Rödluvan

Ett organ för:

Nr 1 / 2011 Marxistisk idédebatt

Granskar jäm-ställdheten i Söd-ra Elisabet Fjellström skriver om jäm-ställdheten i di-striktet på sid. 4. Stoppa människo-handeln Anna Hedh skriver om sitt arbete mot människohandel på sid 6.

Genus i skolan Eva-Lena Embret-sén skriver om hur skolan ska kunna bli mer jämställd. Sid. 7. Kom igen Lena! Sofia Bohlin skri-ver valet av parti-ordförande på sid. 13. Berglund och Len-nart Rödluvans egna serietecknare Olof Yrlid fortsätter imponera på sid 14-15.

TEMA:

Feminism

Information om SSU klubbarna: Borås: SSU Frihet: Kontaktperson: Anna Klaar: 0766-456183 Borås S-studenter: Kontaktperson: Henrik Yrlid: 0768-056520 SSU Fraternitas (skolklubb på Bäckängsgymnasiet) Kontaktperson: Therése Björklund: 0704-53334 SSU Hässleholmen: Kontaktperson: Asmir Cemovic: 0765-562234 Viskadalens S-Studenter: Kontaktperson: Jacob Arvidsson: 0734-050635 Mark: Röda Fanan/Röd Rebell Kontaktperson: Jennifer Eriksson: 0762-453188 Ulricehamn: Kontaktperson: Ruza Glavic: 0763-482456

Rödluvan är ett organ för SSU Södra Älvs-borg och gratis. Redaktör: Redaktionskommittén Ansvarig utgivare: Mikael M Karlsson Redaktionskommittén för nr 1/11: Sofia Bohlin Henrik Yrlid Mikael M Karlsson Joakim Krüger Therése Björklund Tryckeri: Södra Älvsborgs Socialdemokratiska Parti-distrikt

För mer information: Telefon: 033-236650, 0703-236610 Hemsida: www.ssusodraalvsborg.se

Postadress: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B, 4 tr. 503 36 Borås

Var tog de kvinnliga kandidater-na vägen? Karin Pettersson, ledarskribent på aftonbladet, presenterade i förra veckan sina favoriter till vem som ska efterträda Mona Sahlin som par-tiordförande. Anders Sundström, Leif Pagrotsky och Mikael Damberg är de som enligt Pettersson ”har för-mågan att röra sig framåt”. Tre män. Våra kvinnliga kamrater verkar helt ha glömts bort i nomineringsproces-sen. Ännu ett i raden av bevis på att patriarkatet håller sitt fasta grepp om vårt parti. Socialdemokratiska Arbetarepartiet har funnits i 122 år. I endast fyra av dessa har vi haft en kvinna som par-tiordförande. I 118 år har partiet styrts av män. Det är ingen slump. Det är en konsekvens av att vi lever i en könsmaktsordning där kvinnor systematiskt utestängs från den poli-tiska makten. Så har det sett ut se-dan begynnelse och tyvärr ser det fortfarande ut så. Men det finns ing-en naturlag som säger att det måste vara på detta sätt. Patritarkatet exi-sterar bara så länge vi tillåter det att existera. Det är just det här som feminism handlar om, att se orättvi-sorna och vilja förändra dem. På partikongressen 2007, 118 år ef-ter partiets grundande, valdes den första kvinnliga partiordföranden för detta parti. Det var inte heller någon

slump. Mona Sahlin kunde väljas till partiledare just därför att arbetarrö-relsens gräsrötter gemensamt kräv-de en kvinna. Kvinnoförbundet, ung-domsförbundet, studentförbundet och inte minst en gräsrotsrörelse av sällan skådat slag talade med en röst. Vik hädan gubbar, det är dags för en kvinna nu! Nu när partiet ska välja en partiordförande på nytt finns det ingen motsvarade gräsrots-rörelse. Resultatet ser vi. De kvinnli-ga kandidaterna glöms bort i nomi-neringarna till nästa partiordföran-de. Vad som riskerar att hända är att Mona Sahlin blir ett patriarkatets alibi. Nu har vi haft en kvinna, nu kan vi gå tillbaka till business as usu-al. Vårt parti lider inte av någon brist på kompetenta kvinnor, tvärtom. Lena Sommestad, Veronica Palm, Anna Hedh, Kajsa Borgnäs m.fl. skul-le kunna göra ett betydigt bättre jobb de än män som nu diskuteras. Men patriarkatet tar inte hänsyn till kompetens. Istället är en penis mel-lan bena den största merit du kan ha. Skönt är i alla fall att vissa i rörelsen tar sitt ansvar. SSU Södra Älvsborg har beslutat att nominera Lena Som-merstad till partiordförande. Nu gäll-er det att göra allt vi kan för att få partiet att lyssna på oss.

Mikael M Karlsson Ansvarig utgivare Rödluvan

2 rödluvan

Om SSU Södra Älvsborg Ledare

Om Rödluvan

Feminism – inte jämställdhet Vad är det för skillnad mellan att vara feminist och att vara för jäm-ställdhet? Den fråga kan tyckas vara lite konstig, men det var grundkonflikten i en fråga som för-des på SSU Kongressen 2009. Efter att ha varit på kongressen i Uppsa-la några dagar var det dags att be-handla avsnittet i SSU:s politiska handlingsprogram som hade rubri-ken ”Feminism”. I det här avsnittet som i alla delar av handlingspro-grammet var det många intressan-ta debatter. En sådan handlade om vad skulle rubriken på avsnittet vara. Vissa ombud yrkade på att rubriken skulle vara ”Jämställdhet” istället för feminism. Argumenta-tionen byggde på att det är bättre att vi säger jämställdhet eftersom vi vill att samhället ska vara jäm-ställt mellan män och kvinnor.

”Det kommer inte att gå att skapa jämställdhet mel-lan män och kvinnor med nuvarande ekonomiska sy-stem.” Till slut beslutades det ändå att rubriken på avsnittet skulle vara Feminism, men diskussionen om det är feminism eller jämställdhet som vi ska vara för lever vidare. För min egen del tycker jag att det är viktigt att säga feminism istället för jämställdhet eftersom med fe-minism menar vi att samhället ännu inte är jämställt, att kvinnor som grupp fortfarande har mindre inflytande i samhället än män som grupp. Det lite lustigt men det känns ofta som att det är främst män som är minst positivt inställda

till att diskutera feminism. På ett sätt är det inte så konstigt efter-som utgångspunkten i diskussio-nen bygger ju på att män som grupp måste dela med sig av makt. Men samtidigt är det många män som har utbildning, läser tidningar, följer med i samhällsdebatten. Det borde alltså inte vara orimligt svårt

att kunna diskutera frågan? Jag tror att en orsak till att många män inte vill diskutera feminism ligger i att män inte vill tror att det finns strukturer som gynnar de. Ett sätt att kunna bredda debatten om fe-minism är att prata om de struktu-rer som skapar ojämställdhet gi-vetvis innebär det att vi gör de här problemen mer abstrakt men å andra sidan kan det vara ett sätt få fler att ta till sig frågan. Samhället som vi existerar i är inte endimensionellt. Socialdemokratin har med åren förstått att det är inte bara klassorättvisor som mås-te bekämpas utan även orättvisor som beror på kön. Sverige har kommit långt i jämställdhetsarbe-tet men det finns mer att gör. Om vi bortser från strukturer så finns det flera konkreta frågor att arbeta med; ensamstående kvinnors situ-ation, kvinnors ofrivilliga deltidsar-betande och det obetalda hemar-

betet som många kvinnor utför. Alla de här frågorna är viktiga, men jag vill lyfta fram ensamstående kvinnors situation. SSU måste ha mod att våga driva de här frågorna för det hörs inte i debatten. Jag tror inte vi behöver vara rädda att framstå som välgörenhetsföre-språkare som vill ta hand om de

stackars kvinnorna. Vår poltik handlar också om att stärka människor, att man ska infly-tande över sin vardag. Om man ska spå i framtiden är det nog inte en vild gissning att fyra år till med borglig politik kommer sätta sina negativa spår i jämställdhetsarbetet. Vis-serligen kommer man inte kun-na negligera den här frågan helt och hållet, så mycket förstår

man inom regeringen. Men det kommer inte att gå att skapa jäm-ställdhet mellan män och kvinnor med nuvarande ekonomiska sy-stem. Den insikten har inte borgar-na och kanske inte heller vårt eget parti. Till följd av det dåliga valre-sultatet vill nog många inom parti prata sig varma om tillväxt, skatte-sänkningar, entreprenörskap mm. Mot denna bakgrund är det viktigt att vi i SSU pratar om feminism och förhoppningsvis kan vi undvika fler ”rubriksstrider” på nästa SSU Kongress.

Henrik Yrlid Ordf. SSU Södra Älvsborg

Redaktionen har inför detta num-mer bestått av 3 män och 2 kvin-nor. Artiklarna är 7 skrivna av män och 7 av kvinnor. Betyg: Godkänt!

Ordföranden har ordet

3 rödluvan

Jämställdhetspolisen

Våga se problemen Feminism måste vara mer än bara vackra ord. Men tyvärr lever vi inom SSU Södra Älvsborg inte som vi lär idag. Ska vi kunna få någon förändring måste vi börja med att uppmärksamma problemen, hävdar Elisabet Fjellström. I dagsläget är det fler killar än tjejer som är aktiva i vår organisation, eller så känns det bara så för att det är fler killar som talar och tar plats. Så är det ofta i vårt samhälle, som jämnast känns könsuppdelningen när det är två-tre tjejer på varje kille. Tyvärr. Så om det är så att vi i vårt SSU-distrikt har en perfekt jämn könsuppdelning, något jag tvivlar på, känns det ändå som att det är en majoritet killar, helt enkelt för att killar oftast tillåts ta mer plats, eller tar platsen även om de inte får. Det-ta går igenom även i vår medlems-värvning då vi gärna värvar de som är mest lika oss. Det är få medlem-mar hos oss som blivit värvade på skolor, ofta går man med genom en kompis, pojkvän eller släkting. I alla fall är det så vi värvar aktiva tjejer. För även om vi har många tjejer i medlemsregistret som blivit värvade på skolor är det svårt att själv gå på ett möte utan en inbjudan eller en kompis som också följer med. Därav har vi ofta killar på våra möten som pratar, en eller två tjejer som pratar (som tenderar att prata ständigt) samt en hel massa människor som inte säger sina åsikter. Det går ofta bra för de tjejer som talar högt och tydligt, för sådant behöver en or-ganisation som vill kalla sig feministisk. Det går gans-ka bra för de tjejer som inte pratar lika mycket också, för en tjejkvot måste fyllas på, men det är osäkert på hur bra det är för vår organisation.

”Vi får inte skygga för att det finns pro-blem, för dolt där bakom finns också lösningen” Kanske bör vi ändra viss mötesstruktur? Uppenbarli-gen gör inte handuppräckning susen för att få männi-

skor att tala, kanske måste vi gå rundor i mindre grupper där man aldrig får bli avbruten? Där ens ta-lartid är helig, även om inte åsikterna är det? Det finns aldrig en perfekt lösning i alla situationer utan det måste ständigt förnyas, anpassas och göras bätt-re. Ibland är rundor lösningen, ibland könsseparering, ibland handuppräckning. Men vi får inte skygga för att det finns problem, för dolt där bakom finns också lösningen. Även i styrelserummen finns problemen när vi ofta har tjejer som får sitta på en massa stolar bara för att de är “duktiga tjejer”. Det blir ingen duk-tig av, vi ska alla bli duktiga genom att få ta det lugnt, tänka efter, göra fel och sedan göra rätt. Ingen förtjä-nar att slängas in på ett uppdrag, kille eller tjej, som man inte har någon erfarenhet av utan någon att vän-da sig till. Det är också en lösning, att ge alla tid att utvecklas.

Det är inte bara på möten som magin händer, utan lika mycket på bio, lunch, fika och mejlkontakt. Det skapar en struktur som gör att vi kanske pratar innan ett möte om något vi vill få igenom och därmed ute-stänger andra. Ibland är det medvetet, ibland omed-vetet, men resultatet blir detsamma. Alla får inte vara med och leka. Problemen uppstår när vi genom våra vänner driver igenom saker som kanske inte är helt demokratiskt förankrade. Ibland blir vänskapsbanden till bastuklubbar, men oftast blir de bara goda vänner som vi delar med oss våra idéer till och som de för vidare utan någon kontakt med övriga medlemmar.

4 rödluvan

Tema: Feminism

Vi bidrar inte heller lika mycket, ibland på grund av bristande intresse men lika ofta för att vi kanske inte vågar. Om vi inte kan tala på ett möte, hur kan vi då tala om att vi vill skriva eller rita? Mycket av det vi gör utgår från det talande ordet, och i talande orga-nisationer deltar inte alla lika mycket. Det är en falsk bild som vi ändå gärna håller fast vid, att vi alla har lika möjlighet och lika rättigheter till det talande språket och språkutrymmet. Varje medlem i vår or-ganisation ska ha rätten att få tala utan att bli avbru-ten på ett möte bland vänner. Ett försök som vi gjort är att på vissa kurser ha könsseparerade grupper när många upplever svårigheter i könsblandade grupper. Ibland har det fungerat, ibland inte, men alla har fått tala och göra sin röst hörd. Inom SSU använder vi oss av könsbunden kvotering inom alla områden. En styrelse kan inte bara bestå av killar eller tjejer, det är en dålig styrelse. En kurs kan inte bara ha kvinnliga eller manliga föreläsare, det är en dålig kurs. Om det inte finns tillräckligt många duktiga killar i en klubb, bör man kanske minska på antalet styrelsemedlemmar snarare än på killarna. Om det inte finns kvinnliga föreläsare bör man fråga någon annan som känner fler. Om inte alla fått göra sin röst hörd på ett möte bör man anpassa mötestek-niken efter alla individer som närvarar. Det finns ing-et egenvärde i att behålla en struktur som är värde-lös och patriarkatet är värdelöst. Något som alla medlemmar kan göra, enskilt eller i grupp, är att tänka. Vi bör alla tänka på vilka struktu-rer vi själva upprätthåller, vilka vi skapar och vilka vi inte vill vara en del av. En hjälp på vägen är att lära sig mer om härskartekniker, som de flesta använder och blir utsatta av omedvetet. En organisation där vi har en medvetenhet om vår egen del i allt som hän-der är en fantastisk organisation. Där vi alla kan få tala utan rädsla, lyssna med respekt och visa hänsyn till våra olikheter. Vi är alla olika, men vi får inte glömma att det är likheten som förenar oss. Vi är alla socialister, feminister och goda vänner. Elisabet Fjellström Distriktsstyrelseledamot SSU Södra Älvsborg

Fackliga Spalten

Kvinnors situation på arbetsmarknaden är utsatt på flera sätt. De blir uppsagda pga. graviditet, de har svårt att ta sig upp på karriärstegen trots kompetens och de har lägre lön än en man som utför samma ar-bete. Men jag tänkte först belysa att de generellt sett också har sämst arbetsmiljö. Enligt SCB har 23 % av kvinnorna och 17 % av männen haft arbetsorsakade besvär under året. Av sjukfrånvaron uppger 20 % av kvinnorna att de var frånvarande pga. arbetsorsaka-de besvär, att jämföra med männens 14 %.

Det är främst kvinnor i LO förbunden som skadar sig och har värk, inte så konstigt då de också har den mest påfrestande arbetsmiljön. Inom industrin där det jobbar mest män så har hjälpmedel till tunga ar-betsmoment kommit mer och mer. Inom kvinnodo-minerade yrken som t.ex. inom vården så kvarstår fortfarande många av de tunga lyften. Arbetsmiljö kommer alltid vara en utmaning för fackföreningsrö-relsen att ta itu med.

Löneskillnader mellan män och kvinnor är något som man brukar ta upp. Men hur hög är då skillnaden? 2009 så var den genomsnittliga månadslönen för ar-betarkvinnor 20500 kr, medan arbetarmän hade en lön på 23400 kr i genomsnitt. Räknat i procent mot-svarar kvinnors medellön 88 % av männens medel-lön.

Skillnaderna är mindre bland arbetare än bland tjäns-temän. De senaste avtalsrörelserna har LO förbun-den satsat på att höja lönerna för de lägst betalda, något som ökat jämställdheten i löneläget eftersom kvinnoyrkena också är låglöneyrkena. Även om det fortsätter i den utvecklingen så har vi långt kvar till kvinnorna är ikapp männen.

När jag ser statistiken för offentlig sektor så blir jag positivt överraskad. Där är kvinnors medellön 97 % av männens bland arbetare. Förmodligen har det att göra med politikers vilja till jämställdhet. Förhopp-ningsvis är det inte en trend som bryts av dagens hö-gervindar.

Simon Ryndal Ordf. SSU Röda fanan/Röd Rebell

5 rödluvan

Tema: Feminism

6 rödluvan

Tema: Feminism

Straffa den som utnyttjar, skydda den som utnyttjas - hur svårt kan det vara?

En av de mest lönsamma handelsvarorna i Europa är människor. Högkonjunktur som lågkonjunktur- en människokropp, gärna ett barn, är det alltid efterfrå-gan på. Dagligen tjänar kriminella nätverk hundratu-sentals kronor på att sälja människor, och straffen för dem som döms för människohandel har hittills varit skrämmande låga. Med fokus på förövarna och de köpare som gör trafficking möjligt gav jag mig in i människohandelsfrågan i EU. Vi har kommit en bra bit på vägen. Men det finns mer att kämpa för. Straffa den som utnyttjar. Jag ville ha en lag som kri-minaliserar de som köper tjänster av ett människo-handelsoffer. Men det gick inte igenom i EU:s institu-tioner. Med tanke på att det är tillåtet att sälja sex i flera Europeiska länder och att det till och med är tillå-tet med koppleri i Spanien så är det kanske inte så konstigt att vi inte fick igenom kriminaliseringen. Medlemsländerna ska redovisa vad de gör för att kri-minalisera förövarna. Men någon gemensam EU-lag blir det inte.

Men så finns det bra saker som vi fick igenom i för-handlingarna och som nu blir lag i hela EU. Vi höjde straffen för förövarna. Tidigare var straffen i vissa medlemstater så låga som 6 månader medan man nu måste kunna döma förövare till minst 5 år. Människo-handel får inte vara lönsamt! Straffen ska avspegla

brottets grovhet. Det ska svida i skinnet på dem som tjänar pengar på människohandel. På den punkten kom vi en bra bit på vägen, vi flyttade fokus från den utnyttjade till den som utnyttjar. Vi lyckades också få in att alla länder ska göra det möjligt att beslagta människohandlarnas tillgångar, så att vi slår mot lön-samheten för brottet. Ge skydd åt den som utnyttjas. Det räcker inte med att straffa förövarna, skyddet för offer för människo-handel måste också bli bättre i hela Europa. Utan skydd för offer kommer vi aldrig att kunna åtala män-niskohandlarna, därför att offer inte vågar vittna mot förövarna om de inte är skyddade mot hämnd från dem

”Somliga kallar mitt arbete i EU för mo-ralpanik. Jag kallar det en kamp för mänskliga rättigheter." Den nya lagstiftningen inför bland annat att offer för människohandel i hela EU ska ha rätt till juridisk råd-givning och att de aldrig ska kunna åtalas för brott som de tvingats till som en följd av att de blivit utsatta för människohandel, till exempel att man inte ska kun-

na åtala ett offer för sexslavhandel för prostitu-tionsbrott, i de länder där det är olagligt att sälja sex. Andra viktiga delar för mig har varit att barnets bästa ska gälla i alla beslut där barn berörs. Ett särskilt ombud ska utses till de minderåriga offer som inte har någon nära anhörig som kan hjälpa dem. Ibland är det ju föräldrarna själva som varit inblandade i handeln med barnet. Mitt arbete går vidare, vi har kommit en bra bit på vägen. I början skrattade de åt mig när jag tog upp sexköpslagen, nu får jag sitta med vid för-handlingsbordet. Somliga kallar mitt arbete i EU

för moralpanik. Jag kallar det en kamp för mänskliga rättigheter. Varken solidaritet eller människors rätt till sin egen kropp stannar vid landsgränser. Anna Hedh Socialdemokratisk Europaparlamentariker

Ökad kunskap är vårt vapen, jämställd-het vårt mål

Börja med skolan så löser sig resten. Det gäller även frågor om jämställdhet (genus). För Lärarförbundet är det viktigt att alla som arbetar i förskola och skola diskuterar sådana frågor. Det ska man göra även tillsammans med barn och unga, bland annat för att det är en demokratisk rättighet att få träna sig i kritiskt tänkande. Det är ett av skolans vik-tigaste uppdrag.

Jämställdhet handlar om att pojkar och flickor, kvinnor och män ska ha lika villkor, rättigheter och makt, i skolan och i samhället. Så ser det inte ut idag, det visar både forskning och statistik. Pojkar ska inte behöva lämna skolan med sämre betyg och läsförmåga än flickor och kvinnor ska inte behöva prestera dubbelt så bra för att få arbete. Jäm-ställdhet är en kunskapsfråga, inte något man bara tycker olika om, det finns forskning och fakta, både historiskt och aktuellt.

”Jämställdhet är en kunskapsfråga”

Alla som arbetar inom alla skolformer inklusive fritidshem-men har samma uppdrag; att motverka traditionella köns-mönster/roller och att ge alla barn och unga alla möjlighe-ter att utvecklas utifrån sin personlighet, inte enbart ut-ifrån sitt kön. Detta uppdrag har funnits länge, kunskap finns (under 2009 var genus ett av de områdena i förskola och skola som flest forskade om) viljan finns hos många lärare och rektorer. För Sveriges största fackliga organisa-tion för lärare, Lärarförbundet, är detta en central och vik-tig fråga (till exempel så drabbas alla lärare av den struktu-rella lönediskrimineringen liksom alla andra yrken med övervägande kvinnor). Så varför händer det så lite? Enligt min erfarenhet så behövs det: 1. Att politiker och chefer tar ett större ansvar 2. Utbildning för lärare och rektorer Att alla blir medvetna om vad genusfrågan innebär på dju-pet

Om det finns så kan barn och elever också få hjälp att genomskåda ojämställdheten i sin vardag; reklam riktad till barn, dataspel, tv-program, leksaker och läromedel för att ta några exempel. För när man läser var forskarna kommit fram till kan man ställa sig följande frågor; varför finns det nästan inga kvin-nor med i historieböckerna? Varför får flickor högre betyg i

alla ämnen utom idrott och hälsa år efter år? Varför är det nästan bara bilder på män och pojkar i många läroböcker? Varför visas oftast bilder på pojkar i ex tidningar och maga-sin när de är aktiva medan bilderna på kvinnor och flickor (om det finns några alls) visar åskådare som lägger huvu-det på sned och ler och är passiva? Varför använder pojkar så mycket större del av skolgården? Varför får pojkar höra sitt namn många gånger fler under dagen (i samband med tillsägelser) än flickor? Varför tilltalas pojkar med korta kommandon medan flickorna får en lång förtrolig prat-stund med förskolläraren i lugn och ro? Varför kostar ma-terialet på förskolan som pojkar använder mer än det som flickor använder? Varför tas det för givet att alla människor är heterosexuella? Varför får barn på förskolan höra att de är kära i varandra om en pojke och flicka trivs att leka till-sammans men väldigt få kommer på tanken att fråga på samma sätt om det är två flickor eller två pojkar som trivs att leka tillsammans? Känner du igen något av detta från din skola eller din arbetsplats?

Självklart finns det undantag, det finns både pojkar och flickor, kvinnor och män som bryter mot det vanliga sättet att vara. Men när man forskar så tittar man efter mönster och det är när samma mönster blir synligt gång på gång som man kan börja dra slutsatser och man säger att det finns något som verkar vara en norm.

Om vi inte får tid och möjlighet att ta till oss kunskap och reflektera över vår vardag så är det de traditionella köns-mönstren, normerna, som styr oss, vuxna såväl som barn och unga. Det härskar en traditionell genusordning, där en heterosexuell läggning är en av grundstenarna, i förskola och skola liksom i resten av samhället.

Ett självklart krav är att alla lärare i Sverige får en grundläg-gande genusutbildning. Ytterligare ett krav är naturligtvis att kunskapen om genus och jämställdhet ska ingå i alla former av lärarutbildning och utbildning av lärarutbildare.

Lärarförbundets vision är en värld där varje människa får utveckla sitt unika jag och alla uttryck för personlighet och sexuell läggning är lika mycket värda och lika uppskattade av omgivningen oavsett vilken biologisk kropp man har fötts i.

Eva-Lena Embretsén Ordf. Lärarförbundets jämställdhets- och likabehandlings-råd Lärare och genuspedagog

7 rödluvan

Tema: Feminism

8 rödluvan

Tema: Feminism

S-kvinnor behövs!

S-kvinnor behövs inte då jämställdhet är en fråga för både män och kvinnor, har det hävdats. Men den bilden rim-mar illa med hur det ser ut i verkligheten. Då det alltid har varit, och fortfarande är, män som har makten i paritet och samhället behövs en motkraft. Den kraften vill S-kvinnor vara tillsammans med SSU och S-studenter, skri-ver Erika Storme Martinger.

Ibland har jag diskuterat om S-kvinnor behövs. Ett argu-ment mot att kvinnor skall organisera sig i en egen sam-manslutning brukar vara att kvinnosaken är en fråga för alla inom partiet. Javisst, i den bästa av världar är detta en fråga som förs upp på agendan av alla som anser att klass-kamp och kamp för jämställdhet går hand i hand. Men, vi lever inte i den bästa av världar. Vi lever i en verklighet som allt för ofta glömmer bort kvinnofrågor och anser att inget mer finns att göra och att allt redan är gjort. Men vi ser fortfarande att kvinnolönerna är lägre än männens lö-ner, att kvinnor är de som tar ut flest VAB-dagar, att kvin-nor som väntar barn inte får sökta jobb på grund av gravi-ditet trots att det är olaglig diskriminering och att allt för få kvinnor finns på ledande positioner. Ja, exempellistan kan göras deprimerande lång och då rör vi oss bara i Sverige. Tittar vi internationellt så könsstympas kvinnor, de förne-kas sin rätt att utbilda sig, de får inte bestämma om de skall sätta barn till världen och flickor utnyttjas som sexuel-la handelsvaror. De får ibland inte välja yrke och partner, de får inte klä sig som de vill och de har inte rätt att rösta eller ta politiska uppdrag. För alla dessa kvinnor i Sverige och i världen finns S-kvinnor och har så gjort sedan 1892 då den första socialdemokratiska kvinnoklubben bildades. 1920 bildades Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund.

"Ibland kan jag känna att vi av en del

män inte riktigt tas på allvar, de ser inte

vilken kraft det finns inom S-kvinnor; el-

ler kanske är det just det som de gör

och det kanske skrämmer."

Ja, jag tror att vi behövs, även i Borås. Trots att vi har var-annan damernas på våra listor kan jag ibland mötas av kommentaren att ”Det är inte lätt att vara man. Unga kvin-nor får uppdrag bara för att de är kvinnor.” Vissa män kän-ner sig trampade på tårna och utgår från att männens poli-tiska uppdrag är resultatet av deras kompetens, medan kvinnorna får uppdrag för att de är just kvinnor. Vi har lyck-

ats ganska bra att fördela uppdragen i Borås stad och inom partiet, men vi behöver påfyllning underifrån. Här kan SSU, S-studenter och S-kvinnor se till att stötta unga kvinnor. Därför har vi i S-kvinnor i Borås beslutat att alla SSU- och S-studenttjejer är välkomna till våra aktiviteter samt att vi även nominerar tjejer från dessa klubbar när vi nominerar till uppdrag.

S-kvinnor jobbar för att nominera kvinnor till uppdrag, utbilda i väl-behövliga ämnen som t.ex. hur man bemöter härskarteknik, samt göra det möjligt att träffas och ha trevligt. För att känna sig bekväm i politiska sammanhang är det bra att kunna ventilera sina problem, stärkas av andra och byta erfaren-heter och här tror jag att S-kvinnor spelar en viktig roll. Inte minst möten med de kvin-nor som är lite äldre och har kämpat för sådant som vi idag tar för givet som barnomsorg och fri abort är inspirerande. Det känns fantastiskt att höra till en tradition med kvinnor som har kämpat och stått på barrikaderna och att veta att det är tack vare S-kvinnor vi slapp vansinnessatsningen på svenska kärnvapen. Det kan också vara skönt att ha ett peppande gäng då man på darrande ben tar sig upp i talar-stolen. Ibland kan det också vara gott att bara få beklaga sig då man allt för många gånger funnit sig vara den som åker på att diska och koka kaffe medan männen pratar ”viktiga saker”. Ibland kan jag känna att vi av en del män, företrädesvis äldre, inte riktigt tas på allvar, de ser inte vil-ken kraft det finns inom S-kvinnor; eller kanske är det just det som de gör och det kanske skrämmer. Som tur var tyck-er jag att de flesta respekterar oss men att vi ibland glöms bort då det oftare fokuseras på de geografiska klubbarna. Vi S-kvinnor i Borås och Mark anordnade 2009 en stor kon-gress med över100 besökare från hela Sverige och jag för-undrades över att många män inom partiet i Borås inte för-stod vilken stor händelse det var för partiet i stort. Då kan det kännas som om vi inte riktigt tas på allvar vilket känns beklämmande men samtidigt ger det kämpaglöd.

S-kvinnor i Borås har de senaste åren ökat sitt medlemsan-tal vilket bevisar att vi behövs inom politiken. Vi hoppas på ett fortsatt gott samarbete med SSU och S-studenter för vi tror att vi tillsammans kan lyfta frågor om jämställdhet, solidaritet och visa att politik inte bara är viktigt utan jäkligt kul också!

Erika Storme Martinger Ordf. S-kvinnor i Borås

9 rödluvan

Å ena sidan… Å andra sidan…

Feminism - Inte bara humanism

Man har hört det många gånger förut. Socialism och hu-manism innebär en kamp för alla människors lika rättighe-ter, kvinna som man, ung som gammal, fattig som rik, svart som vit. Vad är då problemet? Varför inte bara kalla sig själv för socialist eller humanist, och vara nöjd? Jo, problemet är det att kvinnor i många kulturer inte ens räknas som människa.

Socialismen kämpade inte för kvinnans självständighet förrän hon också blev arbetskraft; ty endast arbetarklas-sen var intressant för Marx. Feminism uppmärksammar ett psykiskt, fysiskt och strukturellt våld riktat mot ett kön. Det är ett aktivt ställningstagande mot ett våld riktat, inte mot mänskligheten, utan mot ett kön man anser vara mindre värt. För det är lätt att tycka att kvinnomisshandel är samma sak som misshandel, varför ska man utmärka kvinnor som en särskild grupp, när det är just det man vill komma ifrån? Jo, därför att kvinnomisshandel riktar sig inte mot människan. Man misshandlar kvinnan för att hon är just kvinna. Under de senaste 50 åren har fler flickor mördats - just för att de är flickor - än män som dött un-der 1900-talets alla krig. Hade man däremot mördat lika många män som kvinnor, ja då kanske man skulle behöva propagera för humanism. Men så länge det finns förtryck riktat mot ett kön behöver vi också en motreaktion som talar för det utsatta könet. Feminism.

De som gett kvinnor sina rättigheter var feminister. Det var aldrig endast humanister. En humanist vill tänka bort kvinnan som just kvinna, och göra henne till människa. Det vill feministen också. Skillnaden är att humanisten gör det på det sätt att det förtrycket som finns idag ersätts med ett annat. Det kommer inte längre heta kvinnomiss-handel, utan misshandel. Men den kommer finnas kvar, på exakt samma sätt. En feminist å andra sidan ser en dju-pare konflikt. En feminist ser att förtrycket riktar sig en-bart till kvinnan, för att göra henne underlägsen, för att göra henne till ett objekt. Feminismens uppdrag blir att förändra samhällets syn, samt hennes egen syn på sig själv. Humanism vore att fortsätta på samma spår man gjort tidigare, ett sätt där man accepterar patriarkatet. Kvinnan kommer då aldrig att få möjlighet till att frigöra sig själv från den struktur som tvingar henne ner på bara knän. Om socialism, humanism och ekvivalism inte kan inkludera denna eventualitet, kan vi heller inte nöja oss med begreppen.

Therése Björklund Ordf. SSU Fraternitas

Varför jämställdhet är ett bättre begrepp än feminism Ett problem med feminismen är att den förutsätter saker utan söka bevis för att det är så. Ett annat problem med feminismen är att det finns många olika skolor och att den inte har något entydigt budskap även om just SSU bekänner sig till likhetsfeminismen. Till exempel antar vissa feminister att alla män vill ha makt över kvinnor. Med tanke på att det finns män som kämpar för kvinnors rättigheter och är hemma med barn håller knappast den-na tes i alla lägen. Ett annat problem med feminismen är att den fokuserar enbart på kvinnors förhållanden. Till exempel visar avhandlingar av förskoleforskaren Ingrid Pramling att män i förskolan ofta känner sig underordna-de kvinnor och har svårt att hitta en roll där.

”Ett problem med feminismen är att det finns många olika skolor och att den inte har något entydigt budskap” Ett annat exempel är vårdnadstvister där kvinnan ofta får den huvudsakliga vårdnaden om barnen även om fadern inte på något sätt är omlämplig som förälder. Har inte män lika stor rätt till sina barn som kvinnor? Ett annat problem med feminismen är att den fokuserar på att man alltid ska ge kvinnor särbehandling för att de ska kompen-seras för sin underordning. Detta betyder att man fokuse-rar särskilt på särskilda tjejgrupper, kvoterar in kvinnor i styrelser och liknande. Ett exempel på där kvinnor särbe-handlats av Göteborgs stad var när unga kvinnor fick ge-nerösa rabatter på träningskort medan unga män inte fick det. Grundlagen förbjuder könsdiskriminering och detta fall anmäldes till JO dock tror jag att JO inte fällde fallet. Kort sagt leder feminismen till att män och kvinnor inte konkurrerar på lika villkor och därför anser jag att den underbygger bilden av att kvinnor inte kan, snarare än den gynnar kvinnors frigörelse. Av denna anledning anser jag att vi istället bör använda oss av begreppet jämställd-het. Då strävar vi efter att rättigheter och makt är jämt fördelade mellan kvinnor och män och där kvinnor och män konkurrerar på lika villkor. Rickard Grossman Socialdemokraterna i Mark

10 rödluvan

Tema: Feminism

Kön och klass på Kommunals kongres-ser ”Vi verkar för och verkar för, men vi sätter visst aldrig igång att jobba för det. Det är dags nu!” Orden yttrades från talarstolen på Svenska Kommu-nalarbetareförbundets kongress 1995. Debatten handlade om införandet av sex timmars arbetsdag, men citatet skulle också kunna syfta på något av de andra könspolitiska krav som diskuterats i förbundet. I min studie av Kommunals könspolitiska kongressde-batt 1958-2006 har jag funnit att kretsat kring ett fåtal centrala frågor som diskuterats återkommande över lång tid, och att ombuden ofta uttryckt en otå-lighet över att utvecklingen stått stilla eller gått för långsamt. Arbetstidsförkortning och rätten till heltid är två av dessa centrala frågor, kvinnors representa-tion i det egna förbundet en annan.

”Kravet på kortare arbetsdag in-nehåller också ett, om än i debat-ten outtalat, ifrågasättande av lö-nearbetet.” Även om samtliga debatter har det gemensamt att de pågår under lång tid finns skillnader i kongresser-nas behandling av de olika kraven. Rätten till heltid formuleras i program som den viktigaste jämställd-hetsfrågan, och i den sakpolitiska debatten tycks det-ta krav självklart att bifalla och arbeta för. Arbetstids-förkortning finns också med i programmen som en målsättning, men i praktiken anser styrelsen att frå-gan är omöjlig att driva igenom. När det gäller kvin-nors representation understryker man i program att denna måste öka och att kvinnor och män bör vara representerade i förhållande till sin andel av med-lemskåren, men det konkreta kravet på kvotering avslås och man vill istället i allmänhet verka för ökad kvinnorepresentation genom tal och utbildning för kvinnor. Kvotering beskrivs som det ultimata miss-lyckandet för förbundet, och ställs i motsättning till den samförståndsinriktade jämställdhet man formu-lerar i program. Skillnaden mellan program och handling, mellan det sagda och det gjorda, är alltså

större när det gäller arbetstidsförkortning och kvin-nors deltagande och representation än när det gäller rätten till heltid. De ombud som kräver att Kommu-nal både ska driva högre lön för kvinnor, rätten till heltid och en sänkning av arbetstiden möts av argu-ment från ledningen om att man inte kan få allt detta utan måste välja, annars hotas samhällsekonomin. Jag tolkar detta i relation till de klass- och köns-kompromisser som genomsyrar den svenska mo-dellen. Klassam-arbete, kommo-difiering av ar-betskraft, ekono-misk expansion och omfördel-ning genom kon-sumtion är bä-rande i denna modell, och eko-nomisk tillväxt på nationell nivå och lönearbete på individuell nivå blir därför de huvudsakliga vägar-na till jämlikhet. Det blir då logiskt att kravet på rätt till heltid, vilket innebär fler arbetade timmar, blir mindre kontroversiellt i Kommunals debatt än kravet på arbetstidsförkortning med bibehållen lön, som skulle innebära en ekonomisk omfördelning från ka-pital till arbete. Kravet på kortare arbetsdag innehål-ler också ett, om än i debatten outtalat, ifrågasättan-de av lönearbetet. Den svenska modellen omfattar också en outtalad könskompromiss, där kvinnor får rätt till betalt arbete och därigenom ett visst ekono-miskt oberoende, men förväntas fortsätta ta ansvar för omsorgen både i välfärdssamhällets tjänst och i familjen. En intressekonflikt mellan kvinnor och män får inte artikuleras och jämställdhet ska nås genom expansion och samförstånd mellan könen. Kravet på kvotering utmanar denna ideologi, genom att antyda att kvinnor har ett intresse av att bli representerade av andra kvinnor, och att män har ett intresse av att inte släppa ifrån sig makt.

11 rödluvan

Tema: Feminism

Även om arbetarrörelsen historiskt kunnat genomfö-ra stora reformer inom ramen för denna samhällsmo-dell fungerar den idag som ett hinder för reformer. De dominerande målen effektivitet, produktivitet och profit kunde eftersträvas så länge som tillräckliga re-surser kanaliserades till stöd för mänskliga behov. Detta har under de senaste decennierna hotats ge-nom förskjutningar som stärker marknaden på välfär-dens och jämlikhetens bekostnad. Välfärdsstaten och den offentliga sektorn har omtolkats från lösningar på ekonomiska problem till dyra och byråkratiska, kort sagt ekonomiska problem i sig själva. Detta inne-bär idag ett inbyggt hinder för reformer, eftersom de bara föreslås och genomförs om ”det ekonomiska utrymmet”, det vill säga resultatet av styrkeförhållan-det mellan arbete och kapital, medger det. Sett i det-ta perspektiv, att det finns ett begränsat ”reformutrymme” och att samhällsekonomiskt ansvar är synonymt med att inte gå utanför detta och utma-na kapitalet, blir det också begripligt varför man från Kommunals ledning så ihärdigt betonat att det inte går att få både lika lön, rätt till heltid och en arbets-tidsförkortning.

Studien av Kommunal visar att villkoren för könspoli-tiska krav i förbundet bestäms av såväl klassmässiga som könsmässiga ramar, eller, annorlunda uttryckt,

av såväl kapitalism som patriarkat. Möjligheten till jämlikhetspolitik begränsas både av att man inte vill artikulera en konflikt mellan arbete och kapital, samt av en rädsla för att artikulera konflikt mellan könen. Samtidigt ifrågasätts dessa ramar kontinuerligt under den period jag undersökt, då krav från medlemmar på kvotering och på förbättrade villkor genom både högre lön, rätten till heltid och en generell arbetstids-förkortning anses vara möjliga att genomföra genom en omfördelning av makt och ekonomiska resurser.

”Studien av Kommunal visar att villkoren för könspolitiska krav i förbundet bestäms av såväl klass-mässiga som könsmässiga ramar, eller, annorlunda uttryckt, av såväl kapitalism som patriarkat.” Med insikten om att både kapitalism och patriarkat sätter könspolitikens ramar kan vi utvidga den femi-

nistiska debatten om klass som idag mest handlar om vem som egentli-gen är arbetare och klassbegreppets begränsningar, till att också behand-la de begränsningar som klassamhäl-let den facto innebär. Att se att arbe-tarklassen har kön leder då inte bara till en kritik mot en mansdominerad arbetarrörelse, utan medför också en insikt om att klass är av avgöran-de betydelse för att förstå kvinnors villkor, och de könspolitiska krav som är centrala för dem. Detta måste vara i fokus när socialdemokratin formulerar en feministisk politik.

Kristin Linderoth Genusvetare

Ansvarig för feminism och djur-skydd i SSU:s förbundsstyrelse

Bilder från barrikaderna

12 rödluvan

Fraternitas fixar Arbetarfika på Bäckäng

S-studenter förbundsordförande Magnus Nilsson gästar ett klubb-möte i Borås Affisch från valrörelsen i somras. Nu laddar vi

för en ny en valrörelse inför omvalet till regio-nen i maj

Klasskämpens ABC, G som i Gråsosse

Historiskt och även i nutid har många sett ett nöje i att dela upp människor i olika grupper. Det kan vara lite roligt att märka ut sig och tillhöra en viss grupp, gärna en utvald sådan. Det kan också vara farligt eftersom man då också kan börja nervärdera andra. Hela socialismen bygger på att man poäng-terar att en mindre grupp privilegiera-de människor i samhället skor sig på en majoritet, överklassen mot arbetar-klassen. När socialdemokraterna blev det statsbärande partiet på 1900-talet hände ett maktskifte och en ni typ/grupp av människa såg dagens ljus, Gråsossen.

Typiska utmärkande drag för en Grå-sosse är drag som att vara rejäl, folk-hemsivrare, i alla lägen lojal mot egna partiet och oklanderligt skeptisk mot de övriga. Det finns också en del typis-ka negativa drag som skulle behövas tvättas bort, osmidigt i kontakt med gemensam beslutsordning, innova-tionsskeptisk, mansdominerad med halvhjärtad feministisk inställning och ganska ofta hög grad av bitterhet. Grå-sossen är precis som socialdemokratin en intressant paradox, den föddes ur underklassen men gjorde en klassresa och blev maktbärande. Det gäller för socialdemokratin att aldrig glömma sitt ursprung, vem man egentligen är. Det Gråsossen gör är att han/hon hål-ler fast vid löftet om att alla grupper i samhället skall med. Nya grupper som uppkommit i vårt samhälle, utförsäkra-de och asylsökande marginaliseras på ett oroväckande sätt. De säger att me-delklassen blir större samtidigt som ojämlikheterna ökar. Med större ojäm-likheter blir det svårare att göra klass-resor. ”Vad som behövs är solidaritet!” säger Gråsossen. Även denna gång har han/hon rätt.

Olof Yrlid SSU Frihet

Högerpopulism urholkar kriminalpoli-tiken

Straffen behöver skärpas säger reger-ingen och inför nya straff och skärper de befintliga. Justitieministern säger att det handlar om att folk ska uppfat-ta påföljderna som rimliga och logiska. Allvarliga brott måste få konsekvenser, även om det inte leder till minskad brottslighet.

”Fokus har helt enkelt flyttats från samhällets ansvar för in-dividen till individens ansvar för sitt eget liv.”

Den hårda linjen gäller även ungdo-marna. Man vill sänka straffåldern, och man låser in ungdomar i större ut-sträckning idag än man gjord tidigare. Tidigare ansåg man att barn med per-sonliga problem behövde samhällets stöd, men nu vill man mest straffa bar-nen för vad de har gjort. Eller som Bea-trice Ask vill att föräldrarna ska straf-fas, eftersom att de inte förmår att göra sina barn till goda medborgare. Fokus har helt enkelt flyttats från sam-hällets ansvar för individen till indivi-dens ansvar för sitt eget liv. Men strängar påföljder ger inte bättre möj-ligheter till återanpassning, så varför ropar politikerna på tuffare tag och längre fängelsestraff?

Problemet är att populistiska politiker genom sina olika utspel bidrar till att opinionen får en bild av kriminaliteten som inte överensstämmer med verklig-heten. Två tredjedelar av svenskarna tror att brottsligheten ökar trots att den inte gör det, och frågar man folk vill de alltid ha hårdare straff. Tyvärr så verkar politiker tro att det enda sättet att vinna röster är genom populism och skrämselpropaganda.

Johan Dahlberg Borås S-studenter

Kom igen Lena! Socialdemokratin byggde landet. Det var genom facklig kamp och politik organisering som vi förvandlade Fat-tigsverige till Välfärdsverige. Nu när det är just detta system som hotas borde det vara ett guldläge för social-demokratisk oppositionspolitik. Men ändå var valresultatet 2010 det sämsta partiet varit med om sedan den all-männa rösträtten infördes. Situationen är uppenbart akut. För mig är valresultatet det yttersta beviset på att den tredje vägens social-demokrati visat sig vara en återvänds-gränd. Vägen framåt nu går åt vänster. Problemen som vi står inför är givetvis främst av politisk karaktär, men vi måste inse att politik och person häng-er ihop. Vem vi väljer som ny partiord-förande kommer att vara avgörande för vilken poltik vi kommer att bedriva i framtiden. SSU Södra Älvsborg har beslutat att nominera Lena Sommestad till ny par-tiordförande. För oss är hon den per-son som är bäst lämpad för att genom-föra de förändringar som vi måste göra. Lena gick med i paritet under 90-talskrisen för att hon ville förändra partiet inifrån. Det har hon kämpat för sedan dess. Genom att alltid stå rak-ryggad, aldrig välja inställsamhetens väg framför sanningen har hon bevisat att hon är den person vi behöver som ledare för partiet. Framtiden är inte ödesbestämd, vi måste inte följa den väg borgerliga tankesmedjor försöker få oss att tro är den enda vägen. Vi kan förändra samhället. Det enda som be-hövs är en politisk vilja och ett mod att följa den. Den vilja och det modet har Lena. Därför säger vi nu: Kom igen Lena! Sofia Bohlin Kassör SSU Frihet

Ordet är fritt

13 rödluvan

14 rödluvan

Serie

15 rödluvan

Serie

Posttidning B Till Kamrat: SSU Södra Älvsborg Sparregatan 12 B 503 35 Borås

Frihetsmöten. SSU Frihet träffas i klubblokalen (allégatan 61) på onsdagar klock-an 17.00. Kontakta kontaktperson (se sid. 2) vid frågor. S-studentmöten. Borås S-studenter träffas 18,00 varje tisdag i klubblokalen. Var-je ojämn vecka är det föreläsningar och varje jämn vecka är det vanliga möten. Alla är välkomna! Kontakta kontaktperson (se sid. 2) vid frågor. Hässleholmsmöten. SSU Hässleholmen har möten varje måndag kl. 18,00 i loka-len. Kontakta kontaktperson (se sid 2) vid frågor. Samkvämsdag. Borås S-studenter åker till Göteborg den 27 februari för att gå på världskulturmuseet, äta middag ihop och umgås. Kontakta klubbansvarig (se sid. 2) för info om tider etc. Avantgardet skolas. Kurs för ledare inom distriktet den 4-5 mars. Utbildning i ledarskap och diskussioner om hur vi ska lägga upp arbetet under våren utlovas. Därutöver är det en utmärkt möjlighet för att träffa de andra klubbstyrelserna och så frön till framtida samarbete. Jätteviktigt att de som blivit valda till klubb-styrelser deltar! Anmälan görs till jonas.bergstrom@ssu.se. 7 mars. Framtidseminarium på hemgården i Borås. Phia Anderssson från riksda-gen, Jytte Guttenland som är ordf. för SSU och Anders Österberg som sitter i kriskommissionen samtalar om partiets framtid. Mikael M Karlsson från tanke-smedjan Rödluvan är moderator. Start 18,00. Välkomna! 8 mars. Internationella kvinnodagen. De rödgröna partierna samlas i hemgården i Borås 18,00 för seminarium, fika och tipspromenad. Alla, både män och kvin-nor, är välkomna! 1 maj. Arbetarrörelsen högtidsdag. Stort friande planeras! Mer info kommer se-nare. (Med överseende för förändringar. Vill du veta mer gå in på www.ssusodraalvsborg.se eller kontakta resp. klubbansvarig, se sid. 2. All distrik-tets verksamhet är gratis för medlemmar och alkohol- samt drogfri. Redaktio-nen rekommenderar att ni klipper ut denna sida och sätter upp på kylskåpet.)