10 11Hemmets Journal Hemmets Journal nr 17nr 17 / 2013 / 2013

Börje jobbar mot

våldet i Colombia

Personligt

NamN: Börje Erdtman.Född: 1943.Bor: Röd liten stuga vid sjön i Mölltorp Karlsborg.FamilJ: Hustrun Annelis, två döttrar och två barnbarn.iNtresseN: Gå vilse i skogen och plocka 200 kilo kantareller varje år. Kyrkan.drivkraFt: Glädjen över att se hur mina små insatser förändrar.Blogg: ankarstiftelsen.blogg.se

Att rädda liv är min högstaönskan!

Fram till för tjugo år sedan levde Börje Erdtman ett vanligt Svensson-liv med familj och jobb. Inför sin 50-årsfest avböjde han presenter. – Skänk pengar istället, sa jag till mina vänner, så bygger vi ett hem för behövande i Colombia. Och på den vägen är det. teXt: JUlia svaNBerg reportage@egmont.seFoto: JUlia svaNBerg Privata Bilder

En mörk natt i tidig barn-dom vaknade Börje Erdt-man av ett konstigt ljud.

Kunde det vara tjuvar? Dar-rande smög han ner för trap-pan. Ljudet kom från mors stängda dörr. Han lutade sig fram och tittade in i nyckel-hålet. Där, i det svaga lamp-skenet, satt mor uppe och syd-de barnkläder till Afrika. – Intresset för bistånd har följt mig sedan dess, konstate-rar han över sex-tio år senare. Börje Erdtman, 70, är en av grundarna till Ankarstiftelsen, en svensk bi-ståndsorganisa-tion. Förra året kunde de pre-sentera en häp-nadsväckande siffra – endast en procent av intäkterna gick till omkostnader. – Allt arbete bygger på frivil-liga insatser, berättar Börje och försäkrar att organisatio-nens gärningar i Afrika och Sydamerika inte bara är hans förtjänst. Varje år reser huga-de svenskar på volontärresor med Ankarstiftelsen och hjäl-per till att bygga de skolor och vattenreningsverk de donerat. – Betala sin egen resa, boende och mat. Sedan arbeta gratis och skänka bort allt till främ-mande människor. Vilken un-derbar inställning! myser han.

FredskontraktTrots att Börje inte får någon lön, är Ankarstiftelsen ett hel-tidsjobb – med övertid. An-sökningar ska sorteras och be-

grundas, pengar för att genomföra projektet ska letas upp, brev ska skrivas. Två gånger om året reser han på månadslånga arbetsresor till Colombia, där de flesta av bi-ståndsprojekten hålls. Det är i detta våldsdrabbade land vi befinner oss just nu, i en bil på väg från ett hjälpprojekt till ett annat. Det blev sent igår, vi har bråttom och telefonen ringer hela tiden. Allt hade

kanske varit i sin ordning om Bör-je varit ett FN-stjärnskott i medelåldern, men den vithå-riga långa man-nen med den ljusblå milda blicken är en sjuttioårig pen-

sionär med ett nyss brutet lår-ben. Det var under ett skolbygge i Amazonasregionen han blev påkörd bakifrån av en motor-cykel. Benet gick av och Börje flögs till sjukhus för att akut-opereras i staden Medellín. Vem som helst hade klagat, men istället berättar han en fantastisk historia. – Några månader tidigare hade jag förgäves försökt med-la i en väpnad konflikt mellan två kriminella gäng. När jag låg där helt utlämnad och svag i sjukhussängen kom några av gängmedlemmarna in i salen. Vi har bestämt oss nu, sa de. Vi skriver på fredskontraktet. Till skillnad från många an-dra i biståndssektorn har Bör-je ingen utbildning i varken utvecklingskunskap eller

språk. Hans skolning bygger istället på egna erfarenheter från knappa förhållanden i Smålandsskogarna.

Hårda tider– Morfar var rallare, men för-lorade båda benen i en olycka och började arbeta på betfäl-ten. Det var hårda tider. En dag kom morfar hem till den lilla stugan i skogen på sina benstumpar och berättade att han blivit rånad på den lilla lönen. Mormor gick till han-delsboden i Tingsryd utan pengar att betala med. Plöts-ligt stacks en svart handskbe-klädd hand fram över hennes axel och betalade. Hon hade aldrig sett honom, varken förr eller senare, men i familjen började vi kalla mannen ”den svarta ängeln”. Familjeberättelsen om den märkliga mannen har följt ho-nom genom hela livet. – Precis som den svarta äng-eln vill jag hjälpa andra män-niskor att betala deras skulder. Jag vet själv hur små insatser kan göra stor skillnad. Börjes karriär som bistånds-arbetar började sent i livet. Fram till övre medelåldern levde Börje ett vanligt Svens-son-liv med familj och jobb som fönsterinstallatör. Men sedan kom den ekonomiska krisen i början av 90-talet och slog ner på hans lilla byggfir-ma. Allting kändes tungt och inför 50-årsfesten fick han ett infall att använda sina bygg-kunskaper till något nytt. – Jag avböjde presenter. Skänk pengar istället, sa jag

AnkarstiftelsenAnkarstiftelsen är en svensk biståndsorganisa-tion som under två decen-nier arbetat för bättre livs-villkor i fattiga och krigs - drabbade delar av världen. Större delen av verksam-heten är förlagd till Syd-amerika. Där bygger Ankar-stiftelsen skolor, vatten - renings verk, anordnar häl-sobrigader och håller i fad-derbarns- och microlåns-verksamhet. I den vålds - drabbade staden Medellín i Colombia arbetar man även för fred och försoning genom fängelsearbete och fotbollsprojektet Gröna si-dan. Biståndsarbetet har engagerat många svenska artister. Bland andra Per-Erik Hallin och Lill-Babs har gjort gratiskonserter för An-karstiftelsens ändamål. I biståndsvärlden har Ankar-stiftelsen gjort sig känd med sina låga administra-tionskostnader, under en procent av intäkterna. An-karstiftelsen är religiöst och politiskt obunden.

Fakta ColombiaColombia kallas ofta extremer-nas land. Med två kuster, An-dernas bergskedja och Amazo-nas regnskog, hyllas landet för sin skönhet. Samtidigt har ut-bredd korruption, en sekellång väpnad konflikt, stor fattigdom och knarkhandel gjort Colombia till Latinamerikas blodigaste hörn. Våldet är så utbrett att det till och med fått ett unikt akade-miskt forskningsfält – violento-logía, våldologi.

’’Jag vet av egen

erfarenhet att små insatser kan göra stor skillnad

En ny skola byggs upp i Amazonas i Colombia, många volontärer från Sverige är med och hjälper till.

Börje Erdtman tillsammans med Yoana. Hon är 27 år nu och har varit hans fadderbarn sedan hon var tio år.

Forts på sidan 103

Colombia

Ankarstiftelsens projekt Gröna sidan anställer före detta kriminella som fotbollstränare. Spelarna är fattiga ungdomar från Medellíns kåkstäder.

till mina vänner, så bygger vi ett hem för behövande i Co-lombia. Så blev det. 35 000 kronor samlades in och Börje åkte. Huset han byggde blev ett hem för före detta gatubarn och projektet gav mersmak.

vackert land– Colombia är ett oerhört vackert land. Men samtidigt dör barn av diarréer för att det inte finns rent vatten. Studie-motiverade ungdomar kan inte utbilda sig för att det inte finns skolor. Unga människor prosti-tuerar sig, säljer droger eller går med i en väpnad grupp för att de inte har några alternativ. Det behöver inte vara så! Tillsammans med vännerna Sven Bergholm och Daniel Kindbom startade han 1994 Ankarstiftelsen och två de-cennier senare kan tusentals människor intyga att Börje har rätt. Det går att göra skill-nad även med små medel. Otaliga skolor och vattenre-ningsverk har byggts i svår-framkomliga områden. Fred har mäklats mellan kriminella gäng. Hundratals krigsaktörer har lämnat in vapen och för-sonats med samhället. Vi är på väg till en av projek-tet Gröna sidans nyinvigda fotbollsplaner i en av Med-ellíns förorter. Gröna sidan har 18 fotbollsskolor där fat-tiga barn i riskzoner integre-ras i fotbollens gemenskap. – Det är detta som driver mig. Att känna hur mina små in-satser ger positiva förändring-ar hos människor. Det känns i hela kroppen! När Börje inte är på resande fot bor han med sin fru Anne-lis i Mölltorp utanför Karls-borg i Västergötland. Den röda stugan vid sjön är en svensk helylleidyll som bäddar för lugna dagar med kaffe på förstukvisten. Men trots att det inte är tal om någon skön pensionärstillvaro för Börjes del är Ankarstiftelsen det bäs-ta han har gjort. Han längtar aldrig varken till att vara helt ledig eller till sitt gamla jobb

som fönsterinstallatör. – Nej, inte alls! säger han och berättar med ett leende om den gången på Mölle-vångstorget i Malmö då han rev ut fönster på femte vå-ningen och folk skrek ”hoppa inte!” nedifrån gatan. Börjes humor har kommit att bli en viktig egenskap även i biståndsarbetet.

FredsmäklareColombia är världens farligas-te land för fackfolk, journalis-ter och människorättskämpar. Som fredsmäklare i den väp-nade konflikten passar Börje in i den tredje kategorin och många skulle kalla hans freds-insatser för ett fritt fall från femte våningen. Häromåret blev han dödshotad av lokal-maffian i en av Gröna sidans distrikt. Plötsligt hade det bli-vit svårare för dem att värva ungdomar som knarkkurirer eller yrkesmördare. Skulden lades på Börjes fotbollspro-jekt. – Jag saknar nog förstånd, ler han. Om jag insett allvaret hade jag inte kunnat göra det här. Att se saker från den ljusa si-dan är också en fundamental egenskap i biståndsarbetet.– När de kriminella organisa-tionerna klagar är det ett bätt-re bevis på att vi lyckats än när borgmästaren tackar oss. 95 procent av ungdomarna i projektet Gröna sidan går i skolan. 90 procent håller sig borta från droger och våld. Ja, kanske är frivilliga insat-ser fel ord? Börje är övertygad.– Köra lyxbilen, semestra på Mauritius eller betala en sväl-tande familjs nota? Vad hade du valt? Jag väljer att göra skillnad. Det är den högsta vinsten. n

att rädda liv är min högsta önskan!Forts från sidan 11