TRANSLITTERERING OCH ALTERNATIVA …...1 Överföring tecken för tecken till ett annat skriftsystem...
134
1 TRANSLITTERERING OCH ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER Version XX, 27 juli 2015, Stefan Nordblom
Transcript of TRANSLITTERERING OCH ALTERNATIVA …...1 Överföring tecken för tecken till ett annat skriftsystem...
1
TRANSLITTERERING OCH
ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER
Version XX, 27 juli 2015, Stefan Nordblom
2
FÖRORD
För många utländska egennamn, i första hand personnamn och geografiska namn, finns
det på svenska väl etablerade namnformer. Om det inte finns någon sådan kan utländska
egennamn dock vålla bekymmer vid översättning till svenska. Föreliggande material är
tänkt att vara till hjälp i sådana situationer och tar upp fall av translitterering1 och
transkribering2 samt exonymer
3 . Problemen uppstår främst på grund av att olika språk
har olika system för translitterering och transkribering från ett visst språk och på grund av
att orter kan ha olika namn på olika utländska språk. Eftersom vi oftast översätter från
engelska och franska innehåller sammanställningen även translittereringar och exonymer
på engelska och franska (samt tyska). Man kan alltså i detta material göra en sökning på
sådana namnformer och komma fram till den svenska namnformen. Om man t.ex. i en
engelsk text träffar på det geografiska namnet Constance kan man söka på det namnet här
och då få reda på att staden (i detta fall på tyska och) på svenska kallas Konstanz. Den
efterföljande sammanställningen bygger i huvudsak på följande källor:
Institutet för de inhemska språken (FI): bl.a. skriften Svenska ortnamn i Finland
- http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/
Iate (EU-institutionernas termbank)
Nationalencyklopedin
Nationalencyklopedins kartor
Interinstitutionella publikationshandboken
- http://publications.europa.eu/code/sv/sv-000100.htm
Språkbruk (Tidskrift utgiven av Svenska språkbyrån i Helsingfors)
Språkrådet©
(1996). Publikation med rekommendationer i term- och språkfrågor som utarbetas av
rådets svenska översättningsenhet i samråd med övriga EU-institutioner. TT-språket - info.tt.se/tt-spraket/
I de fall uppgifterna i dessa källor inte överensstämmer med varandra har det i enskilda
fall varit nödvändigt att väga, välja och sammanjämka namnförslagen, varvid rimlig
symmetri har eftersträvats.
Om man inte får svar i ovanstående källor, kan man ofta utgå från den engelska eller
franska namnformen och anpassa den till det svenska systemet. Detta görs efter bestämda
principer beroende på vilket språk som translittereringen till engelska och franska har
gjorts från. Dessa principer redovisas i det följande materialet.
1 Överföring tecken för tecken till ett annat skriftsystem (i svenskans fall från ett annat än det latinska), t.ex.
Jurij Gagarin (svenska) eller Youri Gagarine (franska, varvid dock är att märka att den franska modellen
inte är en renodlad translitterering utan en modell lätt influerad av franskans uttal) för Юрий Гагарин
(ryska). Vid translitterering kan man därmed alltid med stor säkerhet rekonstruera den ursprungliga formen. 2 Här: överföring till ett annat skriftsystem med strävan att återge originalspråkets uttal, t.ex. Gamal Abdel
Nasser för جمال عبد الناصر (som skulle translittererats Jamāl 'Abd al-Nāsir). 3 Geografiska namnformer som i skrift avviker från formen på det eller de inhemska eller officiella språken
på platsen och som inte bara är en translitterering eller transkription. Exempel: Bryssel (svenska) eller
Brussels (engelska) för Bruxelles (franska) eller Brussel (nederländska).
3
Som en sista utväg kan man också - om man inte skulle få vägledning på ovanstående sätt
och behöver ha en svensk namnform omgående - göra en sökning i Google och välja den
källa som bedöms som tillförlitligast. En framkomlig väg är att utifrån sin erfarenhet
pröva sig fram och söka på troliga svenska namnformer eller göra en kontextuell sökning,
t.ex. söka på "den ryske utrikesministern" eller "Pakistans president" och förhoppningsvis
få upp namnet på köpet.
Detta dokument är resultatet av ett interinstitutionellt samarbete med representanter från
den svenska översättningsenheterna vid rådet (ministerrådet), kommissionen och
parlamentet samt vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén.
Särskilt värdefulla bidrag har lämnats av Michael Kevin (bl.a. om det kyrilliska alfabetet
och Nuts 2-områden) och Anna Maria Gull (grekiska alfabetet), båda översättare vid
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs svenska
översättningsenhet, samt av Gustaf Hansson (genomläsning av hela materialet med
många förslag till förbättringar), översättare vid rådets svenska översättningsenhet.
Eftersom syftet med materialet i första hand är praktiskt ombeds läsaren att överse med
de förenklingar och utelämnanden som förekommer.
Jag tar gärna emot synpunkter på nedanstående sammanställning och rättar till eventuella
felaktigheter som kan förekomma.
Bryssel den 27 juli 2015
Stefan Nordblom
Översättare vid rådets (ministerrådets) svenska översättningsenhet,
Generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd
e-post: [email protected]
Från den 1 augusti 2015 hänvisas eventuella synpunkter till
och
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING
Sida
Vad är translitterering?……………..…………………………………………………………………….…11
Vad är alternativa geografiska namnformer?……………………………………………………………….13
Allmänt påpekande om diakritiska tecken och tilläggstecken………………………………………….…13
Bruksanvisning……………………………………………………………………………………….……14
DEL I. TRANSLITTERERING FRÅN OLIKA SKRIFTSYSTEM
Sida
Amhariska ......................................................................................................................................... ……49
Arabiska ..................................................................................................................................................... 38
Arabisk skrift .............................................................................................................................................. 38
Armeniska .................................................................................................................................................. 50
Azerbajdzjanska ......................................................................................................................................... 16
Bengali ....................................................................................................................................................... 52
Bulgariska ................................................................................................................................................... 27
Burmesiska ................................................................................................................................................. 53
Devanagari.................................................................................................................................................. 49
Divehi ......................................................................................................................................................... 53
Dzongkha ................................................................................................................................................... 49
Etiopisk skrift ............................................................................................................................................. 49
Georgiska ................................................................................................................................................... 49
Grekiska ..................................................................................................................................................... 33
Hebreiska .................................................................................................................................................... 51
Hindi ........................................................................................................................................................... 49
Japanska ..................................................................................................................................................... 53
Kazakiska ................................................................................................................................................... 31
Khmer ......................................................................................................................................................... 53
Kinesiska .................................................................................................................................................... 52
Kirgiziska ................................................................................................................................................... 32
Komoriska (comoro) .................................................................................................................................. 12
Koreanska ................................................................................................................................................... 53
Kurdiska ..................................................................................................................................................... 46
Kyrilliska alfabetet ..................................................................................................................................... 17
Lao .............................................................................................................................................................. 53
Makedonska................................................................................................................................................ 25
Mongoliska ................................................................................................................................................. 33
Montenegrinska .......................................................................................................................................... 25
Nepali ......................................................................................................................................................... 49
Pashto ......................................................................................................................................................... 48
Persiska ....................................................................................................................................................... 46
Ryska .......................................................................................................................................................... 17
Serbiska ...................................................................................................................................................... 25
Singalesiska ................................................................................................................................................ 53
Somaliska ................................................................................................................................................... 16
Tadzjikiska ................................................................................................................................................. 32
Tamil .......................................................................................................................................................... 53
Thailändska ................................................................................................................................................ 53
Tibetansk skrift ........................................................................................................................................... 49
Tibetanska .................................................................................................................................................. 49
Tigrinska ..................................................................................................................................................... 49
Turkmeniska ............................................................................................................................................... 16
Uiguriska .................................................................................................................................................... 12
Ukrainska ................................................................................................................................................... 29
5
Urdu ............................................................................................................................................................ 48
Uzbekiska ................................................................................................................................................... 16
Vitryska ...................................................................................................................................................... 28
DEL II. ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER
1. Namnbyten. Orter (m.m.) som (på ett och samma språk) relativt nyligen bytt namn (under 70-talet eller
senare)………………………………………………………………………………………..………….…54
A. Ryssland……………..………………………………………………………………………………….55
B. Övriga länder som uppstått ur det forna Sovjetunionen…………………………………………… …55
C. Övriga länder………………………………………………………………………………..…….…….57
2 Exonymer. Samma ort (stadsdel, provins/region/landskap, halvö, ö, ögrupp eller sjö) har olika namn på
olika språk…………………………………………………………………………………………………58
I själva materialet följs en geografisk uppställning (som börjar med Sverige och slutar med Södra ishavet).
Härigenom sammanhålls naturliga regioner som arabländerna eller Latinamerika. Nedan listas i
alfabetisk ordning samtliga självständiga stater samt vissa regioner och icke självstyrande områden, vilka i
flertalet fall ingår med egen rubrik.
Sida
Afghanistan ................................................................................................................................................ 98
Afrika utom arabländerna ......................................................................................................................... 106
Afrikas horn .............................................................................................................................................. 107
Albanien .................................................................................................................................................... 75
Algeriet ...................................................................................................................................................... 90
Amerikanska Jungfruöarna ...................................................................................................................... 117
Amerikanska Samoa ................................................................................................................................ 122
Andorra ...................................................................................................................................................... 70
Angloamerika .......................................................................................................................................... 114
Angola ..................................................................................................................................................... 112
Anguilla ................................................................................................................................................... 117
Antigua och Barbuda ............................................................................................................................... 118
Arabländerna ............................................................................................................................................. 88
Argentina ................................................................................................................................................. 121
Armenien ................................................................................................................................................... 85
Aruba ....................................................................................................................................................... 117
Asien ........................................................................................................................................................... 97
Australien (kontinent) .............................................................................................................................. 121
Australien (stat) ........................................................................................................................................ 122
Azerbajdzjan .............................................................................................................................................. 85
Bahamas .................................................................................................................................................. 117
Bahrain ...................................................................................................................................................... 95
Balkanländerna ........................................................................................................................................... 73
Baltikum ..................................................................................................................................................... 61
Bangladesh .............................................................................................................................................. 100
Barbados .................................................................................................................................................. 118
Belgien ...................................................................................................................................................... 63
Belize ....................................................................................................................................................... 118
Beneluxländerna ......................................................................................................................................... 63
Benin ....................................................................................................................................................... 110
Bermuda .................................................................................................................................................. 114
Bhutan ..................................................................................................................................................... 100
Bolivia ..................................................................................................................................................... 121
Bonaire .................................................................................................................................................... 117
Bortre Indien............................................................................................................................................. 103
6
Bosnien och Hercegovina .......................................................................................................................... 74
Botswana ................................................................................................................................................. 113
Bouvetön ................................................................................................................................................. 124
Brasilien .................................................................................................................................................. 120
Brittiska antarktiska territorier.................................................................................................................. 124
Brittiska Jungfruöarna ............................................................................................................................. 117
Brittiska territoriet i Indiska oceanen ...................................................................................................... 124
Brittiska öarna ............................................................................................................................................ 62
Brunei ...................................................................................................................................................... 105
Bulgarien ................................................................................................................................................... 76
Burkina Faso .......................................................................................................................... 107
Burma ...................................................................................................................................................... 103
Burundi .................................................................................................................................................... 113
Caymanöarna ........................................................................................................................................... 117
Centralafrika ............................................................................................................................................. 110
Centralafrikanska republiken ................................................................................................................... 112
Centralamerika ......................................................................................................................................... 118
Centralasien ................................................................................................................................................ 86
Centraleuropa ............................................................................................................................................. 64
Chile ........................................................................................................................................................ 121
Colombia ................................................................................................................................................. 120
Cooköarna ............................................................................................................................................... 123
Costa Rica ................................................................................................................................................ 119
Curaçao .................................................................................................................................................... 117
Cypern ....................................................................................................................................................... 79
Danmark .................................................................................................................................................... 60
Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa) .............................................................................. 111
Djibouti .................................................................................................................................................... 108
Dominica ................................................................................................................................................. 118
Dominikanska republiken ........................................................................................................................ 117
Ecuador .................................................................................................................................................... 120
Egypten ...................................................................................................................................................... 91
Ekvatorialguinea ...................................................................................................................................... 110
El Salvador .............................................................................................................................................. 119
Elfenbenskusten ....................................................................................................................................... 109
Eritrea ...................................................................................................................................................... 108
Estland ....................................................................................................................................................... 61
Etiopien ................................................................................................................................................... 108
Europa ........................................................................................................................................................ 59
f.d. jugoslaviska republiken Makedonien .................................................................................................. 75
Falklandsöarna ......................................................................................................................................... 119
Fiji ........................................................................................................................................................... 124
Filippinerna ............................................................................................................................................. 111
Finland ....................................................................................................................................................... 59
Frankrike ................................................................................................................................................... 69
Franska Guyana ....................................................................................................................................... 119
Franska Polynesien .................................................................................................................................. 123
Franska territorierna i södra Indiska oceanen och Antarktis ................................................................... 124
Färöarna ..................................................................................................................................................... 61
Förenade Arabemiraten ............................................................................................................................. 96
Förenade kungariket .................................................................................................................................. 62
Förenta staterna ....................................................................................................................................... 116
Förenta staternas mindre öar i Oceanien och Västindien ................................................................ 117, 122
Gabon ...................................................................................................................................................... 111
Gambia .................................................................................................................................................... 107
Georgien .................................................................................................................................................... 85
7
Ghana ...................................................................................................................................................... 110
Gibraltar .................................................................................................................................................... 70
Grekland .................................................................................................................................................... 76
Grenada ................................................................................................................................................... 118
Grönland .................................................................................................................................................. 116
Guadeloupe .............................................................................................................................................. 117
Guam ....................................................................................................................................................... 122
Guatemala ................................................................................................................................................ 118
Guinea ..................................................................................................................................................... 109
Guinea-Bissau ......................................................................................................................................... 109
Guineakusten ............................................................................................................................................ 109
Gulfstaterna ................................................................................................................................................ 95
Guyana .................................................................................................................................................... 120
Haiti ......................................................................................................................................................... 117
Heardön och McDonaldöarna .................................................................................................................. 124
Heliga stolen .............................................................................................................................................. 73
Honduras ................................................................................................................................................. 118
Hongkong ................................................................................................................................................ 101
Iberiska halvön .......................................................................................................................................... 70
Îles Éparses ............................................................................................................................................. 106
Indien (Indiska unionen) ............................................................................................................................ 99
Indiska oceanen ....................................................................................................................................... 124
Indiska subkontinenten ............................................................................................................................... 98
Indokina ...................................................................................................................................................... 99
Indonesien ............................................................................................................................................... 105
Inre Mongoliet .......................................................................................................................................... 102
Irak ............................................................................................................................................................ 94
Iran ............................................................................................................................................................ 97
Irland ......................................................................................................................................................... 63
Island ......................................................................................................................................................... 61
Isle of Man ................................................................................................................................................. 62
Israel .......................................................................................................................................................... 93
Italien ......................................................................................................................................................... 71
Jamaica .................................................................................................................................................... 118
Japan ........................................................................................................................................................ 102
Jemen ......................................................................................................................................................... 97
Jordanien ................................................................................................................................................... 94
Kambodja ................................................................................................................................................ 104
Kamerun .................................................................................................................................................. 110
Kanada ..................................................................................................................................................... 115
Kanalöarna ................................................................................................................................................. 62
Kap Verde ................................................................................................................................................ 106
Karibiska Nederländerna ......................................................................................................................... 117
Kazakstan .................................................................................................................................................. 86
Kenya ...................................................................................................................................................... 112
Kina (Folkrepubliken Kina) ..................................................................................................................... 101
Kirgizistan ................................................................................................................................................. 87
Kiribati .................................................................................................................................................... 123
Komorerna ............................................................................................................................................... 114
Kongo (Demokratiska republiken Kongo, Kongo-Kinshasa) .................................................................. 111
Kongo (Republiken Kongo, Kongo-Brazzaville) .................................................................................... 111
Kosovo ...................................................................................................................................................... 75
Kroatien ..................................................................................................................................................... 74
Kuba ........................................................................................................................................................ 117
Kuwait ....................................................................................................................................................... 95
Laos ......................................................................................................................................................... 104
8
Lesotho .................................................................................................................................................... 113
Lettland ...................................................................................................................................................... 62
Libanon ...................................................................................................................................................... 93
Liberia ..................................................................................................................................................... 109
Libyen ......................................................................................................................................................... 90
Liechtenstein ............................................................................................................................................. 68
Litauen ....................................................................................................................................................... 62
Luxemburg ................................................................................................................................................ 64
Macao ...................................................................................................................................................... 101
Madagaskar ............................................................................................................................................. 114
Makedonien ............................................................................................................................................... 75
Malawi ..................................................................................................................................................... 113
Malaysia .................................................................................................................................................. 104
Maldiverna ............................................................................................................................................... 100
Mali ......................................................................................................................................................... 107
Malta .......................................................................................................................................................... 78
Marocko .................................................................................................................................................... 89
Marshallöarna .......................................................................................................................................... 123
Martinique ............................................................................................................................................... 117
Mauretanien ............................................................................................................................................... 90
Mauritius ................................................................................................................................................. 114
Mayotte .................................................................................................................................................... 106
Melanesien................................................................................................................................................ 123
Mellanöstern ............................................................................................................................................... 92
Mexiko .................................................................................................................................................... 118
Mikronesien ............................................................................................................................................. 123
Mikronesiska federationen ...................................................................................................................... 123
Moçambique ............................................................................................................................................ 112
Moldavien .................................................................................................................................................. 84
Monaco ...................................................................................................................................................... 70
Mongoliet ................................................................................................................................................ 100
Montenegro ............................................................................................................................................... 74
Montserrat ................................................................................................................................................ 117
Myanmar ................................................................................................................................................. 101
Namibia ................................................................................................................................................... 113
Nauru ....................................................................................................................................................... 123
Nederländerna ........................................................................................................................................... 63
Nepal ....................................................................................................................................................... 100
Nicaragua ................................................................................................................................................. 119
Niger ........................................................................................................................................................ 107
Nigeria ..................................................................................................................................................... 110
Niue ......................................................................................................................................................... 122
Nordafrika .................................................................................................................................................. 89
Nordamerika ............................................................................................................................................. 114
Norden ........................................................................................................................................................ 59
Nordkorea (Demokratiska folkrepubliken Korea) ................................................................................... 102
Nordmarianerna ....................................................................................................................................... 122
Norge ......................................................................................................................................................... 60
Nya Kaledonien ....................................................................................................................................... 123
Nya Zeeland ............................................................................................................................................ 122
Oceanien .................................................................................................................................................. 122
Oman ......................................................................................................................................................... 96
Ostasien .................................................................................................................................................... 100
Ostindiska övärlden .................................................................................................................................. 104
Pakistan ..................................................................................................................................................... 98
Palau ........................................................................................................................................................ 123
9
Palestina (de palestinska territorierna) ....................................................................................................... 94
Panama .................................................................................................................................................... 119
Papua Nya Guinea ................................................................................................................................... 121
Paraguay .................................................................................................................................................. 121
Peru .......................................................................................................................................................... 120
Pitcairn ..................................................................................................................................................... 122
Polen .......................................................................................................................................................... 66
Polynesien ................................................................................................................................................ 124
Portugal ..................................................................................................................................................... 71
Puerto Rico .............................................................................................................................................. 117
Qatar .......................................................................................................................................................... 96
Réunion .................................................................................................................................................... 106
Rumänien ................................................................................................................................................... 73
Rwanda .................................................................................................................................................... 113
Ryssland (Ryska federationen) .................................................................................................................. 79
Saba ......................................................................................................................................................... 117
Sahel ......................................................................................................................................................... 107
Saint-Barthélemy ..................................................................................................................................... 117
Saint Kitts och Nevis ............................................................................................................................... 118
Saint Lucia ............................................................................................................................................... 118
Saint-Martin.............................................................................................................................................. 117
Saint-Pierre-et-Miquelon .......................................................................................................................... 114
Saint Vincent och Grenadinerna .............................................................................................................. 118
Sankt Helena ............................................................................................................................................ 106
Salomonöarna .......................................................................................................................................... 123
Samoa (förr Västsamoa) .......................................................................................................................... 124
San Marino ................................................................................................................................................ 73
São Tomé och Príncipe ............................................................................................................................ 110
Saudiarabien .............................................................................................................................................. 95
Schweiz ..................................................................................................................................................... 67
Senegal .................................................................................................................................................... 107
Serbien ....................................................................................................................................................... 75
Seychellerna ............................................................................................................................................ 114
Sierra Leone ............................................................................................................................................ 109
Singapore ................................................................................................................................................. 105
Sint Eustatius ........................................................................................................................................... 117
Sint-Maarten ............................................................................................................................................. 117
Slovakien ................................................................................................................................................... 68
Slovenien ................................................................................................................................................... 69
Somalia .................................................................................................................................................... 108
Spanien ...................................................................................................................................................... 70
Sri Lanka ................................................................................................................................................. 100
Storbritannien och Nordirland ................................................................................................................... 62
Sudan ......................................................................................................................................................... 92
Surinam ................................................................................................................................................... 120
Sverige ....................................................................................................................................................... 59
Swaziland ................................................................................................................................................ 113
Sydafrika ................................................................................................................................................. 113
Sydamerika .............................................................................................................................................. 119
Sydgeorgien och Sydsandwichöarna ....................................................................................................... 119
Sydkaukasien .............................................................................................................................................. 85
Sydkorea (Republiken Korea) ................................................................................................................. 102
Sydorkneyöarna ....................................................................................................................................... 124
Sydshetlandsöarna ................................................................................................................................... 124
Sydsudan ................................................................................................................................................. 111
Sydvästeuropa (de romanska länderna) ..................................................................................................... 69
10
Syrien ........................................................................................................................................................ 92
Södra Afrika ............................................................................................................................................. 112
Södra ishavet ........................................................................................................................................... 124
Tadzjikistan ............................................................................................................................................... 88
Taiwan (Republiken Kina) ...................................................................................................................... 102
Tanzania .................................................................................................................................................. 112
Tchad ....................................................................................................................................................... 107
Thailand ................................................................................................................................................... 103
Tibet ........................................................................................................................................................ 101
Tjeckien ..................................................................................................................................................... 66
Togo ........................................................................................................................................................ 110
Tokelauöarna ........................................................................................................................................... 122
Tonga ....................................................................................................................................................... 124
Trinidad och Tobago ............................................................................................................................... 118
Tunisien ..................................................................................................................................................... 90
Turkiet ....................................................................................................................................................... 83
Turkmenistan ............................................................................................................................................. 87
Turks- och Caicosöarna ........................................................................................................................... 117
Tuvalu ...................................................................................................................................................... 123
Tyskland .................................................................................................................................................... 64
Uganda .................................................................................................................................................... 112
Ukraina ...................................................................................................................................................... 83
Ungern ....................................................................................................................................................... 68
Uruguay ................................................................................................................................................... 121
Uzbekistan ................................................................................................................................................. 87
Vanuatu ................................................................................................................................................... 123
Vatikanstaten ............................................................................................................................................. 73
Venezuela ................................................................................................................................................ 120
Vietnam ................................................................................................................................................... 104
Vitryssland ................................................................................................................................................. 83
Västindien ................................................................................................................................................ 116
Västsahara ................................................................................................................................................. 89
Wallis och Futuna .................................................................................................................................... 123
Xinjiang ................................................................................................................................................... 101
Zambia ..................................................................................................................................................... 112
Zimbabwe ................................................................................................................................................ 113
Österrike .................................................................................................................................................... 68
Östtimor ................................................................................................................................................... 106
FÖRKORTNINGAR (olika språk)……………………………………………………….………………..125
KÄLLOR OCH REFERENSMATERIAL…………………………………………..……………………130
BILAGA : ÖVNINGAR I TRANSLITTERERING AV RYSKA NAMN……………………………….131
11
INLEDNING
4
Vad är translitterering?5
Translitterering innebär att man tecken för tecken enligt fastställda regler överför text från ett skriftsystem
till ett annat (t.ex. ett ryskt namn från det kyrilliska till det latinska alfabetet, varvid Москва blir Moskva
och Самара blir Samara). Translittereringen bör vara reversibel, och man kan därmed alltid med stor
säkerhet rekonstruera den ursprungliga formen.
Man talar också om transkribering eller transkription, som är mindre exakt definierat och ofta innebär att
man strävar efter att återge originalspråkets uttal så noggrant som möjligt. Ryskan använder konsekvent en
sådan metod, och exempelvis skrivs staden Bordeaux på ryska Бордо (Bordo). I detta fall kan man inte
med säkerhet rekonstruera den ursprungliga formen. På svenska kan transkribering förekomma från t.ex.
arabiska eller grekiska (se motsvarande avsnitt).
Vid sidan härom har vi också fonetisk (fonematisk etc.) transkription, främst det internationella fonetiska
alfabetet (IPA).
För att strukturera och avgränsa ämnet anges här inledningsvis olika skriftsystem och de viktigaste
officiella nationella språk som använder dessa.6
Det ska också redan här påpekas att en translitterering direkt från olika språk för våra syften (i fråga om
framför allt namn på personer och geografiska namn) ofta inte är aktuell eftersom vi, på svenska, många
gånger går via det tidigare kolonialspråket, t.ex. via engelska i fråga om Indien. I fråga om f.d.
Sovjetunionen använde vi tidigare på liknande sätt ryska namnformer. Se vidare nedan under respektive
språk.
Latinska alfabetet
Alla språk i Europa utom grekiska och de språk som använder det kyrilliska alfabetet (se nedan).
Vidare: turkiska, vietnamesiska, malajiska och indonesiska7, tetum (Östtimor) samt filipino/tagalog
(Filippinerna), språken i Amerika, Australien och Oceanien liksom de flesta viktiga språk i Afrika, bl.a.
somaliska, swahili (Östafrika) och malagassiska (Madagaskar) samt de officiella språken i Sydafrika
(bl. a. zulu, xhosa och afrikaans)8. Tamazight (det största berberspråket) skrivs i Algeriet officiellt med det
latinska alfabetet men i Marocko med den egna skriften tifinagh.
Kyrilliska alfabetet (ursprungligen använt för kyrkslaviska)
Ett antal slaviska språk: ryska, vitryska, ukrainska, serbiska och montenegrinska9, makedonska och
bulgariska samt ett antal icke slaviska språk10
, främst i länder som uppstått ur f.d. Sovjetunionen
(kazakiska11
, kirgiziska och tadzjikiska12
), men även mongoliska13
.
4 I texten förekommande "xx" betyder att uppgift saknas men efterfrågas.
5 Språk som liksom svenska skrivs med det latinska alfabetet behöver inte translittereras till svenska. Det
betyder också att befintliga diakritiska tecken i sådana språk normalt ska sättas ut och varken tas bort eller
ersättas med en teckenkombination. För exempel och undantag, se avsnittet Allmänt påpekande om
diakritiska tecken och tilläggstecken på s. 13 samt avsnittet Latinska alfabetet på s.11 i Del I. 6 För definitionen av språk följs en "gängse norm", som bland annat innebär att - visserligen starka -
regionala eller överregionala varianter (lågtyska, schweizertyska, frankoprovensalska, occitanska m.fl.)
utelämnas i denna framställning. Som exempel kan här nämnas att Marseille på occitanska heter
"Marselha" och att Aostadalen på frankoprovensalska heter "Vâl d'Aoûta". På ett liknande sätt är arabiska
och kinesiska egentligen grupper av besläktade språk som sammanhålls av ett gemensamt skriftspråk. 7 Indonesiska är liksom den officiella malajiskan i Malaysia och Brunei en standardiserad form av
malajiska, ett språk som talas i olika varianter på olika håll inom hela området. 8 Undantagen bland de officiella språken i Afrika är arabiska, tigrinska och amhariska samt ev. komoriska
(se dessa). 9 Under den jugoslaviska tiden användes samlingsnamnet serbokroatiska för serbiska, kroatiska, bosniska
och montenegrinska.
12
Grekiska alfabetet
Grekiska (Grekland och Cypern)
Arabisk skrift14
Arabiska (arabländerna, se nedan under "Exonymer"), kurdiska15
, persiska16
(Iran och Afghanistan), pashto
(Afghanistan)17
och urdu (Pakistan)
Uiguriska (det största inhemska språket i Xinjiang) skrivs med arabisk skrift och translittereras enhetligt till
de olika västerländska språken. Uiguriskan är dock inte officiellt nationellt språk. Se vidare under
"Exonymer, Kina".
Komoriska (comoro, på Komorerna) skrivs ibland med arabisk skrift men normalt med det latinska
alfabetet. I fråga om Komorerna använder vi dock i första hand franska eller förfranskade namnformer.
Etiopisk skrift
Amhariska (Etiopien) och tigrinska (Eritrea och Etiopien)
Devanagari (skrift ursprungligen använd för sanskrit)
Hindi (Indien) och nepali
Tibetansk skrift
Dzongkha (Bhutan)
Även tibetanskan skrivs, självklart, med tibetansk skrift. Tibetanskan är dock inte officiellt nationellt språk.
Se vidare under Exonymer, Kina.
Andra skriftsystem
Ett antal officiella språk har (liksom grekiskan) sitt eget skriftsystem: georgiska, armeniska, hebreiska
(Israel), divehi (Maldiverna), singalesiska (Sri Lanka), tamil (Sri Lanka och Singapore)18
, bengali
(Bangladesh), kinesiska (Kina, Taiwan och Singapore), koreanska (Sydkorea och Nordkorea), japanska,
burmesiska, thailändska, lao (äv. kallat laotiska) och khmer (kambodjanska, Kambodja).
10
Även den rumänska som talas i Moldavien ("moldaviska") skrevs fram till 1989 med det kyrilliska
alfabetet. 11
Här avses republiken Kazakstan. Den kazakiska folkgruppen i Kina (ca två miljoner i Dzungariet)
använder arabisk skrift. 12
Tadzjikiskan är eg. är en variant av persiska. Här avses republiken Tadzjikistan som utgör den norra
delen av det tadzjikiska språkområdet. Inom den större södra delen, ung. nordöstra Afghanistan, används
arabisk skrift (se vidare under "Exonymer, Afghanistan"). 13
I stället för den gamla traditionella skriften (som skrivs uppifrån och ner) används numera det kyrilliska
alfabetet. 14
Utöver här nämnda språk används arabisk skrift även för azerbajdzjanska, kazakiska, kirgiziska,
uzbekiska, turkmenska och tadzjikiska i de språkområden som ligger utamnför f.d. Sovjetunionen. 15
I Irak har även kurdiskan officiell ställning tillsammans med arabiska och skrivs där med arabisk skrift.
Den största gruppen kurder lever dock i Turkiet och skriver sitt språk med det latinska alfabetet. Det finns
ett standardiserat sätt att skriva kurdiska på det latinska alfabetet men i flertalet fall når oss kurdiska namn
via ett turkiskt, arabiskt eller persiskt filter, vilket vi tills vidare tycks godta. Detta gäller bl.a. namnet
Abdullah Öcalan (kur. och en. Ocalan, f.d. ledare för den kurdiska separatistiska vänstergerillan PKK i
Turkiet). Kurdiska är också numera tillsammans med arabiska och syriska/arameiska officielt språk i
Västra Kurdistan/Rojava, det i praktiken självstyrande området i nordligaste Syrien. 16
På persiska heter språket farsi. Om denna term förekommer är den liktydig med persiska, det på svenska
korrekta namnet på språket. 17
Afghanistan har två officiella språk: pashto och dari (en variant av persiska). Vi utgår normalt från dari
som är det administrativa språket. 18
Språkets kärnområde är Sydindien men tamil talas av stora grupper utanför Indien och har officiell
"andrarangsställning" i de angivna länderna.
13
Vad är alternativa geografiska namnformer?19
Alternativa geografiska namnformer omfattar i detta material dels namnbyten, dels exonymer.
Frågeställningen skulle även ha kunnat omfatta historiska geografiska namn, men syftet och utrymmet
medger inte detta, och här avses nästan uteslutande moderna geografiska namn. Se dock vissa fotnoter
längre fram.
Namnbyten som tas upp här rör platser som bytt namn under 1970-talet eller senare.
Exonymer är geografiska namnformer som i skrift avviker från formen (endonymen) på det eller de
inhemska20
eller officiella språken på platsen och som inte bara är en translitterering eller transkription21
.
Exonymer kan vara översättningar (som Kapstaden för Kaapstad eller Cape Town), lån (som Florens, från
tyska, för Firenze), anpassningar (som Själland för Sjælland) eller former med oklar koppling till
endonymen (som Georgien för Sakartvelo)22
. Paris är alltså inte en exonym på svenska eftersom de franska
och svenska namnen bara skiljer sig åt till uttalet, och Moskva är inte en exonym eftersom det är en ren
translitterering.
Vad som i det nedanstående anges som korrekt bruk på svenska bygger på (och sammanjämkar) officiella
EU-källor (främst Iate, Publikationshandboken, rättsakter och Språkrådet), TT och NE samt, i sista hand,
förekomst på svenskspråkiga sidor på internet. I fråga om engelska, franska och tyska är utgångspunkten
också i första hand officiella EU-källor, och för engelskans del Encyclopædia Britannica (EB), men för
dessa språk handlar det för det här aktuella syftet egentligen om att ange de namnformer som faktiskt
används på respektive språk och inte om att föreskriva ett lämpligt bruk.
Exonymer och alternativa namn på självständiga stater tas inte upp i materialet. För att undvika en onödig
upprepning hänvisas här till Utrikes namnbok, där man finner uppgifter av typen Slovenien (en. Slovenia,
fr. Slovénie, ty. Slowenien).
Allmänt påpekande om diakritiska tecken och tilläggstecken
En särskild frågeställning är återgivandet av diakritiska tecken. På svenska finns ju ringen på å och trema
(prickarna) på ä och ö (samt eventuellt ü, i ordet müsli och olika efternamn som Hübinette) liksom
accenttecknet ´ (armén till skillnad från armen). Franskan har accenter och trema, tyskan "tyskt ü",
spanskan tilde över n (ñ) och många av de andra EU-språken har ett stort antal "egna" bokstäver bildade
genom tillägg av diakritiskt tecken, som č, š och ž.
Befintliga accenter och andra diakritiska tecken i språk som skrivs med det latinska alfabetet ska sättas ut
(t.ex. Tórshavn, Liepāja, Düsseldorf, Sèvres, Citroën, Gdańsk, Poznań, Łódź, Wrocław, Kraków, Málaga,
19
Här avses endast moderna geografiska namn. Frågeställningen skulle även ha kunnat omfatta historiska
geografiska namn samt namn på språk, folkgrupper m.m., men syftet och utrymmet medger inte detta. Se
dock vissa fotnoter längre fram. 20
När det gäller minoritetsspråk upptas normalt inte "invandrarspråk" i denna framställning. I linje med
Europarådets definitioner ska ett språk för att erkännas som nationellt minoritetsspråk ha varit modersmål
och levande över minst tre generationer i ett givet land. Ehuru viktigt och intressant behandlas därför det
språkliga nedslaget av migrationsflöden från 1960-talet och fram till idag endast undantagsvis. 21
I andra än geografiska sammanhang kan exonymer också avse namn på språk, folkgrupper m.m. som
getts av utomstående, men det faller utanför ämnet för detta material. 22
Dessutom finns former som varit endonymer men på grund av t.ex. nya gränsdragningar eller
folkförflyttningar blivit exonymer. Många tyska namn på orter i Östeuropa faller under denna kategori,
men även en del svenska namn i t.ex. Estland eller Ryssland som varit inhemska och/eller officiella men
som nu är exonymer.
14
Bouaké, Lomé, Yaoundé, Cancún, Bogotá, Valparaíso)23
, vilket dock inte alltid är det vanliga i EU:s oftast
engelska källtexter och inte heller i svenska medier.
Diakritiska tecken i språk som skrivs med det latinska alfabetet ska inte ersättas med en
teckenkombination. Det är således felaktigt att i fråga om Ustaša (en kroatisk extremnationalistisk
organisation) skriva "Ustasja" (el. "Ustasha", via engelskan, fr. ibl. les Oustachis), och liknande. Undantag:
kroatiskt, bosniskt, serbiskt och montenegrinskt đ skriver vi normalt som dj och i azerbajdzjanska namn
ersätts tecknet ə med bokstaven ä (som användes i det azerbajdzjanska latinska alfabetet under några år på
1990-talet och till uttalet liknar ett svenskt öppet ä).
I de fall där ett translittereringssystem omfattar diakritiska tecken (längdstreck, accenter m.m., se resp.
språk) brukar dessa dock av praktiska skäl utelämnas (i medier och EU-material, men inte i mer
vetenskaplig kontext) utom, av särskilda skäl, i fråga om f.d. Jugoslavien, dvs. serbiska, montenegrinska
och makedonska (se dessa språk).
Exempel: Parvanov (eg. Părvanov, f.d. president i Bulgarien), Amman (eg. Ammān, Jordaniens huvudstad)
och Guangdong (eg. Guǎngdōng, provins i Kina). Eftersom trema är etablerat i svenskan skriver vi dock ä
och ö (och ibland även ï och ü), som förekommer vid translitterering från vissa språk, t.ex. kazakiska.
Det bör också tilläggas att man på andra språk, bland annat engelska och franska, ibland som alternativ till
utelämnande av det diakritiska tecknet ersätter bokstäverna ä, ö och ü med "ae", "oe" respektive "ue".
Bokstaven å ersätts på samma sätt någon gång med "aa", och då även på tyska där det kan förekomma att
man fortfarande skriver "Aarhus" i stället för Århus. På franska ersätts bokstaven ö någon gång i obsoleta
ortnamn med "œ", t.ex. i namnet "Kœnigsberg" (numera: Kaliningrad).
I de fall där ett translittereringssystem omfattar tilläggstecken i form av spiritus (el. apostrof) utelämnas
dessa oftast vid translitterering från det kyrilliska alfabetet (t.ex. ryska och ukrainska), georgiska,
armeniska, arabisk skrift (arabiska och persiska), hebreiska, etiopisk skrift och koreanska. Det
tilläggstecken som skrivs som apostrof bör dock bibehållas i kinesiska namn.
Bruksanvisning
Om ett namn skrivs olika på olika språk, vilken form ska man då välja på svenska?
Om ett visst geografiskt namn vållar problem bör man först söka under respektive land (del II, Alternativa
geografiska namnformer). Om det officiella språket i detta land skrivs med ett annat skriftsystem (alfabet)
än det latinska bör man vid behov därefter även söka på det språket (del I, Translitterering). Om andra
namn (personnamn, organisationer ...) vållar problem och språket i det aktuella landet skrivs med ett annat
skriftsystem än det latinska bör man direkt söka under detta språk i del I (Translitterering).
Exempel:
Danmark
Ryssland + ryska
Georgien + georgiska
Jemen + arabiska
Afghanistan + persiska
För den händelse man inte vet vilket språk som är officiellt språk eller det talade språket i ett visst land ges
denna information inledningsvis under varje land. Där inget annat anges är det officiella språket också det
allmänt talade språket i respektive land.
För att snabbt hitta en viss uppgift i materialet rekommenderas i första hand elektronisk sökning, i andra
hand sökning utifrån innehållsförteckningen.
23
Undantagen är få: huvudsakligen namn på huvudstäder eller metropoler som Reykjavik, Riga, Chisinau,
Quebec, Montreal och Brasilia samt, kanske mer självklart, i fråga om exonymer (Bukarest, Hanoi, Panama
City m.fl.).
15
DEL I. TRANSLITTERERING FRÅN OLIKA SKRIFTSYSTEM
De problemställningar som ligger till grund för denna framställning hänför sig till texter som är avfattade
på engelska, franska eller tyska (men inte spanska, finska eller andra språk) och som ska översättas till
svenska, varvid problemet består i att dessa olika EU-språk för vissa språk som skrivs med ett annat
skriftsystem (t.ex. ryska) använder sig av olika translittererings- eller transkriptionssystem.
Nämnas bör i sammanhanget att utvandrare, inklusive ättlingar till utvandrare, från t.ex. Ryssland eller
arabländerna24
, ofta anpassar sin stavning till andra språk, i synnerhet till engelska. I sådana fall ska man
bortse från all translittereringsproblematik och använda den stavning personen själv eller berörda
myndigheter tillämpar.
Detta gäller också i fråga om ryssar (och andra vilkas språk eg. skrivs med det kyrilliska alfabetet)
tillhöriga de ryska (etc.) minoriteterna i Estland, Lettland, Litauen och Moldavien, vilka inte är utvandrare.
Den stavning och eventuella anpassning av deras namn som gjorts i respektive land (i Lettland sker detta
konsekvent, i Litauen mindre konsekvent) ska bibehållas. Exempel: de lettiska namnformerna för Rigas
borgmästare Nils Ušakovs (ry. eg. Nil Usjakov) och den ryskfödde f.d. litauiska partiledaren Viktoras
Uspaskichas/Uspaskich (ry. eg. Viktor Uspasskich) ska bibehållas. I fråga om den icke erkända
utbrytarrepubliken Transnistrien görs dock i enlighet med internationellt bruk ett undantag och vi skriver
här, något inkonsekvent, de ryska namnen enligt vår gängse translittereringsmodell för ryska. Eftersom
Transnistrien inte är internationellt erkänt som stat hade det egentligen varit mer konsekvent att här
använda de officiella rumänska namnen.
I fråga om olika tredjeländers EU-ambassadörer och personal inom deras administrationer använder vi, om
namnen behöver translittereras, av praktiska skäl engelsk stavning, t.ex. i fråga om Rysslands och Ukrainas
EU-ambassadörer: Vladimir Chizhov respektve Kostiantyn Yelisieiev. Detta gäller dock inte för FN-
ambassadörer, diplomatisk personal i allmänhet eller representanter i internationella organ.
I en text som ska översättas kan det dessutom förekomma olika felkällor, som att man i exempelvis en
fransk text citerar namn tagna ur en engelsk källa och av förbiseende bibehåller den engelska
translittereringen. Vidare förekommer sammanblandningar, bortfallna tecken och en allmän osäkerhet om
det korrekta bruket.25
Latinska alfabetet
Också språk som skrivs med det latinska alfabetet kan i translittereringshänseende ställa till problem i de
fall man relativt nyligen gått över till det latinska alfabetet. Så är fallet i fråga om några turkspråk i de stater
som uppstått ur f.d. Sovjetunionen, dvs. azerbajdzjanska26
(äv. kallat azeriska), turkmeniska27
och
uzbekiska28
samt karakalpakiska (i Uzbekistan), vilka sedan ett antal år officiellt skrivs med det latinska
24
T.ex. den utvandrade ryske författaren Joseph Brodsky (ry. Iosif Brodskij), den ursprungligen bulgariske
konstnären Christo Javacheff (bul. Javasjev), den grekiskättade skeppsredaren och affärsmannen
Aristoteles (en. Aristote, fr. Aristotle) Onassis, 1906-75, (gr. Aristotelis Onasis) eller Refaat El-Sayed (ar.
Rif'at al-Sa'īd, egyptisk-svensk affärsman) och, som "invandrare i andra generationen", Zinédine Zidane
(ar. Zayn al-Dīn Zīdān, fransk fotbollsspelare med algeriska rötter). 25
Olika avvikelser/felaktigheter kan förekomma även utanför translittereringsproblematiken. På franska
skriver man ibland "Raoul Castro" i stället för Raúl Castro (Kubas president) och "Abou Sayyaf" i stället
för Abu Sayyaf (terroristgrupp i Filippinerna) trots att spanska och filipino skrivs med det latinska alfabetet
och ingen translitterering är aktuell. 26
Här avses republiken Azerbajdzjan. Cirka hälften av azerbajdzjanerna lever i Iran (se vidare under
"Exonymer, Iran") och använder arabisk skrift. Samma gäller för en mindre grupp i Irak, där de dock kallas
turkmener. 27
Här avses republiken Turkmenistan. Cirka en fjärdedel av turkmenerna utgör dock minoritetsgrupper i
framför allt Iran och Afghanistan och använder arabisk skrift. 28
Här avses republiken Uzbekistan. Uzbekiskan i norra Afghanistan (se vidare under "Exonymer,
Afghanistan") skrivs med arabisk skrift.
16
alfabetet i stället för med det kyrilliska. Även somaliskan har relativt nyligen börjat skrivas med det
latinska alfabetet.
Azerbajdzjanska (äv. kallat azeriska)
För namn i Azerbajdzjan använde vi tidigare ryska former. Nu när ryskan har förlorat sin ställning och
språket har börjat skrivas med det latinska alfabetet bör vi, med undantag för ett antal exonymer (se nedan
under "Exonymer, Azerbajdzjan") och eventuellt vissa etablerade historiska namn, använda azeriska
namnformer, varvid vi dock ersätter tecknet ə med bokstaven ä, t.ex. i namnet på Azerbajdzjans
premiärminister Artur Rasizadä (eg. Rasizadə). Azerbajdzjanskan skiljer, liksom turkiskan, mellan i och ı
("i utan prick"), vilket vi i fråga om gemener helst bör följa på svenska. Även en versal kan på
azerbajdzjanska ha en prick, vilken vi dock inte återger på svenska. I fråga om namn på personer gör vi ett
enstaka undantag för Azerbajdzjans president och använder formen Ilham Aliyev och inte den azeriska
namnformen "Ilham Äliyev (eg. İlham Əliyev)".
I ett försök att göra skriftbilden mer västerländsk används ibland bokstavskombinationer för att undvika
diakritiska tecken. I så fall bör normalt sådana namn återföras till sin rätta skriftbild, vilket innebär att
följande justeringar behöver göras: ch > ç, zh > j, g29
> q och gh > ğ. I några fall då skriftbilderna blir
alltför disparata och en viss person i Europa blivit känd under ett stavningsanpassat namn bör vi dock godta
denna stavning, t.ex. i fråga om människorättsförsvararen Rasul Jafarov (eg. Rəsul Cəfərov, eller Räsul
Cäfärov, enl. ovanstående).
Vissa namn har etablerats i sin äldre form (då man translittererade via ryskan), t.ex. Gejdar Alijev (eg.
Heydər Əliyev, en. Geydar Aliyev/Aliev, Azerbajdzjans president 1993-2003).
Turkmeniska och uzbekiska
För namn i Turkmenistan och Uzbekistan använde vi tidigare ryska former. Nu när ryskan har förlorat sin
ställning och ländernas språk har börjat skrivas med det latinska alfabetet bör vi, med undantag för ett antal
exonymer (se nedan "Turkmenistan" resp. "Uzbekistan" under "Exonymer") och vissa historiska namn,
använda oss av nu gällande turkmeniska resp. uzbekiska namnformer. Vi gör dock ett enstaka undantag i
fråga om Uzbekistans president och använder den ryska formen Islam Karimov och inte den uzbekiska
namnformen "Islom Karimov".
Somaliska
Somaliskan standardiserades med latinsk skrift 1972 efter att tidigare normalt ha skrivits med arabisk skrift.
I fråga om personnamn använder vi fortfarande etablerade arabiska namnformer med engelsk stavning och
skriver/skrev därför bl.a. Hassan Sheikh Mohamud (som. Xasan Sheekh Maxamuud, fr. Hassan Sheikh
Mohamoud, Somalias president), Abdiweli Mohamed Ali (som. Cabdiweli Maxamed Cali, f.d.
premiärminister), Sharif Sheikh Ahmed (som. Shariif Sheekh Axmed, ty. ibl. Scharif Scheik Ahmed, f.d.
president), Mohamed Abdullahi Mohamed (Farmajo) (som. Maxamed Cabdulaahi Maxamed, f.d.
premiärminister), (schejk) Hassan Dahir Aweys (som. (Sheekh) Xasan Daahir Aweys, f.d. högste ledare för
Islamiska domstolarnas högsta råd ("islamisterna", som. Midowga Maxkamadaha Islaamiga, en. Supreme
Islamic Courts Council, Sicc) och (schejk), Yusuf Muhammed Siyad, (som. Yusuf Maxamed Siyaad, fr.
Cheikh Yousouf Mohamed Siad, krigsherre), alias Indha'adde (som. Indhacadde, en. ibl. Indha Adde).
Namnet på den islamistiska extremgruppen al-Shabaab (som. Xarakada Mujaahidiinta al-Shabaab, ar.
Harakat al- Shabāb al-Mujāhidīn, fr. les shebab el. Al Chabaab, ty. ibl. Al-Schabaab, "den kämpande
ungdomsrörelsen") är av arabiskt ursprung och eftersom arabiska är officiellt språk i Somalia vid sidan av
somaliskan kan man i en svensk text antingen använda det arabiska namnet i förenklad internationell
translitterering (al-Shabab) eller i den somaliska stavningen av namnet (enligt ovan). Samma princip gäller
i andra liknande fall.
29
Såvida det inte är ett "riktigt" g. Man måste veta (eller göra en sökning på internet).
17
Kyrilliska alfabetet
Svenska (eg. skandinaviska, eftersom danskan och norskan tillämpar samma modell), engelska, franska och
tyska har var sin egen etablerade modell30
för hur man med latinska bokstäver ska återge kyrillisk text. I
engelsk text finns dock någon vacklan mellan olika translittereringssystem. Den engelska "normalvariant"
som oftast förekommer i våra texter och i nedanstående framställning liknar mest det amerikansk-brittiska
systemet BGN/PCGN31
men också något British Standard (BS, som används av brittiska bibliotek).
Dessutom används ibland på svenska den vetenskapliga translittereringen som innebär att man skriver ž
istället för zj, x istället för ch etc. (som om man bortser från angivna undantag är tillämpligt även på
vitryska och ukrainska, se närmare under "Ryska", "Vitryska" och "Ukrainska" samt under "Bulgariska").
Med den vetenskapliga translittereringen och BS bortfaller bl.a. "intervokaliskt j" och "initialt j" före e. Så
skrivs exempelvis efternamnet Andrejev (fr. Andreïev) och staden Jelets (fr. Ielets) på engelska vanligtvis
"Andreyev" respektive "Yelets" men med den vetenskapliga translittereringen "Andreev" och "Elets",
varvid "j" visserligen ska uttalas men inte skrivas ut. Även tyskan vacklar vid translitterering från det
kyrilliska alfabetet mellan två dock ganska lika modeller, DIN och Duden. Den vetenskapliga
translittereringen ligger också till grund för modellen ISO 9, där bl.a. det kyrilliska tecknet x (sv. ch) skrivs
med h i stället för x (som inom den vetenskapliga translittereringen, medan man på engelska och franska
normalt skriver kh). Exempel: städerna Astrachan och Chabarovsk skrivs med ISO 9 "Astrahan" respektive
"Habarovsk".
Glappet i fråga om olika translittereringar går i vissa fall utanför den rent "kyrilliska sfären". Kometen
67P/Tjurjumov-Gerasimenko skrivs på engelska 67P/Churyumov–Gerasimenko, på franska
67P/Tchourioumov-Guérassimenko och på tyska 67/P Tschurjumow-Gerassimenko. Den upptäcktes 1969
av två sovjetiska (ukrainska) astronomer efter vilka den är uppkallad.
1. Ryska
Ryska namn ska alltid återges i korrekt svensk translitterering, enligt nedanstående. Med korrekt
translitterering avses den etablerade modell som används i uppslagsböcker, kartor, tidningar m.m. Som
redan nämnts är denna inte densamma på svenska, engelska, franska och tyska.
Nedanstående manual bör användas om t.ex. namn som "Eltsine", "Gorbatchev" eller "Jirinovski" skulle
förekomma i en fransk text och man inte är helt säker på att de på svenska skrivs Jeltsin, Gorbatjov och
Zjirinovskij.
Presentationen av ryskan är av mer grundläggande karaktär än det övriga materialet och syftar till att på
ett heltäckande sätt visa på de systematiska skillnaderna mellan olika språks translittereringar. Exemplen
är därför inte i första hand aktuella utan snarare sådana som förmodas kunna vara kända. Från dessa
exempel kan man rekonstruera hur aktuella uppdykande namn ska skrivas på svenska. Presentationen av
ryskan ligger dessutom till grund för presentationerna av de övriga språk (nedan) som skrivs med det
kyrilliska alfabetet.
Exempel för att belysa problemet:
engelska franska tyska svenska
Yeltsin Eltsine Jelzin Jeltsin
Gorbachev Gorbatchev Gorbatschow Gorbatjov
Dudayev Doudaïev Dudajew Dudajev
Chekhov Tchekhov Tschechow Tjechov
30
Även många andra språk, som spanska, nederländska, polska, slovenska osv., tillämpar vart och ett sin
egen modell. 31
United States Board on Geographic Names (BGN) och the Permanent Committee on Geographical
Names for British Official Use (PCGN).
18
Tablå över translittereringar
Nedan ges en översikt över de olika translittereringsmodellerna som även inkluderar den vetenskapliga
translittereringen (International Scholarly System, som tillämpas i t.ex. bibliotekssammanhang).
ryska engelska franska tyska vetenskaplig svenska
а a a a a a
б b b b b b
в v v w v v
г g g (gu-,
gh-)32
g g g
д d d d d d
е e, ye e, ie, ïe e, je e e, je, ie se nedan: "Ryskans vokaler"
ё yo, e io, ïo, e jo, o ë jo, io
(e)
se nedan: "Ryskans vokaler"
ж zh j sch ž zj
з z z s z z
и i i i i i se nedan: "Ryskans vokaler", "Falska
diftonger" och "Sammanfall i final
ställning"
й y ï j j j se nedan: "Falska diftonger" och
"Sammanfall i final ställning"
к k k k k k
л l l l l l
м m m (-me) m m m
н n n (-ne)33
n n n
о o o o o o se nedan: "Ryskans vokaler"
п p p p p p
р r r r r r
с34
s s (-ss-) s (-ss-) s s
т t t t t t
у u ou u u u se nedan: "Ryskans vokaler"
ф f f f f f
х kh kh ch x ch
ц ts ts z c ts
32
Före främre vokal skriver man gu, eller ibland gh, i stället för bara g för att undvika uttal med tonande
sje-ljud. Därför skrivs t.ex. mansnamnet Sergej på franska "Sergueï" eller "Sergheï" och den ryska
delrepubliken Dagestan skrivs "Daghestan". 33
Efternamnen Pusjkin, Lenin, Stalin, Kalinin, Putin m.fl. samt ön Sachalin skrivs på franska "Pouchkine",
"Lénine", "Staline", "Kalinine", "Poutine" respektive "Sakhaline" för att undvika nasalering. Detta gäller
för namn som slutar på -in, -im och -yn. I övriga fall är däremot det gamla bruket att lägga till av stumt e i
ordslut numera obsolet. Man skriversåledes även på franska Stalingrad och Kaliningrad (och inte
"Stalingrade" och "Kaliningrade"). 34
På franska och tyska skriver man intervokaliskt -ss- i stället för -s- för att ange att uttalet är tonlöst.
Namnet Kosygin skrivs således på franska "Kossyguine". Omvänt skrivs dubbelt s ibland enkelt i andra fall,
t.ex. i fråga om stadsnamnen Nevinnomyssk (fr. ibl. Nevinnomysk) och Tjerkessk34
(fr. Tcherkessk, ibl.
Tcherkesk, en. ibl. Cherkesk).
19
Ч ch tch tsch č tj
Ш sh ch sch š sj
Щ shch chtch schtsch šč sjtj
Ы y y y y y se nedan: "Ryskans vokaler", "Falska
diftonger" och "Sammanfall i final
ställning"
Э e e e è e se nedan: "Ryskans vokaler"
Ю yu iou, ïou ju ju ju; (iu) se nedan: "Ryskans vokaler"
Я ya ia, ïa ja ja ja; (ia) se nedan: "Ryskans vokaler"
Till dessa bokstäver kommer mjukt tecken (ь) och hårt tecken (ъ)35
, som kan translittereras med spiritus
(eller apostrof) men normalt utelämnas i förenklad translitterering. Tidningen Tvoj Den (mer noggrant:
Tvoj Den', "din dag") ska således skrivas på detta sätt och inte "Tvoj Denj" (eller "Tvoj Djenj"), där finalt -j
är ett försök att med en ungefärlig uttalsanpassning återge mjukt tecken. För mer information om
fenomenet mjuka/hårda konsonanter, se nedan avsnittet "Ryskans vokaler".
Ryskans vokaler
Ryskan har två uppsättningar av vokalgrafem:
1.
Ryska a э ы о у
Translitterering till svenska: a e y o u
2.
Ryska я е и ё ю
Translitterering till svenska: ja (ia) e, je (ie) i, ji jo (io), e ju (iu)
Den första serien vållar inga translittereringsproblem.
35
Hårt tecken används sedan stavningsreformen 1918 endast mellan prefix som slutar på hård konsonant
och stammar som börjar på /j/, t.ex. i Nina Nadjarnych, och förekommer mycket sällan i person- och
ortnamn. Framställningen innehåller därför inga exempel med hårda tecken.
20
Den andra serien, "alternativvokalerna", har däremot flera olika funktioner och translittereringssystemen är
inte helt konsekventa. Dessa vokaler interagerar nämligen med hårda (ъ) och mjuka (ь) tecken, som själva
inte translittereras men ibland avgör hur vokalerna ska translittereras. Här är det snarare tal om
transkribering än translitterering och det är svårt att hantera dessa fall utan tillgång till den ryska
skriftbilden. Man kan urskilja följande fall:
exempel
(sv.)
sv. eng. fr. ty.
1. Alternativvokalerna (alla utom i) anger vokaler med j-
förslag
a) i början av ord Jazov ja ya/ia ia ja
Jeltsin
Jelena
Andrejev
je ye
/ie
e je
Jolka jo e/yo io jo
Jusupov ju yu/iu iou ju
b) efter vokal Majakovskij ja ya/ia ïa ja
Dostojevskij je ye/ie ïe je
Sojuz ju yu/iu iou ju
c) efter konsonant med hårt/mjukt tecken (även framför i)36
(j > i efter s, t och z, anges i tabellen med *)
Amu-Darja ja ya/ia ia ja
Prokofjev
Almetievsk
je/
ie*
ie/ye ie je
Iljitj ji i/yi i ji
Vorobjov jo/
io*
ie/ye
io/yo
ie/io jo
Vjugin ju/
iu*
iu/yu iou ju
2. Efter konsonant utan hårt eller mjukt tecken anger
alternativvokalerna (även i) bara att föregående konsonant är
mjuk
(j > i efter s, t och z, anges i tabellen med *)
Speciella regler gäller vid translitterering av sibilant + ë (anges i
tabellen med **)
Rjazan ja
/ia*
ia/ya ia ja
Medvedev e e e e
Putin i i i i
Vjoksa
Aksionov
jo/
io*
io/yo io jo
Gorbatjov**
Chrusjtjov**
o e e o
Krjutjkov ju* iu/yu iou ju
36
Denna kombination är vanlig i fadersnamn (mellannamn) avledda av förnamn som slutar med -ij, t.ex.
Anatoljevitj och Grigorjevitj (av Anatolij resp. Grigorij).
21
Kombinationerna io, iu och ia är varianter som (i stället för jo, ju och ja) används i svensk translitterering
efter s, t och z för att undvika sammanfall med sj, tj och zj. Motsvarande sammanfall blir inte aktuella vid
translitterering till engelska, franska och tyska, som därför enligt den övergripande principen i dessa fall
använder yo/yu/ya, io/iu/ia respektive jo/ju/ja. Exempel:
sv. eng. fr. ty. sv. eng. fr. ty.
datja
ung. [datj-a]
(rysk sommarbostad)
dacha Datcha Datscha Tatiana
ung. [tat-jana]
(kvinnonamn)
Tatyana Tatiana Tatjana
Natasja
ung. [natasj-a]
(kvinnonamn)
Natasha Natacha Natascha Vasia
ung. [vas-ja]
(smeknamn)
Vasya Vasia Vasja
Den svenska translittereringen är konsekvent när det handlar om att ange ryskt [j] med <j> men inte när det
gäller att ange mjuk konsonant: Här sätts <j> ut framför a, o och u (Berdjajev) men inte framför e eller i
(Lebedev, Lena, Medvedev). Formen "Lebedjev" är därför, liksom "Medvedjev", felaktig på svenska.
Om man ser "ja (ia)", "jo (io)" och "ju (iu)" i en svensk translitterering kan man därför inte heller veta om j
anger ljudet [j] eller bara anger att föregående konsonant är mjuk. Exempel: Uttalsmässigt börjar Rjazan på
mjukt r + a, medan Amu-Darja slutar på mjukt r + ja. Den korrekta ryska formen kan i detta fall alltså inte
rekonstrueras utifrån den svenska, och translittereringen är därför inte reversibel.
Ett problem med bokstaven e är att den har en mindre vanlig "syster", ë, som är betonad och uttalas [o]
samt anger att föregående konsonant är mjuk37
. Bokstaven translittereras i de flesta fall med jo (io), t.ex. i
mansnamnet Fjodor och städerna Orjol och Kisjinjov38
, men med o efter sibilant (sj, tj, sjtj), t.ex. i namnen
Gorbatjov och Chrusjtjov. I det senare fallet sammanfaller den svenska translittereringen med den tyska
men inte med den engelska och franska, där e används (jfr sv. Chrusjtjov, en. Khrushchev, fr.
Khrouchtchev, ty. Chruschtschow)39
. I detta fall måste man alltså känna till den ryska ordbilden, men det
hjälper inte alltid: Tremat över bokstaven utelämnas ofta i löpande rysk text och ë translittereras därför
ibland av misstag med e.
Rent praktiskt innebär detta vid översättning till svenska följande:
Från engelska till svenska:
eng. sv. eng. sv.
ya/ia ja Yazov Jazov
ia efter s, t och z Oktyabrsky Oktiabrskij
ye/ie je i början av ord (rysk bokstav: e)
mellan vokaler
efter konsonant med hårt/mjukt tecken
Yeltsin
Dostoyevsky
Prokofiev
Jeltsin
Dostojevskij
Prokofjev
ie efter s, t eller z med hårt/mjukt tecken Almetyevsk Almetievsk
yi ji Ilyich Iljitj
yo/io jo Vorobyov Vorobjov
io efter s, t och z Aksyonov Aksionov
yu/iu ju Yusupov Jusupov
37
Positionen vokal + jo förekommer sällan i rent ryska ord. I låneord och utländska namn som "майор"
(major, major) samt "Нью-Йорк" (Nju-Jork, New York) och "Айова" (Ajova, Iowa) skrivs йo trots att ё
egentligen bättre hade passat in i systemet. 38
Det ryska namnet på Moldaviens huvudstad Chisinau. 39
Namnet Pugatjov/Pugatjova skrivs på engelska Pugachev men även Pugachyov förekommer.
22
iu efter s, t och z Tyumen Tiumen
e e i början av ord (rysk bokstav: э)
efter konsonant utan hårt/mjukt tecken
Elista
Medvedev
Elista
Medvedev
o i betonad ställning efter sibilant (sj, tj, sjtj) Gorbachev
Khrushchev
Gorbatjov
Chrusjtjov
Från franska till svenska:
fr. sv. fr. sv.
ia/ïa ja Yazov
Maïakovski
Jazov
Majakovskij
ia efter s, t och z Oktiabrski Oktiabrskij
ie/ïe je i början av ord;
mellan vokaler;
efter konsonant med hårt/mjukt tecken
Iekaterinbourg
Dostoïevski
Prokofiev
Jekaterinburg
Dostojevskij
Prokofjev
ie efter s, t eller z med hårt/mjukt tecken Almetievsk Almetievsk
i i Irina Irina
ji efter konsonant med hårt/mjukt tecken Ilitch Iljitj
io/ïo jo Vorobiov Vorobjov
io efter s, t och z Aksionov Aksionov
iou/ïou ju Ioussoupov
Soïouz
Jusupov
Sojuz
iu efter s, t och z Tioumen Tiumen
e je i början av ord (rysk bokstav: e) Eltsine Jeltsine
e i början av ord (rysk bokstav: э);
efter konsonant utan hårt/mjukt tecken
Elista
Medvedev
Elista
Medvedev
o i betonad ställning efter sibilant (sj, tj, sjtj) Gorbatchev
Khrouchtchev
Gorbatjov
Chrusjtjov
Från tyska till svenska:
ty. sv. ty. sv.
ja ja Jasow Jazov
ia efter s, t och z Oktjabrskij Oktiabrskij
je je Dostojewskij Dostojevskij
ie efter s, t eller z Almetjewsk Almetievsk
ji ji Iljitsch Iljitj
jo jo Worobjow Vorobjov
io efter s, t och z Aksjonow Aksionov
ju ju Jussupow Jusupov
iu efter s, t och z Tjumen Tiumen
23
"Falska diftonger"
Vokal + j kan i sina motsvarigheter på engelska, franska och tyska se ut som diftonger men är det inte.
ry. eng. fr. ty. sv.
ай -ay -aï -ai/-aj -aj (t.ex. Bajkalsjön, Altaj, Batajsk)
ей -ey -eï -ei/-ej -ej (t.ex. Sergej, Jenisej, Kopejsk, Balej)
ий -y/-iy -i/-iy -i/-ij -ij (t.ex. Gorkij, står nästan alltid final ställning, se nedan
"Sammanfall i final ställning")
ой -oy -oï -oi/-oj -oj (t.ex. bolsjoj, "stor")
уй -uy -uï -ui/-uj -uj (t.ex. Kujbysjev)
ый -y/-yy -y/-yy/
-yï/-yi
-y/-yj -yj (t.ex. novyj, "ny"), står nästan alltid final ställning, se
nedan "Sammanfall i final ställning")
I fråga om ovanstående påpekas särskilt ändelsen -yjsk/ijsk. Städerna Baltijsk och Novorossijsk skrivs på
engelska ofta och på tyska genomgående "Baltisk" respektive "Novorossisk"(på
engelska)/"Noworossisk"(på tyska).
Sammanfall i final ställning
I engelsk translitterering uppkommer ett "finalt -y" som på grund av sammanfall (i just engelskan) har
följande tre olika motsvarigheter på ryska och svenska:
ry. eng. fr. ty. sv.
1. -ый -y/-yy -y/-yy/
-yï/-yi
-y/yj -yj Normal adjektivändelse, t.ex. i groznyj
("förskräcklig", även namn på Tjetjeniens
huvudstad) eller staryj ("gammal", t.ex. i namnet på
staden Staryj Oskol).
2. -ий -y/-iy/
-ii
-i -i -ij Adjektivändelse som ersätter den vanligare ändelsen
-yj efter g, k, ch, zj, sj, tj och sjtj, t.ex. i ordet gorkij
("bitter", även använt som efternamn), samt i ledet -
skij (även i olika efternamn som Tjajkovskij). Den
förekommer också efter n, t.ex. i sinij ("blå") och i
en rad mansnamn som Anatolij, Dmitrij, Gennadij,
Grigorij, Jevgenij Jurij, Valerij, Vasilij och Vitalij.
3. -ы -y -y -y -y Substantivisk pluraländelse, t.ex. namnet på
kurorten Mineralnyje Vody ("mineralvatten", pl.).
För franskan och tyskan finns ett motsvarande sammanfall i fråga om både finalt -i och finalt -y. vilket kan
utläsas ur ovanstående material:
ry. fr./ty. sv.
-и och -ий -i -i och -ij
-ы och -ый -y -y och -yj
Exempel: På franska skrivs namnet Jurij Gagarin "Youri Gagarine" och staden Sotji "Sotchi".
I bilagan finns övningar för den som vill få ett fastare grepp om tillämpningen.
24
Avslutande, något sammanfattande exemplifiering
sv. Archangelsk Brezjnev Gorbatjov Jeltsin Solzjenitsyn Sotji Tjernomyrdin
eng. Arkhangelsk Brezhnev Gorbachev Yeltsin Solzhenitsyn Sochi Chernomyrdin
fr. Archanguelsk Brejnev Gorbatchev Eltsine Soljenitsyne Sotchi Tchernomyrdine
ty. Archangelsk Breschnew Gorbatschow Jelzin Solschenizyn Sotschi Tschernomyrdin
Undantag
Undantagen (på svenska) från ovanstående allmänna principer är få. De gäller (liksom i fråga om resten av
världen) historiska personer, bl.a. tsarer med exempelvis namnen Peter (ry. Pjotr) och Alexander40
(ry.
Aleksandr), på samma sätt som franska kungar med namnet "Louis" på svenska heter Ludvig, samt vissa
efternamn av omisskännligt tyskt ursprung, t.ex. i fråga om poeten Osip Mandelstam (eg. Mandelsjtam),
den politiske teoretikern Lev Bronstein (eg. Bronsjtejn, mer känd som Lev [en. Leon, fr. Léon, ty. Leo]
Trotskij) och regissören Sergej Eisenstein (eg. Ejzensjtejn)41
. Ytterligare undantag utgörs av familjenamnet
Potemkin [ung. utt.: pat-jomkin] (eg. Potiomkin) liksom namnet Leo (eg. Lev, fr. Léon) Tolstoj. Slutligen
använder vi engelsk translitterering i fråga om internationellt kända företag, t.ex. Yukos Oil (ry. och ty.
Jukos, fr. Ioukos) och Lukoil (ry. Lukojl), samt för namn som faktiskt är engelska, som punkgruppen Pussy
Riot (ry. Pussi Rajot). Om man skriver det engelska namnet på ett företag eller en institution ska man
använda engelsk translitterering även i fråga om ingående ortnamn, t.ex. "Chelyabinsk (inte Tjeljabinsk)
Electrometallurgical Integrated Plant" (ry. Tjeljabinskij elektrometallurgitjeskij kombinat).
Det bör också tilläggas att man på engelska och andra språk i strid med de vanliga translittereringsreglerna
använder x i stället för ks i vissa kända namn samt, här i fråga om engelska (och i enlighet med BS), ei och
oi (och inte ey och oy), motsvarande ej och oj i svensk translitterering. På engelska skriver man således
oftast "Maxim" (Maksim), "Andrei" (Andrej), "Alexei" (Aleksej), "Sergei" (Sergej), "Tolstoi" (Tolstoj),
"Yenisei" (Jenisej) och "Bolshoi Theatre" (Bolsjoj teatr, "Stora teatern", Bolsjojteatern). Kvinnonamnet
Natalja (en. eg. Natalya) skrivs på engelska oftast "Natalia". Namnet Garri Kasparov (f.d. världsmästare i
schack) skrivs på engelska (och franska) "Garry (ibl. Gary) Kasparov", Marija Sjarapova (tennisspelare)
skrivs "Maria Sharapova" och Jevgenij Kasperskij (antivirusspecialist) skrivs "Eugene Kaspersky".
Förnamnet Lev (t.ex. Trotskij) skrivs på engelska "Leon" på franska "Léon" och på tyska "Lew" eller
"Leo".
Vissa kända namn har också en etablerad något avvikande fransk stavning: Namnen Aleksandr, Jelena,
Jeltsin, Jevgenij, Lenin och Potemkin (det sistnämnda utgör en avvikelse även i svenskan) skrivs på franska
oftast "Alexandre", "Elena", "Eltsine", "Evgueni" (undantag: "Eugène Kaspersky", jfr ovan), "Lénine" och
"Potemkine". Namnet Maksim Gorkij skrivs på franska ofta "Maxime Gorki". Till detta kommer att man på
franska ibland använder engelska translittereringsmönster och exempelvis skriver "Le Bolshoï" i stället för
"Le Bolchoï" (Bolsjojteatern/-baletten).
Dessutom använder man på engelska, franska och tyska ibland avvikande namnformer för rysk-ortodoxa
kyrkliga dignitärer, exempelvis i fråga om patriarken av Moskva Kirill I (fr. Cyrille, ty. Kyrill) och dennes
företrädare Aleksij II (en. och fr. Alexis II, ty. Alexi II, en. och ty. ibl. äv. Alexius II).
Vetenskaplig translitterering
Om man i källtexten använder vetenskaplig translitterering (med diakritiska tecken) är det följande
justeringar som ska vidtas vid översättning till svenska:
c > ts, č > tj, x > ch, š > sj, ž > zj, ë > jo (el. o), è > e samt initalt och efter vokal e > je
Rysslands valuta rubel heter på ryska egentligen "rubl".
40
Samt, givetvis, en uppsjö andra historiska namn. Däremot skriver vi helt korrekt Aleksandr Solzjenitsyn. 41
Det normala är dock att man (i fråga om ryska och andra språk som skrivs med det kyrilliska alfabetet)
behandlar utländskt klingande namn på samma sätt som andra namn/ord.
25
Observera slutligen att flera orter i Ryssland relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Ryssland". Se även "Exonymer, Ryssland" nedan.
2. Serbiska/montenegrinska
Till skillnad från flertalet språk som skrivs med det kyrilliska alfabetet translittereras serbiskan till olika
västeuropeiska språk på samma sätt. Samma gäller för montenegrinskan. För dessa språk används ett
latinskt alfabet ("latinica") som är identiskt med kroatiskans och bosniskans modifierade variant av det
latinska alfabetet. Det innebär att vi använder tillhörande diakritiska tecken och således skriver t.ex.
Slobodan Milošević (tidigare president i Förbundsrepubliken Jugoslavien). Det normala bör emellertid vara
att ersätta tecknet "đ" med dj och då skriva t.ex. Zoran Djindjić (premiärminister i Serbien 2001-2003) och
Milo Djukanović (Montenegros premiärminister) i stället för "Zoran Đinđić" och "Milo Đukanović".
Samma gäller i princip för engelska, franska och tyska, varför namn på serbiska och montenegrinska inte
behöver anpassas vid översättning till svenska.
För fullständighetens skull redovisas här det serbiska alfabetet med sin latinska motsvarighet:
serbiskt tecken Translitterering serbiskt tecken Translitterering
А A Н N
Б B Њ Nj
В V О O
Г G П P
Д D Р R
Ђ Đ đ / Dj dj (se ovan) С S
Е E Т T
Ж Ž Ћ ћ Ć
З Z У U
И I Ф F
Ј J Х H
К K Ц C
Л L Ч Č
Љ Lj Џ Dž
М M Ш Š
Det kan dock på andra språk undantagsvis förekomma att man translittererar från det kyrilliska alfabetet
enligt samma modell som för ryska och i så fall exempelvis på engelska skriver "Nish" i stället för Niš (stad
i Serbien).
Montenegrinskan har följande två extra tecken som saknas i serbiskan:
kyrilliska latinica
Ć Ś
З Ź
Se även "Serbien" och "Kosovo" under "Exonymer".
3. Makedonska
Till skillnad från flertalet språk som skrivs med det kyrilliska alfabetet translittereras makedonskan på
samma sätt till de olika västeuropeiska språken (i likhet med serbiskan/montenegrinskan, se ovan) och man
26
följer därvid samma mönster som för serbiskan, alltså med olika diakritiska tecken som "š" (sj-ljudet) och
"č" m.fl. (och inte med sj på svenska, sh på engelska, sch på tyska o.s.v.).
De bokstäver som (liksom på serbiska) translittereras på annat sätt än från ryska är följande och
translittereringen är här som sagt densamma på engelska, franska, tyska och svenska:
Ж > ž
Х > h
Ц > c
Ч > č
Ш > š
Till dessa kommer
Љ > lj
Њ > nj
Џ > dž
som inte förekommer i ryskan men i serbiskan.
Makedonskan har dessutom också följande tre extra bokstäver jämfört med serbiskan:
Ѓ ѓ > gj (variant: g')
S s > dz
Ќ ќ > kj (variant: k'); specialfall: efternamnsändelsen -iќ > -ić
Dessa translittereras på samma sätt till engelska, franska, tyska och svenska. Om varianterna g' och k'
skulle förekomma i latinsk skrift bör dessa varianter helst ersättas med gj respektive kj.
Makedonskan har numera en officiell translitterering, för pass o.d., vilket i följande fyra fall innebär en
avvikelse från standarden:
Ж > ž (officiellt: zh)
Ч > č (officiellt: ch)
Ш > š (officiellt: sh)
Џ > dž (officiellt: dj)
Om denna stavning förekommer bör den dock ersättas med ovan rekommenderade normala variant. Syftet
med den "officiella modellen" är uppenbarligen att undvika diakritiska tecken som riskerar att falla bort.
Rent praktiskt innebär dock allt detta att vi vid översättning i princip normalt ska skriva på samma sätt som
i källtexten.
Det kan dock, utöver slarv och förenklingar, på andra språk undantagsvis förekomma att man translittererar
makedonskan från det kyrilliska alfabetet enligt samma modell som för ryska och i så fall exempelvis på
engelska skriver "Okhrid" i stället för Ohrid (stad i Makedonien). Sådan stavning bör korrigeras till ovan
beskrivna normalvariant.
Slutligen kan nämnas att man i fråga om albanska personnamn (albanska talas av en tredjedel av
befolkningen i Makedonien) inte translittererar dessa från makedonskan utan skriver så som de normalt
skulle skrivas med det latinska alfabetet i Albanien.
Se även " Exonymer, Makedonien".
27
4 Bulgariska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och
tyska42
(se ovan under "Ryska"), gäller i huvuddrag även för bulgariskan och ur praktisk synvinkel kan
därför den ryska tablån användas. Exempelvis skrivs städerna Burgas och Ruse på franska "Bourgas" och
"Roussé". Stadsnamnet Ruse skrivs på engelska, liksom på tyska, oftast "Russe" och städerna Sjumen och
Dobritj samt staden och kärnkraftverket Kozloduj skrivs på engelska "Shumen" (ibl. "Shoumen"),
"Dobrich" respektive "Kozloduy". Staden Plovdiv skrivs på tyska "Plowdiw"43
. Se även "Exonymer,
Bulgarien". Flera städer har gett namn åt Nuts 3-områden.
Det finns dock ett par undantag i förhållande till ryskan:
1. Det kyrilliska tecknet "е" translittereras alltid med e och aldrig med je till skillnad från ryskan, där man
vid translitterering till svenska normalt skriver e efter konsonant men je initialt och efter vokal. De ryska
kvinnonamnen Jelena och Jekaterina motsvaras således av de bulgariska namnen Elena och Ekaterina trots
att den kyrilliska ordbilden är densamma som på ryska. Bulgariska har således också vokalmöte med e i
andra position, t.ex. i stadsnamnet Blagoevgrad och personnamnen Nikolaj Liliev (författare). I
motsvarande fall använder man vid translitterering av ryska namn (och i enlighet med ryskans uttal) ett
inskjutet j (t.ex. Dostojevskij) på svenska, medan engelskan i sådana fall använder y eller utelämnar.
2. Tecknet щ translittereras från ryskan sjtj (en. shch) men sjt (en. sht) från bulgariskan.
3. Bulgariskan har också en bokstav som finns men saknar eget ljudvärde i ryskan: "ъ" Denna
translittereras mer noggrant med ă, men vi förenklar detta normalt till a (vilket visserligen leder till
sammanfall med vanligt a), t.ex. i namnet Parvanov, mer noggrant: Părvanov, f.d. president, och i
Bălgarija, förenklat: Balgarija, Bulgarien på bulgariska).
Ur rent praktisk synvinkel kan man således vid översättning från engelska, franska eller tyska använda
tablån för ryska men måste vara uppmärksam på att inte skjuta in ett j mellan vokal och e, som man gör vid
translitterering av ryska namn, där exempelvis engelskans "Dostoevsky" (om denna stavning skulle
tillämpas i stället för det normala "Dostoyevsky") blir Dostojevskij, utan behålla vokalmötet som i
Blagoevgrad.
År 2006 införde man i Bulgarien en officiell translitterering som i stort sett överensstämmer med den
engelska. Undantag är dock att tecknet "x" translittereras med h (och inte kh)44
och att mjukt tecken (ь)
translittereras med y (och inte med ', ett tecken som vi i förenklingens namn utelämnar) samt att ändelsen -
ija (en. -iya) skrivs -ia. Detta till trots använder svenskan och andra västeuropeiska språk fortfarande vart
och ett oftast sin egen modell för translitterering av bulgariska.
En källtext (på en., fr. eller ty.) kan också vara baserad på andra (mindre vanliga) translittereringsmodeller.
Utöver vad som anges i tablån under Ryska ska i så fall även följande justeringar vidtas:
x > ch, tz > ts, vokaliskt y > i, ai > aj, ia > ja, iu > ju, ou > u
samt (engelskt) j > dzj (och franskt) j > zj
Om man i källtexten använder vetenskaplig translitterering (med diakritiska tecken) är det i stället följande
justeringar som ska vidtas i förhållande till källtexten:
c > ts, č > tj, h > ch, š > sj, ž > zj
42
På tyska har man en viss tendens att frångå sin egen translitterering och då använda den internationella
translittereringen med bland annat diakritiska tecken (jfr "Serbiska" och "Makedonska") och i så fall skrivs
staden Plovdiv på detta sätt även på tyska (och inte "Plowdiw"). 43
Även på engelska skriver man ofta, och i så fall som exonymer, "Bourgas" och "Rousse". 44
Exempel på detta: Staden Chaskovo skrivs "Haskovo" (en. "Khaskovo").
28
Några exempel på personnamn:
Georgi (en. Georgy, fr. Gueorgui) Parvanov (f.d. president), Rusen Asenov Plevneliev (fr. Rossen Assenov
Plevneliev, ty. Rossen Assenow Plewneliew, Bulgariens president), Bojko (en. Boyko, fr. Boïko) Borisov
(fr. Borissov, ty. Borissow, premiärminister), Sergej Stanisjev (en. Sergei Stanishev, fr. Sergueï Stanichev,
f.d. premiärminister), Rumjana Zjeleva (en. och fr. Rumiana Jeleva, ty. Schelewa, f.d. utrikesminister),
Ivajlo (en. Ivailo, fr. Ivaïlo) Kalfin (fr. Kalfine, vice premiärminister), Plamen (Vasilev) Oresjarski (en.
Plamen (Vassilev) Oresharski, fr. Orecharski, f.d. premiärminister) och Solomon Pasi (inte "Passy", som
namnet ofta skrivs, f.d. utrikesminister) (se vidare regeringslistorna på svenska enhetens hemsida).
Observera att flera bulgariska mansnamn och efternamn slutar med -i (t.ex. Evgeni och Georgi samt
efternamn på -ski) (och alltså inte ska skrivas med -ij som motsvarande ryska namn, dvs. Jevgenij, Grigorij
och -skij, se ovan under "Ryska"). Däremot heter det dock Valerij. Flera mansnamn som på många andra
språk slutar med -er får på bulgariska -ar (egentligen -ăr), t.ex. Aleksandar, Dimitar och Petar. På engelska
anpassas dessa ibland och skrivs med -er men på svenska ska man, liksom på bulgariska, skriva -ar.
Normal translitterering gäller även för namnet på Bulgariens f.d. premiärminister och tidigare kung Simeon
Sakskoburggotski (Simeon II Sachsen-Coburg-Gotha, en. även Saxe-Coburggotski, fr. och ty. äv.
Saxcoburggotski) som större delen av sitt liv levt i exil i Spanien och själv skriver sitt namn "Saxe-Coburg
Gotha" eller bara "Saxe-Coburg".
På engelska och franska återger man i fråga om personnamn normalt det kyrilliska tecknet "x" (sv. ch) med
kombinationen kh och det kyrilliska tecknet "ч" (som på svenska skrivs tj) med kombination ch (en.)
respektive tch (fr.). I enstaka fall förekommer avvikelser så att man på bl.a. engelska skriver ch där det
normalt skulle ha stått kh. I dessa fall ska vi på svenska bibehålla ch. Exempelvis gäller detta i fråga om
den f.d. arbetsmarknadsminister Christina Christova, vars namn även på engelska skrivs på detta sätt.
Däremot skriver man på engelska enligt normerna med kh i namnet Christo Botev (en. Khristo Botev,
bulgarisk poet och frihetshjälte på 1800-talet).
I fråga om bulgarer som arbetar inom EU-institutionerna eller den ständiga representationen samt
bulgariska ledamöter av Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén translittererar vi inte namnen enligt gängse principer utan använder av praktiska skäl en
och samma namnform på alla språk (ofta engelsk translitterering), t.ex. i fråga om Boyko Kotzev (i st. för
Bojko Kotsev, f.d. ständig representant) och Alexander Arabadjiev (i stället för Aleksandr Arabadzjiev,
ledamot av Europaparlamentet, f.d. domare i EU-domstolen.
Se även " Exonymer, Bulgarien".
5. Vitryska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska (förenklad version
av BGN/PCGN), franska och tyska (se ovan under "Ryska"), gäller i sina huvuddrag även för vitryskan och
ur praktisk synvinkel kan därför den ryska tablån användas (med dess angivna avvikelser) med
korrigeringarna w > u och, efter konsonant, ye > e (se vidare nedan).
Det bör dock påpekas att det är vanligt att man i mediespråket och EU:s dokument fortfarande ofta möter
de ryska namnformerna och inte de vitryska, och därtill är ryska officiellt språk vid sidan om vitryskan. Vi
använder dock numera de vitryska namnformerna av geografiska namn i Vitryssland samt av personnamn,
men gör ett enstaka undantag i fråga om Vitrysslands president och använder den ryska formen Aleksandr
(fr. Alexandre) Lukasjenko och inte den vitryska namnformen "Aljaksandr Lukasjenka". I fråga om övriga
personer använder vi de vitryska namnen, t.ex. i fråga om oppositionspolitikerna Aljaksandr Kazulin (ry.
Aleksandr Kozulin), Aljaksandr Milinkevitj och Michail Marynitj (ry. Marinitj).
Särdrag för vitryskan är translittereringen av tecknet "г" som till skillnad från ryskan (uttalas annorlunda
och) translittereras med h till alla språk och därför ska kvarstå vid översättning från engelska utom i
29
kombinationerna sh och zh (se ovan under "Ryska"), samt att bokstaven "i" skrivs som i det latinska
alfabetet och inte som på ryska.
Utöver "i" har vitryskan ytterligare en extra bokstav jämfört med ryskan:
Ў ў > ǔ, förenklat: u (på de flesta språk, men på engelska oftast w)
Tecknet "e" translittereras även efter konsonant i fransk text med ie och i engelsk text ibland med ye.
Stadsnamnen Vitsebsk och Homel skrivs på engelska således ibland "Vitsyebsk" respektive "Homyel".
Vitryskan har också sin egen, av oss sällan använd, nationella translitterering (som i mycket liknar den
vetenskapliga translittereringen och ISO 9). Med denna translittereras tecknet "e" med ie efter konsonant
men med je initialt och efter vokal, och diakritiska tecken förekommer. Om den nationella modellen har
använts i en text ska man vid översättning till svenska införa följande justeringar:
ie > e, ia > ja, iu > ju, ǔ > u, ž > zj, c > ts, č > tj och š > sj
Kombinationen ch (för det kyrilliska tecknet "x") ska i denna kontext kvarstå eftersom bruket här
sammanfaller med svenskans. De ovannämnda städerna skrivs med. den nationella modellen "Viciebsk"
respektive "Homiel".
Sammanfattande tabell över skillnaderna mellan svenska, engelska, franska och tyska
Vitryska
Kyrilliskt tecken
En.
Fr. Ty. Nationell vitrysk
translitt.
Svenska
В в v v w v v
Ж ж zh j sch ž zj
З з z z s z z
Ў ў w u u ǔ u
Х х kh kh ch ch ch
Ц ц ts ts z c ts
Ч ч ch tch tsch č tj
Ш ш sh ch sch š sj
Е е ye/e ie e ie, je e, je
Ё ё yo/e io/e jo, o io, jo jo
Э э e e e e e
Ю ю yu ïou, iou ju iu, ju ju, iu
Я я ya ïa, ia ja ia, ja ja, ia
Г г h h h h h
І і i i i i i
Й й y i j j j
Observera också att flera orter i Vitryssland relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Vitryssland". Se även "Exonymer, Vitryssland".
6. Ukrainska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska (förenklad version
av BGN/PCGN), franska och tyska (se ovan under "Ryska"), gäller i sina huvuddrag även för ukrainskan
och ur praktisk synvinkel kan därför den ryska tablån (med dess angivna avvikelser) användas. Bokstaven h
ska vid översättning från engelska kvarstå som h utom i kombinationerna sh och zh (se ovan under "Ryska"
och nedan).
30
Följande två tecken (uttalas och) translittereras annorlunda från ukrainskan än från ryskan:
Г > h (på ryska: g)
И > y (på ryska: i)
Exempel: Namnet på Ukrainas f.d. vice premiärminister Kostiantyn Hrysjtjenko skrivs på ryska
"Konstantin Grisjtjenko". I detta och vissa andra fall skrivs namnet (här efternamnet) lika på ryska och
ukrainska (Грищенко) men de nämnda bokstäverna uttalas och (här med avvikelse från den generella
principen) translittereras olika.
Detta återverkar för engelskans del på ändelsen "-ий", som vi på svenska skriver -yj (en. -yi el. -y, fr. -yï,
ty. -yj), t.ex. i namnet Ihor Kolomojskyj (en. Ihor Kolomoyskyi, förenklat: Kolomoysky, "känd oligark").
Ukrainskan har också fyra extra bokstäver jämfört med ryskan:
sv. en. fr. ty.
Ґ ґ > g g g g
Є є > je45
ye ie je
І і > i i i i
Ї ї > ji yi el i ï ji
Tidigare translittererades det sistnämnda tecknet med ï men av principiella och systematiska skäl bör det på
svenska skrivas ji, t. ex. i stadsnamnen Mykolajiv, Izmajil och Makijivka (tidigare: Mykolaïv, Izmaïl och
Makiïvka; en. Mykolaiv, Izmail och Makiivka).
Ukrainskans "normala" "e" translittereras till skillnad från ryskans motsvarighet alltid med e (inte med je).
På engelska kan det komplicerade förhållandet i fråga om den latinska bokstaven y i ordslut bli lika
komplicerat som vid translitterering från på ryskan men här är det tecknet "и" (inte tecknet "ы", vilket
saknas i ukrainskan) som translittereras med y.
Till detta förekommer på engelska viss vacklan mellan olika translittereringsmodeller, vilket exempelvis
innebär att städerna Charkiv och Cherson, som på engelska normalt skrivs "Kharkiv" respektive "Kherson",
ibland kan skrivas "Harkiv" och "Herson" (med translittereringsmetoden ISO 9, se ovan under "Kyrilliska
alfabetet").
Några allmänt belysande exempel i fråga om personnamn:
Viktor Jusjtjenko (sv.), en. Viktor Yushchenko, fr. Viktor Iouchtchenko, ty. Wiktor Juschtschenko (f.d.
president)
Jurij Jechanurov (sv.), en. Yuriy Yekhanurov, fr. Youriï (förenklat Youri) Yekhanourov, ty. Jurij
Jechanurow (f.d. premiärminister)
I vissa sammanhang slarvas det då och då, så att t.ex. namnet Andrij Sjevtjenko (fotbollsspelare) skrivs
"Andrey Shevchenko" (det stod ju så på tröjan), vilket är den engelska translittereringen. "Andrej" är därtill
den ryska formen av det ukrainska namnet Andrij. I mediespråket möter vi fortfarande ofta ryska
namnformer i stället för ukrainska, t.ex. i fråga om Viktor Janukovytj (varvid "Janukovitj" är den ryska
formen, f.d. president).
Ett enstaka undantag (på svenska) från ovanstående allmänna principer är namnet på den f.d.
premiärministern Julia (uk. Julija, en. Yulia, fr. Ioulia) Tymosjenko ("Timosjenko" är den ryska formen).
Ukrainskan har också sin egen nationella translitterering, där tecknen "я", "є"."ю" och " ї" (sv.: ja, je. ju
och ji) skrivs ia, ie, iu och i utom initialt där de skrivs ya, ye, yu och yi. Exempel: namnet Arsenij Jatsenjuk
(Арсеній Яценюк) skrivs officiellt "Arsenii (ibland reducerat till Arseni) Yatseniuk" men på engelska
45
Man tillämpar samma princip som för ju och ja och translittererar således till svenska med je, men med ie
efter s, t och z (se ovan under "Ryska"). Exempel: stadsnamnet Sievjerodonetsk (Сєвєродонецьк, en.
Syevyerodonetsk, fr. Sievierodonetsk, ty. Sjewjerodonezk).
31
"Arseniy (ibland förenklat till Arseny) Yatsenyuk" (Ukrainas premiärminister). Vidare translittereras
tecknet "й" med i (som enl. BS), och inte med y som på engelska, t.ex. i fråga om Majdan Nezalezjnosti
(uk. off.: Maidan Nezalezhnosti, en. "Maydan Nezalezhnosti", Självständighetstorget i Kiev), men initialt
(vilket är ytterst ovanligt) med y. Kombinationen gh används som translitterering av "г"efter tecknet "з" (=
zgh) för att undvika sammanfall med ж (= zh).
Rent praktiskt innebär detta att man vid översättning av text från engelska, om Ukrainas nationella
translitterering tillämpas, kan använda den ryska tablån men bör ersätta ii med iji utom finalt där det blir
-ij (Makiivka > Makijivka , Arsenii > Arsenij) samt ersätta kombinationerna ie,ia, io och iu med e, ja, jo
respektive ju utom där de står efter s, t och z där de bör kvarstå. Teckenkombinationen zgh (kyrill: "зг") bör
ersättas med zh (samtidigt som zh i svensk version blir zj).
Sammanfattande tabell över skillnaderna mellan svenska, engelska, franska och tyska
Ukrainska
Kyrilliskt tecken
En.
Fr. Ty. Nationell ukrainsk
translitt.
Svenska
В в v v w v v
Ж ж zh j sch zh zj
З з z z s z
Х х kh kh ch kh ch
Ц ц ts ts ts ts
Ч ч ch tch tsch ch tj
Ш ш sh ch sch sh sj
Щ щ shch chtch schtsch shch sjtj
Е е e e e e e
Є є ye ie je ie, ye je, ie
Ю ю yu ïou, iou ju iu, yu ju, iu
Я я ya ïa, ia ja ia, ya ja, ia
Г г h h h h h
Ґ ґ g g g g g
И и y y y y y
-ий -yi/-y -yï -yj -yi -yj
І і i i i i i
-ії- -iyi- -iï- -iji- -ii- -iji-
-ій -iy (-y) -iï (-i) -ij -ii (-i) -ij
Ї ї yi ï ji i, yi ji
Й й y j j i, y j
Utländskt klingande namn behandlas på samma sätt som andra ord (se "Ryska")
Ukrainas valuta hryvnia heter på ukrainska egentligen "hryvnja".
Observera också att flera orter i Ukraina relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Ukraina". Se även "Exonymer, Ukraina".
7. Kazakiska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under "Ryska"), tillämpas också för kazakiskan, t.ex. i fråga om namnen Nursultan Nazarbajev
(en. Nazarbayev/Nazarbaev, fr. Noursoultan Nazarbaïev/Nazarbaev, Kazakstans president) och Ak Zjol
("den ljusa stigen", en. Ak Zhol, ett oppositionsparti).
32
Kazakiskan har dessutom nio extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Ғ ғ > gh
Ə ə > ä
İ і > i (kort, i motsats till И и)
Қ қ > q
Ң ң > ng
Ө ө > ö
Ү ү > ü
Ұ ұ > u (kort, i motsats till У у)
Һ һ > h
Den kyrilliska teckenkombinationen "ау" translittereras ibland som "aw" men bör skrivas au (som vid
translitterering från ryska).
I princip innebär inte de extra bokstäverna något problem vid översättning, förutom risken för att man på
engelska och franska kan ha utelämnat prickarna. På ryska använder man i stället för de angivna nio extra
bokstäverna "г, а, и, к, н, о, у, у respektive х" (alltså g, a, i, k, n, o, u, u resp. ch). Det kan förekomma att
man i fråga om personnamn och liknande i t.ex. en engelsk text haft en rysk källa (på svenska, i fråga om
geografiska namn normalt de ryska namnen); exempel: Bolat Äbilov (en. Bulat Abilov, fr. Boulat Abilov,
politiker, varvid man har utgått från den ryska formen "Bulat" i stället för den kazakiska formen "Bolat").
Observera också att flera orter i Kazakstan relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Kazakstan". Se även " Exonymer, Kazakstan".
Kazakiskan kan också inofficiellt skrivas direkt med det latinska alfabetet. I så fall används en annan (av
turkiskan inspirerad) stavning som bland annat medför att sje-ljudet (det kyrilliska tecknet "ш"), vilket till
svenska translittereras sj, till engelska sh, till franska ch, till tyska sch och med vetenskaplig translitterering
skrivs š, i stället skrivs ş (som på turkiska) samt att y ersätts med ı (i utan prick) osv. Denna stavning är
dock inte etablerad och är med en mängd diakritiska tecken heller inte särskilt praktisk.
Se även "Exonymer, Kazakstan", nedan.
8. Kirgiziska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under "Ryska"), tillämpas också för kirgiziskan, t.ex. i fråga om namnet Kurmanbek Bakijev (en.
Bakiyev, fr. Bakiev, ty. Bakijew, Kirgizistans f.d. president). Till detta kommer,liksom vid translitterering
från ryskan, andra anpassningar, t.ex. i fråga om namnet Feliks (en. Felix) Kulov (f.d. premiärminister)
Kirgiziskan har dessutom tre extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Ң ң > ng
Ө ө > ö
Ү ү > ü
I princip innebär inte de extra bokstäverna något problem vid översättning, förutom risken för att man på
engelska och franska kan ha utelämnat prickarna.
Se även "Exonymer, Kirgizistan".
9. Tadzjikiska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under "Ryska"), tillämpas också för tadzjikiskan.
Tadzjikiskan har dessutom sex extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Ғ ғ > gh
Ӣӣ > y
33
Қ қ > q
Ӯӯ > ö
Ҳ ҳ > h
Ҷҷ > dzj (en. och fr. :j; ty: dsch)
Utöver diskrepanserna i fråga om tecknet "ҷ" innebär de extra bokstäverna i princip inte detta något
problem vid översättning, förutom risken för att man på engelska och franska kan ha utelämnat prickarna
eller förenklar och translittererar på samma sätt som för de snarlika ryska tecknen och skriver g i stället för
gh, k i stället för q och kh (ty: ch) i stället för h.
Observera att flera orter i Tadzjikistan relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Tadzjikistan". Se även "Exonymer, Tadzjikistan".
10. Mongoliska
De principer som gäller för translitterering av ryska namn till svenska, samt till engelska, franska och tyska
(se ovan under "Ryska"), tillämpas också för mongoliskan, t.ex. i fråga om namnet på Mongoliets
parlament Stora Chural (en. State Great Khural, fr. Grand Khoural, ty. Großer Staats-Chural).
Till skillnad från ryskan translittererar man till svanska dock enligt följande:
ж > dzj (men en. och fr. j, ty.: dsch)
På engelska, franska och tyska förekommer dessutom följande här betydelsefulla avvikelser:
й > j (men en., fr. och ty.: i)
з > z (men en., fr. och ty.: ibland dz)
Mongoliskan har dessutom två extra bokstäver som translittereras enligt följande:
Ө ө > ö
Ү ү > ü
Med viss reservation innebär inte dessa skillnader och extra bokstäver något problem vid översättning,
förutom risken för att man på engelska och franska kan ha utelämnat prickarna.
Praktiskt innebär detta i fråga om översättning av engelsk text att j ska ersättas med dzj, ii med ij och dz
med z.
Exempel: namnen Tsachiagijn Elbegdordzj (en. Tsakhiagiin Elbegdorj, Mongoliets president), Nambaryn
Enchbajar (en. Nambaryn Enkhbayar, Mongoliets f.d. president) och Sanjaagijn Bajar (en. Sanjaagiin
Bayar, f.d. premiärminister) .
Därtill kan det på engelska förekomma att man använder ISO 9 och skriver h i stället för kh (sv.: ch).
Se även "Exonymer, Mongoliet".
Grekiska alfabetet
Grekiska (nygrekiska)
1. Grekland (se även under "Exonymer, Grekland")
Det förekommer flera olika system för translitterering/transkription. I svensk text används normalt en
modell som ligger mellan de, internationellt sett, två vanligaste, nämligen Elot 743 och BGN/PCGN. Elot
743 är en reversibel modell (se ovan "Vad är translitterering") och officiell i Grekland. Den används i
princip inom EU och FN. BGN/PCGN är en amerikansk-brittisk modell för i första hand geografiska namn
(se ovan under "Kyrilliska alfabetet"). Dessutom förekommer ISO 843. Dessa olika system för
translitterering till det latinska alfabetet är alternativa och inte (som i fråga om det kyrilliska alfabetet)
knutna till vissa målspråk (engelska, franska, svenska …).
34
Nedan följer en schematisk översikt som med utgångspunkt i det grekiska alfabetet fullständigt redovisar
den svenska modellen och Elot 743.
Translitterering från nygrekiska
EL ELOT 743 SV EN/FR/TY Kommentar
Α α a a a
αι ai e (ai) e (ai) "ai" förekommer, men "e" rekommenderas p.g.a. uttalet;
TY: även "ä"; (i klassiska namn "ai")
άι ái ai ai
αϊ aï ai ai
αυ av/af av/af av/af "av" före tonande konsonant (β, γ, δ, ζ, λ, μ, ν, ρ) och
vokaler
"af" före tonlös konsonant (θ, κ, ξ, π, σ, τ, φ, χ, ψ) och i
slutet av ord
Β β v v v TY: även "w"
Γ γ g g g EN & FR: ibland "y" framför vokal
γγ ng ng ng
γκ gk g, gk g, gk "g" i början och slutet av ord
Δ δ d d d EN & FR: även "dh"
Ε ε e e e
ει ei i (ei) i (ei) "ei" förekommer, men "i" rekommenderas p.g.a. uttalet; (i
klassiska namn "ei")
έι éi ei ei
εϊ eï ei ei
ευ ev/ef ev/ef ev/ef "ev" före tonande konsonant (β, γ, δ, ζ, λ, μ, ν, ρ) och
vokaler
"ef" före tonlös konsonant (θ, κ, ξ, π, σ, τ, φ, χ, ψ) och i
slutet av ord
Ζ ζ z z z
Η η i i i (e) "e" förekommer ofta i klassiska namn
ηυ iv/if iv/if iv/if "iv" före tonande konsonant (β, γ, δ, ζ, λ, μ, ν, ρ) och
vokaler
"if" före tonlös konsonant (θ, κ, ξ, π, σ, τ, φ, χ, ψ) och i
slutet av ord
Θ θ th th th
Ι ι i i i
Κ κ k k k EN & FR: även "c"
Λ λ l l l
Μ μ m m m
μπ b, mp b, mb/mp b, mb/mp "b" i början och slutet av ord
Ν ν n n n
ντ nt d, nd/nt d, nd/nt "d" i början och slutet av ord
Ξ ξ x x x
35
Ο ο g o o
Οι
οι oi i (oi) i (oi) "oi" förekommer, men "i" rekommenderas p.g.a. uttalet;
TY: även "ö"; (i klassiska namn "oi")
όι oi oi oi
οϊ oï oi oi
ου ou ou ou TY: även "u"
Π π p p p
Ρ ρ r r r
Σ σ, ς s s s
Τ τ t t t
Υ
υ y i (y) i (y) "y" förekommer, men "i" rekommenderas p.g.a. uttalet; (i
klassiska namn "y")
Φ Φ f f f
Χ χ ch ch ch/kh (h)
Ψ Ψ ps ps ps
Ω ω o o o
Vokalkombinationerna ai, ei och oi blir med den tillämpade modellen ovanliga i svensk text. De
förekommer dock (beroende på accent på första vokalen eller trema på andra vokalen i grekiskan) bland
annat i namnen Achaia (landskap/län), Panathinaikos (fotbollslag) och Evangelos Meimarakis
(parlamentets talman).
Med en pragmatisk/kontrastiv utgångspunkt kan man ur ovanstående tabell utläsa att det mellan de olika
systemen förekommer ett (mindre) antal diskrepanser enligt följande förenklade framställning:
Tablå över de viktigaste diskrepanserna mellan systemen, med angivande av de praktiska konsekvenserna
vid översättning från engelska(, franska eller tyska) till svenska
Vokaler (med sina klassiska namn)
Grekiska bokstav (BGN/PCGN) (ISO 843) Elot 743 Svensk modell
ε (epsilon) e e e e
η (ēta) i ī i i
ι (jōta) i i i i
υ (ypsilon) i y y i
Om vokalen y förekommer bör den således ersättas med i.
Ursprungliga diftonger (diftonger i klassisk grekiska - monoftongiserat uttal i nygrekiskan)
Grekiska bokstäver (BGN/PCGN) (ISO 843) Elot 743 Svensk modell
αι e ai ai e (ai)
ει i ei ei i (ei)
οι i oi oi i (oi)
αυ av av, af, ay av, af av/af
ευ ev ev, ef, ey ev, ef ev/ef
ηυ iv iv, if, iy iv, if iv/if
ου ou ou, oy ou ou
36
Om kombinationerna ai, ei eller oi förekommer bör de således ersättas med e respektive i, utom i de fall då
det grekiska originalet har accent på första vokalen eller trema (på den andra) (man måste veta).
Kombinationerna ay, ey, iy och oy används inom ISO-normen i de fall då grekiskan har accenttecken eller
trema. Om dessa kombinationer skulle förekomma bör de enligt ovan angivna huvudregel (tonande resp.
tonlös konsonant följer) ersättas med av/af, ev/ef respektive iv/if. Om växlingen av/af, ev/ef respektive iv/if
inte tillämpas i källtexten (eftersom man följt BGN/PCGN) bör detta korrigeras.
Konsonanter
Grekiska bokstäver (BGN/PCGN) (ISO 843) Elot 743 Svensk modell
γ (gamma) g, y g g g
γγ ng gg ng ng
δ (delta) d, dh d d d
χ (chi) kh ch ch ch
Härav kan det bl.a. utläsas att konsonantkombinationerna gg, dh och kh samt "konsonantiskt y" (t.ex.
"Yiorgos" i stället för Giorgos) indikerar att ett annat translittereringssystem än Elot 743 har använts och att
följande korrigeringar behöver göras:
gg > ng, dh > d, kh > ch samt
y + efterföljande vokal > g + efterföljande vokal
Andra modeller (än de ovan jämförda) (karakteristika: h, ks, ss, c, ph)
Tecknet χ translittereras i andra språk ibland med h (i stället för ch). Vidare translittereras tecknet ξ ibland
med ks (i stället för x). Det förekommer också att intervokaliskt s dubbeltecknas och skrivs ss (för att
undvika ett tonande uttal på engelska, franska och tyska) trots att grekiskan använder enkelt s. Grekiskan
kan dock i vissa fall mycket väl ha dubbelt s. Vidare skriver man ibland c i stället för k och ph i stället för f.
I enlighet med detta förekommer bl.a. ofta skrivsättet "Halkidiki" i stället för Chalkidiki eller "Khalkidiki".
Stavningen "Halkidiki" har fått dominerande genomslag i turistsammanhang. På engelska och franska
skriver man undantagsvis "Costas (smeknamn för Konstantinos) Caramanlis". På svenska bör man skriva
Konstantinos Karamanlis (enligt regeringslistan, Greklands f.d. premiärminister, som ofta kallas "Kostas"
för att särskiljas från sin farbror Konstantinos G. Karamanlis, 1907-98, i olika omgångar grekisk president
och premiärminister).
Följande korrigeringar kan således behöva göras: c > k, h > ch, ks > x, ph > f och ss > s
Om konsonantkombinationerna mp eller nt skulle förekomma initialt bör dessa här ersättas med b
respektive d.
Äldre tysk norm (karakteristika: u, ä, ö, w)
Enligt denna modell använder man u, ä, ö och w i stället för ou, ai, oi respektive v.
Exempelvis skrivs mansnamnet Vasilios med denna modell "Wassilios".
Allmänna kommentarer
Det finns på engelska en tendens att använda systemet BGN/PCGN för geografiska namn, t.ex. i fråga om
staden Chania (en. Khania), men Elot 743 för personnamn, och således "ch" (och inte "kh") i namn som
Christos, Christina och Michalis.
Accenttecknet, som är obligatoriskt i grekiskan, utelämnas vid translitterering46
.
Det bör också nämnas att grekiskan har två varieteter (ung. som norskan med bokmål och nynorsk).
Katharevousa var den form av (ny)grekiska som skapades efter Greklands frigörelse på 1820-talet. Denna
46
Franskan inför ibland sina egna accenttecken för att markera olika e-ljud, t.ex. i namnet Evangelos
Venizelos (med grekiskans accenttecken: Evángelos Venizélos, fransk accentuering: Evangélos Venizélos,
f.d. utrikesminister).
37
språknorm levde under lång tid parallellt med en annan, dimotiki, och upphörde slutgiltigt 1976 i och med
att dimotiki blev officiell norm, varvid bl.a. ändelsen -on i ortnamn blev -o eller bortföll. Detta normbyte
har också bidragit till mångfalden exonymer.
Avsteg från den svenska modellen
Trots att vi generellt följer en viss norm bör vi i fråga om personnamn godta etablerade avvikelser.
Exempel:
Elot 743 används i fråga vissa namn:
Odysseas (en., fr. och ty. oftast "Odysseus") Elytis (för Odisseas Elitis, poet och nobelpristagare, 1911-96)
Evripidis Stylianidis (för Stilianidis, f.d. transport- och kommunikationsminister)
ISO 843 används i fråga vissa namn:
Vasilios Magginas (för Manginas, f.d. minister för sysselsättning och socialt skydd)
Andra undantag:
Melina Mercouri (för Merkouri, skådespelerska och politiker, 1920-94)
Lucas Papademos (för Loukas Papadimos, f.d. premiärminister)
Theodora (Dora) Bakoyanni (för Bakogianni, f.d. utrikesminister)
Ioannis/Yannis (för Giannis) Papathanasiou (f.d. ekonomi- och finansminister)
Sotiris Hatzigakis (för Chatzigakis, f.d. minister för landsbygdsutveckling och livsmedel)
Alexandros Contos (för Kontos, f.d. minister för landsbygdsutveckling och livsmedel)
Mihail-Georgios (för Michail-Georgios) Liapis (f.d. kulturminister).
I fråga om greker som arbetar inom de europeiska institutionerna eller den ständiga representationen samt
grekiska ledamöter av Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och
Regionkommittén translittererar vi inte namnen enligt gängse principer utan använder av praktiska skäl en
och samma registrerade namnform på alla språk.
På engelska och franska "anpassas" ofta mansnamnet Georgios, ibland skrivet Giorgos, till "George". I
sådana fall bör vi använda det namn som personen faktiskt heter.
Se även "exonymer, Grekland".
2. Cypern (se även under "Exonymer, Cypern")
Liksom i fråga om Grekland använder vi den stavning av personnamn som vederbörande själv tillämpar. På
Cypern har dock Elot 743 och liknande varianter mindre genomslagskraft (på grund av landets brittiska
förflutna ?) och många använder en mer dekorativ stavning (med c, ph, ch etc. och inte k, f, kh etc.), t.ex.
Androulla Vassiliou (eg. Androulla Vasiliou, EU-kommissionär), Demetris (eg. Dimitris) Christofias (f.d.
president och regeringschef), Neoklis Sylikiotis (eg. Silikiotis, f.d. inrikesminister), Costas Papacostas (eg.
Kostas Papakostas, f.d. försvarsminister) samt George Vassiliou (eg. Giorgos Vasiliou, president 1988–93),
Glafkos Klerides (eg. Kliridis, en. Clerides, president 1993-2003), George Iacovou (eg. Georgios Iakovou,
f.d. utrikesminister), Yiorgos (eg. Giorgos) Lillikas (f.d. utrikesminister), Sophocles Sophocleous (eg.
Sofoklis Sofokleous, f.d. justitieminister) och Kypros Christomides (eg. Kipros Christomidis, f.d.
justitieminister),.
Utöver detta tillåter man sig på engelska och franska ibland ytterligare justeringar. I fråga om namnet
Markos Kyprianou (eg. Kiprianou, bl.a. f.d. utrikesminister) skriver man ibland "Marcos" och i fråga om
Erato Kozakou-Markoulli (f.d. utrikesminister) skriver man på engelska ibland "Kozakou-Marcoullis" och
på franska ibland "Kozakou-Markoullis".
Se även "exonymer, Cypern".
38
Arabisk skrift
Den arabiska skriften användes ursprungligen bara för arabiska. Sedan lång tid tillbaka används den också
för andra språk, med vissa smärre skillnader beroende på varje språks struktur, samt med vissa skillnader i
fråga om translitterering. I fråga om persiska redovisas de viktigaste skillnaderna (se Persiska).
1. Arabiska
Det finns två mer betydande internationellt vedertagna translittereringssystem för arabiska. Det absolut
vanligaste är ALA-LC (som bygger på DIN 31635, se exempelvis NE), som vi här med viss förenkling
använder i den variant som anbefalls av BUS (Enheten för bibliografisk utveckling och samordning vid
Kungliga biblioteket). Det andra större systemet, ISO 233, är mindre använt och innehåller fler diakritiska
tecken. För alla dessa system gäller att bortfall av diakritiska tecken leder till sammanfall av olika grafem.
Förenklingar vid translitterering i förhållande till ALA-LC
1. Eventuella punkter under tecknen t, d, s, z och h, som anger ett "skarpt"/mer emfatiskt uttal, utelämnas.
På arabiska är de emfatiska ljuden egna fonem och återges med egna skrivtecken.
2. Eventuella längdstreck över lång vokal utelämnas (i enlighet med vad som sägs ovan under "Allmänt
påpekande om diakritiska tecken och tilläggstecken").
3. Apostrof eller spiritus asper (ʿ), som används för att translitterera tecknet ayn (ع), som betecknar en
tonande faryngal frikativa, utelämnas. Vi skriver därför t.ex. Ali (inte 'Ali).
4. Apostrof eller spiritus lenis (ʾ), som används för att translitterera tecknet hamza (ء), som betecknar
glottisstöt, utelämnas. 47
5. Ta marbuta (ة) translittereras enligt ALA-LC med h när det inte uttalas och med t när det uttalas, medan
det till svenska inte ska translittereras när det inte uttalas.
Det traditionella arabiska alfabetet (tabell 1 nedan) omfattar endast konsonanter, halvvokaler (waw och ya)
och bokstaven alif, som i kombination med andra tecken används för att återge olika ljud. Alif används t.ex.
tillsammans med hamza ((ء) som betecknar glottisstöt). Det finns också ett antal tilläggstecken (se tabell 2
nedan), t.ex. wasla ((ٱ) som alltid sätts över alif och betecknar bortfall av glottisstöt + elidering i början av
ord) och olika vokaltecken. Över/under en konsonant betecknar dessa vokaltecken kort vokal, och
över/under alif eller en halvvokal betecknar de lång vokal. De brukar dock utelämnas, varför läsaren måste
känna till orden eller kunna göra en kvalificerad gissning.
Tabell 1
Arabiskt
skriv-
tecken48
Namn DIN
31635
ALA-
LC
(bygger
på DIN)
sv.
=
förenklad
ALA-LC49
ISO
233
eng. fr. ty. uttal Regio-
nal
variant50
hamza ʾ ء
(spiritus
lenis)
ʾ - ibl.
a, e
ibl.
a
'51
47
För att undvika förväxling skrivs sammandragningen av ordet "och" (wa) och bestämda artikeln (al-)
t.ex. wa-l- i stället för "wa'l-". 48
Här anges de olika tecknen i isolerad position. De ändrar utseende något beroende på om de står initialt,
medialt, finalt eller isolerat i ett ord. Hamza och ta marbuta hör egentligen inte till den alfabetiska
uppställningen (för register, ordböcker m.m.) men redovisas här av praktiska skäl. 49
”Förenklad” innebär här att alla diakritiska tecken, inbegripet spiritus asper och spiritus lenis har
avlägsnats. 50
Ett avvikande regionalt uttal återges ofta vid transkription av personnamn och geografiska namn men inte
vid translitterering av standardiserad arabiska. 51
S.k. glottisstöt.
39
/alif ā ā a ā [æi:] ا
[ɑ:]
ba b b b b [b] ب
ta t t t t [t] ت
tha ṯ th th ṯ [θ] [s] ث52
.jim g J j ǧ ibl ج
dj
ibl.
dsch
[dʒ] [g]53
.ha ḥ ḥ h ḥ ibl ح
ch
[ħ]
.kha ḫ kh kh ḫ ibl خ
ch
[x]
dal d d d d [d] د
dhal ḏ dh dh ḏ [ð] ذ
ra r r r r [r] ر
.zay z z z z ibl ز
s
[z]
sin s s s s [s] س
.shin š sh sh š ibl ش
ch
ibl.
sch
[ʃ]
sad ṣ ṣ s ṣ [sˁ] ص
dad ḍ ḍ d ḍ [dˁ] [ðˤ] ض54
ta ṭ ṭ t ṭ [tˁ] ط
za ẓ ẓ z ẓ [zˁ] [ðˁ] ظ55
ayn ʿ ع
(spiritus
asper)
ʿ - ʿ [ʕ]56
ghayn ġ gh gh ġ [ɣ] غ
fa f f f f [f] ف
.qaf q q a q ibl ق
k
ibl.
k
ibl.
k
[q] [g]57
52
Uttalas i Levanten ofta [s]. 53
Uttalas i Egypten, Sudan och Jemen oftast [g]. 54
Uttalas i Irak och Gulfstaterna oftast på samma sätt som ”dh”. 55
Uttalas i Irak och Gulfstaterna oftast på samma sätt som ”dh”. 56
Tonande laryngal frikativa. 57
Uttalas i Libyen och Irak ibland [g].
40
kaf k k k k [k] ك
lam l l l l [l] ل
mim m m m m [l] م
nun n n n n [n] ن
ha h h h h [h] ه
ta ة
mar-
buta
-h/-t -h/-t -/-t58
ẗ [-]
/[t]
-waw halv و
konsonant:
w
lång vokal:
ū
w
ū
halv-
konsonant:
w
lång vokal:
ū
w
ibl.
oo,
ou
ibl.
ou
[w]
[u:]
-ya halv ي
konsonant:
y
lång vokal:
ī
y
ī
halv-
konsonant:
y
lång vokal:
ī
y
ibl.
ee,
y
ibl.
ï
ibl. j [j]
[i:]
Tabell 2
Arabiska diakritiska tecken – ett (mycket) begränsat urval
Tilläggs-
tecken
Namn Sv. Uttal Kommentar
fatha a [a]/
[æi]
damma u [u]/
[ɔ]
kasra I [i]/
[e]
wasla - - används (alltid tillsammans med alif) för att ange ٱ
en sorts "bindning" (ung. som franskans elidering)
med föregående ord, varvid hamza (glottisstöt)
försvinner i början av det andra ordet
sukun - - anger att kort vokal saknas mellan två konsonanter
58
Uttalas som "t": 1. efter lång vokal, 2. före (efterställt) genitivattribut, 3. före (efterställt) adjektivattribut
inlett med bestämda artikeln al-. I övriga fall stumt. Se "kommentarer".
41
shadda den långa
konsonanten
dubbeltecknas
- anger lång konsonant
Kommentarer
Ta marbuta och h
Tecknet är särskilt vanligt i ordslut, t.ex. i den femininändelse som enligt ALA-LC ska translittereras –ah
men som uttalas [a] och enligt svensk translitterering därför ska translittereras -a. Detta överensstämmer
också med bruket hos NE (och i viss mån TT), t.ex. i fallen Anaba (stad i Algeriet), Zuwara (stad i Libyen),
Halabja (stad i Irak), Salala (stad i Oman) och Sada (stad i Jemen) samt ett stort antal kvinnonamn, bl.a.
Fatima, Jamila och Sara, och inte "Anabah", "Zuwarah", "Halabjah", "Salalah", "Sa'dah", "Fatimah",
"Jamilah" och "Sarah". Ta marbuta ska däremot translittereras när det uttalas [t], dvs. 1) efter lång vokal,
t.ex. i namnet på den libanesiska tidningen Al-Hayat (ar. al-Hayāt, "livet"), 2) före (efterställt)
genitivattribut i allmänhet, t.ex. i fråga om Kairo-stadsdelen Madinat Nasr ("Segerstaden", sv. Nasser City)
och Usbat al-Ansar59
(ar. 'Usbat al-Ansār, "medhjälparnas/anhängarnas förbund", palestinsk islamistisk
rörelse i Libanon) samt 3) före (efterställt) adjektivattribut inlett med bestämda artikeln al-, t.ex. al-Jamaat
al-Islamiyya ("Islamiska förbundet", en islamistisk rörelse av egyptiskt ursprung). I arabiskan finns det
också två andra "riktiga" h (emfatiskt (ح) och vanligt (ه), vid noggrann translitterering med resp. utan punkt
under) som uttalas och ska translittereras med h. Dessa förekommer inte lika ofta i ordslut men finns
exempelvis i namnen Rafah (stad på Gazaremsan) och al-Fatah (palestinskt politiskt parti) samt i ordet
Allah (egentligen en sammandragning av al-ilah, "guden") och i egennamn där detta ord ingår, t.ex.
Abdallah, Nasrallah och Ramallah. Däremot skrivs titeln ayatolla (ar. Āyat Allāh, "Guds tecken") på
svenska oftast utan –h.
Särskilda tecken för lånord och icke arabiska namn
Flera olika ljud (främst de som skrivs med g, p, v och ch [t ʃ]) som saknas i arabiskans fonematiska system
kan vid behov, i lånord och icke arabiska namn, utskrivas med hjälp av ett arabiskt tecken + ett
tilläggstecken.
Translitterering via engelska, franska och tyska
Parallellt med de internationella systemen tillämpar de stora västeuropeiska språken engelska, franska och
tyska sedan lång tid sina egna uttalsanpassade sätt att återge arabiska namn. För geografiska namn, se
vidare nedan under "Exonymer" för respektive land. Vid översättning från engelska och andra språk är
problemet att man inte alltid med säkerhet kan härleda den arabiska formen och därmed nå fram till det
korrekta skrivsättet. Man får i så fall fråga en arabiskkunnig person till råds. De flesta araber tillämpar i
praktiken en engelsk eller fransk uttalsåtergivande transkribering beroende på respektive lands politiska
historia.
Trots stor vansklighet kan i enlighet med tablån följande "ledtrådar" för härledning av den korrekta
stavningen ges:
Vid översättning till svenska kan i många fall följande justeringar bli aktuella, om källtexten är på
a) engelska60
oo > u, ou > u, ee > i, y > i, o > u, ai > ay,
b) franska61
dj > j, ch > sh, u > w, ou > u, ï > i, aï > ay, eï > ay, finalt ia > iyya,
59
I detta och flertalet andra fall bortser vi från elideringen (med tecknet wasla) av den inledande vokalen i
det påföljande ordet. Ett med utgångspunkt i skriftbilden mer exakt alternativ hade varit att skriva "Usbatu
l-Ansar", men detta skulle av flera anledningar bli mer komplicerat och saknar stöd i talspråket. Man skulle
i så fall också helst markera den utelämnade vokalen med en övre båge (ungefär som man vid fransk
uttalsåtergivning markerar bindning med en nedre båge). Elideringen får i denna kontext endast genomslag
när "småord" (wa, "och", samt vissa prepositioner) sammanskrivs med efterföljande huvudord, t.ex. i
namnet på den islamistiska grupperingen al-Takfir wa-l-Hijra (se vidare nedan). 60
Dessutom bör man utelämna sådana a och e som betecknar hamza.
42
finalt ieh > iyya,
c) tyska dsch > j, ch > h, ch > kh, sch > sh, s > z, u > w, j > y, o > u, ai > ay,
finalt ija > iyya,
d) engelska, franska, tyska i
allmänhet
k > q, e > a, e > i, ei > ay, finalt i > iyy samt intervokaliskt ss> s.
Finalt h bör utelämnas då detta står för ta marbuta.
e) engelska, franska, tyska, för att
återge regionalt uttal
s > th, g62
> j, dh > d, dh > z, g > q, o > aw.
Detta innebär dock inte att samtliga s och k på andra språk ska skrivas z respektive q osv..
För såväl engelska som franska och tyska gäller att intervokaliskt s ofta skrivs "ss" ofta för att undvika
tonande uttal, vilket dock inte innebär att samtliga intervokaliska "ss" ska återföras till s. På liknande sätt
lägger man på franska i fråga om namn ofta till ett "stumt -e" efter finalt"n för att undvika nasalering.
Förekomsten av bokstaven g är i fråga om rent arabiska ord63
en ren uttalsåtergivelse. På egyptisk arabiska
uttalas "j" som "g" och på mesopotamisk (irakisk) arabiska uttalas "q" som "g".
Bestämda artikeln bör skrivas al-64
. Det gäller även i personnamn om man inte vet hur personen själv
skriver. Man bör liksom i fråga om svenska namn med af, de och von bibehålla liten bokstav i början av ny
mening men allra helst undvika att låta sådana namn inleda en mening (Myndigheternas skrivregler).
Särskilt på engelska särskiver man ofta i namn bestämda artikeln: Al X, och särskilt på franska förekommer
ofta El-X, vilket också dominerar i Egypten.
Ett mycket frekvent avledningsmorfem är det adjektivbildande suffixet -iyy, som ofta skrivs "-i" (eg. -ī) i
överensstämmelse med uttalet och viss praxis, med femininformen -iyya. Detta suffix skrivs dock ofta
inkorrekt (även i NE) "-iy" respektive -"iya" eller -iyah".
I fråga om namn på olika mer kända personer, samt en del andra namn, ges här en allmän och
exemplifierad överblick. Man bör i princip respektera den stavning som används av personen själv (eller
som allmänt etablerats i historiska sammanhang och inom medierna), även om denna är präglad av
engelska eller franska transkriptionsmönster65
(och i fråga om Marocko, Algeriet, Tunisien och Libanon
använder vi genomgående en etablerad förfranskad stavning66
). Ovanstående gäller t.ex. i fråga om följande
61
Dessutom bör man utelämna sådana a som betecknar hamza. 62
Gäller även franskans "gu" före främre vokal. 63
Arabiskan kan dock med hjälp av diakritiska tecken bygga ut sitt skriftsystem och i fråga om icke
arabiska egennamn återge ljud som saknas i arabiskan (g, p, v, ch …). Hit hör även den marockanska
staden Agadir, vars namn egentligen är berbiskt. 64
Det är enklast och mest enhetligt att bortse från assimileringen före vissa konsonanter (de s.k.
solbokstäverna: t, th, d, dh, r, z, s, sh, l och n). Vi bör således skriva al-Sham (ar. al-Shām, Levanten, även
kallat Storsyrien, dvs. Syrien, Libanon och Israel/Palestina), som ibland används som namn på endast
Syrien och ibland på Damaskus) och inte "ash-Sham". Detta står också i överensstämmelse med den praxis
som numera tillämpas av BUS. 65
I vissa fall bortser vi helt från arabiskan. I fråga om akronymer utgår vi oftast från en engelsk (eller
fransk, beroende på land) benämning. Exempelvis är PFLP (Folkfronten för Palestinas befrielse) en
akronym av Popular Front for the Liberation of Palestine (ar. al-Jabha al-sha'biyya li-tahrīr Filastīn, fr.
Front populaire de libération de la Palestine, ty. Volksfront zur Befreiung Palästinas, en palestinsk marxist-
leninistisk rörelse). För den grekisk-ortodoxe patriarken av Jerusalem (som också är etnisk grek, eg. Ilias
Giannopoulos) använder vi det grekiska ämbetsnamnet Theofilos (ar. xx, en. och ty. Theophilos, fr.
Théophile) III. 66
Ett enstaka undantag är det tunisiska politiska partiet al-Nahda ("uppvaknandet", med förfranskad
stavning Ennahda).
43
personer: Muhammed (ar. och en. Muhammad, pe. Mohammad, fr. Mahomet, ty. och ibl. en. Mohammed,
islams profet, 570–632)67
, Aminatou Haidar (ar. Aminatū Haydār, västsaharisk människorättsaktivist),
Abdelaziz Bouteflika (ar. 'Abd al-'Azīz Bū Taflīqa, Algeriets president), Rachid al-Ghannouchi (ar. Rāshid
al-Ghannūshī, en. Rashid Ghannushi, fr. Rached Ghannouchi, ledare för det tunisiska partiet al-Nahda),
Zayn al-Abidin Ben Ali (ar. Zayn al-'Abidīn bin 'Alī, förfranskat Zine El Abidine Ben Ali, f.d. president i
Tunisien), Muammar (fr. Mouammar) Gaddafi (skrivs ibl. äv. al-Qadhdhafi, Kadaffi, etc., ar. Muammar al-
Qadhdhāfī, fr. Khadafi el. Kadhafi, Libyens tidigare "ledare"), Muhammad Mursi (en. och fr. Mohammed
Morsi, eng. ibl. Morsy, f.d. president i Egypten), Hosni Mubarak (ar. Husnī Mubārak, fr. Moubarak,
Egyptens f.d. president), Naguib Mahfouz (ar. Najīb Mahfūs, ty. Nagib Mahfus, egyptisk författare och
nobelpristagare, 1911–2006), Gamal Abdel Nasser (ar. Jamāl 'Abd al-Nāsir, tidigare egyptisk president),
Boutros Boutros-Ghali (ar. Būtrus Būtrus Ghālī, f.d. generalsekreterare för FN), Amr Moussa (ar. 'Amr
Mūsā, en. ibl. Amre Moussa, ty. Amr Mussa, f.d. generalsekreterare i Arabförbundet), Mohamed El-
Baradei (ar. Muhammad al-Barād'ī, egyptisk politiker, tidigare generaldirektör för IAEA), Shenouda (ar.
Shnūdah, fr. ibl. Chenouda, ty. ibl. Schenuda el. Schenouda) III (tidigare patriark av Alexandria), Omar
Sharif (ar. 'Umar al-Sharīf, egyptisk skådespelare), Omar Hassan al-Bashir (ar. 'Umar Hasan al-Bashir, fr.
el-Béchir, ty. al-Baschir, Sudans president), Khaled Mashaal (ar. Khālid Mash'al, en. Khaled Mashal, fr.
Khaled Mechaal, ty. Chalid Maschal, Hamas politiske ledare), Saeb (ty. Sajeb) Erekat (ar. Sā'ib 'Urayqāt,
palestinsk chefsförhandlare), Marwan Barghouti (ar. Marwān al-Barghūthī, fr. Marouan Barghouthi,
utbrytare ur al-Fatah), Yassir (fr. Yasser, ty. Jassir) Arafat (ar. Yāsir Arafāt, eg. Rahmān 'Abd al-Ra'uf al-
Qudwa, tidigare palestinsk president), Ismail Haniya (ar. Ismā'īl Haniyya, fr. Ismaïl Haniyeh, ty. Hanija,
f.d. palestinsk premiärminister, politisk ledare på Gazaremsan), Ahmed Yassin (ar. Ahmad Yāsin, fr.
Yassine, Hamas grundare), Rania (ar. Rāniyā, drottning av Jordanien), Michel Suleiman (ar. Mishāl
Sulaymān, en. ibl. Sleiman, fr. Sleimane el Souleïmane, ty. ibl. Sulaiman, f.d. libanesisk president), Fouad
(ty. Fuad) Siniora (ar. Fu'ād al-Sinyūra, f.d. premiärminister i Libanon), Fawzi Salloukh (ar. Sallūkh, en.
ibl. Sallukh, fr. Faouzi Salloukh, ty. Fausi Salluch, Libanons f.d. utrikesminister), Nabih Berri (ar. Nabīh
Birrī, talman för Libanons parlament), Hassan Nasrallah68
(ar. Hasan Nasr Allāh, Hizbollahs
generalsekreterare), Walid Jumblatt (ar. Walīd Janublāt, fr. Joumblatt el. Djoumblatt, ty. Dschumblat,
libanesisk politiker, drusledare och ordförande för Progressiva socialistpartiet), Michel Aoun (ar. Mīshāl
'Awn, libanesisk general och politiker), Emile Lahoud (ar. Amīl Lahūd, f.d. libanesisk president), Amin (en.
och fr. Amine) Gemayel (ar. Amīn al-Jumayyil, ty. ibl. Dschemajel, f.d. libanesisk president), Faruq al-
Shara (ar. Fārūq al-Shara', en., fr. och ty. Farouk al-Sharaa, fr. Farouk Al-Chareh, ty. ibl. Faruk al-Schara,
Syriens vicepresident), Muhammad Naji al-Otari (ar. Muhammad Nājī al-'Utrī, f.d. premiärminister i
Syrien), Mahmoud Issa (ar. Mahmūd Īsā, syrisk oppositionspolitiker), Michel Kilo (ar. Mīshyal Kīlū, syrisk
författare och regimkritiker), Riad (en. ibl. Riyad) Seif (ar. Riyād Sayf, syrisk människorättsaktivist),
Ahmad Chalabi (skrivs ibland Jalabi, ar. Ahmad al-Chalabī/al-Jalabī, en. och fr. Ahmed Chalabi, ty.
Tschalabi, f.d. vice premiärminister i Irak), Emmanuel Delly (ar. 'Amānūīl Dalī, f.d. patriark av Babylon
(ar. Bābil)), Saddam Hussein (ar. Saddām Husayn al-Tikrītī, Iraks tidigare president och regeringschef) och
Khalid Sheikh (ty. Scheich) Mohammed (ar. Khālid Shaykh Muhammad , fr. Khaled Cheikh Mohammed,
kuwaitisk aktivist inom al-Qaida),
begrepp: Maghreb (ar. maghrib "solnedgång" = "Västern", dvs. Nordafrika), Koranen (ar. al-Qur'ān, en. ibl.
Alcoran, fr. le Coran, Islams heliga skrift) samt termen fedayin (ar. fidā'iyyūn, "de som offrar sig",
kommandogrupp av gerillasoldater),
institutioner, organisationer, politiska partier m.m.: Hizbollah (enl. NE dock "Hizbullah", ar. Hizb Allāh
"Guds parti", en. Hezbollah el. Hizballah, fr. le Hezbollah el. le Parti de Dieu, ty. die Hisbollah, shiitisk
islamistisk rörelse i Libanon),
67
Muhammed brukar kallas profet men har egentligen högre rang. I fråga om övriga personer av arabisk (se
vidare nedan) etnicitet med detta namn bör man där det råder tvekan om stavningen enligt vedertagen
translitterering skriva Muhammad. Många personer med detta namn skriver dock genomgående
"Mohammad" (bl.a. i Syrien), "Mohammed" (bl.a. i Libyen) eller "Mohamed" (bl.a. i Egypten). 68
Inte "Sayyid" Hassan Nasrallah. Sayyid kan helt enkelt betyda "herr/Sir" men är också en religiös titel.
44
byggnader: Muqatan (ar. al-Muqāta'a, en. the Muqata, fr. la Mouqataa/Moukataa/Mouqata/Moukata, den
palestinska myndighetens högkvarter" i Ramallah) och Abu Ghurayb (ar. Abū Ghrayb, en. och ty. oftast
Abu Ghraib, fr. Abou Ghraib, fängelse i Irak).
Så långt detta är möjligt eftersträvar vi dock alltmer att följa det internationellt vedertagna
translittereringssystemet i förenklad form (vilket vi i princip alltid bör göra om vi inte vet hur personen i
fråga själv skriver) och skriver därför t.ex. i fråga om följande
personer: Umm Kulthum (fr. Oum Kalsoum, egyptisk sångerska, 1898–1975), Ayman al-Zawahiri (egyptisk
kirurg, ledare för al-Qaida), Muhammad Mursi (en. och fr. Mohammed Morsi, eng. ibl. Morsy, f.d.
president i Egypten), Ayman (ty. Aiman) Nur (en. och fr. Nour, egyptisk politiker), Ahmad Harun (en. och
fr. ibl. Ahmed Haroun, f.d. inrikesminister i Sudan), Ali Muhammad Ali Abd al-Rahman (även känd som
"Ali Kushayb", ty. och ibl. fr. Ali Kosheib, sudanesisk milisledare), Mahmud (fr. Mahmoud, ty. Machmud)
Abbas (Palestinas president, även kallad Abu Mazen, ar. Abū Māzin, en. Abu Mahsen, fr. Abou Mazen),
Salam Fayyad (ty. Fajad, f.d. palestinsk premiärminister), Faruq al-Qaddumi (fr. Farouk Kaddoumi, ty.
Faruk Kaddumi, ledare för PLO och al-Fatah), Ahmad Quray (fr. Ahmed Qoreï, ty. Ahmed Kurei/Kureia,
f.d. palestinsk premiärminister, även kallad Abu Ala, ar. Abū 'Alā, fr. Abou Alaa), Ahmad (en. och fr.
Ahmed) Jibril (ty. ibl. Dschibril, ledare för PFLP-GC, en utbrytargrupp ur Folkfronten för Palestinas
befrielse, PFLP), Saad al-Hariri (en. fr. och ty. Hariri, libanesisk premiärminister), Rafiq (en. och ty. Rafik,
fr. Rafic) al-Hariri (en. fr. och ty. Hariri, tidigare libanesisk premiärminister), Bashar al-Asad (en. Bashar
Asad/Assad/al-Assad, fr. Bachar el-Assad, ty. Baschar Asad/el Assad, Syriens president), Hafiz al-Asad (fr.
Hafez el-Assad, ty. Hafis al-Assad, Syriens president 1970-2000), Nuri al-Maliki (en. Nouri Maliki, fr.
Nouri al-Maliki, f.d. premiärminister i Irak), Abd al-Aziz al-Hakim (en. och fr. Abdul Aziz al-Hakim,
tidigare ledare för det politiska partiet SIIC, "Högsta rådet för den islamiska revolutionen i Irak"), Muqtada
(fr. Moqtada, ty. Muktada) al-Sadr (irakisk shiitisk prästman, ledare för den shiitiska milisstyrkan Jaysh
(en. och fr. Jaish) al-Mahdi, "Mahdi-armén"), Abu Musab al-Zarqawi (fr. Abou Mossab al-Zarqaoui, ty. Al
Sarkawi el. Zarkawi, eg. Fadil Nazzal al-Khalayla, sunnitisk rebelledare av jordanskt ursprung, dödad i Irak
2006), Ibrahim al-Jaafari (ty. Dschafari, f.d. irakisk premiärminister), Iyad Allawi (fr. Allaoui, f.d. irakisk
premiärminister), Tariq (en. ibl. Tareq, fr. och ibl. ty. Tarek) Aziz (ty. ibl. Asis, eg. Mikhaīl Yuhanna, f.d.
irakisk utrikesminister), Sabah al-Ahmad al-Jabir (en. och fr. al-Jaber, ty. ibl. Dschaber) al-Sabah (emir av
Kuwait), Hamad bin Isa al-Khalifa (kung av Bahrain), Tamim bin Hamad al-Thani (emir av Qatar),
Muhammad bin Rashid al-Maktum (en. Mohammed bin Rashid Al Maktoum, fr. Mohammad ben Rached
Al-Maktoum, ty. ibl. Muhammed bin Raschid Al Maktum, Förenade arabemiratens premiärminister och
emir av Dubai), Qabus bin Said (sultan av Oman) och Usama bin Ladin (en. Osama bin Laden, fr.
Oussama Ben Laden, saudier, tidigare ledare för al-Qaida, ett nätverk av terrorister),
begrepp: hajj (vallfarten till Mecka, en. och fr. hadj, el. haj, ty. Hadsch), hajji (person som företagit
vallfarten till Mecka, som titel al-Haj NN), id al-adha (ar. 'īd al-adhā, den islamiska offerhögtiden, ar. äv.
'Īd al-kabīr, "den stora högtiden", tu. kurban bayram, i Västafrika: tabaski, en. Eid el-Adha, fr. Aïd el-Kébir
el. Fête du mouton), id al-fitr (ar. ˙Īd al-fitr, islamisk högtid vid fastans upphörande, tu. Ramazan Bayramı,
Şeker Bayramı el Küçük bayram, en. Eid al-fitr, fr. Aid el-Fitr), Ashura (ar. 'āshūrā', fr. Achoura, ty.
Aschura, shiitisk sorgedag), mujahid (pl. mujahider, ibl. mujahidin)69
(en. mujahideen, ibl. mujahedeen, fr.
moudjahidine, ty. Mujahedin el. Mudschaheddin, den som deltar i "heligt krig", "kämpe", även uttytt "helig
krigare" eller "gudskrigare", benämning på olika muslimska aktivistiska grupperingar) och intifada
("uppror", al-Aqsa-intifadan/-upproret, ar. al-Intifādat al-Aqsā, palestinsk folkresning inledd år 2000, jfr al-
Aqsa-moskén),
institutioner, organisationer, politiska partier m.m.: al-Nahda (en. och fr. Ennahda, ty. ibl. die Nahda,
"förnyelsen", islamistiskt politiskt parti i Tunisien), Janjawid (ar. janjawīd, ibland uttytt "väpnade ryttare",
en. Janjaweed, fr. ibl. les Djandjawids el. Djandjaouids, ty. Dschandschawid, sudanesisk milisgrupp), al-
Jamaat al-Islamiyya (ar. al-Jamā'at al-Islāmiyya, "islamiska gruppen", en. Gamaa al-Islamiyya, fr. Djamaa
Islamiya, islamistisk rörelse av egyptiskt ursprung,), al-Fatah (fr. ibl. le Fatah, ty. ibl. die Fatah, palestinskt
69
Detta arabiska begrepp används inom hela den muslimska världen och stavningen varierar mellan
språken (se vidare under "Persiska" och "Urdu").
45
politiskt parti), Izz al-Din al-Qassam-brigaderna (ar. Katā'ib Izz al-Din al-Qassām, "Izz al-Din al-Qassams
bataljoner", en. The Izz ad-Din al-Qassam (ibl. al-Qassem) Brigades, fr. Ezzadin el-Kassem, ty. Kassam-
Brigaden, paramilitär enhet inom Hamas), al-Kataib (ar. al-Katā'ib, "bataljonerna", en. och ibl. fr. Kataeb,
en. äv. Phalange, fr. Phalanges, ty. Falange-Partei, politiskt parti i Libanon, vars medlemmar ofta kallas
falangister), Jund al-Sham (ar. Jund al-Shām, "Levantens soldater", fr. Jund/Jound al-Cham, terroristgrupp i
Syrien och Libanon), Bathpartiet (ar. Hizb al-Ba'th al-'Arabī al-Ishtirākī, "Arabiska socialistiska
återfödelsepartiet", en. Baath Party, fr. le Baas, ty. Baath-Partei, panarabiskt socialistiskt parti i Syrien och
Irak), al-Hawzat al-Ilmiyya (ar. al-Hawzat al-'Ilmiyya "teologiska auktoriteten", shiiternas högsta
teologiska centrum, i Najaf i Irak), al-Jazira ("ön", ofta beteckning på Arabiska halvön, en. al-Jazeera, ty.
Al-Dschasira, Qatarbaserad TV-kanal), al-Arabiyya (ar. al-'Arabiyya, en. Al-Arabiya, ty. Al-Arabija el. Al
Arabia, Dubaibaserad TV-kanal), al-Takfir wa-l-Hijra (ar. al-Takfīr wa-l-Hijra, ung. "exkommunicering
och uppbrott/uttåg", en. ibl. Taqfir Wal Hijra, fr. al-Takfir et al-Hijra, ty. ibl. At-Takfir wa-'l-Higra, olika
extrema islamistiska grupperingar), al-Qaida (ar. al-Qā'ida "basen", en. Al Qaeda, fr. Al-Qaïda, ty. Al-
Qaida, äv. Al Kaida el. die Kaida, ett nätverk av terrorister) och al-Sahab (ar. al-Sahāb, "ledsagarna", en.,
fr. och ty. As-Sahab, al-Qaidas mediegren),
byggnader: al-Aqsa-moskén (ar. al-Masjid al-Aqsā, ty. El-Aksa-Moschee).
I vissa fall översätter vi begrepp, t.ex. i fråga om Muslimska brödraskapet (ar. al-Ikhwān al-muslimūn, en.
Muslim Brotherhood el. The Society of the Muslim Brothers, fr. Les Frères musulmans, ty. Muslimbrüder
el. Muslimbruderschaft, en politisk-religiös islamisk organisation) och al-Aqsa-martyrernas brigader (ar.
Katā'ib shuhadā' al-Aqsā, en.al-Aqsa Martyrs' Brigades, fr. Brigades des martyrs d'Al-Aqsa, ty. al-Aqsa-
Märtyrer-Brigadena, en palestinsk milis).
Som en vägledning för de fall då man inte vet hur personen själv skriver följer här en förteckning över
några vanliga manliga förnamn (för vilka ortografin ofta varierar) i korrekt (men förenklad)
translitterering70
: Muhammad (se ovan), Abdallah (ar. 'Abd(u) Allāh, skrivs på svenska ofta "Abdullah",
t.ex. i fråga om Saudiarabiens tidigare kung Abdullah, Jordaniens kung Abdullah II och Jemens f.d.
president Ali Abdullah Saleh, ar. 'Alī 'Abd Allāh Sālih), Ali (vedertagen stavning av varianten 'Alī, eg.
'Aliyy), Ahmad (inte Ahmed), Amir (inte Ameer), Ayman (inte Aimen), Dawud (inte Dawoud), Faruq (inte
Faroukh), Faysal (inte Faisal), Firaz (inte Firas), Haydar (inte Haider), Husayn (inte Hussein), Khalid (inte
Khaled), Khalil (inte Khaleel), Mahmud (inte Mahmoud), Majid (inte Majeed), Masud (inte Massoud), Nur
(inte Noor, även kvinnonamn), Nuri (inte Nouri, Noori el. Nury), Qasim (inte Kassem), Rashid (inte
Rachid), Tariq (inte Tarek), Ubayd (inte Obaid), Umar (inte Omar), Usama (inte Osama), Uthman (inte
Osman) och Yusuf (inte Yussuf). Dessutom förekommer de båda namnen Hasan (med betoning på första
stavelsen) och Hassan (ar. Hassān, med betoning på andra stavelsen). Här följer vi dock vedertaget bruk
och skriver t.ex. Hassan II (ar. Hasan, kung av Marocko 1961–99).
Ett stort antal mansnamn är bildade av ordet abd (slav) plus en benämning på Gud, t.ex. Abdel-Karim (ar.
eg. 'Abd al-Karīm, "Den generöses slav") och Abdel-Rahim (ar. eg. 'Abd al-Rahīm, "Den nådiges slav").
Dessa namn skrivs med latinsk skrift på flera olika sätt71
men om inget annat är väletablerat för en viss
person bör man helst använda den mest etablerade modellen: Abdel- (med bindestreck åtföljd av versal).
Ett undantag från detta är namnet Abdallah (el. Abdullah, "Guds slav", se ovan) som skrivs som ett ord
utan bindestreck.
Observera att namn som innehåller ledet Abu (ar. Abū, fransk transkription Abou, "far") eller Umm
(arabiska i förfranskad form: Oum, "mor") aldrig (med undantag för det manliga förnamnet Abu Bakr) är de
70
Detta gäller dock enbart vid translitterering från arabiskan. Olika namn av arabiskt ursprung förekommer
i olika varianter inom den muslimska världen och flertalet personer som bär namn av arabiskt ursprung är
inte araber (utan indonesier, pakistanier, bangladeshare, iranier etc.). Exempelvis motsvaras namnen
Muhammad och Umar på andra språk ofta av Moham(ma)d och Omar (så är exempelvis fallet i fråga om
Irans tidigare president Mohamad Khatami samt den tidigare ledaren för talibanerna i Afghanistan
Mohamad Omar (mulla Omar). Muhammad och Umar motsvaras på turkiska av Mehmet resp. Ömer. 71
T.ex. Abd el-Rahim, Abdul Rahim, Abdulrahim/Abdurrahim (sammanskrivet med u och assimilering
lr>rr enl. ovan), Abdelrahim, Abdel Rahim, Abdul-Rahim.
46
riktiga namnen utan endast smeknamn eller aliasnamn som oftast bygger på äldsta barnets (eller sonens)
förnamn, t.ex. heter "Abu Ala" ("Alas far") egentligen Ahmad Quray. I pressen missförstås detta ibland och
Abu Zubayda (fr. Abou Zoubaydah, ty. Abu Subaida, eg. Zayn al-'Ābidīn Muhammad Husayn, al-Qaida-
aktivist) benämns på grund av detta sitt aliasnamn, som utgår från kvinnonamnet Zubayda, ibland
"Zubayda", med det förmodade efternamnet.
Se även land för land under "Exonymer".
2. Kurdiska (i Irak)
Som det ovan påpekats skrivs kurdiskan i Turkiet (där den största gruppen återfinns) med det latinska
alfabetet men i Syrien, Irak och Iran med arabisk skrift. Det är dock endast i Irak (samt Västkurdistan, se
under "Syrien") som kurdiskan har viss officiell ställning. För mer kända personer i Irak använder vi de i
medierna etablerade namnen, t.ex. i fråga om Jalal Talabani (kur. Celal Talebanî, ar. Jalāl Tālabānī, f.d.
irakisk president), Masud Barzani (kur. Mesûd Barzanî, ar. Mas'ūd al-Barzānī, ledare för KDP och
president i Irakiska Kurdistan/Södra Kurdistan) och Hoshyar Zebari (kur. Hişyar Zêbarî, ar. Hūshyār
Zībārī, ty. Hoschiar Sibari, vice premiärminister i Irak). Samma sak gäller i fråga om termen peshmerga
(kur. pêşmerge, ty. Peschmerga, kurdiska milisförband). Det kurdiska nyårsfirandet heter newroz (persiska:
noruz).
3. Persiska (Iran och Afghanistan72
)
Trots bristfälligt genomslag bör systemet BGN/PCGN användas för translitterering av persiska, dock i sin
förenklade form, dvs. utan diakritiska tecken.73
Exempel: Ali Khamenei (pe. 'Alī Hoseynī Khāmene'ī, ty.
Chamenei, Irans högste religiösa överhuvud, med titeln hojatoleslam), Ali Ardashir Larijani (ty. Ali
Ardaschir Laridschani, iransk politiker och f.d. förhandlare) och Mohammad (en. Mohammed) Zahir Shah
(fr. Mohammed Zaher Chah, ty. Mohammed Sahir Schah, kung av Afghanistan 1933-73) samt det
persiska/afghanska/kurdiska nyårsfirandet noruz (som via olika käll- och målspråk förekommer i en uppsjö
olika stavningsvarianter). Irans parlament benämns med kortform ofta majles ("rådet", en. och fr. ofta
Majlis, ty. Madschles). Vid translitterering utelämnar vi som exemplen visar normalt diakritiska tecken
samt det tecken som translittereras som spiritus (eller apostrof) och skriver t.ex. Ali (inte 'Ali).
Eftersom persiskans fonetiska struktur skiljer sig från arabiskans, och eftersom translittereringsmodellen är
en annan, får flera ursprungligen arabiska ord som inlånats i persiskan vid translitterering från persiska en
annan ordbild än vid translitterering från arabiskan, och så skrivs exempelvis ordet "mujahidin" (kämparna)
i persisk kontext mojahedin (eg. mojahedīn) i fullständiga persiska namn, t.ex. i fråga om partiet Folkets
mujahidin (på svenska dock i arabisk form såsom begrepp, pe. Mojahedīn-e khalq, en. People's
Mujahideen, fr. Moujahidines du peuple, ty. Volksmudschaheddin). På samma sätt blir det arabiska namnet
Ibrahim på persiska Ebrahim (eg. Ebrahīm) och "islam" blir eslam (eg. eslām) i den mån ordet ingår i ett
fullständigt persiskt namn (se nedan). Av principiell betydelse är också att arabiskans ta' marbuta (-a(h)/-
at) saknas och motsvaras av "vanligt" h, vilket innebär att arabiskans -a (finalt -a som femininändelse i
namn och lånord) på persiska motsvaras av -eh, t.ex. i kvinnonamnet Jamileh (ar. Jamila).
Trots att BGN/PCGN inte är etablerat i medier m.m. bör denna norm helst tillämpas, även i fråga om
namnen Mahmud (en. Mahmoud) Ahmadinejad (ty. Ahmadinedschad, Irans f.d. president), Behman
Asgarpur (en. Asgarpour, driftschef för kärnkraftsreaktorn i Arak), Mir Hoseyn (en., fr. och ty. Hossein)
72
Innehållet i avsnittet gäller även för Afghanistan med undantag för att tecknet و i fråga om Iran
translittereras med v utom i diftongerna ow och aw men i Afghanistan genomgående med w. I fråga om
Afghanistan se även under "Pashto". 73
Det gäller även i fråga om det islamisk-marxistiska partiet Folkets mujahidin (el. ev. Mojahedin-e khalq,
om man väljer att skriva det persiska namnet, eg. Sāzmān-e mojāhedīn-e khalq-e Īrān, se nedan). I fråga om
termen "mujahidin", se ovan under "Arabiska".
47
Musavi (en och fr. Mousavi el. Moussavi, ty. Mussawi, iransk politiker), den tidigare storayatollan Hoseyn
(en. och fr. Hossein, ty. Hussein) Ali Montazeri (ty. ibl. Montaseri) m.fl..74
Undantag: några i medierna mycket väl etablerade namnformer: talibanerna (pe. Talebān, ar. al-Talibān,
"lärjungarna", en. och ty. the/die Taliban, en. äv. the Taleban, fr. le taliban, afghansk militär och religiös
rörelse, äv. kallad Islamiska emiratet), den afghanska rådsförsamlingen Loya jirga75
(pe. Lūyeh jergeh, ty.
ibl. Loja Dschirga), Hassan Rohani (pe. Hasan Rūḥānī, en. Rouhani, ty. Ruhani, Irans President), Hamid
Karzai (pe. Hāmid Karzay, fr. Karzaï, ty. Karsai, f.d. president i Afghanistan), Ahmed Shah Massoud (pe.
Mas'ūd, pash. Masrūd, tadzj. Achmadsjochi Masud, mer noggrant Aҳmadsjoҳi Mas'ud, en. Masood, ty.
Ahmed/Achmed Schah Massud, afghansk gerillaledare från den tadzjikiska minoriteten, mördad 2001)
samt den dödsdömda fången Sakineh Mohammadi (eg. Mohamadi) Ashtiani. I fråga om den baluchiska
motståndsrörelsen Jondallah använder vi den anglifierade formen Jundullah (se nedan under "Urdu").
Trots att dubbelteckning normalt inte förekommer (man skriver t.ex. Mohamad och Hoseyn, se nedan)
skrivs dock namn där ordet Allah ingår med två l (i ändelsen -ullah), t.ex. i namnen Ahmadullah,
Hamidullah och Obaydullah. Dessutom skrivs vid translitterering vanligen med dubbeltecknad konsonant
namnet Abbas (och därmed också därav avledda namn), familjenamnet Haqqani (och därmed Haqqani-
nätverket). Dubbelteckning förekommer också i latinsk text som uttalsåtergivning av assimileringen av
arabiskans bestämda artikel al- (se "Arabiska") i vissa namn, särskilt (afghanska) namn som slutar med -
uddin (eg. -u al-din) (Burhanuddin, Gulbuddin, Jalaluddin) .
I engelsk, fransk och tysk text förekommer ofta avvikande translittereringar eller andra transkriberingar
som medför följande:
Vid översättning till svenska behöver oftast följande justeringar göras om källtexten är på
a) engelska: ai > ay, ei > ey, oo > u, ou > u
b) franska: ch > sh, dj > j, ai > ay, ei > ey, ou > u
c) tyska: w > v, sch > sh, dsch > j, tsch > ch, ai > ay, ei > ey samt i vissa fall k > q, s > z och ch > kh (det
senare beror på att q, z och kh på tyska ersätts med k, s respektive ch, vilket dock inte innebär att samtliga
k, s och ch på andra språk ska skrivas q, z respektive kh).
Exempel på ovanstående
Personnamn:
Ali Akbar Hashemi Rafsanjani (Irans president 1989-1997) skrivs på franska "Ali Akbar Hachémi
Rafsandjani" och Mohamad Khatami (Irans president 1997-2005) skrivs på tyska "Mohammed Chatami".
Geografiska namn:
På franska skrivs städerna Shiraz och Bushehr "Chiraz" och "Bouchehr" och på tyska skrivs städerna
Ahvaz, Shiraz och Qasvin "Ahwas", "Schiras" och "Kaswin".
Som allmän vägledning följer här en förteckning över några vanliga manliga förnamn (för vilka ortografin
ofta varierar) i korrekt (men förenklad) translitterering: Abdollah (inte Abdullah), Dawud (inte Dawood),
Fareydun76
(inte Fareidoon), Hoseyn (inte Hosein/Hossein), Mahmud (inte Mahmoud), Mansur (inte
Mansour el. Mansoor), Manuchehr (inte Manouchehr el. (ty.) Manutschehr), Masud (inte Masoud el.
Masood), Mohamad (inte Mohammed).
Exempel: Irans f.d. utrikesminister Manuchehr Mottaki och talibanernas f.d. militäre ledare Mansur (inte
Mansoor) Dadullah, i Afghanistan.
De ursprungligen arabiska mansnamn (se "Arabiska") som är bildade med ordet abd (slav) plus en
benämning på Gud, t.ex. Abdolkarim (ibl. Abdul Karim) (ar. 'Abd al-Karīm, "Den generöses slav") och
74
Enstaka undantag kan emellertid godtas, exempelvis om personer vilkas namn är starkt förankrade i en
viss kontext, t.ex. internationellt kända vetenskapsmän som aidsforskaren Kamiar Alaei (eg. Kamyar
Alayi). För ytterligare undantag, se nedan. 75
Termen är egentligen pashtunsk och inte persisk. 76
Även namnet på en ö.
48
Abdolrahim (ibl. Abdul Rahim) (ar. 'Abd al-Rahim, "Den nådiges slav") sammanskrivs vanligen vid
translitterering från persiska enligt angiven modell men bruket vacklar.
Övrigt:
Den grammatiska partikeln ezafe, -e (-ye), skrevs förr oftast -i- och sammanskrevs med efterföljande ord
Denna partikel har olika funktioner: som ändelse på huvudord som följs av adjektiv men också som ändelse
på genitivattribut som följs av sitt huvudord. I det senare fallet är det alltså attributet och inte huvudordet
som får ändelsen (se exempel nedan under "Exonymer, Afghanistan"). Namnet Hezb-e eslami (pe. Hezb-e
eslāmī, "islamiska partiet", ett islamistiskt parti i Afghanistan) skrivs på andra språk oftast "Hezb-i-Islami"
eller "Hizb-i-Islami". Dessutom är båda de ingående orden i detta fall av arabiskt ursprung och det tecken
som från persiskan translittereras med "e" translittereras om man utgår från arabiskan med "i" (ar. hizb
"parti").
Observera också att Seyed (ar. Sayyid) och Haj (ar. al-Haj) är titlar (se "Arabiska").
Persiskan saknar bestämd artikel och genom tillägg av arabiskans bestämda artikel "arabiserar" man på
engelska och tyska ofta felaktigt namnet Qods-styrkan (pe. Nīsūī-ye Qods, en. Qods Force el. Quds Force
el. Al Quds Force, fr. Force Qods, ty. Quds-Truppe, Kuds-Truppe, Al-Kuds-Einhet, Al-Kuds-Brigaden el.
Al-Quds-Brigaden, elitgrenen inom Islamiska revolutionsgardet i Iran)77
.
Se även "Iran" och "Afghanistan" under "Exonymer".
4. Pashto (Afghanistan)
I fråga om Afghanistan använder vi i princip de persiska namnen. Om pashtunska namnformer förekommer
får de av metodiska skäl redovisas som exonymer. Efternamn och klannamn slutar ofta med -zai (ung.
Xsson, -söner av X, t.ex. Karzai, Alizai ...)
5. Urdu (Pakistan)
I de aktuella sammanhangen (personnamn och geografiska namn) tillämpar pakistanierna själva en
traditionell uttalsbaserad anglifierad transkribering, t.ex. i fråga om den (pro-)talibanska rörelsen Tehreek-
e-Nafaz-e-Shariat-e-Mohammadi (skrivs ibl. "Tehrik-i-Nifaz-i-Shariat-i-Mohammadi", TNSM, "aktivering
av andan i den muslimska lagen") och terroristgruppen (för Kashmirs lösgörande från Indien) Lashkar-e-
Taiba (ur. eg. Laškar-e Tayyiba, en. Lashkar-e-Taiba el. Lashkar e Tayyaba, fr. Lashkar-e-Taïba el. Le
Lashkar, ty. ibl. Laschkar-e-Taiba, "de rättfärdigas armé").78
Engelska är dessutom officiellt språk vid sidan
av urdu. Vi (och andra) följer i stort sett det pakistanska bruket när det gäller att skriva namn med det
latinska alfabetet och någon translitterering från urdu är därför inte aktuell.
Undantag från ovanstående utgörs av den kashmiriska gerillarörelsen Hizbul Mujahidin79
(en. Hizbul
Mujahideen, ur. och kash. Hizb al-Mujāhidīn, fr. Hizbul Moudjahidine, ty. Hisbollah Mudschaheddin) och
den religiösa grupperingen Ahmadiya (en., ur., ty. Ahmadiyya, en. ibl. Ahmadiyah, fr. ibl. Ahmadisme).
På andra språk förekommer ibland några undantag. Så skrivs Pervez Musharraf (f.d. president) på franska
ibland "Moucharraf" och på tyska ibland "Perves Muscharraf". Variationer förekommer också i fråga om
namnen Yousaf (fr. Youssouf el Yousouf, ty. ibl. Yousuf el. Yusuf) Raza Gilani (f.d. premiärminister) och
Nawaz Sharif (ty. Scharif, premiärminister) samt grupperingen Jundullah (pe. Jondallāh, ar. Jund Allāh,
77
Denna är inte samma som al-Quds-brigaderna (ar. Sarāyā al-Quds, "Jerusalem-kompanierna", en. al-
Quds Brigades, den väpnade grenen av Palestinska Islamiska jihad, med lokalisering på Gazaremsan). al-
Quds det arabiska namnet på Jerusalem och Qods är det persiska. 78
Dessa namn är liksom namnet på terroristgruppen (för Kashmirs lösgörande från Indien) Jaish-e-
Mohammad (en. Jaish-e Mohammed) egentligen persiska, varvid bakgrunden är att persiska en gång var
hovspråk i Mogulriket (1526-1857) i Nordindien och att urdu har övertagit mycket persiskt (och arabiskt)
språkgods. 79
Egentligen en förvrängning av arabiskans "Hizb al-mujāhidīn", "kämparnas parti". Gruppen har sin bas i
Pakistan men sin verksamhet i Indien.
49
"Guds soldater", fr. le Joundallah, ty. Dschundallah, baluchisk motståndsrörelse som även är verksam i
Iran).
Se även "Exonymer, Pakistan".
Etiopisk skrift (amhariska och tigrinska)
Det finns ingen helt allmänt vedertagen translittereringsmodell och det förekommer därför en hel del
diskrepanser. Den mest etablerade modellen (en förenklad variant av BGN/PCGN) används dock i NE, EB
och mer seriösa kartverk. Namnen på vissa personer, t.ex. den tidigare etiopiske kejsaren Haile Sellassie I
(am. Hayle Silase, fr. Haïlé Sélassié), har dock etablerats enligt ett äldre/alternativt transkriptionssystem,
men i sådana fall är bruket på svenska och de övriga västeuropeiska språken i princip detsamma.
Se även för "Etiopien" och "Eritrea" under "Exonymer".
Devanagari (hindi och nepali)
Translittereringen är internationellt vedertagen men blir här inte aktuell eftersom vi nästan genomgående
använder personnamn och andra namn så som de officiellt skrivs med det latinska alfabetet, ofta i den
anglifierade uttalsåtergivande form som använts sedan kolonialtiden. I Indien är dessutom engelska
officiellt språk vid sidan av hindi. Exempelvis skriver man Lucknow (huvudstad i Uttar Pradesh, den
största av Indiens delstater), fastän namnet egentligen enligt internationella translittereringsregler ska
skrivas "Lakhnaū". Vi skriver också Punjab [ung. utt. "pandsja'b"] (hi. och pan. Panjāb) trots att språket i
denna provins heter panjabi. I fråga om personnamn förekommer motsvarande anglifiering av skrivsättet,
t.ex. i namnet Atal Bihari Vajpayee (hi. Vājpāyī, f.d. indisk premiärminister). I ett antal fall har dock har
man dock sedan rätt lång tid frångått den äldre engelska transkriberingen och infört en korrekt
translitterering (utan att detta påverkar uttalet och egentligen utgör ett namnbyte), t.ex. i fråga om städerna
Jalandhar (förr: Jullundur), Jabalpur (förr: Jubbulpore) och Munger (förr: Monghyr). Eftersom svenskan,
liksom franskan och tyskan, följer den officiella transkriberingen uppkommer nästan inga diskrepanser och
vi bör nästan alltid skriva som det står i källtexten. I fråga om undantagen härifrån (bl.a. städerna Bombay
och Calcutta). Se vidare under "Namnbyten, Indien" samt "Exonymer, Indien (resp. Nepal)".
Tibetansk skrift (dzongkha, tibetanska)
De västerländska språken tillämpar samma translittereringssystem. Titeln Dalai lama skrivs på engelska
och tyska "Dalai Lama" och på franska "le Dalaï-lama"80
.
För geografiska namn i Tibet, se vidare nedan under "Exonymer, Kina".
Andra skriftsystem
1. Georgiska
Georgiskan skrivs med ett eget alfabet (mchedruli).
Translittereringen till de olika västeuropeiska språken skiljer sig åt på följande punkter:
eng. fr. ty. sv.
V v w v
Z z s z
U ou u u
80
Även engelskan och tyskan använder bestämd artikel (the, der) trots att det är en titel och inte en
befattning.
50
zh j sch zj
sh ch sch sj
ch tch tsch tj
dz dz ds dz
kh kh ch ch
j dj dsch dzj
i (intervokaliskt) i/î j I
Vid översättning till svenska behöver man därför anpassa stavningen på vissa punkter. Det kan också
förekomma att man i en engelsk källtext har förenklat och skriver g både där det ska stå g och där det ska
stå gh: den nuvarande premiärsministerns namn ska på svenska skrivas Irakli Gharibasjvili.
Vi utelämnar apostrofer (som vid exakt translitterering används för att ange ejektivt och inte aspirerat uttal
av vissa konsonanter) och skriver t.ex. Stepantsminda (inte St'epants'minda).
På franska och tyska dubbeltecknar man s intervokaliskt för att undvika ett tonande uttal.
På tyska uppkommer ett sammanfall genom att både s och z skrivs med s och både sj och zj med sch.
Totalt innebär detta att man vid översättning till svenska behöver göra liknande justeringar som i fråga om
ryskan. Några exempel: namnet på Georgiens f.d. president Micheil Saakasjvili skrivs på engelska "Mikheil
Saakashvili", på franska "Mikheil Saakachvili" och på tyska "Micheil Saakaschwili" och namnet på den
tidigare premiärministern Zurab Zjvania blir på engelska "Zurab Zhvania", på franska "Zourab Jvania" och
på tyska "Surab Schwania".
Abchazien och Sydossetien
I fråga om personer från de av endast ett fåtal stater erkända utbrytarstaterna Abchazien och Sydossetien
använder vi av praktiska skäl deras ryska namn (de har också ofta ryska pass), t.ex. i fråga om Sydossetiens
president Leonid Tibilov (geo. xx, oss. Tybylty Xarithony fyrt Leonid). Av principiella skäl använder vi
däremot georgiska geografiska namn (se nedan under Georgien).
Se även "Exonymer, Georgien".
2. Armeniska
Armeniskan skrivs med ett eget alfabet.
Translittereringen till de olika västeuropeiska språken skiljer sig åt på följande punkter:
engelska franska tyska svenska
z z s z
zh j sch zj
kh kh ch ch
dz dz ds dz
ch tch tsch tj
sh ch sch sj
y i j j
Vi översättning till svenska behöver man därför anpassa stavningen på vissa punkter.
Vi utelämnar eventuella apostrofer (som vid exakt translitterering används för att ange aspirerat uttal av
vissa konsonanter).
Om bokstaven j skulle komma efter s, t eller z måste den på svenska ersättas med i för att undvika
förväxling med sj, tj och zj.
51
På franska och tyska dubbeltecknar man s intervokaliskt för att undvika ett tonande uttal.
På franska uppkommer ett sammanfall genom att både i och j skrivs med i.
På tyska uppkommer ett sammanfall genom att både s och z skrivs med s.
Totalt innebär detta att man vid översättning till svenska behöver göra liknande justeringar som i fråga om
ryskan.
Armeniska efternamn slutar på -jan (som skrivs -ian efter s, t och z), t.ex. Robert Kotjarjan (en. Kocharyan,
f.d. president) och Vardan Oskanjan (en. Oskanyan, fr. Oskanian, f.d. utrikesminister). Det kan därvid
nämnas att det stora flertalet etniska armenier (armenisktalande eller ej) lever i förskingringen och inte i
Armenien. Kanske har detta bidragit till att man ibland i fråga om armenier i Armenien skriver vissa
vanliga efternamn så som dessa normalt skrivs i Västeuropa (detta gäller i mindre utsträckning på svenska
än på andra språk), t.ex. "Markarian" (en. Markaryan, ty. ibl. Markarjan) och "Sarkis(s)ian" (en. äv.
Sarkisyan, fr. och ty. Sarkissian, ty. ibl. Sarkissjan) i stället för att translitterera från armeniskan och
konsekvent skriva Margarjan (en. Margaryan) och Sargsian (en. Sargsyan). Det korrekta bruket vinner
dock terräng, såväl på engelska som på svenska, t.ex. i fråga om namnet på Armeniens president Serzj
Sargsian (en. Serzh/Serge Sargsyan/Sarkisian/Sarkisyan, fr. Serge Sarkissian, ty. Sersch
Sargsjan/Sarkissjan) och premiärministern Tigran Sargsian81
. Namnet Edvard Nalbandjan (utrikesminister)
skrivs på engelska "Edward Nalbandian". Namnet Petrosian skrivs på franska och ibland på engelska
"Petrossian".
Observera att flera orter i Armenien relativt nyligen har bytt namn. Se vidare under "Namnbyten,
Armenien".
Se även "Exonymer, Armenien".
3. Hebreiska
För hebreiskan finns olika system för translitterering till det latinska alfabetet. Vi och de andra
västerländska språken använder i första hand den modell som utformats av Hebrew Academy ("etablerad
modell"), i ny version från 2006. Vi utelämnar dock diakritiska tecken och det tecken som translitteras med
spiritus. Parallellt förekommer fortfarande den äldre modellen från Hebrew Academy samt ISO 259 och en
inofficiell israelisk (här nedan kallad "ii") modell. Den senare är framför allt vanlig vid translitterering av
personnamn. Flertalet diskrepanser hänför sig till förekomsten av olika modeller, vilket här belyses på
några enstaka men centrala punkter:
Det traditionella hebreiska alfabetet består av konsonanter och halvvokaler, medan vokaler kan men inte
behöver anges med tilläggstecken över eller under konsonanterna/halvvokalerna.
Det hebreiska tecknet ק (kuf) translittereras numera med k, men tidigare och enl. ISO med q. Exempel:
staden Ashkelon (tid. Ashqelon).
Tecknet צ (tsadi) translittereras numera med ts (ii: tz) men tidigare med "z med streck/punkt under".
Exempel: Israels armé kallas ibland "Tsahal" (ii: Tzahal), vilket egentligen en utskriven akronym, ungefär
som att skriva "teve" i stället för TV.
Bokstaven w förekommer i den äldre etablerade modellen men ersätts med v i den nyare. Kombinationen
ch används i den inofficiella israeliska modellen men motsvaras av h i den etablerade.
Vokalen shva na ( ) [ə], som fungerar ungefär som franskans "e instable (gardé/supprimé)", utelämnas
numera (i enlighet med ii) i de fall där den inte uttalas. Där den uttalas translittereras den med e. Enligt
tidigare bruk translittererades den genomgående med e. Exempel: staden Sderot (tid. Sederot)
81
Däremot dominerar äldre skrivsätt i fråga om de tidigare premiärministrarna (på 90-talet) Armen
Sarkisian (ar. Sargsian) och Vazgen (fr. Vazguen) Sarkisian (arm. Sargsian).
52
Med avvikelse från det ovanstående använder vi i fråga om i Israel bosatta personer den israeliska modellen
(ii), bl.a. i fråga om namnet Tzipi (Hebrew Academy: Tsipi, tid.: Zipi) Livni (Israels f.d. utrikesminister).
Det kunde förefalla logistkt att tillämpa denna modell även i fråga om geografiska namn, men i praktiken är
här faktiskt den "etablerade modellen" mest gångbar.
På svenska (och andra västeuropeiska språk) förekommer dessutom vissa andra avvikelser från vedertagen
translitterering, bl. a. i fråga om namnet Benjamin Netanyahu (= eng. stavning, he. Binyamin Netanyahu, fr.
Benyamin Nétanyahou, ty. Netanjahu, Israels premiärminister). Många israeler har vidare icke hebreiska
namn som i sin translittererade form påverkas av ett annat språk (oftast tyska el. jiddisch), t.ex. Avigdor
Lieberman (eg. Leberman, ii. och fr. Liberman, utrikesminister) och Ezer (ty. ibl. Eser) Weizman (eg.
Wetsman, tidigare president). I fråga om israeler med arabiska namn bör man i princip translitterera
namnen från arabiskan och inte från hebreiskan. I Israel är arabiska officiellt språk vid sidan om
hebreiskan.
På andra språk förekommer ytterligare avvikelser, t.ex. i fråga om det politiska partiet Yisrael Beyteinu (en.
ibl. Israel Beyteinu, fr. Israel Beytenou, ty. Israel Beitenu el. Unser Heim Israel).
På franska skriver man ibland "Chaoul/Shaoul Mofhaz" i stället för Shaul Mofaz (bl.a. f.d. försvarsminister)
och "Likoud" i stället för Likud (ett politiskt parti) samt "Ehoud" i stället för Ehud (Ehud Barak, f.d.
premiärminister, och Ehud Olmert, f.d. premiärminister). Den judiska försoningsdagen (he. Yom kippur),
vars hebreiska namn ibland även används för att beteckna oktoberkriget 1973 mellan Israel och
arabländerna, skrivs på franska "Yom Kippour".
Tyskan har mer systematiska avvikelser och ersätter ofta "sh", "z", "y", "v" och "h" med "sch", "s", "j", "w"
och "ch". Namnen Yitzhak Rabin (tidigare premiärminister), Shaul Mofaz (se ovan), Ariel Sharon (tidigare
premiärminister), Silvan (fr. Sylvan) Shalom (f.d. utrikesminister) och Gilad (fr. ibl. Guilad) Shalit (soldat
och tidigare fånge hos Hamas) skrivs således ofta/oftast "Jitzchak Rabin", "Schaul Mofas", "Ariel
Scharon", "Silvan Schalom" respektive "Gilad Schalit".
Se även "Exonymer, Israel/Palestina".
4. Bengali
Translittereringen är med smärre variationer internationellt vedertagen. I fråga om vissa etablerade namn
använder vi dock den uttalsbaserade anglifierade form som används sedan kolonialtiden, t.ex. i fråga om
namnet Tagore (be. Thākur, författare och nobelpristagare, 1861–1941) och flera geografiska namn.
Jämfört med engelska och andra språk uppkommer det nästan inga diskrepanser och man kan skriva som
det står i källtexten. Namnet Taslima Nasrin (författarinna) skrivs dock på engelska ibland "Taslima
Nasreen" och Muhammad Yunus (fredspristagare) skrivs på tyska ibland "Mohammed Junus".
Se även "Exonymer, Bangladesh".
5. Kinesiska
Liksom de andra EU-språken använder vi numera, med några få undantag, pinyin-systemet (den nya
stavningen som infördes i Folkrepubliken Kina 1958 och innebär att man exempelvis numera skriver Mao
Zedong i stället för "Mao Tse-tung"82
, tidigare ordförande för Kinas kommunistiska parti) utom i fråga om
ett antal namn med anknytning till Hongkong eller Macao och i vissa fall även till Taiwan, så t.ex. i fråga
om Hongkongs f.d. regeringschef/chefsminister (Chief Executive) Donald Tsang Yam Kuen (pinyin: Zeng
Yinquan). Nuvarande chefsminister är Leung Chun-ying, även känd som CY Leung, med tillämpning av
europeiskt namnskick.
82
Enligt kinessiskt namnskick står familjenamnet/efternamnet först. I några av nedan redovisade undantag
har man, utöver skillnaden i stavning, ändrat detta enligt europeisk modell med efternamnet sist.
53
Vid tillämpningen av pinyin-systemet utelämnar vi diakritiska tecken men bibehåller det tecken som skrivs
med apostrof. När inom den äldre/taiwanesiska translittereringen bindestreck förekommer i namn inleds det
efterföljande ledet med liten begynnelsebokstav (se exemplen ovan och nedan). I fråga om historiska namn
förekommer oftast den äldre stavningen, t.ex. i fråga om Kinas tidigare presidenter Sun Yat-sen (pinyin:
Sun Yixian) och Chiang Kai-shek (pinyin: Jiang Jieshi). I Taiwan infördes pinyin först 2009 och i fråga om
personer som innan dess befann sig på den politiska arenan används den äldre stavningen. t.ex. i fråga om
den f.d. presidenten Ma Ying-jeou (pinyin: Ma Yingjiu) och den f.d. premiärministern Frank Chang-ting
Hsieh (pinyin: Xie Changting). I fråga om det politiska partiet Guomindang använder vi dock pinyin-
formen i stället för den traditionella formen "Kuomintang".
I vissa fall översätter man kinesiska namn på andra språk men inte på svenska eller tvärtom, t. ex. i fråga
om San Xia ("de tre ravinernas damm", ki. Sanxia daba, en. Three Gorges Dam, fr. barrage des Trois
Gorges, ty. Drei-Schluchten-Damm) eller Himmelska fridens torg (eg. Himmelska fridens ports torg, kin.
Tiananmen guangchang, en. Tiananmen Square).
Det bör framhållas att kinesiska är att betrakta som ett gemensamt skriftspråk för olika talade språk som
mandarin, kantonesiska, hakka m.fl..
Se vidare under "Exonymer", rubrikerna Kina, Taiwan och Singapore, samt Språkrådet nr 28.
6. Koreanska
Translittereringen är internationellt standardiserad, men med en ny variant i Sydkorea som vi också börjat
använda sedan 2002. Viss vacklan råder dock fortfarande. Vi utelämnar diakritiska tecken och det tecken
som skrivs som apostrof. När bindestreck förekommer i namn inleds det efterföljande ledet med liten
begynnelsebokstav, t.ex. i fråga om namnet Ban Ki-moon (FN:s generalsekreterare).
Se även "Exonymer, Nordkorea".
7. Japanska
Den förenklade translitterering som normalt används är densamma i de olika västeuropeiska språken
.
Se även "Exonymer, Japan".
8. Divehi, singalesiska, tamil, burmesiska, thailändska, lao och khmer
Den förenklade translitterering som normalt används är densamma i de olika västeuropeiska språken. I
fråga om geografiska namn i Sri Lanka och Kambodja använder vi och andra trots detta de engelsk-
respektive franskfärgade koloniala namnformerna. Se även på respektive land under "Exonymer".
54
DEL II. ALTERNATIVA GEOGRAFISKA NAMNFORMER83
De problem som tas upp i denna framställning avser texter som är avfattade på engelska, franska eller tyska
(alltså inte spanska, finska eller andra språk) och som ska översättas till svenska84
.
1. Orter (m.m.) som (på ett och samma språk) bytt namn (under 1970-talet eller senare)
2. Orter (samt stadsdelar, provinser/regioner/landskap, halvöar, öar, ögrupper eller sjöar) som har olika
namn på olika språk85
3. Floder som har olika namn på olika språk (ingår inte i föreliggande version)
4. Bergsområden, berg, dalar, slättland eller öknar som har olika namn på olika språk (ingår inte i
föreliggande version)
5. Hav, vikar eller sund siom har olika namn på olika språk (ingår inte i föreliggande version)
6. Byggnader, gator, torg e.d.som har olika namn på olika språk (ingår inte i föreliggande version)
1. Namnbyten. Orter (m.m.) som relativt nyligen bytt namn (under 1970-talet eller senare).
Generellt sett ska man använda det nuvarande namnet på orten86
. Om man hänvisar till ett visst årtal eller
historisk händelse skriver man dock det namn på orten som var det då aktuella, eventuellt med nuvarande
namn inom parentes:
83
I fråga om namn på personer ska här endast påpekas att vi (utöver translittereringsproblematiken, som
behandlats i det föregående) i princip använder samma namn i fråga om personer som dessa har på det
officiella språket i respektive stat, inbegripet påvars namn på latin (som i vissa sammanhang har officiell
ställning inom Vatikanen): Franciskus I (lat. eg. Franciscus, it. Francesco, en Francis, fr. François , ty.
Franziskus, eg. Jorge Mario Bergoglio), Benedictus XVI (it. Benedetto, en. Benedict, fr. Benoît, ty.
Benedikt. eg. Joseph Ratzinger) och Johannes Paulus II (it. Giovanni Paolo, en. John Paul, fr. Jean Paul, ty.
Johannes Paul, eg. Karol Wojtyła). För patriarken av Konstantinopel (eg. ärkebiskop av Konstantinopel och
ekumenisk patriark) använder vi det grekiska/turkiska namnet: Bartholomeos (en. Bartholomew, fr.
Bartholomée, ty. Bartholomäus el. Bartholomaios). Ett undantag är att namnet på norra Cyperns tidigare
president på svenska m.fl. språk skrivs Rauf Denktash (tu. Denktaş, ty. Denktasch). Den nämnda principen
gäller numera även i fråga om monarker, t.ex. kallar vi, liksom spanjorerna, Spaniens kung för Juan
Carlos, medan en äldre princip ofta, men inte alltid, var översätta kunganamn till svenska, t.ex. Ludvig (i
stället för Louis) XVI och Vilhelm (i stället för Willem) av Oranien. 84
Vad som inte tas upp är sådana fall där skillnaden mellan språken endast består i att det geografiska
namnets appellativa led är en direkt översättning, t.ex. att "Lac Kivu" på gränsen mellan Demokratiska
republiken Kongo och Rwanda på svenska kallas Kivusjön och omvänt att Storsjön på tyska blir "Storsee",
samt att t.ex. de danska öarna Læsø och Samsø på engelska heter "Læs Island" och "Sams Island"
(åtminstone enligt EB) och att Bouvetön på norska heter "Bouvetøya" och på franska "Île Bouvet" osv.. Inte
heller översättningar av led som betecknar väderstreck ("Väst"-, "Norra" m.fl.) tas här upp (på svenska t.ex.
Nordön/Nya Zeelands Nordö (en. North Island), utom i de fall där det är provinser, regioner eller Nuts-
områden som försvenskas, t.ex. Östra Makedonien (gr. Anatolikí Makedonía, i Grekland) och Norra
Darfur (ar. Shamāl Dār Fūr, en. North Darfur, i Sudan) samt, i fråga om Nuts-områden, i de fall då dessa
anglifieras, förfranskas eller förtyskas, t.ex. den nederländska provinsen/Nuts 2-området Noord-Brabant
(fr. Brabant septentrional). Ovannämnda fall utgör undantag. I normalfallet bibehåller vi det ursprungliga
namnet, t.ex. North Carolina ("Norra Carolina", i Förenta Staterna) och Dornogovi ("Östra Govi", i
Mongoliet). I helt självklara fall tar materialet inte heller upp denna typ av varianter på andra språk, som
förfranskade och förtyskade namnformer för bl.a. zambiska provinser, t.ex. North-Western Province (fr.
Province Nord-Occidentale, ty. Nordwestprovinz).
De många uddar (med svensk namnanpassning) i Australien och Nya Zeeland som bär väderstrecksnamn
utelämnas också, t.ex. Nordvästkap (en. Cape North West, fr. Cap Nord-Ouest, ty. Nordwestkap). I
framställningen utelämnas också sjön Kaspiska havet, som har fem olika kuststater, och för vilken vi i
princip använder samma namn som på ryska (ry. Kaspijskoje more). På kazakiska heter sjön Kaspii Tenizi
och på persiska Daryā-ye Khazar. 85
Så är ofta fallet i fråga om huvudstäder och större och/eller mer kända orter etc. 86
Härvid utgör Sydafrika ett undantag. Se vidare under Exonymer, Sydafrika.
55
"Han föddes 1930 i Leningrad (Sankt Petersburg) och flyttade 1948 till det dåvarande Stalingrad (nu
Volgograd)"
"På sin väg till Antiokia passerade korsfararna Bysans (Konstantinopel)" (i stället för "Antakya" respektive
"Istanbul").
I fråga om länder där namnbyten förekommit märks främst de länder som uppstått ur det forna
Sovjetunionen. Nämnas bör även Somalia, där man numera skriver ortnamnen på somaliska med
användande av det latinska alfabetet, vilket medför att stavningen har ändrats. I länder vilkas språk skrivs
med andra skriftsystem kan det ibland förefalla som om en ort (etc.) har bytt namn trots att det egentligen
bara är translittereringssystemet som har ändrats (se vidare nedan under resp. land). I flertalet länder är
företeelsen namnbyte betydligt begränsad. Vid namnbyten följer i princip omvärlden med, men inte alltid.
Undantag förekommer i fråga om vissa mycket etablerade namn, vilket anges i det nedanstående. I fråga
om några länder bibehåller vi på svenska (och mer eller mindre på andra språk), ibland eller oftast, de äldre
namnen. Så är fallet i fråga om bland annat Cypern och Indien (se på respektive land nedan under
"Namnbyten " och "Exonymer").
A. Ryssland
Många orter som under den sovjetiska tiden bytte namn har efter Sovjetunionens sammanbrott återfått sina
gamla namn (inom parentes anges här det avskaffade "sovjetiska" namnet). Observera också att stavningen
såväl i fråga om det nya som om det gamla namnet på grund av translittereringen från det kyrilliska
alfabetet ofta är en annan på engelska, franska och tyska: Sankt Petersburg (ry. Sankt Peterburg, tidigare:
Leningrad)87
, Nizjnij Novgorod (Gorkij), Jekaterinburg (Sverdlovsk)88
, Samara (Kujbysjev), Tver
(Kalinin), Vladikavkaz89
(Ordzjonikidze), Sergijev Posad (Zagorsk), Sjlisselburg90
(Petrokrepost) m.fl..
Några städer hann bara bära sitt "sovjetiska" namn under kort tid. Så hette staden Rybinsk "Andropov" från
1984 till 1989.
Trots planer på namnändring har Lenins födelsestad Uljanovsk91
i likhet med ett stort antal andra orter inte
återfått sitt gamla namn, här "Simbirsk".
B. Övriga länder som uppstått ur det forna Sovjetunionen
Utöver vad som sägs i led a har man i dessa länder infört de nationella språken som officiellt språk (vilket
tidigare var ryska) med åtföljande namnändringar eller anpassningar av stavningen av namn. Observera
också att stavningen såväl i fråga om det nya som om det gamla namnet på grund av translittereringen från
det kyrilliska, georgiska eller armeniska alfabetet ofta är en annan på engelska, franska och tyska92
.
Nedanstående är exempel på nya (el. "nygamla" namn) med det sovjetiska (ryska) namnet inom parentes:
Estland
Kuressaare (Kingisepp)
Lettland
Aizkraukle (Stučka)
87
Länet heter fortfarande Leningrad. 88
Länet heter dock fortfarandet Sverdlovsk. 89
Huvudstad i den autonoma republiken Nordossetien och heter på ossetiska Dzæudzjychæu. 90
Staden ligger i Ingermanland och hette under svensktiden 1611–1702 Nöteborg. 91
Staden är uppkallad efter Lenin, vars egentliga namn var Vladimir Uljanov. 92
Detta senare gäller för Vitryssland, Ukraina, Kazakstan, Kirgizistan, Tadjikistan, Georgien och Armenien
men inte för Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Azerbajdzjan, Turkmenistan och Uzbekistan eftersom
dessa länders officiella språk skrivs med det latinska alfabetet.
56
Litauen
Marijampolė (Kapsukas), Visaginas (Sniečkus)
Vitryssland
Navapolatsk (Novopolotsk), Vitsebsk (Vitebsk), Hrodna (ry. och pol. Grodno), Baranavitjy (Baranovitji),
Barysau (Borisov), Mahiljou (Mogiljov/Mogilev), Babrujsk (Bobrujsk), Homel (Gomel) m.fl.
Ukraina
Lviv (Lvov), Rivne (Rovno), Zjytomyr (Zjitomir), Ternopil (Ternopol), Ivano–Frankivsk (Ivano–
Frankovsk), Tjernivtsi (Tjernovtsy), Chmelnytskyj (Chmelnitskij), Vinnytsia (Vinnitsa), Tjernihiv
(Tjernigov), Charkiv (Charkov), Bila Tserkva (Belaja Tserkov), Tjerkasy (Tjerkassy), Krementjuk
(Krementjug), Kirovohrad (Kirovograd), Dniprodzerzjynsk (Dneprodzerzjinsk), Dnipropetrovsk
(Dnepropretrovsk), Zaporizjzja (Zaporozje), Kryvyj Rih (Krivoj Rog), Mykolajiv (Nikolajev), Makijivka
(Makejevka), Slovjansk (Slavjansk) och Horlivka (Gorlovka) samt, här med "nygamla" namn, Mariupol
(Zjdanov), Altjevsk (Kommunarsk) och Luhansk (ry. Lugansk, tidigare: Vorosjilovgrad) eller, med helt nytt
namn, Stachanov (Kadijevka), m.fl.
Däremot använder vi fortfarande de gamla (dvs. etablerade eller ryska) namnen i följande tre fall (här
angivna med den ukrainska formen inom parentes): Kiev (Kyjiv), Odessa (Odesa) och Tjernobyl
(Tjornobyl). Se även nedan under "Exonymer, Ukraina".
Moldavien
Chisinau (ru. eg. Chişinău, ry. Kisjinjov)
Bălţi (Beltsy)
m.fl.
Georgien
Senaki (Tschakaja)
Achalgori (Leningori)93
Armenien
Gjumri (Leninakan)
Vanadzor (Kirovakan)
Azerbajdzjan
Ganja (Kirovabad)
Kazakstan
Astana (Akmola; ännu tidigare: Tselinograd)
Atyrau (Gurjev)
Aktau (Sjevtjenko)
Sjymkent (Tjimkent)
Taraz (Dzjambul)
Engelskan och franskan har en starkare tendens att anamma nya/kazakiska namn (se nedan under
"Exonymer, Kazakstan").
Kirgizistan
Bisjkek (Frunze)
Turkmenistan
Türkmenbaşy94
(Krasnovodsk)
93
Staden ligger i Sydossetien och heter på ryska numera Leningor. 94
Egentligen en hederstitel för den tidigare presidenten Sapurmurat Nijazov (turkm. Saparmyrat Nyýazow)
(med betydelsen "turkmenernas hövding").
57
Balkanabat (Nebit-Dag)
Daşoguz (Tasjauz)
Türkmenabat (Tjardzjou)
Tadzjikistan
Chudzjand (Leninabad, tadzj. Leninobod)
Qurghonteppa (Kurgan-Tiube)
Vahdat (Ordzjonikidzeabad)
C. Övriga länder
Relativt få fall är av betydelse. Nämnas kan främst följande huvudstäder (med det äldre namnet inom
parentes):
Montenegro: Podgorica (Titograd); Gambia: Banjul (Bathurst); Ekvatorialguinea: Malabo (Santa Isabel);
Tchad: N'Djamena (Fort-Lamy); Zimbabwe: Harare (Salisbury) och Moçambique: Maputo (Lourenço
Marques)
Ytterligare några exempel:
Städer: Tyskland: Bad Fallingbostel (Fallingbostel), Chemnitz (Karl-Marx-Stadt); Tjeckien: Zlín
(Gottwaldov), Spanien: Ferrol (El Ferrol del Caudillo); Bulgarien: Dobritj (Tolbuchin); Kosovo: Kosovska
Mitrovica (Titova Mitrovica); Makedonien: Veles (Titov Veles); Turkiet: Mersin (Içel); Algeriet: Chlef (El
Asnam, och ännu tidigare Orléansville); Västsahara: al-Dakhla (Villa Cisneros); Iran: Orumiyeh (Rezaiye);
Pakistan: Faisalabad (Lyallpur); Indien95
: Bhatinda (Bathinda), Vadodara (Baroda)96
, Kozhikode (Calicut)
och Ingraj Bazar (English Bazar); Vietnam: Hô Chi Minh-staden (Saigon); Indonesien: Bandar Lampung
(Tanjungkarang-Telukbetung); Angola: Huambo (Nova Lisboa) och Namibe (Moçâmedes, fr., ty. och ibl.
en. Mossamedes); Zimbabwe: Mutare (Umtali); Moçambique: Xai-Xai (Vila de João Belo); Kanada:
Iqaluit97
(Frobisher Bay) samt Paraguay: Ciudad del Este (Ciudad Presidente Stroessner)
I några fall är det nya namnet bara en ny transkription, t.ex. i fråga om den marockanska staden Guelmim
(förr: Goulimime, ar. eg. Kulmīm) och den indiska staden Pune (förr: Poona, mara. Pune).
Öar: den Indonesiska ön Dolak (Yos Sudarso), den ekvatorialguineanska huvudön Bioko (Fernando Poo),
den kubanska ön Juventud (sp. eg. Isla de la Juventud, tidigare: Isla de Pinos), de australiska öarna Badu
(Mulgrave Island), Moa (Banks Island) och Muralug (Prince of Wales Island, fr. Île du Prince-de-Galles),
ön och delstaten Pohnpei (Ponape) i Mikronesiska federationen liksom ett antal öar i Kiribati, bl.a. Banaba
(Ocean Island), Teraina (Washington Island) och Tabuaeran (Fanning Island)98
I fråga om de tre huvudöar som tillsammans bildar Unionen Komorerna vacklar bruket (se nedan
"Exonymer, Komorerna").
Sjöar: "Mobuto Sese Seko" och "Idi Amin Dada", båda på gränsen mellan demokratiska republiken Kongo
och Uganda, har återfått sina gamla (koloniala) namn Albertsjön respektive Edwardsjön.
95
De nya namnen används endast i de fyra här angivna fallen. Många andra städer har relativt nyligen bytt
namn och i de stora flertalet av dessa fall använder vi i dessa fall, liksom i varierande utsträckning
engelskan, franskan och tyskan, fortfarande de gamla koloniala namnen, bl. a. i fråga om
mångmiljonstäderna Bombay (Mumbai), Calcutta (Kolkata), Madras (Chennai) och Bangalore (Bengaluru)
m.fl. (se vidare nedan under "Exonymer, Indien "). 96
Den stora banken heter fortfarande "Bank of Baroda". 97
Huvudstad i territoriet Nunavut, som omfattar ett område där invånarna i första hand talar inuktitut, en
variant av inuit ("östeskimåiska"), m.a.o. den nordöstra delen av Kanada. 98
De två sistnämnda öarna överlämnades relativt nyligen av Förenta staterna till Kiribati.
58
2. Exonymer. Samma ort99
(stadsdel, provins/region/landskap100
101
, halvö102
, ö, ögrupp eller sjö) har olika
namn på olika språk103
.
Här redovisas även (i vissa fall mycket) små stavningsvarianter (vid translitterering, om dessa utgör
undantag från respektive huvudregler), som i vissa fall endast består av en dubbelteckning eller utebliven
dubbelteckning. Det är omöjligt att dra en klar gräns mellan "äkta" och "falska" exonymer. Praktiskt skulle
en sådan metod också framtvinga två olika parallella listningssystem.
I princip följer vi det officiella språket i respektive land. Se vidare under respektive land. Vid översättning
måste man dessutom känna till att vissa orter m.m. har andra namn på andra språk. Därför anges för varje
land de viktigaste exonymerna inte bara på svenska utan även på engelska, franska och tyska.
Det bör allmänt påpekas att de i det följande angivna exonymerna på engelska, franska och tyska inte
nödvändigtvis är allenarådande utan mycket väl kan förekomma parallellt med respektive inhemskt namn
eller andra namn.
I turistsammanhang och liknande förekommer ofta tillfälliga försvenskningar av utländska namn som
"Smaragdkusten" (dels Côte d'Emeraude i Bretagne, dels Costa Smeralda på Sardinien). Denna typ av
namn tas normalt inte upp i den följande framställningen. Samma tendens förekommer i andra språk,
exempelvis i fråga om de taiwanesiska öarna Lüdao (med äldre transkription: Lu Tao, ibl. äv. på sv. "Gröna
ön", en. Green Island, fr. Île Verte, ty. Grüne Insel) och Lanyu (en. Orchid Island, fr. Île des Orchidées, ty.
Orchidéeninsel).
99
Ruinstäder och utgrävda fornlämningar tas inte upp. Exempel härpå är bl.a. Mykene (gr. Mikíne, en.
Mycenae, fr. Mycènes, i Grekland), Troja (tu. Truva, gr. Tría, en. Troy, fr. Troie, i Turkiet) och Karthago
(ar. Qartāja, en. Carthago, fr. Carthage, i Tunisien). Ett liknande förhållande från modern tid gäller för de
nazistiska förintelselägren Auschwitz (det tyska namnet på staden Oświęcim) och Birkenau (pol. Brzezinka)
i södra Polen. 100
För (historiska) landskap används ofta exonymer. För nutida administrativa regioner föredrar man de
inhemska namnen. Man kan t.ex. säga att "det franska landskapet Savojen (fr. Savoie) är uppdelat på
departementen Haute-Savoie och Savoie". Generellt sett har landskapsnamn genom EU återfått sin roll på
grund av satsningen på regioner. 101
Namn på självständiga stater (inkl. Västsahara) omnämns bara på svenska (för andra språk se
Publikationshandboken) liksom namn på världsdelar. Överstatliga regioner tas upp i lämpliga fall men inte
där namnet enbart hänför sig ett väderstreck (Nord-, Väst-, Öst-, Syd-), som Västafrika eller Östeuropa,
vilka också är svåra att exakt definiera. 102
Ledet "kap" försvenskas ofta i fråga om vissa mer kända uddar, främst i den östra hemisfären, t.ex. Kap
Corse (fr. Cap Corse), Kap Ortegal (sp. Cabo Ortegal), Kap Spartivento (it. Capo Spartivento). Detta
element utelämnas dock i den följande översikten. Engelskan, franskan och tyskan har också motsvarande
anpassningar i dessa fall. 103
Antarktis utelämnas i denna framställning.
59
EUROPA INKL. TURKIET, CYPERN OCH DE UTOMEUROPEISKA STATER SOM UPPSTÅTT UR
F.D. SOVJETUNIONEN (DE NORDISKA LÄNDERNA, DE BALTISKA STATERNA, BRITTISKA
ÖARNA, BENELUXLÄNDERNA, CENTRALEUROPA, SYDVÄSTEUROPA (DE ROMANSKA
LÄNDERNA), BALKANLÄNDERNA, ÖSTATERNA I MEDELHAVET, TURKIET och DE STATER
SOM UPPSTÅTT UR F.D. SOVJETUNIONEN FÖRUTOM BALTIKUM)
DE NORDISKA LÄNDERNA (NORDEN) (SVERIGE, FINLAND, NORGE, DANMARK, FÄRÖARNA
och ISLAND104
)
SVERIGE
Officiellt språk är svenska105
och vi använder de svenska namnen. Exonymer på andra språk: städerna
Göteborg (en. Gothenburg, fr. ibl. Gothembourg el. Gothenbourg) och Uppsala (en. ibl. Upsala, fr. ibl.
Upsal), landsdelen Götaland (en. ibl. Gothland el. Gothia, fr. ibl. Gothie), landskapen Skåne (en. Scania, fr.
Scanie, ty. Schonen), Dalarna (en. Dalecarlia, fr. Dalécarlie, ty, Dalekarlien) och Lappland (sami. Lappi,
en. Lapland, fr. Laponie)106
107
samt sjöarna Vänern (ty. Vänersee)108
, Vättern (ty. Vättersee), Mälaren (en.
ibl. Lake Malar, fr. Le/Lac Mälar, ty. Mälarsee) och Hjälmaren (ty. ibl. Hjälmarsee)
FINLAND
Officiella språk är finska och svenska109
. Tvåspråkigheten innebär att ett stort antal orter (m.m.) har dubbla
namnformer på finska och svenska. I sådana fall använder vi genomgående det svenska namnet110
. Lägg
märke till följande orter (med det finska namnet inom parentes): huvudstaden Helsingfors (Helsinki), dess
förorter Esbo (Espoo) och Vanda (Vantaa) samt städerna Åbo (Turku), Tammerfors (Tampere), Vasa
(Vaasa), Uleåborg (Oulu), Lahtis (Lahti), Björneborg (Pori), Raumo (Rauma), Nystad (Uusikaupunki),
Nådendal (Naantali), Hangö (Hanko), Tavastehus (Hämeenlinna), Borgå (Porvoo), Fredrikshamn
(Hamina), Villmanstrand (Lappeenranta), Sankt Michel (Mikkeli), Nyslott (Savonlinna), Idensalmi
(Iisalmi), Kajana (Kajaani) och Torneå (Tornio) m.fl. Observera också särskilt de orter som (2015) har
svensktalande majoritet: Nykarleby (Ususikaarlepyy), Jakobstad (Pietarsaari), Kristinestad
(Kristiinankaupunki), Ekenäs (Tammisaari) m.fl.111
Märk vidare:
Nuts 1-området Finländska fastlandet (Manner-Suomi),
Nuts 2-områdena Västra Finland (Länsi-Suomi), Södra Finland (Etelä-Suomi), Norra Finland (Pohjois-
Suomi) och Östra Finland (Itä-Suomi),
verksamhetsområden för regionförvaltningsverk (fi. aluehallintovirastojen toimialueet) av regionliknande
karaktär har sedan den 1 januari 2010 ersatt de tidigare länen112
113
: verksamhetsområdet för
104
I begreppet Norden ingår också ofta Grönland, se under "Amerika". 105
Sverige har dessutom fem officiella minoritetsspråk, bl.a. finska, samiska och meänkieli (som inbegriper
tornedalsfinska). Staden Kiruna heter på nordsamiska Giron, på meänkieli Kieruna och på finska Kiiruna. 106
De engelska och franska exonymerna samt begreppet Lappland på tyska betecknar också Sameland
(nordsam. Sápmi), dvs. samernas bosättningsområde, vilket sträcker sig in i Sverige, Norge, Finland och
Ryssland. 107
Det finns också ett par extremt ovanliga el. obsoleta exonymer för landskapen Västergötland (en. West
Gothland, fr. Westrogothie), Östergötland (en. East Gothland, fr. Ostrogothie) och Närke (fr. Néricie). 108
I de nämnda fallen utesluter tyskan den enklitiska artikeln. I motsats härtill heter Siljan på tyska
"Siljansee". 109
Finska är det större språket (ca 90 %). Svenska är modersmål för drygt 5 %, främst på Åland och längs
kusterna. Det finns tre erkända minoritetsspråk, bl.a. samiska, som talas längst i norr. 110
http://kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/?a=fabc&b=A
Observera dock att det finns vissa svenska namn som blivit obsoleta, t.ex. i fråga om landskapet Satakunta
(äldre sv. form: Satakunda) och staden Joensuu (äldre sv. namn: Åminne). 111
För mer information, se NE, kaino.kotus.fi/svenskaortnamn/ och ev. Svenska ortnamn i Finland (finns i
svenska enhetens bibliotek). 112
På Åland motsvaras regionförvaltningsverken av Statens ämbetsverk på Åland (Ahvenanmaan
valtionvirasto) vars verksamhetsområde omfattar landskapet Åland.
60
regionförvaltningsverket i Sydvästra Finland (fi. Lounais-Suomen aluehallintovirasto) omfattar landskapen
Egentliga Finland och Satakunta, verksamhetsområdet för regionförvaltningsverket i Södra Finland (fi.
Etelä-Suomen aluehallintovirasto) omfattar landskapen Nyland, Östra Nyland, Egentliga Tavastland,
Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen och Södra Karelen, verksamhetsområdet för regionförvaltningsverket
i Västra och Inre Finland (fi. Länsi- ja Sisä-Suomen aluehallintoviraston toimialue) omfattar landskapen
Birkaland, Mellersta Finland, Södra Österbotten, Österbotten och Mellersta Österbotten,
verksamhetsområdet för regionförvaltningsverket i Östra Finland (fi. Itä-Suomen aluehallintoviraston
toimialue) omfattar landskapen Södra Savolax, Norra Savolax och Norra Karelen, verksamhetsområdet
för regionförvaltningsverket i Norra Finland (fi. Pohjois-Suomen aluehallintoviraston toimialue) omfattar
landskapen Norra Österbotten och Kajanaland, och verksamhetsområdet för regionförvaltningsverket i
Lappland (fi. Lapin aluehallintoviraston toimialue) omfattar landskapet Lappland,
landskapen Egentliga Finland (Varsinais-Suomi), Mellersta Finland (Keski-Suomi), Birkaland
(Pirkanmaa), Södra Österbotten (Etelä-Pohjanmaa), Mellersta Österbotten (Keski-Pohjanmaa), Nyland
(Uusimaa), Egentliga Tavastland (Kanta-Häme), Päijänne-Tavastland (Päijät-Häme), Kymmenedalen
(Kymenlaakso), Södra Karelen (Etelä-Karjala), Södra Savolax (Etelä-Savo), Norra Savolax (Pohjois-
Savo), Norra Karelen (Pohjois-Karjala), Norra Österbotten (Pohjois-Pohjanmaa) och Kajanaland
(Kainuu),
ögruppen, landskapet, länet samt Nuts 1- och 2-området Åland (Ahvenanmaa), liksom
sjöarna Saimen (Saimaa), Ule träsk (Oulujärvi), Kemi träsk (Kemijärvi) och Enare träsk (fi. Inarinjärvi,
sami. Aanaarjävri el. Anárjávri, en. Lake Inari, fr. Lac Inari, ty. Inari-See) m.fl.
På engelska, franska och tyska använder man i princip genomgående de finska namnen, t.ex. i fråga om
landskapet Nyland (fi. Uusimaa), såvida inte namnet hänför sig till landskapet (m.m., se ovan) Åland (fi.
Ahvenanmaa), i vilket fall de svenska namnen används. Vidare använder man också ofta de svenska
namnen i fråga om de historiska landskap som delvis har svensktalande befolkning, främst Nyland och
Österbotten, och särskilt om svenskspråkiga skärgårdsöar, t.ex. Replot (fi. Raippaluoto). Exonymer
förekommer för de historiska landskapen Egentliga Finland (fi. Varsinais-Suomi, en. Southwest Finland el.
Finland Proper, fr. Finlande propre), Tavastland (fi. Häme, en. Tavastia) , Savolax (fi. Savo, en. Savonie,
fr. Savonie) och Österbotten (fi. Pohjanmaa, en. Ostrobothnia, fr. ibl. Ostrobotnie el. Ostrobothnie) och
Lappland114
(fi. och sami. Lappi, en. Lapland, fr. Laponie) och landsdelen Karelen (fi. Karjala, en. Karelia,
fr. Carélie, ty. Karelien).
NORGE115
Officiellt språk är norska116
och vi använder de norska namnen och de specifika bokstäverna æ och ø117
,
utom i fråga om
öarna Spetsbergen (no. och en. Spitsbergen, fr. Spitzberg, ty. Spitzbergen), Björnön (no. Bjørnøya, en. Bear
Island, fr. Île aux Ours, ty. Bäreninsel) och Vitön (no. Kvitøya, en. Kvit Island, fr. Île blanche, ty. Kvitöya)
samt udden Nordkap (no. Nordkapp, sami. Davvinjárgga, en. North Cape, fr. Cap Nord).
De övriga exonymerna på andra språk utgörs av ett antal öar m.m. i Svalbard, bland annat Nordaustlandet
(en. North East Land, fr. Terre du Nord-Est, ty. Nordost-Land), Prins Karls Forland (en. Prince Charles
Foreland, fr. Île du Prince-Charles, ty. Prinz-Karl-Vorland), Kong Karls land (en. King Charles Land, fr.
Terre/Île du Roi-Charles, ty. König-Karl-Land) och Hopen (en. ibl. Hope Island, fr. äv. Île d’Espérance).
DANMARK
Officiellt språk är danska118
och vi använder de danska namnen och de specifika bokstäverna æ och ø (se
fotnot 123, under "Norge"), utom i fråga om
113
Se lagen om regionalförvaltningsverken (896/2009) och statsrådets förordning om
regionförvaltningsverken (906/2009). 114
Se fotnot 106. 115
Inklusive Svalbard och Jan Mayen. 116
Norge har ett dessutom några erkända minoritetsspråk: olika varianter av samiska samt kvänska (eg. en
finsk dialekt). Finnmark fylke heter på nordsamiska Finnmárku och på kvänska Ruija. 117
Engelskan och franskan bibehåller också dessa eller ersätter dem med "ae" respektive "oe" medan
tyskan föredrar "ä" och "ö".
61
huvudstaden Köpenhamn (da. København, en. Copenhagen, fr. Copenhague, ty. Kopenhagen) samt Nuts 2-
områdena Huvudstadsområdet (da. Hovedstaden) och Mittjylland (da. Midtjylland). Vi använder svenskt ä i
fråga om ön och Nuts 2-området Själland (da Sjælland, en. Zealand, fr. och ty. Seeland)119
. Däremot skriver
vi numera Frederikshavn (och inte längre "Fredrikshamn").
Trots att en del lokala myndigheter föredrar att skriva ortnamn med "aa", är det på danska alltid korrekt att
skriva med "å": Århus (da. Århus eller Aarhus), Ålborg (da. Ålborg eller Aalborg) och Åbenrå (da. Åbenrå
eller Aabenraa, ty. äv. Apenrade).
Övriga exonymer på övriga språk: städerna Helsingør (en. Elsinore, fr. äv. Elseneur), Tønder (ty. Tondern),
Ribe (ty. äv. Ripen), Haderslev (ty. äv. Hadersleben) och Sønderborg (ty. Sonderburg), landskapet
Sønderjylland (en. South Jutland, fr. Jutland-du-Sud, ty. Nordschleswig), halvöarna Jylland (en. och fr.
Jutland, ty. Jütland) och Skagens Odde (en. The Skaw) samt öarna Fyn (en. Funen, fr. Fionie, ty Fünen),
Als (ty. Alsen) och Rømø (ty. Röm). Dessutom används för staden Århus på tyska och ibland även på
engelska och franska den äldre stavningen "Aarhus".
FÄRÖARNA (fär. Føroyar, da Færøerne, en. Faeroe/Faroe Islands, fr. Îles Féroé, ty. Färöer)
Officiella språk är det inhemska språket färöiska samt danska. Vi använder numera de färöiska (och inte
längre de danska) namnen, t.ex. i fråga om huvudstaden Tórshavn (da. Thorshavn120
) och öarna Streymoy
(da. Strømø) och Suðuroy (da. Suderø), samt de specifika bokstäverna æ, ø (se fotnot 123, under "Norge")
och ð121
.
ISLAND
Officiellt språk är isländska och vi använder genomgående de isländska namnen122
och de specifika
isländska bokstäverna æ, þ och ð123
men skriver Reykjavik utan accenttecken på i.
DE BALTISKA STATERNA (BALTIKUM) (ESTLAND, LETTLAND och LITAUEN)
ESTLAND
Officiellt språk är estniska124
och vi använder de estniska namnen, utom i fråga om
staden Hapsal (es., en., fr. och ty. Haapsalu), Nuts 3-regionerna Norra Estland (Põhja-Eesti), Västra
Estland (Lääne-Eesti), Mellersta Estland (Kesk-Eesti), Nordöstra Estland (Kirde-Eesti) och Södra Estland
(Lõuna-Eesti), ett flertal öar i och omkring det område där svenska fram till andra världskriget talades som
minoritetsspråk (och på vissa mindre öar som majoritetsspråk), främst Ösel125
(es., en. och fr. Saaremaa),
Dagö (es., en. och fr. Hiiumaa), Ormsö (es., en. och fr. Vormsi, ty. Worms), Nargö (es., en. fr. och ty.
Naissaar), Odensholm (es., en. fr. och ty. Osmussaar) och Runö (es., en. fr. och ty. Ruhnu), halvön Nuckö
(es. Noarootsi) och sjön Peipus (es. Peipsi järv, ry. Tjudsko-Pskovskoje ozero, fr. Lac Peipous).
Övriga exonymer på andra språk utgörs av mer eller mindre obsoleta namn på tyska (och ryska), t.ex.i fråga
om huvudstaden Tallinn (ry. Tallin, ty. Reval), städerna Tartu (ty. Dorpat), Narva (ty. Narwa) och Pärnu
(ty. Pärnau) samt ön Muhu (ty. Moon) och sjön Võrtsjärv (ty. Wirzsee)
118
Tyska är erkänt regionalt minoritetsspråk i Sønderjylland. 119
Vi skriver däremot Læsø (inte Läsö). 120
Staden kallas på svenska ibland "Torshamn" men det är det färöiska namnet som rekommenderas. 121
Denna ersätts på engelska och franska ibland med "dh" och på tyska ibland med "d". 122
Även i fråga om ögruppen, kommunen och staden Vestmannaeyjar, som på svenska ibland
kallas"Västmannaöarna". 123
På engelska skriver man oftast "æ", "th" och "dh", på franska "ae", "th" och "dh" och på tyska "ä", "th"
och "d". 124
Ett betydande minoritetsspråk är ryska (modersmål för cirka en fjärdedel av befolkningen) med
koncentration till landets nordöstra del, där ryska också har officiell status i vissa kommuner. Staden
Narva-Jõesuu (ty. Hungerburg) heter på ryska Ust-Narva. 125
Observera att Ösel och Dagö förutom att de är öar med svenska namn utgör egna län. I fall då estländska
län anges i tabellform bör man använda de estniska namnen på dessa län med de svenska inom parentes.
62
LETTLAND
Officiellt språk är lettiska126
och vi använder de lettiska namnen utom i fråga om
huvudstaden/Nuts 3-området Riga (le. Rīga)127
, de fyra landskapen och tillika Nuts 3-områdena Livland (le.
Vidzeme, en. Livonia, fr. Livonie), Kurland (le. Kurzeme, en. Courland, fr. Kourland), Semgallen (le.
Zemgale, en. Semigalia el. Semigallia, fr. Semgale) och Lettgallen (le. Latgale, ry. Latgola, en. Latgalia el.
Latgallia, fr. Latgalie) samt udden Domesnäs (äv. Kolkas udde, le. Kolkasrags, en. Cape Kolka, ibl. Point
kolka, ty. Kap Kolka, ibl. Kap Domesnäs el. Horn von Kolka, liv. Kūolka nanā, ry. Mys Domesnes).
Övriga exonymer på andra språk utgörs av mer eller mindre obsoleta namn på tyska (och ryska), t.ex.i fråga
om städerna Liepāja (ty. Libau), Daugavpils (ry. Dvinsk, ty. Dünaburg), Ventspils (ty. Windau), Jelgava
(ty. Mitau), Kuldīga (ty. Goldingen), Jēkabpils (ty. Jakobstadt), Rēzekne (ry. Rezjitsa, ty. Rositten) och
Valmiera (ty. Wolmar)
LITAUEN
Officiellt språk är litauiska128
och vi använder de litauiska namnen, utom i fråga om
landskapet Samogitien (lit. Žemaitija, en. Samogitia, fr. Samogitie, ty. äv. Unterlitauen), samt landtungan
Kuriska näset (lit. Kuršių nerija, en. Courland Spit, fr. Cordon littoral de Courlande el. Cordon des Coures,
ty. Kurische Nehrung, ry. Kursjskaja kosa).
I fråga om Nuts 3-områdena, vilka är uppkallade efter respektive huvudort, använder vi nominativformen
och inte genitivformen: Alytus (lit. Alytaus apskritis), Kaunas (lit. Kauno apskritis), Klaipėda (lit.
Klaipėdos apskritis), Marijampolė (lit. Marijampolės apskritis), Panevėžys (lit. Panevėžio apskritis),
Šiauliai (lit. Šiaulių apskritis), Tauragė (lit. Tauragės apskritis), Telšiai (lit. Telšių apskritis), Utena (lit.
Utenos apskritis) och Vilnius (lit. Vilniaus apskritis).
Övriga exonymer på andra språk: landskapen Mažoji Lietuva (en. Lithuania Minor, fr. Petite Lituanie, ty.
Kleinlitauen el. Preußisch-Litauen129
), Aukštaitija (en. ibl. Upper Lithuania, fr. ibl. Haute-Lituanie, ty. ibl.
Oberlitauen el. Aukschtatitien), Suvalkija (en. Sudovia, fr. ibl. Sudovie, ty. Suwalken) och Dzūkija (en.
Dainava) samt mer eller mindre obsoleta namn på tyska (och ryska), t.ex.i fråga om huvudstaden Vilnius
(ty. Wilna, pol. Wilno, ry. Vilna) samt städerna Klaipėda (ty. Memel), Šiauliai (ty. Schaulen) och
Panevėžys (ty. Ponewiesch)
BRITTISKA ÖARNA (STORBRITANNIEN/FÖRENADE KUNGARIKET och IRLAND)
STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND/FÖRENADE KUNGARIKET (inkl. Isle of Man och
Kanalöarna)
Officiellt språk är engelska130
och vi använder de engelska namnen, utom i fråga om131
landsdelen/Nuts 1-området Skottland (en. Scotland, fr. Écosse, ty. Scottland, gae. Alba), landsdelen/Nuts 1-
och 2-området Nordirland (en. Northern Ireland, fr. Irlande du Nord, ir. Tuaisceart Éireann), Nuts 1-
områdena Nordöstra England (en. North East (England)), Nordvästra England (en. North West (England)),
126
Lettiskan är modersmål för drygt halva befolkningen. Cirka en fjärdedel talar ryska som modersmål
(främst i Riga och längst i öster). 127
Däremot skriver vi som på lettiska i fråga om provinsen/Nuts 3-området Pierīga. 128
De största minoritetsspråken är polska och ryska med ca 6 % vardera. 129
Detta historiska landskap landskap omefattar en del av Kaliningradområdet samt Klaipėdos kraštas (ty.
Memelland/Memelgebiet, en. Klaipėda Region), dvs. den del av nuvarande Litauen, runt staden Klaipėda
(ty. Memel), som fram till 1918 tillhörde Tyska riket. 130
I Wales har även walesiska (kymriska) officiell status och walesiska namn har i flera fall officiellt ersatt
de engelska: exempelvis heter den stad som tidigare kallades Carnarvon numera officiellt Caernarfon och
halvön "Lleyn" heter nu Llŷn. Där dubbla namnformer förekommer använder vi normalt de engelska, t.ex i
fråga om ön Anglesey (wale. Ynys Môn). Storbritannien har dessutom ett antal erkända minoritetsspråk:
iriska, scots (lågskotska), korniska och skotsk gaeliska samt manx (på Isle of Man). Ön Lewis i Yttre
Hebriderna heter på skotsk gaeliska Leòdhas. På Kanalöarna har franska officiell status tillsammans med
engelskan på Jersey. Dessutom förekommer de romanska dialekterna jèrriais, guernésiais och sercquiais. 131
Utöver vad som här nämns förekommer på svenska ibl. namnet Östangeln för regionen East Anglia.
63
Östra England (en. East of England), Sydöstra England (en. South East (England)) och Sydvästra England
(en. South West (England)) samt ögrupperna Shetlandsöarna (en. Shetland Islands, fr. Îles Shetland, ty.
Shetland-Inseln)132
, Yttre Hebriderna (en. Outer Hebrides el. Western Isles, gae. Na h-Eileanan Siar, fr.
Hébrides extérieures, ty. Äußere Hebriden). Inre Hebriderna (en. Inner Hebrides, gae. Na h-Eileanan a-
staigh, fr. Hébrides intérieures, ty. Innere Hebriden) och Kanalöarna (en. Channel Islands, fr. Îles Anglo-
Normandes, ty. Kanalinseln el. Normannische Inseln). Scillyöarna (en. Isles of Scilly, fr. ibl. Les
Sorlingues, korn. Syllan) ingår i Nuts 2-området Cornwall and Isles of Scilly.
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden London (fr. Londres, hi. Lanḍhan), städerna Edinburgh (fr.
Édimbourg), Dover (fr. Douvres), Canterbury (fr. ibl. Cantorbéry), St. Helier (fr. St-Hélier, huvudort på
Jersey) och St. Peter Port (fr. St-Pierre-Port, huvudort på Guernsey), landsdelen England (fr. Angleterre),
landsdelen och Nuts 1-området Wales (wale. Cymru, fr. Pays de Galles), grevskapet Cornwall (fr.
Cornouailles, korn. Kernow), ögruppen Orkneyöarna (fr. Îles Orcades) samt öarna (i Engelska kanalen)
Guernsey (fr. och ty. Guernesey), Alderney (fr. Aurigny) och Sark (fr. Sercq).
IRLAND
Officiella språk är iriska och engelska, det dominerande modersmålsspråket. Trots iriskans starka ställning
använder vi genomgående de engelska namnen.133
BENELUXLÄNDERNA (NEDERLÄNDRNA, BELGIEN och LUXEMBURG)
NEDERLÄNDERNA
Officiellt språk är nederländska134
. Vi använder de officiella namnen,vilka oftast är de nederländska men i
några fall de frisiska, utom i fråga om
huvudstaden Haag (nl. och ty. 's-Gravenhage/Den Haag, en. The Hague, fr. La Haye), Nuts 1-områdena
Norra Nederländerna (Noord-Nederland), Östra Nederländerna (Oost-Nederland), Västra Nederländerna
(West-Nederland) och Södra Nederländerna (Zuid-Nederland), provinsen och Nuts 2-området Frisland
(nl., en. och ty. Friesland, en. äv. Frisia, fris. Fryslân, fr. Frise) samt ögruppen Västfrisiska öarna (nl.
Waddeneilanden, fris. Fryske waadeilannen, en. West Frisian Islands, fr. Îles de la Frise occidentale, ibl.
Îles Frisonnes Occidentales, ty. Westfriesische Inseln).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Arnhem (ty. Arnheim), Nijmegen (fr. Nimègue, ty. Nimwegen),
's-Hertogenbosch (oftast kallad Den Bosch, fr. Bois-le-Duc), Leeuwarden (fris. Ljouwert, fr. ibl.
Leuvarde), Den Helder (fr. Le Helder), Alkmaar (ty. ibl. Alkmar), Leiden (en. Leyden, fr. Leyde), och
Vlissingen (en. Flushing, fr. Flessingue), staden och tillika provinsen/Nuts 2-området Groningen (fr.
Groningue, fris. Grins) samt provinserna/Nuts 2-områdena Noord-Holland (fr. Hollande septentrionale),
Zuid-Holland (fr. Hollande méridionale), Gelderland (en. ibl. Guelders, fr. Gueldre, ty. Geldern), Limburg
(fr. Limbourg), Noord-Brabant (fr. Brabant septentrional) och Zeeland (en. Zealand, fr. Zélande) samt till
sist Zuiderzeedammen Afsluitdijk (fris. Ofslútdyk, en. Ijsselmeer Dam, fr. Digue du Nord, ty.
Abschlußdeich)
BELGIEN
Officiella språk är nederländska (över 50%, i Flandern och Bryssel), franska (ca 35 %, i Vallonien och
Bryssel) och tyska (ca 1 %, längst i öster). Vi använder de lokala namnen135
på respektive språk, utom i
fråga om
huvudstaden och tillika delstaten/Nuts 1-området Bryssel136
(fr. Bruxelles, nl. Brussel, ty. Brüssel, en.
Brussels, ar. Brūksil), staden Brygge137
(nl. Brugge, fr. och en. Bruges, ty. Brügge), regionerna
132
Shetlandsöarna och Orkneyöarna kallas tillsammans Northern Isles. 133
Exempel på några iriska namn: huvudstaden Dublin heter på iriska Baile Átha Cliath och städerna Cork
och Limerick heter Corcaígh respektive Luimneach. 134
Nederländerna har fem erkända regionala språk, främst (väst)frisiska i Friesland. Ön Terschelling heter
på frisiska Skylge. 135
I fråga om stadsdelar och adresser i landets tvåspråkiga huvudstad bör vi helst använda båda namnen
med det franska namnet först, t.ex. för stadsdelen Laeken/Laken.
64
(=delstaterna)/Nuts 1-områdena Flandern (nl. Vlaanderen, fr. Flandre, en. Flanders) och Vallonien (fr.
Wallonie, nl. Wallonië, ty. Wallonien, en. Wallonia) samt provinserna/Nuts 2-områdena Flamländska
Brabant (nl. Vlaams Brabant, fr. Brabant flamand, ty. Flämisch-Brabant, en. Flemish Brabant), Vallonska
Brabant (fr. Brabant wallon, nl. Waals-Brabant, ty. Wallonisch-Brabant, en. Walloon Brabant), Östflandern
(nl. Oost-Vlaanderen, fr. Flandre orientale, ty. Ost-Flandern, en. East Flanders) och Västflandern (nl. West-
Vlaanderen, fr. Flandre occidentale, ty. West-Flandern, en. West Flanders).
Övriga exonymer på andra språk138
:
Flandern: städerna Gent (fr. Gand, en. Ghent), Oostende (fr. och ty. Ostende, en. Ostend)139
, Ieper (fr. och
en. Ypres, ty. Ypern)140
, Kortrijk (fr. och en. Courtrai), Aalst (fr. Alost), Mechelen (fr. Malines, ty.
Mecheln, en. Mechlin), Lier (fr. Lierre), Leuven (fr. och en. Louvain, ty. Löwen)141
, Tongeren (fr. Tongres,
ty. Tongern) m.fl., Bryssel-förorten Sint-Genesius-Rode (fr. Rhode-Saint-Genèse), staden och tillika
provinsen Antwerpen (fr. Anvers, en. Antwerp), provinsen/Nuts 2-området Limburg (fr. Limbourg) samt
landskapet Kempen (fr. Campine, ty. och en. Kempenland) och hamnorten Zeebrugge (fr. och ibl. en.
Zeebruges, ty. Zeebrügge), som hör till kommunen Brygge.
Vallonien: staden och tillika provinsen/Nuts 2-området Liège (nl. Luik, ty. Lüttich) samt provinserna/Nuts
2-områdena Hainaut (nl. Henegouwen, ty. Hennegau) och Luxembourg142
(nl. och ty. Luxemburg).
LUXEMBURG
Officiella språk är franska, tyska och luxemburgiska143
. Vi använder de franska namnformerna (som ofta
egentligen är tyska) och inte de alternativa formerna på luxemburgiska, utom i fråga om
huvudstaden Luxemburg (fr. och en. Luxembourg, lux. Lëtzebuerg, it. Lussemburgo) samt landsdelarna
Gutland (fr. och en. Bon Pays) och Ösling (fr. och en. Oesling, lux. Éislak).
CENTRALEUROPA (TYSKLAND, TJECKIEN, POLEN, SCHWEIZ, LIECHTENSTEIN, ÖSTERRIKE,
SLOVAKIEN, UNGERN och SLOVENIEN)
TYSKLAND
Officiellt språk är tyska144
och vi använder de tyska namnen, utom i fråga om
landskapet Sydslesvig (ty. Südschleswig el. Landesteil Schleswig, en. Southern Schleswig, fr. Schleswig du
Sud) samt ögrupperna Nordfrisiska öarna (ty. Nordfriesische Inseln, en. North Frisian Islands, fr. Îles de la
Frise septentriole, ibl. Îles Frisonnes septentrionales) och Ostfrisiska öarna (ty. Ostfriesische Inseln, en.
East Frisian Islands, fr. Îles de la Frise orientale, ibl. Îles Frisonnes orientales). Tecknet ß kan på svenska
ersättas med dubbelt s.
136
Som delstat/Nuts 1-område är det fullständiga namnet Huvudstadsregionen Bryssel (fr. région de
Bruxelles-Capitale, nl. Brussels Hoofdstedelijk Gewest, ty. Region Brüssel-Hauptstadt, en. Brussels-
Capital Region). 137
Däremot skriver vi Zeebrugge. Se nedan. 138
Ett stort antal orter i Flandern har parallella franska namn och på samma sätt har många orter i Vallonien
parallella nederländska namn. 139
På svenska används ofta formen "Ostende" (med svenskt uttal), men den korrekta formen är Oostende. 140
I vissa historiska sammanhang används ofta den tyska namnformen Ypern även på svenska. 141
På svenska används här ofta felaktigt den franska namnformen "Louvain". Däremot finns i Vallonien det
franskspråkiga universitetet Louvain-la-Neuve, beläget i staden Ottignies-Louvain-la-Neuve. 142
Vi gör på svenska en åtskillnad i stavningen mellan å ena sidan Storhertigdömet Luxemburg och dess
homonyma huvudstad och å andra sidan den belgiska provinsen Luxembourg. 143
En standardiserad variant av den i landet allmänt talade tyska dialekten moselfrankiska. 144
Tyskland har fem officiella minoritesspråk, bl.a. danska och frisiska (nordfrisiska) (längst i norr) samt
hög- och lågsorbiska (i Lausitz). Staden Flensburg heter på danska Flensborg och staden Cottbus heter på
lågsorbiska Chóśebuz.
65
I fråga om mindre sjöar bibehåller vi också de tyska namnen (inkl. avledningssuffixet -(e)r), t.ex.
Schweriner See (en. Lake Schwerin, fr. ibl. lac de Schwerin) och Steinhuder Meer (en. ibl. Lake Steinhude,
fr. ibl. lac de Steinhude).
Övriga exonymer på andra språk145
: städerna och tillika delstaterna och samtidigt Nuts 1- och Nuts 2-
områdena Hamburg (fr. Hambourg) och Bremen (fr. Brême), städerna146
Flensburg (fr. Flensbourg, da.
Flensborg), Ratzeburg (fr. Ratzebourg), Oldenburg (fr. Oldenbourg), Lüneburg (en. ibl. Lunenberg, fr.
Lunebourg), Hannover (en. Hanover, fr. Hanovre), Hameln (en. och fr. Hamelin), Göttingen (en.
Gottingen, fr. ibl. Goettingue), Kassel (fr. ibl. Cassel), Braunschweig (en. och fr. Brunswick), Wolfsburg
(fr. Wolfsbourg), Quedlinburg (fr. Quedlinbourg el. Quedlimbourg), Neubrandenburg (fr.
Neubrandenbourg), (staden) Brandenburg an der Havel (en. ibl. Brandenburg City, för att skilja staden från
delstaten, fr. Brandebourg-sur-la-Havel), Bernburg (fr. Bernbourg), Magdeburg (fr. Magdebourg),
Merseburg (fr. Mersebourg), Naumburg an der Saale (fr. Naumbourg), Jena (fr. Iéna), Altenburg (fr.
Altenbourg), Dresden (fr. Dresde), Frankfurt an der Oder (fr. Francfort-sur-l'Oder), Kleve (en. Cleves, fr.
Clèves), Duisburg (fr. Duisbourg), Köln (en. och fr. Cologne), Jülich (fr. Juliers), Aachen (en. och fr. Aix-
la-Chapelle), Monschau (fr. Montjoie), Marburg (fr. Marbourg), Kassel (fr. Cassel), Weilburg (fr.
Weilbourg), Koblenz (en. ibl. Coblenz, fr. Coblence), Trier (en. ibl. Treves, fr. Trèves), Zweibrücken (fr.
Deux-Ponts). Saarbrücken (fr. Sarrebruck)147
, Mainz (fr. Mayence), Frankfurt am Main (fr. Francfort-sur-
le-Main), Aschaffenburg (fr. Aschaffenbourg), Speyer (fr. Spire), Würzburg (fr. Wurtzbourg), Rothenburg
ob der Tauber (fr. Rothenbourg), Coburg (fr. Cobourg), Nürnberg (en. och fr. Nuremberg), Offenburg (fr.
Offenbourg), Freiburg im Breisgau (en. Freiburg, fr. Fribourg-en-Brisgau), Günzburg (fr. Guntzbourg),
Konstanz (en. och fr. Constance), Augsburg (fr. Augsbourg), Neuburg an der Donau (fr. Neubourg-sur-le-
Danube), Regensburg (fr. Ratisbonne), München (en. och fr. Munich) och Stuttgartförorten Ludwigsburg
(fr. Ludwigsbourg), delstaterna och tillika Nuts148
1-områdena Niedersachsen (en. Lower Saxony, fr. Saxe-
Basse), Mecklenburg-Vorpommern (en. Mecklemburg-West Pomerania, fr. Mecklembourg-Poméranie-
Antérieure), Brandenburg (fr. Brandebourg, bestående av Nuts 2-områdena Nordöstra Brandenburg
(Brandenburg – Nordost) och Sydvästra Brandenburg (Brandenburg – Südwest)), Sachsen-Anhalt (en.
Saxony-Anhalt, fr. Saxe-Anhalt), Sachsen (en. Saxony, fr. Saxe), Thüringen (en. Thuringia, fr. Thuringe),
Hessen (en. och fr. Hesse), Nordrhein-Westfalen (en. Northrhine-Westphalia, fr. Rhénanie-du-Nord-
Westphalie), Rheinland-Pfalz (en. Rhineland-Palatinate, fr. Rhénanie-Palatinat), Saarland (fr. Sarre),
Baden-Württemberg (fr. Bade-Wurtemberg) och Bayern149
(en. Bavaria, fr. Bavière) samt landskapen
Nordfriesland (en. North Frisia, fr. Frise-du-Nord, fris. Nordfraschlönj), Ostfriesland (en. East Frisia, fr.
Frise orientale), Wagrien (en. Wagria), Lausitz (en. Lusatia, fr. Lusace, lågs.Łužyca, högs. Łužica)150
,
Franken (en. Francony, fr. Franconie)151
, Breisgau (fr. Brisgau) och Schwaben152
(fr. Souabe) liksom
slutligen ön Helgoland (fris. Halaglun , en. äv. Heligoland, fr. Héligoland) och Bodensjön (ty. Bodensee,
en. Lake Constance, fr. Lac de Constance)
145
Franskan har en generell tendens att ersätta slutledet -burg med "-bourg" och använder utöver här
redovisade namnformer ibland namnformer som "Rendsbourg", "Bad Harzbourg" osv. (i stället för
Rendsburg, Bad Harzburg osv.). Det kan också nämnas att städerna Wittenberg och Eisleben numera
officellt heter Lutherstadt Wittenberg och Lutherstadt Eisleben. 146
Ett antal städer (Köln, Dresden m.fl.) har dessutom gett namn åt olika Nuts 2-områden. 147
Saarland förvaltades tidigare av Frankrike och ett antal orter har franska exonymer: Saarlouis (fr. ibl.
Sarrelouis), St. Ingbert (fr. ibl. Saint-Ingbert), Homburg (fr. Hombourg), Merzig (fr. Mercy) och Sankt-
Wendel (fr. Sankt-Wendel). 148
De mindre delstaterna är samtidigt Nuts 2-områden. 149
Bayern delas in i Niederbayern (en. Lower Bavaria, fr. Basse-Bavière) och Oberbayern (en. Upper
Bavaria, fr. Haute-Bavière). 150
Består av Niederlausitz (en. Lower Lusatia, fr. Basse-Lusace, lågs. Dolna Łužyca) och Oberlausitz (en.
Upper Lusatia, fr. Haute-Lusace, högs. Hornja Łužica). 151
Består av Oberfranken (en. Upper Francony, fr. Haute-Franconie) och Unterfranken (en. Lower
Francony, fr. Basse-Franconie). 152
Schwaben är dels en historisk region (uppdelad i Niederschwaben, Unterschwaben eller Schwäbisches
Unterland, en. Lower Swabia, och Oberschwaben eller Schwäbisches Oberland, en. Upper Swabia) som
omfattar områden i delstaterna Baden-Würtemberg och Bayern, dels en administrativ enhet nomi Bayeren.
66
TJECKIEN
Officiellt språk är tjeckiska153
och vi använder de tjeckiska namnen, utom i fråga om
huvudstaden och tillika Nuts 2- och Nuts 3-området Prag (tj. som stad och Nuts 2-område: Praha, som Nuts
3-område: Hlavní město Praha, en. och fr. Prague), (de historiska) landskapen/landsdelarna Böhmen (tj.
Čechy, en. Bohemia, fr. Bohême), Mähren (tj. Morava, en. Moravia, fr. Moravie) och Schlesien (tj. (České)
Slezsko, ty. Mährisch-Schlesien, Österreichisch-Schlesien, Tschechisch-Schlesien el.. Sudetenschlesien, en.
(Czech) Silesia, fr. Silésie), Nuts 2- och tillika Nuts 3-områdena Mellersta Böhmen (tj. som Nuts 2-område:
Střední Čechy, som Nuts 3-område: Středočeský kraj) och Mähren-Schlesien (tj. som Nuts 2-område:
Moravskoslezsko, som Nuts 3-område: Moravskoslezský kraj), Nuts 2-områdena Nordvästra Tjeckien (tj.
Severozápad), Nordöstra Tjeckien (tj. Severovýchod), Sydvästra Tjeckien (tj. Jihozápad), Sydöstra Tjeckien
(tj. Jihovýchod) och Mellersta Mähren (tj. Střední Morava) samt Nuts 3-området Södra Böhmen (tj.
Jihočeský kraj).
I fråga om de Nuts-3 områden som är uppkallade efter sin huvudort använder vi på svenska huvudortens
namn medan man på tjeckiska använder adjektiviska namnformer enligt följande: Karlovy Vary (tj.
Karlovarský kraj), Ústí nad Labem (tj. Ústecký kraj), Liberec (tj. Liberecký kraj), Plzeň (tj. Plzeňský kraj),
Pardubice (tj. Pardubický kraj), Hradec Králové (tj. Královéhradecký kraj), Olomouc (tj. Olomoucký kraj)
och Zlín (tj. Zlínský kraj).
Övriga exonymer på andra språk (i detta tidigare österrikiska land har flertalet orter parallella tyska
namnformer): städerna Karlovy Vary (ty. Karlsbad), Mariánské Láznĕ (ty. samt ibl. äv. en. och fr.
Marienbad), Ústí nad Labem (ty. Aussig), Plzeň (ty. och fr. samt ibl. äv. en. Pilsen), České Budějovice (ty.
Budweis), Pardubice (ty. Pardubitz), Liberec (ty. Reichenberg), Hradec Králové (ty. Königgrätz), Ostrava
(ty. Ostrau), Olomouc (ty. Olmütz), Brno (ty. Brünn) m.fl. (alla på tyska)
POLEN
Officiellt språk är polska154
och vi använder de polska namnen, utom i fråga om Nuts 1-områdena
Nordvästra Polen (pol. Region Północno-Zachodni), Norra Polen (pol. Region Północny), Mellersta Polen
(pol. Region Centralny), Sydvästra Polen (pol. Region Południowo-Zachodni), Östra Polen (pol. Region
Wschodni) och Södra Polen (pol. Region Południowy), de historiska landskapen (samma/motsvarande
namn kan förekomma ifråga om vojvodskap/län/Nuts 2-områden, se nedan) Pommern (pol. Pomorze, som
vojvodskap äv. pomorskie, en. Pomerania, fr. Poméranie), Schlesien (pol. Śląsk, en. Silesia, fr. Silésie),
Kasjubien (pol. Kaszuby, kasj. Kaszëbë el. Kaszëbskô, en. Kashubia, fr. Cachoubie, ty. Kaschubien),
Pommerellen (pol. Pomorze Gdańskie,en. Pomerelia, fr, Poméranie orientale, kasj. Pòrénkòwô Pòmòrskô),
Kulmerland (pol. Ziemia chełmińska, en Chelmno Land), Storpolen (pol. Wielkopolska el. wielkopolskie,
en. Great/Greater Poland, fr. Grande Pologne, ty. Großpolen), Lillpolen (pol. Małopolska el małopolskie,
en. Little/Lesser Poland, fr. Petite Pologne, ty. Kleinpolen), Kujavien (pol. Kujawy, en. Cujavia el. Cuiavia,
fr. Cujavie, ibl. Kujavie, ty. Kujawien), Masovien (pol. Mazowsze el. mazowieckie, en. Mazovia el.
Masovia, fr. Masovie, ty. Masowien), Ermland (pol. Warmia, en. Ermeland, fr. Warmie), Masurien155
(pol.
Mazury, en. Masuria, ibl. Mazuria, fr. Masurie, ty. Masuren), Podlasien (pol. Podlasie el. podlaskie, en.
Podlasie, ibl. Podlachie el. Podlasie, fr. Podlachie, ty. Podlachien el. Podlesien) och Galizien (pol. Galicja,
en. Galicia, fr. Galicie), landtungorna Hel (pol. Mierzeja Helska, ty. Putziger Nehrung, Hela) och Frische
Nehrung (pol. Mierzeja Wiślana, en. Vistula Spit, fr. Presqu'île de la Vistule, ry. Baltijskaja kosa) samt (den
en gång svenska) ön Usedom (pol. Uznam).
I fråga om vojvodskap/län/Nuts 2-områden använder vi i första hand de polska namnen i adjektivisk form
men kan också i vissa fall använda de traditionella namnformerna (här inom parentes): Mazowieckie
153
Det finns ett stort antal officiellt erkända minoritetsspråk, bl.a. slovakiska, ukrainska, romani och
vietnamesiska. 154
Kasjubiska har erkänd ställning som regionalt språk i Kasjubien. Staden Kartuzy (ty Karthaus) heter på
kasjubiska Kartuzë. Dessutom har andra minoritesspråk erkänd ställning i vissa kommuner, bl.a. tyska
inom ett område i Schlesien. 155
Med Masuriska sjöarna (pol. Jeziora Mazurskie, en. Masurian/Mazurian Lakes, fr. Lacs de Masurie, ty.
Masurische Seen).
67
(Masovien), Małopolskie (Lillpolen), Śląskie (Schlesien), Podkarpackie156
, Świętokrzyskie, Podlaskie,
Wielkopolskie (Storpolen), Zachodniopomorskie (Västpommern), Dolnośląskie (Nedre Schlesien),
Kujawsko-Pomorskie (Kujavien-Pommern), Warmińsko-Mazurskie (Ermland-Masurien, en. Warmia-
Masuria, ty. Ermland-Masuren) och Pomorskie (Pommern)
Även i de fall då vojvodskap/län/Nuts 2-områden är uppkallade efter sin huvudort använder vi i första hand
de adjektiviska formerna men kan också i vissa fall använda huvudortens namn (inom parentes): Łódzkie
(Łódź), Lubelskie (Lublin), Lubuskie (Lubusz) och Opolskie (Opole).
Exonymer på andra språk (stora delar av det nuvarande Polen har tidigare tillhört Tyskland eller Österrike,
varför många orter har parallella tyska namnformer): huvudstaden Warszawa (en. Warsaw, fr. Varsovie, ty.
Warschau), städerna Kraków (en. Cracow, fr. Cracovie, ty. Krakau), Łódź (ty. Lodsch), Gdańsk (ty.
Danzig), Gdynia (ty. Gdingen), Wrocław (ty. Breslau), Świnoujście (ty. Swinemünde), Szczecin (ty.
Stettin), Koszalin (ty. Köslin), Słupsk (ty. Stolp), Gorzów Wielkopolski (ty. Landsberg an der Warthe),
Zielona Góra (ty. Grünberg), Legnica (ty. Liegnitz), Poznań (ty. Posen, en. och fr. ibl. Posnan), Wałbrzych
(ty. Waldenburg), Opole (ty. Oppeln), Katowice (ty. Kattowitz), Bytom (ty. Beuthen), Gliwice (ty.
Gleiwitz), Zabrze (ty. Hindenburg), Chorzów (ty. Königshütte), Tychy (ty. Tichau), Częstochowa (ty.
Tschenstochau), Elbląg (ty. Elbing), Grudziądz (ty. Graudenz), Bydgoszcz (ty. Bromberg), Toruń (ty.
Thorn), Olsztyn (ty. Allenstein) m.fl., vojvodskapen/Nuts 2-områdena Lubuskie (ty. Lebus) och
świętokrzyskie ("Heliga korset", fr. Sainte-Croix, ibl. Croix Sacrée, ty. Heiligkreuz) samt ön Wolin (ty.
Wollin)
SCHWEIZ
Officiella språk är tyska (drygt 70 %, i de centrala delarna och i norr), franska (drygt 20 %, i väster) och
italienska (ca 6 %, i syd) och delvis rätoromanska (0,7 %, i sydost). Vi använder de lokala namnen på
tyska, franska respektive italienska157
utom ifråga om
Genèvesjön (fr. Lac Léman, ty. Genfer See/Genfersee, en. Lake Geneva) samt Brienzsjön (ty. Brienzersee)
m.fl. sjöar för vilka tyskan använder anledningssuffixet -er, i enlighet med de fotnoter som hänför sig till
Schweiz. I fråga om mindre sjöar, se under "Tyskland". Det tyska tecknet ß kan på svenska ersättas med
dubbelt s.
Övriga exonymer på andra språk158
:
Den tysktalande delen: städerna Biel (fr. Bienne)159
, Thun (fr. Thoune)160
, Chur (fr. Coire) och Sankt (ty.
St.) Moritz (fr. Saint-Moritz), städerna och tillika kantonerna Bern (fr. och en. Berne), Zürich (fr. och en.
Zurich)161
, Basel (fr. Bâle, en. Basle), Schaffhausen (fr. Schaffhouse), Solothurn (fr. Soleure), Zug (fr.
Zoug), Luzern (fr. och en. Lucerne), Sankt (ty. St.) Gallen (fr. Saint-Gall, en. Saint Gall) och Glarus (fr.
Glaris), kantonerna Basel-Stadt (Bâle), Basel-Landschaft (Bâle-Campagne), Aargau (fr. Argovie), Thurgau
(fr. Thurgovie), Schwyz (fr. Schwytz), Unterwalden162
(fr. Unterwald), Obwalden (fr. Obwald), Nidwalden
(fr. Nidwald), Appenzell Ausserrhoden (fr. Appenzell Rhodes-Extérieures), Appenzell Innerrhoden (fr.
Appenzell Rhodes-Intérieures) och Graubünden (it. Grigioni, rät. Grischun, fr. och en. Grisons) samt
156
Trots att detta inte är etablerat förekommer försvenskningen "Podkarpatien" (pol. med substantivform
Podkarpacie, en. Subcarpathia, fr. Subcarpathie, ty. Karpatenvorland). 157
Däremot inte på rätoromanska. För orter inom detta språkområde använder vi de tyska namnen (se "Den
tysktalande delen"), t.ex. i fråga om städerna Disentis och Sankt Moritz. Motsvarande rätoromanska namn
är "Mustér" och "San Murezzan". 158
I fråga om tvåspråkiga områden räknas dessa till den tysk- resp. fransktalande delen beroende på vilket
språk som är majoritetsspråk, således räknas staden Biel och kantonen Bern till den tysktalande delen och
staden och kantonen Fribourg samt kantonen Valais till den fransktalande delen. 159
Denna delvis fransktalande stad heter numera officiellt Biel/Bienne. Bielsjön (ty. Bieler See el.
Bielersee) heter på franska Lac de Bienne. 160
Thunsjön (ty. Thuner See) heter på franska Lac de Thoune. 161
Zürichsjön (ty. Züricher See) heter på franska Lac de Zurich. 162
Denna är inte längre en kanton utan ett samlingsbegrepp för kantonerna Nidwalden och Obwalden.
68
sjöarna Bodensjön (ty. Bodensee, fr. Lac de Constance, en. Lake Constance) och Vierwaldstättersjön (fr.
Lac des Quatre-Cantons, ibl. Lac de Lucerne, en. Lake Lucerne).
Den fransktalande delen: städerna Delémont (ty. Delsberg) och Sion (ty. Sitten), städerna och tillika
kantonerna Fribourg (ty. Freiburg), Genève (ty. Genf, en. Geneva) och Neuchâtel (ty. Neuenburg)163
samt
kantonerna Vaud (ty. Waadt) och Valais (ty. Wallis) m.fl.
Den italiensktalande delen: staden Bellinzona (fr. Bellinzone), kantonen Ticino (ty. och fr. Tessin) och sjön
Lago Maggiore (fr. Lac Majeur).
LIECHTENSTEIN
Officiellt språk är tyska och vi använder de tyska namnformerna.
ÖSTERRIKE
Officiellt språk är tyska164
och vi använder de tyska namnen, utom i fråga om
Nuts 1-områdena Västra Österrike (ty. Westösterreich), Östra Österrike (ty. Ostösterreich) och Södra
Österrike (ty. Südösterreich) samt delstaten/Nuts 2-området Tyrolen (ty. Tirol, en. och fr. Tyrol). Tecknet ß
kan på svenska ersättas med dubbelt s.
I fråga Neusiedlersjön (ty. Neusiedler See, ung. Fertő-tó, en. Lake Neusiedl, fr. ibl. Lac de Neusiedl), på
gränsen mot Ungern, sammanskriver vi namnet till ett ord. I fråga om mindre sjöar, se under "Tyskland".
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden och tillika delstaten/Nuts 2-området Wien (en. Vienna, fr.
Vienne), staden och tillika delstaten/Nuts 2-området Salzburg (fr. Salzbourg) samt delstaterna/Nuts 2-
områdena Oberösterreich (en. Upper Austria, fr. Haute-Autriche), Niederösterreich (en. Lower Austria, fr.
Basse-Autriche), Steiermark (en. Styria, fr. Styrie) och Kärnten (en. Carinthia, fr. Carinthie, slove.
Koroška) liksom även Bodensjön (ty. Bodensee, fr. Lac de Constance, en. Lake Constance), på gränsen mot
Tyskland och Schweiz
SLOVAKIEN
Officiellt språk är slovakiska165
och vi använder de slovakiska namnen, utom i fråga om Nuts 2-områdena
Västra Slovakien (slova. Západné Slovensko), Mellersta Slovakien (slova. Stredné Slovensko) och Östra
Slovakien (slova. Východné Slovensko).
I fråga om Nuts 2- och 3-området Bratislava (slova. Bratislavský kraj) och Nuts 3-områdena (som är
uppkallade efter sin huvudort) använder vi på svenska huvudortens namn medan man på slovakiska
använder adjektiviska namnformer enligt följande: Trnava (slova. Trnavský kraj), Trenčín (slova.
Trenčianský kraj), Nitra (slova. Nitrianský kraj), Žilina (slova. Žilinský kraj), Banská Bystrica (slova.
Banskobystrický kraj), Prešov (slova. Prešovský kraj) och Košice (slova. Košický kraj).
Exonymer på andra språk (landet tillhörde under lång tid Österrike-Ungern och flertalet orter har parallella
tyska och ungerska namnformer): huvudstaden Bratislava (ty. Preßburg, ung. Pozsony), staden Košice
(ung. Kassa, ty. Kaschau) och Donau-ön Žitný ostrov (ung. Csallóköz, ty. Große Schüttinsel) m.fl.
UNGERN
Officiellt språk är ungerska166
och vi använder de ungerska namnen, utom i fråga om
Nuts 1-området Transdanubien167
(ung. Dunántúl, en. Transdanubia, fr. Transdanubie), som består av
Västra Transdanubien (ung. Nyugat-Dunántúl), Mellersta Transdanubien (ung. Közép-Dunántúl) och
163
Neuchâtelsjön heter på tyska Neuenburger See. 164
Slovenska (i södra Kärnten) samt kroatiska och ungerska (i Burgenland) är officiella minoritetsspråk.
Staden Finkenstein am Faaker See heter på slovenska Bekštanj. 165
Det största minoritetsspråket är ungerska som talas av dygt en halv miljon (ca 10 % av befolkningen)
längs gränsen mot Ungern och i vissa kommuner har officiell ställnig vid sidan av slovakiskan. Staden
Komárno heter på ungerska Komárom. 166
Det finns åtta erkända minoritetsspråk, bl.a. tyska och romani.
69
Södra Transdanubien (ung. Dél-Dunántúl), Nuts 1- och 2-området Mellersta Ungern (ung. Közép-
Magyarország) samt Nuts 1-området Slättområdet och Norra Ungern (ung. Alföld és Észak), som består av
Norra Ungern (ung. Észak-Magyarország), Norra slättområdet (ung. Észak-Alföld) och Södra
slättområdet (ung. Dél-Alföld), liksom Neusiedlersjön (ung. Fertő-tó, ty. Neusiedler See, en. Lake
Neusiedl, fr. ibl. lac de Neusiedl), på gränsen mot Österrike.
Övriga exonymer på andra språk. I Ungern finns alltjämt en liten tysk minoritet och flera städer har
parallella tyska namnformer, t.ex. Sopron (ty. Ödenburg), Győr (ty. Raab), Esztergom (ty. Gran),
Szombathely (ty. Steinamanger), Székesfehérvár (ty. Stuhlweissenburg), Pécs (ty. Fünfkirchen) och
Debrecen (ty. Debreczin) m.fl. samt sjön Balaton (ty. Plattensee).
SLOVENIEN
Officiellt språk är slovenska168
och vi använder de slovenska namnen, utom i fråga om
Nuts 2-områdena Västra Slovenien (slove. Zahodna Slovenija) och Östra Slovenien (slove. Vzhodna
Slovenija), Nuts 3-områdena Mellersta Slovenien (slove. Osrednjeslovenska) och Sydöstra Slovenien
(slove. Jugovzhodna Slovenija), det historiska landskapet Krain (slove. Kranjska, en. Carniola, fr. Carniole,
uppdelat i tre mer moderna slovenska landskap, se nedan), platålandet och vindistriktet Karst (slove. Kras,
it. Carso) samt halvön Istrien (slove. Istra, en. och it. Istria, fr. Istrie). I fråga om övriga Nuts 3-områden
använder vi således de slovenska namnen.
Exonymer på andra språk (i detta tidigare österrikiska land har flera orter tyska namnformer): huvudstaden
Ljubljana (ty. Laibach), städerna Maribor (ty. Marburg an der Drau), Kranj (ty. Krainburg), Postojna (ty.
Adelsberg) samt landskapen Koroška (äv. Spodnja Koroška, Slovenska Koroška el Pokrajina, en. Slovene
Carinthia, fr. Carinthie slovène, ty. "abgetrennter Teil von Unterkärnten"), Gorenjska (en. Upper Carniola,
fr. Haute-Carniole, ty. Oberkrain, även namn på ett Nuts 3-område), Notranjska (en. Inner Carniola, fr.
Cariole-Intérieure, ty. Innerkrain), Dolenjska (en. Lower Carniola, fr. Basse-Carniole, ty. Unterkrain),
Primorska (en. ibl. Slovenian Littoral, fr. ibl. littoral slovène, ty. ibl. Küstenland), Spodnja Štajerska (äv.
bara Štajerska el. Slovenska Štajerska, en. Lower Styria, fr. Basse-Styrie, ty. Untersteiermark) och
Prekmurje (ibl. även Pomurje, ty. Übermurgebiet el. Murland, ung. Muravidék, motsvarar Nuts 3-området
Pomurska) m.fl.
SYDVÄSTEUROPA (DE ROMANSKA LÄNDERNA)169
(FRANKRIKE, MONACO, ANDORRA,
IBERISKA HALVÖN, ITALIEN, SAN MARINO och HELIGA STOLEN)
FRANKRIKE170
Officiellt språk är franska171
och vi använder de franska namnen, utom i fråga om
Nuts 1-områdena Västra Frankrike (fr. Ouest), Östra Frankrike (fr. Est), Östra mellersta Frankrike ( fr.
Centre-Est), Sydvästra Frankrike (fr. Sud-Ouest) och Utomeuropeiska departement (fr. Départements
d’outre-mer (DOM))172
, landskapet Savojen173
(fr. Savoie, en. Savoy, ty. Savoyen), storregionen
167
Motsvarar västra Ungern. I det förgångna kallades detta område samt angränsande områden i
grannländerna för Pannonien (en. Pannonia, fr. Pannonie), ett namn som i viss mån håller på att
återintroduceras. 168
I vissa områden har även italienska och ungerska officiell status. Staden Koper heter på italienska
Capodistria. 169
Rumänien och Moldavien är visserligen också romanska länder men ligger geografiskt avskilt från de
övriga. Belgien och Luxemburg har germanskspråkig befolkningsmajoritet och innefattas i begreppet
Beneluxländerna. 170
Utom de utomeuropeiska departementen (Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana, Mayotte och
Réunion). 171
På Korsika har även korsikanska en stark men omstridd ställning. Flera andra språk, bl.a. bretonska, har
erkänts som regionaala språk. 172
Dessa (Réunion, Mayotte, Guadeloupe, Martinique och Franska Guyana) återfinns under Afrika,
Västindien respektive Sydamerika.
70
Sydfrankrike (fr. Midi), kustområdet (franska) Rivieran (fr. Côte d'Azur)174
, ön (och Nuts 2-området)
Korsika175
(fr. Corse, kors., it. och en. Corsica) samt Genèvesjön (fr. Lac Léman, en. Lake Geneva, ty.
Genfer See).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Lyon (en. Lyons), Marseille (en. Marseilles, ar. Marsīlyā),
Dunkerque (en. Dunkirk, ty. Dünkirchen, nl. Duinkerken), Reims (en. äv. Rheims), Nancy (ty. ibl. Nanzig)
och Nice (it. och ty. Nizza), orterna i Alsace och norra Lorraine (det tidigare tyska Elsass-Lothringen), t.ex.
Strasbourg (ty. Straßburg), Mulhouse (ty. Mühlhausen), Thionville (ty. Diedenhofen), Haguenau (ty.
Hagenau), Sarreguemines (ty. Saargemünd) och Saverne (ty. Zabern) m.fl., landskapen/regionerna/Nuts 2-
områdena Alsace (ty. Elsaß), Lorraine (ty. Lothringen), Bourgogne (en. Burgundy, ty. Burgund), Picardie
(en. Picardy) och Bretagne (bre. Breizh, en. Brittany), (de historiska) landskapen Normandie (en.
Normandy)176
och Gascogne (en. Gascony), regionen/Nuts 2-området Aquitaine (ty. ibl. Aquitanien),
departementen Bas-Rhin (ty. ibl. Unterelsass, en. ibl. Lower Rhine) och Haut-Rhin (ty. ibl. Oberelsass, en.
ibl. Upper Rhine) samt ön Île d'Ouessant (bre. Eusa, en. Ushant).
MONACO
Officiellt språk är franska177
och vi använder de franska namnen.
ANDORRA
Officiellt språk är katalanska och vi använder de katalanska namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Andorra la Vella (fr. Andorre-la-Vieille)
IBERISKA HALVÖN (SPANIEN och PORTUGAL, samt Gibraltar178
)
SPANIEN
Officiellt språk är spanska179
och vi använder de spanska namnen (samt i några fall katalanska180
eller
galiciska namn, se nedan), utom i fråga om
Nuts 1-områdena Nordvästra Spanien (sp. Noroeste), Nordöstra Spanien (sp. Noreste), Mellersta Spanien
(sp. Centro), Östra Spanien (sp. Este) och Södra Spanien (sp. Sur), landskapen/de självstyrande regionerna/
Nuts 2-områdena Katalonien (sp. Cataluña, kat. Catalunya, en. Catalunia, fr. Catalogne), Baskien (sp. País
Vasco, bask. Euskadi, en. Basque Country, fr. Pays Basque, ty. Baskenland) och Galicien (sp., gal. och en.
Galicia, fr. Galice), Aragonien (sp. Aragón, en. och fr. Aragon), Asturien (sp. (Principado de) Asturias, en.
Asturias, fr. Asturies), Kantabrien (sp. och en. Cantabria, fr. Cantabrique) och Andalusien (sp. Andalucía,
en. Andalusia, fr. Andalousie), landskapet Kastilien (sp. Castilla, en. Castile, fr. Castille), som tidigare
indelades i Gamla och Nya Kastilien men numera utgörs av regionerna Kastilien-León (sp., en. och ty.
Castilla y León, fr. Castille-León) och Kastilien-La Mancha (sp., en. och ty. Castilla-La Mancha, fr.
Castille-La Manche), ön Teneriffa (sp. Tenerife) samt ögrupperna Balearerna (sp. Islas Baleares, kat. Illes
Balears, en. Balearic Islands, fr. Îles Baléares, ty. Balearen, även Nuts 2-område), Pityuserna (sp. Islas
173
Den franska delen av det historiska landskapet Savojen (fr. Savoie) är uppdelad på departementen
Haute-Savoie och Savoie. I gångna tider har dock Savojen tidvis varit större och bl.a. omfattat Aostadalen.i
Italien. 174
Däremot finns det ett Nuts 2-område som även på svenska heter Provence-Alpes-Côte d’Azur. 175
Men de två departementen på ön heter Haute-Corse och Corse-du-Sud. 176
Regionerna Haute-Normandie och Basse-Normandie kallas på engelska ofta "Upper Normandy" resp.
"Lower Normandy". 177
Det traditionella men nästan utdöda språket är monegaskiska (eg. en italiensk dialekt påverkad av
occitanskan). 178
I Gibraltar är engelska officiellt språk men befolkningen talar huvudsakligen den andalusiska (spanska)
dialekten llanito. 179
Ett antal språk har officiell status regionalt eller lokalt. Se vidare nedan. 180
Valencianska, officiellt språk i den autonoma (självstyrande) regionen (här samma som Nuts 2-området)
Valencia (kat. Comunitat Valenciana) är en variant av katalanska. Katalanskan är Spaniens näst största
språk och modersmål för ca 10 miljoner. Dess dialekt på Balearerna kallas , och baleariska, officiellt språk
på Balearerna,
71
Pitiusas, kat. Illes Pitiuses, en. Pitiusas, fr., Pityuses, ty. Pityusen) och Kanarieöarna (sp. Islas Canarias, en.
Canary Islands, fr. Îles Canaries, ty. Kanarische Inseln el. Kanaren, även Nuts 1- och 2-område).
Vi använder "kortformer" i fråga om Nuts 1- och 2-området Madrid (sp. Comunidad de Madrid), Nuts 2-
områdena Navarra (sp. Comunidad Foral de Navarra, bask. Nafarroako Foru Komunitatea, Nafarroa el.
Nabarra, en. Navarre, fr. Communauté Forale de Navarre), Valencia (sp. Comunidad Valenciana, kat.
Comunitat Valenciana, en. Valencian community, fr. Communauté valencienne) och Murcia (sp. Región de
Murcia, fr. Région de Murcie) samt städerna och Nuts 2-områdena Ceuta (sp. Ciudad Autónoma de Ceuta,
ar. Sabta ("förspanskat": Sebta)) och Melilla (sp. Ciudad Autónoma de Melilla, ar. Malīlya, tar. Mlilt ?).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om ön Hierro (sp. El Hierro, en. och fr. ibl. Ferro, ett äldre namn, fr.
äv. Île de Fer, pop. Isla del Meridiano).
Namn på de regionala språken katalanska, galiciska och baskiska håller på att komma i bruk (exempelvis
heter städerna Bilbao och Vitoria på baskiska "Bilbo" respektive "Gasteiz" och Alicante, Castellón de la
Plana och Elche heter på katalanska "Alacant", "Castelló de la Plana" respektive "Elx") men även här
använder vi tills vidare de spanska namnen utom i fråga om städerna (och provinserna med samma namn)
Girona (sp. Gerona, fr. Gérone, i Katalonien), Lleida (sp. Lérida, i Katalonien) och Terrassa (sp. Tarrasa,
förort till Barcelona), samtliga tre i Katalonien, Barakaldo (sp. Baracaldo, förort till Bilbao), i Baskien. och
Ourense (sp. Orense), i Galicien. På engelska och tyska är också en motsvarande utveckling på gång. Vi
använder således fortfarande de spanska namnen även i sådana fall där orter officiellt har bytt namn, t.ex. i
fråga om staden La Coruña (gal. A Coruña) och Barcelona-förorten Hospitalet de Llobregat (kat.
L'Hospitalet de Llobregat).
Övriga exonymer på andra språk:
städerna Barcelona (fr. Barcelone), Zaragoza (en. och ty. Saragossa, fr. Saragosse), Pamplona (bask.
Iruñea, fr. Pampelune), Tarragona (fr. Tarragone), Valencia (kat. València, fr. Valence), Cartagena (fr.
Carthagène), Murcia (fr. Murcie), Granada (fr. Grenade), Algeciras (fr. Algésiras), Sevilla (en. Seville, fr.
Séville), Cádiz (en. Cadiz, fr. Cadix), Jerez de la Frontera (fr. ibl. Xérès), Córdoba (en. Cordova, fr.
Cordoue), Toledo (fr. Tolède), Segovia (fr. Ségovie), Salamanca (fr. Salamanque), Santiago de Compostela
(fr. St-Jacques-de-Compostelle), La Coruña (gal. A Coruña, en. ibl. Corunna, fr. La Corogne) och San
Sebastián (bask. och en. Donostia, fr. Saint-Sébastien), landskapet/regionen/Nuts 2-området Extremadura
(fr. Estrémadure, ibl. äv. Estrémadoure), udden Kap Higuer (bask. Higer lurmuturra, fr. ibl. Cap du Figuier)
samt öarna Mallorca181
(en. Majorca, fr. Majorque el. Mallorque), Menorca (en. ibl. Minorca, fr.
Minorque), Ibiza (kat. Eivissa, en. ibl. Iviza) och Isla de Perejil (en. Perejil Island, fr. Îlot Persil)
PORTUGAL
Officiellt språk är portugisiska182
och vi använder de portugisiska namnen, utom i fråga om
Huvudstaden och Nuts 2-området Lissabon (port. Lisboa, en. Lisbon, fr. Lisbonne), Nuts-1-området
Portugisiska fastlandet (port. Continente), Nuts 2-områdena Norra Portugal (port. Norte) och Mellersta
Portugal (port. Centro) samt ögruppen/Nuts 1- och 2-området Azorerna (port. och fr. Açores, port. som
Nuts-område: Região Autónoma dos Açores, en. Azores, ty. Azoren).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Porto (en. ibl. Oporto) och Coimbra (fr. ibl. Coimbre), staden
och tillika landskapet Bragança (fr. Bragance), landskapet Estremadura (fr. ibl. Estrémadoure), udden Kap
São Vicente (en. Cape St Vincent, fr. Cap Saint-Vincent) och ögruppen/Nuts 1- och 2-området Madeira
(port. som Nuts-område: Região Autónoma da Madeira, fr. Madère)
ITALIEN
Officiellt språk är italienska183
och vi använder de italienska namnen, utom i fråga om184
181
Staden Palma de Mallorca blir på engelska "Palma of Majorca" och på franska "Palma de Majorque". 182
Mirandesiska är officiellt erkänt regionalt språk längst upp i nordost. 183
Tyska är i Sydtyrolen och franska i Aostadalen officiellt jämställda med italienskan. Dessutom är ett
antal språk erkända minoritetsspråk, bl.a. ladinska, friuliska (furlanska), slovenska och sardiska (på
72
huvudstaden Rom (it. Roma, en. och fr. Rome), städerna Neapel (it. Napoli, en. och fr. Naples), Turin (it.
Torino), Genua (it. Genova, en. Genoa, fr. Gênes), Padua (it. Padova, fr. Padoue), Mantua (it. Mantova, fr.
Mantoue), Venedig (it. Venezia, en. Venice, fr. Venise) och Florens (it. Firenze, en. och fr. Florence, ty.
Florenz), Neapel-förorten Pompeji (it. Pompei, en. Pompeii, fr. Pompéi), Nuts 1-områdena185
Nordvästra
Italien (it. Nord-Ovest), Nordöstra Italien (it. Nord-Est), Mellersta Italien (it. Centro), Södra Italien (it.
Sud) och Italienska öarna (it. Isole) samt landskapen/regionerna och tillika Nuts 2-områdena Lombardiet
(it. Lombardia, en. Lombardy, fr. Lombardie, ty. Lombardei), Aostadalen (it., en. och ty. Valle d'Aosta, ty.
ibl. Aostatal, fr. Vallée/Val d'Aoste), Ligurien (it. och en. Liguria, fr. Ligurie), Venetien (it. Veneto, en.
Veneto el. Venetia, fr. Vénétie), Umbrien (it. och en. Umbria, fr. Ombrie), Kampanien (it. och en.
Campania, fr. Campanie), Abruzzerna (it. Abruzzo el. Abruzzi, en. och ty. Abruzzi, fr. Abruzzes),
Kalabrien (it. och en. Calabria, fr. Calabre) och Apulien (it. Puglia, en. Apulia, fr. Pouilles), landskapen
Sydtyrolen (it. Alto-Adige, ty. Südtrol, en. ibl. South Tyrol, fr. Haut-Adige el. Tyrol de Sud, motsvarande
provinsen/Nuts 2-området Bolzano/Bozen, se nedan) och Emilien186
(it., en. och ty. Emilia, fr. Émilie),
kustområdet italienska Rivieran (it. Riviera Ligure), halvön Apenninska halvön (it. Penisola italiana, en.
Apennine peninsula, fr. Péninsule italienne, ty. Apenninenhalbinsel), öarna och tillika regionerna/Nuts 2-
områdena Sicilien (it. Sicilia, en. Sicily, fr. Sicile, ty. Sizilien) och Sardinien (it. Sardegna, sard. Sardinnya,
en. Sardinia, fr. Sardaigne) samt ögrupperna Borromeiska öarna (it. Isole Borromee, en. Borromean
Islands, fr. Îles Borromées, ty. Borromäische Inseln, i Lago Maggiore), Pontinska öarna (it. Arcipelago
Ponziano el. Isole di Ponza, en. Ponza Islands, fr. Îles Pontines, ty. Pontinische Inseln), Lipariska öarna
(äv. Eoliska öarna, it. Isole Lipari el. Isole Eolie, en. Eolie and Lipari Islands, fr. Îles Éoliennes, ty.
Liparische Inseln), Egadiska öarna (it. Isole Egadi, en. Egadi Islands, fr. Îles Egadi, ty. Ägadische Inseln)
och Pelagiska öarna (it. Isole Pelagie, en Pelagier Islands, fr. Îles Pélagie, ibl. Îles Pélage, ty. Pelagische
Inseln).
I fråga om orterna i det tysktalande Sydtyrolen använder vi, liksom engelskan och franskan, i första hand de
italienska namnen: Bolzano 187
(ty. Bozen), Merano (ty. Meran), Bressanone (ty. Brixen) etc.. Samma sak
gäller i fråga om Aostadalen, som är delvis fransktalande.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Milano (en. och fr. Milan, ty. Mailand), Aosta (fr. Aoste),
Varese (fr. Varèse), Ivrea (fr. ibl. Ivrée), Como (fr. Côme)188
, Susa (fr. Suse), Cuneo (fr. Coni), Bergamo
(fr. Bergame), Novara (fr. Novare), Pavia (fr. Pavie), Alessandria (fr. Alexandrie, ty. ibl. Alexandria),
Ventimiglia (fr. Vintimille), Sanremo (fr. San Remo), Savona (fr. Savone), Piacenza (fr. Plaisance),
Cremona (fr. Crémone), Trento (en. Trent, fr. Trente, ty. Trient, i fråga om provinsen Trento, se nedan),
Verona (fr. Vérone), Vicenza (fr. Vicence), Treviso (fr. Trévise), Gorizia (friu. Gurize, slove. Stara Gorica,
fr. ibl. Gorice el. Goritz, ty. ibl. Görz), Aquileia (friu. Aquilee, fr. Aquilée), Trieste (friu. och ty. Triest,
sloven. Trst), Parma (fr. Parme), Modena (fr. Modène), Bologna (fr. Bologne), Ferrara (fr. Ferrare),
Ravenna (fr. Ravenne), Ancona (fr. Ancône), Carrara (fr. Carrare), Lucca (fr. Lucques), Pisa (fr. Pise),
Livorno (en. Leghorn, fr. Livourne), Perugia (fr. Pérouse), Viterbo (fr. Viterbe), Spoleto (fr. Spolète),
Assisi (fr. Assise), Siena (en. ibl. Sienna, fr. Sienne), Gaeta (fr. Gaète), Aquino (ty. ibl. Aquin), Capua (fr.
Capoue), Caserta (fr. Caserte), Sorrento (fr. Sorrente, ty. ibl. Sorrent), Salerno (fr. Salerne), Benevento (fr.
Bénévent, ty. ibl. Benevent), Taranto (fr. Tarente, ty. Tarent), Messina (fr. Messine), Palermo (fr.
Palerme), Taormina (fr. Taormine), Catania (fr. Catane), Siracusa189
(en. och, fr. Syracuse, ty. Syrakus),
Sardineien). Staden Cortina d'Ampezzo heter på ladinska Anpezo, Udine heter Udin på friuliska och Videm
på slovenska. Staden Cagliari heter på sardiska Casteddu de Callaris. 184
I vissa fall använder dessutom italienskan adjektiv utan motsvarighet i svenskan, t.ex. i fråga om
Tiberön (it. Isola Tiberina, en. Tiber Island, fr. Île du Tibre, ty. Tiberinsel), i Rom, Sorrentohalvön (it.
Penisola Sorrentina, en. ibl. Sorrentine Peninsula) och Amalfikusten (it. Costiera Amalfitana, fr. Côte
Amalfitaine). 185
Det kan även tilläggas att Norditalien (Övre Italkien) och Syditalien (Nedre Italien) på tyska ofta kallas
"Oberitalien" resp. "Unteritalien".
Albanosjön (italienska: Lago Albano 186
Ingår i regionen/Nuts 2-området Emilia-Romagna, se nedan. 187
Däremot provinsen/Nuts 2-området Bolzano/Bozen (se nedan). 188
Sjön Lago di Como heter på franska "Lac de Côme" och på tyska "Comer See". 189
På svenska är namnet "Syrakusa" det vanligast förekommande men detta hänför sig egentligen till en
historisk kontext.
73
Ragusa (fr. Raguse), Agrigento (fr. Agrigente, ty. Agrigent) m.fl., landskapen/regionerna och tillika Nuts 2-
områdena Piemonte (en. Piedmont, fr. Piémont, ty. Piemont), Toscana (en. Tuscany, fr. Toscane, ty.
Toskana), Marche (en. och fr. Marches, ty. Marken) Lazio (en., fr. ty. och Latium) och Basilicata (fr.
Basilicate), regionerna/Nuts 2-områdena Friuli-Venezia Giulia (friu. Friûl Vignesie Julie, sloven. Furlanija
Julijska krajina, fr. Frioul-Vénétie julienne, ty. Friaul Julisch Venetien) och Emilia-Romagna (fr. Émilie-
Romagne), regionen Trentino-Alto Adige (ty. Trentino-Südtirol, fr. Trentin-Haut-Adige el. Trentin-Tyrol-
du-Sud), vilken består av de två provinserna/Nuts 2-områdena Bolzano/Bozen (it. Provincia Autonoma di
Bolzano, ty. Autonome Provinz Bozen, en. Bolzano-Bozen), motsvarande landskapet Sydtyrolen (se ovan),
och Trento (it. Provincia Autonoma Trento, fr. Trente, ty. Trentino, i fråga om staden Trento, se ovan),
motsvarande landskapet Trentino (fr. Trentin), landskapet Polesine (fr. Polésine), landskapet Friuli (friu.
Friûl, sloven. Furlanija, en. äv. Furlania, fr. Frioul, ty. Friaul, ingående i regionen/Nuts 2-området Friuli-
Venezia Giulia, se ovan), ön Elba (fr. Elbe) samt sjöarna Lago Maggiore (fr. Lac Majeur), Gardasjön (it.
Lago di Garda, fr. Lac de Garde), Lago Trasimeno (fr. Lac Trasimène, ty. Trasimenischer/Trasimener See)
och Albanosjön (it. Lago Albano, ty. Albaner See)
SAN MARINO
Officiellt språk är italienska och vi använder de italienska namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden San Marino (fr. Saint-Marin)
HELIGA STOLEN/VATIKANSTATEN190
Officiellt språk är italienska men även latin har viss officiell ställning. Vi använder de italienska namnen,
utom i fråga om
huvudstaden Vatikanstaden (it. Città del Vaticano, lat. Vaticanum, en. Vatican City, fr. Cité du Vatican, ty.
Vatikanstadt).
BALKANLÄNDERNA (RUMÄNIEN, KROATIEN, BOSNIEN OCH HERCEGOVINA,
MONTENEGRO, SERBIEN, KOSOVO, ALBANIEN, F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN
MAKEDONIEN, BULGARIEN och GREKLAND)
RUMÄNIEN
Officiellt språk är rumänska191
och vi använder de rumänska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Bukarest (ru. Bucureşti, en. Bucharest, fr. Bucarest), Nuts 1-områdena Makroregion ett (ru.
Macroregiunea unu), Makroregion två (ru. Macroregiunea doi), Makroregion tre (ru. Macroregiunea trei)
och Makroregion fyra (ru. Macroregiunea patru), Nuts 2-områdena Nordvästra Rumänien (ru. Nord-Vest),
Nordöstra Rumänien (ru. Nord-Est), Västra Rumänien (ru. Vest), Mellersta Rumänien (ru. Centru),
Sydvästra Rumänien (ru. Sud-Vest Oltenia), Södra Rumänien (ru. Sud – Muntenia), Bukarest – Ilfov (ru.
Bucureşti – Ilfov) och Sydöstra Rumänien (ru. Sud-Est) samt de historiska landskapen Valakiet (ru. Ţara
Românească, en. Walachia, fr. Valachie, ty. Walachei), som består av Lilla Valakiet (ru. Oltenia) och Stora
Valakiet (ru. Muntenia), Transsylvanien (ru. Transilvania el. Ardeal, ung. Erdély, en. Transylvania, fr.
Transylvanie, ty. Transsilvanien el. Siebenbürgen) och Bukovina (ru. Bucovina, fr. Bucovine, ty.
Bukowina). I fråga om det historiska landskapet Banatet använder vi liksom rumänskan bestämd form (ru.
Banatul, en., fr. och ty. The/Le/Das Banat, ung. Bánság, se. Banat).
I fråga om stavningsvarianter tycks vi på svenska föredra det mindre vanliga alternativet î i stället för â,
t.ex. i fråga om staden Tîrgu Mureş (ru., en. och fr. vanligen Târgu Mureş, ung. Márosvásárhely, ty.
Neumarkt am Mieresch). Observera dock att â och ă är två skilda bokstäver med skilda ljudvärden.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Constanţa (en. ibl. Constanza, fr. Constance, ibl. Constantza, ty.
Konstanza), Galaţi (ty. Galatz) och Iaşi (ty. Jassy), ett stort antal orter i det delvis (tysk- och)
ungersktalande Transsylvanien, främst Cluj-Napoca (ung. Kolozsvár, ty. Klausenburg, ), Timişoara (ung.
190
It. Stato della Città del Vaticano, lat. Status Civitatis Vaticanae, en. State of the Vatican City, fr. L'État
de la Cité du Vatican, ty. Staat Vatikanstadt. Utrikes namnbok nämner bara "Heliga stolen". 191
Ett betydande minoritetsspråk är ungerska (ca 7 % av befolkningen), koncentrerat till vissa delar av
Transsylvanien). Andra minoriteter är romer och tyskar. De större minoritetsspråken har erkänd ställning i
vissa kommuner.
74
Temesvár, ty. Temeschburg/Temeswar), Oradea (ung. Nagyvárad, ty. Grosswardein,), Baia Mare (ung.
Nagybanya, ty. Frauenbach), Satu Mare (ung. Szatmárnémeti, ty. Sathmar), Sibiu (ty. Hermannstadt, ung.
Nagyszeben), Sighisoara (ty. Schäßburg, ung. Segesvár) och Braşov (ung. Brassó, ty. Kronstadt), samt de
historiska landskapen Crişana (ung. Körösvidék, fr. ibl. Crisanie, ty. Kreischgebiet), Moldova192
(en.
Moldavia, fr. Moldavie, ty. Moldau) och Dobrogea193
(en. Dobruja, fr. Dobroudja, ty. Dobrudscha)
KROATIEN
Officiellt språk är kroatiska194
och vi använder de kroatiska namnen195
, utom i fråga om
regionerna Slavonien (kro. Slavonija, en. Slavonia, fr. Slavonie196
, ty. Slawonien) och Dalmatien (kro.
Dalmacija, en. Dalmatia, fr. Dalmatie), nuts 1-områdena Kroatiens inland (kro. Kontinentalna Hrvatska)
och Kroatiens kustland (kro. Jadranska Hrvatska), halvön och tillika distriktet Istrien (kro. Istra resp.
Istarska županija, en. Istria, fr. Istrie) samt de namn på distrikt/Nutsområden som innehåller dessa namn:
(distriktet) Požega–Slavonien (kro. Požeško-slavonska županija) och (distriktet) Split–Dalmatien (kro.
Splitsko-dalmatinska županija). Överlag är de kroatiska distriktsnamnen adjektiviska och ska i svensk text
(liksom i engelsk etc.) ersättas med de geografiska egennamn som de utgår ifrån, t.ex.Karlovačka županija
med distriktet Karlovac). Man måste dock hålla isär Zagreb (stad) (kro. Grad Zagreb) och Zagreb (distrikt)
(kro. Zagrebačka županija). Tecknet đ bör genomgående ersättas med dj (ex. Međimurska županija –
distriktet Medjimurje).
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Zagreb (ty. ibl. Agram)197
och landskapet Srijem (serb.
Srem, en. ibl. Syrmia, fr. ibl. Syrmie, ty. ibl. Syrmien)
BOSNIEN OCH HERCEGOVINA
Officiella språk är bosniska198
, kroatiska och serbiska. Dessa tre betraktas ofta, liksom montenegrinska,
som varieteter av ett och samma språk, med olika normer i fråga om skriften. Vi använder de bosniska199
namnen, utom i fråga om
den ena av de båda ingående enheterna: Federationen Bosnien och Hercegovina (bo. Federacija Bosne i
Hercegovine, en. Federation of Bosnia and Herzegovina, ibl. Bosniak/Croat Federation el. Croat-Bosniak
federation, fr. Fédération de Bosnie et Herzégovine, ty. Föderation Bosnien und Herzegowina), ett begrepp
som alltså inte är liktydigt med staten Bosnien och Hercegovina samt de historiska landskapen Bosnien och
Hercegovina (en., fr. och ty.: se ovan).
Exonymer på andra språk: den andra av de båda enheterna: Republika Sprska (ibl. Bosnien-serbiska
republiken, "Serbiska republiken", en. ibl. Republic of Srpska el. Serb Republic, fr. ibl. la République
serbe, ty. ibl. die Serbische Republik el. bosnische Serbenrepublik)
MONTENEGRO
Officiellt språk är montenegrinska (37 %), som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under
"Serbiska/montenegrinska"). Vi använder de officiella montenegrinska namnen i korrekt translitterering.
Vid sidan av montenegrinskan har även serbiska (44 %), bosniska, kroatiska och albanska officiell regional
ställning. Montenegrinskan står serbiskan mycket nära (se förklaring under "Bosnien och Hercegovina").
192
Det historiska landskapet Moldova är inte identiskt med staten Moldavien, som på rumänska och
engelska heter just Moldova men motsvarar det historiska landskapet Bessarabien (ru. Basarabia, ry.
Bessarabija, en. Bessarabia, fr. Bessarabie) plus den landrensa öster om floden Dnestr (Transnistrien) som
brutit sig ur Moldavien. 193
Södra delen av landskapet ligger i Bulgarien och heter Dobrudzja (i engelsk translitterering
"Dobrudzha"). 194
Kroatiskan skrivs med ett modifierat latinskt alfabet, varvid tecknet đ på svenska bör ersättas med dj. 195
Några minoritetsspråk, bl.a. italienska, har i vissa kommuner officiell status vid sidan av kroatiskan. 196
Den alternativa formen "Esclavonie" hör hemma i historisk kontext. 197
Eftersom Kroatien under lång tid tillhörde Österrike-Ungern förekommer på tyska dessutom ett stort
antal numera obsoleta namnformer, som "Essegg" el. "Esseg" (ung. Eszék) för Osijek. 198
Bosniskan skrivs med samma modifierade latinska alfabet som kroatiskan (se fotnot under "Kroatien"). 199
Med annan terminologi används den jekaviska varianten i stället för den ekaviska. Detta innebär
exempelvis att "flod" heter rijeka (som på kroatiska) och inte reka (som på serbiska).
75
SERBIEN200
Officiellt språk är serbiska201
, som skrivs med det kyrilliska (eller det latinska) alfabetet (se ovan under
"Serbiska"). Vi använder de serbiska namnen , utom i fråga om
huvudstaden Belgrad (serb. Beograd, en. och fr. Belgrade). Vi använder bestämd form i fråga om
landskapet Banatet (serb. Banat, se vidare under "Rumänien").
Övriga exonymer på andra språk: städerna Subotica (ung. Szabadka, ty. Maria-Theresiopel) och Novi Sad
(ty. Neusatz), det autonoma området Vojvodina (ung. Vajdaság, fr. Voïvodine, äv. Vojvodine, ty.
Wojwodina, äv. Vojvodinen) och de däri ingående landskapen Bačka (ty. Batschka, ung. Bácska) och Srem
(en. ibl. Syrmia, fr. ibl. Syrmie, ty. ibl. Syrmien) samt regionen Sandžak (fr. ibl. Sandjak, ty. Sandschak
Novi Pazar), som även kallas Raška (en. ibl. Rascia, fr. ibl. Rascie, ty. ibl. Raszien)
KOSOVO
Officiella språk är albanska (modersmål för ca 90 % av befolkningen) och serbiska202
(främst längst i norr,
skrivet med det kyrilliska alfabetet). Vi använder (åtminstone tills vidare) de mer etablerade serbiska
namnen203
, t.ex. i fråga om städerna Peć (alb. Pejë, best. form: Peja, Se vidare "Albanien"), Kosovska
Mitrovica (oftast bara "Mitrovica", alb. Mitrovica e Kosovës) och Uroševac (alb. Ferizaj). Själva namnet
Kosovo är också det serbiska. På albanska heter landet Kosova eller Kosovë (Se vidare Albanien),.
Undantag: huvudstaden Pristina (serb. Priština, alb. obest. form Prishtinë, alb. best. form och en. Prishtina,
se under "Albanien")
ALBANIEN
Officiellt språk är albanska204
och vi använder de albanska namnen i obestämd form, utom i fråga om
huvudstaden Tirana (= best. form, obest. form = Tiranë) samt Ohridsjön (alb. Liqeni Ohrit, mak. Ohridsko
ezero) och Prespasjön (alb. Liqeni i Prespës, mak. Prespansko ezero, gr. Limni megali Prespa, en. Greater
Prespa, fr. Lac (de) Prespa, ty. Prespasee).
Övriga exonymer på andra språk (andra språk föredrar ofta bestämd form): städerna Shkodër (best. form:
Shkodra, ty. äv. Skutari), Vlorë (best. form: Vlora, ty. äv. Valona, eg. det italienska namnet), Korçë (best.
form: Korça, gr. Koritsa, aru. Curceaua, en, ibl. Korutsa) och Gjirokastër (best. form: Gjirokastra), udden
Kepi i Gjuhëzës (en./fr./ty. Cape/Cap/Kap Glossa) och Shkodërsjön205
(alb. Liqeni e Shkodrës, mont.
Skadarsko jezero, en. Lake Shkodra el. Lake Scutari, ty. Skutarisee el. Shkodrasee)
F.D. JUGOSLAVISKA REPUBLIKEN MAKEDONIEN (MAKEDONIEN)
Officiellt språk är makedonska206
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan). Vi använder de
makedonska namnen, utom i fråga om
Prespasjön (mak. Prespansko ezero, alb. Liqeni i Prespës, gr. Limni megali Prespa, en. Greater Prespa, fr.
Lac (de) Prespa, ty. Prespasee).
Övriga exonymer på andra språk: staden Bitola (fr. och ty. ibl. Monastir) och regionen Pelagonija (en
Pelagonia, fr. Pélagonie, ty. ibl. Pelagonien)
200
Exklusive Kosovo. 201
I Vojvodina har även kroatiska, rumänska, rusinska, slovakiska och framför allt ungerska officell
ställning. Ungerska är landets största minoritetsspråket och modersmål för 3,5 % av befolkningen. 202
Dessutom är turkiska, bosniska, gorani och romani erkända regionala språk. 203
Om man i en text som ska översättas konsekvent använder albanska namn bör detta dock inte ändras. 204
Några språk, bl.a. grekiska (i söder), är erkända minoritetsspråk. 205
I montenegrinska sammanhang: Skadarsjön. 206
Fem språk är erkända dom minoritetsspråk. Det mest betydande av dessa är albanskan (ca en tredjedel
av befolkningen, i nordväst). Vi använder dock de makedonska namnen även här. Staden Tetovo heter på
albanska Tetovë (i best. form: Tetova, se vidare under "Albanien").
76
BULGARIEN207
Officiellt språk är bulgariska208
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Bulgariska") och
samma namnform skrivs vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder
de bulgariska namnen i korrekt svensk translitterering, utom i fråga om
huvudstaden Sofia (bul. Sofija), som i egenskap av Nuts 3-område kallas Sofia (huvudstad) (bul. Sofija
(stolitsa)), Nuts 1-områdena Norra och sydöstra Bulgarien (bul. Severna i Jugoiztotjna Balgariija) och
Sydvästra och södra mellersta Bulgarien (bul. Jugozapadna i juzjna tsentralna Balgarija), Nuts 2-områdena
Nordvästra Bulgarien (bul. Severozapaden), Norra mellersta Bulgarien (bul. Severen tsentralen),
Nordöstra Bulgarien (bul. Severoiztotjen, en. Severoiztochen), Sydvästra Bulgarien (bul. Jugozapaden, en.
Yugozapaden), Södra mellersta Bulgarien (bul. Juzjen tsentralen) och Sydöstra Bulgarien (bul.
Jugoiztotjen, en. Yugoiztochen), Nuts 3-området Sofia (bul. Sofija), vilket inte är identiskt med "Sofia
(huvudstad)" (se ovan), samt det historiska landskapet Östrumelien (bul. Iztotjna Rumelija, en. Eastern
Rumelia/Roumelia, fr. Roumélie orientale, ty. Ostrumelien, tu. Doğu Rumeli). På engelska, franska och
tyska används namnen på Nuts-områdena översatta till eller på sedvanligt sätt translittererade till respektive
språk. Ett antal städer har också gett namn åt kringliggande Nuts 3-områden.
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Ruse (fr. Roussé, ty. Russe),
Dobritj (en. Dobrich, fr. Dobritch, ty. Dobritsch) och Pazardzjik (en. Pazardzhik, fr. Pazardjik, ty.
Pasardschik).
Övriga exonymer på andra språk: staden Pleven (en. ibl. Plevna)
GREKLAND
Officiellt språk är grekiska209
, som skrivs med det grekiska alfabetet (se ovan under "Grekiska"). Vi
använder de grekiska210
namnen i svensk translitterering211212
(men vissa namnformer skrivs vid
translitterering ibland olika på svenska, engelska, franska och tyska), utom i fråga om
huvudstaden Aten (gr. Athína, en. Athens, fr. Athènes, ty. Athen) och dess förort Pireus (gr. Pireás, Elot:
Peiraiás, en. Piraeus, fr. Le Pirée, ty. Piräus, tillika distrikt), städerna och tillika distrikten Kavalla (gr.
Kavála, en. fr. och ty. Kavala), Rethymnon (gr. Réthimno, Elot: Réthymno, en. och ty. Rethimnon) och
Heraklion (gr. Iráklio Krítis, Elot: Irákleio Krítis, fr. och ty. Iraklion, fr. äv. Candie), städerna Messolongi
(gr. Mesolóngi, en., fr. och ty. Missolonghi, ibl. Messolonghi el. Mesolongion), Sparta (gr. Spárti, fr.
Sparte), Korinth (gr. Kórinthos, en. Corinth, fr. Corinthe), Marathon (gr. Marathónas) och Thebe (gr.
Thíva, en. Thebes, fr. Thèbes, ty. Theben),
den autonoma staten Athos213
(gr. Ágion Óros, en. Mount Athos, fr. Mont Athos, ty. Berg Athos),
207
I fråga om landskapet Dobrudzja, se under "Rumänien". 208
Det största minoritetsspråket är turkiska, med stark koncentration till ett område i söder samt till
Dobrudzja. Staden Kardzjali heter på turkiska Kırcaali. 209
Det största minoritetsspråket är albanska (ca 5 %) som dock saknar erkänd ställning. 210
Dvs. de nygrekiska namnen i varieteten dimotiki (se vidare ovan under "Grekiska"). Exonymerna på
svenska (samt engelska, franska och tyska) härrör ibland från att den äldre varieteten av grekiskan
(katharevousa) dröjt sig kvar i olika namn och utgörs ibland av de inhemska namnen på klassisk grekiska
med den delvis annorlunda translittereringsmetod som därvid tillämpas. Olika skrivsätt beror dessutom på
användning av olika parallellt förekommande system för translitterering till det latinska alfabetet, vilka
egentligen inte är knutna till ett visst målspråk. Exempel på ovannämnda redovisas separat i det följande. 211
I förteckningen redovisas dock även den officiella translittereringen Elot 743 i de fall då denna avviker
från den svenska. 212
För de mellan Turkiet och Grekland omtvistade obebodda småöarna i Egeiska havet använder vi de
grekiska namnen, bl.a. i fråga om ögruppen Imia (tu. Kardak). 213
I vissa rättsakter heter denna "Berget Athos".
77
Nuts 1-områdena Norra Grekland (gr. Vória Elláda, Elot: Vóreia Elláda), Mellersta Grekland (gr. Kentrikí
Elláda) och Attika (som även är Nuts 2-område, gr. Attikí, en. Attica, fr. Attique), Nuts 2-
områdena/regionerna, Thessalien (gr. Thessalía, en. Thessaly, fr. Thessalie) och Västra Grekland (gr. Ditikí
Elláda, en. Western Greece, fr. Grèce occidentale, ty. Westgriechenland), Grekiska fastlandet (gr. Stereá
Elláda, en. Continental Greece, fr. Grèce continentale el. Grèce centrale, ty. Mittelgriechenland), Trakien
(gr. Thráki, en. och fr. Thrace, bul. Trakija, tu. Trakya), Nordegeiska öarna (gr. Vório Egéo, Elot: Vóreio,
Aigaío, en. North Aegean, fr. Égée septentrionale, ty. Nördliche Ägäis) och Sydegeiska öarna (gr., Nótio
Egéo, Elot: Nótio Aigaío, en. South Aegean, fr. Égée méridionale, ty. Südliche Ägäis), "överregionen"
Makedonien214
(gr. Makedonía, en. Macedonia, fr. Macédoine, ty. Mazedonien, mak. Makedonija),
landskapen och distrikten Aitolien och Akarnanien (gr. Aitoloakarnanía,e n. Aetolia-Acarnania, fr. Étolie-
Acarnanie, ty. Ätolien-Akarnanien), Fokis (gr. Fokída, en. Phocis, fr. Phocide, ty. Phokis), Boiotien (gr.
Viotía, Elot: Voiotía, en. Boeotia, fr. Béotie, ty. Böotien), Argolis (gr. Argolída, fr. Argolide), Elis (gr.
Ilída, fr. Élide), Arkadien (gr. Arkadía, en. Arcadia, fr. Arcadie), Lakonien (gr. Lakonía, en. Laconia, fr.
Laconie) och Messenien (gr. Messinía, en. Messenia, fr. Messénie) samt distriktet Attikas öar (gr.
Periferiaki Enotita Nison Attikis, en. Islands, fr. îles),
halvön och tillika regionen/Nuts 2-området Peloponnesos (gr. Pelopónnisos, en. Peloponnese, fr.
Péloponnaise, ty. Peloponnes) samt uddarna Kap Sounion (gr. Soúnio el. Kavo Kolónes, en. Cape Sounion,
fr. Sounion, ty. Kap Sunion) och Matapan (äv. Kap Tenaron, gr. Akrotírio Táinaro, en./fr./ty. ibl.
Cape/Cap/Kap Matapan, fr. Cap/Le Ténare, ty. äv. Kap Tänaron),
öarna215
och tillika distrikten Korfu (gr. Kérkira, Elot: Kérkyra, en. Corfu, fr. Corfou), Ithaka (gr. Itháki, en.
Ithaca, fr. Ithaque), Evia (gr. Évvia, Elot: Évvoia, en. Euboea, fr. Eubée, ty. Euböa el. Eubea) och Rhodos
(gr. Ródos, en. och fr. Rhodes), öarna Kreta216
(gr. Kríti, en. Crete, fr. Crète), Hydra (gr. Ídra), Salamis (gr.
Salamína, fr. Salamine) och Samothrake (gr. Samothráki, en. och fr. Samothrace), ögruppen och tillika
regionen/Nuts 2-området Joniska öarna (gr. Iónia Nisiá, en. Ionian Islands, fr. Îles Ioniennes, Ionie, ty.
Jonische Inseln), ögruppen och tillika distriktet Sporaderna (gr. Sporádes, en. och fr. Sporades, ty.
Sporaden), den sammanfattande ögruppen Egeiska öarna217
(gr. Nísi Egéou, Elot: Nísi Aigaíou, en. Aegean
Islands, fr. Îles Égéennes, ty. Ägäische Inseln) samt ögrupperna Kykladerna (gr. Kikládes, Elot: Kykládes,
en. och fr. Cyclades, ty. Kykladen) och Dodekanesos (äv. Tolvöarna, gr. Dodekánisa, en. Dodecanese, fr.
Dodécanèse, ty. Dodekanes).
I följande fall består "exonymerna" på svenska enbart i att vi tillämpar samma form som Elot 743 och inte
den vanliga svenska modellen (inom parentes): städerna Mytilini (Mitilini, sv. äv. Mytilene, fr. Mytilène),
Pyrgos (Pirgos) och Pylos (Pilos), Aten-förorten Glyfada (Glifada) samt öarna och tillika distrikten
Zakynthos (Zakinthos, en. och fr. Zante, ty. Sakinthos), Syros (Siros), Mykonos (Mikonos, fr. ibl. Myconos)
och Kalymnos (Kalimnos) samt öarna Kythira (Kithira, sv. äv. Kythera, en. Cythera, fr. Cythère), Skyros
(Skiros), Nisyros (Nisiros) och Symi (Simi, förr: Syme).
"Prespasjön" kallas i grekisk kontext Stora Prespasjön (gr. Límni Megáli Préspa, mak. Prespansko ezero,
alb. Liqeni i Prespës, en. Greater Prespa, fr. Lac (de) Prespa, ty. Prespasee) eftersom det även finns Lilla
Prespasjön (gr. Límni Mikrí Préspa).
I fråga om alla stadsnamn som slutar med ledet -poli ("stad", äldre: -polis) använder vi denna nyare form,
t.ex. Alexandroupoli, Tripoli, Megalopoli och Neapoli. På andra språk kan ibland den äldre formen
förekomma.
214
Det historiska området Makedonien har gett namn åt såväl staten (f.d. jugoslaviska republiken)
Makedonien som åt den nordgrekiska "överregionen" Makedonien, som består av regionerna/Nuts 2-
områdena Västra Makedonien (gr. Ditikí Makedonía), Mellersta Makedonien (gr. Kentrikí Makedonía) och
Östra Makedonien (gr. Anatolikí Makedonía). Östra Makedonien och Trakien bildar dock ett gemensamt
Nuts 2-område. 215
I flera fall har öns huvudort samma namn som själva ön. 216
Kreta är ett Nuts 2-område som ingår i Nuts 1-området Egeiska öarna, Kreta (gr. Nisiá Egéou, Kríti). 217
Ingår i Nuts 1-området Egeiska öarna, Kreta (gr. Nisiá Egaíou, Kríti).
78
Ibland förekommer i olika källor (bl.a. NE och andra språk) ändelsen -on, som dock är katharevousa och på
dimotiki oftast motsvaras av -o. Utom i fråga om städerna Rethymnon och Heraklion samt udden Kap
Sounion, för vilka vi i enlighet med ovanstående alltjämt använder den äldre formen med -on, bör dessa
former numera undvikas. Exempel: städerna Agrinio (förr: Agrinion), Argostoli (förr: Argostolion), Lavrio
(förr: Laurion, en. Laurium, ibl. Laurio), Nafplio (förr: Nauplion, en. Nafplion, ibl. Navplion, fr. Nauplie,
ty. Nauplia) och Githio (förr: Githion el. Gytheion, en. och ty. Gythion, ibl. Gythio, fr. och ibl. en. Yithion)
samt Aten-förorten Peristeri (förr: Peristerion, en. ibl. Peristerio).
Då och då kan det (bland annat i NE) på svenska dessutom förekomma andra äldre mer eller mindre
obsoleta former (klassiska namn eller katharevousa), som vi numera helst bör undvika, bl.a. i fråga om
staden Elefsina (äldre: Eleusis, en. Eleusina), landskapet och distriktet Magnisia (äldre: Magnesien, en.
Magnesia, fr. Magnésie, ty. Magnissia), öarna och tillika distrikten Lefkada (äldre: Lefkas/Leukas, en. ibl.
Leucas, fr. Leucade), Milos (äldre: Melos, fr. Milo) och Thira218
(äldre: Thera, fr. Théra), ön Tilos (äldre:
Telos, Elot: Tylos) samt, med lite mer tolerans, halvön och distriktet Chalkidiki219
(äv. Chalkidike, en.
Chalcidice, fr. Chalcidique).
Ytterligare några exempel på ibland förekommande (men ej rekommenderade) namnformer som
uteslutande kan hänföras till tillämpning av den officiella translittereringsmodellen Elot 743 (här inom
parentes, se ovan under "Grekiska"): Aten-förorten Nikea (Elot: Nikaia) och ön Astipalea (Elot:
Astypalaia).
Några exempel på ibland förekommande (men ej rekommenderade) namnformer som uteslutande kan
hänföras till andra translittereringsnormer än den svenska modellen och Elot 743 (se ovan under
"Grekiska") (med det icke rekommenderade alternativet inom parentes):staden och tillika distriktet Larisa
(Larissa) samt städerna Naousa (Naoussa, aru. Niausta) och Giannitsa (Yiannitsa).
Övriga exonymer på andra språk: städerna och tillika distrikten Thessaloniki (en. ibl. Thessalonica,
Salonika el. Saloniki, fr. Thessalonique el. Salonique), Serres (en. och ty. ibl. Serrai, fr. Serrè) och Chania
(en. Khania el. Canea, fr. La Canée), städerna Platamonas (en. och ty. ibl. Platamon), Delfi (en. och ty.
Delphi, fr. Delphes), Patra (ibl. Patras, en. Patrai), Egio (förr: Aigion, fr. och ty. ibl. Egion, ty. äv. Aegion
el. Ägion), Messini (en. och ty. Messene, fr. Messène) och Ermoupoli (en., fr. och ty. ibl. Ermoupolis el.
Hermoupolis), Nuts 2-området/regionen Ipiros220
(gr. Ípiros, Elot: Ípeiros, fr. Épire, alb. Epir),
landskapen/distrikten Thesprotia (fr. Thesprotie), Imathia (fr. Imathie), Pieria (fr. Pierie), Evritania (en.
och ty. Evrytania, fr. Eurytanie), Fthiotida (en. Phthiotis, fr. Phthiotide), Achaia (en. ibl. Achaea el. Akhaia,
fr. Achaïe, ty. Achäa) och Lasithi (fr. Lassithi), halvöarna Kassandra (en. ibl. Cassandra peninsula, fr. ibl.
Cassandre) och Mani (fr. Magne), distriktet Korinthia (dvs. distriktet kring staden Korinth, gr. Korinthía,
en. Corinthie, fr. Corinthie). öarna och tillika distrikten Kefalonia (inte: Kefallinia, Kefalinia el. Kefallonia,
en. Cephalonia, ibl. Kafallonia el. Cephallonia, fr. Céphalonie), Limnos (en. och fr. Lemnos), Lesvos (en.,
fr. och ibl. ty. Lesbos), Chios (fr. Chio), Ikaria (fr. ibl. Icarie) och Kos (en. och fr. ibl. Cos), ön Egina (en.
Aegina, fr. Égine, ty. Ägina) samt ögruppen Santorini (fr. och ty. Santorin) m.fl.
ÖSTATERNA I MEDELHAVET (MALTA och CYPERN)
MALTA
Officiella språk är maltesiska, modersmål för det stora flertalet, och engelska. Vi använder de (traditionella)
engelska namnen (och inte de maltesiska) och bland annat gäller detta för öarna Gozo (malt. Għawdex) och
Comino (malt. Kemmuna), vilka tillsammans bildar Nuts 3-området Gozo och Comino (malt. Għawdex u
Kemmuna, en. Gozo and Comino), samt de mindre öarna Cominotto (malt. Kemmunett) och Filfla (malt.
Filfola).
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Valletta (fr. La Valette)
218
Huvudö i den lilla ögruppen Santorini. 219
I turistsammanhang används normalt formen "Halkidiki". 220
Motsvarar den södra halvan av det historiska landskapet Epirus. Den norra halvan motsvarar södra
Albanien.
79
CYPERN, inkl. den endast av Turkiet erkända utbrytarstaten Nordcypern (på norra Cypern, tu. Kuzey
Kıbrıs Türk Cumhuriyeti, Turkiska republiken Nordcypern)
Officiella språk är grekiska221
(det större språket), som skrivs med det grekiska alfabetet, och turkiska (på
norra Cypern, se vidare under "Turkiet"). Vi använder, liksom oftast franskan och tyskan, de traditionella
(anglifierade) namnen från den brittiska kolonialtiden och inte de officiella namnen på grekiska eller
turkiska (grekiskan har dessutom ett eget alfabet, se ovan under "Grekiska", och samma namnform skulle
vid translitterering ibland skrivas olika på svenska, engelska, franska och tyska), t.ex. i fråga om
huvudstaden Nicosia (gr. Lefkosía, tu. Lefkoşa, fr. Nicosie, ty. Nikosia), städerna Limassol (gr. Lemesós,
tu. Limasol el. Leymosun), Larnaca (gr. Lárnaka, tu. och ty. Larnaka) och Famagusta (gr. Ammóchostos,
tu. Gazimağusa, fr. Famagouste), huvudorten i den norra turkisktalande delen Kyrenia (tu. Girne, gr.
Kerínia, Elot: Kerýneia, fr. Kyrinia) samt den brittiska militärbasen Dhekelia (gr. Dekélia, tu. Dikelya).
Undantag: staden Pafos (gr. Páfos, tu. Baf, en., fr. och ty. Paphos) och Karpashalvön (gr. Karpasía, tu.
Karpaz, en. Karpass Peninsula)
TURKIET
Officiellt språk är turkiska222
och vi använder de turkiska namnen och om möjligt den specifika turkiska
bokstaven ı (i utan prick) (t.ex. i fråga om staden Balıkesir, andra stavelsen)223
, utom i fråga om
staden och provinsen Urfa (tu. sedan 1984 officiellt Şanlıurfa, "det ärorika Urfa", kur. Riha), landsdelen
Anatolien (tu. Anadol, en. Anatolia, fr. Anatolie, ty. Anatolien el. Kleinasien), regionen Kurdistan (Norra
Kurdistan, tu. Kürdistan), de historiska landskapen224
Lykien (tu. Likya el. Lisiya, en. Lycia, fr, Lycie) och
Kappadokien (tu. Kapadokya, en. Cappadocia, fr. Cappadoce, ty. äv. Kappadozien), Gallipolihalvön (tu.
Gelibolu Yarımdası) 225
och dess sydspets Kap Hellas (tu. Teke Burnu-Abide) samt Seraljudden (tu.
Sarayburnu, en. Seraglio Point, fr. Pointe du Sérail, ty Serailspitze), i Istanbul, och Prinsöarna 226
(tu. Kizil
Adalar, en. Princes Islands, fr. Îles des Princes, ty. Prinzeninseln), i Marmarasjön.
För de mellan Turkiet och Grekland omtvistade obebodda småöarna i Egeiska havet använder vi de
grekiska namnen, bl.a. i fråga om ögruppen Imia (tu. Kardak).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Istanbul (fr. ibl. Istanboul), Edirne (en. ibl. Adrianople),
Gelibolu (en., fr. och ty. Gallipoli), Bursa (fr. ibl. Brousse), Sinop (en., fr. och ty. ibl. Sinope), Trabzon (en.
ibl. Trebizond, fr. Trébizonde, ty. Trapezunt), Iskenderun (ar. al-Iskanderūna, fr. ibl. Alexandrette) och
Antakya227
(ar. Antākiya, en. Antioch, fr. Antioche)
221
Se inledande förtydliganden under Grekland ovan. 222
Ett betydande minoritetsspråk är kurdiska (minst 15 % el. ca 15 milj., i den sydöstra delen). Huvudorten
i Turkiska Kurdistan/Norra Kurdistan Diyarbakır heter på kurdiska Amed. 223
Däremot tillämpar vi inte turkiskans omvända bruk av prick över versal. Vi skriver Istanbul och Izmir
(inte İstanbul och İzmir). I fråga om bokstäverna ö (Abdullah Öcalan, f.d. PKK-ledare) och ü (Abdullah
Gül, f.d. president) missar man på engelska ofta att sätta ut prickarna. 224
Dessa två tycks vara det enda historiska landskap som man refererar till i modern kontext. Övriga
landskapsnamn (Frygien, Kilikien m.fl.) är däremot rent historiska. 225
Halvön är uppkallad efter staden Gelibolu, som tidigare kallades Gallipoli. 226
På en av dessa öar, Heybeliada, ligger Seminariet på Halki/Halkiseminariet (tu. Rum Ortodoks Ruhban
Okulu, gr. Iera Theologiki Scholi tis Chalkis, en. Halki seminary), en grekisk-ortodox teologisk skola. I just
denna kontext använder vi öns grekiska namn och dessututom den avvikande translittereringen Halki (gr.
eg. Chalki). 227
Däremot benämns den syrisk-ortodoxa kyrkans överhuvud patriarken av Antiochia (men residerar
numera i Damaskus), vilket kan jämföras med att den grekisk-ortodoxa kyrkans främste företrädare alltjämt
kallas patriarken av Konstantinopel (och inte Istanbul).
80
DE STATER SOM UPPSTÅTT UR FÖRE DETTA SOVJETUNIONEN FÖRUTOM BALTIKUM
(RYSSLAND, VITRYSSLAND, UKRAINA, MOLDAVIEN, SYDKAUKASIEN och CENTRALASIEN)
RYSSLAND (RYSKA FEDERATIONEN)228
Officiellt språk är ryska229
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Ryska"), varvid samma
namnform vid translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska. I fråga om
Ryssland, och även dess delrepubliker (som Tatarstan, Tjetjenien m.fl.), använder vi de ryska namnen i
korrekt svensk translitterering230
(se härvid även "Namnbyten", ovan), utom i fråga om
staden Sankt Petersburg (ry. Sankt-Peterburg, en. Saint Petersburg, fr. Saint-Pétersbourg) och dess
ingående stadsdelar Kronstadt (ry. Kronsjtadt, en. Kronshtadt)231
, Peterhof (ry. Petergof) och Systerbäck
(se nedan) samt staden Novgorod (off. Velikij Novgorod, "Stora Novgorod", en. Veliky Novgorod, ty.
Weliki Nowgorod),
landskapet Ingermanland (ry. Izjorskaja zemlja, en. Ingria, fr. Ingrie, fi. Inkeri), landsdelen och republiken
Karelen232
(ry. Karelija, fi. och karel. Karjala, en. Karelia, fr. Carélie, ty. Karelien), landsdelarna
(storregionerna) Nordkaukasien233
(ry. Severnyj Kavkaz, en. North Caucasus, fr. Région du Caucase Nord,
Ciscaucasie el. Caucase septentrional, ty. Nordkaukasusgebiet el. Ciskaukasien, tjetj. Q'ilbasaden Kavkaz),
Sibirien (ry. Sibir, en. Siberia, fr. Sibérie) och (ryska) Fjärran östern (ry. Dalnevostotjnyj el. Dalnij
Vostok, en. Far East Russia, fr. Extrême-Orient russe, ty. Russisch-Fernost), republikerna Tjuvasjien (ry.
Tjuvasjija, tjuv. Tjavasj, en. Chuvashia, fr. Tchouvachie, ty. Tschuwaschien), Mari (ry., mari och ty. Marij
El, en. Mari El, fr. Mari-El el. République des Maris), Mordvinien (ry. Mordovija, mor. Mordovijas, en.
Mordovia, äv. Mordvinia, fr. Mordovie, ty. Mordowien), Basjkirien (ry. Basjkirija el. Basjkortostan, basj.
Basjqortostan. en. Bashkortostan, äv. Bashkiria, fr. Bachkirie, ty. Baschkirien, äv. Baschkortostan),
Udmurtien (ry. Udmurtija, udm. Udmurt Elkun, en. Udmurtia, fr. Oudmourtie), Adygeiska republiken (ry.
Adygeja, ady. Adyge, en. Adygea, fr. République des Adyguéens, Adigey el. Adygeya, ty. Adygien el.
Adygeia), Karatjajen-Tjerkessien (ry. Karatjajevo-Tjerkessia, karatj. Qaratjaj-Tjerkes, tjer. Qeresjej-
Sjerdzjes, en. Karachay-Cherkessia, fr. République des Karatchaï-Tcherkesses el. Karatchaïevo-
Tcherkessie, ty. Karatschai-Tscherkessien), Kabardinien-Balkarien (ry. Kabardino-Balkarija, kaba.
Qeberdej-Bal-qer Réspublike, balk. Qabarty-Malqar Respublika, en. Kabardino-Balkaria, fr. Kabardino-
Balkarie, ty. Kabardino-Balkarien), Nordossetien (ry. Severnaja Osetija el. Alanija, osset. Tsægat Iryston,
en. North Ossetia el. Alania fr. Ossétie du Nord el. Alanie, ty. Nord-Ossetien el. Alanien), Ingusjien (ry.
Ingusjetija, ing. Ghalghajtje, med latinsk skrift Ğalğajče, en. Ingushetia, fr. Ingouchie, ty. Inguschetien, äv.
Inguschien), Tjetjenien234
(ry. Tjetjnja-Itjkerija, tjetj. Nochtjijtjö, en. Chechnya, fr. Tchétchénie, ty.
Tschetschenien), Kalmuckien (ry. Kalmykija, kalm. Chal'mg Tanghtj, en. Kalmykia, fr. Kalmoukie, ty.
228
I fråga om namn som hänför sig till den annekterade republiken Krim, se under "Ukraina". 229
I Ryska federationen finns ett stort antal officiella minoritetsspråk på regional nivå. De större
minoriteterna har egna republiker el. autonoma områden. Det största minoritetsspråket är tatariska,
modersmål för drygt sex miljoner människor, varav ung. hälften bor i den autonoma republiken Tatarstan.
Rysslands f.d. inrikesminister Rasjid Nurgalijev är tatar. 230
Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Kaluga (ry. Kaluzjskaja oblast,
ung. "det kalugiska länet"). Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste rekonstruera namnet
på staden/länet (i detta fall staden och länet Kaluga). 231
Tvärtemot principen att återföra utländska namn till respektive språks stavning (fotnot 250). 232
Republiken Karelen (ry. Respublika Karelija, karel. Karjalan tazavaldu) motsvarar landskapet Östra
Karelen/Fjärrkarelen (ry. Vostotjnaja Karelija, karel. Idä-Karjala). Karelska näset heter på ryska "Karelskij
peresjejek" (en. Karelian Isthmus, fr. Isthme de Carélie, ty. Karelische Landenge, fi. Karjanlan kannas). 233
Omfattar Krasnodars och Stavropols län, Adygeiska republiken samt republikerna Karatjajen-
Tjerkessien, Kabardinien-Balkarien, Nordossetien, Ingusjien, Tjetjenien och Dagestan. 234
Officiellt numera: Tjetjenska republiken Itjkeri (ry. Tjetjenskaja Respublika Itjkerija, tjetj. Nochtjijn
Respublika, en. Chechen Rebublic of Ichkeriya).
81
Kalmückien, ibl. Kalmykien el. Kalmükien), Gornyj-Altaj235
(ry. Altaj, tidigare: Gorno-Altaj, alt. Altaj, en.
Altay, fr. Altaï, ty. Altai), Chakassien (ry. och chak. Chakasija, en. Khakassia, fr. Khakassie), Tuva (ry.
Tuva el Tyva, tuv. Tyva, fr. Touva), Burjatien (ry. Burjatija, burj. Burjaad respublika, en. Buryatia, fr.
Buriatie), Jakutien (el. Sacha, ry., jak. och ty. Sacha, ry. äv. Jakutija, ty. äv. Jakutien, en. och fr. Sakha, en.
äv. Yakutia, fr. äv. Iakoutie el. Yakoutie), territoriet (ry. kraj, en. krai el. kray) Transbajkal (ry.
Zabajkalskij kraj236
el. Zabajkalje, en. Transbaikalia, Transbaikal, Zabaikal eller Dauria, fr. Transbaïkalie
el. Zabaikalie, ty. Transbaikalien, Daurien el. Davurien), de autonoma regionerna (ry. okrug) Chantien-
Mansien (ry. och man. Chanty-Mansi - Jugra, chan. Chänty-Mansi - Jugra, äv. Khantia-Mansia, fr. Khantis-
Mansis(- Iougra), ty. Autonomer Kreis der Chanten und Mansen), Jamalo-Nenetien (ry. Jamal-Nenets,
nents. Jamalo-Nenëtsië, en. Yamalia fr. Iamalo-Nentsie, ty. Autonomer Kreis der Jamal-Nenzen), Nentsien
(ry. Nenetsija, nents. Nenetsije ?, en. Nenetsia, fr. äv. Nenetsie, ty. Autonomer Kreis der Nenzen) och
Tjuktjien (ry. Tjukotka, tjuk. Tjukotkaken avtonomnyken okrug, en. Chukotka, fr. Tchouktchie, ty.
Tschukotka) samt Judiska autonoma länet (ry. Jevrejskaja avtonomnaja oblast, jid. Yidisher Oytonome
Gegnt, en. Jewish autonomous oblast, fr. Région Autonome Juive, ty. Jüdisches Autonomes Gebiet),
de områden som under 2007 och 2008 förlorade sin autonoma ställning: regionen Komi-Permjakien
(tidigare autonoma regionen, ry. Komi-Permjak, komi: Perym-Komi, en. och fr. Komi-Permyak, en. äv.
Permyakia, fr. äv. Permyakie, ty. Komi-Permjakien) samt distrikten Tajmyrien (tidigare den autonoma
regionen Dolgano-Nentsien, ett område som är större än själva Tajmyrhalvön, se nedan, ry. Tajmyr, äv.
Tajmyrija, jak. xx, nents. xx, nga. xx, en. Taymyr, äv. Taymyria, fr. Taïmyr el. Taïmyrie, ty. Taimyr) och
Evenkien (tidigare autonom region, ry. Evenkija, ev. Evedy, en. Evenkia, fr. Évenkie, ty. Ewenkien), Ust-
Ordynska Burjatien (ry. Ust-Orda Burjatija, burj. Ust-Ordyn Burjaadaj natsionalna okrug, en. Ust-Orda
Buryatia, fr. (District autonome bouryat d')Ust-Orda, ty. Ust-Orda), Aginska Burjatien (ry. Aga-Burjatija,
burj. Agyn, en. Agin-Buryatia, fr. Agin-Buriat, ty. Agin-Burjat) och Korjakien (ry. Korjak el. Korjakija,
korj. Tjav'tjyvaokrug, en. Koryakia, fr. Koriakie, ty. Autonomer Kreis der Korjaken),
landtungan Frische Nehrung (ry. Baltijskaja kosa, pol. Mierzeja Wiślana, en. Vistula Spit, fr. presqu'île de
la Vistule) samt halvöarna Samland (ry. Semljandskij poluostrov, en Sambia Peninsula, fr. Sambie),
Kuriska näset (ry. Kursjskaja kosa, en. Courland Spit, fr. Cordon littoral de Courlande el. Cordon des
Coures, ty. Kurische Nehrung, lit. Kuršių nerija), Fiskarhalvön (ry. poluostrov Rybatjij, sami. sami.
Giehkirnjárga, en. Rybachi Peninsula, fr. péninsule de Rybachi, äv. Presqu'île des Pêcheurs, ty.
Fischerhalbinsel, fi. Kalastajasaarento), Kolahalvön (ry. Kolskij poluostrov, sami. Guoládatnjárga, en. Kola
Peninsula, fr. Presqu'île de Kola, ty. Halbinsel Kola) och Tjuktjerhalvön (ry. Tjukotskij poluostrov, en.
Chukchi Peninsula el. Chukotka Peninsula, fr. Péninsule Tchouktche el. Presqu'île des Tchouktches, ty.
Tschuktschenhalbinsel), öarna237
Vasilijön (ry. ostrov Vasiljevskij, en. Vasilyevsky Island, fr. Île
Vassilievski, ty. Wassili-Insel), i Nevas mynning i Sankt Petersburg, samt ett antal öar i Norra ishavet, bl.a.
öarna i ögruppen Frans Josefs land (se nedan): Alexandras land (ry. zemlja Aleksandry, en. Aleksandra
Land, fr. terre Alexandra, ty. Alexandra-Land), Prins Georgs land (ry. zemlja Georga, en. George Land, fr.
terre George, ty. Georgland), Halls ö (ry. ostrov Galla, en. Hall Island, fr. île Hall, ty. Hall-Insel), Hookers
ö (ry. ostrov Gukera, en. Hooker Island, fr. Île Hooker, ty. Hooker-Insel), Wilczeks land (ry. zemlja
Viltjeka, en. Wilczek Land, fr. terre de Wilczek, ty. Wilczek-Land), Graham Bellön (ry. ostrov Greem-
Bell, en. Graham Bell Island, fr. île Graham Bell, ty. Graham-Bell-Insel) och Rudolfön (ry. ostrov Rudolfa,
en. Rudolf Island el. Prince Rudolf Land, fr. île Rudolf, ty. Rudolf-Insel) m.fl., vidare Dicksonön (ry.
ostrov Dikson, en. Dikson Island, fr. Île Dickson, ty. Dickson-Insel), Schmidtön (ry. ostrov Sjmidta, en.
Schmidt Island, fr. Île Schmidt, ty. Schmidt-Insel), Vita ön (ry. ostrov Belyj, nents. xx, en. Bely Island, äv.
235
Ej att förväxla med territoriet Altaj (äv. kallat Altajskij (adjektivform), med huvudstaden Barnaul). På
ryska heter båda Altaj och på engelska, franska och tyska skrivs de båda på samma sätt (Altay, Altaï resp.
Altai). 236
I Transbajkal (ry. Zabajkalskij kraj) ligger staden Zabajkalsk med distriktet Zabajkalsk (ry. Zabajkalskij
rajon). 237
Namnet Berings ö (ry. ostrov Beringa, fr. Île Béring) är en översatt genitivform. Det vanligaste är dock
att man i liknande fall på svenska tillämpar sammanskrivning, t.ex. i fråga om Bennettön (ry. ostrov
Bennetta) samt, med adjektiviska namn i genitiv, Sjokalskijön (ry. ostrov Sjokalskogo) och Vilkitskijön (ry.
ostrov Vilkitskogo). Sammanskrivning på svenska förekommer också i fråga om Bungeland (ry. Zemlja
Bunge, en. Bunge Land, fr. Terre Bunge).
82
White Island, fr. Île Blanche, ty. Belyj-Insel), Pionjärön (ry. ostrov Pioner, en. Pioneer, fr. Île Pionnier, ty.
Pioneer-Insel), Oktoberrevolutionens ö (ry. ostrov Oktiabrskoj Revoljutsii, en. October Revolution Island
el. Rabocheostrovsk Island, fr. Île de la Révolution d'Octobre, ty. Oktoberrevolution-Insel), Jeannetteön
(ry. ostrov Zjannetty, en. Jeannette Island), Henriettaön (ry. ostrov Genrijetty, en. Henrietta Island, fr. ibl.
Île Henriette), Wrangels ö (ry. ostrov Vrangelja, tjuk. xx, en. Wrangel Island, fr. Île Vrangel, ty. Wrangel-
Insel), Heraldön238
(ry. ostrov Geralda, en. Herald Island, fr. Île Hérald) och Stora Diomedeön (ry. ostrov
Ratmanova, yup. Imaqliq el. Nunarbuk, en. Big Diomede, fr. Grande Diomède, ty. Ratmanow-Insel),
liksom slutligen de två öarna Kunashiri (ry. Kunasjir, fr. Kounachir, ty. Kunaschir) och Shikotan (ry.
Sjikotan, fr. Chikotan)239
, vilka båda ingår i Kurilerna,
ögrupperna240
Frans Josefs land (ry. Zemlja Frantsa-Jusifa, en. Franz Josef Land Islands, fr. Archipel
François-Joseph, ty. Franz-Josef-Land), Solovetskijöarna (ry. Solovetskije ostrova, en. Solovets Islands, fr.
Îles Solovetski, ty. Solowetzki-Inseln), Arktiska institutets öar (ry. ostrova Arktitjeskogo Instituta, en.
Arctic Institute Islands, fr. Ostrova Arktitcheskogo Instituta, ty. Inseln des arktischen Instituts),
Nordenskiöldarkipelagen (ry. Archipelag Nordensjelda, en. Nordenskiold Archipelago, fr. Arkhipelag
Nordenchelda, ty. Nordenskiöld-Archipel), Nysibiriska öarna (ry. Novosibirskije ostrova, en. New Siberia
Islands, fr. Archipel de la Nouvelle-Sibérie, ty. Neusibirische Inseln), De Longs öar (ry. ostrava De-Longa,
en. De Long Islands, fr. Îles De Long, ty. De-Long-Inseln), Björnöarna (ry. Medvezji ostrova, jak. Enepeex
arııpar, tjuk. xx, eve. xx, en. Bear Islands, fr. Îles aux/des Ours, ty. Bären-Inseln), Diomedeöarna (ry.
ostrova Diomida, en. Diomede Islands, yup. xx, fr. îles Diomède, ty. Diomedes-Inseln), Kurilerna (ry.
Kurilskije ostrova, en. Kuril Islands, fr. Îles Kouriles, ty. Kurilen), Habomaiöarna241
(ry. ostrova
Chabomai), som ingår i Kurilerna, och Kommendörsöarna (ry. Komandorskije ostrova, ale. xx, en.
Commander Islands, fr. Îles du Commandeur, ty. Kommandeur-Inseln), samt
sjöarna Pyhäjärvi (ry. Pjuchejervi, på gränsen till Finland), Peipus (ry. Tjudsko-Pskovskoje ozero, es.
Peipsi järv, fr. Peipous, på gränsen till Estland), Ladoga (ry. Ladozjskoje ozero, karel. Luadogu, fi.
Laatokka) och Onega (ry. Onezjskoje ozero, karel. Ääninen el. Äänisjärvi).
En särskild punkt utgörs av några mer kända namn inom de tidigare finländska (och, i fråga om Karelen,
ännu tidigare svenska) områdena, främst städerna Viborg (ry. Vyborg, fi. Viipuri, ty. Wiburg el. Wiborg),
Kexholm (ry. Prioziorsk, fi. Käkisalmi), Systerbäck242
(ry. Sestroretsk, fi. Siestarjoki), Björkö (ry. Primorsk,
fi. Koivisto) och Sordavala (ry., fi. och ty. Sortavala), orterna Petsamo (ry. Petjenga, sami. Beahcán el.
Peäccam) och Linhammar (ry. Liinachamari, sami. Lunabmari ?, fi. Liinahamari), öarna Hogland (ry.
Gogland, ibl. Sur Sar, fr. och ty. Hogland, i, fi. Suursaari), Tyterskär243
(ry. Bolsjoj Tiuters, ty. Groß
Tütters, fi. Tytärsaari), Lövskär (ry. ostrov Mosjtjnyj, fi. Lavansaari) och Björkö (ry. ostrov Bolsjoj
Beriozovyj, fi. Koivusaari), i Finska viken, samt ögruppen Valamo (ry. Valaam), i Ladoga. Engelskan och
franskan, samt om inget annat anges även tyskan, använder här de ryska namnen.
Några exempel för att visa på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som
uteslutande beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Voronezj (en.
Voronezh, fr. Voronej, ty. Woronesch), Machatjkala (en. Makhachkala, fr. Makhatchkala, ty.
Machatschkala), Chanty-Mansijsk (en. Khanty-Mansiysk, fr. Khanty-Mansiïsk) och Chabarovsk (en. och
fr. Khabarovsk, ty. Chabarowsk)
Ortnamn på de lokala språken i delrepublikerna börjar förekomma allt mer. Som exempel kan nämnas att
städerna Nizjekamsk och Naberezjnyje Tjelny244
, båda i Tatarstan, på tatariska (här skrivet direkt med det
latinska alfabetet) heter "Tuban Kama" respektive "Yar Çallı" samt att Republiken Karelens huvudstad
238
Denna ö och några andra småöar i närheten överlämnades nyligen av Förenta staterna till Ryssland. 239
Vi använder alltjämt de japanska namnen. Japan gör fortfarande anspråk på dessa öar samt på ön Iturup
(jap. Etorofu) och några andra mindre öar (= Södra Kurilerna) som 1945 besattes av Sovjetunionen. 240
Namnet Sergej Kirovs öar (ry. ostrova Sergeja Kirova) är en översatt genitivform. 241
Det japanska namnet. Se fotnot 239 vid "Shikotan". 242
Numera en stadsdel inom Sankt Petersburg. 243
Tyterskären är ett samlingsnamn för Tyterskär och Lill-Tyterskär. 244
Under sovjettiden hette denna stad en tid "Brezjnev".
83
Petrozavodsk på karelska heter "Petroskoi" och att Udmurtiens huvudstad Izjevsk på udmurtiska heter
"Izjkar". I ryska Karelen har olika sjöar även karelska/finska namn, t.ex. Topozero (fi. Tuoppajärvi).Vi
använder dock de ryska namnen.
Övriga exonymer på andra språk245
: huvudstaden Moskva (en. Moscow, fr. Moscou, ty. Moskau), städerna
Pskov (ty. ibl. Pleskau)246
, Nikel (fr. och ty. ibl. Nickel), Archangelsk (en. Archangel, fr. Arkhangelsk),
Staryj Oskol (en. fr. och ty. Stary Oskol), Toljatti (en., fr. och ty. Togliatti)247
, Rostov-na-Donu
(en. Rostov-on-Don, fr. Rostov-sur-le-Don, ty. Rostow am Don), Sotji (ty. Sotschi, ibl. Sotchi), Majkop248
(ady. Myéqwape, en. och ty. Maikop, fr. Maïkop), Groznyj249
(tjetj. Sölzj-Ghala, en. och fr. Grozny, ty.
Grosny), Orenburg (fr. Orenbourg), Jekaterinburg (en. Yekaterinburg, fr. Iekaterinbourg el.
Ekaterinbourg), Dikson (en. och ty. Dickson)250
och Komsomolsk-na-Amure (en. Komsomolsk-on-Amur, fr.
Komsomolsk-sur-l'Amour, ty. Komsomolsk am Amur), länet Leningrad (fr. oblast de Léningrad),
delrepublikerna Komi (komi: Komi mu, en. ibl. Komia, fr. République des Komis) och Tatarstan (fr. ibl.
Tatarie), Tajmyrhalvön (som administrativt ingår i distriktet Tajmyrien, se ovan, nga. xx, en. och ty.
Taimyr, fr. Taïmyr), uddarna Panagijaudden (en. Cape Panagia el. Cape Panagija), Mys Zjelanja ("längtans
udde", Novaja Zemljas nordspets, fr. ibl. Cap du Désir, ty. Eiskap) och Mys Arktitjeskij (en. Arctic Cape,
ty. Arktisches Kap), ett antal öar i Norra ishavet, bl. a. Viktorijaön (ry. ostrov Viktorija, en. Victoria
Island), ostrov Ujedinenja (en. Solitude Island, fr. Île de la Solitude, ty. Einsamkeitsinsel) och Novaja Sibir
(en. New Siberia, fr. Île Nouvelle Sibérie, ty. Neu-Sibirien), vidare ostrov Mednyj ("Kopparön", en Copper
Island, fr. ibl. Île du Cuivre, ty. Kupferinsel) (i Barents hav), ögrupperna Novaja Zemlja (fr. Nouvelle-
Zemble), Severnaja Zemlja (en. North Land, Northern Islands, fr. Terre du Nord, ibl. Zemble du Nord) och
Anzjus öar (ry. ostrova Anzju, en. Anzhu Islands, fr. îles Anjou, ty. Anschuinseln) samt sjöarna Beloje
ozero (ibl. Vita sjön, en. White Lake, fr. Lac blanc, ty. Weißer See) och Bajkalsjön (ry. ozero Bajkal, burj.
Dalai-Nor, en. Lake Baikal, fr. Lac Baïkal, ty. Baikalsee)
Dessutom förekommer tyska varianter av alla geografiska namn i Kaliningradområdet (det tidigare tyska
Ostpreussen, ry. Kaliningradskaja oblast, "Kaliningrads län"), bl.a. gäller detta städerna Kaliningrad (ty.
Königsberg), Baltijsk (ty. Pillau) och Sovetsk (ty. Tilsit, numera ibl. Sowjetsk, fr. ibl. Sovïetsk).
VITRYSSLAND
Officiellt språk är vitryska och ryska251
. Båda skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Vitryska")
och samma namnform skrivs vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi
använder de ("nya") vitryska namnformerna i korrekt svensk translitterering252
(se vidare ovan under
"Namnbyten"), utom i fråga om
regionen Polesien (vit. Palesse, ry. Polesje, en. Polesia el. Polesie, fr. Polésie, ty. ibl. Podlesien, uk.
Polissia).
Geografiska namn är vid översättning problematiska eftersom man på engelska ofta använder de ryska
namnen medan vi använder de vitryska.
245
Utgångspunkten är här att den ryska adjektivändelsen -yj (-ый) på engelska (enligt en mer vetenskaplig
princip) ska translittereras med -yy, på franska med -yï och på tyska med -yj (se "Translitterering från
ryska"), vilket ofta inte är fallet. 246
Pskovsjön (ry. Pskovskoje ozero, es. Pihkva järv), som egentligen är en vik av sjön Peipus, heter på
tyska Pleskauer See. 247
Staden är uppkallad efter den italienske kommunistledaren Palmiro Togliatti (1893-1964). Utom på
svenska följer man här principen att återföra utländska namn till respektive språks stavning (fotnot 250). 248
Huvudstad i den autonoma Adygeiska republiken. 249
Huvudstad i den autonoma republiken Tjetjenien. 250
En kollision mellan två olika principer: på andra språk har man återfört ett västeuropeiskt namn till
källspråket. medan vi på svenska translittererar som vanligt. 251
Ryska är det större men situationen är komplex eftersom majoriteten betraktar sig som vitryssar men
talar ryska. Dessutom är polska modersmål för ca 3 % av befolkningen. 252
Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Hrodno (vit. Hrodzenskaja
Voblasts, ung. "det hrodniska länet"). Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste
rekonstruera namnet på staden/länet (i detta fall staden och länet Hrodno).
84
Ett exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: staden Vilejka (en. Vileyka, fr. Vileïka, ty.
Wilejka).
UKRAINA (inkl. Krim)253
Officiellt språk är ukrainska254
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet (se ovan under "Ukrainska") och
samma namnform skrivs vid translitterering ofta olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder
de ("nya") ukrainska namnformerna i korrekt svensk translitterering255
, utom i fråga om
huvudstaden Kiev (uk. Kyjiv, ry. Kijev, en. Kyiv, ty. Kiew), städerna Odessa (uk. Odesa), Zaporizjzja (uk.
Zaporizjzjja, ry. Zaporozje, en. Zaporizhzhya, ibl. Zaporizhia, fr. Zaporijia el. Zaporijie) och Tjernobyl
(uk. Tjornobyl, en. Chernobyl, fr. Tchernobyl, ty. Tschernobyl), landskapen Galizien (uk. Halytjyna, pol.
Galicja, en. Galicia, fr. Galicie), Polesien (uk. Polissia, en. Polesia el. Polesie, fr. Polésie, ty. ibl. Podlesien,
vit. Palesse, ry. Polesje), Severien (uk. Sivirija, en. Severia, fr. Sévérie, ty. Sewerien), Bukovina (uk.
Bukovyna, ru. Bucovina, fr. Bucovine, ty. och pol. Bukowina), Volynien (uk. Volyn, en. Volhynia, fr.
Volhynie, ty. Wolhynien), Podolien (uk. Podillja, en. Podolia, fr. Podolie) och Transkarpatien (uk.
Zakarpattia, ung. Kárpátalja, en. Transcarpathia, fr. Transcarpatie), halvön och tillika Autonoma republiken
Krim256
(uk. och ry. Krym, krim. Qirim, en. Crimea, fr. Crimée) samt den mellan Ukraina och Rumänien
omtvistade ön Insula Şerpilor (det rumänska namnet, "Ormön", uk. ostriv Zmijinyj, en. Snake Island el.
Serpent Island, fr. L'île des Serpents, ty. Schlangeninsel).
Ett par exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Chmelnytskyj (en. Khmelnytskyi,
fr. Khmelnytskyï , ty. Chmelnyzkyj) och Kertj (en. Kerch, fr. Kertch, ty. Kertsch)
Övriga exonymer på andra språk: städerna Lviv (pol. Lwów, ty. Lemberg, ry. Lvov), Uzjhorod (ung.
Ungvár, ty. ibl. Ungstadt, ry. Uzjgorod), Tjernivtsi (ty. Czernowitz, ru. Cernăuţi, ry. Tjernovtsy), Ternopil
(ty. samt ibl. äv. en. och fr. Tarnopol, egentligen det polska namnet, ry. Ternopol), Oleksandrija (en.
Oleksandriia el. Olexandria, ty. äv. Olexandrija), Izmajil (en., fr. och ty. Ismail, egentligen det rumänska
namnet, ry. Izmail), Jevpatorija (krim. Gözleve, en. Yevpatoriya, äv. Evpatoria, Yevpatoriya el.
Evpatoriya, fr. och ty. Eupatoria, ty ibl. Jevpatoria), Sevastopol (krim. Aqyar, en. Sebastopol, fr.
Sébastopol), Jalta (en. och fr. Yalta) och Feodosija (krim. Kefe, en. Feodosia, Feodosiya el. Theodosia, fr.
Théodosie, Féodosie el. Feodossia, ty, Feodossija)
MOLDAVIEN
Officiellt språk är rumänska257
(i varianten moldaviska). Vi använder de ("nya") rumänska namnformerna,
men skriver förenklat Chisinau (ru. Chişinău, ty. ibl. Kischinau, ry. Kisjinjov), utom i fråga om
253
Förutom att Krim har annekterats av Ryssland har separatister i länen Luhansk och Donetsk utropat
självständighet ("Folkrepubliken Lugansk" resp. "Folkrepubliken Donetsk"), med en starkare ställning för
ryska språket. Detta har inte erkänts av omvärlden. Tillsammans kallar de sig "Novorossija" ("Nya
Ryssland" el. "Folkrepublikernas union", en. ¨Novorossiya el. New Russia, fr. Nouvelle-Russie, ty.
Neurussland). 254
Flera språk, främst ryska (modersmål för närmare 30 % av befolkningen), har erkänd regional ställning.
Ryskan saknade dock tills nyligen officiell status utom på Krim men tillerkändes 2012 officiell status i flera
län. Vi använder dock de ukrainska namnen även i fråga om de rysktalande delarna, huvudsakligen i öster
(t.ex. staden Horlivka, ry. Gorlovka) och i söder (på Krim och i vissa andra områden). I fråga om ryska
ortnamn, se ovan under "Namnbyten". I Transkarpatien talas också flera minoritetsspråk, bl.a. ungerska.
Staden Berehove heter på ungerska Beregszász. 255
Vi undviker dock de adjektiviska namnen på länen och skriver t.ex. länet Odessa (uk. Odeska oblast,
ung. "det odessiska länet"). Detta innebär som exemplet visar att man i vissa fall måste rekonstruera namnet
på staden/länet (i detta fall staden och länet Odessa). 256
På Krim talas huvudsakligen tre språk: ukrainska, ryska (det största språket) och krimtatariska. Ryskan
och krimtatariskan har officiell ställning vid sidan om ukrainskan. Autonoma republiken Krim är numera
de facto annekterad av Ryssland och kallas Republiken Krim. 257
Ukrainska, ryska och gagauziska är erkända regionala språk. Staden Edineț heter på ryska Jedinets och
på ukrainska Jedintsi och Gagauziens huvudstad Comrat skrivs på gagauziska Komrat.
85
staden Bender (ru. och ibl. äv. en. Tighina, ry. och en. Bendery), det autonoma området Gagauzien (ru. och
en. Gagauzia, gag. Gagauz-Yeri, fr. Gagaouzie) och den icke erkända utbrytarstaten Transnistrien258
(ru.
och en. Transnistria, en. äv. Transdniestria m.fl. namn, ry. Pridnestrovje, uk. Prydnistrovja, fr.
Transnistrie).
SYDKAUKASIEN259
(GEORGIEN; ARMENIEN och AZERBAJDZJAN)
GEORGIEN
Officiellt språk är georgiska260
, som skrivs med ett eget alfabet (se ovan). Vi använder de georgiska
namnen i korrekt translittererad form, varvid samma namnform ofta skrivs olika på svenska, engelska,
franska och tyska (se ovan under "Georgiska").
Undantag: staden Suchumi (geo. och ibl. ty. Sochumi, ab. Aqwa, en. Sukhumi, fr. Soukhoumi, huvudstad i
utbrytarrepubliken Abchazien), de icke erkända utbrytarstaterna Abchazien (geo. Apchazeti, ab. Ap'sny, en.
Abkhazia, fr. Abkhazie) och Sydossetien (geo. Samchreti Oseti, oss. Chussar Iryston, en. South Ossetia, fr.
Ossétie du Sud, ty. Süd-Ossetien), den autonoma republiken Adzjarien (geo. Atj'ara, en. Ajaria, äv. Ajara
el. Adzharia, fr. Adjarie, ty. Adscharien, äv. Adschara) samt landskapen/regionerna Övre Svanetien (geo.
Semo Svaneti, en. ibl. Upper Svanetia, fr. ibl. Haute-Svanétie, ty. Oberswanetien), Nedre Svanetien (geo.
Kvemo Svaneti, en. ibl. Lower Svanetia, fr. ibl. Basse-Svanétie, ty. Unterswanetien), Megrelien (geo.
Samegrelo, meg. Samargalo, en. Mingrelia, fr. Mingrélie, ty. Mingrelien), Gurien (geo.Guria), Imeretien
(geo. Imereti, fr. ibl. Imérétie), Inre Kartlien (geo. Sjida Kartli, en. Shida Kartli, fr. Karthlie intérieure, ty.
Innerkartlien), Nedre Kartlien (geo. Kwemo Kartli, en., Lower Kartli fr. Bas-Karthli, ty. Niederkartlien)
och Kachetien (geo. Kacheti, en. ibl. Kakhetia, fr. Kakhétie).
Ett exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Kutaisi (fr. Koutaïssi, ty. Kutaissi)
och Chasjuri (en. Khashuri, fr. Khachouri, ty. Chaschuri).
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Tbilisi (fr. Tbilissi, ty. Tiflis)
ARMENIEN
Officiellt språk är armeniska261
, som skrivs med ett eget alfabet (se ovan). Vi använder de armeniska
namnen i korrekt translittererad form, varvid samma namnform ofta skrivs olika på svenska, engelska,
franska och tyska (se ovan under "Armeniska").
Undantag: huvudstaden Jerevan (arm. Erewan, en. Yerevan, fr. Erevan, ty. Eriwan) och staden Etjmiadzin
(arm. Edzjmiatsin, officiellt: Vagharsjapat, en. Echmiadzin, ibl. Ejmiatsin, fr. Etchmiadzin, ty.
Etschmiadsin)
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Gjumri (en. och fr. Gyumri) och
Vanadzor (ty. Wanadsor).
AZERBAJDZJAN
Officiellt språk är azerbajdzjanska262
(el. azeriska) som numera skrivs med det latinska alfabetet efter att till
ganska nyligen ha skrivits med det kyrilliska alfabetet. Vi använder de azerbajdzjanska namnen och om
möjligt den specifika bokstaven ı (i utan prick) och med den förenklingen att tecknet ə skrivs ä, utom i
fråga om
258
Namnet betyder "på andra sidan floden Dnestr" (vi använder fortfarande det ryska namnet på denna flod
som på ukrainska heter Dnister och på rumänska Nistru). En stor minoritet i Moldavien talar ryska (eller
ukrainska) som modersmål och utbrytarstaten motsvarar någorlunda bosättningsområdet för denna
minoritet. I Transnistrien är ryska, rumänska (moldaviska) och ukrainska officiella språk. 259
Kallades tidigare Transkaukasien. 260
Minoritetsspråk är, förutom abchaziska och ossetiska i utbrytarstaterna, bl.a. svanetiska och megreliska
(i nordväst – båda språken saknar dock skriftspråk) samt azerbajdzjanska och armeniska (båda i söder). 261
Det största minoritetsspråket är kurdiska (längst i söder). 262
Det viktigaste minoritetsspråket är armeniska som främst talas i utbrytarstaten Nagorno-Karabach.
86
huvudstaden Baku (az. Bakı, fr. Bakou), dess förort Sumgait (az. Sumqayıt, fr. Soumgeït), städerna Ganja
(az. Gäncä, eg. Gəncə, fr. Gandja, ry. Gjandzja) och Stepanakert (huvudstad i Nagorno-Karabach, se nedan,
az. Xankändi, eg. Xankəndi, en. ibl. Khankendi), staden och den autonoma republiken Nachitjevan (az.
Naxçivan, en. och fr. Nakhichevan, ty. Nachitschewan), regionen /den endast av Armenien erkända
utbrytarstaten Nagorno-Karabach263
(az. Dağliq Qarabağ, arm. Artsach, en. ibl. Nagorny Karabakh el.
Upper Karabakh/Garabagh el. Mountainous Karabagh, fr. Haut-Karabakh el. Nagorny-Karabakh, ty. Berg-
Karabach, ibl. Nagorny-Karabach el. Nagorni-Karabach) samt halvön Apsjeron (az. Abşeron, en. och fr.
Apsheron, ty. Apscheron) (se även ovan under "Namnbyten").
I flertalet fall använder vi dock numera de azerbajdzjanska namnen och inte de (äldre) ryska (här inom
parentes), t.ex. i fråga om städerna Mingäçevir (eg. Mingəçevir, ry. Mingetjaur) och Länkäran (eg.
Lənkəran, ry. Lenkoran)
CENTRALASIEN (KAZAKSTAN, KIRGIZISTAN, TURKMENISTAN, UZBEKISTAN och
TADZJIKISTAN)
KAZAKSTAN
Officiella språk är kazakiska och ryska264
, som båda skrivs med det kyrilliska alfabetet, varför samma
namnform vid translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska. I de fall där man på
kazakiska ochkazakstansk ryska har olika namn använder vi den ryska formen265
, bland annat i fråga om
följande städer266
: Uralsk (kaz. Oral, fr. Oural), Aktobe (kaz. Aqtöbe, en. Aktobe, fr. Aktiubé), Kustanaj,
(kaz. Qostanaj, en. Kostanay, fr. Koustanaï, ty. Kostanai), Petropavlovsk (kaz. Petropavl, ty.
Petropawlowsk), Ust-Kamenogorsk (kaz. Öskemen, en. Oskemen, fr. Oust-Kamenogorsk), Aktau (kaz.
Aqtau, fr. Aktaou; tidigare: Sjevtjenko), Zjezkazgan (kaz. Zjezqazghan, en. Zhezkazgan, fr. Jezkazgan, ty.
Schesqasghan), Karaganda (kaz. Qaraghandy, en. ibl. Karagandy), Kyzylorda (kaz. Qyzylorda, ty. ibl.
Kysyl-Orda), Taldykorgan (kaz. Taldyqorghan, fr. Taldykorgan, ibl. Taldykourgan) och Zjanaozen (kaz.
Zjangaözen, en. Zhanaozen, fr. Janaozen, ty. Schangaösen).
Undantag: i fråga om staden och kosmodromen Bajkonur (kaz. Bajqongyr, ry. Bajkonyr, en. och ty.
Baikonur, fr. Baïkonour, se även fotnot 265) använder vi fortfarande det äldre etablerade ryska namnet.
Många städer har samma namn på ryska och kazakiska (ofta efter ett namnbyte under senare år, se ovan
under "Namnbyte"): huvudstaden Astana (tidigare: ry. Akmola, kaz. Aqmola, med den ryska formen
Akmolinsk) samt bland annat städerna Atyrau267
(fr. Atyraou; tidigare: Gurjev), Rudnyj (en. Rudniy etc., fr.
Roudny, ty. Rudny), Pavlodar (ty. Pawlodar), Ekibastuz (fr. Ekibastouz, ty. Ekibastus), Temirtau (fr. ibl.
Temirtaou), Semej (en. Semey, fr. Semeï, ty. Semei), Aral, Sjymkent268
(en. Shymkent, fr. Chymkent, ty.
Schymkent, tidigare: Tjimkent), Taraz (ty. ibl. Taras; tidigare: Dzjambul, en Dzhambul, fr. Dchamboul, ty.
Dschambul, varvid den kazakiska namnformen av stadens gamla namn var Zjambyl)269
och Almaty270
. Här
263
Sedan folkomröstningen 1991 och kriget mellan Armenien och Azerbajdzjan 1993–94 är Nagorno-
Karabach i praktiken självständigt, och territoriellt utvidgat. 264
Minst en fjärdedel av befolkningen (i stort sett inom den norra landshalvan) talar ryska som modersmål.
Utöver kazakiska och ryska talas bl.a. uzbekiska (3 % el. ca en halv miljon). 265
Dvs. den ryska form som används av ryssarna i Kazakstan. I Ryssland håller man dock i några fall fast
vid de tidigare etablerade ryska namnen, bl. a. i fråga om stadsnamnen Aktobe, Aral, Bajkonyr, Semaj och
Almaty (som i Ryssland fortfarande kallas "Aktiubinsk", "Aralsk", "Bajkonur,", "Semipalatinsk" och
"Alma-Ata"). På engelska, franska och tyska används oftast de kazakiska namnen i varje språks repektive
förenklade translitterering. 266
Den kazakiska namnform som här redovisas är den translittererade formen av det kazakiska namnet
skrivet med det kyrilliska alfabetet. Kazakiskan skrivs dessutom ibland direkt med det latinska alfabetet
med användande av en inofficiell (turkiskinspirerad) stavning som inte överensstämmer med den som
används vid translitterering från det kyrilliska alfabetet (se ovan "Kazakiska"). Med denna latinisering
skrivs de här uppräknade städerna: Oral, Aqtöbe, Qostanai, Petropavl, Öskemen, Aqtaw, Bayqoñır,
Jezqasğan, Qarağandı, Qızılorda och Taldıqorğan. 267
Med inofficiell latinisering (se fotnot 266): Atıraw. 268
Med inofficiell latinisering (se fotnot 266): Şımkent. 269
Med inofficiell latinisering (se fotnot 266): Jambıl.
87
kan det dock, liksom i övriga fall, förekomma diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska
namnformer beroende på målspråkens olika translittereringssystem.
Undantag från ovanstående är att vi använder det kazakiska namnet i fråga om staden Türkistan (ry.
Turkestan) samt skriver Aralsjön (på flera andra språk "Aralhavet", kaz. Aral tengizi, uz. Orol dengizi,
karak. Aral ten'izi, en. Aral Sea, fr. Mer d'Aral, ty. (der) Aralsee, ry. Aralskoje more), på gränsen mot
Kazakstan271
.
.
KIRGIZISTAN
Officiella språk är kirgiziska (drygt 70 %) och ryska (ca 6 %)272
, som båda skrivs med det kyrilliska
alfabetet, varvid samma namnform vid translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och
tyska. Om ett geografiskt namn är olika på de båda språken använder vi (liksom engelskan och franskan)
den ryska formen (medan man på tyska tycks föredra den krigiziska), bland annat i fråga om städerna
Dzjalal-Abad (en. Jalal-Abad, fr. Djalalabad, ty. Dschalalabat, ibl. Dschalalabat, kirg. Zjalalabat) och
Gultja (en. Gulcha, kirg. Gultjö) och provinsen Tjuj (en. Chuy el. Chui, fr. Tchouî, ty. Tschûi, kirg. Tjûj),.
Många städer har samma namn på ryska och kirgiziska (ofta efter ett namnbyte under senare år, se ovan
under "Namnbyte"), t.ex. huvudstaden Bisjkek (en. Bishkek, fr. Bichkek, ty. Bischkek; tidigare: Frunze)
och staden Osj (en. Osh, fr. Och, ty. Osch). Här kan det dock, liksom i övriga fall, förekomma diskrepanser
mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer beroende på målspråkens olika
translittereringssystem.
TURKMENISTAN
Officiellt språk är turkmeniska273
som numera skrivs med det latinska alfabetet efter att till ganska nyligen
ha skrivits med det kyrilliska alfabetet. Vi använder de turkmeniska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Asjchabad (turkm. Aşgabat, en. Ashgabat, fr. Achgabat, ty. Aschgabat)
På engelska och franska söker man ibland ersätta eller utelämna diakritiska tecken, t.ex. i fråga om städerna
Daşoguz (en. Dashoguz, fr. Dachoguz, ty. ibl. Daschogus) och Türkmenbaşy (en. ibl. Turkmenbashi, fr.
Turkmenbachy, ty. Türkmenbaschi)274
.
UZBEKISTAN
Officiellt språk är uzbekiska275
som numera skrivs med det latinska alfabetet efter att till ganska nyligen ha
skrivits med det kyrilliska alfabetet. Vi använder de uzbekiska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Tasjkent (uz. Toshkent, en. Tashkent, fr. Tachkent, ty. Taschkent), städerna Samarkand (uz.
Samarqand, fr. Samarcande), Chiva (uz. Xiva, en. och fr. Khiva, ty. Chiwa), Buchara (uz. Buxoro, en.
Bukhara, fr. Boukhara), Andizjan (uz. Andijon, en. Andizhan, fr. Andijan, ty. Andischan), Fergana (uz.
Farg'ona, fr. och ty. Ferghana), Kokand (uz. Qog'on) och Nukus276
(uz. Nuquz, karak. Nökis, fr. Noukous)
samt förvaltningsområdet Karakalpakien (uz. Qoraqalpog'iston, karak. Qaraqalpaqstan, ry. Karakalpakija,
en. och ty. Karakalpakstan, ty. äv. Karakalpakistan, fr. Karakalpakie)
I flertalet fall använder vi dock numera de uzbekiska namnen och inte de (äldre) ryska (här inom parentes),
t.ex. i fråga om städerna Qarshi (ry. Karsji, en. Karshi, fr. Karchi, ty. Karschi) och Jizzax (ry. Dzjizak, en.
Jizzakh, ry. Dzjizak, fr. Djizak). På andra språk förekommer fortfarande ofta de ryska namnen i respektive
270
Med inofficiell latinisering (se fotnot 266): Almatı. 271
Den däri belägna ön Vozrozjdenije (ry. ostrov Vozrozjdenija (genitivform), "Pånyttfödelseön", kaz.
Vozrozjdenije araly, uz. Tiklanish orollari, karak. Vozrojdenie, en. Vozrozhdeniya Island, Rebirth Island el.
Renaissance Island, fr. Île de la Renaissance, ty. Insel der Wiedergeburt) har på grund av sjöns uttorkning
vuxit samman med fastlandet och existerar således inte mer. 272
Den största minoritetsspråket är uzbekiska som är modersmål för ca 15 % av befolkningen. 273
Det största minoritetsspråket är uzbekiska (5 %). 274
Dessa städer hette under den sovjetiska tiden Tasjauz resp. Krasnovodsk (se under "Orter som relativt
nyligen bytt namn"). 275
Det största minoritetsspråket är ryska (5 %). Karakalpakiska är erkänt minoritetsspråk i Karakalpakien. 276
Huvudstad i förvaltningsområdet Karakalpakien.
88
translitterering eller uzbekiska namn i en tidigare version av latinisering (med bl.a. ş och kh i stället för sh
och x)
I fråga om den uttorkande Aralsjön, på gränsen mot Uzbekistan, se "Kazakstan".
TADZJIKISTAN
Officiellt språk är tadzjikiska277
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet, varvid samma namnform vid
translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska (se också fotnot 12). Vi använder
de tadzjikiska namnen i korrekt translitterering, t.ex. i fråga om huvudstaden Dusjanbe (en. Dushanbe, fr.
Douchanbé, ty. Duschanbe) och städerna Hudzjand (tidigare translitt. Chudzjand, en. Khujand, fr.
Khoudjand, Khodjend el. Khodjent, ty. Chudschand, uz. Xo'jand), Istaravsjan (en. Istaravshan, ty.
Istarawschan), Qurghonteppa (en. och ty. ibl. Kurgonteppa el. Kurgonteppa), Kölob (en, fr. och ty. Kulob),
Vahdat (ty. Wachdat) och Gorno-Badachsjans huvudstad Chorugh (en. Khorugh, fr. Khorog, ty. Chorugh
el. Chorog, pam. xx).
Undantag från ovanstående: det historiska landskapet Badakhshan (eg. det persiska namnet, tadzj.
Badahsjon, en. Badakhshan, fr. Badakhchan, ty. Badachschan, pe. Badakhshān, pam. xx) och det autonoma
området Gorno-Badachsjan278
(tadzj. Vilojati Muhtori Köhistoni Badahsjon, en. Gorno-Badakhshan, fr.
Haut-Badakhchan, ty. Berg-Badachschan, pam. xx)
ARABLÄNDERNA279
samt ISRAEL (NORDAFRIKA, MELLANÖSTERN, IRAK, GULFSTATERNA
och JEMEN)
I fråga om Marocko, Algeriet, Tunisien, Mauretanien och Libanon använder vi, liksom engelskan280
och
tyskan, normalt de arabiska namnen i förfranskad språkdräkt281
.
I fråga om de övriga arabländerna använder vi, liksom engelskan, samt i vissa fall franskan och tyskan282
, i
princip de geografiska arabiska namnen i korrekt men förenklad translitterering283
(se ovan under
"Translitterering, Arabiska") utom i fråga om de (mer etablerade) geografiska namn som anges i det
följande. Det kan därvid förekomma att orter i ett visst land officiellt translittereras på annat sätt än enligt
internationell norm, t.ex. "Beit Lahm" i stället för "Bayt Lahm" (sv. Betlehem).
277
Ryska har viss officell ställning för mellanfolklig kommunikation. Det största minoritetsspråket är
uzbekiska (15 %). 278
Den norra delen av Badakhshan. Den södra delen hör till Afghanistan. 279
Här avses de länder i vilka arabiska är officiellt språk och dessutom majoritetsspråk och således inte
Djibouti, Somalia och Komorerna, där arabiska visserligen har officiell status vid sidan av franska
(Djibouti och Komorerna), komoriska (Komorerna) eller somaliska (Somalia). Dessa tre länder är
medlemmar i Arabförbundet men arabiska är modersmål endast för en liten minoritet. Arabiska har också
officiell status i Eritrea vid sidan av tigrinska, men talas som modersmål bara av liten minoritet och landet
ingår inte i Arabförbundet. Tchad är inte heller medlem i Arabförbundet men har en stor arabisktalande
folkgrupp och arabiska som officiellt språk vid sidan av franskan. I fråga om Palestina, se
"Israel/Palestina". Arabländerna indelas i en västlig grupp Maghreb (ar. al-Maghrib al-'arabiyy,
"solnedgångens land"), omfattande i snäv bemärkelse Marocko, Algeriet och Tunisien, men egentligen
även Västsahara, Mauretanien och Libyen, och en östlig Mashriq (ar. al-Mashriq al-'arabiyy,
"soluppgångens land", en. och fr. Mashreq, fr. äv. Mashrek, ty. Maschrik), omfattande de övriga
arabländerna. 280
För engelskans del gäller detta främst Algeriet och Marocko, medan man i fråga om Mauretanien,
Tunisien och Libanon vagt eftersträvar en användning av korrekt skrivna arabiska namn. 281
Denna utmärks bl.a. av att bestämda artikeln oftast skrivs "El" i stället för al-. 282
I fråga om hela Nordafrika (dvs. Marocko, Algeriet, Tunisien och Mauretanien men även Västsahara,
Libyen, Egypten och Sudan) använder franskan genomgående egna förfranskade namnformer. 283
Observera särskilt det ofta förekommande adjektivsuffixet –iyy, som i femininum blir –iyya, vilket ofta
möter oss i andra (felaktiga) varianter (se "Translitterering, Arabiska").
89
NORDAFRIKA (MAROCKO, ALGERIET, TUNISIEN, VÄSTSAHARA, MAURETANIEN, LIBYEN,
EGYPTEN och SUDAN)
MAROCKO (exkl. Västsahara)
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vid sidan av arabiskan har även berber
(tamazight)284
ställning som "nationellt språk". Vi använder dock genomgående förfranskade arabiska
namnformer (utom i fråga om det av Marocko ockuperade Västsahara, se nedan, där namnen i princip ska
vara de arabiska i korrekt men förenklad translitterering), t.ex. för huvudstaden Rabat (ar. al-Ribāt),
städerna Larache (ar. al-'Arāish), Nador (ar. al-Nādūr, tama. och tar. Nnadur), Oujda (ar. Wajda el. Ūjda,
tama. Wajada), Kénitra (ar. al-Qunaytra, 1962 officiellt omdöpt till Mīnā Hasan al-Thānī, "Hassan II:s
hamn", ett namn som i praktiken dock inte används), Meknès (ar. Miknās, tama. Ameknas),
Mohammédia285
(ar. al-Muhammadiyya), Casablanca (ar. al-Dār al-Bayt, "det vita huset"; vår betckning
kommer från spanskan: la casa blanca, "det vita huset"), el-Jadida (ar. al-Jadīda, tama. Mazghan) och Safi
(ar. Asfī), Essaouira (ar. al-Sawīra, tach. Amogdul) samt för udden Cap Rhir (ar. Ra's Ghīr, tach. xx, fr. ibl.
Cap Ghir).
I fråga om staden el-Hoceima (ar. al-Husīma, tar. Biya, tama. Husima, fr. Al Hoceïma, Al-Hoceïma el. El
Hoceïma, en. Al Hoceima) förekommer det en vacklan i olika förfranskade namnformer.
I några fall används rent franska namn, till exempel i fråga om udden Cap des Trois Fourches (ar. Ra's al-
Shi'ab al-Thalāth, tar. Ras Tleta Madari ?, en. Three Forks Cape, ty. Kap Tres Forcas).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Tanger (ar. Tanja, en. Tangier el.
Tangiers), Tétouan (ar. Titwān, en. och ty. ibl. Tetuan, tar. Tettawin ?), Fès (ar. Fās, en. fr. och ty. ibl. Fez)
och Marrakech (ar. Murrākush el. Marākish, tama. Murakush, tach. Merrakec ?, en. Marrakesh, ty.
Marrakesch). På andra språk förekommer det dessutom mer allmänt att man använder franska eller spanska
namn på olika uddar, främst i Medelhavet.
VÄSTSAHARA286
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden El-Aaiún (ar. al-'Uyūn287
, en. Al aaiun, fr. El Aiun, ty. El Aaiún), städerna Smara (ar. al-
Simāra, fr. ibl. Es-Semara, ty. ibl. Semara), Bujur (ar. Būjdūr, en. Bojador, fr. och ty. Boujdour, ty. äv.
Cabo Bojador), Bu Craa (ar. Bukrā', en. och fr. Bou Craa) och Galtat Zammur (ar. Kalta Zammūr, en.
Guelta Zemmur, fr. Galtat Zemmour, ty. Guelta Zemmour) samt uddarna Kap Bujur (ar. Ra's Buqādūr, äv.
Abū Khatar, en./fr./ty. Cape/Cap/Kap Bojador) och Kap Blanc (på gränsen mot Mauretanien, se
"Mauretanien").
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna al-Mahbas (en. och ty. Mahbès, fr. El
Mahbas), al-Dakhla (ar. al-Dākhla, en., fr. och ty. Dakhla, ty. ibl. Dachla), Awsard (en. Awserd, fr. och ty.
Aousserd), Tishla (ar. Tishlā, en. och ty. Tichla, fr. Techla el. Téchle) m.fl.
ALGERIET
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vid sidan av arabiskan har även tamazight288
ställning som "nationellt språk". Vi använder dock de äldre förfranskade arabiska namnformerna, t.ex. i
fråga om städerna Tlemcen (ar. Tilimsān, med nyare "förfranskad stavning" Tilimsen, tama. Tala Imsan el.
284
En tredjedel av befolkningen talar som modersmål olika berberspråk: tarifit, tamazight och tachelhit (fr.
chleuh). 285
På franska används ibland fortfarande det äldre namnet Fédala. 286
Västsahara är ockuperat av Marocko som betraktar landet som en del av sitt territorium. Därför
förekommer geografiska och andra namn ofta i den förfranskade språkdräkt som gäller för Marocko. 287
Med "förfranskad stavning" enl. marockansk modell: "Laâyoune". 288
Dessutom talas som modersmål andra berberspråk som kabyliska, shawiya och tuaregiska. Ung. en
femtedel av befolkningen har ett berberspråk som modersmål.
90
Talamsan), Oran (ar. Wahrān), Mascara (ar. Mu'askar, ty. ibl. Muaskar), Sidi bel Abbès (ar. Sīdī bi-l-
Abbās), Mostaganem (ar. Mustaghānim, med nyare "förfranskad stavning" Mestghanem), Chlef (ar. al-
Shalīf, med nyare "förfranskad stavning" ech-Cheliff), Blida (ar. Bulayda), Tiaret (ar. Tiyārat, tama.
Tahert), Tizi-Ouzou (ar. Tīzī Ūzū, kaby. Tizi Wezzu), Sétif (ar. Satīf, med nyare "förfranskad stavning" och
kaby. Stif), Skikda (ar. Sukaykida), Constantine (ar. Qasintīna, med nyare "förfranskad stavning"
Qacentina, kaby. Qsemtina), Tébessa (ar. Tibassa, shaw. Tbesa), Djelfa (ar. al-Jalfa), Touggourt (ar.
Tuqurt, tama. Tugurt) och Tamanrasset (ar. Tamānrāsit, med nyare "förfranskad stavning" Tamanghasset,
tua. Tamenghest), samt i några fall rent franska namn som på uddarna Cap de Fer (ar. Ra's al-Hadīd) och
Cap de Garde (ar. Ra's al-Hamrā,"röda udden", med fransk stavning: Ras El Hamra).
Undantag: regionen Kabylien (ar. al-Qabāil, kaby. Tamurt n Leqvayel, en. Kabylia, fr. Kabylie, ty. Kabylei)
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: huvudstaden Alger (ar. al-Jazā’ir, tama. Lžayer,
en. Algiers, ty. Algier)
TUNISIEN
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift, men vi använder förfranskade arabiska
namnformer, och i vissa fall franska namn, t.ex. i fråga om städerna Menzel Bourguiba (ar. Manzil
Būrqība), Sousse (ar. Sūsa), Kairouan (ar. al-Qayrawān), Monastir (ar. al-Munastīr), Sfax (ar. Safāqis),
Gafsa (ar. Qafsa), Gabès (ar. Qābis), Médenine (ar. Madanīn) och Borj Bourguiba (ar. Burj Būrqība),
Tunis-förorterna La Goulette (ar. Halq al-Wādī), Ettadhamen Douar Hischer (ar. al-Tadāman Dawwār
Hīshar), Carthage (ar. Qartāj), Sidi Bou Saïd (ar. Sīdī Bū Saīd), La Marsa (ar. al-Marsā) och Hammamet
(ar. al-Hammāmāt), uddarna Kap Blanc (ar. Ra's al-Abyad, "vita udden") och Kap Bon (ar. Ra's al-Tīb, Ra's
Azār) samt öarna La Galite (ar. Jālita, ty. äv. Galite-Insel) och Djerba (ar Jarba).
Undantag: staden Banzart (som med delvis "förfranskad stavning" skrivs Binzert, ar. Binzart, en., fr. och ty.
Bizerte, ty. äv. Bizerta el. Bensert). Tunis-förorten Ariana (ar. al-Aryāna, en. ibl. Aryanah, fr. L'Ariana)
skrivs på svenska utan fransk bestämd artikel.
MAURETANIEN
Officiellt språk är arabiska289
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder dock förfranskade arabiska
namnformer, t.ex. för huvudstaden Nouakchott (ar. Nawākshūt, Anwākshūt el. Inwākshūt), eller franska
namn, som i fråga om udden Kap Blanc (ar. Ra's al-Abyad, "vita udden" el. Ra's Nuādhibū, en. och ty. äv.
Cape/Kap Blanco) och nationalparken Banc d'Arguin (ar. Hawd Ārghīn).
LIBYEN
Officiellt språk är arabiska290
, som skrivs med arabisk skrift.. Vi använder de arabiska namnen i korrekt
men förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Tripoli (ar. Tarābulus al-Gharb, ty. Tripolis), städerna Sabratha (ar. Sabrāta), Brega (ar.
Marsa al-Burayqa, en. Mersa Brega, fr. Marsa El Brega), Ajdabiya (ar. Ijdābiyā, fr. Adjedabia, ty Ajabija
el. Adschabija), Benghazi (ar. Binghāzī, ty. Bengasi) och Tobruk (ar. Tubruq, fr. Tobrouk), landsdelarna
Tripolitanien (ar. Tarābulus, en. Tripolitania, fr. Tripolitaine), Cyrenaika (ar. Barqah, en. Cyrenaica, fr.
Cyrénaïque, ty. ibl. Kyrenaika) och Fezzan (ar. Fazzan) samt oljehamnarna Marsa el-Brega (ar. Marsa al-
Burayqa, en. Mersa Brega Seaport) och Zueitina (ar. Minā' al-Zuwaytīna al-Naftī)
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om oasgruppen och distriktet Kufra (ar. al-Kufra, fr. Koufra).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Zuwara (zuw. Tamurt n Wat Willul, en.
och fr. Zuwarah, ty Zuara), Nalut (fr. Nalout), al-Zintan (en. och fr. Zentan, ty. Sintan), al-Zawiya (en. Az
Zawiyah, fr. Zaouia, ty. Sawija), al-Khums (en., fr. och ty. Homs, ibl. Khoms), Misrata (ar. Misrāta, en.
och ty. Misurata, en. äv. Misratah, fr. Misourata), Surt (el. Sirt, en. Sirte, fr. Syrte), al-Bayda (ar. al-Baydā,
en., fr. och ty. El-Beida), Darna (en. och fr. Derna, en. ibl. Darnah) och Hun (en. och fr. Houn) m.fl.
289
Dessutom har pulaar, soninke och wolof (alla längs sydgränsen) erkänd ställning som nationella språk. 290
Smärre minoriteter talar som modersmål olika berberspråk (bl.a. zuwara i staden Zuwara) samt teda
(touboufolket i sydost).
91
EGYPTEN
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Kairo (ar. al-Qāhira, en. Cairo, fr. Le Caire), dess stadsdelar Garden City (ar. Jārdin Sītī) och
Nasser City (ar. Madīnat Nasr, en. Nasr City)291
, dess förort Giza (ar. al-Jīza, fr. och ty. Gizeh, fr. ibl. Guize
el. Guizeh), städerna Salloum (ar. al-Sallūm, en. äv. Sallum el. Salum, fr. Sollum), Alexandria (ar. al-
Iskandarīya, fr. Alexandrie, ty. ibl. Alexandrien) och dess förort Abukir (ar. Abū Qīr, en. och fr. Aboukir),
El Alamein (ar. al-'Alamayn), Rosetta (ar. Rashīd, fr. Rosette), Sohag (ar. Sawhaj, ty. äv. Suhag), Luxor (ar.
al-Uqsur, fr. Louqsor), Assuan (ar. Aswān, en. Aswan, fr. Assouan), Port Said (ar. Būr Sa‘īd, fr. Port-Saïd),
Ismailia (ar. al-Ismāīlīya, fr. Ismaïlia), Suez (ar. al-Suways), Sharm el-Sheikh (ar. Sharm al-Shaykh, fr.
Charm el-Cheikh, ty. Scharm el-Scheich) och Hurghada (ar. al-Ghurdaqa, fr. Hourghada), regionen Sinai
(ar. Sīnā', fr. Sinaï), som består av Sinaihalvön (ty. Sinai-Halbinsel) samt av ett område som vetter mot
Medelhavet, provinserna Norra Sinai (ar. Sīnā' al-Shamālliyya, ty. Schimal Sina) och Södra Sinai (ar. Sīnā'
al-Janūbiyya, ty. Dschanub Sina), sjöarna Stora Bittersjön (ar. al-Buhayrat al-Murra al-Kubrā, en. Great
Bitter Lake, fr. Grand lac Amer, ty. Großer Bitter-See), Lilla Bittersjön (ar. al-Buhayrat al-Murra al-
Sughrā, en. Small Bitter Lake, fr. Petit lac Amer, ty. Kleiner Bitter-See) och den konstgjorda sjön i Nilen,
Nassersjön (ar. Buhayrat Nāsir). Vidare kallas norra Egypten ibland Nedre Egypten (ar al-Diltā, en Lower
Egypt, fr. Basse-Égypte, ty. Unterägypten) och södra Egypten Övre Egypten (ar. Sa'īd Misr, en. Upper
Egypt, fr. Haute-Égypte, ty. Oberägypten). Däremellan ligger Mellersta Egypten (ar. Misr al-wastī, en.
Middle Egypt, fr. Moyenne-ègypte, ty. Mittelägypten).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om staden Zaqaziq (ar. al-Zaqāzīq, en. fr. och ty. Zagazig).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Damanhur (ar. Damanhūr, fr.
Damanhour), Dumyat (ar. Dumyāt, en. och ty. Damietta, fr. Damiette), al-Mansura (ar. al-Mansūra, en. och
fr. Mansoura, fr. äv. Mansourah el. El-Mansoura, ty. Mansura), Madinat al-Sadat (ar. Madīnat al-Sādāt, en.
Sadat City), Shibin al-Kawm (ar. Shibīn al-Kawm, en. och fr. äv. Shibin el-Kom, ty. Schibin al-Kum), al-
Arish (ar. al-'Arīsh, en. El Arish, äv. Al-Areesh el. Arish, fr. El-Arich el. Al-Arich, ty. al-Arisch el. El
Arisch), Banha (ar. Banhā, en., fr. och ty. äv. Benha), al-Fayyum (ar. al-Fayyūm, en. äv. El-Faiyum, fr.
Médinet al-Fayoum, ty. ibl. Al-Fayum292
), Bani Suwayf (ar. Banī Suwayf, en., fr. och ty. Beni Suef), al-
Minya (ar. al-Minyā, en., fr. och ty. äv. Minya el. El-Minya, fr. äv. Minîeh), Asyut (ar. Asyūt, en. och ty.
Assiut, fr. Assiout, ibl. Asiout el. Asiut) och Qina (ar. Qinā, en, fr. och ty. oftast Qena, fr. äv. Kénèh),
Kairo-förorterna/stadsdelarna Shubra al-Khayma (ar. Shubrā al-Khayma, en. Shubra El-Khima, fr. Chubrâ
el Kheima, ty. Schubra al-Chaima), Madinat 10 min ramadan (ar. Madīnat 10 min ramadān, en. 10th of
Ramadan City, fr. Cité du 10 de Ramadan), Madinat 6 uktubar (ar. Madīnat al-sādis min uktūbar, en. 6th of
October City, fr. La ville du 6 Octobre), Kairo-stadsdelarna Misr al-Jadida (ar. Misr al-Jadīda, fr.
Héliopolis, ty. och ibl. äv. en. Heliopolis) och Hulwan (ar. Hulwān, fr. Hélouan, ty. Heluan) samt ön al-
Jazira (ar. al-Jazīra, "ön", en., fr. och ty. Gezira) i Nilen m.fl.
SUDAN
Officiellt språk är främst arabiska293
, som skrivs med arabisk skrift, men även engelska har officiell
ställning. Vi använder de arabiska geografiska namnen i korrekt men förenklad translitterering, utom i
fråga om
huvudstaden och tillika delstaten Khartoum (ar. al-Khartūm, ty. Khartum, ibl. Chartum), dess förorter
Omdurman (ar. Umm Durmān) och Norra Khartoum (ar. al-Khartūm Bahrī, en. Kartoum North, fr.
Khartoum-Nord, ty. al-Chartum Bahri, ibl. Khartum Bahri), städerna Port Sudan (ar. Būr Sūdān, fr. Port-
Soudan) och Abyei (ar. Abiyī), staden och tillika provinsen Sinnar (ar. Sannār, en., fr. och Sennar, ty.
Sannar), landskapet Nubien (ar. al-Nūbiyūn, en. Nubia, fr. Nubie), regionen Darfur (ar. Dār Fūr, fur:
291
Ordet nasr betyder seger och egentligen heter stadsdelen "Segerstaden" med anspelning påEgyptens
tidigare president Gamal Abdel Nasser. 292
På tyska tenderar man att stryka bestämda artikeln om man avser den oas där staden är belägen (ty.
Fajum). 293
Arabiskan dominerar som modersmålsspråk. De största minoritetsspråken är dongolawi ("nordnubiska",
i norr), fur (i centrala Darfur) och beja (i kustområdet), vilka är modersmål för ca en miljon el. ca 3 %
vardera. Nuba (i Nubabergen) betraktas som en folkgrupp men man talar flera olika mindre nubiska språk.
92
Fòòra?, fr. Darfour), som består av delstaterna Norra Darfur (ar. Shamāl Dār Fūr, en. North Darfur, fur: xx,
fr. Darfour septentrional, ty. Norddarfur), Västra Darfur (ar. Gharb Dār Fūr, en. West Darfur, fr. Darfour
occidental, ty. Westdarfur) och Södra Darfur (ar. Janūb Dār Fūr, en. South Darfur, fr. Darfour méridional,
ty. Süd-Darfur), delstaterna Gezira (ar. al-Jazīra), Vita Nilen (ar. al-Nīl al-Abyad, en. White Nile, fr. Nil-
Blanc/Nil blanc, ty. Weißer Nil) och Blå Nilen (ar. al-Nīl al-Azraq, en. Blue Nile, shi. xx, fr. Nil-Bleu/Nil
bleu, ty. Blauer Nil) samt den konstgjorda sjön i Nilen Nubiska sjön (ar. Buhayrat Nūbiyya, den
sudanesiska delen av Nassersjön).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna al-Damir (ar. al-Dāmir, bej. xx, en. Ed
Damer), Wad Madani (ar. Wad Madanī, en. och ty. Wad Medani, fr. Ouad-Médani), al-Ubayyid (ar. al-
Ubayyīd, en. och ty. El Obeid, fr. El-Obeïd), al-Fashir (ar. al-Fāshir, fur: xx, en, fr. och ty. El Fasher, ty.
äv. al-Faschir), Kusti (ar. Kūstī, en. och fr. Kosti), al-Duayn (ar. al-Du'ayn, en., fr. och ty. Ed Daein), al-
Junayna (en. Geneina, fr. och ty. El Geneina), al-Rusayris (en., fr. och ty. El Roseires, shi. xx), m.fl. samt
staden och tillika delstaten al-Qadarif (ar. al-Qadārif, en., fr. och ty. Gedaref),
regionerna al-Shamaliyya (ar. al-Shamāliyya, en. Northern el. Ash Shamaliyah, fr. Nord, ty. Nordregion,
don xx), al-Sharqiyya (en. Eastern el Ash Sharqiyah, bej. xx, fr. Est, ty. Ostregion), Kurdufan294
(ar.
Kurdufān, en., fr. och ty. Kordofan), al-Wusta (en. Central, fr. Centre, ty. Zentralregion),
delstaterna al-Shamaliyya (ar. al-Shamāliyya, en. Northern el. Ash Shamaliyah, fr. Nord, ty. asch-
Schamaliyya, don. xx), Nahr al-Nil (ar. Nahr al-Nīl, en. River Nile, fr. Nil, ty. Nahr an-Nil el. Nil-Provinz)
och al-Bahr al-Ahmar (ar. al-Bahr al-Ahmar, bej. xx, en. Red Sea, fr. Mer Rouge, ty. Rotes Meer),.
MELLANÖSTERN (SYRIEN, LIBANON, ISRAEL/PALESTINA, JORDANIEN),
SYRIEN
Officiellt språk är arabiska295
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Damaskus (ar. Dimashq, en. Damascus, fr. Damas), städerna Aleppo (ar. Halab, fr. Alep, ty.
äv. Haleb), Latakia (ar. al-Lādhiqīya, en. ibl. Ladekye el. Lattakia, fr. Lattaquié), Hama (ar. Hamāh), Homs
(ar. Hims el. Hums), Abu Kamal (ar. al-Būkamāl, fr. Aboukamal) och Palmyra (ar. Tadmur, fr. Palmyre),
provinsen Damaskus (ar. Rif Dimashq, en.Rif Damascus el. Damascus Countryside), den av Israel
ockuperade regionen Golan (ar. al-Jūlān)296
samt den konstgjorda sjön i Eufrat Asadsjön (ar. Bushayrat al-
Asad, en. Lake Assad, fr. Lac Assad, ty. Assad-See).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om staden Qamishli (ar. al-Qāmishlī, kur. Qamişlo, sy. Qamišlo el.
Beṯ Zālin, en. äv. Kamishly el. Kamishli, ty. Kamishli, ibl. Kamischli el. Qamischli), huvudstad i det 2015
de facto självstyrande området i nordligaste Syrien Västra Kurdistan/Rojava (ar. Kurdistān al-Suriyya, kur.
Rojavayê Kurdistan).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Tartus (fr. Tartous), Ayn al-Arab (en. och
ty. Ain al-Arab el. Kobane, fr. Aïn al-Arab el. Kobané, kur. Kobanî)297
, al-Hasaka (en. Al Hasakah, fr.
Hassaké), al-Raqqa (en. och fr. Raqqa, ty. Rakka, Al-Rakka el. Raka), al-Rastan (fr. Rastane), Dayr al-
Zawr (en., fr. och ty. Deir ez-Zor, en. ibl. Der Zor el. Deir al-Zor) och al-Qunaytira (ar. al-Qunaytīra, en.
294
Med provinserna Norra Kurdufan (ar. Shamāl Kurdufān, en. North Kordofan, fr. Kordofan
septentrional, ty. Nord-Kordofan), Västra Kurdufan (ar. Gharb Kurdufān, en. West Kordofan, fr. Kordofan
occidental, ty. West-Kordofan) och Södra Kurdufan (ar. Janūb Kurdufān, en. South Kordofan, fr. Kordofan
méridional, ty. Süd-Kordofan). 295
Det största minoritetsspråket är kurdiska (ca 10 % el 2 milj.) som huvudstaklingen talas i det 2015 de
facto självstyrande området, i nordligaste Syrien, Västra Kurdistan. 296
Området har sitt namn efter Golanbergen (ar. Hadbat al- Jūlān , he. Ramat haGolan, en. Golan Heights,
fr. Plateau de Golan, ty. Golanhöhen). 297
Om man i en text av politiska skäl har valt att skriva "Kobane" kan denna namnform användas även i
den svenska översättningen.
93
och fr. Quneitra, ty. Kuneitra) samt Damaskus-förorten Saydnaya (ar. Saydnāyā, en. och ty. Sednaya, fr.
Saidnaya) m.fl.
LIBANON
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder dock normalt förfranskade arabiska
namnformer, t.ex. för staden Baalbek (ar. Ba'labakk, en. och ty. ibl. Baalbak), utom i fråga om
huvudstaden och tillika provinsen Beirut (ar. Bayrūt, fr. Beyrouth), det där belägna palestinska
flyktinglägret Shatila (ar. Shatīla, "förfranskad stavning" Chatila), Beiruts förort Juniya (ar. Jūniya,
"förfranskad stavning", Jounié, ibl. Joûnié, en., fr. och ty. Jounieh), staden och tillika provinsen Nabatiye
(ar. al-Nabatiyya, "förfranskad stavning" En Nabatiyé, fr. och ty. Nabatieh, en. ibl. Nabatiyye, ty. ibl.
Nabatäa), städerna Tripoli (ar. Tarābulus al-Shām, "förfranskad stavning" Trablous), Byblos (ar. Jubayl,
"förfranskad stavning" Jbeil, fr. ibl. Jbaïl), Sayda (ibl. Saida, ar. Saydā, en. och ty. Sidon, fr. Saïda), Tyros
(ar. Sūr, "förfranskad stavning" Sour, ibl. Soûr, en. Tyre, ty. Tyrus, äv. Tyr el. Sur), Naqura (ar. al-Nāqūra,
"förfranskad stavning" En Naqoura, en. Naqoura, fr. El Nâqoûra, ty. Nakura) och Zahle (ar. Zahlah, fr.
Zahlé), provinserna Norra Libanon (ar. al-Shamāl, fr. Liban-Nord, en. North, ty. Nord-Libanon), Bekaa (ar.
al-Biqā', en. Beqaa), Libanonbergen (ar. Jabal Lubnān, fr. Mont-Liban, en. Mount Lebanon, ty.
Libanonberg) och Södra Libanon (ar. al-Janūb, fr. Liban-Sud, en. South, ty. Süd-Libanon) samt regionen
Bekaadalen (ar. al-Biqā', "förfranskad stavning" El-Beqaa, en. Bekaa Valley, fr. la Bekaa, ibl. la Béqaa, ty.
die Bekaa el. die Bekaa-Ebene), det omstridda gränsområdet Shebaagårdarna (el. Shebaaområdet, ar.
Mazāri' Shib'ā, en. Shebaa Farms, fr. fermes de Chebaa, ty. Schebaa-Farmen el. Schebaa-Höfe) och udden
Kap ha-Niqra (ar. Ra's al-Nāqūra, he. Rosh ha-Niqra, en. Ras Al-Naqura, fr. Ras Naqoura, ty. Ras Nakura)
på gränsen mot Israel (för alternativa stavningar av detta israeliska namn, se under "Israel").
ISRAEL/PALESTINA (ar. Filastīn, he. Filastin, en. Palestine, fr. Paléstine, ty, Palästina)
1. ISRAEL
Officiella språk är hebreiska (det större språket), som skrivs med en egen skrift, och arabiska (drygt 20 %),
som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de hebreiska namnen i den nyare translittereringen (se ovan
under "Hebreiska"), utom i fråga om
städerna Jerusalem (västra Jerusalem) (he. Yerushalayim, ar. al-Quds, äv. Ūrshalīm, fr. Jérusalem), Haifa
(he. Hefa, ar. Hayfa, fr. Haïfa), Netanya (he., en. och fr. Natanya, ar. Natānyā, ty. ibl. Netanja), Tiberias
(he. Teverya, ar. Tabariyā, fr. Tibériade), Nasaret (he. Nazerat, ar. al-Nāsira, en., fr. och ty. Nazareth),
Safed (ibl. Zefat298
, he. Tsfat, ii: Tzfat/Tzefat, ar. Safad, en. äv. Zephath) och Eilat (he. och en. Elat, ar.
Ayla el. Īlāt), Tel Avivs förort Jaffa (he. Yafo, ar. Yāfā), landsdelarna Judeen (he. Yehudah, ar. Yahūdiya,
en. Judea el. Judaea, fr. Judée, ty. Judäa) och Galileen (he. ha-Galil, ar. al-Jalīl, en. Galilee, fr. Galilée, ty.
Galiläa), flygplatsen Ben-Gurion299
(he. Ben Guryon, ar. bin Ghūryūn, en. Ben Gurion, fr. David-Ben-
Gourion), udden Kap Karmel (he. Rosh ha-Karmel, ar. xx, en. och fr. Cape/Cap Carmel) samt sjön Döda
havet (he. Yam ha-helah, ar. al-Bahr al-Mayyit, en. Dead Sea, fr. Mer Morte, ty. Totes Meer).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Tel Aviv (ar. Tal 'Abib, fr. Tel-Aviv), Akko (ar. 'Akkā, en. och ty.
äv. Acre, fr. Saint-Jean-d'Acre), Kesarya (ar. Qisārya, en., fr. och ty. ofta Caesarea)300
, Kfar Sava (en., fr.
och ty. Kfar Saba, ibl. Kefar Sava), Ashdod (ar. Isdūd, ty. Aschdod), Ashkelon (tid. Ashqelon, ar. al-Majdal
el. 'Askalān, ty. Askalon), Lod (ar. al-Ludd, en., fr. och ty. ibl. Lydda), Sderot (tid. Sederot, ar. Sadīrūt, fr.
Sdérot) och Beer Sheva (he. Be'er Sheva', ar. Bi'r al-Sabi', en. Beersheba, fr. Beersheva, äv. Beershéba, ty
Beerscheba) samt udden Kap ha-Nikra (he. Rosh ha-Nikra, ar. Ra's al-Nāqūra, en., fr. och ty. Rosh
Hanikra), på gränsen mot Libanon (för libanesiskt namn, se under "Libanon"), och Kinneretsjön (el.
Genesarets sjö, Tiberias sjö, Galileiska sjön, he. Yam Kinneret, ar. Buhayra Tabariyā, en. Lake Tiberias el.
Sea of Galilee, fr. Lac de Tibériade, ty. See Generzareth, ibl. See Tiberias) m.fl.
De stavningsvarianter som förekommer bottnar till stor del i variationerna mellan de olika
translittereringssystemen. Två av Tel Avivs förorter kan få belysa denna problematik: Rishon le-Tziyyon
(tidigare: Rishon le-Ziyyon, he. Rishon leTsion, tidigare: Rishon LeZion, ii: Rishon LeTzion, ar. Rishūn
298
Egentligen det hebreiska namnet enligt den äldre translittereringsmodellen. 299
Uppkallad efter David Ben-Gurion, Israels premiärminister 1948–53 och 1955–63. 300
Den intilliggande romerska ruinstaden heter dock Caesarea, även på svenska.
94
Litsiyyūn, ty. ibl. Rischon LeTzion) och Petah Tikva (tidigare: Petah Tiqwa, he. Petah Tikvah, tidigare:
Petah Tiqwah, ii: Petach Tikvah, ar. Bitāh Tikfā, fr. Petah-Tikva).
2. DE PALESTINSKA TERRITORIERNA/PALESTINA
utgörs av Västbanken (ar. al-Daffat al-Gharbiyya, he. ha-Gada ha-Ma'aravit, en. West Bank, fr. Cisjordanie,
ty. Westjordanland, äv. Cisjordanien) och Gazaremsan (ar. Qattā' Ghazza, he. Rezu'at 'Azza, en. Gaza
Stripe, fr. Bande de Gaza, ty. Gazastreifen).
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
städerna Jerusalem (östra Jerusalem) (ar. al-Quds (äv. Ūrshalīm)/al-Quds al-Sharqiyya, he. Yerushalayim,
fr. Jérusalem/Jérusalem-Est), Ramallah (ar. Rām Allāh, tillfälligt huvudkvarter för den palestinska
myndigheten på Västbanken och närmast en förort till Jesrusalem), Betlehem (ar. Bayt Lahm, he. Bet le-
Hem, en. och ty. Bethlehem, fr. Bethléem), Gaza (ar. Ghazza, he. 'Azza, en. ofta Gaza City och ty. Gaza-
Stadt för att skilja staden från "remsan"), Jenin (ar. Janin, fr. Jenine, ibl. Djénine, ty. Dschenin), Jeriko (ar.
Arīhā, he. Yeriho, en. och ty. Jericho, fr. Jéricho), Hebron (ar. al-Khalīl, he. Hevron, fr. Hébron), Beit
Hanun (ar. Bayt Hānūn, he. Bet Hanun, en. och fr. Beit Hanoun) och Deir al-Balah (ar. Dayr al-Balah, en.
Dayr el-Balah, ty Dair al-Balah) samt landsdelen Samarien (ar. Sāmariyyūn el. al-Sāmira, he. Shomron, en.
och ty. Samaria, fr. Samarie).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Tulkarm (he., en., fr. och ty. Tulkarem),
Qalqilya (ar. Qalqīlya, he. Kalkilyah, tid. Qalqilyah, fr. äv. Kalkiliya, ty. äv. Kalkilja el. Kalkilija), Nablus
(officiellt Nabulus, he. Shekem, fr. Naplouse) och Khan Yunis (ar. Khān Yūnis, fr. Khan Younès, ty. Chan
Junis) samt Gaza-förorten Jabalya (en. Jabaliya, ty. Jabalia el. Dschabalija) m.fl.
JORDANIEN
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
sjön Döda havet (ar. al-Bahr al-Mayyit, he. Yam ha-helah, en. Dead Sea, fr. Mer Morte, ty. Totes Meer).
Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om staden Aqaba (ar. al-'Aqaba, ty. Akaba) samt Amman-förorten
Rusayfa (ar. al-Rusayfa, en. Ar-Rusayfah, fr. Rusayfah, ty. Ruseifa).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Ajlun (ar. Ajlūn, en. Ajloun) och Jarash
(en., fr. och ty. Jerash) och al-Karak (en. Karak, fr. och ty. Kerak) samt Amman-förorten al-Zarqa (ar. al-
Zarqā', en. och fr. Zarqa, ty. Zarka, ibl. Sarka, Serka el. Zerka) m.fl.
IRAK301
Officiella språk är arabiska och kurdiska302
, som båda skrivs med arabisk skrift. Kurdiska talas i den norra
delen, Irakiska Kurdistan (Södra Kurdistan) av ca 12 % av hela befolkningen el. närmare fem miljoner. Vi
använder dock för hela landet de arabiska namnen i korrekt men förenklad translitterering (se ovan under
"Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden och tillika provinsen Bagdad (ar. Baghdād, en. Baghdad), dess stadsdel Sadrstaden303
(ar.
Madīnat al-Sadr, en. Sadr City, tidigare kallad "Saddam City" och dessförinnan Madīnat al-Thawra,
"Revolutionsstaden"), staden Mosul (ar. al-Mawsil, kur. Mûsil, fr. Mossoul, ty. Mossul), staden och tillika
provinsen Kirkuk (ar. Karkūk, kur. Kerkûk, fr. Kirkouk) samt provinserna Nineve (ar. Nīnawā , en. Nineveh,
301
"Tvåflodslandet" kallas Mesopotamien (vilket kommer från grekiskan och betyder "Landet mellan
floderna", ar. Bilād ma bayna al-nahrayn el. Bilād al-rāfidayn, kur. Mezopotamya, sy. Beth Nahrain,
samma betydelse, en. Mesopotamia, fr. Mésopotamie, ty. även "Zweistromland"). 302
Den större kurdiska befolkningen i Turkiet skriver kurdiska med det latinska alfabetet. Minoritetsspråk
är främst azerbajdzjanska (som här kallas turkmenska) och syriska (östarameiska), som ibland kallas
assyriska, vilket egentligen är en beteckning på det sedan länge utdöda östsemitiska språket i forntidens
Assyrien. Många syrisktalande tillhör dock Österns apostoliska och katolska assyriska kyrka. 303
Uppkallad efter den 1999 mördade shiitiske ledaren storayatollan Muhammad Sadiq al-Sadr (far till
Muqtada al-Sadr).
95
fr. och ty. Ninive) och Saladin (ar. Salāh al-Dīn. en., fr. och ty.äv. Salaheddin el. Salahedin fr. ibl. Saladine
el. Salheddine) samt regionen Irakiska Kurdistan/Södra Kurdistan (ar. Kurdistān al-'Irāqī, kur. Başûrê
Kurdistanê). Vi utelämnar bestämda artikeln i fråga om städerna och tillika provinserna Sulaymaniyya (ar.
al-Sulaymāniyya, kur. Silêmanî, en. och fr. Sulaymaniyah, fr. äv. Soulaimaniyah, ty. Suleimanija el.
Sulaimanija), Najaf (ar. al-Najaf, fr. äv. Nadjaf, ty. Nadschaf) och Basra (ar. al-Basra, fr. Bassorah).
Observera att man i många andra fall i svenska (och andra) medier ofta "glömmer" att sätta ut bestämda
artikeln på de namn som ska ha denna, t.ex. städerna al-Hilla, al-Ramadi, al-Diwaniyya, al-Samawa, al-
Nasiriyya, al-Kut, al-Amara och al-Zubayr, provinserna al-Anbar och al-Muthanna samt halvön och staden
al-Faw.
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk304
: huvudstaden i Irakiska Kurdistan och tillika
provisen Arbil (ar. Arbīl, kur. Hewlêr, fr. och ty. Erbil, en. äv. Irbil), städerna Tal Afar (ar. Tal 'Afar, az.
Tälafär şähäri, en. ibl. Tall Afar, ty. och fr. ibl. Tell Afar), Tal Kayfa (en. Tel Keppe, sy. Tal Kepe),
Bakhdida (en. ibl. Qaraqosh, sy. xx), Baquba (ar. Ba'qūba, fr. Baqoubah, ty. Bakuba), Bayji (ar. Bayjī, en.
Baiji, fr. Baïji, ty. Baidschi), Khanaqin (ar. Khānaqīn, kur. Xaneqîn, en. och fr. äv. Khanaquin, ty.
Chanakin), al-Falluja (ar. al-Fallūja, en. Falluja, fr. Falloujah, ty. Falludscha), al-Kut (ar. al-Kūt, fr. Kout),
al-Kufa (ar. al-Kūfa, en. och ty. Kufa, fr. Koufa), al-Diwaniyya (ar. al-Dīwāniyya, en. Ad Diwaniyah, fr.
Diwaniyah, ty. Diwanija) och al-Nasiriyya (ar. al-Nāsiriyya, en. och fr. Nasiriyah, ty. Nasirija) samt
städerna och tillika provinserna, Dahuk (ar Dahūk, kur. och ty. Duhok, en. och fr. Dohuk, fr. äv. Dahouk,
Douhouk) och Karbala (ar. Karbalā', fr. äv. Kerbéla, ty. Kerbela el. Kerbala), stadsdelen i Bagdad al-
Kazimiyya (en. ofta Kadhimiya el. Kadhamiyah), provinserna Diyala (ar. Diyāla, ty. Dijala), Babil305
(ar.
Bābil, en. Babylon, fr. och ty. Babel) och Wasit (ar. Wāsit, fr. och ibl. en. och ty. Wassit) samt halvön och
staden al-Faw (en. Fao, al-Fao el. al-Fawr), Ashraf-lägret (ar. Mu'askar Ashraf, en. Camp Ashraf, fr. Camp
Achraf) m.fl.
GULFSTATERNA (KUWAIT, BAHRAIN, SAUDIARABIEN, QATAR, FÖRENADE
ARABEMIRATEN och OMAN)
KUWAIT
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Kuwait (ar. al-Kuwayt, en. Kuwait City, fr. Koweït).
BAHRAIN
Officiellt språk är arabiska306
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska").
Vi utelämnar dock bestämda artikeln i fråga om huvudstaden Manama (ar. al-Manāma) och staden
Muharraq (ar. al-Muharraq).
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: Manamas förort Madinat Isa (ar. Madīnat 'Īsā, en. Isa
Town) m.fl..
SAUDIARABIEN
Officiellt språk är arabiska, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Riyadh (ar. al-Riyād, en. Riyadh, fr. Ryad, ty. Riad) samt städerna Mekka (ar. Makkat al-
Mukarrama, en. Mecca, fr. La Mecque) och Medina (ar. al-Madīnat al-Munawwara, fr. Médine).
304
På eneglska skriver man ofta ut ordet City för att skilja staden från provinsen, t.ex. "Nasiriyah City" för
staden al-Nasiriyya. 305
Däremot skriver vi patriarken av Babylon, titel för Kaldeiska kyrkans överhuvud (residerar i Bagdad). 306
Närmare hälften av befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än
arabiska.
96
Vi utelämnar dessutom bestämda artikeln i fråga om städerna Jidda (ar. al-Jidda, ibl. al-Jadda el. al-Judda,
en., fr. och ty. Jeddah el. Jedda, en. ibl. Jiddah, fr. äv. Djedda el. Djeddah, ty. ibl. Dschidda el. Djidda),
Dammam (ar. al-Dammām) och dess förort Zahran (ar. al-Zahrān, en., fr. och ty. Dhahran) samt landsdelen
Hijaz (ar. al-Hijāz, en. Hejaz, fr. Hedjaz, ty. Hedjas).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna al-Jubayl (en. och ty. Jubail, fr. Jubayl,
ibl. Jubaïl), al-Khubar (en., fr. och ty. Al Khobar, ty. ibl. El Chobar), al-Hufuf (ar. al-Hufūf, en. och ty.
Hofuf), Burayda (en. och fr. Buraydah, fr. ibl. Buraïda, ty. Buraida), Hail (ar. Hā'il, fr. Haïl), al-Taif (ar. al-
Tā'if , en., fr. och ty. Taif , fr. äv. Taëf), Yanbu (ar. Yanbu', ibl. med tillägget al-Bahr, ung. "vid havet", ty.
ibl. Janbu el. Janbo), Khamis Mushayt (ar. Khamīs Mushayt, fr. och ibl. en. Khamis Mushait, ty. Khamis-
Mushait) och Najran (ar. Najrān, ty. ibl. Nadschran), landsdelen Najd (fr. Nejd, ibl. Nedjed, ty. Nedschd)
samt kustområdet och Dammam-förorten al-Qatif (ar al-Qatīf, en. Qatif resp. Qatif City) m.fl.
QATAR
Officiellt språk är arabiska307
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Doha (ar. al-Dawha, ty. ibl. Dauha el. Ad-Dauha) och udden Ras Abu Fontas (ar. Ra's Abū
Funtās).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: Dohas förort al-Rayyan (ar. al-Rayyān, en., fr. och
ty. Al Rayan) m.fl.
FÖRENADE ARABEMIRATEN (som omfattar de sju emirat som omnämns nedan)
Officiellt språk är arabiska308
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
emiratet och huvudstaden Abu Dhabi (ar. Abū Zabī, fr. Abou Dhabi) samt emiraten och tillika städerna
Dubai (ar. Dubayy, fr. Dubaï) och Umm al-Qaywayn (ar. Umm al-Quwwayn, en. Umm Al Qaiwain el.
Umm Al Quwain, fr. och ty. Umm al-Qaiwain). I fråga om emiratet och tillika staden Fujayra (ar. al-
Fujayra, en., fr. och ty. Fujairah) samt emiratet och staden Sharja (ar. al-Sharja, en., fr. och ty. Sharjah, ty.
ibl. Schardscha, namnet är den vardagliga benämningen på al-Shāriqa, en. och fr. Ash Shariqah, ty.
Shariqah) utelämnar vi bestämda artikeln.
Kuststräckans historiska namn är Piratkusten (ar. xx, en. Pirate Coast, fr. Côte des pirates, ty. Piratenküste).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: emiratet och Dubai-förorten Ajman (ar. 'Ajmān,
ty. ibl. Adschman), emiratet och tillika staden Ras al-Khayma (ar. Ra's al-Khayma, en., fr. och ty. Ras Al
Khaìmah, ty ibl. äv. Ras al Chaima) samt staden al-Ayn (ar. al-'Ayn, en, fr. och ty. Al Ain, en. ibl. Al Ein)
m.fl.
OMAN
Officiellt språk är arabiska309
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Muskat (ar. Masqat, en. Muscat, fr. Mascate, ty. Maskat), regionen Dhofar (ar. Zufār, meh xx,
she xx) och ögruppen Kuria-Muria-öarna (ar. Khūryān Mūryān el. Juzur al-Halānīyāt, she. xx).
I fråga om staden Suhar (ar. al-Suhār, en. och ty. Sohar) utelämnar vi bestämda artikeln.
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: regionen al-Batina (en. och ty. Batina, fr. Al Batinah)
m.fl.
307
Närmare hälften av befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än
arabiska. 308
Mer än halva befolkningen är invandrare från olika asiatiska länder med annat modersmål än arabiska. 309
Det största minoritetsspråket är baluchiska (ca 10 %).
97
JEMEN
Officiellt språk är arabiska310
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de arabiska namnen i korrekt men
förenklad translitterering (se ovan under "Arabiska"), utom i fråga om
huvudstaden Sana (ar. Sana'ā’, en. Sana'a, fr. och ty. Sanaa), städerna Aden (ar. 'Adan) och Mocka (ar. al-
Mukhā, en. och ty. Mocha, fr. Mokka) samt öarna Perim (ar. Barīm el. Mayyūn) och Sokotra (ar. Sūqutra,
soq. Saqātr ?, en. och fr. Socotra).
Övriga exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Sada (ar. Sa'da, en. Sa'dah), Taizz (ar.
Ta'izz, en. och ty. Taiz, fr. Taez el. Taïz), al-Hudayda (fr. och ty. Hodeida), al-Mukalla (ar. al-Mukallā, ty.
Mukalla) och Zinjibar (ar. Zinjibār, fr. Zingibar) samt provinsen och den större regionen Hadramawt (meh.
xx, fr. Hadramaout, ty. Hadramaut), provinsen Abyan (ar. 'Abyan, fr. Abyane) och ögruppen al-Ikhwan (ar.
al-Ikhwān, "bröderna", soq. xx, en. Brother Islands el. The Brothers, ty. Brüder-Inseln) m.fl.
ASIEN UTOM TURKIET, CYPERN, DE STATER SOM UPPSTÅTT UR FÖRE DETTA
SOVJETUNIONEN, ARABLÄNDERNA och ISRAEL (IRAN, AFGHANISTAN, INDISKA
SUBKONTINENTEN, OSTASIEN, BORTRE INDIEN och OSTINDISKA ÖVÄRLDEN)
IRAN
Officiellt språk är persiska311
, som skrivs med arabisk skrift. Vi använder de persiska namnen i
standardiserad translitterering (men engelskan, franskan och tyskan har ofta egna varianter, se ovan under
"Persiska"), utom i fråga om
huvudstaden Teheran (pe. Tehrān, en. Tehran, fr. Téhéran), staden Bandar-e Abbas (pe. Bandar-e 'Abās, ar.
Bandar 'Abbās), provinsen Kurdistan312
(pe. Kordestān), regionerna Azarbaijan313
(pe. Āzarbāyjān, az. med
latinsk skrift Guney Azerbaycan), Arabistan 314
(pe. 'Arabestān, en delvis arabisktalande region i sydväst)
och Baluchistan (pe. Balūchestān, balu. Balúčistán ?, en. Balochistan, fr. Baloutchistan, ty. Belutschistan;
för motsv. provins, se nedan) samt Urmiasjön (pe. Daryācheh-ye Orūmīyeh, az., skrivet direkt med latinsk
skrift, Urmu gölü, kur. Gola Urmiyê, fr. Lac d'Ourmia).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Tabriz (pe. Tabrīz, az. Täbriz, ty. Täbris), Orumiyeh (pe.
Orūmīyeh, az. Urmiye, kur., en. och ty. Urmia, fr. Ourmia), Rasht (gil. Résht, en. ibl. Resht, fr. ibl. Recht,
ty. ibl. Rescht), Bojnurd (pe. Bojnūrd, kur. Bocnûrd, en. Bojnord el. Bujnurd, fr. Bojnourd, ty.
Bodschnurd), Mashhad (en. ibl. Mashad el. Meshed, fr. Mechhed, Machad el. Meched, ty. Mesched, ibl.
Meschhed, Maschhad el. Maschad), Qom (en. och ty. ibl. Qum), Esfahan (pe. Esfahān, en. och ty. Isfahan,
fr. Ispahan), Yazd (fr. ibl. Yezd, ty. Jasd), Bushehr (en, fr. och ty. ibl. Bushire) och Hormoz315
(ar. Hurmuz
el. Hirmiz, en. Hormuz, fr. Ormuz, ty. Hormus), Teheran-förorten Karaj (fr. äv. Karadj, ty. Karadsch) samt
regionen Khorasan (pe. Khorāsān, en. äv. Khurasan, fr. Khorassan, ty. Chorasan), som består av
provinserna Razavi-Khorazan (pe. Khorāsān-e Rażavī , en. Razavi Khorasan, ty. Razavi-Chorasan),
Nordkhorasan (pe. Ostān-e Khorāsān-e Shomālī, en. North Khorasan Province, fr. Khorasan du Nord, ty.
310
De viktigaste minoritetsspråken är mehri (i den östligaste provinsen, al-Mahra) och soqotri (på ön
Sokotra). 311
Persiska är modersmål för drygt halva befolkningen. Det största minoritetsspråket är azerbajdzjanska (ca
15 % el. ca 12 milj., i den nordvästra delen), följt av kurdiska (i väster). Staden Zanjan heter på
azerbajdzjanska Zäncan och Sanandaj heter på kurdiska Sine. 312
Denna provins omfattar kärnan av det kurdisktalande området i Iran, vilket kan kallas regionen Östra
Kurdistan. Med beteckningen Kurdistan avses dock oftast hela det kurdisktalande området (delar av
Turkiet, Iran, Irak, Syrien och Armenien) och ibland även det autonoma området Irakiska Kurdistan/Södra
Kurdistan i Irak (det enda område där kurderna har officell autonomi och där kurdiskan har officiell status). 313
Observera stavningen. Detta är den södra delen av det azerisktalande området och regionen består av
provinserna Västazarbaijan (pe. Āzarbāyjān-e Gharbī, az. Qərbi Azərbaycan, en. West Azerbaijan, fr.
Azerbaïdjan occidental, ty. West-Aserbaidschan) och Östazarbaijan (pe. Āzarbāyjān-e Sharqi, az. Şərqi
Azərbaycan, en. East Azerbaijan, fr. Azerbaïdjan oriental, ty. Ost-Aserbaidschan). Den norra delen bildar
staten Azerbajdzjan (obs. stavningen). 314
Ibland benämns denna region något missvisande "Ahvaz" efter staden Ahvaz (ar. Ahwaz). 315
Sundet utanför heter på svenska Hormuzsundet.
98
Nord-Chorasan) och Sydkhorasan (pe. Ostān-e Khorāsān-e Jonūbī, en. South Khorasan Province, fr.
Khorasan du Sud, ty. Süd-Chorasan), provinserna Lorestan316
(pe. och lor. Lorestān, ty. äv. Luristan) och
Sistan va Baluchestan (pe. Sistān va Balūchestān, balu. xx, en. Sistan & Baluchestan, ibl. Sistan-
Baloochestan, fr. Sistan-Balouchistan, ty. Sistan-Belutschistan; för motsv. region, se ovan) liksom öarna
Khark (ar. Kharj, en. fr. och ty. Kharg), Daryush (pe. Daryūsh, en, Darius), Sorush (pe. Sorūsh, en. Cyrus
el. Soroosh) och Qeshm (ar. Jazira al-Tawīla, fr. ibl. Quesm, ty. Keschm) och sjön Hamun-e Helmand (pe.
Hamūn-e Helmand el. Daryācheh-ye Sistān, äldre translitt.: Hamun-i-Helmand, balu. xx, en. äv. Sistan
Lake, fr. Lac Hamoun, ty. Hilmendsee), på gränsen mot Afghanistan
AFGHANISTAN
Officiella språk är pashto (det största språket, drygt 40 % el. ca 13 milj.) och dari (en bland flera varianter
av persiska), som båda skrivs med arabisk skrift317
. Vi använder de persiska namnen i standardiserad
translitterering (se ovan under "Persiska") och inte de pashtunska, utom i fråga om
huvudstaden Kabul (pe. Kābol, pash. Kābäl, fr. Kaboul), städerna och tillika provinserna Kunduz (pe.
Qondūz el. Kondūz, pash. Gondoz, uz. xx, tadzj. Kundöz, ty. Kundus), Khost (pe. Khūst, pash. Xost) och
Kandahar (pe. Qandahār, pash. Kandahār) samt provinserna Ghor (pe. och pash. Ghūr, en. ibl. Ghowr, fr.
Ghôr), Uruzgan (pe. och pash. Orūzgān, pash. även Rūzgān, fr. Orozgân el. Ourouzgan, ty. Urusgan),
Logar (pe. och pash. Lūgar, fr. Lôgar), Wardak (pe. Vardak, pash. Maydān Wardag ) och Paktia (pe. och
pash. Paktyā).
Den östra delen av provinsen Badakhshan (pe. Badakhshān, tadzj. Badahsjon, en. Badakhshan, fr.
Badakhchan, ty. Badachschan, pam. xx) kallas Wakhan-korridoren (pe. Wākhān, en. Wakhan Corridor).
Exonymer och stavningsvarianter på andra språk: städerna Meymaneh (en. och ty. Maimana, Maymana el.
Meymana, fr. Maïmana, uz. Maymana), Mazar-e Sharif (pe. Mazār-e Sharīf, pash. Mazār Sharīf ?, tadzj.
Mazori Sjarif, uz. Mozori-Sharif, en. och fr. och ty. Mazar-i-Sharif, fr. äv. Mazer-e Charif el. Mazâr-e
Charîf, ty. äv. Masar-i Scharif), Bagram (pe. Bagrām, pash. xx, fr. Begrâm, ty. ibl. Begram), Jalalabad (pe.
Jalāl Ābād, pash. Jalālkūt (ofta skrivet Jalalkot), fr. Djalalabad, ty. Dschalalabad) och Feyzabad (pe. Feyz
Ābād, ibl. felaktigt Faidabad, eg. Faid Ābād, pash. Fayz Ābād, tadzj. xx, en. och fr. Fayzabad el. Faizabad,
ty. Faisabad), staden och tillika provinsen Sar-e Pol (pash. Saripul, en. ibl. Sari Pul) samt provinserna
Jowzjan (pe. och pash. Jowzjān, uz. Joʻzjon , turkm. xx, tadzj. Dzjödzjon, en. även Jozjan, fr. Djôzdjân, ty.
Dschuzdschan), Daykondi (pe. Dāykondī, pash. Dāykundī, en. och ty. Daikondi, en. ibl. Daykundi, fr.
Deykandi), Panjshir (pe. Panjshīr, en. och ty. ibl. Panshir, en. äv, Pansher, fr. Pandjchir el. Panchir), Kunar
(pe. och pash. Kūnar, en. ibl. Konar, fr. Kounar), Nimruz (pe. Nīmrūz, en. och ty. ibl. Nimroz, fr. Nimrôz),
Helmand (en. ibl. Hilmand) och Zabol (pe. Zābol, en. och ty. Zabul, fr. Zaboul) samt sjön Hamun-e
Helmand (pe. Hamūn-e Helmand el. Daryācheh-ye Sistān, äldre translitt.: Hamun-i-Helmand, pash. xx, en.
äv. Sistan Lake, fr. Lac Hamoun, ty. Hilmendsee), på gränsen mot Iran
INDISKA SUBKONTINENTEN (PAKISTAN, INDIEN, NEPAL, BHUTAN, MALDIVERNA,
SRI LANKA och BANGLADESH)
PAKISTAN
Officiella språk är urdu318
, som skrivs med arabisk skrift, och engelska. Liksom i fråga om Indien använder
vi de officiella (ofta "koloniala anglifierade") namnformerna, t.ex. i fråga om staden Lahore (ur. Lāhôr,
316
Motsvarande historiska landskap heter på svenska Luristan (fr. ibland Louristan). 317
Dessutom förekommer olika minoritetsspråk, främst tadzjikiska (minst 25 % el minst åtta milj., i den
nordöstra delen) och uzbekiska (i den nordvästra delen). 318
Urdu (skrivet med arabisk skrift) och hindi (skrivet med devanagari) är egentligen varieteter av ett och
samma språk, hindustani. Urdu är det sammanhållande statsbärande språket i Pakistan men modersmål för
endast drygt 5 % av befolkningen. De största språken är panjabi, som inklusive varianter är modersmål för
drygt halva befolkningen eller ca 90 milj. (i de centrala delarna), sindhi (ca 25 milj., i söder) och pashto (i
gränsområdet mot Afghanistan). Engelska är det gamla kolonialspråket.
99
pan. Lahor) och provinserna Khyber Pakhtunkhwa319
(ur. Kheibar Pakhtūnkhwā, pash. Xaybär
Pashtūnkhwā), Baluchistan320
(en. Balochistan, ur. Balūcistān, balu. Balúčistán ?, fr. Baloutchistan, ty.
Belutschistan).
Undantag utgörs av de sju klanområdena Federalt administrerade stamområden (en. Federally
Administered Tribal Areas, FATA, ur. Wafāqā kabāila 'alāqajāt, pash. Markazī qabāylī sayimī ?, fr.
Régions tribales, ty. Stammesgebiete unter Bundesverwaltung), där Norra Waziristan (en. North
Waziristan, ur. Šumālī Vazīristān, pash. xx, fr. Waziristan du Nord) och Södra Waziristan (en. South
Waziristan, ur. Janūbī Vazīristān, pash.xx, fr. Waziristan du Sud) ingår.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Karachi (ur. och sind. Karācī, ty. Karatschi) och Peshawar (ur.
Pešāwar, pash. Pexawar, ty. ibl. Peschawar) samt provinsen Punjab (ur. och pan. Panjāb, fr. Pendjab, ty.
Pandschab) och regionen Kashmir321
(ur. Kašmīr, hi. Kaśmīr, kash. Kạśīr, fr. Cachemire, ty. Kaschmir)
INDIEN (INDISKA UNIONEN)
Officiella språk på federal nivå är hindi322
, skrivet med devanagariskriften, och engelska. På delstatsnivå
tillkommer drygt 20 språk med antingen officiell ställning eller erkänd regional status323
. Vi använder de
officiella namnen som dessa skrivs med det latinska alfabetet, dvs. i ett stort antal fall de "koloniala
anglifierade" namnformerna, t.ex. i fråga om huvudstaden New Delhi (hi. Naī Dillī, ty. Neu-Delhi) eller
staden Coimbatore (hi. Koyambatūr, tami. Koyamutthoor ?).
Undantag: staden Simla (hi. Śimlā, en., fr. och ty. Shimla) samt de flesta324
städer som relativt nyligen
återfått sina ursprungliga lokala325
namn (här inom parentes), men för vilka vi bibehåller de "anglifierade
koloniala" namnen326
: främst Bombay (Mumbai, hi. Mumbaī, mara. Mumba), Calcutta (Kolkata, hi.
Kolkātā, ty. Kalkutta), Madras (Chennai), Bangalore (Bengaluru, ibl. skrivet Bengalooru, hi. Bangalor el.
Bengalūr, kann. Bengalūru), Panaji (Panjim), Mangalore (Mangaluru, hi. Mangalūr, kann. Mangalūru, ty.
äv. Mangalur), Cannanore (Kannur), Cochin (Kochi), Alleppey (Alappuzha), Quilon (Kollam), Trivandrum
(Tiruvanantapuram), Tuticorin (Thoothukudi), Mysore (Maisuru, hi. Maisūr, kann. Maisūru, en. ibl.
Mysuru, fr. ibl. Maïssour, ty. ibl. Maissur el. Maisur), Pondicherry (Puducherry, hi. Pãndicerī, tami.
Pānticcēri, fr. Pondichéry) inom det motsvarande unionsterritoriet Pondicherry (Puducherry, tami.
Putuccēri, fr. Pondichéry), Vijayawada (Bezwada), Visakhapatnam (Vishakhapatnam), Berhampur
(Baharampur) och Gauhati (Guwahati), Bombay-förorten Nya Bombay (Navi Mumbai) och Calcutta-
förorten Howrah (Haora), vidare regionen Bengalen (hi. och be. Bānglā, en. Bengal, fr. Bengale),
delstaterna Jammu och Kashmir (hi. och dog. Jammū aur Kaśmīr, kash. Jọm tụ Kạśīr, en. Jammu and
Kashmir, fr. Jammu-et-Cachemire, ty. Jammu und Kashmir), som innefattar den indiska delen av
landskapet Kashmir (jfr ovan, ty. Kaschmir), och Västbengalen (hi. Paśchim Bangāl, be. Poshchimbōngo,
en. West Bengal, fr. Bengale Occidental, ty. Westbengalen) samt ögrupperna Lackadiverna (hi. Laksa
319
Inofficiellt ibland kallad Pashtunistan. Äldre namn: Nordvästra gränsprovinsen (en. North-West Frontier
Province, ur. Šumālī maġribī sarhadī sūbha ?, fr. La Province de la Frontière du Nord-Ouest, ty.
Nordwestliche Grenzprovinz el. Nordwestprovinz). 320
Detta är visserligen den koloniala engelska formen men inte den numera officiella. 321
Som autonomt territorium: Azad Jammu och Kashmir el. Azad Kashmir (dvs. den del av Jammu och
Kashmir som kontrolleras av Pakistan). 322
Hindi (skrivet med devanagari) och urdu (skrivet med arabisk skrift) är egentligen varieteter av ett och
samma språk, hindustani. Hindi talas som modersmål (med varianter inräknade) av minst 300 milj.
människor i landets norra delar. Engelska är det gamla kolonialspråket. 323
De största är bengali (ca 90 milj., i Västbengalen), telugu (ca 80 milj. i Andhra Pradesh), marathi (ca 80
milj., i Maharashtra), tamil (ca 75 milj., i Tamil Nadu), gujarati (ca 55 milj.) och urdu (ca 50 milj.). 324
Undantagen är få: det nya namnet använder vi i fråga om städerna Bhatinda (Bathinda), Vadodara
(Baroda), Pune (Poona), Kozhikode (Calicut) och Ingraj Bazar (English Bazar). Jfr ovan "Namnbyten". På
engelska, franska och tyska finns dock en tendens att i dessa fall (i motsats till anammandet av "Mumbai"
för Bombay) bibehålla de gamla koloniala namnen. Namnet Varanasi (i stället för "Benares") och
stavningarna Jalandhar, Jabalpur och Munger (se ovan under "Hindi") är etablerade sedan relativt lång tid. 325
På respektive språk. Indien torde ha cirka 100 olika språk, av vilka flera har regional officiell status. 326
I fråga om dessa nya namnbyten är tendensen även på engelska, franska och tyska att bibehålla de
koloniala namnformerna. Se också vidare ovan under "Orter som relativt nyligen bytt namn".
100
Dvīp, malay. Kavaratti, en. Laccadives Islands, fr. Îles Lacquedives, ty. Lakkadiven)327
, Amindiverna (hi.
Amīndīvī ?, malay. Amantīv, en. Amindives Islands, fr. Îles Amindives, ty. Amindiven), Cannanorerna
(hi. xx, malay. xx, en. Cannanore Islands, fr. Ïles Cannanore, ty. xx), Andamanerna (hi. Andamān Dvīp, be.
xx, jar. xx, en. Andaman Islands, fr. Îles Andaman, ty. Andamanen) och Nikobarerna (hi. Nikobār Dvīp,
tami. xx, nik. xx, en. Nicobar Islands, Îles Nicobar, ty. Nikobaren)
Övriga exonymer på andra språk328
: städerna Jammu (hi. och dog. Jammū, ty. ibl. Dschammu), Lucknow
(hi. Lakhnaū, ty. ibl. Lakhnau), Varanasi (hi. Varānasī, en. och ty. äv. Benares, fr. Bénarès), Indore (hi.
Indaur, mara. Indūr, ty. ibl. Indur) och Hyderabad (hi. Haidarābād, tel. Haidarābādu, ty. ibl. Haiderabad)
samt delstaterna Punjab (hi. och pan. Panjāb, fr. Pendjab, ty. Pandschab) och Maharashtra (fr. ibl.
Maharastra), regionen Hindustan (hi. Hindusthān, fr. Hindoustan, ty. Hindostan) och halvön Deccan (hi.
Dakān, ty. Dekkan)
NEPAL och BHUTAN
Officiella329
språk är nepali, skrivet med devanagariskriften, resp. dzongkha, skrivet med tibetansk skrift.
Vi använder de officiella namnen i officiell translitterering, utom i fråga om
Nepals huvudstad Katmandu (nep. Kāthmāndau, new. yem, en. och ty. Kathmandu, fr. Katmandou).
Övriga exonymer på andra språk: Katmandus förort Lalitpur (nep. Lālitpūr, new. yala, fr. och ibl. en.
Patan)
MALDIVERNA
Officiellt språk är divehi, som skrivs med en egen skrift (thaana). Liksom i fråga om Indien använder vi de
officiella, ibland "koloniala anglifierade" namnformerna330
.
SRI LANKA
Officiella språk är singalesiska (75 %, i söder) och tamil (11 % el. drygt två milj., i norr), vilka båda har
egna skriftsystem. Vi använder genomgående de officiella (ofta koloniala) "anglifierade" namnformerna331
.
BANGLADESH
Officiellt språk är bengali, som skrivs med en egen skrift, men liksom i fråga om Indien använder vi de
officiella, ibland "koloniala anglifierade" namnformerna, t.ex. i fråga om staden Jessore (be. Yaśor), utom i
fråga om
regionen Bengalen (be. Bānglā, en. Bengal, fr. Bengale).
Exonymer på andra språk: huvudstaden Dhaka (be. Dhākā, fr. Dacca) samt städerna Mymensingh (be. och
ibl. ty. Maimansingh), Comilla (be. Kumillā, ty. ibl. Kumilla) och Barisal (äv. Barishal, be. Bariśāl, en
Barisal City).
OSTASIEN (MONGOLIET, KINA, TAIWAN, NORDKOREA, SYDKOREA och JAPAN)
MONGOLIET
Officiellt språk är mongoliska332
, som skrivs med det kyrilliska alfabetet, varvid samma namnform vid
translitterering ofta skrivs olika på svenska, engelska, franska och tyska. Vi använder de mongoliska
namnen i korrekt translitterering, utom i fråga om
huvudstaden Ulan Bator (mong. Ulaanbaatar, fr. Oulan-Bator, ty. Ulan-Bator).
327
Motsvarande administrativa territorium heter officiellt Lakshadweep och omfattar Lackadiverna,
Amindiverna och ön Minicoy. 328
Ortnamnsändelsen -pur (stad) förfranskas ofta till "-pour", så att exempelvis städerna Kanpur och
Nagpur på franska ibland skrivs "Kanpour" och "Nagpour". 329
Cirka hälften av befolkningen i Nepal talar som modersmål andra språk än nepali medan dzongkha är
majoritetsspråk i Bhutan. 330
Huvudstaden Male heter på divehi egentligen "Maale". 331
Huvudstaden Colombo heter på singalesiska "Kolamba" och på tamil "Kolumpu". 332
Det största minoritetsspråket är kazakiska (5 %, längst i väst).
101
Några exempel på diskrepanser mellan svenska, engelska, franska och tyska namnformer som uteslutande
beror på de olika translittereringssystemen målspråken emellan: städerna Darchan (en. och fr. Darkhan)
och Tjojbalsan (en. Choibalsan, fr. Tchoïbalsan, ty. Tschoibalsan).
Övriga exonymer på andra språk: ett antal provinser i södra delen av landet: Govi-Altaj333
(mong. Govĭ-
Altaj, en. Govi-Altay, fr. Gobi Altaï, ty. Gobi-Altai), Dundgovi (mong. Dundgovĭ, ty. Dund-Gobi),
Ömnögovi (mong. Ömnögovĭ, en. Omnogovi, fr. Omno-Govi, ibl. Gobi du Sud, ty. Ömnö-Gobi, ibl. Süd-
Gobi), Govi-Sümber (mong. Govĭ-Sümber, en. och fr. Govi-Sumber, ty. Gobi-Sümber) och Dornogovi
(mong. Dornogovĭ, fr. ibl. Gobi de l'Est, ty. Ost-Gobi, ibl. Dorno-Gobi)
KINA (Folkrepubliken Kina, inbegripet de administrativa regionerna Hongkong och Macao samt de
autonoma områdena, bl.a. Xinjiang, Tibet och Inre Mongoliet)
Officiellt språk är kinesiska334
, som skrivs med kinesisk skrift. Utom i fråga om Hongkong och Macao, där
vi använder de engelska respektive portugisiska namnen335
( samt Tibet och Xinjiang, se nedan), använder
vi, liksom engelskan, franskan och tyskan, numera de officiella kinesiska namnen i pinyin-versionen ("den
nya stavningen", som dock inte är etablerad i fråga om namn med anknytning till Hongkong, se vidare ovan
under "Kinesiska"), t.ex. i fråga om städerna Tianjin (tidigare: Tientsin), Xi'an (tidigare: Sian), Jinan
(tidigare: Tsinan), Chongqing (tidigare: Chungking) och Nanjing (tidigare: Nanking), det autonoma
området Xinjiang (tidigare: Sinkiang, ui. Shinjang, kaz. Sjinzjäņ, en. (Uygur autonomous region of)
Xinjiang/Sinkiang, fr. (Région Autonome Ouïghoure du) Xinjiang/Sinkiang) eller provinserna Shandong
(tidigare: Shantung) och Fujian (tidigare: Fukien) osv..
Undantag: huvudstaden Peking (ki. och en. Beijing, fr. Pékin), staden Kanton (ki. Guangzhou, en. och fr.
Canton) , de autonoma områdena Tibet (ki. Xizang, tib. Bod) och Inre Mongoliet (ki. Nei Mongol, mong.
Öbör Monggol, en. Inner Mongolia, fr. Mongolie Intérieure, ty. Innere Mongolei), liksom landskapen
Manchuriet (ki. Dongbei, en. Manchuria, fr. Mandchourie, ty. Manschurei) och Dzungariet (ki. Zhuanger,
ui. Junggar ?, kaz. xx, oir. xx, mong. Dzüüngar, en. Dzungaria, fr. Dzoungarie, ty. Dsungarei), distriktet
Shangri-La (ki. Xiānggélǐlā Xiàn, tib. Gyalthang, fr. Xian de Shangri-La) samt ön Pratas (ki. Donshai).
I fråga om ett antal omtvistade ögrupper336
i Sydkinesiska havet använder vi samma namn som på engelska:
Paracelöarna (ki. Xisha Qundao, på vilken även Vietnam och Filippinerna gör anspråk) och Spratlyöarna
(ki. Nansha Qundao, på vilka även Vietnam, Taiwan, Malaysia, Brunei och Filippinerna gör anspråk).
Även i fråga om namnen på de enskilda öarna i de båda sistnämnda ögrupperna använder man på svenska,
franska och tyska de engelska namnen, t.ex. Itu Aba (eg. malajiskt namn, kin. T'ai Ping), Johnson South
Reef och Sandra Cay (alla bland Spratlyöarna) eller Lincoln (bland Paracelöarna). Kina gör också anspråk
på Senkakuöarna (se Japan) i Östkinesiska havet.
Xinjiang och Tibet
Beträffande de autonoma områdena Xinjiang (ui. Shinhang) (officiellt Uiguriska autonoma regionen
Xinjiang) och Tibet använder vi normalt de officiella namnen på uiguriska337
respektive tibetanska i
officiell translitterering, utom i fråga om
staden Yining (det kinesiska namnet, ui. Ghulja, kaz. Khülzja, en. ibl. Kulja, ty. Gulja), i Xinjiang.
333
Motsvarande bergskedja heter däremot på svenska Gobi Altaj. 334
Zhuang (med 16 miljoner det största minoritetsspråket, talat vid gränsen mot Vietnam), uiguriska,
mongoliska, tibetanska, engelska (Hongkong) och portugisiska (Macao) har officiell ställning på regional
nivå vid sidan av kinesiskan. Ett stort antal andra språk som miao (inkl. hmong), yi, kazakiska (i
Dzungariet) m.fl, har erkänd regional ställning vid sidan av kinesiskan. 335
Hongkong (ki. Xianggang, en. och ty. Hong Kong), med halvön Kowloon (ki. Jiulong), staden Victoria
(ki. Weiduolìya Cheng) m.m., samt Macao (ki. Aomen, port., en. och ty. Macau) med bl.a. ön Taipa (ki.
Dàngzǎi). 336
Ytterligare en (mellan Kina, Taiwan och Filippinerna) omtvistad ögrupp är Panatag, som kontrolleras
av Filippinerna (se under "Filippinerna"). 337
Ett turkspråk som skrivs med arabisk skrift.
102
Inre Mongoliet
Beträffande Inre Mongoliet använder vi de kinesiska namnen, exempelvis i fråga om staden Chifeng
(mong. Ulanhad), utom i fråga om
huvudstaden Hohhot (ki. Huhehaote, mong. Kökekhota, en. och fr. Huhhot, fr. ibl. Houhehot, ty. Huhehot).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Shanghai (fr. Changhaï, ty. Schanghai), Nanjing (fr. Nankin),
Dalian (en. Lüda, jap. Dairen), Qingdao (ty. ibl. Tsingtau) och Xiamen (en. Amoy), ögruppen
Zhongshaöarna (en. äv. Macclesfield Bank) samt ett antal orter i de autonoma områdena: Tibets huvudstad
Lhasa (ki. Lasa, fr. Lhassa) och Xinjiangs huvudstad Ürümqi (ki. Wulumuqi, en. och ty. Urumchi, fr.
Ouroumtsi) samt flera andra städer i Xinjiang, bl.a. Kaxgar (ki., en. och fr. Kashi, en. äv. Kashgar, fr. äv.
Kachgar, ty. Kaschgar) och Yarkant (ki. och ibl. fr. Shache, en., fr. och ty. Yarkand). Det mellan Indien och
Kina omstridda och av Kina besatta området (i Ladakh-bergen) Demqog benämns på engelska, franska och
tyska ofta med sitt indiska namn "Demchok".
TAIWAN (REPUBLIKEN KINA)338
Officiellt språk är kinesiska339
, som skrivs med kinesisk skrift. Vi använder de kinesiska namnen i pinyin-
versionen (som i Taiwan infördes 2009, se vidare ovan under "Kinesiska"), t.ex. i fråga om ögruppen Mazu
(med äldre skrivsätt Matsu).
Undantag: huvudstaden Taipei (pinyin: Taibei, ty. Taipeh), städerna Taichung (pinyin: Taizhong) och
Kaohsiung (pinyin: Gaoxiong ) samt ögruppen Pescadorerna (ki. Penghu Liedao, en., fr. och ty.
Pescadores). Det heter dock tullområdet Taiwan, Penghu, Kinmen och Matsu och inte "Taiwan,
Pescadorerna, Jinmen (se nedan) och Mazu".
Övriga exonymer på andra språk: ön Jinmen (ibl. Kinmen, se ovan, en. fr. och ty. Quemoy, äv. Kinmen el.
Chinmen)
Taiwan gör anspråk på Senkakuöarna (se Japan) i Östkinesiska havet.
NORDKOREA (DEMOKRATISKA FOLKREPUBLIKEN KOREA)
Officiellt språk är koreanska, som skrivs med koreansk skrift. Vi använder de koreanska namnen och (i
enlighet med allmänt bruk) den gamla translittereringen (utan diakritiska tecken).
Exonymer på andra språk: huvudstaden Pyongyang (kor. Pyŏngyang, ty. Pjöngjang) och
orten/kärnkraftverket Yongbyon (ty. ibl. Jongbjon)
SYDKOREA (REPUBLIKEN KOREA)
Officiellt språk är koreanska, som skrivs med koreansk skrift. Vi använder numera (i enlighet med allmänt
bruk) de koreanska namnen i den nya translittereringen, t.ex. i fråga om huvudstaden Seoul (tidigare: Söul,
fr. Séoul) och gränsorten Panmunjeom (tidigare: Panmunjom, bas för de neutrala ländernas
övervakningskommission).
Ytterligare exempel (med den gamla translittereringen inom parentes): städerna Incheon (Inchon), Daejeon
(Taejon), Gwangju (Kwangju), Daegu (Taegu), Busan (Pusan) och Jeju (en. ibl. Jeju City, tidigare: Cheju)
samt ön Jejudo (en., fr. och ty. Jeju-do, en. ibl. Jeju Island, tidigare: Chejudo).
JAPAN
Nationalspråket är japanska340
, som skrivs med japansk skrift. Vi använder de japanska namnen i förenklad
internationell translitterering, utom i fråga om
ögrupperna Boninöarna (jap. Ogasawara-shotō, en. Bonin Islands, fr. Îles Bonin, ty. Ogasawara-Inseln).
Ryukyuöarna heter på japanska Ryūkyū-shotō eller Nansei.
338
I fråga om omstridda ögrupper, se även under "Kina". 339
Många talar hokkien ("taiwanesiska", ca 15 milj. el. mer än halva befolkningen) eller hakka, vilka dock
båda bör räknas som varianter av kinesiska. 340
Några smärre språk har erkänd regional status, bl.a. ainu (på norra Hokkaido, nästan utdött) och
ryukyuspråk (på Ryukyuöarna). Ön och staden Okinawa heter påokinawianska Uchinaa.
103
Övriga exonymer på andra språk341
: huvudstaden Tokyo (ty. ibl. Tokio), staden Kobe (fr. ibl. Kobé), ön
Minamitorishima (en. Marcus Island) och ögrupperna Okinotorishima (en. äv. Okinotori coral reefs,
Okinotori Islands el. Parece Vela, fr. ibl. Oki-no-tori) och Kazan-retto (en. Volcano Islands, fr. äv. Îles
Volcano, ty. ibl. Vulkaninseln el. Vulcan-Inseln).
Japan gör anspråk på Senkakuöarna (el. Diaoyuöarna) i Östkinesiska havet (jap. Senkaku-shoto, ki.
Tiauyutai, en. ibl. Pinnacle Islands), på vilka även Kina och Taiwan gör anspråk.
BORTRE INDIEN (MYANMAR/BURMA, THAILAND och INDOKINA)
MYANMAR/BURMA
Officiellt språk är burmesiska342
, som skrivs med burmesisk skrift. Vi använder de officiella burmesiska
namnen i gängse translitterering, utom343
i fråga om
Den tidigare huvudstaden Rangoon (burm. Rankun mrui, officiellt: Yangon, fr. Rangoun, ty. Rangun),
städerna Sittwe (burm. Sac twe mrui, tidigare: Akyab), Bassein (burm. Pu. sim mrui, officiellt: Pathein),
Prome (burm. Prany mrui, officiellt: Pyay), Pegu (burm. Pai: khu: mrui, officiellt: Bago, fr. Pégou),
Moulmein (burm. Mau la. mruing mrui, officiellt: Mawlamyaing, en. Mawlamyine, mon: xx) och Tavoy
(burm. hta: wai mrui, officiellt: Dawei, tav. xx, mon: xx, karen: xx, th. xx), delstaterna344
Chinstaten (burm.
Kyang: pranynai, en. Chin State, chin: xx), Rakhinestaten345
(burm. Rahkuing pranynai, en. Rakhine State,
fr. État d'Arakan, ty. Rakhaing-Staat, arak. Ra-khai-pray-ni), Kachinstaten (burm. Kahkyang pranynai, en.
Kachin State, jin. Jingphaw Mungdaw), Shanstaten346
(burm. Hram: prany nai, en Shan State, fr. État Shan
el. Union des États Shan, shan: Yum: pranynai ?), Kayahstaten (burm. Ka.ya: pranynai, en. Kayah State, fr.
ibl. État Karenni, kay. xx), Karenstaten (burm. Ka.yang pranynai, en. Kayin State, äv. Karen State, karen:
xx), Monstaten (burm. Mwan pranynai, en. Mon State, fr. État Môn, mon: xx), Malackahalvön (burm. xx,
malaj. Semenanjung Tanah Melayu, th. xx, en. Malacca el. Malay peninsula, fr. Peninsule Malaise, ty.
Malaiische Halbinsel) och ögruppen Mergui-arkipelagen (burm. Myeik Kyungzu).
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Naypyidaw (en. ibl. Nay Pyi Taw)
THAILAND
Officiellt språk är thailändska347
, som skrivs med thailändsk skrift. Vi använder de thailändska namnen i
gängse translitterering, utom i fråga om
huvudstaden Bangkok (th. Krung Thep) samt Malackahalvön (th. xx, malaj. Semenanjung Tanah Melayu,
burm. xx, en. Malacca, Malay peninsula, fr. Peninsule Malaise, ty. Malaiische Halbinsel).
Övriga exonymer på andra språk: staden Songkhla (en. ibl. Singgora, fr. ibl. Singora)
INDOKINA (LAOS, KAMBODJA och VIETNAM)
341
Undantagsvis förekommer på olika språk äldre namn på de japanska huvudöarna, t.ex. "Hondo" för
Honshu. 342
Burmesiska är modersmål för ca två tredjedelar av befolkningen. Shan, jingpo, kayah, karen, chin, mon
och rakhine är erkända regionala språk. Shan är det största och modersmål för ca 10 % el. ca 6 milj. 343
De officiella namnen är dock inte de korrekt translittererade. Exempelvis translittereras namnet på
regionen Ayeyarwady egentligen Ei:rawati tuing: desa. kri. 344
Delstaterna utgörs av de områden som befolkas av nationella minoriteter medan de administrativa
områdena inom den burmesisktalande delen av landet kallas regioner. 345
Tidigare: Arakanstaten. 346
Numera uppdelad i Norra Shanstaten, Södra Shanstaten och Östra Shanstaten. 347
Det största minoritetsspråket är kanske laotiska (i nordost), men de aktuella dialekterna i nordost räknas
officiellt som thailändska. Khmer och malajiska (i gränsområdena mot Kambodja resp. Malaysia) är
modersmål för ca 2 % eller en och en halv miljon vardera. Den betydande kinesiska befolkningsgruppen
talar numera i regel thailändska som modersmål.
104
LAOS
Officiellt språk är lao (laotiska)348
, som skrivs med laotisk skrift. Vi använder de laotiska349
namnen i
gängse translitterering, utom i fråga om
huvudstaden Vientiane (la. Viangchan) och staden Luang Prabang (la. Louangprabang).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Pakxé (fr. Paksé, en. och ty. Pakse), Xam Nua (fr., en. och ty.
Sam Neua), Muang Xaignabouri (fr., en. och ty. Sayaboury) m.fl. Det mycket stora antalet exonymer på
andra språk beror på att man fortfarande genomgående använder de förfranskade koloniala namnformerna.
KAMBODJA
Officiellt språk är khmer (el. kambodjanska)350
, som skrivs med khmerisk skrift (abugida). Vi använder
dock de khmeriska namnen i förfranskad kolonial språkdräkt, t.ex. i fråga om städerna Battambang (khm.
Bătdâmbâng), Siem Reap (khm. Siemréab), Pursat (khm. Pŏuthĭsăt) och Kratie (khm. Krâchéh) samt sjön
Tonle Sap (khm. Bœng Tônlé Sab).
Undantag: huvudstaden Phnom Penh (khm. Phnum Pénh, fr. Phnom-Penh) och staden Sihanoukville
(khm. Preah Sihanouk)
VIETNAM351
Officiellt språk är vietnamesiska352
som till skillnad från språken i de närmaste grannländerna skrivs med
det latinska alfabetet. Vi använder de vietnamesiska namnen, inklusive de diakritiska tecknen, utom i fråga
om
huvudstaden Hanoi (vie. Ha nôi, fr. Hanoï), städerna Haiphong (vie. Hâi Phòng) och Hô Chi Minh-staden
(vie. Thanh-phô Hô Chi Minh, en. Ho-Chi Minh-City, fr. Hô Chi Minh-Ville, ty. Ho-Chi Minh-Stadt) samt
landsdelarna Tonkin (vie. Bac Bô), Annam (vie. Trung Bô) och Kochinkina (vie. Nam Bô, en. Cochin
China, fr. Cochinchine, ty. Cochinchina).
Övriga exonymer på andra språk: staden Đa-năng (en. Danang) m.fl.353
. För Côn Dao-öarna använder man
på franska ibland fortfarande det koloniala namnet "Poulo Condor" och för ögruppen Phu Quy används på
engelska ibland beteckningen "Catwick Islands".
OSTINDISKA ÖVÄRLDEN (MALAYSIA, BRUNEI, SINGAPORE, INDONESIEN, ÖSTTIMOR och
FILIPPINERNA)
MALAYSIA354
Officiellt språk är malajiska355
och vi använder de malajiska356
namnen, utom i fråga om
Städerna och tillika delstaterna Pinang (malaj., en., fr. och ty. Penang el. George Town) och Melaka (malaj.
Bandar Melaka, en. Malacca Town, fr. Malacca, ty. Malakka) samt Malackahalvön357
(malaj. Semenanjung
Tanah Melayu, th. xx, burm. xx, en. Malacca el. Malay peninsula, fr. Peninsule Malaise, ty. Malaiische
Halbinsel).
348
Laotiska är modersmål för drygt halva befolkningen. Minoritetsspråk är främst thailändska, khmu och
hmong. 349
Vi sätter därvid ut accenttecken, emot den allmänna principen för translittererade namn. 350
Det största minoritetsspråket är vietnamesiska (3 % el. ca en halv miljon). 351
I fråga om omstridda ögrupper, se under "Kina". 352
Det största minoritetsspråket är tay (visserligen ett thaispråk men inte identiskt med thailändska, 2 % el.
ca en och en halv miljon) vid gränsen mot Kina. 353
På engelska förekommer vid vietnamesiska ortnamn ofta sammanskrivningar i stället för särskrivning
eller bindestreck, t.ex. "Dalat" och "Namdinh" i stället för Đa Lat och Nam Đinh. 354
I fråga om omstridda ögrupper, se under "Kina". 355
Den standardiserade form av malajiska som används (en. Standard Malay) kan kallas malaysiska till
skillnad från indonesiska som är en annan standardiserad variant av malajiska. 356
Malajiska är det största språket men över halva befolkningen har andra modersmål, främst kinesiska (ca
25 % el. ca sju milj.) och tamil (ca 7 % el. ca två milj.). Engelska talas inte som modersmål men har erkänd
ställning. 357
Sundet mellan Malackahalvön och Sumatra kallas Malackasundet.
105
Övriga exonymer på andra språk (äldre eller alternativa namnformer): städerna Alor Setar (en. och fr. ibl.
Alor Star), Kota Baharu (en., fr. och ty. Kota Bahru), Muar (en, fr. och ty. ibl. Bandar Maharani), Batu
Pahat (fr. och ty. ibl. Bandar Penggaram) och Johor Baharu (en., fr. och ty. Johor Bahru, ibl. Johore
Baharu), Kuala Lumpors förort Kelang (bes. xx, en., fr. och ty. Port Klang) samt delstaten Johor (en., fr.
och ty. ibl. Johore) och ön Borneo (fr. Bornéo)
BRUNEI
Officiellt språk är malajiska358
(som främst talas i den lokala varianten Melayu Brunei). Vi använder de
officiella malajiska namnen.
SINGAPORE
Officiella språk är kinesiska, engelska, malajiska och tamil. Majoriteten talar kinesiska som modersmål
men engelska är administrativt språk. Vi använder genomgående de engelska eller anglifierade namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Singapore (ki. Xinjiapo, malaj. Singapura, tami. Ciŋkappūr, fr.
Singapour, ty. Singapur)
INDONESIEN
Officiellt språk är indonesiska359
och vi använder de indonesiska namnen, utom i fråga om
regionen Västpapua (= den indonesiska delen av ön Nya Guinea och indelad i provinserna Papua och
Papua Barat (se nedan, ind. Papua bagian barat360
, en. West Papua361
el. Western New Guinea, fr.
Nouvelle-Guinée occidentale, ty. West-Neuguinea el. West-Papua), öarna Java (ind., jav. och su. Jawa),
Sumatra (ind. Sumatera) och Borneo (ind. Kalimantan, fr. Bornéo), ögrupperna Stora Sundaöarna (ind.
Kepulauan Sunda Besar, en. Greater Sundas, fr. Grandes, Îles de la Sonde, ty. Große Sunda-Inseln), Små
Sundaöarna (ind. Kepulauan Sunda Kecil, en. Lesser Sundas, fr. Petites Îles de la Sonde, ty. Kleine Sunda-
Inseln) och Moluckerna362
(ind. Kepulauan Maluku, en. Moluccas el. Molucca Islands, fr. Moluques, ty.
Molukken) samt halvön Doberai (ind. Kapala Burung, en. Bird's Head, en. och fr. äv. Vogelkop, ty.
Vogelkopf).
Övriga exonymer på andra språk: huvudstaden Jakarta (fr. ibl. Djakarta), staden Surabaya (ty. ibl.
Surabaja), staden och ön Ambon (en. ibl. Amboina, fr. ibl. Amboine), provinserna Sumatera Utara (en.
North Sumatra), Sumatera Barat (en. West Sumatra), Kepulauan Riau (en. Riau Islands), Sumatera Selatan
(en. South Sumatra), Kepulauan Bangka-Belitung (en. Bangka-Belitung), Jawa Barat (en. West Java),
Jawa Tengah (en. Central Java), Jawa Timur (en. East Java), Kalimantan Barat (en. West Kalimantan),
Kalimantan Tengah (en. Central Kalimantan), Kalimantan Selatan (en. South Kalimantan), Kalimantan
Timur (en. East Kalimantan), Kalimantan Utara (en. North Kalimantan), Sulawesi Utara (en. North
Sulawesi), Sulawesi Tengah (en. Central Sulawesi), Sulawesi Barat (en. West Sulawesi), Sulawesi Selatan
(en. South Sulawesi), Sulawesi Tenggara (en. South East Sulawesi), Nusa Tenggara Barat (en. West Nusa
Tenggara), Nusa Tenggara Timur (en. East Nusa Tenggara), Maluku Utara (äv. Norra Maluku, en. North
Maluku, fr. Moluques du Nord, ty. Nord-Molukken), Maluku (fr. Moluques), Papua Barat 363
(namnet
betyder "västra Papua" men begreppet är inte liktydigt med det svenska begreppet Västpapua (se ovan, en.
358
Engelska talas inte som modersmål men har erkänd ställning. Det största minoritetsspråket är kinesiska
(drygt 10 %) 359
Som det inledningsvis påpekades är indonesiska ett konstruerat språk (en variant av malajiska) som i
stort är identiskt med malajiska. Det största modersmålsspråken är javanesiska (ca 40 % el. över 100 milj.)
och sundanesiska (ca 15 % el. ca 40 milj.). Kinesiska är modersmål för 3 % eller 8 miljoner. Av tradition
har malajiska varit lingua franca och talas som modersmål här och var inom hela övärlden. 360
Tidigare Irian Jaya. 361
Betecknar även en provins inom regionen. Se nedan. 362
Ögruppen består av provinserna Maluku och Maluku Utara (se dessa). 363
tidigare: Irian Jaya Barat. "Irian" är det indonesiska namnet på hela ön Nya Guinea. Papua Barat är en
relativt nybildad provins som brutits ut ur provinsen Papua. "Irian Jaya Barat" omfattade hela Västpapua
(västra Nya Guinea, se äv. ovan under "Orter m.m. som relativt nyligen bytt namn").
106
West Papua364
, fr. Papouasie occidentale) och Papua (fr. Papouasie), öarna Sulawesi (en. Celebes, fr.
Célèbes), Belitung (en. och ty. ibl. Billiton), Sawu (sav. xx, en. och fr. Savu) och Rote (rot. xx, fr. Roti) och
Seram (mat. xx, fr., ty. och ibl. en. Ceram) samt ögruppen Sawu-öarna (ind. Kapulauan Sawu, sav. xx, en.
Savu Islands)
ÖSTTIMOR
Officiella språk är tetum365
och portugisiska. Vi använder, liksom engelskan, franskan och tyskan, de
geografiska namnen på portugisiska, t. ex i fråga om
städerna Pante Macassar (tet. Pantai Makasar, uab. xx), Liquiçá (tet. Likisá, tuk. xx), Baucau (tet. Baukau,
maka. xx) och Viqueque (tet. Vikeke).
I fråga om huvudstaden Dili (port. Díli) skriver vi, som på tetum, utan accenttecken.
FILIPPINERNA
Officiella språk är filipino366
och engelska utan att detta medför dubbla namnformer. Vi använder
genomgående de officiella namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Manila (fr. Manille), staden Cebu (en. Cebu City, ty. Cebu-
Stadt)367
, ön Luzon (fr. Luçon) och ögruppen Panatag (fil. äv. Bajo de Masinloc, kin. Huangyan dao, en.
Scarborough Shoal el. Scarborough Reef, fr. récif de Scarborough, ty. Scarborough-Riff el. Scarborough-
Inseln )368
.
AFRIKA UTOM ARABLÄNDERNA (KAP VERDE, SAHEL, AFRIKAS HORN, GUINEAKUSTEN,
CENTRALAFRIKA, OMRÅDET KRING DE STORA SJÖARNA, SÖDRA AFRIKA och
DE AFRIKANSKA ÖSTATERNA I INDISKA OCEANEN)
De icke självständiga territorierna369
är de franska utomeuropeiska departementen Mayotte (komo.370
Maore, förfranskat: Mahoré) och Réunion371
och det franska territoriet Îles Éparses ("de spridda öarna" fr.
îles éparses de l'Océan indien, en. Scattered French Islands in the Indian Ocean), som bland annat omfattar
ögruppen Glorieusesöarna (fr. Îles Glorieuses, en. Glorioso Islands, ty. ibl. Glorioso-Inseln), samt den
brittiska besittningen Sankt Helena (en. Saint Helena, fr. Sainte-Hélène, ty. St. Helena). Vi använder här de
franska resp. engelska namnen.
KAP VERDE
Officiellt språk är portugisiska372
och vi använder de officiella portugisiska namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudön São Tiago (en., fr. och ty. Santiago) samt ögrupperna Îlhas de
Barlavento ("öarna över vinden", fr. Îles-du-Vent, "îles au vent") och Îlhas de Sotavento ("öarna under
vinden", fr. Îles Sous-le-Vent)
364
Betecknar även hela regionen. Se ovan. 365
Tetum är modersmål för ca 10 % av befolkningen och därmed det största språket. Det finns ytterligare
15 erkända "nationella språk". Portugisiska är det gamla kolonialspråket. 366
Filipino (tidigare kallat pilipino) är den standardiserade varianten av det största språket tagalog, som är
modersmål för ca 30 % av befolkningen eller ca 30 miljoner människor. Det näst största språket är
cebuano (ca 20 % el. ca 20 milj.). Engelska är modersmål för en liten grupp av befolkningen. 19 språk har
erkänd ställning som regionala språk. Dessutom åtnjuter också spanska och arabiska en särställning. 367
För att särskilja staden från ön Cebu, på vilken den är belägen. 368
Även Folkrepubliken Kina och Taiwan gör anspråk på Panatag. I fråga om övriga omstridda ögrupper,
se under "Kina". 369
Se även "Indiska oceanen och Södra ishavet" (nedan). 370
Den variant av komoriska som talas på Mayotte kallas shimaoré. 371
Befolkningen på Réunion talar huvudsakligenett franskbaserat kreolspråk. Det kan tilläggas att Réunion
och Mauritius tillsammans utgör ögruppen Maskarenerna (fr. Îles Mascareignes, en. Mascarene Islands, ty.
Maskarenen). 372
Befolkningen talar huvudsakligen ett portugisiskbaserat kreolspråk, som har erkänd regional status.
107
SAHEL (SENEGAL, GAMBIA, MALI, BURKINA FASO, NIGER och TCHAD)
SENEGAL
Officiellt språk är franska373
och vi använder de förfranskade namnformerna, utom i fråga om
halvön (kontinentens västspets, inte staten) Kap Verde (fr. Cap-Vert, sere. xx, ty. Cabo Verde).
GAMBIA
Officiellt språk är engelska374
och vi använder de officiella anglifierade namnformerna.
MALI
Officiellt språk är franska375
och vi använder de förfranskade namnformerna, utom i fråga om
staden Timbuktu (fr. Tombouctou, song. Tumbutu, en. Timbuctoo, tua. Tin-Buktu, ar. Tumbuktū).
BURKINA FASO
Officiellt språk är franska376
och vi använder de förfranskade namnformerna.
NIGER
Officiellt språk är franska377
och vi använder de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: Tchadsjön (fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, kanu. xx, en. Lake Chad,
ty. Tschadsee), på gränsen mot Tchad, Kamerun och Nigeria. Staden Agadez (tua. xx) skrivs på andra språk
ofta "Agadès".
TCHAD
Officiella språk är franska och arabiska378
. Vi använder förfranskade namnformer.
Exonymer på andra språk: huvudstaden N'Djamena (ar. Nijāmīnā, en, fr. och ty. ibl. Ndjamena, sb. xx),
regionen Ouaddaï (ar. Waddāy, zag. xx, ty. och ibl. en. Wadai) samt Tchadsjön på gränsen mot Kamerun,
Nigeria och Niger (fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, bud. xx, en. Lake Chad, ty. Tschadsee).
AFRIKAS HORN (ERITREA, ETIOPIEN, DJIBOUTI och SOMALIA)379
373
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är wolof (närmare hälften el. ca
fem milj.). Wolof och ytterligare fem språk har ställning som "nationella språk". 374
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är malinke (mandingo). Detta och
ytterligare fyra språk har ställning som "nationella språk". 375
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är bambara (ca 35 % el. ca sex
milj.). Befolkningen i norra Mali talar tuaregiska (ett berberspråk) och en tuaregisk separatiströrlse
utropade 2012 tillsammans med salafistgruppen Ansar al-Din (fr., en. och ty. Ansar Dine) den kortlivade
tuaregiska staten Azawad. 376
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är moore (ca 50 % el. ca åtta milj.)
som tillsammans med ytterligare ett par språk har erkänd regional status. 377
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är hausa (ca 50 % el. ca åtta milj., i
de centrala delarna) och zarma (ca 25 % el. ca fyra milj., i väst).Dessa och ytterligare fyra språk har
ställning som "nationella språk". 378
Sara och arabiska är de största språken och är vardera modersmål för en dryg fjärdedel av befolkningen
(ca tre milj.). En lokal dialekt av arabiska, tourkou, fungerar som lingua franca. Längst i norr är teda
modersmål för touboufolket. 379
Begreppet Afrikas horn (tig. xx, am. xx, fr. Corne de l'Afrique, som. Geeska Afrika, ar. Qarn al-Afrīqī,
or. Gaaffaa Afriikaa, en. Horn of Africa, ty. Horn von Afrika) är i EU-sammanhang ofta vidare och
omfattar fler länder men kan också vara snävare och endast omfatta själva Somalihalvön (dvs. bara Somalia
och den östligaste delen av Etiopien).
108
ERITREA
Officiellt språk är tigrinska380
. Även arabiska och engelska är officiella arbetsspråk. Vi använder de
tigrinska namnen i gängse translitterering, utom i fråga om
huvudstaden Asmara (tig. Asmera).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Mitsiwa (tig. Mitsiwa', ar. Mussuwa' el. Masawwa', en., fr. och
ty. Massawa, en. äv. Mesewa, fr. äv. Massaoua, ty. äv. Massaua) och Aseb (en., fr. och ty. Assab, ar. 'Asab,
afa. xx) m.fl. Det stora antalet exonymer på andra språk beror på att man fortfarande ofta använder äldre
namnformer.
ETIOPIEN
Landet består av nio etniskt baserade regioner. Officiellt språk på federal nivå är amhariska och vi använder
de amhariska381
namnen i förenklad translitterering, utom i fråga om
huvudstaden och tillika delstaten Addis Abeba (am. 'Adīs 'Abäba, en. Addis Ababa, fr. Addis-Abeba, or.
Finfinne. gur. xx), regionerna Oromia (am. Oromiya, or. Oromiyaa, fr. ibl. Oromie) och Somali382
(am.
Sumalē, som. Gobolka Soomaali, fr. Somalie), halvön Somalihalvön (am. xx, som. xx, ar. xx, en. Somali
Peninsula, fr. péninsule somali, ty. Somali-Halbinsel) samt Abbesjön (am. xx, afa. xx, en. Lake Abbe, fr.
Lac Abbé, ty. Abbe-See, ar. Buhayrat Ābih), på gränsen mot Djibouti, Turkanasjön (am. xx, das. xx, swa.
Ziwa Turkana, ty. Rudolfsee383
), på gränsen mot Kenya, och Stefaniesjön (am. Čew bāhir, en. och fr. Chew
Bahir, bor. xx).
Övriga exonymer på andra språk384
: städerna Jima (or. en., fr. och ty. Jimma), Bahir Dar (fr. och ty. Bahar
Dar), Gonder (en, fr. och ty. Gondar), Aksum (tig. xx, en. och ty. Axum, fr. Axoum), Mekele (tig. xx, en.
och ty. Mekele, ibl. Mekelle el. Makale, fr. Mékélé, Makalé el. Macallé, afa. xx, sah. xx), Dese (en, och ty.
Dessie, en. äv. Dessye, fr. Dessié, or. xx, wol. xx), Debre Zeyt (or. Bishoftu, en., fr. och ty. Debre Zeit el.
Debre Zeyit), Nazret (or. Adaama, en., fr. och ty. Nazareth el. ibl. Adama), Awasa (sid. xx, fr. och ty.
Awassa) och Harer (har. xx, en Harar, fr. och ty. Harar el. Harrar), staden och tillika delstaten Dire Dawa
(som. Dirirdhaba, en. ibl. Diredawa, fr. ibl. Dire-Daoua) samt regionerna Amara (en., fr. och ty. Amhara),
Hareri Hizb (en. oft. Harari People, fr. och ty. Harari) och Ye Debub Biheroch Bihereseboch na Hizboch
("de södra nationernas, nationaliteternas och folkens region", sid. xx, en. och ty. Southern Peoples, Nations
& Nationalities, fr. La Région des Nations, Nationalités et Peuples du Sud) m.fl. Det stora antalet exonymer
på andra språk beror på att man fortfarande ofta använder namnformer som utgår från en äldre
translitterering/transkription.
DJIBOUTI
Officiella språk är franska och arabiska385
. Vi använder genomgående de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Djibouti (ar. Jībūtī, afa. Gabuuti, som. Jabuuti, ty. Dschibuti) samt
Abbésjön (fr. Lac Abbé, ar. Buhayrat Ābih, afa. xx, en. Lake Abbe, ty. Abbe-See, am. xx), på gränsen mot
Etiopien
SOMALIA386
Officiella språk är somaliska (modersmål för så gott som hela befolkningen) och arabiska. Vi använder de
somaliska namnen såsom dessa numera skrivs med det latinska alfabetet387
, utom i fråga om
380
Tigrinskan (inklusive tigre) är modersmål för drygt två tredjedelar av befolkningen. Minoritetsspråk är
bl.a. beja (i väster), arabiska (vid kusten) och afar (i öster). 381
Amhariska är modersmål för cirka en tredjedel av befolkningen och oromo är modersmål för ungefär
lika många. Oromo och andra större språk har erkänd regional status. 382
Det östliga, somaliskspråkiga delen (motsv. ung den tidigare provinsen Ogaden), gränsande till Somalia. 383
Det äldre koloniala namnet (fr. tidigare "Lac Rodolphe"). 384
Staden Shire heter officiellt Inda Silase, vilket på andra språk ofta skrivs "Inda Selassie". 385
Befolkningen talar dock som modersmål afar (i väst) eller somaliska (klanen issa, i öst), vilka båda är
erkända nationella språk. 386
Inklusive de icke erkända utbrytarstaterna Awdalland (ar. 'Ard 'Awdāl), Somaliland och Puntland. 387
Tidigare användes arabisk skrift eller "improviserad transkription".
109
huvudstaden Mogadishu (som. Muqdisho, ar. Maqdīshū, fr. och ibl. ty. Mogadiscio, ty. Mogadischu),
städerna Hafun (som. och ty. Xaafuun, ar. Hāfūn, en. och fr. äv. Dante) och Baidoa (som. Baydhabo, ar.
Bayduwā, fr. Baïdoa), landsdelarna Somaliland (so. Soomaaliland, ar. 'Ard al-Sūmāl), Puntland (som.
Buntlaand, ar. 'Ard al-Bunt) och Jubaland (som. Jubbaland), vidare Somalihalvön (som. xx, ar. xx, en.
Somali Peninsula, fr. péninsule somali, ty. Somali-Halbinsel) samt uddarna Kap Gardafai (som. Gees
Gwardafuy, ar. Ra's Asir, en., fr. ty. Cape/Cap/Kap Guardafui) och Kap Hafun (som. Raas Xaafuun, ar.
Ra's Hāfūn, en., fr. och ty. Ras/Kap Hafun, fr. äv. Ras Hafoun).
Övriga exonymer på andra språk: städerna Boorama388
(ar. Būrāmā, en. Borama), Hargeysa389
(ar.
Harjaysa, en. och fr. Hargeisa), Boosaaso390
(ar. Bawsāsū, en., fr. och ty. Bosaso el. Bossaso), Harardhere
(en. ibl. Harardera, fr. och ty. Harardere), Jowhar (en. och ty. ibl. Jawhar), Waajid (ar. Wājid, en. Wajid),
Marka (en. ibl. Merca, fr. och ty. ibl. Merka), Jamaame (ar. Jamāma, en. Jamame) och Kismaayo (ar.
Kīsmāyū, en., fr. och ty. Kismayo, en. äv. Kismayu), landsdelen Puntland (fr. ibl. Pount) samt regionerna
Shabeellaha Dhexe (ar. Shabaylī al-Wustā, en. Middle Shabele), Shabeellaha Hoose (ar. Shabaylī al-Suflā,
en Lower Shabele), Baay (ar. Bāy, en Bay), Jubbada Dhexe (ar. Jūbbā al-Wustā, en. Middle Juba) och
Jubbada Hoose (ar. Jūbbā as-Suflā, en. Lower Juba) m.fl. Det stora antalet exonymer på andra språk beror
på att man ofta bibehållit ett äldre (kolonialt) namnskick.
GUINEAKUSTEN (GUINEA-BISSAU, GUINEA, SIERRA LEONE, LIBERIA, ELFENBENSKUSTEN,
GHANA, TOGO, BENIN, NIGERIA, EKVATORIALGUINEA samt SÃO TOMÉ OCH PRÍNCIPE)
GUINEA-BISSAU
Officiellt språk är portugisiska391
och vi använder de officiella namnformerna i portugisisk språkdräkt.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Bissau (krio. xx, bala. xx, fr. Bissao)
GUINEA
Officiellt språk är franska392
och vi använder de förfranskade namnformerna.
SIERRA LEONE och LIBERIA
Officiellt språk är engelska.393
Vi använder de officiella anglifierade namnformerna, även i fråga om
den liberianska staden Tubmanburg (som ibland också kallas "Bomi" efter den provins där den ligger, gol.
xx).
Övriga exonymer på andra språk: den liberianska udden Kap Palmas (gre. xx, fr. Cap des Palmes)
ELFENBENSKUSTEN
Officiellt språk är franska394
och vi använder de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Yamoussoukro (ty. ibl. Jamussukro) och staden Abidjan (ty. ibl.
Abidschan)
388
Huvudstad i utbrytarrepubliken Awdalland. 389
Huvudstad i utbrytarrepubliken Somaliland. 390
Huvudstad i utbrytarrepubliken Puntland. 391
Crioulo (ett portugisiskbaserat kreolspråk) är erkänt regionalt språk. Befolkningen talar dessutom som
modersmål olika inhemska språk. 392
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är fulani (fulbe el. peul, ca 40 % el.
ca fyra milj.), malinke (mandingo) och susu (fr. soussou, vid kusten). Huvudstaden Conakry heter på susu
Kɔnakiri. 393
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är temne (i nordväst) och mende (i
sydost) resp. kpelle samt engelskbaserade kreolspråk i huvudstäderna. Området motsvarar ungefär den
historiska kuststräckan Pepparkusten (en. Pepper Coast el. Grain Coast, fr. Côte des Graines el. Côte du
Poivre, ty. Pfefferküste). 394
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är akan (främst i varianten baule,
fr. baoulé) med ca 40 % el. ca nio milj..
110
GHANA
Officiellt språk är engelska395
och vi använder de officiella anglifierade namnformerna396
.
Övriga exonymer på andra språk: udden Cape Three Points (ah. xx, fr. Cap des Trois-Pointes, ty. Kap der
drei Spitzen)
TOGO och BENIN
Officiellt språk är franska397
och vi använder de förfranskade namnformerna.
I fråga om "Slavkusten", se fotnot 399, under "Nigeria".
NIGERIA
Officiellt språk är engelska398
och vi använder de officiella anglifierade namnformerna, utom i fråga om
Tchadsjön (en. Lake Chad, kanu. xx, fr. Lac Tchad, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, ty. Tschadsee), på gränsen
mot Niger, Tchad och Kamerun399
.
Övriga exonymer på andra språk: städerna Ogbomosho (yor. Ògbómọṣọ, ty. ibl. Ogbomoscho) och Onitsha
(ig. Onịchạ, ty. ibl. Onitscha)
EKVATORIALGUINEA
Officiella språk är spanska (det gamla kolonialspråket) samt numera även franska och portugisiska400
. Vi
använder de förspanskade namnformerna. Observera dock att huvudön har bytt namn från "Fernando Poo"
till Bioko, jfr ovan. Ön Annobón bytte en tid namn till "Pagalu" men har numera återfått sitt förra namn.
SÃO TOMÉ OCH PRÍNCIPE
Officiellt språk är portugisiska401
(och flertalet invånare talar portugisiskbaserade kreolspråk). Vi använder
de officiella portugisiska namnformerna.
CENTRALAFRIKA402
(KAMERUN, CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN, SYDSUDAN,
GABON, KONGO (Kongo-Brazzaville) och DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO (Kongo-
Kinshasa))
KAMERUN
Officiella språk är franska och engelska403
. Vi använder genomgående de förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Yaoundé (fang: xx, ty. Jaunde), staden Douala (dua. xx, en. och ty.
äv. Duala) och Tchadsjön på gränsen mot Tchad, Nigeria och Niger (fr. Lac Tchad, en. Lake Chad, mpa.
xx, ar. Buhayra Tshād al-Kabrā, ty. Tschadsee)
395
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är akan (med huvudvarianten
ashanti), närmare hälften el. ca tolv milj. Huvudstaden Accra heter på akan Nkran. 396
I landet återfinns även den historiska området Guldkusten (en. Gold Coast, ak. xx, fr. Côte d'Or, ty.
Goldküste). 397
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är ewe (ca 40 % el. över tre milj.)
resp. fon (40 % el. över fyra milj.), adja och yoruba. 398
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De tre största, hausa (i norr), yoruba (i
sydväst) och igbo (ibo, i sydost), är vart och ett modersmål för ca 20 % av befolkningen eller cirka 35 milj.
vardera. De har också status som nationella språk. Även fulani (fulbe el. peul) och kanuri (båda i norr) är
betydande regionala språk. De olika inhemska språken har en mycket stark ställning inom respektive
region. Den tidigare huvudstaden Lagos heter på yoruba Èkó och Enugu (en gång huvudstad i
utbrytarstaten Biafra) heter på igbo Enúgwu. 399
I Nigeria återfinns även det historiska området Slavkusten (en. Slave Coast, fr. Côte des Esclaves, yor.
xx, ty. Sklavenküste). 400
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är fang (85 % el. en och en halv
miljon, på fastlandsdelen). 401
Befolkningen talar huvudsakligen portugisiskbaserade kreolspråk. Tre olika kreolspråk har ställning som
erkända regionala språk. 402
Indelningen är här inte densamma som EU:s officiella. 403
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk som fang (i söder) och olika bamileke-språk.
111
CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN
Officiella språk är franska och sango404
. Vi använder genomgående förfranskade namnformer.
SYDSUDAN
Officiellt språk är engelska405
och vi använder de officiella anglifierade namnformerna utom i fråga om
delstaten Övre Nilen406
(en. Upper Nile, din. xx, shi. xx, fr. Nil supérieur el. Haut-Nil, ty Oberer Nil).
Exonymer på andra språk: huvudstaden Juba (bar. xx, fr. Djouba, ty. ibl. Dschuba), regionerna Bahr el
Ghazal407
(din. xx, fr. och ibl. ty.. Bahr el-Ghazal) och Equatoria408
(fr. Équatoria, ty. ibl. Äquatoria) samt
delstaterna Unity (din. xx, nue. xx, fr. Unité), Lakes (din. xx, fr. Lacs) och Jonglei (din. xx, nue. xx, ty. ibl.
Dschonglei).
GABON
Officiellt språk är franska409
och vi använder förfranskade namnformer.
(REPUBLIKEN) KONGO (Kongo-Brazzaville)
Officiellt språk är franska410
och vi använder förfranskade namnformer.
Exonymer på andra språk: sjön Pool Malebo (kon. Dizanga Malebo, en. och ty. ofta Stanley Pool, det
koloniala namnet)
DEMOKRATISKA REPUBLIKEN KONGO (Kongo-Kinshasa)
Officiellt språk är franska men kongo, luba, lingala och swahili har status som "nationella språk"411
. Vi
använder de förfranskade namnformerna, utom i fråga om
Provinserna Nordkivu (fr. och ty. Nord-Kivu, en. North/Northern Kivu, rr. Intara ya Kivu y’Amajyaruguru)
och Sydkivu (fr. Sud-Kivu, rr. Intara ya Kivu y’Amajyepfo, en. South/Southern Kivu, ty. Süd-Kivu), vilka
tillsammans kallas Kivu-provinserna eller ibland bara Kivu, samt sjöarna Edwardsjön (äv. Rutanzige, fr.
Lac Édouard, konz. xx, en. Lake Edward, swa. Ziwa Edward el. Edward Nyanza, ty. Eduardsee), på
gränsen mot Uganda, och Mwerusjön (fr. Lac Moero, bem. xx, en. Lake Mweru, ty. Mwerusee), på gränsen
mot Zambia.
Exonymer på andra språk: Tanganyikasjön (fr. Lac Tanganyika, en Lake Tanganyika, sw. Ziwa
Tanganyika, ty. Tanganjikasee), på gränsen mot Burundi, Tanzania och Zambia.
OMRÅDET KRING DE AFRIKANSKA STORA SJÖARNA (RWANDA, BURUNDI, KENYA,
UGANDA och TANZANIA)
404
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Sango är modersmål för ca en fjärdedel av
befolkningen och lingua franca i hela landet. Huvudstaden Bangui heter på sango Bangî. 405
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är dinka (ca en fjärdedel el. ca två
milj.). Dinka, nuer och ytterligare ett antal språk har erkänd ställning som "nationella språk". i enlighet med
rådets utpekanden och förteckningen i bilaga 1 406
Namnet betecknar även en region (en. Greater Upper Nile), som omfattar delstaterna Övre Nilen, Unity
och Jonglei. 407
Regionen omfattar delstaterna Western Bahr el Ghazal (fr. Bahr al Ghazal occidental), Northern Bahr el
Ghazal (din. xx, fr. Bahr al Ghazal du Nord/septentrional), Warrap och Lakes. 408
Regionen omfattar delstaterna Western Equatoria (zan. xx, fr. Équatoria-Occidental, ty. ibl. West-
Äquatoria), Central Equatoria (bar. xx, fr. Équatoria-Central, ty. ibl. Zentral-Äquatoria) och Eastern
Equatoria (fr. Équatoria-Oriental, ty. ibl. Ost-Äquatoria). 409
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är fang (ca 30 % el. ca en halv
miljon). 410
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är kongo (ca hälften el.över två
miljoner) som liksom lingala är erkänt regionalt språk. Huvudstaden Brazzaville heter på kongo Balazavile. 411
De största, luba(-kasai) och kongo, är modersmål för 18 resp. 12 %, dvs. över tio miljoner vardera.
Huvudstaden Kinshasa heter på kongo Kinsasa och på lingala Kinsásá.
112
RWANDA och BURUNDI
Officiellt språk är franska samt i Rwanda även engelska och rwanda (kinyarwanda) och i Burundi även
rundi (kirundi)412
. Dessutom används swahili som kontaktspråk. Vi använder genomgående de officiella
förfranskade namnformerna.
Exonymer på andra språk: Tanganyikasjön (en./fr. Lake /Lac Tanganyika, sw. Ziwa Tanganyika , rr. xx, ty.
Tanganjikasee), på gränsen mellan Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Tanzania.
KENYA, UGANDA och TANZANIA
Officiella språk är engelska och swahili413
. Vi använder de anglifierade namnformerna, utom i fråga om
den tanzaniska staden Dar es-Salaam (en. Dar es Salaam, sw. Daresalama, zar. xx, fr. Dar es Salam, ty.
Daressalam).
Malawisjön kallas i Tanzania på engelska "Lake Nyasa". Se vidare under "Moçambique".
Övriga exonymer på andra språk: den kenyanska staden Mombasa (fr. ibl. Mombassa), den tanzaniska
staden Ujiji (sw. ibl. Jiji, rr. xx, fr. ibl. Udjiji el. Oudjiji, ty. ibl. Udschidschi el. Udjidji), den tanzaniska
staden och ön Zanzibar (swa. Unguja, ungu. Unguja ?, ty. Sansibar, ar. Zinjibār) samt den mittemellan de
tre staterna belägna Victoriasjön (en. Lake Victoria, sw. Ziwa Victoria el. Viktoria Nyanza, gan. Nalubaale,
zin. xx, luo: Nam Lolwe, suk. xx, ty. äv. Viktoriasee), vidare Turkanasjön (en. Lake Turkana, swa. Ziwa
Turkana, tt. xx, samb. xx, am. xx, ty. Rudolfsee414
), på gränsen mellan Kenya och Etiopien, Edwardsjön
(äv. Rutanzige, en. Lake Edward, swa. Ziwa Edward el. Edward Nyanza, rr. xx, fr. Lac Édouard, ty.
Eduardsee), på gränsen mellan Uganda och Demokratiska republiken Kongo, och Tanganyikasjön (en./fr.
Lake /Lac Tanganyika, sw. Ziwa Tanganyika, rr Tanganyika, tong. xx, ty. Tanganjikasee), på gränsen
mellan Tanzania, Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Zambia
SÖDRA AFRIKA (ANGOLA, ZAMBIA, MOÇAMBIQUE, ZIMBABWE, MALAWI, BOTSWANA,
LESOTHO, SWAZILAND, NAMIBIA OCH SYDAFRIKA)
ANGOLA
Officiellt språk är portugisiska415
och vi använder de officiella namnformerna i portugisisk språkdräkt.
Exonymer på andra språk: staden Lucapa (lun xx, cho. xx, ty. ibl. Lukapa) och halvön Península dos Tigres
(her. xx, en. Tiger Peninsula, fr. Presqu'ile des Tigres, ty. Tigerhalbinsel)
ZAMBIA
Officiellt språk är engelska men det finns också åtta erkända regionala språk. De största av dessa är bemba
och nyanja416
. Vi använder de officiella anglifierade namnformerna.
Exonymer på andra språk: staden Maramba (på övriga språk föredrar man det koloniala namnet
"Livingstone") samt Mwerusjön (en. Lake Mweru, bem. xx, fr. Lac Moero, ty. Mwerusee), på gränsen mot
Demokratiska republiken Kongo, och Tanganyikasjön (en Lake Tanganyika, bem. Etanga'ya'nia, fr. Lac
Tanganyika, sw. Ziwa Tanganyika, ty. Tanganjikaseese), på gränsen mot Tanzania och Demokratiska
republiken Kongo
412
Rwanda och rundi är de talade språken och betraktas oftast som två varianter av ett och samma språk
(rwandarundi). 413
Swahili är (liksom engelskan) lingua franca i regionen men inte majoritetsspråk i något av länderna.
Befolkningen talar ett stort antal inhemska språk, av vilka de största i de tre länderna är kikuyu (ca 17 % el.
ca sju milj.), luganda (ca 21 % el. ca sju milj.) resp. sukuma (ca 13 % el. ca sex milj.). I nordöstra Kenya
talas somaliska (ca 3 milj. el ca 7 %). Staden Garissa heter på somaliska Gaarisa. 414
Det äldre koloniala namnet (fr. tidigare "Lac Rodolphe"). 415
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är umbundu (ca 35 % el. ca sju
milj.). 416
Befolkningen talar många olika inhemska språk. Bemba är modersmål för närmare 25 % el. över tre
miljoner.
113
MOÇAMBIQUE
Officiellt språk är portugisiska417
och vi använder de officiella namnformerna i portugisisk språkdräkt,
utom i fråga om
Malawisjön (port. Lago Niassa, swa. Ziwa Nyasa, en. Lake Malawi/Lake Nyasa, nya. xx) på gränsen mot
Malawi och Tanzania.
ZIMBABWE
Officiella språk är engelska, shona och ndebele418
. Vi använder genomgående de officiella anglifierade
namnformerna, utom i fråga om
Provinserna Västra Mashonaland (en. Mashonaland West, fr. Mashonaland Occidental), Centrala
Mashonaland (en. och fr. Mashonaland Central), Östra Mashonaland (en. Mashonaland East, fr.
Mashonaland Oridental), Norra Matabeleland (en. Matabeleland North, fr. Matabeleland Septentrional)
och Södra Matabeleland (en. Matabeleland South, fr. Matabeleland Méridional) .
MALAWI, BOTSWANA, LESOTHO och SWAZILAND
Officiellt språk är engelska samt chewa, tswana, sotho respektive swazi (de är också, vid sidan av andra
inhemska språk, de största modersmålsspråken i respektive stat; och i fråga om Lesotho det enda). Vi
använder genomgående de officiella anglifierade namnformerna.
NAMIBIA
Officiellt språk är engelska419
och vi använder de officiella anglifierade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Windhoek (nam. Ai-Gams, her. Otjomuise, ty. Windhuk) och
staden Walvis Bay (nam. xx, ty. Walfischbucht el. Walfischbai)
SYDAFRIKA
Sydafrika har elva officiella språk, varav de tre största är zulu (i sydost), xhosa (i söder) och afrikaans (i
sydväst) (modersmål för ca tolv, åtta resp. sju milj.), åtföljda av engelska, pedi, tswana och sotho. Vi
använder i princip de (brittisk-)engelska namnformerna420
, utom i fråga om
staden Kapstaden (en. Cape Town, afr. Kaapstad, xh. och zul. iKapa, fr. Le Cap, ty. Kapstadt), provinserna
Västra Kapprovinsen (en. Western Cape, afr. Wes-Kaap, xh. IPhondo yaNtshona-Koloni, zul. IKipi
Lasentshonalanga, fr. Cap-Occidental, ty. Westkap), Norra Kapprovinsen (en. Nothern Cape, afr. Noord-
Kaap, zul. IKipi laseNyakatho, sot. Kapa Leboya, fr. Cap-du-Nord, ty. Nordkap), Östra Kapprovinsen (en.
Eastern Cape, afr. Oos-Kaap, zul. KwaXhosa, xh. IPhondo yaMpuma-Koloni, fr. Cap-Oriental, ty. Ostkap),
Nordvästprovinsen (en. North West Province, afr. Noordwes, ts. Porofense ya Bokone Bophirima, zul.
iSifundazwe yaNyakatho-Ntshonalanga, xh. iPhondo yaseuMntla-Ntshona, sot. Leboya Bophirimela, fr.
Nord-Ouest, ty. Nord-West) och Fristatsprovinsen (en. Free State Province, afr. Vrystaat, sot. Provense ya
Freistata/Foreisetata, zul. iSifundazwe yaFuleyisitata, xh. iPhondo yaFreyistata, fr. État libre, ty. Freistaat)
samt Godahoppsudden (en. Cape of Good Hope, afr. Kaap die Goeie Hoop, fr. Cap de la Bonne Espérance,
ty. Kap der Guten Hoffnung) och ögruppen Prins Edwardöarna (en. Prince Edward Islands, fr. Îles du
Prince-Edouard, ty. Prinz-Edward-Inseln el. Prinz-Edouard-Inseln) med huvudön Prins Edwardön (en.
Prince Edward Island, fr. Île du Prince-Edouard, ty. Prinz-Edward-Insel el. Prinz-Edouard-Insel).
417
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. De största är makua (ca hälften el. över tio
miljoner och tsonga (ca 25 %). 418
Det största språket är dock shona, som är modersmål av ca 75 % el. ca elva miljoner, i de centrala
delarna. Ndebele talas i väster. 419
Det finns dessutom åtta erkända regionala språk. Befolkningen talar som modersmål främst olika
inhemska språk. Det största är ovambo (ambo, oshiwambo, modersmål för ca halva befolkningen el. drygt
en miljon). 420
Exempelvis i fråga om staden East London (afr. Oos-Londen, xh. iMonti). De senaste namnändringarna
har vi ännu inte anammat: huvudstaden Pretoria heter numera officiellt Tshwane (anammat på sydafrikansk
engelska och afrikaans, eg. tswana, sotho och pedi; zul. iPitoli, xh. iTswani). Dessutom har många andra
städer nyligen bytt namn, och så heter t.ex. Bloemfontein och Durban numera officiellt Mangaung (eg.
sotho) respektive eThekwini (eg. zulu).
114
Övriga exonymer på andra språk: staden Johannesburg (zul. iGoli, fr. ibl. Johannesbourg) och udden Kap
Agulhas (en./afr. Cape/Kaap Agulhas, fr. Cap des Aiguilles, ty. ibl. Nadelkap)
DE AFRIKANSKA ÖSTATERNA I INDISKA OCEANEN (SEYCHELLERNA, KOMORERNA,
MADAGASKAR OCH MAURITIUS)
SEYCHELLERNA
Officiella språk är franska, engelska och seychelliska (el. seselwa, ett franskbaserat kreolspråk som är
modersmål för nästan hela befolkningen). Vi använder de officiella namnen som ofta är engelska men i
fråga om öar och ögrupper oftast franska421
, t.ex. Ïle aux Récifs, utom i fråga om
ögruppen Amiranterna (en. Amirante Islands/Isles, fr. les Amirantes, sey. xx, ty. Amiranten).
KOMORERNA422
Officiella språk är franska, komoriska (comoro)423
och arabiska424
. Vi använder genomgående de
förfranskade namnformerna, bland annat i fråga om de tre huvudöarna Grande Comore (komo. Ngazidja),
Anjouan (komo. Nzwani) och Mohéli (komo. Mwali) trots att de komoriska namnen är officiella sedan
1977.
MADAGASKAR
Officiella språk är franska samt malagassiska, modersmålet för nästan hela befolkningen. Vi använder de
malagassiska namnformerna, utom i fråga om
ön Sainte-Marie (malag. Nosy Boraha).
Övriga exonymer på andra språk: staden Andoany (en. Hellville, fr. och ty. Hell-Ville) samt uddarna Kap
Bobaomby (en., fr. och ty. Cap d'Ambre), Kap Vilanadro (en., fr. och ty. Cap St André) och Kap Vohimena
(en., fr. och ty. Cap Sainte Marie)
Dessutom använder man på franska ibland fortfarande mer allmänt de koloniala franska namnen i stället för
de malagassiska, t.ex. i fråga om huvudstaden Antananarivo (fr. Tananarive) samt städerna Mahajanga (fr.
Majunga), Toamasina (fr. Tamatave), Antsiranana (fr. Diego Suarez) och Tolagnaro (fr. ibl. Port-
Dauphin).
MAURITIUS
Landet saknar officiellt språk. I officiella sammanhang används främst engelska men även franska425
. Vi
använder de anglifierade namnformerna.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Port Louis (fr. Port-Louis) samt ett antal öar m.m. som har
parallella franska namnformer, t.ex. ön Round Island (fr. Île Ronde)
NORDAMERIKA (ANGLOAMERIKA, VÄSTINDIEN, MEXIKO och CENTRALAMERIKA426
)
ANGLOAMERIKA (KANADA och FÖRENTA STATERNA (samt Grönland))
De icke självständiga områdena är Grönland (självstyrande del av det danska riket), det franska territoriet
Saint-Pierre-et-Miquelon och den brittiska besittningen Bermuda (fr. Bermudes)
421
Ögruppen Les Sœurs (Grande Sœur och Petite Sœur) kallas inofficiellt "Sisters Islands". 422
D.v.s. Unionen Komorerna. Det geografiska begreppet Komorerna inkluderar även den franska ön
Mayotte. 423
Det språk som så gott som hela befolkningen talar som modersmål. 424
Huvudstaden Moroni heter på arabiska "Mūrūnī". 425
Befolkningen talar som modersmål olika kreolspråk eller indiska språk. Lingua franca är mauritiska (ett
franskbaserat kreolspråk). 426
Centralamerika och Västindien utgör tillsammans Mellanamerika.
115
GRÖNLAND (grö. Kalaallit Nunaat, da. Grønland, en. Greenland, fr. Groenland)
Officiellt språk är numera grönländska (grö. kalaallisut, en variant av inuit), Vi använder numera, liksom i
flertalet fall engelska, franskan och tyskan, de grönländska namnen i fråga om orter och öar men danska
namn i fråga om områden och uddar, t ex. i fråga om huvudstaden Nuuk (da. Godthåb), orterna
Qasigiannguit (da. Christianshåb) och Qaanaaq (da. Thule) samt ön Qeqertarsuaq (da. Disko, en Disco
Island, fr. Île de Disko, ty. Disko-Insel).
Övriga exonymer på andra språk: sydspetsen Kap Farvel (grö. Uummannarsuaq, en. Cape Farewell) samt
olika landområden med närmast obsoleta namn, som Kong Christian IX Land (grö. Nuna Kunngi Christian
IX, en. King Christian IX's Land, King Christian IX Land, fr. Terre du Roi-Christian-IX, ty. König-
Christian IX-Land) m.fl.
KANADA
Officiella språk är engelska och franska427
. Vi använder de lokala namnen på engelska respektive franska,
utom i fråga om följande namn:
I den engelsktalande delen: delstaten Newfoundland och Labrador (en. Newfoundland and Labrador, fr.
Terre-Neuve-et-Labrador, ty. Neufundland und Labrador), området Akadien (en Acadia, fr. Acadie) samt
sjöarna Övre sjön (en. Lake Superior, fr. Lac Supérieur, oji. Gichigami, ty. Oberer See), Södra/Norra
Indiansjön (en. Southern/Northern Indian Lake, fr. Grand Lac des Indiens, cre. xx, ty. Südlicher/Nördlicher
Indianersee), Rensjön (en. Reindeer Lake, fr. Lac Caribou, äv. Lac Reindeer, cre. xx, chip. xx, ty.
Rentiersee), Lilla Slavsjön (en. Lesser Slave Lake, fr. Petit Lac des Ésclaves, cre. xx, ty. Kleiner
Sklavensee), Stora Slavsjön (en. Great Slave Lake, fr. Grand Lac des Ésclaves, tlic. Tideè, ty. Großer
Sklavensee) och Stora Björnsjön (en. Great Bear Lake, fr. Grand Lac de l'Ours, tlic. Sahtì, ty. Großer
Bärensee)
I den fransktalande delen: Vi använder de engelska namnformerna Quebec (fr. Québec, delstat och stad)
och Montreal (fr. Montréal, stad) utan accenttecken.
Övriga exonymer på andra språk:
Den engelsktalande delen: delstaterna Nova Scotia (fr. Nouvelle-Écosse, ty. Neuschottland), New
Brunswick (fr. Nouveau-Brunswick, ty. Neubraunschweig), Prince Edward Island (fr. Île du Prince-
Edouard, ty. Prinz-Eduard-Insel) och British Columbia (fr. Colombie-Britannique, ty. Britisch-Kolumbien),
Gaspéhalvön (en. Gaspé Peninsula, ibl. Gaspesia, fr. Gaspésie, mic. xx (Gespeg ?)), öarna Newfoundland
(fr. Terre-Neuve, ty. Neufundland), Sable Island (fr. Île de Sable), Baffinön (en. Baffin Island, fr. Terre de
Baffin, inu. Qikiqtaaluk, ty. Baffininsel), Prince Charlesön (en. Prince Charles Island, fr. Île du Prince-
Charles, inu. xx, ty. Prinz-Charles-Insel), King William Island (fr. Île du Roi-Guillaume, inu. Qikiqtaq),
Prince of Walesön (en. Prince of Wales Island, fr. Île du Prince-de-Galles, inu. xx), Prince Patrickön (en.
Prince Patrick Island, fr. Île du Prince-Patrick, inu. xx, ty. Prinz-Patrick-Insel) och Banksön (en. Banks
Land, fr. Terre de Banks, inu. Ikkaahuk qikiqtaalua, ty. Banksinsel) samt Saint Ignace Island (fr. Île Saint-
Ignace) i Övre sjön, ögrupperna Queen Elizabethöarna (en. Queen Elizabeth Islands, fr. Îles de la Reine-
427
Franska talas i princip delstaten Quebec (fr. Québec) och engelska i övriga delstater (provinser och
territorier). Vid sidan av engelska och franska har i territoriet Nunavut två varianter av inuit (inuktitut och
inuinnaqtun) officiell ställning och vid sidan av engelska och franska har i Northwest Territories
chipewyan, cree, tlicho (tidigare kallat dogrib), gwich’in och slavey (nordlig och sydlig) samt tre varianter
av inuit (inuktitut, inuinnaqtun och inuvialuktun) officiell ställning. Folket tlicho har särskild autonomi
inom området Akaitcho mellan Stora Slavsjön och Stora Björnsjön. Folket cree har autonomi också i
delstaten Manitoba (Nisichawayasihk Cree Nation i norr och O-Pipon-Na-Piwin Cree Nation i söder). Inom
regionen Nord-du-Québec, i delstaten Quebec, kommer också cree att erhålla ett eget område, kallat Eeyou
Istchee-Baie-James (en. Eeyou Istchee James Bay Territory). Inuiterna har redan inom samma region en
motsvarighet i området Nunavik. Större invandrargrupper, bl.a tysklalande, har ofta bibehållit sitt
modersmål över generationer, men framför allt märks den stora kinesisktalande befolkningen (ca en miljon
el. ca 3 %).
116
Élisabeth, inu. Quttikturmiut qikiqtangit, ty. Königin-Elizabeth-Inseln), Twin Islands (fr. Îles Jumelles, cre.
Mah-Nah-Woo-Na-N), Queen Charlotteöarna (en. Queen Charlotte Islands, fr. Îles de la Reine-Charlotte,
haid. Haida Gwaii, ty. Königin-Charlotte-Inseln) samt sjöarna Eriesjön (en. Lake Erie, fr. Lac Erié) och
Lake of the Woods (fr. Lac des Bois, ty. äv. Waldsee)
Den fransktalande delen (Quebec): ögruppen Îles de la Madeleine (en. Magdalen Islands) med huvudön Île
de la Madeleine (en. Magdalen Island)
FÖRENTA STATERNA
Nationellt språk är engelska428
och vi använder de engelska namnen429
, utom i fråga om
delstaten Kalifornien (en. och sp. California, fr. Californie) och ögruppen Aleuterna (en. Aleutian Islands,
ale. xx, fr. Îles Aléoutiennes, ty. Aleuten, ibl. Aläuten) samt Övre sjön (en. Lake Superior, oji. Gichigami,
fr. Lac Supérieur, ty. Oberer See) och Stora Saltsjön430
(en. Great Salt Lake, fr. Grand lac Salé, ty. Großer
Salzsee, ute: xx).
Övriga exonymer på andra språk: städerna New York (fr. ibl. New-York), Philadelphia (fr. Philadelphie),
Chicago (ty. ibl. Chikago) och New Orleans (fr. La Nouvelle-Orléans), regionen New England (fr.
Nouvelle-Angleterre), delstaterna Pennsylvania (fr. Pennsylvanie, ty. ibl. Pennsylvanien), Virginia (fr.
Virginie), West Virginia (fr. Virginie-Occidentale), North Carolina (fr. Caroline du Nord, ty. ibl.
Nordkarolina, Nord-Carolina el. Nordkarolinien), South Carolina, (fr. Caroline du Sud, ty. ibl. Südkarolina,
Süd-Carolina el. Südkarolinien), Georgia (Géorgie), Florida (fr. Floride)431
, Louisiana (fr. Louisiane) och
New Mexico (sp. Nuevo México, ker. xx, nav. Yootó Hahoodzo, fr. Nouveau-Mexique, ty. Neu-Mexiko),
delstaten och ögruppen Hawaii (haw. Hawai'i, fr. äv. Hawaï), öarna Mount Desert Island (fr. Île du Mont
Désert), Prince of Wales Island (tlin. xx, haid. xx, fr. île du Prince-de-Galles), Coronation Island (tlin. xx,
fr. ibl. Île du Couronnement), Saint Paul (ale. xx, fr, Île Saint-Paul), Saint George (en. Saint George Island,
ale. xx, fr. Île Saint-George), Saint Lawrenceön (en. St. Lawrence Island, yup. Sivuqaq, fr. Île Saint-
Laurent, ty. Sankt-Lorenz-Insel), Saint Matthewön (en. St. Matthew Island, fr. Île Saint-Mathieu, ty. St.-
Matthew-Insel) och Lilla Diomedeön (en. Little Diomede, yup. Inaliq, fr. Petite Diomède, ty. Kleine
Diomedes-Insel), ögrupperna Apostle Islands432
(oji. xx, fr. Îles des Apôtres) i Övre sjön, Chandeleur
Islands (fr. Îles de la Chandeleur), Channel Islands (fr. Îles du Détroit), Alexanderarkipelagen (en.
Alexander Archipelago, tlin. xx, fr. Archipel Alexandre) och Trinity Islands (tlin. xx, fr. ibl. Îles de la
Trinité), de i Aleuterna ingående mindre ögrupperna Fox Islands (ale. xx, fr. ibl. Îles aux Renards, ty. ibl.
Fuchs-Inseln), Islands of the Four Mountains (ale. Uniiĝun, fr. Îles des quatre Montagnes, ty. ibl. Inseln der
vier Berge), Rat Islands (ale. 'Qaxum tanangis, fr. Îles aux Rats, ty. Ratten-Inseln) och Near Islands (ale.
Sasignan Tanangin, fr. Îles Proches, ty. Nahe Inseln), vidare Diomedeöarna (en. Diomede Islands, ry.
ostrova Diomida, yup. xx, fr. îles Diomède, ty. Diomedes-Inseln) samt Eriesjön (en. Lake Erie, fr. Lac
Erié)
VÄSTINDIEN433
(BAHAMAS, KUBA, DOMINIKANSKA REPUBLIKEN, HAITI, JAMAICA och DE
SJÄLVSTÄNDIGA STATERNA I SMÅ ANTILLERNA)
428
I delstaten Hawaii har även hawaiiska officiell ställning och i New Mexico även spanskan. Större
invandrargrupper har ofta bibehållit sitt modersmål över generationer. Framför allt märks den stora
spansktalande befolkningen (ca 40 miljoner el. ca 12 %) men också bl.a. tysktalande. 429
Utöver nedan angivna namn förekommer på svenska undantagsvis formerna Nordkarolina (en. och sv.
North Carolina) och Sydkarolina (en. och sv.South Carolina), Norddakota (en. och sv. North Dakota, fr.
Dakota du Nord, ty. ibl. Norddakota) och Syddakota (en. och sv. South Dakota, fr. Dakota du Sud, ty. ibl.
Süddakota). 430
Namnet "Saltsjöstaden" (Salt Lake City) är dock obsolet. 431
Ögruppen Florida Keys heter på franska "Cayes de Floride". 432
I området omkring Stora sjöarna (som ursprungligen upptäcktes av fransmän) förekommer åtminstone
som alternativ till de engelska namnen ett flertal franska exonymer. 433
Inklusive Bermuda. Västindien kallas på svenska också ofta Karibien och kan indelas i Östkaribien (en.
Eastern Caribbean, fr. Caraïbes orientales, sp. Caribe Oriental, ne. de Oost-Caraïbische staten, ty.
Ostkaribien) och Västkaribien.
117
De större ögrupperna heter på svenska Antillerna (en. och fr. Antilles, sp. Antillas, ty. och nl. Antillen),
Öarna över vinden ("Läöarna", en. Leeward Islands, fr. Îles-au-Vent el. Îles du Vent, nl. Bovenwindse
Eilanden, ty. Inseln über dem Winde) och Öarna under vinden ("Lovartöarna", en. Windward Islands, fr.
Îles-sous-le-Vent, nl. Benedenwindse Eilanden, sp. Islas de Sotavento, ty. Inseln unter dem Winde)434
.
De brittiska besittningarna är
Anguilla, Caymanöarna (en. Cayman Islands, ty. Kaimaninseln), Montserrat, Turks- och Caicosöarna (en.
Turks and Caicos Islands, fr. Îles Turks-et-Caicos) och Brittiska Jungfruöarna (en. British Virgin Islands,
fr. Îles Vierges britanniques, ty. Britische Jungferninseln). Vi använder här de engelska namnen.
De övriga icke självständiga territorierna är
de båda franska utomeuropeiska departementen Guadeloupe och Martinique, det franska utomeuropeiska
förvaltningsområdet Saint-Barthélemy (en. Saint Barthélemy, ty. St. Barthélemy), de autonoma länderna
inom Nederländerna435
Aruba och Curaçao (pap. Kòrsou), de särskilda kommunerna inom Nederländerna,
tillsammans kallade Karibiska Nederländerna (nl. Caribisch Nederland, en. Caribbean Netherlands, fr.
Caraïbes néerlandaises, ty. die Karibischen Niederlande) Bonaire (pap. Boneiru), Saba och Sint Eustatius,
de amerikanska besittningarna Puerto Rico (fr. Porto-Rico), Amerikanska Jungfruöarna (en. US Virgin
Islands, fr. Îles Vierges américaines, ty. Amerikanische Jungferninseln) och Navassa (en. Navassa Island,
fr. Île de la Navase). Den sistnämnda ingår i Förenta staternas mindre öar i Oceanien och Västindien (en.
United States Minor Outlying Islands, fr. Îles mineures éloignées des États-Unis, ty. Kleinere
amerikanische Überseeinseln). Vi använder i fråga om dessa territorier de franska, nederländska resp.
engelska namnen. Den av Frankrike och Nederländerna delade ön Saint-Martin/Sint-Maarten kallas på
engelska Saint Martin och på tyska ibland Sankt Martin (St. Martin).
Exonymer på andra språk: de tre öar som utgör Amerikanska Jungfruöarna: Saint John (fr. Saint-Jean),
Saint Thomas (fr. Saint-Thomas) och Saint Croix (fr. Sainte-Croix)
BAHAMAS
Officiellt språk är engelska och vi använder de engelska namnen.
Exonymer på andra språk: öarna New Providence (fr. Nouvelle-Providence), Cat Island (fr. Île du Chat),
Long Island (fr. Île Longue) och Crooked Island (Île Tordue) samt ögruppen Ragged Islands (fr. Îles
Déchiquetées)
KUBA
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Havanna (sp. La Habana, en. Havana, fr. La Havane).
Övriga exonymer på andra språk: den amerikanska militärbasen Guantánamobasen (sp. Base Naval de
Guantánamo, en. Naval Station Guantanamo Bay), med ett fångläger med samma namn (en. Guantanamo
Bay detention camp), samt ön Isla de la Juventud (en. äv. Isle of Youth, fr. Île de la Jeunesse, ty.
"Jugendinsel")
DOMINIKANSKA REPUBLIKEN
Landet ligger på ön Hispaniola (sp. La Española, fr. ibl. Haïti436
, hait. Ispayola). Officiellt språk är spanska
och vi använder de spanska namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Santo Domingo (fr. Saint-Domingue)
HAITI
434
På engelska tillämpas en annan indelning mellan "läöar" och "lovartöar" än på andra språk. En liknande
uppdelning förekommer även inom andra arkipelager. 435
Officiell ställning vid sidan av nederländskan har papiamentu på Aruba, Curaçao och Bonaire och
engelska på Saba och Sint Eustatius. 436
Man skiljer i så fall mellan "à Haïti" (på ön Hispaniola) och "en Haïti" (i staten Haiti).
118
Landet ligger på ön Hispaniola (se Dominikanska republiken). Officiella språk är franska och haitiska (ett
allmänt talat franskbaserat kreolspråk). Vi använder de franska437
namnen, utom i fråga om
ön Tortuga (fr. Île de la Tortue, hait. Latòti).
JAMAICA
Officiellt språk är engelska438
och vi använder de engelska namnen.
DE SJÄLVSTÄNDIGA STATERNA I SMÅ ANTILLERNA (ANTIGUA OCH BARBUDA, SAINT
KITTS OCH NEVIS, DOMINICA, SAINT LUCIA, SAINT VINCENT OCH GRENADINERNA,
GRENADA, BARBADOS samt TRINIDAD OCH TOBAGO)
Officiellt språk är engelska439
och vi använder de engelska namnen, utom i fråga om
ögruppen Grenadinerna (en. och fr. Grenadines, en äv. Grenadine Islands, ty Grenadinen), som delvis
ligger inom S:t Vincent och Grenadinerna medan resten tillhör Grenada.
Övriga exonymer på andra språk: huvudstäderna Saint George's (fr. Saint-Georges, Grenada) och Port of
Spain (fr. Port d'Espagne, ty. Port-of-Spain, Trinidad och Tobago)
MEXIKO och CENTRALAMERIKA (MEXIKO, BELIZE, GUATEMALA, HONDURAS, EL
SALVADOR, NICARAGUA, COSTA RICA och PANAMA)
MEXIKO
Officiellt språk är spanska440
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Mexico City (sp. Ciudad de México, en. och fr. Mexico, ty. Mexiko-Stadt, nah. Anahuac el.
Mexihco) och ögruppen Maríasöarna (sp. och en. Las Tres Marías, fr. Les Trois Marie).
Övriga exonymer på andra språk: staden Ciudad Juárez (en. ofta bara Juarez), halvön och delstaten Baja
California (halvön ibl. kallad Californiahalvön el. Nedre Kalifornien, en. Lower California, fr. Basse
Californie, ty. Niederkalifornien), kustområdet Riviera Maya (en. ibl. Mayan Riviera, yuk. xx) samt öarna
Tiburón (fr. ibl. Île du Requin) och Espíritu Santo (fr. ibl. Île du Saint-Esprit)
BELIZE
Officiellt språk är engelska441
och vi använder de engelska namnen.
GUATEMALA
Officiellt språk är spanska442
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Guatemala City (sp. Ciudad de Guatemala, eg. La Nueva Guatemala de la Asunción, kich. xx,
en. och fr. Guatemala, ty. Guatemala-Stadt).
HONDURAS
Officiellt språk är spanska443
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
437
Huvudstaden Port-au-Prince heter på haitiska "Pòtoprens" och städerna Cap-Haïtien, Gonaïves och Les
Cayes heter "Kap Ayisyen", "Gonayiv" resp. "Okay". 438
Befolkningen talar huvudsakligen ett engelskbaserat kreolspråk, patwa (jamaican patois). 439
Befolkningen talar huvudsakligen engelskbaserade kreolspråk eller (på Dominica och Saint Lucia)
franskbaserade kreolspråk (antillisk kreol). 440
Dessutom har ett mycket stort antal inhemska språk (modersmål för ca fem miljoner el. ca 5 %) erkänd
rättslig ställning, framför allt nahuatl (aztekiska, modersmål för ca en och en halv miljon), mixtekiska,
zapotekiska och tre olika mayaspråk (främst yukatekiska). Staden Oaxaca (de Juárez) heter på zapotekiska
La'a eller Lula'a. 441
Majoriteten talar som modersmål ett engelskbaserat kreolspråk. Det finns åtta erkända regionala språk,
bl.a. tre olika mayaspråk. 442
Det största minoritesspråket är k'iche' (modersmål för drygt 10 % el. närmare två miljoner). 443
Det finns ett antal erkända regionala språk, bl.a. miskito. På Bahíaöarna talas ett engelskbaserat
kreolspråk som modersmål.
119
kustområdet Mosquitokusten (äv. Miskitokusten, sp. Costa de Mosquitos, en. Mosquito Coast, fr. Côte des
Mosquitos, ty. Mosquitoküste, misk. xx) samt ögruppen Swan Islands ("Svanöarna", sp. Islas del Cisne el.
Islas Santilla, fr. Îles Swan, ty. Swan-Inseln) och dess ingående öar Great Swan Island (sp. Cisne Grande),
Little Swan (sp. Cisne Pequeño) och Booby Cay (sp. El Cayo Pájaro Bobo).
Övriga exonymer på andra språk: ögruppen Bahíaöarna (sp. Islas de la Bahía, en. och ty. Bay Islands, ty.
äv. Buchtinseln, fr. Îles de la Baie)
EL SALVADOR
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen.
NICARAGUA
Officiellt språk är spanska444
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
kustområdet Mosquitokusten (äv. Miskitokusten, sp. Costa de Mosquitos, en. Mosquito Coast, fr. Côte des
Mosquitos, ty. Mosquitoküste, misk. xx), som även kallas "Atlantkusten" (sp. Costa Atlántica, en. Atlantic
Coast, fr. Côte Atlantique, ty. Atlantikküste el. Karibikküste, omfattande de två autonoma regionerna
Atlántico Norte och Atlántico Sur), samt ön (Great) Corn Island (sp. Isla del Maíz, fr. Île du Maïs, misk.
xx).
Övriga exonymer på andra språk: udden Punta del Mono (en., fr. och ty. Monkey Point, misk. xx) och
ögruppen Maízöarna (sp. Islas del Maíz, en. Corn Islands, fr. Îles du Maïs, ty. Mais-Inseln, misk. xx)
COSTA RICA
Officiellt språk är spanska445
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
Cocosön (sp. Isla de Coco, en. Cocos Island, fr. Île des Cocos, ty. Kokosinsel).
PANAMA
Officiellt språk är spanska446
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
huvudstaden Panama City (sp. Ciudad de Panamá, en. Panamá, fr. och ty. Panama).
Övriga exonymer på andra språk: ögruppen Las Perlas-arkipelagen ("Pärlöarna", sp. Archpiélago de las
Perlas, en. Pearl Islands, fr. Archipel de Perles, ty. Las-Perlas-Archipel)
SYDAMERIKA447
(SURINAM, GUYANA, BRASILIEN och SPANSKTALANDE SYDAMERIKA)
De icke självständiga territorierna är
Franska Guyana448
(fr. Guyane française, araw. xx, kari. xx, en. French Guiana, ty. Französisch-Guayana),
franskt utomeuropeiskt departement) samt de brittiska besittningarna Falklandsöarna449
(en. Falkland
Islands, fr. Îles Falkland, ty. Falklandinseln) och Sydgeorgien och Sydsandwichöarna (en. South Georgia
and the South Sandwich Islands, fr. Îles Géorgie du Sud et Sandwich du Sud, ty. Südgeorgien und Südliche
Sandwichinseln).Vi använder här de officiella namnen på franska respektive engelska, utom i fråga om
Djävulsön (fr. Île du Diable, araw xx, kar. xx, en. Devil's Island, ty. Teufelsinsel) i Franska Guyana.
444
Det finns ett antal erkända regionala språk, bl.a. engelska, miskito, rama och sumo. 445
Det finns tre erkända regionala språk, främst mekatelyu (ett engelskbaserat kreolspråk). 446
Dessutom erkänns sju inhemska minoritetsspråk. De viktigaste minoritetsspråken är engelska och
guaymí (ngäbere) med ca drygt resp. knappt 5 % vardera. 447
Latinamerika (eller Iberoamerika) utgörs av de stater i Nord- och Sydamerika där spanska eller
portugisiska är det dominerande språket, dvs. av Kuba och Dominikanska republiken och Puerto Rico (som
är en självstyrande del av Förenta staterna) (dessa tre i Västindien) samt Mexiko, Centralamerika utom
Belize och Sydamerika utom Guyana och Surinam. 448
Befolkningen talar huvudsakligen ett franskbaserat kreolspråk. De största inhemska språken är arawak
och karib. 449
Argentina gör anspråk på ögruppen, som på spanska heter Islas Malvinas (fr. Îles Maloines, ty.
Malwinen).
120
GUYANA
Officiellt språk är engelska450
och vi använder genomgående de engelska namnen.
SURINAM
Officiellt språk är nederländska451
och vi använder genomgående de nederländska namnen.
BRASILIEN
Officiellt språk är portugisiska452
och vi använder de portugisiska namnen, utom i fråga om
området Amazonas453
(por. Amazônia, sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, tic. xx).
Vi skriver Brasilia (utan accenttecken, i stället för "Brasília").
Exonymer på andra språk: ögruppen São Pedro e São Paulo-arkipelagen (en. Saint Peter and Saint Paul
Archipelago, fr. rochers de Saint-Pierre et Saint-Paul, ty. ibl. Sankt-Peter-und-Sankt-Pauls-Felsen)
SPANSKTALANDE SYDAMERIKA (VENEZUELA, COLOMBIA, ECUADOR, PERU, BOLIVIA,
URUGUAY, PARAGUAY, ARGENTINA och CHILE)
VENEZUELA
Officiellt språk är spanska454
och vi använder de spanska namnen.
Exonymer på andra språk: staden Barcelona (fr. ibl. Barcelone)
COLOMBIA
Officiellt språk är spanska455
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
området Amazonas456
(sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, tic. xx, por. Amazônia) och
ögruppen San Andrés och Providencia457
(sp. Archipiélago de San Andrés, Providencia y Santa Catalina).
Exonymer på andra språk: staden Cartagena (fullständigt namn: Cartagena de Indias,fr. ibl. Carthagène)
ECUADOR
Officiellt språk är spanska458
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
området Amazonas (sp. och en. Amazonia, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia) och ögruppen
Galápagosöarna (sp. Archipiélago de Colón) samt den däri ingående ön Christóbal (sp. San Cristóbal)
De olika öar som ingår i Galápagosöarna har även parallella engelska namnformer, t.ex. heter öarna Isabela
och Christóbal även " Albemarle" resp. "Chatham".
PERU
Officiella språk är spanska (majoritetsspråket), quechua459
och aymara460
. Vi använder dock de spanska
namnen, utom i fråga om
450
Flera språk har erkänd regional ställning. Det viktigaste modersmålsspråket är dock ett engelskbaserat
kreolspråk. 451
Det viktigaste minoritetsspråket är sranan, ett engelskbaserat kreolspråk, som liksom sarnami (en lokal
variant av hindi) och javanesiska har erkänd regional ställning. 452
Det inhemska språket nheengatu har officiell ställning på kommunivå i provinsen Amazonas. Större
invandrargrupper, som tyskar och italienare, har ofta bibehållit sitt modersmål. över generationer. 453
Dvs. Amazonområdet, inte delstaten Amazonas. 454
Ett stort antal inhemska språk har ställning som erkända regionala språk. 455
Ett stort antal inhemska språk har ställning som erkända regionala språk. 456
Dvs. Amazonområdet, inte departementet Amazonas. 457
På denna har även engelskan officiell status och talas vid sidan av spanska. 458
Bl.a. quechua har ställning som erkänt regionalt språk. 459
Modersmål för ca 13 % el. över fyra miljoner. Staden Ayacucho skrivs på quechua Ayakuchu. 460
Staden Juliaca heter på aymara Hullaqa.
121
staden Cuzco (sp. officiellt: Cusco, que. Qusqu el. Qosqo, ash. xx) och området Amazonas 461
(sp. och en.
Amazonia, que. xx, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia).
BOLIVIA
Officiella språk är spanska (50 % el. fem miljoner), quechua (25 %), aymara (20 %) och guaraní462
. Vi
använder genomgående de spanska namnen, utom i fråga om
området Amazonas (sp. och en. Amazonia, ay. xx, que. xx, fr. Amazonie, ty. Amazonien, por. Amazônia).
URUGUAY
Officiellt språk är spanska och vi använder de spanska namnen.
PARAGUAY
Officiella språk är spanska och guaraní463
. Vi använder genomgående de spanska namnen.
Exonymer på andra språk: huvudstaden Asunción (gua. Paraguay, fr. Assomption)
ARGENTINA
Officiellt språk är spanska464
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
landskapet Patagonien (sp. och en. Patagonia, fr. Patagonie) och ön Eldslandet (sp. Tierra del Fuego, fr.
Terre de Feu, ty. das Feuerland).
Övriga exonymer på andra språk: staden Ushuaia (fr. ibl. Ushuaïa) och ön Isla de los Estados (en. Staten
Island, fr. Île des Etats, ty. Staateninsel)
CHILE
Officiellt språk är spanska465
och vi använder de spanska namnen, utom i fråga om
uddarna Kap Horn (sp. Cabo de Hornos, en. Cape Horn, fr. Cap Horn, ty. Kap Hoorn) och Falska Kap
Horn (sp. Falso Cabo de Hornos, en. False Cape Horn, fr. faux Cap Horn, ty. Falsches Kap Hoorn) samt
öarna Eldslandet (sp. Tierra del Fuego, fr. Terre de Feu, ty. das Feuerland) och Påskön (sp. Isla de Pascua,
rap. Rapa Nui, en. Easter Island fr. Île de Pâques, ty. Osterinsel).
Övriga exonymer på andra språk: Brunswickhalvön (ty. Braunschweig-Halbinsel), öarna Isla de Hornos (fr.
Île Horn) och Isla Desolación (fr. Île de la Désolation) samt ögruppen Archipiélago Reina Adelaide (fr.
Archipel de la Reine Adelaïde). Om man mot det vanliga bruket vill använda det fullständiga namnet
benämns huvudstaden Santiago de Chile på franska "Santiago du Chili".
AUSTRALIEN (världsdelen) (PAPUA NYA GUINEA, AUSTRALIEN (staten), NYA ZEELAND och
OCEANIEN)
PAPUA NYA GUINEA
Officiella språk är engelska, tok pisin och hiri-motu466
. Vi använder de engelska namnen, utom i fråga om
461
Dvs. Amazonområdet, inte regionen Amazonas. 462
Även flera mindre språk har en erkänd ställning. Huvudstaden La Paz heter på aymara Chuqiyapu. 463
Paraguay är det klassiska exemplet på diglossi. Flertalet invånare är tvåspråkiga och talar båda språken.
Många talar spanska ute och guaraní hemma. Ortnamnen är (med undantag för huvudstaden, se nedan)
oftast desamma på båda språken. Staden Villarrica stavas dock på guaraní Vlllarrika. 464
I de nordligaste provinserna har guaraní och ytterligare tre språk erkänd regional ställning. Större
invandrargrupper, som italienare, araber och tyskar, har ofta bibehållit sitt modersmål över generationer.
Italienska är modersmål för en och en halv miljon eller över 3 %. 465
Det viktigaste inhemska minoritetsspråket är mapudungun som talas av mapuchefolket (förr kallade
araukaner). Längst i norr talas quechua och aymara och på Påskön rapa nui. 466
Huvudstaden Port Moresby heter på tok pisin Pot Mosbi. Som modersmål förekommer uppemot tusen
olika språk; de största är tok pisin och enga med vardera 2-3 % av befolkningen.Engelska är det gamla
kolonialspråket och tok pisin lingua franca.
122
ön Lavongai (en. New Hanover island, fr. Nouvelle-Hanovre, ty. ibl. Neu-Hannover), ögrupperna
Amiralitetsöarna (även Manusöarna, en. Admiralty Islands, tokp. Ples ai Manus, hir. xx, lin. xx, lev. xx, fr.
Îles de l'Amirauté. ty. Admiralitätsinseln), Sankt Matthiasgruppen (en. Saint Mattias Group, tokp. Mussau,
hir. xx, mus. xx, fr. Îles Saint-Matthias, ty. Sankt Matthias-Gruppe) och Louisiaderna (en. Louisiade
Archipelago, tokp. xx, hir. Louisiada Ailans, misi. xx, fr. Louisiades, Archipel de la Louisiade, ty.
Louisiade-Archipel).
Trobriandöarna (Trobrianderna, en. Trobriand Islands) heter numera officiellt Kiriwinaöarna (en. Kiriwina
Islands, topk. xx, hir. xx, kiriv. xx).
Övriga exonymer på andra språk: öarna New Britain (tokp. Niu Briten, hir. xx, tol. xx, fr. Nouvelle-
Bretagne, ty. Neubritannien) och New Ireland (tokp. Niu Ailan ailan, hir. xx, sia. xx, lih. xx, lav. xx, fr.
Nouvelle-Irlande, ty. Neuirland) samt ögruppen Green Islands (ty. ibl. Grüne Inseln)
AUSTRALIEN (staten, Samväldet Australien)467
Nationellt språk är engelska468
och vi använder de engelska namnen, utom i fråga om469
öarna Tasmanien (en. Tasmania, fr. Tasmanie) och Julön470
(en. Christmas Island, kin. xx, malaj. Pulau
Krismas, fr. Île Christmas, ty. Weihnachtsinsel) samt ögruppen Kokosöarna (en. Cocos Islands, förr:
Keeling Islands, malaj. Kepulauan Cocos, fr. Îles des Cocos, ty. Kokosinseln) och Stora Barriärrevet (en
Great Barrier Reef, fr. Grande Barrière, ty. Großes Barrierriff).
Övriga exonymer på andra språk: staden Adelaide (fr. Adélaïde), delstaterna New South Wales (fr.
Nouvelle-Galles du Sud, ty. Neusüdwales), Western Australia (fr. Australie-Occidentale, ty.
Westaustralien) och South Australia (fr. Australie-Méridionale, ty. Südaustralien), förbundsterrritoriet
Northern Territory (fr. Territoire du Nord, ty. Nordterritorium), territoriet och ögruppen Coral Sea Islands
("Korallhavsöarna", fr. Îles de la Mer de Corail, ty. Korallenmeerinseln) samt ön Kangaroo Island (fr. Île
Kangourou, ty. Känguruh-Insel)
NYA ZEELAND
Officiella språk är engelska (majoritetsspråket) och maori471
. Vi använder genomgående de engelska
namnen, utom i fråga om472
ögruppen Antipodöarna (en. Antipodes Islands, mao. xx, fr. Îles Antipodes, ty. Antipodeninseln).
OCEANIEN (MIKRONESIEN, MELANESIEN och POLYNESIEN)
De icke självständiga territorierna473
är
de amerikanska besittningarna Amerikanska Samoa (en. American Samoa, samo. Amerika Sāmoa, fr.
Samoa américaines, ty. Amerikanisch-Samoa), Guam (cham. Guåhån, pal. x), Nordmarianerna (en.
Commonwealth of the Northern Mariana Islands el. Northern Marianas, cham. Sankattan Siha Na Islas
Mariånas, fr. Mariannes du Nord, ty. Nördliche Marianen) och Förenta staternas mindre öar i Oceanien
och Västindien (en. United States Minor Outlying Islands, fr. Îles mineures éloignées des États-Unis, ty.
Kleinere amerikanische Überseeinseln), de nyzeeländska besittningarna Niue (niu. Niuē, fr. ibl. Niué
el.Nioué) och Tokelauöarna (äv. Unionsgruppen, en., toke. och ty. Tokelau, fr. Tokélaou), den brittiska
besittningen Pitcairn (en. Pitcairn Islands, fr. Îles Pitcairn, ty. Pitcairninseln)474
samt de franska
467
Inklusive Norfolkön, Lord Howeön, Julön (i Indiska oceanen) och Kokosöarna.. 468
De största minoritetsspråken är invandrarspråk som kinesiska (ca en miljon el. ca 3 %), italienska,
arabiska m.fl. De olika inhemska språken talas numera av totalt endast ca 50 000 personer. 469
I fråga om olika uddar, se fotnot 84. 470
Ej att förväxla med ön Kiritimati (i Stilla havet) som tidigare också kallades "Julön". På engelska heter
båda "Christmas Island". 471
Maori är modersmål för ca 5 % av befolkningen. Huvudstaden Wellington heter på maori Te Whanga-
nui-a-Tara. 472
I fråga om olika uddar, se fotnot 84. 473
I fråga om Påskön, se under "Chile". 474
Befolkningen talar pitkern, ett engelskbaserat kreolspråk med officiell status.
123
besittningarna Nya Kaledonien (fr. Nouvelle-Calédonie, pai. Kanaky, en. New Caledonia, ty.
Neukaledonien), Wallis och Futuna (fr. Wallis-et-Futuna, wall. och, fut. 'Uvea mo Futuna) och Franska
Polynesien (fr. Polynésie française, tah. Pōrīnetia Farāni, en. French Polynesia, ty. Französisch-
Polynesien). Cooköarna (en. Cook Islands, rar. Kuki Airani) är i princip en självständig stat men ansluten
till Nya Zeeland.
Vi använder här de engelska resp. franska namnen475
, utom i fråga om
ögrupperna Sällskapsöarna (fr. Îles de la Société, tah. Tōtaiete mā, en. Society Islands, ty.
Gesellschaftsinseln), Marquesasöarna (fr. Îles Marquises, tah. ’Enana mā (Te ta’amotu), marq. Te Fenua
‘Enata/Te Henua Kenana, en. Marquesas Islands, ty. Marquesas-Inseln) och Australöarna (fr. îles
Australes, tah. Tuha’a pae mā, aus. xx, en. Austral Islands, ty. Austral-Inseln), alla tre i Franska Polynesien.
Övriga exonymer på andra språk: Guams huvudstad Hagåtña (fr. ibl. Agana), Amerikanska Samoas
huvudstad Pago Pago (ty. ibl. Pago-Pago) samt Loyautéöarna (fr. Îles Loyauté, deh. xx, neng. xx, en.
Loyalty Islands, ty. Loyalitätsinseln), i Nya Kaledonien, och Îles du Désappointement (en. Disappointment
Islands, ty. ibl. Inseln der Enttäuschung), i Franska Polynesien
MIKRONESIEN (PALAU, MIKRONESISKA FEDERATIONEN, MARSHALLÖARNA, NAURU,
KIRIBATI och TUVALU)
MIKRONESISKA FEDERATIONEN
Officiellt språk är engelska476
och vi använder de engelska namnformerna, utom i fråga om
ögruppen Karolinerna (en. Caroline Islands, fr. Carolines, ty. Karolinen, chu. xx).
PALAU, MARSHALLÖARNA, NAURU, KIRIBATI477
och TUVALU
Officiella språk är engelska samt respektive största eller enda lokala språk478
(palau, marshallesiska,
nauruanska, kiribati479
resp. tuvalu). Vi använder dock de engelska namnformerna480
.
Exonymer på andra språk: Palaus huvudö Babedaob (ty. ibl. Babelthuap) och två ögrupper i Kiribati,
nämligen Phoenixöarna (kirib. Rawaki, fr. ibl. îles Phœnix el. Îles Phénix, ty. Phönixinseln) och Line
Islands (ibl. Linjeöarna, kirib. Line, fr. Îles de la Ligne, ty. Linieninseln)
MELANESIEN (SALOMONÖARNA, VANUATU och FIJI)
SALOMONÖARNA481
Officiellt språk är engelska482
och vi använder de engelska namnformerna.
Exonymer på andra språk: ögruppen New Georgia (bis. xx, rov. xx, fr. Nouvelle-Géorgie, ty. Neugeorgien)
VANUATU
Officiella språk är engelska, bislama och franska483
. Vi använder de engelska namnformerna.
475
Flera inhemska språk har dock officiell ställning vid sidan om engelska eller franska: samoanska
(Amerikanska Samoa), chamorro (Guam och Nordmarianerna), karoliniska (Nordmarianerna), niueanska
(Niue), tokelauanska (Tokelauöarna), tahitiska (Franska Polynesien) och rarotongesiska (Cooköarna). 476
Befolkningen talar som modersmål olika inhemska språk. Det största är chuukesiska (ca 50 %). 477
Landet omfattar bl.a. ön Kiritimati (på svenska tidigare kallad Julön, en. Christmas Island, ty.
Christmasinsel). I fråga om den andra "Julön" som på svenska fortfarande heter så, se under "Australien". 478
Palau har tre erkända regionala språk, bl.a. japanska. 479
Kallades för gilbertesiska. 480
Exempel på de andra språken: Palaus huvudstaden Koror heter på palau "Oreor". 481
Det geografiska begreppet Salomonöarna inbegriper även öarna Bougainville och Buka som hör till
Papua Nya Guinea. 482
Befolkningen talar som modersmål flera olika inhemska språk. 483
Befolkningen talar som modersmål flera olika inhemska språk.
124
Exonymer på andra språk: huvudstaden Port Vila (fr. ibl. Port-Vila)
FIJI
Engelska, fijianska och fijiansk hindi är officiella språk och modersmål för en knapp tredjedel vardera. Vi
använder de engelska namnformerna.
POLYNESIEN (SAMOA och TONGA)
SAMOA (förr Västsamoa el. Västra Samoa) och TONGA484
Officiella språk är engelska samt de dominerande inhemska språken samoanska resp. tonganska. Vi
använder de engelska namnformerna485
.
INDISKA OCEANEN och SÖDRA ISHAVET
De icke självständiga territorierna är Brittiska territoriet i Indiska oceanen (en. British Indian Ocean
Territory, fr. Territoire britannique de l'Océan Indien, ty. Britisches Territorium im Indischen Ozean), som i
första hand omfattar Chagosöarna med bl.a. atollen Diego Garcia. och Franska territorierna i södra
Indiska oceanen och Antarktis (fr. Terres australes et antarctiques françaises, en. Territory of the French
Southern and Antarctic Lands , ty. die Französischen Süd- und Antarktisgebiete), som omfattar Kerguelen,
Crozetöarna, Amsterdamön och Saint Paul-ön (fr. Île Saint-Paul), samt några mindre öar, främst den
brittiska besittningen Heardön och McDonaldöarna (en. Heard Island and McDonald Islands) och den
norska besittningen Bouvetön (no. Bouvetøya). Vi använder här de officiella franska, engelska resp. norska
namnen. Med undantag för militärbaser och forskningsstationer är öarna obebodda.
Brittiska antarktiska territorier (en. British Antarctic Territory, fr. territoire Antarctique britannique, ty.
Britisches Antarktis-Territorium) är en (obebodd) sektor av Antarktis som även innefattar Sydorkneyöarna
(en. South Orkney Islands, fr. Orcades du Sud, ty. Südorkney-Inseln) och Sydshetlandsöarna (en. South
Shetland Islands, fr. Shetland du Sud, ty. Südshetland-Inseln).
484
Ögruppen, inte staten, kallas även "Vänskapsöarna" (en. Friendly Islands, fr. Îles de l'Amitié el. Îles
Amicales, ty. Freundschaftsinseln). 485
Exempel på de andra officiella språken: Samoas huvudstad Apia skrivs på samoanska Āpia
125
FÖRKORTNINGAR (olika språk)
ab. abchaziska
ady. adygeiska
afa. afar
afr. afrikaans
ah. ahanta
ak. akan (med bl.a. varianterna ashanti och fanti)
alb. albanska
ale. aleutiska
alt. altajiska486
am. amhariska
ar. arabiska
arak. arakanesiska (rakhine)
araw. arawak
arm. armeniska
aru. arumänska
ash. ashéninka
aus. austral487
ay. aymara
az. azerbajdzjanska (azeriska)
bala. balante
balk. balkariska
balu. baluchiska
bar. bari
basj. basjkiriska
bask. baskiska
bem. bemba
be. bengali
bej. beja
bem. bemba
ber. berta
bes. besisi
bis. bislama
bo. bosniska
bor. borana
bre. bretonska
bud. buduma
bul. bulgariska
burm. burmesiska
burj. burjatiska
chak. chakassiska
cham. chamorro
chan. chantiska
chip. chipewyan
cho. chokwe
chu. chuukesiska (förr: trukesiska)
cre. cree
da. danska
das. dasenech
deh. dehu
486
Altajiska är ett litet turkspråk i bergsområdet Altaj. Ej att förväxla med altaiska språk, som är
samlingsnamn för turkspråk, mongolspråk och manchu-tungusspråk. 487
Austral är ett polynesiskt språk. Ej att förväxla med australiska (den variant av engelska som talas i
Australien).
126
din. dinka
dog. dogri
don. dongolawi
dua. duala
en. engelska
es. estniska
ev. evenki(ska) (tungusiska)
eve. even(ska) (lamutiska)
fi. finska
fil. filipino (pilipino, standardiserad tagalog)
fr. franska
fris. frisiska
friu. friuliska (furlanska)
fut. futunska
fär. färöiska
gae. skotsk gaeliska
gag. gagauziska
gal. galiciska
gan. ganda
geo. georgiska
gil. gilaki
gol. gola
gr. grekiska
gre. grebo
grö. grönländska (kalaallisut, en variant av inuit)
gua. guaraní
gur. gurage
haid. haida
hait. haitiska (haitisk kreol)
har. harari
haw. hawaiiska
he. hebreiska
her. herero
hi. hindi
hir. hiri-motu
högs. högsorbiska
ig. igbo
ind. indonesiska
ing. ingusjiska
inu. inuit ("östeskimåiska")
ir. iriska
it. italienska
jak. jakutiska (sacha)
jap. japanska
jar. jarawa
jav. javanesiska
jid. jiddisch
jin. jingpo (kachin)
kaba. kabardinska
kaby. kabyliska
kann. kannada (kanaresiska)
kanu. kanuri
karak. karakalpakiska
karatj. karatjajska
karel. karelska
kari. karib
127
karo. karoliniska
kash. kashmiri
kasj. kasjubiska
kat. katalanska
kay. kayah
kaz. kazakiska
ker. keres (pueblofolkets språk)
khm. khmer
kich. k'iche' (sp. quiché)
ki. kinesiska
kirg. kirgiziska
kirib. kiribati
kiriv. kirivila
komo. komoriska (comoro)
kon. kongo
konz. konzo
kor. koreanska
korj. korjakiska
korn. korniska
kors. korsikanska
krim. krimtatariska
krio. kriol
kro. kroatiska
kur. kurdiska
la. lao (laotiska)
lat. latin
lav. lavongai-nalik
le. lettiska
lev. levei-tulu
lih. lihir
lin. lindrou
lit. litauiska
liv. liviska (numera i praktiken utdött)
lor. lori
lux. luxemburgiska
lun. lunda
lågs. lågsorbiska
mak. makedonska
maka. makasai
malag. malagassiska
malaj. malajiska
malay. malayalam
malt. maltesiska
man. mansiska
mao. maori
mara. marathi
marq. marquesiska
mat. matbat
meg. megreliska (mingreliska)
meh. mehri
mic. micmac
misi. misima
misk. miskito
mong. mongoliska
mont. montenegrinska
mor. mordvinska
128
mpa. mpada
mus. mussau-emira
nah. nahuatl/aztekiska
nam. nama-damara
nav. navajo
nents. nentsiska
neng. nengone
nep. nepalesiska
new. newari
nga nganasaniska
nik. nikobaresiska
niu. niueanska
nl. nederländska
no. norska
nue. nuer
nya. nyanja
oir. oiratiska
oji. ojibwa
or. oromo
oss. ossetiska
pai. paici
pal. palau
pam. pamirspråk (shughni, yazgulami, wakhi, ishkashmi och yidgha)
pan. panjabi
pap. papiamentu
pash. pashto
pe. persiska
pol. polska
por. portugisiska
que. quechua
rap. rapa nui
rar. rarotongesiska
rot. roti
rov. roviana
rr. rwanda-rundi (kinyarwanda + kirundi)
ru. rumänska
ry. ryska
rät. rätoromanska
sah. saho
samb. samburu
sami. samiska
samo. samoanska
sard. sardiska
sav. savu (sabu, hawu)
sb. sara-bagirmi
serb. serbiska
sere. serer
sey. seychelliska
shaw. shawiya (fr.; chaoui, ber.: tacawit/tashawit) (en variant av zenati)
she. shehri (jibbali)
shi. shilluk
sia. siar
sid. sidamo
sind. sindhi
sing. singalesiska
slova. slovakiska
129
slove. slovenska
som. somaliska
song. songhai
soq. soqotri
sot. sotho
sp. spanska
su. sundanesiska
suk. sukuma
sv. svenska
sw. swahili
sy. syriska (östarameiska)
tach. tachelhit
tadzj. tadzjikiska
tah. tahitiska
tama. tamazight
tami. tamil
tar. tarifit (rif) (en variant av zenati)
tav. tavoyanska
tel. telugu
tt. teso-turkana
tet. tetum
th. thailändska
tic. ticuna
tig. tigrinska
tj. tjeckiska
tjer. tjerkessiska
tjetj. tjetjenska
tjuk. tjuktjiska
tjuv. tjuvasjiska
tlic. tlicho (tidigare: dogrib)
tlin. tlingit
toke. tokelauanska
tokp. tok pisin
tol. tolai
tong. tongwe
ts. tswana
tu. turkiska
tuku. tukudede (tokodede)
turkm. turkmeniska
tuv. tuvinska
tua. tuaregiska
ty. tyska
uab. uab meto (i Östtimor i varianten baikeno)
udm. udmurtiska
ui. uiguriska
uk. ukrainska
ung. ungerska
ungu. unguja
ur. urdu
uz. uzbekiska
wale. walesiska (kymriska)
wall. walliska
wol. wollo
vie. vietnamesiska
vit. vitryska
xh. xhosa
130
yor. yoruba
yuk. yukatekiska (maya)
yup. yupik ("västeskimåiska")
zag. zaghawa
zan. zande
zar. zaramo
zin. zinza
zul. zulu
zuw. zuwara (en variant av zenati)
KÄLLOR OCH REFERENSMATERIAL
Källor och referensmaterial:
Iate (EU-institutionernas termbank)
Publikationshandboken (EU-institutionernas redaktionella regler)
Språkrådet© (1996) (Publikation med rekommendationer i term- och språkfrågor som utarbetas av rådets
svenska översättningsenhet i samråd med övriga EU-institutioner)
Nationalencyklopedin
Nationalencyklopedins kartor
Svenska skrivregler (utgiven av Språkrådet, f.d. Svenska språknämnden)
Institutet för de inhemska språken (FI): bl.a. skriften Svenska ortnamn i Finland
Språkbruk (Tidskrift utgiven av Svenska språkbyrån i Helsingfors)
Utrikes namnbok
Myndigheternas skrivregler
Språkbladet (Catarina Grünbaum)
Mediaspråkgruppen, TT-språket (Mediegruppen)
BUS (Enheten för bibliografisk utveckling och samordning vid Kungliga biblioteket)
Encyclopædia Britannica
Stateman's Yearbook
131
BILAGA
ÖVNINGAR I TRANSLITTERERING AV RYSKA NAMN
Translitterera till svenska med utgångspunkt i följande engelska namnformer:
Ashkhabad
Chekhov
Chelyabinsk
Khabarovsk
Khrushchev
Lukashenko
Maskhadov
Makhachkala
Mikhail
Nikolay
Ryazan
Sholokhov
Shostakovich
Yenisey
Yevtushenko
Yury
Zhirinovsky
Zhukov
132
Translitterera till svenska med utgångspunkt i följande franska namnformer:
Azerbaïdjan
Bakuonine
Balkhach
Blagovechtchensk
Briansk
Doudaïev
Gaïdar
Gorki
Iakoutsk
Ienisseï
Jdanov
Jirinovski
Joukov
Khrouchtchev
Kossyguine
Kouban
Kouïbychev
Kouropatkine
Nadejda
Nijni Taghil
Oulan-Oude
Oural
Sakhaline
Tatiana
Tchita
Tchubaïs
Tolstoï
Toula
Verkhoïansk
Voronej
Vychinski
133
Translitterera till svenska med utgångspunkt i följande tyska namnformer:
Aserbajdschan
Ischewsk
Iwanowo
Kamtschatka
Kertsch
Lipezk
Nowaja Semlja
Petrosawodsk
Schachty
Schewtschenko
Schtschekino
Sewerodwinsk
Sjuganow
Tschechow
Tschernobyl
Tscherepowez
Wolga
Woroschilow
134
Facit till övningarna
Engelska
Asjchabad, Tjechov, Tjeljabinsk, Chabarovsk, Chrusjtjov, Lukasjenko, Maschadov, Machatjkala, Michail,
Nikolaj, Rjazan, Sjolochov, Sjostakovitj, Jenisej, Jevtusjenko, Jurij, Zjirinovskij, Zjukov.
Franska
Azerbajdzjan, Bakunin, Balchasj, Blagovesjtjensk, Brjansk, Dudajev, Gajdar, Gorkij, Jakutsk, Jenisej,
Zjdanov, Zjirinovskij, Zjukov, Chrusjtjov, Kosygin, Kuban, Kujbysjev, Kuropatkin, Nadezjda, Nizjnij
Tagil, Ulan-Ude, Ural, Sachalin, Tatiana, Tjita, Tjubajs, Tolstoj, Tula, Verchojansk, Voronezj, Vysjinskij.
Tyska
Azerbajdzjan (lika gärna hade det dock kunnat vara 'Aserbajdsjan'; man måste veta. Problemet är rätt
betydande; när tyskan skriver "s" och "sch" kan det röra sig om s eller z respektive sj eller zj. Sådana namn
har här markerats genom understrykning), Izjevsk, Ivanovo, Kamtjatka, Kertj, Lipetsk, Novaja Zemlja,
Petrozavodsk, Sjachty, Sjevtjenko, Sjtjekino, Severodvinsk, Ziuganov, Tjechov, Tjernobyl, Tjerepovets,
Volga, Vorosjilov.
![Institutionen för Elektroteknik CHALMERS …publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/255430/...Figur 2–2 Ljusets brytning då den färdas från ett medium till ett annat [6].](https://static.fdocument.pub/doc/165x107/5f22c23b81af4a6b645c64cb/institutionen-fr-elektroteknik-chalmers-figur-2a2-ljusets-brytning-d-den.jpg)
