KEX 2016 slutversion - Divakth.diva-portal.org/smash/get/diva2:953464/FULLTEXT01.pdf · 2016. 8....

Institution för Fastigheter och Byggande Samhällsbyggnad Fastighetsekonomi och Fastighetsjuridik Kandidatnivå, 15 hp Stockholm, Sverige 2016

En undersökning av juridiska personer i lantmäteriförrättningar

-‐ Särskilt om behörighet att företräda stiftelser

Elin Johansson och Erika Montelius KTH ROYAL INSTITUTE OF TECHNOLOGY

DEPARTMENT OF REAL ESTATE AND CONSTRUCTION MANAGEMENT

Bachelor of Science thesis

Title Legal persons in cadastral procedures

-‐ Particularly regarding authority to represent foundations

Author(s) Elin Johansson and Erika Montelius Department Department of Real Estate and Construction management Bachelor Thesis number TRITA-‐FOB-‐FaV-‐KANDIDAT-‐2016:8 Archive number 334 Supervisor Peter Ekbäck Keywords Cadastral procedures, cadastral surveyors, legal persons, foundations,

representatives Abstract

Cadastral procedures have a very central role in the development of the society and in particular for its current structure. With that said, it is of great importance that the ordinances can be performed as efficiently and safely as possible. A cadastral procedure always starts with an application for a desired action to the cadastral authority. It is then surveyor´s responsibility to investigate the application to make it possible to take the next step and develop a suitable cadastral measure, which takes into consideration both public interests as well as the interests of the individual that has made the request. The cadastral procedure usually is a complex process, which is lined with many problems and requires great accuracy and good interpersonal skills. One thing, which is of great importance in the process, is to verify that the applicant is indeed qualified as an interested party. Therefore, this is what the surveyor always carries out first. The purpose of this study is to examine who has the right to represent the different legal persons in cadastral procedures, and in particular the right to represent foundations. This is done by studying existing legislation and also learning about the registration of representatives. Finally, we will give suggestions for improvements regarding the representatives of legal persons. At cadastral procedures, both legal and natural persons may be present as an interested party. Both the legal and the natural person may enter into agreements, acquire and own assets, but also have liabilities. A natural person refers to an individual who is the legally qualified owner and who is representing himself at cadastral procedures. A legal person may be a company, an organization or an association, such as economic associations, limited liability companies, partnerships, bankruptcy, estates, foundations, churches, municipalities and the state. The legal persons have representatives who have the right to represent the legal persons at cadastral procedures. In most cases, you can easily find out who has the right to represent the legal person, but in some cases it is much more unclear. Information regarding representatives can be found in the records that are being kept about the different legal entities. In most cases these registers are complete and reliable, but there are exceptions. The exceptions are often to be found in the registry of foundations, more concretely among older foundations, which were formed before the law of 1996, and among the so-‐called family foundations.

A foundation is formed under the law (SL 1994: 1220) when a founder (natural or legal person) hands over a property to someone who is committed to permanently manage this for a particular purpose. There are two different forms of management, private and associated management. At private management there is a governing body representing the foundation and at associated management, the administrator is representing the foundation. The role of the administrator is to respond to the requirements of the foundation, followed under 2 chap. 3 § SL, and to represent the foundation towards outsiders.

The most important document of a foundation is the Foundation order, as the foundation's activities are based on these instructions regarding the foundation's purpose. When the law came into force in 1996, it became a requirement that the Foundation order would be written according to 1 chap. 3§ 1 p. But before the introduction of the law, there were no formal rules on how the Foundation order would be designed. Therefore, it can sometimes be difficult to find out who is responsible for the management of the foundation and decide whether it has private or associated management, and thereby find out who has the right to represent the foundation. In 2010 there was a regulation in the law, in which almost all foundations, even older foundations, were required to be registered. Foundations had to become registered within five years. However, still today not all are registered. The so-‐called family foundations are still not subject to registration.

There are obvious problems with the foundation register because it is not complete and a cadastral surveyor can therefore not always get information about who is actually the authorized representative of a foundation. It is therefore desirable that this register could be improved. To continue the surveyor´s investigative work without any problems according to the foundation registry, some improvement measures must be implemented. Suggested is that:

• “Länsstyrelsen” receives additional resources so that the registration of foundations can be more effective

• Additional resources to expand the control of the foundations already registered, so that their regulations are correct.

• A regulation of the law, that would require all foundations, including family foundations , the registration obligation .

In this way, foundations registry would be both reliable and complete.

Examensarbete

Titel En undersökning av juridiska personer vid

lantmäteriförrättningar -‐ Särskilt om behörighet att företräda stiftelser

Författare Elin Johansson och Erika Montelius Institution Institution för Fastigheter och Byggande Examensarbete Kandidat nummer TRITA-‐FOB-‐FaV-‐KANDIDAT-‐2016:8 Arkivnummer 334 Handledare Peter Ekbäck Nyckelord lantmäteriförrättningar, förrättningslantmätare, juridiska

personer, stiftelser, företrädare Sammanfattning

Lantmäteriförrättningar har en väldigt central roll för utvecklingen av samhället i sin helhet och i synnerhet för dess löpande struktur. Med det sagt är det av stor vikt att förrättningarna kan genomföras på ett så effektivt och säkert sätt som möjligt.

En lantmäteriförrättning börjar alltid med att en ansökan om en önskad förrättningsåtgärd inkommer till lantmäterimyndigheten. Det är sedan lantmätarens ansvar att utreda denna för att kunna gå vidare och utarbeta en passande förrättningsåtgärd som tar hänsyn såväl till allmänna intressen som till den enskilda personen. Lantmäteriförrättningen är i regel en komplex process som kantas av många problem och kräver stor noggrannhet och god samarbetsförmåga. En första särskilt viktig åtgärd att vidta för lantmätaren är att kontrollera att den sökande verkligen är behörig som sakägare.

Syftet med denna studie har varit att undersöka vem som har rätten att företräda olika juridiska personer i lantmäteriförrättningar och särskilt rätten att företräda stiftelser. Detta har gjorts genom att studera rådande lagstiftning, litteratur samt genom intervjuer med nyckelpersoner. Vidare har stor vikt lagts vid att se hur registreringen av företrädarna ser ut. Slutligen har förslag på förbättringsåtgärder gjorts för att en större tydlighet gällande företrädare för juridiska personer ska erhållas.

Vid lantmäteriförrättningar kan juridiska och fysiska personer blir aktuella som sakägare. Både den fysiska personen och den juridiska personen kan ingå avtal, förvärva och äga tillgångar, men även ha skulder. Med fysisk person avses en enskild person som själv står som lagfaren ägare och företräder sig själv vid lantmäteriförrättningar. En juridisk person kan avse ett företag, en organisation eller en verksamhet, såsom ekonomiska föreningar, aktiebolag, handelsbolag, konkursbon, dödsbon, stiftelser, kyrkan, kommuner samt staten.

De juridiska personerna har företrädare som har rätten att företräda dem vid lantmäteriförrättningar. I de flesta fall går det lätt att ta reda på vem som har rätten att företräda

den juridiska personen, men i vissa fall är det betydligt oklarare. Information angående företrädare finns att inhämta från de register som förs över de olika juridiska personerna. I de flesta fall är dessa register kompletta och tillförlitliga men det finns undantag. Det berör särskilt stiftelseregistret med registrerade stiftelser och då framförallt äldre stiftelser, som bildades innan stiftelselagens ikraftträdande 1996 samt så kallade familjestiftelser.

En stiftelse bildas enligt stiftelselagen (SL 1994:1220) när en stiftare, vilket kan vara en fysisk eller juridisk person, överlämnar en egendom till någon som åtagit sig att varaktigt förvalta denna utifrån ett bestämt ändamål. Det finns två olika former av förvaltning; egen och anknuten förvaltning. Vid egen förvaltning är det en styrelse som företräder stiftelsen och vid anknuten förvaltning är det förvaltaren som företräder stiftelsen. Deras roll är att svara för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs enligt 2 kap. 3 § SL samt att de företräder stiftelsen gentemot utomstående.

Den mest centrala handlingen för en stiftelse utgörs av ett stiftelseförordnande. Ett stiftelseförordnande styr stiftelsens verksamhet och beskriver stiftelsens ändamål. När stiftelselagen trädde i kraft 1996 blev det ett krav att stiftelseförordnandet skulle vara skriftligt enligt 1 kap. 3 § 1 st., men innan införandet av stiftelselagen fanns inget formkrav på hur stiftelseförordnandet skulle vara utformat. Därför kan det ibland vara svårt att ta reda på vem som har ansvaret för förvaltningen av stiftelsen samt avgöra om den har egen eller anknuten förvaltning och på så vis kan det vara svårt att avgöra vem som har rätten att företräda stiftelsen. 2010 skedde en större lagreglering, där näst intill alla stiftelser blev registreringsskyldiga och det gällde även äldre stiftelser. Stiftelserna fick fem år på sig att registrera sig. Än idag finns dock inte alla registrerade. De stiftelser som inte omfattas av registreringsplikten är så kallade familjestiftelser.

Det föreligger utifrån ovanstående tydliga problem med att stiftelseregistret inte är fullständigt. En förrättningslantmätare kan därmed vid förrättningsärenden rörande stiftelser inte alltid få information om vem som faktiskt är behörig företrädare. Det är därför av stor vikt att detta register förbättras.

För att lantmätarens utredningsarbete ska kunna fortlöpa utan problem med stiftelseregistret måste vissa förbättringsåtgärder genomföras. Förslagsvis bör:

• Länsstyrelsen få utökade resurser så registreringen av stiftelser kan bli mer effektiv. • Extra resurser för att utöka kontrollen av redan registrerade stiftelser och dess föreskrifter

tillsättas. • En lagändring föreslås, som skulle innebära att alla stiftelser, inklusive familjestiftelserna, blir

registreringsskyldiga.

På detta sätt torde stiftelseregistret bli både tillförlitligt och komplett.

Förord

Denna kandidatuppsats är skriven vid institutionen för Fastigheter och byggande vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm av Elin Johansson och Erika Montelius under våren 2016. Arbetet är ett avslutande moment på kandidatnivå, innan fortsatta studier på mastersnivå inom civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnad.

Vi vill rikta ett stort tack till vår eminente handledare Peter Ekbäck, universitetslektor i fastighetsvetenskap och tillika docent i fastighetsteknik, för all hjälp och vägledning under arbetets gång. Peter har snabbt responderat på våra utkast och mejl under denna arbetsprocess, vilket underlättat vårt arbete enormt.

Vidare vill vi tacka Marianne Eriksson, som varit en stor inspirationskälla med förankring i näringslivet. Marianne har öppnat våra ögon för problem med stiftelser i förrättningssammanhang och har med sin breda kunskap och kompetens lagt grunden för oss till detta arbete genom att få oss att fokusera på rätt område i detta sammanhang. Marianne har verkligen tagit sig tid och varit engagerad för att vägleda oss, vilket vi innerligen uppskattar.

Ett tack även till våra intervjupersoner Birgitta Nordenfelt på Kammarkollegiet och Henning Isoz, grundare till stiftelselagen.

Stockholm, maj 2016

Elin Johansson och Erika Montelius

Innehållsförteckning 1. Inledning .................................................................................................................................... 1

1.1 Bakgrund ............................................................................................................................. 1

1.2 Syfte .................................................................................................................................... 1

1.3 Frågeställning ...................................................................................................................... 2

1.4 Metod ................................................................................................................................. 2

1.4.1 Litteraturstudie ......................................................................................................... 2

1.4.2 Intervjustudie ............................................................................................................ 2

1.5 Avgränsning ........................................................................................................................ 3

1.6 Disposition .......................................................................................................................... 3

2. Litteraturstudie ....................................................................................................................... 4

2.1 Fastighetsbegreppet ........................................................................................................... 4

2.2 Fastighetsindelning och äganderätt ................................................................................... 5

2.3 Fastighetsbildningslagen, FBL och fastighetsbildningsåtgärder ......................................... 5

2.4 Lantmäteriförrättningar ...................................................................................................... 7

2.4.1 Lantmäterimyndigheten ........................................................................................... 7

2.4.2 Förrättningsproceduren ............................................................................................ 8

2.5 Sakägare vid lantmäteriförrättningar ............................................................................... 11

2.5.1 Vem har rätt att företräda de olika juridiska personerna? ..................................... 11

2.6 Stiftelser ............................................................................................................................ 13

2.6.1 Stiftelselagens ursprung ......................................................................................... 13

2.6.2 Stiftelse som juridisk person ................................................................................... 14

2.6.3 Stiftelsebegreppet och bildande av stiftelser ......................................................... 14

2.6.4 Stiftelseförordnande och föreskrifter ..................................................................... 14

2.6.5 Stiftelsers företrädare och förvaltning ................................................................... 15

2.6.6 Förvaltningsansvaret för stiftelser som tillkommit före stiftelselagen ................... 17

2.6.7 Ändring av stiftelseförordnande och föreskrifter ................................................... 18

2.6.8 Registrering och tillsyn av stiftelser ........................................................................ 20

2.6.9 Sälja fast egendom .................................................................................................. 21

2.6.10 Sammanfattande om behörighet angående stiftelser .......................................... 21

3. Intervjustudie ......................................................................................................................... 22

3.1 Marianne Eriksson ............................................................................................................ 22

3.2 Birgitta Nordenfelt ............................................................................................................ 24

3.3 Henning Isoz ..................................................................................................................... 26

3.4 Länsstyrelsen .................................................................................................................... 29

4. Analys ........................................................................................................................................ 30

5. Diskussion ............................................................................................................................... 33

6. Slutsats ..................................................................................................................................... 35

7. Fortsatta studier .................................................................................................................... 37

Referenser ....................................................................................................................................... 38

Muntliga källor ................................................................................................................................. 38

Tryckta källor .................................................................................................................................... 38

Webbaserade källor ......................................................................................................................... 38

Proposition ....................................................................................................................................... 39

Bilagor .............................................................................................................................................. 40

Bilaga 1: Intervjufrågor Marianne Eriksson ...................................................................................... 40

Bilaga 2: Intervjufrågor Birgitta Nordenfelt ...................................................................................... 40

Bilaga 3: Intervjufrågor Henning Isoz ............................................................................................... 41

Bilaga 4: Intervjufrågor Lantmäteriet ............................................................................................... 41

Bilaga 5: Ansökan om lantmäteriförrättning .................................................................................... 42

Bilaga 6: Registreringsanmälan till stiftelseregistret ........................................................................ 46

Bilaga 7: Ansökan om permutation hos Kammarkollegiet ............................................................... 50

1

1. Inledning

1.1 Bakgrund Vid en lantmäteriförrättning kan både juridiska och fysiska personer bli aktuella som sakägare. En fysisk person står själv som lagfaren ägare och företräder sig själv vid en förrättning, men för juridiska personer ser det annorlunda ut. Problemet ligger i vem som har rätten att företräda den juridiska personen och har rätt att yrka och träffa överenskommelser.

Det finns ett flertal olika typer av juridiska personer, men den gemensamma nämnaren för dessa är att de alla har rättskapacitet, vilket innebär både rättigheter och skyldigheter precis som en fysisk person har. Det kan röra sig om ett företag, en verksamhet eller en organisation. Den vanligast förekommande juridiska personen utgörs av ekonomiska föreningar, aktiebolag, handelsbolag, konkursbon, dödsbon, stiftelser, kyrkan, kommuner samt staten. Vidare företräds den juridiska personen således av en sammansättning av fysiska personer. Hur denna sammansättning är utformad skiljer sig åt utifrån olika fall, men den utgörs ofta av exempelvis en styrelse och dess styrelsemedlemmar. I andra ärenden kan det vara svårare att urskilja en tydligt rättsmässig företrädare för stiftelserna.

Stiftelser är en juridisk person som kan bildas av en eller flera personer, så kallade stiftare. Syftet med stiftelser är att förvalta en ekonomisk förmögenhet som är avsedd för ett bestämt ändamål och där förvaltningen ska vara över en längre tid (Länsstyrelsen Stockholm, 2016). Stiftelser kan ha olika ändamål och förmögenheten ska användas utifrån dessa ändamål. Förmögenheten kan bland annat bestå av lös egendom, men också fast egendom i form av fastigheter.

Eftersom en stiftelse varken har medlemmar eller ägare, utan är en självägande förmögenhet (Länsstyrelsen Stockholm 2016), kan det i vissa fall vara komplicerat att avgöra vem som har rätten att företräda stiftelsen och träffa överenskommelser (Birath et al., 2001).

Den nuvarande lagstiftningen innebär att om man bildar en stiftelse måste man registrera den i tillsynsmyndighetens stiftelseregister och uppge olika obligatoriska uppgifter. Svårigheten gäller inte de nybildade stiftelserna utan den gäller de stiftelser, som är bildade före stiftelselagens ikraftträdande (SL 1994:1220). Hos dessa äldre stiftelser kan det föreligga oklarheter i utformningen av stiftelsen.

1.2 Syfte Huvudsyftet med denna studie har varit att utreda vem som har rätt att företräda de olika juridiska personerna, om de är inblandade i lantmäteriförrättningar och komma fram till eventuella rekommendationer för hur man bör lösa sådana situationer, där det uppstår otydligheter. Ett annat delsyfte har varit att klargöra hur lagstiftningen såg ut förut och vad lagstiftningen säger idag samt vilken lagreform som bör finnas för att underlätta lantmäteriförrättningarna.

2

1.3 Frågeställning Uppsatsen utgår från nedanstående frågeställningar:

• Vem har rätten att företräda de olika typerna av juridiska personer som äger fastigheter, om de blir indragna i en lantmäteriförrättning?

• Hur tillförlitliga är rådande register med information för de olika juridiska personerna? • Finns det någon passande utveckling av lagstiftningen som bör genomföras för att motverka

otydligheter kring företrädaren vid förrättningar?

1.4 Metod I undersökningsprocessen är det viktigt att samla in relevant information och arbetet är därför uppbyggt kring en litteraturstudie och en undersökning i form av fyra intervjuer för att kunna besvara frågeställningen. Nedan presenteras de metoder som ligger till grund för studien och bakgrund till metodvalen.

1.4.1 Litteraturstudie

Undersökningen inleddes med en litteraturstudie, där syftet var att samla in bakgrundsinformation och få en bra bas och förkunskap om ämnet. Vi valde därför att analysera och tolka både lagtext, handböcker, facklitteratur och dokument från olika myndigheter. Största delen av litteraturen som användes i studien fanns att tillgå på Stockholms stadsbibliotek, där vi även fick tillgång till Stiftelselagen-‐ en kommentar, skriven av Henning Isoz, vilken beskriver syftet med varje paragraf i stiftelselagen.

1.4.2 Intervjustudie

För att samla in ytterligare information och kunskap om den rådande problematiken kring vem som har rätt att företräda olika typerna av juridiska personer i lantmäteriförrättningar hölls fyra Intervjuer.

Den första intervjun hölls med Marianne Eriksson som är föreläsare, ombud och lantmätare. Syftet med intervjun med Marianne var att få expertkunskap inom området och få förståelse för hur en lantmätare förhåller sig till stiftelser vid lantmäteriförrättningar.

Den andra intervjun hölls med Birgitta Nordenfelt, en representant på Kammarkollegiet. Detta gjordes för att få en större förståelse för hur en prövning går till när en stiftelse vill ändra sina föreskrifter. Om en stiftelse vill ändra sina föreskrifter måste den som huvudregel få tillstånd av antingen Kammarkollegiet eller Länsstyrelsen. Kammarkollegiet har hand om permutation och kan upplösa en stiftelse.

Den tredje intervjun hölls med Henning Isoz som i grunden är domstolsjurist och som har arbetat åt Regeringskansliet för att ta fram stiftelselagen som trädde i kraft 1996. Från 1996 och framåt har Henning Isoz arbetat i den privata sektorn, däribland på Ernst & Young med stiftelsefrågor. Efter tio år på Ernst & Young började Henning på HQ-‐bank och sedan på Carnegie. Sedan 2011 arbetar Henning med stiftelsefrågor som fristående konsult. Syftet med att intervjua Henning Isoz var att fördjupa kunskapen om stiftelser och klargöra oklarheter rörande deras verksamhet som inte kunde besvaras genom lagstiftningen.

Den sista intervjun var en telefonintervju med Länsstyrelsen för att få information om lagfart för

3

juridiska personer.

Intervjuerna skedde i form av informationsintervjuer, vilka syftar till att få information inom ett speciellt område av en sakkunnig person. Frågorna formulerades på ett öppet sätt, för att ge intervjupersonen möjlighet att svara med egna ord och därmed kunde följdfrågor ställas.

1.5 Avgränsning Studien har avgränsats till juridiska personer och som vid lantmäteriförrättningar blir sakägare. De juridiska personer som har behandlats i undersökningen är ekonomiska föreningar, aktiebolag, handelsbolag, konkursbon, dödsbon samt stiftelser. I det sammanhanget har vi utrett vem som har rätt att företräda dessa vid lantmäteriförrättningar.

När det gäller stiftelser finns det olika stiftelseformer och vi har i denna studie valt att fokusera på stiftelser som äger fastigheter och hur en eventuell förändring av lagrum rörande dessa stiftelser och lantmäteriförrättningar skulle kunna se ut.

1.6 Disposition Kandidatarbetet börjar med ett inledande kapitel, där en beskrivning av bakgrunden till problemet görs och vidare beskrivs syftet med undersökningen och därefter sker en beskrivning av vilka metoder som använts för att besvara frågeställningen och slutligen kommer vi i arbetet in på studiens avgränsning.

I det andra kapitlet behandlas litteraturstudien i form av teorin utifrån lagtext, myndighetsdokument och litteratur för att läsaren ska få en klarare bild av och förståelse för de olika begreppen som ingår i arbetet. Här behandlas och förklaras; fastighetsbildningslagen och fastighetsbegreppet, lantmäteriförrättningar, förrättningslantmätarens roll, lantmäterimyndigheten, skillnaden mellan fysisk och juridisk person, olika juridiska personer och slutligen begreppet stiftelse samt stiftelselagens betydelse.

Kapitel tre utgör den empiriska studien och där presenteras resultatet utifrån intervjuerna med Marianne Eriksson, Kammarkollegiets representant Birgitta Nordenfelt, Henning Isoz och Länsstyrelsen.

I det fjärde kapitlet analyseras resultaten utifrån litteratur – och intervjustudien. Här redovisas de problem som kan utrönas från studierna. I det femte och avslutande kapitlet diskuteras förslag på möjliga åtgärder för att underlätta lantmäteriförrättarens utredningarbete, där stiftelser blir sakägare.

Förslag på fortsatta studier presenteras även i arbetets slutdel.

I slutet av arbetet finns bilagorna att tillgå.

4

2. Litteraturstudie

2.1 Fastighetsbegreppet Innan vi kommer närmare in på fastighetsbildning eller ägarförhållanden rörande fastigheter, är det en fördel att bringa klarhet i vad som definierar en fastighet. Det finns dock ingen specifikt fullkomlig lagparagraf som behandlar detta utan hänsyn får tas till bestämmelser från såväl jordabalken som från fastighetsbildningslagen, när man utreder frågan. I jordabalken beskrivs vad som utgör en fastighet och vad som anses tillhöra denna. Det dominerande i den är att fast egendom är jord och att den är uppdelad i fastigheter. Vidare kan fastigheter avgränsas på olika sätt, antingen enbart horisontellt eller både horisontellt och vertikalt (1 kap. 1 § JB).

Dessa två huvudtyper av fastigheter benämns som traditionella fastigheter respektive tredimensionella fastigheter. I det svenska fastighetsbeståndet är de traditionella fastigheterna dominerande och dessa utgörs inte enbart utav en avgränsad markyta utan sträcker sig även nedåt i det underliggande jordlagret samt uppåt. Det finns ingen exakt gräns för hur långt fastigheten sträcker sig nedåt eller uppåt utan det återspeglas i vad som kan anses skäligt. Till skillnad från dessa har de tredimensionella fastigheterna klara avgränsningar såväl horisontellt som vertikalt och utgörs därmed av en sluten volym. Utöver detta finns det speciella fastigheter i form av ägarlägenhetsfastigheter, andelsfastigheter samt fiskefastigheter. Ägarlägenhetsfastigheter är en utveckling av en tredimensionell fastighet, som är inrättad, för att bestå av endast en bostadslägenhet. En andelsfastighet är istället benämningen på det markutrymme en fastighet kan inneha genom att äga andel i en samfällighet. Till sist består en fiskefastighet av ett vattenområde som enbart ger rätten till fiske (Ekbäck, 2012).

Som tidigare nämnts, regleras också vad som anses utgöra fastighetstillbehör genom jordabalken. Där fastslås det att byggnader, ledningar, stängsel, och andra komponenter som uppförts för stadigvarande bruk utgör en del av fastigheten. Dessutom anses även på rot stående växter och naturlig gödsel, m.m. tillhöra fastigheten (2 kap. 1 § JB).

För att en fastighet faktiskt skall klassas som en fastighet krävs inte enbart att tidigare krav är uppfyllda. Fastigheten måste dessutom genom bestämmelser i Fastighetsbildningslagens 19 kapitel vara registrerade i fastighetsregistret (Ekbäck, 2012). Befintliga fastigheter finns registrerade i fastighetsregistrets allmänna del och då en fastighet nybildas ska den redovisas där för att vinna laga kraft. (19 kap. 1 § FBL). Fastighetsregistret är på detta sätt en grundpelare för hela fastighetssystemet och består av den allmänna delen, en inskrivningsdel, en adressdel, en byggnadsdel samt en taxeringsuppgiftsdel. Det är alltså den allmänna delen som bland annat innehåller uppgifter om fastighetens faktiska beteckning med fakta om areal och koordinater med en digital registerkarta. Inskrivningsdelen innehåller information rörande lagfarten, exempelvis vem som äger fastigheten och vad köpeskillingen uppgick till. De övriga delarna redovisar vad deras namn antyder (Ekbäck, 2012).

Sammanfattningsvis är en fastighet alltså ett mark– eller vattenområde, med eventuella fasta tillbehör, som antingen är två – eller tredimensionellt avgränsade och finns registrerade i fastighetsregistret.

5

2.2 Fastighetsindelning och äganderätt En förutsättning för ett välfungerande samhälle med en effektiv markanvändning och god ekonomisk tillväxt är att det finns en tydlig fastighetsindelning som ger en grund för äganderätten till mark – eller vattenområden. I Sverige skall alla mark – och vattenområden, förutom det allmänna vattnet, vara indelade i fastigheter och redovisas i fastighetsregistret med en fastställd ägare (Julstad, 2015).

Att vara ägare till en fastighet innebär inte att man står fri att använda området hur som helst. Äganderätten är ett koncept förknippat med olika befogenheter och skyldigheter som regleras genom den rådande lagstiftningen. Gemensamt för all form av äganderätt är dock att man på ett eller annat sätt har rätt att;

1. använda fastigheten 2. utestänga andra från att använda fastigheten 3. överlåta fastigheten 4. erhålla det värde och avkastning fastigheten genererar

Dessa rättigheter kan sedan vara reducerade i olika omfattning av rättsliga bestämmelser (Ekbäck, 2012).

Äganderätten ger i sin tur upphov till att man som fastighetsägare kan anta rollen, som sakägare, då en fastighetsbildningsåtgärd, som omfattar fastigheten, blir aktuell. Detta innebär ytterligare en utvidgning av rättigheter och skyldigheter som råder i och med lantmäteriförrättningen.

2.3 Fastighetsbildningslagen, FBL och fastighetsbildningsåtgärder Fastighetsbildningslagen, förkortad FBL, är en del av svensk lag, som behandlar hur indelningen av olika typer av fastigheter får förändras givet rådande förhållanden. Lagen antogs den 17 december 1970 och trädde i kraft den 1 januari 1972 men har sedan dess kontinuerligt uppdaterats och den senast registrerade ändringen i lagen skedde år 2015.

Fastighetsbildning innefattar ett antal olika förfaranden som avser en nybildning eller ombildning av en fastighet. Lagen tillämpas på alla former av fastigheter, där både de traditionella fastigheterna samt de tredimensionella fastigheterna omfattas.

Fastighetsbildningslagen inleds med ett första kapitel, som behandlar inledande bestämmelser, där förrättningsåtgärder och grunden för fastighetsindelning beskrivs. I det andra kapitlet presenteras de grundläggande föreskrifterna för fastighetsbildningsåtgärderna. Genom det tredje kapitlet klargörs villkoren för att fastighetsbildning ska få genomföras. Avsnittet skiljer sig från de andra genom att tillämpningen av reglerna är beroende av den rådande samhällsutvecklingen och det är Lantmäteriets skyldighet att se till att de efterföljs. Här finns tydliga regler rörande de allmänna lämplighets – och planvillkoren. Kortfattat innebär detta att en fastighetsbildningsåtgärd alltid ska syfta till att göra fastigheter varaktigt lämpliga för sitt ändamål. I övrigt behandlas även special och undantagsfall från reglerna (Lantmäteriet, 2016). Dessa tre inledande delarna skapar tillsammans basen för det resterande regelverket rörande fastighetsbildning.

Fastighetsbildningslagens fjärde kapitel som behandlar själva förrättningsprocessen vid fastighetsbildning beskrivs mer ingående under den senare rubriken Lantmäteriförrättningar.

Fastighetsbildning kan, som tidigare nämnts, delas upp i nybildning samt ombildning av en fastighet.

6

Gemensamt för all fastighetsbildning, är att det innebär en åtgärd där fastighetsindelningen ändras, servitut bildas – ändras eller upphävs eller där en byggnad eller annan anläggning som hör till en fastighet överförs till en annan fastighet (1 kap. 1 § FBL). Fastighetsbildning i form av ombildning sker genom fastighetsreglering, medan nybildning sker genom avstyckning, klyvning samt sammanläggning (2 kap. 1 § FBL).

Fastighetsreglering omfattar alla ingripanden som syftar till att en fastighet eller delar av denna överförs till en annan. De allmänna bestämmelserna kring detta behandlas i fastighetsbildningslagens femte kapitel. Detta kan bland annat innebära att mark överförs från en fastighet eller samfällighet till en annan och att andelar i samfälligheter överföras från en fastighet till en annan samt att samfälligheter och servitut bildas, ändras eller upphävas. Vidare att byggnader eller andra anläggningar som hör till en fastighet överförs till en annan fastighet (5 kap. 1 § FBL). De som är berättigade till att ansöka om fastighetsreglering är berörda fastighetsägare, samhällsföreningar, kommuner eller länsstyrelsen (5 kap. 3 – 5 § FBL). Ersättning för den mark som genomgår överföringen från en fastighet till en annan ska först och främst erhållas genom förvärv av nya markområden om det inte anses mer passande med ekonomisk betalning (5 kap. 2 § FBL).

Avstyckning innebär att en del av en fastighet eller en del av en fastighets andel i en samfällighet, avskiljs för att sedan utgöra en ny enskild fastighet. Detta innebär att man separerar en så kallad styckningslott från den ursprungliga fastigheten och på så sätt erhåller en stamfastighet av den kvarvarande delen av fastigheten samt en ny fastighet med egen fastighetsbeteckning som utgörs av styckningslotten. Föreskrifter rörande avstyckning återfinns i fastighetsbildningslagens tionde kapitel (10 kap. 1 § FBL). Rätt att ansöka om avstyckning har ägaren till fastigheten alternativt en rådande förvärvare till den tilltänkta styckningslotten (10 kap. 6 § FBL). Kostnaderna för avstyckningen kan betalas i enlighet med detta av den sökande fastighetsägaren och utifrån vad som är skäligt i förhållandet mellan fastighetsägare och förvärvare (10 kap. 10 § FBL).

Klyvning medför en uppdelning av en samägd fastighet i flera nya mindre enskilda fastigheter. Således kan en fastighet som ägs av två eller fler ägare delas upp i två eller flera så kallade klyvningslotter som alla utgör nya fastigheter med nya fastighetsbeteckningar. Stadgarna rörande klyvning regleras i fastighetsbildningslagens elfte kapitel (11 kap. 1 § FBL). Begäran om rätt till klyvning kan utföras av någon utav fastighetens delägare samt utav en aktuell förvärvare av en planerad klyvningslott (11 kap. 2 § FBL). Kostnaderna för förrättningsåtgärden fördelas på liknande sätt som ovan beroende på vad som anses skäligt mellan delägarna eller mellan de rådande sakägarna (11 kap. 10 § FBL).

Sammanläggning avser en åtgärd där flera fastigheter med samma ägare sammanslås till en ny fastighet med en ny fastighetsbeteckning. Förutom kravet att fastigheterna ska ha samma ägare måste de även innehas med lika rätt. Har fastigheterna flera delägare krävs det att alla delägare innehar lika stora andelar i fastigheterna. Sammanläggning kan även utföras enbart för delar av fastigheter som uppkommit till följd av avstyckning eller klyvning. Regler för sammanläggning behandlas i fastighetsbildningslagens tolfte kapitel (12 kap. § 1 FBL). Ansökan om sammanläggning utförs av fastigheternas ägare (12 kap. 8 § FBL). Det är sedan den sökande som står för de kostnader som uppstår till följd av förrättningen, såvida sammanläggningen inte uppkommit automatiskt och då fördelas kostnaderna efter vad som anses skäligt mellan fastighetsägarna (12 kap. 14 § FBL).

7

Förutom ovanstående fastighetsregleringsåtgärder finns ytterligare en som benämns fastighetsbestämning. Den innebär som namnet deklarerar att man avgör var de faktiska fastighetsgränserna löper och förfarandet kring detta klargörs i fastighetsbildningslagens 14 kapitel. Fastighetsbestämning utreder således oklarheter rörande hur fastighetsindelningen är utformad, om ett servitut eller en ledningsrätt är giltig och i sådana fall till vilken omfattning, om byggnader respektive anläggningar hör till en fastighet samt vilken utbredning en gemensamhetsanläggning har (14 kap. 1 § FBL). En ansökan om fastighetsbestämning kan göras på begäran inte enbart av sakägare utan även spontant vid en fastighetsbildningsförrättning där det krävs information om frågan. Dessutom kan lantmäterimyndigheten, staten och berörda kommuner efterfråga en utredning (14 kap. 2 § FBL). Ansvaret att betala kostnaderna för fastighetsbestämningen faller på sakägarna i den mån det anses skäligt eller i vissa fall på den som ansökt om förrättningen (14 kap. 10 § FBL).

2.4 Lantmäteriförrättningar Lantmäteriförrättningar är samlingsnamnet för det prövningsförfarande som genomförs särskilt vid fastighetsbildningsförrättningen men även när det gäller fastighetsbestämning, särskilt gränsutmärkning och andra förrättningar med grund i andra lagar. Bestämmelserna i fastighetsbildnigslagens fjärde kapitel är tillämpliga på alla dessa förrättningar (Ekbäck, 2012).

Förrättningen är en effektiv process som syftar till att möta alla de problem och omständigheter som kan uppkomma vid fastighetsbildning. Då olika typer av förrättningar kan skilja sig åt och variera mellan att vara väldigt enkla utan oförenliga åsikter till att vara invecklade med ett flertal sakägare med skilda intressen, är det nödvändigt att handläggningsförfarandet lämpar sig efter situationen (Lantmäteriet, 2016)

2.4.1 Lantmäterimyndigheten

Lantmäterimyndigheten är det organ som ansvarar för behandlingen av förrättningarna. Lantmäteriet består i huvudsak av den statliga lantmäterimyndigheten men kommuner har också rätt att bedriva egna kommunala lantmäterimyndigheter som behandlar förrättningar inom det egna området. I Sverige finns det förutom den statliga lantmäterimyndigheten också på ett ungefär fyrtio olika kommunala lantmäterimyndigheter (Ekbäck, 2012).

Lantmäteriet har en särskild ställning och det är viktigt att utredningarna blir korrekt genomförda utifrån tekniska uppgifter och andra uppgifter. Det kommer i flertalet fall råda begränsade anpassningsåtgärder och arbetet måste då så långt det är möjligt gå ut på att uppnå det bästa tänkbara samförståndet. Både enskilda och offentliga intressen behöver noggrant beaktas (Lantmäteriet, 2016).

Lantmäterimyndigheten består i regel av en förrättningslantmätare. När vissa omständighet råder, där förrättningslantmätaren eller sakägaren i förrättningen anser det, skall även två gode män också ingå i myndigheten (4 kap. 1 § FBL). Skulle dessa förrättningsmän ha skilda åsikter vid beslutsfattandet ska utslaget baseras på det alternativ som är övervägande. Skulle alla ha skilda uppfattningar om domen är det förrättningslantmätarens beslut som väger tyngst (4 kap. 17 § FBL).

8

2.4.2 Förrättningsproceduren

Ansökan

Förrättningen inleds alltid med att en ansökan inkommit till lantmäterimyndigheten. Den sökta förrättningen behandlas av den lantmäterimyndighet som är praktiserande för det område där de berörda fastigheterna är belägna (4 kap. 7 § FBL). Ansökan ska i huvudsak alltid vara skriftlig men då det under ett förrättningssammanträde uppkommer en muntlig ansökan, ska även den anses gällande (4 kap. 8 § FBL). Vidare ska ansökan innehålla en tillräcklig mängd information för att kunna bearbetas. Först och främst ska det preciseras ett yrkande, det vill säga en förklaring till vilken åtgärd man önskar få genomförd. Då allmänheten inte alltid är väl insatta i facktermer gällande förrättningar eller regler kring detta, ställs inga höga krav på detaljnivån i yrkandet (Eriksson, 2016). Den sökande ska sedan presentera för vilka fastigheter man för sin talan samt uppge vilka andra fastigheter som kommer att beröras. I den grad det är skäligt ska uppgifter om dessa fastighetsägare samt innehavare av servitut och nyttjanderätter bifogas. Förutom detta ska även andra handlingar som kan anses väsentliga för saken också ingå i ansökan och denna ska avslutas med en underteckning av den sökande eller dennes ombud (4 kap. 8 § 2-‐4 st. FBL).

Det första den handläggande lantmätaren gör när en ansökan inkommit, är att kontrollera att alla uppgifter är korrekta och tillräckliga för att kunna fatta vidare beslut. Som regel börjar man med att utreda sakägarna, så att de påstådda sakägarna faktiskt är ägare till fastigheterna samt att den sökande är behörig att ansöka om förrättning. Uppgifterna kan ofta erhållas från fastighetsregistret, där den som innehar lagfart på fastigheten är att anse som ägare, om det inte framkommer att någon annan faktiskt är ägare. Då en fysisk person äger en fastighet står denna som ägare och då en juridisk person äger en fastighet står den juridiska personen med organisationsnamn, som ägare. Det bör påpekas att fall där en icke korrekt fastighetsägare innehar lagfarten är väldigt ovanliga och dessutom brottsliga (Lantmäteriet, 2016). Då en fastighet är planerad att övergå till en annan förvärvare ska båda dessa behandlas som ägare såvida förvärvet inte är genomfört (Ekbäck, 2012). Arbetet med att utreda sakägarna kan i vissa fall vara förknippat med vissa svårigheter. Då en juridisk person är ägare till fastigheten och det sedan inte tydligt framgår vem som har rätt att företräda den juridiska personen uppstår oklarheter i vem som har rätt att ta sig an rollen som sakägare (Eriksson, 2016).

En ansökan som uppfyller alla nödvändiga kriterier går sedan vidare till utredning. I vissa fall kan en ansökan avvisas om den den anses ofullständig eller helt enkelt inställas då den återkallas. Då lantmätaren anser att ansökan är ofullständig och saknar viktiga delar kan denna ålägga den sökande att komplettera ansökan (4 kap. 9 § FBL). Om den sökande sedan inte gör tillräckliga förbättringar så att ansökan är god nog att ligga till grund för förrättningen får denna avvisas. Detta blir också utfallet då den sökande inte anses vara behörig att utföra ansökan (4 kap. 10 § FBL). En ansökan kan alltid återkallas av den sökande och ställs då helt enkelt in. Skulle den sökta förrättningen vara i strid med de rådande lämplighetsvillkoren som måste uppfyllas enligt fastighetsbildnigslagens tredje kapitel kommer ansökan också ställas in då den helt enkelt inte är genomförbar.

En ansökningsblankett om lantmäteriförrättning återfinns i bilaga 5.

Samråd

När en ansökan kommer in, utses en handläggare, dvs. en förrättningslantmätare och som gör en allmän utredning och stämmer av de formella kraven i ansökan och om den behöver avvisas eller kompletteras. Ett samråd hålls och syftet är att lantmätaren får tillfälle att redovisa ansökan samt ge

9

en bild av de planerade åtgärderna för förrättningen. Sakägarna och myndigheter får härigenom tillfälle att uttala sig och ifrågasätta uppfattade felaktigheter. I de fall då alla berörda sakägare är överens i ärendet och det heller inte föreligger några begränsningar för fastighetsbildningen behöver inget samråd genomföras. Detsamma gäller då ansökan inte kommer kunna genomföras (4 kap. 14 § 2 st. FBL).

Om en ansökan innehåller alla formella krav, behövs inget samråd. I de flesta förrättningar hålls inget sammanträde alls. (Eriksson, 2016).

Utredning

Då en ansökan anses utförbar behöver lantmätaren i nästa steg klargöra alla omständigheter som råder och se vilka förutsättningar som finns för fastighetsbildningen. Bland annat behöver den rådande fastighetsindelningen ses över och om det finns några rättigheter som begränsar området. Man behöver känna till vilka planbestämmelser som finns för den berörda marken och dessutom krävs det att man har en uppfattning om vilka kostnader som uppkommer vid förrättningen (Ekbäck, 2012). Om det finns inteckningar i någon av de berörda fastigheterna måste även dessa bevakas av förrättningslantmätaren så att hänsyn tas även till fodringshavarnas intressen (5 kap. 16 § FBL). Om utredningen klargör att det inte finns några hinder för att genomföra fastighetsbildningen ska en fastighetsbildningsplan upprättas och i samband med det ska även uppgifter av teknisk art och värderingar genomföras (4 kap. 25 § FBL). Fastighetsbildningsplanen utgör således det primära förslaget till den faktiska förrättningsåtgärden.

Beslut

Under en förrättningsprocess kan ett flertal beslut komma att tas löpande vid olika tillfällen. Gemensamt för alla beslut är att de ska vara tydligt motiverade om de inte anses självklara. Ett beslut kan vinna laga kraft redan innan förrättningen är avslutad men vanligtvis blir det gällande först då ett avslutningsbeslut är utfört.

Då en fastighetsbildningsplan anses önskvärd kan ett fastighetsbildningsbeslut fattas. Beslutet bestämmer hur fastighetsbildningen kommer att se ut och ska ge genomgripande information om de ändringar som uppkommer. Bland annat ska ändringar i fastighetsindelningen, åtgärdade servitut och överförda fastighetstillbehör redovisas. Oftast används både karta och beskrivningar för att tydliggöra den bestämda åtgärden. Vidare kan även andra beslut utfärdas om det behövs vid den aktuella förrättningen. Det kan röra sig om tillståndsbeslut, ersättningsbeslut, tillträdesbeslut eller kostnadsfördelningsbeslut (Ekbäck, 2012).

När förrättningar anses genomförda, där alla delar är avklarade och författningsändringar är upprättade slutförs dessa med ett avslutningsbeslut. Detta beslut framställer vad den definitiva åtgärden är och denna realiseras såvida ingen överklagan framförs och vinner laga kraft.

Överklagan

Som ovan nämnts kan ett beslut alltid överklagas då förrättningen anses avslutad. Tiden för överklagande är formellt fyra veckor efter det att beslutet har tagits men ibland kan överklagandetiden vara kortare och endast pågå i tre veckor (15 kap. 2 § FBL). Om ingen överklagan görs under den gällande tiden anses förrättningen officiellt gällande och vinner därmed laga kraft. Som sista steg registreras då förrättningen i fastighetsregistret.

Normalt är det endast de berörda sakägarna som har rätt att överklaga ett beslut. Undantagsvis kan

10

även andra som berörs av besluten ha rätt att överklaga dem och det exempelvis vid en avvisning av en ansökan där den sökande inte ansetts vara behörig. Överklagan görs till Mark – och miljödomstolen och kan sedan gå vidare för prövning även i Mark – och miljööverdomstolen samt till Högsta domstolen (Ekbäck, 2012).

Figur 1-‐ illustration av fastighetsbildningsförrättning (Ekbäck, 2012)

Ansökan

Rådplägning med sakägare

Samråd med berörda myndigheter

Sammanträde med sakägare

Fältarbete, värdering mm.

Fastighetsbildningsbeslut

-‐Ersättningsbeslut

-‐Beslut om tillträde

Beslut om kostnadsfördelning

Avslutningsbeslut

Ev. överklagande: -‐ Mark-‐ och miljödomstol -‐ Mark-‐ och miljööverdomstol -‐ (Högsta domstolen) Registrering i

fastighetsregistret

11

2.5 Sakägare vid lantmäteriförrättningar Vid lantmäteriförrättningar kan olika typer av personer komma att anses som sakägare. I svensk rätt talar man som tidigare nämnts om fysiska – och juridiska personer.

En fysisk person avser en enskild person. I och med att man är en fysisk person tillkommer rättskapacitet, som innebär att man i eget namn kan fatta olika beslut, men samtidigt ta de ekonomiska och rättsliga konsekvenserna av dessa. När en fysisk person bestämmer sig för att träffa ett avtal, är det personen själv som träffar det avtalet (Hemström, 2010). Det innebär att en fysisk person själv står som lagfaren ägare och företräder sig själv vid en lantmäteriförrättning.

En juridisk person kan avse antingen ett företag, en organisation eller en verksamhet och har precis som en fysisk person både juridiska rättigheter och skyldigheter. Som juridisk person kan man både ingå avtal, förvärva och äga tillgångar samt ha skulder. Det finns olika företagsformer som är juridiska personer och fördelen med det är att företaget ansvarar för åtaganden som företaget gör. Däremot kan en domstol fatta beslut om att det i stället blir de personer som står bakom företaget som blir ansvariga. Juridiska personer kan bland annat avse (e-‐conomic, 2016):

• Ekonomiska föreningar, exempelvis bostadsrättsföreningar • Aktiebolag • Handelsbolag, exempelvis kommanditbolag • Konkursbon • Dödsbon • Stiftelser

När det gäller juridiska personer uppkommer problemet att man måste bestämma hur själva beslutsfattandet ska gå till och hur organisationen ska företrädas (Hemström, 2010). Det är viktigt att klargöra vem som har rätten att företräda den juridiska personen vid en lantmäteriförrättning. I föreliggande arbete kommer vi därför att fokusera på ovan nämnda juridiska personer och vem som har rätt att företräda dem. Vi kommer särskilt undersöka stiftelser, då det finns en del problem kring dessa. Problemet att ta reda på vem som har rätt att företräda stiftelsen berör främst stiftelser som inte finns i stiftelseregistret.

Förutom dessa kan det också vara så att en sakägare utgörs av en person som har en fullmakt att representera den egentliga ägaren. För att ett ombud ska anses vara giltig i en förrättningsprocess måste detta ombud inneha en fullmakt i enlighet med avtalslagen. Då fullmakten ska ge rätt att sluta avtal gällande fastighet som utgör fast egendom måste fullmakten vara skriftlig (Eriksson, 2016). I övrigt måste ombudet också anses vara skild från ärendet och därmed kan inte en förrättningslantmätare eller god man biträda en sakägare vars förrättningsprocess ska genomföras vid den lantmäterimyndighet, som denne är verksam vid (4 kap. 13 § FBL).

2.5.1 Vem har rätt att företräda de olika juridiska personerna?

När en lantmätare ska kontrollera att en sakägare verkligen är behörig i ett fall där en juridisk person står som ägare måste denne utreda vem som har rätt att företräda den juridiska personen. Vanligen kan information om företrädare hämtas från olika register såsom bolagsregister (Eriksson, 2016). I andra fall kan det dock vara mer problematiskt.

12

Det finns som tidigare nämnts olika typer av juridiska personer och nedan presenteras vem som har rätt att företräda dem vid en möjlig lantmäteriförrättning.

Ekonomisk förening

En ekonomisk förening bildas av minst tre personer som registrerar denna hos Bolagsverket. När den ekonomiska föreningen är registrerad blir den en juridisk person. Bostadsrättsföreningar är ett exempel på en ekonomisk förening och för att få delta i den ekonomiska föreningen måste alla medlemmar betala en insats och en eventuell medlemsavgift. Det finns olika krav på ekonomiska föreningar och några av dessa är att; främja medlemmarnas ekonomi, driva ekonomisk verksamhet samt att ange vem som har rätten att företräda medlemmarna och föreningen (Bolagsverket, 2012). I varje ekonomisk förening ska det enligt lag om ekonomiska föreningar (FL 1987:667) finnas en styrelse om minst tre personer som väljs vid föreningsstämman. Styrelsen utser vem som har rätten att företräda föreningen och att det då endast är två eller flera personer ur föreningen (6 kap 11§ EFL) (Hemström, 2010). Vem som har rätt att företräda den ekonomiska föreningen vid en lantmäteriförrättning kan delas upp i två olika fall vilka presenteras nedan:

• En person som är medlem i den ekonomiska föreningen, exempelvis en styrelseledamot eller den verkställande direktören. Detta gäller då inga föreskrifter mot förfarandet föreligger (6 kap. 11 § Lag om ekonomiska föreningar).

• Två eller flera personer ur föreningen. Detta är fallet då det finns föreskrifter som anger att rätten att företräda föreningen inte får innehas av en enskild person (6 kap. 11 § Lag om ekonomiska föreningar).

Aktiebolag

Ett aktiebolag är ett företag som blir en juridisk person när det registreras hos Bolagsverket. Varje aktieägare har ett begränsat ansvar för verksamheten, men om man som person väljer att köpa aktier i ett företag kan man riskera att förlora de insatta pengarna. Det finns olika krav på aktiebolag och några av dessa är att; ha ett aktiekapital på minst 50 000 kr, ha en godkänd revisor samt ha en styrelse som ska företräda aktiebolaget (Bolagsverket, 2014). Firmatecknare är den/ de personer (styrelsen, dvs. styrelseledamöterna) som har rätten att företräda aktiebolaget och har rätt att skriva under avtal som är rättsligt bindande (Bolagsverket, 2015). Vem som har rätt att företräda aktiebolaget vid en lantmäteriförrättning kan variera och beskrivs nedan:

• En person som anses bemyndigad av styrelsen, exempelvis en styrelseledamot eller den verkställande direktören (8 kap. 37 § Aktiebolagslag).

• Två eller fler personer i förening. Detta gäller då styrelsen föreskrivit att rätten att företräda bolaget kräver att två eller fler personer samverkar som företrädare (8 kap. 39 § Aktiebolagslag).

Handelsbolag

Ett handelsbolag är ett företag som har två eller flera delägare och blir juridisk person när bolaget registreras hos Bolagsverket. Bolagsmännen i handelsbolaget är personligt ansvariga för företagets skulder och avtal och har rätt att företräda handelsbolaget var för sig om inget annat är avtalat. Det finns olika former av handelsbolag, bland annat kommanditbolag. Ett kommanditbolag fungerar på samma sätt som ett handelsbolag, där man som bolagsman (komplementär) blir ansvarig för företagets avtal och skulder och samtidigt har rätt att företräda bolaget (Bolagsverket, 2014). Vidare kan bolagsmännen utse s.k. prokurister som har en speciell handelsrättslig fullmakt som ger

13

innehavaren vissa i prokuralagen angivna rättigheter. Samtidigt kan även vanlig fullmakt lämnas, till exempel till en advokat som då får rätten att företräda bolaget (Hemström, 2010). Vem som har rätt att företräda handelsbolaget vid en lantmäteriförrättning utgörs av representanterna som omnämns nedan:

• Bolagsmännen. Var och en av bolagsmännen är att anse som företrädare om inget annat avtalats (2 kap. 17 § Lag om handelsbolag och enkla bolag).

• Fullmaktstagaren som är utsedd av en bolagsman (2 kap. 19 § Lag om handelsbolag och enkla bolag).

Konkursbo

Om en person eller ett bolag inte kan betala sina skulder försätts de i konkurs, vilket innebär att alla tillgångar omhändertas av ett konkursbo som är en juridisk person. Det är konkursförvaltaren som har hand om tillgångarna och har rätten att företräda konkursboet (Domstolsverkets handböcker, 2016). Vem som har rätt att företräda konkursboet vid en lantmäteriförrättning följer nedan:

• Konkursförvaltaren eller konkursförvaltarna (1 kap. 3 § Konkurslag).

Dödsbo

Ett dödsbo är en juridisk person och är en död persons skulder och tillgångar. Dödsboet existerar tills det upplöses genom arvskifte, dvs. när tillgångarna och skulderna fördelas mellan dödsbodelägarna (testamentstagarna och arvingarna). Innan arvsskiftet är klart förvaltas det av dödsbodelägarna gemensamt och de har rätten att företräda dödsboet. Om någon ska representera dödsboet ensamt, måste denne har fullmakt från övriga dödsbodelägare (Konsumenternas, 2016). Vem som har rätt att företräda dödsboet vid en lantmäteriförrättning:

• Dödsbodelägarna (18 kap. 1 § Ärvdabalk).

Stiftelser

När det kommer till stiftelser blir det mer komplicerat om vem som har rätt att företräda dem vid exempelvis en lantmäteriförrättning. Stiftelser kommer därför att behandlas i ett separat avsnitt nedan.

2.6 Stiftelser

2.6.1 Stiftelselagens ursprung

Att avsätta egendom för olika ändamål för framtida bruk har sina anor i Sverige. Redan i slutet av 1800-‐talet var det frågan om en allmän lagstiftning om stiftelser, men det var först 1929 som denna tanke mynnade ut i en begränsad lagstiftning om tillsyn av stiftelser, den så kallade tillsynslagen (SFS 1929:116). Då det tidigare inte funnits någon lagstiftning om stiftelser, har stiftelsebegreppet därför inte haft någon legal definition i svensk rätt. Sedan den 1 januari 1996 då stiftelselagen trädde i kraft, finns det en civilrättslig lagstiftning (SL 1994:1220) som näst in till reglerar stiftelseinstitutet fullständigt (Gunne & Löfgren, 2001). I och med införandet av stiftelselagen upphörde tillsynslagen att gälla. Under 2009 beslutades dock att ett antal större ändringar skulle ske i stiftelselagen, bland annat om tillsyns-‐ och registreringsverksamhet (Prop. 2008/09:84) och som trädde i kraft 1 januari 2010 (Hemström, 2010).

14

2.6.2 Stiftelse som juridisk person

I samma ögonblick som en stiftelse bildas blir den en juridisk person. Enligt 1 kap 4 § SL framgår det att som juridisk person kan en stiftelse förvärva både rättigheter och skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter precis som andra juridiska personer. Som juridisk person uppkommer många problem för stiftelsen. Det kan handla om; hur interna beslut ska fattas, krav på bokföring och redovisning, revision, sanktioner som bör finnas för att förhindra och motverka en eventuell vårdslös förvaltning av stiftelsen, vem som har rätt att företräda stiftelsen. Då stiftelser inte har några medlemmar, är det därför beslutat att alla stiftelser mer eller mindre ska stå under tillsyn av tillsynsmyndigheten (1 kap. 8 § SL) (Hemström, 2005).

2.6.3 Stiftelsebegreppet och bildande av stiftelser

En stiftelse anses vara bildad enligt stiftelselagen (SL 1994:1220) när en stiftare (fysisk eller juridisk person) överlämnar en egendom till någon som åtagit sig att varaktigt förvalta denna utifrån ett bestämt ändamål. När egendomen och tillgångarna är överlämnade ska det dokumenteras och stiftelsen får rättskapacitet från den dagen. Från det att egendomen är överlämnad och stiftelsen är bildad, har stiftaren inte längre någon vetorätt över förvaltningen eller rådighet över egendomen. Däremot kan stiftaren i stiftelseförordnandet ha föreskrivit att erhålla viss information om stiftelsens fortsatta arbete samt hur tillgångarna får användas. Tillgångarna i en stiftelse får endast brukas i överensstämmelse med det avsedda ändamålet. Eftersom en stiftelse ska verka för ett bestämt ändamål, måste ändamålet vara så noggrant beskrivet som möjligt för att det ens ska gå att bilda en stiftelse (Birath et al., 2001).

I 1 kap. 2 § SL första stycket framgår fyra rekvisit som är nödvändiga för en stiftelsebildning:

• Stiftare • Ändamål • Stiftelseförordnande (presenteras i avsnitt 2.6.4) • Överlämna egendom till den som åtagit sig att varaktigt förvalta den utifrån

stiftelseförordnandet

Avkastningen av egendomen som överlämnas till stiftelsen, ska användas för det avsedda ändamålet. Ändamålet kan bland annat vara att gynna forskning, öka människors levnadsstandard, tillgodose god sjukvård, verka för skolutbildning, samt gynna ägandet av fastigheter (Isoz, 2016).

2.6.4 Stiftelseförordnande och föreskrifter

Före införande av skifteslagen fanns det inget formkrav på stiftelseförordnandet, utan även muntliga förordnanden kunde godtas. För att nämna ett exempel på ett sådant muntligt förordnande kunde det räcka med att någon i ett högtidstal klargjort att denne hade för avsikt att bilda en stiftelse (Birath et. al 2001).

Efter införandet av stiftelselagen är kravet att stiftelseförordnandet ska vara skriftligt samt undertecknat av stiftaren själv (1 kap 3§ första stycket SL). Dock är muntliga stiftelseförordnanden inte ogiltiga, men de beroende på vilken rättshandlingar som de är förknippade med (Isoz, 1997). Muntliga uppgifter som avges vid bildandet av en stiftelse efter stiftelselagens införande är inte bindande, de kan däremot användas som tolkningsdata för stiftelsens styrelse eller förvaltare för att förstå vad stiftaren avsett med föreskrifterna (Birath et al., 2001).

15

Utan ett stiftelseförordnande blir det ingen stiftelse, då den utgör den mest centrala handlingen för stiftelsen. En stiftelses verksamhet styrs utifrån de angivna föreskrifterna i stiftelseförordnandet gällande en stiftelses ändamål (Hemström, 2010). I stiftelseförordnandet måste det uttryckligen finnas en tydlig viljeförklaring, där avsikten är att bilda en stiftelse och där en egendom överlämnas för att ”varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål” (Birath et al. 2001).

För att en ändamålsbestämning ska vara fullständig måste den omfatta tre moment (Hemström, 2010):

1. Syfte -‐ inom vilket område som stiftelsen ska verka eller vad den ska verka för 2. Verksamhetsföremål -‐ på vilket sätt/hur stiftelsen ska främja sitt syfte 3. Destinatärskrets – anger vilka som ska kunna komma i fråga för bidrag eller annat slag från

stiftelsen

Utöver ändamålsbestämningen kan flera olika handlingar upprättas i samband med ett stiftelseförordnande, bland annat stiftelseurkunden, stadgar och överenskommelser. Länsstyrelsen ska enlig 10 kap. SL föra stiftelseregister och mer om det nämns i avsnitt 2.6.8.

2.6.5 Stiftelsers företrädare och förvaltning

Det finns stiftelser som bedriver näringsverksamhet och de som inte gör det. Oavsett om stiftelsen bedriver näringsverksamhet eller inte, finns det ett behov av regler om hur förvaltningen ska ske. Då stiftelser inte har några medlemmar, har stora delar lagts på antingen stiftelsernas ledningsorgan eller på andra som finns utanför stiftelserna eller på olika myndigheter. Stiftelser som vill ändra bolagsordning eller stadgar måste enligt stiftelseförordnandet vända sig till Kammarkollegiet (Hemström, 2005). En förklaring om Kammarkollegiets arbete och förfarande presenteras i avsnitt 2.6.7.

Vid utformandet av stiftelselagen har utgångspunkten varit att stiftaren själv ska få bestämma hur förvaltningen av stiftelsen ska vara uppbyggd, detta enligt 2 kap. 1 § SL (Hemström, 2010). När det gäller stiftelsers förvaltning förekommer det två former av förvaltning. Den första förvaltningsformen är egen förvaltning och den andra är anknuten förvaltning. Enligt 2 kap 2 § SL föreligger egen förvaltning om åtagandet att förvalta stiftelsen görs av en eller flera fysiska personer. Anknuten förvaltning föreligger om åtagandet att förvalta stiftelsen görs av en juridisk person. När stiftelsebildning sker är det stiftaren själv som fäller avgörandet vilken förvaltningsform som ska gälla för stiftelsen. Det ser däremot annorlunda ut om stiftelsebildning sker efter stiftarens död. Uppgiften om att finna någon som vill anta sig förvaltningsåtagandet faller antingen på den som enligt testamentet fått uppdraget av stiftaren eller på den som svarar för dödsboförvaltningen. Däremot har ingen av dem någon skyldighet att lösa frågan, utan denna skyldighet tillfaller länsstyrelsen efter anmälan från dödsboförvaltaren (Isoz, 1997).

Stiftelselagen innehåller en del tvingande föreskrifter och en av dessa medför begränsningar gällande stiftelsens eget inflytande över förvaltningen. Det innebär att stiftaren varken får utgöra styrelsen eller vara förvaltare över stiftelse själv enligt 2 kap. 10 § och 19 § SL (Hemström, 2005).

Som tidigare nämnts finns det i enligt stiftelselagen två olika former av förvaltning; egen eller anknuten förvaltning. Det organ som har hand om stiftelsens angelägenheter vid egen förvaltning kallas styrelse och det organ som vid anknuten förvaltning har hand om stiftelsens angelägenheter

16

kallas förvaltare (Gunne & Löfgren, 2001). Enligt 2 kap. 3 § SL är det styrelsen eller förvaltaren som svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs. Det är styrelsen eller förvaltaren som företräder stiftelsen gentemot utomstående (Isoz, 1997). Isoz hänvisar till 2 kap. 16 § SL för egen förvaltning och 2 kap. 23 § SL för anknuten förvaltning. I och med den införda ordningen med egen och anknuten förvaltning, blir det enkelt att avgöra vem som är behörig att företräda stiftelsen.

Styrelsen respektive förvaltaren svarar enligt stiftelselagen för att föreskrifterna i förordnandet följs, vilket innebär att de är skyldiga att ta reda på vilka föreskrifter som gäller samt att de följer dessa (Birath et al., 2001). Styrelsen och förvaltaren ska svara för att (Hemström, 2005):

1. Föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs på ett korrekt sätt 2. Egendomen är placerad på godtagbart sätt (2 kap. 4 § SL) 3. Stiftelsen har ett namn (måste innehålla ordet ”stiftelse” enligt 1 kap. 6 § SL) 4. Stiftelsen fullgör sina skyldigheter, så som; bokföring, årsboksbeslut resp. årsredovisning 5. Stiftelseförordnandet och övriga handlingar beträffande stiftelsen bevaras på ett

betryggande och ordnat sätt

De personer som har rätt att föra talan om skadestånd åt en stiftelse är enligt 5 kap. 4 § SL (Gunne & Löfgren, 2001):

1. Styrelsen eller förvaltaren 2. Stiftaren eller dennes efterlevande 3. Destinatär 4. Person som enligt förordnandet givits rätten 5. Tillsynsmyndigheten

Vid egen förvaltning är det styrelsen som har rätt att företräda stiftelsen och vid anknuten förvaltning är det förvaltaren som har rätt att företräda stiftelsen (Birath et al., 2001). De olika förvaltningstyperna presenteras närmare här nedan.

Egen förvaltning – styrelse

Vid egen förvaltning har en fysisk person gjort ett åtagande att förvalta stiftelsens förmögenhet utifrån stiftelseförordnandet. Eftersom en stiftelse inte har några medlemmar, måste en eller flera styrelseledamöter utses för att kunna förvalta en stiftelse. Det finns föreskrifter i 2 kap. 9 § SL, där det framgår att styrelsen ska utse och entlediga ledamöter. Som tidigare nämnts får styrelsen inte bestå av enbart stiftaren, men stiftaren har möjligheten att vara en av ledamöterna och även inneha ordförandeposten i styrelsen (Hemström, 2010).

I 2 kap. 16 § SL första stycket framgår det att styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma och med hänsyn till tredje man är denna paragraf tvingande. I andra stycket framgår det att om styrelsen för en stiftelse är registrerad i stiftelseregistret, kan de utse en särskild företrädare. Ett sådant bemyndigande kan dock återkallas när som helst. Reglering om särskild företrädare utgörs av bestämmelserna i 10 kap. 3 § SL, där det framgår att uppgifter om företrädarens namn, bostadsadress, postadress och telefon ska lämnas och registreras i stiftelseregistret. Bestämmelserna för att företräda stiftelsen på detta sätt innebär att bemyndigandet måste avse oinskränkt behörighet. Det finns dock en inskränkning som får registreras och det är om rätten att företräda stiftelsen ska utövas kollektivt eller inte. Stiftaren kan i förordnandet ha meddelat föreskrifter som binder styrelsen (Isoz, 1997). Utöver den särskilda företrädesrätten, kan avtalade fullmakter

17

förekomma och det kan exempelvis ge en advokat rätt att företräda stiftelsen (Hemström, 2010).

Anknuten förvaltning – förvaltare

Vid anknuten förvaltning har en juridisk person gjort ett åtagande att förvalta stiftelsens förmögenhet utifrån stiftelseförordnandet. Förvaltaren ansvarar för att föreskrifterna i stiftelseförordningen följs samt har hand om stiftelsen angelägenheter. Det är förvaltarens uppgift att själv bestämma hur förvaltningen ska tillgå när det gäller sammanträde med olika organ (Hemström, 2010).

I 2 kap. 23 § SL första stycket framgår det att förvaltaren företräder stiftelsen och tecknar dess namn och firma och av hänsyn till tredje man är denna paragraf tvingande. Vidare i andra stycket framgår det att om förvaltaren för en stiftelse är registrerad i stiftelseregistret, kan förvaltaren utse särskilda företrädare. Däremot kan förvaltaren när som helst återkalla detta bemyndigande, i likhet med vad som gäller i 16 §.

2.6.6 Förvaltningsansvaret för stiftelser som tillkommit före stiftelselagen

Som tidigare nämnts trädde stiftelselagen (SL 1994:1220) i kraft den 1 januari 1996. Vid detta tillfälle uppkom nya civilrättsliga regler och normalt sett tillämpas sådana regler endast på förhållanden som uppkommit efter införandet av den nya lagen. För äldre stiftelser ser det annorlunda ut. Utgångspunkten har varit att så långt som möjligt låta den nya stiftelselagen bli tillämplig även på äldre stiftelser som tillkommit innan 1996. Samtidigt har inte alla angivna regler blivit tillämpliga på de äldre stiftelserna. I lagen om införande av stiftelselagen (ISL 1994:1221) finns övergångsbestämmelser och utgångspunkten i denna lag har varit att förmögenhetsbildningar som sedan länge har hanterats som stiftelser inte ska gå miste sin status (Gunne & Löfgren, 2001). I 3§ i lagen om införande av stiftelselagen framgår det att stiftelser som har tillkommit innan införandet av stiftelselagen får leva vidare om stiftaren vid bildandet av stiftelsen gjort utfästelser där varaktighetsrekvisiten uppfylls (Hemström, 2010).

För stiftelser som är bildade innan stiftelselagens införande kan det vara svårt att veta vem som har ansvaret för förvaltningen av stiftelsen och avgöra om stiftelsen har egen eller anknuten förvaltning. Vilken förvaltningstyp som är aktuell för en stiftelse ska bedömas utifrån det som stiftaren angivit i föreskrifterna (Birath et al., 2001).

I 5 § i lagen om införande av stiftelselagen framgår det i första stycket att en äldre stiftelse anses ha egen förvaltning om det vid ikraftträdandet av stiftelsen fanns ett särskilt inrättat organ som ansvarat för frågor gällande placering av en stiftelses förmögenhet. Detta särskilda organ ska anses utgöra stiftelsens styrelse. I andra stycket framgår det att en äldre stiftelse anses ha anknuten förvaltning om det vid ikraftträdandet av stiftelsen fanns en juridisk person eller en statlig myndighet som ansvarat för frågor gällande placering av en stiftelses förmögenhet. Någon av dessa anses utgöra stiftelsens förvaltare.

Förvaltningsansvaret kan ibland enligt stiftelseförordnandet vara uppdelat mellan olika organ. Till exempel kan stiftaren beslutat att en styrelse ska besluta om stiftelsens utdelning och en bank ska ta hand om den ekonomiska förvaltningen.

Som det framgår i avsnitt 2.6.5 får stiftaren enligt 2 kap. 10 § och 19 § SL inte ensam utgöra styrelse eller förvaltare. När det gäller äldre stiftelser bildade innan stiftelselagens införande, godtas det att stiftaren ensam utgör styrelse eller förvaltare. Om en äldre stiftelses stiftelseförordnande innehåller

18

en bestämmelse där det framgår att någon person får ändra en föreskrift, ska denna bestämmelse gälla (Gunne & Löfgren, 2001).

2.6.7 Ändring av stiftelseförordnande och föreskrifter

Så länge en stiftelses förmögenhet finns kvar ska den främja ändamålet. Föreskrifterna i stiftelseförordnandet kan dock behöva ses över och justeras ibland, exempelvis vad gäller ändamålet. Eftersom en stiftelse saknar medlemmar blir det dock svårt att ändra stiftelseförordnandet på samma sätt som för andra juridiska personer vid en stämma. Stiftelselagens sjätte kapitel blir aktuellt, då den reglerar under vilka förutsättningar föreskrifterna i stiftelseförordnandet får upphävas eller ändras (Hemström, 2010).

Ändringar av föreskrifterna i stiftelseförordnandet kan ske på olika sätt. Det kan antingen ske genom ändring med tillstånd av Kammarkollegiet, ändring med tillstånd av tillsynsmyndigheten eller ändring utan tillstånd. Om ändringen sker utan tillstånd, talar man om ändringsförbehåll och som innebär att stiftaren har tagit in bestämmelser i förordnandet som möjliggör för stiftelsens styrelse eller förvaltare att själva ändra de aktuella föreskrifterna som framgår i 6 kap. 1 § SL enligt 6 kap. 3 § SL. Däremot är ändring av ändamålet verkningslöst (Hemström, 2010).

De som har rätt att ansöka om tillstånd till ändring av föreskrifterna hos Kammarkollegiet är endast stiftelsens styrelse eller förvaltare. För att Kammarkollegiet ska kunna ge sitt tillstånd till ändring av föreskrifterna, krävs det att det ändrade förhållandet har inträtt så att de skrivna föreskrifterna inte längre kan fullföljas, blivit uppenbart onyttiga eller är uppenbart stridande mot avsikterna med stiftelsen eller övriga skäl (Hemström, 2005).

I 6 kap. 1 § SL framgår det att en stiftelses styrelse eller förvaltare inte utan Kammarkollegiets tillstånd får ändra, upphäva eller åsidosätta de föreskrifter som framgår i stiftelseförordnandet och som avser:

• Ändamålet med stiftelsen • Hur förmögenheten och egendomen ska vara placerad • Huruvida förvaltningen ska vara (egen eller anknuten förvaltning) • Sammansättning av styrelse samt vem som utser eller entledigar styrelseledamot eller

förvaltare • Beslutsförhet eller omröstningsförfarande för styrelsen • Arvode för styrelsens ledamöter eller förvaltare • Räkenskaper eller årsredovisning för stiftelsen • Revision • Rätt att föra talan i fråga om skadestånd till stiftelsen eller om entledigande av

styrelseledamot eller förvaltare

Permutation

Kammarkollegiet kan ge tillstånd för en stiftelse att ändra sina föreskrifter i stiftelseförordnandet och en sådan ändring kallas då för permutation (Kammarkollegiet, 2015). För att en permutationsansökan ska prövas av Kammarkollegiet, krävs det att vissa formella krav är uppfyllda. Det är endast efter en ansökan som Kammarkollegiet kan besluta om permutation och det är endast styrelsen eller förvaltaren som har rätten att för stiftelsen ansöka om permutation. Vid en ansökan kontrollerar Kammarkollegiet därför att styrelsen eller förvaltaren är utsedd enligt stiftarens

19

föreskrifter. Om ansökan om permutation inkommer från någon annan, måste behörigheten framgå antingen i en fullmakt eller i ett protokoll med delegationsbeslut. Ett problem uppstår om det inte finns någon som är behörig att företräda stiftelsen eller om stiftelsens styrelse inte är komplett eller tillsatt. Den som handhar egendomen måste då vända sig till tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen för att där få hjälp med att få styrelseledamöter till styrelsen eller en förvaltare tillförordnade. Kammarkollegiet måste avvisa ansökan om permutation om den som söker inte är berättigad att företräda stiftelsen.

Innan ansökan om permutation skickas in till Kammarkollegiet, måste stiftelsens styrelse eller förvaltare ha kommit fram till ett beslut om vilken eller vilka föreskrifter som ska ändras samt vilken ny lydelse som föreskriften ska ha. Ansökan om permutation som lämnas in till Kammarkollegiet ska endast innehålla de beslutade ändringarna som styrelsen eller förvaltaren kommit fram till och som kräver Kammarkollegiets tillstånd. Det är ett krav att det tydligt ska framgå vilka föreskrifter som ska ändras, upphävas eller åsidosättas samt för varje föreskrift som ska ändras ange den föreslagna lydelsen och till sist ange skälet till ansökan. Stiftaren eller stiftarens arvingar ska vid en sådan ansökan höras och få deras yttrande, då det är viktigt att respektera stiftarens avsikt med stiftelsen samt för att upprätthålla donationsviljan. Samtidigt som ansökan om permutation lämnas in måste ansökningsavgiften betalas (Birath et al., 2001).

Tillstånd från Kammarkollegiet krävs som tidigare nämnt för att ändra, upphäva eller åsidosätta föreskrifter som bland annat rör stiftelsens ändamål. Ändamålet handlar om stiftelsens syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets. Nedan presenteras några exempel på när permutation kan bli aktuellt (Birath et al., 2001):

• Vid Upplösning av en stiftelse • Vid sammanslagning av flera stiftelser • Vid delning av en stiftelse • Vid tillägg till ändamålet för en stiftelse • Vid ändring eller åsidosättande av verksamhetsföremålet • Vid ändring eller tillägg till en kapitaliseringsföreskrift • Vid försäljning av en fastighet (berörs kort i avsnitt 2.6.9) • Vid inteckning av en fastighet med förbud mot detta eller vid ändring eller upphävande av

bestämmelser som handlar om verksamhetsföremålet • Vid försäljning av en fastighet som utgör verksamhetsföremålet • Vid höjning av belopp som ska delas ut • Vid ändring a antalet bidragsmottagare • Vid ändring av det geografiska området från vilken bidragsmottagarna ska komma • Vid utvidgning av kretsen av bidragsmottagare • Vid ändring eller upphävande av ett ändrings-‐ eller upplösningsförbehåll

Ansökningsblankett gällande permutation hos Kammarkollegiet återfinns i bilaga 7.

Permutationsförfarandet

När en ansökan om permutation kommer in till Kammarkollegiet, prövas ansökan i flera led. Det första Kammarkollegiet gör, är att se om ansökningsavgiften är betald, att det är den berättigade personen som ansöker om permutation och att styrelsen eller förvaltaren beslutat om vilken ändring det gäller. I nästa skede prövar Kammarkollegiet om den ansökta ändringen faller under

20

Kammarkollegiets kompetens, dvs. om den ansökta ändringen kräver Kammarkollegiets medgivande. Ansökan avvisas om dessa krav inte är uppfyllda. Efter detta sker den materiella prövningen där Kammarkollegiet prövar om det finns skäl för ansökan och i denna prövning går Kammarkollegiet även igenom varje föreskrift som avses. En föreskrift får ändras om det finns permutationsskäl, vilket innebär att det skett sådana förändrade förhållanden att stiftelsens ändamål delvis eller helt inte längre kan fullföljas eller strider mot stiftelsens avsikt. Om det inte finns tillräckliga skäl kan Kammarkollegiet avslå ansökan. Däremot om det nya föreslagna ändamålet eller nya föreskrifterna inte anses strida mot någon tvingande bestämmelse eller stiftelsens intentioner, godkänns ansökan (Birath et al., 2001).

2.6.8 Registrering och tillsyn av stiftelser

I samband med stiftelselagens ikraftträdande 1 januari 1996, blev alla stiftelser som var skyldiga att upprätta årsredovisning samt de som enligt stiftelseförordnandet meddelade föreskrifter, tvungna att registrera sig i stiftelseregistret. Vid detta tillfälle skedde registreringen hos Länsstyrelsen i det länet som stiftelsens styrelse eller förvaltaren hade sitt säte. 2009 beslutade riksdagen att genomföra vissa ändringar i stiftelselagen och från den 1 januari 2010 trädde de i kraft (Hemström, 2010). Syftet med ändringarna var att förbättra tillsynen över stiftelserna samt underlätta för stiftelser när det gällde revision och bokföring. Utöver detta genomfördes ytterligare ändringar för att motverka missbruk av stiftelseformen och komma till rätta med missbruk av insamlingsstiftelser. Ändringen av stiftelselagen innebär att alla stiftelser nu är skyldiga att registrera sig i stiftelseregistret. Däremot gäller inte registreringsskyldigheten för stiftelser som enligt stiftelseförordnandet endast får använda sina tillgångar till förmån för bestämda fysiska personer (Länsstyrelsen, 2009). Dessa stiftelser kallas för familjestiftelser och det är i samband med familjestiftelser en del problem uppstår, då de inte är registrerade, bland annat vad gäller lantmäteriförrättningar.

Efter att ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2010, koncentreras registrerings-‐ och tillsynsverksamheten i stället till sju länsstyrelser och dessa tillsynsmyndigheter är enligt 4a § stiftelseförordning (SFS 1995:1280):

• Länsstyrelsen i Stockholms län à Gäller för Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Gotlands län samt Västmanlands län

• Länsstyrelsen i Östergötlands län à Gäller för Östergötlands län, Jönköpings län samt Kalmar län

• Länsstyrelsen i Skåne län à Gäller för Kronobergs län, Blekinge län samt Skåne län • Länsstyrelsen i Västra Götalands län à Gäller för Hallands län samt Västra Götalands län • Länsstyrelsen i Dalarnas län à Gäller för Värmlands län, Örebro län, Dalarnas län samt

Gävleborgs län • Länsstyrelsen i Västernorrlands län à Gäller för Västernorrlands län samt Jämtlands län • Länsstyrelsen i Norrbottens län à Gäller för Västerbottens län samt Norrbottens län

Oavsett om stiftaren i stiftelseförordnandet har föreskrivit att stiftelsen ska stå utanför tillsyn av en tillsynsmyndighet, gäller registreringsplikten (Hemström, 2010). I samma ögonblick som en stiftelse bildas, får den rättskapacitet och registrets syfte är att ge offentlighet åt stiftelserna (Isoz, 1997).

21

Enlig 10 kap. 2 § SL ska en registreringsanmälan bland annat innehålla:

• Stiftelsens postadress och telefonnummer • Styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress och telefonnummer • Resp. Förvaltarens namn eller firma, organisationsnummer, postadress och telefonnummer • Vem som är huvudansvarig för revision och revisionsbolagets organisationsnummer • Var stiftelsen har sin hemvist • Namn för stiftelsen • Stiftelseförordnandet (bifogas allmänt), bland annat:

o Ändamål o Förvaltningens anordnande (se avsnitt 2.6.5) o Om någon har bemyndigats att företräda stiftelsen och i så fall vem

Om stiftelseförordnandet av någon anledning inte går att få tag på, måste anmälaren i samband med registreringen av stiftelsen beskriva ändamålet och måste naturligtvis vara rättsligt giltigt. Eventuella ändringar i stiftelseförordnandet, främst vad gäller äldre stiftelser, måste tydligt framgå samt dokumenteras. Det innebär att permutationsbeslut ifrån Kammarkollegiet måste finnas med. Registreringsmyndigheten gör sedan en egen bedömning av vilket ändamål som ska registreras för stiftelsen. I och med att stiftelser registreras, får tillsynsmyndigheten in de uppgifter som de behöver för att kunna bedriva tillsyn över de olika stiftelserna.

När det sker någon ändring beträffande registrerade uppgifter, måste det snarast anmälas för registrering. Till en sådan ändring ska som framgår i 6 kap. SL, ska styrelsens eller förvaltarens beslut bifogas samt i förekommande fall Kammarkollegiets eller regeringens beslut bifogas. Det kan bland annat handla om byte av förvaltare, styrelse, ny styrelseledamot eller när någon är bemyndigad att företräda stiftelsen enligt reglerna om firmateckning i SL (Birath et al., 2001).

Enligt stiftelselagen har tillsynsmyndigheten tre huvuduppgifter och det är; kontroll, ingripande och service. En del av stiftelserna står under begränsad tillsyn, vilket innebär att de är undantagna från de aktuella besluten om kontroll och ingripande (Länsstyrelsen, 2009).

En registreringsanmälan till stiftelseregistret finns att tillgå i bilaga 6.

2.6.9 Sälja fast egendom

En fastighet som ägs av en stiftelse får inte säljas utan tillstånd av Kammarkollegiet om stiftelseförordnandet innehåller föreskrifter om (Birath et al., 2001):

• Ett förbud mot att sälja eller överlåta fastigheten • Fastigheten utgör verksamhetsföremålet • Fastigheten utgör det ekonomiska underlaget för ändamålsuppfyllelsen • Annan föreskrift som indirekt visar att donator avsett att fastigheten ska bevaras

2.6.10 Sammanfattande om behörighet angående stiftelser

Vad gäller behörighet att företräda en stiftelse, kan det antingen ske genom egen eller anknuten förvaltning. Information om vem den faktiska företrädaren är går att finna i stiftelseregistret. Problemet som uppstår är sedermera att inte alla stiftelser finns registrerade och därigenom går behörigheten inte alltid att fastställa inför en lantmäteriförrättning.

22

3. Intervjustudie Syftet med studien var att utreda vem som har rätt att företräda de olika juridiska personer som kan bli aktuella som sakägare i lantmäteriförrättningar. I vissa fall är det svårt att avgöra vem som är rättsligen korrekt företrädare och för att få en klarare bild av problemet samt utreda eventuella lösningar på svårigheterna har tre olika intervjuer hållits.

Intervjuerna hölls med Marianne Eriksson som är ombud vid förrättningsprocesser, med Birgitta Nordenfelt från Kammarkollegiet, med Henning Isoz som utvecklat stiftelselagen och slutligen med en representant från Länsstyrelsen. För vidare presentation av dessa, se avsnitt 1.3.2.

Nedan presenteras och sammanställs resultatet från de olika intervjuerna och som tillsammans med litteraturstudien blir en utgångspunkt för vidare analys och diskussion.

3.1 Marianne Eriksson Den första intervjun som genomfördes var med Marianne Eriksson den 6 maj 2016. Syftet med denna intervju var att få en tydligare bild av problem som kan uppkomma vid lantmäteriförrättningar samt få praktisk information kring förrättningsprocessens tillvägagångssätt. Då Marianne Eriksson har en stor kompetens inom området kunde många oklarheter tydliggöras. För vidare information om intervjufrågorna, se bilaga 1.

Inledningsvis beskrev Marianne översiktligt hur en lantmäteriprocess fortlöper. På ett kortfattat sätt redovisade hon för de allmänna stegen och förtydligade vissa delar där särskild noggrannhet var av stor vikt. En illustration över denna process kan ses nedan.

1) Ansökan: -‐ Skriftligt yrkande -‐ Undertecknad behörighet/ fullmakt -‐ Ange berörda fastigheter så gott man kan -‐ Ange berörda rättighetshavare à avtalsrättigheter -‐ Ange arrenden à viktigt!

2) Diarieföring à få ett ärendenummer

3) Handläggare utses à förrättningslantmätare -‐ Allmän utredning -‐ Kolla ansökan à OK? à Avvisa? à Komplettera? -‐ Kolla allmänna lämplighetsvillkor – 3 kap. FBL à Ställa in förrättningen? à Fortsätta förrättningen?

4) Förrättningssammanträde -‐ Behövs inte om ansökan är OK! -‐ FLM:s roll: à Utreda à Förhandla à Beakta

23

Figur 2-‐ illustration av fastighetsbildningsförrättning (Eriksson, 2016)

Förutom att ge en bild av processen i sin helhet gav Marianne exempel på svårigheter som lantmätaren kunde komma att ställas inför. Särskilt stor vikt lades vid lantmätarens betydande utredningsplikt samt den bristfälliga eller felaktiga information som kan uppkomma under utredningen. Marianne klargjorde hur viktigt det är för förrättningen att lantmätaren undersöker och utreder omständigheterna ordentligt. Som utredningsansvaret kräver får man inte förbise vissa frågor till följd av att man anser de för komplicerade eller för att de kräver alltför stora resurser. Allt som är aktuellt för fallet i fråga behöver utredas genomgående. Om förrättningslantmätaren gör enkla formaliafel kan det resultera i en felaktig förrättning som inte bara krävt en omfattande tidsåtgång utan även enorma ekonomiska medel, som därmed går helt förlorade. Andra aspekter Marianne påtalade var också lantmätarens problem med inkorrekta uppgifter. Då viss information rörande exempelvis avtalsservitut eller nyttjanderättshavare inte går att kontrollera får man utgå

4) Samråd enligt 4 kap. 25 § FBL -‐ Byggnadsnämnden (BN) -‐ Länsstyrelsen (LST) -‐ Trafikverket (TRV (utfart))

5) Mätning? à Markera

6) Utreda-‐ gå tillbaka -‐ Hur kan fastigheten bildats? à t.ex. 1890-‐talet -‐ Arkivutredning à Andel i samfällighet? à Hur hanterade man gränser? à Rättigheter i väg?

7) Hur man hanterar panträttshavare -‐ Inte sakägare -‐ Bevakas ex. officio -‐ Medgivande

8) Kommer fram till beslut -‐ Ange skäl för beslut -‐ Ange beslutet

9) Överklagande -‐ Bevaka sakägare

10) Registrering

24

från att de fakta som läggs fram av sakägarna stämmer. Här angav Marianne även skälet till varför det är av stor betydelse att lantmätaren kontinuerligt dokumenterar sitt arbete under processen gång. Skulle problem med felaktiga uppgifter uppkomma kan man luta sig tillbaka på dokumentationen för att uppmärksamma var felkällan uppstod.

Vidare belyste Marianne hur invecklat åtagandet att kontrollera en juridisk persons behörighet som sakägarens kan vara. I de enklare fallen kan det räcka med att hämta ut uppgifter från olika register såsom bolagsregistret och kontrollera vem som står som firmatecknare, exempelvis då den juridiska personen utgörs av ett aktiebolag. Marianne nämnde också att Skatteverket i många fall kunde komma med bra upplysningar och god information. Rörande andra fall, exempelvis då en fullmakt för företrädandet finns är det väldigt viktigt att alla uppgifter och underskrifter kontrolleras noggrant så att ingen obehörig kan komma in i förrättningen. Därefter övergick Marianne till de svårare fallen där utredningen om behörigheten innefattade att den juridiska personen utgjordes av en stiftelse. Skälet till att det uppstår bekymmer vid sådana situationer är att det saknas fullständiga register att inhämta korrekt information från. Marianne påpekade att stiftelseregistret inte var komplett då inte alla stiftelser behöver vara registrerade. När en stiftelse då anser sig vara sakägare är det inte alltid möjligt att erhålla vetskap om vem som har rätt att företräda stiftelsen då det inte går att inhämta uppgifter om urkunden. Denna problematik förekom speciellt då det gällde äldre stiftelser som bildats innan stiftelselagen samt då stiftelsen utgjordes av en familjestiftelse. Resultatet av detta menade Marianne blir att förrättningar inte alltid utförs korrekt. Mariannes uppfattning var att många nog oftast inte förstod problematiken kring behörighetskontrollen då man inte har tillräcklig kunskap om hur en stiftelse faktiskt bedrivs. I vissa fall höll Marianne det för troligt att lantmätaren i en del situationer nog delvis bortsåg från problemet genom att helt enkelt godkänna sakägaren utan en styrkande bevisgrund. På samma sätt kunde även förrättningar där stiftelser är inblandade också komma att ställas in till följd av att lantmätaren anser att informationen därmed är alltför bristfällig.

I övrigt talade Marianne också om hur olika lagar kan kollidera under förrättningsprocessen. Exempelvis kan det uppkomma situationer där kommunen vill tvångsförvärva markområden som tillhör en stiftelses fastighet och där det uttryckligen är preciserat i stiftelsens förordnade att fastigheten inte får ändras eller säljas. I detta fall säger stiftelselagen å ena sidan att fastigheten därmed inte får genomgå en förändring med minskad markareal medan lagstiftningen i fastighetsbildningslagen anger att kommunen har rätt att tvångsförvärva mark för att tillgodose allmänna intressen. Då det inte finns någon tydlig precisering om vilken lag som då gäller kan även detta göra att det uppstår konflikter.

3.2 Birgitta Nordenfelt Den andra intervjun hölls med Birgitta Nordenfelt, representant från Kammarkollegiet, den 10 maj 2016. Syftet med intervjun var att få en större förståelse om permutation och Kammarkollegiets arbete med stiftelser. För vidare information om intervjufrågorna, se bilaga 2.

Det första Kammarkollegiet gör när de får in en ansökan om ändring av föreskrifter, är att ta betalt och efter det se om stiftelsen har gällande föreskrifter. Detta kan vara väldigt problematiskt i vissa fall, men de flesta har ordning på sina papper. När de väl har gällande föreskrifter, kontrollerar Kammarkollegiet behörigheten. Behörigheten är dels att det är rätt sökande, men att det också finns ett beslut från rätt sökande som ser tillräckligt bra ut för Kammarkollegiet. Det räcker alltså inte att med ett styrelseprotokoll där man skriver att ”vi ansöker om permutation”, utan det måste framgå vad det är för förändringar man har beslutat om, så att Kammarkollegiet ska veta att styrelsen förstår

25

vad denna ansökan betyder. Stiftelsen måste ha klart för sig innan de söker vad de egentligen vill med permutationsansökan. Att få igenom en ändring av föreskrifter brukar innebära en handläggningstid på sex månader, men det kan samtidigt ta betydligt längre tid eller betydligt kortare tid. Det beror helt på hur ärendet ser ut. Har stiftelsen inte kontroll på sina papper och man tror att man tillämpar rätt föreskrifter, som senare visar sig inte stämma, kan det innebära en ganska omfattande utredning kring detta. Det kan sluta med att man måste gå till länsstyrelsen för att få en behörig förvaltare eller styrelse utsedd och bara den processen kan ta flera månader.

En stiftelse som är bildad efter 1996 har skriftliga föreskrifter och det finns lagstadgat med grundkrav hur en stiftelse bildas. Innan stiftelselagens ikraftträdande gick det att ha muntliga föreskrifter, men Birgitta påpekar att det är väldigt ovanligt. Handläggningen från Kammarkollegiets sida skiljer sig inte åt, beroende på om det är en äldre stiftelse eller en stiftelse bildad efter införandet av stiftelselagen 1996. Det som dock kan skilja sig är att Kammarkollegiet måste kontroller om stiftelsen är en faktisk bildad stiftelse när det handlar om en äldre stiftelse. Kravet idag är bland annat att man ska uttrycka vilken egendom som avsetts för bildandet av en stiftelse. Detta krav fanns inte innan införandet av stiftelselagen och Birgitta berättar vidare att det har förekommit stiftelser som bara uttryckt att de bildat en stiftelse, men inte angivit för vilket ändamål den ska verka för och vilken egendom som är avsedd. Om stiftelsen är bildad på detta vis, är den inkorrekt och Kammarkollegiet har då ingen möjlighet att permutera den stiftelsens föreskrifter.

När det handlar om en stiftelse som innehar en fastighet som ska vara med om en lantmäteriförrättning, beror det helt på stiftelsens föreskrifter. En del av stiftelserna äger fastigheter bara allmänt som en kapitalplacering och så länge det är en godtagbar placering får man ha det. Det är inte Kammarkollegiets roll att bedöma det, utan det är tillsynsmyndighetens. Det finns två fall. Låt säga att en stiftelse innehar en fastighet där inte framgår i föreskrifterna att man faktiskt ska äga en fastighet utan man gör det i alla fall och man gör det för att man anser att det är en godtagbar placering. Det andra fallet är att kapitalet ska vara placerat i fastigheten och då har man i föreskrifterna sagt att placeringen av egendomen ska ske i fast egendom. Birgitta menade att man då behöver ett tillstånd från Kammarkollegiet vid en eventuell försäljning om det står att fastigheten inte får säljas.

Birgitta berättade att de haft ett ärende där en kommun ville ta mark från en stiftelse som bedrev jordbruksverksamhet. Kommunen kunde inte bara ”hota” med expropriation, utan Kammarkollegiet menade att det inte var tillräckligt för att det skulle vara ändrade förhållanden. Det krävdes en ändamålsändring, eftersom det på fastigheten bedrevs jordbruksverksamhet. Det är olika lagstiftningar i det här fallet. Om man exproprierar och tar fastigheten, står stiftelsen med ett ändamål som man inte kan uppfylla och då måste man ansöka hos Kammarkollegiet. Skälet för permutation kan då vara att marken håller på att exproprieras av kommunen. Det är alltså inte tillräckligt att kommunen säger att de tänker expropriera. Birgitta menade dock att expropriation går före en stiftelses föreskrifter, då det handlar om de allmänna intressena som väger tyngre. Det ger däremot inte stiftelsen rätt att själv ändra ändamålet pga. expropriation, utan då krävs Kammarkollegiets tillstånd.

Om något strider mot föreskrifterna i stiftelseförordnandet blir det ett ärende för tillsynsmyndigheten och man kan bli skadeståndsskyldig. Kammarkollegiet arbetar endast med ändring av föreskrifter och sedan är det Tillsynsmyndigheten som utövar tillsyn över stiftelsen. Birgitta berättade vidare att hon sett i ansökningar att Tillsynsmyndigheten säger att stiftelsen inte

26

tillämpar ändamålet så som de ska och det kan då föranleda en ansökan om permutation.

Något som Birgitta även berättade var att en del stiftelsers styrelse och förvaltare inte alltid har koll på ändamålet och att det sköts på fel sätt. Hon menade att dessa inte gör det de ska göra och har gjort dessa fel i flera årtionden, men att de tror att de gör rätt. Oavsett hur många år de har tillämpat felaktiga föreskrifter, gäller inte dessa. När Kammarkollegiet kommer i kontakt med en sådan stiftelse, kommer det fram till att dessa stadgar aldrig fastställts på rätt sätt och på så sätt måste de återgå till de ursprungliga föreskrifterna. Det kan visa sig att det kan vara ett testamente från 1800-‐talet som man får gå tillbaka till.

När det gäller något register över stiftelser, finns det inte något sådant hos Kammarkollegiet, utan det är främst tillsynsmyndigheten som ansvarar för registrering och stiftelseregistret. Kammarkollegiet är en myndighet, vilket betyder att om man vill få tag på en urkund från Kammarkollegiet, kan man givetvis begära det, om man kan specificera vad det är man söker. Om man letar efter ett specifikt beslut kan man begära ut det.

Om man vill överklaga Kammarkollegiets beslut, ska man göra det till förvaltningsdomstolen. Birgitta berättade att överklagandefrekvensen har ökat efter ändringen av lagen 2010, men det är fortfarande inte särskilt många. Kammarkollegiet bifaller det mesta, men det är sällan det godkänner en ansökan rakt igenom. Birgitta menade på att stiftelserätt är relativt svårt och att de därigenom har en hög serviceskyldighet. Ser Kammarkollegiet att det finns permutationsskäl, men att det stiftelsen yrkar på inte fungerar, hjälper Kammarkollegiet ofta till och för en dialog med stiftelsen. Antalet permutationsansökningar brukar variet från år till år, men det brukar ligga på mellan 300-‐400 ansökning/år. De vanligaste permutationsskälen är att ändra styrelsens sammansättning eller stiftelsens ändamål.

De flesta stiftelser har ett bundet kapital och en stiftelse ska vara varaktig. När stiftelsen inte längre har några tillgångar kan de ansöka hos Kammarkollegiet om upplösning.

3.3 Henning Isoz Den tredje intervjun hölls med Henning Isoz den 11 maj 2016. Syftet med denna intervju var att få en fördjupad kunskap kring stiftelser, då Henning var med och bildade stiftelselagen. För vidare information om intervjufrågorna, se bilaga 3.

Henning Isoz berättade att han är domstolsjurist i botten och i och med att det är relativt vanligt att domstolsjurister arbetar åt Regeringskansliet, hamnade Henning efter ett tag på något som kallas för stiftelseutredningen. Henning förklarar att det tidigare fanns en tillsynslag från 1929, men som var mycket begränsad när det gäller vad den regalerade och inte reglerade. Det fanns ingen direkt definition som var allmängiltig för hur man skulle se på begreppet stiftelse. 1973 beställde riksdagen en utredning om en stiftelselag och 1975 tillsattes en stiftelseutredning som arbetade med det och Henning hamnade på detta sekretariat. Utredningen lades ned i och med riksdagsvalet 1982, där justitieministern menade på att utredningen kring stiftelser hade pågått i så många år och att de inte längre skulle få fortsätta. Henning berättade vidare att han själv initierade att få fortsätta med att färdigställa lagen som riksdagen tidigare hade beställt och då fick han sitta i departementet och fortsätta arbetet. Så småningom blev det en promemoria och sedan som traditionen bjuder ett remissvar, överarbetning med lagrådsremiss till lagrådet som då granskade lagen. Detta blev sedermera en proposition till riksdagen som antogs 1994 och som trädde i kraft 1996. Henning menade att Sverige var väldigt sena med att införa en stiftelselag om man ser det ur ett historiskt

27

perspektiv utanför Sveriges gränser. Ursprunget till stiftelser kommer från den katolska kyrkan och som senare växte i Sverige. När stiftelselagen kom skapade den inga stiftelser av de donationer som redan fanns, utan man fick klart för sig rättsligt sett vad dessa var. Efter stiftelselagens ikraftträdande blev allt mer tydligt kring stiftelser. Stiftelsers syfte är att använda avkastningen på egendomen som överlämnats, för ett speciellt ändamål. Den kan bland annat avse olika typer av forskning, förbättra folks levnadsstandard, förbättra sjukvården, bidra till skolutbildning mm. Stiftelser kan dock också äga fastigheter.

Henning menade att när det gäller företeelser för en stiftelse står det i lagen vad som ska gälla, det behövs inte några särskilda föreskrifter egentligen. Det man däremot måste veta om stiftelser är om en stiftelse har en egen eller anknuten förvaltning, det är det mest grundläggande. Vid egen förvaltning har man en styrelse och då är styrelsen det organ som företräder stiftelsen och sedan kan stiftelsen ha utsett särskilda företrädare som finns registrerade i stiftelseregistret. Vid anknuten förvaltning är det en kommun, en ideell förening eller möjligtvis en annan stiftelse som är företrädare för den stiftelsen som är anknuten till förvaltaren. Det betyder att stiftelsen är knuten till en annan juridisk person och det är den andra juridiska personen som rättshandlar för den anknutna stiftelsens räkning. Det är dessa två typfall man måste hålla ordning på när det gäller att veta hur en stiftelse ska företrädas. Alla stiftelser är underkastade samma regelverk när det gäller vem som ska företräda. Det är en tvingande bestämmelse och inget en stiftare kan åsidosätta. I 2 kap. SL finns det bestämmelser om det här och kapitlet är uppdelat i tre avsnitt. Först är det allmänna bestämmelser som gäller alla och det andra avsnittet handlar om egen förvaltning samt det sista avsnittet handlar om anknuten förvaltning.

Vidare berättade Henning att kunskapsnivån kring stiftelser är mycket låg generellt sett och det är därför det kan uppstå problem för jurister och lantmätare som kommer i kontakt med stiftelser. Det finns olika typfall och en lantmätare måste framförallt ha klart för sig stiftelsen föreskrifter och veta vad dessa betyder. Lantmätaren måste därför veta om stiftelsen har en fastighet som ingår i det avsedda ändamålet och om det ska drivas en viss verksamhet på den. Alla stiftelser ska vara registrerade, även om inte alla är det idag, men så småningom ska de vara registrerade. I stiftelseregistret ska det framgå vilket ändamål stiftelser har och om stiftelsen innehar en fastighet står den omnämnd i stiftelseregistret. Om fastigheten ingår i ändamålet är man inne på frågor om varför en lantmätare då ska utföra en åtgärd. Det kan vara så att en fastighet är föremål för en byggnation, planläggning mm. och då kommer man in på frågor om expropriation. Stiftelsen får inte sälja denna fastighet om den är en ändamålsbunden fastighet, utan i så fall måste stiftelsen gå till Kammarkollegiet och få ett nytt ändamål. Detta kan då lösa upp knuten. Det finns olika typfall och ett av dessa är vid bebyggelse av en fasighet. Lantmätaren brukar komma in ett relativt sent skede i fall där fastigheten ska bebyggas, då det först är en lång planläggningsprocess. Frågorna om stiftelsens fastighetsinnehav brukar väckas långt innan lantmätaren kommer in. Ett annat typfallet är att stiftaren har sagt att fastigheten inte får överlåtas, även om det nu är så att det inte är ändamålsbundet innehav. Vid detta typfall kanske det är något lättare att få tillstånd och inte samma tunga process som det är att byta ändamål. När en stiftelse känner att ett kapital måste placeras, gör de det antingen i en värdepappersportfölj, men därutöver i form av aktier och obligationer. Stiftelser kan även tänkas vilja placera en del av kapitalet i fast egendom. Är det bara en ren placering från stiftelsens sida, är stiftelsen fri att sälja den när de så vill.

Vid en fastighetsreglering måste lantmätaren veta på vilken grund fastigheten innehas av stiftelsen. Fastigheten kan antingen vara ändamålsbunden eller inte. Om en stiftelse vars fastighet är

28

ändamålsbunden, blir det svårare att genomföra en förrättning och måste då ta en dialog med Kammarkollegiet. Stiftelsen är sakägare i lantmäteriförrättningar, men det kan även finnas andra sakägare som vill komma åt en viss del av stiftelsens mark. Lantmätaren får se om denne finner någon lösning och att de båda sakägarna kommer överens. Det kan vara så att en del av stiftelsens mark byts ut mot en annan mark från den andra sakägaren som kompensation.

Stiftelser ska ha ett register där det klart och tydligt ska framgå vem som har rätt att företräda stiftelsen och även äldre stiftelser bildade innan stiftelselagens ikraftträdande ska ha ett arkiv. Henning berättar att han visserligen har stött på fall där stiftelser inte hittat äldre dokument, men efter påtalande från Hennings sida sökt mer noggrant och funnit det de letat efter. Även Länsstyrelsen har ett arkiv som ska inneha alla handlingar och som för tillfället håller på att digitaliseras. Vidare menar Henning att utgångspunkten är att man ska kunna lita på stiftelseregistret, men sen kan det alltid finnas fel, precis som det gör i andra register också. Det första en lantmätare kan göra när de kommer i kontakt med en stiftelse som ska genomgå en lantmäteriförrättning är att begära ett registreringsbevis från Länsstyrelsen och som utgångspunkt börja nysta i vilka som sitter i styrelsen. Utöver styrelsen kan stiftelsen utsett särskilda företrädare, så kallade firmatecknare.

När det gäller begreppet familjestiftelser är missvisande, då det är ett skattemässigt begrepp. Det finns dock en grupp av stiftelser som man kan stöta på som inte är registreringsskyldiga och det är sådana där destinatären som ska njuta förmån av stiftelsen är bestämda. Varje gång man ska dela ut något från denna stiftelse, är det möjligt med stiftelsens förordnande att ta reda på vem som ska ha avkastningen, enligt 1 kap. 7 § SL. Utöver detta finns det även andra stiftelser som ligger utanför 1 kap. 7 § där det är frågan om att dela ut avkastning till personer som har behov, men som är släkt med stiftaren. I mångas ögon är detta en familjestiftelse, men dessa måste då vara registrerad. De som förekommer i 1 kap. 7 § är inte särskilt många och det vanligaste är att de har en lös egendom, men det kan även förekomma att de innehar en fastighet. En så kallad familjestiftelse som inte är registrerad i stiftelseregistret, men som innehar en fastighet, måste som utgångspunkt ha lagfart. Det finns då en möjlighet att vid en lantmäteriförrättning gå till inskrivningsmyndigheten eller lantmäteriets arkiv. Om man innehar en fastighet har man oftast lagfart och det är sällan man inte har lagfart på sitt innehav. Man kan på så sätt gå in den vägen och ta reda på vem som har rätt att företräda stiftelsen. Än så länge har lagstiftaren inte tyckt att det finns anledning att registrera de stiftelser som förekommer i 1 kap. 7 § och man har inte sett det problemet framför sig just att det skulle vara ett problem för att genomföra lantmäteriförrättningar. När man äger en fastighet innehar man lagfart och det finns ett ägarregister att utgå ifrån.

Henning menade på att i stiftelselagen i det stora hela inte behöver några större förändringar, utan i så fall endast mindre förändringar och detaljer för att underlätta för många i det praktiska livet. Det skedde en större förändring 2010 där näst in till alla stiftelser blev registreringsskyldiga och där stiftelserna hade fem år på sig att registrera sig, men att alla ännu inte hunnit registrera sig. Henning påpekar att det både finns för och nackdelar med lagen som trädde i kraft. Det kostar massor med resurser och han menar att man borde fokusera på de stora stiftelserna istället för de mindre stiftelserna med mindre kapital. Oron för terrorism och kravet utifrån Sveriges gränser, bidrog till regleringen av lagen 2010.

Stiftelsen måste vända sig till Kammarkollegiet för att få sina föreskrifter ändrade och om de inte gör det innan en lantmäteriförrättning och det därigenom blir en felaktig förrättning, blir stiftelsens

29

styrelse skadeståndsskyldiga eller möjligen avsatta. Henning menade att det finns en reglering i 10 kap. 5 § där en registrering ska avföras om den vunnit laga kraft, men som inte borde ha skett samt om ett beslut som registrerats är ogiltigt. Styrelsens roll är att se till att föreskrifterna följs och iaktta stiftelsens bästa och gör den inte det, är den inte lämplig. Dessutom har stiftelsen alltid en kvalificerad revision och om revisorn avger en oren revisionsberättelse och dessa handlingar kommer in till årsredovisningen hos Länsstyrelsen, måste Länsstyrelsen ingripa och ta reda på vad som har hänt och varför det inkommit felaktiga uppgifter. Tillsynsmyndigheten som är en del av Länsstyrelsen har många verktyg, men om det är verkligt allvarligt kan den dels entlediga styrelsen och även föra talan om skadestånd om det visar sig att stiftelsen genomfört till exempel en försäljning av en fastighet som strider mot ändamålet. Det finns alltså åtgärder att vidta som gör att de som har gjort sig skyldiga till denna försummelse kan drabbas personligen, eftersom de har personligt ansvar.

När det gäller fördelningen mellan fast och lös egendom som stiftelser innehar, är den största delen lös egendom. Den vanligaste typen av stiftelser är avkastningsstiftelser. Visserligen finns det stiftelser som har sin förmögenhet knuten i fast egendom och det kan vara en bra värdestegring, men om man bortser från det, är det ganska mycket ansvar och jobb med det. Det bidrar till att mycket av stiftelsens pengar går till detta och det tär på den löpande avkastningen. En verksamhetsstiftelse brukar oftast inneha en fastighet som en anknuten till det avsedda ändamålet.

3.4 Länsstyrelsen Den fjärde intervjun var en telefonintervju som hölls med en kvinnlig representant från Länsstyrelsen. Syftet med intervjun var att få praktisk information om hur fastighetsregistret är utformat samt förtydliga hur fastighetsägaren är titulerad i registret. För vidare information om intervjufrågorna, se bilaga 4.

Då kontakt togs med Länsstyrelsen fick vi tala med en kvinnlig representant från myndigheten. Representanten hade god information om fastighetsregistrets utformning och beskrev hur den lagfarna ägaren står inskriven i registret. Utgörs fastighetsägaren av en fysisk person står själva personen med fullständigt namn inskriven som ägare. Är fallet istället att ägaren är en juridisk person står namnet på den juridiska enheten benämnd under ägartiteln. Detta innebär att då den juridiska personen exempelvis är ett aktiebolag, står namnet på bolaget som lagfaren ägare. Då den juridiska personen utgörs av en stiftelse står stiftelsens namn under ägarposten.

Vidare berättade representanten att registret kan anses vara helt tillförlitligt när det gäller informationen rörande den lagfarna fastighetsägaren. Hon påpekade att det är ytterst ovanligt att någon som inte är den regelrätta fastighetsägaren ansöker om lagfart för fastigheten. Dock kan det fortfarande förekomma, men då processen att ansöka om lagfart innebär en skarp kontroll av diverse handlingar stoppas dessa falska angivelser oftast vid ett tidigt skede. Skulle det mot förmodan vara så att en inkorrekt ägare erhåller lagfart för en fastighet upptäcks detta oftast fort, och då detta är en allvarlig brottslig handling fortskrider det hela med omfattande påföljder för den aktuella förövaren.

Sammanfattningsvis berättade representanten att fastighetsregistret är ett väldigt säkert och bra fungerande register som kontinuerligt uppdateras och kontrolleras av Länsstyrelsen.

30

4. Analys Lantmäteriförrättningar utgör grunden för att samhällsstrukturen fortlöpande ska kunna utvecklas och förändras och därmed finns det stora vinster i det att förrättningar kan genomföras så snabbt och säkert som möjligt. En förrättning innebär ofta en invecklad process där många problem och frågor kan uppstå och det skulle vara önskvärt om dessa kunde minska i antal och därmed underlätta utredningsarbetet. En utredningspunkt som kräver stor noggrannhet och kan vara förknippad med svårigheter är den gällande om företrädaren för en juridisk person med sakägarroll verkligen har rätt behörighet att företräda. I dagsläget finns det goda förutsättningar att utreda företrädare för ett flertal olika juridiska personer, men brister finns, bland annat då den juridiska personen utgörs av en stiftelse.

Rätten att företräda

Rätten att företräda en juridisk person finns tydligt reglerad i tillhörande lagstiftning där det finns lagparagrafer som anger exakt vilken eller vilka personer som kan anta rollen som företrädare. Vidare finns det även lagstiftning gällande hur dessa företrädare tillsammans med annan viktigt information ska vara registrerade. För att erhålla uppgifter om vem den faktiska företrädaren för den juridiska personen är, måste man gå till upprättade register. En stor del av dessa register fungerar bra, exempelvis bolagsregistret, medan stiftelseregistret till viss del är otillräckligt. Detta kan återspegla att lagstiftningen i bland annat aktiebolagslagen är fullkomlig för att ett tillförlitligt register ska kunna upprättas och fungera på ett ändamålsenligt sätt.

När det gäller stiftelser finns det som tidigare nämnt två förvaltningsformer, egen förvaltning respektive anknuten förvaltning. Beroende på hur stiftaren valt att upprätta stiftelseförordnandet och föreskrifterna gällande förvaltningen, kan antingen en fysisk person eller en juridisk person anta rollen som företrädare. Sammanfattningsvis är det vid egen förvaltning en fysisk person som åtar sig förvaltandet och en styrelse utses som företrädare, medan det vid anknuten förvaltning är en juridisk person som företräds av en förvaltare. Dessa är enligt lag behöriga att företräda stiftelsen och bör därmed vara registrerade i stiftelseregistret tillsammans med föreskrifterna.

Gällande stiftelseregistret begränsningar utgörs dessa av det faktum att inte alla stiftelser ännu är registrerade eller att de inte ens behöver vara registrerade. När uppgifter om en stiftelse ska inhämtas men denna inte återfinns i stiftelseregistret uppstår ett tydligt problem. Avsaknaden av en registrering rör främst äldre stiftelser som bildats före stiftelselagens införande samt de så kallade familjestiftelserna. Det är oftast inget problem med de mer välkända och etablerade stiftelserna då dessa är korrekt inskrivna. Lagstiftningen i stiftelselagen kan därmed bedömas som potentiellt otillräcklig. En omarbetning av lagen genomfördes år 2010 och innebar en förändring av tillsyns – och registreringsverksamheten. Detta resulterade i att den äldre lagen som angav att endast nybildade stiftelser efter 1996 behövde vara registrerade ändrades till att även äldre stiftelser skulle komma att registreras. Målsättningen var att alla äldre stiftelser skulle komma att vara inskrivna i registret efter fem år från det att lagtillägget tillkom, men än idag är detta inte uppfyllt. I ett flertal fall kan även inskrivningen ha blivit felaktig då stiftelsen inte har tolkat sina föreskrifter på ett adekvat sätt. Med andra ord är detta ett kvarstående problem trots att lagen utvecklats för att motverka detta. En punkt i lagen som dock fortfarande kan uppfattas som en ihålighet är den lagparagraf som undanlyfter familjestiftelser från registrering. Det är uppenbart att stiftelseregistret inte kan komma att bli komplett så länge som dessa stiftelser enligt lagen inte behöver vara inskrivna. Även om stiftelsetypen i regel inte utgör ett dominerande antal av den totala mängden stiftelser finns

31

fortfarande möjligheten att uppgifter om dess företrädare behöver inhämtas. För att bristerna i stiftelseregistret helt ska elimineras och inte kunna bidra till svårigheter i utredningsarbetet för lantmätare kan nya omarbetningar av lagen komma att vara en god idé.

Förrättningslantmätarens underlag

En förrättningslantmätare finner underlag angående den rättsliga företrädaren för en juridisk person genom olika register. Att dessa register är tillförlitliga, kompletta och av hög standard är därför oumbärligt för hela den efterkommande förrättningsprocessen. Även om ett stort ansvar vilar på förrättningslantmätaren i fråga om att utföra korrekta undersökningar och föreslå förrättningsåtgärder som går i linje med rådande lagstiftning blir det svårt för denne att uträtta sitt arbete om viss information helt enkelt inte går att erhålla. I de flesta fallen går det som sagt att ta reda på vem som har rätt att företräda en stiftelse genom stiftelseregistret. Behörighetsfrågan blir först ett problem för lantmätaren när denne ska genomföra en förrättning där en stiftelse som inte finns registrerad i stiftelseregistret är inblandad. När detta inträffar finns ingen tydlig riktlinje för hur lantmätaren ska agera. Ett alternativ kan vara att hänvisa stiftelsen vidare till Länsstyrelsen för registrering och sedan återuppta förrättningsprocessen då information om företrädaren kan inhämtas. Detta gäller dock endast för de äldre, ännu inte registrerade, stiftelserna. För att lantmätaren även ska kunna hantera familjestiftelser måste först en lagreglering ske.

Ett annat problem som kan uppstå är då en stiftelse ansöker om en lantmäteriförrättning för deras fastighet som strider mot stiftelseförordnandet. I det fallet måste lantmätaren först hänvisa stiftelsen till Kammarkollegiet för permutation och få sina föreskrifter gällande fastigheten ändrade. Först därefter kan den tilltänkta fastighetsbildningsåtgärden bli aktuell. Om föreskrifterna däremot inte går att ändra på, måste förrättningslantmätaren istället avbryta förrättningsprocessen.

Genom att studera lagstiftning från jordabalken och fastighetsbildningslagen kan man anse att tillräcklig information därigenom ges för att förrättningslantmätaren ska kunna utforma goda förrättningsåtgärder trots mer komplicerade fall. Uppkommer det felaktigheter i åtgärderna kan man troligen hänvisa felet till brister hos förrättningslantmätaren själv, exempelvis att en sammanläggning gjorts trots att de rådande kraven för åtgärden inte varit ordentligt uppfyllda. Att den mänskliga faktorn kan bidra till inkorrekta förslag får man alltid räkna med. Den gällande arbetsprocessen för en lantmäteriförrättning är genom lagstiftningen utformad så att dessa brister kommer att upptäckas, exempelvis genom samråd och granskningar från myndigheter. Lösningar på detta fås således automatiskt och man kan därmed inte rätta till problemen rörande informationsbrist genom förändringar i dessa lagar. Möjligtvis skulle en ytterligare utveckling av fastighetsregistret kunna bidra till att färre fel uppkommer. Detta register regleras genom fastighetsbildningslagen och en praktisk svaghet finns genom att den som senast sökt lagfart för en fastighet faktiskt registreras som ägare för fastigheten i registret. Med detta sagt är det alltså inte självklart att det är den rättmässiga ägaren som presenteras i fastighetsregistret då vem som helst kan ansöka om lagfart för en fastighet. Det är dock brottsligt att ansöka om lagfart för en fastighet som man faktiskt inte äger och det är väldigt ovanligt att sådana situationer uppstår. Lantmäteriet har alltid ett antal kriterier som ska vara uppfyllda innan man erhåller lagfarten.

Slutligen kan man se vidare otydligheter i den genomgripande lagstiftningen när det gäller vilken lag som ska tillämpas med företräde framför annan. Vissa konflikter mellan olika lagstiftningar uppstår då lantmäteriförrättningar genomförs. Den vanligaste förekommande situationen torde vara den där expropriationslagens bestämmelser går stick i stäv med de som finns angivna i stiftelselagen. Ett läge

32

där en kommun vill beslagta mark från en fastighet tillhörande en stiftelse, med tydliga förordnanden om att fastigheten inte får komma att ändras, ger upphov till olika övervägningar. Ska de allmänna intressena presenterade av kommunen överväga stiftelsens ändamålsenliga föreskrifter eller ska man värdesätta stiftelsens utövande genom fastigheten högre och förorda att kommunen får omarbeta sina tilltänka planändringar? En mer tydlig förankring om lagarnas företrädesordning kan därmed vara önskvärd.

33

5. Diskussion

Som tidigare nämnts skulle det vara efterlängtat för många aktörer om utredningsarbetet vid lantmäteriförrättningar kunde underlättas och genomföras med större säkerhet. Att gällande register med angivna företrädare för juridiska personer verkligen är tillförlitliga skulle skapa större trygghet inte enbart för förrättningslantmätare utan även för organisationer och människor i allmänhet. Att man kan lita på alla lagligen uppförda register är en viktig grundpelare för samhället i stort och för detta krävs att lagstiftningen är anpassad därefter.

När man ser till register upprättade med information angående företrädare för olika juridiska personer upptäcks inga tydliga brister. Bolagsregister och dylikt verkar utan begränsningar på ett tillfredsställande sätt och några behov för förändringar i dessa lagar existerar därmed inte.

Vänder man uppmärksamheten mot stiftelselagen uppstår det emellertid en viss tveksamhet. Den nuvarande lagstiftningen kan absolut anses adekvat i mångt och mycket, men frågan är om stiftelseregistret verkligen går att lita på. Detta register skiljer sig från andra liknande genom det faktum att inte alla stiftelser finns representerade samt att de kan vara inskrivna på felaktiga grunder. Detta innebär att information om vem som har rätt att företräda en viss stiftelse inte alltid kan fastställas. Detta gäller som sagt enbart för äldre stiftelser som trots ny lagstiftning fortfarande inte förts in i registret samt för så kallade familjestiftelser som enligt lagen inte behöver registreras. Åsikten här kan vara att avsaknaden av dessa stiftelser är av ringa betydelse för registret i sin helhet, att ingen sannolikt kommer påverkas av deras frånvaro. Skulle det uppstå en situation där en lantmätare behöver information om företrädaren för en sådan stiftelse, för att kunna hänföra vem som är behörig sakägare i en lantmäteriförrättning, borde denna istället kunna hämta informationen från fastighetsregistret. Motargumentet till detta är dock att uppgiften om lagfaren ägare till fastigheten som erhålls från fastighetsregistret då utgörs av stiftelsens organisationsnamn. Vilka de faktiska och behöriga företrädarna för stiftelsen är framgår alltså inte i fastighetsregistret. För att det garanterat ska gå att inhämta information om alla existerande stiftelser, inte enbart om deras företrädare men även om deras föreskrifter, krävs ett mer komplett stiftelseregister. Hur man ska gå tillväga för att uppnå detta kan delas in i nedanstående steg.

För det första bör man se till att alla äldre stiftelser, som numera enligt lag ska vara registrerade, verkligen blir inskrivna i registret. Det har uppenbarligen inte fungerat att endast uttala ett krav från rättsligt håll på att alla ska registrera sig utan här krävs vidare åtgärder. Kunskapen om stiftelser är genomgripande låg hos större delen av samhället och det är inte alltid så att stiftelsens medlemmar själva kan tolka sina föreskrifter rätt. Eftersom stiftelser är komplexa är det angeläget, inte bara att man söker upp stiftelser för att påtala registreringsbehovet, utan även kan tillstå med hjälp, att faktiskt utföra registreringen med allt vad det innebär. I många fall, särskilt vad gäller äldre stiftelser, finns det inga tydligt nedtecknade föreskrifter då många av dessa kan ha varit muntliga. Därmed kan det vara väldigt svårt för många äldre stiftelser att registrera sig själva och bistår man då dessa med mer hjälp bör inskrivningen komma att ske snabbare. Idag är det länsstyrelsen som har ansvaret för att stiftelser ska vara registrerade och därför bör extra resurser tillskjutas myndigheten så de i större omfattning kan söka upp och hjälpa stiftelser som ännu inte är registrerade. Förutom detta krävs ytterligare ett steg som innebär att länsstyrelsen också bör kontrollera de äldre stiftelser som redan skrivit in sig i registret. I och med att de äldre stiftelserna tidigare inte behövde anmäla sig till

34

kammarkollegiet då de önskade ändra sina föreskrifter kan de medvetet ha ändrat sina föreskrifter på ett felaktigt sätt innan de registrerade sig i stiftelseregistret. För att registret verkligen ska kunna vara tillförlitligt krävs således också en utökad granskning av att de äldre stiftelser som skrivit in sig gjort detta på ett sanningsenligt sätt. Det tredje och avslutande steget handlar helt enkelt om att utföra ännu en omarbetning av stiftelselagen och utveckla denna genom att stadga att alla stiftelser ska vara registrerade i stiftelseregistret. Man bör alltså avlägsna den lagparagraf som anger att familjestiftelser inte behöver registreras. Stiftelseregistret skulle på detta sätt komma att bli komplett och mer tillförlitligt genom att alla stiftelser finns registrerade med korrekta uppgifter. Att förrättningslantmätaren verkligen kan ta del av stiftelseuppgifter utan felaktigheter är grundläggande för att förrättningar faktiskt ska kunna genomföras.

Vidare kan man konstatera att lagstiftningen rörande fastigheter och fastighetsbildning kan anses uttömmande nog för att en fastighetslantmätare ska kunna genomföra passande förrättningsåtgärder. Lagstiftningen ger också upphov till ett fastighetsregister som är välfungerande och trovärdigt med den enda nackdelen att den angivna ägaren till en fastighet inte alltid är den sanna ägaren i verklig bemärkelse. Då den registrerade fastighetsägaren utgörs av den som senast sökt lagfart för fastigheten och detta i praktiken kan genomföras av vem som helst, finns där risk för en osäkerhet. Det är nog en omöjlighet att förhindra uppkomsten av denna osäkerhet genom utökad lagstiftning. Det bör dock påpekas att det i praktiken finns en god kontroll av fastighetsregistret med aktuella uppdateringar av information som utförs dagligen av lantmäteriet. Frågan är om man ska utöka denna redan fungerande kontroll ytterligare för att erhålla ett ännu mer definitivt resultat.

En sista överläggning kan också avse om det behövs tydligare riktlinjer för lantmätaren om vilka lagar som ska tillämpas då dessa motverkar varandra. Bör en förrättning som innebär en motsägelse mellan fastighetsbildningslagens och stiftelselagen få genomföras eller ska den avslås? En tolkning kan vara att fastighetsbildningslagen med förankring i vikten av de allmänna intressena ska väga tyngre än stiftelselagens skydd av stiftelsers föreskrifter, men bör det alltid vara så? Ponera att en fastighet tillhörande en stiftelse innefattar bedriften av en skola för döva och hörselskadade barn och nu vill kommunen ta större delen av fastigheten i anspråk genom avstyckning och istället bygga bostäder där i enlighet med de nya planbestämmelserna. Stiftelsens verksamhet kommer därmed gå förlorad. Bör man som förrättningslantmätare förorda en sökning av ändring gällande stiftelsens föreskrifter hos kammarkollegiet så att verksamheten kan bedrivas på annat sätt, och därefter ge kommunen rätten till marken genom att verkställa avstyckningen eller bör förrättningslantmätaren förorda att stiftelsens föreskrifter och verksamhet inte får förbises och avslå kommunens ansökan om avstyckning? Man kan fundera på om det skulle underlätta för förrättningslantmätaren i liknande förrättningssituationer om det fanns tydligare riktlinjer i lagstiftningen om vilken lag som ska tillämpas. Förrättningslantmätarens huvudsakliga roll är inte att tolka vilken lag som främst ska tillämpas utan att faktiskt genomföra passande fastighetsbildningar. Hur dessa riktlinjer skulle kunna komma att se ut spekuleras det inte i, men ett konstaterande om att de kan behövas görs.

35

6. Slutsats Vem som har rätten att företräda de olika juridiska personerna i lantmäteriprocesser presenteras nedan.

Typ av juridisk person

Företrädare Laghänvisning

Aktiebolag -‐ Styrelseledamot eller verkställande direktör -‐ Två eller flera personer i föreningen

8 kap. 37 § Aktiebolagslag 8 kap. 39 § Aktiebolagslag

Handelsbolag -‐ Bolagsmännen -‐ Fullmaktstagaren

2 kap. 17 § Lag om handelsbolag och enkla bolag 2 kap. 19 § Lag om handelsbolag och enkla bolag

Konkursbo -‐ Konkursförvaltaren/konkursförvaltarna 1 kap. 3 § Konkurslag Dödsbo -‐ Dödsbodelägaren/dödsbodelägarna 18 kap. 1 § Ärvdabalk Stiftelse -‐ Styrelse

-‐ Förvaltare 2 kap. 16§ SL 2 kap. 23§ SL

När det gäller de flesta juridiska personer går det enkelt att fastställa vem som är rättmässig företrädare genom att inhämta information om detta från olika register. För stiftelser bildade efter införandet av stiftelselagen 1996 går det med enkla medel att konstatera vem som har rätten att företräda stiftelsen. Vi kan dock konstatera att det i dagsläget inte går att lite på stiftelseregistret till fullo, då detta kan innehålla både felaktigheter och brister vad gäller äldre stiftelser, samt helt sakna handlingar om familjestiftelser. Det är av stor vikt att stiftelseregistret är lika tillförlitligt som de övriga registren av flera anledningar. Särskilt viktigt blir det när det gäller lantmäteriförrättningar där stiftelser blir sakägare. Förrättningslantmätaren ska kunna utgå från stiftelseregistret som bas för att inhämta information om den rättmässiga företrädaren för stiftelsen i fråga. I de fall där det saknas en registrering av stiftelsen och det därmed inte heller går att urskilja en stiftelseförordnad blir förrättningslantmätaren själv tvungen att utreda vem som är företrädare och konstatera att lantmäteriförrättningen inte strider mot stiftelsens föreskrifter. Enligt vår ovanstående analys bör lantmätaren i det fallet hänvisa stiftelsen att registrera sig i stiftelseregistret hos Länsstyrelsen, så att uppgifter om företrädaren sedan kan inhämtas därifrån. Då föreskrifter strider mot en tilltänkt förrättningsåtgärd, måste stiftelsen också begära permutation hos Kammarkollegiet.

Lantmätaren har ett omfattande utredningsarbete gällande behörighetsfrågor och felaktigheter kan lätt uppkomma där om stiftelseregistret inte är tillförlitligt. Det är således av stor vikt att stiftelseregistret blir fullständigt och pålitligt, så att den tilltänkta förrättningsprocessen kan fortlöpa utan eventuella hinder redan i utredningsfasen.

Nedan presenteras tre tilltänkta åtgärder för att göra stiftelseregistret komplett med korrekta uppgifter.

36

Förbättringar Åtgärder Ännu icke registrerade äldre stiftelser ska skrivas in i stiftelseregistret

Utöka Länsstyrelsens resurser så att registreringen blir mer effektiv à Staten utökar Länsstyrelsens budget med avsikt att öka antalet anställda som arbetar med registrering

Redan inskrivna äldre stiftelsers föreskrifter ska kontrolleras

Utöka Länsstyrelsens resurser så att kontroller kan genomföras à Staten utökar Länsstyrelsens budget med avsikt att öka antalet anställda som arbetar med kontroll

Familjestiftelser ska också registreras i stiftelseregistret

Genomför en utveckling av stiftelselagen genom att stadga att alla stiftelser ska registreras i stiftelseregistret à Ändra 1 kap. 7 § SL à Riksdagen tillsätter en utredning gällande en ytterligare reglering av stiftelselagen

37

7. Fortsatta studier Ett förslag till fortsatta studier är att undersöka vem som har rätten att företräda de juridiska personerna som utgörs av kommunen, staten och kyrkan och då undersöka om det finns något särskilt register för dessa.

Ytterligare en studie som är möjlig att genomföra är att undersöka hur lagstiftningen för stiftelser ser ut i övriga länder, förslagsvis i Europa eller Norden och om de också har något problem, särskilt med äldre stiftelser.

Som ett slutligt och framtida förslag skulle det vara intressent att se om stiftelseregistret blivit mer komplett och tillförlitligt när de flesta stiftelser hunnit bli registrerade i stiftelseregistret.

38

Referenser

Muntliga källor Marianne Eriksson, intervju den 6 maj 2016.

Birgitta Nordenfelt, intervju den 10 maj 2016.

Henning Isoz, intervju den 11 maj 2016.

Företrädare Lantmäteriet, telefonintervju den 20 maj 2016

Tryckta källor Birath, E., Hallgren, T., Lampa, B., Lundberg, C., Sethzman, L. (2001). Det mesta om stiftelser i teori och praktik, Stockholm: Kommentus Förlag.

Ekbäck, P. (2012), Fastighetsbildning och fastighetsbestämning, Stockholm: Peter Ekbäck.

Gunne, C., Löfgren, J. (2001). Beskattning av stiftelser och ideella föreningar (andra upplagan), Stockholm: Norstedts Juridik.

Hemström, C. (2005). Bolag Föreningar Stiftelser: En introduktion. (femte upplagan), Stockholm: Norstedts Juridik.

Hemström, C. (2010). Stiftelsernas rättsliga ställning: Enligt 1994 års stiftelselag. (andra upplagan), Stockholm: Norstedts Juridik.

Isoz, H. (1997). Stiftelselagen: En kommentar, Stockholm: Norstedts Juridik.

Julstad, B. (2015), Fastighetsindelning och markanvändning, Stockholm: Barbro Julstad och Norstedts Juridik AB.

Olsson, K. (1996), Näringsdrivande stiftelser, Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag AB.

Webbaserade källor Bolagsverket (2014). Bolagsmän-‐handelsbolag www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

Bolagsverket (2016). Firmateckning-‐aktiebolag www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

Bolagsverket (2012). Vad är en ekonomisk förening? www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

Bolagsverket (2014). Vad är ett aktiebolag? www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

Bolagsverket (2014). Vad är ett handelsbolag? www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

Bolagsverket (2014). Vad är ett kommanditbolag? www.bolagsverket.se [2016-‐05-‐19]

39

Domstolsverkets handböcker (2016). Konkursinstitutet-‐ en introduktion www.dvhandbok.domstol.se [2016-‐05-‐19]

e-‐economic (2016). Juridisk person-‐ Vad är en juridisk person? www.e-‐economic.se [2016-‐05-‐19]

Kammarkollegiet (2015). Permutation av stiftelser www.kammarkollegiet.se [2016-‐05-‐19]

Konsumenternas (2015). Dödsbo www.konsumenternas.se [2016-‐05-‐19]

Lantmäteriet (2016). Handbok FBL-‐ Fastighetsbildnigslagen och Lagen om införande av FBL (FBLP) www.lantmateriet.se [2016-‐05-‐19]

Länsstyrelsen (2009). Nya regler för registrering av och tillsyn över stiftelser, mm. www.lansstyrelsen.se [2016-‐05-‐19]

Länsstyrelsen (2016). Stiftelser. www.lansstyrelsen.se [2016-‐05-‐19]

Länsstyrelsen (2016). Stiftelser: Frågor och svar www.lansstyrelsen.se [2016-‐05-‐19]

Sparbanken Göinge (2016). Välja företagsform. www.sparbankengoinge.se [2016-‐05-‐19]

Proposition Prop. 2008/09:84

40

Bilagor

Bilaga 1: Intervjufrågor Marianne Eriksson

• Hur kan Lantmätaren få information om vem som har rätt att företräda de juridiska personerna?

o Hur gör man i praktiken för att kontrollera vem som har rätten att företräda? • Har en lantmätare en undersökningsplikt att utreda vem som har rätten att företräda en

stiftelse vid en lantmäteriförrättning? o Till vilken omfattning behöver en lantmätare sätta sig in i en stiftelses föreskrifter

och förordnande? o Då stiftelsen är bildad innan stiftelselagens införande kan det finnas begränsad

information om både gällande företrädare och föreskrifter. Uppstår det mer problem för lantmätaren vid en sådan förrättning?

• Hur agerar man som lantmätare då den ansökta förrättningen strider mot stiftelsens föreskrifter?

o Behöver en lantmätare påtala att föreskrifterna bör ändras innan man kan genomföra en lantmäteriförrättning?

o Har en lantmätare någon plikt att se till att ändringarna är genomförda hos kammarkollegiet?

o Hur ser samarbetet ut med kammarkollegiet?

Bilaga 2: Intervjufrågor Birgitta Nordenfelt

• Hur går ni tillväga när ni erhåller en ansökan om ändring av föreskrifter? o Hur genomförs en permutation? o Hur lång tid tar det att genomföra en sådan ändring?

• Skiljer sig tillvägagångssättet då ansökan kommer från en stiftelse bildad innan stiftelselagens införande?

• Om en stiftelse äger en fastighet, vilken möjlighet har stiftelsen att genomföra en ändring av fastigheten, med tanke på föreskrifterna?

• Om någon utför en handling som strider mot föreskrifterna, vad händer då? • Om en lantmäteriförrättning på en stiftelses fastighet redan är genomförd men strider mot

föreskrifterna, vad blir konsekvenserna? • Är kammarkollegiets register offentliga och i så fall i vilken omfattning?

o Kan vem som helst få ut information rörande en stiftelseurkund? o Kan vem som helst få veta vem som sitter i styrelsen eller utgör förvaltare?

• Har ni en hemsida exempelvis en likt riksarkivet? Hur söker man och erhåller information från registret?

• Hur är kvaliteteten på urkunden? Håller de en bra standard? Är de tydliga eller otydliga? • Kan man överklaga Kammarkollegiets beslut och i så fall till vilka instanser överklagar man

till? • Hur många ansöker om permutation? • Vad är främsta skälet för permutation? • Finns det någon trend gällande årtionde då det bildades mer stiftelser? • Kan det vara gynnsamt ur skattesynpunkt att bilda en stiftelse? • Varför löser man upp en stiftelse?

o Bildas det några rester? Vad sker med alla tillgångar stiftelsen har? • Hur stor del av en stiftelses tillgångar utgörs i regel av fast egendom respektive lös

egendom?

41

Bilaga 3: Intervjufrågor Henning Isoz

• Kan du berätta lite om dig själv, vilka arbetsuppdrag du haft genom åren samt vad du jobbar med nu?

o Berätta gärna anledningen till att du skrev Stiftelselagen – en kommentar. • Hur ska man hantera äldre stiftelser där man inte hittar information om urkunden? • Hur kan en lantmäteriförrättare vara säker på att det är rätt person som företräder stiftelsen

när det gäller äldre stiftelser? • Hur kan en lantmäteriförrättare vara säker på att ändamålet med stiftelsen fullföljs vid en

eventuell lantmäteriförrättning? • Hur ska man hantera en familjestiftelse om de blir inblandade i en lantmäteriförrättning? • Anser du att det saknas någon i stiftelselagen och i så fall vad? • Angående stiftelsers tillgångar, hur ser förhållandet ut mellan vad som är fast egendom och

lös egendom? o Du som har erfarenhet inom området, vad är det i huvudsak stiftelser förvaltar?

• Vad får en stiftelse göra med erhållen avkastning? Är det fritt att använda den till vad som helst?

o Beror det på vad urkunden anger? o Om ingen precision finns i urkunden, är det då fritt att göra vad man vill med

avkastningen? • Säg att en stiftelse bestämmer sig för att köpa en fastighet för avkastningen, betraktas

fastigheten då som vilken som helst? o Kan stiftelsen köpa och sälja fastigheten precis som de önskar?

Bilaga 4: Intervjufrågor Lantmäteriet • Då en fastighet ägs av en juridisk person, vem står då som lagfarenägare i fastighetsregistret? • Är det vanligt att en person som inte äger en fastighet ansöker om lagfart?

o Är denna handling i så fall brottslig?

42

Bilaga 5: Ansökan om lantmäteriförrättning

Aktbilaga A

Ansökan om lantmäteriförrättning Läs instruktionerna längst ned innan du fyller i ansökan.

Jag/vi ansöker om följande lantmäteriförrättning:

Kommun (i)

Berörd fastighet (i)

Önskad åtgärd (i) Avstyckning Yrkar på att styckningslotten ska befrias från inteckningar Ja Nej

Fastighetsreglering Fastighetsbestämning Sammanläggning Klyvning Särskild gränsutmärkning Anläggningsförrättning Ledningsförrättning Tredimensionell (3-D) fastighetsbildning Frigörande av fastighetstillbehör Sammanträde för att bilda samfällighetsförening Övrigt:

Beskrivning av önskad åtgärd (i)

Området ska användas till (i)

Helårsbostad Fritidsbostad Jord- och skogsbruk Industri Annat:

Handlingar som bifogas (i)

Bygglov/förhandsbesked Registreringsbevis Förvärvstillstånd Köpeavtal/Gåvoavtal etc. (i original eller vidimerad kopia) Kartskiss Övrigt:

Förrättnings-kostnader (i)

Kostnaderna för förrättningen ska betalas av:

Aktmottagare (i) Kopia av de slutliga förrättningshandlingarna (akten) ska skickas till:

Värdeintyg (i) Jag vill att Lantmäteriet dessutom upprättar värdeintyg för lagfart, som ska betalas av:

Sökande (i)

Datum

........................................................ Namnunderskrift Namnförtydligande

Datum


Datum


Datum


Läs instruktionerna om sökande längst ned innan du fyller i ansökan

43

Aktbilaga A

Här fyller ni i uppgifter om alla fastigheter och personer, inklusive er själva, som berörs av förrättningen. Det kan vara fastighetsägare, köpare, ombud, nyttjanderättshavare och servitutshavare.

Fastighet

Namn (För ombud anges även vem man är ombud för) Personnummer

Postadress

Adress arbete eller annan adress dagtid

Tfn bostad Tfn arbetsplats Mobilnummer

E-post

Fastighet


Postadress



E-post

Fastighet


Postadress



E-post

Fastighet

Namn(För ombud anges även vem man är ombud för) Personnummer

Postadress



E-post

44

Information och instruktion för blanketten Ansökan om lantmäteriförrättning

Denna blankett kan användas för att ansöka om Avstyckning, Fastighetsreglering, Fastighetsbestämning, Sammanläggning, Klyvning, Anläggningsförrättning och Ledningsförrättning.

Dessutom är det möjligt att ansöka om Inteckningsfri avstyckning, Särskild gränsutmärkning, Tredimensionell (3-D) fastighetsbildning, Frigörande av fastighetstillbehör samt Sammanträde för att bilda samfällighetsförening.

Läs mer om lantmäteriförrättningar.

Om ni behöver hjälp att fylla i en ansökan kan ni vända er till Lantmäteriets kundcenter på 0771-63 63 63 eller via www.lantmateriet.se/Kontakt.

Instruktion

Förklaring till fälten i blanketten.

• Kommun: Kommun där berörda fastigheter är belägna.• Berörd fastighet: Ange de fastigheter som är berörda av förrättningen.• Önskad åtgärd:

Avstyckning - Avskiljning av ett visst område från en fastighet för att bilda en egen fastighet.Styckningslotten kan befrias från inteckningar, en så kallad Inteckningsfri avstyckning.

Inteckningsfri avstyckning - Vid avstyckning kan sökande yrka att styckningslotten ska befriasfrån stamfastighetens penninginteckningar som annars kommer att gälla i både stamfastighetenoch styckningslotten. Vid sådant yrkande prövar Lantmäterimyndigheten om det är möjligt attbilda en inteckningsfri styckningslott.

Fastighetsreglering - Överföring av mark mellan fastigheter. Även möjlighet att bland annat bilda,ändra eller upphäva servitut.

Fastighetsbestämning - Bestämmande av var gränsen går mellan fastigheter m.m.

Sammanläggning - Sammanföring av flera fastigheter, som ägs av samma personer, till en nyfastighet.

Klyvning - Uppdelning av fastighet som ägs av flera personer, så att var och en får en egenfastighet.

Särskild gränsutmärkning - Genom särskild gränsutmärkning kan fastigheters befintliga gränsersom är rättsligt klara märkas ut med nya gränsmarkeringar på marken.

Anläggningsförrättning - Bildande av gemensamhetsanläggning för att bygga och skötagemensamma anläggningar, t.ex. gemensam väg. Man kan också ompröva beslut som gäller enredan befintlig gemensamhetsanläggning.

Ledningsförrättning - Säkerställande av en rätt för ägaren av en ledning att anlägga ochunderhålla ledningen på annans mark.

Tredimensionell (3-D) fastighetsbildning - Avgränsande av fastighet i höjd och djupled så att olikavåningsplan och anläggningar utgör separata fastigheter som kan ha olika ägare.

Frigörande av fastighetstillbehör - Överförande av byggnader eller andra anläggningar som hörtill en fastighet, till en annan fastighet utan att fysiskt flytta anläggningen. Det går även att frigöraledningar som hör till en fastighet, för att de därefter ska utgöra lös egendom.

Sammanträde för att bilda samfällighetsförening - Genom ett sådant sammanträde kan man bildaen samfällighetsförening som får till uppgift att förvalta en gemensamhetsanläggning.

45

• Beskrivning av önskad åtgärd: Skriv en mer detaljerad beskrivning om det behövs eller andrauppgifter som är viktiga för förrättningen.

• Området ska användas till: Ange hur området ska användas.

• Handlingar som bifogas:Som huvudregel ska handlingar bifogas i original eller bestyrkt kopia

− Karta

− Köpeavtal, gåvoavtal eller annan överlåtelsehandling

− Bygglov/förhandsbesked

− Registreringsbevis

− Förvärvstillstånd

− Övrigt som strandskyddsdispens, fullmakt, överenskommelse och bouppteckning.

• Förrättningskostnader: Lantmäteriets kostnader debiteras enligt tidsåtgång eller fast pris. Omansökan återkallas, eller om ärendet inte kan fullföljas av annan orsak, så debiteras normalt sökandenensam för den tid som lagts ned på ärendet. Om ni vid ansökningstillfället är överens om hur ni vill attförrättningskostnaderna ska fördelas så anger ni hur i ansökan. Om ni inte är överens om hur kostnadernaska fördelas så lämnr ni istället raden blank. Läs mer om våra Avgifter.

• Aktmottagare: Ange vem förrättningshandlingarna ska sändas till.

• Värdeintyg: När lagfart söks för ett köp av fast egendom som saknar taxeringsvärde måste ävenett värdeintyg bifogas för att lagfart ska beviljas. Fastighetsinskrivningen använder sedan värdetsom framgår av intyget och jämför det med köpeskillingen för att bestämma stämpelskatten.I denna ansökningsblankett kan du ange att du önskar att Lantmäteriet upprättar ett värdeintyg.Kostnaden för värdeintyg ingår inte i förrättningskostnaden. Värdeintyg kan även upprättas avprivata aktörer såsom vissa mäklare, banker och värderingsfirmor.

• Sökande: Fastighetsägaren är den sökande. Om fastigheten har flera ägare ska samtliga ägare skriva under ansökan. Om utrymmet för underskrifter på blanketten inte räcker till kan namnunderskrifter bifogas ansökan på lämpligt sätt, exempelvis som bilaga. När någon undertecknar ansökan för en juridisk persons räkning bör registreringsbevis, protokollsutdrag eller liknande bifogas. För att söka förrättning måste ett avtal finnas om man inte är fastighetsägare. Den som köpt mark eller utrymme som ska avskiljas har också rätt att söka förrättning. Underskrift av en fastighetsägares maka/make/sambo krävs inte för att ansöka om en lantmäteriförrättning. (Samtycke av maka/make/sambo kan dock krävas om ansökan även innefattar ett medgivande till att en fastighets värde minskas väsentligt).

• Ändrade uppgifter: Om ifyllda uppgift om fastighetsägare, köpare, ombud, nyttjanderättshavareoch servitutshavare (sidan 2) ändras, är ofullständig eller felaktig ska det genast anmälas tilllantmäterimyndigheten.

Tillbaka till första sidan

46

Bilaga 6: Registreringsanmälan till stiftelseregistret

618 2009-12-29

REGISTRERINGSANMÄLAN stiftelseregistret

Datum Beteckning (Länsstyrelsens anteckningar)

Anmälan sänds till

Länsstyrelsen i Stockholms län Enheten för t t n Stiftelseregistret

Box 22067 104 22 STOCKHOLM

En komplett anmälan ger snabbare handläggning. V.g. texta! V.g. kom ihåg följande: A STIFTELSEURKUND (t.ex. testamente, gåvobrev eller protokoll) B STADGAR (även ursprungliga stadgar om stadgarna har ändrats) C ÅRSREDOVISNING (senaste). Vid nybildning: kontoutdrag eller motsvarande i stiftelsens namn. D PROTOKOLL som visar vem eller vilka som tecknar stiftelsens firma. Avsedd stiftelse ska anges. E En av revisorn undertecknad bekräftelse att han eller hon har åtagit sig uppdraget att vara revisor F Personnummer skall alltid anges för styrelseledamöter, firmatecknare och revisor/er.

För styrelseledamot, suppleant, firmatecknare/företrädare som inte är folkbokförd i Sverige skall en kopia av passhandling eller annan identitetshandling ges in.

Kontrollera att samtliga lämnade uppgifter överensstämmer med stiftelsens föreskrifter. 1. Stiftelsens namn Stiftelsens namn Organisationsnummer

Säte (län och kommun)

2. Firma (ifylls endast av näringsdrivande stiftelse) Firma under vilken näringsverksamhet ska bedrivas

Typ av näringsverksamhet

3. Stiftelsens adress Stiftelsens adress: utdelningsadress, postnr, ortnamn Telefonnummer (inkl. riktnr)

Telefax (inkl. riktnr)

Kontaktperson (efternamn och förnamn) Telefonnummer (inkl. riktnr) dagtid

V.g. vänd!

47

4. Ordförande (endast vid egen förvaltning) Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer

Telefonnummer (inkl. riktnr)

5. Övriga ledamöter (endast vid egen förvaltning). Komplettera med lösblad om alla inte får plats. Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer


Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer










6. Suppleanter (endast vid egen förvaltning). Komplettera med lösblad om alla inte får plats. Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer






48

7. Förvaltarens namn eller firma samt adress (endast vid anknuten förvaltning) Förvaltarens namn Organisationsnummer

Säte

Förvaltarens adress: utdelningsadress, postnr, ortnamn Telefonnummer (inkl riktnr)

Telefax

8. Särskild delgivningsmottagare (om stiftelsen inte har någon behörig företrädare som är bosatt i Sverige, skall styrelsen/förvaltaren bemyndiga en person som är bosatt här att på stiftelsens vägnar ta emot delgivning (ej underårig eller person satt under förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken) Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer


9. Revisorer Efternamn, förnamn, postadress Personnummer

Efternamn, förnamn, postadress Personnummer

10. Ansvarigt revisionsbolag (om revisorn är ett registerat revisionsbolag skall uppges vem som är huvudansvarig för revisionen) Bolagets namn Organisationsummer

Ansvarig revisor (efternamn och förnamn)

11. Firmatecknare/Företrädare Ange vem eller vilka som företräder stiftelsen och tecknar dess namn/firma samt hur de tecknar. Begränsning i firmateckningsrätten

registreras inte. Personnummer

V.g. vänd!

49

12. Extern(a) firmatecknare/företrädare Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer




13. Tillgångar Stiftelsens tillgångar enligt 3 kap. 3 § stiftelselagen (SFS 1994:1220)

14. Räkenskapsår Kalenderår 1 maj – 30 april 1 juli – 30 juni 1 september – 31 augusti Annat, bifoga intyg SKV

15. Övriga upplysningar som anmälaren önskar lämna

Namnunderskrifter av stiftelsens samtliga ledamöter eller förvaltare (alternativt firmatecknare). Härigenom intygas att vi åtagit oss uppdraget att förvalta stiftelsen samt att ingen av de angivna personerna är underårig, försatt i konkurs eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Namnteckning Namnteckning Namnteckning Namnteckning

Namnförtydligande Namnförtydligande Namnförtydligande Namnförtydligande

Namnteckning Namnteckning Namnteckning Namnteckning






50

Bilaga 7: Ansökan om permutation hos Kammarkollegiet

2016-01-04

1

Ansökan om permutation

Ansökningsblanketten kan användas både av stiftelser och av andra som ansöker om permutation.

Ansökan skickas till Kammarkollegiet, Box 2218, 103 15 Stockholm.

Sökande Namn Ombud/Kontaktperson

Adress Adress

Postadress Postadress

Telefonnummer Telefonnummer

E-post E-post

Särskilt för stiftelser Stiftelsens organisationsnummer Stiftelsens tillkomstår

Ungefärligt marknadsvärde av stiftelsens tillgångar

Yrkande Ange vilken eller vilka föreskrifter som ska ändras eller upphävas. Om en eller flera föreskrifter ändras ska den nya lydelsen av föreskriften/föreskrifterna anges.

KAM11008

51

2016-01-04

2

Skäl för ansökan Ange skäl för samtliga ändringar som yrkas.

Följande handlingar ska bifogas

• Ursprungliga och nu gällande föreskrifter (t.ex. gåvobrev, testamente ellerstiftelseurkund).

• Kopia av eventuella permutationsbeslut och beslut från länsstyrelsen.

• Fullmakt i original om ombud anlitats.

Stiftelser ska dessutom bifoga följande handlingar

• Protokoll av vilket det framgår att styrelsen eller förvaltaren har beslutat om att ansökaom permutation och på vilket sätt föreskrifterna ska ändras.

• Yttrande över ansökan från utomstående organ som berörs av begärd ändring.

• Stiftelsens senaste årsredovisning/årssammanställning av räkenskaperna.

52

2016-01-04

3

Ansökningsavgift

I samband med att ansökan ges in ska ansökningsavgiften betalas till Kammarkollegiets bankgironummer 5052-5781. Avgiften är 8 500 kr. För stiftelser är avgiften 2 300 kr om värdet på stiftelsens tillgångar värderade enligt 3 kap. 3 § stiftelselagen (1994:1220) vid utgången av de tre senaste räkenskapsåren har understigit det då gällande prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken (2010:110).

Ansökningsavgiften inbetald den

Stiftelsen betalar den lägre ansökningsavgiften på 2 300 kr och bifogar de tre senaste årens årsredovisningar/räkenskaper.

Underskrift av sökanden/behörig företrädare Ort och datum Underskrift

Namnförtydligande

54

TRITA-FOB-FV-KANDIDAT-2016:8

4. Ordförande (endast vid egen förvaltning) Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer


5. Övriga ledamöter (endast vid egen förvaltning). Komplettera med lösblad om alla inte får plats. Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer












6. Suppleanter (endast vid egen förvaltning). Komplettera med lösblad om alla inte får plats. Efternamn, förnamn, fullständig bostadsadress Personnummer






618 2009-12-29















V.g. vänd!

618 2009-12-29















V.g. vänd!

www.kth.se

KEX 2016 slutversion - Divakth.diva-portal.org/smash/get/diva2:953464/FULLTEXT01.pdf · 2016. 8....

Documents

Transcript of KEX 2016 slutversion - Divakth.diva-portal.org/smash/get/diva2:953464/FULLTEXT01.pdf · 2016. 8....