Valanalys 2010

PolitikInledningsvis måste jag konstatera att valresultatet 2010 var en ren och skär katastrof, om man ser till landet som helhet. Det finns förvisso vissa lokala ljusglimtar, men de är få och utgör ett undantag. Det måste vara utgångspunkten för alla analyser av 2010 års val.

Det centrala budskapet ”Möjligheternas Land” försvann i en dimma av ”vadå”. Det var först i valrörelsens slutskede som kraften i begreppet Möjligheternas Land kom till sin rätt. Socialdemokraterna är starka när vi pratar om alla människors lika värde och alla människors reella möjlighet att ha ett värdigt och innehållsrikt liv.

När debatten om sjukförsäkringen rasade i vintras avhölls debatten på vår hemmaplan. Vi gjorde ett misstag att inte kunna hålla kvar den där och diskutera hur vi skapar ett anständigt samhälle.

Vi måste hitta konkreta lösningar för att bryta segregationen i våra förorter och städernas ytterområden. Jag tror de allra flesta svenskar inser att situationen med arbetslöshet, dåliga resultat i skolan och sociala problem som resulterar i kriminalitet och utslagning ofelbart leder till ett samhälle väldigt få vill ha.

Vårt problem är att vi inte har konkreta lösningar för att bryta segregationen. Vi har målen klart för oss där vi pekar ut arbete och bättre resultat i skolan som nyckelfrågor. Svagheten är att vi inte har en formulerad väg att nå från idag till en situation där förvärvsfrekvensen i Rosengård är lika stor som den är i Västra Hamnen. Där resultaten i en skola i Rinkeby är lika bra som de i Täby.

Våra politiska motståndare presenterar lösningar som kan sammanfattas med:

1. Låglönejobb - Borgarna2. Släng ut dom - SD

Vi formulerar en skarp kritik mot båda sättet att lösa problemen, men har ingen egen konkret väg att presentera för väljarna. Det måste vi ha för att bli trovärdiga.

Vi tappade helt debatten om arbete och borde ha fokuserat mer på hur jobben ska skapas istället för att fastna i högerns meningslösa argumentationscykel om huruvida det ska vara lönsamt att jobba. Var och en som varit arbetslös vet att man som arbetslös har betydligt mindre i plånboken än då man hade ett jobb, vilket gör hela debatten något märklig och tar fokus från det centrala – dvs efterfrågan på arbetskraft.

Vi borde ha naglat fast Borgerligheten på frågan om hur jobben ska skapas och kopplat ihop jobbskatteavdraget med de lönesänkningar regeringen eftersträvar.

Det var ett misstag att fokusera så mycket på skatteutjämningen för pensionärer. Det är rätt i sak att avskaffa den orättvisa skatten, men vi borde ha nöjt oss med den konkreta utjämning under kommande budgetår och den framtida ambition vi slog fast i vår RödGröna

budgetmotion. Genom utspelet i augusti hamnade vi i en race om vem som sänker skatterna mest och där spelar vi alltid på bortaplan.

Vi tappade även bort bostadsfrågan. Hur bostadspolitiken kan undvika att hamna i valrörelse i bostadskrisens år 2010 är ett underbetyg för oss som politisk opposition.

Budskap och MediaDet är ingen nyhet att media styrs av högern och att vi för tillfället är en slagpåse. Vi vet även att politisk journalistik mer och mer påminner om sportjournalistik och att analyser inte direkt är något som står högt i kurs. Vi kan med andra ord inte räkna med en just behandling i media och kan heller inte basera en kampanj på att media gör sitt jobb och granskar regeringen.

Därför måste vi vara beredda på läget som det är och bygga egna mediekanaler för att kommunicera direkt med väljarna. Vi måste även bli bättre på att använda olika former av loka media såsom närradio och då menar jag inte nödvändigtvis inte att sända egen radio utan att regelbundet medverka i lokala sändningar både som partiföreträdare och offentligt förtroendevalda.

Om vi tittar på budskapet å årets valrörelse vill jag konstatera att det spretade rätt rejält. Om jag inte har helt fel för mig skulle temat från EP-valet till valet 2010 vara Arbete - Jobben först. Det skulle genomsyra allt. Det försvann helt.

Vi flaxade också runt med olika former av logotyper och kampanjnamn. Såväl ”Tillväxt sedan...” och Tummarna bidrog till att skapa förvirring. Tummarna var i och för sig bra, men väldigt många insåg inte att det var vi som stod bakom kampanjen. Vi har Rosen som är känd av alla – Använd den.

Organisation och kampanjJag gillar konceptet ”samtalskampanj”, därför att då utnyttjar vi vår storlek och vår organisation. Vi måste även i mellanvalsperioderna vara ute och träffa folk ansikte mot ansikte för att prata med den och lyssna på vad de har att säga.

Jag gillar även konceptet ”valskola” därför att det handlar om att göra en grundläggande mobilisering bland svenska medborgare som i mindre utsträckning än andra deltar i den demokratiska processen. Det finns även många som rösträtt i kommunvalen och även de är viktiga att mobilisera.

För att nå långsiktig framgång både med mobilisering, men även med samhällsutveckling måste vi bli bättre på att värva medlemmar och bygga basorganisationer i förorterna. Genom att involvera folk skapar vi även en förutsättning för att frigöra den skaparkraft som finns i våra förorter.

Till nästa val kommer spärren för personval till riksdagen att vara 5%. Det innebär att fler socialdemokrater kommer att väljas in genom personkryss än nu. Jag tror att vi måste inse att

det kan vara en mobiliserande faktor bland många väljargrupper att ha en ”egen” kandidat att rösta på. Av den orsaken måste vi förändra vår något njugga inställning till krysskampanjer och se dem som ett sätt att mobilisera nya väljare.

Utmaningar inför 2014Inför 2014 måste vi möte följande utmaningar

1. Bryta segregeringen: Vi måste formulera klara begripliga mål för att genomföra det vi kallar ”Möjligheternas Sverige” i praktiken. Det handlar om arbete, utbildning och bostad. Sociala problem och kriminalitet är en direkt följd av den fattigdom och utarmning som skapas av arbetslöshet och dålig utbildning. Lägg in överfulla nedslitna bostadsområden i ekvationen och vi får en väg mot en samhälle som karakteriseras av rädsla, en känsla som aldrig varit en grund för god samhällsutveckling.

2. Sverige mitt i tjänstesamhället: Hur ser det framtida Sverige ut? Ett land där vi vare sig producerar potatis, stål, strumpor eller bilar. Vad är det egentligen vi ska leva av? Hur ska arbetslivet, lärandet, företagandet och näringspolitiken se ut i framtiden?

Vad vi pratar om är samhällsvision för både Njurunda och Östermalm, för Bunkeflo och Bergsjön, för Hven och Nikkaluokta. En vision som tilltalar och omfattar den stora majoriteten av svenskar, egentligen inget mindre än Folkhemmet á la 2020.

3. Ett hållbart Sverige i en hållbar värld: Hur bygger vi ett miljömässigt hållbart samhälle, där energi, mat och transporter inte fortsätter att förstöra miljön. Hur kan västvärlden lära sig att de inte längre glatt kan konsumera 80% av jordens resurser och tro att resten av planeten kommer att fortsätta låta oss göra det? Vilken roll ska Sverige och EU spela i en värld där tyngdpunkten förskjuts från Väst till Öst, en värld där Kina och Indien i kraft av befolkningsstorlek vill ha en plats i förarsätet.

Vi måste också få fart på grundorganisationen och värva fler medlemmar, bilda fler föreningar och skapa egna kanaler för kommunikation. Vi måste bli ett vassare, spetsigare, men även ett mer flytande föränderligt parti.

Peter Johansson