Tre Ars rehabiliteringsforsok med s i kallade kroniskt schizofrena

patien ter B R I T T A H E G E T H O R N

DH jag senhosten 1960 forsta gHngen blev avdelningslakare for en sb kallat lugn kronisk avdelning p& LBngbro sjukhus, inskrankte sig mina praktiska kunskaper om schizofreni till i stort sett de erfarenheter jag gjort under nHgra brs intensiv psykoterapi med en ung flicka. Jag upplevde med denna patient mycket starkt hur hennes psykotiska forestahingar hangde samman med erfarenheter frbn uppvaxtgren och hur de var psverkbara av psykoterapin. Jag var darfor mycket skeptiskt installd mot organiska teoria om schizofrenins genes, btminstone sbsom varande hela forklaringen.

Den avdelning jag nu fick hand om hade 35 manliga platser. 31 av pati- enterna hade diagnosen schizofreni. Sammanlagda virdtiden pH mental- sjukhus for avdelningens patienter var over 800 Br. Journalmaterialet var mycket ojamnt. Om patienternas uppvaxtforhHllanden stod ofta ingenting. S B saknade till exempel 20 av journalerna uppgifter utover namnet om mo- dern och 6 om fadern. Patienterna hade nastan genomgsende enbart folk- skola. NHgra hade aldrig haft anstallning utan hjalpt till i hushHllet efter skolan. De flesta hade inte haft nHgon anstallning rned mer an ett halvt Brs varaktighet. Den forsta sjukhusvistelsen kom ofta redan i 20-Brs%ldern, Kontakten med de anhoriga hade i mHnga fall upphort pH ett tidigt sta- dium. Under brens lopp hade patienterna fHtt alla tillgangliga mediciner, el.- och insulinchockbehandlingar och i nHgra fall aven lobotomerats. Ungef5r halften hade nBgon form av regelbunden sysselsattning i eller utanfor av- delningen.

Lokaliteterna var inte speciellt dHliga jamfort med andra sjukhus. Utrym- mesbristen gjorde det dock omijjligt for patienterna att vara i enrum eller ha mer an ett minimum av egna tillhorigheter. PA avdelningen tjanstgjorde vz avdelningslgkare, 1 avdelningsskoterska, 5 vbrdare, 1 elev samt ett kiiks- bitrgde med avlosare, huvudsakligen manlig personal. Sjukgymnast och arbetsterapeut hade periodvis haft nBgon timme per vecka pb avdelningen, som naturligtvis haft tillgBng till for sjukhusets avdelningar gemensamma ut- rymmen och verksamhetsgrenar, verkstader, filmprogram m.m.

F r h Lgngbro siukhus, klinik M 11. Chef: Docent Curt Amark. Foredrag vid XIV:e NordGka Psykiaterkongressen, Goteborg 1964.

3

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

Rehabiliteringsforsok bland annat med gruppsamtal hade gjorts tidigare p% avdelningen, men avstannat d l personalen inte upplevde att de gjorde nlgon nytta. Det fanns fortfarande mycket kvar av det gamla auktoritativa systemet nar det gallde informationsvagar, det system som ar enkelriktat fr%n overlakaren ned till patienten, och som begransar patientens roll till att vara den som skall anpassa sig till de andra och snallt ta emot deras hjalp. Vgrdaren-lakaren ar den som ordinerar och skoter behandlingen me- dan patienten ar passiv.

Jag gick sjalv vid denna tid i psykoanalys samt deltog i psykoanalytiskt orienterade seminarier. Rolluppfattningen patient - lakare skulle har kunna sagas vara diametralt motsatt. Det ar patienten som bestammer vad som skall behandlas och som forkastar eller accepterar de forslag terapeuten- katalysatorn kommer med. Patienten ar i forsta hand en manniska och inte en diagnos. Detta ledde bland annat till foljande hypoteser som utghgs- punkt for rehabiliteringsforsoken.

1) Alla psykiska funktioner kan hanforas till nlgot av tre system: over- jag-jag-det, inom vilka de kan vara medvetna, formedvetna eller omedvet- na. Jagstyrka ger identitetsskansla och realitetskontroll.

2) Jagets olika funktioner in%t och ut%t utovas bland annat genom att jaget:

A) beharskar motoriken B) forsoker vara >>socialt>> genorn att anvanda sina forsvarsmekanismer :

exempelvis repression, reaktionsbildning, isolering, farnekande, pro- jektion, identifikation.

3 ) Den vuxna manniskans psyke har utvecklats f r ln konstitutionella ten- denser vid fodelsen under trycket av relationerna tilt omgivningen och den egna behovstillfredsstallelsen. Denna utveckling genomggr p% ett individu- ellt satt foljande stadier :

A) orala B) anala C) phalliska D) latensperiod E) genitala.

4) T v l motsatta drifter gor sig giillande genom hela utvecklingen, sjalv- bevarelsedriften och dodsdriften, b%de fysiskt och psykiskt.

5) Nar en individ kommer i konflikt anvander den olika mekanismer for att skydda sig, dels de mekanismer jag namnt under 2, dels mojli&eten att helt eller delvis falla tillbaka till ett tidigare utvecklingsstadium under 3, d.v.s. regression.

Alla dessa fem punkter galler alla mHnniskor. For de schizofrena patien- terna forutsatte jag att foljande hint:

4

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

1) En skada p% jaget, antagligen tidig, beroende p% bristande behovs-

2 ) Otillrackliga forsvarsmekanismer, utvecklade vid tiden for denna ska-

Till detta kom for den kroniska avdelningens vidkommande 3) Hospitaliseringseffekter beroende p% dels bristande behovstillfreds-

stallelse p% vuxen niv%, dels anpassning till en icke social tillvaro, dar social betecknar den >>normala, tillvaron i avseende p% framfor allt tre sektorer:

tillfredsstallelse under orala, eventuellt anala stadiet.

da, for att helt kunna upphava den.

a) den nara kanslomassiga kontakten med anhoriga, hustru, barn, b) den ut%t-sociala kontakten med vanner, intressen, hobbies m. m. c) yrkesarbete med kanslan av att utratta &got.

Med dessa hypoteser kring olika dimensioner i den sjukes personlighet som grund angreps rehabiliteringsproblemet i flera former parallellt. Per- sonalkonferensen kom att st% i centrum f r h borjan. For att n% patienten fordras tid och tillfalle och har har avdelningens v%rdpersonal betydligt storre resurser an en avdelningslakare pH halvtid. Personalen har ocks% m5iiga gHnger mer information om patienten an vad den officiella journa- len kan ge. Jag borjade darfor ofta med att frbga personalen om olika patien- ter, bHde rent viirdtekniska saker och sHdant som i enlighet rned mina hypo- teser kunde inverka p% deras tillsthd. Samtidigt forsokte jag ge information om journalmaterial och om dessa hypotesers innebijrd med exempel frHn det som vi erfor om patienterna. De diskussioner som forekom ledde sallan till &got bestamt beslut, men de har bidragit till att det v k t fram en arbets- gemenskap dar var och en kant att de bidrag just han kan komma med, med sina forkumkaper och sitt personliga satt att mota patienten, behovs for att vi skall n% resultat. Forutom ur denna iimsesidiga informationssynpunkt behovs personalsammankomsterna som ett kontroll- och avreageringsinstru- ment. Om man till%ter sig den kontakt rned patienterna sorn fordras i detta arbete sb innebar detta for de flesta dels en frestelse att sb leva sig in i patientens forestallningsvarld att man inte langre kan bedoma den objek- tivt, dels en pAminnelse om egna konflikter med de affekter detta for med sig. Om inte kamratkretsen kan forst5 spanningar sorn uppstbr h5igenom blir pbfrestningarna av att arbeta p% detta satt for stora for den enskilde. Vi har markt hur oerhort kansligt for tillstbndet p% hela avdelningen det ar, att alla i personalgruppen har fortroende for varandra. Personalgrup- pens gemenskap mojliggijr for patienten att bli betraktad som en individ.

Att g% rond pB vanligt satt med en eller flera personer i slaptig innebPr ett bibehsllande av det auktoritativa systemet i forhbllande till patienten. Jag gick dHrf6r redan fr%n borjan ensam runt avdelningen efter en forsta genomgbg med avddningsskoterskan. P% det sattet kunde jag lattare ut- nyttja de tillfallen sorn kom till enskilda samtal med patienterna. Jag tog ocksb alltid i hand, sade alltid herr och namnet och forsiikte variera sam-

5

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

talsbnena. Om mojligt forsokte jag f H dem att verbalisera ett eget onske- mil, till exempel om medicindoseringen, om arbetsforh5llanden ooh s i vidare. Det tog m%nga mHnader innan det gick att f % dem att sjalva ta initiativ. Inte heller sade de garna nej till ett forslag jag kom med. Att f H ett ,ja, eller ett "jag vet intm till svar var betydligt vanligare. I den min pati- enten inte varit stilla utan vankat av och an, har jag forsokt g% med honom n%gra varv. N%gra har inte lamnat plats %t mig genom dorrar och liknan- de till en borjan, men nar detta sH smHningom skett, har jag sett det som en battre realitetsanpassning frHn patientens sida och darmed en starkt iden- titetskansla.

Gruppsamtal kom mycket tidigt in i bilden som en av arbetsformerna. Aven detta s%g jag som ett led i den individuella behandlingen. Patienterna var namligen inte bara isolerade i forhillande till personalen utan and% mera i forhHllande till sina medpatienter. MHnga visste inte ens vad bordsgrannarna sedan m%nga %r hette. Den forsta gruppen bestod av avdel- ningens sex >basta, patienter, en vkdare och jag. Patienterna forholl sig lange helt passiva. Samtalen blev darfor forst en dialog mellan v%rdaren och mig, dar han var den pidrivande, aggressiva, oah jag den forsvarande, tillbtande. Gruppverksamheten utokades redan efter ett halv%r d% vi s%g att patienterna i gruppen blev mer och mer aktiva b%de i gruppen och p% avdelningen dar de ofta kunde fortsatta ett samtal med sina gruppkamrater. 1963 hade vi fyra samtalsgrupper i gHng, det vill saga alla som frivilligt ville deltaga kunde gora det. Dessutom var s% gott som alltid n%gon vHrdare med dH samtalen ans%gs ge sH mycket ur kontakt- och behandlingssynpunkt.

De arbetsforma jag hittills beskrivit ror huvudsakligen behandling enligt punkt ett och tv% bland hypoteserna. Ju mer dessa olika former gett ju mer har varje arbetsmoment pH avdelningen f%tt terapeutisk betydelse. I enlig- het med den vikt jag lagt vid orala fasen i hypoteserna galler detta i hogsta grad kijksbitradets arbete. Vi har haft form%nen av att ha ett koksbitrade, som lagt ner mycket extra omsorg p% maten s%dan den kommit fr%n koket och p% att gora &got utover mdet vanliga, t.ex. en sockerkaka, vzflor och mycket annat emellangt. sOcks% all annan personal har hjalpt till. Trots det merarbete det innebar frHn borjan har de forsokt ge patienterna frihet att valja hur mycket de vill ata. Att stalla potatiskarotter, smor och brod p% bordet s% att var och en fir ta vad han vill i stallet for att portionera ut ett visst antal potatisar och bredda smorg%sar ar en storre revolution an det verkar. Markbara resultat har varit att smorgiskonsumtionen g%tt ner till halften pH ett Hr och att vi inte langre hittar s% mycket kladdiga smorg%sar under kuddarna eller i skbpen. Vi tror att detta innebar att patienterna nu upplever en storre oral trygghet. Medicinutdelningen vill jag ocks% rakna till orala stimuli. Avdelningsskoterskan har forsokt att alltid ta sig god tid med denna. De patienter som velat vara helt utan medicin ar f%, fast vi forsokt tillmotesg% patienternas enskilda Gnskembl i den vzgen. Kontakten

6

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

med sjukskoterskan som modersfigur spelar antagligen en stor roll for medi- cinens effekt.

Vad den anala fasen betraffar, m%ste regression till detta stadium ha varit mycket vanlig forr att doma av journalerna. Osnygg I1 forekom ofta. Vi har sett det s%, att denna regression har mycket gemensamt med den regres- sion vi inte s% sallan kan se hos smsbarn nar de f%r smhsyskon. Vi vet att sm% barn ofta leker med avforing, kletar ned sig och liknande. Vi har dH- for forsokt bemota dessa patienter pH liknande satt, det vill saga att inte moralisera over deras beteende utan i stallet ge dem extra uppmarksamhet och uppmuntra dem till funktion p% vuxen niv% och till att gladjas %t att sjalv kunna kontrollera sina anala funktioner. Vi har ockd sokt uppmuntra sjalvkontroll nar det gallt bad, tvatt, baddning med mera s%dant.

Den phalliska och den genitala fasen vill jag diskutera i ett sammanhang. Det finns en gamma1 forestallning att patienter inte har n%gra sexuella be- hov. Delvis beror nog detta p% att vi s% sallan lart kanna dessa patienter tillrackligt for att de skall beratta om sin installning utover vad som kom- m a fram i vanforestallningar och hallucinationer. N%got som forefaller genomgiende for dessa patienter ar att de haft n%gon kontakt med det andra konet fore insjuknandet, oftast i direkt samband darmed, och att denna kontakt inneburit en reel1 eller fruktad besvikelse. En besvikelse inne- bar en skada p i jaget, en forsvagning av den egna identiteten. Att ha en identitet ar inte bara att vara manniska utan ocks% att vara man eller kvin- na. Barnet upptacker sitt kon bland annat genom att se den yttre genitala skillnaden. En del av v%ra patienter soker komma over sin osakerhet p% samma satt genom att bIotta sig, fonstertitta eller onanera. Andra patienter soker forneka att det finns mer an ett kon. Som exempel p% detta kan jag beratta om en patient som envist vagrade att kalla mig for annat an han. Jag vidholl att jag var kvinna och glad 5t den rollen. Han svarade dH att det var synd om mig om jag verkligen blivit kvinna for dh m%ste jag ha blivit opererad. Denna patient hade for ovrigt oerhort mycket p%verknings- ideer och hallucinerade att man ville %t hans penis genom att satta jarn p% den. Nar jag forsokte ta hans parti genom att betona hans egen styrka fick jag till svar att Gud skulle doda mig om jag sade s%dant. Kan kastrations- komplex och skuldkanslor i samband darmed illustreras battre? - Andra patienter har vid gruppdiskussioner om sexuella problem ivrigt framh%llit att sjukhuset var ett horhus, det hade de sett i parken. Aven n%gra i ovrigt mycket d%ligt realitetsanpassade patienter deltog i just sgdana diskussioner med mycket stor intresse. D% jag fr%gat hur de klarat sina sexuella behov inom sjukhusets ram, har n%gra berattat att de forsokt arbeta s l h%rt som mojligt, andra har haft kontakt med nHgon flicka i parken och %ter andra har onanerat med hjalp av pinuptidningar och liknandc. Att all personal p% en s%dan har avdelning m%ste vara medveten om att patienterna kan bli foralskade i dem och att de genom att uppmuntra deras kanslor, kanske

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

omedvetet, kan ytterligare forsamra patienten genom att upprepa det trauma patienten redan tidigare upplevt eller fruktat for i s%dant samman- hang, miste vi upplysa om. I viss m&n gdler det aven manlig personal. Vi m%ste rakna med att det finns homosexuella tendenser har som over allt annars och i kanske hogre grad, dels d% vi har att gora med manliga pati- enter i en utpraglat maskulin miljo med huvudsakligen manlig personal som verkar stimulerande i detta avseende och dels dH vi har att gora med sb daligt konsidentifierade manniskor. Arbetet nar det gallt dessa problem har hittills i huvudsak legat p% det individuella planet och i forsta hand sokt minska skuldkanslorna p% detta omrhde genom elementar upplysning.

I den utvecklingsfas som jag kallat latensperioden finner vi hos barnet ett vaxande intresse for omgivningen. De fr%gar och undersijker, skaffar sig hobbies och kamratforeningar med mera. Vi har med utgingspunkt fr%n detta forsokt ge patienterna mojlighet att utova sina intressen och skaffa sig nya s%dana. En vHrdare som sjalv ar musikant har en musikgrupp dar man traffas och soker spela olika instrument, sjunga och lyssna pg musik. Intresset ar stort och flera instrument ar representerade i den orkester som hhller p% att v k a fram, till exempel, fiol, dragspel, mandolin, triangel. De som inte spelar ar ofta med and& och lyssnar eller sjunger med.

Hosten 1963 startade en virdare en diskussionsgrupp. Han gor varje vecka ett fr%geformular som patienterna fHr en halvtimme p% sig att for- soka besvara, varefter det diskuteras. Frhgorna ror de mest skiftande om- rlden, geografi, historia, idrott med mera. Patienterna ar mycket intresse- rade och vi ser dem ofta lasa uppslagsboken for att lyckas battre nasta gHng. De utomordentliga resultat de f%tt p% fr%gorna har vi sett som ett bevis mot att de blivit dementa. Typiska frhgor ar: Vilket lag blev svenska ishockeymastare 1964? Namn minst tvH yttre planeter!

En annan gruppaktivitet som huvudsakligen letts av en av avdelningens vHrdare ar gymnastikgruppen. De tar forst en promenad och har diirefter gruppgymnastik i dagrummet. Vi har sett detta som en mycket viktig verk- samhet, inte minst for de mest storda patienterna, dH fijrm%gan att kontrol- lera och beharska sin egen kropp betyder mycket for identitetskanslan. I detta sammanhang vill jag ocksb pgpeka att sjukgymnasten gjort en iakttagelse som vBrdaren kunnat venfiera, namligen att sarskilt de samsta patienterna har mycket sv%rt att samordna rorelser i armar och ben. De kan till exempel klappa en takt med handerna och g% i en annan.

Sjalv har jag sista Bret haft en studiegrupp i personlighetspsykologi med en Hermods-kurs som grund. Vi har tagit det mycket lhngsamt nar vi gitt igenom olika synpunkter p% temperament, karaktar, lynne och liknande, testat oss med olika skalor for personlighetsbedomning och forsokt stimulera till sjalvkunskap.

For att samordna verksamheten har vi forutom personalkonferenser ocksi patientriksdagar. Det innebar att alla p% avdelningen, som vill och kan,

a

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

samlas en stund for att ventilera framfor allt praktiska fr%gor av intresse for avdelningen som helhet. Dessutom go, vi varje vecka upp ett program son1 ansl%s p% avdelningens anslagstavla. En dags program blir till exem- pel s% har: kl. 9.15 Intern personalkonferens. kl. 11.00 Overlakarrond. kl. 15.00 Diskussionsgrupp.

For personalen har sista %ret uppstgtt ytterligare ett samordnande organ, en intern rapportbok. Denna bok f i r bara Iasas av dem som arbetar p% avdelningen. I den kan alla skriva och nHgon b6r gora det varje eftermiddag och varje natt. Boken har blivit en fortlopande kriinika over vad som han- der pH avdelningen, fr%n undersokningar patienterna varit p% till referat av diskussioner och yttranden patienterna har gjort. Just bokens strangt in- terna karaktar gor att den ger en mycket god uppfattning om det kanslo- massiga klimatet pH avdelningen.

I denna beskrivning av de praktiska formerna for arbetet har jag inte berort alla hypoteser jag borjade med. Aven de punkter jag inte g%tt n&-- mare in p% har har emellertid haft en stor betydelse for arbetets utformning. Jag tror att det viktigaste harvidlag varit att personalens synsatt p% arbetet Ibngsamt forandrats och att nu aven patienterna borjat omprova sin roll som patienter med inte minst ett storre personligt ansvarstagande fr%n den enskilde individen som foljd. Tre typiska patientyttranden kan f% illustrera detta. For det forsta: >>Bars jag kommer harifrbn s% ar det inget fel pB mig.>> For det andra: >>Jag vill inte bli sH bra att jag kan komma hIrifr%n.>> Och slutligen: ,Finns det nggonstans jag kunde f H vara p% landet over sommaren?,

Rent praktiskt har vi sett m%nga resultat av v%rt avbete. Att patienterna mer och mer sjalva aktivt deltar vid bad, kladbyte, stadning och dylikt un- derlattar personalens fysiska arbetsinsats. For sjukskoterskan ar det en stor lawnad att slippa krossa medicin och kunna ge tabletter i stallet, liksom att ge patienterna veckopeng i stallet for den dagliga enkronan.

Jag hade garna velat kunna lagga fram projektiva test-protokoll frhn 1960 respektive 1964 for att mer objektivt kunna styrka de forandringar vi sett inte minst i de enskilda fallen. Tyvarr var dock v%ra patienter SH d%liga 1960 att de inte medverkade vid testningarna. Forst v%ren 1964 kunde vi f % med s% m%nga som 18 av avdelningens 35 patienter frivilligt till en psyko- logundersijkning. DA denna utgjordes av Machover-teckningar kunde vi i ett fall, en frHn borjan gravt mutistisk patient, se en klart forbattrad rea- litetssyn, hans hus fr%n testningen var en n%got forenklad barnteckning me- dan en tidigare teckning frbn 1961 gav ett virrvarr av linjer som inte kan ses som ett hus utan teckenforklaring. Vi hoppas Iangre fram kunna kom- plettera detta testmaterial och 5terkomma med de resultat detta kan ge.

For att and% komma med nigra siffermlssiga bedijmningar av arbetets resultat har jag gHtt igenom en del av avdelningens nattvaktsbiicker och medicinlistor. Det visade sig darvid att medicinkonsumtionen inte minskat

9

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

i p%visbar omfattning. Hur en overg%ng fr%n till exempel hibernal till trila- fon skall bedomas har jag for narvarande dock inte velat gH in p%. N%gra statistiskt sakerstallda skillnader nar det galler tillst%ndet i andra avseen- den tidigare och nu har jag inte heller kunnat Iagga fram, detta sarskilt som det ror sig om ett s% litet antal patienter. Jag har and% velat jlmfora en del olika variabler under halv%ret maj-nov-59 med motsvarande halv%r 1962. Omsattningen var under forsta perioden 44 patienter, under andra 41. 24 patienter vistades p% avdelningen under b%da perioderna. (Se tabell 1).

Tabell 1

Jamforelseer ur na~~vak~sbackern~ f o r aud M X U , LZngbro sjukhus for tiden m@-nou 1959 och maj-nou 1962

1959 Utskrivna hem eller motsvarande ...... 1 Utskrivna till sjukhem, familjevdrd eller

liknande .......................... 0 Forsoksutskrivna ..................... 2 Aterintagna ......................... O Doda p i avdelningen . . . . . . . . . . . . . . . . . 0 Flyttade till )>battre)> avd.. ............. 3 Flyttade till marnre), avd. ............. 3 Flyttad for insulinbehandling .......... 0 Permission 1-5 ggr/halvlr ............ 5 Permission 6-10 ggr/halvdr . . . . . . . . . . . 1 Permission 11 eller fler ggr/halvlr . . . . . . . 2 Avvikna patienter, antal. . . . . . . . . . . . . . . 2 Avvikna patienter, antal ggr . . . . . . . . . . . 8 Somatiskt diliga patienter. . . . . . . . . . . . . 7 Somatisk kontroll.. ................... 0 Huvudvark, antal pat. . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Huvudvark, antal ggr . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Hosta, antal patienter . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Hosta, antal ganger.. ................. 14 Osnygghet I, antal pat. . . . . . . . . . . . . . . . 9 Osnygghet 11, antal pat. . . . . . . . . . . . . . . 5 Lattare psykisk oro, extra nattmedicin:

Antal patienter .................... 8 Antal gdnger ...................... 17

Antal patienter .................... 1 Antal ganger ...................... 3

Svlrare psykisk oro, storande:

1962 1

1 pat. t v l ggr. 3 varav 1 tv i ggr. 1 1 2 1 1 5 0 6 1 1

12 3 1 1 5

30 5 2

5 84

3 4

M,est anmarkningsvart vid denna jamforelse ar att dels antalet patienter med markerad osnygghet sjunkit till halften medan samtidigt antalet med markerat d%ligt somatiskt tillstgnd stigit till nastan det dubbla. Daremot har som synes anteckningar om psykisk or0 okat. DB hari inbegripits sgdant som reservmedicin p% natten kan jag tanka mig att detta delvis bottnar i att jag hellre sett att patienten aktivt medverkat vid medicindoseringen an att de-

10

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

finitivt hoja dosen. Samtidigt kan det naturligtvis tankas att v%rt satt att aktivera patienterna ockd gor dem oroligare genom att aktualisera deras problematik.

Hur mycket vi i v%rt arbete enbart upphavt hospitaliseringseffekter iir sv%rt att avgora. Sakert ar att den huvudsakliga vinsten legat pH det sociala planet. Vi har sb att saga vackt patienterna till insikt om att de bor vanta sig &got av omgivningen men ocksl sjalva kan uppfylla en he1 del av de krav omgivningen staller ph dem. Kanske ar det helt enkelt omojligt att bli ,frisk>> i en sh konstlad miljo som en sh kallat kronisk sjukhusavdelning utgor. VBr mblsattning har ocksh i mbnga fall varit blygsam, namligen att patien- terna skall kunna lamna sjukhuset for en miljo som ar mer >normal>>, till ex- empel familjevhrd, pensionarshem eller liknande. I detta avseende har vi all anledning att vara optimistiska dH vi sista mQnaderna skrivit ut tre patien- ter ph forsok till familjevirden, medan en vantar pB pensionarslagenhet, tvH ph plats p i ett mindre privat sjukhem och tv% p% %lderdomshemsavdel- ningsplats.

Dr Britta Hegethorn, Langbro sjukhus, Alvsjo.

Gruppverksamhet och gruppterapi med alkoholisthustrur

N i g r a teoretiska och metodologiska reflektioner samt praktiska erf arenheter.

E D V I N F A H L B E R G , R O S A N O R D L U N D & C A R L 0 P E R R I S

I det omfattande program, som behandlingen av en alkoholist utgor, m%ste man i forsta hand ta hansyn till den individ, som ar hemfallen %t spritmissbruket, men man f%r heller inte glomma de andra medspelarna i de draman, som alkoholen fororsakar (24).

Alkoholen skadar inte bara den enskilde, utan tyvarr ocks% samhallet i ovrigt och i synnerhet alkoholistens familj. Att alkaholen har varit och ar >>primurn mavens>> till familjesplittring, misshalligheter inom aktenskapet, skilsmassor, svartsjukedraman 0. dyl. ar ett faktum som icke kraver n%gon ytterligare kommentar.

Bilden av alkoholisthustrun mblas i olika farger med olika nyancer. Hon ses som ett offer, som en martyr, men ocksH och det sarskilt fr%n alkoholi- stens sida, som en bidragande orsak till hans missbruk. Det saknas inte hel-

Frin Alkoholradgivningsbyrin i Sundsvall och SidsjGns sjukhus i Sundsvall.

11

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y U

B H

eide

lber

g on

11/

14/1

4Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.