1 Fonetik (ljudlära) - Karlstads universitet · 5 1 Fonetik (ljudlära) 1.1 Fonembegreppet 1.1.1...

5

1 Fonetik (ljudlära) 1.1 Fonembegreppet 1.1.1 Fonem Minsta betydelseskiljande enhet: bil–fil–mil–pil–sil. Språkljuden b, f, m, p och s är olika fon-

em, eftersom de skiljer orden åt och dessa har olika betydelser.

1.1.2 Foner Förekomster av språkljud. Ordet fonologi består av åtta foner men bara sex fonem.

1.1.3 Allofoner Varianter av samma fonem, dvs. olika foner men samma betydelseskiljande funktion: främre

och bakre r. Byter man ut dessa mot varandra i ett ord som ros ändras inte betydelsen.

1.2 Vokalfonem 1.2.1 Översikt Främre Centrala Bakre Slutna orundade rundade inrundade rundade

��

��

�

�

� ��

�

�

� ��

�

�� Öppna Figur 1. Vokalfyrsidingen.

6

1.2.2 Särdrag Med hjälp av tre dimensioner kan man skilja vokalfonemen från varandra.

1. Främre–bakre (vokaler): anger om vokalen uttalas fram, centralt eller bak i munnen.

2. Slutna–öppna (vokaler): anger om vokalen uttalas med munnen sluten, halvsluten, halvöpp-

en eller öppen.

3. Orundade–rundade–inrundade (vokaler): anger om vokalen uttalas med läpparna orundade,

rundade eller inrundade.

Teckenförklaring till figur 1

�� = lång, främre, sluten, orundad vokal: långt i som i sil.

��= kort, främre, sluten, orundad vokal: kort i som i sill.

�� = lång, främre, sluten, rundad vokal: långt y som i sy.�

��= kort, främre, sluten, rundad vokal: kort y som i sytt.

�� = lång, främre, halvsluten, inrundad vokal: långt u som i ful.

��= kort, central, halvöppen, inrundad vokal: kort u som i full.

� = lång, främre, halvsluten, orundad vokal: långt e som i se.

�= kort, främre, halvsluten, orundad vokal: kort e som i sett.

� = lång, främre, halvsluten, rundad vokal: långt ö som i föl.

��= kort, främre, halvsluten, rundad vokal: kort ö som i föll.

� = lång, främre, halvöppen, orundad vokal: långt ä som i läsa.

�= kort, främre, halvöppen, orundad vokal: kort ä som i rätt.

�� = lång, bakre, sluten, rundad vokal: långt o som i bo.

��= kort, bakre, sluten, rundad vokal: kort o som i bott.

�� = lång, bakre, halvsluten, rundad vokal: långt å som gå.

��= kort, bakre, halvöppen, rundad vokal: kort å som i gått.

� = kort, främre, öppen, orundad vokal: kort a som i tall.

��= lång, bakre, öppen, rundad vokal: långt a som i tal.

7

1.3 Konsonantfonem 1.3.1 Översikt Tabell 1. Svenskans konsonantfonem.

Artikulationsställen Artiku- lations- sätt

Stäm- bands- ton

Labialer Labio- dentaler

Dentaler Alveolar- er

Palataler Velarer Laryngal- er

Klusiler Tonlös Tonande

p b t

d k g

Frikativor Tonlös Tonande f

v s ��

j ��

�

h

Vibranter Tonlös Tonande

r

Lateraler Tonlös Tonande

l

Nasaler Tonlös Tonande

m

n �

��

1.3.2 Artikulationssätt Konsonanter bildas genom att ett organ i talapparaten helt eller delvis spärrar luftens väg från

lungorna.

Klusiler (explosionsljud)

Hel avspärrning av luftvägen. Ljudet bildas genom den explosion som uppstår när hindret tas

bort: /b, d, g, p, t, k/1.

Frikativor (väsljud)

Delvis avspärrning/förträngning av luftvägen. Ljudet bildas genom den friktion som uppstår

vid förträngningen: /v, f, s, � = sjö, � = tjärn, j, h/.

Vibrant (vibrationsljud)

Delvis avspärrning/förträngning av luftvägen. Ljudet bildas genom vibrationer som skapas av

tungan: /r/.

1 Till skillnad från de alfabetiska skrivtecknen markeras språkljud med snedstreck.

8

Lateral

Delvis avspärrning/förträngning av luftvägen. Ljudet bildas genom den luftpassage som upp-

står på ömse sidor av tungan på grund av att den ligger an mot tänderna och är hoptryckt från

sidorna: /l/.

Nasaler (näsljud)

Hel avspärrning av luftvägen genom munnen. Ljudet bildas genom att luften istället går gen-

om näsan: /m, n, � = äng/.

1.3.3 Artikulationsställe Labial

Läpparna mot varandra: /b, p, m/.

Labiodental

Tänderna mot läppen: /v, f/.

Dental

Tungan mot tänderna: /d, t, s, l, n/.

Alveolar

Tungan mot tandvallen: /r/ samt retroflexerna (de senare är språkljud som bildas genom att

dentalerna flyttas till artikulationsstället för r och blir s.k. tjocka ljud; dessa brukar inte räknas

som egna fonem).

Palatal

Tungan mot hårda gommen: /j, �/.

Velar

Tungan mot mjuka gommen: /g, k, �, �/.

Laryngal

Struphuvudet: /h/.

9

1.3.4 Stämbandston Närvaro av stämbandston, dvs. att stämbanden vibrerar, ger upphov till tonande konsonanter.

Frånvaro av stämbandston ger upphov till tonlösa konsonanter.

1.4 Övriga fonetiska termer Assimilation

Uttalslättnad, vilket innebär att två ljud blir mer lika varandra: en bil > em bil.

Aspiration

Ljudpust, dvs. en tonlös fas av en viss längd efter explosionen av en klusil. I svenskan är de

tre tonlösa klusilerna p, t och k aspirerade när de står initialt (se nedan).

Diftong

Dubbelvokal, dvs. att två vokaler delar på samma stavelse (jfr definitionen av stavelsen ned-

an). Om man uttalar namnet Ukraina med fyra stavelser, är det en vokal per stavelse och allt-

så ingen diftong. Uttalar man istället Ukraina med tre stavelser, bildar förbindelsen ai en dif-

tong i den mellersta stavelsen.

Dissimilation

Uttalsolikhet, dvs. man strävar efter att göra två intilliggande ljud mera olika varandra: teater

> tiater.

Finalt

Sist i ordet.

Fonotax

Regler för hur ljud får sättas samman. I svenskan gäller initialt högst tre konsonanter i följd;

dessutom måste den första konsonanten vara s: skratta.

Initialt

Först i ordet.

10

Junktur

Gränsmarkör i talflödet mellan t.ex. två ord eller två satser, signaleras genom t.ex. aspiration;

en aspirerad klusil efter s innebär att de två ljuden tillhör olika ord: hans tal (t är aspirerat)

jämfört med han stal (t är inte aspirerat).

Medialt

Inuti ordet.

Reduktion

Bortfall av ljud: amerikan > amrikan. 1.4 Prosodem 1.4.1 Längd För uppgifter om längd hänvisas till Stavelsen nedan.

1.4.2 Betoning Ordbetoning

Skillnad på betoning inom ord: Japan–japan.

Frasbetoning

Skillnad på betoning inom fras: ta på (vidröra)–ta på (klä sig).

Satsbetoning

Skillnad på betoning inom en sats beroende på vad man vill framhäva (ge emfas). Meningen

Björn sprang till bussen i Kalmar igår kan betonas på följande sätt:

1. Björn sprang till bussen i Kalmar igår.







11

1.4.3 Intonation (språkmelodi) Ordintonation

Accent 1 (akut) – enstaviga ord: anden (i Mönsteråsviken) av and.

Accent 2 (grav) – två- och flerstaviga ord och de flesta sammansättningar: anden (i flaskan)

av ande.

Accent 1 Accent 2 Hög Låg anden ande-n Figur 2. Intonationsförloppen för accent 1 och 2. Man kan notera att den förra börjar med en

stigton, vilket leder till en hög ton på den betonade stavelsen, för att sedan sjunka till en låg

ton på den obetonade stavelsen. Den senare börjar med en fallton, vilket leder till en låg ton

på den betonade stavelsen, för att sedan stiga till en hög ton på den obetonade stavelsen.

Satsintonation

Både påståenden och frågor har fallande intonation. Frågor har dock ett något högre tonför-

lopp än påståenden:


2. Sprang Björn till bussen i Kalmar igår?

1.5 Stavelsen Stavelsens kärna består av en vokal. Det innebär att en vokal ensam kan utgöra en stavelse.

Att det är så kan man förstå om man betraktar följande mening på Sollerömål, där också samt-

liga ord är enstaviga: Ä i a ä a o å, å ä o a ä a i å (Det jag har det har hon också, och det hon

har det har jag också). Det är alltså fråga om 15 vokaler och följaktligen lika många stavelser

och ord. Den standardsvenska motsvarigheten har istället 17 stavelser och därför också 17

vokaler samtidigt som antalet ord är 15, eftersom två ord är tvåstaviga.

12

Det hör till undantagen att ett ord inte har någon vokal: pst! Före och efter vokalen finns ing-

en, en eller flera konsonanter. I ordet spjutkast föregås vokalen i den första stavelsen av tre

konsonanter och följs av en, medan den andra föregås av en och följs av två.

Normalt har ett ord lika många stavelser som vokaler: morfofonologi (sex stavelser och sex

vokaler).

En stavelse kan var betonad eller obetonad. Den betonade stavelsen är alltid lång och den obe-

tonade stavelsen alltid kort.

1.6 Stavning I en betonad stavelse är antingen vokalen eller konsonanten/konsonantförbindelsen lång (en-

dast den långa konsonanten dubbeltecknas): tal, tall och takt.

I en obetonad stavelse är både vokalen och konsonanten korta: talat, tallen.

Tänk på hur ord är bildade

1. Ord som är släkt stavas lika: byggd (av bygga) jämfört med bygd (i t.ex. hembygd).

2. I fogen i sammansatta ord kan i uttalet ett ljud falla bort; motsvarande bokstav bör givetvis

finnas med i skrift: iaktta (av ta i akt).

Se upp med främmande ord

1. /k/ kan stavas med c före hård vokal: café, curry.

2. /s/ kan stavas med c före mjuk vokal: centrum, citron.

3. /s/ kan i vissa ord stavas med z: zigenare, zoo (observera zebra/sebra, sicksack).

J-ljudet

1. Långt /j/ stavas alltid med enkel konsonant: lejon, skojare.

2. /j/ kan stavas med dj, gj, hj och lj i början av ord: djur, gjuta, hjul, ljud.

3. /j/ skrivs med g i kombination med l och r samt när g följs av mjuk vokal: älg, torg, gäspa.

M-ljudet

1. Långt /m/ stavas med ett m i slutet av ord (utom lamm och damm): dum, stämskruv.

13

2. Långt /m/ skrivs med två m mellan vokaler: dummare, stämma.

3. /m/ tecknas med ett m före konsonant: Humle och Dumle, stämning.

4. Ord som har med dom och Rom att göra stavas med ett m.

N-ljudet

1. /n/ stavas med ett n före d och t: bränd, bränt.

2. Vissa (korta) ord har endast ett n i slutet: hon, den, allmän.

NG-ljudet

1. /ng/ stavas i vanliga fall med ng: säng, ring.

2. Om ett n följer stavas /ng/ med g: vagn, ugn.

3. Om ett k följer stavas /ng/ med n: bänk, plank.

SJ-ljudet

1. /sj/ stavas oftast med sj eller sk: sjö, skön.

2. /sj/ kan stavas med skj, stj, sch, sh, ch, g (före mjuk vokal), j samt si, ssi och ti i kombina-

tion med -on: skjorta, stjärna, schema, shop, chef, gelé, jargong, pension, mission, station.

TJ-ljudet

1. /tj/ stavas oftast med tj eller k (före mjuk vokal): tjära, kära.

2. /tj/ stavas också med kj och ch: kjol, chips.

Å-ljudet

1. /å/ stavas oftast med å (det finns dock gott om undantag): morgon, bollstopp.

2. /å/ stavas med o i ändelserna -fon, -log och -nom: grammofon, morfolog, astronom.

Ä-ljudet

1. Kort /ä/ stavas med ä eller e: värk, verk.

Speciella stavningsregler

1. Alltid stavas alltid med två l; aldrig stavas aldrig med två l.

2. Bara ett r i barack (bara-ck).

3. I parallell är de två l-paren parallella (par-a-ll-e-ll-a).

Använd ordlista om du är osäker på hur ett ord ska stavas!

14

2 Morfologi (ordbildningslära) 2.1 Morfembegreppet 2.1.1 Morfem Minsta betydelsebärande enhet (exempel, se nedan).

2.1.2 Morfer Förekomster av ordbildningselement. Meningen Mamm-or och papp-or skjut-er och dra-r på

barn-vagn-ar med bebis-ar består av 17 morfer men bara 12 morfem.

2.1.3 Allomorfer Varianter på samma morfem, dvs. olika morfer men samma betydelse: -or, -ar, -er, -n, Ø och

-s (pluralmorfemen).

2.2 Morfemtyper 2.2.1 Rotmorfem Ett morfem som kan vara ett självständigt ord: bil (jfr nedan).

2.2.2 Prefix Ett morfem som läggs till före rotmorfemet: o- i t.ex. otrevlig (jfr nedan).

2.2.3 Suffix Ett morfem som läggs till efter rotmorfemet: -ar i t.ex. bilar (jfr nedan).

15

2.3 Ordbildningstyper 2.3.1 Böjning Genom tillägg av ett suffix kan man uttrycka olika grammatiska förhållanden. Ordet blir kvar

i ordklassen.

bil- rotmorfem med betydelsen ’motorfordon av ett visst slag’.

-ar- böjningsmorfem med betydelsen ’plural = flertal’.

-na- böjningsmorfem med betydelsen ’bestämd form plural’.

-s böjningsmorfem med betydelsen ’genitiv = tillhörighet’.

2.3.2 Avledning Genom tillägg av ett prefix eller ett suffix bildar man ett nytt ord. I det senare fallet innebär

det för det mesta att ordet byter ordklass.

o- prefix med betydelsen ’negerande’.

-vän- rotmorfem med betydelsen ’person som man umgås förtroligt med eller som har sym-

pati för en viss sak’.

-lig- avledningsmorfem med betydelsen ’som är detta eller har den egenskapen’. Ordklass-

tillhörigheten ändras från substantiv (ovän) till adjektiv.

-het avledningsmorfem med betydelsen ’det att vara detta, t.ex. vänlig’. Ordklasstillhörig-

heten ändras från adjektiv (ovänlig) till substantiv.

2.3.3 Sammansättning Två rotmorfem (förled och efterled) sätts samman till ett nytt ord. Ordningsföljden mellan de

två leden är av avgörande betydelse, eftersom huvudbetydelsen nästan alltid vilar på efterled-

en.

skrot + bil = skrotbil

bil + skrot = bilskrot

Det finns inga bra regler för när det ska vara ett s i sammansättningsfogen, jfr tidplan och

tidsplan. Är förleden i sin tur en sammansättning visar emellertid detta s vilken fog som är

huvudfogen i ordet, jfr skolbokhylla och skolbokshylla.

16

3 Grammatik 3.1 Formlära: ordklasser Indelningen i ordklasser baseras till största delen på böjning, dvs. formen. Genom att ta fasta

på de olika ordklassernas böjningskategorier kan man därför lära sig att avgöra ett ords ord-

klasstillhörighet. Dessutom kan betydelsen ha betydelse.

3.1.1 Substantiv (sakord) Genus (grammatiskt kön)

Utrum = N-ord: en bil, bil-en.

Neutrum = T-ord: ett äpple, äpple-t.

Numerus (antal)

Singular = ental: en bil, bilen, ett äpple, äpplet.

Plural = flertal: bil-ar, bil-arna, äpple-n, äpple-na.

Species (bestämdhet)

Obestämd form: en bil, bilar, ett äpple, äpplen.

Bestämd form: bil-en, bilar-na, äpple-t, äpplen-a.

Kasus (funktion i satsen, se nedan satslära)

Huvudform2: en bil, bilen, bilar, bilarna.

Genitiv = tillhörighet: en bil-s, bilen-s, bilar-s, bilarna-s hjul.

Substantivtyper

Konkreta = går att uppleva med ett eller flera av de fem sinnena: bil, snö.

Abstrakta = går inte att uppleva med något av de fem sinnena: tanke, tid.

Artnamn = kan räknas: bil, tanke.

Massord = kan inte räknas: snö, tid.

Kollektiver = består av artnamn: familj (t.ex. mamma, pappa och barn).

2 Ibland benämns denna kategori grundform, men det är egentligen någonting annat.

17

Egennamn = skrivs med stor bokstav, kan inte böjas, syftar på någon/något unikt: Bo (både

person- och ortnamn), Nisbethska (en skola), Solsund (en båt) och Båtsman (en hund).

3.1.2 Adjektiv (egenskapsord) Komparation (gradböjning)

Regelbunden: hög, hög-re, hög-st.

Oregelbunden: bra, bätt-re, bä-st.

Komparation med mer och mest: fantastisk, mer fantastisk, mest fantastisk.

Kongruens (samböjning)

En grön bil (bil = utrum > ingen ändelse på adjektivet).

Ett grön-t äpple (äpple = neutrum > ändelsen -t på adjektivet).

Två grön-a bilar/äpplen (bilar och äpplen = plural > ändelsen -a på adjektivet).

Substantivering

Ett adjektiv används som om det var ett substantiv: den gode, den onde, den fule.

3.1.3 Verb (händelseord) Infinitiv (grundform)

Att måla, att leka, att sjunga.

Imperativ (uppmaningsform)

Måla!, lek!, sjung!

Tempus (tidsform)

Presens = nutid: målar, leker, sjunger.

Imperfekt (preteritum) = dåtid: målade, lekte, sjöng.

Perfekt = avslutad handling i nutid: har målat/lekt/sjungit.

Pluskvamperfekt = avslutad handling i dåtid: hade målat/lekt/sjungit.

Obs! Formerna målat, lekt, sjungit kallas supinum.

Futurum = framtid: ska måla/leka/sjunga, kommer att måla/leka/sjunga.

18

Verbets ”adjektivformer”

Perfekt particip: en måla-d dörr, ett måla-t fönster, tre måla-de dörrar/fönster (jfr adjektiv,

kongruens).

Presens particip: lek-ande barn, den sjung-ande bonden (jfr adjektiv, kongruens).

Transitivitet

Ett transitivt verb kan ha objekt (men behöver inte ha det): Man kan se saker.

Ett intransitivt verb kan inte ha ett objekt: *Man kan inte titta saker.3

Verbets s-former

1. Deponens: Sven Stolpe sa att han andades med gälar (observera att omskrivning med bliva

(se nedan) inte är möjligt eftersom s-formen uttrycker aktiv betydelse; den följer således

med genom hela böjningsmönstret: att andas osv.).

2. Passiv form: Kvinnan kysstes av James Bond (efter omskrivning till aktiv form: James

Bond kysste kvinnan, eller omskrivning med bliva: Kvinnan blev kysst av James Bond).

3. Reciprok betydelse: Efter att ha gjort mål kramades ishockeyspelarna (efter omskrivning

med reciprokt pronomen: ...kramade ishockeyspelarna varandra).

4. Absolut/aktiv betydelse: Bina i Bista bits (efter omskrivning med objekt: Bina i Bista biter

folk och fä).

3.1.4 Pronomen (syftningsord) Personliga pronomen

Obs! 4 genus: maskulinum, femininum, reale och neutrum (jfr substantiv, genus), 2 kasus:

subjekt och objekt (jfr substantiv, kasus samt se nedan satslära).

Possessiva pronomen (tillhörighet – jfr substantiv, genitiv)

Obs! 4 genus: maskulinum, femininum, reale och neutrum (jfr substantiv, genus), kongruens-

böjning (jfr adjektiv).

Reflexiva pronomen (tillbakasyftande – på 3:e person)

Personligt: sig. Katten tvättar sig.

Possessiva: sin, sitt, sina. Katten slickar sina tassar.

3 Med * menas att exemplet är felaktigt.

19

Tabell 2. Böjningsschema för personliga och possessiva pronomen.

Numerus/ person Personliga Possessiva

Subjekt Objekt Singular

1 jag mig min, mitt, mina 2 du dig din, ditt, dina 3 han honom hans

hon henne hennes den den dess det det dess

Plural 1 vi oss vår, vårt, våra 2 ni er er, ert, era 3 de dem deras

Reciproka pronomen (ömsesidighet)

Varandra: Pojken och flickan pussade varandra.

Demonstrativa pronomen (utpekande = betonat)

1. Den, det, de (+ bestämd form av substantivet). Den boken kan man kalla god.

2. Denne/-a, detta, dessa (+ obestämd form av substantivet). Denna bok kan man kalla god.

3. Den, det, de + här/där (+ bestämd form av substantivet). Den här boken kan man kalla god.

Determinativa pronomen (framåtsyftande = obetonat)

Syftar framåt på en precisering ofta i form av en relativsats (bisats som börjar med som, vilk-

en, vilket, vilka, vars). Om det finns ett substantiv mellan pronomenet och relativsatsen ska

det stå i obestämd form.

Den, det, de: De (studenter) som räcker upp handen är flitiga.

Relativa pronomen (tillbakasyftande)

1. Som. R-ljudet bildas genom vibrationer, som skapas av tungan.

2. Vilken, vilket, vilka. R-ljudet bildas genom vibrationer, vilka skapas av tungan.

3. Vars (genitiv). R-ljudet bildas genom vibrationer, vars upphov är tungan.

Interrogativa pronomen (frågande)

1. Vem. Vem är du?

2. Vad. Vad heter du?

3. Vilken, vilket, vilka. Vilka vägar har du vandrat?

20

Indefinita pronomen (obestämda)

1. Något obestämt: någon, något, några.

2. Något som inte finns: ingen, inget, inga.

3. En bestämd mängd: alla, allt, varje, var och en.

4. En viss mängd: mycket, lite, många, få, vissa, flera.

5. Man (subjekt), en (objekt), ens (genitiv). Man bör tänka på att ens språkfel kan göra så att

andra inte förstår en.

3.1.5 Adverb Bestämning till verb

Den elegante agenten expedierade sina motståndare mästerligt.

Bestämning till adverb

Den elegante agenten expedierade sina motståndare mycket mästerligt.

Bestämning till adjektiv och particip

Den svårt elegante agenten expedierade sina motståndare mästerligt.

Bestämning till en hel sats

Den elegante agenten expedierade inte sina motståndare mästerligt.

Betydelsekategorier

1. Tidsadverb = när?, hur ofta?: nu, då, aldrig, alltid.

2. Rumsadverb = var?, vart?, varifrån?: här, där, hit, dit, härifrån, därifrån.

3. Sättsadverb = hur?: bra, dåligt.

4. Gradadverb = i vilken utsträckning?: mycket, lite, mer, mindre.

5. Orsaksadverb = av vilken anledning?: därför, varför?

Pluraltestet

Det faktum att adjektiven men inte adverben kongruensböjs kan tas som utgångspunkt när

man vill avgöra om det rör sig om adjektiv eller adverb:

1. Rymdskeppet flyger snabbt. Rymdskeppen flyger snabbt.

2. Rymdskeppet är snabbt. Rymdskeppen är snabba.

21

I det första fallet handlar det om adverb: snabbt–snabbt = ingen kongruensböjning. I det andra

fallet handlar det om adjektiv: snabbt–snabba = kongruensböjning.

3.1.6 Räkneord Grundtal (som man räknar)

Ett, två, tre…

Ordningstal (som i t.ex. datum)

Första, andra, tredje…

3.1.7 Prepositioner (relationsord) Rumsrelationer

Snön på Kilimanjaro (var?).

Tidsrelationer

Döden på eftermiddagen (när?).

Andra relationer

Visan handlar om okända djur (vad?).

3.1.8 Konjunktioner (bindeord) Samordnande – binder ihop ord och satser av samma slag

Sune och Arne är bröder, och Eva är deras syster.

Underordnande – inleder bisatser, dvs. binder ihop huvudsatser och bisatser (se nedan

satser och meningar)

Sune och Arne är bröder, medan Eva är deras syster.

22

3.1.9 Interjektioner (utropsord) Primära

Hej!, aj!, oj!

Sekundära (ord från andra ordklasser)

Anfäkta och anamma! (Se vidare Kapten Haddocks övriga språkliga fatabur).

3.2 Satslära (syntax): satsdelar, satser Indelningen i satsdelar bygger på funktion, dvs. att orden har olika roller och därmed olika

relationer till varandra. Eftersom det är samma ord som när det handlar om ordklasserna kan

man ta hjälp av ordklasstillhörigheten vid en satslösning. Den fasta svenska ordföljden är ett

annat hjälpmedel som man inte heller får glömma bort att utnyttja.

3.2.1 Predikat Verb (ett eller flera)

Björn köper ett blommogram till sin farmor.

Björn har köpt ett blommogram till sin farmor.

Lösningar

1. Ställ predikatsfrågan: Vad händer/hände? Svaret = predikatet: (Någon) köper/har köpt…

2. Gör om meningen till en ja/nej-fråga > predikatet hamnar på första plats: Köper…? Om

predikatet består av flera verb, kommer endast det första verbet (det finita verbet, dvs. det

som är böjt i tempus) att hamna på första plats (det andra verbet kommer efter subjektet, jfr

nedan): Har Björn köpt...?

Verb 1 Subjektet Verb 2 Objekt 1 Objekt 2 Köper Björn – ett blommogram till sin farmor? Har Björn köpt ett blommogram till sin farmor? Figur 3. Förenklat fältschema.

23

3.2.2 Subjekt Substantiv/substantiviskt uttryck


Barnbarnet Björn köper ett blommogram till sin farmor.

Pronomen

Jag köper ett blommogram till min farmor.

Infinitivuttryck

Att köpa ett blommogram till sin farmor är en vacker handling.

Nominala bisatser

Att Björn köpte ett blommogram uppskattade hans farmor mycket.

Lösningar

1. Ställ subjektsfrågan: Vem/vad/vilka + predikatet? Svaret = subjektet: Björn.

2. Gör om meningen till en ja/nej-fråga > subjektet hamnar på andra plats: Köper Björn…/Har

Björn köpt…? (Se figur 3).

3.2.3 Objekt Substantiv/substantiviskt uttryck


Pronomen

Björn köper något till henne.

Infinitivuttryck

Björn tycker om att köpa blommogram till sin farmor.

Nominala bisatser

Björns farmor tycker om att han köper blommogram till henne.

24

Lösningar

1. Ställ objektsfrågan: Vem/vad/vilka + predikatet + subjektet? Svaret = objektet/objekten:

(ett) blommogram och sin farmor.

2. Gör om meningen till en ja/nej-fråga > objektet hamnar på tredje (och fjärde) plats: Köper

Björn (ett) blommogram till sin farmor. Vid fler verb i predikatet placeras objektet/objekt-

en efter det sista verbet, dvs. plats fyra (och fem): Har Björn köpt ett blommogram till sin

farmor?

Ibland kan man ha två objekt. Skillnaden mellan dessa är att det ena (ackusativobjektet, det

direkta objektet) inte kan ha preposition, medan det andra (dativobjektet, det indirekta objekt-

et) kan ha preposition. Om dativobjektet inte har någon preposition kommer ackusativobjektet

att placeras närmast efter verbet. Om dativobjektet har preposition kommer det att placeras

närmast efter verbet.

3.2.4 Predikatsfyllnad (predikativ) Substantiv/substantiviskt uttryck

Min farmor är hälsing/pensionär/hyresgäst/pappas mamma…

Adjektiv

Min farmor är snäll/duktig/envis...

Lösning

Ställ predikativfrågan: Vem/vad/vilka + vara/bliva/heta/kallas + subjektet? Svaret = predi-

katsfyllnaden: hälsing etc. respektive snäll etc.

3.2.5 Prepositionsobjekt Eftersom intransitiva verb inte kan ha objekt, måste ett objekt som kopplas till ett sådant verb

föregås av en preposition (obetonad partikel). En konstruktion som består av en sådan nöd-

vändig preposition och ett objekt kallas prepositionsobjekt.

1. Solen lyser på en liten stuga.

2. * Solen lyser en liten stuga.

25

Verbet och prepositionen motsvarar tillsammans andra enkla verb både vad gäller innehållet

(nästan) och funktionen: lyser på = belyser.

Man bör skilja på prepositionsobjekt och adverbial:

1. Solen lyser på stugan.

2. Solen lyser på himlen.

Prepositionsobjekt svarar mot objektsfrågan (se ovan), medan adverbial svarar mot frågorna

när?, var?, hur?

Notera att man kan ändra prepositionen i den andra meningen men inte i den första (utan att

ändra från prepositionsobjekt till adverbial):

1. *Solen lyser i stugan.

2. Solen lyser på/i/från himlen.

3.2.6 Verb med partikel Till skillnad från prepositioner (se ovan prepositionsobjekt) är verbpartiklar betonade. Till-

sammans bildar en verbpartikel och ett verb predikatet i en sats:

Många laddar hem (hem = betonat = verbpartikel) gratisprogram från Internet.

3.2.7 Adverbial Bestämning till verb, adjektiv, particip, adverb(ial) och en hel sats (jfr ovan adverb).

Adverb

Nyss regnade det. Nu skiner solen.

Prepositionsfras = preposition + substantiv

Min farmor bor i Rättvik.

Måttsfraser = räkneord + substantiv

Min farmor är 95 år.

Adverbiella bisatser

Hon är pigg, trots att hon är 95 år.

Eftersom hon är 95 år, har hon varit med om två världskrig.

26

Lösning

Ställ frågorna:

1. När?, hur länge?, hur ofta? Svaret = tidsadverbialet.

2. Var?, vart?, varifrån? Svaret = rumsadverbialet.

3. Hur? Svaret = sättsadverbialet.

4. Hur långt?, hur mycket?, hur länge?, i vilken utsträckning? Svaret = måtts- eller gradadver-

bialet.

Försök att skriva om meningen till passiv. Om satsdelen som ska bestämmas är ett objekt går

detta bra. Objektet blir subjekt i den passiva meningen. Om satsdelen istället är ett adverbial

går det däremot inte att skriva om meningen till passiv:

Seppo kastar spjutet. > Spjutet kastas av Seppo. (spjutet = objekt)

Seppo kastar 96,96 meter. > *96,96 meter kastas av Seppo. (96,96 meter = adverbial)

3.2.8 Attribut Bestämning till substantiv.

Genitivattribut och adjektivattribut

Björns farmor är en envis hälsing.

Prepositionsattribut

Snön på Kilimanjaro och Döden på eftermiddagen – jfr adverbial ovan.

Måttsattribut

Hon har tre barn och åtta barnbarn.

Innehållsattribut

Hon har tre barn och åtta barnbarn.

Epitet

Överstökerskan fru Östen stökar i sitt kök om hösten (2 epitet).

Apposition

Östen, överstökerska och fru, stökar i sitt kök om hösten.

27

Satsattribut

Östen, som är överstökerska och fru, stökar i sitt kök om hösten.

3.2.9 Satser och meningar Huvudsats

Innehåller subjekt och predikat (om verbet står i imperativ förekommer inget subjekt).

Ordet inte kommer efter (första) verbet i predikatet:

Björn köpte inte ett blommogram till sin farmor.

Bisats

Innehåller subjekt och predikat.

Ordet inte kommer före (första) verbet i predikatet (BIFF-regeln):

Björn sa att han inte köpte ett blommogram till sin farmor.

En fullständig mening innehåller minst en huvudsats. Förutom det kan den rymma ett antal

huvudsatser och bisatser.

Olika typer av bisatser

Nominala bisatser (att-satser och indirekta frågesatser):

1. Björn sa att han köpte ett blommogram till sin farmor.

2. Man kan undra varför det är så ont om Q. (Varför är det så ont om Q?4)

Attributiva bisatser:

Östen, som är överstökerska och fru, stökar i sitt kök om hösten.

Adverbiella bisatser (uttrycker bland annat orsak och tid):

1. Man förstod att överstökerskan fru Östen inte var riktigt klok, eftersom hon kryddade en

elektrisk ål med stomatol.

2. Överstökerskan fru Östen for till Ryssland, när hon hade kryddat den elektriska ålen med

stomatol.

4 Varför är det så ont om Q? är en deckare för barn skriven av Hans Alfredson. Den passar även bra för sådana barn som kallar sig vuxna.

28

3.2.10 Syntaktiska konstruktioner Formellt och egentligt subjekt

Med opersonlig konstruktion menas att subjektet utgörs av ett betydelsetomt det:

Det snöar, regnar, åskar osv.

Vid omskrivning till opersonlig konstruktion kommer det egentliga subjektet (kursiverat ned-

an) att hamna en bit in i meningen. Det ersätts av det formella subjektet, som därmed tar det

egentliga subjektets plats. Benämningarna formellt och egentligt kommer av att det formella

subjektet inte har något eget betydelseinnehåll utan fyller en rent formell funktion, samtidigt

som det egentliga subjektet tack vare sitt eget betydelseinnehåll egentligen är det som är sub-

jekt.

Ett barfotabarn satt på handlarns trapp. > Det satt ett barfotabarn på handlarns trapp.

Förutom substantiv (barfotabarn) och substantiviska uttryck (gråtande barfotabarn) kan infini-

tivuttryck och bisatser (kursiverade nedan) fungera som egentligt subjekt.

Att gråta är ledsamt. > Det är ledsamt att gråta.

Att barfotabarn gråter är ett känt faktum. > Det är ett känt faktum att barfotabarn gråter.

Emfatisk omskrivning

Med emfatisk omskrivning menas att man ger emfas (= betoning) åt något inom en mening.

Detta kan göras genom något av följande tre sätt:

1. Satsklyvning: innebär att man klyver satsen i tre delar. Den första delen består av uttrycket

det är/var, den andra av det som man vill framhäva och den tredje av en relativsats, som in-

leds av ett som och består av resten av den ursprungliga meningen.

Björn sprang till bussen i Kalmar igår. > Det var Björn som sprang till bussen i Kalmar igår.

2. Spetsställning: innebär att man sätter det som man vill framhäva först i meningen.

Björn sprang till bussen i Kalmar igår. > Igår sprang Björn till bussen i Kalmar.

29

3. Satsfläta: innebär att man lyfter upp ett satsled från en underliggande bisats och placerar det

först i huvudsatsen.

Han sa att de sköt tre älgar i fjol. > Tre älgar sa han att de sköt i fjol.

Problemet med satsfläta är att den kan bli tvetydig; i sådana fall bör man undvika en sådan

konstruktion:

Han sa att de sköt tre älgar i fjol. > I fjol sa han att de sköt tre älgar.

Frågor

Det finns olika typer av frågor. I grammatiska sammanhang är de två nedanstående de viktig-

aste.

1. Ja-/nej-fråga: innebär att frågan kan besvaras med antingen ja eller nej. Den gäller därmed

hela satsen.

Tycker du om mig? Ja, det gör jag. Är det riktigt säkert? Ja, det är det. Osv.

2. Ordfråga: innebär att frågan besvaras med ett (eller flera) innehållsord som preciserar det

man redan vet. Den gäller därmed endast en del av satsen.

Vad heter du? (Man vet att någon heter något men inte vad; svaret preciserar detta.)

Rak och omvänd ordföljd

Med rak ordföljd menas att subjektet kommer före predikatet och med omvänd (även kallad

inversion) att predikatet kommer före subjektet. I många fall är ordföljden i detta avseende

avgörande för om meningen ska tolkas som ett påstående eller som en fråga.

1. Det snöar. Rak ordföljd = påstående.

2. Snöar det? Omvänd ordföljd = fråga.

Omvänd ordföljd behöver emellertid inte innebära fråga:

1. Igår snöade det. Omvänd ordföljd och påstående.

2. Snöade det igår? Omvänd ordföljd och fråga.

Man kan lägga märke till att verbet hamnar allra först i frågan, till och med före adverbialet.

30

4 Semantik (betydelselära) 4.1 Det språkliga tecknet Det språkliga tecknet är arbiträrt (godtyckligt). Med det menas att det inte finns något natur-

ligt förhållande mellan uttryck och innehåll. Detta kan man lätt inse om man gör jämförelser

mellan olika språk. Till exempel hus heter casa på spanska och talo på finska. Det enda

undantaget utgör de s.k. onomatopoetiska (ljudhärmande) orden. Dessa har ett naturligt sam-

band mellan uttryck och innehåll genom den ljudliknelse som finns i uttrycket och som åter-

speglar ljudet (den centrala betydelsen) i innehållet: flaxa, klucka.

Innehåll

Det språkliga tecknet

Uttryck

Figur 3. Det språkliga tecknet.

Man kan notera att också relationen mellan fonemen är arbiträr. Teoretiskt sett skulle benäm-

ningen istället ha kunnat vara hsu, suh, uhs osv. Detta regleras dock till stor del av fonotaxen.

Dessutom är själva avgränsningen arbiträr. Hur stor och avancerad måste t.ex. en koja vara för

att betraktas som hus?

4.2 Form- och betydelserelationer 4.2.1 Synonymi Samma innehåll, olika uttryck: bil, automobil, motorfordon, vagn, kärra, åk, kareta.

4.2.2 Homonymi Ren homonymi

Olika innehåll, samma uttryck (men olika ord): ren (adjektiv)–ren (substantiv).

h + u + s

31

Homografer

Olika innehåll, samma uttryck för ögat: anden (i Mönsteråsviken)–anden (i flaskan).

Homofoner

Olika innehåll, samma uttryck för örat: kål–kol.

4.2.3 Polysemi (mångtydighet) Olika innehåll (men snarlikt), samma uttryck och samma ord: knivblad, propellerblad, pap-

persblad, lieblad, groddblad, flygblad, rakblad, fotblad, reklamblad, torkarblad etc.

4.2.4 Hyponymi (underordning) Skidåkning har ett större betydelseomfång än utförsåkning och längdåkning, som i sin tur är

mer preciserade än skidåkning. Det innebär att skidåkning är betydelsemässigt överordnat

(hypernymi) utförsåkning och längdåkning, som å andra sidan är underordnade (hyponymi)

skidåkning. Man kan säga att all form av längdåkning är skidåkning, men att inte all form av

skidåkning är längdåkning (det kan ju vara fråga om utförsåkning också).

4.2.5 Komplementaritet Två ord är komplementärer när de utesluter varandra (de kompletterar varandra). Är man gift

är man inte ogift, och är man ogift är man inte gift. Andra exempel på komplementaritet är

man–kvinna, levande–död.

4.2.6 Antonymi Till skillnad från komplementaritet som kan benämnas artmotsats (antingen är man det ena

eller också är man det andra) handlar antonymi om gradmotsats. Visserligen är snabb och

långsam varandras motsatser, men man behöver inte vara långsam för att man inte är snabb

(och tvärtom). Det finns många alternativ på skalan snabb–långsam att välja på. Andra exem-

pel på antonymi är stark–svag, vacker–ful och lång–kort.

32

Anteckningar

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

1 Fonetik (ljudlära) - Karlstads universitet · 5 1 Fonetik (ljudlära) 1.1 Fonembegreppet 1.1.1...

Documents

Transcript of 1 Fonetik (ljudlära) - Karlstads universitet · 5 1 Fonetik (ljudlära) 1.1 Fonembegreppet 1.1.1...