Beteckning: Rel C vt 2004:4

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

Antisemitism i Nation of Islam

Cristina Englund Juni 2004

C-uppsats, 10 poäng Religionsvetenskap

Religionsvetenskap C Handledare: Lena Roos

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INTRODUKTION Inledning 3 Syfte 3 Metod 3 Forskningsperspektiv 4 Disposition 5

2. BAKGRUND Den afroamerikanska situationen vid 1900-talets början 6 Nation of Islams historik 6 Ledare/Inflytelserika personer 8 Lära/Ideal 8

3. ANTISEMITISM I NATION OF ISLAM Relationen mellan svarta och judar i USA från 1900-talet 11 Antisemitism 1984 till 1991 13 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume One” 15 Från tidigt 1990-tal till idag 18 Slutsats 20

4. FÖRKLARINGAR TILL ANTISEMITISKA ÅSIKTER NOI:s egen legitimering av antisemitism 22

Återupprättelse 22 Sanning 23

Möjliga förklaringar - forskarens perspektiv 25 Frustration 25 Religionskollision 26 Trovärdighet 26 Gemenskap 27 Erfarenhet 27 Tacksam måltavla 28

Finns det någon lösning? 29

Analys av arbetet 30

5. SAMMANFATTNING 31

6. BIBLIOGRAFI 34

3

1. INTRODUKTION Inledning På något sätt har jag alltid haft ett intresse för den afroamerikanska frågan i anslutning till medborgarrättsrörelsen på 1950/60-talet. Martin Luther King Jr. blev en inkörningsport som utmynnade i frågan hur situationen ser ut idag och hur kampen bedrivs. Ur detta växte denna uppsats om Nation of Islam fram. Denna religiösa organisation med afroamerikansk bakgrund har fått en framträdande roll inom svart medvetenhet men även uppmärksammats för en hög förekomst av antisemitiska uttalanden. Det blev det senare som fick stå i fokus i uppsatsen. Min förhoppning är att kunna spegla antisemitismen i Nation of Islam genom dess förekomst samt ge möjliga ursprungskällor. (Organisationen omnämns ibland som Black Muslims, vilket inte överensstämmer med deras egen uppfattning och därför inte kommer att användas i denna uppsats. Istället används Nation of Islam eller förkortningen NOI.1 Var vänlig observera även att omnämningen av afroamerikaners allmänna syn/relation etc. till judar handlar om tendenser och inte är allmängiltiga i det afroamerikanska samhället. Begreppet antisemitism används i denna uppsats som benämning på förtal och spridandet av vanföreställningar om judar som grupp.) Syfte Syftet med denna uppsats är främst att försöka ge en nyanserad bild av förekomsten av antisemitism i Nation of Islam men även att försöka ge möjliga förklaringar till varför den uppstått. Utgångspunkten är att försöka förstå situationen snarare än att enbart fördöma den men jag vill poängtera att det naturligtvis inte är likgiltigt med acceptans. Uppsatsen koncentrerar sig på följande frågeställningar:

Hur understödjer/legitimerar man antisemitiska uttalanden? Vilken utveckling följer de genom organisationens utveckling? I vilket sammanhang förekommer de och vart kan man härleda dem?

Metod Jag har i huvudsak använt litteraturstudium till denna uppsats även om statistik har använts under ett mindre stycke. Tanken var till en början att lägga koncentrationen på de publikationer och uttalanden inom området som kommer från Nation of Islam snarare än de forskares verk som redan redovisat och diskuterat ämnet. Detta grundade sig på flertalet orsaker; bl.a. för att försöka undvika en repetition av andras slutsatser och grundanden, dels för att försöka undvika att bli alltför påverkad av andras riktlinjer. Emellertid blev tillgängligheten till primärkällorna sämre än väntat, mycket p.g.a. min geografiska placering och avsaknad av möjlighet att göra en resa till USA. Jag har även provat att få kontakt via brev men svar uteblev. Uppsatsen hade givetvis berikats av att ha tillgång till diverse tidningsarkiv, samtidigt hade förmodligen tiden inte riktigt räckt till att gå igenom årtionden av publikationer. Istället blev lösningen att utgå från sekundärkällor och komplettera med t.ex. de tal som Final Call’s hemsida bistår med. Det

1 I likhet med t.ex. Gardells bok.

4

positiva i detta var att sekundärkällorna gav en översiktlig bild av utvecklingsförloppet som passade bättre in i tidsperspektivet. När det gäller tolkning av materialet finns detta främst i den del där ett försök att ge förklaringar till organisationens antisemitism görs. Det verkar finnas en genomgående tendens i den allmänna förhållningen till NOI och Farrakhan i denna fråga; att utesluta bakgrunden i diskussionen och döma enbart utifrån det som redan konstaterats. Denna uppsats hoppas kunna ge en balansering med en liten motvikt. Givetvis ger historien inga ursäkter för att hata och det är oförsvarligt med all sorts hat baserat på t.ex. ras eller folkgrupp, men det är fortfarande viktigt att försöka uttyda vart och varför sådana idéer föds. Om vi inte kan urskilja ursprunget kan vi inte heller försöka lösa situationens problematisering. Det fanns en hel del litteratur att tillgå men urvalet gjordes med tidsperspektiv och tillgång i åtanke. Den viktigaste primärkällan finns i ”The secret relationship between Blacks and Jews” vilken hela tesen om NOI som antisemitiskt kan stödjas på. Som fristående forskning är boken dock helt opålitlig och har kritiserats från flertalet håll för felaktigheter liksom snedvridning av fakta. Den information som finns tillgänglig på www.finalcall.com kan naturligtvis inte undgå att bli vinklad och eftersom man inte alltid lägger ut talen i sin helhet måste man ifrågasätta om man eliminerat mindre smickrande delar. Elijah Muhammeds böcker är viktiga eftersom de i allra högsta grad avspeglar NOI:s uppfattningar och läror. Man kan där kritisera dess värderingar men inte dess värdefullhet för kunskap om NOI. Malcolm X bok ger en insyn i egenskap av X:s tidigare roll i rörelsen och påvisar ett både kritisk och försvarande berättande. När det gäller sekundärkällorna är Mattias Gardells bok omfattande, insiktsfull och mycket kunskapsgivande. Den bild av antisemitismen som visas är förståelsefull dock skulle den kunna uppfattas att vara på gränsen till okritisk. Kanske handlar det om i hans fall att ge en balansering till den ensidiga bild som media målat upp. Martha F. Lee ger en bra bild över det tidiga NOI och de tankeströmningar organisationens läror bygger på även om man kan ifrågasätta bokens aktualitet i dagsläget. Marvin Perry och Frederick M. Schweitzer ger en kritisk men samtidigt balanserad bild av ämnet och är med anledning av detta, i mina ögon, pålitlig. Forskningsperspektiv Gardells bok innehåller ett kapitel som diskuterar förhållandet mellan organisationen och kristendom respektive judendom. Betoningen ligger dock på NOI:s antisemitism där Gardell ger ett insiktsfullt porträtt som ger rättvisa åt båda parter. Det senare gäller även Perry/Schweitzer där kapitlet ”AntiSemitic Myths Blackwashed: The Nation of Islam Inherits a Devil” tillägnas ämnet. Förutom dessa finns en hel del böcker, men som jag tyvärr inte lyckats få tag i, bl.a. p.g.a. att det var för lång kö vid fjärrlån samt p.g.a. att vissa inte fanns att tillgå inom Sveriges gränser. En del av dessa är:

The Jews cannot defeat me: the anti-Jewish campaign of Louis Farrakhan and the Nation of Islam / Robert A. Rockaway

Broken alliance: the turbulent times between Blacks and Jews in America / Jonathan Kaufman

What went wrong?: The Creation & Collapse of the Black-Jewish Alliance / Murray Friedman

The New Anti-Semitism: The Current Crisis and What We Must Do About It / Phyllis Chesler

Racial Formation in the United States: From the 1960s to the 1990s / Michael Omi, Howard Winant

5

Tidigare forskning i ämnet finns med andra ord i stor omfattning men förhoppningsvis ska denna uppsats kunna bidra med en lättöverskådlig introduktion i ämnet och lite egna perspektiv. Framtida forskning på samma linje skulle t.ex. kunna innehålla studier av Farrakhan som predikare eller eventuella samarbeten mellan judar och svarta (alternativt muslimer) i USA idag. Personligen är jag mycket intresserad av Farrakhans roll för svart medvetenhet och i musikindustrin och vad detta innebär för spridandet av NOI:s budskap. Detta intresse kom efter att ha läst Gardells iakttagelse av att många rapartister idag bidrar till att sprida budskapet om svart islam. Disposition Uppsatsen koncentrerar sig på tre olika delar efter inledningsavsnittet. Under Bakgrund ges kort information om svartas levnadssituation vid början av 1900-talet för att fortsätta med information om NOI:s historik, ledare och läror. Därefter kommer Antisemitism i Nation of Islam med information om relationen mellan svarta och judar i USA på 1900-talet, porträttering av antisemitismen i NOI mellan åren 1984-1991, ett avsnitt om boken ”The secret relationship between Blacks and Jews”, rörelsens antisemitism från tidigt 1990-tal till idag och avslutas med en slutsats. Avsnittet Förklaringar till antisemitistiska åsikter ska spegla NOI:s egen legitimering samt ge forskarens egna möjliga förklaringar. Uppsatsen avslutas med analys, sammanfattning och källförteckning.

6

2. BAKGRUND Den afroamerikanska situationen vid 1900-talets början Under den första hälften av 1900-talet var migrationen stor i USA. För många av söderns svarta representerade de norra delarna av landet frihet och jämlikhet, men skillnaderna som mötte dem var marginella. Fortfarande var rasismen närvarande och lynchning var ofta förekommande över hela landet. De svarta invånarna hade starkt begränsade möjligheter socialt, ekonomiskt och rättsligt med segregationsrestriktioner i likhet med apartheid. Formuleringarna må ha ändrats efter inbördeskriget men mentaliteten bestod. Denna diskriminerande behandling som svarta mottog i USA skapade ett behov av gemenskap och tidens anda av individualitet uppmuntrade de svarta till stolthet liksom självständighet och självförsörjning. I detta blev ofta kyrkan en naturlig samlingsplats vid sidan av en religiös sådan, eftersom den egna kyrkan var den enda plats svarta själva kontrollerade. De första större rörelser som uppstod ur detta var the Moorish Science Temple och Universal Negro Improvement Association (UNIA), båda med politiska och svarta nationalistiska influenser. T.ex. förde UNIA kampanjen ”Back to Africa” med svartas återvändelse till Afrika som huvudmål.2 Båda dessa organisationer avtog med tiden men ur dess kölvatten kom Nation of Islam att uppstå. Nation of Islams historik Nation of Islams grundande inträffade sommaren 1930 då en man vid namn Wallace D. Fard (äv. W.D. Fard) började sprida budskap om svart befrielse och självständighet i Detroits getto. Medlemmarna bestod i majoritet av den lägsta svarta underklassen. Till en början höll man möten i enskilda hem för att sedan relativt fort kunna avancera till större lokaler och senare även ett första Tempel. Inom tre år hade man hunnit grunda tre viktiga förgreningar inom organisationen;

University of Islam - utbildning anpassad till muslimska ideal Fruit of Islam - en typ av säkerhetsstyrka anpassad till NOI Muslim Girls Training Class - utbildning i hur man blir en passande fru och mor3

År 1933 försvann Fard spårlöst från Detroit, istället tog en utav organisationens tidigaste medlemmar, Elijah Muhammad, över ledarskapet. Flertalet försök till infiltration ledde till att högkvarteret flyttades till Chicago 1942. Samma år fängslades Muhammad för uppvigling och värnpliktsvägran varvid hans fru Clara stod för den nya etableringen. Under de kommande åren utvecklade Muhammad rörelsens trosläror vilka kännetecknades av svart självständighet med starka separatistiska undertoner och rasistiska inslag. Dessa gjorde att NOI ofta fick stå i centrum för polisens och medias uppmärksamhet. Under 1950-talet växte organisationen i hög hastighet. Utbildningsnivån hos både ledare och medlemmar hade höjts och organisationen attraherade i större utsträckning den svarta medelklassen. Även den mediala publiciteten steg och 1959 visades journalisten Mike Wallaces dokumentär ”The hate that hate produced” över hela landet.4 Den negativa bild av organisationen som visades upp bidrog till den turbulens som kom att infinna sig omkring NOI de kommande åren men även till att organisationen blev ett allmänt etablerat begrepp. 1961

2 Lee, s. 20f 3 Lee, s. 22 4 Lee, s. 36

7

publicerade man tidningen Muhammad Speaks efter tre försök med sämre utgång. Som störst var upplagan 600 000 exemplar vilket gjorde den till den dåvarande största svarta tidningen i USA.5 Mot 1960-talets slut påbörjade man missionsarbete i bottenskiktet av det svarta samhället: gettona. Många före detta kriminella och drogmissbrukare konverterade till NOI och påbörjade ett nytt leverne. Stridigheter angående ledarskapspositioner ledde 1971-72 till en tid av våld och mord inom rörelsen.6 Under den första delen av 1970-talet lånade man 3 miljoner dollar av Libyen för att bygga ett nytt Tempel och man köpte även två banker. Detta ansågs vara ett led mot en oberoende svart nation även om man hade ett behov av större specialistkunskaper i olika branscher. Läromässigt kan man under denna tid se en mindre förändring. Muhammad hade under en längre period varit sjuk och åren före sin död 1975 hade han nedtonat sina rasistiska uttalanden även om de fortfarande existerade.7 Den nya ledaren blev Wallace Muhammad, en utav Elijahs söner. Förändringen var mycket markant; vita tilläts medlemskap och integration ersatte separatism. Han införde ny terminologi, ny troslära och förvandlade NOI till ortodox islam. Organisationen blir 1976 World Community of al-Islam in the West (WCIW) och 1980 American Muslim Mission.8 Missnöjet med omorganisationen blev genom pastor Louis Farrakhan år 1978 en återupplivning av det gamla NOI och ett återinförande av de ursprungliga lärorna. Förändringar hade visserligen genomförts men fortfarande låg detta mer i linje med Elijah Muhammad än WCIW. Den gamla tidningen kom tillbaka under namnet Final Call och man bedrev bl.a. en kampanj som ville eliminera rasbilder av heliga personer, t.ex. Jesus som vit. Under de kommande åren uppstod mycket turbulens omkring Farrakhan p.g.a. rasistiska och antisemitiska uttalanden, hans stöd för diktaturen Libyen samt en påstådd koppling till Ku Klux Klan.9 Detta ledde till diverse bojkotter och demonstrationer. 1985 påbörjade NOI en nationell kampanj under namnet POWER (People Organized and Working for Economic Rebirth) som verkade för svart ekonomisk utveckling och 1989 kampanjen Stop the Killing med målet att avlägsna gängbråk mellan svarta.10 De senaste tio, femton åren har Farrakhan koncentrerat sig på yngre generationer och framförallt försökt profilera sig som en del av hip hop kulturen. Mattias Gardell gör liknelsen att hip hop populariserar svart islam på samma sätt som reggae väckte intresse för rastafari.11 Numera har Farrakhan också tonat ned de rasistiska strömningarna och idag innefattar den gemensamma kampen mot ”det vita samhället” utöver afroamerikaner ofta även latinosamhället och i viss mån fattiga vita. The Million Man March 1995, med huvudsyftet svart enande, var en utav organisationens största framgångar med uppskattningsvis över en miljon deltagare.12 Det bör nämnas att dessa inte uteslutande var medlemmar i NOI. Inte heller var samtliga deltagare av afroamerikanskt ursprung.

5 Lee, s. 39 6 Observera att Elijah Muhammads ledarskap ej ifrågasattes. 7 Lee, s. 54 8 Lee, s. 68ff 9 Lee, s. 80-85 10 Lee, s. 84, Gardell s. 288 11 Gardell, s. 295 12 Myndigheter hävdade att deltagarantalet inte överskred 400 000 men enligt NOI och flygbilder över marschen

uppskattas antalet till minst en miljon personer. Se vidare Gardell, s, 342ff

8

Ledare/Inflytelserika personer W.D. Fard, senare Master Fard Muhammad, beskrivs ofta utseendemässigt som en mycket ljushyad man. Enligt NOI är anledningen till detta att han obehindrat skulle kunna utforska och lära sig om den vita världen. Han sade sig ha studerat vid universitet och kunna bemästra sexton olika språk muntligt, dock var det i sitt arbete som dörrförsäljare av tyger som han spred sitt budskap.13 Kritiker beskriver honom som en bluffmakare men inom Nationen är han känd som Allah, ”the Great Mahdi” och kallas ibland även som den nye (efter Jesus), eller återkommande, Kristus.14 Enligt honom själv härstammade han ifrån profet Mohammads stam Koreish, eller den kungliga dynastin av Hashimide Sheriffs of Mecca.15 Hans tid i NOI var kortvarig men betydelsefull i egenskap av dess grundläggande och den roll han senare fått. Spekulationerna omkring hans försvinnande har främst varit att polisen ställde ett ultimatum som gjorde att han frivilligt lämnade staden men inom organisationen gick ryktet länge att Elijah Muhammad offrade Fard till Allah.16 Nationens stora högtidsdag är Saviour’s Day den 26:e februari firas till minne av Fard Muhammads födelse. Elijah Muhammad (född Elijah Poole) är den person som troligen gjort mest för organisationens uppbyggnad och är den som ställt upp lärosatser etc. Dessa rättfärdigas i och för sig genom hänvisningar till citat av Fard Muhammad och att allt skett i enlighet med vad denne skulle ha önskat. Med tanke på att Elijah Muhammad var NOI:s ledare under dess tidiga skeden och under en tidsperiod på över fyrtio år har hans inverkan varit avgörande. Inom Nationen tituleras han alltid med Messenger eller The Honorable. Malcolm X (född Malcolm Little) är troligtvis organisationens mest kände medlem (vid sidan av sin rekryt boxaren Cassius Clay, senare Muhammad Ali). Mycket av NOI:s framgångar berodde på M.X. som reste över landet för att rekrytera genom föreläsningar och i sin roll som NOI:s nationella talesman fick han stor medial uppmärksamhet. En klyfta sägs ha bildats mellan honom och E. Muhammad p.g.a. detta vilket senare ledde till Malcolms avstängning och hans grundande av Muslim Mosque Inc., en mer traditionell islam. I och med detta bytte han även namn till El Hajj Malik El-Shabazz. Mordet på honom 1964 har involverat misstankar om inblandning från FBI liksom NOI.17 Louis Farrakhans (född Louis Eugene Walcott) återuppbyggelse av NOI har varit mycket framgångsrik även om han sedan mitten av 1980-talet blivit stämplad som djupt rasistisk och framförallt antisemitisk. Ledarskapet (som ska stödjas på släktskap eller giftermål) rättfärdigas Farrakhan genom att tre utav hans döttrar är ingifta i E. Muhammads släkt. Han menar även att han är dennes andlige son, mycket eftersom han växte upp utan sin far.18 Lära/Ideal E. Muhammads doktrin finns främst samlad i tre verk: Message to the Blackman in America, The supreme wisdom: solution to the so-called negroes’ problem och The teaching for the lost

13 Muhammad 1995, s. 3 14 Muhammad 1997 (1965), s. 111 15 Lee, s. 22. Olika uppgifter till Elijah Muhammad och dennes fru Clara. 16 Lee, s. 25 17 Lee, s.44 18 Gardell, s. 125

9

found Nation of Islam in a mathematical way.19 Den sistnämnde ska vara förbjuden för icke-svarta, de två första finns idag tillgängliga på t.ex. www.amazon.com. Final Call publicerar i varje nummer (likt Muhammad Speaks gjorde) ”What the Muslims want” bestående av tio punkter. Dessa är krav på medborgerliga rättigheter men speglar också deras separatistiska synsätt.20 Nation of Islam kan betraktas som övervägande politiskt influerad även om de religiösa aspekterna fått allt större plats under de senaste årtiondena. Den grundläggande lärosatsen i Nation of Islam utgår ifrån att Allah är en människa, främst Fard Muhammad. Den Gud som skapat universum är inte identisk med Fard Muhammad och inte heller lika mäktig, däremot rör det sig i båda fallen om människor.21 Detta belägger man bl.a. med att alla betitlanden på Allah/Gud är mänskliga termer såsom ”Herren” etc. och man förkastar Gud som omvälvd av mysterium. Elijah Muhammad anses dessutom vara den siste profeten. Dessa två personer utgör de främsta riktlinjerna i tron. Skillnaderna gentemot traditionell islam är här uppenbara och förtydligas genom en alternativ skapelseberättelse. Jordens första människa var enligt NOI svart och med hjälp av denna tes är svarta Guds utvalda. Den naturliga religionen betraktas vara islam. Livet i paradiset Mecka var fredligt tills födelsen av den överintelligente Yakub vilken enligt profetior skulle skapa en ras som skulle styra världen i 6000 år.22 Tillsammans med sina 59 999 anhängare förvisades han så småningom till ön Pelan där han påbörjade ett arbete som slutade med en framavlad vit befolkning. Åtskillnaden raserna emellan förtydligas i följande citat av Elijah Muhammad; ”Black people have a heart of gold, love and mercy. Such a heart, nature did not give to the white race.”23 De vita återvände så småningom tillbaka till fastlandet där de genom olika metoder skapade stridigheter inom den svarta befolkningen. Vita avvisades dock till nuvarande Europa där de levde som vildar tills Moses, under Allahs uppmaning, tog tillbaka dem till civilisationen där de senare kom till makten för att sprida hat. Myten om vita människor som genetiskt betingade djävlar uppstod och grundades på denna berättelse. Malcolm X förtydligade dock djävulsbegreppets innebörd genom orden; ”Såvida vi inte kallar en namngiven person ’djävul’ så talar vi inte om enskilda vita människor. Vi talar om de vitas historiska ogärningar”24 Idag har begreppet ”djävul” försvunnit för att ersättas med ”Satan”. De läror som spreds under E. Muhammads tid är i huvudsak mycket apokalyptiska med betoning på slutet för Yakubs folks styre, kallad Amerikas fall och inledd av en händelse man betitlar Battle in the sky.25 Man talar om en domedag förlagd nära i tiden, till en början årtalen 1965 och 1966 där godheten (svarta befolkningen) besegrar ondskan (vita befolkningen).26 När detta fall uteblev omtyddes profetiorna och apokalypsen nedtonades en aning för att återvända hos Farrakhan runt 1980-talet betitlade Al-Ghashiyah eller the Overwhelming Event.27 En viktig egenskap hos denna yttersta dag är att himmelen kommer att infinna sig på jorden i närliggande tidsrymd. Det handlar högst om några generationer bort ifrån nutid. Detta himmelrike kännetecknas av den svarta makten och av total separatism. Ett utav NOI:s krav har redan från början varit att den svarta befolkningen ska tilldelas ett eget land. Steg i denna

19 Lee, s. 27 20 Se Muhammad 1997 (1965), s. 16lf 21 Gardell, s. 146 22 Muhammad 1997 (1965), s. 110f 23 Muhammad 1997 (1965), s. 122 24 X, s. 243 25 Muhammad 1997 (1965), s. 290ff 26 Lee, s. 36 27 Lee, s. 102

10

riktning är att svarta ska gynna enbart svarta i en självförsörjning och eliminering av blandäktenskap. Elijah Muhammad menade att; ”Today, the white race, the blacks’ worst enemies, has planned to make a last try to destroy the black man by pretending to be their friends and allow intermarriage.”28 Anledningen till att Fard Muhammad grundade en muslimsk rörelse och att den nådde så höga framgångar beror troligtvis främst på de åsikter som cirkulerar inom svart nationalism. Betoningen ligger främst på befrielsen från det vita samhället; den vite slavägaren. I detta förkastas bl.a. slavnamnen (efternamn ersätts ofta inom NOI med ett X) och även den påtvingade vita religionen, kristendomen. Anmärkningsvärt är dock att det tidiga NOI hämtade sina profetior med hänvisning till Bibeln snarare än Koranen och att likheterna med traditionell islam var mycket få. Detta sägs framförallt grunda sig i den ensidiga och relativt magra kunskapen om islam hos ledarna och medlemmarna.29 De senaste tio-femton åren har man dragits mot mer traditionell islam och det är tydligt att man länge sökt ett godkännande ifrån den muslimska omvärlden. Lånet av pengar från Libyen 1972 ansågs vara ett tecken på acceptans av rörelsen från ett muslimskt land.30 På senare tid har man även uppmanat till att följa Ramadan och vissa haditer. Man har alltid följt allmänna restriktioner såsom förbud mot griskött, rökning, droganvändning, äktenskapsbrott, kriminalitet etc. men det är alltså först nu man läromässigt börjar närma sig de mer traditionella lärorna. Fortfarande finns dock exempel, citat och profetior ur Bibeln närvarande parallellt med Koranen.31 NOI har även uppmärksammats tillstå med ett antal konspirationsteorier varav den mest kända involverar judar.

28 Muhammad 1997 (1965), s. 107 29 Lee, s. 27 30 Lee, s. 53 31 Se t.ex. Farrakhan, ”A Day the Lord Has Made”, 020818 och Farrakhan, ”Farrakhan Speaks to the UK from

America”, 021222

11

3. ANTISEMITISM I NATION OF ISLAM Relationen mellan svarta och judar i USA från 1900-talet Historiskt har den afroamerikanska och den judiskamerikanska befolkningen haft mycket gemensamt, både samarbetsmässigt och i jämförelsen mellan respektive bakgrund. Båda grupper har t.ex. blivit utsatta för förtryck och målats upp i nedklassande dager av omvärlden. Påhopp på judar har innehållit glåpord som Jesu mördare och man har ofta beskyllts för att vara gnidna pengatörstande affärsmän som skulle gå över lik för profitens skull. Svarta har blivit porträtterade som ointelligenta, primitiva varelser jämställda med djur eller den mer samtida bilden som kriminell och drogberoende. Sådana framställningar, likt de flesta fördomar, handlar ofta om att göra generaliseringar av avvikande fall, att inte se kontexten eller att konstruera ”sanningar” för att gynna egna ändamål snarare än att försöka se varje människa som de verkligen är. Tragiskt nog har spridandet av sådana föreställningar lett till fasansfulla händelser, exempelvis har dessa grupper tvingats delta i diverse vetenskapliga experiment, slaveri samt Förintelsen. Ännu mer tragiskt är att dessa schablonbilder än idag lever kvar trots att jordens befolkning i allmänhet idag har större kunskaper än någonsin om världen, mänsklighetens historia och andra kulturer. Immigrationen och migrationen till/i USA har varit stor genom de århundraden som passerat och vartefter nya ursprungsnationaliteter bosatt sig i områden har de tidigare bosatta ofta flyttat vidare. I New York, den stad där majoriteten invandrare tog sina första steg på amerikansk mark, tar Malcolm X upp stadsdelen Harlem som exempel. Stadsdelen var till en början holländsk för att i kronologisk ordning bli tysk, irländsk, italiensk judisk och slutligen på 1910-talet afroamerikansk32 Detta kan man koppla till i vilken samhällsklass grupperna befann sig. Under de svartas inflyttning befann de sig längst ned och förutom att de judiska invandrarna förmodligen ville leva i den egna gemenskapen kanske det fanns en viss oro att de svarta skulle dra ned kvalitén på t.ex. närliggande skolor. I viss mån befarade man även att brottsfrekvensen skulle öka eftersom kriminalitet och svarta bostadsområden allmänt ansågs vara sammankopplade.33 De judiska familjerna flyttade till andra områden men behöll ofta de affärsverksamheter de tidigare etablerat i de nu svarta kvarteren. Den närmaste kontakten svarta hade med vita var således med judar och samarbetet dem emellan var i andra sammanhang rejält utvecklade. Eftersom judar genom tiderna fått utstå mycket förtryck och fördomar föll det sig kanske naturligt att de sympatiserade med den svarta befolkningen och den situation de befann sig i. Från 1900-talets början gjordes judiska donationer till olika svarta inrättningar och judiska fackföreningar var de enda som tillät svart medlemskap. Vissa judiska tidningar publicerade artiklar som avvisade diskriminering p.g.a. ras och uppmärksammade t.ex. Scottsboro-fallet där åtta svarta män oskyldigt dömts till döden för våldtäkt på två vita kvinnor. Genom en judisk advokat frikändes männen innan straffet hann genomföras.34 Ett av de viktigaste områdena för samarbete var förmodligen grundandet av NAACP; National Association for the Advancement of Colored People. Judiska jurister bidrog ofta med kostnadsfri representation i rättsfall liknande ovan nämnda Scottsboro och under lågkonjunkturen finansierade judar stora delar av organisationen. Vänskapen dem emellan förtydligas i att juden Joel Springarn under en period

32 X, s. 85 33 Perry/Schweitzer, s. 217 34 Perry/Schweitzer, s. 214

12

var ordförande i NAACP. Under 1950/60-talens starka medborgarrättsrörelse deltog enskilda judar och judiska organisationer i kampen vilket uppmärksammades av bland annat av anhängare till vit makt. En konsekvens av detta blev att flertalet synagogor attackerades i södern.35

Det lovande samarbetet började dock bli osäkert genom attityder och händelser sprungna från båda håll. De svarta massorna var fortfarande fattiga, diskriminerade och segregerade medan judarna hade avancerat både socialt och ekonomiskt. Intoleransen ökade genom anklagelser från svarta om att judarna utnyttjade dem för sin egen ekonomiska vinning genom höga hyror och försäljning av undermåliga varor. Judar hade å andra sidan oförståelse inför att de svarta inte lyckades göra samma framsteg som de själva gjort.”36 De schablonbilder av grupperna som samhället producerat kom till liv i respektive huvuden. Sympatierna dem emellan minskade och fick sig en rejäl törn när Black Power-budskapet uppstod på 1960-talet. Black Power skulle mentalt befria och självständiggöra den svarta befolkningen. Man skulle stötta svarta affärer, främja kunskapen om sitt kulturarv/historia, arbeta för ett mentalt/ekonomiskt/socialt upprättande av det egna folket och framförallt känna stolthet istället för skam över sin etnicitet. Separation blev dock devisen som efterträdde drömmar om integration. En konsekvens utav detta blev ett uteslutande av all vit medverkan inklusive det judiska deltagandet/hjälpen i svarta organisationer. Judarna uppfattade detta som ett tecken på otacksamhet och svek efter samarbetet. Den afroamerikanska befolkningen hävdade däremot att det handlade om deras motsvarighet till judarnas sionism.37

I slutet av 1960-talet spreds antisemitiska flygblad från svarta och flertalet svarta handlade eller uttalade sig offentligt i samma tankegångar. Judiska bojkotter av svart kvotering till universitet blev också ett steg bort ifrån samarbete. Under mitten av 1980-talet uppmärksammades Nation of Islam, och framförallt Farrakhan, för att sprida ett antisemitiskt budskap. (Dessa anklagelser har fortgått till nutid och kommer att diskuteras under kommande rubrik.) En händelse som inträffade 1991 i Brooklyn bidrog till ökade spänningar mellan de två parterna. En svart pojke dog efter att ha blivit påkörd av en bil där föraren var judisk. Rykten började i hög hastighet cirkulera i de svarta kvarteren om att olyckan skedde med flit vilket startade en hetsjakt som slutade några timmar senare med mordet på en annan judisk man. Kritiken från det judiska samhället kom främst för att den svarta poliskåren ingrep för sent och att svarta representanter tystade ned händelsen snarare än fördömde den.38 Enligt en undersökning gjord 2002 av Anti-Defamation League (ADL)39 baserad på 1000 deltagare har antisemitismen i USA gått från 20 % 1992, sjunkit till 12 % 1998 för att 2002 stiga till 17 %.40 Samma undersökning visar också att risken för att en afroamerikansk person skulle vara starkt antisemitisk är ungefär dubbelt så stor som för medelamerikanen med en frekvens av 35 %. Exakt samma siffra finns hos den latinamerikanska befolkningen med undantaget att man även underkategoriserat i infödda (20 %) och invandrade (44 %). Studien visar att ökad antisemitism i USA beror dels på USA:s relation med Israel och dels på uppfattningen att judar har för stor inflytelse i det amerikanska samhället. Sambandet mellan

35 Perry/Schweitzer, s. 216 36 Perry/Schweitzer, s. 217 37 Gardell, s. 248 38 38 Perry/Schweitzer, s. 220 39 ADL är en amerikansk organisation som motarbetar, uppmärksammar och dokumenterar förekomsten av

antisemitism. För mer information, se http://www.adl.org Observera att NOI betraktar ADL som antisvart. 40 http://www.adl.org/PresRele/ASUS_12/4109_12.asp

13

låg utbildning och högre frekvens görs genom påvisandet att endast 3 % av högskole/universitetsstudenter har starka antisemitiska åsikter. Utbildningsnivån bland svarta i medel är fortfarande lägre än hos medelamerikanen. Enligt statistik från 1993 har ca 27 % med afroamerikanskt ursprung inte gått ut high school, ca 8 % har en Bachelor’s (ungefär kandidatexamen) och 0,22 % har en doktorsgrad.41 Motsvarande siffror för den totala befolkningen är ca 19 %, 13 % och 0,69 %. Visserligen är utbildningsnivån hos den latinamerikanska befolkningen ännu lägre men siffrorna kan i alla fall utgöra en orsak till varför svarta påvisar större antisemitism jämte t.ex. tidigare nämnda relationer parterna emellan. Siffrorna från ADL:s undersökning kan säkert ge en vägledning om situationen idag men man måste också fråga sig hur rättvisande dessa siffror kan vara. Av 293 miljoner amerikanska invånare har enbart 1000 personer tillfrågats. Kan detta ge tillräckligt med information om den verkliga situationen? För att besvara detta behövs mer information om deltagarna. Även om mycket turbulens fanns, och fortfarande finns, mellan svarta och judar måste man naturligtvis ha i åminne att det inte rör sig om samtliga, utan en del av respektive grupp. Många svarta ledare förkastar offentligt antisemitism och idag för vissa organisationer ett gemensamt judiskt-svart arbete för att förbättra relationerna till varandra i allmänhet. Majoriteten av brott som begås mot judar i USA p.g.a. deras härkomst begås av vita extremistgrupper.42 Dock kan man inte förneka att en spänd relation parterna emellan existerar. Antisemitism 1984 till 1991 Under Elijah Muhammads tid i NOI skiljde sig inte personer av judisk härkomst markant från övrig vit befolkning i någon ondskefull bemärkelse i rörelsens ideologi. Fokus låg på den vite djävulen utan att göra några större under/överklassificeringar i etnicitet. De tendenser man ser är istället en typ av beundran för det judarna åstadkommit och en önskan om att det svarta folket ska göra detsamma.43 Det var inte förrän 1984, under Farrakhans ledning, som organisationen uppmärksammades för antisemitism genom diverse uttalanden och handlingar. Farrakhan hade vid denna tidpunkt redan blivit betraktad som antisemit av ADL genom hans stöd för Jesse Jackson vilken arbetade för att bli demokraternas presidentkandidat. Jackson hade citerats kalla judar för Hymie och New York för Hymietown, stöttade kampanjer liknande Befria Palestina och sade i ett uttalande år 1979 att judarna var ett större hot mot svart befrielse än vita extremistgrupper.44 1984 gjorde Farrakhan två av tre uttalanden som i media har kommit att få gestalta hans antijudiska ställningstagande. Det första uttalandet löd: 1. ”Hitler was a very great man.”45

Utan tillgång till sammanhanget framstår detta naturligtvis som ett uttryck av sympati och beundran för personen ifråga.46 Det var också den bilden som media var intresserad av att publicera med tyngdpunkten på det exakta citatet. Anledningen till att Hitler förekom i talet var att vissa judiska representanter kallat Farrakhan för det i tidigare sammanhang. Detta var således ett slags försvarstal som fick motsatt effekt genom media. Citatet syftade på att Hitler

41 http://www.census.gov/population/socdemo/education/p70-51/table01.txt 42 Perry/Schweitzer, s. 254f 43 Gardell, s. 259, 267 44 Perry/Schweitzer, s. 221 45 Uttalat i en radiointervju 11:e mars, se Gardell, s. 252, Perry/Schweitzer, s. 229 46 Se t.ex. Perry/Schweitzer s. 229 vilka hävdar att just detta citat är taget ut sitt sammanhang.

14

lyckades bygga upp sitt land ur ingenting och Farrakhan underströk samtidigt att han knappast sympatiserade med Hitler utan fördömde både Hitler och de hemskheter judarna utsattes för under hans välde. Enligt Gardell är detta ett exempel på Farrakhans debatteknik; genom att plocka en strof av något positivt ur den ondska han jämförs med vänder han på koncepten till sin egen fördel.47 Det andra citatet från samma tillfälle spädde dock på medias bild. 2. (Kallar judendom) ”dirty religion” alternativt ”gutter religion”48

Farrakhan kritiserade även staten Israels tillkomst och uttalandet syftar delvis på den fientliga situation som landet inneburit. Ett tal från 1989 kan enligt Gardell förtydliga det sammanhang som citatet uttalats i, där dess poäng inte är att utpeka judendom som en förkastlig religion utan kritisera de personer som begår mänskliga brott i religionens namn oavsett religionstillhörighet. Muslimer och kristna får lika stor kritik liksom Nordirland belyses i samma sken som Israel fått utstå.49 Det handlar alltså inte om att judendomen eller judar är särskilt beskyllda för att vara ”lortig” eller vara otrogna religionsutövare utan snarare att försöka påvisa att sådant existerar och bör bekämpas. Däremot krävs det att lyssnaren uppfattar samma budskap för att omständigheterna ska kunna förmildra det utplockade citatet. Med tanke på ordvalet finns det dock inga som helst garantier på att så vore fallet utan kanske kan man snarare misstänka att antisemitismen inlindats för att senare kunna rättfärdigas av organisationen inför yttre anklagelser. Den allmänna porträtteringen av Farrakhan blev efter dessa citat uteslutande antisemitisk. Huruvida detta överensstämde med sanningen är omöjligt att avgöra eftersom organisationen själv avvisat det, men handlingar och uttalanden som senare följt har pekat på att så varit fallet. Det tredje citatet som cirkulerat/cirkulerar (från 1985) är: 3. ”You cannot say ‘Never Again’ to God, because when he puts you in the oven, ‘Never Again’ don’t mean a thing.”50

Uttalandet i sig är så starkt nedlåtande mot alla av judiskt ursprung att oavsett sammanhanget påvisar det inte bara okänslighet utan avsaknad av respekt för dessa personer. Farrakhan själv menar dock att det handlar om att se varningstecken och upptäcka samt motarbeta syndrom innan ett nytt helvetestillstånd får fäste. Han anses också syfta på att hela samhället är på väg in i ”ugnen” med judarnas historia som ett bildexempel snarare än ett utpekande genom förtydliganden i senare tal.51 Uttalandet skedde dock i samband med flera anklagelser gentemot judar. Frågan är huruvida citatet ska tolkas i det sken Farrakhan senare målat upp eller om detta sken målades upp enkom för att Farrakhan än en gång ville justera på sina uttalanden så att de kunde rättfärdigas. Under åren 1985-87 höll en svart man vid namn Steven Cokely en rad tal innehållandes konspirationsteorier om judar, vilket 1988 kulminerade i stor medial uppmärksamhet. Cokely hävdade att det existerade en hemlig judisk sammansvärjning i USA vars syfte var att förtrycka den svarta befolkningen. I denna strävan ingick bl.a. att injicera aids i nyfödda svarta barn vilket så småningom skulle medföra det yttersta målet; att utrota alla svarta. Relationen till NOI

47 Gardell, s. 252 48 Se Gardell, s. 253f, Perry/Schweitzer, s. 229 49 Gardell, s. 255. Talet från 1989 skedde vid University of Maryland den 29:e mars, se Gardell, s. 434 50 Talet skedde i Madison Square Garden, New York den 7:e oktober. Gardell, s. 256, Perry/Schweitzer, s. 230 51 Gardell, s. 256f

15

var tydlig eftersom Farrakhan inte bara försvarade Cokely utan även samarbetade med honom genom bl.a. att distribuera vissa av hans tal inspelade på kassettband.52 Farrakhan menade att det handlade om en exponering av sanningen och förlitade sig på Cokeley vilket avspeglas i följande ord: ”… the truth hurts … I know if he said it, he got the stuff to back it up.”53

Fler konspirationsteorier angående judar kom till liv inom rörelsen under 1990. Det rör sig först och främst om att judar skulle kontrollera hela USA, att deras makt är oinskränkt och att allmänheten lämnas ovetande om detta faktum.54 Detta får ju som konsekvens att judar bär ansvaret för landets tillstånd och de orättvisor som existerar där. Andra teorier om judar involverar exploatering av talangfulla svarta. Dels handlar det om att NOI anser att Hollywoods porträttering av svarta, vilken judar sägs vara ansvariga för, förlöjligat den afroamerikanska befolkningen genom att utmåla dem som okunniga, ointelligenta och narraktiga. Detta har i sin tur ökat och legitimerat förtrycket av svarta. Man menar också att judiska agenter konstant utnyttjat svarta inom underhållningsbranschen eller sportvärlden för att själva nå ekonomisk vinning. Det historiska förhållandet dem emellan uppfattas till högsta grad vara till ensidig fördel för judarna som påstås låtsas hjälpa svarta för att kunna förtrycka dem och tjäna pengar. Farrakhan ville inte bara se ett avslut på denna relation utan även exponera ”sanningen” om judarnas inflytande i svart förtryck genom att uppmana en avdelning i organisationen att forska i ämnet. Boken ”The secret relationship between Blacks and Jews, volume one” utkom 1991, publicerad av NOI med The historical research department of the Nation of Islam angiven som författare. ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one” Boken utgör 312 sidor och 1275 fotnoter. Samtliga fotnoter hänvisar till judiska forskare/källor och skriften är utformad som en dokumentation över den judiska inblandningen i den svarta slavhandeln. Kapitlen är uppdelade efter en introducerande del och därefter behandlade i kronologisk ordning ”Judarna och slaveri i koloniala Sydamerika och Karibien”, ”Judar och slaveri i koloniala Nordamerika”, ”Judar i södern”, ”Judar, slaveri och inbördeskriget” och ”Judar i den svarta Förintelsen”. Alla kapitlen har underkapitel/underrubriker utom det sistnämnda som består av en alfabetisk lista över ”a few of those”55 judar som deltagit i slaveriet som t.ex. handlare eller ägare. Detta avsnitt uppgår till ungefär en tredjedel av boken. The historical research department of the Nation of Islam har inte publicerat någon bok varken före eller efter denna och författaren har länge varit okänd. Tidigare spekulationer har varit att den utarbetats av ett antal studenter från Boston56 men under talet på Saviour’s Day i år (2004) sade Farrakhan att en broder Allén var författare till boken.57 Undertiteln Volume One talar i sig själv för att en uppföljande bok är på väg, men i dagsläget finns inga tydliga indikationer på att så vore fallet. Trots att läsaren ska dra sina egna slutsatser utifrån uppställda fakta tycks författaren ständigt lägga orden i mun eller åtminstone plantera tanken. Det finns hela tiden ett överhängande antydande i vilken riktning man bör uttyda vilket gör uttrycksformerna värdeladdade. Uppgifterna stannar aldrig vid faktapresentationer eftersom man i sammanhanget skapar en

52 Perry/Schweitzer, s. 231f 53 Perry/Schweitzer, s. 232 54 Gardell, s. 260 55 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 213 56 Perry/Schweitzer, s. 237 57 http://www.adl.org/special_reports/farrakhan_own_words.asp

16

bild som dessa förväntas understödja istället för det omvända förhållandet. I andra fall är den negativa porträtteringen av judar uttalad t.ex. genom rubriker som ”Proud to Murder Black Men”58 eller orden ”They [judarna] were participants in the entrapment and forcible exportation of millions of Black African citizens into the wretched and inhuman life of bondage for the financial benefit of Jews”59

NOI hävdar att dokumentationen allena är tydliga bevis men kritiken från olika vetenskapliga håll har varit omfattande. Dels saknas historiska sammanhang, bakgrundsinformation och ett ordentligt tidsperspektiv, dels finns det inga jämförande siffror angående inblandning från andra folkgrupper vilket ger en missvisande bild. Inte heller fotnotsapparaten fungerar som den bör p.g.a. felaktiga citat som dessutom ofta tas ur sitt sammanhang och ur ovetenskapliga verk.60 Attacken mot judarna blir dubbel eftersom man använt sig enkom av judiska källor vilket gör att trovärdigheten inför läsaren stiger. Dessa judiska källor framstår att själva dokumenterat och medgett den helhetsbild som blir resultatet av detta hopkok av citat. För den läsare som inte är medveten om detta kommer bokens judiska presentation sannolikt att leda till ett osympatiskt och motbjudande förhållningssätt gentemot människor av judisk härkomst. Bokens budskap är enkelt att härleda; judar har (åtminstone) sedan 1400-talet förtryckt svarta genom att ha ledande roller inom den transatlantiska slavhandeln med huvudsyftet att inbringa personlig ekonomisk vinning. Överallt de bosatt sig anses de blivit de bärande slavhandlarna och finansiärerna vid sidan av plantageägare, t.ex. i koloniala Sydamerika och Karibien61

liksom i hela Nordamerika. Deras inflytande illustreras i boken av att man vid ett tillfälle bytte dag då en slavauktion sammanföll med en judisk högtid.62 Genom historien har de även deltagit indirekt i utrotning och slaveri genom t.ex. finansiering av Columbus som beskrivs som troligen jude samt slavhandlare,63 handelsmän av socker64 och genom att äga en fjärdedel av Dutch West India Company.65 Man vill också antyda att den judiska inblandningen var ännu större genom att informera om att många judar använde sig av andra namn och därmed är svåra att spåra.66

Myten om judars snålhet, girighet och ständiga pengaintresse får nytt liv i sammankopplingen till slavhandeln. Enligt NOI har en del av de fall där judar fördrivits ur länder berott på dels deras ekonomiska exploation av det land de befunnit sig i och till stor del även för att de i oenighet med landets etiska lagar bedrivit slavhandel eller smuggling.67 På samma sätt ska de ha bosatt sig där de kunde bedriva handel alternativ slavhållning och flyttat vidare då lagändringar förbjöd den eller försvårade den genom höga kostnader.68 Att så få judar påstås ha motsatt sig slaveriet i USA förklaras enligt följande: ”So many of their fortunes were founded and maintained on the backs of the African that only a tiny fraction of Jews, North or South, spoke for his freedom.”69 I vissa konflikter anklagas de även för att ha sålt vapen till båda parter

58 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 161 59 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 7 60 Perry/Schweitzer, s. 236 61 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 18 62 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 29 63 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 14ff 64 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 18 65 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 23f 66 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 85 67 Se t.ex. ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. l0f 68 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, t.ex. s. 64, 78, 82ff, 132 69 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 139

17

enkom för profiten t.ex. vid utrotningen av indianfolk i USA.70 Förutom att vara vägen till rikedom påstås slavarna utgjort en statussymbol bland judar.71 Mer djävulska bilder av judarna målas också upp. Under en revolt i Surinam som ledde till ungefär 6000 svarta slavars frigörelse under 1690-1772 anses judarna inte bara villigt ställt upp i jakten, infångandet, dödandet och/eller straffandet av dessa före detta slavar utan även skaffat sig troféer genom avhuggna svarta händer.72 Judar ska även ha hjälpt till att sprida smittkoppor till indianer via filtar som gavs bort som vänskapliga gåvor73 eftersom de enligt NOI såg den eventuella ekonomiska vinsten i detta folks utrotning. Slavhandeln innebar sexuellt utnyttjande av svarta kvinnor som utsattes för våldtäkter samt tvingades till prostituering vilket målas upp med vissa judiska anstiftare. ”It is certain that with the buying and selling of Black women, Jews raped and exploited them with abandon”74 dras t.ex. som slutsats. Inte heller det religiösa klandrandet uteblir utan judendomens utövare framställs som falska, hycklande och otrogna mot Gud. Exempelvis hävdar boken att 50 000 judar hellre konverterade under spanska inkvisitationen än att lämna sina förmögenheter bakom sig75 liksom att man på vissa platser anslöt sig till kristendomen för att öka pengainflödet.76 Flera synagogor rapporteras ha beblandat sig med slaveriet antingen genom att ha utnyttjat arbetskraft därifrån eller själva ägt slavar och man påpekar att vissa judar i Surinam vanhedrade sabbaten genom att alla dagar skulle vara arbetsdagar för slavarna.77 Otrogna judar pekas ut att ha predikat kristendom och att under 1700-talet i New York inte efterlevt religiösa levnadsförhållanden.78 Den viktigaste poängen i det religiösa sammanhanget är hävdandet att judiska rabbiner hjälpte till att legitimera slaveriet genom Bibelns berättelse om Noas ord till sonen Ham79 ”‘Förbannad skall Kanaan vara och den uslaste slav åt sina bröder.’ Och han sade: ‘Lovad vare Herren, Sems Gud! Kanaan skall vara deras slav. Må Gud låta Jafet växa och bo tillsammans med Sem. Kanaan skall deras slav.’”80 Förutom att den kontinuerliga framställningen av judar som upprätthållande krafter i slaveriet tar NOI ifrån judarna ensamrätten till Förintelsen som begrepp. Dels kallar man slaveriet ”Den svarta förintelsen” (alt. ”Den afroamerikanska förintelsen”), dels beskriver man det som ”the greatest criminal endeavor ever undertaken against an entire race of people”.81 Det sistnämnda pekar på att man skulle kunna rangordna dessa två lidanden i hemskhet, dessutom antyder man att judarnas lidande är förstorat. Undermineringen av de hemskheter judarna historiskt utsatts för sker även genom att rättfärdiga t.ex. spanska inkvisitionen med att hävda att den i huvudsak skedde för att man inte tolererade judarnas slavhantering.82 Den värsta anklagelsen man utsätter judarna för är en jämförelse med deras humanitetsförövare under Nazityskland: ”Much like the Nazis at the concentration camps of Auschwitz, Treblinka or

70 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 106, 111 71 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 122f 72 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 42ff 73 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 111ff 74 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 201 75 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 12 76 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 22 77 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, t.ex. s. 36f, 41, 61, 76, 101, 143ff 78 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 94, 133f 79 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 203 80 1 Mos 9:25-27 81 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 7 82 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 207

18

Buchenwald, Jews served as constables, jailers and sheriffs, part of whose duties were to issue warrants against and track down Black freedom seekers.”83 Från tidigt 1990-tal till idag Under de nästkommande åren gjorde Farrakhan ett antal motsägelsefulla utspel. Samtidigt som han hävdade att han inte hade några antisemitiska eller antijudiska åsikter stod han alltid bakom ”The secret relationship between Blacks and Jews” samt visade sympatier för personer som uttalat sig antisemitiskt. 1993 uppfattades Farrakhan, som delvis är musikaliskt skolad, av vissa att vilja be om ursäkt för tidigare uttalanden genom att spela att stycke av den judiske Felix Mendelssohn på fiol. Ursäkten godtogs inte från judiskt håll eftersom den inte ansågs vara något annat än falskhet. Till saken hör att Mendelssohn konverterat från judendom till kristendom.84 Många svarta anhängare till NOI reagerade också negativt eftersom man uppfattade att Farrakhan underkuvat sig för judarna liksom den svarte mannen alltid fått underkuva sig den vite mannen under förtryckets tider.85

Samma år, 1993, fick en av NOI:s medlemmar, tillika Farrakhans förra livvakt och dåvarande en talesman, stor publicitet genom ett tal som skedde vid Kean College i New Jersey.86 Hans namn var Khallid Abdul Muhammad. Innehållet i talet var så grovt antisemitistiskt att ADL beslutade att publicera delar utav det som helsidesannonser i New York Times. Bilden av judar är tydlig: de är lögnaktiga, svekfulla, ondskefulla individer som, likt Cokely tidigare hävdat, kontrollerar USA och förtrycker svarta. Muhammad rättfärdigade till viss del även Hitlers ogärningar gentemot judarna genom följande ord: ”He [Hitler] used his greatness for evil and wickedness. But they [judarna] are wickedly great, too, brother, every where they go. And they always do it and hide their hand”87 Vid sidan av att vädra antisemitistiska åsikter utmålade han vita i allmänhet som djävlar och degraderade också t.ex. påven och homosexuella. Enligt honom bör Sydafrika vid ett svart styre påbörja massmord av vita efter ett dygn passerat där ingen skonas, varken spädbarn, gamla eller handikappade. 88 Talet ledde till en tillfällig avstängning ur NOI men Farrakhans kritik rörde inte innehållet utan ordvalet och den hetsiga presentationen. Under kommande år förde Muhammad diverse kampanjer och gjorde uttalanden om att t.ex. Förintelsen skulle ha överdrivits.89 Till slut avstängdes Muhammad totalt från NOI men han fortsatte att hålla gästföreläsningar vid exempelvis svarta universitetscampus fram tills sin död 2001. I sitt tal vid Million Man March 1995 tog Farrakhan avstånd från antisemitism och förklarade sig själv oskyldig till det vilket han menade bevisades genom att Gud tillät honom att genomföra marschen vars budskap fokuserade främst på att stärka svartas självständighet men även på att förändra hela samhällets inställning och leva i kärlek till nästan. ”So today, whether you like it or not, God brought the idea through me and he didn’t bring it through me because my heart was dark with hatred for White people and for the human family of the planet If my heart were that dark, how is the message so bright, the message so clear, the response so

83 ”The secret relationship between Blacks and Jews, Volume one”, s. 207 84 Gardell, s. 262 85 I likhet med Gardell, s. 262 86 Talet genomfördes 29:e november 1993 enligt Perry/Schweitzer, s. 233 87 Enligt Perry/Schweitzer, s. 233, p.g.a. att jag tyvärr ej lyckats få tillgång till talet. 88 Perry/Schweitzer, s. 234 89 Se Perry/Schweitzer, s. 235

19

magnificent?” uttryckte han sig.90 Angående förhållandet till judiska grupper uttalade han följande: ”I don’t like this squabble with the members of the Jewish community. I don’t like it”91 Samtidigt som han erbjöd en dialog dem emellan förklarade han att NOI inte accepterade att den skulle ske inom uppsatta ramar på judiska villkor. Följande år fortsatte Farrakhan sina försök att tvätta bort den antisemitiska stämpeln med mer eller mindre lyckade resultat. 1996 uttryckte han en beundran för judars framgångar och menade att avund skapar judehat. Efter att ha kämpat mot cancer under några år bad han vid sitt tillfrisknande år 1999 om ursäkt i allmänhet för tidigare uttalanden han gjort som kan han uppfattats rasistiska etc. Farrakhan proklamerade även att kämpa för mänskligheten genom ett färglöst perspektiv.92 Vid Saviour’s Day 2000 hade man bjudit in rabbiner ur den judiska sekten Neturei Karta som bad Farrakhan om ursäkt för alla ”felaktiga” beskyllningasmutskastanden han fått utstå genom att utmålas som antisemit. De fördömde alla judar som någonsin talat illa om honom genom att påstå att dessa inte skulle vara riktiga judar.

r och

93 Utåt kan detta ha uppfattats som ett steg till försoning, men som vid Mendelssohn-musiken var de verkliga omständigheterna inte lika smickrande. Neturei Karta är en ultraortodox sekt som inte har särskilt stort deltagande med resten av den judiska gemenskapen, dessutom motarbetar de sionism och staten Israel.94 Med andra ord är de på ingalunda sätt representativa för det allmänna judiska samhället. Senare samma år sade han till CNN att: ”I think it’s time to have a dialogue that could lead to better relationships [mellan svarta och judar]” där han syftade till att tala med demokraternas judiske vice presidentkandidat Joe Lieberman.95

Eventuella tillbakagående betraktningar av Farrakhan som antisemit blev 2002 underminerade genom förbindelserna med den svarte professorn Tony Martin. Martin hade bl.a. deltagit vid en konferens arrangerad av The Institute for Historical Review, the Center for Holocaust Denial96 och 1993 utkom han med boken ”The Jewish Onslaught” vilken har liknande infallsvinkel som ”The secret relationship between Blacks and Jews.” Martins kontakt med högerextremism och sådana åsikter var genom konferensen solklar och NOI:s förbindelse med Martin uppenbar då man valde att sälja hans tidigare nämnda bok via t.ex. Final Call. Idag finns hans bok inte med i försäljningen på Final Calls hemsida.97 Det bör också nämnas att Martin avstängdes från sin tjänst vid Wellesley College efter att ha inkluderat ”The secret relationship between Blacks and Jews” i kurslitteraturen. I augusti 2002 talade Farrakhan om religionsmotsättningar i en kristen kyrka. Huvudsyftet kan tolkas vara att visa upp islam ur annan dager mot den fientlighet som uppstod efter attacken den 11:e september året innan. Budskapet är delvis att hålla ihop genom orden: ”It bothers me that Christians, Muslims and Jews claim Abraham as a father, but the sons of Abraham can’t live in peace with each other!”98 Några månader senare ger Farrakhan sin egen förklaring till varför han utmålats som antisemit. ”If you’re a Jew and you say God chose you, what did he choose you for? Did he choose you to hide the light under a bushel basket and corrupt the light? This is why you don’t like Farrakhan. I’m not anti-Semitic. But what I am anti are those who say they

90 Farrakhan, Million Man March tal, 951017 91 Farrakhan, Million Man March tal, 951017 92 Perry/Schweitzer, s. 253 93 Perry/Schweitzer, s. 253f 94 Se vidare http://www.nkusa.org 95 http://edition.cnn.com/2000/ALLPOLITICS/stories/10/09/farrakhan.lieberman/index.html 96 Perry/Schweitzer, s. 251 97 Per 2004-05-12 98 Farrakhan, ”A Day the Lord Has Made”, 020818

20

are Jews and they are not; those who say they are Christian and they are not; those who say they are Muslims and they are not. Satan makes Muslims, but not the right kind. Satan makes Jews and Christians. He gives you the name but not the spirit”99 År 2004 förtydligar Farrakhan sig: ”I want the world to know that Farrakhan is not now nor have I ever been a hater of the Jewish people.”100 Han poängterar fortfarande att det handlar om att avslöja sanningen, utrota falskhet ur varje kategori oavsett religion och ras snarare än apeka ut judar som särskilt ondskefulla. Samtidigt pekar han ofta ut judar och tar judiska exempel vilket ökar den judiska skepsisen gentemot honom. I samma tal från Saviour’s Day går han tillbaka till Elijah Muhammads mer beundrande syn på judar och anknyter till ett av de uttalanden som gav upphov till utpekandet av honom som antisemit; ”The Jewish people are taught to remember so that they can stand up and say, ‘Never, never, never again.’ I want Black people to become so filled with the knowledge of what has happened to us and our rich, historic past that we will rise as a people and say with meaning, ‘Never, ever, ever, again.’”

tt

101 Samtidigt är judisk skepsis gentemot Farrakhans förmodade förändring eller klargörelse idag fortfarande orubbad. ADI:s synvinkel klargörs på deras hemsida där NOI tilldelats ett eget avsnitt under överrubriken Extremism.102

Slutsats På senare år har många observerat allt färre antisemitiska uttalanden från Farrakhans sida som av vissa anses bero på en strävan att nå en allmän afroamerikansk ledarposition.103 Upprepade gånger förnekar han i offentliga sammanhang att han är antisemit och de må så vara att han i vissa fall blivit citerad ur sammanhanget. Men fortfarande kvarstår faktumet att den enda sorts bevisning Farrakhan har i dagsläget är sitt ord. Och hur trovärdigt kan det ordet vara om man ser dem i skenet av förbindelserna med t.ex. Cokely och Martin eller den fortsatta försäljningen och framhållandet av ”The secret relationship between Blacks and Jews”? Först när orden blir handling kan de bli övertygande och anses som giltiga eftersom han har så mycket smutstvätt i bagaget. Ett steg i den riktningen vore att göra en rejäl utrensning i kontaktnät och försäljningssortiment samt offentligt be om ursäkt för den skada NOI redan må ha orsakat genom tidigare uttalanden och handlingar. Det starkaste beviset på att NOI är antisemitiska är ”The secret relationship between Blacks and Jews” eftersom den i egenskap av att författas av en underkategori till rörelsen representerar deras ställningstagande i relationen till judar. Boken är farlig p.g.a. de värderingar som läsaren förväntas läsa mellan raderna. Genom bokens frekventa sätt att återkommande exponera tabeller över inblandade judar, citera utan tillgång till sammanhang och i vissa fall skapa allmängiltiga sanningar av avvikande företeelser har man nått målet att ”bevisa” judarnas djävulska sidor. Naturligtvis är detta inte något uttalat syfte i boken utan framstår snarare som dess konsekvens vilket hjälper NOI att legitimera dess existens. Eftersom rörelsen förnekar att de skulle förespråka antisemitism kan man kanske beskriva det som att man legitimerar svartas

99 Farrakhan, ”Farrakhan Speaks to the UK from America”, 021222 100 Farrakhan, ”Reparations: What does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise?

(continued)”, 040229 101 Farrakhan, ”Reparations: What does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise?

(continued)”, 040229 102 Se http://www.adl.org/nation_of_islam/ 103 Se t.ex. Perry/Schweitzer, s. 253

21

eventuella antisemitism. I de fall afroamerikaner hyser sådana åsikter är man enligt NOI berättigad till det.

22

4. FÖRKLARINGAR TILL ANTISEMITISKA ÅSIKTER Detta avsnitt består av två delar; den första ska försöka spegla och diskutera den legitimering av antisemitism som NOI själva bistår med medan den andra ska försöka ge möjliga förslag på denna antisemitisms rötter. Även om utgångspunkten automatiskt blir svart och förklaringarna då som konsekvens får en förmildrad effekt på betraktandet av dessa antisemiter är dess poäng på ingalunda sätt att berättiga antisemitism. Denna uppsats mening är inte att uppvisa ursäktande omständigheter utan istället handlar det om att uppvisa vart vi kan härleda sådana förkastligheter. Syftet med detta är antagandet att om vi inte kan förstå antisemitismens existens om vi inte ser hur, varför och varifrån den kommer. Har vi inte vetskapen om detta kan vi inte heller vare sig bekämpa den eller försöka förhindra att något liknande uppstår i framtiden. NOI:s egen legitimering av antisemitism Denna uppsats har valt att urskilja två argument genom vilka NOI tillåter sig själva att uttala sig i antijudisk riktning. Dessa fungerar även som deras ursäkter i de fall där afroamerikansk antisemitism förekommer. Argumenten är återupprättelse och sanning där den senare i större eller mindre utsträckning är en konsekvens av den tidigare. 1. Återupprättelse Den svarta slavhandeln medförde ett lidande som USA:s svarta i dagsläget fortfarande kan uppleva tydliga avtryck av. Det handlar om sämre sociala, ekonomiska, rättsliga och utbildningsrelaterade förutsättningar samt ett diskriminerande och fördomsfullt klimat. En händelse som kommit att illustrera detta på senare tid är dödsskjutningen av den svarte Amadou Diallo vilket inträffade 1999. Diallo hade inget brottsregister och var obeväpnad den dag fyra poliser avlossade 41 skott mot honom.104 Även om detta fall gav upphov till kritik om polisbrutalitet fanns det även en genomgående misstanke om rasistiska motiv. För många svarta i USA handlar det idag om att medvetandegöra samhällssituationen för att kunna förändra den liksom att få en återupprättelse efter historiens lidanden. Ett av NOI:s förespråkanden rymmer som tidigare nämnt total separatism utifrån hudfärg. Detta krav finns fortfarande närvarande i ideologin men i dagens läge verkar mest fokus ligga på en återupprättelse med anknytning till slaveriet. Det handlar främst om att få ett öppet erkännande om att ett lidande ägt rum och en offentlig ursäkt från USA:s regering.105 Ett steg i samma riktning handlar om att ta del av sin egen historia för att kunna försonas med den. Kunskapen kan återge en mental självrespekt hos afroamerikaner som gått förlorad under århundranden av omvärldens föraktfulla behandling. Ett allmänt offentliggörande från regeringen av att ett lidande existerat skulle kunna vara startskottet till svart insikt om dagens lidandes existens och därmed kunna ligga till grund för att bota smärtan. Förnekandet av en återupprättelse skulle däremot innebära ett fortsatt förtryck. För Farrakhan ligger detta även till grund för amerikanska rasrelaterade problem: ”For if America is unwilling to look at the horror of the

104 Läs mer på t.ex. http://www.cnn.com/US/9902/09/police.shooting/index.html 105 Gardell, s. 258

23

trans-Atlantic slave trade and what happened to us as a people, there will never be a chance for good relations between Black and White people.”106

Svarta förtjänar en återupprättelse av ovan beskriven typ, men knappast på den judiska bekostnad NOI ger direktiv om via sin bok. Man måste få utrymme och tillfälle att läka såren men inte genom att skapa sår hos andra. Vad som är viktigt att poängtera är dock att även om NOI via ”The secret relationship between Blacks and Jews” speciellt utpekar judar fokuserar man annars i huvudsak denna återupprättelse på hela den vita befolkningen, eller kanske snarare vit överlägsenhetstänkande.107 ”The secret relationship between Blacks and Jews” framställs inte vara någon slutgiltig återupprättelse som eliminerar den afroamerikanska smärtan om den erkänns av den judiska sidan utan istället som en av komponenterna. Paradoxalt nog verkar man i smutskastningen samtidigt hålla judarna som förebild. Man vill nå samma ställning som de uppnått och den återupprättelse de mottagit efter andra världskrigets slut vilket NOI försökt förtydliga i det tidigare citerade uttalandet på sidan 20, fotnot 101. När legitimeringen sker på återupprättelsens grunder blir den ett farligt vapen av två orsaker: 1. Sympatierna för den allmänna svarta kampen kan minska Eftersom Farrakhan arbetar inom ramarna för dagens afroamerikanska medvetenhetsrörelse blir han samtidigt en utav dess offentliga representanter. Sannolikheten att hans antisemitiska profil sammanbinds med själva kampen är därmed stor. Utåt kan detta därmed öppna för ett antagande att svart medvetenhet och antisemitism går hand i hand. Denna snedvridna bild leder i förlängningen till en situation där sympatierna för den allmänna svarta kampen mot sociala, ekonomiska och rättsliga orättvisor förtvinar p.g.a. att Farrakhan delvis stödjer sin antisemitiska legitimering på den. 2. Sympatierna för den allmänna svarta kampen kan bli antisemitism Här handlar det om det motsatta förhållandet, att sympatier för den afroamerikanska strävan att nå en mental befrielse utnyttjas av Farrakhan. Sympatisörer förväxlar den allmänna kampen med Farrakhan genom att bistå med en flathet och ett ursäktande förhållningssätt gentemot hans uttalanden eller NOI:s bok i tron att man skyddar andra aspekter. Detta kan öppna för ett antisemitiskt klimat där förvridna idéer får frodas och i värsta fall kanske sympatisören omedvetet axlar åsikterna. Man blundar för antisemitismen i tron att man hjälper kampen men inser inte att man snarare hjälper till att underminera den genom att låta den fortsätta sammanknippas med antisemitism. 2. Sanning Ett steg i återupprättelsens riktning blir att exponera sanningen om slaveriet för omvärlden. För NOI är ”The secret relationship between Blacks and Jews” inte en negativ porträttering av judar utan ett tillkännagivande av ogärningar som begåtts genom historien mot svarta och det amerikanska samhälle som nu existerar i dess kölvatten. Ett led i detta blir att publicera dokumentationer över handlingar och gärningsmän, vilket ur denna synvinkel inte framstår värre än att lista de tyskar som deltog i Förintelsen och sedan fördöma dem. Farrakhan har uttryckt följande: ”We [svarta] don’t know what happened to us, but anybody that tries to teach

106 Farrakhan, ”Reparations: What does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise?

(continued)”, 040229 107 Se t.ex. Farrakhan, ”Farrakhan Speaks to the UK from America”, 021222 eller Farrakhan, ”Reparations: What

does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise? (continued)”, 040229

24

us, they call them a hate teacher”108 Farrakhan verkar även vilja visa judar att de inte varit oklanderliga genom historien liksom att Förintelsen inte berättigar immunitet mot kritik. De är inte heller de enda som är vaksamma på de oförrätter som begåtts/begås mot det egna folket. Båda parter bär på smärta vilket han förtydligar i följande citat: ”You got pain. Well, we’ve got pain too. You hurt. We hurt too.”109 Den judiska kritik, upprördhet och smärta som uppkommit genom NOI:s bok, förbindelser och uttalanden har från NOI:s sida varken bemöts med någon typ av ursäkt eller uttalad ånger. Istället har dessa judiska reaktioner omvänts till bevis över att t.ex. ”The secret relationship between Blacks and Jews” står för sanningen. I NOI:s ögon vill judiska parter dölja sanningen vilket blir ännu ett steg i förtryckets riktning. En annan förklaring NOI ger till det judiska fördömandet är (som tidigare citerat i ett annat sammanhang110) är att sanningen gör ont. Ingen vill acceptera den eller tillkännage de eftersom den är för smärtsam att beblanda sig med och eftersom den kanske förändrar självbilden. Själv anser sig Farrakhan ha åtagit sig rollen att avslöja sanningen vilket han menar automatiskt medfört att han hamnat i smutskastningens centrum. ”Now, look, whoever is entrusted with the task of pointing out wrong, depending on the nature of the circumstances is not always loved. In fact, more than likely, that person is going to be hated and misunderstood. Such persons are generally hated because no one wants to be shown as being wrong”, har han uttryckt sig.111

De antisemitiska uttalanden som Farrakhan gjort förklarar han med att en avsikt är att vilja utpeka falska, otrogna eller bedragare av alla sorter så att deras platser kan övertas av genuina troende oavsett religionstillhörighet. Därmed ska han verka för att Guds vilja genomförs liksom att världen ska bli en bättre boplats för dess inneboende. Kanske förtydligas detta i följande uttalande: ”I see a new dawning for humanity because the wicked are being exposed - their lies and their deceit”112 För Farrakhan handlar alltså detta mindre om att försöka utpeka ett folkslag som ondskefullare än något annat, och mer om att motarbeta ondska i varje grupp. ”You don’t understand me. My people love me. And yet, I point out the evils of Black people like no other leader does, but my people don’t call me anti-Black, because they know I must love them in order to point out what’s wrong so we can get it right to come back into the favor of God!”113 har han uttryckt sig för att påvisa detta och sin oskuld till antisemitism. Till Farrakhans försvar stämmer det att han utpekar ont genom alla folkslag och religioner utan att begränsa sig till judar och judendom, men för den sakens skull är det ingen motvikt till ”The secret relationship between Blacks and Jews”. När det gäller resonemang som hävdas basera sig på sanningen är det svårt att motsäga dem eftersom sanningen ibland finns i betraktarens ögon och därmed inte godtar fakta presenterad ur en annan synvinkel än den egna. I denna situation kan man däremot konstatera två saker; det har existerat ett judiskt deltagande i slaveriet men i fallet med t.ex. ”The secret relationship between Blacks and Jews” har NOI förvridit dessa uppgifter till en bild som felaktigt uppger det judiska deltagandet som mest bärande, förtjänstfullt och inflytelserikt. Det finns naturligtvis inga ursäkter till de utpekade judarnas deltagande i slaveriet och de inhumana brott de begått.

108 Farrakhan, ”Reparations: What does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise?

(continued)”, 040229 109 Farrakhan, Million Man March tal, 951017 110 Se s. 12, fotnot 53 i denna uppsats 111 Farrakhan, Million Man March tal, 951017 112 Från talet ”A Day the Lord Has Made” från 18:e augusti 2002, se Källförteckning 113 Farrakhan, Million Man March tal, 951017

25

Alla dessa uppgifter må vara korrekta och det finns inga anledningar att inte exponera eller fördöma dessa personer. Men det finns heller inget som ursäktar den snedvridna vinkling NOI ger som får konsekvenser för ett helt folk. Hade NOI valt en annan metod och bistått med sammanhang och siffror över andra folkslags deltagande hade kritiken varit mindre befogad. Faktum kvarstår: hade det bara handlat om att exponera sanning och inte om att skuldbelägga en hel folkgrupp hade det inte funnits någon anledning att utesluta sådana viktiga fakta. Möjliga förklaringar - forskarens perspektiv Troligtvis finns rötterna till NOI:s antisemitism i sociala klimat och situationer snarare än religiösa motsvarigheter eftersom legitimeringen existerar övervägande på sådana grunder. Däremot blir tillvägagångssättet till anförandet religionen eftersom det sker i religiösa sammanhang i egenskap av Farrakhan som NOI:s ledare snarare än privatperson liksom att existensen av ”The secret relationship between Blacks and Jews” beror enkom på organisationen. Detta avsnitt föreslår förhoppningsvis förklaringar till varför just judarna hamnade i fokus för NOI utifrån det som uppsatsen tidigare redovisat. Det handlar dock inte om att en är giltig eller att alla är det utan dessa bör ses som en helhet av möjliga tankeströmningar som kan varieras beroende på tid eller person. Givetvis utesluts inte att det finns ett antal till förklaringar som denna uppsats gått miste om att upptäcka. Observera att dessa möjliga anledningar inte vill rättfärdiga NOI:s antisemitism utan försöka urskilja de klimat ur vilka den kunde växa fram. 1. Frustration I svartas kamp för medborgerliga rättigheter tycktes man många gånger stå resultatslösa. Man kämpade och kämpade men förändringen var knappt märkbar. I dagsläget är fortfarande en hög andel svarta lågutbildade och lever i fattigdomens USA. Ser man istället på amerikanska judar har de ett bättre genomsnitt av högutbildade och lyckades som grupp avancera relativt fort från sitt underläge. Svarta fick se på undrandes varför inte deras kamp gav samma resultat. För att kunna utstå förtryck har man till stor hjälp av att se ljuset i tunneln vilket uteblev i deras fall och sannolikt bidrog till frustration. Denna frustration fick sedan utlopp i omgivningen. Judisk medverkan i medborgarrättsrörelsen gav upphov till misstankar om att judarna i själva verket försökte förhindra svarta att ta sig uppåt. Resonemanget blev eventuellt att om judarna hjälpt sig själva fanns ingen annan anledning till att man nu misslyckades med att hjälpa de svarta såvida det inte var själva avsikten. Samtidigt fanns det kanske även en frustration i att svarta kände sig underlägsna judarna. Det var judiska pengar som i huvudsak fanns tillgängliga genom donationer, judiska jurister som hjälpte till i brottsmål och det fanns judiska personer i styrelsen för svarta medvetenhetsrörelser. Även de första s.k. black studies bedrevs av judiska forskare.114 Inte helt oväntat kan detta bidra till känslor av otillräcklighet. Frustrationen över att inte avancera kunde således bli en typ av avundsjuka eller otillräcklighet att judarna lyckats med sina mål och bedrev stora delar av den afroamerikanska kampen. Detta ledde kanske till ett växande agg som i sin tur utmynnade i diverse beskyllningar om dominering och medvetet förtryck, d.v.s. ett svek. Därmed skapades också ett skäl till varför antijudiska strömningar kunde uppstå och få fäste i det svarta samhället och i svarta rörelser.

114 Perry/Schweitzer, s. 215

26

2. Religionskollision En naturlig kollision sker i hävdandet att svarta är Guds utvalda folk. Anspråket på att vara utvald är i sig inget nytt men kan ändå tänkas vara en anledning till att man hamnar i en tvist. Även om man tillkännager att judendomen till viss del är överensstämmande med Guds vilja etc. har man förnekat att dagens judar skulle vara autentiska. Istället var det svarta som var de ursprungliga judarna. I ”The secret relationship between Blacks and Jews” poängteras detta genom att t.ex. referera till judarna med den termen eller ordet utvalda inom citationstecken.115 Även om NOI är av den uppfattningen finns det andra sätt att förtydliga det än att sätta in det i sammanhang som till viss del förlöjligar denna judiska självbenämning. Som muslimer är det kanske naturligt för NOI att ha arabiska sympatier vilket får konsekvensen att man har en kritisk hållning till staten Israel p.g.a. den israeliskpalestinska konflikten. Man fördömer visserligen hela konflikten och de hemskheter som begås under religions vingar men har övervägande palestinska sympatier. Farrakhan menar att: ”There will not be any cessation of bloodletting because there is no will on the part of Israel to deal justly with the Palestinian question. And there is no desire in the hearts of the Palestinian people to submit to what Israel wants to offer for peace.”116 Samtidigt anser NOI att judarna förtjänar ett hemland och man har begärt att själva få avsatt ett landområde i Afrika bekostat av USA.117 Kritiken mot Israel har sina starkaste grunder i att landet fortsatte att handla med Sydafrika under apartheidtiden då många länder valde att bojkotta för att situationen skulle tvingas att förändras.118 Vad man i detta väljer att förbise är att många afrikanska länder fortsatte att handla med Sydafrika liksom man förbiser att afrikaner själva hade del i utvecklingen och upprätthållandet av den transatlantiska slavhandeln, I och för sig ska inte andras inblandning vara en ursäkt för att själv kunna delta men detta bör finnas med i diskussioner i ämnet. 3. Trovärdighet När det gäller hela den svarta befrielsekampen med Black Power som devis är själva utgångspunkten självständighet. Det handlar om att bygga upp det egna folkets integritet, stolthet och självförtroende utan hjälp från några andra håll. Betydelsen av att genomföra hela arbetet på egen hand går inte att överskattas; det handlar om att vid konfrontation ärligt kunna säga att man själv åstadkommit förändringen. Framförallt finns det en önskan om att motbevisa det omvärlden tidigare försökt intala svarta: att de skulle vara mindre försigkomna eller mindre intelligenta. Det blir således ännu viktigare att utesluta vit medverkan i detta sammanhang eftersom det skulle kunna orsaka att häcklare åter underminerar svarta genom att hävda att de inte klarat av att skapa något på egen hand. Om vita skulle fortsatt vara inblandade i t.ex. svart entreprenörskap skulle segern aldrig bli fullständig utan kanske snarare gå förlorad. Som konsekvens blev det tidigare allmänna samarbetet mellan svarta och judar abrupt avbrutet vilket ur judisk synvinkel uppfattades som otacksamhet, svek och en spirande antisemitism. Även om det judarna gjorde för svarta skedde i största välmening och medmänsklighet kunde det bli en startpunkt för att vilja nedtona samarbetet. Även om det fanns en tacksamhet hos svarta fanns det förmodligen också önskningar om att själva få vara pionjärerna på sin egen

115 ”The secret relationship between Blacks and Jews” s. 146, 213 116 Farrakhan, ”Exclusive New Year Interview With the Honorable Minister Louis Farrakhan Pt. 3” från årsskiftet

2003/2004 117 Gardell, s. 257f 118 Gardell, s. 249

27

historia, att själva lyckas med befrielsen snarare än att andra skulle bedriva kampen åt dem. För svarta fanns det inget annat val eftersom svart självständighet inte kunde innehålla något utrymme för vit inblandning. Man valde att ta risken att uppfattas som antisemitiska framför att riskera att förhindra kampen i sig. Det är i dessa fotspår som NOI följer. Vissa menar att Farrakhans enda chans att tvätta bort antisemit-stämpeln är om han förkastar ”The secret relationship between Blacks and Jews”. Vad man måste förstå är att genom att göra det skulle Farrakhan underminera sin position som en medveten svart ledare. Den afroamerikanska befolkningen vill ha återupprättelse för det lidande deras folk fått utstå. Att förneka bokens innehåll vore för Farrakhan samma sak som att förneka att dessa hemskheter begåtts vilket i sin tur vore att förneka att man levt och fortfarande lever i förtryck. Givetvis är inte det något han ens vill riskera att göra, varken som aspirerande allmän afroamerikansk ledare eller som afroamerikansk individ. Trovärdighetskravet sträcker sig med andra ord inte bara utåt, angående hur omvärlden kommer att uppfatta situationen, utan framförallt om att bibehålla trovärdigheten inom den egna gruppen. Tyvärr blir konsekvensen att förhållandet mellan parterna förblir spänt. 4. Gemenskap Genom antijudiska åsiktsströmningar blir bilden av en fiende mer konkret. Det handlar inte längre enbart om hela den vita befolkningen utan en mer avgränsad grupp. Det mentala avståndet till målet minskas och hoppet växer om att lyckas ta sig ur det överhängande förtrycket. I sammanhang av nöd, rädsla, utsatthet och förtryck finns ofta en känsla av total ensamhet, en kamp mot världen som kan kännas resultatlös. Därav finns det ett behov att känna samhörighet och ur den gemenskapen skapa styrka. Tillsammans kan man klara av det, tillsammans är man starka, tillsammans kan man övervinna allt. Man har stöd i varandra och där en tvivlar kommer en annan medmänniska med stärkande övertalning. Detta kan man t.ex. se i krigstider. Efter attacken mot USA den 11:e september 2001 började oerhört mycket patriotism cirkulera i landet. Motstridigheter inom landet förbisågs tillfälligt för att skapa ett enande, en enhet av styrka och motstånd. Anledningen var ett yttre fiende som gemensamt skulle bekämpas. Det var inte längre av någon större betydelse om man hade olika politisk uppfattning eller ens vilket kön eller ras man tillhörde (så länge man inte var arab eller muslim) för det fanns något större som enade; de var alla amerikaner och de älskade sitt land. Tillsammans skulle de försvara det. Samma mönster finns hos NOI men där är den gemensamma egenskapen hudfärg. Farrakhan är kritisk mot samarbeten med andra grupper enligt följande; ”If we are weak, we can be taken over by those agenda, self-interests and strength are greater than ours. Of times, when we have formed these alliances, we end up serving the agendas of others”119 Uttalandet avspeglar hur man enbart har förtroende för den egna kretsen. Alla andra är opålitliga och svekfulla som har egoistiska baktankar. Anledningen till att NOI:s antijudiska betoning fått gehör beror nog till stor del på att den egna gruppen i sig förstärks av fiendeskapet. I det yttre hotet skapas den inre gemenskapen. I slutändan leder detta till en trognare utövarkrets med större dragningskraft för nya medlemmar. 5. Erfarenhet En första anblick på den relativt nära relation som svarta och judar hade under början av 1900-talet gör förståelsen av den fientliga situationen rätt obegriplig. Vid en närmre titt kan den 119 Farrakhan, ”Exclusive New Year Interview With the Honorable Minister Louis Farrakhan Pt.2” från årsskiftet

2003/2004

28

kanske förklara vissa av rötterna. De vita som svarta i huvudsak hade kontakt med var ofta judar. I afroamerikanska bostadsområden var ofta affärsrörelserna och fastigheterna i judisk ägo. Dessa hade kvar sina verksamheter efter sin utflyttning och var i allmänhet de enda som gjorde affärer med svarta. Istället för att se det positiva i detta blev de svartas bild av juden den som utnyttjade, som lurade och som stal svartas hårt förvärvade pengar. Att detta förekom på andra platser av andra personer tog man ingen hänsyn till, kanske p.g.a. att man hade begränsad vetskap då många andra vita nekade svarta försäljning etc. När svarta sedan betraktade sin fattigdom och vart pengarna tog vägen blev juden som den välbärgade på andra sidan etablerad som begrepp. Tolkning och uppfattning av världen utgår till stor del från kunskap och erfarenhet. Eftersom kunskapsmöjligheterna var få för svarta vid denna tidpunkt blev den erfarenhet man hade norm för en fördomsfull syn på judar. Därmed inte sagt att det inte existerade judiska affärsverksamheter som ekonomiskt utnyttjade svarta, men det är i egenskap av individ och kan på intet sätt härledas till folkgrupp. Det samarbete som tidigare pågått ledde kanske också till att relationen blev mer infekterad när oenigheter uppträdde. Sveket uppfattades som dubbelt från båda sidor eftersom det handlade om två parter som stått sida vid sida. Talesättet att den som står dig allra närmast kan såra dig allra djupast förverkligades. NOI ger sin version av detta i ”The secret relationship between Blacks and Jews” där man påstår att judar tidigare har använt sin vänskap för att kunna underminera andra folkslag för sin egen vinning: ”Those who had won the trust of the Indians were the greatest beneficiaries of their extinction.”120 Samtidigt som man fördömer detta verkar man paradoxalt nog själva vilja använda sig av samma metod som judarna anklagas för eftersom W.D. Fard sägs ha varit ljushyad enkom för att kunna infiltrera den vita världen till svartas fördel. Egna erfarenheter avspeglar också de utgångspunkter som antisemitiska och antivita åsikter baseras på. När man har etnicitet som gemensam nämnare blir en följd att allt annat också tolkas genom ras. Samtidigt är detta inte något som skapats av svarta utan snarare den vita omvärldens historiskt notoriska indelningssätt i hudfärg. NOI:s värderingar har skapats i det som är djupt inrotat i många människors huvuden, kanske särskilt bland dem som drabbades hårdast; svarta. Eftersom de själva alltid indelats efter ras blev också klyftan svart-vit representativ för godheten och ondskan. Vidare har man även använt myter man själv utsatts för och satt anklagarna i samma sits som man själva tidigare fått utstå. Porträtteringen av svarta som primitiva jämställda med djur har t.ex. i NOI:s mytologi omvänts till att vita i ett tidigt skede levde som apor medan svarta var kultiverade och civiliserade. Genom sitt förflutna har man tagit tillvara på formuleringar som sedan återanvänts som försvar alternativt vapen. 6. Tacksam måltavla Judar har ett förflutet kantat av diverse myter som kristna har spritt för att rättfärdiga förföljelser och hemskheter man begått mot dem. Antisemiter har demoniserat den judiska befolkningen genom historien och anklagelserna har varit lika avskyvärda som varierande. I ”The secret relationship between Blacks and Jews” upprätthålls och förtydligas en bild av judar som bl.a. ekonomiskt exploaterande vilket gör att antisemitiska åsikter kan bli rättfärdiga om än på osanna grunder.

120 ”The secret relationship between Blacks and Jews”, s. 113f

29

En anledning till att just judarna hamnat i skottlinjen för NOI:s jakt efter en syndabock kan vara att myter omkring judar redan är förankrade hos den amerikanska befolkningen. Det är enklare att återuppliva eller förnya det som redan fått relativ etablering eftersom det ligger så nära till hands i människors tankar. Genom att slå på den som redan ligger skaffar man sig ett överläge precis som den som mobbar för att själv slippa bli utsatt. Skulle man istället valt att peka ut t.ex. kristna eller alla av irländskt ursprung skulle man förmodligen inte få samma gehör samtidigt som det skulle innebära att lägga mer energi på en osäkrare väg. Naturligtvis existerar fördomar om nämnda grupper precis som alla existerande grupper, men inte i samma utsträckning som när det handlar om judar. Judar är enkla syndabockar eftersom de genom historien tvingats möta anklagelser som försatt dem i den situationen. På detta sätt kan man även motta sympatier från flera olika håll vilket sedan förstärker den egna legitimeringen av antisemitismen. Ju fler som samtycker, desto mer uppmuntran och stöd får man för sina åsikter. NOI har anklagats för att samarbeta med t.ex. Ku Klux Klan och som tidigare nämnt hat NOI-kopplade Tony Martin deltagit i en konferens anordnad av ett institut som förnekar att Förintelsen ägt rum. Detta absurda samarbete har ju uppstått p.g.a. det gemensamma judehatet vid sidan av förhoppningarna om total separatism mellan svart och vit. Finns det någon lösning? Vissa menar att antisemitismen är en så liten del av NOI att den inte bör utmärka hela organisationen. Poängen i detta är att antisemitismen stjäl det mediala/allmänna utrymmet och lämnar kampen för den afroamerikanska befolkningens jämlika sociala/medborgerliga villkor i skymundan. Å ena sidan innehåller sådana synpunkter förståelse och sympatier för kampen som sådan vilket i sig bör uppmuntras. Å andra sidan finns det ingen anledning att överse främlingsfientlighet oavsett från vilket håll de kommer. Ponera att en anonym judisk källa skulle publicera listor över svarta som begått mänskliga brott; vid vilket namn skulle vi då kalla denna person? Rasist? I denna situation finns det inga gråzoner att förhålla sig i utan NOI måste markant klargöra sina ställningstaganden. Det är inte någon tillräcklig ursäkt eller bevisning att enbart uttala att man inte har antisemitiska åsikter, man måste också bete sig därefter. Om man verkligen inte bär på antisemitism borde man heller inte ha något problem med att göra en utrensning i kontaktnätet eller i den litteratur man distribuerar. Naturligtvis är detta en extremt förenklad lösning av en situation som i verkligheten är mer komplicerad än så. Som tidigare nämnt handlar det om, för Farrakhan, att gå balansgång mellan att tvätta bort antisemitstämpeln för att kunna bli dagens stora afroamerikanska ledare och att bibehålla sin trovärdighet som en stark sanningsexponerare av det svarta slaveriet. Även om det förslaget kan tyckas visa upp Farrakhan som en hycklare skulle han behöva en lösning sprungen ur liknande problematik om han nu vore oskyldig till antisemitism. Det finns ingen anledning för judiska parter att acceptera något annat än en uppriktig offentlig ursäkt för diverse uttalanden liksom ett erkännande att ”The secret relationship between Blacks and Jews” förvridit fakta. Det är upp till NOI att bevisa sin oskyldighet i detta specifika fall och sträcka ut en rengjord hand. Därefter går bollen över till judisk sida.

30

Analys av arbetet Förhoppningsvis har denna uppsats gett en introduktion i ämnet och besvarat de frågeställningar som sattes upp under syftesavsnittet. Uppsatsarbetet har gett mig information om situationen mellan svarta och judar historiskt samt gett mig en bild av hur vänskap plötsligt kan omvändas till fiendskap. Viktigast av allt har jag fått många reflektioner över hur människan fungerar, både i grupp och som individ. Jag hoppas att detsamma kan uppstå hos läsaren. För mig personligen har det varit svårt med den omvända situationen där personer ur den afroamerikanska befolkningen står som skapare av rasism. Mina sympatier för t.ex. den svarta befrielsekampen ställdes mot min avsaknad av sympati för fördomar baserade på hudfärg eller folkgrupp. Egentligen fanns det inget skäl till detta eftersom de två inte är ett och samma. Jag hade förmodligen, med andra ord, blint (och utan ursäkter) fallit för den legitimering som Farrakhan använder under det denna uppsats kallar återupprättelse. Jag förstod inte riktigt hur någon som själv varit/är utsatt för bisarra fördomar och diskriminering väljer samma agerande mot någon annan. I slutändan har dock detta medfört ett förtydligande av hur lika vi människor är oavsett hudfärg till skillnad från de olikheter separatistiska rörelser vill framhålla. Det spelar ingen roll hur vi ser ut eller vart vi varit; alla kan vi förblindas av hat och skapa ondska omkring oss. Men det är också upp till var och en utav oss att göra oss av med den.

31

5. SAMMANFATTNING Denna uppsats hoppas kunna ge en nyanserad bild av antisemitism i Nation of Islam genom att besvara följande frågeställningar;

Hur understödjer/legitimerar man antisemitiska uttalanden? Vilken utveckling följer de genom organisationens utveckling? I vilket sammanhang förekommer de och vart kan man härleda dem?

Uppsatsen hoppas även kunna ge möjliga förklaringar till varför antisemitismen uppstått. Metoden har varit litteraturstudium och viss reflektion förekommer parallellt genom uppsatsen. Tillgången till primärkällor har tyvärr varit mycket begränsad men den främsta har varit Nation of Islams egen bok ”The secret relationship between Blacks and Jews”. Den afroamerikanska levnadssituationen vid 1900-talets början var fylld av diskriminering och förtryck, något som gav upphov till rörelser som betonade svart självständighet och nationalism. Nation of Islam (NOI), grundad av W.D. Fard, uppkom på 1930-talet ur dessa tankeströmningar och har under större delen av tiden haft Elijah Muhammad som ledare. Dagens ledare heter Louis Farrakhan. Lärorna hade till en början få likheter med traditionell islam och utgår bl.a. från att Gud är en människa liksom att jordens ursprungsbefolkning var svarta muslimer. Man är apokalyptiskt inspirerade, använder ofta Bibelcitat och lär att den vite mannen är djävulsk. De senaste åren har man försökt att närma sig mer traditionell islam. Judar och svarta har ett gemensamt förflutet genom t.ex. samarbeten i NAACP och hela medborgarrättsrörelsen men även genom att före detta judiska bostadsområden blev svarta med kvarvarande judiska affärsrörelser. Sympatierna dem emellan försvårades genom att oförståelse från båda håll, men kanske starkast p.g.a. 1960-talets Black Power-budskap. Judarna kände sig svikna genom att de uteslöts från arbetet inom svarta organisationer medan svarta menade att det var deras motsvarighet till sionism. Detta blev en allt spändare situation som på 1980-talet visades i att NOI uppmärksammades för antisemitiska uttalanden och på 1990-talet genom bl.a. en händelse där en svart pojkes död ledde till mordet på en judisk man. Enligt en undersökning gjord av Anti-Defamation League (ADL) år 2002 är afroamerikaner och latinamerikaner de som löper störst risk att vara antisemitiska, vilket kan bero på deras lägre snitt i utbildningsnivå. Antisemitism i NOI blev inte markant förrän med Farrakhan. Dels hade han medialt betraktats som antisemit genom hans kontakt med Jesse Jackson vilken redan utmålats som sådan. Tre olika uttalanden har i media fått porträttera Farrakhans antisemitism varav två tagits ur sitt sammanhang. Däremot finns det andra bevis mot honom, t.ex. stödet av Steven Cokelys åsikter som under 1985-87 hävdade att det pågick en judisk konspiration bl.a. för att utrota alla svarta. Farrakhan menar även att judar är ansvariga för en förlöjligande svart porträttering på film liksom ekonomisk utnyttjning. Det bärande beviset finns dock i boken ”The secret relationship between Blacks and Jews” som NOI publicerat. Boken utmålar judar som de största deltagarna och upprätthållarna av den svarta slavhandeln vilket sägs ha sitt ursprung främst i judars girighet. Det finns inga jämförande siffror etc. och boken är farlig p.g.a. de värderingar som läsaren förväntas läsa mellan raderna: att judar är djävulska pengadrivna personer som i stort sett på egen hand orsakat svartas lidande. Under det tidiga 1990-talet började Farrakhan förneka att han var antisemit men gjorde flera motsägelsefulla saker. Exempelvis tillät han NOI-medlemmen Khallid Abdul Muhammads grova antisemitiska åsikter med undantag för vissa formuleringar. Han gjorde även ett antal försök till ursäkter som inte kan tolkas annat än falska. Relationen till den svarte professorn Tony Martin vilken har förbindelser till grupper som förnekar Förintelsen spädde också på bilden.

32

NOI berättigar sin egen, eller alla afroamerikaners eventuella, antisemitism genom två linjer; återupprättelse och sanning. Återupprättelsen utgår från att svarta ska motta en offentlig ursäkt för slaveriet från USA:s regering vilket är ett erkännande att ett lidande ägt rum och att dagens förtryck existerar. Genom detta kan USA:s svarta försonas med sin historia och inse att deras levnadssituation beror mycket p.g.a. de historiska omständigheterna. Ur detta ska man kunna gå vidare. Återupprättelsen fokuserar på den vita befolkningen i allmänhet men genom ”The secret relationship between Blacks and Jews” sker den till större delen på judisk bekostnad. Denna legitimering är farlig eftersom den kan minska sympatierna för den allmänna svarta kampen eller genom att dessa sympatier i förlängningen kan bli antisemitism. Ett led i återupprättelsen är exponeringen av sanning. NOI menar t.ex. att boken är ett tillkännagivande av ogärningar som begåtts snarare än en negativ porträttering. Judisk kritik omvänds till bevisning att sanningen exponerats eftersom NOI hävdar att sanningen är obehaglig. Farrakhan menar också att han pekar ut ondska i alla led oavsett religion eller folkgrupp men samtidigt finns det ingen motvikt till ”The secret relationship between Blacks and Jews”. Rötterna till NOI:s antisemitism finns ur forskarens perspektiv troligen i sociala klimat och situationer. Följande möjliga förklaringar ges, dock är de på ingalunda sätt ursäkter: 1. Frustration Medborgarrättsrörelsen gav liten förändring för svarta medan judarna lyckades avancera som grupp relativt fort. Det var dessutom judarna som bidrog med stor del av pengar, juridisk hjälp etc. vilket kanske ledde till en frustration. Frustrationen blev eventuellt avundsjuka/otillräcklighet som blev agg och senare beskyllningar. 2. Religionskollission En naturlig kollision sker i frågan om utvaldhet där både svarta och judar gör anspråk på samma titel. Lösningen blir att förneka den andres riktighet. I egenskap av muslimer blir det även kanske en naturlighet för NOI att har arabiska sympatier i frågan om t.ex. staten Israel. 3. Trovärdighet I frågan om svart självständighet fanns inte längre något utrymme för vit inblandning. Det handlade om en trovärdighet utåt att man verkligen lyckades på egen hand och i Farrakhans fall handlar det om att bibehålla trovärdigheten inom gruppen genom att neka till att förkasta ”The secret relationship between Blacks and Jew” eftersom det vore samma sak som att förneka att ett lidande ägt rum. 4. Gemenskap Farrakhan är kritisk mot samarbeten och visar bara förtroende för den egna gruppen. Anledningen till att NOI:s antisemitiska betoning fått gehör beror nog till stor del på att en fiende blir mer konkret och att fiendeskapet i sig stärker den egna gruppen. 5. Erfarenhet Svarta hade i huvudsak kontakt med judiska affärsrörelser p.g.a. att de fanns kvar i bostadsområdena. Synen på juden som rik blev genom det vanlig eftersom man inte hade erfarenhet av så många andra vita affärsmän. Egna erfarenheter speglar också de utgångspunkter som NOI:s antisemitiska och antivita åsikter baseras på, t.ex. genom att återanvända de myter som man själv tidigare fallit offer för.

33

6. Tacksam måltavla P.g.a. av de myter som spritts om judar genom historien blir de en tacksam måltavla. Det är enklare att återuppliva eller förnya det som redan fått relativ etablering eftersom det ligger närmre till hands i människors tankar samt kräver mindre energi. Man kan också få sympatier från andra håll vilket hjälper det egna rättfärdigande. Eventuell lösning på problemet måste i första hand komma från NOI genom en genuin ursäkt och en utrensning i kontaktnät/litteratur, därefter är det upp till judiska parter att svara.

34

BIBLIOGRAFI Böcker Källförteckning 1999 Bibeln, Bibelkommissionen, Svenska Bibelsällskapet och Bokförlaget Libris, Örebro Muhammad, Elijah 1995 History of the Nation of Islam, Secretarius Memps Publications, Atlanta [1993] 1997 Message to the Blackman in America, Messenger Elijah Muhammad Propagation [1965] Society (M.E.M.P.S.), Atlanta The Nation of Islam, Historical Research Department 1991 The Secret Relationship Between Blacks and Jews. Volume One, Historical Research

Department, Boston X, Malcolm & Haley, Alex 2002 Malcolm X självbiografi, Ordfront förlag, Stockholm [1964] Litteraturförteckning Gardell, Mattias 1996 In the Name of Elijah Muhammad: Louis Farrakhan and the Nation of Islam, Duke

University Press, Durham (I Storbritannien publicerad som Countdown to Armageddon: Louis Farrakhan and the Nation of Islam av C. Hurst & Co. (publishers) Ltd., London)

Lee, Martha F. 1996 The Nation of Islam; An American Millenarian Movement, Syracuse University [1988] Press, Syracuse Perry, Marvin & Schweitzer, Frederick M. 2002 Antisemitism: Myth and Hate from Antiquity to the Present, Palgrave Macmillian,

New York Nedskrivna tal och intervjuer Farrakhan, Louis, A Day the Lord Has Made, 2002-08-18 Farrakhan, Louis, Farrakhan speaks to the UK from America, 2002-12-22 Farrakhan, Louis, Million Man March Speech, 1995-10-17 Farrakhan, Louis, Reparations: What does America and Europe Owe? What does Allah (God) promise? (continued), 2004-02-29 Final Call, Exclusive New Year interview with the Honorable Minister Louis Farrakhan Pt. 2, 2003/2004 Final Call, Exclusive New Year interview with the Honorable Minister Louis Farrakhan Pt. 3, 2003/2004

35

Internet121 http://cgi.cnn.com/US/9510/megamarch/10-16/transcript/ Talet från Million Man March 1995 http://edition.cnn.com/2000/ALLPOLITICS/stories/10/09/farrakhan.lieberman/index.html Farrakhans uttalande om dialog med Lieberman http://www.adl.org/nation_of_islam/ ADL:s dokumentation över NOI:s antisemitiska uttalanden http://www.adl.org/PresRele/ASUS_12/4109_12.asp Undersökning angående antisemitism i USA med indelning etnicitet http://www.census.gov/population/socdemo/education/p70-51/table01.txt Statlig statistik från 1993 över US A:s befolknings utbildningsnivå genom etnicitet http://www.finalcall.com Tal och intervjuer (undantaget Millon Man March talet) finns publicerade här

121 Alla länkar kontrollerade vid datumet 2004-06-04