Tidskriften Analys & Kritiks skriftserie Nr 50

Ernst Haeckel- socialdarwinist, rasist, antisemit, monist och ekolog

Ernst Haeckel- socialdarwinist, rasist, antisemit, monist och ekolog

Tidskriften Analys & Kritiks skriftserieNr 50: ”Ernst Haeckel” Första upplagan december 2013

© Tidskriften Analys & Kritik 2013SolnaISSN 1653-5278

5

Innehåll

Förord 6Eko-fascismens fader: Ernst Haeckel 7Hitlers darwinistiska evolutionsetik 12

6

Förord

Den intellektuella giganten Ernst Haeckel är idag tämligen okänd. Men för hundra år sedan präglade hans idéer de na-turvetenskapliga, filosofiska och samhällspolitiska debatterna. Exempelvis har hans idéer fått särskilt stort inflytande på de fascistiska och ekologiska rörelserna. Utan hans påverkan med sin socialdarwinistiska agenda, sina rashygienska och ekolo-giska idéer, som blev mainstream under 1900-talet, hade dessa rörelser förmodligen inte fått samma genomslag. Med Ernst Haeckels vetenskapliga auktoritet gavs dessa pseudovetenskap-liga idéer legitimitet.

7

En relativt okänd tänkare idag är Ernst Haeckel (1834-1919). Men på sin tid var han en intellektuell gigant vars system av idéer starkt påverkade det europeiska intellektuella och kultu-rella livet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Han hade då ett större inflytande på samhällsdebatten än vad Albert Einstein och Carl Sagan tillsammans hade på 1900-talet.

Ernst Haeckel var en framstående tysk biolog, naturfors-kare, filosof, professor och konstnär. Han är en av embryolo-gins grundare, upptäckte tusentals arter och myntade många termer i biologin, som exempelvis ekologi och stamceller. Han var tidigt en anhängare av Darwins evolutionslära och spelade en mycket stor roll för att sprida denna i Kontinentaleuropa. Hans tolkning av socialdarwinismen kombinerad med hans rasbiologi blev dominerande. Haeckels filosofisk-politiska rö-relse, monismen, hade ett enormt politiskt inflytande. Bland monisterna fanns exempelvis Ferdinand Tönnies och Carl von Ossietsky. I Sverige var Bengt Lidforss, August Strindberg och Svante Ahrenius monister. Även socialister och anarkister som August Bebel och Peter Kropotkin tog upp hans tankegods. Antroposofen Rudolf Steiner var en stor beundrare av Haeckel. Fascisten Benito Mussolini var en av hans stora anhängare.

Haeckels politiska åsikter bygger på den tyska romantiska rörelsen. Han var nationalist och medlem av Alltyska förbun-det och från 1905 hedersmedlem i tyska sällskapet för rashy-gien. Haeckel var en föregångare till eugeniken, dvs. att inte på konstgjord väg hålla obotligt sjuka vid liv, ty det gagnar vare sig dem själva eller helheten. En liknande tanke, att låta naturen ha sin gång, finns även hos Darwin.

Eko-fascismens fader: Ernst Haeckel

8

Ernst Haeckels monism, socialdarwinism, ekologism och rashygien är avgörande för utvecklingen av den franska och italienska fascismen, syndikalismen och nationalsocialis-men. Hans idéer är betydelsefulla för tänkare som Jules Sory (1842-1915), Georges Vacher de Lapouge (1854-1936), som var avgörande för utvecklingen av den fascistiska ideologin i Frankrike, Enrico Morselli (1852-1929), Giuseppe Sergi (1841-1936), Gustave Le Bon (1841-1931), Ludwig Gumplo-wicz, Gustav Ratzenhofer, Cesare Lombroso, Vilfredo Pareto (1848-1923), Robert Michels (1876-1936) och Georges Sorel (1847-1922).

Även om Haeckel primärt var zoolog var han djupt enga-gerad i att utveckla darwinismen som en social, politisk och religiös ideologi i syfte att skapa en komplett kulturrevolution i samhället och i vetenskapen – en ny kosmisk filosofi. Till skillnad från Darwin och Herbert Spencer individualistiska liberalism handlade monismen om varelsernas organiska liv, människans underkastelse under naturens lagar och den totala förbindelsen mellan människan och den ekologiska miljön.

Monismen kritiserade systematiskt doktriner om demokra-tisk liberalism och parlamentarism. Istället pläderade Haeckel och monismen för en införandet av en korporativ stat, en or-ganisk auktoritär stat byggd på rashygien. En stat präglad av social och ekonomisk stabilitet, med klassharmoni och natio-nell solidaritet. Det var monisterna tillsammans med Othmar Spann, Oswald Spengler och Moeller van den Bruck som över-förde de korporativa idealen till 1900-talets industriella Tysk-land. Brucks första fru Hedda Eulenberg var föresten en aktiv medlem i Monistiska förbundet. Monismens teorier om den korporativa staten påverkade revolutionära syndikalister och fascister.

Monisternas teori om människan ojämlikhet, eliternas be-tydelse, naturens aristokratiska struktur och förkastandet av demokratiska ideal inspirerade fascistiska tänkare.

9

Monismen utgår från en tysk romantisk nationalism och darwinism i sin kritik mot den västerländska civilisationen – dess rationalism, humanism och kosmopolitism.

Monismen är väsentligen antisemitisk eftersom judendo-men hävdar att människan är skapad av en Gud, monoteism, och därmed ansvarig för den transcendentala dualismen i Väs-terlandet eller människans revolt mot naturen. I ”The Riddle of the Universe” identifierar Haeckel Jesus som en arier och att Jesus är son till Maria och en grekisk centurion.

Haeckel var en av arkitekterna bakom skapandet av Tysk-lands mest militanta, imperialistiska, nationalistiska och anti-semitiska organisation, nämligen Alldeutscher Verband 1891. Detta förbund hade ett enormt inflytande på regeringen och det politiska livet i Tyskland före, under och efter första världs-kriget. För Haeckel var kampen alltings fader, kampen mellan arierna och barbarerna. Han ville skapa Mitteleuropa och ett MittAfrika styrd av arier.

Haeckel och moniströrelsen spelande en stor roll för fram-växten av Wandervogel, Tysklands ungdomsrörelse. Hans lär-junge Ludwig Gurlitt var Wandervogels första ordförande.

Hitler själv sade att han i sin ungdom varit påverkad av den norske upptäcksresanden till Grönlund och Arktis Fridtjof Nansen, som var medlem i Monist förbundet och som erkände att Haeckel hade en stor intellektuell betydelse för honom. Det var Nansens glorifiering av naturen som starkt påverkade Hitler.

Monisterna utvecklade ett komplett program för rashygien, tillämpad biologi, i syfte att återupprätta den antika spartanska traditionen av biologisk selektion i Tyskland. Kriminella, alko-holister, tiggare och fattiga skulle elimineras genom en smärtfri och snabb giftinjektion eller permanent separeras från det nor-mala korporativa staten.

Haeckels rashygienska rekommendationer inspirerade den italienska kriminologen och marxisten Enrico Ferri (1856-1929) och syndikalist-monist-fascist tänkaren Robert Michels.

10

Nästan alla ledande personer inom rasbiologiska forskning-en var anhängare till Haeckel, som exempelvis Ludwig Wolt-mann (1871-1907).

Dr. Georg Lanz von Liebenfels var en frekvent skribent i den monistiska tidskriften ”Das freie Wort”.

Die Tat var enligt Haeckel en monist tidskrift och denna tidskrift kom under 1920-talet spela en stor roll i formandet av den nationalsocialistiska ideologin.

Tidningen Avanti spred Haeckels idéer. Dess chefredaktör Benito Mussolini var starkt påverkad av monismen.

Det är förvånande mot denna bakgrund att Ernst Haeckels påverkan på fascismen och nationalsocialismen inte märks i auktoritativa verk. Exempelvis omnämns inte Haeckel i Henrik Arnstad bok om ”Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia” (2013). Det gäller också Göran Häggs intressanta biografi om ”Mussolini” (2012). Inte heller Ian Kershaws biografi om Hitler (2008) nämner Haeckels namn, trots att även om det inte finns belägg att Hitler själv läste något av Haeckels verk så gjorde flera andra ledande nationalsocialis-ter detta.

Friedrich Engels ”Naturens dialektik” och tesen om totalite-ten var starkt påverkad av Haeckel. Engels accepterade Haeckel som vetenskapsman och därmed hans biologiska teorier. Där-för kom mycket av Haeckels evolutionära filosofi och vetenskap att föras över i Engels version av den dialektiska materalismen. (Läs vidare A&k nr 4/2013 s.37ff.)

Freuds teori om Odipus komplexet var byggd utifrån Haeckels Recapitulation Theory och Jungs idé om psykologisk wholeness var hämtad från Haeckel.

Haeckel hade också en stor påverkan på teosofer, antropo-sofer och ockultister. ”Riddle of the Universe” blev en teosofisk bibel. Rudolf Steiner var en anhängare av monismen och han skrev många artiklar om Haeckel. En artikel var ”Haeckel, die Welträtsel und die Theosophie”, publicerad 1905 i tidskriften

11

”Lucifer-Gnosis”. Steiner försvarade Haeckel mot hans kritiker. Steiners bok ”Theories of the Universe and Life in the Ninete-enth Century” dedikerades Haeckel.

Haeckel inflytande på kulturen var betydande. Hans be-skrivningar av skönheten i naturens former i ”Kunstformen der Natur” (1904) fick ett stort inflytande på den samtida konsten. Kulturpersoner som var starkt påverkade av monismen var exempelvis Arthur Rimbaud, Gerhardt Hauptmann, Stefan George, Guillaume Apollinaire, Max Jacob, Alfred Jarry, Franz Kafka, Maurice Maeterlinck, Robert Musil, Hermann Hesse, Arthur Koestler, Jack London, Thomas Mann, Henri Matisse, Paul Gauguin, Thomas Hardy och Edith Wharton,

Edvard Munchs symboliststudie ”Frieze of Life” 1892 var influerad av monismen. Hans berömda målning ”Skriet” (1893) visar på alienationen mellan människan och naturen utifrån Haeckels monistiska filosofi.

August Strindberg kallar sig monist från år 1882. Hans för-sta ”naturvetenskapliga” verk är ”Antibarbarus”. Utgångspunk-ten för detta verk är ”den rådande monistteorien om naturens allhet och enhet, sådan den av Darwin och Haeckel tillämpat på de andra naturvetenskaperna” och vilken han nu överfört på ke-mins område.1

Publicerad: 2013-10-30

1 Se Olof Lagercrantzs biografi om ”August Strindberg”, 1979, s. 292f.

12

Richard Weikarts böcker om Hitlers etik ”From Darwin to Hitler” (2004) och ”Hitler’s Ethic” (2009) visar med all tyd-lighet på darwinismen och evolutionslärans betydelse för ut-formningen av nationalsocialismens etik. En Nietzschiansk etik grundad på socialdarwinismens och rasbiologins postulat att statens uppgift är att genom eugenik skapa den nya ariska övermänniskan.

Charles Darwins (1809-82) banbrytande studie, ”Om ar-ternas uppkomst genom naturligt urval eller De bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron”, konstaterar att andra före honom hade upptäckt evolutionen, men att han hade kommit på tesen om kampen i naturen som evolutionens orsak. Hans läsning av Thomas Malthus skrift om befolkningsfrågan inspirerade Darwin till en övergripande teori om överlevnads-kamp — det naturliga urvalet.

Enligt Malthus befolkningsteori kan inte produktionen av mat och råvaror hålla jämna steg med befolkningsökningen, och därför uppstår alltid svält och fattigdom. I denna kamp sorteras de svagare människorna och raserna bort, och då i syn-nerhet barnen till de fattiga. Darwin menade att alla djur stän-digt kämpar om maten och att de starkaste djuren får äta och de svagare dör av svält. De starkare kan då fortplanta sig och deras barn blir lite starkare än föräldrarna var, och så fortsät-ter det tills arterna gradvis utvecklas ur varandra. Kampen om överlevnaden leder till ”det naturliga urvalet”. Därför var också Darwin kritisk mot den moderna civilisationen:

Bland vildar går de som är svaga i kroppsligt eller själsligt hänseende under, och de som överlever har i allmänhet utmärkt hälsa. Vi civiliserade människor gör däremot vårt yttersta för att förhindra denna utsortering. Vi

Hitlers darwinistiska evolutionsetik

13

bygger fristäder för de imbecilla, lytta och sjuka, vi har omsorg om de fattiga och våra läkare gör sitt bästa för att rädda livet på alla in i det sista. Det finns anledning att förmoda att vaccinationen har räddat livet på tusentals människor som tidigare skulle ha gått under i smittkoppor. I ett civiliserat samhälle fortplantar följaktligen svaga medlemmar sitt släkte. Ingen som har sysslat med husdjursavel kan betvivla att detta är synnerligen skadligt för människosläktet. Det är förvånande hur fort brist på omsorg eller miss-riktad omsorg medför att en husdjursras försämras, men utom i fallet män-niskan själv är knappast några så okunniga att de låter sina sämsta djur föröka sig.” (Charles Darwin, ”Människans härkomst”, kapitel 5, övers. Nils Uddenberg , Natur och Kultur 2006, s. 131.)

Filosofen Karl Popper kritiserade teorin om det naturliga urvalet då den inte är en vetenskaplig teori i egentlig mening. Tesen om att ”överlevare överlever” är en tautologi och sak-nar därför empiriskt innehåll. ”Darwinism är inte en prövbar vetenskaplig teori”, hävdade Popper, ”utan ett metafysiskt forsk-ningsprogram”. Detta påstående kritiserades hårt av utveck-lingsbiologer och Popper kom att modifiera sin ståndpunkt i ett föredrag i Darwin College i Cambridge år 1977. Han medgav där att teorin kan testas, även om den är ”svår att testa”.

I ”Människans härstamning och det sexuella urvalet” (1871) beskriver Darwin kvinnorna som den passiva parten medan männen kämpar med varandra om kvinnornas gunst med må-let att få fortplanta sig. Denna process har gjort kvinnan dum-mare och dummare för varje generation, medan mannen blir allt smartare genom ”det sexuella urvalet”, som är orsaken till att kvinnan ”mentalt sett ... har många kännetecken som hon delar med de lägre raserna”.

Även om Charles Darwin var emot slaveriet, då särskilt det amerikanska inbördeskriget påverkade världsopinionen, var existensen av raser något självklart, ett resultat av det naturliga urvalet. Slaveriet som institution hotade att bevara en under-lägsen ras. Boken innehåller åtskilliga resonemang om olika raser och är ett belägg för rastänkandets betydelse för dåtidens kolonialmakter. Darwins bok innehåller ett konsekvent rastän-

14

kande och med darwinismen blir rasismen en ”vetenskaplig” grund för den europeiska kolonialismen. Den västerländska och särskilt den brittiska människan tillhörde en ”superior race”

– en överlägsen ras. I ”Människans härstamning” är ”det natur-liga urvalet” förklaringen till varför den brittiska överklassen utgör den mänskliga utvecklingens spjutspets. Kriteriet för en

”superior race” är att den är ”more intellectual”. En ras som bäst utvecklat sin rationalitet till skillnad från exempelvis hottentot-terna vars undergång var en oundviklig i det naturliga urvalets rasselektion.

Det är därför ingen tillfällighet att det för rasbiologerna, den rashygienska rörelsen och nationalsocialisterna var Charles Darwins och Robert Malthus teorier om det naturliga urvalet som motiverade massteriliseringar, övergrepp på mänskliga rättigheter och folkmord.

Hitlers moral, liksom Ernst Haeckels, utgjordes av en evo-lutionär etik, där biologisk utveckling ställs före alla andra moraliska överväganden. Det var naturens lagar, kampen för överlevnad som befrämjade hälsa och rasens utveckling, vilket var det moraliskt goda. Allt som ledde till biologisk degerna-tion var omoraliskt. Människan var en ojämlik varelse var en åsikt som Hitler delade med alla socialdarwinister. För Ernst Haeckel bevisade darwinismen människans ojämlikhet och därför var han den första i Tyskland som argumenterade för rashygien och dödshjälp. Sedan Haeckels bestseller ”Riddle of the Universe” var hans idéer välkända och inte minst av Hitler. Jämlikhet existerar inte i naturen och strider därmed med den evolutionära etikens principer.

Ernst Haeckel ansåg inte endast att kampen för överlevna-den var förutsättningen för utvecklingen, utan också att darwi-nismen medförde att den kristna kulturens antropocentrism avskaffades. I ”History of Culture” (1875) pläderade han för att ”the right of the stronger is a natural law.” Denna princip utgjorde således grundpelaren i Hitlers evolutionsetik, att för-

15

bättra de biologiska organismerna genom Entwicklung och Höherentwicklung.

För att gynna den biologiska utvecklingen var geografisk expansion, Lebensraum, nödvändig och därmed var kriget nå-got oundvikligt i enlighet med evolutionen. Detta enligt den darwinistiska geopolitikern Friedrich Ratzels ”Political Geo-graphy” och hans lärjunge Karl Haushofer.

Ernst Haeckel ansåg att det fanns minst 10-12 olika mänsk-liga raser. I ”Människans härstamning” hävdade Darwin att raskampen var central för eliminera underlägsna raser, ”a bene-ficial process” .

”At some future period, not very distant as measured by centuries, the civilised races of

man will almost certainly exterminate and replace throughout the world the savage races.”

För Hitler betydde socialism att undersåtarna arbetade för hela nationen. Varje invidid skulle uppoffra sig för statens bästa. I ett tal i januari 1932 förklarade Hitler för Düsseldorfs Indu-striförening att han trodde på den privata äganderätten. Den biologiska evolutionen gynnas av den fria marknaden. Darwin själv hävdade att ekonomisk konkurrens var det bästa sättet att påskynda evolutionen. Biologer, som Haeckel, integrerade laissez-faire ekonomisk konkurrens med evolutionen i deras skrifter om darwinismen.

Naturens selektion infördes på universiteten. De studenter som var handikappade och sjuka stängdes av från studierna. Endast fysiskt friska exemplar tilläts i det Tredje Riket att stu-dera. Alla välfärdssystem utgick från sådana biologiska och ras-mässiga kritierier. De som inte kunde jobba, skulle heller inte få något stöd från samhället.

Jörg Lanz von Liebenfels socialdarwinism och ockultism påverkade starkt Hitler. För Liebenfels var den ariska överläg-senheten och raskampen central, precis som för Guido von List och Ludwig Woltmanns syntes av Gobineau och Darwin (se boken ”Political Anthropology” 1902).

16

Hitler lovade att rensa ut moralisk dekadens i städerna, som homosexualitet, alkoholism, prostitution och aborter till förmån för ”familjevärden”. Hitler motsatte sig inte aborter i princip, men däremot på friska ariska kvinnor. För under-lägsna raser var abort ett sätt att förbättra den mänskliga ra-sen. Rasblandning resulterade i biologisk nedgång och måste därför förbjudas. Även om Hitler betraktas som en moralisk konservativ person är detta inte sant. Ty moralen var under-ställd raskampen och evolutionen. Därigenom uppmuntrade naziregimen tidiga äktenskap, liberaliserade skilsmässolagarna, uppmuntrade utomäktenskapliga förbindelser och stärkte ut-omäktenskapliga barns ställning (se Lebensborn). Under kri-get diskuterade Hitler och Himmler att tillåta polygami efter krigets slut för krigshjältar. Kampen mot prostitutionen berod-de enbart på risken för smittspridning av exempelvis syfilis. Då Hitler trodde att dessa sjukdomar medförde biologisk degene-ration (se Mein Kampf). Regimen inrättade statliga bordeller och SS inrättade t.o.m. bordeller på koncentrationslägren.

Publicerad: 2013-10-30