Idrottsrörelsen och folkrörelsemyten Idrottens utveckling i Stockholm 1860-1898
Leif Yttergren
I slutet av 1800-talet var Stockholm landets största stad, dess ledande administrat iva, kulturella och finansiella centrum. I likhet med många andra huvuds t äde r i Europa genomgick s taden en dramatisk omvandling v id denna tid. Industrialiseringen, urbaniseringen och moderniser ingen påverkade s taden vad gällde bebyggelse, geografisk utbredning, kommunikat ioner , handel och produkt ion.
• • • Samhällsomvandlingen in-verkade inte bara på stadens yttre struktur utan även människors sätt att tänka och leva förändrades. Den moderna, urbaniserade människan skapades, vars attityd öll kropp, arbete och tid skilde sig från tidigare generationers.
1800-talets samhällsomvandling skapade de yttre förutsättningarna for uppkomsten av skilda fritidssysselsättningar för majoriteten av befolkningen. Människor började i ökad utsträckning att tillfredsställa sina sekundära behov när det primära var sörjt för. Ett visst materiellt överflöd är en gnmdförutsättning för att en fri-ödssysselsättnmg som idrott skall utvecklas till en regelbundet utövad massföreteelse. I slutet på 1800-talet hade embryot till detta skapats.
Det var i detta dynamiska samhälle som idrottsrörelsen växte fram. Dess koncentration öll städerna, främst Stockholm och Göteborg, var stark, även om hänsyn tas öll befolkningsunderlaget. Bakom idrottsföreningarna stod personer ur den unga borgerligheten. Idrottsrörelsen hade, i likhet med staden, ett expansivt och föränderligt förlopp och två parallella utvecklingslinjer kan urskiljas.
Dels skedde en omfattande organisering, en stark kvanötaöv ökning av antalet idrottsföreningar och utövare, dels ägde kvalitaöva förändringar rum inom själva idrotten: den moderna idrotten växte fram.
År 1860 existerade endast ett fåtal idrottsföreningar i Stockholm. Antalet utövade idrottsgrenar var begränsat. Även den icke före-ningsbundna idrottens omfång och livaköghet var föga omfattande. Inom den offentliga undervisningen var idrottsämnet svagt utvecklat, trots att Kungliga gymnastiska centralinsöötutet (GCI, nuvarande Idrottshögskolan i Stockholm) funnits sedan 1813.
År 1898 var bilden annorlunda. Idrottslivet i Stockholm hade genomgått en dramatisk förändring, över 100 idrottsföreningar hade bildats med mängder av medlemmar och en livlig verksamhet I speciella idrottsödningar och i dagspressen rapporterades det regelbundet om idrott Idrottsutbudet var rikare och mer differenöe-rat bland annat på grund av att nya idrottsgrenar hade introduce-
Stoc&Wms anwtör/orenzng Dar en ao Äwzn/dstadens ledande idrottsföreningar pdl890-(aZef.
råts från utlandet En intensiv organisering av idrotten pågick och tävlingar bedrevs inom ramen för en gemensam yttre struktur med mästerskapstävlingar av skilda slag som höjdpunkter. Lokala, na-öonella och internationella id-rottsorganisaöoner hade bildats. Åskådare, ibland i öotusental, bevittnade populära idrottsevenemang. Resxiltat och rekord nedtecknades och rapporterades öll allmänheten. Regelsystem hade utarbetats med syfte att skapa största möjliga enhetlighet och rättvisa.
Att klarlägga och analysera denna genomgripande tillväxt- och omvandlingsprocess av idrotten i Stockholm xmder perioden 1860-1898 var huvudsyftet med avhandlingen. Uöfrån detta övergripande syfte behandlades tre problemområden: idrottsrörelsens or-ganisaöonstyp, idrottsrörelsens kvanötaöva tillväxt, sportifie-ringsprocessen.
I denna artikel belyses av utrymmesskäl endast det förstnämnda problemområdet. Det orms all anledning att antaga att Stockholms utveckling inte var unik. Därmed råder goda möjligheter öll jämförelser med andra små och stora städer. Storstäderna är ofta startpunkten för nya trender och livs-sölar som sedan sprids öll mindre befolkningscentra.
Idrottsrörelsen var i sitt inledningsskede främst ett storstadsfenomen och detta bidrog öll att just Stockholm valts som studieobjekt.
S/n&gymnastzx i 1800-tafets Sfoct/zofm. foto nr Idrotts-WgsÄ^/ans mf?-Ziotek.
Idrottens organisationstyp
I vilket organisaöonshistoriskt sammanhang skall idrottsrörelsen placeras? Var den ödiga idrottsrörelsen i Stockholm en del av asso-öaöonsväsendet eller en folkrörelse? Med andra ord: Initierades idrottsrörelsen uppifrån av samhällsetablissemanget eller växte den fram underifrån som en folklig rörelse? Kring dessa frågor fokuserades avhandlingen.
I princip kan två separata organi-saöonstyper i 1800-talets allmänna föreningsliv xirskiljas, nämligen assodaöonema och folkrörelserna. Jag har med hjälp av en typo-
logi karakteriserat ett sällskap av associatiorxstyp respektive en folk rörelseförerxing på lokalplanet Ansikten ^ar att testa den på förhållandena i Stockholm för att klassificera idrottsrörelsens karak tärstyp. (Se tabell)
tidigare idrottshistoriskforskxxing och, inte xninst, idrottsrörelsen själv har hävdat att idrottsrörelsen vargar en folkrörelse, hlågra forskare ställer sig av olika skäl tvek samma till idrottsrörelsens folkrörelsekaraktär. Eva Olofsson menar att körxsaspekten inte beaktats till rääckligt Hon visar att kvirmoma inte var särskilt engagerade i den tidiga idrottsrörelsen, vilket de
borde vara i en verklig folkrörelse: ^ Den svenska idrotten kan således sägas ha skapats av män för män, och dessutom beskrivits av män.^ I andra sammanhang har det också fraxnhållits att idrottsrörelsens ge ografiska spridrxing var otillräcklig före 1915. Enligt ̂ an Lindroth mås-te folkrörelsen ha en reell förankring i både urbana och ruralaxnil jöer. Eram till första världskriget var idrottsrörelsen ett utpräglat stadsfenomen med ringa eller ing en spridning på den rena lands bygden. En arman aspekt är självständighetskravet, folkrörelsens relaöon tm staten. Im folkrörelse skall vara fri från statlig inbland ning och kontroIL Idrottsrörelsen
Verksamhetens mål
Medlemstal
Medlemsengagemang
Medlemsbeteckning
F"rhtllande t i l l statsmakten
Demokratisk uppbyggnad
Initiativ
Geografisk spridning
Associationssällskap
bevara samhället
stort
svagt
ledamot
positivt
styrelsedominans
uppifrån
stor spridning
Folkrörelseförening
förändra samhället
litat
t * k t
medlem
negativt
medlemsdominans
underifrån
lokal begränsning
hade tidigt nära samröre med statsmaktens både personligt och ekonomiskt, främst via statsbidragens detförsta utgick l ^ B .
g ä r d e t gäller situationenir^orge och Einland har forskningen för övrigt visat att idrottsrörelsen i dessa länder initierades uppifrån. Den rörde s ig ie t t läge mellan frivillig verksamhet och myxxdig hetsutövning. Efterhand skedde emellertid enförändring ochde t utvecklades en rörelse av viss folklig karaktär
Det faxms en stark parallellitet mellan stadens och idrottsrörelsens expansion Denkraf t igaur-haniseringenxxnderl^OO-talets andra hälft gjorde att Stockholm fysiskt bredde ut sig och idrotten följde efter. De första föreningarna b i ldades! och kring stadskärnarx ^amlaStan^Eål^O- ta le t skedde en spridning ut på malmama^ där främst arbetarklassen levde.
Även iandra hänseenden är 1^00-
talets tvåsista decennierviktiga att frarxxhålla, när det gäller idrottsrö-relsens inre utveckling. Då lades nämligen grunden för den sentida idrottsrörelsens föreningsstruktur, avseendeolikaföreningskategori-ersuppkomst.Dessutomupptogs och integrerades en rad nya grenar ide t lokala idrottslxvetvilka kom attdomineraidrottsuthudet långt inpå 1900-talet
Folkrörelse eller inte?
Att ge sig själv karaktär av folkrörelse har varit högsta modeiorga-nisationssverige uxxder 1^00-talet och varje rörelse med självaktning och ett visstkvantitativt omfång kallar sig gärna folkrörelse, så även idrottsrörelsen, resultaten från Stockholm tyder emellertid på att den tidiga folkrörelsekaraktären måste ifrågasättas. Eör det första påminde de äldre förening arna, bland armat genom sin tydli ga främjandekaraktär och koppling till de statshärande skikten, mer om associationsväsendets för-enxngsliv.Eör det andra har kon-
s^e t . f o to
^a^ismn-
staterats att idrottsrörelsen växte framisamklangmed samhällsetablissemanget inte som en proteströrelse till skillnad från de tre klassiska folkrörelserna ^arbetar-, frikyrko-och nykterhetsrörelsens Därmed tillkommer ytterligare en faktor som diskvalificerar idrottsrörelsen som folkrörelse.
Eål^O-talet skedde emellertid en förändring. En ny typ av förening växte fram med arman struktur, verksamhet och social sammansättning. Denna föreningstyp representerade något nytt inom xdrottsrörelseniStockholmiflera avseenden x̂ ill sin karaktär påminde den mer om de typiska folkrörelseföreningamaB även om kopplingen till de statsbärande skikten bestod, dock inte lika tydligt Slutsatsen är att idrottsrörel-seniStockholm till och med 1^9^ var en heterogen rörelseisocial t organisatoriskt och ideologiskt hänseende.Den kan inte u tanvi-dare karakteriseras som en folkrörelse. Snarare påminde den mer om en statsdirigerad intresserörelse av samma karaktär som den avsomnande skarpskytterörelsen.
Varför just idrott?
^arförväxtedåidrottsrörelsenfram islutetavx^0-talet?1^0-talsmän-niskans idrottsengagemang skall sesmotbakgrxmd av vilkenbety-delse^vxlketvärde,idrottenhadeför henne. Lars-lvlagnus Engström menar, inspirerad av l^ourdieu^ att idrotten generellt omfattas av flera olika värden som kan delas i n i t vå huvudgruppers egenvärde och investeringsvärde, ^vled egenvärde avses de värdensom ärkopplade till den omedelbara idrottsupplevelsen. Investeringsvärdet ligger däremot utanför själva idrotten och är mer en följd av engagemanget. Det är medel att uppnå något utan för idrotten till exempel hälsa eller social status.
Inånga av föreningarnas medlemmar såg id ro t tensomen investerings främstihälsa, social gemen-skap och ett sätt att markera social position Att vara mediexx idrottsförening, helst någon av de mer framträdande äldre föreningarnas var ett sätt att befästatillhörighet til lerxsocxalgemenskap,elleratt investera i socialt kapital för att
använda bourdieus terminologi.
ne rvos i t e tens tidsåldern
Ide dominerande samhällsskikten råddeislutetavl^OOtaletenstark oro över det alimärma hälsoläget träffande har derma tid kallats "nervositetens tidsålder". Det fanns enut ta ladföres täuningat t man genom idrott befrämjade hälsan. Därför syftade idrottsengage-manget, framför alltipionjärföre-ningama, till att ge medlemmarna den psykiska och fysiska hälsan åter, vilken exxligt den gängse dok trinen hade brutits ner av det framväxande moderna industrisamhället Som ett resultat av den pågående samhällsomdaningen uppstod före sekelskiftet flera mer eller mindre uttalat stads och civilisationskritiska samhällsrörel-ser. tillkomsten av Svenska turistföreningen ^ ^ E r i l u f t s f r ä m j a n det ^ 9 ^ och även andra enskilda sarrxrnanslutrxingar kan delvis ses ur detta perspektiv.L^ckså den tidiga idrottsrörelsen, till största delen en kombinerad idrotts-ochfri luftsrörelse med stark hälsoinrikt-ning, hör hemma i denna krets. Engagemanget, framför allt i de äldre föreningarna, hade inget eller ytterst lite att göra med medaljer, rekord och andra attribut som hör den moderna tävlingsidrotten till. Det tidiga föreningsbildandet kan också, som här konstaterats, ses som ett resultat av initiativ uppifrån, f r ånde "nervösa" kret samaisamhälls toppen
Linder 1^90talet skedde en förändring. Eöreningar tillkom som ett resultat ä v e n efterfråganunderi-f rån , f råne t tak t iv tbasp lan . Eör med lemmarna ide nya förening arna var investeringsvärdet av viss, men underordnad betydelse. Däremot var idrottens egenvärde centralt Aktiviteterxisig och den sociala gemenskapen s todi fokus för engagemanget, möjligen kan manockså se engagemanget som en v i l j a t i l l a t t uppnå framgång och erkärmande utanför den egna sociala gemenskapen Denna förändring berodde ytterst på att idrottsrörelsens sociala samman sättning ändrade karaktär Eersoner ur arbetarklassen börja-d e a t t bilda förerxingarochdessa ingick i n t e i d e t redan etablerade föreningsmönstret. De valde att
starta egna föreningar av ny typ, d ä r e n mer tävlingsbejakande inställning till idrotten gjorde sig gällande.
Oisciplinering underifrån
Arbetarnas organiseringiidrotts-rörelsenpå 1^90-taletkansesur ett vidare perspektiv.riistorikern 13jörnrlorgby menar att deras or-ganiseringsvilja under 1^00-talet varendel iarbe tamasdisc ip l ine-ring och skapandet av en egen xdexxtitet.Eörenmgsengagemanget gav "självkänsla, värdighet och identitet". Även de arbetardomi-nerade idrottsföreningarna var en de l idenna process.Det gällde att sköta sig ochbetala medlemsavgiften, annars riskerade man att uteslutas. Arbetarna lät sig inspi reras till föreningsbildning av pionjärföreningarna, men verk-
l^atr^
^I^s^ors^a
na .^dx^r ^I^-nytt
sarxxheten utformade man sedan utifrån sina egna villkor och erfa-rerxheter. Eörmodligen var detta en medveten strategi underifrån. Arbetarkiassenvarinteenpassiv aktör som påtvingades överhetens fritidsvanorutan tvärtom utgjorde kanske idrotten den enda sam-hällssektomislutetavl^OO-talet, där arbetarklassen kunde organisera sig,accepteras ochbli framgångsrik på sina egna villkor. Klasstillhörighetenavgjorde således^ valet av förening, sättet att idrotta och valet av idrottsgren Det är här vi har uppkomstmiljön för dagens AIK, Djurgården och riammarby.
Denna arfi&eZ är ett sammandrag wr min do#ors«wk*7MdI%Mg; Tä/Ian är Zif-cef. Idrottens organisering odi sportz-
Top Related