2010:079

D - U P P S A T S

Arbetsklimat och bemötande avpersoner med krävande beteende

En enkätstudie bland personal i äldrevård

Monica Andersson Ann-Louise Hansson

Luleå tekniska universitet

D-uppsats Omvårdnad

Institutionen för HälsovetenskapAvdelningen för Omvårdnad

2010:079 - ISSN: 1402-1552 - ISRN: LTU-DUPP--10/079--SE

Luleå tekniska universitet

Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Arbetsklimat och bemötande av personer med krävande beteende.

En enkätstudie bland personal i äldrevård.

Workplace climate and care of people with demanding behaviour.

A survey among personnel in eldercare.

Magisteruppsats

Omvårdnad D- Examensarbete

Specialistutbildning mot vård av äldre

Vetenskapligt arbete 15p

Författare:

Monica Andersson

Ann-Louise Hansson

Handledare:

Stefan Sävenstedt

2

INNEHÅLL

Sammanfattning 3

Abstract 4

Inledning 5

BAKGRUND 5

Arbetsmiljö och vårdklimat 5

Etiska utmaningar och moralisk stress 6

Nationella riktlinjer 8

Kommunikation 9

Beteendestörningar 10

Tidigare studier 11

Problemställningar 13

Syfte 14

Frågeställningar 14

METODBESKRIVNING 14

Datainsamling 14

Deltagare 16

Analys 16

Etiska övervägande 17

RESULTAT 17

Påverkan på personalens arbetsklimat 18

Personalens bemötande av personer med krävande beteende 20

DISKUSSION 22

Resultatdiskussion 22

Metoddiskussion 26

SLUTSATS 27

REFERENSER 29

Bilaga 1 Enkät 34

3

Sammanfattning

Krävande beteende bland personer med demenssjukdom är en stor utmaning för personal som

arbetar inom äldrevård. Syftet med studien var att beskriva hur krävande beteende hos

personer med demenssjukdom påverkade bemötandet de fick av personalen och personalens

arbetsklimat. Studien genomfördes med en metod för enkätstudier. Resultatet visade att

arbetskamrater är viktiga och att arbetet skulle vara nästan omöjligt att genomföra utan att

arbeta i team, där arbetskamraterna ger varandra trygghet och respekt. Resultat visade också

att påverkan på arbetstrivsel är stor oavsett arbetsplats och utbildning. Personal med

fortbildning (33 %) ansåg sig ha lättare att bemöta personer med krävande beteende och att

det hade en mindre påverkan på arbetsklimatet jämfört med personal utan fortbildning.

Resultatet visade också att endast 30 % av personalen har regelbunden handledning, trots att

tidigare forskning visade och att det påpekas i de nationella riktlinjerna att det är en viktig del

av arbetet. Slutsatsen är att fortbildning och en regelbunden handledning kan vara en viktig

väg att öka arbetstrivseln och förbättra arbetsklimatet.

Nyckelord: arbetsklimat, bemötande, demenssjuk, krävande beteende

4

Abstract

Demanding behaviour among people with dementia is a great challenge in eldercare. The

purpose of this study was to describe how demanding behaviour in people with dementia may

affect the response of staff and staff workplace climate. It was carried out as a survey among

personnel working in residential care and special dementia care units. The results showed that

colleagues are important for the work climate and that teamwork with support from each

other, providing security and respect is assisting personnel to do the care work. Results also

showed that the effect on demanding behaviour on job satisfaction is high, regardless of

workplace and education. Staffs with further education (33%) consider themselves to be less

affected by demanding behaviour and experienced a lower impact on the workplace climate

than personnel with no special training. The results also showed that only 30% of staff

members have regular supervision, although previous research showed, and it noted in the

national guidelines that it is an important part of the work. A conclusion is that further

education and regular supervision may be a way forward to increase work satisfaction and

improved work environment.

Keyword: work climate, care, dementia, demanding behaviour

5

Inledning

Författarna till denna uppsats arbetar som sjuksköterskor på särskilda boende och i

hemsjukvård i olika delar av Sverige. Det blir många möten med personer som uppvisar

krävande beteende och tillfällen att iaktta hur personalen påverkas av detta. Vi ser behovet av

att personalen behöver få en bättre förståelse och kunskap om krävande beteende och

bemötandet av dessa personer. Intresset för detta ämne stärktes efter att vi fått en förfrågan

från Luleå tekniska universitet att delta i en internationell studie. Studien har startat i Finland

och man vill göra en jämförelse på demenssjukvården i Finland, Sverige, England och

Slovenien.

BAKGRUND

Att vara personal i äldreomsorg innebär att möta och vårda personer med stora

omvårdnadsbehov där resurser för att tillgodose dessa behov till en alltmer åldrande

befolkning har minskat. Tidigare studier har visat att vårdpersonal känt sig otillräckliga och

inte kunnat ge den vård de önskat på grund av hög arbetsbelastning och tidsbrist (Juthberg,

2008).

Enligt Burgio, Park, Hardin & Sun (2007) är krävande beteende hos demenssjuka personer ett

problem vid omvårdnad på särskilda boenden. Tidigare forskning har visat att mellan 30 % -

84 % av personer boende på särskilda boenden har utvecklat någon form av krävande

beteende relaterad till demenssjukdom. Boxers, Lauring & Jacobson (2001) menar att för lite

tid och många avbrott i arbetet gjorde det svårt för personalen att hinna med sina

arbetsuppgifter. Strategier såsom att arbetsuppgifter som borde göras fick mindre tid för att

hinna med arbetsuppgifter som måste göras blev nödvändiga.

Arbetsmiljö och vårdklimat

David Edvardsson (2005) från Umeå universitet har gjort en avhandling som studerar vad

vårdmiljö och vårdatmosfär betyder för den som är sjuk och vårdas på institution, för

närstående och för personal. Resultatet visar att det är svårt att uppleva god vård i en negativ

atmosfär och vice versa, det vill säga att upplevelsen av vårdatmosfär inte går att skilja från

upplevelsen av vård och omvårdnad. Resultatet visar också att vårdmiljön inte bara är en plats

6

där man ger och får vård, utan att den symboliskt säger något om kvaliteten på vården och

människors värde. Utformningen och inredningen av vårdmiljön påverkar också möten mellan

människor. Om patienter, anhöriga och vårdare kan mötas och om patienter kan se vad

vårdaren gör känner man sig trygg. Att man kan känna igen sig bland vardagliga ting och

samtal i miljön, och att man har någon att prata med skänker också en trygghet.

Resultatet visar också att så kallad taktil beröring kan lindra den maktlöshet personal många

gånger känner inför demenssjuka personers lidande. Genom beröring suddas gränsen mellan

att vara patient och vårdare ut, och det ges möjlighet att kunna se sig själv som en värdefull

person och vårdare i en många gånger svår vårdrelation (Edvardsson, 2005).

Etiska utmaningar och moralisk stress

Enligt Juthberg (2008) innebär ofta vård av äldre stora etiska utmaningar, etiska problem och

dilemman som kan leda till moralisk stress. En utgångspunkt för etiken i äldrevården är en

sårbarhet hos både personal och den äldre. Den äldre personen kan på grund av sin nedsatta

fysiska och psykiska kapacitet vara sårbar och utelämnad medan vårdpersonalens sårbarhet

hör ihop med öppenhet och känslighet. Synen på samarbete uttrycker människans känsla av

moraliskt ansvar. Dåligt samvete har samband med stress. Stress i vårdarbete innehåller ofta

en moralisk aspekt där moral, etik och stress begreppsmässigt förknippas med moralisk stress.

Moralisk stress är stress i situationer där man vet vad som är rätt men institutionella hinder

möjliggör den rätta handlingen. Att vårda är en moralisk verksamhet där personalen har ett

moraliskt ansvar att hjälpa men samtidigt kan känna sig hindrade. Ofta hänvisar

vårdpersonalen till tidsbrist och hög arbetsbelastning där de varken kan möta yttre krav från

ledningen, patienter, närstående och medarbetare eller de egna inre kraven.

I en studie gjord av Karlsson, Ekman & Fagerberg (2009) påvisades att sjuksköterskor

upplevde en uppskattning och en värdesättning av sitt arbete samtidigt som de kände sig

underskattade och frustrerade. De kände sig frustrerade när de förväntandes ”vara överallt och

kunna allting” och samtidigt kände de sig osynliga och underskattade. Det är en svår uppgift

som sjuksköterska på äldreboende att möta alla förväntningar, detta kan resultera i en risk för

moralisk stress, att göra misstag och utveckla sjukdomar på grund av stress.

7

Hallberg (1997) menar att personal beskriver en önskan att hjälpa personer med

demenssjukdom att känna tillit och tilltro till personalen. Att få personer med demenssjukdom

att må bra och även förstå vad det kan vara som fick honom att känna oro och ångest samt vad

som kunde vara den bakomliggande orsaken till hans beteende. Personalen kände en stark

önskan att hjälpa och bidra till personens välbefinnande, men känslor av misslyckande och

hjälplöshet som vårdare dominerar. Dessa känslor leder i sin tur till trötthet, frustration,

skuldkänslor och ibland också vrede och hat mot personen med demenssjukdom. Personalens

känslor speglar både den egna och personens situation. Genom ickeverbal och verbal

kommunikation, både medveten och omedveten förmedlas känslor från personen med

demenssjukdom till vårdaren. Om personalen känner igen och förstår personens ångest samt

är medveten om vilka psykologiska resurser personen har skapas ett bättre omvårdnadsklimat.

I Enligt Tännsjö (1993) skiljer vi på två kategorier inom somatisk vård av icke beslutskapabla

individer. Dels personer som mer permanent blivit oförmögna att fatta beslut om egna

vårdbehovet såsom psykiskt sjuka personer, dels personer som tillfälligt förlorat sin

beslutskompetens till exempel medvetslös efter en trafikolycka. Då ”presumerar”

vårdpersonal deras samtycke och gör det man tror att personen vill att man ska göra. En mer

problematisk grupp är de demenssjuka, kan dessa påtvingas vård? Enligt svensk lagstiftning

är demenssjukdom inte något som kan nedsätta en individs beslutskompetens. Det finns ingen

laglig grund för tvång mot dessa personer (annat än akut då nödrätten kan åberopas). Ändå är

denna grupp utsatta för omfattande tvång, de är inlåsta och tvångsmedicineras eller luras på

viktiga mediciner. Det är nog tur att det är så annars skulle nog många komma till skada.

Svårigheter att utforma klara kriterier innebär att personal som tar beslut om detta handlar i ett

legalt tomrum. Det förutsätter god utbildning, stor yrkesskicklighet, noggrann dokumentation,

fortlöpande kritisk utvärdering osv.

Enligt en studie av Berggren & Severinsson (2002) reflekterar sjuksköterskor frekvent på

etiska principer om autonomi och integritet. En etisk metod som fokuserade på

omvårdnadssituationer för att förhöja nivån på omvårdnaden. De använde rollspel, delade

kunskaper och etiska koder samt fokuserade på olika patientfall. Denna typ av beslutsfattande

kan stärka identiteten hos den professionella sjuksköterskans roll.

8

Nationella riktlinjer

Socialstyrelsens har tagit fram nationella riktlinjer för att stödja utvecklingen av vårdens och

omsorgens kvalitet och stärka den demenssjukes möjligheter att få god och effektiv vård och

omsorg i hela landet. Förutsättningar för en god vård och omsorg är en personcentrerad

omvårdnad, multiprofessionellt arbete och personalutbildning. Den allra största delen av

insatserna inom vård och omsorg om personer med demenssjukdom utförs av vårdbiträden

och undersköterskor, personal som oftast har en kort teoretisk utbildning. Denna personal är

de som arbetar närmast personer med demenssjukdom och har den tätaste kontakten med

dem. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården genomför därför personalutbildning i olika

former som ett redskap för att höja personalens kompetens och därmed förbättra kvaliteten på

vården, omvårdnaden och omsorgen. Fördelarna med utbildning av personal i vård,

omvårdnad och omsorg om personer med demenssjukdom är att personalens kunskap ökar

och att deras uppträdande mot och attityder till personer med demenssjukdom påverkas

positivt. Utbildningen kan också leda till att antalet beteendemässiga och psykiska symtom

hos personer med demenssjukdom minskar och att deras välbefinnande ökar.

Handledning i kombination med utbildning påverkar personalens upplevelse av sitt arbete

positivt och har positiv betydelse för omvårdnadens innehåll. Socialtjänsten och hälso- och

sjukvården bör därför ge personal, främst vårdbiträden och undersköterskor, som arbetar inom

vård, omvårdad och omsorg om personer med demenssjukdom möjligheter till utbildning som

är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback. Även för

personalen har utbildning och regelbunden handledning visat på ökad arbetstillfredsställelse

och minskad upplevelse av utbrändhet. Den verksamhet för personal- och

kompetensutveckling som påbörjats inom vård och omsorg, till exempel inom

Kompetensstegen, kommer troligen att fortsätta. Socialstyrelsen förväntar sig ytterligare

satsningar på utbildning och regelbunden handledning vilket man bedömer kommer att öka

kommunernas kostnader på kort sikt. Däremot förväntar sig Socialstyrelsen att en långsiktig

kompetensutveckling som innehåller både utbildning och handledning kommer att minska

personalomsättningen samtidigt som verksamhetens kvalitet ökar (Socialstyrelsen, 2010).

9

Kommunikation

Enligt Ekman (2004) är en relation mellan vårdtagare och personal grunden och

förutsättningen för omvårdnad. Samspel sker med hjälp av verbal och ickeverbal

kommunikation. Vårdandet är en ömsesidig relation med en djupare mening där vårdaren

möter personens individuella behov och intressen. Personerna interagerar med varandra. Att

skapa en god omvårdnadsrelation är en mycket komplicerad och svår uppgift för vårdaren.

Vårdaren ska genom sin verbala och ickeverbala kommunikation uttrycka tillit och trygghet.

Andra aspekter som verkar viktiga är vårdarens sätt att tala.

I en studie gjord av Caris-Verhallen, Kerstra & Bensing (1999) påvisades att ickeverbal

kommunikation inkluderar all form av kommunikation som inte involverar tal. Viktiga delar

av en ickeverbal kommunikation innehåller till exempel ögonkontakt, nicka med huvudet,

leende, luta sig framåt och beröring. Denna kommunikation är viktig för att etablera en god

kontakt med personer. Resultatet i denna studie visade att personalen mest använde

ögonkontakt, nicka med huvudet och att le för att etablera en god kontakt med personen.

Användandet av beröring berodde mest på personalens personliga arbetssätt. Användandet av

ickeverbal kommunikation är vanlig för att etablera kontakt med personer med

demenssjukdom. Studien gjord av Magai, Cohen & Gomberg (2002) bekräftade att när

personalen lärde sig hur man kommunicerar genom ickeverbal kommunikation minskade det

krävande beteendet hos demenssjuka personerna och förbättrade det psykosociala välmåendet

hos vårdpersonalen.

Williams, Herman, Gajewski & Wilson (2009) visade att äldrespråk, det vill säga att man

pratar ”barnspråk” med äldre personer uppfattades som nedlåtande och kan leda till

kommunikationsproblem. En länk mellan krävande beteende och kommunikation har

etablerats mellan tidigare observationsstudier som visade att personalens kommunikation

förutsätter ett krävande beteende och att målinriktade personalinterventioner kan minska detta

beteende. Williams, Herman, Gajewski & Wilsons studie stödjer en relation mellan

personalens kommunikation och personer med demenssjukdom. Krävande beteende hos dessa

personer var signifikant högre när personalen pratade äldrespråk mot när man pratade

normalspråk. Om man minskar personal som kommunicerar med äldrespråk förbättras

bemötandet av personer med demenssjukdom och man får ett bättre omvårdnadsklimat.

10

Beteendestörningar

Enligt Eriksson et al (2008) kan symtom vid demenssjukdom indelas i tre olika huvudgrupper.

Två av dessa grupper är försämring av de kognitiva funktionerna samt symtom av funktionell

försämring. Den sista gruppen utgörs av beteendestörningar och psykiska symtom vid

demenssjukdom (BPSD). BPSD omfattar bland annat aggressivitet, vanföreställningar,

ångest, hallucinationer, förändringar i dygnsrytmen och i grundstämningen samt motoriska

störningar. Kong (2005) och Brodaty, Draper & Low (2002) menar att krävande beteende är

vanligt hos personer med demenssjukdom. Nivån på BPSD påverkas av biologiska faktorer

hos den enskilda individen men även av andra faktorer som under- och överstimulering, antal

i personalgruppen, hur lokalerna ser ut samt hur omvårdnaden bedrivs.

Eriksson et al (2008) menar också att den kognitiva svikten innebär svårigheter att anpassa sig

till nya situationer som demenssjukdomen medför. De intellektuella och fysiska

förändringarna som sker minskar möjligheterna att hantera den emotionella belastning som

sjukdomen medför. Detta kan innebära att personen känner att den egna existensen är hotad,

detta kan ge ångest. Försök att skydda sig mot denna ångest gör att personen kan uppvisa

ologiska beteenden. De perceptuella villorna rör oftast synen men också hörsel och känsel kan

drabbas ibland. Patienten får svårt att skilja yttre och inre bilder, drömmar följer ibland med i

vaket tillstånd. Dålig hörsel kan förhindra kommunikation och ljud kan misstolkas och bidra

till vanföreställningar.

Oro kan definieras enligt Skovdahl & Kihlgren (2002) som ett beteende som uttrycks bland

annat genom upprepning av ord, rastlöshet, vandring, till synes meningslös plockighet eller

genom att personen ständigt påkallar uppmärksamheten utan att varken verbalt eller motoriskt

kunna förklara sina behov eller sin frustration. Ett sätt att definiera aggressivitet kan vara

fysisk aggressivitet som uttrycks genom att till exempel slå, sparka, knuffa, klösa, riva eller

slita sönder saker, samt bita eller spotta och ett annat sätt är verbal aggressivitet som uttrycks

genom att till exempel svära, uttrycka könsord eller stötande ord. Oprovocerad aggressivitet

kan vara uttryck för kroppslig sjukdom. Smärta, infektioner och obstipation är vanliga orsaker

till förändrat beteende och aggressivitet. Enligt Kong (2002) är konsekvenserna av det

krävande beteendet hos personer med demenssjukdom en påverkan hos den enskilda

individen, vårdpersonal och anhöriga. Påverkan hos den enskilda individen kan innebära att

personen känner sig bedrövad och frustrerad, fallrisken kan öka, försämrad nutrition, en

11

försämrad livskvalitet. Påverkan hos anhöriga och vårdpersonal kan innebära obehag,

frustration, svårigheter att samverka samt en ökad börda (Kong, 2002).

Billig (1996) menar att krävande beteende hos personer med demenssjukdom är komplext. En

komplett medicinsk och psykiatrisk bedömning behöver utföras för att försöka finna en

förklaring till beteendet och undersöka om något kan göras för att minska det krävande

beteendet och förbättra personens livskvalitet samt förbättra situationen för anhöriga och

vårdpersonalen. Hur omvårdnaden skall genomföras menar Skovdahl & Kihlgren (2002)

måste anpassas utifrån kunskaper om personen. Det måste vara den unika individen, i den

unika situationen, som avgör hur personalen skall agera. Det kan därför inte ges något

”recept” för hur personalen ”skall” förhålla sig till aggressivitet eller oro, men det finns

många faktorer som man behöver vara medveten om som bör influera hur man bemöter sina

medmänniskor. För att ge god omvårdnad till dessa personer måste vårdarna kunna se den

unika människans värdighet och sårbarhet och visa empati, vilja, förmåga och kapacitet för att

kunna hjälpa. Kunskap om aggressivitet, dess utlösande orsaker och hur man bemöter

problematiken är en absolut nödvändighet för att kunna ge god omvårdnad.

Tidigare studier

Agitation, aggressivitet och andra krävande beteenden är ofta rapporterade på

institutionsboenden för äldre. Dessa symtom är svårt för vårdpersonal och anhöriga att möta.

I en studie av Skovdahl, Fahlström, Horttana, Winblad & Kihlgren (2008) undersöktes hur

ofta krävande beteende hos demenssjuka förekom samt hur påverkan var på personalens

arbetsbelastning. Studien gjordes vid två tillfällen 1993 samt 2002. Symtom och nivå på det

krävande beteende bedömdes enligt GBS-skala (The Gottfries-Bråne-Steen Scale). Resultatet

visar att förekomsten av det krävande beteendet ökade mellan åren 1993-2002. Resultatet

visar också att den fysiska arbetsbelastningen också ökade signifikant mellan dessa år, men

den ökande påverkan av den psykologiska arbetsbelastningen var dock inte statistiskt

signifikant.

Enligt Edberg & Hallberg (2000) är beteenden som aggressivitet, vandrande och verbalt

utåtagerande betraktat som störande. Att hävda att en annan persons beteende är störande kan

dock bli förvirrande och uppfattas som dömande. Det kan vara hur den enskilda individen

12

uppfattar situationen än att en person uppträder på ett visst sätt. För att undvika att använda

dömande ord används ordet krävande. Det är alltså beteendet som uppfattas som krävande och

inte den enskilda personen. Syftet med en studie gjord av Deudon et al, (2009) var att

utvärdera effekten av personalutbildning för att bemöta personer med BPSD. Ett

träningsprogram var utformat att råda om hur man bemöter personer med BPSD och

uppmanade även personalen att komma med ickefarmakologiska lösningar. I programmet

ingick utbildning om demens och individuella och interaktiva träffar där utbildarna gav

konstruktiv feedback på hur vårdpersonalen hanterade personer med BPSD. Resultatet visar

att detta program med lärarledd utbildning, individuell och interaktiv coachning kan vara

mycket effektiv. Gynnsamma effekter såsom minskat utåtagerande och aggressivitet

observerades både direkt efter 2 månaders-programmet och även 3 månader senare (Edberg &

Hallberg, 2000).

En studie av Edvardsson, Sandman, Nay & Karlsson (2007) visade på resultatet att personer

med demenssjukdom som bor på boenden där vårdpersonal rapporterar om en låg

arbetsbelastning visar påtagligt mindre krävande beteenden jämfört med boenden där

vårdpersonal upplever en hög arbetsbelastning. Man fann också att personer i boenden där

vårdpersonal skattade att det var ett positivt omvårdnadsklimat upplevde mindre krävande

beteende jämfört med boenden där ett negativ omvårdnadsklimat fanns. I studien som

fokuserade på vård av personer med demenssjukdom har noterats att vårdpersonal på arbetet

behöver fortlöpande möjlighet att diskutera utmaningar och etiska konflikter de möter, om

vårdpersonal inte har detta påverkar det deras arbete negativt och ökar stressen.

Arbetsrelaterade diskussioner har visat att kreativiteten ökar och minskar utbrändhet och

depression hos vårdpersonalen.

Norbergh, Hellzén, Sandman & Asplund (2001) studerade förhållandet mellan

organisationsklimat och innehållet i det dagliga livet för personer med demenssjukdom som

bor på demensboende. Syftet med denna studie var att undersöka hur personer med

demenssjukdom tillbringar sin tid på boendet vid antingen ett kreativ eller mindre kreativa

organisationsklimat. Studien är gjord för att jämföra två enheter med ett kreativt

organisationsklimat och två andra enheter med ett mindre kreativt organisationsklimat.

Boende i de enheter som bedöms ha ett kreativt organisationsklimat tillbringade 45 % av tiden

med vårdpersonal, medan de i mindre kreativa organisationsklimat tillbringade 25 % av tiden

med vårdpersonalen. Studiens mål är att kunna erbjuda vård som är anpassad till de förmågor

13

och de psykosociala behoven hos människor som lider av demens, ett mindre kreativt klimat

kan vara ett hot mot målen. För att kunna erbjuda detta, är det viktigt att chefer är medvetna

om arbetsklimatet och dess inverkan på vården för personer med demens (Norbergh, Hellzén,

Sandman & Asplund 2001).

I Berg, Welander, Hansson & Hallbergs (1994) studie gjordes en undersökning om

vårdpersonalens kreativitet, tristess och utbrändhet i relation till klinisk handledning och

individuellt planerad vård av dementa patienter. Syftet var att undersöka kreativt och

innovativt klimat, tristess och utbrändhet ibland vårdpersonal på två avdelningar under ett år

med klinisk handledning tillsammans med genomförandet av individualiserad vård i en

experimentgrupp och en kontrollgrupp. Resultatet visade att klinisk handledning och

individuell planerad vård uppmuntrar vårdpersonalen att reflektera känslomässigt och

kognitivt på sättet att ge vård. Detta gynnade både äldre personerna och personal och gav

positiva effekter. Det stimulerade deras kreativitet och minskade risken för tristess och

utbrändhet. Det förefaller rimligt att anta att kontinuerlig klinisk handledning och individuellt

planerad vård minskat de negativa resultaten av stress orsakad av psykologiska krav i

sjukvård. Det ökade också vårdpersonalens kreativitet som i sin tur kan gynna äldrevården.

Resultatet av undersökningen visar att det finns ett behov av en planering som fokuserar på

arbetet med individuellt planerad vård och handledning för personalen.

Problemställning

Tidigare studier har visat att krävande beteende hos personer med demenssjukdom påverkar

vårdpersonalens arbetsklimat. Dessa har också visat att vårdpersonalen upplever glädje och att

de känner sig välbehövda men även en frustration, utbrändhet och stress gällande sin

arbetssituation.

Denna studie är en delstudie i ett större forskningsprojekt som genomförs i Finland, Sverige,

England och Slovenien. Det övergripande syftet med forskningsprojektet är att få fram

information som senare kan utnyttjas i praktiskt vårdarbete och utbildning samt i planering

och förverkligande av vård och utvärdering av dess kvalitet (Saarnio, 2009).

Fokus för den här delstudien är att fördjupa förståelsen för förhållandet mellan personalens

arbetsklimat och förekomst av krävande beteende bland personer med demenssjukdom i

14

äldrevård samt hur arbetsklimatet kan förbättras. Fokus är även att finna strategier för att

förbättra livskvaliteten för personerna med demenssjukdom som uppvisar krävande beteende.

Detta är viktiga frågor eftersom andelen äldre personer kommer att öka kraftigt under 2000-

talet och med det även antalet personer som insjuknar i demenssjukdom. Det är även av vikt

att arbetsklimatet för vårdpersonalen är tillfredsställande. Sjukskrivningar kostar samhället

mycket pengar och orsakar stort lidande och ekonomiska problem hos den enskilda personen.

Syfte

Studiens syfte är att beskriva hur krävande beteende hos personer med demenssjukdom i

äldrevård påverkar bemötandet de får av personal och personalens arbetsklimat.

Frågeställningar:

Hur påverkas personalens arbetsklimat av att det finns äldre med krävande beteende?

Vilka faktorer påverkar personalens bemötande av personer med krävande beteende?

METODBESKRIVNING

Datainsamling

Studien är baserad på en validerad enkät (se bilaga 1) som berör flera områden inom vård av

personer med demenssjukdom med krävande beteende och som använts som underlag för det

övergripande forskningsprojektet. Enkäten har tidigare använts för att mäta krävande beteende

bland äldre personer samt användning av begränsningsmedel inom institutionell äldrevård.

Enkäten består av alternativ som mäter vårdarens erfarenhet, den innehåller också öppna

frågor (Liukkonen & Laitinen, 1994). Enkäten är tidigare validerad och testad i samband med

tidigare studier där dess pålitlighet har uppskattats som tillräcklig. Enkäten har utvecklats vid

två olika tillfällen med hjälp av en expertpanel och den har tidigare testats av personer som

arbetar inom äldrevård. (Saarnio, 2009).

15

Undersökningens begreppsmässiga och teoretiska relevans d v s hur väl frågorna ger svar på

det vi vill undersöka heter validitet. Har vi lyckats överföra våra begrepp, antaganden och

frågeställningar så svaren blir meningsfulla och speglar det vi undersöker? Validitet handlar

om giltigheter i det vi mäter eller frågar om. Operationalisering d v s att gå från begrepp och

en övergripande frågeställning till konkret mätbara frågor och indikatorer är ett av de svåraste

momenten i alla undersökningar. Hög validitet definieras som frånvaro av systematiska fel.

Reliabilitet avser frågornas tillförlitlighet snarare än deras relevans och ger svaret på frågan

hur vi mäter. Även om frågorna vi ställer är valida kan tillförlitligheten och skärpan i våra

mätinstrument variera. Med reliabilitet menas också replikerbarhet d v s när två

undersökningar som följer på varandra och ger samma resultat, talar vi om hög reliabilitet

(Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen 2006). Både validitet och reabilitet i det använda

instrumentet är väl testat i tidigare studier.

Denna studie var ett av tre delarbeten av samma studie som utfördes i Sverige av fem

författare. Studien hade som mål att totalt samla in 300 enkäter fördelat på fem orter.

Författarna till denna delstudie skulle samla in totalt 120 enkätsvar fördelade på 80 enkäter

från särskilda äldreboende samt 40 enkäter från demensboende. De insamlade enkätsvaren

kommer sedan också att vara en del av en internationell studie där Sverige tillsammans med

England, Finland och Slovenien deltar. 312 enkäter delades ut till personal på slumpmässigt

utvalda äldreboende och demensboende inom kommunal och privat äldrevård i Sverige.

Områdena var fördelade över hela Sverige och representerade både glesbygd, mindre och

större städer. I samband med att enkäterna delades ut lämnades information om studiens

bakgrund och syfte. Skriftliga och muntliga påminnelser lämnades till personalen två veckor

efter utlämnandet av enkäterna. Insamling av enkäterna skedde efter fyra veckor. Eftersom det

var ganska svårt att få in tillräckligt med besvarade enkäter beslutades under insamlingens

gång att vi skulle minska ner det totala antalet till 200 enkäter. 220 enkäter blev till grund för

denna studie. Bortfallet blev därmed 30% av totalt utdelade enkäter.

Materialet matades in i statistikprogrammet SPSS. Inmatningen genomfördes i Adobe

Connect genom att författarna till denna studie turades om. En läste upp svaren på respektive

fråga och den andra matade in uppgifterna. Efter inmatningen dubbelkontrollerades allt. Två

andra studier, totalt tre personer till gjorde på ett liknande sätt. När vi hade matat in alla

uppgifter, sammanställdes alla datablad till ett gemensamt datablad och vi påbörjade sedan

bearbetningen.

16

Deltagare

Deltagare i denna studie är vårdpersonal som arbetar inom kommunal och privat äldrevård i

Sverige. Kriterierna är att man ska arbeta som sjuksköterska, undersköterska eller vårdbiträde

i dagligt vårdarbete, undantagna för denna studie är enhetschef, enhetsledare, student samt

personal från bemanningsföretag.

Analys

Den egenskap som studeras i en kvantitativ studie är alltid en variabel. Det studerade

materialet matades in i dataprogrammet som ska användas för analysen. (Patel & Davidson,

2003). I denna studie analyserades enkäterna med hjälp av statistikprogrammet SPSS. När

data överförs till ett statistikprogram måste man veta vilka principer programmet har för att

kunna göra en korrekt inmatning. Det är viktigt att i förväg veta hur respektive variabel ska

registreras och kodas. Varje enkät fick ett specifikt löpnummer, för att kunna spåra enkäter

som fått ett avvikande värde vid den senare bearbetningen. Noggranna kontroller och rättning

av de inmatade värdena gjordes, detta är viktigt att göra innan bearbetningen så att korrekta

värden är registrerade inför den statistiska analysen. Den statistiska analysen genomfördes

dels med deskriptiv statistik och dels med sambandsanalys med hjälp av Chi2 (Wahlgren,

2009).

I denna studie har elva frågor från enkäten (se bilaga 1) lyfts ut som har direkt anknytning till

studiens syfte. Vi har använts oss av fråga 1, 3, 4, 6, 10, 24, 26, 28, 31, 32 och 33.

För att svara på frågeställningarna på bästa sätt omkodades flera utav frågorna. Beträffande

(fråga nr. 6) om arbetsplats omkodades fem svarsalternativ till två, angående utbildning (fråga

nr. 4) omkodades sju svarsalternativ till tre och arbetstrivsel (fråga nr. 28) sex svarsalternativ

till tre. På frågan (nr. 26) om personalens erfarenhet att möta krävande beteende och hur svårt

det var att agera i dessa situationer beräknades poängen för varje svar, frågan var indelad i 21

delfrågor och dessa har ett poängvärde på 1 – 5. Detta resulterar i ett totalvärde på minst 21

poäng och mest 105 poäng. Uppdelning gjordes i 3 grupper enligt kvartilerna. Grupp 1: 21 –

57poäng, grupp 2: 58 – 74 poäng, samt grupp 3: 75 – 105 poäng. Jämförelser gjordes sedan

mellan arbetstrivsel och arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning. Vi studerade även hur man

bemöter demenssjuka personer med krävande beteende i förhållande till arbetsplats,

17

yrkesgrupp och fortbildning. Angående frågan (nr. 24) om fortbildning gjordes en bearbetning

där indelning gjordes om man genomgått fortbildning eller inte. Fråga 31 där man ställde

frågan i vilka sammanhang man diskuterar krävande beteende på avdelning tittade vi endast

på svarsalternativet handledning. I svar på de öppna frågorna (32 och 33) med beskrivande

text gjordes en sammanställning av svaren med utgångspunkt från frågeställningarna.

Etiska övervägande

Etikansökan är prövad i de övriga länder som medverkar i den större studien.

Personal som deltar i studien förblir anonyma under hela processen och har möjlighet att

lämna studien när som helst utan att behöva meddela något skäl till detta.

Forskningsetik och etik inom omvårdnadsforskning förhåller sig till varandra som det globala

och det lokala paradigmet. Forskningsetik handlar om den etik som är kopplad till forskning

generellt medan etik inom omvårdnadsforskning är kopplad till omvårdnadsyrkets värden och

antaganden. I Sverige gäller Lagen om etikprövning av forskning som avser människor

2003:460. De Forskningsetiska kommittéernas uppgift är att skydda försökspersonerna och

medverkande samt att skapa möjlighet till utveckling av ny kunskap (Stryhn, 2007).

RESULTAT

Antalet enkäter som delades ut var 312 stycken, av dessa fick vi 220 enkäter tillbaka, vilket

ger en svarsfrekvens på 70 %. Medelålder på deltagarna var 44 år (20 – 67 år).

Medelvärde på arbetserfarenhet inom äldrevården var ca 10 år (två mån - 45 år.)

Könsfördelningen av deltagarna är 14 män (7%) och 205 kvinnor (93 %). Vidare

bakgrundsdata om deltagarna presenteras i tabell 1. Totalt kommer 220 personer att ingå i

studien från Sverige i den internationella studien.

18

Tabell 1 Deltagarnas bakgrundsdata, n=220

Kön:

Man 14

Kvinna 205

Ålder:

20-29 21

30-39 36

40-49 74

50-59 51

60- 19

Utbildning:

Sjuksköterska 24

Undersköterska 163

Övriga utbildningar 30

Arbetsplats:

Vanligt äldreboende 93

Demensboende 125

Total arbetslivserfarenhet:

0-5 29

5-15 74

15-30 85

30-45 16

Påverkan på personalens arbetsklimat

I enkäten fanns specifika frågor om personalens arbetstrivsel där resultat i figur 1 och tabell 1

visar att personalens trivsel på arbetsplatsen i hög grad påverkades av att arbeta med personer

med krävande beteende. Däremot fanns det inte något statistiskt signifikant samband mellan

personalens arbetstrivsel och om personalen arbetar på ett vanligt äldreboende eller ett

demensboende.

19

Figur 1 Skattning av hur krävande beteende hos personer med demenssjukdom

påverkar arbetstrivseln

n=220

Tabell 2 Arbetstrivsel i förhållande till arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning Arbetsplats

Yrkesgrupp Fortbildning

Äldre

boende

n (%)

Demens

boende

n (%)

p =

Sjuk

skötersk

a

n (%)

Under

sköterska

n (%)

Vård

biträde

n (%)

p =

Ja

n (%)

Nej

n (%)

p =

Stor

påverkan

60 (65)

81 (67)

0,398

12 (55)

111 (68)

20 (71)

0,306

96 (63)

4 (76)

0,000*

Liten

påverkan

22 (24)

32 (27)

8 (36)

37 (23)

8 (29)

50 (33)

4 (7)

Ingen

påverkan

alls

10 (11)

7 (6)

2 (9)

15 (9)

0 (0)

7 (4)

10(17)

* p<0,000

Sjuksköterskorna i undersökningen har en något annorlunda uppfattning om hur stor påverkan

på arbetstrivseln arbetet med personer med krävande beteende har jämfört med

undersköterskor och vårdbiträden. En mindre andel av sjuksköterskorna (54,5 %) upplever

inte krävande beteende hos demenssjuka personer som någon stor påverkan på arbetstrivseln

men andelen undersköterskor är större (68,1 %) och andelen vårdbiträden ännu större (71,4

%). Skillnaderna är dock inte statistiskt signifikanta (se tabell 1).

20

Oavsett vilken personalgrupp som studeras så finns det i alla grupper ett tydligt samband

mellan upplevelsen av hur krävande beteende påverkar arbetstrivseln och om personalen har

någon form av fortbildning i demensvård. Man kan se ett signifikant samband när man jämför

förhållandet mellan fortbilning och arbetstrivseln där personal med fortbildning har mindre

påverkan på arbetstrivseln (se tabell 1).

Personalens bemötande av personer med krävande beteende

I analysen av i vilken grad det är svårt att bemöta demenssjuka personer med olika typer av

krävande beteende visade personalen att det inte fanns någon typ av beteende som tydligt stod

ut ifrån de andra som de fick ta ställning till.

Tabell 3 Skattning av svårigheten att bemöta olika typer

av krävande beteenden hos personer med demenssjukdom

Median 74, kvartil 57-84 (1= ofta-5= aldrig) md q1-q3

Median 74, kvartil 57 - 84, min 21 - max 105.

Personen är på dåligt humör (n=215) 3 3-4

Personen talar på ett aggressivt sätt (n=212) 4 3-4

Personen följer inte instruktioner (n=215) 4 3-4

Personen är fysiskt aggressiv (n=213) 3 2-4

Personen spottar (n=213) 4 2-4

Personen vandrar omkring (n=215) 4 2-5

Personen går in andra boendens rum (n=213) 4 2-5

Person är orolig (n=212) 3 2-4

Personen har störande bordsskick (n=212) 4 3-4

Personen är misstänksam (n=210) 4 3-4

Personen uppvisar avvikande sexuellt

beteende (n=213)

4 3-5

Personen slår sönder saker (n=213) 4 3-5

Personen ropar ständigt (n=213) 3 2-4

Personen kladdar med avföring (n=214) 4 2-4

Personen äter sådant som inte passar som föda

(n=212)

4 3-5

Personen stör andra patienter (n=213) 3 2-4

Personen har svårigheter med att lägga sig

(n=212)

4 3-4

Personen ständigt ber om något (n=214) 4 2-4

Personen försöker skada sig själv (n=203) 4 3-4

Personen är passiv/drar sig undan (n=211) 4 3-4

Personen motsätter sig vårdåtgärder (n=212) 3 2-4

21

Tabell 4 Svårigheten att bemöta krävande beteende hos personer med demenssjukdom i

förhållande till arbetsplats, yrkesgrupp och fortbildning Arbetsplats

Yrkesgrupp Fortbildning

Äldre

boende

n (%)

Demens

boende

n (%)

p =

Sjuk

sköterska

n (%)

Under

sköterska

n (%)

Vård

biträde

n (%)

p =

Ja

n (%)

Nej

n (%)

p =

Grupp1

21-57 p

25 (29)

24 (22)

0,158

5 (26)

34 (23)

10 (39)

0,486

21(16)

28(48)

0,000*

Grupp 2

58-74 p

25 (29)

24 (22)

5 (26)

41 (28)

4 (15)

41(30)

9 (15)

Grupp 3

75-105 p

35 (42)

59 (56)

29(48)

73 (49)

12 (46)

73(54)

22(37)

* p<0,000

Vid analysen om det fanns en skillnad mellan personalen på äldreboende och demensboende

när det gäller deras generella erfarenhet av att bemöta krävande beteende fanns vissa

skillnader. I alla yrkesgrupperna ansåg de att personalen ganska sällan och sällan upplevde att

det är svårt att möta demenssjuka personer med krävande beteende. Det fanns dock en

skillnad mellan personalen på demensboende och vanligt äldreboende.

När det gäller olikheter av svårigheter i bemötande av krävande beteende mellan olika

yrkesgrupper visar resultatet att vårdbiträden har svårast att möta demenssjuka personer med

krävande beteende jämfört med undersköterskor och sjuksköterskor. Resultatet är dock inte

signifikant. Sambandet mellan fortbildning och upplevelsen av att bemöta personer med

krävande beteende är dock tydligt. Den personal som genomgått någon form av fortbildning

verkar ha lättare med bemötandet. Skillnaden är statistiskt signifikant (se tabell 3).

I enkäten ställer man frågan om i vilka sammanhang som krävande beteende diskuteras på din

avdelning, 67 stycken (30 %) svarar att man gör det i samband med handledning.

I enkäten fanns öppna frågor utan fixerade svarsalternativ. Av dessa valdes fråga nummer 32

och 33 som intressanta i denna studie. På frågan om arbetsklimatet på avdelningen ger

personalen möjlighet att agera på ett flexibelt och kreativt sätt i bemötandet av krävande

beteende hos demenssjuka personer (fråga nr 32 i enkäten) anser majoriteten av personalen

som medverkat i denna studie att arbetsklimatet är flexibelt. Viktiga faktorer är bra

bemanning och sammanhållning i arbetsgruppen, att man ger varandra feedback och kan ”läsa

av” varandra och på så sätt ge stöd åt varandra när någon behöver hjälp. Man känner en

22

trygghet och kunskap hos gruppen så att man kan lösa situationer och teamarbetet sker då

spontant. Det var viktigt att lyssna på varandra, tillåta att vara ”trött” på en demenssjuk person

ibland, ha ett öppet arbetsklimat och där de vågar visa om de inte orkar med. I ett sådant

klimat hjälps de åt, avlöser varandra och ger varandra tips om alternativa lösningar på

problemet. Att har respekt för varandra och ger feedback är viktigt. Kompetens är också

viktigt, där de flesta har erfarenhet och utbildning innebär det att de är införstådd med vad

arbetet med demenssjuka patienter innebär. Kompetens i kombination med bra teamarbete

och ett tillåtande klimat där man gläds åt varandras framgångar och välkomnar nya förslag

och idéer är viktigt. I ett sådant klimat finns utrymme att pröva nya omvårdnadsåtgärder

istället för läkemedel. Det är viktigt att jobba mot samma mål, sätta personen i fokus, vara

lyhörd för hans/hennes behov och alltid arbeta utifrån dennes bästa.

På fråga nummer 33 om ledningssättet på avdelningen ger möjlighet att agera på ett flexibelt

och kreativt sätt framkommer inget tydligt mönster i svaren som indikerar att ledningssättet på

arbetsplatsen påverkar möjligheten till ett flexibelt och kreativt sätt när de möter krävande

beteende hos demenssjuka personer. I stället lyfter de fram gruppens arbetsklimat som det

mest betydelsefulla faktorn. Personalen samarbetar så att ingen av personalen skall känna sig

personligt kränkt av de dementa personernas beteende, de hjälps åt och byter ofta av varandra.

De var bra att ha tillgång till sjukgymnast, sjuksköterska och arbetsterapeut som de kan bolla

idéer med om de inte vet hur de skall gå tillväga.

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Vår hypotes i början av denna studie var att personal på demensboende skulle ha en mindre

påverkan på arbetstrivseln eftersom man valt att arbeta på dessa arbetsplatser. Resultatet visar

dock att påverkan på arbetstrivseln är nästan lika hög oavsett om man arbetar på ett vanligt

äldreboende eller ett demensboende. Även om personalen upplever krävande beteende som en

stor påverkan på arbetstrivseln så anser man sällan eller aldrig att det är svårt att möta

personer med detta beteende. En mindre andel av sjuksköterskorna upplever inte krävande

beteende hos demenssjuka personer som någon stor påverkan på arbetstrivseln men andelen

undersköterskor är större och vårdbiträden ännu större.

23

Resultatet visar att arbetsmiljön är viktig och att den påverkas i arbetet med personer med

krävande beteende. Detta styrker även tidigare studier. Brodaty, Draper & Low (2003) gjorde

en studie som visade att vårdpersonalen uppfattade de äldre personerna mer negativt än

positivt. Personalen var i allmänhet tillfredsställd med sitt arbete men upplevde de äldre

personerna att ha negativa karaktärer och vara svåra att handskas med. Flertalet av

vårdpersonalen upplevde de äldre personernas beteende som avsiktliga. Det var olika mellan

personalen hur man hanterade dessa äldre personer. En fjärdedel av vårdpersonalen upplevde

att arbetet med de äldre inte ledde till tillfredsställelse i arbetet. Trots detta ansåg

vårdpersonalen att de gav en god vård och att det var viktigt att försöka förstå de äldre

personerna. De flesta av personalen (91 %) tyckte om och var nöjda med sin arbetssituation,

men hälften uttryckte också att de inte hade tillräcklig tid att utföra sina arbetsuppgifter och

oroande sig att deras arbete kunde påverkas av framtida organisatoriska förändringar.

Hasson & Arnetz (2006) menar att vårdpersonal värderar flera aspekter av deras arbete som

avsevärt känslomässigt påfrestande när det gäller omvårdnad om personer med

demenssjukdom. Att inte ha tillräckligt med tid för sina arbetsuppgifter samt att inte tid för att

ge en individuell omvårdnad som kräver olika nivåer av assistans på samma arbetsplats är den

mest känslomässigt påfrestande i arbetssituationen. Detta påvisas även i Testad, Mikkelsen,

Ballard & Aarslands (2009) och Rodneys (2000) studier. Hög nivå av stress hos

vårdpersonalen associerades med att arbeta med personer som har en kognitiv nedsättning.

Även organisatoriska och psykosociala faktorer associerades med hälsa och välmående hos

vårdpersonalen. Ledarskapet och sin egen påverkan på arbetsplatsen var faktorer som

bedömdes som viktiga. Kvalitet på ledarskapet definierades som en stöttande och rättvis

ledning.

Denna påverkan på arbetstrivseln konstaterar även en studie av Evers, Tomic & Brouwers,

(2002) som visar sambandet mellan fysisk och psykisk aggressivitet hos personer på

äldreboenden samt personalens välmående. Det fanns skillnader i hur personalen upplevde

denna påverkan, men flera hade reagerat med negativa känslor av stress och utbrändhet.

Resultatet i studien visade också ett samband med arbetstid som visar att ju längre tid man

arbetat inom vården av äldre desto kortare arbetstid hade man. Ju längre arbetstid per vecka

personalen hade desto oftare upplevdes krävande beteende som en ökad nivå av känslomässig

utmattning. Studien visade också att det fanns många olika typer av krävande beteende.

Författarna till studien anser att det skulle vara av vikt att introducera ett standardformulär

24

utvecklad av personalen. På detta sätt kan personalen tydliggöra vilka krävande beteenden

som känns svårt att möta och försöka finna strategier att förebygga detta beteende (Evers,

Tomic & Brouwers, 2002)

Detta visar även en studie gjord av Edvardsson, Sandman, Nay & Karlsson (2009). Resultatet

visade att vårdpersonal inom demenssjukvården anser att de har ett krävande arbete som

ställer för stora krav på dem och att de inte har tillräckligt med tid för att utföra sitt arbete på

ett bra sätt. Det visade sig att arbetsklimatet uppfattades mer negativt i samband med hög

arbetsbelastning, likaså att yngre personal oftare tyckte att arbetsbelastningen var hög. Man

fick också fram av resultatet att de som hade lägre utbildning ofta upplevde en hög

arbetsbelastning. Men grupperna skilde sig i förhållande till vissa variabler, den grupp av

personal som rapporterat hög arbetsbelastning bestod av en signifikant större andel lägre

utbildad vårdpersonal, som uppfattade arbetsklimat på sin arbetsplats som betydligt mindre

positivt än sjuksköterskor. En positiv sak är att de allra flesta av deltagarna både i hela urvalet

och i gruppen med den höga arbetsbelastning var överens om att de har den kunskap och

kreativitet som krävs för deras arbete. De känner också att de har frihet att besluta hur man

utför och vad man ska åstadkomma med sitt arbete.

Statistiskt signifikant samband finns i vår studie mellan fortbildning och hur man bemöter

demenssjuka personer med krävande beteende. Detta styrks av en tidigare studie där man haft

lärarledd utbildning och individuell coachning av personalen, som visat sig mycket effektiv.

(Deudon et al, 2009). Genom fortbildning får personalen kunskap om varför personer

uppvisar krävande beteenden och en bättre förståelse för deras situation. I studien av Ayalon,

Arean, Bornfeld & Beard (2009) påvisas också sambandet mellan fortbildning hos personalen

och personalens förmåga att utföra sina arbetsuppgifter. Personalen ansåg det som viktigt att

få kunskap om demenssjukdomar och de mentala hälsoaspekter som är relaterade till dessa

sjukdomar.

Det finns i vår studie också ett statistiskt signifikant samband mellan fortbildning och

arbetstrivsel. Personal med fortbildning har en mindre påverkan på arbetstrivseln än personal

som saknar fortbildning. Samband mellan fortbildning, arbetstrivsel och nivå av krävande

beteende bekräftas av tidigare studier. Brodaty, Draper & Low (2002) menar att

vårdpersonalens fortbildningsnivå minskar nivån av krävande beteende hos personer med

demenssjukdom och att därmed arbetsklimatet förbättras.

25

Detta konstateras även av Testad, Aasland & Aarsland (2005) och Kada, Nygaard, Mukesh &

Geitung (2008) att fortbildning kan förbättra omvårdnaden av personer med demenssjukdom

samt förmedla mer positiva attityder. Morgan, Stewart, Dárcy, Forbes & Lawson (2005)

bekräftar också i sin studie att fortbildning om demenssjukdomar, minskad arbetsbelastning

och en minskad påfrestning i arbetet reducerar arbetsrelaterad stress.

Genomgående i studien framkommer att det är viktigt med arbetskamrater. Att man känner

engagemang och stöd från varandra. En studie gjord av Josefsson, Sonde, Winblad och

Robins-Wahlin (2007) stödjer detta resonemang. Deras studie bekräftar att support på arbetet

från ledning och medarbetare uppfattas som viktiga faktorer. Detta framkommer även i en

studie av Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren (2004) gjord på ett

nyöppnat äldreboende, där personalen upplevde både glädje och konflikter i sitt arbete.

Personalen upplevde arbetet med äldre personer som känslomässigt åtagande som är fyllt med

konflikter. Personalen kände att de måste klara sig själva och de anser att utan den kamratskap

som finns mellan arbetskamraterna skulle arbetet kännas omöjligt. Personalen upplevde stress

och en otillräcklighet i många situationer, både i arbetslivet och på deras fritid. Man glömde

saker, blev ofokuserad och en distans till sitt arbete och i bemötandet mot de äldre personerna.

För att klara av arbetsmängden blev deras strategi att bara göra det allra nödvändigaste.

Majoriteten av personalen förklarade dock att trots den krävande arbetsmängden, var de

många gånger nöjda och tillfredsställda med sitt arbete. Det är viktigt att hitta vilka aspekter

som påverkar personalen och mer insikt är nödvändig för att kunna förebygga missnöje i

arbetet (Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren, 2004).

Häggström, Skovdahl, Fläckman, Larsson-Kihlgren & Kihlgren (2005) gjorde en

uppföljningsstudie på samma arbetsplats som 2004 för att illustrera en djupare mening som

påverkar innehållet i arbetets tillfredsställelse och missnöje under en längre period bland

vårdpersonal som arbetar med äldre personer. Några i personalgruppen uttryckte en

besvikelse av hur arbetet utvecklats på äldreboendet. De uttryckte missnöje med sin

arbetssituation som ibland även påverkade deras privatliv. Resultatet av denna studie visar

dock att vårdpersonalen fortfarande anser att arbetet med omvårdad av äldre personer är fyllt

med konflikter, men att det ibland är lustfyllt. Arbetsklimatet hade dock ändrats från den

tidigare dominansen av missnöje med arbetet när boendet precis öppnat till en dominans av

tillfredsställelse i arbetet efter att studien avslutats.

26

En studie gjord av Berg, Welander, Hansson & Hallberg (1994) visade resultatet att

handledning har en stor betydelse i arbetet med demenssjuka personer. Detta påvisar även

studien gjord av Brodaty, Draper & Low (2003) där många i personalgruppen uttryckte att det

inte fanns tillräckligt med möjligheter att på arbetet diskutera den psykologiska stressen.

Enligt de nationella riktlinjerna är handledning av stor betydelse och bör ges främst till

undersköterskor och vårdbiträden som arbetar inom vård och omsorg med demenssjuka

personer. (Socialstyrelsen, 2010). Baillon, Scothern & Vickery (1999) påvisar också att

handledning och en möjlighet med diskussion i arbetsgruppen spelade en stor roll att utveckla

strategier tillsammans, stärka moralen och finna trivsel i arbetet.

Arbets- och omvårdnadsklimatet förbättras om man har handledning. Endast 30 % av

personalen svarar att man har handledning på sin arbetsplats. Behovet av handledning är lika

stort oavsett om man arbetar på ett vanligt äldreboende eller ett demensboende.

Metoddiskussion

Studien är valid eftersom enkäten använts i tidigare studier i andra länder. Ett problem är dock

att översättningen inte validitetstestats annat än att den språkligt granskats av personer med

goda språkkunskaper. Enligt Polit & Beck (2008) visar validitet på mätinstrumentets förmåga

att mäta det som är avsett att mäta, en hög validitet ökar tillförlitligheten på mätningen. En

annan viktig del i ett mätinstruments tillförlitlighet är en hög reliabilitet som visar på att man

får samma resultat vid flera mätningar av samma fenomen. En hög reliabilitet tyder på färre

felkällor. Ett mätinstrument med låg reliabilitet på grund av många felkällor minskar testets

möjlighet att vara valid. Trots låg validitet kan ett mätinstrument vara reliabelt.

I enkäten användes ett ganska svårt språk som gjorde att många deltagare avstod från att svara

på vissa frågor. Det var dock olika frågor som inte besvarades och något tydligt mönster

angående vilka frågor dessa var kan inte entydigt beskrivas. Den innehöll också många

omfattande frågor som deltagarna upplevde svåra att svara på. Polit & Beck (2008) menar att

enkäter skiljer sig från intervjuer på det sättet att de är självadministrerande. Den som svarar

på enkäten läser frågorna i skriftlig form och ger sitt svar skriftligen. Eftersom de svarande

kan skilja sig åt i läskunskap och i sin förmåga att kommunicera skriftligt är frågeformulär

inte bara en tryckt form av en intervju. Man måste vara försiktig så att enkäten blir så klar och

enkel som möjligt .

27

Enkäten bestod till mestadels av slutna frågor men innehöll också ett antal öppna frågor i form

av tillägg till en sluten fråga. Vid bearbetning av materialet uppmärksammades att många

deltagare hade avstått helt från att svara på de öppna frågorna nr 32 och 33. Detta gör att det

blir ett internt bortfall då vissa frågor inte besvaras. Det interna bortfallet på fråga 33 var högt,

mer än 50 %. Vi tror att detta kan bero på att personalen som deltog i studien inte riktigt

förstod frågan. Det är till nackdel och kan påverka vårt resultat negativt. Vi tror dock att

svaren som vi bearbetat representerar hela personalgruppen.

I urvalet av deltagare kan det bli ett problem med det slumpmässiga urvalet.

Generaliserbarheten påverkas också av sättet att göra urvalet av deltagare. De fem områdena

identifierades med ett beklämlighetsurval men de institutioner vars personal deltog i studien

identifierades slumpmässigt. De allra flesta erbjöd sig att svara på enkäten men trots detta

blev svarsfrekvensen endast 70 %. Ett problem vid denna typ av undersökningar är att man

inte får svar från alla tillfrågade. Vi fick göra flera påminnelser för att få in tillräckligt med

material. Bortfallet på 30 % som vi fått i denna studie kan inte ersättas eftersom det då strider

mot kravet på slumpmässigt urval. Antalet svar och variationen av de utvalda områdena talar

dock för att de som fyllde i enkäten är ett representativt urval av personal som arbetar inom

svensk äldrevård.

En brist kan vara vår bristande erfarenhet av att göra den här typen av studier. Den risken har

hanterats genom att vi har kunnat samarbeta i en studentgrupp och hjälpa varandra med de

olika svårigheterna dessutom har vi hela tiden haft hjälp av handledare.

SLUTSATS

Slutsatsen vi kan dra av denna studie är att personalens arbetstrivsel påverkas av personer

med krävande beteende oavsett om man arbetar på vanligt äldreboende eller demensboende.

Detta tror vi kan förbättras genom kontinuerlig fortbildning och handledning, vilket även

visats i tidigare studier. Detta resultat kan vara en grund för framtida riktlinjer och rutiner

inom äldrevården, vilket även de nya nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen påpekar. Vi

ser framemot förändringarna som kommer att ske i samband med att kommunerna runtom i

landet arbetar utefter de nationella riktlinjerna. De kommer att ställa högre krav på

28

kommunerna att erbjuda fortbildning och regelbunden handledning för personal inom

demensvården.

Intressant vore att göra samma studie några år framåt i tiden för att studera om fortbildning

och handledning till personal har någon effekt på hur de upplever sin situation att arbeta med

demenssjuka personer som uppvisar krävande beteende. Fortbildning och handledning leder

till att personal får en annan förståelse för detta beteende och att arbetstrivseln förbättras.

Dessa frågor är viktiga eftersom andelen äldre personer kommer att öka kraftigt under 2000-

talet och även antalet personer som insjuknar i demenssjukdom. Med det kommer även

personer med krävande beteende att öka och så även arbetsbelastningen för personalen.

Sjukskrivningar kostar samhället mycket pengar och orsakar stort lidande och ekonomiska

problem hos den enskilda personen.

Det är viktigt att försöka minska det krävande beteendet hos den demenssjuke personen. Detta

för att förbättra personens livskvalité och situationen för anhöriga och vårdpersonal.

29

REFERENSER

Ayalon, L., Arean, P., Bornfeld, H., & Beard, R. (2009). Long term care staff beliefs about

evidence based practices for the management of dementia and agitation. International Journal

of Geriatric Psychiatry. 24, 118-124.

Baillon, S., Scothern, G., & Vickery, L. (1999). Job satisfaction and stress in staff working in

a specialist psychiatric unit for the elderly following relocation from a traditional psychiatric

hospital setting. Journal of Nursing Management. 7, 207-214.

Berg, A., Welander- Hansson., U., & Hallberg, I-R. (1994). Nurses' creativity, tedium and

burnout during 1 year of clinical supervision and implementation of individually planned

nursing care: comparisons between a ward for severely demented patients and a similar

control ward. Journal of Advanced Nursing 20, 742-749.

Berggren, I., & Severinsson, E. (2002). Nurse supervisors´actions in relation to their decision-

making style and ethical approach to clinical supervision. Journal of Advanced Nursing. 41

(6), 615-622.

Billig, N. (1996). Management of agitation in nursing home patients. Drugs & Aging. 9 (2),

93-100.

Bowers, B., Lauring, C., & Jacobson, N. (2001). How nurses manage time and work in long-

term care. Journal of Advanced Nursing. 33 (4), 484-491.

Brodaty, H., Draper, B., & Low, L-F. (2002). What environmental and staffing characteristics

predict behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing home residents?

Psychogeriatrics. 2, 47-53.

Brodaty, H., Draper, B., & Low, L-F. (2003). Nursing home staff attitudes towards residents

with dementia: strain and satisfaction with work. Journal of Advanced Nursing. 44 (6), 583-

590.

30

Burgio, L., Park, N S., Hardin, J M., & Sun, F. (2007). A Longitudinal examination of

agitation and resident characteristics in the nursing home. The Gerontologist. 47 (5), 642-649.

Caris-Verhallen, W., Kerkstra, A., & Bensing, J. (1999). Non-verbal behaviour in nurse-

elderly patient communication. Journal of Advanced Nursing. 29 (4), 808-818.

Deudon, A., Maubourguet, N., Gervais, X., Leone, E., Brocker, P., Carcaillon, L., Riff, S.,

Lavallart, B., & Robert, P H. (2009). Non-pharmacological management of behavioural

symptoms in nursing homes. International Journal of Geriatric Psychiatry. (24)1386-1395.

Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2006). Statistisk verktygslåda –

samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Edberg, A-K., & Hallberg, I R. (2000). Actions seen as demanding in patients with severe

dementia during one year of intervention. Comparison with controls. International Journal of

Nursing Studies. 38, 271-285.

Edvardsson, D. (2005). Atmosphere in Care Settings Towards a Broader Understanding of

the Phenomenon. Akademisk avhandling. Umeå universitet.

Edvardsson, D., Sandman, P-O., Nay, R., & Karlsson, S. (2008). Associations between the

working characteristics of nursing staff and the prevalence of behavioural symptoms in people

with dementia in residential care. International Psychogeriatrics. (20:4) 764-776.

Edvardsson, D., Sandman, P-O., Nay, R., & Karlsson, S. (2009). Predictors of job strain in

residential dementia care nursing staff. Journal of Nursing Management 17, 59–65

Ekman, S-L. (2004), Omvårdnadsrelationer, s. 138-186, Om demens. Armanius-Björlin, G.

(red) Stockholm: Liber AB.

Evers, W., Tomic., W., & Brouwers, A. (2002). Aggressive behaviour and burnout among

staff of homes for the elderly. International Journal of Mental Health Nursing. 11, 2-9.

31

Eriksson, S., Minthon, L., Moksnes, K.M., Saarela, T., Sandman, PO., Snaedal, J., &

Karlsson, I. (2008). BPSD i ett nordiskt perspektiv: Beteendemässiga och psykiska symtom vid

demenssjukdom. Sollentuna: Janssen-Cilag AB.

Hallberg, I-R. (1997). Problematiska beteenden hos demensdrabbade. Liber: Stockholm.

Hassan, H., & Arnetz, J E. (2006). Nursing staff competence, work strain, stress and

satisfaction in elderly care: a comparison of home-based care and nursing homes. Journal of

Clinical Nursing. 17, 468-481.

Häggström, E., Skovdahl, K., Fläckman, B., Larsson-Kihlgren, A., & Kihlgren, M. (2004).

To feel betrayed and to feel that you are betraying the older residents: caregivers´experiences

at a newly opened nursing home. Journal of Clinical Nursing. 13, 687-696.

Häggström, E., Skovdahl, K., Fläckman, B., Larsson-Kihlgren, A., & Kihlgren, M. (2005).

Work satisfaction and dissatisfaction – caregivers´experiences after a two-year intervention in

e newly opened nursing home. Journal of Clinical Nursing. 14, 9-19.

Josefsson, K., Sonde, L., Winblad, B., & Robins-Wahlin, T-B. (2007). Work situation of

registered nurses in municipal elderly care in Sweden: a guestionnaire survey. International

Journal of Nursing Studies. 44, 71-82.

Juthberg, C. (2008). Samvetsstress hos vårdpersonal i den kommunala äldreomsorgens

särskilda boenden. Akademisk avhandling. Umeå Universitet.

Kada, S., Nygaard, H., Mukesh, N., & Geitung, J. (2008). Staff attitudes towards

institutionalised dementia residents. Journal of Clinical Nursing. 18, 2383-2392.

Karlsson, I., Ekman, S-L., & Fagerberg, I. (2009). A difficult mission to work as a nurse in a

residental care home – some registrerd nurses´experiences of their work situation.

Scandinavian Journal of Caring Sciences. 23, 265-273.

Kong, E-H. (2005). Agitation in dementia: concept clarification. Journal of Advanced

Nursing. 52 (5), 526-536.

32

Liukkonen, A., & Laitinen, P. (1994). Reasons for physical restraint use and alternatives to

them in geriatric nursing: A questionnaire study with nursing staff. Journal of Advanced

Nursing. 19, 1082-1087.

Morgan, D G., Stewart, N J., Dárcy, C., Forbes, D., & Lawson, J. (2005). Work stress and

physical assault of nursing aides in rural nursing homes with and without dementia special

care units. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing. 12, 347-358.

Norbergh, K-G., Hellzén, O., Sandman, P-O., & Asplund, K. (2001). The relationship

between organizational climate and the content of daily life for people with dementia living in

a group-dwelling. Journal of Clinical Nursing, 11, 237-246.

Patel, R., & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Studentlitteratur: Lund.

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2008). Nursing research. Generating and Assessing Evidence for

Nursing Practice. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

Rodney, V. (2000). Nurse stress associated with aggression in people with dementia: its

relationship to hardiness, cognitive appraisal and coping. Journal of Advanced Nursing. 31

(1), 172-180.

Saarnio, R. (2009). Krävande beteende hos demenssjuka patienter och användning av fysiska

begränsningsmedel i institutionell äldrevård i Finland, Sverige, England och Slovenien.

Studie. Uleåborgs Universitet.

Skovdahl, K., & Kihlgren, M. (2002). Oro och aggressivitet – beteende som kan vara svåra att

tolka och bemöta. Edberg, A-K (red.) Att möta personer med demens. Studentlitteratur: Lund.

Skovdahl, K., Fahlström, G., Horttana, B-M., Winblad, B., & Kihlgren, M. (2008).

Demanding behaviours and workload in elderly care in Sweden: occurence at two time points

within a decade. Scandinavian Journal of Caring Scienes. 22, 323-330.

Stryhn, H. (2007). Etik och omvårdnad. Studentlitteratur: Lund.

33

Testad, I., Aasland, A M., & Aarsland, D. (2005). The effect of staff training on the use of

restraint in dementia: a single-blind randomised controlled trial. International Journal of

Geriatric Psychiatry. 20, 587-590.

Testad, I., Mikkelsen, A., Ballard, C., & Aarsland, D. (2009). Health and well-being in care

staff and their relations to organizational and psychosocial factors, care staff and resident

factors in nursing homes. International Journal of Geriatric Psychiatry. Publ online 27 okt

2009.

Tännsjö, T. (1993). Vårdetik. Thales: Stockholm

Wahlgren, L. (2009). SPSS steg för steg. Studentlitteratur: Lund.

Williams, K., Herman, R., Gajewski, B., & Wilson, K. (2009). Elderspeak Communication:

Impact on Dementia Care. American Journal of Alzheimers Disease & Other Dementias. 24

(1) 11-20.

Socialstyrelsen. (20010). Nationella riktlinjer för vård och om sorg vid demenssjukdom,

100528, www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjerforvardochomsorgviddemenssjukdom

34

Bilaga 1

KRÄVANDE BETEENDE OCH ANVÄNDNING AV FYSISK BEGRÄNSNING I INSTITUTIONELL

VÅRD AV DEMENSSJUKA PATIENTER

EN FÖRFRÅGAN RIKTAD TILL PERSONER SOM ARBETAR INOM ÄLDREVÅRDEN

- I denna studie syftar krävande beteende på situationer där patienten t.ex. vandrar omkring på avdelningen, går

in i andra boendes rum, är orolig, uppvisar fysisk eller verbal aggressivitet.

- Med fysisk begränsning avses begränsning av patientens rörlighet t.ex. med hjälp av sänggrindar, bälte eller

bricka.

Var vänlig och svara på följande frågor antingen genom att ringa in den siffra/bokstav som syftar på lämpligt

alternativ eller genom att skriva Ditt svar på angivet ställe.

1. Kön 1 kvinna

2 man

2. Civilstånd 1 gift

2 sambo

3 änka/änkling

4 ogift

3. Födelseår år ________________

4. Utbildning 1 sjuksköterska, YH

2 socionom

3 specialsjuksköterska

4 sjuksköterska

5 undersköterska

6 någon annan utbildning inom social- och hälsovården,

ange vilken_____________

7 någon annan utbildning än social- och hälsovård, ange

vilken______________

5. Året Du blev klar med Din utbildning för nuvarande yrke _____________________

6. Nuvarande arbetsplats 1 vårdavdelning på vårdcentral

2 allmän avdelning på kommunalt ålderdomshem

3 demensenhet på kommunalt ålderdomshem

4 allmän avdelning på privat ålderdomshem

5 privat demensenhet

7. Ställning 1 tjänst/befattning

2 vikarie

3 annat, vad_________________________

8. Nuvarande arbetstid_________%

9. Vilka arbetsskift jobbar Du?

1 endast dagskift

2 dag/kvällsskift

3 dag/kvälls/nattskift

4 endast nattskift

10. Total arbetserfarenhet |__|__| år |__|__| månader

inom äldrevården

vänd

35

11. Arbetserfarenhet inom vård av demenssjuka |__|__| år |__|__| månader

12. Antal patientplatser på avdelningen

1 under 10

2 10-15

3 16-20

4 21-25

5 26-30

6 över 30

13. Största delen av patientrummen på avdelningen är

1 för en person

2 för två personer

3 för mer än två personer

14. Har den allmänna bullernivån tagits i beaktande på avdelningen?

1 ja, på vilket sätt?

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________

2 nej

3 jag vet inte

15. På vilket sätt stöds demenssjuka personers självständiga och säkra rörlighet av den fysiska miljön på

Din arbetsplats?

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________

16. Vad är det i den fysiska miljön på Din arbetsplats som förhindrar eller försvårar demenssjuka

personers självständiga och säkra rörlighet?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

____________________________________

17. Anser Du att den fysiska vårdmiljön på avdelningen är lämplig för demenssjuka personer?

1. ja, varför?

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

___________________________________

2. nej, varför inte?

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________________________________________________

____________________________________

36

18. Har de värden som styr vården definierats på Din avdelning?

1 ja

2 nej

3 jag vet inte

19. Hur ofta uppdateras demenssjuka personers vårdplan?

1 en gång i månaden

2 varannan månad

3 var tredje månad

4 med ett halv års mellanrum

5 mera sällan

20. Är systemet med personlig vårdare i bruk på Din avdelning?

1 ja

2 nej

Om svaret är nej, hur är vårdarbetet organiserat?

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

Hur väl anser Du att demenssjuka personers behov tillfredsställs på Din avdelning

Mycket Ganska Ganska Mycket

väl väl dåligt dåligt

21. I morgonskift 1 2 3 4

22. I kvällsskift 1 2 3 4

23. I nattskift 1 2 3 4

24. Har Du deltagit i fortbildning inom vård av demenssjuka?

1 inom det senaste året

2 inom de senaste 1-2 åren

3 tidigare än inom de senaste 2 åren

4 inte alls

Om Du har deltagit i fortbildning, beskriv den.

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

______________________________________________________________

vänd

37

25. Följande påståenden beskriver krävande beteende som kan förekomma hos demenssjuka. Hur ofta

förekommer dessa typer av beteende hos de demenssjuka personer Du tar hand om?

Ringa in det nummer som motsvarar Din erfarenhet.

Dagligen 2-3 gånger En gång Varje Inte regel-

i veckan i veckan månad bundet

1 2 3 4 5

Rastlöshet och orolighet 1 2 3 4 5

Klotter med avföring 1 2 3 4 5

Störande bordsskick 1 2 3 4 5

Vandrar omkring 1 2 3 4 5

Går in i andra boendes 1 2 3 4 5

rum

Stör andra boende 1 2 3 4 5

Oavbrutet ropande/skrikande 1 2 3 4 5

Verbal aggressivitet 1 2 3 4 5

Frågar och ber ständigt om 1 2 3 4 5

något

Misstänksamhet 1 2 3 4 5

Fysisk aggressivitet 1 2 3 4 5

(t.ex. slå,

bita, sparka andra)

Anfall av dåligt humör/argsinthet 1 2 3 4 5

Motstånd mot vårdåtgärder 1 2 3 4 5

Äter sådant som inte passar

som föda 1 2 3 4 5

Avvikande sexuellt 1 2 3 4 5

beteende

Självdestruktivt beteende (t.ex. 1 2 3 4 5

bita, riva)

Svårighet att lägga sig 1 2 3 4 5

Passivitet, drar sig undan 1 2 3 4 5

Bär saker omkring, slår sönder

saker 1 2 3 4 5

Följer inte instruktioner 1 2 3 4 5

Spottar 1 2 3 4 5

38

26. Följande påståenden beskriver vårdarens erfarenheter av att möta krävande beteende hos

demenssjuka personer. Läs igenom varje påstående och ringa in det nummer som bäst beskriver till

vilken grad påståendet stämmer i Ditt fall.

Ofta Ganska Ganska Sällan Aldrig

ofta sällan

1 2 3 4 5

Det är svårt för mig att

agera i situationer

där:

patienten är på 1 2 3 4 5

dåligt humör

patienten talar på ett 1 2 3 4 5

aggressivt sätt

patienten inte följer

instruktioner 1 2 3 4 5

patienten är fysiskt

aggressiv 1 2 3 4 5

patienten spottar 1 2 3 4 5

patienten vandrar omkring 1 2 3 4 5

patienten går in i andra

boendes rum 1 2 3 4 5

patienten är orolig 1 2 3 4 5

patienter har störande

bordsskick 1 2 3 4 5

patienten är misstänksam 1 2 3 4 5

patienter uppvisar avvikande

sexuellt beteende 1 2 3 4 5

patienten slår sönder saker 1 2 3 4 5

patienten ropar ständigt 1 2 3 4 5

patienten klottrar med

avföring 1 2 3 4 5

vänd

39

Ofta Ganska Ganska Sällan Aldrig

ofta sällan

Det är svårt för mig att

agera i situationer

där patienten:

äter sådant som inte

passar som föda 1 2 3 4 5

stör andra 1 2 3 4 5

patienter

har svårigheter med

att lägga sig 1 2 3 4 5

ständigt ber om något 1 2 3 4 5

försöker skada sig själv 1 2 3 4 5

är passiv, drar sig undan 1 2 3 4 5

motsätter sig

vårdåtgärder 1 2 3 4 5

27. Följande påståenden beskriver vårdarens sätt att agera när den demenssjuka personen uppvisar

krävande beteende. Läs igenom varje påstående och ringa in det nummer som bäst beskriver hur ofta Du

agerar på detta sätt.

Mycket ofta Ofta Ibland Sällan Aldrig

1 2 3 4 5

Jag för patienten till

hans/hennes rum 1 2 3 4 5

Jag frågar vad som är

fel 1 2 3 4 5

Jag gör ingenting 1 2 3 4 5

Jag tar det med humor 1 2 3 4 5

Jag kollar patientens bakgrund

och ev. instruktioner i vård-

planen 1 2 3 4 5

40

Mycket ofta Ofta Ibland Sällan Aldrig

Jag blir otålig och använder 1 2 3 4 5

fysisk styrka för att lugna

ned situationen

Jag ställer patienten i geriatrisk 1 2 3 4 5

eller vanlig stol och hindrar

rörlighet med t.ex. bricka

eller bälte

Jag står ut eftersom 1 2 3 4 5

patienten har rätt att bli arg

och ledsen

Jag låtsas som om jag 1 2 3 4 5

inte hör eller märker

någonting

Jag ordnar aktivitet för

patienten, t.ex. lyssna på

musik, tar ut på

promenad 1 2 3 4 5

Jag blir otålig och

kommenderar patienten 1 2 3 4 5

Jag ger tid: talar, rör vid,

är nära 1 2 3 4 5

Jag ger lugnande medicin 1 2 3 4 5

Agerar på annat sätt, 1 2 3 4 5

hur?

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________

28. Vilken inverkan har krävande beteende hos demenssjuka personer på Din arbetstrivsel?

1 mycket stor inverkan

2 stor inverkan

3 relativt stor inverkan

4 liten inverkan

5 mycket liten inverkan

6 ingen inverkan alls

29. Vilken inverkan har krävande beteende hos demenssjuka personer på andra boende på Din

avdelning?

1 mycket stor inverkan

2 stor inverkan

3 relativt stor inverkan

4 liten inverkan

5 mycket liten inverkan

6 ingen inverkan alls

vänd

41

30. Hur ofta diskuterar Ni saker associerande med hur man möter krävande beteende som uppvisas av

personer?

1 mycket ofta

2 ofta

3 ibland

4 sällan

5 aldrig

31. I vilka sammanhang diskuteras krävande beteende på Din avdelning? (Du kan välja ett eller flera

alternativ)

a under rapporten

b vid avdelningsmöte

c i samband med handledning

d under kaffe-/matpauser

e vid sidan av arbetsuppgifter

f under läkarronden

g i situationer där patienter uppvisar krävande beteende

h i andra sammanhang, ange vilka______________________________

i inga

32. Upplever Du att arbetsklimatet på Din avdelning ger Dig möjlighet att agera på ett flexibelt och

kreativt sätt när Du möter krävande beteende hos demenssjuka personer?

1 ja, på vilket sätt?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

_______________________________________________________________________

2 nej, varför inte?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

_______________________________________________________________________

33. Anser Du att ledningssättet på Din avdelning ger Dig möjlighet att agera på ett flexibelt och kreativt

sätt när Du möter krävande beteende hos demenssjuka personer?

1 ja, på vilket sätt?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

_______________________________________________________________________

2 nej, varför inte?

___________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________

_______________________________________________________________________

42

34. Följande är en förteckning över orsaker till fysisk begränsning av demenssjuka personer. Enligt Din

erfarenhet, hur ofta leder följande situationer till fysisk begränsning av demenssjuka personer? Ringa in

det nummer som motsvarar Din erfarenhet.

Mycket ofta Ofta Ibland Sällan Aldrig

1 2 3 4 5

Patienten kan inte

gå, men kommer inte

ihåg det 1 2 3 4 5

Patienter stör andra

patienter 1 2 3 4 5

Patienten kan inte själv äta,

tvätta sig osv. 1 2 3 4 5

Patienten är orolig 1 2 3 4 5

Patienten vandrar omkring 1 2 3 4 5

på avdelningen, går in

i andra boendes rum

Patienten slår sönder saker 1 2 3 4 5

Patienter utgör en fara 1 2 3 4 5

för sig själv, t.ex.

går vilse, ramlar

Patienten är virrig 1 2 3 4 5

Patienten är 1 2 3 4 5

aggressiv

Patienten klottrar 1 2 3 4 5

med avföring

Man brukar föra patienterna 1 2 3 4 5

till sällskapsrum t.ex.

efter morgontvätt och

spänna fast dem i

stolar

Du befarar att patienten 1 2 3 4 5

kommer till skada medan

Du arbetar i andra

rum

Någon annan orsak, 1 2 3 4 5

vilken?____________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________

vänd

43

35. Följande är en förtecknig över olika tillvägagångssätt som kan tillämpas i stället för fysisk

begränsning. Hur ofta agerar Du så här? Ringa in det nummer som motsvarar Din erfarenhet.

Mycket Ofta Ibland Sällan Aldrig

ofta

1 2 3 4 5

Jag försöker reda ut 1 2 3 4 5

varför patienten är aggressiv

och orolig

Jag försöker göra den 1 2 3 4 5

fysiska vårdmiljön

tryggare

Jag finns där för 1 2 3 4 5

patienten: rör vid, talar

och lyssnar

Jag står ut med patientens 1 2 3 4 5

krävande beteende

Jag diskuterar till- 1 2 3 4 5

vägagångssätt med

mina arbetskamrater

Jag diskuterar tillväga- 1 2 3 4 5

gångssätt med patientens

anhöriga

Jag gör som patienten 1 2 3 4 5

vill, t.ex. om han/hon

inte vill sitta i sällskaps-

rummet, behöver han/

hon inte göra det

Jag ger patienten 1 2 3 4 5

lugnande medicin

Något annat tillvägagångssätt, 1 2 3 4 5

vilket?_____________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

_____________________________________________________________________

36. När du använder fysisk begränsning vid vård av demenssjuka, berättar Du för personen vad Du gör?

1 alltid

2 ofta

3 ibland

4 sällan

5 aldrig

44

37. När Du använder fysisk begränsning vid vård av demenssjuka, berättar Du för personen varför Du

gör så?

1 alltid

2 ofta

3 ibland

4 sällan

5 aldrig

38. Användes fysisk begränsning på Din avdelning vid vård av demenssjuka personer under förra

veckan? 1 ja

2 nej

39. Om Du svarade ja, hur många demenssjuka personer på Din avdelning utsattes för fysisk begränsning

under förra veckan?

40. Om Du svarade ja, vilka typer av fysisk begräsning använde man sig av? Ringa in alla typer som

användes.

a patienten sattes i geriatrisk stol med bricka för att hindra rörlighet

b patienten sattes i vanlig stol och spändes fast med bälte

c patienten sattes i rullstol och spändes fast med bälte

d patienten sattes i vanlig stol så att rörlighet förhindrades av bord

e dörren till patientens rum stängdes/låstes

f patienten bälteslades i sängen

g sängens sidor lyftes upp

h användning av magnetbälte

i användning av säkerhetsväst

j användning av internbälte

k sängkläder användes för att spänna fast patienten i sängen

l fysisk styrka användes för att begränsa patientens aktivitet/rörlighet

m patienten gavs inga dagkläder, så att han/hon inte ville röra sig i

gemensamma utrymmen

n inget svar på patientens ringning när han/hon ville ha hjälp med att röra på

sig

o patienten fråntogs sitt rörlighetshjälpmedel

p patienten fråntogs ringklocka

q patienten satt i stol med ryggstödet bakåtlutat så att han/hon inte kunde

stiga upp

r något annat tillvägagångssätt, vilket?____________________________

Hur ofta används fysisk begränsning under olika arbetsskift på Din avdelning?

Mycket Ofta Ibland Sällan Aldrig

ofta

41. morgonskift 1 2 3 4 5

42. kvällsskift 1 2 3 4 5

43. nattskift 1 2 3 4 5

44. Hur ofta diskuterar ni användning av fysiska begräsningar bland personalen?

1 mycket ofta

2 ofta

3 Ibland

4 Sällan

5 aldrig

vänd

45

45. I vilka sammanhang diskuterar ni användning av fysiska begräsningar bland personalen? Du kan välja

ett eller flera alternativ.

a under rapporten

b vid avdelningsmöte

c i samband med handledning

d under kaffe-/matpauser

e vid sidan av arbetsuppgifter

f under läkarronden

g i situationer där fysisk begränsning används

h i andra sammanhang, ange vilka______________________________

i inga

46. Finns det skriftliga instruktioner gällande användning av fysisk begränsning på Din avdelning?

1 ja

2 nej

3 jag vet inte

47. Om Du svarade ja, tycker Du att instruktionerna är tillräckligt tydliga?

1 ja

2 nej

48. När Du använder fysisk begränsning i vård av demenssjuka, antecknar Du händelsen i personens

vårdplan?

1 alltid

2 ofta

3 ibland

4 sällan

5 aldrig

49. Fattas beslut om fysisk begränsning av demenssjuka personer på Din avdelning av ett

multiprofessionellt team?

1 ja

2 nej

50. Om Du svarade nej, vem är det som huvudsakligen fattar beslut om fysisk begränsning av

demenssjuka personer på Din avdelning?

a personlig vårdare

b den vårdare som finns på plats i vårdsituationen

c avdelningssköterska

d läkare

e översköterska

f anhörig

g någon annan, vem?_________________________________

51. Styrs fysisk begränsning av demenssjuka inom institutionell vård av lagen i Sverige?

1 ja 2 nej 3 vet inte

46

52. Anser Du att vård av demenssjuka personer uppskattas?

1 ja 2 nej

Om Du svarade nej, motivera Ditt svar

__________________________________________________________________________________________

__________________________________________________________________________________________

______________________________________________________________________________

53. Vad var orsaken bakom Ditt val av nuvarande arbetsplats?

1 eget, medvetet val

2 av en slump

3 mot min egen vilja, t.ex. blev överförd från en annan avdelning

4 inget annat vårdarbete fanns att tillgå

5 annan orsak, vilken? ____________________________________