Militärsällskapet i Stora Kronohuset

Vår Mäss

2

För information och texter i denna skrift svarar Traditionsbevarare Sven Åke Andén Nilsson. Layout och produktion: Tomas Textare. Tryck: GL-Tryck 2014. Källor: Bl.a. ”MISK i Stora Kronohuset” 1994-11-01 av överste Leif Mårtensson, ”Vår mäss 1922-1972”, bilder och text. Matbild Kronsalen: Bo-Ingvar Jönsson.

Nutida fasadfoto: Pastor Castor. Bilder ur Wendes Militärhistoriska förenings samlingar och Norringarnas Officerskårs samlingar. Nutida interiörbilder av Tomas Axelsson.

Skriften är framtagen i samband med MISKs 20-årsjubileum 2014 och är en gåva till samtliga medlemmar.

Många medlemmars arbete och engagemang tillsammans med det goda samarbetet med

inventarie- och fastighetsägare har varit viktiga grundförutsättningar för att MISKs verksamhet

kunnat genomföras och utvecklats under föreningens första 20 år.

Vår förhoppning är att denna jubileumsskrift ska bidra till att vi kan blicka framåt med en ökad medvetenhet om historien och traditionerna, så att vi med fortsatt gemensam ambition kan

sträva vidare för föreningens fortlevnad.

Sven-Erik Olsson, Ordförande MISK

3

Militärsällskapet i Stora Kronohuset

Militärsällskapet i Stora Kronohuset i Kristianstad bildades den 28 april 1994 för att föra vidare militära mäss- och sällskapstraditioner i den gamla garni sonsstaden. Sällskapet byggde främst på Wendisters och Norringars traditioner i Wendisternas gamla officersmäss. Södra Underhållsrege mentets stab lades som sista enhet ner 2001. Huset har nu inrikt ning för andra verksamheter men Mässens utrymmen har kunnat be hållas tack vare en aktiv förening. Idag har medlemmarna olika yrkesbak grund och andelen med militär anknytning har minskat. Fortfarande lever dock Mässen med syftet ”att främja trivsel och samvaro för medlemmarna” i dessa anrika rum, bland inventarier och traditioner som levandegör arvet.

MISK genomför föreningsaktiviteter och bistår arrangemang av enskilda eller organisa tionsmedlemmar. Den aktivitet med flest antal deltagare och som genomförts sedan föreningen bildades är TGIF, öppet för medlem-mar fredagar kl 16-20. En mycket uppskattad möjlighet till umgänge.

Intresset för föreningens aktiviteter är stort, likaså att som medlem genom-föra egna aktiviteter i lokalerna. De intäkter detta skapar möjliggör för före ningen att utöver lokalhyran bekosta underhållet av de traditionstyngda inventarierna och miljöerna som gör ett besök på mässen så uppskattat.

Stora KronohusetStora Kronohuset stod fullt färdigt 1842 med viss inflyttning från 1840. Arkitekturen är helt präglad av empire-stilen, i Sverige även kallad Karl- Johanstilen. Tidigare fanns här tre tomter varav den västra från 1748 hyste ett garnisonssjukhus (ombyggt 1825) och den östra inrymde ett kronobageri. I mitten fanns tidvis bara ett vedupplag. Samtliga tomter tillhörde kronan redan på

4

den danska tiden. Byggnaden tillfredsställde två för svenska kronan viktiga behov, för Kungl. Wendes Artilleriregemente (A 3) utrymmen för stab och hög vakt samt för den 1821 i Kristianstad inrättade hovrätten över Skåne och Blekinge.

Hovrätten hade provisoriskt inhysts i Fortifikationshuset på Västra Stor gatan och behövde ståndsmässiga lokaler. Man valde att bygga ett gemensamt hus för båda myndigheterna vilket då var mycket ovanligt. Så blev också byggnadens huvudinskription ”LEGIBUS ET ARMIS” – dvs. åt lagarna och vapnen. På taket står dessutom två lejon som håller riksvapnet, ett svärd och en lagbok. På skorstenarna kan man se vindflöjlar utformade som lindormar, ett fabeldjur som ingår i Wendes vapen. Här är de dock anpassade för att fånga upp vinden.

Över de tre mittvalven mot torget kan läsas ”EXTRUCTA REGNANTE CAROLO XIV JOHANNE ANNO DOMINO MDCCCXLI” – byggt under Karl XIV Johans regeringstid år 1841. Hovrätten erhöll östra halvans mittvåning (del av paradvåningen) som specialinretts med en plenisal, ”Kron-salen”, resten togs i anspråk av Wendes. Det gamla garnisionssjuk huset mot Västra Storgatan byggdes ihop med den nya byggnaden och på går-den byggdes en arrest för åtta arrestanter samt två vedbodar. Hovrätten flyttade 1917 till en egen ny byggnad i Malmö. På Krono husets torgsida, vid gamla högvakten, finns fortfarande två st 6-pundiga kanoner m/1816 som har stått där sedan invigningen. I valvet mot torget finns idag två minnestavlor med garnisonens historia i årtal, på taket tar vinden tag i svenska flaggan liksom den tretungade under den militära eran.

Arkitekt för Stora Kronohuset var enligt traditionen Wendeskaptenen Göran af Klercker, 1798-1843, men troligen har chefen för överintendentur-ämbetet överste Fredrik Blom gjort huvudarbetet med ritningarna. Empirens strävan till symmetri kan ses på det yttre men även på rummens utformning till exempel på placeringen av dörrar och vid behov även blinddörrar, kakel ugnar mm. Byggnaden är ett statligt byggnadsminnesmärke där även interi ören tidigare var skyddad i hovrättens gamla rum mot Stora Torg.

5

Officersmässens historia

Wendes officerskår hade under 1800-talet och i början av 1900-talet haft flera olika tillfälliga samlingslokaler men saknat en ”mäss”. Då hovrätten flyttade 1917 beslöts att de friställda rummen skulle få användas som en permanent officersmäss. Efter nyinredning och möblering mm vilket till största delen fick bekostas av officerarna själva (de tog bl.a. lån på 30 000:-) kunde mässen invigas den 13 maj 1922. En rad värdefulla gåvor, som an-tika lampor, gammal konst mm kunde placeras i lokalerna. Idéer för in-redning och formgivning av möbler kom ofta från de egna leden, t.ex. Wendes-officeren Uno Dunér som fick ett stort förtroende för mässens inredning av regementschefen Lennart Lilliehöök. Dunér formgav bl.a. ett möblemang i empire, tapetmönster och målade dessutom tre chefsporträtt.

Bättre resultat var svårt att tänka sig, en mäss centralt mitt i staden och med vackra lokaler. Mässlivets storhetstid varade 1950-talet ut och några år in på 60-talet då mässen var något av ett hem, speciellt för de yngre of-ficerarna som då i regel var ungkarlar. På senare tid har mässen utnyttjats som lunchlokal och på kvällarna för föreningar, fester, bridge mm samt som representationslokal för militärbefälhavaren, chefen Wendes m.fl. mi-litära myndigheter. Mässen helrenoverades 1967-1969.

Mässen var i funktion under 72 år och blev de sista lokalerna som Wen-des lämnade i Kristianstad vid flyttningen i juni 1994. Huvuddelen av inventarierna medfördes till regementets nya lokalisering. I samband med P 6 nedläggning samma datum frigjordes mässinventarier från Näsby och på kort tid kunde en fungerande mäss på nytt inredas på ett stilenligt och funktionsenligt sätt, med Södra Underhållsregementets regementsstab som ny lokalinnehavare 1994-201. Möbler tillfördes även från gamla Lv 4

6

Officersmässen igår och idag, rum för rumBilder från 1972 ur ”Vår mäss 1922-1972” samt nytagna foton.

Plan över mässlokalerna intill 1969 1. Stentrappan 2. Övre hallen 3. Gamla biblioteket 4. Nuvarande biblioteket 5. Regemntsstabschefens f d tjänsterum 6. Regementschefens f d tjänsterum 7. Vardagsrummet 8. Skrivrummet 9. Kronsalen 10. Matsalen

7

1. Nedre hallen och stentrappan upp.Nedre hallen tillhör idag inte mässen, här fanns bl.a. kapprum och toa letter. Innan för gallergrinden hänger en lykta hämtad från Norre Port i fästningen.

I trappan hänger ett riksvapen från 1696, en gåva från Erik Janzén, kapten vid Wendes.

Vapnet, troligen från ett fartyg, har hängt i Nord-malings och Trehörninga-sjös kyrkor och såldes 1889.

På väggen i trappan har från oktober 1994 place-rats blankvapen och hand-eldvapen som tillhört Nor-ringarnas samlingar.

2. Övre hallenPaneler, hatthyllor och de smidda krokarna är från 1922, tillverkade på tyggården. På väggarna finns bröst- och rygghar-nesk samt vapen som till-hört Norringarna. I övre hallen finns mässens bar.

8

3. von Döbeln-rummet. F.d. Gamla biblioteket (till 1967)Detta rum var till 1967 ursprungligen bibliotek och därefter sällskapsrum. Här väntade man på företräde till regementschefen. Från 1 juli 1994 är rummet tillägnat Norringarnas (I 24) förste chef generallöjtnanten Georg Carl von Döbeln – ”Döbeln vid Jutas”, besjungen av Runeberg. Inred-ningen kommer från Döbelnsmässen på Näsby. Tavlan av von Döbeln är en kopia, originalet är deponerat på länsmuseet tillsammans med övriga traditionsföremål som tillhört von Döbeln.

9

4. Biblioteket. F.d. Regementsadjutantens rumRummet var intill 1953 regementsadjutanten på Wendes rum och däref-ter bibliotek och sällskapsrum. Regementsadjutanten var en äldre löjtnant. Nischen i väggen var på den tiden nedre slutpunkt för en posthiss som gick till tredje våningens ”stabsexp”. Från 1 juli 1994 är rummet åter ett bibliotek med böcker och inredning från Norringarna. Från 1969 till 2002 var dörren till rum 5 låst, mässens domäner slutade här.

10

5. Nuvarande kök. Regementsstabschefens f.d. tjänsterumDetta var regementsstabschefens tjänsterum. Dörren mellan rum 4 och 5 murades igen 1967. Fram till 1994 förvarades Wendes äldre boksamling här, när Södra Underhållsregementet tog över blev det ett arbetsrum. Dör-ren togs upp och köket inreddes för MISK behov.

6. von Cardells-rummet. Regementschefens f.d. tjänsterum – Chefsrummet Detta var chefen för Wendes tjänsterum under 112 år, från 1841 tills han flyt-tade till Norra Åsum 1953. Chefens rum fick disponeras av mässen vid fester. Från 1 juli 1994 tillägnas rummet Wendes mest kände chef, generallöjtnant och generalfälttygmästare Carl von Cardell. Tapeten med ridande artilleri-ets emblem komponerades av kapten Uno Dunér och målades av tyggårdens personal 1924. Även här var symmetrin viktig, en blinddörr till vänster om kakelugnen slogs igen vid omtapetsering 1967. Bilden till höger är tagen c:a 1970 och idag finns bara delar av inredningen kvar. Byrån kom från Her-revadsklosters remontdepå 1958 då den lades ner, spegeln är från 1820-talet. Monterskåpet, som byggdes för rummet, rymmer några priser mm från Wen-des. För att lösa MISK behov av konferensutrymme har Wendes möbler mm på senare år deponerats till Regionmuseet, bl.a. det mörka möblemanget från slutet av 1800-talet och pukorna från slutet av 1700-talet som tillhörde Wendes ridande musikkår.

Alla tavlorna är original. På väggarna ses Carl Armfelt, Johan Norby och Carl von Cardell, tre chefer som avlöste varandra under de tyska krigen på tidigt 1800-tal, Norby var den enda av regementets chefer som stupade i strid, 1807 vid Stralsund. Tavlorna av von Cardell och av Axel Rein-hold Aschling är målade av Johan Way, sedermera konstprofessor. Han

11

var adjutant till Norrby och von Cardell under tyska krigen och belönades med guldmedalj för tapperhet i fält. Här kan också nämnas porträttet av Carl von Arbin (1822-1845) målat av Per Krafft den yngre och sticket av Carl XIV Johan som kungen själv skänkte till Chefen Göta Artillerirege-mente, Carl Magnus Wrangel. Sticket överlämnades till Wendes av D W Silfverstolpe, chef för Wendes 1845, ännu en veteran från krigen i Tysk-land och Norge 1813-1814, dekorerad med guldmedalj för tapperhet i fält.

12

7. Underhållsregementets traditionsrum. F.d. Vardagsrummet Detta stora rum var 1840-1917 hovrättspresidentens tjänsterum och var tidigare liksom Kronsalen interiört skyddat genom beslut 25 januari 1935. Rummet omtapetserades 1967 med tapet av ursprungligt utseende. Wen-des vapen i sten på öppna spisen är från 1941 och hugget av arkitekten Leon Nilsson, Ignaberga. Porträttet av Oscar II skänktes av kungen till Wendes efter invigningen av Östra Kasern.

Rummet är nu traditionsrum för Södra Underhållsregementet, vars re-gementsstab var förlagd till Kronohuset från 1994 till nedläggningen 2001.

13

I monterskåpen förvaras bl a föremål från Underhållsregementet och en prissamling från Norringarnas officerskår. 1994-2001 är en kort tid för ett regemente, för MISK s verksamhet på Kronohuset kan det ha varit lycko-samt att inget vakuum uppstod efter A 3 s flytt.

8. Ljungbyhedsrummet. F.d. skrivrummetTjänsterum för hovrättspresidentens skrivare. Wendes många hästentusias-ter hade här möjligheten att kunna visa upp kapplöpningspriser och tavlor på hästar mm. På mässfester med mycket gäster, t.ex. Högtidsmiddagen, Gåsa-middagen eller Lillejul, satt många subalterner med sina bordsdamer i detta rum – emellanåt kallat ”Barnkammaren”. Sedan 1 juli 1994 är det ett säll-skapsrum med möbler från Ljungbyhed, c:a 1860, som tillhört Norringarna. I monterskåpet förvaras bestick skänkta till Döbelnsmässen av regementets avgående officerare, på väggarna hänger porträtt av chefer vid I 24/I 6/P 6, ur Regionmuseets samlingar.

14

9. KronsalenKronsalen eller hovrättens f.d. plenisal var också tidigare in-teriört skyddad. Taket är förhöjt för att rummet ska bli extra pampigt. Här omtapetserades 1969 med en fransk vävtapet av ursprungligt utseende och med ursprungliga metoder. Kronor-na monterades på väggen, nogrannt inmätta. Över kronorna sattes väven och med ett skarpt verktyg skars kronorna fram. Originalredskap och kronor finns i Wendes samlingar. Rum-met hade intill 1969 normalt golvet fritt från möbler utom runt väggarna. Salen utnyttjades för mottagningar, utnämningar, föredrag, krigsspel och för fester. Rummets arkitektur från em-piren är värd att studera. För att få symmetri var rummet för-sett med två blinddörrar, en mot skrivrummet – den är ännu kvar och döljer ett väggskåp – och en ytterligare till vänster om kakelugnen – dörren är kvar under tapeten, spikades för 1922. Från 1969 är detta mässens matsal. På väggarna hänger kunga-paret (på en yttervägg) och ett antal chefsporträtt.

Denna sal som har sett och hört så mycket glädje, fest och dans har också sett mänsklighetens sämsta sidor. Här har t.ex. yngsjömörderskan dömts till döden. Beskedet fick hon ta emot i fängelsecellen, hit upp kom inga förbrytare.

10. Rummet tillhör inte mässen. F.d. ”Matsalen” Matsalen var placerad bakom dagens diskutrymme. Maten togs via en mathiss från det gamla köket på första våningen. Detta blev alltså mässens kök 1969 intill renoveringen tidigt 2000-tal då rummet tillföll bottenvåningens restaurang.

15

16

Kunglig Wendes Artilleriregemente (A 3)

A 3 vårdar traditionerna i Kristi anstad för alla artillerister i fästningen och vid fältartil-leriet sedan intåget av svenska trupper i staden den 15 mars 1658. Efter olika organisations-former blev det svenska artille-riet 1794 indelat i Svea, Göta, Wendes och Finska Artilleriet. Wendes sattes upp som själv-ständigt regemente den 26 maj 1794 med ansvar för artilleriet i Skåne och svenska Pommern

samt för fästningarna i Karlshamn och Kalmar. Regementet var värvat intill allmänna värnpliktens införande med successivt tre kasernområden i centrala Kristianstad – Norra, Södra och Östra kasern.

Den mest kände regementschefen är Carl von Cardell, chef 1807-1821, generallöjtnant och generalfälttygmästare, nydanare av det svenska artille-riet och skapare av det ridande artilleriet, unikt för Wendes. Under krigen mot Napoleon gjorde Wendes uppmärksammade insatser och tilldelades ett hedersstandar som fortfarande används vid dagens Artilleriregemente.

År 1946 flyttade A 3 till N Åsum för att kunna uppfylla de krav som motoriseringen innebar och kanske också för att ge kristianstadsborna en lugnare tillvaro. Chefen satt kvar i Stora Kronohuset tills 1953 p.g.a ett för-senat kansli husbygge.

17

Stora Torg var under lång tid något av Wendes kaserngård för fotexercis och övning med stadens högvakt som intill 1841 var inrymd i Tyggården vilken intill 1950-talet var Wendes förrådsbyggnader mm, sedermera Länsmuseum, Regionmuseum och konsthall. Högvakten förlades i Stora Kronohuset från 1841. Kängorna från vaktposten framför högvakten har genom åren slitit en djup ränna i stenläggningen framför valvet. Högvakten var bas för all bevakning av fästning, portar, vallar och förråd samt för ordningens upprätthållande intill polisväsendet tog över. Vaktavlösningen var ett litet skådespel där det ofta förekom musik. Efter att den 6-7 maj 1994 ha firat 200 år som regemente i Kristianstad flyttade A 3 till ny lokalisering från 1 juli 1994 och lades slutligen ner 30 juni 2000.

Regementets devis var ”Nulli Secundus”, ”Inte efter någon”. Mer om Wendes kan läsas i ”Kungl Wendes Artilleriregementes Historia”, redaktör Sven Scheutz, utgiven 1993.

18

Kungliga Norra Skånska Regementet (I 24 – I 6 – P 6)

Den 10 december 1812 gavs slutlig order om uppsättandet av Norra Skånska Infanteriregementet med ordningsnumret 24. Rekryteringen igångsattes omedelbart och till förste chef utsågs en av finska krigets mest kända hjältar, generallöjtnant Georg Carl von Döbeln. Regementet bär också traditioner-na från det lantvärn som sattes upp 1808-1810. von Döbeln kvarstod som chef till 1816. Det indelta regementets soldater kom huvudsakligen från Kristianstads län. Efter att krigen i Pommern var slut förlades regementet

19

till Ljungbyhed. Vid allmänna värnpliktens införande beslöts om kaserne-ring av de indelta förbanden och att I 24 då skulle förläggas i Kristianstad dvs. återkomma till platsen för uppsättandet. Den 27 oktober 1915 gjorde regementet sitt intåg i Kristianstad och hälsades högtidligen välkommen på Stora Torg av chefen för Wendes. Efter några års svåra provisorier kun-de kasernerna på Näsby invigas 1923. Från den 1 januari 1928 ändrades ordningsnumret till I 6 – enligt 1925 års härordning. Den 1 april 1963 omorganiserades I 6 till pansarregemente och fick beteckningen P 6. Från 1975 uppgick Försvarsområde 14 (Fo 14) i P 6 som då blev ett så kall-lat försvarsområdesregemente med beteckningen P 6/Fo14. Den tidigare självständiga Fo-staben hade satts upp 1942 och var 1966-1975 lokaliserad i Stora Kronohuset.

Den 3 juni 1992 beslöt riksdagen att lägga ner Norra Skånska Regementet vilket skedde 1994. Fo-staben flyttades till Hässleholm, benämnd P 2/Fo14.

Traditionerna i Kristianstad bevaras av Kamratföreningen Norra Skå-ningarna. Mer om Norringarna kan läsas i ”Norra Skånska Regementet 1811-1994” i två delar, utgiven 1994.

20

Ett mässår för WendesUtdrag ur ”Vår mäss 1922-1972” .

6. septemberSommaren är på fallrepet. Livet på sommartorpet, i stugan och den egna täppan är över. Solmättade och utomhus härdade söker vi oss åter till en gemenskap på mässen – mässåret börjar. Som sig bör sker återföreningen med extra pompa. Damernas aftontoaletter är magnifika i sin färgprakt. Herrarna är iförda blå uniform, vit skjorta, vita handskar, guldfärgat skärp och svarta skor – stor högtidsdräkt. Handskakning och glada återseende-kommentarer utväxlas i Vardagsrummet och man smuttar på en välkomst-dryck under återföreningens gemyt. Fanfaren ljuder, bordsparen ordnar sig och tågar in i Kronsalen. Kvällen är den ”6. september” – regementets traditionella högtidsdag – och officerskåren är samlad till högtidsmiddag. Kronsalen har sitt kanske stilfullaste utseende när det flertungade fest-bordet står dukat. Den första skålen intas stående – ”Konungens skål”. Kungssången fyller mässen.

Bordskonversationen avbryts då och då av tal. Välkomsttalet riktas till alla men speciellt till inbjudna gäster. Här är landshövding och militärbe-fälhavare, representanter för kommunen, för våra grannregementen och för Sjaellendske Artilleriregiment – vårt systerregemente i Danmark. Un-der året avgångna och nytillkomna medlemmar i kåren uppmärksammas. Tal till regementet med återblick och framtidsförhoppningar. Inkomna lyckönskningstelegram läses upp. Taffelmusik och trivsam bordssamvaro. Gästernas tacktal. Fortsatt samvaro över ”kaffe med avec”. Dansen inleds traditionellt med vals. Bordsparens vals följs av äkta makardans och sedan dansas fritt – och länge.

21

Gåsmiddag Skåne och gässen hör samman. Inte enbart i landskapsbilden utan även i festsammanhang. När novembermörkret sänker sig över slätten är gåsens timma slagen. Skåningen äter gås. Även vi Wendister äter gås. Det sker vid Mårtenstid. Klädseln är nu kavaj. Damernas mode medger lång klänning, dock med en något mindre djärvhet i dekolletaget.

Gäster får tas med av kårmedlemmar. Svartsoppa med krås föregår den väldekorerade och välsmakande gåsen. En populär fest med god anslutning och en fin stämning. Detta är också första tillfallet för våra nyutnämnda löjtnanter att som kårmedlemmar delta i en mässfest. Som inbjudna gäster och med boken ”Wendes historia” som gåva ägnas ett speciellt välkomnan-de just dem.

Lillejul Även i en mycket liberal kamratkrets är det lätt att den yngste känner sig just yngst. Ett speciellt tillfälle att rätta till detta är Lillejul, då de yngre ”vänder upp och ned på rullan”. Då skämtas det fritt och ofta mycket spirituellt över äldre kamraters klavertramp och jippon under det gångna året. Någon gång kanske en sådan ”gliring” känns speciellt träffande och ömmande, men kritik är nyttig och fostrande.

Många kvällars gemensamma arbete inom subalternföreningen ligger bakom denna de yngres fest för de äldre. En intern fest där endast kårens medlemmar med damer deltar. Klädseln är kavaj för herrarna, som även i förekommande fall bär tilldelade ”Lillejulsmedaljer”. Stort julbord med skinka, dopp i grytan och julöl. Skämtsam medaljutdelning, dans till ste-reomusik samt god underhållning präglar dessa fester. Kronsalen är nu förvandlad till teaterscen och hela mässen är klädsamt julpyntad med gran, ljus, röda klockor, girlanger och annat julpynt. Som avslutning önskar vi varandra en God Helg.

22

Nyårsmottagning På kalenderårets första dag tas tillfället i akt att på mässen önska varandra “Gott Nytt År”. Det är en samling kring glöggen. Klädseln är nu visitbe-tonad och våra damers klädsamma små inomhushuvudbonader förekom-mer ännu sporadiskt. Gästerna strömmar till, glöggen serveras och det förhoppningsfulla sorlet på årets första dag fyller salen. Kaffe i sällskaps-rummen avslutar en trevlig sammankomst.

Barnjulfest Våra barn på mässen. Javisst. Barnen är självskrivna på familjemidda-garna och en speciell sådan är barnens egen julfest. Stora förväntansfulla barna ögon tindrar i kapp med de flammande lågorna från stearinljusen i Kronsalen, som denna kväll fungerar som lekstuga. Jultomtens entré,

23

gottepåsens spännande innehåll och förhoppningar vid fiskdammen ger en speciell stämning hos de minsta. Men i dansen kring granen är de alla med – de små barnen och barnen med ”de grå tinningarnas charm”. Så många barn och så många köttbullar. Granen dansas ut. Vuxendans för tonåringar, serpentinkastning, filmvisning och olika barnlekar ingår i kvällens fortsättning. Se det är en fest!

Familjemiddagar Vid ett par tillfällen varje år arrangeras familjemiddagar. Populära söndags-eftermiddagar på mässen. Fru-fridagar. Barn i alla åldrar deltar. Dukning på småbord i Kronsalen. Jo visst kan man ta sig en snaps och den sjungs på plats. Ofta förenar man sig bordsvis om rödvin till de alltid lika populära köttbullarna. Och glass är en omtyckt dessert. Kaffe, småprat, dans och barnlekar. Ja helt enkelt en okonventionell och trivsam familjesamvaro.

24

Bridgekvällar I kårens regi ordnas bridgespel ett par gånger i månaden under vinterhalv-året. Det är en parvis tävlan – poängberäkning och prisutdelning. En god hjärngymnastik. Och ett gott motiv för att träffas och gemensamt äta en lätt rätt som serveras under ett avbrott i spelet.

Damträffar Officerskårens damer har telefonkedja för information om utflykter och sammankomster. Varje månad under vinterhalvåret ordnas damträffar på mässen. En träff med supé. Föredrag i något aktuellt ämne, reseskildring eller modevisning. Och så en kopp kaffe, förstås. En speciell damträff är Luciafesten. Då deltar även ”äldre pensionerade fruar”. Lucia med upp-vaktning väljs bland kårmedlemmarnas barn. En omtyckt, stämningsfull och välbesökt kväll.

Herrmiddagar Då och då ”träffas man på mässen för information eller diskussion och i samband med detta äts en middag eller ”en pytt vid 21-snåret”. Anledning till att träffas finns ofta. Som exempel kan nämnas in- och utryckare vid repe titionsövningar, subalternsammankornster, sammanträden i officers-föreningen och officerskassan. Våra reservare är välkomna och i många fall flitiga gäster på mässen. Ett speciellt tillfälle för ömsesidig information men främst för kamratlig samvaro mellan regementets officerare – värnpliktiga, reservare och aktiva – är den herrmiddag som årligen i slutet av januari sam-lar en stor skara. En annan nämnvärd herrmiddag avhålls årligen den sön-dagskväll som avslutar regementets dag. Då samlas före detta och nuvarande Wendesofficerare till en middag med ål som föregås av traditionsenligt smör-gåsbord. Det är ”de många historiernas tillställning” och kärnfulla, glada skratt fyller rummen, när historier från gamla tiders mässliv och tjänst berättas.

25

Gäster på mässen Mässen är tillgänglig för militär- och försvarsområdesstabens samt i Kristi-anstad förlagda förvaltningars officerare. Frekvensen är stor inte enbart på luncherna. I avsaknad av egen mäss lånas vår mäss för egna tillställningar såsom högtidsmiddagar, Lillejul, bridge, damträffar etc. Militärområdes-staben har dessutom ofta konferenser, kurser och sammanträden med gemensamma måltider, som vår mäss tillhandahåller.

Privatfester Vår mäss är ingen steril miljö. Den är, för den som så vill, ett andra hem. Ett hem som vi tagit på oss ansvaret att vårda och överlämna till nästa generation. Kårmedlemmar har tillgång till mässen för privata fester och högtider. På så sätt har mässen använts i samband med alla väsentligare händelser i ett människoliv – barndop, studentfest, förlovning, lysnings-mottagning, bröllop, 50-årsmiddag och begravning.

Sommarfrekvens När sommaren gör sitt inträde och den officiella delen av mässåret är slut, är dock mässen fortfarande öppen för kårmedlemmarna. Här kan fritiden tillbringas med böcker, TV, spel eller kamratlig samvaro. Visst är det så att allt fler av de yngre officerarna numera är gifta, att många bor utanför centrala delen av kommunen och att en nybildad familj binds vid det egna hemmet, men vetskapen om att vi alla, närhelst vi så vill, kan besöka vår mäss är en stor tillgång. Det är en tillgång värd att slå vakt om.

26

Mässlivet förrUtdrag ur ”Vår mäss 1922-1972” .

De yngre officerarna var som regel ungkarlar, och för dem var officersmässen en trivsam samlingspunkt efter tjänstens slut. Den ombonade och vackert möblerade mässen var därmed deras andra hem. De, som så önskade, intog sina måltider på mässen. Priset för helinackordering var 1925 om-kring 75:-/mån. Kamraterna var väl omhändertagna av föreståndarinnan, som i samråd med mässofficeren skötte den för officerskåren så viktiga mässrörelsen. Kunnighet och omtänksamhet har alltid varit utmärkande för mässens lojala och trogna chefer i köket. Med tacksamhet minns alla medlemmar av officerskåren våra föreståndarinnor, som ej sparade någon möda för vårt välbefinnande.

I och med sin officersexamen upptogs man i officerskåren och kamrat-kretsen. Man hade emellertid redan som officersstyckjunkare under rege-mentsmötet inbjudits till ”galamiddagen” i samband med regementets högtidsdag den 6. september.

Hur väluppfostrad den nybakade än var så måste han lära sig nya um-gängesregler, då han införlivades i kamratkretsen vid regementet. Denna fostran ombesörjdes antingen av äldste underlöjtnanten (fänriken), den s. k. ”kronfänriken”, av mässofficeren eller av någon annan medlem av officerskåren. Handledningen av nytillkomna mässmedlemmar omfattade t. ex. följande:

• avläggande av visiter i kamratfamiljerna efter utnämning till fänrik. • Inskärpning av artigheten mot äldre kamrater. Härvidlag hade en god

grund lagts på Karlberg. Måhända under något bryskare former. • Uppmärksamhet och hövlighet i övrigt gentemot äldre personer utan

att därför göra avkall på frimodighet och självständighet. • Besvarande av skålar under middagar och andra samkväm.

27

Vid officerskårens stora representationsmiddag den 6 september deltog huvuddelen av såväl äldre som yngre kamrater med damer. Måhända var denna fest i de yngres ögon något stel, ty pompa och ståt lämnade intet övrigt att önska. Prominenta civila och militära gäster hade inbjudits och som regel hedrade länets hövding festen med sin närvaro. Klädseln var högtidsdräkt, för militära deltagare stor parad och för damerna stor toalett. Wendisternas paraduniform, attilan, var t o m 1931 särskilt praktfull. I en bred guldskimrande kartuschrem bars regementets kartusch. Det vackra knutskärpet ingick också i tillbehören. Särskilt för de unga damer, som hade förmånen att bli bjudna, var detta skådespel säkerligen en både angenäm och spännande upplevelse. Musikkåren förhöjde stämningen med taffel-musik under middagen. Hans Maj:t Konungens skål och Kungssången var ett självklart inslag under middagen. Denna serverades i Kronsalen och, av platsbrist, för de yngre i skrivrummet. Avgående kamrater avtacka-des och nykomna officerare välkomnades i regementschefens tal. Dansen öppnades traditionellt med någon wienervals. Denna dansart förekom-mer numera alltför sällan. Dåtidens officerare och inte minst deras damer var emellertid väl bevandrade i såväl vals som den hederliga hambon och schottisen. En vacker syn i denna magnifika balsal var françaisen, som ofta vid detta solenna tillfälle stod på dansprogrammet. Någon av de äldre Wendisterna anförde i regel denna klassiska dans.

De yngre officerarna var helt naturligt föremål för damernas intresse som dansanta kavaljerer.

Många glada och oförargliga minnen är förknippade med de ”svensexor”, som välvilliga kamrater arrangerade för de blivande äkta männen. Man undvek dock att avhålla denna sexa dagen före bröllopet. Det kan inte förnekas att, i den ungdomliga yran, frestelsen var stor att ”leka” med en del av mässens inventarier. Bl. a. inbjöd pukor och kanonkulor till oli-ka upptåg men ”slutet gott, allting gott”. Dagen efter var allt åter på sin

28

plats och eventuella spår undanröjda. En förstående husmor svarade för detta. Ingenting undgick regementschefen, som hade sitt tjänsterum intill vardagsrummet. Huvuddelen av möbler, mattor, armaturer m.m. utgjorde officerskårens egendom. Underhållet av inventarierna sköttes på ett utom-ordentligt sätt och ordningen i mässens vackra rum var en hederssak för mässofficeren. Med smakfullhet och känsla för tradition skapades i officersmässen ett hem för kårens medlemmar. Gäster har också alltid funnit sig väl tillrätta i vår vackra mäss. Från väggarna blickar forna regementschefer ner mot nya generationer Wendesofficerare.

Regementschefens rum stod till förfogande vid större fester. Det var en oskriven lag att denna ”salong” efter middagen var reserverad för gäster och för äldre officerare med damer. Något förbud för yngre officerare att utnyttja detta rum föreligger numera ej även om artigheten bjuder att i första hand de äldre bereds plats i detta magnifika sällskapsrum.

Under många år arrangerades offentliga ryttartävlingar av Kungliga Wendes artilleriregementes Sportförening. Deltagare från hela landet sam-lades då i Kristianstad för att i dagarna tre under försommaren mäta sina krafter i fälttävlan, dressyr, hoppning och kapplöpning. Ryttarmiddagen, en av årets stora begivenheter, ägde rum på mässen en av kvällarna. Kläd-seln var uniform eller smoking och till en underbar feststämning bidrog det kapell, som svarade för musiken under ”ryttarbalen”.

Hubertusmiddagen den 2 november var en av årets mest frekventerade tillställningar. Middagsbordet dekorerades av officerskårens damer och gick i jaktridningens tecken. Skål för jaktkamraten hästen dracks på tradi-tionellt Wendesmanér med ”högra foten i stigbygeln”, vilket tillgår så, att man ställer sig på stolen och sätter högra foten på bordet. Talet till Kvinnan och Hästen var en av middagens höjdpunkter. Uppgiften att hålla talet tilldelades i regel en av de yngre kamraterna. Som tack för välvilligt upplå-tande av ridmark inbjöds jordägare till denna middag.

29

Bal anordnades också i samband med de s. k. Ryttarfesterna. Detta var en mycket avancerad amatörcirkus i Norra Kaserns ridhus. Regementet var beridet och i organisationen ingick ända till 1927 en ridande division, som var regementets stolthet. Vid denna tidpunkt indrogs även musikkåren, som också den var beriden. Det är sålunda inget att förvåna sig över att många festligheter på officersmässen gick i hästens tecken.

Sedan många år tillbaka har ”Lillejul” arrangerats på mässen. Utöver ett härligt julbord bjöds på en speciell förströelse – en redovisning av vad som ”sig tilldragit hade” under det gångna året. Detta samkväm var vissa år helt förbehållet herrarna och det var det enda tillfälle då de yngre hade chansen att skämta om äldre kamrater. Stoff för muntrationer denna kväll saknades sannerligen inte.

Under skämtsamma och i regel oförargliga former skojades med såväl äldre som yngre kamrater. Bildvisning förekom och här kunde i teck-ning förfarna subalterner fira triumfer med pennan. Naturligtvis fanns det känsliga ”offer”, som tog illa upp men avsikten var ingalunda att såra. ”Radiosändningen” mellan matsalen och Kronsalen var ett annat sätt att förmedla årets händelser. Alltför stor öppenhjärtighet kunde ta sig bryska former och tyvärr förekom också att någon av de förfördelade ”rymde fäl-tet”, Dylika händelser tillhörde dock undantagen. I allmänhet gick ”Lille Jul” i humorns och endräktens tecken. Mycket har ovan ordats om fester på mässen. ”Vardagen” var emellertid som regel stillsam för de relativt få inackorderade mässmedlemmarna. Som förströelse utöver läsning förekom kort- eller brädspel och punschen var reserverad för lördagen. Livligare var mässlivet under ”regementsmötet” i september, då kamrater i reserven i stor utsträckning tillbringade sin fritid på mässen tillsammans med de aktiva officerarna.

Gunnar Ågren

30

Myndigheter i Stora Kronohuset1841-1917 Skånska Hovrätten och Wendes sambrukar huset1917-1939 Wendes disponerar hela huset1939-1953 Wendes disponerar delar av huset1953-1994 Wendes disponerar mässens utrymmen1939-1966 I. Arméfördelningen/I. Militärområdet disponerar delar av huset1966-1975 Kristianstads Fostab, Fo 14 disponerar delar av huset1975-1994 Förvaltningsstaberna TFS, VFS, MFS disponerar delar av huset1994-2001 Södra Underhållsregementet disponerar hela huset

31

Foto: Bo-Ingvar Jönsson

32

Foto: Pastor Castor

Stora Kronohustet i Kristianstad uppfördes 1840-42. Arkitekt var av traditionen

Wendeskaptenen Göran af Klercker, 1798-1843, men troligen har chefen för

över intendenturämbetet överste Fredrik Blom gjort huvudarbetet med ritningarna.

I byggnaden huserade såväl Hovrätten över Skåne och Blekinge som Wendes

artilleriregemente och på fasaden finns i guldskrift texten Legibus et armis på

latin – Åt Lagar och Vapen.

Tidigare utgick en högvakt från denna byggnad. Den försvann under 1920-talet.