icke beställt material ansvaras ej.

PrenumerationYvonne Sundin08-702 03 [email protected] kronor/helår550 kronor/helår, utland postgiro 13 0199-3bankgiro 274-9075

Lösnummer kan beställas från kansliet för 75 kronor inklusive moms.

Vill du sälja Fotografisk Tidskrift? [email protected]

AnnonserAnnonshusetLinnégatan 22114 47 Stockholm08-662 75 [email protected]

ÄgareSvenska Fotografers Förbund (sff)Hornsgatan 103, 10 trappor117 28 Stockholm08-702 03 [email protected]

ISSN 284-7035

det händer 2018

Fullspäckad vår!

JANUARI

3/1 Fotograffrukost: Hotellfrukosten kostar 50 kronor och bekostas av varje deltagare. Hotel Malmia, Skellefteå.

10/1 Fotografträff: Information om stipendier. Göteborg.

11/1 Fotografträff: Information om stipendier. Malmö.

FEBRUARI

7/2 Fotograffrukost: Hotel Malmia, Skellefteå.

9/2–11/2 Workshop: Från stillbild till rörligt. Jönköping.

12/2 Frukostsemina-rium: Vad kostar en bild? Stockholm.

12 & 19/2 Kurs: Process: Fotografisk projektutbild-ning. Ett samarbete med Cff. Stockholm. 19/2 Kurs: Process: Utställningsproduktion för fotografer. Ett samarbete med Cff. Stockholm.

MARS

5, 12 & 27/3 Kurs: Process: Utställningsproduktion för fotografer. Stockholm.

5, 12 & 27/3 Kurs: Process: Fotografisk projektutbild-ning. Stockholm.


9/3 Samtal: Så här pre-senterar du dina utställ-ningsförslag och dig själv. Stockholm.

10/3 Prisutdelning: Fotoboksdag + Svenska Fotobokspriset. Hilton, Stockholm.

15/3 Föreläsning: Avtal och rättigheter + fotograf-träff. Malmö.

27/3 Föreläsning: Avtal & rättigheter + pp-pension och Gefvert. Göteborg.

APRIL

9/4 Kurs: Deklaration. Tillsammans med Cff. Stockholm.


14/4 Årsstämma med samtal: föreläsning: Leverera digitalt. saMtal: Konsten att sätta pris på digitala nyttjanden. före-läsning: Så marknadsför du dig i det digitala land-skapet. saMtal: Leverera digitalt, hur viktigt är det? Stockholm.

16/4 Kurs – Process: Fotografisk projektutbild-ning. Del 6: Avslutning. Stockholm.

Här presenterar vi en del av allt som händer under våren 2018.

26/4 Fotografträff: pp Pension + Gefvert samt föreläsning om avtal och rättigheter. Skellefteå.

MAJ


7/5 Kurs: Starta eget med Gefvert och pp Pension. Stockholm

8–9/5 Fotografträff: pp Pension + Gefvert. Malmö.

Har du frågor kontakta kansliet på [email protected]. Fler evenemang tillkommer och mer info om aktivite-terna kommer löpande, håll utkik på www.sfoto.se.

Martina Hoogland Ivanow och Magnus Westerborn i samspråk på förra årets fotoboksprisgala.

OLI

VER

GO

RG

IS

JULIANA WIKLUND • ALBERT WIKING • LISA MATTISSONEVA RUDLING • SUSANNE WALSTRÖM • HUSSEIN EL-ALAWI

PELLE BERGSTRÖM • SIMON CEDERQVISTfler föreläsare presenteras fortlöpande

Norrlandsdagarna är en årlig sammankomst för fotografer och bildälskare som arrangeras av Svenska Fotografers Förbund. 2018 arrangeras Norrlandsdagarna i Sundsvall och platsen är Hotell Södra Berget.

Gemenskap, föreläsningar, fest, möten, leverantörsutställning, bildutställningar, inspiration, underhållning. Boka 2018 års fotohändelse på:

WWW.SFOTO.SE/NORRLANDSDAGARNA

NRLDSDGRN26 - 28 JANUARI 2018 — HOTELL SÖDRA BERGET SUNDSVALL

Foto

: Hus

sein

El-A

law

i

Fotografisk Tidskrift #4/2017

Vi har bett SFF-medlemmar att fånga tillfällen då det känns tryggt att vara försäkrad.

Jag fotade skridskoåkning i vintras då jag ramlade på och genom isen, skadade två linser och förstörde en kamera.

Min försäkring hos Gefvert löste det. Här är en bild jag tog strax innan.

Du tar bilden. Vi tar hand om försäkringen.

Kundservice 08-440 54 40 · [email protected] · www.gefvert.se

Fotografi: Hans Berggren

VAD KOSTAR EN FOTOGRAF? · Figueroa, Pedan, Bladh, Thörn Legzdins / 40 Praktisk teknik / Om...

Documents

Transcript of VAD KOSTAR EN FOTOGRAF? · Figueroa, Pedan, Bladh, Thörn Legzdins / 40 Praktisk teknik / Om...