SRF Perspektiv nummer 3 2020Förbundstidning för Synskadades Riksförbund

Omslag: Eila NilssonSyntolkning: Leende kvinna i kortklippt rödbrunt hår, klädd i blå v-ringad tröja, tittar in i kameran. Hon sitter vid ett skrivbord med händerna på sitt tangentbord.

Rubriker på omslaget:

Tema Arbete

tips · nätverk · inspiration · avslöjanden · hjälpmedel

Ingen syn ett plus på jobbet för Eila

Skarp kritik mot Iris Hadar – Arbetsmarknadsutbildningen under lupp

Studenter har fått nog – Upprop mot MTM

Tips! Apparna som hittar åt dig

Redaktörens text:

Vikten av ett sammanhang

Coronaviruset härjar i alla delar av samhället. Svensk arbetsmarknad är i gungning. Antalet varsel är de högsta på 30 år och i april i år skrev dubbelt så många in sig på Arbetsförmedlingen jämfört med i april förra året. Det är knappast något som gynnar redan marginaliserade grupper. Innan coronaviruset gjorde sitt intåg bedömdes mer än hälften av alla synnedsatta i arbetsför ålder stå utanför arbetsmarknaden.

Desto större anledning att sätta fokus på arbetsmarknaden i detta nummer av Perspektiv. För naturligtvis finns det vägar att gå och jobb-möjligheter att hitta. Det finns missförhållanden att granska och aktörer att sätta press på. I detta temanummer vill vi inspirera och informera, ge konkreta verktyg och tips som förhoppningsvis kan göra vägen till ett arbete lite lättare. Läs mer på sidan 12 och framåt.

Men livet består ju inte bara av arbete. Eftersom Synskadades Riksförbund har utlyst punktskriftsår i år inleder vi i detta nummer en kulturhistorisk odyssé där ni får läsa mer om föregångarna till Louis Brailles alfabet. Vi testar även orienteringsappar, som kan underlätta härliga promenader i den sommarvärme som förhoppningsvis snart är här. Trevlig läsning.

Monica Walldén, redaktörmonica.wallden@srf.nu

Innehåll

4 Aktuellt

6 Detta händer i coronatider

8 Namninsamling mot MTM

9 Allt färre får LSS

11 Tips & tricks

Tema arbete:

12 Henrik har alltid haft jobb

13 Nätverk för företagare

13 Synlinjen svarar

14 Vad gör Arbetsförmedlingen nu?

16 Eila Nilsson – ser inga gränser

19 Hjälpmedelstips för arbetslivet

20 Perspektiv granskar Iris Hadar Utbildningen AUB-syn får skarp kritik

24 Så gjorde vi SRF-distrikt startade coachinggrupp

26 Görans kamp för jobbet

29 Signerat

Slut tema arbete

30 Ur bildarkivet – blindskrifter

32 Birgittas blogg blev bok

34 Teknikhörnan

35 Syn- och hörselinstruktörer

37 Min åsikt

38 SRF i Myanmar

39 Jamma loss – skriv din låt!

40 SRF-svepet 43 Sista ordetAnnonser

Redaktionsruta

Aktuellt

Siffran: 4,6 miljoner delar Ögonfonden ut till 30 synforskare i år. De största anslagen går till Anders Kvanta, professor vid S:t Eriks Ögonsjukhus/Karolinska Institutet, respektive Sten Andréasson, professor vid Lunds universitetssjukhus.

Syntolkad teater på internetUppsala stadsteater visar på internet en gratis syntolkad filmversion av föreställningen Meningen med döden. Föreställningen hade premiär den 25 januari i år och är skriven och regisserad av Erik Gedeon.

Den blev uppskattad av publiken och teatern meddelar att det var mycket tråkigt att behöva ställa in de sista föreställningarna på grund av covid-19. Länken till filmen: https://uppsalastadsteater.se/film-meningen-med-doden/Bildtext: Gratis syntolkad pjäs bjuder Uppsala stadsteater på.Syntolkning: en brunhårig man i skägg iförd brun jacka och vitrutig skjorta håller upp handen framför sig. Flera andra skådespelare syns i bakgrunden.

Hjärnforskare kan få blinda att se

Att man som äldre förlorar synen beror oftast på att synnerven eller själva ögat blir skadat. Forskare har därför försökt komma på en teknik som kan hoppa över ögats motorik och istället skicka visuell information direkt till hjärnan.

Nu har ett forskarteam från Baylor College of Medicine i Houston rapporterat att de är ett steg närmare målet. De beskriver att de har testat en teknik där de satt in implantat i form av elektroder i hjärnans syncentra och som sedan stimulerats i särskilda sekvenser. Lite förenklat beskrivet har de kunnat ”rita” bokstäver direkt på patientens hjärna, som tolkat den inkommande informationen och gett patienten en form av ”seende”. Alla patienter, både seende och blinda, lyckades avbilda de former som skickades till hjärnan på det här sättet.

I syncentrat finns det ungefär en halv miljard nervceller, och i den här studien stimulerades bara en bråkdel av dessa med en handfull elektroder. Nästa steg skulle vara att jobba med mer avancerad teknik som kan hantera tusentals elektroder och stimulera en större mängd nervceller. Då skulle ännu tydligare bilder kunna skickas till hjärnan.

Denna teknik är långt ifrån färdig och det finns många hinder att ta sig över innan detta kan erbjudas allmänheten. Men i teorin skulle den i framtiden kunna erbjuda blinda och synskadade ett sätt att se, om de så skulle önska.

Småland och Blekinge först utDet finns ett EU-direktiv att samtliga järnvägsstationer i Sverige ska tillgänglighetsanpassas. Rent praktiskt innebär det bland annat att ledstråk, belysning och ramplutningar ses över och förbättras. Med start under sommaren 2020 bygger därför Trafikverket om 13 järnvägsstationer i Småland och Blekinge. Bildtext: Många järnvägsstationer blir mer tillgängliga i år.Syntolkning: Järnvägsstation i två våningar med vita väggar och rött tak. I förgrunden två perronger och fyra järnvägsspår.

Digitala träningspass för hemmabrukVad gör man när träningen ställts in eller genomförs på en plats som inte är tillgänglig? Jo, man tränar hemma med hjälp av träningsfilmer speciellt

anpassade till personer med funktionsnedsättningar. Under året kommer ett 40-tal träningsfilmer att spelas in och delas i Parasport Sveriges digitala kanaler såsom Facebook och Youtube. Passen består av allt från gympa och styrketräning till avslappning och mental coaching och hittills har ett tiotal träningspass lagts ut.

Bättre hållplatser i GävleborgCirka trehundra hållplatser har byggts om i Gävleborg för att ge resenärerna en smidigare och tryggare resa. Höjda plattformar för att underlätta klivet upp på en buss samt ledstråk för synskadade med taktila plattor är några av flera åtgärder.

Grattis Zebastian!Längdskidåkaren Zebastian Modin blev utsedd till årets manliga idrottare på Parasportgalan. Det var flera synskadade som var nominerade för olika pris, men Zebastian var den som nådde ända fram.

Visste du att… Nu kommer p-zoner för elsparkcyklar i Göteborg och Mälarhöjdens IK i Stockholm har lag för synskadade barn. Fredrikskyrkan i Karlskrona visar med taktila modeller hur dopfunt och altare ser ut.

Taltidning drar nerTaltidningen Insyn som ges ut i Norrbotten drar ner på utgivningen och kommer framöver att ges ut varannan vecka. Detta på grund av kostnadsskäl och det görs i samband med en pensionsavgång.

– Att ta bort en så viktig funktion för en grupp som har det nog så svårt, det är inte bra, säger Karin Sundbaum, ombudsman vid Synskadades Riksförbund Norrbotten vid en intervju i tidningen Norrländska Socialdemokraten.

Källa Norrbottenskuriren och NSD

Automatisk skärmläsareNu kan marknadsförare skapa innehåll som är tillgängligt för alla, även för dem med nedsatt syn eller inlärningssvårigheter. Programmet

fungerar som en utökad stavningskontroll som direkt analyserar bild och text som inte uppfyller de officiella riktlinjerna för tillgänglighet. För synskadade kan den automatiska skärmläsaren berätta exakt vad som visas på skärmen.

Bildtext: Program hjälper till att tillgängliggöra.Syntolkning: Två händer på en bärbar dator med en punktdisplay framför.

Glad gubbe: Saluhall får ledstråkÖstermalmshallen i Stockholm är nu färdigrenoverad. Den har blivit ljusare då färgen från takfönstren har skrapats bort och på golvet finns ledstråk i mässing.

Ledsen gubbe: Många blindaSedan protesterna i Chile inleddes förra året har 460 personer förlorat synen. De flesta har träffats i ansiktet av hagelskott som militärpolisen avfyrat, troligtvis för att skingra folk.

Vad SRF har gjort i vårCoronaviruset har påverkat vår tillvaro i grunden och satt käppar i hjulet för många aktiviteter som Synskadades Riksförbund hade planerat under våren. I stället har SRF inriktat sig på att utgöra ett stöd för medlemmarna och göra vardagen lite lättare att hantera.

Radio SRF direktsänder en timme varje vardag klockan 10–11 med repris klockan 15 och 19. De som vill inbjuds att delta via telefon eller mejl. Sändningarna har förhoppningsvis minskat isoleringen för lyssnarna och är en viktig kanal för att snabbt kunna nå medlemmar med aktuell information om verksamheten och det allmänna coronaläget.

För att försäkra sig om att SRF:s medlemmar mår bra och har det stöd de behöver i vardagen har lokalföreningar i hela landet ringt upp dem, i synnerhet dem som inte har tillgång till internet.

Riksförbundet har varje vecka skickat ut ett elektroniskt nyhetsbrev med aktuell krisinformation, tips på organisationer som hjälper till att underlätta vardagen samt information om arrangemang som SRF har

genomfört på distans och via telefonlösningar. Nyhetsbrevet går att nå på https://www.srf.nu/temasidor/coronaviruset/aktuellt-i-coronatider/.

I skrivande stund har förbundsstyrelsen föreslagit att höstens kongress ska flyttas fram till juni 2021. Det slutliga beslutet fattas av organisationsrådet den 11 juni, ett möte som direktsänds i

Radio SRF. Håll dig uppdaterad i Radio SRF, på vår hemsida och i sociala medier.

Ordförandens brev i coronatiderVirusets pris

en världsomfattande spridningen av det nya coronaviruset under första halvåret 2020 har fått enorma konsekvenser. I många länder har samhället i stort sett släckts ner helt. Hittills har vi i Sverige hanterat smittofaran mera nyanserat, men

även här har kraftfulla åtgärder vidtagits.D

Coronaviruset är något mera dödligt än en vanlig influensa. Särskilt utsatta är äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Det innebär att en stor andel av SRF:s medlemmar tillhör särskilda riskgrupper. Samtidigt är viruset ganska harmlöst ifall man inte tillhör riskgrupperna. Därför är det rimligt att fråga sig om krisläget hanterats förnuftigt.

I Sverige kommer de vidtagna krisåtgärderna med stora ekonomiska konsekvenser att leda till en kraftigt ökad statsskuld och långvarig massarbetslöshet. På sikt riskerar detta att leda till sämre sjukvård och nedmontering av den generella välfärden. Coronavirusets pris kommer att behöva betalas av svenska folket. Höjda skatter kan hjälpa en del, men mycket talar för att försämrad samhällsservice blir det mest bestående resultatet.

Det är märkligt hur detta virus helt plötsligt åstadkommit samhällsförändringar som hittills har ansetts helt orimliga av de flesta i beslutande positioner världen över. En omställning till ett miljövänligare och klimatsmartare samhälle har det länge funnits oerhört stora behov av, men där har ekonomiska argument bromsat den nödvändiga utvecklingen. Men nu, helt plötsligt, är allt möjligt att riva ner, även utan närmare eftertanke.

Den så kallade sociala distanseringen, och långvarig isolering av människor, riskerar att få negativa följder för den psykiska hälsan. Vi människor är sociala varelser. Att inte få träffa sina barn och barnbarn på flera månader är en ansträngande uppoffring. Detta är något i grunden onaturligt för människan.

Demokratin inskränks också med coronaviruset som argument. I Sverige har riksdagen bantats till 55 ledamöter, regeringen har fått utökade maktbefogenheter och situationen känns rättsosäker. Exempelvis ifrågasätts rätten till hemtjänst, och Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har uttryckt att gynnandebeslut från domstolar borde kunna överprövas av kommunerna.

Enorma summor lämnar statskassan utan närmare utredning. Demonstrationer är inte möjliga att genomföra på grund av förbudet mot folksamlingar, och det politiska klimatet hämmar möjligheterna för SRF att lyfta intressepolitiska frågor.

I andra länder går man ännu längre. Utegångsförbud kan straffas med böter eller fängelse. I EU-landet Ungern har premiärministern fått sådana maktbefogenheter att det knappast kan anses som något annat än ren diktatur. Auktoritära ledare tar chansen att stärka sina maktpositioner.

Ska vi då inte göra någonting? Jo, vi måste ta viruset på allvar. Men det saknas en genomgripande konsekvensanalys. Den fulla konsekvensen av varje åtgärd måste finnas med i beslutsunderlagen. Det är ytterst riksdag och regering som måste göra en sådan bedömning med Folkhälsomyndighetens sakkunskap kring smittspridning som en viktig del i underlaget. Panikåtgärder riskerar att leda fel. Vi ska också lära av detta, så att beredskapslager finns, bland annat med skyddsutrustning, mediciner och sjukvårdsutrustning.

I coronans spår har även SRF-organisationen utsatts för stora påfrestningar både vad gäller verksamheten och den interna demokratin. Främsta problemet för oss är svårigheten att ordna fysiska möten och att det saknas digitala alternativ som är fullgoda, och samtidigt fullt tillgängliga och användbara för medlemmarna. Många årsmöten har genomförts per telefon, men det innebär bland annat begränsningar vid personval med slutna omröstningar. Hade vi varit mera digitalt rustade

som individer hade vi kunnat hantera situationen bättre. Här har trots allt den gamla hederliga telefonen fått en renässans. Gruppsamtal per telefon har visat sig användbart för såväl studiecirklar som för småprat. En positiv konsekvens av coronaläget är att vår webbradio, Radio SRF, har direktsänt en timme om dagen varje vardag från den 30 mars. Detta har visat webbradions möjligheter på ett sätt som kan leda till en fortsatt positiv utveckling av denna kanal.

Och det kommer en tid efter coronakrisen. Det bästa sättet att motverka de samhällsekonomiska problemens mest negativa följder är att försöka få politiker och tjänstemän på alla nivåer att inse nödvändigheten av hållbara system. För oss synskadade innebär det bland annat att det behöver satsas mycket mera än i dag på habilitering och rehabilitering. Hjälp till självhjälp, som syn- och hörselinstruktörer är ett utmärkt exempel på, måste prioriteras. Digitaliseringen måste komma alla synskadade till del. Låt oss tillsammans kämpa för en sådan utveckling!

Håkan Thomsson

Syntolkning: bakom texten ligger en bild på jorden tagen från rymden.

Hallå där Britt-Marie Bäcke på Almåsa HavshotellHur gör ni i coronatider?Vi har öppet som vanligt, men vi sprider ut våra gäster så att endast de som bor i samma rum eller har bokat som sällskap sitter tillsammans. Alla måltider serveras med tallriksservering. Vi har gott om plats och agerar utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Nu dekorerar vi inte borden bara med blommor längre utan med handsprit och alla allmänna ytor rengörs ofta. Är alla välkomna till er? Vi avråder dem som har underliggande sjukdomar eller är i riskgrupp att komma. Det är framför allt för att resan hit kan vara riskabel. Hur gör man om man blir sjuk precis innan resan?Om man får förkylningssymptom innan avresan kan man avboka. Medarbetare som har symptom stannar också hemma.Vad är nytt för i år? Vi har ett nytt veterinärrum och har även öppnat ett hundspa för våra ledarhundar. Tanken är att våra gäster kan koppla av i bastun eller jacuzzin medan hundarna blir ompysslade.

Bildtext: Britt-Marie Bäcke, hotelldirektör på Almåsa HavshotellSyntolkning: Porträttbild på leende kvinna med långt ljust hår.

Namninsamling mot MTMPunktskriftsläsare har fått nog Perspektiv har tidigare rapporterat om stora problem med kurslitteratur på punktskrift från MTM. Nu har en grupp studenter startat en namninsamling med 13 punkter där de kräver förbättring av MTM. Vi fick en pratstund med en av initiativtagarna, Linda Wright.

text: Monica Walldén

Varför gör ni detta?– Vi vill skapa förändring i MTM:s arbete. Vi tycker att de kunde prioritera annorlunda och de behöver dessutom få större anslag från staten. Det finns stora brister, framför allt för oss som läser punktskrift och för studenter med alla typer av synnedsättningar som studerar på högre nivå och har behov av både tal och punkt. Det kan vara så stora fel att boken blir oläslig.

På vilka sätt är det felaktiga prioriteringar hos MTM?De ställer grupper mot varandra och prioriterar i första hand personer med dyslexi och NPF, intellektuell funktionsnedsättning och dem i behov av lättläst. Men vi som är den allra minsta gruppen, punktskriftsläsare framför allt, vi får stå tillbaka.

Hur kom det sig att det blev en namninsamling?Det är många som får svårt att klara av sina studier och bristerna har funnits så otroligt länge. Nu är det dags att det händer någonting. Kravlistan till MTM:1. MTM ska korrekturläsa det material man levererar. 2. På Legimus, vid sökfältet, kan man välja att kryssa i endast talböcker. Det ska finnas motsvarande kryssruta för enbart punktskrift.3. Inbindningen ska vara av god kvalitet så att boken går att bläddra i och att läsa om ett flertal gånger.4. Punktskriften ska följa vedertagen standard t ex när specialtecken används.

5. Om kurslitteratur redan finns inläst, ska en student ändå ha rätt att få den både på punktskrift och i elektronisk form.6. I punkttidningar ska det vara fullständiga innehållsförteckningar med både sidnummer och volymangivelse i varje volym.7. Böcker på andra språk än svenska ska produceras med rätt teckentabell i punktskrift.8. Det ska gå att välja punktskrift med förkortningar både på svenska och andra språk.9. Tidningen Vi Punktskriftsläsare ska inte vara ett allmänt skyltfönster för MTM. Den ska handla om punktskrift.10. Inläsare måste tala bokens språk flytande och brytningsfritt. 11. Samtliga böcker på engelska som lästs in av personer som inte har engelska som modersmål ska bytas ut och köpas in från RNIB eller motsvarande.12. Den nuvarande talsyntesrösten som läser in svenska böcker måste bytas ut till en som håller lika god eller bättre kvalitet än den engelska talsyntesrösten.13. Inläsningsförslag ska gå att lämna direkt till MTM utan omväg via lokala bibliotek.

Bildtext: Rättvisa inom studentlitteraturen kräver studenterna med synnedsättning.Syntolkning: Staty över gudinnan Justitia som balanserar en våg.

Allt färre beviljas LSS-ledsagningHögre krav i dag än för 10 år sedanLagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har varit oförändrad sedan 1994. Trots det tolkas lagen annorlunda i dag, jämfört med för tio år sedan. Antalet beviljade fall som fått ledsagarservice inom personkrets 3 har minskat med 38,5 procent sedan 2009.

text: Johanna Schuster

Ett fall från Göteborgs kammarrätt, datumstämplat 2001, beskriver en gravt synskadad man som samma år ansökte om ledsagning enligt LSS. Han beskrivs av kammarrätten som ”en man som klarar den personliga omvårdnaden väl, lever ett förhållandevis väl fungerande liv i sin bostad

och på arbetsplatsen, tack vare olika hjälpmedel och personellt stöd”. På grund av svårigheter i ovana miljöeransökte han om ledsagarservice för att kunna gå på konserter, göra inköp och delta i fritidsaktiviteter. Socialnämnden bedömde att han, till följd av sitt funktionshinder, behövde hjälpmedel och andra stöd-insatser för att klara sitt vardagliga liv och att han var berättigad till ledsagarservice.

– Jag har jämfört många domar från olika år och det är tydligt att beviskravet på den ansökande är ett helt annat i dag trots att lagen är densamma, säger Dennis Ivarsson, jurist och projektledare för Rättighetsprojektet på SRF.

För att bli beviljad ledsagning enligt LSS behöver man tillhöra personkrets 3, vilket framför allt kräver att man måste ha ”betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service”.

– En vanlig orsak till att utestänga synskadade från personkretstillhörigheten i dag är att man kan äta, gå på toaletten och klä sig själv, vilket i många fall leder till att behovet av ledsagare inte ens prövas, då man inte anses tillhöra personkrets 3, säger Dennis Ivarsson.

Dennis Ivarsson menar att mannen, som blev beviljad ledsagning i Göteborgs kammarrätt 2001, med största sannolikhet aldrig skulle blivit beviljad ledsagning i dag, eftersom hans behov av stöd och service inte skulle anses vara betydande.

Anna, som är 50 år och lever i Stockholms kommun, är ett tydligt exempel på hur lagen tolkas i dag. Efter att ha haft ledsagning i 15 år blev hon hösten 2019 fråntagen personkretstillhörighet 3, med motiveringen att hon ”på egen hand klarar av att bland annat sköta sin hygien, på- och avklädning, förflyttning i hemmet, laga viss mat, sköta vissa hushållssysslor så som att dammsuga på golvet och kommunicera muntligen samt med punktskrift.”

– Annas beslut om ledsagning var tidsbegränsat och kammarrätten bedömde därför att det behövdes prövas på nytt. Men Annas ögonsjukdom blir bara sämre. Då borde det vara självklart att man inte

kan ändra ett beslut om ledsagning på ett negativt sätt, säger Dennis Ivarsson.

Syftet med LSS-lagen är att Anna ska kunna leva ett liv som går att jämföra med andra jämnårigas. Detta nämns inte i domen. Domarna nämner inte heller Annas risk för isolering, hur hon kan orientera sig eller om hon är beroende av olika hjälpmedel. Enligt LSS-lagen är detta viktiga faktorer att ta hänsyn till.

Per Eskilsson var domare i Stockholms förvaltningsrätt 2018 när Anna fick rätt till fortsatt personkretstillhörighet 3, vilket överklagades av Bromma stadsdelsförvaltning och landade i en annan dom. När vi frågar Per Eskilsson vad det kan bero på att hans dom ändrades, svarar han att LSS-målen generellt sett inte innehåller lika mycket juridik.

– Det är inte så ofta man hänvisar till andra rättsfall eftersom det är så individuella mål, säger han.

Dennis Ivarsson menar att det en stor del av orsaken till varför LSS-lagen ger utrymme till så fri tolkning.

– När varken kommunerna eller domstolarna behöver motivera mer utförligt hur man gjort sin bedömning, med tydliga hänvisningar till litteratur och andra rättsfall, urholkas en stor del av syftet med lagen, säger Dennis Ivarsson.

I Annas fall var tidsbegränsningen i ett tidigare beslut om hennes personkretstillhörighet ett av de starkaste argumenten till varför Stockholms kammarrätt bedömde att hennes personkretstillhörighet behövde omprövas.

– Det är anmärkningsvärt att de inte på något sätt argumenterar för hur hennes förutsättningar förändrats på ett väsentligt sätt. Ska man förändra en insats måste det kunna försvaras utifrån värdena i LSS, säger Dennis Ivarsson.

Statistiken talar sitt tydliga språk och när det blir svårare och svårare att bli beviljad inträde i personkrets 3, behöver man som synskadad vara medveten om vad som krävs av den sökande för att ha en chans att bli beviljad ledsagning.

– Ju mer fakta och bevis du kan lägga fram på bordet, som gör det sannolikt att du har ett omfattande behov av stöd och service, desto större chans att du får lagen på din sida, säger Dennis Ivarsson.

För att lyckas med detta är det viktigt att skicka med så många intyg som möjligt i sin ansökan, från synpedagoger och specialister, som visar att synnedsättningen orsakar stora svårigheter i vardagen.

– Du behöver kunna förklara och bevisa hur pass mycket sämre du är på att göra allt som en jämnårig seende person kan och hur mycket längre tid det tar. Gör en lista på allt du skulle vilja kunna göra, men som du inte kan göra på grund av din synnedsättning, förklarar Dennis Ivarsson.

Här är siffror som visar hur personer inom personkrets 3 som fått ledsagarservice sjunkit stadigt sedan 1999. Det är framför allt de senaste 10 åren det skett en stor förändring. Siffrorna är hämtade från årsrapporter, som finns på Socialstyrelsens hemsida.

2019: 1 084 st2018: 1 202 st2017: 1 319 st2016: 1 475 st2015: 1 649 st2014: 1 827 st2013: 1 959 st2012: 2 151 st2011: 2 372 st2010: 2 483 st2009: 2 814 st

Siffran för år 1999 var 2 931 st.

Bildtext: Dennis Ivarsson, projektledare för SRF:s Rättighetsprojektet, menar att många avslag motiveras väldigt svepande av domstolarna i dag, trots detaljerade intyg om omfattande behov av stöd och service.Syntolkning: Man med brunt kort hår och blå skjorta.

Tips och tricksSmarta idéer i vardagen

Hur kan du göra vardagen så smidig som möjligt om du inte ser, eller har börjat se sämre? Bra idéer kan man aldrig få för många av! Tipsen här är hämtade ur boken Vardagstips för personer med synnedsättning.

Skiva jämnt och snyggtVill du få till jämna skivor när du skär något? Då kan en äggskivare i extra stark konstruktion vara till hjälp för att skära champinjoner, kiwi, jordgubbar och kokt potatis, bland mycket annat.

Lättanvänd mikroNär du köper en mikrovågsugn kan du prova om reglagen är lätta att ställa in och om det går att märka mikron med dynamo eller plastpluppar så att den blir lätt att läsa av. Det finns också engelsktalande mikrovågsugnar att köpa på hjälpmedelsföretag.

Hitta handdukenNär du badar på stranden, välj strandfilt, parasoll eller handduk i stark färg som är lätt att känna igen eller välj en plats vid ett landmärke du har lätt att orientera dig till.

På en brygga kan du sätta en ledfyr som orienteringspunkt vid badstegen.

Ledfyrar i trädgårdenLjud från det som finns i trädgården kan underlätta din orientering och fungera som naturliga ledfyrar. Små, behagliga ljud är lättare att stå ut med i längden. Här är några exempel: Vindspel i bambu eller metall. Fontäner, vattenfall, bäckar och fågelbad. Bäckfårans utformning är avgörande för hur mycket ljud som kommer från bäcken.

Boken Vardagstips beställs från kontorsservice@srf.nu eller via telefon 08-39 92 20. Pris 75 kr + frakt. Den finns i tryckt text, på daisy och i punktskrift, och går att ladda ner från www.srf.nu

Tema Arbete

Mer än hälften av alla i arbetsför ålder med en synnedsättning står utanför arbetsmarknaden i dag. I dessa coronatider ökar andelen arbetslösa i hela befolkningen och situationen blir ännu mer utmanande

för synskadade. Detta temanummer handlar därför om arbete. Vi har samlat tips och inspiration som kan korta vägen till ett arbete, vi tar pulsen på Arbetsförmedlingen, vi granskar arbetsmarknadsutbildningar och Försäkringskassan. Dessutom får du en överblick över hjälpmedel som underlättar arbetsdagen.

Synskadade företagares nätverk!Är du egenföretagare och söker inspiration och ett forum för kunskapsutbyte? I februari i år grundades Nätverket för synskadade företagare. Nätverket är till för dig som har för avsikt att starta eget företag, som driver företag i dag eller som har drivit eget företag och är full av kunskap.

– Genom detta nätverk vill vi dela med oss av våra erfarenheter och därigenom stärka viljan hos synskadade att starta och driva eget företag, säger Björn Carlsson som är kontaktperson.

Målet är att träffas minst en gång per år på Almåsa för diskussioner och föreläsningar. Däremellan kommer kontakten kunna ske via Facebook. För mer information, kontakta Björn Carlsson, tel: 070-638 45 30.

Henrik Eldh har alltid haft jobbFemtioårige Henrik Eldh i Hässleholm är ovanlig. Han är synskadad och har trots det aldrig varit arbetslös.– Jag tror det har drivit mig på ett sätt som har varit bra, att själv ta ansvar för mitt yrkesliv, säger han.

text & foto: Åsa Nilsson

Vid Synskadades Riksförbunds senaste mätning var det endast 47 procent av medlemmarna som jobbade hel- eller deltid.

De jobb Henrik har haft har han ordnat själv. Insatserna från Arbetsförmedlingen har bestått av arbetstekniska hjälpmedel och lönestöd.

Meningen var att Henrik skulle gå i sin pappas fotspår. Efter grundskolan blev han bilmekanikerlärling. Men i slutet av tonåren försämrades synen och han tvingades ändra yrkesbana. I stället fick han jobb på hjälpmedelsförtaget Polarprint där han blev kvar i tio år.

– Han är helt enkelt en energisk och påhittig person som aktivt ligger på för att hitta lösningar, säger vännen och den tidigare arbetskamraten på Polarprint, Roger Wittiko.

På väg till intervjun ringde jag Roger Wittiko för att få en snabb bild av Henrik. De var även aktiva i riksorganisationen Unga med synnedsättning på 1990-talet och blev ledarhundsförare samtidigt.

När it-branschen dök i början av 2000-talet blev Henrik uppsagd från Polarprint. Under uppsägningstiden sökte han jobb utan att ens bli kallad till någon anställningsintervju. I sin jobbansökan berättade han om synnedsättningen. Men när han sökte arbete på försäkringsbolaget Skandia hoppade han över det.

– Där kom jag till intervjun med vit käpp och bärbar dator. De blev ju lite tagna. Sedan lossnade det och de ställde bra frågor, säger han.

Henrik kom till en andra intervjuomgång på Skandia men tackade nej då han samtidigt fick jobb som kundmottagare på bilföretaget Ford. Tjänsten på Ford blev hans efter ett spontant besök utan att företaget sökte folk. Där blev Henrik kvar i 16 år.

Att hans mamma också är synskadad tror Henrik har spelat en avgörande roll.

– Att man kan drabbas av en synnedsättning har inte varit någon överraskning. Mina föräldrar var väl medvetna om det, säger han.

Under uppväxten fick Henrik göra allt som alla andra ungar gjorde. Som sjuttonåring körde han kross-mc. Några år senare kunde han inte längre hålla sig på vägen med en vanlig cykel.

– Mitt liv formades från början av att jag har en synnedsättning som skulle försämras. Det är en väldig skillnad att du inte har skaffat dig ett liv som bygger på att du ser. Man är rätt formbar i den åldern, säger Henrik.

Sedan i fjol jobbar Henrik som verksamhetsutvecklare/ombudsman på Synskadades Riksförbund Skåne. Arbetsrummet på kansliet i Malmö har vita väggar, ett stort ljust skrivbord vänt mot en brun skinnsoffa. På väggen hänger en tavla med Frihetsgudinnan omgiven av sprakande färger.

– Som ombudsman är det allra viktigaste allt man kan tänka ut och kommunicera.

Hans målbild är att synskadade ska få det bättre: en bättre fritid, tillgång till arbetsmarknaden, få ett meningsfullt liv helt enkelt.

Hans teknikintresse har ändrat riktning från att meka med motorer till tekniska lösningar som underlättar vardagen, med framför allt smarta lösningar för synskadade.

Sambon Malin Andersson har tagit mc-körkort så Henrik sitter numera på bönpallen. – Jag grubblar aldrig över meningen med livet, man finns bara till för att glädja andra och så finns man till för sig själv.

Bildtext: Henrik Eldh vid sitt skrivbord på jobbet. På fritiden åker han gärna med på fruns motorcykel.Syntolkning: En tunnhårig man med brunt hår och skägg är klädd i blå skjorta och blå tröja. Han sitter vid ett skrivbord med händerna på en punktdisplay. En kvinna i brunt hår och solglasögon sitter på en motorcykel av märke Kawasaki. En man sitter bakom henne. De har svarta kläder.

Synlinjen svarar

Måste jag betala mina arbetshjälpmedel själv?Nej, det behöver du inte göra. De första tolv månaderna kan du kontakta Arbetsförmedlingen för att få hjälp med utprovning och beställning av arbetshjälpmedel såsom skärmläsare, förstoringskameror, punktdisplayer m.m. Efter tolv månader är det Försäkringskassan som har ansvaret för att beställa de arbetshjälpmedel som du behöver. Du startar den här processen genom att kontakta din handläggare.

Kan jag få hjälp som synskadad egenföretagare?Det finns två bidrag från Arbetsförmedlingen som du kan söka i samband med att du startar ditt företag. Det första bidraget heter ”Stöd till start av näringsverksamhet” och är ett löpande bidrag som betalas ut de första sex månaderna. Det andra bidraget heter ”Bidrag till uppstartskostnader vid start av näringsverksamhet” och är ett engångsbelopp på upp till 60 000 kronor du kan få för att täcka företagets uppstartskostnader. De båda bidragen har lite olika ansökningskrav, men generellt så måste du vara över 18 år, inskriven på Arbetsförmedlingen och ha en god

affärsidé. Om du vill ha mer råd och stöd, kontakta Arbetsförmedlingen, SRF:s nätverk för synskadade företagare eller Synlinjen.

För mer information, tips och tricks, kontakta Synlinjen på:telefon: 08-39 93 00e-post: synlinjen@srf.nuwebbplats: www.synlinjen.se

Perspektiv tar pulsen på ArbetsförmedlingenArbetsförmedlingen är en myndighet i förändring. När beskedet om stora neddragningar kom för lite mer än ett år sedan varnade anställda att förändringen skulle påverka arbetssökande med synnedsättning negativt. Statistik visar nu att antalet som får stöd och kommer ut i jobb eller insatser i dagsläget ligger stabilt.

text: Caroline Gollungberg foto: Arbetsförmedlingen

Hallå där Staffan Johansson, enhetschef med ansvar för frågor som rör arbetssökande med synnedsättning. Hur ser situationen ut för målgruppen efter Arbetsförmedlingens omorganisering?– Vi kan se att våra synspecialister ger samma stöd nu som innan myndighetens omställning, till dem som har behov av att träffa dem. Vi går generellt mot mer digitala tjänster och stöd, vilket kan innebära en större utmaning för vissa arbetssökande medan det passar andra bättre. Förändringen inom Arbetsförmedlingen handlar även om att ge ett mer fördjupat stöd till dem som verkligen behöver det och att andra ska klara sig genom stöd på distans och genom självservicetjänster.

Kan du se någon konsekvens i er statistik gällande personer med synnedsättning?– Statistik från de senaste tre åren säger att insatser för personer med synnedsättning har legat stabilt sedan januari 2018 fram tills i dag. Även andelen inskrivna som har kommit ut i jobb har legat stabilt de senaste tre åren. Det är positivt med tanke på det politiska blåsväder som har påverkat myndigheten. Omställningen till att erbjuda digitala tjänster möjliggör för fler att få ett större och bättre stöd. Förr var alla tvungna att träffa en arbetsförmedlare, men nu kan arbetsförmedlarna fokusera på de som behöver stödet i stället.

Arbetslösheten förväntas stiga mycket på grund av Covid-19. Synskadade är redan i dag överrepresenterade i statistiken över arbetslösa. Hur arbetar ni för att denna grupp inte ska påverkas mer än andra?– Det är ett synnerligen utmanande läge för hela samhället. För oss innebär det att vi har fått historiskt höga siffror rörande varsel och det har påverkat antalet inskrivna otroligt. Vi behöver fokusera på de som har blivit nyarbetslösa och jag hoppas att våra digitala lösningar ska hjälpa dem som går in i arbetslöshet. Personer med synnedsättning får ju ta del av det beslutade stödet i lika stor utsträckning som tidigare och förmodligen så hade det varit värre om vi inte hade gjort de digitala satsningarna. Läget är ett helt annat i dag, dels på grund av corona och dels på grund av ett lägre förvaltningsanslag.

Vad får ni för rapporter från specialister inom synområdet?– Den oro som har funnits finns delvis kvar eftersom vi ofta får nya politiska styrningar och det gör det svårt för oss att planera vår verksamhet på bästa sätt. Vi behöver parera det politiska landskapet. Men om man utgår från det stöd som synspecialisterna ger så kan jag inte se att det finns någon signifikant minskning sedan omorganisationen.

Beskedet om att mer arbete ska skötas digitalt kom redan förra året. Anställda på Arbetsförmedlingen varnade då för att det skulle bli ett glapp under en tid där det varken finns specialister eller digitala alternativ på plats. Hur ser det ut i dag?– Vi ligger ganska bra till eftersom vi inte kan se någon negativ påverkan på våra kunder med synnedsättning och myndigheterna har kraftfullt satsat på digitala tjänster. Vi fick ett lägre förvaltningsanslag som gjorde att vi fick säga upp mycket personal, så oron var definitivt befogad, men myndigheten har kunnat möta upp det om man tittar på resultatet.

Vad kan man som synskadad förvänta sig av Arbetsförmedlingen i dagens läge?– Du ska kunna få det stöd som du har rätt till. Däremot kanske det inom en nära framtid inte nödvändigtvis är Arbetsförmedlingen som ger den hjälp som man är i behov av, utan det kan lika gärna vara en fristående aktör. Ett tänkbart scenario är att man skriver in sig på

Arbetsförmedlingen, men att man kanske får hjälp av en fristående aktör. Detta vet vi inte så mycket om än. Regelverket är inte på plats och för det krävs politiska beslut. Nu önskar vi arbetsro för att fokusera på att hjälpa kunderna och minska arbetslösheten.

bildtext: Staffan Johansson, enhetschef med ansvar för frågor som rör arbetssökande med synnedsättning. Syntolkning: Profilbild på en man med brunt hår och skäggstubb. Han är iförd vit skjorta och blå kavaj.

”Jag kan bli en lösning på arbetsplatsen”Eila Nilsson väljer att se sin synskada som en merit i arbetslivet, där hon tillför en erfarenhet som gynnar hela arbetsplatsen. Den tidigare olympiska guldmedaljören i simning har levt delaktighet i hela sitt liv. Den kompetensen är ett viktigt konkurrensmedel.

text: Monica Walldén foto: Jonas Westling

När Studieförbundet Bilda Nord sökte en projektledare för ett projekt i regionen med syfte att folkbildningen ska nå fler människor nappade Eila Nilsson direkt. De ville ha någon med intresse för existentiella frågor, inkludering, delaktighet och mångfald.

– När jag sökte jobbet lyfte jag upp min synnedsättning som en merit. För varje rad i platsannonsen kändes det som att de hade skrivit den för mig, säger Eila och sprudlar av energi.

Eila förlorade synen helt när hon var 23 år som en konsekvens av den diabetes hon drabbades av vid tre års ålder. För henne är synskadan en tillgång i jobbet och hur hon har valt att vinkla det här projektet. Och hon önskar att flera synskadade kan se det så, att man har en kompetens tack vare sin funktionsnedsättning.

– Det som gjorde att just jag fick jobbet är väl inte enbart att jag är synskadad. Jag har ett oerhört driv och en motor när jag brinner för någonting. Men synskadan kan vara en möjlighet som öppnar dörren i stället för ett problem som ska lösas.

Bilda Nord ville ha en förändring i sin verksamhet och Eila har fått styra projektet mycket efter eget huvud. Framför allt vad gäller delaktighet och mångfald som hon ser i ett större perspektiv än man kanske använder

det i dag. Mångfald handlar om så mycket mer än mångkultur, menar hon.

– Min största kompetens gäller tillgänglighet. Om vi lägger upp ett evenemang, fungerar det om du har en synnedsättning, svag hörsel, svårt att förflytta dig, om du är nysvensk? Om man tänker så kan man nå många fler. Jag är ett bollplank till de många kreativa människorna som finns inom organisationen och försöker så frön. I det arbetet tänker jag på samma sätt som när jag jobbar som terapeut: det handlar om att ställa rätt frågor.

En annan del i uppdraget är ett nytänk för själva studiecirklarna. Där vänder hon på perspektivet. I stället för att bara se till att studiecirklarna är tillgängliga för deltagarna kan en cirkelledare likväl vara en person med en funktionsnedsättning. Bilda Nord har nu påbörjat arbetet för att få in cirkelledare med den viktiga erfarenhet av livet som en funktionsnedsättning kan vara. En del kurser går att köra digitalt, beroende på coronaläget.

– Jag hoppas kunna se fler cirkelledare med en annan bakgrund. Det handlar om kompetens och vi behöver töja på ramarna som vi vanligtvis hamnar inom. Det finns så många med funktionsnedsättning som besitter stora kompetenser men står utanför arbetsmarknaden. Det blir en merit, som de kan ha nytta av för att ta sig ut på arbetsmarknaden och ett sätt att öka sin självkänsla, säger Eila.

Personlig utveckling har präglat hela Eilas yrkesliv. Hon är undersköterska i botten men har bland annat arbetat som massage-terapeut och mental rådgivare och har drivit eget företag i många år. Självkänsla borde ha större plats inom rehabiliteringen, menar hon, och är lika viktig som att lära sig att gå med vit käpp eller läsa punktskrift.

– En bra självkänsla är inte nåt man har eller inte har. Även om man har det måste den upprätthållas. Självförtroende är inte samma sak. Om jag går ut i samhället i en annan situation utan självkänsla kan det rasa direkt.

Synskadan var inte den första motgång Eila mötte i livet. Diabetes präglade hennes barndom och hon blev mobbad i skolan. När hon förlorade synen helt vid 23 års ålder hade hon högt blodtryck och vägde för mycket. Lösningen blev simning, en sport som inte krävde ledsagare och något hon hade gjort redan som barn. Hon tog kontakt med

parasporten i Skellefteå och började simträna för att gå ner i vikt. Det driv som är så påtagligt när man möter Eila blev en stor tillgång här.

– Snabbt var rullarna igång för att börja tävla. Min tränare började prata om vilka tider som då var världsrekordtider och svenska rekord. Sedan rullade det på. Ganska snart insåg jag att jag skulle kunna nå toppen.

Och toppen nådde Eila med råge. Det blev guldmedaljer i SM, EM samt två OS-guld i Atlanta 1996, då hon även satte ett världsrekord som stod sig i tolv år, fram till 2008.

– Det blev en kort och intensiv karriär. När jag slutade var jag 33 år. Jag bär med mig det som ett minne och det är klart att det är en merit. Det visar att man är en presterare och når de mål man har satt upp. Men min största framgång i livet är hur jag har löst själva livet.

Hon menar att förlusten av synen har utvecklat hennes andra sinnen. Framför allt har det sjätte sinnet, intuitionen eller magkänslan, fått stor plats. Och utbildningarna inom hennes respektive yrken har hjälpt henne att vända blicken inåt och arbeta sig igenom sitt eget bagage för att bli ännu bättre på att möta andra. Ett ledord är acceptans.

– Vi har ett val. Det är lätt att säga, för jag har inte valt att bli synskadad och jag behöver inte tycka om det. Men nu är det så här. Vad gör jag då? Jag kan välja var jag lägger min energi. Annars hamnar man i krig med sig själv. Jag valde inte att få cancer för tre år sedan heller, men jag väljer hur jag hanterar min cancer. Jag valde att se det som att ribban på provet höjdes ännu mer.

Hon blir tankfull och betonar att trots våra olika förutsättningar och personligheter, är det viktigt att påminna sig om allt som finns att vara tacksam över. Genom åren har många provocerats av henne för att hon varit ”för duktig”. Numera kan hon hantera det bättre. Hon vet sitt värde.

– Jag hoppas kunna inspirera och bidra till att andra kan se vad som faktiskt är möjligt. Jag har inte skridit på en räkmacka genom livet. Det är arbete som ligger bakom. Det är också ett bevis för att det går att förändra sitt liv. Bildtexter: ”Som projektledare på Bilda står jag inte som representant för synskadade. Man måste hitta olika roller”, säger Eila Nilsson. Syntolkning: En kvinna med kort rödbrunt hår och mörkblå tröja.

Eila på Bilda Nords kontor i Skellefteå.

En kvinna med kort rödbrunt hår och mörkblå tröja sitter vid ett tangentbord och skriver.

Ledarhunden Tinka är en trogen följeslagare när Eila går till jobbet.

Syntolkning: En kvinna i svarta kläder och ryggsäck står med ryggen mot kameran och öppnar en dörr. En svart labrador står bredvid henne iförd ledarhundssele.

Eila och hennes ledarhund Tinka på väg till jobbet. Syntolkning: En svartklädd kvinna går över en gata med sin svarta ledarhund.

Eila varvar mellan det vanliga tangentbordet och punktdisplayen när hon jobbar. Syntolkning: Två händer på ett tangentbord. En punktdisplay syns bakom.

Kort om Eila

ålder: 53bor: lägenhet i Skelleftehamnfamilj: jag och ledarhunden Tinkasenast lästa bok: Första delen (igen) av Stieg Larssons böcker, Män som hatar kvinnorfavoritlåt: For every step med Tommy Körberggillar att: dansa, sjunga, skratta och utmana livet på olika sätt.egenskaper jag uppskattar hos mig själv och andra: nyfikenhet, ödmjukhet, vidsynthet.favoritcitat: Den största gåvan människan fått är att kunna känna glädje!favoritartist: Jerry Williamsvad jag vill lära mig: italienska, dansa som i Let’s dance, laga god vegetarisk mat, sjunga på riktigt, någon kampsport.

Vilka hjälpmedel finns?Det finns många olika hjälpmedel för en rad arbetssituationer. Vanligast är de som hör ihop med datorer, skrivande och läsande. De hjälpmedel

du behöver i jobbet hjälper Arbetsförmedlingen till med att prova ut. Här är några exempel.

foto: Alex Ruas/SRF & produktbilder

Handhållen läskameraKombinerar funktionaliteten hos ett elektroniskt förstoringsglas, en förstoringskamera och en läsmaskin i en och samma enhet.Gör det mycket enkelt att läsa med valfri förstoring och valbara färger. För att avlasta synen kan även texten läsas upp med hjälp av talsyntes. Compact 10 HD OCR har en tydlig bildskärm på 10 tum och en vikt på under 1 kilo.

Talande vågBehöver du väga något kan det vara till stor hjälp att höra vikten på det du arbetar med. Vågen har även stora digitala siffor.

AnteckningshjälpmedelAnteckningshjälpmedlet Braille Note Touch Plus med 32-teckens punktrad, talsyntes och pekskärm. Unikt är att det går att skriva på pekskärmen, alternativt på det medföljande punkttangentbordet. Eftersom BrailleNote Touch är certifierad av Google fungerar den mycket väl med Googles appar. Pekskärmen gör det lättare att kommunicera och få hjälp av seende.

Punktmärkt tumstock eller skjutmåttPraktiskt om du snickrar eller arbetar med annat för hand.

Tydligt skrivblockLinjerat A-4-block med extra stort radavstånd och med extra kraftiga och tydliga svarta linjer.Blocken har ca 50 ark.

Lampa med rätt styrka

Kraftfull bordsbelysning Iris Daylight PRO LEDbordsbelysning. Valbar färgtemperatur 2700, 4000 eller 6500 kelvingrader.

Talande miniräknareBordsräknare som talar svenska och har de fyra vanliga räknesätten. Alla knappar har tal.

Förstoringskamera de luxeReveal 16i är en nyskapande produkt som är en kombination av en traditionell förstoringskamera med uppläsningsfunktion och en surfplatta. Förutom funktionaliteten i en vanlig avancerad förstoringskamera med talsyntes ger Reveal tillgång till alla de appar som vi är vana att använda i en vanlig surfplatta. Allt via ett smidigt och tillgängligt gränssnitt på en stor 16-tums pekskärm.

Arbetsmarknadsutbildning får skarp kritikAUB-syn under luppen Arbetsmarknadsutbildningen AUB-syn ska skräddarsys för att hjälpa deltagarna komma ut i arbete igen. Men hur är det med kvaliteten och individanpassningen? Perspektiv granskar Iris Hadars utbildning i Umeå.

text: Caroline Gollungberg

Gunilla Lyrén i Umeå är utbildad journalist och har jobbat på tidning i sju år. När hon drabbades av en synnedsättning 2011 gjorde den först inget väsen av sig, men för fem år sedan började hon påverkas i jobbet. Hon arbetade då som reporter och arbetsgivaren hade liten förståelse för att synnedsättningen krävde anpassningar. Gunillas anställning avslutades och hon skrev in sig på Arbetsförmedlingen.

För ungefär ett år sedan blev hon erbjuden en utbildning genom företaget Iris Hadar, som skulle starta upp en arbetsmarknadsutbildning för personer med synnedsättning i Umeå enligt en modell som redan fanns i södra Sverige. Löftet var en individanpassad möjlighet till utveckling, riktad till personer med synnedsättning som har varit utanför

arbetsmarknaden under en längre tid och vill börja jobba, plugga eller starta företag.

– För mig var det viktigt att det var en individanpassad utbildning och att man fick lov att stärkas där man behövde stärkas och jag lovades detta.

När hon påbörjade utbildningen AUB-syn upplevde hon snabbt sitt nya sammanhang som kaotiskt. Under den första perioden bedrevs undervisningen av personer utan tidigare erfarenhet av synnedsättningar. Exempelvis fick deltagarna en föreläsning om hur man skriver ett snyggt cv, där föreläsaren utgick från en powerpointpresentation utan syntolkningar eller annat stöd.

– Det är ju inte speciellt anpassat efter personer med synnedsättning. Jag fick fråga om de kunde visualisera hur de menade. När vi skulle lära oss om ergonomi och arbetsmarknad var det genom powerpoint och pappersutskrifter. När vi sa att vi inte kan läsa det där blev det skratt och ett besvärat tonläge. Man kände sig ganska utsatt.

Mattias Winsa gick utbildningen samtidigt som Gunilla Lyrén. Han förlorade en stor del av sin syn för sex år sedan och berättar att hans motivation i utbildningen var att få bättre koll på de hjälpmedel som han behöver för att arbeta. Arbetsförmedlingen lovade honom just detta, men när han kom till Iris Hadar var det inte den hjälp han fick.

– Det var inte direkt någon wow-utbildning. De hade stressat att starta utbildningen i Umeå och jag var med i den första gruppen. Jag gillade att ha något att kliva upp till om dagarna men det var ganska irrelevanta saker man fick göra. Vi fick till exempel testa hur praktiskt lagda vi var genom att montera ihop Ikea-pallar. Man fick lära sig om rättigheter och hur man ska tänka när man väl har ett jobb, men jag hade velat lägga hundra procents kraft på att få ett arbete.

Mattias reagerade även på attityden han möttes av i utbildningen och menar att lärarna kunde ha varit mer uppmuntrande.

– Det var för lite krav ställda på oss. I början av utbildningen var det lite av en klappa-på-huvudet-mentalitet och man blev förminskad, men det blev bättre med tiden.

Anne Lindgren, affärschef på Iris Hadar, känner igen kritiken mot bemötandet, men menar att hon bara har fått kännedom om ett enskilt

fall. Iris Hadar fått mestadels goda omdömen vid utvärderingarna. Under hösten 2019 svarade 82 procent att de skulle rekommendera utbildningen till andra och 72 procent uppgav att de har kommit närmare sina mål tack vare kursen. Anne Lindgren anser att Iris Hadar har rätt kompetens och resurser som utförare.

– Vi är väldigt kvalitetsmedvetna och månar om nöjda kunder och deltagare. Samtidigt har vi ett avtal att förhålla oss till och som sätter ramarna för uppdraget. Det innebär tydliga riktlinjer vad gäller innehåll och utformandet av utbildningen. Då detta är den enda utbildning i sitt slag som erbjuds för personer med synnedsättning i Sverige, vill jag samtidigt lyfta de nationella resultaten och den positiva betydelse som många av våra nöjda deltagare menar att utbildningen har.

Först efter sex veckor började den synpedagog som Iris Hadar hade anställt i Umeå; fram till dess fanns en tillfällig synpedagog från Sundsvall på plats en gång i veckan. Ingen av dem var enligt Gunilla kunniga på Jaws eller Zoomtext, som var de program som användes. Faktum var att ingen av synpedagogerna kunde mer än Gunilla själv.

– När jag påpekade det fick jag ett skratt till svar. Det kändes som att de förväntade sig att man var lite bakom flötet, att det inte bara skulle vara synen det var fel på.

Gunilla hade stora förväntningar på att utbildningen skulle föra henne ett steg närmare ett jobb och blev frustrerad över att inte få den hjälp som behövdes för att nå sina uppsatta mål. Hon behövde lära sig att bli snabb i skärmförstoringsprogrammet Zoomtext och sammanfoga denna kunskap med arbete i Microsoft Office och redigeringsprogram. När Gunilla efter ett tag föreslog att utbildaren skulle ta in experter inom hjälpmedel fick hon inget gehör.

– När jag ifrågasatte saker sa de att jag inte hade accepterat min synnedsättning och frågade om jag gick och pratade med någon. Det var bara att bolla tillbaka skulden, för det var ju inget fel på deras utbildning.

I stället fick Gunilla pdf-dokument att läsa själv. Enligt lärarna skulle detta göra att hon växte och utvecklades som arbetssökande, men hon tyckte bara att det kändes nedsättande.

Iris Hadars utbildning för personer med synnedsättning har etablerats på flera orter de senaste två åren. I den snabba expansionen handlade mycket om att stödja dem som skulle upprätta tjänsterna på olika orter,

säger Anne Lindgren. Iris Hadars tjänsteansvarige har både åkt till Norrland och haft möten via Skype för att stärka kompetensen hos nya medarbetare på plats.

– Man ska få en likvärdig leverans i hela landet. Tjänsten har kommit att omfatta fler orter på kort tid och det kan ha varit för fort, med facit i handen. Initialt fanns utmaningar att hitta synpedagoger på ett par orter. Vi beklagar om detta kom att påverka uppstarten i Umeå. Idag har vi full bemanning på alla orter och bedriver kvalitetsarbete och utveckling tillsammans i nätverk samt i samarbete med Arbetsförmedlingen.

Efter 20 veckor på Iris Hadar var det dags för Mattias och Gunilla att påbörja utbildningens arbetsplatsförlagda lärande, APL. Då hade endast två av sex deltagare en praktikplats att gå till. Lösningen för deltagarna utan praktikplats var att förlänga utbildningen. En av dem som påverkades av detta var Mattias Winsa. Han fick en praktikplats till slut, men vägen dit var tuff.

– Jag har förståelse för att det kan vara svårt för både mig och Iris när man bor i en kommun som Umeå där konkurrensen är väldigt hög. Man vill ha en praktikplats som man får ut något av och kanske kan få anställning genom. Jag fick ta alla kontakter själv. De på utbildningen sa att de försökte hjälpa oss, men jag fick en känsla av att de hade svårt att lyckas med någonting.

För Gunilla började saker ordna sig. Hon hade fått praktikplats på ett av Europeiska socialfondens projekt i Robertsfors kommun där hon bland annat gjorde trycksaker till ett museum och Arbetsförmedlingen beviljade utbildningstimmar hos ett hjälpmedelsföretag för att hon skulle kunna hantera arbetsverktygen.

– Jag blev jätteglad att få komma dit. Där fick jag mer hjälp på fem timmar än vad jag hade fått på 20 veckor hos Iris. Min kontakt på Arbetsförmedlingen sa att det var så här vi skulle ha gjort från början. Då hade jag kommit ut på arbetsmarknaden snabbare.

Lena Söderberg, som är synpedagog på Arbetsförmedlingen och kontaktperson för utbildningen i Umeå, menar att den ska vara individanpassad och styrd av deltagarens behov. Synen på vad detta innebär kan dock skilja sig mellan utbildningsanordnare och deltagare –

speciellt vad gäller hur långa de olika modulerna i utbildningen ska vara, hur lång tid deltagaren behöver i modulerna och vad som är en lämplig praktikplats.

Arbetsförmedlingen har regelbundna uppföljningsmöten med leverantören där kritik ska tas upp med målet att utbildningen ska fungera på ett bra sätt i framtiden.

– Vi hoppas att de problem som framkommit rättas till så att vi även fortsättningsvis kan erbjuda personer i behov av ett mer riktat stöd att få tillgång till det i form av en längre sammanhållen arbetsmarknadsutbildning.

Hon framhåller att utbildningen för många kan vara ett bra stöd nu när Arbetsförmedlingens resurser har krympt på grund av nya politiska direktiv, där externa leverantörer ska användas i högre utsträckning. De senaste åren har så mycket som en tredjedel av alla anställda fått sluta. Samtidigt ska Arbetsförmedlingen öka antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningar i takt med den stigande arbetslösheten.

– Om utbildningen fungerar som det är tänkt är det en fantastisk möjlighet för deltagarna att få den här typen av stöd under så lång tid. Att delta i utbildningen är ett erbjudande, inte ett krav från Arbetsförmedlingens sida och ersättning utgår under hela utbildningstiden, säger Lena Söderberg.

Gunilla ångrar att hon gick utbildningen och tror, när hon tittar i backspegeln, att denna typ av insats är utformad för någon annan typ av person än hon själv.

– Jag mådde jättedåligt under hela sommaren på grund av det här. Jag kände mig omyndigförklarad och maktlös och ingen hade heller förklarat att jag kunde hoppa av utan att mista min ersättning.

Syntolkning: illustrationer. 1: konturerna av en människa som håller ut en hand. I handen håller han fyra små människor ritade i akvarell som försöker treva sig fram.2. En kvinna med blå tröja som tar av sig sina glasögon och uppgivet tar sig för pannan.3. En man i grönrutig skjorta står med en sladd i handen. Ett frågetecken är ritat i akvarell över hans huvud.

I nästa nummer av Perspektiv kommer du kunna läsa del två i vår granskning av arbetsmarknadsutbildningen för personer med synnedsättning. Där undersöks hur utbildningen fungerar i resten av landet och hur Sveriges upphandlingsmodell påverkar synskadade arbetssökande. Redan nu finns den att läsa på vår webb: www.srf.nu/perspektiv

Så gjorde vi

SRF Östergötland såg behovetStartade coachinggrupp för ökat självförtroende Jenny-Ann Karlsson och Peter Forss är partners både privat och i sitt ideella engagemang. Genom att skapa en plats där arbetssökande med synnedsättning kan finna gemenskap har de fyllt ett tomrum.

text: Caroline Gollungberg

Jenny-Ann arbetar som kurator på syncentralen i Region Östergötland och insåg runt 2011 att hon genom jobbet mötte många patienter som mådde ganska dåligt, framför allt den målgrupp som precis hade gått ut gymnasiet.

– De var besvikna på mottagandet på Arbetsförmedlingen och bemötandet på skolan de hade gått på. De tyckte att de hade blivit lurade på något sätt.

Enligt Jenny-Ann hade många av patienterna upplevt tonårstiden som ett kryphål där synnedsättningen spelat roll i hur de blivit behandlade för att de skulle klara sig i skolan.

– I skolan fick de höra hur duktiga de var, men när de sedan skrev in sig på Arbetsförmedlingen och började jämföra sig själva med personer utan synnedsättning insåg de att de inte var så duktiga, vilket skapade ett brutalt uppvaknande. Det finns ingen som sopar framför dig efter skolan.

Jenny-Anns sambo Peter Forss arbetar som verksamhetssamordnare på SRF Östergötland. Genom samtal i hemmet började de gemensamt att spåna kring lösningar på detta problem och kom till slut på en idé: En samtalsgrupp som gör det enklare för personer att komma in i yrkeslivet.

– Jag ville att de skulle presenteras för någon typ av sanning genom att träffa andra. De kunde då få kunskap om saker som vad Arbetsförmedlingen gör och inte gör och vad man kan jobba med när man inte ser eller när man ser dåligt.

Målet med coachinggruppen är att deltagarna inte ska tänka begränsande kring vad de kan eller inte kan göra i sitt yrkesliv. En viktig del i detta är att introducera idéer, genom att gå på studiebesök och besöka arbetsplatser som har medarbetare med synnedsättning.

– Om man tittar på den grupp som var i början så är det ingen som går kvar idag. På så sätt har konceptet varit väldigt framgångsrikt. Av alla saker som jag har gjort på jobbet så är det här nog det jag är mest stolt över, att ha varit med och byggt upp det här. Det har hjälpt så många, säger Peter Forss.

En av deltagarna som var med i uppstarten är Johan Pettersson, som i dag jobbar som ombudsman på SRF Östergötland. Han studerade 2011 till en kandidatexamen i sociologi och visste inte riktigt vad han ville göra efter det. Han gick med i gruppen på grund av arbetsplatsbesöken, men uppskattade även att få chans att prata om yrkeslivets svårigheter och möjligheter med människor i samma situation.

– Det var inspirerande och positivt att se att ’wow, den här personen ser inte heller någonting, precis som jag själv’. Om man ser möjligheter och lösningar som arbetsgivare och arbetstagare, är kreativ och får rätt stöd och hjälp, så klarar man sitt jobb precis lika bra som vem som helst. Dessa aha-upplevelser var viktiga, men även de som uppstod när vi satt tillsammans och diskuterade. Det ger en känsla av att du inte är ensam och det stärker väldigt mycket.

Deltagarna träffas en gång i månaden, oftast på SRF Östergötlands kansli i Linköping. Först blir det en del slösnack och kaffe. Efter det går de ett varv runt bordet där folk får berätta hur det har gått sedan sist, hur de mår och sedan är det dags att bolla idéer.

– SRF Östergötland har varit väldigt generösa. När vi la fram förslaget för styrelsen så köpte de idén med hull och hår. Det ligger inte i varken deras eller vårt ansvarsområde att skapa jobb till människor, men vi bereder marken så att de kan drömma och komma vidare i sitt tankemönster, säger Jenny-Ann.

Förutom arbetsplatsbesök och samtal har gruppen även god kontakt med Arbetsförmedlingen, som bjuds in en gång per termin. Enligt Jenny-Ann är det viktigt att alla i gruppen har ett positivt förhållningssätt och att de stöttar varandra, men det är inte alltid så enkelt. Vissa deltagare har

precis börjat söka jobb och har en stor motivation medan andra har gått länge utan arbete och riskerar att mista sin sjukpenning. Jenny-Ann kan se att de med mycket ”go” lättare kommer ut i jobb medan andra har stannat kvar i gruppen från starten fram tills i dag utan att ha gått i mål med ett arbete. Hon förstår att det är lätt att bli bitter. Ibland känner hon sig känslomässigt trött av att det inte går bra för alla deltagare, men i slutänden är det värt kraften hon investerar, menar hon.

– Det är svårt att se hur mycket inverkan coachinggruppen har, men vissa människor anser att livet har vänt genom det här. Andra hade säkert klarat sig utan oss. Om man har räddat en enda människa så är det värt allt besvär, säger hon. Under vinjetten Så gjorde vi, skriver vi om lyckade projekt och aktiviteter som SRF:s distrikt och lokalföreningar har genomfört. Har ni något som ni tror kan inspirera andra? Hör av er till srf.perspektiv@srf.nu eller ring redaktör Monica Walldén på 08-39 90 12.Bildtexter: Jenny-Ann Karlsson och Peter Forss.Syntolkning: En kvinna i långt brunt hår och en man med vitt kort hår, skägg och glasögon.

Deltagarna fick tänka gränslöst kring möjliga arbeten.Syntolkning: Fyra personer som sitter i en ring. Bilden är beskuren nedanför deras axlar.

Johan Pettersson var med i gruppen och uppskattade arbetsplatsbesöken.Syntolkning: närbild på en man i kort brunt hår, skäggstubb och solglasögon.

Göran med RP nekas sjukersättningVill gå ner i tid – inte byta jobbMånga personer med ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa får i takt med att synen försämras svårare att arbeta heltid. Men i stället för deltidssjukskrivning vill Försäkringskassan ofta att den synskadade fortsätter på heltid – och byter jobb. Försäkringskassan förstår inte vår problematik, menar synskadade. Det ska kassan nu råda bot på.

text & foto av Göran: Sophie Heine

Det går bra fram till klockan 11. Sedan kommer tröttheten. Efter lunch är krafterna slut.

– När jag kommer hem klockan halv två lägger jag mig och sover, säger 54-årige Göran Westerberg. Jag är för trött för att göra något. Och visst, det hänger ihop med synen.

Göran Westerberg har Retinitis Pigmentosa, RP. Hans diagnos är koroideremi och hans syn medger blott fem graders centralt synfält på båda ögonen. Sedan 35 år tillbaka arbetar Göran på Infranord, ett järnvägsföretag som underhåller transportnät. Han är projektledare och ägnar tiden åt att leda möten, skriva rapporter, kontakta partners och administrera uppdrag. Det blir intensiva dagar, ofta framför datorn.

– Men jag tycker mycket om jobbet. Jag har lång erfarenhet av branschen, har ett stort kontaktnät och har vid det här laget skaffat mig rejält mycket kunskap, berättar Göran, som bor i Årsta utanför Stockholm tillsammans med sambon Ingela Jackholt.

Synnedsättningen gör det svårt för Göran att arbeta heltid. Visserligen har arbetsgivaren gjort mycket för att han ska klara uppgifterna, som markeringar vid dörrar, förbättrad belysning och målning av väggar och dörrposter. RP är dock en sjukdom som gör att synen förändras och försämras med åren. Förändringen beror på att syncellerna sakta förstörs och synfältet krymper från sidorna.

Det går att se rakt fram ganska långt in i förloppet, men successivt minskar även denna förmåga. Göran blev snart alltför trött för att kunna arbeta för fullt. År 2017 gick han ner till 75 procents arbetstid med 25 procent sjukpenning, det vill säga ersättning som betalas ut under begränsad tid. I november 2018 ansökte han om sjukersättning, det vill säga en permanent ersättning som betalas livet ut.

– Jag hade känt länge att jag ville gå ner i tid, berättar Göran. Jag blir trött, får huvudvärk och har spänningar i kroppen. Hjärnan tar slut.

Han fick avslag. Försäkringskassan ansåg att Göran visst kunde arbeta, bara inte med det han gör nu. Beslutet motiverades med att deras utredning inte styrkte att Göran hade minst en fjärdedels nedsatt arbetsförmåga, något som är krav, och att han genom så kallade arbetsinriktade insatser, skulle kunna ha ett annat arbete och arbeta 100 procent. Göran överklagade och fick ytterligare ett avslag. Nu menade

Försäkringskassan att Göran även kan ta lönebidragsanställningar och skyddat eller anpassat arbete.

Göran godtar inte detta utan har nu överklagat till Kammarrätten.– Varför ska jag söka ett helt nytt arbete? undrar han. Jag har ett jobb

som jag klarar och kan bra. Det är en väldig påfrestning att börja ett nytt jobb.

När en person söker sjukpenning prövas arbetsförmågan först mot arbete hos den ordinarie arbetsgivaren. Om den försäkrade inte kan jobba där kan hen bli sjukskriven. Efter 180 dagar ställs arbetsförmågan mot så kallade normalt förekommande arbeten. Det är arbeten som ingår i en yrkesgrupp enligt Standard för svensk yrkesklassificering.

När det handlar om sjukersättning är bedömningen annorlunda. Då prövas förmågan redan från början mot hela arbetsmarknaden. Även subventionerade anställningar räknas. Om den försäkrade har förmåga att arbeta 75 procent eller mer normalt eller en subventionerad anställning har hen ingen rätt till sjukersättning. Bara om det inte finns något som helst jobb som den sökande kan ta, kan den försäkrade beviljas ersättning.

Försäkringskassan har flera kriterier för sina bedömningar. Myndigheten ska givetvis se till det medicinska tillståndet. Dessutom ska det vägas in i vilken omfattning den försäkrade trots sin funktionsnedsättning klarar av att utföra både förvärvsarbete och andra aktiviteter som kan jämställas med arbete. Om den försäkrade har mycket tid och kraft för ett fritidsintresse räknas det i motsvarande grad som arbetsförmåga. Och om hen klarar att ta hand och hem och familj, klarar hen också arbete i motsvarande grad, resonerar lagstiftaren. Medan Försäkringskassan bedömer den medicinska aspekten, har Arbetsförmedlingen hand om stödet ute på arbetsmarknaden. De båda myndigheterna ska samarbeta.

Strävan är alltså att den försäkrade ska ut på arbetsmarknaden och arbeta så mycket som möjligt, även om det innebär nytt arbete.

Att byta jobb är dock inte så lätt – för någon. Christian Fabien, kurator på Syncentralen, menar att situationen för personer med RP kan vara mycket stressande.

– Många blir synskadade långsamt, över tid. Den stress som detta innebär borde ge rätt till sjukskrivning. Många beskriver det som ett stort psykiskt lidande. Att dessutom byta jobb i den situationen kan vara en oerhörd påfrestning, säger han.

Synskadades Riksförbund har arbetat med ersättningsfrågan en tid och ser många brister i systemet. Organisationen menar att de arbeten som Försäkringskassan hänvisar till inte finns i verkligheten. Vidare menar SRF att handläggarna på Försäkringskassan inte tar ställning till om den försäkrade verkligen har möjlighet att byta inriktning och få en annan typ av arbete.

– Jag känner inte till något fall av den här typen där Försäkringskassan inhämtat underlag från arbetsförmedlingen, säger Lennart Karlsson, intressepolitisk handläggare för arbetsmarknadsfrågor på SRF.

– Handläggarna har i dag inte ett specifikt arbete i åtanke när de hänvisar människor till att de kan söka nytt jobb. Det är en av flera brister som vi vill att Försäkringskassan gör något åt.

I oktober 2019 hade SRF, tillsammans med representanter från Svenska RP-föreningen, ett möte med Försäkringskassan. SRF framförde sin kritik och sa bland annat att handlägg-ningen måste utgå ifrån varje individs förutsättningar. Marie Axelsson, chef för avdelningen för funktionsnedsättning, svarade bland annat att kunskaperna hos handläggarna ska öka och att informationsmaterial ska tas fram.

Så ser det ut att bli. Försäkringskassan har diskuterat att ta fram en informationsfilm om synnedsättning tillsammans med SRF.

– Det är en film om vad synnedsättningen innebär medicinskt, säger Ingeborg Watz Forslund, områdeschef på avdelningen Funktionsnedsättning. Den ska handla om hur det är att arbeta och vad man ska tänka på i förhållande till hjälpmedel. Vi vill aktualisera och öka förståelsen för innebörden av att leva med synnedsättning.

Det är inte säkert att det är något som är speciellt svårt för handläggarna vid bedömning av just sökande med synnedsättning, påpekar Ingeborg Watz Forslund.

– Det är alltid bra att med jämna mellanrum göra särskilda insatser för att sätta ljuset på olika angelägna frågor och områden, säger hon.

När filmen blir färdig är inte klart.

– Projektet är i sin linda och med anledning av covid-19 har starten försenats något, men vi kommer att ta möte inom kort, säger Ingeborg Watz Forslund.

Den 13 maj fick Göran avslag i Kammarrätten, som menade att inget nytt tillkommit i ärendet och att Förvaltningsrättens utslag ligger fast. Han tänker fortsätta processen för att få vara kvar på sitt nuvarande jobb.

– Nu får jag väl knega vidare, säger han. Men jag kommer kanske att ta slut vid sextio. Jag blir så stressad. Kanske får jag gå ner i arbetstid, men det känns surt. Fast jag ser ingen anledning att byta jobb när jag har ett jobb som jag klarar. Bildtext: Göran Westerberg arbetar på ett järnvägsföretag som underhåller transportnät, exempelvis tvärbanan och Nockebybanan i Stockholm.Syntolkning: En man med mellanblont kort hår och svarta glasögon, klädd i vit skjorta, sitter vid sitt skrivbord och skriver på ett tangentbord.

Nockebybanans spårvagn står vid en perrong.

Det en brist att handläggaren inte ha ett specifikt arbete i åtanke när han eller hon hänvisar en sökande, säger Lennart Karlsson, intressepolitisk handläggare för bland annat arbetsmarknadsfrågor på SRF.Syntolkning: En profilbild på en man med ljust kort hår.

Signerat

Fördel – synnedsättning

Anna Ilar, vice ordförande fackförbundet SULF

De flesta antog att skolgången skulle bli ett problem för mig, som föddes med dålig syn. Men tack vare en kombination av personlighet och tur gick skolan väldigt bra. Så pass bra att jag för snart ett år sedan avklarade min forskarutbildning och disputerade vid Karolinska Institutet.

Jag skriver tur eftersom jag hade turen att få växa upp i ett land med ett utvecklat välfärdssystem under en tid där tekniken är oss med synskador till stor hjälp. År 2007 presenterades den första smartphonen och den teknikutveckling som sedan följde har varit revolutionerande för oss. I dag ersätter mobiltelefonen och datorn många av de hjälpmedel som

man annars skulle behöva och jag gläder mig åt vad den nya tekniken möjliggör för både unga och gamla med synsvårigheter.

Väljer du en forskarkarriär är det eftersträvansvärt att arbeta några år utomlands efter disputationen. Till skillnad från mina normalseende kolleger var jag bekymrad över hur mitt liv som forskare skulle te sig i ett annat land utan fungerande välfärdssystem. Vad skulle jag ha för rätt att kräva ett höj- och sänkbart skrivbord eller en större dataskärm i exempelvis USA? Vore jag själv tvungen att betala för något av mina synhjälpmedel om de jag har gick sönder? Det är svårt att sätta sig in i andra länders hälso- och sjukvårdssystem och diskrimineringslagar, och behöva ta hänsyn till dessa i sina karriärval.

För några månader sedan valde jag att lämna forskarbanan för en ny karriär. Det är en lättnad att jag i dag konkurrerar på den svenska arbetsmarknaden på liknande villkor som personer med bra syn. I samband med arbetsintervjuer har jag ibland använt mig av min synnedsättning som ett positivt argument för varför arbetsgivaren ska anställa just mig.

Den tekniska utvecklingen kan vi inte hejda, däremot gör vi klokt i att inte ta alla de rättigheter vi med synnedsättning har i Sverige för givna. Vi måste försvara dem och visa på varför de behövs. Varför vi behövs. Beslutsfattare och arbetsgivare pratar ofta om samhällsinsatser för personer med funktionsnedsättningar, och vad dessa insatser kostar. Men jag skulle önska att man oftare vände på argumenten. Fokus bör inte alltid vara vad samhället kan göra för oss, utan vad vi kan göra för samhället – bara vi tillåts vara en del av utbildningssystemet och arbetsmarknaden. För lever man i ett samhälle som investerar i en, vill man själv investera och bidra tillbaka. Vill du skriva för signerat i Perspektiv? Mejla srf.perspektiv@srf.nu eller ring 08-39 90 12

Ur bildarkivet

Blindskrift genom tiderna

2020 uppmärksammar vi punktskriften, och i Perspektiv kommer vi under året att göra en resa genom blindskriftens historia. I detta nummer tar vi en närmare titt på relief- och stachelskriften.

text: Anna Wallsten, Synskadades museum

Reliefskriften – 1700-taletnnan 1700-talet hade det gjorts ett fåtal försök till skrift för blinda i mindre skala. Men det första ordentliga försöket att ta fram upphöjd

text som var läsbar för synskadade gjordes i Frankrike av en man vid namn Valentin Haüy. Han grundade det första blindinstitutet, Institut National des Jeunes Aveugles, i Paris år 1784. Han var själv född 1745, och var en mycket skicklig lingvist. Haüy talade tio olika språk och fick tjänst som tolk hos kungen Ludvig XVI. I sann upplysningsanda hade Haüy, efter att ha sett hur folk drev med ett sällskap blinda på Place de la Concorde, kommit till insikten att också synskadade personer kunde vara ”bildbara”. Med hjälp av filantropi, och så småningom också från kungahuset, startade han institutet. I utbildningen införde han ämnet skrivning, och det skedde då med latinska reliefbokstäver.

I

Hans pedagogiska idé bestod i att bokstäverna skulle skrivas spegelvänt på baksidan av ett papper med en metallpenna. Tanken var att seende och synskadade skulle kunna läsa samma skrift. Problemet är att det är ett tidskrävande sätt att läsa och skriva. Dock användes denna typ av reliefskrift i utbildningen på skolan i nästan fyrtio år. På nämnda institut började nämligen senare en viss elev vid namn Louis Braille som hade nya idéer, men honom får ni läsa mer om längre fram.

Bildtext: Valentin Haüy, skaparen av den första blindskriften.Syntolkning: svartvit gravyr av en man med karaktäristisk 1700-talsperuk med lockar vid öronen.

Svartvit bild på reliefskrift.

Stachelskriften – 1800-taletlindläraren Johann Wilhelm Klein uppfann stachelskrift (på engelska sting writing), och den presenterades första gången i Wien 1807.

Han hade med statligt stöd börjat utbilda en synskadad ungdom vid namn Jakob Braun i sitt eget hem 1804, och startade därmed det första tysktalande blindinstitutet. Kleins livsverk blev att utbilda synskadade och se till att de hamnade

B

i arbete.

I bokutgåvan som utgavs 1807 framställdes vanliga latinska bokstäver med punkterade linjer, som var lättare att uppfatta med fingrarna än den upphöjda latinskriften. Det var dock ganska svårt och tidskrävande att läsa, eftersom bokstäverna blir ganska stora och fingertoppen måste följa hela bokstavens form. Klein hade avvisat punktskriften eftersom tecknen var för olika de latinska bokstäverna. En fördel med stachelskriften var just att det var lätt för seende att läsa texten, och skriften användes långt in på 1900-talet bland annat vid brevväxling mellan synskadade och seende. För att skriva själv behövdes ett helt alfabet med typer, där varje bokstav hade en egen mall som behövde tryckas genom pappret. Stachelskriften var särskilt populär i Mellaneuropa.

Bildtext: Johann Wilhelm Klein tänkte att om bokstäverna hade punkter i sig skulle de vara lättare att känna.Syntolkning: Svartvitt porträttbild av en man med mörkt hår.

Stachelskrift i form av punkterade bokstäver.

På Synskadades museum finns stora blindskriftssamlingar. Är du nyfiken på att känna på hur relief- eller stachelskrift känns? Boka in en visning på museet hos anna.wallsten@srf.nu när coronakrisen är över.

Från blogg till bok – orden blev vägen utVad gör man när man förlorar synen under loppet av ett år? När livet drastiskt förändras innan du ens har hunnit fylla 60? Birgitta Boo hade två val: att ge upp eller att kämpa.

text: Monica Walldén foto: Jan-Eric Boo

Vid 59 års ålder konstaterades att Birgitta Boo lider av makuladegeneration, förändringar i ögats gula fläck. Förloppet var ovanligt aggressivt och inom loppet av ett år hade hon helt förlorat synen på båda ögonen. Hon hamnade i en depression och erbjöds antidepressiv medicin, som hon vägrade att ta. I stället gav hon sig ett sorgeår.

– Man han rätt att vara ledsen om man förlorar synen. Synförsämringen gick så fort att jag inte hann med. Det var som att förlora en kär vän, som ett dödsfall. Jag vet att det tar tid. Sedan kände jag att jag måste göra nåt med tiden jag har kvar, säger Birgitta.

Synnedsättningen blev en stor omställning för hela familjen. Birgitta och hennes man hade varit gifta i 48 år när Birgitta gick från att vara fullt fungerande till ett betydligt mer hjälplöst läge. Det händer fortfarande att han glömmer bort att hon inte ser, berättar hon. Och att be om hjälp är fortfarande svårt för Birgitta, som var van att klara sig på egen hand. Ledarhunden Jimmy, som Birgitta har haft sedan ett och ett halvt år, bidrar dock till att göra henne mer självständig. Hässleholm, där de bor, är en ledarhundsvänlig stad och med Jimmy kan hon gå ensam ner på stan. Det har varit en stor hjälp för att minska isoleringen.

När Birgitta tappade synen fick hon en talsyntes installerad på sin dator. Det var en stor omställning att lära sig att skriva med den. Birgitta har jobbat som grafiker i 25 år och var van vid att fokusera på hur texten såg ut. Nu skulle hon lära sig att bara skriva.

– Jag var naturligtvis fortfarande ledsen ibland efter mitt sorgeår. Dock vill jag inte bli bitter. Så länge man går här på jorden har man en skyldighet att göra det bästa av sin tillvaro. Skrivandet är en stor del av det. Det finns inget roligare än att sätta sig när orden flödar. Och det är ett sätt för mig att hitta kanaler ut. Utan syn kände jag mig på något sätt förpassad till en glasbubbla.

Birgitta har alltid skrivit dagbok. Efter ett halvår med talsyntesen började hon skriva noveller och skicka in till olika förlag. Ämnesvalet var helt utifrån fantasin. Snart hade Birgitta fått tre noveller antagna i olika antologier. En av novellerna har hon skrivit ihop med sin man.

Hon startade även en blogg, där hon vände på sina tankar och känslor inför den nya tillvaron och dess utmaningar. Bloggen fann många läsare och Birgitta fick frågan om hon kunde ge ut inläggen i bokform. Hon började gå igenom alla inlägg och plockade ut dem hon tyckte var bäst.

Från början var planen att ge ut boken på egen hand, men med sin grafikerbakgrund var det viktigt för Birgitta att boken var fint paketerad. Hon kontaktade Anders Nyman som driver förlaget Whip Media i Helsingborg och bad honom göra ett omslag. För att han skulle hitta

inspiration till omslaget skickade hon med några texter. Svaret blev oväntat: ge ut boken hos mig! Och så blev det. Boken kom ut i mitten av maj och Birgitta hoppas att den ska inspirera andra i en liknande situation. – Jag har det fortfarande jättesvårt, men det finns alltid en utväg. Kan jag som är blind och gammal lära mig att skriva och få en bok publicerad, då kan du också, säger Birgitta.

Bildtext: Birgitta fick hjälp både av sin ledarhund och av orden för att komma vidare efter att ha fått sin synnedsättning.

Syntolkning: En leende kvinna med vitt kort hår som blåser runt i vinden sitter bredvid sin cremefärgade labrador. Kvinnan är iförd svart täckjacka och har ett ”rosa bandet” på jackan.

Utdrag ur Se på ett annat sätt av Birgitta BooWith a little helpJag är ganska övertygad om att vi människor inte utsätts för fler svårigheter än vi klarar av. Jag har också en tro på att det är genom svårigheterna vi växer som människor och lär oss viktiga saker. Det är inte alltid vi förstår meningen med svårigheterna när de inträffar, men jag är säker på att vi så småningom formas till bättre och ödmjukare människor av dem.

När jag tappade min syn försökte jag förhandla med min högre makt. ”Du kan få ta min hörsel, så kan jag väl få behålla min syn i stället?” Det fungerade inte och var inte förhandlingsbart.

Jag har grubblat mycket över vad meningen är att jag ska lära mig av detta. Jag är den typen av människa som har svårt att be om hjälp. Jag bryter hellre armar och ben av mig än jag erkänner att jag inte klarar något. Ensam är stark, kan själv, klarar allt – bara jag vill. Så blev jag uppfostrad, men fick aldrig lära mig vad som händer när viljan inte räcker till, när man vill men faktiskt inte kan.

Jag frågade en vän en gång: ”Vad ska jag göra nu?” Hon svarade att jag kunde sätta mig vid havet och bara vara … Men det räcker faktiskt inte för mig. Om 20 år kanske det räcker – men inte nu. Jag vill fortfarande ha ut mer av livet än så. Jag vill fortfarande uppleva saker, lära mig nytt och känna att jag lever!

Det är kanske inte rimligt att tro att jag klarar det själv, att jag fixar allt om jag bara vill. Kanske är det så att lärdomen jag ska dra av detta är att ingen klarar allt själv och att ensam inte är stark! Jag behövde tydligen en riktig käftsmäll för att inse det. Jag tror på många bra år än – with a little help from my friends.

Rabatterbjudande till Perspektivs läsareKöp Se på ett annat sätt till specialpriset 130:- inklusive frakt. (Ordinarie pris 160:- + frakt)Boken finns i nuläget i svartskrift samt e-bok. Mejla din bokbeställning till info@whipmedia.se. Uppge namn, adress, mobilnummer för sms-avisering samt hur många exemplar du vill köpa. Betalning sker till Swishnummer 123 568 42 53 eller bankgironr 272-2981. Det är viktigt att ange mejladress vid betalning så det går att koppla ihop betalningen med beställningen. Det går även bra att ringa Whip Media på telefon: 042-600 43 00.

Teknikhörnan

Två appar som hittar åt digDet talas alltmer om ny teknik som hjälpmedel när man tar sig fram i gatumiljön som synskadad. När är tekniken bra att använda? Finns faror med att förlita sig på teknik?

text: Jimmy Pettersson

Jag är barndomssynskadad ledarhundsförare. I tekniksammanhang är jag en glad amatör, som är nyfiken på möjligheterna, men jag intresserar mig inte för tekniken bakom. För mig började teknikresan för tio år sedan, då jag fick en gps speciellt framtagen för synskadade som hjälpmedel från syncentralen. Några år senare övergick jag till att använda appar.

Tekniken hjälper mig att få bekräftelse på att jag är på rätt väg eller talar om när jag är framme vid slutmålet. Detta är värdefullt i miljöer där jag inte rör mig ofta eller i miljöer som är nya för mig. Jag kan få information om vad som finns i omgivningen, såsom butiker, restauranger eller naturområden. Om jag befinner mig på en buss utan hållplatsutrop kan jag få information om var jag befinner mig. Tekniken ersätter inte vit käpp

eller ledarhund. Jag måste fortfarande kunna orientera mig, ja faktiskt vara bättre på detta än tidigare.

Tekniken har begränsningar. Positioneringen är inte exakt, vilket betyder att jag inte alltid kan lita på information om avstånd eller om var jag är. Kartdatan kan vara felaktig, eller så kan området som jag befinner mig i vara dåligt kartlagt. Tekniken kompenserar inte för en dåligt utformad gatumiljö. Jag är fortfarande beroende av trottoarkanter, fungerande övergångsställen och tekniken talar inte om ifall det ligger en elsparkcykel framför mig.

Trots begränsningar kan tekniken leda till ökad trygghet och rörelsefrihet. Om fler ska få chans att utforska dessa möjligheter måste syncentralerna förskriva smartphones eller navigeringsappar som hjälpmedel. Syncentralerna borde också tillhandahålla utbildning i hur smartphones och navigeringsappar används. Tekniken ökar också behovet av en tillgänglig miljö, snarare än att minska det. Dessa aspekter är viktiga att komma ihåg när vi driver rehabiliterings- och tillgänglighetsfrågor.

Exempel på navigeringsapparJag har erfarenhet av appen Blindsquare och Microsoft Soundscape. De har båda sina för- och nackdelar och ger ibland olika information. Apparna skiljer sig åt beroende på att det är utformade på olika sätt, presenterar informationen på olika sätt samtidigt som de hämtar data från olika kartor. Blindsquare kostar 479 kr medan Soundscape är gratis. Soundscape kräver stereoljud medan det räcker med en lur för att använda Blindsquare. Blindsquare är mer exakt, medan Soundscape har brister i exakthet beroende på dålig kartdata. Samtidigt har Soundscape information om exempelvis var hållplatser och övergångsställen finns, som Blindsquare inte har. Bildtext. Blindquare och Soundscape är två appar som hjälper dig att inte gå vilse.

Syn- och hörselinstruktörer i landet

Vissa kommuner vågar satsa

Coronakrisen har blottlagt sårbarheterna i välfärdssystemet. Hjälp till självhjälp blir därför ännu viktigare. Kompetensen hos syn- och hörselinstruktörerna är en fundamental del av detta.

text: Monica Walldén foto: zensing.se

Elvy Olsson i Enköping fyllde 90 år för några månader sedan. Hon har glaukom och synnedsättningen har funnits i hela hennes liv. På senare år har det blivit mycket sämre och i dag kan hon bara skymta omgivningen så pass att hon kan väja undan för hinder. Hon har dessutom en hörselnedsättning och hon har förlorat känseln i fingrarna. Det är svårt att klara sig helt själv, men Elvy har inget behov av hemtjänst. När hon behöver hjälp ringer hon sin syn- och hörselinstruktör Karin.

– Karin är min livlina, hon är ovärderlig. Hon hjälper mig med hörapparaten och underlättar för min synnedsättning. Jag skulle bli hjälplös utan henne. Det behövs så lite för att den här hörapparaten ska fungera. Men utan ögon och händer sitter man bara där om det blir något problem. Och jag lär inte vara ensam att ha det så här, säger hon.

Syn- och hörselinstruktören har lärt Elvy använda sina synhjälpmedel, märkt hennes spis så att hon lättare kan laga mat och hon ser till att hörapparat och glasögon fungerar som de ska. Det är en stor trygghet, säger Elvy. Hon kan ringa på morgonen och ofta få hjälp samma dag.

Som Perspektiv skrev om i förra numret har antalet syn- och hörselinstruktörer minskat snabbt. År 2005 fanns funktionen i hälften av Sveriges kommuner. Nu finns de bara i var tredje kommun, visar SRF:s kartläggning hösten 2019. Det är vanligt att det blir neddragningar vid pensionsavgångar.

I Stockholms innerstad finns det fyra syn- och hörselinstruktörer på heltid och här har bemanningen inte förändrats. Evalena Andersson jobbar som syn- och hörselinstruktör på Östermalm i Stockholm.

– När vi väl har fått en kontakt kan det vara allt möjligt de behöver. Man får börja nysta eftersom de inte alltid vet vad vi kan bidra med. Ofta kontaktar de oss om ett hörselärende, men när man kommer dit har de även en synnedsättning och sitter där med gamla förstoringsglas som inte gör så mycket nytta.

Evalena Andersson berättar om ett besök nyligen där en äldre man inte längre kunde läsa. Lösningen blev ett förstoringsglas och bättre belysning och plötsligt var det möjligt att läsa igen.

– Det behövs ofta inte så mycket. Små saker kan göra stor skillnad, säger Evalena Andersson.

Ibland krävs det dock större åtgärder. Evalena har varit med och anpassat utemiljön med ledstråk för att en brukare ska kunna ta sig från en punkt till en annan. Andra gånger följer hon med som psykologiskt stöd vid samtal på syncentralen. Det gör det lättare att sedan kunna bistå brukaren med träning i hemmet i lugn och ro.

Ett sätt att fånga upp behoven hos brukarna är att syn- och hörselinstruktören utbildar hemtjänst- och omsorgspersonal i syn- och hörselrelaterade frågor. Det ger dem bättre förutsättningar att fånga upp behoven hos brukarna, lösa enklare problem och hänvisa dem vidare. På så sätt kan de göra enklare åtgärder vid sina hembesök och hänvisa mer komplexa ärenden till syn- och hörselinstruktören. Det arbetssättet finns redan i Stockholms stad. Inom kort kommer det att implementeras i Uppsala, då hörselombud ska utbildas inom äldreomsorgen. Caroline Hoffstedt är kommunalråd för Social-demokraterna i Uppsala kommun och ordförande i äldrenämnden. Hon berättar om satsningen:

– Det är oerhört viktigt att syn- och hörselskadade får stöd och hjälp. Syn och hörsel är ju något helt livsnödvändigt för att kunna klara sin vardag. Att få försämrad syn och hörsel eller att de funktionerna helt slås ut skapar mindre frihet för den enskilde individen och kan påverka hälsan både fysiskt och psykiskt. Vi behöver den här kompetensen i vår kommun. Då kan vi med de medel som finns sätta in stöd och underlätta att leva med synskada eller hörselnedsättning.

Caroline Hoffstedt betonar att de har två syn- och hörselinstruktörer i kommunen, men det finns 3 000 medarbetare inom vård och omsorg som träffar målgruppen. Med denna åtgärd kan fler upptäcka äldre som lider av en syn- eller hörselnedsättning eller som inte har tillgång till rätt utrustning.

– Självklart ska vi använda skattebetalarnas pengar på ett bra sätt. Då ser vi att vi behöver lägga pengar på förebyggande insatser. Det är en

liten kostnad i relation till vad det ger långsiktigt. Med dessa insatser kan vi underlätta för ett bättre liv i vardagen, säger hon.

Bildtext: Syn- och hörselinstruktören Evalena Andersson tränar en brukare i att använda ett nytt hjälpmedel. Syntolkning: En kvinna med långt ljuslockigt hår och glasögon pekar på en knapp på ett hjälpmedel. En kvinna sitter med ryggen mot kameran och tittar på hjälpmedlet.

Min åsikt

Hur bemöter vi varandra inom SRF?

SRF ska vara en organisation av och för alla synskadade! Det står också skrivet i det förslag till verksamhetsinriktning som SRF:s förbundsstyrelse tagit fram för åren 2021–2023. Men hur ser det ut egentligen inom organisationen?

Jag har i år varit medlem i 50 år och var på 1990-talet ombudsman cirka fem år för SRF Västerbotten. Jag tycker att föreningen gjort och fortfarande gör väldigt mycket för att vår grupp ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv i livets alla skeenden. Men vad jag saknar är ett mer tillåtande och ödmjukt förhållningssätt mellan oss inom SRF.

Jag får ofta höra att ”man måste vara hård för att kunna jobba inom SRF” och ”hen är inte någon bra person att satsa på”.

Jag vill att vi ska försöka se oss alla som goda medlemmar som gör så gott vi kan. Vill inte heller att vi ska använda oss av olika härskartekniker för att få behålla våra positioner i föreningen. Då är vi inte speciellt starka enligt min mening.

Jag kommer förmodligen att få reaktioner i form av ”hon är så känslig” och ”hon är så naiv”. Ja, det kanske jag är. Men jag har alltid kämpat för de personer som behöver uppmuntran och stöd för att kunna klara sin vardag. Jag har arbetat inom synrehabiliteringen i 26 år och vet att det som verkligen behövs är en förening, en plats där vi får vara dem vi är.

Visst stöttar SRF medlemmar, men jag anser att det är dags att reflektera över hur vi är gentemot varandra, hur vi bemöter nya medlemmar, styrelseledamöter, och nya inom arbetsgrupper.

I dessa svåra tider kommer vi att behöva SRF och varandra ännu mer. Kanske kan vi finna former för att få igång samtalsgrupper eller liknande

och börja prata om hur vi kan få ett mer öppet, tillåtande, ödmjukt klimat inom hela organisationen. Uppmuntra distrikt och lokalföreningar att värva fadderpersoner som ska hålla kontakt med medlemmar som är nya och som vill komma in i verksamheten på ett lite lugnare sätt.

Monica Svedesjö, medlem

Svar:Först vill jag säga, nej du är inte känslig eller naiv Monica. Tvärt om är det en viktig och bra text du skriver.

I SRF är alla medlemmar lika viktiga och alla har en självklar plats. Vi ska välkomna alla och vara öppna för att människor vill engagera sig på olika sätt. Den som bara vill vara medlem ska få vara det och den som vill satsa på att vara förtroendevald ska uppmuntras till det. Någon kanske vill vara aktiv i att driva en viss aktivitet eller ett lite längre projekt. Alla behövs och alla är välkomna och då kan vi inte ha en tråkig attityd mot varandra. Vi ska vara en förening som lyfter och stöttar alla medlemmar.

Vi behöver absolut fundera på och prata om hur vi är mot varandra och hur vi bemöter våra kamrater i föreningen. När andra ser att vi har det trevligt och att vi har roligt när vi träffas, då blir vi intressanta och då är det lättare för oss att få fler medlemmar.

Niklas Mattsson, vice ordförande i förbundsstyrelsen

Bildtext: Härskartekniker och fördömanden hör inte hemma inom SRF, anser skribenten.

SRF i MyanmarSka arbeta för bättre utbildningUnga kvinnor med synnedsättning i Myanmar har svårt att få tillgänglig utbildning. Detta strider mot Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som landet har ratificerat. I juni startar SRF ett nytt projekt för att förbättra villkoren för synskadade.

text: Monica Walldén foto: Tibbe Vegsö

Rätten till utbildning för unga blinda kvinnor och unga kvinnor med synnedsättning, det är fokus för det projekt som Synskadades

Riksförbund sjösätter den 1 juni med Myanmar National Association of the Blind (MNAB). Det kommer att drivas i tre distrikt och finansieras med medel från Forum Syd.

Förstudien som gjordes 2018 visade att kunskapen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är låg i Myanmar. Mycket arbete återstår.

– Det handlar om att utbilda utbildare, för att öka insikten om att det finns stora grupper som inte går i skolan, som inte har möjlighet att lära sig braille, som sitter i klassrummet utan att någon tar hänsyn till om de kan tillgodogöra sig undervisningen, säger Annika Örnstedt.

I dagarna börjar en projektkoordinator på MNAB som bland annat ska kartlägga hur situationen ser ut för synskadegruppen. Statistiken kommer att vara ett viktigt underlag för det fortsatta arbetet. Hon kommer även att arrangera workshops och seminarier för att se till att organisationens styrelse och kansli har tillräcklig kunskap om Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och om mänskliga rättigheter, samt att utbilda målgruppen i påverkansarbete.

– Det är mycket som krävs. Det är därför det är så viktigt att få med sig ledare av olika slag i arbetet – religiösa ledare, politiska ledare, rektorer. Vi måste känna gruppen för att förstå deras behov, för att veta hur man kan förbättra villkoren, säger Annika Örnstedt. Bildtext: Många med synnedsättning i Myanmar får dålig eller ingen utbildning. Det vill SRF hjälpa till att ändra på.Syntolkning: En serie med tre bilder från Myanmar. Första bilden visar ett barn och en kvinna som döljs av ett parasoll. Andra bilden visar två pojkar som bär vatten i hinkar, som är fästa vid ämbar gjorda av långa pinnar med snören. Tredje bilden visar en kvinna som bär grönsaker på en bricka på huvudet.

Jamma loss:

Ledmotiv ”hjälp på vägen”Tävla med din röst eller dina ordMinns du förra årets kulturutmaning? Nu är det dags igen! Kulturutmaningen Jamma Loss är en tävling där du som medlem uppmuntras att dela med dig av din kreativitet. I år efterfrågas både en

röst och en låttext, som kommer att utmynna i en musikproduktion, tonsatt av en av världens främsta låtskrivare.

text: Johanna Schuster

– Vi är jätteglada över att kunna erbjuda våra medlemmar den här möjligheten. Vi är dessutom stolta över att kunna meddela att Uno Svenningsson har tackat ja till att sitta med i juryn och vi hoppas att det ska motivera våra medlemmar lite extra att vara med, säger Rakel Gunnemark, vikarierande projektledare för Skapa Loss.

Temat för årets tävling är ”Hjälp på vägen”. – Man kan exempelvis skriva om en personlig erfarenhet, händelse

eller något annat som hjälper i vardagen som synskadad. Alla perspektiv är välkomna, säger Rakel Gunnemark.

Årets tävling är tvådelad. Förhoppningen är att både hitta en låttext och en stark röst.

– För dig som väljer att skicka in en röstinspelning går det bra att sjunga in vilken text du vill. Det är rösten som är det viktiga och vad den förmedlar, säger Rakel Gunnemark.

Vinnarna får under hösten träffa Shellback i studion, där vinnartexten kommer att bli tonsatt. Johan Schuster, som är Shellbacks riktiga namn, skriver och producerar idag musik för artister som Ed Sheeran, Taylor Swift, Justin Timberlake med flera. Hans tips för att komma igång med en låttext är att inte tänka sönder saker.

– Börja med några ord som kommer naturligt och spinn sedan vidare på dem, säger Johan Schuster.

Alla bidrag kommer att bedömas av en jury som, förutom Uno Svenningsson, består av Lennart Karlsson från Intressepolitiska avdelningen, Monica Walldén som är redaktör för medlemstidningen Perspektiv, låtskrivaren och producenten Shellback och producenten Johan Häglerud.– Det finns inga rätt eller fel för hur en låttext är uppbyggd. Det vi söker efter är en text, som utifrån temat lyckas förmedla ett starkt budskap, säger Rakel Gunnemark.

Om tävlingen:För att delta behöver du antingen vara medlem i SRF eller Unga med Synnedsättning (US). Är du inte redan medlem i SRF kan du bli det

genom att kontakta närmaste lokalförening. Kontaktuppgifter finns på vår hemsida www.srf.nuTextbidragen kan skickas in i svartskrift, punktskrift, intalat via röstmemo eller handskrivna. Max antal tecken är 2 500 tecken, inklusive blanksteg, vilket motsvarar cirka 1 A4 sida skrivet i Arial, med textstorlek 14. Uppläst eller intalat via röstmemo motsvarar 2 500 tecken cirka 2,5 minuters taltid. Röstbidrag skickas med fördel in via röstmemo.Deadline för att skicka in ditt bidrag är den 31 augusti. Märk bidraget med namn och kontaktuppgifter och skicka till kim.vestin@srf.nu eller med vanlig post till Synskadades Riksförbund, Att: Kim Vestin, 122 88 Enskede.Genom att skicka in ditt bidrag ger du SRF rätten att använda ditt verk. Du behåller rätten till din egen text och kan publicera den i andra sammanhang. Jamma Loss är en del av SRF:s projekt Skapa Loss. Vi är övertygade om att det finns ett uttryck för alla!Bildtext: Musikern Uno Svenningsson sitter i juryn och musikern och producenten Shellback kommer att tonsätta den vinnande texten. Syntolkning av bilderna:

Srf-svepet

Vi vill lyfta goda exempel från hela landet. Spännande aktiviteter, lyckade

projekt eller nyheter som kan inspirera andra. Mejla till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Skicka gärna med bilder. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 700 tecken inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

GLÖM INTE ... att du kan göra en personlig efterlysning. Det kan vara en person eller sak du söker. En ny eller gammal vän, en pryl du behöver eller annat! Mejla till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Skriv vem du är, vad du söker och hur du kan nås så publiceras den här. Vill du vara anonym, uppge en opersonlig mejladress. Vid platsbrist förbehåller redaktionen sig rätten att stryka i texten.

Nätverk för sällsynta diagnoserTill dig med LMBB eller BBS syndrom.Jag heter Anna-Lena Päkkilä och är den nya kontaktpersonen för vår grupp. Vi är cirka tio familjer som vill starta ett nätverk eller en förening inom sällsynta diagnoser. Jag vänder mig till dig som har syndromet, till föräldrar eller personal på ett boende.Vi i gruppen tycker det är viktigt att träffas och ge varandra stöd och information.Kort beskrivning: Synskadan RP, övervikt, för många tår och fingrar, njurproblem med mera.Om du är intresserad eller har funderingar så kontakta mig på tel 070-36 00 647 eller mejla till anna-lena.pakkila@telia.com

Givande telefonkontakt i coronatiderI slutet av mars insåg SRF Skaraborg att våra inplanerade aktiviteter under våren inte kommer att genomföras på grund av corona.

Vi i personalen fick mindre att göra och började jobba hemifrån.En arbetsuppgift vi kunde genomföra nu när det fanns tid, var att ringa alla våra medlemmar för att höra hur de klarade den nuvarande situationen och kontrollera så att de uppgifter vi har i registret stämmer.

Efter att ha kontaktat större delen av våra medlemmar kan vi konstatera att de flesta har det ungefär som vanligt. Vi oroade oss lite över att hantera människor som mår dåligt eller rent av inte fick tillvaron att fungera. Men, vår oro var obefogad då de flesta tog allt med ro. Många av våra äldre medlemmar har tyvärr inte möjlighet att vara så socialt aktiva annars heller. Många har ingen ledsagning utan är vana att precis som nu förlita sig på nära anhöriga och vänner.Uppgiften vi fick har varit trevlig. Många av medlemmarna har blivit glada och registret har blivit bättre vilket kommer att spara tid och pengar.

Kan det bli bättre i coronatider?

SRF Skaraborg, Britt Artursson

SRF Go ställer in årets resorMed anledning av den omfattande spridningen av coronaviruset och den snabbt föränderliga och osäkra situationen har SRF beslutat om att ställa

in alla sommar- och höstresor inom reseverksamheten SRF Go. Det är tråkigt men nödvändigt att göra det. SRF tar därmed samhällsansvar och vill inte bidra till en ökad risk för smittspridning. Flera av våra medlemmar tillhör riskgruppen och tryggt resande är vår högsta prioritet.

Alla resenärer som har betalat in deltagaravgifter får sina pengar tillbaka. Gruppresandet är pausat under 2020 och förmodligen under delar av 2021. Mer information om reseutbudet kommer så småningom finnas på hemsidan och i andra SRF-kanaler.

När det gäller våra individuella resor inom ramen för ”skräddarsy egen resa” undersöker vi om det går att genomföra resorna nästa år. Om någon har fått resebidraget från oss och resan har blivit inställd eller förflyttad uppmanas personen att kontakta Paulina Korbak på telefonnummer 08-39 92 90 för att hitta den mest lämpliga lösningen.

Skapa loss: Kultur på distansNär flera aktiviteter fått ställas in har kulturprojektet Skapa Loss fått tänka om. Faktum är att det finns många kulturaktiviteter att ta del av på distans. Vi anordnar dels egna aktiviteter, så som en bokcirkel och poesikurs, som genomförs via telefon. Dels tipsar vi om hur du kan fortsätta med ditt kultur- eller hantverksintresse hemifrån. Gå gärna med i vår Facebookgrupp ”Skapa Loss – kulturutövande för alla”, där vi bland annat skriver om hur du anordnar din egen bokcirkel hem-ifrån, hantverksidéer för hemma-livet och tekniker, som gör konst och design tillgängligt för alla. Tipsen finns även på hemsidan www.srf.nu/skapaloss. Vi ses på nätet!

Till minne av Mikael Palmqvist Den 7 maj avled SRF Kalmar Läns distriktsordförande Mikael Palmqvist hastigt. Han valdes till ordförande 2018 och har utfört sin uppgift på ett mycket bra sätt. Mikael föddes i Kalmar och bodde i Smedby under sin uppväxt. Mikael var mångsidig; han jobbade på sjön, inom industrin och utbildade sig på Högalids folkhögskola på 1980-talet. Han var också en uppskattad reseledare på bland annat Johanresor i Borgholm. Innan han fick sin synnedsättning för cirka fem år sedan arbetade han på Preems mack i Rinkabyholm. Matlagning, bilar och att vistas i svampskogen på hösten samt umgås med familjen var hans stora intressen. Trivsel-Micke

var ett namn som ofta förekom på de arbetsplatser där han jobbade – han var en mycket snäll människa. Sedan 2008 bodde han i Borgholm. Mikael skulle fyllt 64 år i oktober. Våra tankar går till hans hustru och två söner.

Styrelsen i SRF Kalmar län

Gunilla Thylander in memoriamGunilla Thylander har som tidigare meddelats avlidit 8 januari i Helsingborg. Hon blev 70 år.

Gunillas liv handlade om hundar. Gunilla, samt två kvinnor till, anställdes som dressörer 1979 på Statens Hundskola i Sollefteå. De skulle utbilda knark- och ledarhundar. Det var ett mansdominerat yrke och säkert fick de arbeta hårt för att införa ett annorlunda sätt att arbeta med hundar. Gunilla dresserade mest ledarhundar. Det blev med åren cirka 100 stycken.

Ledarhundsklubben i Stockholmhar flera medlemmar som upplevde skillnaden när kvinnliga instruktörer utbildade hundar, höll kurser och informationer. Nya moment infördes, bland annat syntolkning vid kurserna.Gunilla provade gärna nya metoder. Hon betonade vikten av att vara tydlig med kroppsuttryck och visuella signaler som förstärker ett kommando. Även tuffa träningar skulle ha något lustfyllt i sig och bästa resultat fick man när hela ekipaget var nöjt med resultatet.

Sune Olsson berättar om när han fick sin första ledarhund. Gunilla kom till honom med Bisana. De gav sig ut på träning och under den mötte de en kvinna med ledarhund. Gunilla föreslog en kontakt med kvinnan. För att göra det hela kort: Sune träffar vid detta tillfälle sin blivande fru Siv.

Många vittnar om att Gunilla alltid ville ge litet extra, både i sitt arbete och privat. Gunilla arbetade på Hundskolan i Sollefteå 1979–2008. Därefter flyttade hon till Helsingborg och började arbeta på Synenheten vid Helsingborgs sjukhus.Våren 2019 blev Gunilla allt sjukare. På sommaren var hon tvungen att lämna ifrån sig Famie, sin älskade borderterrier. Du fattas oss!

Jan-Erik Thylander, bror

Påverkanskalendern

Här gör vi nedslag i det påverkansarbete SRF arbetar med löpande.5-6 marsNordiskt möte i HelsingforsDeltog på möten med den Nordiska Samarbetskommittén och den Nordiska kvinnokommittén i Helsingfors. Ett av ämnena som avhandlades var upphandling av välfärdstjänster och vikten av att komma in i processerna innan anbudsförfrågan går ut samt att vi som organisationer får vara med i löpande uppföljning och utvärdering av tjänsterna.

11 marsOmvärldsanalys med SocialstyrelsenSocialstyrelsens funktionshindernämnds årliga möte med fokus på omvärldsanalys från organisationerna. Vi lyfte problematiken med avsaknad av synutbildning för personal inom synområdet och behov av kartläggning av synhabiliteringen. Vidare vår oro för vad EU-direktivet om medicintekniska produkter kan innebära för synhjälpmedel.

17 marsBarns rätt till trygg miljöSRF träffade Myndigheten för delaktighet för samtal kring hur SRF arbetar med barns rättigheter. Bland annat lyftes våld mot barn med funktionsnedsättning och psykisk ohälsa.

23 marsJämställdhetsministern uppdateradesDeltog i ett möte med regeringens barnrättsdelegation. Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen ville få information från organisationerna kring situationen för barn under coronakrisen. Vi lyfte bland annat vikten av tillgänglig information till barn som är blinda eller har en synnedsättning.

31 marsFöljder av Barnkonventionen som lagSRF deltog vid ett möte med Barnkonventionsutredningen som ska belysa vilka juridiska problem som kan uppstå nu när Barnkonventionen är lag. Mötet arrangerades av Funktionsrätt. Vi tog bland annat upp

problemet med att Sverige inte har implementerat ett EU-direktiv gällande våld och övergrepp mot barn med funktionsnedsättning.

16 aprilStöd i coronatiderTelefonmöte med Civilförsvarsförbundet kring vilket stöd synskadade kan få av frivilligorganisationer under coronakrisen.

17 aprilUtveckling av digitalt skolverktyg SRF deltar i ett projekt där man ska ta fram ett digitalt verktyg att använda vid grupparbeten i skolan. Referensgruppen leds av Tekniska högskolan.

27 aprilAF:s nya generaldirektör informeradesTelefonmöte med Maria Mindhammar, ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen (AF) där SRF beskriver den tuffa situationen för synskadade på arbetsmarknaden. Vi ger förslag på hur AF:s stöd kan bli snabbare och bättre och påpekar att den arbetsinriktade rehabiliteringen behöver förbättras. Inga löften gavs om förändringar.

Sista ordet

Håkan Thomsson, förbundsordförande, 08-39 91 11, hakan.thomsson@srf.nu

Börja påverka nu

Vi kan inte vänta på att coronaviruset försvinner. I så fall får vi vänta länge. Det är dags att intensifiera SRF:s påverkansarbete. En bättre rehabilitering, fler syn- och hörselinstruktörstjänster och större möjligheter att kunna försörja sig genom eget arbete är reformer som inte kan vänta.

Exempelvis kan vi påverka politiskt genom insändare och debattartiklar, skrivelser och medborgarförslag. Personliga möten börjar också kunna hållas, och möten via telefon med politiker och tjänstemän

är också ett alternativ. SRF måste nu vara med och bidra till byggandet av ett hållbart samhälle.

Det krävs nya arbetssätt i kommuner och regioner för att stärka individernas möjlighet att leva självständigare liv. Samhället har svikit synskadade sedan länge. Basrehabiliteringen vid regionernas syncentraler har allvarliga brister på de flesta håll. Exempelvis kan ju en stor grupp synskadade fortfarande inte själva söka information på internet, än mindre köpa varor och tjänster digitalt. Det krävs en förbättrad basrehabilitering för synskadade som inkluderar hushållssysslor, orientering med vit käpp, ett tillgängligt läs- och skriftspråk och god förmåga att använda digitala lösningar. För personer i yrkesverksam ålder måste den arbetslivsinriktade rehabiliteringen knyta direkt an till basrehabiliteringen så att glapp i rehabkedjan inte uppstår.

Den 27 april hade SRF en telefonkonferens med Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar. Här tog vi upp Arbetsförmedlingens ansvar att förbättra den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Vi betonade också att Arbetsförmedlingens insatser måste vara omfattande, och handläggas snabbt och enkelt när det gäller lönestöd, arbetstekniska hjälpmedel och stöd till personligt biträde. Det minskande antalet socialkonsulenter och behovet av en kombinerad svenskundervisning och rehabilitering för synskadade nyanlända togs också upp.

Det står nu klart att Iris Förvaltning ska ordna en utbildning av syn- och hörselinstruktörer med start i oktober. Sveriges kommuner har då möjligheten att skaffa sig denna nya personalkategori. Det kan verka djärvt att föreslå nya satsningar när ekonomin är mer ansträngd än någonsin. Men har vi råd att inte arbeta förebyggande? I Tingsryds kommun har vård- och omsorgsnämnden, efter en skrivelse från SRF Tingsryd, beslutat att gå vidare med frågan. Kan Tingsryd göra det så bör det även gå att övertyga andra kommuner.

Thomssons nyhetsbrev

Vill du följa vad som är aktuellt inom SRF? Prenumerera på Thomssons nyheter. Det gör du genom att mejla till Håkan på:

hakan.thomsson@srf.nu. Nyhetsbrevet finns även på vår webbplats kompletterat med bilder och länkar: srf.nu/thomssonsnyheter

Annonser

Polarprint – hjälpmedel och tjänster

Produktnyhet – Compact 10 HD OCR Unik produkt som kombinerar funktionaliteten hos ett elektroniskt förstoringsglas, en förstoringskamera och en läsmaskin i en och samma enhet. Just nu 15% rabatt t.o.m. 30 sep 2020 Pris 13 685 kr ex moms (16.100 kr) Artikelnummer: 7340119105115 Tel 010-470 99 00 www.polarprint.se info@polarprint.se

Alla ska kunna läsa Dagens ETC.

Journalistik är demokrati. Därför erbjuder vi nu en lösning för dig som använder taltidning.Beställ på kundtjanst@etc.se eller på telefon: 08-410 359 00. Du blir sedan kontaktad av Myndigheten för tillgängliga medier.Logga ETC

Temaveckor i sommar på Almåsa HavshotellMidsommar, vecka 25klä stången, femkampa, dansa, ät jordgubbstårta, basta och grillaKulturvecka, vecka 26utöva kultur, lyssna på historia och på författare på besökFamiljevecka vecka 28paddla, pyssla, dansa disco och grillaInternationell upplevelsevecka v 29mat och kultur från olika länderLyxvecka vecka 30yoga, golf, provning av bubbel, galamiddag med dansSe även aktuell info från Almåsa på sida 7!Alla temaveckor har aktiviteter måndag till lördag. Ankomstdagar är tisdag, fredag och söndag, undantaget midsommar. Minst två nätter bokas. Detaljerade program finns på webbplatsen www.almasa.se För mer information, kontakta oss på telefon: 08-500 404 80 eller mejla till receptionen@almasa.sesea you!

Student & konfirmation - Ge ett smycke för lycka i livet

Finns i silver, förgyllt silver och guld i diametern 15 och 20 mm.Genom ditt köp stöder du Synskadades Riksförbunds verksamhet.

Telefon: 08-39 90 70 webbadress: www.lyckopenningen.se mejl: info@lyckopenningen.se

Inspelat material önskasNu pågår ett projekt med att digitalisera de samlade inspelningar som Synskadades museum har. Projektet har blivit möjligt genom ekonomiskt stöd från Riksarkivet.

En daisyskiva kommer att ges ut i september med ljudklipp med kända röster och med personer som berättar om vår organisation. En viss typ av inspelningar saknas dock. Har du någon inspelning liggande? Det vi söker är: Sång, musik, möten, berättelser, inspelningar från resor med SRF och mycket gärna från demonstrationer och torgmöten. Allt med anknytning till De blindas förening eller SRF är välkommet. Det spelar ingen roll på vilket format inspelningen är gjord. Vi kan använda allt. Har du inspelningar, hör av dig till Dan Andersson, telefon: 072-530 38 33 e-post: dan53038@outlook.comadress: Kölnagatan 31, 681 41 Kristinehamn

SRF-annonsOrdna en cirkel och fördjupa er i SRF:s historia

Upplev SRF:s 130-åriga historia i en studiecirkel i din egen lokalförening. Boken Ur historien mot framtiden med tillhörande studiehandledning har vi framställt som talbok, storstil, punktskrift och e-textbok. SRF Folkbildning anpassar studiematerial till önskat läsmedia för synskadade eller personer med dövblindhet som deltar i en studiecirkel eller folkhögskoleutbildning. Info: tel: 08-39 90 00 mejl: folkbildning@srf.nu srf.nu/studier/folkbildning

Behöver du extra klirr i studiekassan?Är du synskadad och studerar eller vill utbilda dig? Då finns det flera stipendier och fonder att söka. • Du som ska påbörja eftergymnasiala studier och inte har fyllt 30 år kan söka ur Makarna Myrdals stipendiefond.• Ungdomar som vill studera, särskilt inom musik, kan söka Ebba och Tor Jernemans fond.• Du som vill studera, eller är nysynskadad och vill utbilda dig inom organisationspolitiskt arbete kan söka ur Retslers fond.• Vill du ha hjälp vid studier och rekreation? Sök ur Hults minnesfond.• Är du från Västernorrlands och Norrbottens län kan du dessutom söka medel ur Sjöströms fond eller Sundbergs fond.Vill du veta mer?Mejla yvonne.gille@srf.nu eller ring 08-39 91 54. Ansökningsblanketter finns på www.srf.nuVill du posta ansökan är adressen: SRF Yvonne Gille, 122 88 EnskedeVi måste ha ansökan senast den 31 juli. Beslut fattas i augusti.

Förverkliga små och stora drömmar!Är du synskadad och har en låg inkomst? Då kan du söka bidrag från Synskadades Stiftelse, KMA eller andra fonder. Du kan till exempel få bidrag för olika inköp, aktiviteter, vård eller behandling. Vill du veta mer? Mejla yvonne.gille@srf.nu eller ring 08-39 91 54. Läs på www.srf.nu

Studietips!Passa på att förkovra dig i ett nytt språk, läs om andra länder och kulturer eller lär dig allt om de fåglar vi nu tydligare hör. Vi har över 4000 tillgängliga titlar i en mängd olika ämnesområden. På vår hemsida hittar du vår databas med de aktuella titlarna eller är du välkommen att ringa oss. Beställ via e-post eller telefon. Inga kostnader, materialet är ett envägslån.Synskadades Riksförbund Folkbildning anpassar studiematerial till önskat läsmedia för synskadade eller personer med dövblindhet som deltar i en studiecirkel eller folkhögskoleutbildning. Ta kontakt med oss för mer information. Telefon 08 – 39 90 00, e-post folkbildning@srf.nu Läs mer på www.srf.nu/studier/folkbildning

MånadslottenStöd Synskadades Riksförbund

Köp MånadslottenDragningar varje dagMiljonchanser varje månadFör beställning ring: 08-39 90 60www.manadslotten.se

Förmånliga försäkringar med unika fördelarSRF är en del av UNIK Försäkring. Det innebär att du som medlem kan teckna trygga försäkringar för bland annat din bil, ditt boende och olycksfall – för dig och dina familjemedlemmar. Här ser du några av våra unika fördelar:LSS-ärenden

Juristhjälp vid överklagan av LSS-ärenden ingår i alla våra hemförsäkringar.Hjälpmedel

Låg självrisk på hjälpmedel för syn- eller hörselfel i hemförsäkringen.Generösa rabatter

Teckna flera försäkringar hos oss och få upp till 20 % rabatt.Unik service

Vi har inga knappval och du får svar inom 15 sek. när du ringer. Anpassad bil

Försäkring av hela bilen utan premiepåslag för anpassad bil.Hemextra

En extra bra hemförsäkring för dig som tillhör personkretsen LSS eller SOL.Kontaktuppgifter Unik Försäkring: Telefon: 010-490 09 91 Öppettider: måndag till fredag kl. 8.15 till 16.45E-post: info@unikforsakring.se Hemsida: www.unikforsakring.seFörsäkringsgivare är If Skadeförsäkring AB org.nr 1614120-3 med säte i Helsingfors (adress till huvudkontoret är Ängsporten 4, 02200 Esbo, Finland), som i Sverige representeras av WaterCircles Sverige AB org.nr 556807-9056 (postadress Box 1014, 164 21 Kista, Isafjordsgatan 35, tel. 08-517 29 600, info@watercircles.se). WaterCircles är anknuten försäkringsförmedlare till If.

Redaktionsruta

Ges ut av Synskadades Riksförbund, årgång 44 utgivningsdag: 10 juni 2020. Nästa manusstopp och utgivning: 10 aug och 16 sepOmslag: Eila Nilsson Foto: Jonas WestlingVinjettillustratör: Linnea BlixtTryckeri Lenanders Grafiska AB, Kalmar

Redaktion srf.perspektiv@srf.nuSRF Perspektiv, 122 88 EnskedeMonica Walldén, redaktörmonica.wallden@srf.nu08-39 90 12Kari Agger, grafisk formgivare

Ansvarig utgivareHåkan Thomssonhakan.thomsson@srf.nu

Prenumeration Tidningen ingår i medlemskapet, övriga 250 kr/år. SRF Perspektiv finns som tryckt tidning, på tal, som podcast, i punktskrift samt i textformat. Du kan via mejl få tal- och textversionen i din dator.

Annonser och prenumeration: Jessica Helin08-39 91 73 ISSN: 1652-263X

Stöd SRFPlusgiro: 90 00 90-2