1
Innehåll
60-tal
Sundsta, vårt Sundsta
70-tal
80-tal
90-tal
00-tal
ht 2010
Gunilla Otto & Chris-
tina Wallinder: Det var
1968. s. 20 - 22
Peter Franke: Vad minns
jag? s. 24 - 26
Camilla Alfredsson:
Upprop i ny skola.
s. 28 - 29
Jon Nilsson: Millenniets
sista decennium.
s. 32 - 33
Emilie Hwang: Kläder
att växa i. s. 34 - 38
Malin Linder: Man är
dansen… s. 90 - 91
Lise Olsson: På väg till
teaterlektionen.
s. 94 - 96
Erik Bengtson: Sundstagymna-
siet - hela historien. s. 2 - 7
Britt-Louise Åsbom-Kunze:
Torsdag 6 maj 1965. Andra
examensdagen. s. 14 - 19
Anders Borgström: Fröet som
slog rot. Friidrottsgymnasiet…
s. 42 - 45
Ingegerd Molinder: Samarbete
& projekt. Mina år på Sundsta-
gymnasiet. s. 46 - 48
Mattias Gejrot: Sundstasången
- spexsången som blev allvar. s.
50 - 52
Johannes Carli: Spexet. Femtio
år av tradition. s. 54 - 57
Lennart Mossberg: Förr och nu.
39 år på skolan. s. 58 - 60
Maud Kronlöw: Musikalisk
plantskola. Från musiklinje till
musikinriktning. s. 63 - 65
Anita Forsnäsgård & Lina Flo-
dins: Gå på Café Blå. Gymnasie-
särskolans eget fik. s. 70 - 73
Erik Bengtson: Är Frödingmo-
saiken hans främsta verk? Om
Hilding Linnqvists verk i Cen-
tralhallen. s. 74 -77
Nina Olin-Scheller: Vad är pro-
blemet? Vårdgymnasiets tid på
Sundsta. s. 78 - 80
Karin Thorsander: Från Herr-
hagen till Sundsta. Bildämnets
historia på skolan. s. 81 - 83
Sundstaromanen s. 8 ● Gymnasiebal 1961 s. 9 ● Kollegiet 1963 s. 10 ● Beatles i aulan s. 12 ● Gymna-
siekvartetten s. 13 ● Pyramideken s. 23 ● EB race s. 30 - 31 ● Poesifestivalen s. 40 - 41 ● Sundstas själ?
s. 53, ● Dom gick på Sundsta. Fyra musiker s. 66 - 67 ● Medieprogrammet ht 2010 s. 68 - 69 ● Bild- och
formelever från Sundsta s. 84 - 87 ● Tre serietecknare s. 88 - 89
● Sp3A åker till Bryssel hösten 2009 s. 92 - 93
Texter och bilder från Sundstagymnasiets första femtio år
Sundstagymnasiet nybyggt 1960
2
Sundstagymnasiet - hela historien Erik BengtsonEn ny gymnasieskola hade diskuterats sedan 1920-talet när äntligen spadarna sat-tes i jorden mars 1959. Läsårsstarten 1960 stod den nya skolan klar. Erik Bengtson sammanfattar de 50 åren.
Första spadtaget 5 mars 1959. Fr v. rektor Ivar Seth, Centrala byggnadskommitténs ordförande disponent David Palmqvist, elevrådets ordförande Per-Anders Örtendahl och dess sekreterare Birgitta Lindkvist
3
År 1960 kunde äntligen den del av Karlstads
Högre Allmänna Läroverk som vi idag känner
som Sundstagymnasiet tas i bruk. Redan på 1920-
talet hade frågan om ett nytt läroverk diskuterats
och stadens myndigheter hade preliminärt
öronmärkt kvarteret Minerva vid östra älvgrenen
på den nuvarande ”Guldkusten”. Andra frågor
pockade emellertid på uppmärksamhet.
Så bröt andra världskriget ut och processen
fördröjdes ytterligare. Kvarteret Minerva uppläts
för villabebyggelse. I stället skulle kvarteret
Orion 1 norr om
Sundstatjärn tas i anspråk.
Ytterligare förseningar
orsakades av att
tveksamhet hade
uppstått om ett nybygge
verkligen var ekonomiskt
försvarbart. Till slut,
dock, togs det avgörande
beslutet. Torsdagen den 5 mars 1959 togs vid en
liten ceremoni det allra första spadtaget av rektor
Ivar Seth och lagom till läsårsstarten den 31
augusti 1960 strömmade de första gymnasisterna
in under huvudingångarnas vördnadsbjudande
latinska devis ”Doctrinae et virtuti” – ”För
kunskap och karaktärsfostran” – och kunde ta
den stora, ljusa centralhallen i besittning. Det här
var spännande, det här var nytt! Nyhetens behag
upplevdes särskilt påtagligt av de elever som hade
erfarenhet av den ärevördiga men ålderstigna
läroverksbyggnaden nere vid torget: härute fanns
minsann inga slitna stengolv med ortoceratiter,
inga gamla träbänkar i aulan - vilken aula förresten!
- och heller inga mörka och dystra klassrum. Ja,
det fanns inga fasta klassrum alls: här flyttade man
sig i korridorerna allt efter det ämne man skulle ha.
Nej, varken lärare eller elever torde ha saknat det
gamla läroverket, nuvarande Tingvallagymnasiet,
som hade invigts redan 1870. Det ansågs då vara
en av landets modernaste läroverksbyggnader.
Med årens gång hade den naturligtvis blivit
alltmer nersliten; när Sundstagymnasiet byggdes
var man för övrigt inne på tanken att flytta ut
all undervisningsverksamhet härifrån. Så blev
som bekant inte fallet. Det nya gymnasiet
därute på Sundsta, insåg man snart, kunde inte
härbärgera alla. Utbildningsbehovet var för stort.
En genomgripande restauration av den gamla
skolbyggnaden verkställdes därför. Den 1 juli
1966 klipptes så bandet mellan de bägge skolorna
av och Tingvallaläroverket blev det självständiga
Tingvallagymnasiet.
Gymnasieskolan i Karlstad har gamla anor. Vi får
gå tillbaka till 1675.
Som skapare av den
räknas Sveno Benedicti
Elfdalius, stiftets
förste superintendent
(officiell titel till 1772,
sedan biskop) . Hans
byst har symboliskt
nog rests mellan
domkyrkan och det så kallade Gamla
gymnasiet på Tingvallagymnasiets gård. Länge
fungerade gymnasierna i landet främst som
universitetsförberedande läroanstalter för blivande
präster. En rad skolreformer skulle emellertid
följa, den viktigaste kanhända 1862, då en stadga
utfärdades som överflyttade studentexamen från
universiteten till läroverken; i Karlstad hölls för
övrigt den första studentexamen 1864. Kraven var
hårda: bara sex av nio abiturienter godkändes i de
avslutande muntliga förhören.
I över hundra år skulle studentexamen efter
vedertaget mönster med studentskrivningar
och muntliga förhör behållas. Ett, som det
ansågs, nödvändigt omdaningsarbete med
gymnasiestudierna presenterades i Läroplan för
gymnasiet 1965. Förändringen innebar att de
tre linjer som dittills funnits, real -, allmän- och
latinlinje blev fem, nämligen naturvetenskaplig,
teknisk, ekonomisk, humanistisk och
samhällsvetenskaplig. Studentexamen avskaffades
och ersattes med slutbetyg.
"...det fanns två förslag på namn när skolan nu inte fick heta läroverk längre. Det ena var Sundstagymnasiet, det andra Gustaf Frödings gymnasium.
4
5
Termen allmänt läroverk försvann. Från
Sundstagymnasiet gick de sista studenterna enligt
den gamla ordningen ut i maj 1968.
Som ett litet kuriosum kan nämnas att det fanns
två förslag på namn när skolan nu inte fick heta
läroverk längre. Det ena var Sundstagymnasiet, det
andra Gustaf Frödings gymnasium. Kollegiet hade
att ta ställning. Det första alternativet vann, sedan
en falang äldre lärare lyckats uppbåda en knapp
majoritet. Gustaf Frödings eget ”utsvävande” liv,
menade man, borde inte tjäna som mönster för
unga människor.
Det var på arkitekt David Helldéns ritbord som
den nya skolbyggnaden norr om Sundstatjärn
hade växt fram. Helldén hade redan gjort sig ett
namn bland annat som formgivare av Malmö
stadsteater och som arkitekt för Hötorgshallen
och Sergelteatern. Han hade också ritat det första
höghuset i Hötorgscity samt gestaltat Sergels
torg. I den idépristävlan om ett nytt läroverk som
anordnades redan 1944 segrade Helldéns förslag.
Låghuslängorna som inhägnade en innergård förde
tankarna till klassisk klosterarkitektur.
Sundstagymnasiet var avsett för 630 gymnasister
och 300 elever i ett kommande högstadium. Dessa
huserade från och med läsåret 1963/64 i den så
kallade ”Blindtarmen” – ungefär det utrymme som
idag disponeras av gymnasiesärskolan. Grundskolan
flyttade sedan från och med hösten 1970 till
Rudsskolan.
Alla lokaler stod alltså färdiga när läsåret började
1960. Den officiella invigningen skedde dock först
den 13 december, sedan dess som bekant skolans
högtidsdag. Självfallet ägde högtidligheten rum
i aulan som samtidigt var avsedd att fungera som
stadens konsertlokal. Huvudtalare var statsminister
Tage Erlander, själv en gång Karlstadsstudent.
Professor Hilding Linnqvist, skaparen av den
mellan auladörrarna placerade mosaiken ”Tema
ur Gustaf Frödings diktvärld”, presenterade och
tolkade sitt verk. Ett dominerande och mycket
uppskattat inslag i högtidligheten var ett lyriskt
-musikaliskt program betitlat ”Värmland i dikt
och ton”, som framfördes av elever vid gymnasiet.
Många gåvor, främst tavlor och penninggåvor,
överlämnades sedan till rektor Ivar Seth vid den
middag som Karlstads stad inviterat till på kvällen
på Stadshotellet.
Gustaf Fröding är nu en gång för alla tveklöst
Karlstads mest kände gymnasist någonsin.
Detta förhållande torde ha haft sin betydelse
när man skulle bestämma namnet på gatan
fram till den nya skolan: adressen är Sävegatan
7. Teofron Säve var helt visst både rektor och
vältalig förstakammarledamot. För eftervärlden
är han emellertid mest känd som Frödings lärare,
dessutom i det enda ämne som denne hade
honnörsbetyget A i, nämligen historia. Det kan
nog ha avgjort saken.
I början av 1970-talet introducerades dels den
tvååriga sociala grenen, dels den först på försök
införda tvååriga musiklinjen. För detta krävdes
en relativt omfattande om- och tillbyggnad. Till
höstterminen 1973 stod allt klart vad gällde
renovering, modernisering och omdisponering av
lokaler. Nu kunde för övrigt skolan dessutom kalla
6
sig friidrottsgymnasium, också det till att börja
med på försöksnivå. Detta var en ny och spännande
tid i skolans historia och för det nytänkande och
den energi som skulle till svarade skoldirektören
Carl-Erik Carldén och skolans rektor Bertil
Axelsson.
Omvälvande förändringar organisatoriskt och
lokalmässigt skulle sedan komma att äga rum
åren 1992 – 94. Bakgrunden var ett politiskt
beslut som hade tagits 1987. Sundstagymnasiet
och Älvkullegymnasiet skulle bli en enda
gymnasieskola, den inte bara i särklass största i
Värmland utan med sina drygt 2000 elever den
tredje största i Sverige. Det forna höghuset, som
hyst de naturvetenskapliga institutionerna och
rektorsexpedition, blåstes ut helt. Här inrymdes
istället en större expeditionsdel, skolköksavdelning
och bibliotek. All naturvetenskap flyttades till
Älvkullen.
Det stora, överdådigt utrustade estethuset
byggdes med bl.a. dramasal, kammarmusiksal,
inspelningsstudio, fotoavdelning och luftiga
bildsalar. Övningsrum för musikeleverna
introducerades. Vårdgymnasiet flyttade in, något
som krävde stora ombyggnader inte minst av den
forna ”Blindtarmen”. Vårdträdet på innergården
fick en ny infattning med uteservering och en låg
läktarterrassering . Även ett växthus fann vägen hit.
Både exteriört och interiört genomgick skolan en
totalförvandling.
På hösten 1994 invigdes på Älvkullesidan lokaler
specialdesignade för professionell medieutbildning.
Förutom de givna kärnämnena studerar eleverna
rörlig bild, ljud, textkommunikation, grafisk
kommunikation och fotografisk bild. Man har hela
tiden strävat att uppdatera sig teknikmässigt för
att hålla jämna steg med den snabba utvecklingen
i branschen.
Kollegiet 1960 utanför det nya Sundstagymnasiet
7
Sammanslagningen av skolorna gick inte utan
gny och protester. Detta var två skolor med
egen identitet och egna utvecklade traditioner.
”Mönsterskola blir monsterskola”, muttrades det
på Sundstasidan. Entusiasmen hos teknisterna på
andra sidan vägen var också måttlig. Sittstrejker
på Sundstavägen ledde emellertid inte till något.
Projektet Sundsta/Älvkullegymnasiet (SÄG) var
sjösatt. En gymnasieskola för framtiden hade sett
dagens ljus.
Så trodde man men visionen blåstes tämligen
raskt bort av nya och starka förändringens vindar.
Den tämligen nybildade Karlstads-Hammarö
gymnasieförvaltning presenterade nämligen en
ny organisations- och ledningsstruktur, som kom
att gälla från den 1 juli 2006. De tidigare sex
gymnasieskolorna slogs ihop till en gymnasieskola
med sex programområden: Kultur & samhälle,
Människa, Naturvetenskap, Service, Teknik och
Vuxenutbildning.
SÄG var ett minne blott och skolorna återigen
åtskilda. Nya missnöjesyttringar från eleverna kom
som ett brev på posten. Här hade man nu vant sig
vid de nya omständigheterna och rent av lärt sig
trivas med dem. ”Är det aldrig någon som lyssnar
på oss?” frågade man sig.
Från centralt håll var man emellertid angelägen
om att understryka att gymnasieskolans roll som
förmedlare av kunskaper och färdigheter under åren
hade förändrats. Ett större ansvar för de studerandes
personliga och sociala utveckling hade lagts över
på skolan. Skolans roll som en sammanhållande och
social arena hade accentuerats. Vi måste alla anpassa
oss till en föränderlig verklighet, underströk man.
Kultur & samhällsprogrammet förenade Sundsta
och Tingvalla som alltså åter, som under åren i
början och mitten av 1960-talet, skulle ses som en
organisatorisk enhet. Övergripande ansvar hade en
programområdeschef med assistans av tillsammans
fem rektorer.
Omvårdnadsprogrammet anvisades nya
lokaler på Hammarö Utbildningscenter och
Tullholmsgymnasiet. In i de tomma lokalerna
flyttade alltså, efter ännu en omfattande
ombyggnad, gymnasiesärskolan från Ulleberg.
Media är naturligtvis kvar på Älvkullesidan men
administreras av Sundsta.
Förändringarnas tid var emellertid ännu inte över.
Från 1 november 2010 heter skolan åter
officiellt Sundstagymnasiet och har lila som sin
varumärkesfärg och från 2011 finns – i enlighet
med den nya skollagen – en rektor per skola.
Hösten 2011 träder så en ny gymnasiereform i
kraft: Gy11, som bl a innebär att Sundstagymnasiet
får ett humanistiskt program
Tidigare elever på Sundstagymnasiet, som
till exempel i samband med studentjubileer tar
tillfället i akt att besöka sin gamla skola, står ofta
helt förundrade när de har gått runt en stund. Så
här såg det ju absolut inte ut på vår tid. Allt är ju
nytt!
Nej, inte allt. En sak känner de direkt igen
och det är väl det som ytterst länkar samman det
”gamla” och det ”nya” Sundstagymnasiet: Hilding
Linnqvists Frödingmosaik, lika magnifik och
färgsprakande idag som när skolan invigdes 1960.
Devisen ”Doctrinae et virtuti”, kan väl någon
tycka, speglar en svunnen tid. Bokstäverna
monterades för övrigt ner när skolan
restaurerades på 1990 – talet och slängdes
förmodligen, tillsammans med bland annat äldre
skolkataloger från ett alltför raskt evakuerat
arkiv, urskillningslöst i en stor grön container.
Även innergårdens betygsstege, välkänd av äldre
Sundstaelever, torde ha gått samma sorgliga öde till
mötes.
Men Frödingmosaiken finns alltså kvar och
aktiverar kanske i sig ett annat latinskt uttryck
med än större räckvidd: ”Ars longa, vita brevis”
(”Konsten är lång, livet är kort”).