Bemötande vid kognitiv svikt hos äldre · 2019-11-21 · Konferens Bemötande vid kognitiv svikt...

Konferens på Radisson Blu Scandinaviafredag 8 november 2019

Konferensrapport

Bemötande vid kognitiv svikt hos äldre

Konferens Bemötande vid kognitiv svikt 8 november 2019

2

Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt.

Göteborgsregionen 2019Arbetsmarknad och social välfärdgoteborgsregionen.seText: Helena Amundsson, GRFoto och layout: Tony Dahl, GR


3

Bemötandet i fokus på demenskonferensen 2019Den 8 november 2019 anordnade Göteborgsregionen årets demenskonferens. Temat för konferensen var Bemötande vid kognitiv svikt hos äldre. Syftet med dagen var att ge ökad kunskap om bemötandets betydelse för en vård och omsorg utifrån individens behov. Dagen gav också insikt i hur några olika trosuppfattningar ser på äldre och sjukdom.

Deltog under dagen gjorde förtroendevalda, chefer, biståndshandläggare samt omsorgs- och baspersonal inom kommun och region som möter personer med kognitiv svikt/sjukdom. Läkaren Charlotte Barouma

var moderator under dagen.

Flera utställare fanns på plats och deltagarna kunde mingla runt och få kunskap och tips från före-tag, organisationer och kommuner. Andreas Lundin stod för musiken under fikarasten.

ActiLeg


4

Många gånger är det de små detaljerna i vårt bemötande som avgör om en person med demens eller annan kognitiv sjukdom får en god livskva-litet eller inte. Det menar Sibylle Mayer Standar som pratade om vikten av god kommunikation för att tolka och åtgärda beteenden på rätt sätt.

Bemötande eller medicin – bra livskvalitet kräver rätt åtgärd

TITEL: Bra livskvalitet vid BPSD – bemötande, behandling och palliativt synsätt.

FÖRELÄSARE: Sibylle Mayer Standar. Specialist inom geriatrik och intern medicin. Arbetar som överläkare på Minnesmottagningen i Hudiksvall.

Sibylle Mayer Standar bör-jade med att resonera kring begreppet livskvalitet – vad är det egentligen? Det har många olika dimension och är väldigt individuellt. Vi har alla olika önskemål om hur vi vill leva. Men sammanfattningsvis kan livskvalitet handla om svaren på frågorna:

• Vad gör mig glad?• Vad tycker jag om att göra?• Var tycker jag om att vara?• Vem eller vilka tycker jag om att göra

saker med?

Kort sagt handlar det om vad som är viktigt i livet för mig. För att uppnå livskvalitet måste de prioriteringar jag gör i livet stå i balans till vad jag tycker är viktigt.

Andra behöver prioriteraFör att ge en person med kognitiv sjukdom livskvalitet behöver vi se till personens basala behov, individuella behov och egna värderingar. Ju längre sjukdomen fortskri-der kan personen allt mindre göra sina egna prioriteringar. Då är det andra som behöver göra prioriteringarna, exempelvis närståen-de och omsorgspersonalen.

Begreppet BPSD står för Beteendemässiga och Psykiska symtom vid Demens. Ett så kallat beteende uppstår om personen inte

får sina behov tillgodosedda. Det kan handla om att personen uttrycker sig genom att vara aggressiv, kasta saker eller bli ledsen och apatisk. Psykiska symtom som en person med demenssjukdom kan få är exem-pelvis sömnproblem, depressivi-tet och vanföreställningar.

Kombination av bemötande och medicinLösningen på BPSD kan vara en kombination av psykosociala åtgärder (bemötande) och far-makologiska åtgärder, men det förstnämnda ska alltid komma

i första hand. Vi behöver ta reda på varför personen blir aggressiv, apatisk, sover dåligt och så vidare. Troligen är det något i bemö-tandet som vi kan ändra för att tillgodose ett behov hos personen.

– Egentligen ska vi ju ligga steget före och se till att basala behov är tillgodosedda så att beteenden inte ens uppstår, men ofta blir det tvärtom att vi agerar när det uppstått ett beteende.

För att kunna undvika att ett beteende uppstår, eller att avhjälpa ett beteende som har uppstått, behöver vi som personal skaffa kunskap om patienterna. Det handlar om att ta sig tid och prata och ställa frågor till dem, men också att prata med närstående och be dem berätta om personens personlighet och behov.

Kroppsspråk och tonfall viktigtSibylle poängterade att kommunikation är viktigt, och att kommunikation till största delen handlar om kroppsspråk (55 procent)

Sibylle Mayer Standar, specialist inom geriatrik och intern medicin.


5

FAKTARUTABPSD står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. BPSD-registret är ett nationellt kvalitetsregister som syftar till att kvalitetssäkra vården av personer med demenssjukdom, och det stöds av Sveriges Kommuner och Landsting. Observation av BPSD görs med hjälp av en skattningsskala, Neuro Psychiatric Inven-tory, Nursing Home (NPI-NH) som gör det möjligt att bedöma hur ofta BPSD förekom-mer och hur mycket det påverkar personen med demenssjukdom. Efter skattningen genomförs en analys av eventuellt tänkbara orsaker med hjälp av en checklista. En bemötandeplan utformas och individanpassade åtgärder sätts in.Läs mer på www.bpsd.se

och rösten (38 procent). Endast 7 procent handlar om vad som faktiskt sägs, alltså innehållet i kommunikationen. Demenspa-tienter har svårt att ta in innehållet i kom-munikation men det övriga kan de läsa in bra. Det är därför mycket viktigt att tänka på vårt kroppsspråk och vilket tonfall vi har, eftersom det kan väcka känslor hos patien-terna.

Sibylle gav många tips på hur vi kan ge ett gott bemötande för personer med demens. I samband med måltider kan vi till exempel anpassa konsistensen i maten utifrån varje persons behov, duka fint, ha fredagmys med popcorn och cola och liknande. Vistelsemil-jön och aktiviteter är viktigt. Vi ska sträva efter en miljö som är trevlig och där man vill vara, och meningsfulla aktiviteter. Om vi har en patient som rymmer kanske det beror på att miljön inte är bra.

Specifik diagnos behövsNär det gäller läkemedelsbehandling vid BPSD menade Sibylle att det krävs en specifik demensdiagnos – det räcker inte med diagnosen demens UNS (ospecificerad demens). Dessutom är det viktigt att först ut-reda om det är ett beteende som kan avhjäl-pas genom förändrat bemötande, innan man tar till läkemedel. Vad gäller psykofarmaka är det framförallt vid psykiska symtom som man kan överväga läkemedelsbehandling. Vid beteende är det bemötande i första hand, och ofta även att sätta ut läkemedel (avsluta medicinering).

Hon resonerade kring olika beteenden som smärta, sömnsvårigheter, depression, vanföreställningar med mera och poängtera-de vikten av att reda ut vad som kan avhjäl-

pas med bemötandeåtgärder och vad som kan kräva läkemedel. På www.bpsd.se finns BPSD-registret som ger stöd i hur man kan göra en registrering av vilka beteenden en person har, hur ofta de uppkommer och vad som kan åtgärdas genom bemötande och vad som kräver läkemedel.

Palliativ vård ska lindraSibylle pratade även om palliativ vård, som är lindrande vård när det inte längre är möj-ligt att bota en patient. Förhållningssättet är att förbättra livskvaliteten för patienten och närstående. Demens är en progredierande sjukdom som leder till döden. De olika faser-na går från att förlänga livet till att upprätt-hålla funktioner och slutligen att ge maximal behaglighet den sista tiden i livet. De fyra hörnstenarna för palliativ vård är symtom-lindring, teamarbete, kommunikation samt närståendestöd. En del i kommunikation och relation är det så kallade brytpunktssamta-let, som innebär övergång till palliativ vård. Det ska ske i team, dokumenteras och bestå av flera samtal under förloppets gång genom de olika faserna. Det handlar om att göra det lättare att prioritera vad man ska göra för att ge patienten så god livskvalitet som möjligt.

Fyll dagarna med livSibylle avslutade med att betona att våra yr-ken har förändrats väldigt mycket de senaste tio åren och att vi totalt sett ger personer med demens eller annan kognitiv sjukdom god vård och gott bemötande, vilket ger dem livskvalitet.

– Titta inte på åren framåt utan lev här och nu varje dag. Vi ska inte fylla livet med dagar, utan dagarna med liv.


6

Det avgörande för om vi lyckas med vårt personcentrerade arbetssätt är att fokusera på patientens kvarvarande förmågor. Det menade Andreas Jönsson, som berättade om hur vi genom anpassad kommunikation, som lyfter fram just det som patienten klarar, kan lindra symtomen vid kognitiv sjukdom.

Anpassad kommunikation kan lindra symtom på kognitiv sjukdom

TITEL: Om kognition och kommunikation – när det inte finns ett facit.

FÖRELÄSARE: Andreas Jönsson, Silviasköterska och äldrepedagog på Minneskliniken, Skånes universi-tetssjukhus.

Andreas Jönsson talade om kommunikatio-nens koppling till kognition när vi möter personer med kognitiv sjukdom. Vi som arbetar med vård och omsorg ska ju jobba personcentrerat, det vill säga utgå från och anpassa oss till varje patient. Hur vi kommuni-cerar har stor betydelse för hur vi lyckas med detta.

Byte av begreppBegreppet kognitiv sjukdom kan komma att ersätta ordet demens som kan översättas till ”utan själ”. Kognitiv sjukdom är ett mer beskrivande begrepp menar Andreas, eftersom den drabbar hjärnans förmåga att tänka, minnas, planera och så vidare och på så sätt inte har något med sjä-len att göra. Kognition är olika tankeproces-ser för att hantera kunskap och information. Andreas tog upp sex områden:

• Komplex uppmärksamhet• Exekutiva förmågor (ta initiativ, planera,

utvärdera)• Inlärning och minne• Språklig förmåga• Perceptuell-motorisk förmåga (rums-

uppfattning, vi tar in perceptuellt hur rummet ser ut och anpassar kroppen utifrån det)

• Social kognition (att förhålla sig till an-dras känslor och uppfattningar).

Dessa sex områden beskriver hjärnans förmåga att förhålla sig till vardagen och vardagens problem, och de kan drabbas olika mycket i olika typer av kognitiv sjukdom. Personer med kognitiv sjukdom kan ha svårt

att minnas, hitta ord, känna igen personer, växla uppmärk-samhet, sortera sinnesintryck, planera, fatta beslut och att orientera sig.

Lyssna mer, prata mindreEn vanlig svårighet för per-soner med kognitiv sjukdom är att uttrycka vad man vill och känner. Det kan leda till frustration och irritabilitet, men även att personen drar sig tillbaka från sociala samman-hang. Andreas gav tipset att vi som har kontakt med personer med kognitiv sjukdom lyssnar mer och pratar mindre, och på så sätt bekräftar personens

uttryck. Det handlar om att ha tålamod och lyssna och inte dra för snabba slutsatser om vad en person vill. Det går inte att bota kognitiv sjukdom men vi kan symtomlindra många av de symtom som blir konsekven-ser av den kognitiva nedsättningen, och då är kommunikationen ett sätt att ge ett gott bemötande som lindrar symtomen.

Det avgörande för om vi lyckas med vårt personcentrerade arbetssätt menar Andreas är att fokusera på patientens kvarvarande förmågor, inte på vad hen inte klarar av.

– Hur ser vi på personer med demenssjuk-

Andreas Jönsson, Silvia sköterska och äldre pedagog.


7

doms förmåga? Ser vi repet som avslitet eller ser vi den tråd som fortfarande håller ihop repet? Vi behöver se förmå-gorna och hjälpa personerna att komma upp i den potential som de faktiskt har, poängterade Andreas.

Kommunikationen är komplexKommunikation består av många faktorer, som exempelvis tal, ljud, ögonkontakt, leen-de/mimik, gester/kroppsspråk och beröring. Förmågan att kommunicera är inte något som man har eller inte, utan den skapas av situationen och relationen. Vi kan ge per-sonen förutsättningar att uttrycka sig eller inte. Det är inte bara det som sägs direkt i en situation som får effekt utan även situatio-nen runt omkring. Vi behöver fråga oss: Vad vet vi om patien-ten som vi vårdar? Vilka kognitioner och erfarenheter har hen? Med koppling till detta behöver vi även tänka på hur vi uttrycker oss.

– Vi inom vården har lätt för att upptäcka fel, skador och sjukdomar som vi ska åtgärda. Vi har många ord som säger vad en person inte kan: agnosi, afasi med flera. Vi säger ofta ”Personen klarar inte det här och det här”. Men vad vet vi om de kvarvarande förmågorna? Det personcentrerade arbetssättet ska utgå

från personens kvarvarande förmågor. Vad gör det med oss människor att bli bekräftade för det som vi inte längre kan, resonerade Andreas.

Försöka undvika symtomenGenom att känna till symtomen på kognitiv sjukdom kan vi undvika dem. Istället för att fråga ”Känner du igen mig?” kan vi säga ”Hej, det är jag Andreas, din son”, så slipper personen känna osäkerheten och skammen i att inte veta vem du är. Och det är kan-ske bättre att fråga om personen är sugen på kaffe istället för ”Har du hunnit dricka kaffe?” som gör att personen måste fundera på vad som hänt bakåt i tiden, vilket hen kan ha svårt för.Andreas påpekade att det kanske bara är genom kommunikation som vi kan hjälpa och underlätta för personens självständighet, självkänsla med mera. Vi ska inte låta bli att ställa krav på personer med kognitiv sjuk-dom men vi ska finna det som de klarar av och uppmuntra dem göra det.

– Genom att hitta tråden kan vi minska symtomen. En liten gnutta kunskap kan göra att vi får mer förståelse för personen och därmed kan utveckla vårt personcentrerade arbetssätt, avslutade Andreas.

Kvällens moderator Charlotte Barouma tackar Andreas Jönsson.


8

Lisa Jakobsson arbetar på ett demensboende i Härryda kommun. Hon vet att det är de små sakerna i vårt sätt att vara, snarare än de faktiska orden, som avgör vilket avtryck vi lämnar i mötet med patienterna.

”Det är inte orden som spelar roll utan att vara närvarande i mötet med människan”

TITEL: Vikten av ditt eget bemötande.

FÖRELÄSARE: Lisa Jakobsson, undersköterska på Östra Bygårdens demensboende i Härryda.

Lisa poängterade att allting som vi gör påverkar hur de personer vi möter känner sig. Vi kom-municerar genom att sända ut signaler. 93 procent är inte ord utan kroppsspråk, mimik, ton-fall, närvaro i mötet med mera.

– Att säga god natt är inte det viktigaste, utan hur jag säger det, menade Lisa.

Lisa höll sig kvar vid exemplet ”att säga god natt”. Hon berättar om Asta. Asta är gammal, ensam, ligger i en främ-mande säng i en främmande lägenhet och en främmande kvinna kommer in och ställer ett vattenglas på bordet hastigt så att det skvät-ter ut vatten på bordet. Hon säger god natt, går därifrån och stänger dörren.

– Vad lämnar vi när vi gör så? Asta undrar vem kvinnan var, varför är det mörkt, var är mamma? Hon går upp och följer röster och frågar efter mamma. Beror det på henne eller har jag lämnat ett avtryck hos henne som skapade detta? resonerar Lisa.

Lisa lyfter istället fram ett annat tillväga-gångssätt, att personalen sitter vid sängen, säger att ”jag ställer ett vattenglas här så om du blir törstig så finns det här”. Tittar Asta i ögonen, frågar om hon ligger skönt, håller i handen och så vidare. Frågar om Asta vill att

hon släcker lampan när jag går, väntar på svar och släcker sen lampan.

Lisas poäng är att vi lämnar ett avtryck hos andra. Vi som arbetar med personer med demens eller annan kognitiv sjukdom behöver fundera på vilket avtryck vi vill lämna. Vilken effekt har det jag uttrycker?

Hon inser att vi som arbetar inom vård och omsorg har ett jättesvårt jobb, där vi ska ta hand om många olika perso-ner med olika sjukdomar och vi ska göra alla andra upp-

gifter runt omkring. Samtidigt ska vi vara närvarande i nuet. Men vi gör så gott vi kan och om vi missar någon gång är det inget misslyckande utan bara en väckarklocka att vi kan göra annorlunda nästa gång.

Det är inte orden som spelar roll utan att vara närvarande i mötet med människan, till exempel att se personen i ögonen, hålla handen och säga någon liten sak. Även om jag vet att personen vill ha ett vattenglas på sängbordet kan jag fråga ändå, så att perso-nen får känna möjligheten att välja och att hens vilja är viktig.

Lisa Jakobsson, under-sköterska.


9

Under pauserna mellan föreläsningarna spelade Andreas Lundin musik.

Utställningarna var välbesökta under dagen.

Lunchdags.


10

Egon Rommedahl, teolog, psykoterapeut och hand-ledare.

Nyfikenhet är en viktig ingrediens när det handlar om att lära känna en person och förstå vad som ger hen livskvalitet. Vi behöver alla träna på det existentiella mötet, och inte undvika de existentiella frågorna, menar teologen och psykoterapeuten Egon Rommedahl.

”Att skapa meningsfullhet handlar inte om tid utan om vilja”

TITEL: Existentiella och etiska dilemman kring bemötande inklusive anhörigperspektiv.

FÖRELÄSARE: Egon Rommedahl, teo-log, psykoterapeut och handledare.

Grunden i existentiell filosofi är att utreda vad det goda livet innebär – vad som är kärnan eller meningen i livet. Att skapa meningsfullhet handlar enligt Egon inte om tid utan om vilja. Att ställa enkla frågor. Att fråga sig hur vi pratar och hur sam-talet som leder till utveckling ser ut.

Egon tog upp tre viktiga begrepp och välbeprövade metoder för att få till det goda samtalet.

1. Kritiskt tänkande Att ha en livsinställning att jag vill veta,

förstå och lära. Det är viktigare att leva i lärandet än att tro sig vara lärd. Man måste vara beredd att ifrågasätta sin egen bild, för det är då vi får det goda samtalet.

2. Nyfikenhet Om vi ska våga prata om viktiga sa-

ker måste vi vara nyfikna på livet. Alla människor föds nyfikna men nyfikenhe-ten kan behöva återupplevas. Genom att öka vår nyfikenhet får vi ett rikare liv. Förlorar vi nyfikenheten är det stor risk att vi hamnar i slentrian, att det rullar på som vanligt, och då får vi ingen utveck-ling. När vi är nyfikna och ställer frågor är det oundvikligt att vi gör bort oss och ställer fel frågor ibland. Men om vi gör

det på ett sätt som är äkta och visar att vi är intresserade av personen så är det ingen fara.

3. Reflektion Vi behöver alla få tid till reflek-tion. Hur jag ser på dig påver-kar din värld. Det är bättre att reflektera över hur vi själva är istället för hur andra är. Alla människor har något som skapar mening, något som ökar deras livskvalitet, och i mötet med individer behöver vi därför gå ner på just individnivå och finna vad det är för människa som jag möter.

Kvaliteten på ett gott möte går inte att dokumentera utan vi behöver alla träna på det existentiella mötet. Vi undviker ibland att prata om vissa existentiella frågor, till exempel sorg. Sorg är unikt för varje människa men sorg är också allmänmänsk-ligt. Vi borde prata mer om vad sorg är. Det kan vara när någon flyttar hemifrån, förlorar arbetskamrater, får en sjukdom med mera. Sorg är att förlora en del av sin identitet men samtidigt innebär det att finna en ny identitet.

Varje människa jag möter bär med sig en historia, och ju mer jag vet om en persons livsberättelse desto mer begripligt kommer hens ord och beteende vara. Om jag inte förstår en person som har vissa beteenden tänker jag ”vilken jobbig tant, som hon håller på”, men om jag förstår vad som ligger bakom är det lätt att komma med lösningar. Existentiella samtal gör att vi lär oss mer och kan bemöta på ett bra sätt.


11

Muslimer vill att hoppet ska leva in i det sista. De syrisk-ortodoxa ser sjukdom och svaghet som en möjlighet att utveckla sig i tron. I Sverige har vi kulturen att personen bestämmer själv. Tre representanter för olika trosuppfattningar berättade om hur de ser på äldre och sjukdom.

Hur ser olika trosuppfattningar på äldre och sjukdom?

TITEL: Bemötande ur ett interkulturellt och religiöst perspektiv.

FÖRELÄSARE: Kalsoom Kaleem, ord-förande för Göteborgs moské, lärare.

Abraham Garis, tidigare präst i syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg.

Egon Rommedahl, teolog, psykotera-peut och handledare, Svenska kyrkan.

ISLAMISK TROKalsoom Kaleem talade om hur Islam ser på kognitiv sjuk-dom. Hon poängterade att de bemöter människor på olika sätt i olika sammanhang, och att utgångspunkten alltid är att skaffa mer kunskap.

Man ska visa respekt för sina föräldrar. Koranen säger bland annat att vi inte ska vara otåliga eller stränga, inte till-rättavisa dem, och att vi ska tala hövligt och vänligt med dem.

– När jag var liten vårdade och fostrade de mig med kärlek, alltså måste vi ta hand om våra föräldrar. Inom islam finns inte äldreboendekonceptet, utan vi tar hand om dem själva. Att ta hand om de äldre handlar om att ge min tid. Det är det de behöver, min tid.

Barn har sina föräldrar boende hos sig eller har delat ansvar syskon emellan. Enligt islam är det en plikt att ge föräldrarna en del av sin tid och att försörja dem när de är äldre.

– Muslimska länder har kollektivsystem – vi hjälper varandra.

Vid vistelse på boende eller sjukhus vill barn, släktingar och vänner göra flera och långa besök och ofta komma många samtidigt.

Kulturen är att inte lämna föräldrarna ensamma. Det muslimer önskar av vården är att visa förståelse, möjliggöra besöksplanering, planera med anhöriga gällande vårdbesked och att alltid ge hopp om liv in i det sista. I Sverige berättar vårdpersonal för patienten och de anhöriga när patienten ska dö men inte inom islam. Det är Gud som avgör och hoppet ska vara med till sista sekunden.

När det gäller ensamma äldre rekommenderar Kalsoom att ta kontakt med sjukhusimamen, moskéer eller föreningar samt grannar. För att skapa en trygg

miljö på boendet eller sjukhuset tipsar hon bland annat om att ordna fram en Koran på rummet (eventuellt som ljudbok), peka ut riktningen mot Mekka och fråga om önske-mål gällande mat.

SYRISK-ORTODOX TROAbraham Garis representerade den syrisk- ortodoxa tron, som ingår i kristendomen och har sin lära i Bibeln.

De syrisk-ortodoxa ser sjukdom, svaghet och död som en fas av livets gång, och som en möjlighet att utveckla sig i tron. Kyrkan uppmuntrar sina medlemmar att ta hand om de sjuka.

Äldre människor fortsätter att bo i sina hem. Någon av barnen stannar kvar för att ta hand om föräldrarna. Om äldre får demens-sjukdom ska barnen vara behjälpliga på bästa sätt. Äldre ska inte lämnas ensamma

Kalsoom Kaleem, ordföran-de för Göteborgs moské.


12

och respekten ska fortsätta oförminskat även om de börjar glömma saker exempelvis.

I Sverige har de svårare att hitta samma möjligheter. Det finns vissa som bor hemma hos sina barns familjer, men en del bor på äldreboende.

– Många vill inte flytta till äldreboende, de har ingen vana av det för det finns inte i hemlandet och de kanske inte kan språket. Andra anledningar kan vara att de inte vill hamna i andra människors händer, att det är en annan matkultur och en främmande miljö, och att de skäms för att visa sina kroppar, berätta-

de Abraham.

Nära och kära är engagerade och kommer ofta på besök. Det är viktigt att kunna besöka den svårt sjuke, för gör man inte det känner man skuld. Men sjukhus och äldreboenden är inte rustade att ta emot många personer samti-digt.

Abraham Garis, tidigare präst i syrisk-ortodoxa kyrkan i Göteborg.

SVENSK KULTUREgon Rommedahl menade att det som skiljer vår kultur från andra är att vi låter var och en bestämma själv hur man vill ha det. Därför har vi exempelvis många olika begravnings-ceremonier, och många av våra traditioner är sekulära.

I vår kultur är det många människor som är ensamma, och många dör ensamma. Många av oss förlorar sin identitet när vi slutar jobba för vi har mycket av identiteten kopplat till yr-ket. I andra kul-turer är identi-teten kopplat till andra saker.

Vår lagstift-ning säger att vi alltid måste berätta och prata med den aktuella perso-nen, och inte med anhöriga om inte perso-nen vill.

Känneteck-nande för vår kultur är också att barn och föräldrar inte lever så nära varandra. Andra än barn kan ha stor bety-delse för livskvaliteten, som föreningsliv och vänner.

Egon Rommedahl, teolog, psykoterapeut och hand-ledare, Svenska kyrkan.


13

Musikern Pernilla Andersson tackar musiken för att hon kunde behålla en stark relation till sin pappa in i det sista. Han förlorade många kognitiva förmågor men aldrig musikaliteten. Att avstigmatisera sjukdomen och inse att tidsuppfattningen blir annorlunda, är något hon menar är avgö-rande för vårt bemötande av personer med kognitiv sjukdom.

Pernilla kunde möta sin Alzheimer-sjuka pappa i musiken

TITEL: Alive inside – passioner som aldrig dör.

FÖRELÄSARE: Pernilla Andersson, artist och musiker, aktiv i Alzheimer Sverige.

Pernilla Anderssons pappa Kent gick bort i Alzheimer den 16 augusti i år. Hon be-rättade om sin erfarenhet av musikens kraft vid kommu-nikation med sin pappa, som också var musiker.

Pernilla höll sig kring begreppet tid, som är något hon menar står i vägen för alla med Alzheimers sjukdom och för oss som jobbar med det. Tid för en människa med kognitiv nedsättning i hjärnan blir något helt annor-lunda.

Fick en aha-upplevelseHon berättar om den gången som hon själv fick upp ögonen för hur en person med kog-nitiv nedsättning upplever tid på ett annat sätt.

– Jag fick en aha-upplevelse. Jag kommer och stressar in på hans rum. Slänger nycklarna på bordet. Pappa blir orolig, börjar gå runt, öppnar skåp, muttrar, drar ner allt på golvet. Jag tittade på det i 30 minuter. Han hade kaos i sitt huvud och blev arg på mig som kom in med en annan tid, det gick för fort för honom. Det blev ett aha-moment för mig, berät-tade Pernilla.

Hon insåg att hennes tid är en fjärdedel av hans tid. – Tid är inte linjär längre när man jobbar med demens, alzheimer och kognitiva sjuk-domar. Men ni som personal måste jobba med tid, för ni har ett jobb och det mäts ge-nom tid och ni ska ha betalt.

Hade knivskarpt intellektDemens betyder utan själ men det poängterade Pernilla inte är en korrekt benämning.– Min pappa hade själ ända tills han dog. Han hade ett knivskarpt intellekt hela vägen ut. Jag trodde att han skulle bli mindre intellektuell, men det blev han inte. Han fick nedsatt kognition, det är något annat.

Pernillas pappa hade passion för musiken. Han var en komplex person – han kunde bara ta in musik. Han kunde inte ”multitas-ka”. Pernilla hade lätt att ”connecta” till honom eftersom hon också är musiker. De möttes i musiken ända tills han gick bort.

Ta oss tid att prataHon uppmanar till att vi ska ta oss tid att sitta ned och prata med personer med kog-nitiv sjukdom för att få reda på vad de gillar. Hennes känsla är att alla anhöriga inte har den känslan eller besöker sina anhöriga så mycket, och då blir det personalen som mås-te göra det. Då är tidsbegreppet avgörande

Pernilla Andersson, artist och musiker, aktiv i Alzheimer Sverige.


14

igen – hur ska det hinnas med? Hon påpeka-de också att vi kommer att vara fyra gånger fler med kognitiv nedsättning i framtiden – hur löser vi det?

– Många som jobbar i vårdyrken har gått in i väggen. ”Jag orkar inte prestera det här inom den här tiden”. Tiden återkom-mer hela tiden.

Försökte avstigmatiseraPernilla försökte alltid avstigmatisera pap-pans sjukdom genom att vara ute mycket med honom på offentliga platser. Till exem-pel gick de på kinakrog som han älskade. Han betedde sig som ett barn och hon fick förklara för personalen varför.

– Man har ett val, alltingen att skämmas eller att berätta för dem att han älskar att gå hit men att han är sjuk och har återgått till barnstadiet. Alla har varit

fantastiska när jag har förklarat situatio-nen.

Pernilla visade filmklipp med pappan när han lyssnade på musik. Pappan tappade aldrig musikaliteten. Han hörde stämmor i komplexa arrangemang. Han kunde inte spe-la det längre men han kunde höra.

– Man tappar språket och annat men inte musiken. Han var lika musikalisk. På grund av att det tog längre tid för pappa kunde han inte hinna med i takten om det blev för många instrument.

Pernilla tycker att det är viktigt att sprida kunskap om personer med kognitiv sjukdom och har startat en stiftelse, där de bland annat delar ut stipendium. Läs mer: http://www.pernillaandersson.com/pernilla-an-dersson-dregen-stiftelsen/

Arbetsgruppen som planerade och arrangerade konferensen: Susanne Gole, Lena Janmarker, Pernilla Edström, Ann-Sofie O’Dwyer, Karin Johansson och Karin Westberg.


15

Demensförbundet Hisingen och Härryda–Mölndal

Alzheimer Sverige

Utställare:

Anhörigcenter Väst

Posifon


16

www.goteborgsregionen.se

Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt.

Bemötande vid kognitiv svikt hos äldre · 2019-11-21 · Konferens Bemötande vid kognitiv svikt...

Documents

Transcript of Bemötande vid kognitiv svikt hos äldre · 2019-11-21 · Konferens Bemötande vid kognitiv svikt...