Fullt fokus på företagare– europeiska företagare ger råd till Sveriges regering

Patrik Engellau, Gabriel Goucha, Tina Sommer, Frédéric Soudain

FULLT FO

KU

S PÅ

FÖR

ETAG

AR

E

– 1 –

– 2 –

– 3 –

Fullt fokus på företagare

– 4 –

– 5 –

Fullt fokus på företagare– europeiska företagare ger råd

till Sveriges regering

European Small Business Alliance

i samarbete med Stiftelsen Den Nya Välfärden

– 6 –

Utgivet av Den Nya Välfärden

Med storbror i byxfickan – integritetsrisker med RFID-chips (2007)Roligt värre (2007)Med storbror i uppfinnarverkstan

– ny digital övervakning från automatiska öron till internet- dammsugare (2006)

Med Storebror i baksätet– digital övervakning av dina bilfärder (2006)

Nya Beska droppar– korta kritiska krönikor (2006)

Första hjälpenOm dina anställda blir sjuka – en liten handbok (2006)

Var tredje får inte vara med– en studie om arbetslösheten bland invandrare (2006)

Hur hög är arbetslösheten, egentligen? (2006)Ole, dole, arbetslös

– nästan 3 av 10 ungdomar 16-24 år saknar jobb (2006)Ge de arbetslösa en chans

– 150 000 nya jobb genom halverade arbetsgivaravgifter(2006)Så lyckas du som företagare

– de bästa tipsen från svenska entreprenörer (2005)Bakom skurkar och skandaler (2004)Värsta krånglet ( 2004)Jobbet är att mata puman

– hur och varför försäkringskassorna slarvar bort 40 miljarder om året av skattebetalarnas pengar (2004)

Tankebok för entreprenörer– 222 citat från Aristoteles till Ingvar Kamprad (2003)

Entreprenören bakom allt– 101 svenska succéer från ABBA till ölburkar (2002)

Beska Droppar– korta kritiska krönikor (2002)

Skärp dig, Svensson– med deklarationen om medborgerliga skyldigheter (2002)

Personvalsparti– bot för trötta partier (1999)

Berättelsen om jobben (1996)Baksmällan

– förutsättningar för politisk tillnyktring (1995)Molnstoden

– en vision för svenska folket (1994)

– 7 –

Den Nya Välfärden har även givit utMedborgarnas offentliga utredningar

MOU 2000:1 Sveriges två gränser – om invandrarpolitikenMOU 1999:1 För Sverige – på tiden!MOU 1998:1 Samhällsmoral i praktikenMOU 1997:1 Entreprenören i högsätetMOU 1996:2 Kommunala företag – hot mot demokratiMOU 1996:1 Den nya arbetsrätten – ett förslagMOU 1995:3 Järntrianglar – förnyelsens fiende nummer ettMOU 1995:2 Irrfärdens slut – för sunda statsfinanserMOU 1995:1 När folkhemmets barn blivit vuxnaMOU 1994:1 HSF-modellen – patientmakt och kvalitetMOU 1993:2 Charta Nova – politik för entreprenörskapMOU 1993:1 Barnomsorg enligt kundvalsmodellenMOU 1992:2 Hälso- och sjukvård för 2000-taletMOU 1992:1 Eget val i äldreomsorgen – handledningMOU 1991:6 Hur man säljer allmännyttehus – handledningMOU 1991:5 På egna ben – reformera organisationsstödetMOU 1991:4 Skolpeng hösten 92 – en handlingsplanMOU 1991:3 Självständiga kommunerMOU 1991:2 Sänkta skatter för en ny välfärdMOU 1991:1 Företagsamhetens förutsättningarMOU 1990:3 En marknad för bostäder åt allaMOU 1990:2 Medborgarnas miljömanifestMOU 1990:1 Minska statsskulden – sälj tillgångarMOU 1989:1 Sänkt skatt för allaMOU 1988:1 En ny grundlag – ett förslag

– 8 –

© Stiftelsen Den Nya Välfärden

www.dnv.se

Omslag: Vikman kommunikation, Vällingby

Layout och sättning: Desktop Ateljén AB, Finnerödja

Tryck: Edita, 2007

ISBN 91-974447-8-2

– 9 –

Innehåll

Bakgrund ……………………………………………………………………………………… 11

Förord ……………………………………………………………………………………………. 13Rapportens observationer och förslagi sammanfattning …………………………………………………………………….. 15

Har Sverige något problem? …………………………………………………. 19Svenskarna är mer positiva till företagareän företagarna anar …………………………………………………………………... 27

Svenska småföretagare har svagt politiskt inflytande ..... 35Sverige förefaller vara sina gamla framgångars fånge,exemplet kapitalet …………………………………………………………………….. 41

ESBAs fyrfältare …………………………………………………………………….…… 51

Traditionell exportindustri ……………………………………………….….… 53

Innovation och high tech ………………………………………………….…… 54

Skola, vård, omsorg ………………………………………………………………… 58

Hantverk och service ……………………………………………………………… 62

Ecce societatis effectoriae praepositatis! ………………………….. 73

– 10 –

– 11 –

Bakgrund

Genom sina medlemsorganisationer representerar The Eu-ropean Small Business Alliance1 – ESBA – uppemot enmiljon små och medelstora företag i 35 europeiska länder.En svensk medlemsorganisation är Stiftelsen Den Nya Väl-färden2 .

Våren 2007 inbjöd Den Nya Välfärden representanterför ESBA att besöka Sverige för att på plats göra en utvär-dering av det svenska företagarklimatet och framföra sinasynpunkter. Bakgrunden är att svenska politiker från snartsagt alla politiska partier har uttryckt ambitioner att skapaett bättre företagarklimat, kanske det bästa i världen. ÄvenEU har givit uttryck åt sådana högtidliga strävanden, blandannat genom att lansera Lissabonagendan i mars 2000. Mensamtidigt som dessa stiliga mål formuleras upplever Sveri-ges företagare knappast att det händer så mycket i prakti-ken.

Tanken bakom Den Nya Välfärdens inbjudan till ESBAvar att få erfarna utländska företagares syn på situationen iSverige och rekommendationer och idéer om vad politi-kerna bör göra.

Inbjudan gick till ESBAs styrelse, som i sin tur utsåg endelegation om tre personer. I delegationen ingick Tina Som-

1 http://www.esba-europe.org2 http://www.dnv.se/

– 12 –

mer, Gabriel Goucha och Frédéric Soudain3 . PatrikEngellau, ordförande i Den Nya Välfärden, medverkade idelegationens möten som rapportör.

Som bakgrundsmaterial till delegationens besök lät DenNya Välfärden genomföra ett antal opinionsundersökningarsamt utarbeta ett antal dokument som översattes och ställ-des till delegationens förfogande4 .

Delegationen besökte Stockholm den 25 – 27 april 2007och fick tillfälle att diskutera frågan om företagarklimatet iSverige med svenska företagare, representanter för företaga-rorganisationer samt akademiker, journalister och andraopinionsbildare.

Detta är delegationens rapport.

3 Curriculum vitae på Tina Sommer.doc” http://www.dnv.se/esba/CVTina Sommer.doc, Gabriel Goucha.doc” http://www.dnv.se/esba/CVGabriel Goucha.doc respektive Frédéric Soudain.doc” http://www.dnv.se/esba/CV Frédéric Soudain.doc.4 En sammanställning med länkar återfinns på http://www.dnv.se/esba/documents.htm.

– 13 –

Förord

Våra observationer baseras på vad vi fått höra av de svenskarvi träffat under vårt besök och på de slutsatser vi tror att vikan dra av dessa utsagor (vilket inte alltid varit så lätt efter-som inte ens svenska företagare och experter är helt eniga ialla frågor). Men de baseras också på de erfarenheter vi haftsom företagare i våra hemländer (England, Portugal ochFrankrike/Belgien) samt, kanske framför allt, på vårt långaarbete inom ESBA, där vi under årens lopp haft att göramed företagare från andra europeiska länder. Verksamhe-ten inom ESBA har gett oss unika inblickar i hur europe-iska företagare ser på sin tillvaro, vad de verkar ha gemen-samt och vad som skiljer förhållandena i ett land från ettannat.

Till exempel kom det inte som någon överraskning föross att de företagare vi träffade klagade över skatterna,regelkrånglet och anställningsreglerna. Det hade vi kunnatförutse, för vår erfarenhet är att så gör företagare i alla län-der. Det betyder inte att dessa missnöjesanledningar inteskulle vara djupt kända av alla de företagare som artikule-rar dem, men det betyder att nationella förhållanden börses i ljuset av situationen i andra europeiska länder.

– 14 –

Kort sagt: Vi kan berätta hur Sveriges företagarverklighetkan uppfattas i ett europeiskt perspektiv.

September 2007

Tina Sommer Gabriel Goucha Frédéric Soudain

Patrik Engellau (rapportör)

– 15 –

Rapportens observationer och

förslag i sammanfattning

Just nu går det bra för Sverige, men det finns anledning attoroa sig för framtiden. Den traditionella svenska storindu-strin, ekonomins ryggrad, förlorar sin nationella karaktär.Både ägande och produktion kan lätt flyttas ur landet.Sverige bör skaffa sig en vision och en politik för att skapaen kompletterande ekonomisk styrkebas.

Dessutom har Sverige problem med arbetslöshet ochutanförskap. Uppemot en miljon nya jobb måste skapas.Det kommer inte rimligen att ske i de gamla sysselsättnings-maskinerna, alltså storindustri och offentlig sektor. Arbets-lösheten och utanförskapet är tecken på att det saknas till-räckligt med arbetsgivare.

Slutsatsen är att Sverige måste få bättre fart på företa-gandet. Nu är det dags att företagandet för första gången imodern tid blir ett överordnat mål i svensk politik.Opinionsundersökningar visar att svenska folket vill detta.

Det behövs en ny svensk entreprenörspolitik som ska-par bättre förutsättningar för alla existerande och potenti-ella företagare. Detta kräver att ett antal heliga kor leds tillslakt. Politiker bör till exempel inte dra sig för att särskiltgynna små och nystartade företag. Det är inte rimligt attsådana företag ska ha samma komplicerade regelsystem sombörsnoterade multinationella företag. Självklart måste manta bort regler som hotar att sätta entreprenörer i strykklass.

– 16 –

Vidare måste politiken sluta se så ensidigt på arbetsmark-naden som den hittills gjort. Det duger inte att bara fun-dera på hur förhållandena inom arbetslivet ska bli så brasom möjligt för anställda; det är också viktigt att de blir såbra som möjligt för företagarna och att det skapas modernarättigheter för företagare. Det är viktigt att sådanaperspektivskiften artikuleras tydligt av ledande politiker.

Dessutom behövs en svensk förmögenhetspolitik i syfteatt skapa en hygglig välbärgad medelklass. Sverige är ettrikt land men en stor del av befolkningen är mycket fattigmed europeiska mått. Därtill är förmögenheterna i Sverigeextremt ojämlikt fördelade. Ett bra operativt mål kan varaatt alla svenskar ska ha ”en årslön på banken”, något somidag bara gäller för de rikaste tio procenten. Det är bra attta bort förmögenhetsskatten för dem som redan är för-mögna, men det är viktigare att se till att fler svenskar blirförmögna. Syftet med förmögenhetspolitiken är inte minstatt få fram riskkapital till framtidens företag, som idag oftahar svårt att hitta pengar. Att främja företagandet är denfrämsta metoden att skapa den självsäkra och självständigamedelklass Sverige behöver.

Opinionsundersökningar visar att svenska folket är be-tydligt mer positivt till företagare än vad företagarna självaoch deras organisationer tycks vara medvetna om. Svenskaföretagare har märkvärdigt svaga röster i politiken. De börengagera sig starkare för att påverka politikerna i denföretagarvänliga riktning som medborgarna önskar. Ävende svenska företagarorganisationerna bör flytta fram sinapositioner och inte huka sig. De har medborgarna med sig,i varje fall så länge de uppfattas som representanter för fö-retagare snarare än bonusdirektörer.

– 17 –

Här följer några konkreta åtgärder som bör vidtas. Lis-tan är inte uttömmande, utan består bara av exempel utanprioritetsordning:

• Gör en kraftfull markering av att regeringspolitikeninom överskådlig framtid ska handla om att förbättraföretagarklimatet, till exempel genom att liksom fin-narna på 1990-talet deklarera ett ”företagandets årti-onde”.

• Ta bort de ofta företagarfientliga 3:12-reglerna.• Fortsätt de framgångsrikt genomförda avregleringarna

av de gamla tekniska offentliga monopolen – exem-pelvis telekommunikationer, järnväg och el – med mot-svarande avregleringar inom de skola, vård och om-sorg, där offentliga monopol fortfarande dominerar.

• Vänta inte till hösten 2010 med att minska företagensadministrativa börda med 25 procent – vilket reger-ingen föresatt sig – utan sätt igång direkt.

• Utnyttja de möjligheter som EU ibland erbjuder attslippa följa den hårda regeltillämpningen vid imple-mentering av direktiv i den nationella lagstiftningen.Undvik framför allt att skärpa EU-kraven vid imple-menteringen.

• Lägg ned planerna på att fridlysa arbetsrätten näravregleringar ska göras.

• Beräkna kostnad och tidsåtgång för företagen när nyaregler införs. Bedöm den totala effekten av gammaloch ny lagstiftning.

• Låt nya företag, både aktiebolag och enskilda firmor,slippa skatt tills de arbetat upp ett visst eget kapital såatt de kan driva affärerna.

– 18 –

• Ta bort revisionstvånget för mindre företag.• Begränsa inte tjänsteavdrag till hushållsnära tjänster,

utan låt avdraget gälla även andra typer av service.• Låt små bolag slippa ta ut moms om de inte vill.• Sänk arbetsgivaravgifterna generellt.• Ta bort möjligheten för facket att kräva kollektivavtal

med bolag där det saknas anställda som vill ha kollek-tivavtal. Att tillåta stridshandlingar vars syfte är atttvinga motvilliga arbetsgivare och anställda att ingå avtalär att vara alltför tillmötesgående mot facket.

• Låt inte facket utlysa strejk utan mandat från sina med-lemmar på företaget.

• Företagarnas organisationer bör samarbeta mer medvarandra.

• Företagarna själva bör engagera sig för att påverka po-litiken och visa sig mer på barrikaderna.

– 19 –

Har Sverige något problem?

Vårt uppdrag, formulerat av Den Nya Välfärden, var attutvärdera det svenska företagarklimatet och framföra vårasynpunkter på vad som kan göras för att förbättra det. Menbehöver det förbättras? Är det inte bra som det är? I varjefall just nu går det bra för svensk ekonomi. Tillväxten ärstark och arbetslösheten sjunker.

Ett amerikanskt ordspråk säger: ”If it ain´t broke, don´tfix it.” Motsvarande måste rimligtvis gälla politik i allmän-het och företagarpolitik i synnerhet. Problem som inte finnsbehöver inte lösas. Vårt första problem var att vi inte kundebestämma oss för om det finns något problem i Sverige.

Det är inte alltid man får ett korrekt och entydigt svarens från hästens egen mun. Vi träffade en ung, kvinnliginvandrare från Kenya, som i december 2006 skulle startaen modebutik i en galleria i Kristianstad. Hon hade tvåanställda varav en på deltid. Samma dag hon öppnade bu-tiken kom en beslutsam ombudsman från Handelsanställdasförbund och sa åt henne att det var säkrast att hon under-tecknade kollektivavtal, för annars skulle det bli bråk. Obe-kant som hon var med svenska förhållanden tackade honnej, vilket ledde till att hon tvingades inställa sig hos enmedlare, som talade om för henne att hon inte hade enchans. Sedan började ombudsmän patrullera utanför buti-ken och dela ut flygblad, som den unga företagaren ansågkränkande. Efter någon dags påtryckningar undertecknade

– 20 –

hon kollektivavtalet, men beslöt kort därefter att stängabutiken och att aldrig någonsin anställa någon i Sverige.”Två anställda blev arbetslösa, det blev resultatet av facketsinsatser”, sa den före detta företagaren till oss.

Sedan träffade vi en framgångsrik bagare med fyrtioanställda och mer än trettio års företagarerfarenhet. Hanförklarade att han aldrig haft något problem med facket. Isjälva verket, sa han, kunde facket hjälpa honom att slippaen del krångel i lagstiftningen. På många punkter hadefacket makt att ge honom dispens från lagar han inte gil-lade.

Sedan träffade vi en affärsängel som sa att han underåren varit inblandad i dussintals högteknologiska tillväxt-företag och att han inte kunde komma ihåg att det ensförekommit något fack i dessa bolag.

Tre företagare: en som blev krossad av facket, en som fårhjälp av facket att slippa krångliga lagar, en som inte ensmärkt av facket. Det är inte precis en enhetlig bild man får.

På motsvarande sätt, har vi upptäckt, är det med mycketannat i Företagarsverige, till exempel skatterna, reglering-arna och tillgången till riskkapital. Det som gäller för entyp av företag gäller inte för en annan. Åtgärder som kanbehöva vidtas för en typ av företag är irrelevanta för andratyper av företag. För att ge oss perspektiv på detta – ochförhoppningsvis en grund för att säga något meningsfulltom vad som bör göras – har vi skapat ett analytiskt instru-ment som vi kallat ESBAs fyrfältare och som presenterasnedan.

Ett första svar på frågan om Sverige har några problemmed företagsamheten är därför att det inte verkar finnasnågot allmänt problem som gäller för alla företag. Men hur

– 21 –

är det med nationen? Har Sverige så många företag sombehövs och den sorts företag som behövs?

Företagsamhetens funktion, om man bortser från denprimära, nämligen att skapa försörjning och ett gott liv tillföretagaren själv, är att skapa ett långsiktigt, stabilt framåt-skridande för en nation, kort sagt att inrätta förutsättning-arna för att medborgaren i gemen ska kunna få en bra till-varo på längre sikt.

Visserligen har Sverige inget akut problem i detta hän-seende, men vi kan inte underlåta att framföra att om vivore svenskar så skulle vi nog ägna saken en bekymrad tanke.

Den kanske främsta indikatorn på om företagsamhetenfyller sin funktion på ett bra sätt är huruvida det finns jobbåt alla. En arbetslös är en person som inte hittat sin arbets-givare. Man brukar säga att arbetslöshet är ett tecken påatt det saknas arbeten, men det är mer korrekt att hävda attarbetslöshet tyder på att det saknas arbetsgivare. Ett folkutan arbete är ett folk utan företagare.

Av tradition har Sverige inte haft någon arbetslöshet atttala om. Om vi förstått rätt har den svenska ekonomin,framför allt de stora svenska exportföretagen, sedan andravärldskrigets slut och fram till för några årtionden sedanångat på som en enda stor sysselsättningsmaskin – och omdet brustit med sysselsättningen har den offentliga sektornträtt in som effektiv hjälpgumma och skapat försörjnings-tillfällen för dem som näringslivet inte kunnat ta hand om.Vi tror att detta är ett betydelsefullt faktum för den somförsöker förstå attityderna till företagsamhet inom svenskpolitik. Företagsamhet har helt enkelt inte varit något manbehövt tänka på. Jobben har på något obegripligt men lyck-ligt sätt liksom materialiserats av sig själva. Politiken har

– 22 –

med fördel kunnat ägna sig åt annat än att främja företag-samheten. Sverige har fungerat alldeles utmärkt i alla fall.

Här skiljer sig Sverige från många andra europeiska län-der. De har haft ett problem som Sverige inte haft. Där harbristen på arbete och därmed bristen på arbetsgivare ochföretagare åtminstone tidvis varit akut. Omständigheternahar tvingat politiker i sådana länder att ägna större tanke-verksamhet och omsorg åt frågan om hur företagsamhetenlämpligen bör främjas.

Under de senaste decennierna har Sverige i denna be-märkelse blivit ett mer normalt europeiskt land. Arbetslös-heten har blivit en realitet. Och politikerna har reagerat.Från alla partier hörs numera, har det sagts oss från nästanalla vi talat med, positiva tongångar om företag och företa-gande som inte förekom på den tiden då den traditionellasvenska ekonomiska modellen var som starkast.

Samtidigt förefaller det oss som om man inom svenskpolitik inte tänkt igenom och tagit konsekvenserna av detta.Sannolikt är det orättvist att säga att svensk politik låterhelt annorlunda än den gjorde tidigare, men i praktiken äroförändrad. Men vi vill ändå framföra uppfattningen attsvenskt politiskt tänkande när det gäller företagare och fö-retagsamhet i oroväckande stor utsträckning tycks leva kvari den traditionella svenska modellens former och ramar.

Låt oss omedelbart ge ett exempel som vi får tillfälle attåterkomma till, nämligen den djupt rotade uppfattningenatt lika regler och villkor ska gälla för alla företag. I mångastycken var likabehandlingen ursprungligen en metod attunderlätta strukturomvandlingen i den svenska ekonomin.Med kollektivavtal och lika löner över en hel bransch, tillexempel, kunde arbetskraft snabbt och enkelt tvingas över

– 23 –

från gammaldags fabriker, som inte klarade lönekraven, tillden svenska modellens expansiva storföretag, som slappbetala extra för att få folk. Genom att behandla alla likagynnade man de starkare.

Tanken på lika regler för stora och små företag är fortfa-rande stark i Sverige. En akademiker vi träffade förklaradeatt han inte skulle tas på allvar i svensk debatt om han före-slog något annat. Vi har svårt att förstå detta. Vi kan tillexempel inte begripa varför en liten nyföretagare, sominvandrarkvinnan i Kristianstad, ska behöva utsättas församma fackliga maktspråk som jätteföretagen på Stock-holmsbörsen. Vi fattar inte varför kraven på årsredovisningska gälla både för noterade bolag med spritt ägande ochmånga utomstående intressenter och för små bolag sombara har en ägare och där ingen utomstående kan förväntasvilja läsa dokumentet.

Övertygelsen om att starka och svaga bolag ska lika-behandlas är, tycker vi, särskilt underlig just i Sverige, därpolitiken i övrigt är så målmedvetet inriktad på att de starka,till exempel höginkomsttagarna, ska bära en mer än pro-portionerlig skattebörda. Observera att vi inte nödvändigtvishar något emot progressiva skatter; vi pekar bara på vad vitycker är en inkongruens i svenskt tänkande. Att svaga grup-per bör beviljas förmånlig behandling verkar en självklar-het i Sverige – utom på ett enda område, nämligen vadgäller de mindre företagen.

Arbetslösheten tycks numera ha bitit sig fast i Sverige.Det förefaller oss dock som om det finns en tendens hosmånga att vilja sopa problemet under mattan och blundaför det. Personer som egentligen är arbetslösa döljs underandra beteckningar såsom ”i utbildning” och ”långtidssjuk”.

– 24 –

Samtidigt har det skapats ett nytt begrepp för arbetslöshetsom man av någon anledning inte vill betrakta som arbets-löshet, nämligen ”utanförskap”.

Vi är inte säkra på att detta är klokt. Om arbetslösa de-finieras som arbetslösa har man identifierat problemet ochlösningen. Då är problemet att det saknas tillräckligt medarbetsgivare och lösningen att skapa ett företagarklimat sommobiliserar mer företagartalanger. Om man emellertid kallararbetslösheten för utanförskap anger man att det vuxit framstora grupper människor i samhällets marginal, som kan-ske inte kan få jobb ens med den mest gynnsammaföretagarpolitik. Föreställningen om utanförskap antyderhjälplöshet både hos de marginaliserade och hos politikerna.

I riksdagsvalet hösten 2006 spelade just arbetslösheten,ibland alltså kallad utanförskapet, efter vad vi har förstått,en avgörande roll för valutgången. Väljarna gav en ny re-gering ett starkt och tydligt mandat att göra något åt sakenoch menade, att döma av undersökningar som strax skaredovisas, att lösningen låg i ett förbättrat företagarklimat.

Det finns en bred konsensus i Sverige att den sysselsätt-ningsökning som behövs för att komma till rätta med ar-betslösheten (alternativt utanförskapet) inte kan förväntaskomma i de traditionella sektorerna, nämligen storindu-strin och den offentliga sektorn. Det tycks också finnas enkonsensus, ehuru vagare, om att den sysselsättning Sverigebehöver i huvudsak måste sökas dels i innovativa high tech-företag, dels inom småskalig service och hantverk. Det pro-blem Sverige har, menar vi, är att man inte analyserat vad

– 25 –

dessa framtidsnäringar behöver för att kunna åstadkommasina angelägna resultat5 .

Med risk för att få kritik för överdrivna brösttoner villvi påstå att Sverige lever farligt. Den traditionella storindu-strin blir allt mindre bunden till Sverige. Ägandet kan lättflaggas ut och om förhållandena i Sverige inte längre passarbolagen kan även produktionen flyttas till andra länder.Sverige kan tvingas till långtgående eftergifter för att stor-bolagen inte ska utnyttja den frihet – läs makt – som globali-seringen ger dem. Ett exempel är den befrielse från förmö-genhetsskatt som svenska staten känt sig tvingad att tillåtaför att säkerställa att ett antal stora bolag inte skulle flyttafrån Sverige. Det är inget fel på globalisering och på att tabort förmögenhetsskatten, men det är ett tecken på detgamla kontraktet mellan storbolagen och staten inte längregäller.

Det finns numera ingen stark företagsgrupp som statenkan lita till – eller åtminstone råda över – när det gällernationens framtidsfrågor. Det finns inte som i Tyskland ettMittelstand, en betydande grupp medelstora företag somhåller den tyska ekonomin uppe. Det saknas en stark ochlivaktig population av småföretag av den typ som i de flestaeuropeiska länder betraktas som ekonomins ryggrad.

Vi tror att Sverige skulle vinna på att skaffa sig en nypolitik för företagsamhet.

5 Statistik från Eurostat visar bland annat att nyföretagandet i Sverigeligger mycket lågt med europeiska mått och att detsamma gäller tillväxtenmätt i antal anställda för nystartade företag. Se dokument nummer 5 påhttp://www.dnv.se/esba/documents.htm

– 26 –

– 27 –

Svenskarna är mer positiva till

företagare än företagarna anar

De personer vi träffade under vårt besök i Stockholm fram-förde nästan undantagslöst uppfattningen att svenska fol-ket på det hela taget har föga förståelse, eller ens sympati,för företagare. Framför allt, sa man oss, missunnar svensk-arna företagarna den ekonomiska framgång dessa eventu-ellt kan få.

Visserligen framförde en del företagare med lång erfa-renhet att det var ännu värre förr. För trettio år sedan vardet ”skottpengar” på företagare och skatterna kunde över-stiga hundra procent. Men detta hindrar inte, sade manoss, att företagare på det hela taget känner sig motarbetadeav den allmänna meningen – även om resultatet av det se-naste riksdagsvalet gav hopp för framtiden, sade man ossvidare, och gjorde att ”man kan andas friare”.

De företagare vi träffade gav uttryck för en ganska van-lig känsla bland svenska företagare, det visar en opinions-undersökning som Den Nya Välfärden lät genomföra in-för vårt besök6 .

600 svenska företagare ombads bland annat förhålla sigtill följande påstående: ”Vanliga svenskar förstår hur det äratt vara företagare och har en positiv attityd till företagare”.

6 Se dokument nummer 1 på http://www.dnv.se/esba/documents.htm

– 28 –

Så här fördelade sig svaren på de fyra angivna svarsalter-nativen:

procent

Instämmer helt och hållet 6

Instämmer delvis 38

Tar delvis avstånd 29

Tar helt och hållet avstånd 27

Bara sex procent av företagarna tycker sig få helhjärtat stödför sin företagargärning från sina landsmän. Företagare istorstäder känner sig lite mer uppskattade (49 procent in-stämmer helt eller delvis) än företagare utanför storstäderna(41 procent), annars är det inga skillnader i fördelningenmellan olika företagargrupper.

Men att döma av andra undersökningar som Den NyaVälfärden låtit göra har företagarna fel. De åtnjuter mycketstörre stöd än de tror.

För det första7 visar det sig, enligt opinionsunder-sökningar som Den Nya Välfärden låtit göra under ett an-tal år, att svenska folket har en tämligen negativ uppfatt-ning om företagarklimatet i Sverige. Det är alltså inte så attsvenskarna föreställer sig att företagare har det särskilt lätt.Tvärtom är de som tycker att företagarklimatet är dåligtlångt fler än dem som tycker att företagarklimatet är bra.

Det visar sig också, vilket troligtvis förvånar många fö-retagare, att svenskarna i allmänhet har samma uppfatt-ning om företagarklimatet som företagarna själva. Det fram-

7 Detta resonemang är en sammanfattning av dokument nummer 3 påhttp://www.dnv.se/esba/documents.htm

– 29 –

går när Den Nya Välfärden ställer samma fråga omföretagarklimatet till företagarna själva som också ställts tillmedborgarna i allmänhet. Det är inte bara så att fördel-ningen av svaren är ungefär desamma utan dessutom för-ändrar sig uppfattningarna mellan de båda grupperna pa-rallellt över åren.

Den fråga som ställts till de båda grupperna år efter årär följande:

I Sverige pågår en debatt om företagarklimatet, det villsäga om det råder gynnsamma eller ogynnsamma villkorför företag i Sverige idag.

Anser Du att företagarklimatet för den som själv vill startaoch driva småföretag i Sverige idag är mycket gynnsamt,gynnsamt, varken eller, ogynnsamt eller mycket ogynn-samt?

I nedanstående bild har de som svarat ”mycket gynnsamt”och ”gynnsamt” lagts ihop och motsvarande har gjorts medde negativa svaren. Skalan anger procentandelar.

Comparison of general population and entrepreneurs

0

10

20

30

40

50

60

70

mar-04

jun-0

4

sep-0

4

dec-

04

mar-05

jun-0

5

sep-0

5

dec-

05

mar-06

jun-0

6

sep-0

6

dec-

06

General population, sum

of very favorable and

favorable

Entrepreneurs, sum of

very favorable and

favorable

Entrepreneurs, sum of

very unfavorable and

unfavorable

General population, sum

of very unfavorable and

unfavorable

– 30 –

Svenskarna i allmänhet har visserligen en marginellt merpositiv uppfattning om företagarklimatet än företagarnasjälva, men skillnaden är ändå, enligt vår uppfattning, häp-nadsväckande liten. Utan att överdriva kan man påstå attsvenskarna i allmänhet har samma uppfattning omföretagarklimatet som företagarna själva.

Ytterligare en betydelsefull observation kan göras, näm-ligen den upplevda förbättringen av företagarklimatet frånvåren 2006 till den senaste mätningen våren 2007. Vi harinte kunnat identifiera några objektiva förändringar iföretagarnas tillvaro som kan motivera detta märkvärdigahumörskifte. Vi tänker på vad vår intervjuade bagare sa –”man kan andas friare” efter det senaste riksdagsvalet – ochtror att den registrerade sinnesförändringen i själva verketger uttryck för förväntningar om att den nya regeringenska lansera en företagarvänligare politik. Detta framgår ocksåav nästa redovisade undersökning.

För det andra8 visar Den Nya Välfärdens undersökningaratt svenskarna har en mycket stark önskan att företagar-klimatet förbättras.

Rent teoretiskt kunde man tänka sig att svenskarna an-såg att företagarklimatet på det hela taget var dåligt (vilketde alltså gör) och att de tyckte detta var bra. Enligt hypote-sen om svenskarnas missunnsamhet mot företagare kundeman föreställa sig att de var nöjda med att företagare hadedet svårt.

Men så är det inte. Svenskarna vill att företagarklimatetska förbättras. Så mycket som 94 procent av svenskarna

8 Resten av resonemanget bygger på dokument nummer 4 i http://www.dnv.se/esba/documents.htm

– 31 –

anser att det är ”viktigt” eller ”mycket viktigt” att förbättraföretagarklimatet i Sverige.

Vi anser att detta är uppseendeväckande. Vi kan knapptföreställa oss någon fråga där en så massiv enighet skullekunna manifesteras. Till och med bland grupper som i all-mänhet anses skeptiska mot kapitalism och marknader ärengagemanget för företagarnas väl nästan totalt. Av de LO-anslutna svarar 94 procent ”viktigt” eller ”mycket viktigt”och för vänsterpartisympatisörer är siffran så hög som 80procent.

För att vara säker på att dessa positiva svar inte bara gavuttryck för en allmän välvilja som inte skulle överleva nor-mala prövningar vässade Den Nya Välfärden formuleringenoch ställde frågan ”Tycker du att man ska förbättraföretagarklimatet även om det kan leda till att företagarekan tjäna mer pengar?”.9 Även då var stödet kraftfullt fören mer företagarvänlig politik. Nästan hälften – 47 pro-cent – svarade ”ja, absolut” och 27 procent ”ja, kanske”.Bara åtta procent svarade ”nej, troligen inte” eller ”nej, ab-solut inte”. 18 procent var osäkra.

Bland LO-medlemmar svarar 44 procent ”ja, absolut”och 24 procent ”ja, kanske”. Motsvarande siffror för vänster-partiets sympatisörer är 21 respektive 21 procent. Nästanhälften av den grupp som mer än någon annan tar avståndfrån höga löner och brist på ekonomisk jämlikhet tyckeralltså att företagarklimatet måste förbättras även om före-tagare då kan tjäna mer pengar!

Vi har svårt att begripa hur det kommer sig att svenskaföretagare inte är medvetna om de varma känslor och den

9 Se dokument nummer 8 på http://www.dnv.se/esba/documents.htm.

– 32 –

uppmuntran som enligt undersökningarna strömmar motdem från deras omvärld. Den enda förklaring vi kan kommapå är ganska förödande för företagarnas talesmän och in-tresseorganisationer.

Vi tror oss nämligen ha uppfattat att det i Sverige råderen allmän avoghet och misstro mot storföretagsdirektörersom enligt vad som sagts oss, med rätt eller fel, anses girigaoch isolerade i sin egen värld av fantasilöner och bonusar.Det olyckliga är att företagarna och deras organisationerinte ens för sig själva verkar ha lyckats tydliggöra distink-tionen mellan anställda direktörer och företagare. Det iSverige normalt använda ordet för företagsvärlden – ”nä-ringslivet” – gör ingen skillnad mellan direktörer och före-tagare. Att anställda direktörer med tiotals miljoner i lön iSverige kan göras till talesmän för svenska företagare verkarbara leda till att företagarna själva tror att folk blandar sam-man direktörer och företagare. Men det verkar inte somom folk i allmänhet gör denna sammanblandning.

En av våra rekommendationer är därför att svenska fö-retagare och deras organisationer renodlar sina intressen.Svenska företagare, som uppenbarligen åtnjuter ett grund-murat förtroende hos svenska folket, har inget att vinna påatt i offentligheten och i egna ögon kopplas samman medbonusdirektörer (även om deras intressen i en mängd frå-gor naturligtvis sammanfaller). Vi kan bara gratulera denfrämsta svenska företagarorganisationen, Svenskt Närings-liv, som ungefär samtidigt med vårt besök utsåg en företa-gare, snarare än en storföretagsdirektör, till styrelseordfö-rande.

Ytterligare en sammanblandning, eller kanske snararemotsägelsefullt budskap, är att svenska företagarorganisa-

– 33 –

tioner, Den Nya Välfärden inte undantagen, liksom derasmotsvarigheter i andra europeiska länder, har svårt att be-stämma sig för om de i första hand ska klaga över det då-liga företagarklimatet, vilket kan vara befogat, men inteuppmuntrar människor att bli företagare, eller om de skapropagera för ökat företagande. Vi har en känsla av att manofta artikulerar båda budskapen på en gång, vilket är likaövertygande som en klädbutik som gör reklam för tagel-skjortor och obekväma skor.

För det tredje visar undersökningarna att svenskarna harstora förhoppningar om att den nya regeringen ska åstad-komma stora saker för företagarna även om medborgarnainte anser att det hunnit ske särskilt mycket när undersök-ningen gjordes i april 2007.

I september 2006, omedelbart efter riksdagsvalet somförde en ny regering till makten lät Den Nya Välfärdenställa följande fråga till medborgarna: ”Kommer den nyaborgerliga regeringen att förbättra eller försämra företagar-klimatet i Sverige? Eller blir det ingen skillnad?”

Sju månader senare, i april 2007, följdes detta upp medtvå frågor:

Vad tycker Du? Har den nya borgerliga regeringen för-bättrat eller försämrat företagarklimatet i Sverige? Ellerär det ingen skillnad mot tidigare?

Det är drygt tre år kvar till nästa riksdagsval. Tror Duatt den borgerliga regeringen under den perioden kom-mer att förbättra eller försämra företagarklimatet iSverige? Eller blir det ingen förändring?

– 34 –

Resultatet kan sammanfattas så här (svaren i procent):

Förväntning Utfall Förväntningseptember 2006 april 2007 april 2007

Förbättra mycket 15 6 15

Förbättra litet 55 34 45

Ingen förändring 23 40 21

Försämra litet 5 11 9

Försämra mycket 1 7 9

Vår slutsats är att den nya regeringen har ett starkt mandatatt förbättra företagarklimatet. En del har gjorts, och för-väntningarna på ytterligare åtgärder är starka.

– 35 –

Svenska småföretagare har

svagt politiskt inflytande

Den slutsats vi dragit av vad vi hittills konstaterat är att detfinns en tydlig och stark beställning från svenska folket påen mer företagarvänlig politik. Svenska politiker borde seröstpotentialen i en uttalad politik för mer företagsamhet.Men någon tydlig tendens till sådan klarsyn har vi intekunnat upptäcka.

Möjligen har politikerna inte förmåtts att inse sitt egetbästa på den här punkten. Det normala i en demokrati äratt olika intressenter övertygar politiker om vad politikernahar att vinna på att gynna intressenterna. Det är här detverkar brista. Vi har inte fått någon tydlig känsla av attsvenska företagare och deras organisationer – ESBAs svenskamedlemsorganisation Den Nya Välfärden tyvärr inte un-dantagen – lyckats särskilt väl i sina ansträngningar att över-tyga politikerna.

Låt oss ge några exempel.Salladsbaren Wild´n Fresh utsattes hösten 2006 för en

aktion från Handelsanställdas förbund som ville tvinga denlilla restaurangen att mot ägarens och de anställdas viljateckna kollektivavtal. Det blev stor uppmärksamhet i me-dia och företagaren vann allmän sympati medan facket fram-stod som buffligt och okänsligt. I vilket annat europeisktland som helst – tror vi i alla fall – skulle den samlade före-

– 36 –

tagsamheten och dess intresseorganisationer i ett sådant fallorganiserat en jättelik solidaritetskampanj för att rädda sinutsatte kollega från övergreppet. Men inget sådant inträf-fade. Sveriges företagare tappade en chans att göra en rejälpropagandavinst. De tycks inte ens ha försökt göra mot-stånd. Facket vann. Organisationsrepresentanter och före-tagare som vi diskuterade saken med skakade bekymrat påhuvudena och sa att de inte kunde göra något eftersomföretagarsidan var så svag och facket så starkt. Vi fick enkänsla av att de gett upp från början. Eller också tyckte deinte att frågan egentligen var särskilt viktig.

Vi fick en likartad fallbeskrivning av den afrikanskainvandrarkvinnan som skulle öppna modebutik i Kristian-stad. Hon kände sig trakasserad av facket, men fick ingenhjälp av någon. Ett politiskt ungdomsförbund hade gjortett lamt försök till motdemonstration mot facket, men mervar det inte. Hon hade blivit kontaktad av en företagaror-ganisation som ville att hon skulle bli medlem, men närhon inte hade lust med det tappade organisationen intres-set. Hon drog slutsatsen att medlemsavgiften tydligen varviktigare än företagarsolidariteten och i den slutsatsen kanvi instämma. Ett riksdagsutskott kom på studiebesök medandet hela pågick, men ledamöterna förklarade sig maktlösaeftersom de i denna fråga inte hade något stöd från sinachefer i partihierarkierna, alltså partiledare och andra re-geringsledamöter.

Ytterligare ett exempel är 3:12- eller fåmansbolags-reglerna, som möjligen är en världsunik företeelse. Det kannaturligtvis diskuteras – och det kommer vi så småningomatt göra – om företagare bör ha någon särbehandling alls.Men när företagare i andra länder särbehandlas handlar det

– 37 –

positiv särbehandling. Politikerna anser att företagare fyl-ler en särskilt värdefull uppgift och vill uppmuntra med-borgarna att ägna sig åt denna egen- och samhällsnyttigasysselsättning. Men i Sverige är det inte så. 3:12-reglernaskapar negativ särbehandling av företagare.

Det som fyller oss med förundran är att svenska företa-gare och deras organisationer inte ens tycks bli särskilt upp-rörda över sådant. Ibland fick vi känslan att de inte enstyckte det var fel att de kunde utsättas för övergrepp ochnegativ diskriminering. Kanske bär Sveriges företagare påalltför starka kollektiva minnen från den tid då det fannskonfiskatoriska skatter och ”skottpengar” på företagare föratt de ska besväras av den här sortens trots allt uthärdligaförtretligheter. Det har ändå blivit så mycket bättre, sa allaföretagare vi träffade. ”Numera kan man ibland kommaundan med 50 procents skatt, och då får man vara nöjd”,sa en företagare i ett uttalande som skulle föranleda höjdaögonbryn i andra europeiska länder.

En annan aspekt av företagarnas svaghet är deras lågaorganisationsgrad. Efter vad som sagts oss är ungefär 85procent av de anställda i Sverige medlem av en facklig or-ganisation. Det betyder att när en sådan organisation talartill någon, till exempel en politiker, så vet åhöraren att or-ganisationen är ett representativt ombud. Vad åhöraren äntycker om facket så är det bara att acceptera att dess med-lemmar frivilligt anslutit sig och att ombudet därför är le-gitimt.

Så är det inte på företagarsidan. Svenskt Näringsliv ochFöretagarnas Riksorganisation har vardera omkring 55 000medlemmar. Den Nya Välfärden talar för uppemot 20 000företagare. Om vi bortser från alla de företagarorganisatio-

– 38 –

ner som försöker påverka politiken i branschspecifika frå-gor och bara ser till dem som sysslar med företagarklimatetoch företagarpolitiken i allmänhet är det en mycket litendel av Sveriges företagare som är organiserade. Om manräknar bort dubbelmedlemsskapen finns det kanske100 000 företagare som gått med i en organisation i detuttryckliga syftet att försöka skapa ett bättre företagarklimat.Det motsvarar under 20 procent av Sveriges företagare. Iden mån organisationerna känner sig svaga, vilket de tycksgöra, inte minst när det gäller politikerpåverkan, kan detåtminstone till en del bero på att de faktiskt inte företrädersärskilt många företagare. De kanske uppfattas som inteens ett särintresse, utan ett särintresse inom ett särintresse.

När det gäller företagarnas inflytande i samhällsdebat-ten och på politiken har vi gjort ytterligare två observatio-ner.

Den första observationen är att samarbetet mellanföretagarorganisationerna verkar obetydligt på gränsen tillobefintligt. Det är ett känt organisationssociologiskt fak-tum att svaga organisationer med ungefär samma intressenhar en tendens att bete sig sekteristiskt, det vill säga att deignorerar eller, i värsta fall, motarbetar varandra. Bristen påsamarbete mellan organisationerna må vara begripligt, mendet är inte bra för Sveriges företagare. Det här problemetkan bara organisationerna själva lösa. Vi skulle vilja att degjorde det. (Och om någon säger att organisationerna visstsamarbetar så gratulerar vi och uppmuntrar dem att för-djupa det samarbetet så att det märks.)

Den andra observationen är att företagarna själva tycksvara mycket lite mobiliserade för politisk handling. I ex-empelvis England är det vanligt att företagare själva gör en

– 39 –

insats för att försvara sina intressen, till exempel genom ettantal personliga politikerkontakter varje år. Företagarorga-nisationer som Federation of Small Businesses ägnar mycketkraft åt att organisera sådana kontakter i övertygelsen attdet gör större intryck på politiker om de får kontakt meden berörd företagare än ett ombud för vederbörande. Närsvenska företagare engagerar sig verkar det snarare handlaom att ägna sig åt internt arbete i olika företagarorganisa-tioner. Vi säger inte att den svenska modellen inte skullefungera, men vi tror att genomslaget för företagarnas syn-punkter skulle bli starkare med fler företagare synliga påbarrikaderna.

– 40 –

– 41 –

Sverige förefaller vara sina

gamla framgångars fånge,

exemplet kapitalet

Flera av dem vi träffade beskrev det senaste halvsekletssvenska ekonomiska historia som bakgrund och förklaringtill dagens situation. Ungefär så här uppfattar vi berättel-sen:

Med början redan före andra världskriget utveckladesSverige i omvärldens – och sedermera kanske även iegna – ögon till världens modernaste land. I moder-niteten ingick att till fullo bejaka den utveckling somsamtiden ansåg vara på väg: omvandlingen frånentreprenörs- och företagarekonomi till storbolags-ekonomi som leddes av ingenjörer och administratö-rer. Den gamla ekonomins mångfald, konkurrens ochdecentraliserade kaos skulle ersättas av standardisering,enhetlighet, långa serier och en centraliserad, styrandehand.10 Statens roll var att underlätta denna rationali-serings- och koncentrationsprocess, inte minst genom

10 Till exempel skrev en av samtidens mest uppburna managementgurus,Alfred Chandler, en bok med titeln ”The Visible Hand” med budskapet attAdam Smiths ”osynliga hand”, alltså konkurrensen och den fria markna-den, måste ersättas av mer medveten planering och administrativ styrning.Sverige var alltså inte unikt i detta tänkande, men anammade det merhelhjärtat än annorstädes.

– 42 –

att skapa särskilt gynnsamma betingelser för de före-tag som ansågs förkroppsliga framtiden. Sverige blevpå så vis de stora, tekniskt avancerade företagens för-lovade land. Företagare behövdes inte längre.

Det som gällde ekonomin gällde också den framväx-ande välfärdsstaten. Liksom ekonomin ansågs med-borgarna må bäst av att styras och administreras avkunniga experter. Till exempel satsade enhetsskolanefter industrins förebild på att producera arbetskraftgenom standardiserad stordrift. För att medborgarnainte skulle slarva med sin trygghet på äldre dar inrätta-des ett obligatoriskt pensionssystem. På område efterområde kom delar av medborgarnas liv och vardag attläggas under statens och kommunernas välvilliga kon-troll på ett så lyckat sätt att Sverige blev ett föregångs-land för en hel värld.

Men detta en gång så framgångsrika sätt att tänka ochatt administrera ett land blev så småningom omoderntoch historiskt överspelat. Marknaderna och entre-prenörskapet fick en renässans. Olikhet och mångfaldblev honnörsord i stället för standardisering och en-hetlighet. Om man tidigare kunde få en Volvo i vil-ken färg som helst så länge den var svart så kunde bi-len nu kundanpassas till den grad att knappt någotexemplar var det andra likt. Nya tider, nya sanningar.

Problemet tycks vara att även om alla vet att nya sanningarnu gäller – till exempel att det är bra med företagare – såhar man ibland svårt att gå från ord till handling (även om

– 43 –

stora saker faktiskt gjorts under de senaste 10 – 20 åren,det har många sagt oss och det måste erkännas). Politikerhyllar entreprenörskapet, men de är i många frågor så fast idet traditionella tänkandet och i de traditionella organisa-tionerna och lösningarna att de har svårt att göra något föratt främja entreprenörskapet.

Vi kan illustrera detta med en betraktelse över kapitalet,särskilt riskkapitalet.

Det ligger i välfärdsstatens logik att medborgarnas in-komster beskattas högt. Ju mer det anses att välfärden ökarom politiker snarare än medborgarna själva bestämmer överstora delar av medborgarnas tillvaro, desto mer pengar måsteman förflytta från medborgarnas plånböcker till politiker-nas budgetar. Så har under åren skett i Sverige och idag ärSverige det land som har det högsta skattetrycket.

Men det är inte bara inkomsterna, utan även förmögen-heterna som flyttas. Om exempelvis pensionerna blir enangelägenhet för staten snarare än medborgarna själva läggsderas besparingar till stor del under statens kontroll. Ettkapital som i decentraliserat system uppträtt som medbor-garnas egen förmögenhet hamnar i stället hos staten ochdisponeras av olika statliga fonder i stället för av medbor-garna.

En undersökning11 av medborgarnas förmögenheter inio OECD-länder visar resultatet. Diagrammen på nästasida visar de genomsnittliga hushållens respektive median-

11 Studien kallas Luxembourg Wealth Study och omfattar Kanada,Cypern, Finland, Tyskland, Italien, Norge, Sverige, Storbritannien, samtUSA. Se http://www.iariw.org/papers/2006/sierminska.pdf. Detta är ve-terligen den enda studie som hittills lyckats göra de olika ländernasförmögenhetsstatistik jämförbar.

– 44 –

sida visar de genomsnittliga hushållens respektive median-hushållens nettoförmögenhet i olika länder uttryckt i 2002års amerikanska dollar12 .

Den till synes paradoxala slutsats man kan dra är att Sverigeär rikt land med ett fattigt folk. Svenskarnas relativa fattig-dom bekräftas också av svensk statistik. Hälften av Sverigeshushåll har ingen nettoförmögenhet alls13 . Bara den rikastetredjedelen av Sveriges hushåll har en nettoförmögenhetsom överstiger en årslön (om man räknar med 15 000 kro-nor i månadslön efter skatt). Men då ingår värdet av detegna boendet. Bara de rikaste 10 procenten av de svenskahushållen har ”en årslön på banken” i bemärkelsen pengarutöver reala tillgångar.

Vi ser alltså en kraftig centralisering av det tillgängligakapitalet. Det står inte till förfogande för medborgarnasegna investeringsbeslut, utan disponeras av professionella

12 Att det finns två uppgifter för USA beror på att studien haft tillgång tilltvå delvis olika amerikanska basstudier. Siffror för Cypern och Norgesaknas.13 Se exempelvis http://www.scb.se/templates/tableOrChart____ 195803.asp.

250,000

200,000

150,000

100,000

50,000

0

Sw

eden

Fin

lan

d

Can

ada

Ger

man

y

UK

US

(P

SID

)

Ital

y

US

(S

CF

)

Sw

eden

Ger

man

y

Can

ada

US

(P

SID

)

US

(S

CF

)

Fin

lan

d

UK

Ital

y

250,000

200,000

150,000

100,000

50,000

0

Mean net worth Median net worth

– 45 –

Detta har stor betydelse för riskkapitalförsörjningen försvenska företag och därmed för företagarklimatet i Sverige.De experter som sitter i olika fonder – och det handlar intebara om de statliga pensionsfonderna, utan även om andrafonder och kassor som svenska folket anlitar tvångsmässigteller av olika institutionella skäl – har med nödvändigheten helt annan placeringsfilosofi än enskilda medborgare.En fondförvaltare som ska göra en investering måste själv-klart göra noggranna undersökningar av de olika möjlig-heter som står till buds. Det är lika tidskrävande och an-strängande att granska en placering på en miljon kronorsom en placering på 100 miljoner kronor. Eftersom fon-derna har så mycket pengar kan de inte syssla med de min-dre investeringarna.

Arrangemanget kan passa den traditionella svenskamodellens storföretag. De får det kapital de behöver. Värreär det med de ofta kapitalkrävande nya och växandeinnovations- och high tech-företag som många hoppas skabli framtidens svenska stjärnskott (och nya bolag med sämretillväxtpotential ska vi inte ens tala om). Enligt insatta per-soner som vi träffat är det näst intill omöjligt för sådanabolag att få riskkapital från de stora svenska institutionerna.För sådana bolag är riskkapitalförsörjningen efter vad viförstått ett stort problem.

Kapitalismens naturmetod är de pengar som behövs föratt dra igång och utveckla nya bolag kommer från väl-beställda privatpersoner, ofta i entreprenörernas släkt, be-kantskapskrets eller övriga närhet. Men som statistiken vi-sar finns det inte så många välbeställda privatpersoner iSverige. Vi tror att detta är till skada för företagarklimatet.

– 46 –

Vi tror att vår observation är illustrativ för den svenskasituationen. Den visar att hindren för en bättre entreprenörs-politik inte, i varje fall inte i huvudsak, sitter i någon oviljamot företagandet, utan ligger djupt inbäddade i hela detsvenska samhällets institutionella uppbyggnad och funk-tionssätt.

Det är inte så att Sveriges politiker skulle vara omed-vetna om de växande bolagens problem med riskkapital-försörjningen. Men de lösningar de kommer på ligger of-tast inom traditionernas ramar, till exempel ett utökat an-slag för riskkapitalförsörjning eller lån via de statliga insti-tutionerna för företagsstöd.

Nya bidrag i all ära, men vi tror inte att riskkapital-försörjning över statens budget är ett hållbart alternativ. Vitror att staten i stället skulle skaffa sig en förmögenhets-politik med det uttalade målet att svenska folket ska bliförmöget. En tidigare finansminister sa att målet skulle varaatt alla svenskar har just ”en årslön på banken”. En sådanutveckling skulle avsevärt förbättra företagarklimatet14 .

Vi träffade också en person som haft tillfälle att under-söka kapitalförsörjningen för invandrarföretagare, vilket ären betydelsefull fråga eftersom eget företagande i Sverigeliksom i andra invandrarländer är ett naturligt sätt för in-vandrare att integrera sig. Även här, menade vår sagesman,tänker de myndigheter som tar sig an problemet på det

14 Alliansregeringen deklarerade vid tidpunkten för vårt besök i Sverigeatt förmögenhetsskatten skulle avvecklas. Det är enligt vår uppfattning ettklokt beslut, men något helt annat än vad vi talar om. Att avvecklaförmögenhetsskatten är ett sätt att göra det mer lönsamt att vara förmögenför de två procent av svenska folket som betalar förmögenhetsskatt. Viförespråkar en politik som går ut på att många fler människor ska bliförmögna.

– 47 –

traditionella sättet. De kan till exempel engagera sig för attta reda på om det handlar om någon sorts etnisk diskrimi-nering när banker är njugga med lån till invandrarföretagare.En sådan hypotes är, hävdade han, feltänkt eftersom ban-ker egentligen inte ska ta risker, utan bara ge lån mot full-god säkerhet, vilket invandrare oftast inte kan ställa uppmed. Invandrare får ofta sitt startkapital från släkt och vän-ner, och det vore bättre (naturligtvis inte bara för invand-rarföretagare, utan även för andra) om staten hittade någotsätt att göra fasterskrediterna avdragsgilla i ställe för att för-söka förmå bankerna att göra något som inte ligger för dem(nämligen att ta risker).

Avslutningsvis vill vi bemöta en invändning vi hört motvårt förslag om en målmedveten statlig förmögenhetspolitik,nämligen att den nuvarande svenska ordningen inte baramotiveras av en tro på att det blir bättre för medborgarnanär politikerna fattar besluten, utan också av en ambitionatt skapa ekonomisk jämlikhet.

Enligt Luxembourg Wealth Study har Sverige emeller-tid misslyckats kapitalt i det senare avseendet. Följande ta-bell visar hur stor andel i procent av den totala netto-förmögenheten som innehas av de rikaste 10 procenten avhushållen, de rikaste 5 procenten samt den rikaste procen-ten i sju olika länder. Vidare anges Gini-koefficient15 . Siff-rorna i Luxembourg-studien är från 2002. Eftersom detfinns anledning att tro att inkomstfördelningen blivit ske-

15 Gini-koefficient är ett mått på ojämlikhet i en fördelning. Ett värde på0 betyder att alla har samma förmögenhet. Ett värde på 1 betyder att dentotala förmögenheten tillhör ett hushåll. Ju närmare värdet 1, desto störreojämlikhet.16 Se http://www.scb.se/templates/tableOrChart____195795.asp

– 48 –

vare på senare år har färskare siffror från 2005 hämtats frånStatistiska Centralbyrån i den sista kolumnen16 . Observeradock att denna kolumn inte säkert är jämförbar med deövriga.

Italien Stor- Fin- Kanada Tysk- USA Sverige Sverigebritan- land da land (SCBnien 2005)

De rikaste10 procenten 42 45 45 53 54 64 58 70

De rikaste5 procenten 29 30 31 37 36 49 41 51

Den rikasteprocenten 11 10 13 15 14 25 18 25

Gini-koefficient 61 66 68 75 78 81 89 94

Det finns anledning att tro att ojämlikheten i Sverige fak-tiskt är ännu större eftersom avsevärda summor har gömtsundan utomlands på grund av förmögenhetsskatten, sominte har något motsvarighet i alla övriga länder. Dessaundanstuckna pengar finns naturligtvis inte med i den of-ficiella statistiken. De osäkra uppskattningar som finnsantyder att dessa pengar i utlandet uppgår till någonstansmellan 500 och 1 000 miljarder kronor, vilket ska jämförasmed den totala officiella nettoförmögenheten på omkring4 200 miljarder kronor. Eftersom man kan anta att det baraär de allra rikaste som har pengar utomlands är den verk-liga förmögenhetsfördelningen troligen ordentligt mycketsnedare än den officiella.

Sverige är alltså ett land med en majoritet egendoms-lösa och ett mycket litet antal extremt rika hushåll.

Vår slutsats är att jämlikhetsargumentet inte kan anfö-ras mot vårt förslag om en genomtänkt förmögenhetspolitik.

– 49 –

Troligen skulle jämlikheten öka om Sverige fick den hygg-ligt välbeställda medelklass som nu saknas. I andra länderär medelklassen företagarklassen. Kanske är det bristen påen självsäker medelklass som gör att företagarna i Sverigehar så svaga röster.

– 50 –

– 51 –

ESBAs fyrfältare

Vi har konstaterat att den svenska ekonomin sedan andravärldskriget i huvudsak byggts för och av de storaexportindustrierna samt att de flesta svenska bedömare intelängre tror att den modellen kan fungera lika bra i framti-den. Mycket har gjorts för att anpassa Sverige efter en nytids krav, men det mentala och institutionella arvet frånrekordåren tynger fortfarande landet och politiken. Detsaknas en vision som är lika tydlig som den som en gångvägledde nationen.

Vi åtar oss inte att formulera en vision för Sverige (ävenom vi tror att den vision som så småningom utkristalliseraskommer att lägga fokus på att återföra makt, pengar ochinflytande till medborgarna och att målmedvetet skapa enföretagsam medelklass, något som vi för övrigt föreställeross kan få ett kraftigt stöd hos de svenska väljarna). Tillsvidare vill vi i stället lägga fram ett förslag till uppdelningav de mångfacetterade svenska företagen i ett antal rimligthomogena undergrupper. Till företagen räknar vi här ävenandra sorts produktionsenheter än normala privata före-tag, till exempel sjukhus och skolor, som vi tror kan ingå iintressanta framtidsbranscher.

Vi tänker oss att företagen (och övriga produktionsen-heter) indelas i fyra grupper efter grad av kapital- respek-tive kunskapsintensitet enligt tablån nedan. Med kunskaps-intensitet avser vi de krav som ställs på de anställda i företa-

– 52 –

gen. Visserligen använder många traditionella exportindu-strier mycket avancerad teknologi, men de sysselsätter fördet mesta personal utan högre utbildning. Självklart finnsdet företag som inte naturligt passar in i någon av grup-perna. Vi menar inte att modellen är perfekt, bara att denär användbar.

Mindre Merkunskapsintensiva kunskapsintensiva

Mer kapital- Traditionell export- Innovation ochintensiva industri (TE) high tech (IHT)

Mindre kapital- Hantverk och service Skola, vård, omsorgintensiva (HS) (SVO)

Bara för att antyda vad modellen kan användas till vill vipeka på de olika attityder till och erfarenheter av facketsom vi tidigare redovisat. De företag som har problem medfacket finns i huvudsak inom HS. Inom TE och till stor delinom SVO är facket snarare till nytta för arbetsgivarna.Inom IHT förekommer knappt något fack.

Detta resonemang ger också ett perspektiv på nyttan avkollektivavtal. Det förefaller oss lika ensidigt att hävda attkollektivavtal alltid är bra som att påstå att de alltid är då-liga. Inom TE är de sannolikt för det mesta praktiska ochönskvärda arrangemang och samma sak inom SVO.17 Menatt försöka tvinga fram kollektivavtal inom IHT skulle san-nolikt vara olyckligt om någon kom på idén. Facket självtverkar för det mesta hålla sig borta från modernainnovationsföretag där personalen består av topputbildade

17 Se dock nedan om att facket även där är för starkt vilket blir tydligt närkollektivavtalen ska omförhandlas.

– 53 –

och jämförelsevis högavlönade individer. Riktigt besvärligtmed kollektivavtal blir det sannolikt bara inom HS, därsmåskaliga företag med ofta lågutbildade och lågbetaldaföretagare och medarbetare ska tampas med stora, makt-fullkomliga organisationer som i Göteborgsstriden omWild´n Fresh.

Det förefaller oss som om situationen och behoven i defyra olika sektorerna skiljer sig åt på ett så fundamentaltsätt att de bör diskuteras var och en för sig.

Traditionell exportindustriHär har vi inte så många synpunkter. Sektorn fungerar väl.Få länder har en så imponerande samling internationelltframgångsrika storföretag som Sverige. Naturligtvis kandessa företag, som vi påpekat tidigare, i globaliseringenstidevarv, komma att bli allt mer internationella och alltmindre bundna till sitt svenska hemvist. Men det är inte såmycket att göra åt den saken annat än att fortsätta att gedessa bolag goda existensvillkor, vilket Sverige också tycksgör.

Möjligen har vi en kommentar när det gäller facket. Ävenom relationerna mellan företagen och facket till vardagsfungerar utmärkt kunde vi inte annat än notera att det sågdelvis annorlunda ut när kollektivavtal skulle tecknas. För-handlingar pågick under den period vi besökte Sverige, ochvi kunde inte underlåta att förvånas över hur mycket maktde fackliga organisationerna besitter jämfört med arbets-givarorganisationerna på andra sidan förhandlingsbordet.Det är framför allt två förhållanden – eller kanske fyra, omman tar hänsyn dels till den starka kopplingen mellan LO

– 54 –

och det socialdemokratiska partiet, dels till den högaorganisationsgraden – som ger det svenska facket dess ut-omordentliga makt, nämligen rätten till sympatiåtgärderoch frånvaron av intern medlemsdemokrati i form av kravpå medlemsomröstning inför fackliga aktioner.

Att ett land som i så många andra sammanhang värnarstarkt om demokratin inte kräver att fackmedlemmarna skaha något att säga till om i dessa viktiga frågor förvånar oss.Å andra sidan inser vi att det även i andra frågor finns entendens i Sverige att makt koncentreras hos ombud. Svenskarbetsrättslig lagstiftning ger ju också de flesta rättigheterinte till de anställda, utan till deras fackliga organisationer.

Den allmänna meningen bland dem vi träffade var förövrigt att man inte kan räkna med att denna sektor fram-över kommer att kunna göra något för att avhjälpa denomfattande arbetslösheten – eller utanförskapet – i Sverigeoch vi har ingen anledning att ifrågasätta den bedömningen.Detsamma gäller i övriga europeiska länder.

Innovation och high techDetta är rimligtvis den sektor i den svenska ekonomin somerbjuder de förnämsta utvecklingsmöjligheterna för Sverige.Det är troligen här embryona finns till de bolag som kom-mer att bli framtidens vinnare och storföretag. Men det ärviktigt att minnas att den strategiska faktorn i denna sek-tor, mer än i de övriga, är entreprenörskap i begreppetsursprungliga bemärkelse: djärvt kommersiellt nydanande.

Förutsättningarna är goda inom IHT. Som vi tidigarekonstaterat opererar de fackliga organisationerna knappasti denna sektor. Det tycks inte finnas någon risk för blocka-

– 55 –

der av nystartade företag av den typ som till exempel Wild´nFresh råkade ut för. Ett par övriga förhållanden talar ocksåför att den arbetsrätt, som många bolag inom exempelvisHS upplever som särskilt betungande och riskabel, i prak-tiken är mindre besvärande inom IHT. För det första är demänskliga relationerna på arbetsplatserna sannolikt merjämlika och jämställda än inom övriga sektorer. Med-arbetarnas kompetens ger dem en ställning och ett infly-tande som gör att arbetsgivarna inom IHT måste ansträngasig särskilt för att behålla sina kvalificerade anställda ochsäkerställa att företaget får gott rykte som arbetsplats. Fördet andra är arbetskraften inom IHT mer att likna vid in-dividuella artister än utbytbara kollektivanställda. Det inne-bär bland annat att de ibland drar sig för att utnyttja alla derättigheter som till exempel lagen om anställningstrygghetkan ge dem eftersom de annars kan riskera att få ett ryktesom försvårar ett avancemang till ett nytt attraktivt arbetepå något annat företag. Kort sagt har både arbetsgivare ochanställda starka incitament att undvika bråk. Det behövsvarken fack eller arbetsgivarorganisationer.

Ytterligare en faktor som gynnar utvecklingen av nyaföretag inom IHT är den svenska ungdomens tilltagandeentusiasm för entreprenörskap. Flera av dem vi träffade ta-lade om en mental revolution bland ungdomar, inte minsthos studenter på prestigeuniversitet som Handelshögsko-lan i Stockholm och Kungliga Tekniska Högskolan. Förtjugo år sedan, har man förklarat för oss, förekom det knap-past att begåvade och välutbildade ungdomar drömde omatt starta egna företag eller att ta anställning i små, nystar-tade företag. I stället föreställde de sig en framtid i de storaföretagen som var den svenska ekonomins flaggskepp och

– 56 –

fortfarande tycktes erbjuda de mest gynnsamma utsikterna.Numera hägrar i stället entreprenörskapet och företags-byggandet18 .

Vad som ligger bakom denna metamorfos är det kanskeinte vår sak att spekulera om. Men det rimliga är väl attanta att de ungas känsliga sinnen uppfattar vad som liggeri tiden och framtiden. Kanske misstänker de att de storaorganisationerna framöver inte kommer att tillfredsställaungdomarnas expansiva lustar. I vilket fall som helst har delagt märke till de fabulösa framgångar som företagandet påsenare år har kunnat skänka många driftiga och välutbil-dade unga entreprenörer.

Vi har tidigare argumenterat för att Sverige av histo-riska och institutionella skäl har ett system för riskkapital-försörjning som missgynnar entreprenörsföretag. Detta ärsärskilt allvarligt för företagen inom IHT. Av vad mångasagt oss om IHT-företagens svårigheter att finna riskkapi-tal skulle vi kunna ha dragit slutsatsen att det inte kunnatexistera några IHT-företag, men så är det ju inte. Humlanflyger även om förnuftet säger att det är omöjligt. IHT-företagen finns och tycks i många fall blomstra.

Ändå tror vi att IHT-sektorn skulle bli ännu mer livak-tig om det fanns bättre tillgång till riskkapital19 . Det har

18 Detta har fått det smått sensationella resultatet att svenska fackligaorganisationer i tillägg till sina traditionella tjänster blivit småföretagaror-ganisationer som säljer stöd till folk som startar eget. Strax efter vårt besöki Sverige propagerar TCO för eget företagande i en tidning till allauniversitets- och högskolestuderande (Studentliv 3/2007) och erbjuderhjälp med ”affärsjuridik, företagsupplysning, affärsrådgivning, kompetens-utveckling och nätverk” samt lämpliga försäkringar. Vi är lite förundradeöver att det är fackliga organisationer snarare än företagarorganisationersom ger sig in i denna nisch.

– 57 –

exempelvis sagts oss att Sverige har en jämförelsevis litenmiljötekniksektor vilket skulle bero på att utvecklingen avnya företag inom exempelvis ekologisk energiproduktionkräver särskilt mycket kapital.

Vi har ingen bestämd uppfattning om exakt vad Sverigebör göra för att förbättra riskkapitalförsörjningen till fram-tidens bolag inom IHT. Men som vi sagt tidigare tror viinte att nya offentliga stödåtgärder är rätt lösning. Kapitalis-men sköts bättre av marknadskrafterna än av staten. Idea-let vore, som sagt, en stark medelklass med en årslön ellermer på banken. Sverige behöver en genomtänkt och fram-åtblickande förmögenhetspolitik.

Vi tror vidare att 3:12-reglerna i många fall är särskiltskadliga för den här typen av bolag. De kan till exempelsätta stopp för snabba bolagsaffärer om en säljande företa-gare riskerar en straffskatt på kapitalvinsten som inte skulleha drabbat ett normalt storbolag. De företagare vi träffadeövertygade oss om det orimliga och orättvisa i att ha sär-skilt komplicerade och betungande skatteregler förentreprenörsledda företag.

19 I ärlighetens namn måste vi erkänna att svenska företagare i en av deopinionsundersökningar som genomfördes inför vårt besök (se dokumentnummer 1 på http://www.dnv.se/esba/documents.htm) verkar vara rättnöjda med riskkapitalförsörjningen. Så många som 58 procent sade siginstämma helt eller delvis i påståendet ”Det finns en väl fungerandemarknad för riskkapital”. Samtidigt kan vi notera att det finns skillnadermellan stora och små företagare. 12 procent av företagarna med mindre än10 anställda instämmer helt i påståendet, medan motsvarande siffra förföretagare med mer än 50 anställda är 29 procent. I Världsbankens databasom företagarklimatet i olika länder (se dokument nummer 5) får Sverigeinget lysande betyg när det gäller företagens möjligheter att ”erhållakredit”.

– 58 –

Även om IHT-bolagen betyder mycket för Sverige – ochskulle kunna betyda ännu mer om förutsättningarna för-bättrades – tror vi inte att dessa bolag kommer att hjälpaSverige med arbetslösheten eller utanförskapet. De somberörs av arbetslöshet och utanförskap tillhör inte den ka-tegori som i första hand får anställning inom IHT. För attlösa det problemet måste Sverige i högre utsträckning sättasin lit till företagsamhet inom HS-sektorn. Vi återkommertill det.

Skola, vård, omsorgVi tror att denna sektor erbjuder lysande möjligheter förett land som törs kasta gammaldags idéer över bord ochsläppa entreprenörskapet friare utan att den skull kastavälfärdssystemet över ända. Det som vi har att säga på dennapunkt om Sverige kan för övrigt i många stycken gälla deflesta europeiska länder.

SVO är välfärdsstatens kärna. I större eller mindre ut-sträckning har denna sektor problem i alla europeiska län-der. Problemet beror på att verksamheten till största delen,i Sverige näst intill uteslutande, bedrivs i form av offentligamonopol.

Under de senaste tio, femton år sedan har Sverige varitett internationellt föredöme vad avser avreglering om manmed avreglering menar upplösningen av ett antal offent-liga monopol. Sålunda har telekommunikationer, elpro-duktion och eldistribution, järnvägar, etermedier och enhel del annan verksamhet avreglerats och avmonopoliserats,på det hela taget med mycket goda resultat. En livaktigprivat företagsamhet har vuxit fram som i några fall, kan-

– 59 –

ske särskilt vad gäller telekommunikationer, har revolutione-rat både produktionsapparat och konsumtionsmönster, jahela livsstilar.

Inom SVO har praktiskt taget inget motsvarande in-träffat. Vi har inte fått någon förklaring denna anomali. Iett land som är så noga med att män och kvinnor ska be-handlas lika hade man annars trott att avregleringens för-delar skulle tillkomma det kvinnodominerade SVO i sammautsträckning som de mansdominerande tele- och elbransch-erna, men så är det alltså inte.

Det finns dock ett betydelsefullt undantag till påståen-det om att SVO sackar efter i avregleringen, nämligen detsvenska friskolesystemet. Här har en ny bransch öppnatsför privat entreprenörskap vilket lett till en kvalitetshöjandekonkurrens.

Några av oss hade i och för sig gärna sett att konkurren-sen varit ännu friare och att de fria skolorna tillåtits att taut elevavgifter. Men vi kan möjligen acceptera att svenskastaten valt att åtminstone tillfälligtvis förbjuda elevavgifte-rna för att inledningsvis säkerställa det nya systemets ac-ceptans.

Om vi ska kritisera det svenska friskolesystemet är detför att det inte genomför konkurrensutsättningen fullt ut.De privata skolorna konkurrerar med varandra och de pri-vata skolorna konkurrera med de kommunala, men de kom-munala, som fortfarande efter femton år kontrollerar över90 procent av marknaden, konkurrerar knappast med var-andra. Detta är naturligtvis en halvmesyr. Vi tror att defördelaktiga effekterna skulle bli så mycket starkare om helabranschen konkurrensutsattes, inte bara en liten del av den.

– 60 –

Ändå tror vi att detta kan vara ett mönster förkonkurrensutsättning och därmed för ett livligt entreprenör-skap och en snabb kvalitetsutveckling inom SVO. Vi vetatt det i den svenska politiska debatten då och då förekom-mer förslag som går ut på att likartade peng-system20 börinföras inom andra delar av SVO, till exempel äldreomsorgoch sjukvård. Men av något skäl som vi inte känner tillverkar det ännu inte blivit något av dessa förslag.

Vi tycker att detta är synd. Det land som först tar chan-sen att utveckla ett modernt sätt att producera och levereravälfärdstjänster kommer att visa vägen för andra länder sombrottas med monopolproblemet inom traditionell SVO.Den som går först kommer att ha erfarenheter och kunska-per som de andra saknar, och den som ensam har nyttigaoch användbara erfarenheter och kunskaper kan tjänamycket pengar. Kort sagt skulle Sverige här kunna utvecklabetydelsefulla nya exportnäringar.

Sektorns framtid är naturligtvis kraftigt beroende avpolitiska beslut eftersom verksamheten i huvudsak finan-sieras med skattemedel och politikerna därför styr över hurtjänsterna ska produceras och fördelas bland medborgarna.Visst kan helt privata – alltså privat producerade och privatfinansierade – företag växa upp inom SVO. Detta skerockså, troligen i större utsträckning i andra europeiska län-der än i Sverige, men definitivt även i Sverige. Men det ärsvårt att tänka sig att det kan bli riktig fart på en sådanutveckling eftersom de flesta medborgare troligen drar sigför att betala för en tjänst ur plånboken när de redan beta-

20 Vi känner inte till något land där Milton Friedmans idé med ”vouchersystems” har slagit igenom med samma kraft som i Sverige. Svenskarna hartill och med skapat ett eget begrepp – kundvalsmodellen – för systemet.

– 61 –

lat för tjänsten via skatten. Det är därför vi tror på peng-systemet, ty det tillåter medborgaren att ta med sig vadhon redan betalat via skatten och fritt välja leverantör avtjänsten från konkurrerande privata företagare.

Här kan det avslutningsvis vara på plats med ett var-ningens ord. I Sverige liksom i flera andra länder förekom-mer det att politiker som vill konkurrensutsätta den of-fentliga sektorns monopol inom SVO tar in anbud frånalternativa privata leverantörer, till exempel sjukhus, sko-lor och dagis, och sedan lägger en order hos den leverantörsom erbjuder det bästa priset. Denna ordning kallas i Sverigeför entreprenadmodellen.

Entreprenadmodellen har sina fördelar. Framför allt kanden användas för att få ned priset på de levererade tjäns-terna. Men den har en del allvarliga nackdelar jämfört medkundvalsmodellen.

Den första nackdelen är att det är en ofullkomlig mark-nad som skapas. På köparsidan finns bara en, nämligen deupphandlande politikerna. På säljsidan finns i allmänhetbara ett begränsat antal mycket stora aktörer eftersom detär svårt att få igång något entreprenörskap i en sällanköps-bransch med få köpare. Det nystartade företag som inte fårsin första order får vänta för länge på att nästa chans skauppträda. I kundvalsmodellen finns många köpare – varjemedborgare som ska utnyttja sin ”peng” – och många säl-jare eftersom systemet uppmuntrar till entreprenörskap ochnyföretagande. Det blir helt enkelt en sundare marknad.

Den andra nackdelen har att göra med att alla leveran-törer måste anpassa sig efter vad kunderna vill betala för.Med entreprenadmodellen är det politiker som är köpare,medan det med kundvalsmodellen är medborgarna som är

– 62 –

köpare. Politiker kan naturligtvis vara mycket kloka män-niskor, men inget säger att de på något tillförlitligt sätt skakunna pricka in precis vad medborgarna i sin mångfald villha. Den som har svårt att förstå vår tankegång kan före-ställa sig hur det skulle se ut om medborgarna via skattenfick en garanterad semesterresa per år och det var statensom upphandlade resorna och fördelade dem bland med-borgarna.

Hantverk och serviceEnligt vår mening finns de stora problemen inom dennasektor. När man talar om ett dåligt företagarklimat det,förefaller det oss, i första hand HS man har i åtanke. Härfinns det siamesiska tvillingpar som består av höga skatteroch skattefusk. Här finns problemen med facket, regel-krånglet och besvären med arbetsrätten.

Att de stora problemen finns inom HS är särskilt besvä-rande eftersom det är här de stora möjligheterna till nyttentreprenörskap finns. Framför allt erbjuder HS troligtvisden enda möjligheten att komma till rätta med utanför-skapet/arbetslösheten. Här är det lättast för människor utanhög utbildning och stora finansiella resurser att starta före-tag.

Uppemot en miljon människor, de flesta troligen utanmärkvärdiga kunskaper och kvalifikationer, behöver jobb.Servicesektorn verkar i Sverige inte vara särskilt välutveck-lad, framför allt tycks vanliga människor ha svårt att skaffasig den personliga service som är naturlig i många andraeuropeiska länder. Till exempel har en del familjer dubblaoch tredubbla jobb med yrkesliv och hushållsarbete, andra

– 63 –

lever på bidrag i stället för att arbeta. Vi kan inte tyckaannat än att denna ordning är olycklig både för att den ärslösaktig och för att den definierar många människor somonödiga, vilket är omänskligt.

Det behövs kraftfulla åtgärder. Vi tror inte att proble-men kan rättas till och möjligheterna tas till vara utan endel fundamentalt omtänkande. Föreställningar som förlänge sedan vuxit fram i syfte att gynna utvecklingen i dentraditionella storindustrin passar inte för att skapa dyna-mik och tillväxt inom HS.

Det viktigaste är att se företagaren. Svenska politikermåste förstå att företagsamheten är en alldeles särskild pro-duktionsfaktor. Att vara företagare är inte att vara en sortsanställd eller en sorts aktieägare eller ens någon sorts kom-bination av dessa. När svenska politiker exempelvis sägeratt de ska förbättra företagarklimatet genom att skapa mersocial trygghet för företagare tänker de, enligt vår uppfatt-ning, välvilligt men fel. Det är bättre att ge företagarnahandlingsfrihet och att låta dem behålla en större del av depengar de slitit ihop än att mixtra med ett välfärdssystemsom är gjort för anställda.

De så kallade 3:12-reglerna kan stå som symbol för vadvi betraktar som ett felaktigt tänkande. Den föreställningsom ligger bakom dessa regler är att företagaren kan redu-ceras till en del anställd och en del kapitalist. Men så är detinte. Företagaren bidrar med något alldeles särskilt. Honriskerar pengar, trygghet, anseende och ett fridfullt liv föratt tillfredsställa ett behov som hon tror att andra männis-kor har och som hon hoppas de är så angelägna att få till-fredsställt att de är villiga att betala för det. Företagarna är

– 64 –

omistliga i ett samhälle som värnar om att människor skafå sina behov tillgodosedda.

Tills vidare bör man i vilket fall som helst ta bort 3:12-reglerna.

En annan föreställning som inte gynnar utvecklingeninom HS har vi pekat på tidigare, nämligen den svenskaövertygelsen om att det ska råda samma regler för stora ochsmå företag. Som vi tidigare påpekat har vi svårt att förståhur denna föreställning kunnat slå rot i Sverige, där man iövrigt är så angelägen om att bördor ska fördelas efter bär-kraft och de svagare ska få särskilt stöd. Vi tycker det vorerimligt att i större utsträckning tillämpa denna tankefiguräven för företag.

För faktum är ju att formell likabehandling av företag iverkligheten betyder att tillvaron blir enklare för stora fö-retag än för små företag.21 När det gäller hanteringen avregler, till exempel, finns tydliga stordriftsfördelar. RedanAdam Smith påpekade att arbetsdelning och specialiseringger framgång. Ett stort företag kan kosta på sig regel-specialister medan en enmansföretagare måste själv måsteha alla reglerna i huvudet. Det kostar lika mycket för ettlitet företag att skaffa sig kunskap om vad en viss regel inne-bär som ett stort företag, men det stora företaget kan slå utkostnaden på en större omsättning. Det gör att det iblandkan vara si och så med regelkunskapen i mindre företag,vilket i sin tur kan leda till ofrivilliga misstag som leder till

21 Det finns faktiskt exempel på att svensk lag medvetet och uttryckligengynnar större företag framför mindre företag. Enligt 3:12-reglerna får enföretagare med många anställda lägre skatt än en företagare med fåanställda och när ett fåmansbolag säljs blir skattesatsen lägre om försäljnings-summan är hög än om den är låg. Det är obegripligt.

– 65 –

böter eller straffavgifter. Under vårt besök fick vi höra attinvandrarföretagare ibland av oförmåga att begripa det kom-plicerade regelverket tvingas att verka helt i den svarta sek-torn.

På några punkter har svenska politiker insett att lika-behandling av företag är fel. Till exempel behöver jämställd-hetsplaner inte upprättas i företag med mindre än tio an-ställda. Vi menar att denna insikt bör föranleda fler special-regler som underlättar tillvaron för mindre företagare.

Vi har varken ambitionen eller möjligheten är här pre-sentera ett fullständigt förslag med åtgärder som bör vidtasför att underlätta för bolagen inom HS, utan kan bara genågra exempel på förändringar som vi tror skulle vara nyt-tiga.

Låt oss börja med reglerna och krånglet. Som vi tidigarepåpekat klagar företagare i alla länder att de utsätts för allt-för många bestämmelser och att de tvingas lägga ned förmycket tid och pengar på att följa alla paragraferna. Mendet är inget skäl att inte ta klagomålen på allvar. Ambitio-nerna att avreglera finns i praktiskt taget alla europeiskaländer och EU har satt som mål för medlemsländerna attföretagens administrativa kostnader för efterlevnaden avolika regler ska sänkas med 25 procent till hösten 2010.

När det gäller EU har svenska företagare ett särskilt ar-gument, som vi tror det ligger en hel del i, nämligen attman i Sverige är mer noggrann med efterlevnaden av EU-reglerna än vad man kanske är i en del andra EU-länder.Detta är, vad vi kan förstå, snarast ett argument för att mani Sverige måste vara extra ambitiös med att kompenseraföretagen genom ta bort så mycket som möjligt av de na-tionella regler som skapar administrativa bördor. Det är

– 66 –

också ett argument för att Sverige bör vara särskilt angelä-get att fullt ut utnyttja de möjligheter till undantag frånhård regeltillämpning som ibland erbjuds de nationella re-geringarna i EU-direktiven.

Mycket bakgrundsarbete har gjorts i Sverige för att göradet möjligt att uppfylla EU-målet om avreglering. NUTEKhar gjort noggranna beräkningar som visar vilka regler somär särskilt betungade för företagen.22 Ett tiotal områdenhar undersökts, till exempel miljölagar, arbetsrätt, skatte-lagar och lagar och regler på byggområdet. Man har tilloch med räknat ut vad enskilda bestämmelser kostar bola-gen i administrativ börda och i många fall fördelat detta påregler från EU och inhemska regler.

När nu så mycket kunskap redan finns om var avregle-ringen bör sättas in kan vi inte riktigt förstå varför densvenska regeringen vill vänta till hösten 2010 med att av-reglera. Vi tror att företagarklimatet bli avsevärt mycketbättre, särskilt för existerande och potentiella företagareinom HS, om svenska regeringen snabbt och kraftfullt togbort några av de mest besvärande reglerna. Om man dess-utom eliminerade allt krångel kring exempelvis bolagensrepresentation, vilket enligt NUTEK är en av de enskiltstörsta irritationerna – och helt enkelt struntade i att före-tagaren kanske någon gång skulle bjuda maken på pizzerian– skulle ett sus av förvånad förtjusning nog höras frånFöretagarsverige. I vilket fall som helst tror vi att ett antalöverraskande symbolhandlingar skulle ge en kraftig upp-muntran till Sveriges företagare.

22 Se http://www.nutek.se/sb/d/823/a/3535.

– 67 –

Möjligen kan Sverige få det svårt att helt uppfylla EU-målet om 25 procents minskad administration. NUTEK-undersökningarna visade att arbetsrätten åstadkommer enmycket stor del av krånglet. Men den svenska regeringenhar sagt att den inte ska göra något åt arbetsrätten och hardärmed fridlyst en mycket stor krångelfaktor från avregle-ring. Vi tror att regeringen bör tänka om på den punkten,inte i huvudsak för att uppfylla EUs mål, utan för att lagenom anställningsskydd och den övriga arbetsrätten faktisktutgör allvarliga hinder för dynamiken framför allt inomHS. Det faktum att svenska företagare säger att det är lät-tare att skilja sig från sin hustru än att skilja sig från enanställd gav oss en tankeställare som vi gärna vill skickavidare till den svenska regeringen.

En uppenbar avreglering som Sverige skulle kunna göraoch därmed följa efter de flesta övriga europeiska ländervore att upphäva kravet på revision i mindre bolag.Revisionstvånget finns numera kvar i bara två europeiskaländer förutom Sverige, nämligen Finland och Malta. IEngland har befrielsen från revisionstvånget gradvis ut-sträckts till allt fler bolag. För ungefär tio år sedan infördesdenna möjlighet för företag med en omsättning under90 000 pund. Några år senare höjdes gränsen till en miljonpund och numera är den 5,6 miljoner pund, omkring 75miljoner kronor.

Ett problem inom HS, och detta gäller inte bara i Sverige,utan även i de flesta andra europeiska länder, är bristen påkapital under de första åren av ett företags liv. ESBA harlänge argumenterat för att små företag bör få slippa skatttill dess att de arbetat upp ett visst eget kapital. Det skullege företagen en bra start och göra det möjligt för dem att

– 68 –

växa snabbare och säkrare. I Tyskland diskuteras för närva-rande skattefrihet i vissa företag under förutsättning attkapitalet får vara kvar i företaget under tio år.

Naturligtvis skulle det underlätta för HS-företagensriskkapitalförsörjning om man i Sverige skapade enförmögenhetspolitik av den sort vi tidigare föreslagit, alltsåen politik som hade till syfte att göra fler svenskar förmögnamänniskor, inte bara att lätta bördan för det mycket lillaantal förmögna människor som finns.

För att Sverige ska få bukt med utslagningen/arbetslös-heten genom utveckling av nya och gamla företag inomHS – och någon annan metod kan vi inte se – finns ettfundamentalt och av de flesta svenskar uppenbarligen in-sett problem, nämligen skatterna. För att en tandläkare skakunna anlita en målare i en timme måste han själv stå ochborra i två och en halv timme.23 Under dessa omständig-heter drar han sig nog för att anlita målaren, i varje fall ominte målaren kan tänka sig att göra jobbet svart (eller kan-ske byta tjänster med kunden). Denna skattekil gör att detknappast kan uppstå en bred tjänstemarknad i Sverige. Attköpa tjänster blir med dagens svenska skattesystem ett pri-vilegium för ett mycket litet antal höginkomsttagare – och,naturligtvis, för dem som fuskar med skatten.

Den svenska regeringens förslag om avdragsrätt förhushållsnära tjänster vittnar om att detta samband står klartför landets beslutsfattare. De förstår att det inte kan uppstå

23 Antag att målaren och tandläkaren tjänar lika mycket i timmen, tillexempel 100 kronor (för att göra beräkningarna enkla). Med socialaavgifter och moms kostar målarens timme totalt 165 kronor. Tandläkarenmåste tjäna minst 250 kronor före skatt för att kunna betala detta, alltsåungefär 2,5 timmars arbete.

– 69 –

någon laglig servicesektor om man inte gör något åt skat-terna. Förslaget innebär att varje svensk ska kunna göraavdrag på upp till 50 000 kronor om året för hushållsnäratjänster.

Vi sympatiserar med initiativet, men vi är inte så säkrapå att det kommer att ge särskilt stort resultat. Enligt svenskstatistik spenderar en genomsnittligt svenskt hushåll medförvärvsarbetande omkring 8 000 kronor om året påhushållsnära tjänster (medan icke förvärvsarbetande gör avmed hälften så mycket).24 Till detta kommer de hushålls-utgifter som betalas med svarta pengar. Dessa beräknas till10 miljarder kronor om året eller 1 000 kronor per per-son.25 Vi har svårt att se att det kommer att finnas särskiltmånga som kommer att ha råd att komma ens i närhetenav att utnyttja avdraget fullt ut. Och i samma utsträckningsom människor underlåter att utnyttja avdraget förlorarSverige de nya jobb som åtgärden var tänkt att skapa.26 Vitror att åtgärden skulle få betydligt starkare effekter omavdragsrätten inte var begränsad till hushållsnära tjänster,utan även inkluderade andra slags tjänster.

24 Se http://www.scb.se/templates/tableOrChart____190722.asp25http : / /www.skat teverket . se /download/18.4f3d00a710cc9ae1c9c800034/rapport200604.pdf26 Men det kan förstås bli goda resultat. Om man tänker sig att varjesvensk i snitt skulle öka sina utlägg för hushållsnära tjänster med 5 000kronor om året har det skapats en marknad värd 50 miljarder kronor. Omen tjänstetimme kostar 300 kronor inklusive allt motsvarar det ungefär150 miljoner årstimmar eller 80 000 heltidsarbeten. Det är naturligtvismycket bra, även det är en bit kvar för att komma till rätta medutanförskapet. Och frågan är som sagt om det finns tillräckligt medhöginkomsttagare för att möjliggöra detta.

– 70 –

Vi vill passa på att peka på en åtgärd som den engelskaregeringen genomfört för att öka dynamiken inom HS ochsom eventuellt kunde vara ett komplement till de svenskaåtgärderna. Bolag som omsätter mindre än 61 000 pund,uppemot en miljon kronor, behöver inte momsregistrerasig om de inte vill. Det betyder att en målerifirma med enanställd inte behöver ta ut moms på sina tjänster. För svenskdel skulle det betyda att det lagliga priset för en timmesmålning skulle sjunka till det som ofta gäller på den svartamarknaden, där rabatten för kunden består av momsen.

En åtgärd som snabbt skulle ta hand om problemet ochsom många svenskar förespråkar vore naturligtvis en kraft-full generell sänkning, kanske en halvering, av arbets-givaravgifterna. Vi kan möjligtvis förstå att den svenska re-geringen drar sig för att vidta en så långtgående åtgärd avrädsla för att statskassan skulle drabbas hårt eftersom allaföretag, inte bara företagen inom HS, skulle gynnas av sänk-ningen. Vi föreställer oss att de planer som regeringen pre-senterat om sänkning av arbetsgivaravgifterna för vissa grup-per, till exempel ungdomar, utgår från en önskan att ge-nomföra sänkningarna där den kan förväntas ge särskiltkraftfulla effekter. Frankrikes regering är inne på ett lik-nande spår och avser att minska arbetsgivaravgifterna un-der en tvåårsperiod för ungdomar under 25 år.

Regeringen har också föreslagit sänkta arbetsgivaravgifterför vissa tjänstebranscher, till exempel frisörer och bil-verkstäder. Vi är inte övertygade om att sådana nischadeåtgärder får de eftersträvade effekterna. För det första kandet bli administrativt krångligt att avgöra vilka företag somfår åtnjuta sänkningen, för det andra är det inte säkert attmänniskor kommer att välja att klippa sig och reparera bi-

– 71 –

len så mycket mer bara för att det eventuellt blir lite billi-gare.

Avslutningsvis, facket. Sverige är troligen det land iEuropa som, kanske vid sidan av Tyskland och Frankrike,har de starkaste fackliga organisationerna. Vi fick ett starktintryck av obalans mellan fack och arbetsgivare, framförallt inom HS, där de enskilda arbetsgivarna generellt ärmindre och svagare än inom TE och SVO. Vi tror inte attdenna obalans är bra för Sverige eller ens för de anställdasjälva. Som vi sagt tidigare: arbetslöshet/utanförskap är etttecken på en allvarlig företagarbrist, och om existerandeoch potentiella företagare är rädda för att anställa kan denbristen inte avhjälpas.

Det minsta regeringen bör göra är att förhindra att före-tag utan fackligt anslutna anställda och utan anställda somvill ha kollektivavtal med olika stridsmetoder tvingas tecknakollektivavtal. Att anställda som vill ha ett avtal får facketshjälp att tvinga arbetsgivaren till förhandlingsbordet kanvara rimligt, men att facket ska kunna tvinga sig på an-ställda och arbetsgivare som helst klarar sig på egen hand ärnärmast stötande. Sådan tvångsanslutning av fackliga med-lemmar är enligt vår mening en demokratisk styggelse.

Två andra maktmedel som vi anser ger facket alltför stortinflytande är rätten till sympatiåtgärder27 och rätten attutlysa strejk utan mandat från medlemmarna. Det förramaktmedlet bör vara förbjudet enligt principen ”pacta suntservanda”, det vill säga att avtal ska hållas, och det senare

27 Det är märkligt – eller kanske typiskt – att denna företeelse i Sverige haren så positivt värdeladdad benämning. I England, där relationerna mellanarbetsmarknadens parter är mer balanserade är också benämningen merneutral: ”cross industry strikes”.

– 72 –

bör neutraliseras eftersom rättigheter bör ges individer –läs fackmedlemmar – inte deras organisationer – läs facket– och organisationer inte bör kunna utöva några andra rät-tigheter än dem de fått från sina medlemmar. Men vi inseratt det är uppförsbacke att föreslå något sådant i Sverige.

– 73 –

Ecce societatis effectoriae

praepositatis!28

Vi har sagt det tidigare och vi vill avslutningsvis säga detigen med ännu större eftertryck: regeringen bör kraftfulltoch tydligt markera sitt stöd för svensk företagsamhet.29

Strax före vårt besök formulerades detta så här i en ledare iSvenska Dagbladet:

Det vore toppen om ministrarna kunde kliva ut påslottstrappan i morgon eftermiddag och ge klart be-sked om att de vill att Sverige ska bli mycket mer avFöretagarland. Hittills har statsråd sagt många snällasaker, men det har skett styckevis och delt. Man sak-nar ett budskap som bryter igenom bruset.

Vi kunde inte sagt det bättre själva. Däremot kan vi för-söka formulera en del av det efterlysta budskapet. Så härskulle till exempel statsministern kunna säga på slotts-trappan:

28 Ecce homo betyder ”Se människan” på latin. Societatis effectoriaepraepositatis betyder ”föreståndare för ett sällskap vars syfte är att få sakergjorda”, alltså företagare. Titeln betyder alltså ”Se företagaren!”29 Och inte bara för Sveriges skull, utan också för sin egen; vi har tidigarepåpekat att tillgängliga opinionsundersökningar visar att det finns entydlig social beställning på ett förbättrat företagarklimat, så det bör gå attvinna opinionsprocent på sådana ställningstaganden.

– 74 –

Jag och mina kollegor bedömer att Sverige på tio årssikt behöver en miljon nya jobb. Vi politiker kan inteskapa de jobben. Vi kan skapa födkrokar genom att tapengar från dem som har några, men vi kan inte skapariktiga jobb. Vem som än blir arbetsmarknadsministerså kan han inte skapa ett enda riktigt jobb på annatsätt än genom att själv bli en duktig korvgubbe ellerannan sorts företagare. Det kanske låter orimligt, mendet är sant. Vartenda riktigt jobb i vårt land och i allaandra marknadsekonomier har skapats genom entre-prenörskap och företagande. Vartenda jobb i den of-fentliga sektorn, som må vara aldrig så produktivt ochangeläget, betalas med pengar från företagarekonomin.Det finns de som ogillar att det är så, och det får degärna göra, bara de inser att det faktiskt är så. Vi skainte låtsas för varandra. Framför allt ska vi inte ha enpolitik som grundas på låtsaslekar.

Den förnyelse vi behöver – och som bör ge en miljonnya jobb – kan inte tillkomma på annat sätt än ge-nom entreprenörskap. Entreprenörskap är den endavägen, för att använda ett slitet uttryck.

Det första och viktigaste inslaget i framtidens politikblir därför att lita till den kraft som byggt Sverige ochandra marknadsekonomier, nämligen entreprenörska-pet – vanliga, duktiga människors förmåga att ordnatillvaron för sig själva och andra.

Entreprenörskap handlar inte bara om att starta ak-tiebolag och tjäna pengar. Motivet behöver inte vara

– 75 –

ekonomiskt. Det kan vara ideellt också. Det kan handlaom att starta eller förnya folkrörelser. Greenpeace ochRöda Korset är resultat av entreprenörskap lika mycketsom H & M och IKEA. Entreprenörskapets innerstaväsen är viljan att ställa frågan ”Vilka behov har andramänniskor som jag kan hjälpa dem med?” och sedanse till att behovet blir åtgärdat. I ett samhälle somgenomsyras av entreprenörskapets anda är alla män-niskor behövda. Det finns inga onödiggjorda männis-kor, inget utanförskap.

En av regeringens viktigaste uppgifter, kanske den vik-tigaste, blir därför att skapa bättre förutsättningar förföretagare. Krånglet ska bekämpas. Inom ett år skaföretagens krångelkostnader ha sänkts med en fjärde-del. Det ska bli lättare att starta företag. Den dummaoch onödiga regeln om att man inte får starta företagom man bara har en uppdragsgivare tar vi bort genast.Skatterna ska ändras så att företagare gynnas, inte miss-gynnas. 3:12-reglerna försvinner. Lagarna ska inte, somhittills, bara handla om att anställda ska ha det bra,utan också om att företagarna ska trivas. Facket skainte kunna mobba småföretagare. Kollektivavtal skafinnas bara om åtminstone en anställd önskar det.

Men det viktigaste är inte den lista på enskilda åtgär-der som regeringen nu genomför i syfte att förbättraföretagarklimatet. Det viktigaste är den nya, företagar-vänliga anda som framöver ska råda. Regeringen villatt det skapas många, framgångsrika företag. Rege-ringen vill att många tar chansen att genom företa-

– 76 –

gande skaffa sig ett bra liv och en hygglig förmögen-het. Regeringen vill företagarnas och därmed Sverigesväl.

ISBN 91-974447-8-2

Sverige lever farligt

Ett antal utländska företagare har besökt Sverige för att ut-värdera företagarklimatet. De är imponerade av att det går så bra för landet just nu, men de gör ett antal observationer:

Exportindustrin med sina storföretag som varit den svenska fram-gångens lokomotiv blir allt mindre nationell. De kan lätt flytta någon annanstans. Man kan inte räkna med att de framöver kom-mer att öka sysselsättningen i Sverige.

Sverige behöver en miljon nya jobb. Det betyder ett nytt medel-stort företag om dagen varje dag året runt i tio år.

Det är bara genom att mobilisera företagandet i Sverige som landet kan hålla sig kvar på toppen.

Att i det läget inte ge fullt fokus åt företagandet är att leva farligt.

Olika typer av företag har helt olika problem (se ”ESBAs fyrfältare”). Det är inte bra att ha samma villkor för alla företag.

Sverige har en ojämlik förmögenhetsfördelning, framför allt saknas en normalt välbeställd medelklass. Det behövs en politik för att det ska bli lättare att skaffa sig en förmögenhet genom företagande.

Regeringen bör snabbt genomföra ett antal åtgärder så att före-tagare och andra begriper att den menar allvar med talet om att stimulera företagandet.

Den Nya Välfärden är en opinionsbildande tankesmedja som arbetar för ett företagarvänligare Sverige. Den Nya Välfärden är medlem i ESBA. www.dnv.se

European Small Business Alliance - ESBA - är en samman-slutning av europeiska företagarorganisationer som represen-terar omkring en miljon företagare i ett trettiotal länder.

FULLT FO

KU

S PÅ

FÖR

ETAG

AR

E

.

.

.

..

.

.