Översättning från engelska av Hans O. Sjöström

Stockholm 2010

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 3 09-12-02 10.26.39

När bOjOrNa braSt

– Historien om tredje världens segrar och nederlag

Leopard förlag

S:t Paulsgatan 11

118 46 Stockholm

www.leopardforlag.se

© Vijay Prashad, 2007

OrigiNaLetS titeL: the Darker Nations. a People’s History of the third World

FÖrSt utgiVeN aV: the New Press, uSa 2007

ÖVerSättare: Hans O. Sjöström

OmSLag & tyPOgraFi: rasmus Kellerman

OmSLagSbiLD: iStock

tyPSNitt: trade gothic + Sabon OsF

SättNiNg: team media Sweden ab, Falkenberg

trycK OcH biND: Scandbook, Falun 2010

iSbN 978-91-7343-246-7

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 4 09-12-02 10.26.39

Förord till bokserien A New Press People’s History av Howard Zinn

FÖrFattareNS tacK

iNLeDNiNg

första delen · SträVaN

PariS

ett begrepp manas fram

brySSeL

1928 års förbund mot imperialismen

baNDuNg

afro-asiatiska konferensen 1955

KairO

afro-asiatiska kvinnokonferensen 1961

bueNOS aireS

att föreställa sig en ekonomi

teHeraN

att odla en föreställning

beLgraD

den alliansfria rörelsens konferens 1961

HaVaNNa

trikontinentalen 1966

iNNeHÅLL

11

13

17

25

39

57

79

91

105

127

139

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 9 09-12-02 10.26.40

andra delen · FaLLgrOPar

aLger

vådorna av en auktoritär stat

La Paz

utsläppta ur kasernerna

baLi

kommunisternas död

taWaNg

det smutsigaste kriget

caracaS

olja, Djävulens träck

aruSHa

socialism i all hast

tredje delen · mOrD

NeW DeLHi

parentation över tredje världen

KiNgStON

globalisering under IMF:s ledning

SiNgaPOre

den asiatiska vägens lockelse

meKKa

när kulturen kan bli grym

SammaNFattNiNg

NOter

regiSter

153

169

189

205

217

233

251

271

297

313

331

337

413

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 10 09-12-02 10.26.40

17

iNLeDNiNg

”tredje världen står idag inför europa som en väldig massa med

uppgift att försöka klara de problem europa inte kunnat finna

lösningen till.” frantz fanon: jOrDeNS FÖrDÖmDa 1969.1

Tredje världen var ingen plats. Det var ett projekt. Under de till synes ändlösa striderna mot kolonialismen drömde folken i Afrika, Asien och Latinamerika om en ny värld. Mest av allt önskade de värdighet, men också livets grundförutsättningar (jord, fred och fri­het). De lät sitt missnöje och sina förhoppningar utgöra grunden för organisationer av olika slag där ledarna formulerade kraven till ett program. Dessa ledare, Jawaharlal Nehru från Indien, Gamal Ab­del Nasser från Egypten, Kwame Nkrumah från Ghana eller Fidel Castro från Kuba sammanträffade vid en serie möten under mit­ten av 1900­talet. I Bandung (1955), Havanna (1966) och på andra platser utformade de en ideologi och en uppsättning institutioner som skulle uttrycka deras folks förhoppningar. ”Tredje världen” be­stod av dessa förhoppningar och de institutioner som tillkom för att driva dem framåt.

Ur ruinerna av andra världskriget uppkom ett kallt krig mellan två världsmakter som hotade hela mänsklighetens existens. Super­känsliga avfyringsanordningar för kärnvapen jämsides med hetsiga debatter om fattigdom, bristande jämlikhet och frihet blev ett hot också mot dem som inte levde under USA:s eller Sovjetunionens

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 17 09-12-02 10.26.41

18

När bOjOrNa braSt

para plyer. Som Nehru påpekade bombarderade bägge sidor var­andra med argument om fred. USA, som var nästan oskadat av kriget, använde sitt övertag till att återuppbygga båda sidorna av Eur asien och innesluta ett krigshärjat Sovjetunionen. Fraser som ”massiv vedergällning” och ”provokationsstrategi” utgjorde inget hopp för de två tredjedelar av världens folk som alldeles nyligen hade vunnit självständighet från sina kolonialherrar eller stod på tröskeln till befrielsen.

I kläm mellan dessa två stora grupperingar slöt sig de mörkare na­tionerna samman till tredje världen. Beslutsamma människor käm­pade mot kolonialismen för att erövra sin frihet. De krävde poli tisk jämlikhet på det internationella planet. Den viktigaste institutionen för dessa yttringar var Förenta Nationerna. Från sin tillkomst år 1948 har FN spelat en oerhört betydelsefull roll för den allra största delen av vår planet. De nya staterna fick visserligen inga perma­nenta platser i säkerhetsrådet men utnyttjade generalförsamlingen till att föra fram sina krav. De afro­asiatiska mötena i Bandung och Kairo (1955 respektive 1961), tillkomsten av den alliansfria rörelsen i Belgrad (1961) och den Trikontinentala konferensen i Havanna upprepade de viktigaste argumenten i projektet tredje världen så att de i samordnade former kunde föra dem vidare till FN som var den viktigaste scenen. Dessutom påverkade de nya staterna FN till att skapa institutionella plattformar för tredje världens program. FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) var den viktigaste av dessa institutioner men inte den enda. På dessa vägar fördes även andra aspekter än den politiska jämställdheten fram. Projektet tredje världen omfattade krav på omfördelning av världens råvaror, en vär­digare avkastning av befolkningarnas arbetskraft och ett gemensamt erkännande av deras vetenskapliga, tekniska och kulturella arv.

I Bandung framlade värden för konferensen, Ahmed Sukarno, sin katekes för tredje världen:

Vi får inte vara bittra över det förflutna utan istället rikta blicken stadigt mot framtiden. Vi måste minnas att ingen av Guds välsig­nelser är så ljuv som livet och friheten. Vi får inte glömma att hela mänsklighetens format förminskas så länge det finns nationer eller delar av nationer som fortfarande är ofria. Vi får inte glömma att männi skans ädlaste syfte är hennes befrielse från fruktans och fat­

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 18 09-12-02 10.26.41

19

iNLeDNiNg

tigdomens fjättrar, hennes befrielse från de fysiska, andliga och intel­lektuella fjättrar som så länge har hämmat utvecklingen för mänsk­lighetens stora flertal. Och, systrar och bröder, vi får inte glömma att, för att uppnå allt detta, måste vi asiater och afrikaner ena oss.2

Idén om tredje världen satte miljontals människor i rörelse och fram­bragte hjältar. En del av dessa var politiska gestalter som de tre tita­nerna (Nasser, Nehru och Sukarno) men också Nguyen Thi Binh och Ho Chi Minh i Vietnam, Ben Bella i Algeriet och Nelson Mandela i Sydafrika. Projektet gav också nya beståndsdelar till skaparkraften hos dess kulturarbetare – människor som poeten Pablo Neruda från Chile och målaren Sudjana Kerton från Indonesien. Den horisont som tredje världen åstadkom entusiasmerade dem och även dem som i sitt vardagsliv formade historien. Projektet tredje världen för­enade de skiftande tonarterna i dessa kamraters stämmor.

Projektet tredje världen hade redan från början en inbyggd brist. Kampen mot de koloniala och imperialistiska krafterna tvingade fram enighet mellan olika politiska partier och olika samhällsklas­ser. Allmänt populära samhällsrörelser och politiska grupperingar erövrade friheten åt de nya nationerna och tog sedan makten. Men när de fick makten blev den enhet som till varje pris hade upprätt­hållits en belastning. Arbetarklassen och småjordbrukarna i många av rörelserna hade funnit sig i allianserna med jordägarna och de framväxande industriella eliterna. När staten väl kom i folkets hän­der trodde de att den nya staten skulle driva ett socialistiskt pro­gram. Vad de i stället fick var en kompromissideologi som kallades arabisk socialism, afrikansk socialism, sarvodaya eller NASAKOM som kombinerade löftet om jämlikhet med en bibehållen social hier­arki. I stället för att bli ett verktyg för ett helt nytt samhälle skyd­dade dessa regimer eliten bland de gamla samhällsklasserna samti­digt som de producerade förutsättningar för samhällelig välfärd för folket. När de gamla samhällsklasserna väl kommit till makten ar­betade de för sina egna intressen antingen genom militären eller det segrande folkliga partiet. På många håll tämjdes, förbjöds eller mas­sakrerades kommunisterna för att denna disharmoniska enhet skulle kunna upprätthållas. Under de första decennierna av statsbyggande, från 1940­ till 1970­talet, höll pressen från den arbetande befolk­ningen, det nationella befrielsepartiets prestige och den världsomfat­

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 19 09-12-02 10.26.41

20

När bOjOrNa braSt

tande samstämmigheten kring behovet av att använda staten som ett verktyg för att skapa efterfrågan i viss mån dessa dominanta klasser i schack. De tog visserligen ledningen i de nya staterna men deras begär efter oinskränkta profiter hämmades av den kvar dröjande patrio tismen eller den typ av politiska och ekonomiska system som införts genom den nationella befrielsen.

På 1970­talet var de nya nationerna inte längre nya. Deras miss­lyckanden var många. Folkliga krav på jord, bröd och fred hade ignorerats till förmån för de dominerande klassernas behov. In­bördeskrig, misslyckade försök att kontrollera priserna på råvaror, oförmåga att övervinna strypningen från finanskapitalets sida och annat ledde till budgetkriser i stora delar av tredje världen. Lån från kommersiella banker var bara tillgängliga om staterna gick med på ”strukturanpassningar” enligt planerna från Internationella valuta­fonden (IMF) och Världsbanken. Mordet på tredje världen ledde till en uttorkning av statens förmåga att agera till förmån för befolk­ningen, ett slut på kraven om en ny ekonomisk världsordning och ett avståndstagande från socialismens mål. Dominerande klasser som en gång varit bundna till programmet för tredje världen lösgjorde sig nu ifrån det. De började uppfatta sig som elit och inte som delar av ett projekt – troheten mot det goda bokslutet besegrade den obliga­toriska samhällssolidariteten. En biprodukt av att programmet för tredje världen på detta sätt dog blev att det uppkom olika former av etnisk eller kulturell nationalism i de mörkare nationerna. Alla möjliga former av atavism bubblade upp och fyllde det utrymme som en gång upptagits av olika former av socialism. Fundamentalis­tisk religion, ras och oförändrade former av klassmakt steg fram ur ruinerna av projektet tredje världen.

Projektet tredje världens frånfälle har inneburit en katastrof. Människor på tre kontinenter fortsätter att drömma om något bätt­re och många av dem har organiserat sig i sociala rörelser eller po­litiska partier. Deras strävanden har lokal förankring. Men utanför lokalsamhället är deras drömmar och förhoppningar obegripliga. Under 1900­talets mitt fördes lokalsamhällenas krav, tack vare pro­grammet för tredje världen, vidare till nationernas huvudstäder och lyftes fram på världsscenen. Tredje världens institutioner samlade dessa idéer och spikade upp dem på dörrarna till maktens boningar. Projektet tredje världen (ideologin och institutionerna) gjorde det

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 20 09-12-02 10.26.41

21

iNLeDNiNg

möjligt för de maktlösa att föra en dialog med de mäktiga och att försöka utkräva ansvar. I dag finns inga sådana verktyg för lokala drömmar. När bojorna brast har skrivits för att påminna oss om detta enorma arbete och dess betydelse.

Min skildring är inte fullständig men belysande. I boken förs ett brett resonemang om det politiska projektet tredje världen och or­sakerna till och följderna av dess nedgång. Världen blev bättre av försöket att formulera ett program för tredje världen. Nu är den fattigare på grund av att denna strävan saknas.

094601Nar_bojorna_ORIG.indd 21 09-12-02 10.26.42