Västerbotten •

Byggnadsminnen 3*91

I detta nummer InnehållT idskriften V ästerb o tten h a r flera gånger, på e tt eller a n n a t sä tt, b eh an d la t v å r b yggnadsku ltu r i tem anum m er: "V ästerbottensgården" (3/69), v a r e tt av de första , H us m ed h isto ria i U m eå (4/74), V ärt a t t b evara i V ästerbotten" (4/75), "Hus m ed h isto ria i Skellefteå" (4/76), "A rbetarbostäder i V ästerbotten" (4/80), "K ultu rm innesvården i V ästerbotten" (4/81), som innehöll en p resen ta tio n av län e ts 26 första byggnadsm innen, "Råd om vård (3—4/84), B ostad i Um eå" (2/87) och sen as t "H usesyn på Nyborg och D alkarlså" (1/89).

I d e tta num m er p re sen te ra r vi y tte rlig are 26 byggnadsm innen, dvs. de som h a r tillkom m it sedan förra p resen ta tio n en 1981. Vi gör speciella u tv ik ­n in g ar k ring tv å av byggnadsm innena: garverie t i Hem byn och repslagerie t i Kåge. Övriga a r tik la r i h ä f te t h a r m est an k ny tn ing till landsbygdens hus och gårdar. A rtik la rn a om sp ån tak , sk ih ag ar och s tak e t in n eh å lle r in te b a ra h is to risk t stoff, u ta n också p rak tisk a anv isn ingar för eget byggande.

K arin E riksson ä r län san tik v arie vid län ss ty re l­sens ku ltu rm iljöenhet, de a n d ra a rtik e lfö rfa tta rn a och m ed arb e ta rn a tjän stg ö r an tin g en vid Skellefteå m useum eller vid län sm u seet i Um eå.

D är ej an n a t anges ä r fo tografierna h äm tad e u r V ästerbo ttens m useum s bildarkiv.

O m slagsbilderna

Framsidan: Arbetarbostäderna på Västerbacken i Holmsund. Baksidan: Johan Gustavsson i Flakaträsk hyvlar fönsterbågar. Pojken till höger är Gottne Kristoffersson från Strömsund. Foto från 1927 eller -28.

Västerbotten •R edigeras av t jä n s te m ä n n en vid V äste rb o tten s m useum i sam arb e te m ed tjä n s te m ä n n en vid Skellefteå m useum .A nsvarig u tg ivare: A nders H uggert.R edak tö r och g rafisk form givare: Bo Sundin .P ren u m era tio n och d istribu tion : H jördis B om an och Gun-Amy Z akrisson.

26 n y a b y g g n a d sm in n e nK arin E riksson

R e sta u r er in g en av g a rv e r ie tM aria Löfgren

123

146

G am la re p s la g e r ie t i K åge - e t t a k tiv t a rb ets liv sm u seu mA nnika S ander 159

R ista r en i R e n b er g sv a ttn e tM aria Löfgren

V ack ra r itn in g a r i faraE va V ikström

161

163

N ä m n d em a n n a g å rd en i S k äranBo Sundin /L ars Trygg/M elvin Olsson 164

S p å n ta k o ch sp ånRolf Sixtensson 168

S k ih a g a n — jo r d b ru k sla n d sk a p e ts k la ss isk a h ä g n a dL.Flodström /R. Sixtensson/S. Jonsson 172

S ta k e te t - g å rd sp la n en s o ch trä d g å r d e n s h ä g ­n a dOla K ellgren 116

L a n th a n d e lsm u seu m i H o lm su n dBo Sundin 180

R edaktionens adress: T id sk riften V äste rb o tten , V äste rb o tten s m useum , G am m lia, 903 42 U m ea. Telefon 090/11 86 35. R ekvisitioner och p renum eration : V äste rb o tten s län s hem bygds­förbund, postgiro 6 26 22 - 6.

O ffsettryck: UTAB, U m eå 1991. ISSN 0346-4938.

Förordet

P å bilden h ä r in till - fö reställande B rönstjä rns skola, byggd 1932 - s itte r fönstren upp och ned. I a lla böcker och i (nästan ) alla fall i p rak tik en s itte r de an d ra vägen. De sm åru tig a p a rtie rn a skall en lig t all erfa­ren h e t och sm ak vara uppåt; vänd och se efter själv. S åd an a h ä r reg ler ä r välk än d a därför a t t m useer, forskare, a rk ite k te r och byggnadsvårdare h a r syssel­s a tt sig m ycket m ed husens u tsidor, speciellt fa sa­dernas u tseende, eller de byggnadstekn iska kon­s tru k tio n ern a . M an försöker h it ta reg lerna, trad itio ­n ern a , för a t t v isa och lä ra u t h u r m an byggde förr och för a t t fram hålla de k v alitéer ä ld re tid ers byggande hade. Som bilden v isar kan m an dock a ld rig v ara he lt säker.

D et ä r säm re s tä llt m ed kunskapen om in te riö re r­na, om det ä ld re in redn ingssn ickeriets u tfo rm ningar och u tföranden . N är det gäller in redn ingssn ickerie t h a r en enorm förflackning äg t rum de senaste 40 åren . En m odern köksinredning för 50 000 k r b es tå r i b äs ta fall av fanérad sp ån p la tta ; det spelar ingen roll vad m an än b e ta la r, det tillverkas inget a n n a t i Sverige idag. D et ä r m ärk lig t h u r om världen tillå te r tillv e rk a rn a lå tsa s a t t deras p ro d u k ter rep resen te ­

r a r högvärdigt svensk t m öbelsnickeri n ä r rå a spån- p la ttey to r sticker fram u n d er p ap p e rs tu n n fanér.

Om m an n u skulle vilja lå ta specia lbeställa en in redn ing i m assiv t trä , v a r k an m an då h it ta förlagor och k unskap om h u r sådana, t.ex. en köksinredning eller e tt trapp räcke , gjordes på 1920- eller 30-talen? I böcker eller r itn in g a r finner m an n ä s ta n inget. I boken H usbyggnad från 1939 finner m an t.ex. m in­dre än en sida, av to ta lt 815, om trapp räcken . De som v a r m ed och byggde, r itad e och k o n stru erad e lever k n ap p ast längre. D et ä r också dålig t b es tä llt m ed fotografier, ingen h a r äg n a t såd an a de ta lje r någon uppm ärksam het. D et ä r egentligen b ara h u sen själ­va som k an ge svar; dvs. de h u s d ä r äldre sn ickerier och de ta lje r finns k v ar m en h u r m ånga ä r det? Inom ­hus sker fö rän d rin g arn a sn ab b ast och d ä r tillå ts s jä lv k la rt också de s tö rs ta ingreppen. D et ä r in te m ånga byggnadsm innen i V ästerbo tten som h a r en kom plett och ä ld re in redn ing kvar. V ad vi därför behöver ä r hus som byggnadsm innesförk laras för "sina synnerligen m ärkvärd iga in teriörer". H u r det sedan ser u t på u ts id an få r då fak tisk t kom m a i an d ra hand.

Bo Sundin

121

TTVHTTTT

122

___IS P ' 1 : .. . .

: M * w ^ .

J ' 'M ■': ' * 3 Ä* ’ • „

'

26 fzya byggnadsminnenKarin Eriksson

A tt ge läne ts m ärk ligaste byggnadsverk lagskydd genom byggnadsm innesförk laring h a r i V ästerbo t­ten bedöm ts v a ra en angelägen uppgift för k u ltu r­m innesvården . A rbete t m ed d e tta p åg år fortlöpande i ta k t m ed a t t vi få r fram k u n sk ap su n d erlag genom m useernas k u ltu rh is to risk a bebyggelseinventering­a r eller genom a t t frågan om byggnadsm innesförkla­ring väckts av ägare eller an n a n in tresserad . Vid u rv a le t e fte rs träv a r vi k v a lite t och m ångfald. De lagskyddade m onum enten skall v isa gången tids byggnadsskick, m en också avspegla olika för v år lan d sän d a typ iska v erk sam h ete r i olika tid e r och i olika sam hällssk ik t.

A r 1991 finns i län e t 55 byggnader eller byggnads- g ru p p er skyddade som byggnadsm innen. V issa bygg- n adska tegorie r ä r än n u överrepresen terade, m edan an d ra saknas. M er än hä lften av byggnadsm innena u tgörs t.ex. av byggnader i s täd e rn a U m eå och Skel­lefteå. P å g rund av exp loateringstrycket h a r det h ä r v a r it m est b rå tto m a t t in v en te ra bebyggelsen u r k u ltu rh is to risk sy n punk t och a t t o rdna lagskydd.

U töver byggnadsm innena finns även i V ästerbo t­ten en sto r m ängd an d ra k u ltu rh is to risk a byggnader och bebyggelsem iljöer som lagskyddats genom Q- m ärk n in g i p lan er och genom an d ra bestäm m elser en lig t byggnadslagstiftn ingen.

Brogård 1 i Umeå, ett av de nya byggnadsminnena i Väster­botten. M ålning av A rthur Kriström 1931 (tillhör Torsten Modig).

123

B yggnadsbeståndet i län e t ä r av re la tiv t u n g t datum , v ilket till sto r del bero r på a t t t r ä h a r v a r it det n a tu rlig a byggnadsm ateria le t. Av den m edeltida bebyggelsen i k u sto m råd e t finns b a ra s tenkyrkorna kvar. Krig, b ran d och expansion h a r senare d rab b at bebyggelsen både på landsbygden och i städ ern a . In lan d e t och fjällom rådet fick fa st bebyggelse först u n d er 1700- till 1800-talen.

V ästerbo tten h a r alltid v a r it e tt u tp räg la t sm å- b ru k a rlän . S tora gods lyser m ed sin frånvaro . Av jo rd b ru k e ts byggnadsbestånd ä r h ittills n åg ra få g å rd a r skyddade som byggnadsm innen. D it hör n åg ­ra nybyggen i in landet: V ästra Storsjö i Äsele, Norge- fa ra rg å rd en i K lim pfjäll och R ism yrliden i Skellef­teå. F rå n k u s tlan d e t saknas därem ot en stö rre gård m ed dess r ik a byggnadsbestånd b land byggnadsm in- nena.

Skogsbruket och skogsindustrin växte fram som länets viktigaste närin g fr.o.m. 1800-talets m itt. Bagg- bölesågens fö rvalta rbostad i Baggböle och sju av a rb e ta rb o städ e rn a vid las tag ep la tsen i H olm sund från om kring 1850 ä r n åg ra av de byggnadsm innen som re p re sen te ra r denna verksam hetsgren . De sto ra såghusen och m assafab rik ern a k an b a ra bevaras om de få r en ny användning . Som byggnadsm inne m ed m useal funktion h a r en byasåg i D rängsm ark rä d ­dats. Den drevs såväl m ed v a tten k ra ft som ån g k raft och h a r s itt m ask ineri i behåll.

F rå n den ä ld s ta industriepoken finns n å g ra jä rn - ochglasbruksm iljöer från 1700-talet bevarade. Bruks- kyrkan , m agasine t och en a rb e tarb o stad vid H örne- fors jä rn b ru k ä r byggnadsm innen, m edan de m er

kom pletta jä rn b ru k sm iljö e rn a i Olofsfors och Ro- bertsfors ä r skyddade genom bestäm m elser i d e ta lj­p laner.

E tt sä rsk ilt an sv a r k än n e r vi för de byggnadska- tegorier som b a ra finns i övre N orrland. D e tta gäller bl.a. k y rk städ e rn a . N ågra av de in tre s sa n ta s te och m est välbevarade ligger i V ästerbo tten och av dessa ä r Skellefteå k y rk stad och Byske k y rk stad redan skyddade som byggnadsm innen.

E n an n an byggnadstyp un ik för n o rra N orrland ä r de sto ra tim m erlogarna: långlogen och rundlogen. D är tröskade m an kornet m ed h jälp av h äs td ra g n a v ag n ar eller trä b u lta r , en av 1700-talets jo rdbruks- tek n isk a uppfinn ingar. F y ra logar, av v ilka två m ed v a tten d riv n a trö sk b u lta r, ä r byggnadsm innen.

D et som finns b ev ara t av ä ld re sam isk t byggnads- skick ä r lik aså u n ik t för v å r del av landet, in te b a ra från nationell u ta n även från in te rn a tio n ell synvin­kel. Den än n u in te avslu tade inven teringen av be­byggelsen i V ästerbo ttens Q ällom råde kom m er a t t ge und erlag för u rva l av bevarandeom råden och bygg- nadsm innesobjekt.

B eslut om lagskydd ä r i och för sig in te någon g a ran ti för a t t en värdefull byggnad bevaras. E n m ängd p rak tisk a och ekonom iska frågor m åste också få sin lösning. I m ånga fall gäller det a t t h it ta en läm plig ny användning för byggnaden, som m otive­ra r en varsam u p p ru stn in g och e t t kon tinuerlig t u nderhåll. A tt k u ltu rm in n esv ård en n u m era genom byggnadsvårdsanslage t k an erb juda fastig h e tsäg a­ren e tt v isst ekonom iskt stöd u n d e r lä tta r avsevärt h ela a rb e te t m ed bevarande och lagskydd.

124

• L änets 26 fö rsta byggnadsm innen p resen terad es i Västerbotten 4/81.

V ännäs läger - Fridhem

Officersförläggningen vid Vännäs läger. Foto: Sune Jonsson 1987.

Del av s tad säg a 808, V ännäs, V ännäs kom m un. Ägare: M issionssällskapet B ibeltrogna V änner. B yggnadsm inne den 25 ja n u a r i 1982. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r byggnadernas ex teriö rer och till­hörande m arkom råde.

Ä ren 1900-1909 v a r V ästerbo ttens regem entes m ö­tesp la ts förlagd till V ännäs. R egem entet fo rtsa tte dock a t t an v än d a lägre ts m ånga byggnader till olika m ilitä ra ändam ål. F ö rst 1980 överläts hela om rådet till V ännäs kom m un.

Än i dag å terspeg las an läggningens m ilitä ra h ie­ra rk i i byggnadernas k a ra k tä r och gruppering. I en grupp för sig ligger officersbostäder och officersm äss; nu i M issionssällskapet B ibeltrogna V änners ägo och ombyggda till m issions- och ungdom shem .

L ängre v ä s te ru t låg u rsprung ligen k aserngården omgiven av m anskapsbaracker. Av dessa finns en ­

d as t en kvar, som 1985—86 tillsam m ans m ed den in tilliggande officersm ässen och s jukstugan på lä ­gerhöjden inreddes till ku rsgård . D ärvid fly ttades och å teran v än d es också fö rvaltarebostaden och e tt landsto rm sförråd från en tred je byggnadsgrupp be­lägen ö ste ru t vid jä rn v äg ssp åre t.

Vid officersgården ligger m ark e ten te rie t - den u rsp rung liga officersm ässen och bataljonsexpeditio- nen - flankerad av tv å iden tiska officersbostadshus i tv å våningar. E tt stycke d ärifrån å terfinnes e tt sä rsk ilt bostadshus för underofficerarna. De fyra byggnaderna i g ruppen skiljer sig från läg re ts övriga bebyggelse genom sin ljusa oljem ålade fasspontpa- nel, sina verandor och sina dekorationer i schweizer- stil. De p lå ttäck ta tak en h a r stilenlig t k ra ftig t språng.

Vid u p p ru stn in g en till m issions- och ungdom s­hem h a r m ark e ten te rie t in re tts till m a tsa l och för­sam lingssal, m edan underofficersbostaden bliv it för- läggningsbyggnad. O fficersbyggnaderna h a r än n u en d ast ru s ta ts upp till det y ttre .

125

V ännäs läger - k on feren scen ter

S tadsäga 808, V ännäs, V ännäs kom m un.Ägare: V ännäs kom m un.B yggnadsm inne den 26 april 1982. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r ex teriö rerna på förvaltarebostaden , sju k stu g an , logem entet, underofficersm ässen och u th u se t sam t rum sindeln ing och fa s t in redn ing i a rrestloka lerna i förvaltarebostaden. D essutom skyd­das e tt om råde k ring byggnaderna.

D en kvarliggande logem entsbyggnaden ä r en s.k. "lägerhydda" uppförd i en våning m ed stom m e av sto lpverk och k lädd m ed liggande fasspontpanel. Tack vare en ra d tak k u p o r kunde även v indsvå­ningen användas som förläggning. Lägerhyddan fung­e ra r n u som reception och m atsa l i den nya konfe­rensanläggningen .

U nderofficersm ässen ä r p lacerad i en slu ttn ing . F rå n den sto ra v eran d an och ta k te rra sse n h a r m an en v id sträck t u ts ik t över ä lv landskapet. Byggnadens rödfärgade tim m erväggar s tå r än i dag u tan brädfod- ring; ex teriören h an n uppenbarligen in te fä rd ig stä l­las.

In te riö rt ä r sä rsk ilt s to ra salen i bo ttenvåningen r ik t dekorerad. B oasering, dö rrom fattn ingar m ed överstycken och tak p an e l ä r u tfö rda i ren ässan sstil. H ela byggnaden används som kurslokal.

S jukstugan på lägerhöjdens högsta krön ä r en lån g sträck t tim m erbyggnad m ed m ittkorridor, flyt­tad från regem en tets tid igare övningsplats på Gum- bodaheden. Den rym m er övernattn ingsrum . Den gam la likboden d ärin till h a r byggts om till bastu .

Fö rvaltarebostaden som fly tta ts upp, ä r i sin bo t­tenvån ing till en del in red d till h äk te m ed fem celler. D enna byggnad h a r tim m erstom m e, m en ä r brädfo- d rad och försedd m ed veranda. Byggnaden h a r få tt ny användn ing i konferenscentret.

M arkstedtska gården

Kv. F alken 1, S to rg a tan 26, Skellefteå.Ägare: E lek trokonsu lt AB, Skellefteå. B yggnadsm inne den 25 ja n u a r i 1982. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r ex teriören sam t in teriören .

M ark sted tsk a gårdens huvudbyggnad vid S to rgatan uppfördes u rsprung ligen 1881 som bostadshus för råd m an n en och han d lan d en David Reinhold M ark- s ted t efter r itn in g av en på den tid en väl känd stockholm sark itek t, Jo h n L aurentz. D enne gav bygg­n aden en y ttre brädfodring i ren ässan ss til m ed om ­sorgsfullt u tform ade detaljer. Å r 1926 höjdes de delar av övervåningen som in te v ar av full höjd. Påbyggna­den anpassades till den u rsp rung liga byggnadens stil. För d e tta tillägg svarade a rk ite k t B irger D ah l­berg, Skellefteå.

B yggnaden, som s tå r på stensockel och h a r t r ä ­stom m e ä r uppförd i två vån in g ar m ed sidorisalite r m ot g a tan och gården sam t veranda i tv å v ån ingar m ot gården. Den r ik t dekorerade panelen av liggande k älspon t ä r indelad av profilerade lis te r och rustice- rad e p ilas tra r . E n konsolfris löper u n d er tak fo ten och fönstren ä r konsolburna. F ö n ste rb åg a rn a h a r u t ­b y tts m ot an d ra av sm äckrare typ. F asad e rn a ä r m ålade i gul och gråbeige färg. D et valm ade sad e lta ­k e t täck t m ed ko rrugerad plåt.

B yggnaden ä r i gott skick och utgör e tt rep resen ­ta tiv t och k v a lita tiv t hög tstående exem pel på den s ten h u sim iteran d e träp a n e la rk ite k tu r som förekom i lan d so rtss täd e rn a vid 1800-talets slut. G årdshusen på tom ten byggdes om på 1920-talet.

S läk ten M arksted t var i flera generationer h an d ­landen , sågverks- och varvsägare sam t skeppsreda­re. F öretaget v a r på sin tid skellefteortens stö rs ta arbetsg ivare. M ark sted ta rn a utövade e tt s to rt infly­tan d e även i det kom m unala livet i Skellefteå.

126

R undloge m ed kornbod i K vam m arnäs

K vam m arnäs 1:9, Norsjö kom m un.Ägare: P e r och Helge Ström .B yggnadsm inne den 25 ja n u a r i 1982. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r ex teriören och in teriören.

De m ångkan tiga , tim rad e ru n d lo g arn a ä r k a ra k tä ­ris tisk a inslag i landskapsb ilden i övre N orrland. D enna byggnadstyp kom a t t u n d er 1800-talet e r­

s ä tta de äld re lång logarna som tröskhus. U tlagd på golvet tröskades säden i rundlogen m ed en h ä s td ra ­gen konisk tröskbu lt.

E n välbevarad rundloge m ed tillhö rande bodar å te rfin n e r vi i K vam m arnäs, Norsjö kom m un. Bygg- n adsg ruppen ligger i e tt öppet åk e rlan d sk ap på en söderslu ttn ing n e r m ot sjön K vam m arn.

Logen ä r å ttk a n tig och försedd m ed en å ttk a n tig kornbod p å tak e t. P å v ä s tra s idan ä r logen sam m an ­byggd m ed en tim rad halm bod. Å rta le t 1853 ä r in ­sk u re t i tak åsen . De välhuggna s lä ta lax k n u ta rn a ä r upp till u tk ragade. T aket ä r belag t m ed hyvlad spån. Ö ster om logen ligger en kornbod från 1846.

Kvammarnäslogen uppmärksammades av länsmuseet på ett tidigt stadium. Denna bild togs 1961.

127

Östra och västra gathu set, H aren 9 i S k ellefteå

Kv. H aren 9, S to rg a tan 35 och 37, Skellefteå, Skellef­te å kom m un.Ägare: R ag n ar Lundberg.B yggnadsm inne den 22 feb ruari 1982. Skyddsföre­sk rifterna om fattar exteriören sam t tillhörande m ark ­om råde.

Ö stra g a th u se t, S to rg a tan 37 uppfördes 1848 för h an d lan d en Jo h an H ortelius, tro ligen av byggm ästa­ren Jo h an Sandström . H orte lius hus ä r exem pel på det u n d er s lu te t av 1700-talet och början av 1800- ta le t vanliga b o rg arh u se t i en del n o rrlän d sk a s tä ­der.

D et b e s tå r av en tvåfilig huskropp på re k tan g u lä r p lan och i tv å vån ingar, m ed e t t k a ra k tä r is tisk t flackt, v a lm at tak . T im m erhuset fick en y ttre bräd- fodring som efterliknade sam tida a rk ite k tu r i pu ts och sten . S ten a rk itek tu re n v a r på 1840-talet em pire- betonad m ed k ra ftig t profilerade tak lis te r, tu n n a horison ta lliste r, b red a h ö rn p ila s tra r och en fö rk är­lek för gav lar och profilerade fönsterkornischer. Till denna stil hör också den paneltyp som u n d er 1800- ta le t användes m est i Skellefteå, kälspontpanelen . P anelb rädo rnas b reda käl i n ed e rk an t e fte rlik n ar m urfogen m ellan stenskift. D enna paneltyp v isar p åverkan från s täd e rn a på an d ra s idan B ottenviken, bl.a. Jakobstad , B rah estad och G am la Karleby.

H orte lius gjorde efter n åg ra å r konkurs och fastig ­h e ten övertogs av k ä lla rm ä sta re Lundeberg, som h ä r bedrev krogrörelse fram till dess a t t det nya s tad sh u ­set stod k la rt. U nder en lång period h a r h u se t in rym t en jä rn h an d e l.

H u se t h a r sedan byggts till i e tapper. 1901 fly tta ­des en gårdsflygel och byggdes ihop m ed gathuset. D et forsågs m ed tv å trap p to rn .

V ästra g a th u se t, S to rga tan 35 byggdes 1848 av h an d lan d en Jo h an L indberg och inköptes sederm era av h an d lan d en C. L. Sjöström . Affär och fastig h e t övertogs i början av 1900-talet av h an d lan d en E. A. W ikner.

Byggnaden ä r av sam m a typ som det ö stra g a th u ­set: en huskropp i tv å h ela vån in g ar m ed flackt v a lm at tak . P anelen ä r in te den på de a n d ra förnäm a h u sen vanliga kälsponten , u ta n den m era "lantliga" locklistpanelen. I övrigt finns de typ iska em pirede- ta lje rn a . Möjligen ä r locklistpanelen av senare d a­tum .

Gam la la sarettet i Um eå

Kv. S an d åk ern 3 (Åbacka), U m eå, U m eå kom m un. Ägare: V ästerbo ttens läns landsting . B yggnadsm inne den 27 sep tem ber 1982. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r byggnadernas exteriörer, rum s- indeln ing och in redn ingsdeta lje r i gam la la sa re tte t och stenpaviljongen sam t lasa re tts to m ten .

G am la la sa re tte t från 1785 ä r e tt av lan d e ts ä ld sta bevarade la sa re ttsh u s. Vid la sa re tte t, som från bör­ja n hade hela övre N orrland som upptagn ingsom rå­de, fanns u rsp rung ligen en d ast å t ta vårdp la tse r.

S itt nu v aran d e u tseende fick det gam la lasa re tts- h u se t efter en påbyggnad 1863 och brädfodring 1866. F asaden ä r k lädd m ed stående locklistpanel m ed båglist, konsolfris och deta ljer som också fanns på an d ra offentliga byggnader i U m eå före stadsbran- den 1888.

K var på gam la la sa re tts to m ten ligger y tte rlig are byggnader som illu s tre ra r sjukvårdens utveckling i länet: dels en träpaviljong för m en ta lp a tien te r från 1866, dels en stenpavilj ong uppförd efter r itn in g a r av Axel K um lien och öppnad 1897. Den s istnäm nda byggnaden h a r pu tsade fasader. Den inrym de opera­tionssa l och k iru rg isk avdelning och hade för den tid en hög tek n isk stan d ard . B åda dessa byggnader h a r välbevarade ex teriö rer och vissa ä ld re in red ­n ingsdeta ljer in tak ta .

L asa re tts to m ten som ligger högt uppe på b rinken vid U m eälvens n o rra s tran d h a r i dag p a rk k a ra k tä r . L asa re ttsv erk sam h e ten upphörde på denna p la ts red an 1907, m en an läggningen ä r fo rtfarande i lan d s­tin g e ts ägo och används som dagcentrum och kontor.

128

Gamla lasarettet i Umeå, byggt1785.

Stenpaviljongen vid gam la lasarettet i Umeå.

129

S k ellefteå kyrkstad

K aplansbordet 2:4, P rästb o rd e t 1:50 och 8:1 sam t sam fälld m ark till K aplansbordet 1:4 och 2:4, Klock- a rbordet 1:6. P rästb o rd e t 1:50, 2:6 och 2:8 inom stadsdelen P rästbo rde t, Skellefteå kom m un.Ägare: Ca 1000 p rivatpersoner.B yggnadsm inne den 25 oktober 1982. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r byggnadernas ex teriö rer sam t om rådet k ring byggnaderna.

K yrkstäder h a r fu n n its å tm instone sedan 1600-talet vid kyrkorna i Övre N orrland och i d e lar av Ö sterbot­ten . K yrkstadshusens k am m are fungerade som till­fälliga bostäder å t de m er av lägset boende sockenbor­n a vid deras kyrkobesök, fram för a llt vid de s.k. kyrkhelgerna, sam t vid m ark n ad er, ting och uppbör­der. Ö vriga tid er stod k y rk stad en öde m ed tillbom ­

m ade d ö rra r och s tän g d a fönsterluckor. V arje k y rk ­stad som i dag b ev ara ts h a r sin speciella k a rak tä r , beroende på vid vilken tid en den tillkom m it och vilka öden den genom gått.

I Skellefteå k y rk stad , B onnstan kallad , reg leras livet fo rtfarande av en k y rkstadsstadga . M ycket tack vare b estäm m elserna i s tad g an h a r k y rkstadsseden kom m it a t t bevaras. B oendet ä r fo rtfarande in te p erm an en t u ta n k a m ra rn a n y ttja s b a ra n åg ra dagar då och då i sam band m ed kyrkhelgerna.

Skellefteå k y rk s tad h a r i m ycket b ev a ra t sin k a ­ra k tä r från tillkom sttiden på 1830—40-talen. Den b es tå r i dag av 116 ky rk stad sh u s, innehållande 392 k a m ra r m ed olika ägare. D ärtill kom m er tre s ta lla r och en livrébod sam t tv å nyare san itä rs ta tio n er.

De flesta h u sen ä r uppförda i tim m er i tv å vån ing­a r och in n eh å lle r v a rd era å t ta kam m are. V arje hus h a r en eller tv å sko rsten sm u rar, eftersom k am ra rn a ä r försedda m ed öppna spisar. D et u rsp rung liga

Den gam la kyrkstadskaraktären är mycket väl bibehållen i Bonnstan i Skellefteå. Bilden är från 1940-talet, men kunde lika gärna ha varit tagen i dag; förändringarna är knappt märkbara. I mitten sticker tornet på landsförsamlingens kyrka upp.

130

tak m a te ria le t v a r spån, m en d e tta m ate ria l h a r se­n are u tb y tts m ot g rå tt betongtegel eller p låt, v ilket också m otiveras av b ran d säk erh e tssk ä l. V a tten och el saknas.

De äld re dö rrar, fönsterluckor, fönsterbågar sam t dörr- och fönsterfoder som finns k v a r b e rä tta r om den varia tionsrikedom som funn its i B onnstan . V issa fönsterbågar h a r b lå s ta g las som k an h ä rrö ra från det gam la g lasb ru k e t i Y tterstfors. De ä ld re d ö rra rn a h a r ofta u rsp rung liga dörrtryck, lås och sm iden.

Till k y rk stad en hörde e t t betydande om råde m ed k y rk s ta lla r i norr. D essa h a r b ru n n it n e r eller riv its, en d ast tre å te rs tå r . Även den y ttre kyrkstadsm iljön h a r a lltid p räg la ts av en enke lhe t som h än g t sam m an m ed dess k a ra k tä r av tillfällig övernattn ingsp la ts .

F innfors gam la k raftsta tion

G ranfors 1:8, F innfors, Skellefteå kom m un.Ägare: S tifte lsen F innfors K raftverksm useum . B yggnadsm inne den 27 ju n i 1983. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r de delar av k ra fts ta tio n en som till­kom 1906—08 och 1910—12. Skyddade ä r exteriören, in teriö ren m ed fa st tek n isk u tru s tn in g sam t fördel- n ingsbassäng och m arkom råde.

F innfors k ra fts ta tio n vid F innforsen i Skellefteälven byggdes 1906-1908 av Skellefteå s tad för a t t förse den expanderande in d u s trin m ed elek tric ite t. K ra ft­sta tionen blev efte r en y tte rlig are u tbyggnad av F in n ­forsen 1910-1912 på sin tid den s tö rs ta i N orrland. I en tred je etapp 1935 förlängdes k ra fts ta tio n en till sin n u v aran d e storlek.

R itn in g ar till de ä ld s ta d e la rn a u tfördes av ingen- j örsfirm an U n an d er & Jonson och a rk ite k t Axel B erg­m an, Stockholm. D essa d e lar ä r uppförda på en g rund av n a tu rs te n m ed b äran d e väggar av m urtegel och h a r p u tsad e fasader. F ö n stren i m ask inhallen ä r sam lade i g ru p p er tre och tre och g å r från ta k till golv.

I det in re finns de ä ld s ta e tap p e rn as a lla fem gen era to re r och tu rb in e r k v ar i original. K var finns även m ä ta rtav lo r och an n a n inredning . Även i verk ­stad sru m m et finns in redn ingen bevarad m ed t ra n s ­m issionsanordn ingar och m ask in er för bl.a. re p a ra ­tion av k ra fts ta tio n en s aggregat.

U ppström s k ra fts ta tio n en ligger än n u den u r ­sprungliga fördeln ingsbassängen m ed in tag till ag­g regaten 1-4. H ä r finns dels m u rv erk et b ev a ra t dels m ask in erie t till dam m anläggningen.

Söder om k ra fts ta tio n en ligger den d ärtill h ö ran ­de sm edjan som uppfördes 1906—1908. D en s tå r på en sockel av huggen sten och ä r uppförd av t r ä m ed liggande fasspontpanel m ålad m ed falu rödfärg. F önst­ren ä r tä tsp rö jsad e m ed gröna fönsterbågar och v ita foder. Y tte rd ö rra r ä r av t r ä m ålade i grön ton. T aket ä r täck t m ed plåt.

Finnfors gam la kraftstation, maskinsalen mot norr. Foto: C. O. Söderström 1982.

131

G arvare A nderssons gård i S k ellefteå

Kv. E korren 4, S to rg a tan 25 B, Skellefteå.Ägare: R ag n ar Lundberg.B yggnadsm inne den 31 oktober 1983. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r ex teriören sam t in teriören .

F as tig h e ten övertogs 1857 av g arvare G u sta f A n­dersson och det n u v aran d e h u se t byggdes. E v en tu ­ellt u tn y ttjad e s då även d elar av e tt ä ld re hus. Bygg­naden ä r av sam m a typ som de övriga stö rre g å rd a r­n a vid S to rgatan , m en tim m erstom m en ä r rev e terad efter m önster från la sa re ttsh u se t i staden.

U nder m ånga å r kom byggnaden a t t b e tra k ta s som rivn ingshus och u n d erh å lle t e fte rsa ttes . Ä ren 1981-1982 utfördes en v arsam renovering av ex teri­ören och in teriö ren . Bl. a. ig en sa ttes en hörnavskär- n ing från 1937.

Även i det in re h a r byggnaden m ånga deta ljer bevarade från 1800-talet, såsom kakelugnar, dörrar, tak , foder och lister.

Ekorren 4 i hörnet av Storgatan och Tjärhovsgatan i Skellefteå.

132

H örnefors bruk

F a s t P rä s ten 1, P rä s ten 2 och H örneå 8:739, U m eå kom m un.Ägare: S tifte lsen Hörnefors B ruk.B yggnadsm inne den 31 oktober 1983. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r byggnadernas ex teriö rer och in ­te riö re r sam t tillhö rande m arkom råde.

Vid H örneån i H örnefors ligger n åg ra byggnader som tillh ö rt H örnefors jä rn b ru k , an lag t på 1770-talet och ned lag t 1902. Av dessa ä r b ru k sk y rk an , b ruksm aga- sin e t och en a rb e ta rb o stad överförda till en stiftelse och skyddade som byggnadsm innen.

B ru k sk y rk an från ca 1800 h a r byggts till i e tap ­per, sen ast vid 1800-talets slut. Den enk la in teriö ren h a r predikstol, a lta re och b än k in redn ing från 1800- ta le ts början.

D et tim rad e b ru k sm ag asin e t fr ån 1700-tale ts s lu t h a r b ru te t ta k m ed avvalm ade gavelspetsar.

F rå n bruksperioden h ä rrö r också en a rb e tarb o ­s tad från ca 1890-talet. Den h a r renovera ts och ä r

Interiör från Ekorren 4. Foto båda bilderna: Skellefteå museum.

Arbetarbostadslängan som hör till byggnadsminnet i Hörnefors har renoverats och iordningställts som vandrarhem under 1990 och -91. E tt rum har återinretts till bostadskök.

n u m era vandrarhem . E tt av rum m en, e tt bo stad s­kök, fu ngerar som m useum .

1700-talets jä rn b ru k i V ästerbo tten fick sin m alm från M ellansverige. Av m asugnen, stång järnssm ed- ja n och m an u fak tu rsm ed jan finns i H örnefors b a ra g ru n d e rn a kvar.

A ngården i Um eå

S tadsäga 277, Backen, U m eå kom m un.Ägare: M artin Borgström .B yggnadsm inne den 30 ja n u a r i 1984. Skyddsföre­skrifterna om fattar huvudbyggnadens exteriör, rum s- indeln ing och fa st inredning.

A ngården ä r en äm betsm annabostad från 1700-ta- lets slut. Den h a r i s to rt b ev a ra t s itt u tseende och u tfo rm ning från de ä ld s ta perioderna i sin h istoria.

H uvudbyggnaden uppfördes av lan trä n tm ä s ta re P e r Forsell å r 1791. Till gården hörde e tt om fattande jo rdbruk . E fter Forsells tid övergick A ngården i p ro­sten Olof H am braeus ägo. D enne genom förde en om fattande förändring av in te riö ren 1825. L ikaså skedde en u p p ru stn in g om kring 1840, då gården ägdes av häradshövd ing J . D. H elleday. Då fick huvudbyggnaden bl. a. sin y ttre brädfodring.

B yggnaden ä r uppförd i en vån ing m ed oinredd v indsvåning u n d er det s to ra m an sard tak e t. I det in re finns sn ickerier och an d ra fa s ta in redn ingsdeta ljer bevarade, såväl från 1790-talet som från om byggna­d ern a 1825 och ca 1840. S ju k ak e lu g n a r finns även kvar, bl.a. två av 1700-talstyp.

133

I I

Angården ligger i Västerhiske, alldeles utanför Umeå. Denna bild är tagen i slutet av 1930-talet, medan huset var i bra skick. Det har sedan dess förfallit och är i dag i stort behov av upprustning.

V indsvåningens tak sto lsk o n stru k tio n ä r e t t tim ­m erm an sarb e te av hög klass.

E n ä ld re flygelbyggnad och en ladugård från 1900- ta le t ligger på tom ten , m en om fattas in te av bygg- nadsm innesförk laringen .

A rbetarbostäder på V ästerbacken i H olm sund

S trandberget, s tad säg a 617 A och 619 A, V ästerback­en, H olm sund, U m eå kom m un.Ägare: S tifte lsen H olm sundsbyggnader. B yggnadsm inne den 7 ja n u a r i 1991. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r ex teriö rerna , in te riö re rn a sam t tillhö rande m arkom råde.

E tt av län e ts m ärk ligaste ku ltu rm iljöer ä r u ta n tv e ­k an det p a r ti av H olm sunds sam hälle som i dag k a llas V ästerbacken. O m rådet ligger på en hög udde m ed u ts ik t över Ö sterfjärden. D e tta ä r det u rsp ru n g ­liga H olm sund, det sjä lvständ iga lilla sam hälle som Jam es Dickson vid 1800-talets m itt lä t bygga för sina a rb e ta re vid B aggbölesågens las tag ep la ts vid Ume- älvens utlopp. Å tta a rb e ta rk a se rn e r ligger kvar, föga förändrade till det y ttre sedan 1850-talet, likaså k y rk a m ed begravn ingsp la ts och p rä s tg å rd uppförda e tt årtionde senare. K ontoret och fö rvalta rbostaden i om rådets cen trum ersa tte s på 1960-talet av n u v a­ran d e byggnad, in red d till kursgård . D essutom ligger h ä r tv å generationer skolhus, det ä ld s ta från 1885, det senare från 1900.

V äste rb ack en h a r fo rtfa ran d e k a ra k tä re n av b rukssam hälle . P å den u rsp ru n g lig a b rädgårdens

134

p la ts i n o rr ligger i dag den m oderna in d u strin . H är an lades för övrigt en ångsåg 1885, v ilket gjorde a t t v a tten såg en i Baggböle kunde läggas ner. Söder om V ästerbacken ligger U m eå u tham n .

V ästerbacken ä r uppdela t i tv å delar. I n o rr m ed u ts ik t över den forna h am nen och las tag ep la tsen ligger a rb e ta rb o s täd e rn a i g rupper och k u rsg å rd en i den p ark som tid igare om gav företagets kontor och förvaltarbostad .

L ängst i söder ligger k y rk an m ed kyrkogården sam t p rä s tg å rd och skolhus.

M ellan den "värdsliga" och den "andliga" delen av sam h älle t g år en väg som k an ta s av b jö rkar och sym boliskt nog h a r ky rk an s v ästfasad och kyrkpor­ten som fond. D et m ellanliggande kuperade p artie t, u tlag t som park m ark , ä r för n ä rv aran d e igenvuxet. H ä r h a r en del u th u s legat.

L astagep la tsen hade behov av såväl kvinnlig som m anlig a rb e tsk raft. B räd e rn a som flo tta ts i älven två m il m åste sk rubbas, in n an de to rkades i b rä d g å rd a r­n a för a t t så sm åningom la s ta s om bord på segelfarty-

T.h. och ovan: arbetarbostäder på Västerbacken i Holmsund.

135

gen i ham nen . H östen 1858 uppgick dess befolkning till n ä ra 400 personer. A r 1862 fanns 13 a rb e tarb o ­städer. D å sågverket i Baggböle lades n e r på 1880- ta le t och den nya ångsågen vid las tag ep la tsen i H olm sund togs i b ru k fly ttades också n åg ra a rb e ta r­hus till V ästerbacken. Å r 1898 fanns h ä r tjugo k a se r­ner.

De n u ak tu e lla a rb e ta rb o städ e rn a tillhör de ä ld sta på p latsen . A lla h u s u rsp rung ligen h e lt lika. De m ä tte alla 15x10,5x6 m och var uppförda i tv å v å­n in g ar m ed fyra ru m i varje p lan p lacerade parv is vid sidan av en genom gående förstuga m ed trap p o r och sk rubbar. F ö rvaringsu trym m en fanns också på v in ­den och i sep a ra ta rum . H usen tim rades upp på stenfo t och brädfodrades m ed k ra ftig locklistpanel, som s itte r k v a r än i dag.

F rå n början disponerade varje familj e t t enda rum , m en efte r sekelsk ifte t 1900 bildades läg en h e ter m ed e tt ru m och kök. S enare h a r rum sindeln ing och in redn ing m odern isera ts i olika etapper.

A rbetarbostad nr 114 på V ästerbacken i H olm sund

S tadsäga 654 F i H olm sund, U m eå kom m un.Ägare: S tifte lsen H olm sundsbyggnader. B yggnadsm inne den 26 m ars 1984. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r ex teriö ren sam t befin tlig ru m sin d el­n ing och ä ld re inredn ingsdeta ljer.

A rbetarbostad n r 114 ä r en av de 13 u rsp rung liga a rb e ta rb o s tad sh u sen på om rådet V ästerbacken i H olm sund.

A rbetarbostaden n r 114 ä r liksom de övriga beva­rade, uppförd av tim m er i tv å v ån in g ar u n d er papp- täck t sade ltak . De enk la fa sad ern a ä r ink läd d a m ed k ra ftig stående rödfärgad locklistpanel. I det in re finns sn ickerier och fa s ta in redn ingsdeta lje r såsom väggskåp och k ak e lu g n ar bevarade från olika skeden i byggnadens ä ld re h isto ria .

N orrfors herrgård

N orrfors 6:22, U m eå kom m un.Ägare: M åns Sw artling.B yggnadsm inne den 26 m ars 1984. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r exteriören.

N orrfors h errg å rd från 1846 ligger vid U m eälven, s trax nedström s kraftverksdam m en i N orrfors. Bygg­n aden v a r u rsp rung ligen fö rvalta rbostad till N orr­fors nya finbladiga sågverk, an lag t 1844. M ed sin sexdelade p lan , s it t b ru tn a avvalm ade p ap p tak och sina k lassic istiska form er - fram för a llt i den fin t arbe tade po rta len - an k n y te r den till byggnadsstilen i län e ts m indre h e rrg å rd a r och herrem an sb o städ er från 1800-talets förra hälft, t.ex. b ru k sh e rrg ård en i S ävar och fö rvalta rbostaden i Baggböle.

N orrfors h e rrg å rd h a r en oförändrad ex teriö ru t­form ning från 1800-talets m itt. Även i det in re finns rum sindeln ing och in redn ingsdeta ljer från den ä lds­ta perioden i byggnadens h istoria.

Norrfors herrgård, belägen strax väster om Umeå, under upprustning 1989.

136

H errgårdsbyggnaden h a r länge s tå t t ou tny ttjad , m en h a r n u få tt en välbehövlig upprustn ing . E n flygelbyggnad och en loge m ed s to rh ässja tillhör gården, m en om fattas in te av byggnadsm innesför- klaringen.

K ägelbanan på N orrbyskär

N orrbyn 4:20, U m eå kom m un.Ägare: E rling Jonsson.B yggnadsm inne den 28 m aj 1984. Skyddsföreskrif­te rn a o m fa tta r byggnadens ex teriör sam t tillhö rande m arkom råde.

D et sam hälle som på F ran s Kempes in itia tiv bygg­des upp på N orrbyskär blev i m ånga stycken e tt välfungerande m önstersam hälle . A rbe tarbostäder­n a had e en för tiden förhållandevis hög s tan d ard . Till varje gård hörde u th u s, träd g å rd s täp p a och e tt po ta­tisland . Vid ena änden av g a tan låg sågverket, vid den an d ra sko lhuset m ed kyrksal. F ö rvaltarbostad , kontor och affär låg cen tra lt på S tuguskäret.

I den p ark som tillhörde fö rvalta rbostaden u pp­fördes 1899 en kägelbana. B an an ä r in rym d i en liten träbyggnad bestående av en å ttk a n tig paviljong m ed en korridorliknande förlängning. U rsp rung lig in red ­ning m ed kägelbana och väggfasta b ä n k a r ä r beva­rad ; även käg lo rna finns kvar.

N orrbyskär ä r en ögrupp belägen ca 2 km från fa s t­lan d et u tan fö r N orrbyn. I m itten av 1890-talet anla- de Mo och Domsjö AB h ä r en ångsåg, som kom a t t bli en av n o rra E uropas stö rsta . V erksam heten vid så ­gen skars ned vid ra tio n a liserin g 1935 och d riften upphörde h e lt 1952.

D om herren 1 och 2 i Um eå

K v arte re t D om herren 1 och 2, K ungsgatan 89, Umeå. Ägare: B ostadsrättsfö ren ingen D om herren.

B yggnadsm inne den 28 ja n u a r i 1985. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r exteriören. —>

Kägelbanan på Norrbyskär, byggd 1899.

137

Domherren 1 och 2 vid Kungsgatan i centrala Umea. Foto i augusti 1991.

Den äld re byggnaden på fastigheten D om herren 1 och 2, som uppfördes 1876 efter r itn in g av stadsbygg- m ästa re G. A. P e tte rsson , ä r en av de få bevarade re p re sen ta n te rn a för 1870-talets stadsbebyggelse i U m eå. T illsam m ans m ed byggnaderna vid K ungsga­ta n på g ra n n k v a rte re t R ipan b ildar den en miljö, som än n u ger en k la r bild av den tidens byggnadsskick.

B yggnaden ä r uppförd i tv å v ån in g ar m ed e tt flackt v a lm at tak . R um sindeln ingen följer den t ra d i­tionella s.k. k aro lin ska planen. B yggnaden h a r tim ­m erstom m e och ä r u tv än d ig t k lädd m ed en panel i re n ä ssa n ss til, in d e lad av p ila s tra r , lis tv e rk och konsolfris.

H use t byggdes och beboddes än d a till 1901 av läroverkets rek tor, Jo h an Johansson , som i sin egen­skap av såväl s tadsfu llm äktiges som landstingets ordförande spelade en fram träd an d e roll för s tadens och län e ts utveckling. D et var bl.a. rek to r Johansson som ledde å te ruppbyggnadsarbete t i U m eå efter den o m fattande s tad sb ran d en 1888.

Ångpannan till Inkomobilen i Drängsmarks sag. Foto Ilcnry Lundström / Skellefteå museum.

D rängsm arks vatten- och ångsåg

Sam fälld m ark till D rängsm arks by, Skellefteå kom ­m un.Ägare: D rängsm arks byam än.B yggnadsm inne den 29 april 1985. Skyddsföreskrif­te rn a om fatta r byggnadernas exteriör, rum sindel- n ing och stom m e, fa s t in redn ing sam t sågverkets m askineri.

A nläggningen b e s tå r av en dam m i K varnbäcken genom D rängsm arks by, e tt såghus från 1895 och e tt in tilliggande m ask inhus från 1924.

I såväl såghuse t som m ask in h u se t ä r den u r ­sprung liga tek n isk a u tru s tn in g en bevarad. Sågen v a r en ram såg som från början drevs m ed h jälp av en tu rb in . T u rb in h u se t och den tub som förde v a ttn e t från dam m en återfinnes på såghuse ts n o rra sida. I

138

såghuse t finns förutom sågens m ask ineri även e tt k an tverk , en slipsten och en hyvel.

M ask inhuset rym m er fo rtfarande den lokomobil (fly ttbar ångm askin) som byam ännen inköpte 1924. Lokomobilen m onterades sedan h ju len tag its av på e tt betongfundam ent, d ä r den fo rtfarande s tå r kvar. D essutom finns h ä r drivhjul, tran sm issio n er och paternosterverk . D en s is tn äm n d a anordn ingen förde

sågspånen från sågen tillb ak a till ångm askinens ångpanna.

Y tte rs t få ra m såg ar m ed bevarad tek n isk u tru s t­n ing återfinnes i dag i N orden. A tt lokom obilen i m ask in h u se t finns k v ar ökar an läggningens k u ltu r­h is to risk a värde. Sågverk m ed ångdrift ä r i dag m ycket sällsynta.

Drängsmarks vatten- och ångsåg. Foto: Henry Lundström ISkellefteå museum.

139

D alkarlså herrgård

D alkarlså 10:2, Robertsfors kom m un.Ägare: R obertsfors kom m un.B yggnadsm inne den 24 ju n i 1985. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r byggnadernas ex teriö rer sam t in te ri­ö re n i h a n d e ls b o d e n och in t i l l ig g a n d e ru m i flygelbyggnaden.

D alkarlså h errg ård tillhörde släk ten H äggström , som u n d er 1800-talet drev e tt av de m est betydande företagen i södra V ästerbotten . D eras verksam het s ta rtad e m ed handel, m en u tökades m ed skeppsbyg­gen , rederi och bruksrörelse .

1928 donerades g ården till V ästerbo ttens lan d s­ting, som åren 1939-1982 drev lan th u sh ållssk o la h är. G ården fungerar n u som folkhögskola.

F rå n den H äggström ska epoken finns i dag tre byggnader kvar; själva herrgårdsbyggnaden , u pp­förd 1849, det ä ld re bo stad sh u se t m ed välbevaradlan th an d e l sam t e tt lu sth u s. H uvudbyggnaden i sen- Herrgårdsbyggnaden i Dalkarlså, Foto 1989

em pir ä r en god rep re sen ta n t för h errg ård sa rk itek - tu re n vid B ottenviken k ring 1800-talets m itt.

H andelsboden i G am m elgården ä r io rdn ingställd som m useum , liksom in tilliggande kontor och bo­stadshus.

D alk arlså h e rrg ård , det H äggström ska h an d e ls­h u se t och u p p ru stn in g en av handelsboden p re sen te ­rades u tfö rlig t i Västerbotten 1/89.

M oritzska gården i Um eå

K v arte re t H ärm od 1, U m eå.Ägare: S tifte lsen Bostaden.B yggnadsm inne den 28 oktober 1985. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r exteriören.

B land de byggnader som uppfördes i U m eå efter s tadens b ran d 1888 hörde u ta n tv ek an den M oritz­ska gården till de s tå tlig a s te och r ik a s t utsm yckade. Den byggdes 1891 på k v a rte re t Idun som bostad och

Moritzska gården på sin nya plats i korsningen Storgatan / Östra Kyrkogatan i Umeå.

140

kontor av C arl G u sta f M oritz, d isponent i Sandviks Å ngsågs AB. Vid sin död 1897 tes tam en te rad e h an fastigheten till U m eå stad , som än d a till om kring 1980 n y ttjade den till olika ändam ål, bl.a. som skola och kontor. E fte r en långdragen , tidvis h e t d eb a tt om gårdens fram tid fly ttades huvudbyggnaden 1983 till sin n u v aran d e p la ts vid kyrkbrons n o rra ände.

M oritzska gården fick en m edveten ark itek to n isk u tfo rm ning av u m eark itek ten C. Fr. Sandgren. F a sa ­den m ot söder ä r sym m etrisk t uppbyggd k ring en loggia m ed sm äckra jo n isk a kolonner. Två paviljong­e r m ed egna svängda tä l t ta k sp ringer fram u r fasad- livet. T akdekorationerna u tfördes i ny ren ässan sstil, m edan p an e lb räd er och fönsterfoder som sa tte s upp n åg ra å r senare v isar tyd liga d rag av jugend.

Som byggnadsm inne u tgö r M oritzska gården e tt undan tagsfall. Dels ä r den fly ttad från sin u rsp ru n g ­

Byske kyrkstad. Foto Henry Lundströn / Skellefteå museum 1985.

liga p lats, dels ä r den till h ä lften nyuppförd efte r den b ran d som drabbade byggnaden u n d er f l y t t n i n g e n P å g rund av sin h isto ria och s itt a rk itek to n isk a egenvärde bedöm des byggnaden ändå vara värd bygg- nadsm innesförk laring , n ä r fly ttn ingen och u pprust- n in g sarb e ten a v a r fullföljda 1984.

B yske kyrkstad

Byske 7:2, Skellefteå kom m un.Ägare: K am m arägare/lägenhetsansvariga . B yggnadsm inne den 24 feb ruari 1986. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r ex teriö rerna sam t tillhörande m arkom råden .

141

De k y rk städ e r som uppfördes vid k y rkorna i Övre N orrland inrym de tillfä lliga bostäder å t perifert bo­ende sockeninvånare vid de obligatoriska kyrkobesö­ken. K yrkstaden användes också vid m ark n ad er, tin g och skatteuppbörd . Ö vriga tid e r v a r k y rk stad en tom och öde.

Byske k y rk stad tillkom efter e tt b eslu t den 20 decem ber 1867 a t t den nord ligaste delen av Skellef­te å socken skulle avskiljas till e t t sä rsk ilt pasto ra t.

K yrkan fick sin p la ts högt uppe på e tt berg vid Byskeälven. Den stod k la r 1872. P å s lu ttn in g en m ot öster fick k y rk stad en sin p lats, m edan begravn ings­p la tsen förlädes ned m ot älven.

K yrkstadsp lanen 1870-75 v isa r en s tr ik t regel­b u n d en h e t m ed 89 to m ter i p ara lle lla rader. I kyrk- stadsom rådets sy d v ästra del ä r e tt to rg u tlag t. Be­byggelsen kom dock a ldrig a t t få den om fattn ing som p lan era ts . Som m est tycks h ä r h a funn its å t ta kyrk- s tadshus.

S ta lla rn a fick sin p la ts på e tt om råde nordost om kyrk stad sh u sen . De revs dock på 1930-talet och fram em ot 1940-talet. T orget h a r fö rse tts m ed e tt h u s som fly tta ts från O stvik och n u n y ttja s av Byske hem ­bygdsförening.

Å tta k y rk stad sh u s m ed 49 k a m ra r s tå r k v a r än n u i dag. De h a r i s to rt se tt h e lt b ev a ra t k a ra k tä re n från tillkom sttiden på 1870-talet.

Två olika ty p er k an fo rtfarande u rsk iljas. Till den ena typen hör fyra h u s som fly tta ts från Skellefteå kyrkstad . De h a r tv å fu lla v ån in g ar m ed fyra k am ­m are i varje våningsplan . De an d ra fyra h a r en och en halv vån ing m ed gavelfönster i v indsvåningen och in rym m er sex kam m are. D enna typ var den som stadgades för Byske k y rk stad i byggnadsordningen 1875.

K y rkstadshusen ä r uppförda m ed stom m e av lig­gande tim m er. De ä r tim rad e m ed u tk n u ta r. E n d as t u ndan tagsv is h a r väggar eller väg g p artie r fodrats m ed stående panel. F asad e rn a ä r behand lade m ed röd slam färg (F alu rödfärg).

H u sen v ilar på he la g ru n d er av k ilad och tu k ta d sten . V arje h u s h a r tv å sko rstensm urar, eftersom k am ra rn a ä r försedda m ed öppna spisar. S korste­n a rn a h a r senare m u ra ts om av b ran d säk erh e tssk ä l.

Y tte rtak en v ilar på längsgående åsa r. D et u r ­sprungliga tak m a te ria le t v a r spån, m en d e tta h a r senare b y tts u t m ot p låt, v ilket också m otiverats av b ran d säk erh e tssk ä l.

H usen h a r in g ån g ar från båda långsidorna. P or­ta le rn a , e n tré e rn a sam t fönsterluckorna som ä r in d i­viduellt u tform ade ä r sam tliga v itm ålade.

Den y ttre kyrkstadsm iljön h a r a lltid p räg la ts av en enkelhe t som hör sam m an m ed dess funktion som tillfällig övernattn ingsp la ts . Inga p lan te rin g a r h a r förekom m it och ingen särsk ild om sorg h a r lag ts ned på m arkbehandlingen .

I Byske k y rk stad ä r fo rtfarande k y rkstadsseden levande. K am rarn a ägs till övervägande del av sock­enborna och n y ttja s vid kyrkhelgerna.

Gamla slöjdskolan , U m eå

K v arte re t S löjdaren 1, S to rg a tan 35, U m eå.Ägare: F astighetsbo laget Foco & Co. B yggnadsm inne den 8 decem ber 1986. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r exteriören.

G am la slöjdskolan in g år i det s tad sp a rti som u n d er 1870- och 80-talen växte upp m ellan den nya bron till Teg och V ästra E sp lanaden i U m eå. H ä r u tm ed stadens en tré g a ta fick då fyra av stadens offentliga byggnader sin p lats: gästg iveriet, den n u ak tu e lla slöjdskolan, V ästerbo ttens E nsk ilda B ank och Folk- sko le lära rinnesem inarie t (nuvarande H ovrätten).

V ästerbottens läns hushålln ingssällskap s ta rtad e slöjdskolan å r 1875. M an räk n ad e m ed a t t slöjdal­s tren skulle ge den fa ttig a allm ogen i län e t en välbe­hövlig biinkom st.

Å r 1879 kunde skolan fly tta in i d e tta nya skolhus vid S torgatan . R itn in g arn a utfördes 1878 i Stock­holm av a rk ite k t F. R. Ekberg.

I slöjdskolan underv isades eleverna i bl.a. korg­bindning, svarvning, träsn id eri, sm ide och blecksla- geri. I bo ttenvån ingen m ed ingång i det sn ed sk u rn a h ö rn e t m ot S löjdgatan låg en salubod d ä r skolans

142

Gamla slöjdskolan, Storgatan 35 i Umeå, målas om sommaren 1991. Huset målas nu med linoljefärg. Det var tidigare m ålat med den under senare tid så vanliga akrylatfärgen och fick "avlutas" in till träet.

143

a ls te r försåldes. E fte r s tad sb ran d en 1888 blev bygg­n aden tillfä llig t lokal för bl.a. flickskolan, te legrafen och apoteket. N u rym m er den kon to r och läk arm o t­tagning.

S tom m en ä r av ståen d e tim m er, en för s tad en vid denna tid ovanlig konstruk tion .

F asad en v a r u rsp rung ligen rev e terad m en för­sågs 1895 m ed n u v aran d e panel u ta n p å revetering- en. E. O. M ångberg i U m eå h a r r i ta t panelen som ä r m ycket d e ta ljrik och välgjord. H ä r finns inslag såväl från det k lassisk a form förrådet som från schweizer- stilen. F ö n ste ro m fattn in g arn a ä r också r ik t u ts ira ­de: på bo ttenvån ingen pryds de m ed en "slutsten" och på övervåningen m ed överstycken dekorerade m ed ta n d sn itt på konsoler. M ot gården byggdes 1904 en g ran n snickeriveranda.

Även i det in re finns i v issa ru m u rsp rung liga de ta lje r bevarade såsom kakelugn , spegeldörrar, väggfasta skåp, tak - och gavellister sam t foder.

1982-83 sam m anbyggdes slöjdskolan m ed g ra n n ­h u se t och 1989-90 inreddes v indsvåningen till kon­tor. 1991 rep are rad es panelen och he la h u se t m å la ­des om m ed linoljefärg.

T ingsstä lle t i Å näse t h a r d rag its in och tin g sh u se t h a r förts över till en stiftelse m ed n am n et S tifte lsen för tin g sh u se ts i Å näse t bevarande.

T ingshuset ligger på en ås, omgiven av en sto r träd g å rd s to m t m ed b jö rkar p lan te rad e i to m tg rän ­sen. H uvudfasaden ä r väl synlig från T ingsvägen. P å en liten bergknalle s trax in till ligger det sam tida u th u se t m ed h äk te och arkiv.

B yggnaden h a r u tfo rm ats så a t t dess offentliga k a ra k tä r tyd lig t ska synas. D en v ilar på en sockel av huggen n a tu rs te n och h a r en stom m e av liggande tim m er. P anelen h a r få tt en a rk itek to n isk u tfo rm ­n ing i ren ässan ss til m ed förhöjt m ittp a r ti för tin g ssa ­len och indeln ing m ed p ila s tra r och lis tve rk sam t rik dekoration över d ö rra r och fönster.

T ingshusbyggnaden byggdes om på e tt p ie te ts ­fu llt s ä tt 1950-53. B o rtse tt från en sen are bo stad slä­genhet i bo ttenvån ingens m ittp a r ti ä r också den u rsp ru n g lig a rum sindeln ingen bevarad liksom u r ­sprunglig fa st in redn ing såsom väggpaneler, dörrar, foder, lis te r, tak , golv och kakelugnar. B yggnadsm in- nesfö rk laringen o m fatta r därför också flera rum sin- redn ingar.

o

T ingshu set i A näset

D om aren 1, R obertsfors kom m un.Ägare: S tifte lsen för tin g sh u se t i Å näsets bevarande. B yggnadsm inne den 8 decem ber 1986. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r exteriören, in te riö ren sam t till­hörande m arkom råde.

T ingshuset i Å näse t uppfördes av tingshusbyggnads- skyldige i det nybildade N y sä tra tingslag i V ästerbot- ten s m ellers ta dom saga efter r itn in g a r signerade av u m eark itek ten C. Fr. S andgren å r 1896. B yggm ästa­re v ar förre m jö lnaren P. B erglund från R ickleå och byggnaden stod k la r n åg ra å r in på 1900-talet.

Tingshuset i Ånäset, ritat av C. Fr. Sandgren 1896. Foto 1987.

144

G arveriet och garvarbostaden i H em byn

B ursiljum 1:20, Skellefteå kom m un.Ägare: G östa M arklund.B yggnadsm inne den 27 april 1987. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r ex teriören sam t in teriören .

Före å r 1846 då n ärin g sfrih e t infördes i Sverige fick h an tv e rk en d ast bedrivas i städ ern a . I de nordliga socknarna kunde landshövdingen dock b eslu ta om tills tån d till e tab lering för sockenhantverkare.

Sockenhan tverkarna spelade en v iktig roll i bon­desam hälle t. D eras a rbete krävde e tt speciellt y rk es­k u n n an d e som in te alla ägde. E ftersom v erksam he­ten v a r av m indre om fattn ing h a r den sä llan läm n at efter sig n åg ra stö rre byggnadsverk. S ockenhantver­k a rn a hade ofta sin v erk stad i en del av b o stadshuse t e ller i e tt av u thusen . Y tte rs t få v e rk städ er finns bevarade.

I B u rträ sk hade sockenborna a n lita t g arvare i U m etrak ten fram till å r 1830 då A nders A ndersson- B urm an erhöll tills tån d a t t e tab le ra sig som socken­h an tv e rk a re i H em byn, B ursiljum . Då uppgavs a t t det v a r 12 m il till n ä rm aste garvare.

D et välbevarade garverie t i B ursiljum ä r sam ­m anbyggt m ed en bostadsdel. S jälva garveriverksta- den h a r ingång från gaveln och bostadsdelen från långsidan . B ostaden ä r in redd m ed fö rstuga m ed tra p p a till övervåningen, förstukam m are, kök sam t sal. I övervåningen finns torkvind för garverie t sam t sal och pigkam m are. I garveriverkstaden finns he la den fa sta in redn ingen bevarad m ed bl.a. å t ta garv ­k ar, kalkbinge och dubbel öppen spis. Även to rkv in ­den h a r sin fa s ta in redn ing kvar.

B ostadsdelen h a r k v a lite te r som väggm ålningar, öppna sp isar, dörrar, tak , golv, lis te r sam t övrig såväl fa s t som lös in redn ing bevarad.

Byggnaden ä r öppen som m artid och visas för a llm än h eten av ägaren.

Garvarebostaden före föverst) och efter upprustningen. Skillnaden är inte så stor och det är ju s t det som är meningen: huset har omhändertagits utan a tt förändras. Foto: Skellefteå museum.

145

Restaureringen av garveriet1989-1990 restaurerades garveriet i samarbete med Skellefteå museum. Garveriet och garvarbostaden är ett av de relativt få byggnadsminnen i Västerbotten där stora delar av interiören är bevarad. Genom ägaren Gösta M arklund, som bor alldeles intill, är det också möjligt för besökare a tt få titta inne i husen.

T.h. salen i garveriets övre våning och nedan "kammarsalen". Högra sidan: överst köket mot "kam m arsalen", nedan t.h. köket och t.v. farstukammaren. Sam tliga foton: Skellefteå museum.

146

147

Ägaren tillgarveriet, Gösta M arklund (t.v. på bilden), vars intresse och insatser varit av avgörande betydelse för det fina slutresultatet och för a tt byggnaderna överhuvudtaget bevarades. Foto: Sune Jonsson.

E ld sjä len

G östa M ark lund h e te r ägaren till och eldsjälen b ak ­om garverie t i B ursiljum . Sedan h a n övertog den gam la gården 1960 h a r h an häng ivet äg n a t sig å t a t t b evara byggnaden på b ä s ta s ä tt och lite i det ty s ta h ä r driv it e tt av län e ts finaste och kan sk e m est in tre s ­sa n ta p riv a ta gårdsm useer.

G östa, som bor b a ra e tt s ten k as t från garveriet, h a r själv i a lla å r s tä llt upp och gu ida t in tresse rad e besökare. Ib land kom m er hela b u ss la s te r och då b lir

d et trå n g t om sa ligheten inne i den lilla garveriverk- staden . Då gäller det a t t se efter v a r m an sä tte r fo tte rn a så a t t m an in te d im per n er i något av garv­karen .

N ä r G östa övertog byggnaden efte r O skar B u r­m an, vars fa rfader s ta rtad e garverie t på 1840-talet, v a r själva garveridelen tillbom m ad. D et hade den v a r it än d a sedan 1920-talet då v erksam heten u p p ­hörde och O skar hade aldrig släpp t in någon dit därefter. H ä r fanns a lltså hela in teriö ren m ed alla redskap bevarad , alldeles som n ä r de s is ta sk innen läm nade garvkaren .

G östa tog k o n tak t m ed V ästerbo ttens m useum och gjorde m ed h jälp av konservato r E v ert L arsson en del u p p rustn ings- och å te rs tä lln in g arb e ten . S am ­arb e te t m ed m useet ledde 1970 till a t t G östa a n s tä ll­des som v ak tm ästa re på länsm useet. G östas in tresse för bygdens h is to ria h a r vuxit sig a llt s ta rk a re . Idag k an han , som pensionär, ägna m er tid å t e tt an n a t s to rt in tresse - a t t le ta fo rn läm ningar - n ä r h an in te ta r em ot besökare i garveriet, förstås.

R e sta u r e r in g e n 1990

U nder å ren 1989-1990 utfördes en re s ta u re r in g av garveriet. D et v a r i första h an d verkstadsdelen m ed sina g arv k ar av laggat t r ä som fa rit m ycket illa av fu k t och rö ta. Även i stom m e och ex teriör fanns vissa rö tangrepp som på sik t kunde bli ödesdigra för bygg­n adens fortlevnad. För a t t hejda e tt fo r tsa tt förfall m åste det till snabba å tgärder. P å g rund av objektets speciella k a ra k tä r v a r det givetvis v ik tig t a t t å tg ä r­d ern a skedde m ed s tö rs ta försik tighet och h a n t­verksm ässighet.

E ftersom byggnaden ä r av sto rt k u ltu rh is to r isk t värde och sam tid ig t in te h a r någon ny ttofunktion

148

beviljades e tt s ta tlig t byggnadsvårdsb idrag för a t t täck a m erp a rten av upprustn ingskostnaden .I a rb e te t deltog, förutom äg aren G östa M arklund , O laus B erggren och K n u t Olofsson, båd a från t r a k ­ten och väl förtrogna m ed den typ av h an tv e rk sm äs­sigt a rbete som krävdes.

G arveriverkstaden b e s tå r av e tt ca 5,5x7 m eter s to rt ru m d ä r väggar och ta k än n u ä r sv a rta av sot från den öppna e ldstaden som v a rit rum m ets enda värm ekälla . G arvkaren , som ä r nedgrävda d irek t i jordgolvet, u p p ta r s tö rre delen av golvytan och det ä r ganska on t om p la ts a t t rö ra sig på n ä r a lla g arvkaren s tå r öppna.

I trä k a re n fanns h a lv t fö rm ultnade re s te r kvar från g arverihan teringen , u p p b lan d at m ed jo rd och skräp. P å g rund av m ark fu k ten hade k a ren blivit s ta rk t rö tskadade och i flera fall v a r b o tten p artie t h e lt u p p ru ttn a t.

Då det in te v a r ak tu e llt a t t å te rs tä lla k a ren i an v än d b art skick kunde m an is tä lle t in rik ta sig på en re n t "museal" res tau rerin g . Genom a t t invändig t s tag a upp k aren s väggar kunde stö rre delen av origi­n a ld e la rn a bibehållas. D e tta h a r sto r betydelse för upplevelsen av in teriö ren som ä k ta och ursprunglig . D et b ru n sv a rta färgen, o jäm nheterna på karen s k a n ­te r som v ittn a r om m ångårig användn ing h a r e tt värde i sig.

Två m indre k a r v a r i så dålig t skick a t t de h e lt m åste ny tillverkas v ilket då skedde en lig t sam m a m etod som för de gam la m en u tan försök till "an tik ­behandling". S tav a rn a kupades, som tid igare, och dym lades i k an te rn a . B anden som h å lle r sam m an laggkärlen klövs från m ager tä tv u x en sm ågran . S lu t­ligen tjä rad es både banden och k aren s u tsido r in n an de sa ttes på plats.

E fte r d e tta re s tau re rin g sa rb e te , som också om fat­tad e lagn ingar i byggnadsstom m en och en a llm än uppsnyggning av exteriören, få r vi hoppas a t t garve-

rie t ä r väl ru s ta t a t t ta em ot m ånga nya besökare u n d er kom m ande år.

M aria Löfgren / Skellefteå museum

E tt av garverikaren efter restaurering. Karet har försetts med ny botten och förstärkande ring av trä. Några stavar har ersatts med nya.

Den öppna spisen i garveriet åtgärdades inte vid restaureringen.

149

K nut Olofsson och Olaus Berggren tillverkar förstärkande ringar av trä till karen inne i garveriet.

Kalklår och kalkkar och underst garverilokalen med träkar efter restaureringen.

150

A nderstorp gård

H edensbyn 13:49, 13:57, Skellefteå kom m un. Ägare: S tifte lsen Skelleftebostäder.B yggnadsm inne den 25 ap ril 1988. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r exteriören, in teriö ren sam t tillh ö ran ­de m arkom råde.

A nderstorps g ård ligger på södra s tran d en av Skel- lefteälven s trax nedström s staden.

Sedan 1820-talet v a r gården k n u ten till h an d e ls­firm an H ällberg & Co i Skellefteå. De flesta av de kvarvarande byggnaderna tillkom om kring 1875.

B ostadshusen uppfördes i en byggnadsstil som v a r på m odet u n d er 1800-talets senare hälft, näm li­gen schw eizerstilen. D en hade sp ritts över lan d et som e tt led i p ropagandan för e tt b ä ttre byggnads- skick på landsbygden, såväl n ä r det gällde bostads­h u sen som ekonom ibyggnaderna. Den v ik tigaste fö­re sp råk a ren för det nya by g g n ad ssä tte t v a r C harles

Uppmätningsritning av sydfasaden på Anderstorp gård.

Em il Löfvenskiöld, vars p lanschverk fanns a t t tillgå också i V ästerbo tten vid den h ä r tiden.

S trax n o rr om huvudbyggnaden låg e tt lite t ru n t lu s th u s i en sym m etrisk t ordnad träd g å rd . F rån lu s th u se t ledde en bro över en sän k a in i den engelska p ark en m ed sina slingrande gångar. Vid älven fanns också två angöringsbryggor; ån g b å ts tra fik en på Skel- lefte älv hade en an h a lt här.

G ården gick u r s läk ten H ällbergs ägo å r 1899. 1933 inköptes A nderstorp av län e ts h u sh ålln in g s­sä llskap som använde g ården som lan tb ru k ssk o la fram till å r 1977.

N uvarande ägare, S tifte lsen Skelleftebostäder, h a r lå t i t in red a barndaghem , elevbostäder re sp ek ti­ve bostadslägenhe ter i de tre bostadshus som bygg- nadsm innesfö rk laringen om fattar.

Den forna parkan läggn ingen , som i dag ligger på en an n a n fastighet, om fattas in te av byggnadsm in- nesförklaringen, eftersom den ä r alltför igenväxt.

151

Åbacka paviljong

F as t B ureå 7:49, Skellefteå kom m un.Ägare: S tifte lsen Skelleftebostäder.B yggnadsm inne den 25 april 1988. Skyddsföreskrif­te rn a o m fa tta r exteriören , in te riö ren sam t tillh ö ran ­de m arkom råde.

Den ä ld s ta sågen i B ureå låg vid S tröm sholm ca 5 km från B ureälvens utlopp. P å denna p la ts drevs en v a tten såg m ellan åren 1797 och 1898. B ure bolag

152

hade em ellertid red an 1874 s ta r ta t även en ångsåg nere på Snöskäret, d ä r trä in d u s tr in senare kom a tt u tvecklas fram till v å ra dagar.

U nder s lu te t av 1800-talet v a r Jo h an M arklund huvuddelägare i B ure aktiebolag, m en som fö rva lta ­re a rbe tade h an s m åg J . G. A. Sandberg, bördig från H ap aran d a . D enne byggde en ny gård i e t t vackert läge vid B ureälven ca 1 km nedström s Ström sholm . G ården fick n am n et Åbacka.

D isponentbostadens corps de logi (huvudbygg­nad) ligger fo rtfarande kvar, m en ä r s ta rk t fö rändrad av senare om- och tillbyggnader. G ården h a r sedan flera årtionden tillh ö rt V ästerbo ttens landsting , som d ä r bedriv it vårdverksam het. Den h a r n u m era över­tag its av S tifte lsen S kelleftebostäder (SKEBO).

Alldeles in till huvudbyggnaden s tå r en liten träd - gårdspaviljong vid älvbrinken. D isponent Sandberg lä r h a köpt den från S tockholm sutställn ingen 1897 och lå tit f rak ta den till B ureå m ed båt. D en h a r s tå t t på sam m a p la ts hela tid en och ä r m ycket välbevarad.

Strömsholm s herrgård. Foto: Skellefteå museum

Den användes som lu sth u s, m en i k ä lla ren fanns u trym m en för förvaring av po ta tis och ro tfruk ter.

B yggnaden h a r e tt enda ru m som ä r fö rse tt m ed s to ra fönster och på alla sidor om givet av verandor. T ake t h a r form en av e tt tä ltta k , p ap p täck t m ed sväng t tak fa ll och m ed en sp ira i toppen. F ö n stren ä r tä tsp rö jsad e och vissa ru to r h a r fä rg a t glas. H ela byggnaden ä r r ik t dekorerad m ed lövsågade och svarvade deta ljer såväl i räcken som gavelfyllningar och konsoler.

Ström sholm s herrgård

F a s t B u reå 8:32, Skellefteå kom m un.Ägare: L inus Andersson.B yggnadsm inne den 29 augusti 1988. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fatta r exteriören, in teriö ren , tillh ö ran ­de m arkom råde. —>

153

Ström sholm s h e rrg å rd ligger n åg ra k ilom eter från B ureå sam hälle på en n a tu rsk ö n p la ts på en ö m ed B ureälven på ena sidan och den gam la sågverkska- na len p å den andra . H uvudbyggnaden omges av en träd g å rd m ed sto ra träd , b u sk a r och p lan terin g ar, a llt in ra m a t av e tt trä s tak e t. Bakom huvudbyggna­den ligger e tt ä ld re u th u s.

H ä r an lade B ure bolags föregångare 1797 en fin- b ladig va ttensåg . R edan då lä r de nu v aran d e k a n a ­le rn a och v issa av dam m anläggn ingarna vid forsen h a tillkom m it, m en så go tt som sam tliga byggnader vid Ström sholm s fö rsta sågverk b ra n n n e r i en häftig eldsvåda i sep tem ber 1842.

Å ret efter b ran d en uppfördes e tt n y tt såghus och så sm åningom också nya bostadshus för a rb e ta rn a . D isponentbostaden, nu v aran d e Ström sholm s h e r r ­gård, stod k la r först 1855.

F öretage t leddes m ellan 1846 och 1898 av patron Jo h an M arklund. Ä nnu vid s lu te t av 1860-talet v ar sågverket av m åttlig t form at, den sysselsa tte in te m er än e tt 30-tal a rb e tare . D riften låg nere v in tertid . D ärför beslöt m an a t t uppföra en ny m odern ångsåg på S nöskäre t vid havet, d ä r även dagens in d u s tr ia n ­läggn ingar ligger. Å ngsågen s ta rtad e 1875, m en drif­

Strömsholm s herrgård. Förmaket mot väster.

ten vid v a tten såg en i S tröm sholm fo rtsa tte än d a till 1898.

S ågverkets d isponentbostad och kontor, "herr­gården", ä r en välbevard byggnad i em pirestil. S tom ­m en tim rad es upp i 11/2 våning av grovt och gediget fu ru tim m er u n d er 1855, m en s itt n u v aran d e u tse ­ende fick byggnaden fö rst n åg ra å r senare, då den u tvänd iga panelen tillkom .

Genom y tte rp an elen s u tfo rm ning kom h e rrg å r­den a t t h e lt avvika från kringliggande byggnader. I s tä lle t för gängse rödfärgade stående b räd er och lis te r, användes h ä r dy rbarare , hyvlade och spontade b räder, som m ålades m ed ljus oljefärg. I t r ä efte rlik ­nades s ten a rk ite k tu ren s form er, och de ta lje rn a s a t­tes sam m an så a t t de b ildade en ark itek to n isk hel­hetskom position. K arak te ris tisk a för byggnadssti­len ä r de trek an tsg av la r som pryder byggnadens båda långsidor.

I det in re finns ä ld re sn ickeride ta lje r bevarade i flera rum .

Ström sholm s h errg å rd ä r e t t till ex teriören välbe- v a ra t exem pel på en byggnadstyp, som v a r vanlig b land m indre h e rrg å rd a r och b land bo rgarnas g å r­d a r i s täd e rn a ru n t B ottenviken vid 1800-talets m itt.

Sovrum i Strömsholms herrgård.

154

B rogård 1, U m eå

B rogård 1, U m eå centrum , U m eå kom m un.Ägare: T orsten Modig.B yggnadsm inne den 25 sep tem ber 1989. Skyddsföre­sk rifte rn a o m fa tta r ex teriören

F astig h e ten B rogård 1 ligger i h ö rn e t av B rogatan och S torgatan . K v arte re t tillkom i s tad sp lan en 1864. U ppfarten från den nyinvigda bron över älven fick då fungera som p lanom rådets g räns å t v äs te r u n d er n am n e t B rogatan. K v artersrad en u tm ed S to rga tan fick u n d er 1870—80-talen en rep resen ta tiv prägel såsom varande s tad en s en tré från söder. H ä r låg en b landn ing av offentliga byggnader och g å rd a r tillhö­ran d e officerare, äm betsm än och välbärgade h a n t­verkare.

T järhovet i backen n e r m ot älven fly ttades till Tegssidan, för a t t om rådet skulle förvandlas till p a rk till de boendens trevnad .

F astig h e ten B rogård 1 (tom t n r 254 före b randen) bebyggdes 1871 m ed e t t bostadshus. B yggherre var då bagare K. A. T illm an, m en red an 1876 köptes fastigheten av kom m issionslan tm ätare A lexander Lagergréen.

G ården byggdes u t m ed en salong m ot g ården å r 1886.1 det in re h a r senare en del än d rin g a r gjorts. E n grundlig renovering utfördes 1964.

H uset h a r en stom m e av liggande tim m er uppförd på stensockel, senare cem enterad. F asad en ä r k lädd m ed gul h an tv erk sm ässig t u tförd locklistpanel m ed k n u tlåd o r och profilerade fönsteröverstycken och gröna fönsterluckor. 1940 fick byggnaden en ny por­ta l m ed en r ik t sk u lp te rad y tte rd ö rr av trä sn id a ren Em il Sandberg, Um eå.

T aket ä r u tfö rt i schw eizerstil, m ed k ra ftig t sp rång b u re t av profilerade sp arrän d ar. U tbyggnaden från 1886 h a r en konsolfris i takfoten . F ö n stren i b o tten ­våningen h a r k rysspost m ed delad nedre ru ta . I v indsvåningen ä r fönstren tä tsp rö jsade , m ot g a tan m ed diagonalspröjsar.

Fastigheten Brogård 1 i hörnet av Storgatan och Brogatan i Umeå.

N ybygget R ism yrliden

R ism yrlid 1:2 och 1:1, Skellefteå kom m un.Ägare: S tifte lsen R ism yrliden/L uleå stift. B yggnadsm inne den 14 ju n i 1990. Skyddsföreskrif­te rn a om fatta r ex teriö rerna, in te riö re rn a sam t till­hörande m arkom råde.

G ården ligger iso lera t i skogsbygden. H usen ä r be­lägna uppe på en hö jdslu ttn ing m ed odlingsm arken nedanför m ot söder. E tt odlingsröse b e rä tta r om odlarm öda. K ringliggande m y rar och bäck ran in g ar var v ik tiga slå tte rm ark er. H ä r finns re s te r av dam ­m ar och kanaler. Vid bäcken h a r det fu n n its en

155

spånhyvel. E tt h u n d ra ta l m ete r från gården kan m an se sp år av en tjärda l.

G ården ä r en av län e ts få bevarade nybyggen m ed e tt för den tid en ty p isk t byggnadsbestånd, som v itt­n a r om 1800-talets självhushålln ing.

D et insynades 1825 av Jo h an Johansson , m en kom a t t fu llt bebyggas först u n d er G u sta f W ilhelm Lövgrens tid 1841-1901. Den siste lan tb ru k a ren var L ars W ilhelm Lövgren och g ården v a r bebodd till 1966 av Signe Lövgren, h an s h u stru .

F örutom m angårdsbyggnad finns h ä r som m ar­stuga, lad u g ård m ed sta ll och få rh u s, som m arladu­gård , rundloge, redskapslider, sm edja, b astu , k ällare och bod sam t lador.

G årdsform en fö rändrades vid denna tid , från en slu ten till en m era öppen fy rkan t, m ed byggnader också u tan fö r denna. E n av o rsak ern a v a r eldfaran , vid en eldsvåda ödelädes ofta hela gården.

RISMYRUD 1:1 Skelteftefl socken

g o m m a l\ \V grund i v (

äldstabebyggelser

o'" brunn

ISM YRLID 1:2

O R I E N T E R l M ö S K A R f A

PASTundk*

Rlemyrlld I - 2 -

I. Manbyggnad 1 !. Manbyggnad D 1 Bagarstuga k. Lada Q5. Bod6. Rundloge7. Torkbastu8. Lada I9. Smedja0. Sommarladugärd med firtus1. Lada E2. Källare3. Ladugärdslänga

f " STENBÄCKEN 1:2 Burträsk socken

— —— gräns för skyddsomr&de kring byggnads- minne tillika fastighetsgräns

(////////] byggnad som fttnjuter skydd en l.kultur- i l l l l l l l l l l minneslagen

T.h. situationsplan över fastigheten R ism yrlid 1:2. Nedan vy över gården. Foto: Henry Lundström, Skellefteå museum.

■

156

WmBttKBam■ilillSlilMSli

R ep slageriet i Kåge

Storkåge 12:15, Skellefteå kom m un.Ä gare: M arkus K ågström /S tifte lsen Skellefteå m u ­seum .B yggnadsm inne den 19 m ars 1991. Skyddsföreskrif­te rn a o m fatta r exteriören, in teriören , tillhörande m arkom råde.

I Kåge på n o rra s idan av K ågeälven ligger en repsla- geribyggnad m ed resp slag arb an a och fu lls tänd ig t bevarad fa st inredning , verk tyg och m ask in er från repslagerie ts tid. E n a änden u p p tas av en tvåvå- ningsbod m ed v erk stad och förvaringsu trym m en. D et finns k n ap p as t någon lika kom plett och om fat­tan d e re sp slag arb an a någon an n a n s ta n s i landet.

Kåge v a r u n d e r m itten av 1800-talet en v ik tig im portham n. H ä r fanns också tid ig t tv å repslagerier belägna u te på Ön. D et ena togs över av Jo h an ,

"Janke", K ågström 1874. V erksam heten fly ttades 1910 m ed ham pboden och a lla redskap till G randen på den n o rra s idan av K ågeälven och 1928 till den nuv aran d e p latsen . B an an försågs m ed el sam m a år. E n spinnsto l m ed elm otor in sta lle rad es sam t lyse i ham pboden och uppe i häckelboden en tra p p a upp. B elysning m onterades på v a r fem te fam n i repslagar- banan .

T illverkningen utg jordes av tågvirke, bindgar- ner, töm m ar, rö rgarner, sadelgjordar, flagglinor, m et­rev ar och te ln a r till fiskredskap. U töver m ästa ren själv v a r det en d ast e t t p a r m an anstä llda . R epslage­rie t v a r i p roduktion fram till 1950-talet då företaget blev g rossistfirm a i tågvirke. E fte r 1978 fly ttade företaget in i sin nu v aran d e fabriksbyggnad, som s tå r in till den gam la. Den fjärde generationen K åg­ström fo rtsä tte r m ed rörelsen.

R epslagarbanan , som ä r 110 m lång i e t t p lan , ä r något sm alare än tvåvåningsboden m ed v erk stad och

157

fö rvaringsutrym m en i den ena änden. V äggarna ä r k läd d a m ed rödfärgad locklistpanel. E n ra d sm å fönster på b åd a sidor ger ljus å t banan .

B an an fu n g erar i s to rt se tt som e t t vindskydd m ed tak . D en ä r m ycket enkel och sak n a r in n e rta k och h a r jordgolv.

D et som ä r u n ik t m ed rep slag arb an an ä r a t t dess in redn ing ä r kom plett och i fu llt an v än d b art skick. B yggnadsm innesförklaringen o m fatta r även m ask i­n e r och u tru s tn in g som hör till repslagerie ts verk ­sam het, bl.a. b råka , häcklor, rivm askin , lådhju l, e l­driven spinnm askin, sträckbräda, brygdskiva, geskär, beting, släde, självdragningshju l, löparstång , mick, garnskiva, ham pbalvåg och kardm ask in .

Repslagare Andreas Kågström och sonen Bertil vid repslagar­banan. För att kunna spinna ut tillräcklig längd på gam en har man öppnat porten. Foto: Dagmar Kågström 1927 (Skellefteå museums arkiv).

1965 spelade Rickard Tegström in en film om repslagning för Västerbottens museum. I film en demonstrerar den då 81-årige Andreas Kågström hantverket med momenten spinning, tvin- ning och slagning. Filmen ljudsattes 1989 av sonen Markus Kågström och finns överförd till video sam t tillgänglig på museerna i Västerbotten.

158

Gamla repslageriet i Kåge - e tt ak tiv t arbetslivsm useum

K ågström s gam la repslageri var sen ast i ak tiv t b ru k p å 1950-talet. T illverkningen u tgjordes då främ st av töm m ar slagna av tagel sam t te ln a r av h am pa ("vän­ster/höger") till fiskeredskap. U nder n am n et K åg­ström s repslageri AB lever fö retaget v idare m en nu som grossistföre tag u ta n egen tillverkn ing av tåg v ir­ke. Som e tt m innesm ärke över företagets u rsp ru n g h a r dock rep slag arb an an och ham pboden bevarats. R edan tid ig t in såg m an v ärd e t av det gam la rep s la ­geriet, b land a n n a t lä t V ästerbo ttens m useum spela in en film om det gam la h an tv e rk e t och skolk lasser och tu ris tg ru p p e r h a r u n d er årens lopp besökt rep ­slageriet.

1988 påbörjades i Jakobstad , Ö sterbotten , byg- g an d e tav 1700-talsgaleasen Jacobstads W apen. D etta

Gamla repslageriet i Kåge i funktion sensommaren 1991. Längs väggen till vänster ses färdigslaget material till vant (44 mm i diameter) för galeasen Jacobstads Wapen. Foto: Henry Lundström, Skellefteå museum.

sto ra replikbygge h a r b id rag it till a t t en ra d gam la h an tv e rk å te r bliv it nödvändiga - till exem pel rep ­slagning. R äk n a t i en lan d k rab b as te rm er å tg å r dryga 5 km tågv irke till riggen i det tv åm astad e fartyget. T ågvirket ä r av un g ersk långfibrig h am pa och han d slås av d an sk a r — D an m ark ä r det enda land i N orden d ä r det idag finns y rkesverksam m a repsla- gare - och tillverkn ingen sk er i gam la repslagerie t i Kåge!

B eslu te t om a t t tillverka tåg v irk e t i Kåge togs 1989 då repslagerie t besöktes av de båd a rep slag arn a Ole M agnus och H anne La Boube. De kunde k o n sta ­te ra a t t a ll u tru s tn in g fanns bevarad sam t a t t bygg­nad en tro ts sin rin g a takhö jd v a r "helt flott". Även fil. dr. A llan T. N ilson inkallades för e t t ex p e rtu tlå tan d e och h a n avgav efte r sin besik tn ing e tt lovordande intyg: "Då h ä rtill kom m er, a t t rep slag arb an an och sam tliga verktyg bevarats , ä r det m in innerliga öns-

159

kan , som i 40 å r s tu d e ra t d e tta h an tv erk , a t t an lägg­ningen i sin h e lh e t få r b es tå och a t t rep slag arb an an således få r kvarligga sam t a t t repslagerie t i re s ta u ­re ra t skick å te r b låses till liv och kom m er a t t an v än ­das". Inför repslagn ingen h a r en d as t tre redskap ny tillv erk a ts: beting , släde sam t slån ingshuvud .D essa redskap fanns v isserligen i repslagerie t m en på g rund av det tågv irke som skulle tillverkas v a r av så betydande d im ensioner ville vi in te risk e ra de gam la någo t bräckliga originalen.

Sensom m aren 1991 tillverkades den stående rig ­gen (stag för m as te r m .m.), to ta lt dryga 2 km tåg v ir­ke. Den grövsta trossen , s to rs tag e t som förbinder s to rm ast m ed bogspröt, ä r 96 m m i d iam eter och vid slagningen av denna arbe tade sex m an. T illverk­n ingen skedde h e lt m an u ellt u ta n m otordriven u t ­rustn ing .

R epslagarna h a r i s itt arbete få tt handräckn ing och h jälp av tred je och fjärde generationen K ågström (M arkus och sonen Nils), skeppsbyggm ästaren B er­til Bonns från Jak o b stad sam t personal från Skellef­te å m useum . Förhoppningsvis ska Skellefteå m use­um även i fo rtsä ttn in g en k u n n a d em onstrera h a n t­v erk e t repslagn ing i det gam la repslagerie t i Kåge.

Michael Banke från Danmark vid geskäret under tillverkning av en treslagen tross. Foto: Henry Lundström, Skellefteå museum.

A nnika Sander / Skellefteå museum

160

RistarenRenbergsvattnet

D et k an v ara spännande a t t gå p å u p p täck tsfä rd inne i en lada. M ånga gam la lador in n eh å lle r an teckn ing ­a r eller r is tn in g a r som t.ex. å r ta l, nam n, in itia le r. O fta finns en nu m rerin g av tim m erstockarna som v isar a t t byggnaden h a r fly tta ts. Ib land h a r m an gjort en no tering om h u r sto r höbärgningen varit. V issa in sk rip tio n er hade en p ra k tisk funktion m edan an d ra b a ra gjordes för nöjes skull, k anske som en h älsn ing in i fram tiden - till oss!

I R enbergsvattnet, s trax n o rr om B u rträsk , s tå r en tim m erlad a m ed in ris tn in g a r som ä r både gam la och m ärkliga. H är syns en m ängd olika in itia le r och å rta l; det ä ld s ta 1680!

Ladan i Renbergsvattnet med de märkliga båt- och skepps- ristningarna har nyligen rustats upp på ett förnämligt sätt av ägarna. Bl.a. lades nya bottenstockar och ett nytt spåntak. Sam tliga foton: Henry Lundström, Skellefteå museum.

W S ■'■.'--’V*.;* -

Så fort m an öppnar dörren frapperas m an av de m ånga ris tn in g a r som finns p å en av långväggarna och som täck e r d en n a n ä s ta n från golv till tak . A tt de h a r k oncen trera ts en d ast till en sida k an bero på a t t lju se t från dörren fa ller b ä s t på den väggen och a t t "ristaren" g ä rn a ville a t t h an s a ls te r sku lle synas gen ast som dörren öppnades. E n an n an förk laring k an v ara a t t denna vägg v a rit m est åtkom lig då ladan en s to r del av å re t v a r fylld m ed hö.

D et som tilld ra r sig den s tö rs ta u p p m ärk sam h e­ten ä r u ta n tv ek an de ris tn in g a r av b å ta r och skepp som återfin n s på fö rsta stockvarvet över golvet. H är syns sju b å ta r på en y ta av to ta lt 1,7 m eters längd. E n å ttonde b å t ä r r is tad på tred je stocken.

En av ladans ristningar, föreställande ett tremastat skepp.

161

Vem eller v ilka k an då h a gjort dessa b ilder och h u r gam la ä r de? N isse Lindblom som ä r född i byn h a r äg n a t sig å t v issa efte rfo rskn ingar och h a r en del teorier: "Någon person från R enbergsvattnet k an ej h a b e su ttit såd an a k u n sk ap e r i seglation som dessa r is tn in g a r speglar. F rå n byn h a r ej n åg ra b å tsm än u tsk riv its till k ronan , en d ast s.k. lan d k n ek ta r. Den eller de som h a r r is ta t m åste h a h a ft god kännedom om olika b å tty p e r och därför sanno lik t kom m it från kusten . P å väg in å t lan d e t h a r de b e rä tta t för nyfikna personer om sig själva och om b å ta r . Vad ä r då det n a tu rlig as te sä tte t? Jo, a t t m ed b ilder in form era de okunniga. V andringsm än som tillfä llig t u tn y ttja t lad an som h ärb ärg e och u n d er tid en bedriv it "terapi" för sin egen och an d ras skull. Väl m edvetna om a t t bönderna själva en d ast kände till en båttyp , den lik stam m iga och för a t t fö rstä rk a d e tta även r is ta t in HAP (dvs. båtypen håp) u n d er denna båt".

F le ra b å tk än n a re h a r tillfråg a ts om ris tn in g a r­nas u rsp rung . S ibylla H aasum p å S jöhistoriska m u­seet i Stockholm som forskat en hel del ju s t om sk ep p sritn in g ar an se r a t t det ä r en och sam m e m an som u tfö rt a lla r is tn in g a rn a och a t t h a n h e lt enkelt gjort en b å tk av a lk ad som v isar en b å t av varje sort h a n kände till; a lltifrån den lilla roddbåten (håpen) till trem a s ta re n från den tid h an levde. Och d e tta k an h a v a rit såväl på 1700- som på 1800-talet.

Ä nnu k v a rs tå r m ånga frågetecken k rin g de m ärk ­liga ris tn in g arn a . För m ärk liga ä r de väl? Å tm insto­ne ä r de nog de enda k än d a i länet. E ller finns det kan sk e fler?

Maria Löfgren / Skellefteå museum

162

Vackra ritningar i fara

R itning till "Bankhus för Westerbottens E nskilda Bank i Umeå", d.v.s. nuvarande Handelsbanken. R itning av Ernst Stenham m ar. Byggnadsnämndens arkiv i Umeå.

"Ej m å ny byggnad uppföras eller till nybyggnad hänförlig fö rändring a f gam m al w erkstä llas, u ta n a t t byggnadsnäm nden h ertill gifwit lof. Wid den ansö­k an härom , som till näm nden ingifwes, skola r itn in g ­a r till byggnaden fogas, så u p p rä tta d e som i bygg­nadsordn ingen n ä rm are bestäm m es."

Så s tå r det i Kongl. Maj:ts nådiga Byggnadsstad­ga för rikets städer a v å r l8 7 4 (§ 3 7 : l ) , den förordning som gav Sveriges städer, köpingar och m unicipal- sam hällen en enhetlig byggnadslagstiftn ing. Lokala byggnadsordningar m ed k rav på godkända r i tn ingar hade länge funn its i s tö rre städer. U m eå stad s bygg- nadsnäm ndspro tokoll börjar 1871.

1874 års byggnadsstadga lade g runden för v år m oderna p lan- ochbyggorganisation; för byggkrångel och b y råk ra ti an se r en del; för a t t k u n n a h a n te ra den växande byggnadsverksam heten i 1800-talets s täd er och sam hällen ansåg de som låg bakom lagstiftn ing ­en. Den godkända ritn in g en v a r e tt v ik tig t h jälpm e­del för a t t i detalj k u n n a kon tro llera h u r hus och bebyggelse skulle kom m a a t t se ut. M an ville g a ran ­te ra b ran d säk e rh e t och hygienisk s tan d ard , k rav som hand lade om ordning och reda. H ä r fanns också ark itek tu rpedagog iska am bitioner, a t t främ ja god a rk ite k tu r och stadsbyggnadskonst i svenska s täd er och sam hällen .

I höst v isar V ästerbo ttens m useum en u ts tä lln in g av r itn in g a r u r U m eå byggnadsnäm nds ark iv från tiden 1875—1950: Gamla vackra hus i Umeå. U ts tä ll­n ingen ä r e tt sam arran g em an g m ed F öreningen för B yggnadsku ltu r och visas 22 sep tem ber-3 novem ­ber.I byggnadsnäm ndsark ivet k an vi följa s tad en s h isto ­ria genom h u sritn in g arn a . R itn ingar, foton och - först som s is t—h usen själva, ä r de v ik tigaste källo rna till ku n sk ap om h u r h usen och stadsb ilden form ats och fö rändrats . M ånga ä ld re hus ä r borta. M en r i t ­n in g arn a finns kvar. Idag m ikrofilm as de och rit- n ingsark ivets fram tid d isku teras. D et ä r v ik tig t a t t bevara original för fram tiden , därför a t t de ä r v ik tiga h is to risk a källor, tek n isk t överlägsna m ikrofilm en och e tt stycke h isto ria i sig.

R itn in g arn a v isar h u r m an fö restä llt sig a t t husen skulle se ut. P resen ta tio n en ä r också betydelsefull, både för a t t redovisa lokaler, m ateria l, volym er, form och stil. Jäm fö r t.ex. de m inu tiö st u tform ade och d e ta ljrik a r itn in g a rn a från 1800-talet m ed de s tram a och d eta ljfa ttiga r itn in g a rn a till funkishus. De p å­m in n er lite om m ask in ritn in g a r; det v a r den tidens ideal.

Eva Vikström /Västerbottens museum

163

Nämndemannagården i Skäran

164

E n gård som k an bli ak tuell för en byggnadsm innes- förk laring ä r S k äran 7:7, e t t p a r km nordost om A näset. G ården, dvs. gårdsp la tsen , h a r gam la anor. P å 1500-talet s träck te sig en havsvik in m ellan g å r­d a rn a i S k äran och denna gård v a r då belägen län g st in i viken. B enäm ningen Svensgård ä r skriftlig t belagd från av v ittringen 1786, m en ä r äld re än så.

H usen h a r m ed tid en förnyats och delvis få tt nya lägen. G årdens ä ld s ta bevarade h u s ä r kornboden som s tå r alldeles in till rundlogen. D en ä r byggd 1725 och ä r försedd m ed en ålderdom lig liten dörr och lönnfack inhugget i en av stockarna. R undlogen ä r en jäm förelsevis ung byggnadstyp, ju s t denna ä r tro li­gen u p p sa tt alldeles i s lu te t av 1800-talet. In n an dess användes en långloge (sam m anbyggd m ed en ä ld re ladugård) för tröskningen . D enna ladugård/loge revs bort om kring 1930 då den nu v aran d e ladugården byggdes. D et äld re bostadshuset, "gam m huset", en p ars tu g a , ä r tro ligen byggt i s lu te t av 1700-talet.

Plan över Skäran 7:7 (tidigare huvudgård för stamhem manet Skäran nr 7. Numera avstyck­ning från Skäran 7:6).

1. "Gammhuset" från slutet av 1700-talet2. Bostadshus / bagarstuga från 19363. Ladugård, ca 19304. Förrådsbod från 18465. Rundloge, 1890-talet6. Kornbod från 17257. Salpeterlada (riven)8. Sm edja (riven)9. S ta ll / vagnslider (rivet)

tNA

i ■

i r tt.3.

V- < , 2.\ \E E E 3w

\1 I

9- I i i---------------1 ,

4. ra

\11

S

\ * Ö h

Spisen i "gammhusets" kök är från 1800-talets första hälft. Rörspis eller s.k. tegelkakelugn i kammaren.

165

T rap p h u se t och den halva övervåningen ä r tillkom na i e tt senare skede. D et m est anslående i det h u se t ä r de expressiva och v idlyftiga väggm åln ingarna inne i salen, köksspisen, tegelkakelugnen i kam m aren , de ålderdom liga byggnadsdeta lje rna och dörrbeslagen på övervåningen. H u se t beboddes i s lu te t av 1700- ta le t av fam iljen Jo n A ndersson och därefter, från 1800-talets fö rsta hälft, av A nders Jönsson som var den fö rsta i rad en av näm ndem än som bo tt i huset. A nders Jönssons in itia le r A JS återkom m er på flera stä llen på gården, bl.a. på sp ishällen i köket och bredvid å r ta le t 1846 i den nyare förrådsboden. Myck-

Till höger "gammhuset", en åttaknutsbyggnad i en och en halv våning, som härstam m ar från slutet av 1700-talet och till vänster bagarstugan Ibostadshuset från 1936. M itt på gårdsplanen finns en stensatt brunn. Teckningen ovan visar skurlucka i "gammhusets" köksgolv.

166

e t tyder på a t t gården renoverades u n d er A nders Jönssons tid och tro lig t ä r a t t väggm åln ingarna h ä r ­rö r från h an s tid. Den siste b ru k a ren av jo rden v ar härad sd o m aren och n äm ndem annen O skar K arls­son (1887-1961) som övertog gården efte r sin far.

Den n u v aran d e ägaren bor i den b ag a rstu g a eller som m arstuga som 1936 sa tte s upp av O skar K arls­son på p la tsen för e tt bostadshus ä ld re än "gamm- huset". E n lig t trad itio n en skulle det h a v a rit en enke lstuga sam m anbyggt m ed dubbla bodar och i så d ålig t skick n ä r det revs bo rt a t t det k n ap p ast höll ihop. Tvärs över gården låg då e tt sta ll/vagnslider i öst-västlig rik tn ing , v ilket m an än idag ser sp åren av. B land övriga byggnader som h ö rt till gården , m en som efte rh an d fö rsvunn it m ärk s u tm ed vägen en sm edja och en sa lpeterlada.

Text & foto: Bo Sundin Fakta: Lars Trygg

Teckningar: Melvin Olsson

Trapphuset / farstun i "gammhuset".

Gångjärn och handtag till köksdörren i "gammhuset".

Dörr i "gammhusets" övervåning.

167

Spåntak och spån

Den hyvlade tak sp ån en ä r in te någon sä rsk ilt gam ­m al företeelse (vi läm n a r h ä r åsido b rädspånen , a lltså b räd lap p a r lagda som fjäll, även kallade kyrk- spån). Av diverse källor a t t döm a k an m an säga a t t sp ån tak en van n in steg i V ästerbo tten u n d er loppet av 1860-talet. D et hem m agjorda tak m ate ria l som n y ttja ts tid igare v a r n äv er och takved (slanor som h å lle r fa s t nävret) e ller n äv er och torv. M an gladde sig å t det nya m a te r ia le t för a t t det skulle v a ra m indre v irkesk rävande än de tid igare.

V ad som h a r rä k n a ts som r ä t ta spånv irke t v arie ­ra r m ellan dem m an frågar. Å sik tern a s ty rs tyd lig t av vilken slags rå v a ra som h a r v a r it tillgänglig inom respektive tra k t. P å p la tse r d ä r b ra furuskog h a r funn its h a r m an v a lt furu , och då v a r det tid igare sjä lv k lart a t t m an sökte sig till ä ld re m ogna trä d som h a r sto r andel kärnved. I t r a k te r m ed g ran som huvudsak lig tillgång tog m an denna, m en det gällde a t t söka i såd an a b estån d d ä r g ran en s tå t t t ä t t och väx t sa k ta så a t t den v a r ”sk rin v äx t” och så lite kvistbem ängd som möjligt. N ordsidan av berg h a r n äm n ts som läm plig väx tp lats. D et h a n d la r n a tu r ­ligtvis om b ä s ta m öjliga m o tstån d sk ra ft m ot rö ta. E n

in tre ssa n t fråga, som jag in te h ö rt någo t en tydig t svar på, ä r om det rå d e r någon påtag lig sk illnad i d e tta avseende m ellan fu ru och gran. Asp ä r v ä lk än t för a t t v a ra h ä rd ig t m ot rö ta och k an användas till tak sp ån . D et skall då v a ra ordentlig tjocklek på spånen (uppgift från Jam es Varg, Räftekläppen, Jörn).

N ä r det gäller å rs tid då spånv irke t bör huggas, ä r det n a tu rlig tv is m ed d e tta byggnadsäm ne som m ed andra , a t t det skall ta s u n d er v in te rh a lv å re t då savningen ä r avstannad .

Sp ånfram ställn ingen

D en enk laste ap p a ra ten ä r en ”m an u ellt d riven” stock m ed e tt hyvelstål i, som lyftes och p ressas ned m ed h an d k raft. D enna enkla anordn ing v a r tydligen det m an hade i sp ån tak e ts barndom och vid ensam ­gårdar.

Bilden ovan: spånrivning vid Gravabäcken i Oredalen 1928.Foto Sigvard Edlund, Västerbottens museums arkiv.

168

D et rin n an d e v a ttn e t v a r en k ra ftk ä lla som kunde n y ttja s för a t t driva den m ask inella spånhyveln. I m ånga b äck ar h a r spånhyv lar d rivna av v a tten h ju l ano rdnats . S jälva hyveln b es tå r av e t t trä s ta tiv på v ilket en skiva av p lan k glider fram och tillbaka. I sk ivan finns e t t k ra ftig t hyvelstål fästa t.

S edan m otorkraften blev tillgänglig - först genom tändku lem oto rn och sedan elm otorn - gjordes spån- hyv larna tran sp o rtab la och för rem drift. S ådana finns fo rtfarande h ä r och var.

D et finns än n u m ånga personer som k an b e rä tta a t t de som pojke eller flicka fick s itta och plocka spån u n d er hyveln. P ap p an skötte det ansvarsfu lla a rb e­te t a t t h å lla i vedklabben.

Spånhyvlingen gjordes vanligen på våren och spå- nen stap lades i en trav e som skulle v a ra 1 aln hög (60 cm). P å så vis kunde m an få e tt m å tt på m ängden spån genom a t t m ä ta trav en s längd. E n gam m al

Den gam la spånen skottas bort med spade. Kvarvarande spik slås ned i rotet med hammare.

tum regel från Torvsjö, Åsele sade a t t en a ln spån räck te till 12 k v ad ra ta ln a rs täck n in g (ca 4,3 m 3).

L ängden på spånen tycks h a v a rit g an sk a s ta n ­dard iserad . U ppgifter från olika s tä llen i län e t anger m å tte t 18 tu m (45 cm). D et gä lle r både d ä r m an lag t m ed 5 och 6 tum s förskjutning. Spånens tjocklek skall v a ra 4 -5 mm.

Spånläggn in gen

S pånen läggs i ra d e r m ed spånen om lott i sidled och m ed 6 tum s (15 cm) fö rsk ju tn ing och uppåt. D e tta ä r den van ligaste m åttuppg iften , m en det finns också uppgifter från vana spån läggare (t.ex. i Klabböle) a t t m an b a ra skulle h a 5 tum s (12,5 cm) f ö r s k ju t n i n g

Det nedersta varven lägg med kortare spån: det första 15 cm långt, det andra 30 cm, det tredje håller fu ll längd, dvs. 45 cm. På bilden läggs det tredje varvet.

169

Det är viktigt a tt spånen läggs rätt väg för att inte ta åt sig väta. Genom att böja dem ser man fiberriktningen. Den ände som är till höger i bild skall ligga nedåt mot takfoten.

D et h a n d la r om a t t läggningen skall b ilda m in st tre lagers tjocklek då ra d e rn a överlappar v aran d ra . Vid spån längden 45 cm och 15 cm fö rsk ju tn ing b lir det alldeles precis, v ilket ta la r för a t t m inska fö rsk ju t­n ingen m ed någon halv tu m eller a t t öka spån läng­den m otsvarande. Så h a r m an också gjort på m ånga håll.

D å den hyvlade spånen h a r fiberrik tn ingen sn e tt genom m ate ria le t ä r e t t v ik tig t m om ent a t t b ry ta spånen lite så a t t m an ser h u r den skall vändas. L ängst ned vid tak fo ten skall m an d ra u t spåntäck- n ingen i e t t 25 m m sp rån g u tan fö r ro tebrädan . För a t t få full tjocklek även län g st ned läggs de första varven av k o rta re spån.

Om läggn ingsrik tn ingen sägs a t t det ä r v ik tig t a t t m an lägger v a r ta n n a t varv från ömse håll, a lltså a t t m an väx lar läggningsrik tn ing . D et finns också syn­p u n k ten a t t m an skall ta hän sy n både till fö rh ärs­kande v in d rik tn in g och till s ta rk a s te solinfall så a t t

Stödbräda används för att raderna skall bli jäm na. Vid spikningen slås spiken helst igenom alla tre spånlagren. N är taket är klart är spikskallarna inte synliga

spånens u p p å tlu tan d e k a n t ä r vänd från v ä rs ta p å­frestn in g arn a .

D et behövs en stödbräda a t t lägga spånen m ot för a t t rad e rn a skall bli jäm n a. D et g år a t t an v än d a en enkel b räd a för d e tta - 1 5 cm bred för den n a fö rsk ju t­n ing - m en förr fanns vanligen en särsk ild anordn ing för ändam ålet, den kallades sp ån k ran på v issa håll. M ed denna kunde m an lägga u t två ra d e r å t gången.

D ärm ed ä r vi inne på sä tte t a t t spika. K ring d e tta finns olika synsätt. Då m an lade u t tv å ra d e r å t gången spikades b a ra den ena av dem. D et blev a lltså v a ran n an rad i höjdled som blev d irek t spikad. Ge­nom överlappningen nåddes ändå all spån av spik. Vid e tt å ld ran d e sp ån tak ä r e tt van lig t fel a t t det b örjar b låsa bo rt spån. D ärför uppstod ordningen a t t sp ika varje ra d i höjdled. D ärm ed fas th å lls n a tu rlig t­vis spånen av dubbelt så m ycket spik. N är det gäller den an d ra rik tn ingen , i sidled, sp ikar m an på vissa h å ll (i t.ex. Degerfors socken) varje sp ån k a n t m edan

170

r

Spånen läggs så att taket alltid består av tre lager. Förskjut­ningen är vanligen 15 cm.

Var får m an tag på spån?N o rrs tran d Snick & S pånhyvleri (M ats

Jonsson, Box 61, 910 60 Åsele, tel. 0941/ 113 46, 114 03) tillv e rk ar och säljer tak -

spån av furu. S pånåtgången ä r 100 st./m 2. P rise t ä r f.n. 80 k r/m 2.

m an i n o rra V ästerbo tten h äv d ar a t t b a ra v a ran n an k a n t skall spikas. D e tta för a t t in te spånen skall bli lå s ta i b reddrik tn ingen . D en skall k u n n a svälla och k rym pa fr it t vid nedfuk tn ing och upptorkning . I d e tta fall m åste varje ra d spikas. E n b ra ordning om m an h a r både b reda och sm ala spån — som m an

vanligen h a r — ä r a t t lägga v a ran n an bred och v a ra n ­n an sm al. Den spik m an an v än d er kallades förr n a tu rlig t nog för spånspik . L ängden 2 tu m (50 mm) ä r tillräck lig om m an h a r e tt re n t ro te (y tte rtakspa- nel) a t t sp ika i.

R o lf Sixtensson/Västerbottens museum

Föreningen för byggnadskultur i Umeå - värnar om gamla och nya hus och miljöer

Föreningen för byggnadsku ltu r h a r som syfte a t t ak tiv t verka för en god byggnadsku ltu r i he la U m eå kom m un. Bebyggelsem iljön rym m er ofta om istliga v ärden och ä r en av de v ik tigaste k ällo rna till ku n sk ap en om tid igare generationers levnadsvillkor, liv och arbete och föreningen vill genom inform ation, opinionsbildning och d eb a tt b id ra till e t t så b ra och fu lls tänd ig t kunskaps- och beslu tsu n d erlag som möjligt.

Genom a t t slå v ak t om byggnadsku ltu ren och bevarande- och m iljöfrågor i a llm än h e t h a r F öreningen för byggnadsku ltu r a lltsed an b ildandet hösten 1976 ak tiv t deltag it i sam hällsdeba tten , till exem pel genom a rtik la r , offentliga m öten, skrivelser etc.

Föreningen an o rd n ar också studiebesök, stud ieresor, föredrag, s tad sv an d rin g a r och u ts tä lln in g a r.In tre sse t för bevarandefrågor och stad sp lan erin g ä r s to rt och på senare tid h a r det sk e tt en stad ig

tills tröm ning av nya m edlem m ar, m ed lem san tale t n ä rm a r sig n u 300 st. In tre sse t h a r v a rit sä rsk ilt m ä rk b a rt i sam band m ed den n u m era rik sb ek an ta , och fam ösa, höghusdebatten i U m eå, d ä r kom m unen, tv ä rtem o t en bred folkopinion och e t t fa s tlag t rik s in tresse , g e tt tills tån d till e t t höghusbygge m itt i staden.

Föreningen delar också u t a rk ite k tu rp rise t U m e-spiran till fö rtjänstfu lla ny- och om byggnader och in sa tse r för a t t bevara gam m al bebyggelse. U m e-spiran h a r till exem pel dela ts u t till S tifte lsen B ostaden m. fl. för M oritzska gårdens fly ttn ing och återuppbyggnad, d ä r för övrigt F öreningen för byggnadsku ltu r gjorde en v ik tig in sa ts genom a t t överklaga e tt red an fa tta t b eslu t om rivning.

O rdförande i föreningen ä r för n ä rv a ran d e a rk ite k t R agnar Bergeå. M edlem b lir D u en k last genom a t t b e ta la in årsavg iften om 40 kronor på postgiro 69 75 19-7. Y tterligare fam iljem edlem och h e ltid sstu d e­ran d e b e ta la r 20 kronor. Fören ingens adress ä r c/o V ästerbo ttens m useum , G am m lia, 902 34 UMEÅ.

171

Skihagan - jordbrukslandskapets klassiska hägnadKring den odlade åkern, vid fägatorna, runt betes- hägnorna i skogsmarken som kilometer- eller m ils­långa slingor, kunde man förr se skihagan avteckna sig. Än idag kan man hitta rester av skihagar i naturen, men sällan någon hel. Bilden här ovan är tagen i Bysketrakten på 1940-talet och visar hur en

körväg avgränsas mot odlings- och betesmarkerna av långa skihagor, redan då i litet dåligt skick och lappade med bakaved, men ändå vackra. Få skihagar sattes upp för jordbruksdriftens skull efter andra världskriget. Det var då stängseltråden kom som en befriare från skihagastängandets dryga arbete.

172

• I ju n i 1981 sa tte K n u t E k lund från B ursiljum och V erner H olm lund från Skellefteå upp en sk ihaga på G am m liaom rådet i U m eå. A rbete t fotograferades av Sune Jonsson. Texten till b ilderna h a r d ä re fte r u ta r ­b e ta ts av L ars F lodström och Rolf S ixtensson, som även b id rag it m ed sk isserna.

E skil Johansson , N äsm ark , B jurholm sä tte r upp och tillh an d h å lle r m ate ria l till sk ihagar. R ing 0932/270 48 för ak tu e ll prisuppgift.

1. K nut E klund sätter ut störparen med jäm na mellanrum, 2. För a tt göra banden formbara värms de. Värmningen kanvanligtvis 3 fot eller omkring 1 m. För att banden skall kunna antingen ske över en öppen eld som här, eller i ett vattenbad,spännas är det viktigt att störarna lutas från varandra. Banden utgörs av kluvna smågranar.

Skihaga för både kor och får: sextrohage eller sextroershaga (rikssvensk benämning: långgärdesgård). Troan är slanan som i det här fallet vilar på bandet vid vartannat störpar. Det blir sex slanor på höjden.

Skihaga som ej håller får: tretrohage (rikssvensk benämning: kortgärdesgård). Troan (slanan) vilar på bandet vid varje störpar. Det blir tre slanor på höjden. A vståndet från markytan till översta bandet är ca 3 fot för båda skihagatyperna.

3. (ovan t.v.) Banden klyvs från rotänden eller från toppen, vilket man väljer är en smakfråga. Börjar man från rotänden är det lätt att börja klyvningen med en yxa eller kniv.

4. (ovan t.h.) De varma banden är lätta att riva isär; genom att fördela dragkraften jä m t får man dem a tt dela sig i mitten efter märgen.

5. (t.v.) N är banden är iturivna är det bråttom a tt sno dem innan de stelnar igen. Toppen snos motsols runt ena stören och låses motsols runt sig själv.

174

6. (överst t.v.) Bandet snos i åttor runt störparet som under tiden hålls ihoppressat. För a tt skihagan skall göra ett prydligt intryck brukade m an alltid avsluta snoningen så att den sista bandstumpen stack ut in mot hagen.

7. (överst t.h.) R unt varje störpar binds tre band. Nedersta slanan vilar mot marken, sedan binds banden under varannan slana. Slanorna består oftast av gran, kluven eller som rundvirke, eller i vissa fa ll av bakaved,

8. (t.v.) I en"sextroershaga", dvs. en skihaga som är sex slanor hög, blir varje slana 6-7 m lång. H ar man kortare slanor får man lägga flera in till varandra. Eftersom de stående störarna är ca 2 m höga är det lättare om man är två i arbetet. En sextroershaga blir så tät a tt m an kan stänga inne får med den.

9. (nedan) K nut E klund (t.v.) och Verner H olm lund vid den färdiga skihagan.

175

iplti* *

Staketet - gårdsplanenshägnadMuseet vill slå ett slag för det klassiska staketet som förr omgav många gårdar på landsbygden. Inte det låga, tryckimpregnerade villastaketet som idag är så vanligt för att markera tomtgränser, utan det gammaldags, höga, som man hade kring all den mark i området kring mangården som man ville skydda från de lösgående kreaturen.

S tak ete t, såsom vi k än n e r det från m itten av 1800- ta le t, dyker upp i sam band m ed den ökande tillgång­en på såg a t virke. T idigare var den van ligaste typen av s tängsel i he la Sverige den s.k. h ankgärdsgården , e ller sk ihagen. D en ä r kän d från m edeltiden och användes längs v äg ar och ägor, ib land lån g t in i skogen för a t t m ark e ra rågångar. M er om sk ihagen och h u r den tillverkas finns a t t lä sa i föregående artikel.

S tak e te t, e ller p lan k e t som det också kallas, e r­sa tte a lltså sk ihagen från 1800-talets m itt. D et kom a t t bli träd g å rd en s s tak e t, v ilket också h än g er sam ­m an m ed det ökande in tre sse t k ring trädgårdsod-

Bilden ovan: Bagarefru Andersson från Levar, Nordmaling, med dotter, måg och barn uppställda framför grinden till gården. Staketet är enkelt och ordentligt högt, m inst 120 cm. Foto: H anna Bäckman, omkring 1920.

176

lingen vid sen aste sekelskiftet. F ö rse tt m ed en p å ­kostad grind b lir det såsm åningom någo t av en s ta ­tussym bol för äg aren och gården.

S ta k e te t fanns i e t t o tal v aria tio n e r och utförande som också fram g år av efterföljande bildsvit. N ågra g rundelem ent ä r dock alltid de sam m a. H ä r följer n åg ra rå d om h u r m an bygger s i t t s taket:

Till sin g rund b es tå r s tak e te t av trä - eller s ten ­sto lpar (det s is tn äm n d a v a r dock m indre vanligt) som förbinds m ed tv å horisontella och p ara lle lla slanor. De fy rkan tiga s to lparna bör v ara i dim ensio­nen 4 tu m x 4 tu m (100 x 100 mm) eller 5 tu m x 5 tu m (125 x 125 mm) och cirka 120 cm höga, rä k n a t från m arky tan . De k an g rävas ner, m en för a t t öka s tak e ­te ts h å llb a rh e t k an m an sk ruva fa s t dem i nedgrävda betongplin tar. D essa finns a t t köpa, om m an in te vill

tillverka dem själv. S tolpens nedre ände k an m ed fördel behand las m ed t.ex. linolja och en a ldrig så liten lu ftsp a lt m ellan p lin ten och sto lpen h in d ra r fuk ten från m ark en a t t trä n g a upp i trä e t. Stolpens övre ände var ofta spetsad , an tin g en från tv å sidor, e ller också från a lla fyra. Även h a ttfö rsed d a sto lpar h a r förekom mit.

S to lparna sä tts m ed regelbundet m ellanrum , om­k ring fyra m eter ä r lagom. N är det gäller s lano rna ä r en läm plig dim ension 3” x 4” (75 x 100 mm). D essa fälls in i sto lp arn a från u ts id an , eller v ilket säk e rt v a r vanligast, fästs på en trä h å lla re på stolpens insida. Vill m an k an m an också an v än d a s.k. bjälk- skor som finns a t t köpa i jä rn h an d e ln . D e tta ä r p ra k tisk t in te b a ra för a t t det m in sk ar risk en för rö ta i sto lparna. M an k an också lyfta av sektion för sek­

Skihagan möter staketet som kringgärdar gårdsplanen. Staketet består av tre horisontella slanor och ribbor i två olika höjder med hjärtformade och vitmålade avslutningar uppåt. J. O. H olm lunds gård i Innervik söder om Skellefteå fotograferad av Tor Ekholtz på 1930-talet.

Ill

tion till exem pel n ä r m an skall m åla. Den verk lig t am bitiöse s tak e täg a ren k an också lyfta bort och ströa upp s tak e te t u n d er v in te rh a lv å re t ifall det ä r u ts a t t för e tt h å r t tryck av snön längs vägkanten .

De galvan iserade b jä lkskorna b län k er lite för m ycket n ä r de ä r nya. D et går a t t b lä s tra dem för a t t m a tta ned y tan och på så s ä tt få färg a t t fästa , m en an n a rs b lir de a llt m indre iögonfallande allteftersom tid en går.

R ibben slu tligen görs, liksom övriga delar av ohyv­la t v irke, i d im ensionen 1” x 2” (25 x 50 mm). De bör v ara uppem ot m etern lån g a eller längre. D en övre änden k an m ed fördel spetsas eller snedsågas. D et finns e tt o tal exem pel på m er eller m indre fan ta sifu l­la profilsågningar. R ibbens spikas sedan m ed dyck- e r t på slanornas u tsida . F ä s t en ribba i v a rd era änden på sektionen - v a tten p ass för a t t loda in dem u n d e r­lä t ta r - och sedan e tt snöre från den ena rib b an till den andra . P å så s ä t t behöver du in te m ä ta i höjdled för varje gång och ribben kom m er lika högt och ra k t oavsett m arkens lu tn ing . M ellanrum m et m ellan rib ­

ben v a rie ra r k ra ftig t m en det b lir snyggare om det ä r m er ribb än luft. Höjden v a rie ra r också. A ntingen s ä tte r m an a lla ribb lika högt, eller så k an m an s ä tta v a ran n an högt, v a ran n an lågt. T änk på a t t ribben bör s itta ganska n ä ra m arky tan . D et ser b ä ttre u t om det in te ä r en för stor lu ftsp a lt em ellan och det h a r ju också h aft den funk tionen a t t h in d ra k illingar och lam m a t t k rypa under.

Till s is t rödfärgas s tak e te t m ed ä k ta F a lu rödfärg. Vill m an k an m an m åla ribbens topp - och sto lparnas - m ed vit linoljefärg. D et h a r v isserligen in te v arit sä rsk ilt van lig t så h ä r lån g t n o rru t i Sverige m en det ä r dekorativ t och det skyddar dessu tom m ot röta.

L iknande s tak e t var tid igare van lig t även i s tä ­derna. I U m eå finns det fak tisk t gott om s tak e t kvar m ellan fastig h e te rn a , m er eller m indre utsm yckade. S tad ss tak e ten m ålades k anske oftare i ljusa oljefär­ger. Ä r m an tveksam om färgvalet ä r en god regel a t t an v än d a sam m a färgtyp som till huset.

Ola Kellgren / Västerbottens museum

Staket som hägnar in köksträdgården. Georg Bergners gård i Lidsjön, Burträsk socken. 1920-talet.

178

Ovan: Skräddare E. A. Sjöbergs gård utanför Nordmaling. Foto A lbin Eriksson, 1920-talet.

Riksdagsman Manne Holmner med fru Sam uella och barnen K nut och R ut framför sitt hus i Gunnarn omkring 1915. Staket med varannan ribba förhöjd och spetsad. På flera av gårds- fotografierna syns förutom staketen ett annat klassiskt attribut: den trästege med hängande brandhake som alltid stod rest mot takfoten.

179

L anthandelsm useum i H o lm su n dE n b u rk T om teskurpu lver blev för fem å r sedan den u tlösande fak to rn för tillkom sten av L an thandels- m useet i H olm sund. E va och S tefan H edlund fick upp in tre sse t för de gam la fö rpackn ingarna och produk­te rn a från lan th an d e ln s dagar och började åk a ru n t och fråga vad som fanns k v ar i k ä lla re och u thus.

M useet öppnade i feb ruari 1990 i e t t hus uppbyggt h e lt m ed p riv a ta m edel. In sam lan d e t fo r tsä tte r och

går m ot a llt ä ld re förem ål. I m useet säljs godis, hem slöjd, vykort, bokm ärken, lek sak er och p laner finns på a t t u töka sortim entet.

I v in te r h å lle r m useet öppet söndag 12-16 och till som m aren tisd ., onsd., fred. och söndag 12-16. A dres­sen ä r S andv iksgränd 6 i H olm sund. Tel. 090/416 50 (Eva och S tefan H edlund) eller 405 52 (M aj-B ritt Hedlund).

Bo Sundin

VITANA

180

Höstens utställningar i15/9 -10 /11 SPÅREN I LANDSKAPET

Humanekologiska infallsvinklar på Ammarnäsområdet. Fotoqrafier av Ola Löfaren och Peter Sylven. a

15/9 - 3/11 GAMLA VACKRA HUS I UMEÅ

fö rnB y g g n a d ^ ^ naC*Sn^ mnC*eriS a^ 'V ^ samarrangemang med Föreningen

2 1 /9 -3 /1 1 VÄSTERBOTTENSKONSTSällan visade utdeponerade verk ur samlingen Helge Lindens minne.

6 /10 -17 /11 "DET FRIA PERSPEKTIVET"Om de svenska landskapens särart sedda från luften av flygfotografen Lars Bygdemark. En dokumentation och en utställning med konstnärliga ambitioner.

10/11 - 1/12 ELIN OCH SVEN JOHANSSONS STIFTELSELandshövdingeparets konst och konsthantverk från hela länet.

17/11 - 1/12 50-ÅRS JUBILEUM FÖR UMEÅ FOTOKLUBB

JulmarknadFör tredje året i rad går den stora julmarknaden på Gammlia av stapeln med demonstrationer av hantverk, utställningar, tävlingar, försäljning, musik och underhåll-

på Gammlianing med anknytning till julen den 23-24 november. Julmarknaden är ett samarrangemang med Hushåll­ningssällskapet och Hemslöjdsföreningen.

T Ä V L IN G - Gör en ljusbärare - T Ä V L IN GInför årets ju lm arknad på G am m lia utlyser vi en slöjdtävling. Vi uppm anar alla slö jdare och andra intresserade personer i länet att göra en vacker, spännande, rolig eller häftig ljusbärare! Du kan tälja, dreja, svarva, sm ida, alltifrån ljusstakar till stallyktor. Idén och form en ska vara Din egen och m aterialet ska vara naturm aterial. Form, färg, och funktion är viktiga ingredienser för juryns bedömning.

I Um eå har Katarina Pierre plockat fram ljusbärare ur m useets sam lingar för dem som vill inspireras av äldre trad itio ­ner. Tag också gärna kontakt med hem slö jdskonsulenterna Mats Pallin e ller Karin Holm berg. De kan ge tips och råd inför tävlingen.

Prissum m an är 5 0 0 0 :- och fördelas av en fem personers- jury. Två hedersom näm nanden delas också ut i form av diplom. Du får läm na högst tre bidrag och de skall vara märkta med namn, adress och telefon. G ivetvis ärtäv lingsde ltagarna anonym a vid ju ryns bedömning.

Senast 15 novem ber vill vi att Dina bidrag ska lämnas in till Västerbottens Läns Hem slöjdsförening, Skolgatan 53, över gården, 902 46 Umeå. M ärk paketet "Ljusbärare". B idra­gen kom m er att finnas utställda för allm änheten på Västerbot­tens m useum i Umeå i sam band med ju lm arknaden och en vecka efteråt t.o.m. den 1 decem ber.

Västerbotten •Tidskriften produceras av Västerbottens museum för Västerbottens läns hembygdsförbund

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. Redaktionens adress:Västerbottens museum, 903 42 Umeå.Tel 090/11 86 35. Fax 090/11 90 00.

Prenumeration: årets häftenhäften i en bok häften och bok lösnummer