Ungdom och sedlighet :$)

Allt tal om iiiigdom och sedlighet förutsiitter att den etiska, mlnniskan ar ett falrtuin, att det inom oss verkligen finnes en orubb- lig klippgrund att bygga v&rt lif p&, och den grunden ar sanzvetet. $fycket kan människan förlora, sin lycka, sin hiilsa, sitt lif, sina auktoriteter, sin trosföresta.llning, men ett har hon alltid kvar, och det ar samvetet. Va1 är äfven detta underkastade utvecklingens lagar - hvar stode mänskligheten om ej de sedliga begreppen undergått rening ocli fördjupning nnder tidernas lopp? - och val har samvetets stamma i samma ögon'»lick individuella förtoningar, så att den enes plikt ofta bjuder hvad den andres förbjuder, och det %r ett oiitgrundligt villkor för framåtslrridandet att åsikterna måste brottas, men att samvetet talar i hvarje vaken stund af v8rt lif, .det tir det konstanta hos oss. Bfenar nigoii på fullt allvar att han icke hör den rösten, sa %r han vigd bill iindergHrig. Han har d6 ingen sedlig ledning att hålla sig till. .

Ungdom och sedlighet ar alltsa en kombination, som omöjligt Itan undandraga sig en bestamd ideel lifsiskådning. Ty har man i anda och sanning försviirit sig &t rnaterialis:nen, s& ser man sin personlighet mecl dess innerstil l i f , sol11 %r den etiska viljan, sönder- fallen i blindt stylda krafter, och jaget, det fria och odödlighets- trånande, blir ett ord utan mening. l35 blir all s. k. sedlighet icke ett den fria viljans verk, litau resli~tbtet Af en slixiill~vis i v&r varelse samman- träffande mengd af i~ilpulser ini1:rii.n och intryck utifran utan niigon förniiftig ocli viljelmstiiind enhet. 1)å ar också ungdomens ärfda dispositioner för det onda befallande natnrlagar, At hvilka en hvar måste afstå sin frihet och skönhet. I l& spela last och dygd ett hjiirtlöst hasardspel 'om människans öde.

All frisk och löftesrik ungdom ar.lätt mottaglig för en ideel lifsåskådning, ty nngdomen ar framför allt optimistisk, och idealitet och optimism iiro tvillingfödda. Man kan icke tro på ett ideal utan . . --.As-- - -

*) Föredrag hallet i E. F. U. M:s stora sal den 9 november 1903.

att ock& tro på möjligheten att en gkng iii hvila i dess sköte som en lycklig segrare. I denna ungdomens ideela syn p& tillvaron aga vi den siikrastc borgen för en allt intimare förbindelse mellan begreppen ungdom och sedlighet.. 01ii också alle tiders iingdom berörts af laster, så torde dock hos hvarje lifskraftigt folk en senare generation^

ungdom alltid ha stiltt sedligt högre iin eii tidigare. Ty ungdomen dr fram%tekridtindet och kan icke frhigå sitt begHr att med idealets måttstock miita den verklighet, dar de äldre ofta trifvas godt, för att i mycket finna den lumpeii. De iinge komma dragande med en ny tids nya tankar och ii@% rikare ut\-eclrlingsmö-jligheter an de

gamle. Lefnadsmodet gör kinden röd och ögat eldigt -. det; ar i drömmeriets soligt Br, de unge lefr« med det liingtande hjiirttit hiinfördt af allt som det begjnter :ned sin tros vigvatten. I'ug- domen ar de Ijtisa förhoppningarnas och de trosstarka kiinslornas gyllene ålder, och diirför skref .Yilrtor Rudberg, som sjltlf blaf yngre ju längre han lefde, de visa orden:

Bort med dem, som stiiindigt glomma -att hvad stort som världen s&g

verkats har af spada krafter, spända af en eldig hag!

Vilt war2 dcd vi121tn injlytni~de Kos ~ ! i l g d m e i ) , s6 har »ra12 att tro p$ dess egqta ideal. De unge behöfvu ledning, ty de hinna liitt föras vilse a£ sin obekantskap med lifveta frestelser, men denna ledning f å r ej vara de tr%kiga förmaningi;arnas moralkiia, ntan bor taga formen af ett verkligt samarbete med de unge..

Hvad kunna da ungdomens viincer utratta? Svaret p& den frågan &r omätligt innehallsrikt, men jag tror man kan hitta l j w kallan fös en ratt belysning af frilgan genom att gripa fatt i cle klaraste ord, som yttrats om uppfostrans problem. De fälldes af rbx friimste barnpsykolog, Jesus af Sazareth, och riktades till de iildre. De orden voro: sutan att i varden sisom barn kommen I aldrig in i Guds rikeiu och %den som förför den minsta af dessa mina srni honom vore bättre att en kvarnatero bundes om hang hals, och han siinktes i hafvets d-jup~.

Det finns ingen pedagogik, ingen riig9eCining för de Bldrs, hvilken g8r upp mot den, som stralar ur ett rent barnaaga. Det; säger till den vuxna människan: tiie in i mig, jag iir renare (tu dia, och den Bom kände mig biist har visat vägen till Guds rike genom. mig. Men i mån sam jag vaxer upp, blir jag lik dig . - akta mig

då, s& att den rena blick, med hvilken jag ser lifvet, icke blir be- slöjad.

* :p *

De äldre maste med andra ord rena det samhälle, i hvilket barnen skola insättas, och rena sig själfva. Fragan om ungdom och sedlighet hänvisar oss alltså till flera arbetsomrAden. Dels glller det att arbeta p& de sociala problemen genom en allt rättvisare be- lysning och handlingskraftigare utveckling af dessa problem, dels att verka för den enskildes fysisk?, intellektuella o'ch etiska f örkofran - '

det är idrottens, folkbildningsarbetets och den sedliga missionens stora och gemensamma uppgift. Ty genom en god kroppsutveckling och en omsorgsfull hygienisk vård afj hemmet och skolan underlättas det moraliska arbetet. Likaså om intelligensen höjes, ty kunskapen väcker samvetet. Sokrates' upptäckt är städse ny,

Vi måste visa de unge på det sociala idealet, Om vi verk- ligen d j a sedligt hjälpa dem, så måste de invigas i det sociala, intresset,, ty en manniskas sedlighet måste alltid inrymma förhållandet till hennes medmanniskor. , Vi måste revoltera mot det åsktidningssiitt, som nu allmänt rader. Nu heter det, när en inng man skall välja sin lefnadsbana eller söka sig en brud: hur skall jag f& det bra? Hur skall jag bli lycklig? -Vi maste inviga de unge i den sanningen, att sjalfviskheten är den ljugande och olycks- bringande principen hos människan, att tidens rastlösa jakt efter njutning och lycka är den moderna människan ovärdig. Det ar ldran om lyckan, som behöfver reformeras därhän, att :all tlro på en timlig eller evig himmel för mig och några liktankande och et.t timligt eller evigt helvete för mina andra medmänniskor blir ansedd som stridande mot människans innersta natur, hvilken fordrar humanite- tens omsättande i lif. Vi måste saga de unge att den moderna människan icke kan omfatta vare sig pietismens lära om ett evigt helvete eller klass- och nationsförtryckets liira om den starkares ratt. Vi maste förkunna i hem och skola, att den enskil- des behof af lycka är innerst ett sedligt behof, ar, jordiskt sedt, s% bottenlöst djupt, att ingen kan f % det fylldt blott med sin lilla privat- glädje, utan att det också måste fyllas af vissheten om andras lycka. Drömmen om ett Guds rike på jorden, om samhtillets danande till ett tempel, dar en hvar kan g& in med sin tacksamhet - det är det sociala ideal, vi ha att stödja ungdomen med. Kampen mot den frätande fattigdomen, mot allt slags förtryck, som icke kan hjuifkras

till det nödviiutliga kulturtshget, kazlipcu mot okiinnighetons, ra- lieteus och liderlighetens mörka, viilde, k a q en riiu t maniiens brutal2 uppfattning af kvinnan som ett sinnligt njutningsmedel -- all sadan strid ar ett socialt sedlighets arbete^ viirdt ungdomlig hänförelse. Och uya tecken visa, att man börjar inse dctta. Jag hiirivjsiir till fröken Anna Whitlocks uppsats >Social iindtrvisning för uugdoin!: i Social tidskrifts oktoberhiifte för i SI, di r förf. redogör för dot arbete, som planlagts för att meddela undervisning i t Stockholms kvinliga uug- dom i sociala frågor.

Hvarje samhallsklaus har sina diliga eleuieut, sina ligapojkar i blus eller frack. Ofrerallt tigger &h f4r osedligheten sitt lefve- bröd, och det ar svårt att sägs hrar det djupaste förfallet rader. Iden ett kan man säga och det ai, att intet arbete ar sa kriiiigande nödvändigt som arbetet på svenska folkets uppfostran till nykterhet och sedlighet. Därvid torde man sarskildt böra dröja vid den kroppsarbetande klassen, icke darför att förfallet dar skulle vara kvalitativt större utan därför att denna klass utgör Sreriges stora folkmajoritet och skall i farans stund bilda hufruddelen af den värn- pliktsarmk, som har att afgöra rikets iide. Dessutom bildar kropps- arbetarne flertalet bland dem, som uppbiisa Srsriges löftes~ika indiistri.

Det ar visserligen sant att slaktets föridling icke afgöres genom ' en förbättring af dess yttre lefnadsomstiiridigheter, men erfarenheteil

visar dock, att gynnsamma ekonomiska villkor i stort sedt befordra det socialt goda, om de ej äro s4 gynnsamma; att de komma med rikedomens farliga frestelser, tr det fordras en verklig karaktar för att kunna moraliskt förvalta en stor förmögenhet. Den frestelsen ligger dock fjärran fran var2 arbetare. Det iir fattig- domens ännu svårare faror, som hot2 m8nga bland dem. Begiir icke att bostads~zöde,ls offer i vira sröïre stader skola Iiimria salii-

hället eii lika sedligt stark iingdom goil1 det goda hemmet förrniii.. 1nnel)oendesyst emet. upplöser liitt f amiije7,andet9 och det hem, suut

icke ar annat än ett mörkt och trdcg:: kyffe, rfar tviinget att sam- manpacka iiiiin och kvinnor i samim rim icke Ifimnar niigon fredad vrii åt den kyskhetskansla, som cusax k m helga lifvets intirnuste förhållanden förtjiina ej namnet hex . SS. 'ur: oxkring 2S()JW arhetare i Rtockholiii; hvad under att iiiigdomn ;:E,:l;as af osedlighetxmikro~~epz.

En annan social fara, som il;ver!i:;r 14 iiug3rcioinens sedliga k- skaffenhet, ar de i)~.i)lc!es'tirips iXveru~sfr2nganc!e i n o ~ i indiistrin. Rikedageii anslog andtligen ar l!W medel till S ~rkesinspelrtiirs- befattningar, alltför f;, ty de arbetwtiilleu, som skola :'nspektcriis.

uppg% till 1'7,465, ocl~ uuder h 1'301. iuedlianns ocksa endast 2,4.1(_). Om s grott ek var nem innehålla ~~kesinspektörernas rapporter, som årligen inlämnas till kommerskollegium för att i sammandrag vidare , befordras till k. m:t, &tskilligt lärorikt för dem, som tro allt vara

viil beställdt inom vår indiistri. S% yttrar en inspektör, ingeuiöï D. Kempe, bland annat: ~ H v a d jag oftast fått göra aiimiiïkning . mot %r att i l - , 12- och 13-&ringar fått för lång hrbetstid eller olag- lig arbetsplats». Då minderåxjga, som lagenligt ej f & hållas till mer &n G timmars arbete, haft 10 timm~zars nattarbete' zuider hvarje natt, hvilket varit fallet vid flera sagverk, liar -åtal anstiillts, och det har kostat styrelsen - fängelse? Förlust af medbo~gerligt förtroende? Nej. Det har kostit litet böter - från 20 till 50 kr! Och det är en sm%sak för ett bolag att en gång om året böta med en sadan summa. Glädjande nog har dock en del arbetsgifvare - och de blifva nog allt fler, om folkopinionen ej slapper denna fråga - stallt sig lagen till efterrättelse, och bevis finnes ocksi för, att fler- stiides inom var industri, isynnerhet vid nyanläggningar, börja arbets- gifvarna inse både den sedliga och ekonomislm viusten af goda . anordningar för arbetarna.

Ungdomen bör ingalunda afhållas fran arbete, ty sysslolösheten Pir alla lasters vän. Men arbetet bör stå i öfverensstä,mmelse med de unges normala prestatioiisfiirniliga och hälsans kraf, tvanne synpunlrter, som mycket väl kunna förenas mod industriarbetet, nar detta regleras af msinniskokai.1ekens lagar. Af rik välsignelse för uugdo&ens sed liga uppfostran äro avbetsstugorna sHval i sb l a "d erna som % landsbygden. Nar de långa vinterkvällarna breda sitt mörker öfver vårt lmd vill det lätt framkalla mörkmannen i svenslren. Maxi samlas till andetomma nöjen, mest dryckeslag och kortspel, för att utfylla de langa kvällstimmarna, särskildt pB landsbygden, där till- fallena till bildande förströelser äro sällsyntare a n i stiidema. De goda krafter, som bekiimpa detta onda, iiro bland andra våra folk- liögskolor, som likt ljusliardar samla landtbefolkningens biista element kring sig f6r att sedan tanda bi1dningsgkidjens många ljus i de tusen små hemmen. Vidare ha vi de populära föreläsningarna, som staten understöder med 100,000 kr. irligen, folk- och vandrings- biblioteken m. m. Ett af de basta kampmedlen mot ungdomens råhetsinstinkter och liittjans frestelser iiro arbetsstugorna, dar barnen få ]iira sig att förfärdiga en miingd nyttiga saker för att vid &ter- komsten till förddrahemmet fylla det med arbotsgliidjons solsken S i hade förra arets nöd i Norrhotten det goda med sig att i d h '

om arbetsstugorna, tack vare ett varmhjartadt iliitiativ f r h Stockholm, blef omsatt i verklighet p$ flera stalleri inom den vid8 och a.lltför isolerade landsändan.

En fråga af stor betydelse för ungdomen ar alkokoljragan, som står i ett mycket intimt förhållande till den sexuella frtigan. De unge behöfva en grundlig undervisning i alkoholspörsmtlet siviii angiende rusdryckernas sociala ödeläggelse som dkoholgiftets kraft- nedsättande inverkan på individens fysiska och andliga arbetsför- måga, en inverkan, som vetenskapen visat redan röjer sig rid ganska små och icke rnsgifvande doser. Vi aga en rik och popdart hållen facklitteratur i alkoholfrågan, t. ex. de manga böckerna af svensks namn sadana som Wallis, Almquist, \Vretlind, Silfverskiöld m. fl. samt finnarna Tigerstedt och Helenius. Xyligemi har till tjänst för hemmet och skolan utgifvits en slärobok om alkohob, skrifven af dr och fru Helenius , med förord af professor

.. Curt Wallis. Den innehållsrika boken kostar blott 50 bre, och dess vetande borde assimileras af alla föräldrar, lärare och nngdomsvän- ner. Den svenska nykterhetsrörelsen riiknar omkring 300,000 del- tagare, hufvudsakligen fran den s. k. il.niderklassen Diiv 1r"tgar ofta en fosterlandskärlek, som icke nöjer sig med basarer, tabliier och dylik patriotisk skadelystnad, utan omsiitter patriotismen i en rätt- fardighetsrörelse af imponerande dimensioner. Nykterhetsrörelsen har varit den makt, som af det ::försupna svenska folket^ gjort ett ganska dugligt släkte. Xen mycket &erstir annu att iltriitta. 6,000 miinniskor bäddas årligen i en förtidig graf i vart land pk -grund af rusdryckerna, tre fiäxdedelar af viira filngar och troligen öfver hälften af alla fattighjon hafva rdkst. i sin olycka pH gi-nd'af detta alkoholgift, som vinnings- och njutningslystnadena. tillfter att fritt sprida inom sarnhiillet. Ilet vore godt om de^ s. k. öfverklasseis toge en allvarlig kännedom om absolutismen, som numera icke f& sin fiirg frin asketismens öken utan &r iii kalsspis och lifsgladjem rosor. Ett faktum %r, att alkoholen glöagar mUnPriekk;ans sinnlighet, och därför mena absolutisterna, att ra8ngz: fösiiidrar genom dec gängse dryckesseden i hemmen grunidliigga sin2 unga siiners begik efter sinnligs retelser. Ty inyei?, sorrt begagnar sadan2 giingse sa5- skapsdrycker, hvilka vetenskapen utdome ( d e ~ cetenskapliga alkchol- gränsen är omkring 2!/i procent och för den falla siivii1 vara giingse viner som öl, konjak och iikörer), har kunnat und@ ati.

någon gång taga för mycket;, om han ocksh aldrig berusat sig, hvilket lyckligtvis numera illmänt anses som vanhederligt. Enligt prof. Kraepelins epokgörande vetenskapliga undgrsökningar nedsätter redan en g a s k a liten dok alkohol mämis kans omdörnesförm&ga utan att berusa henne. Och däri ligger just faran.för ungdomen. Det ar i rnykter~, men r upprymd stämnings, som den unge mannen första ggngen later draga sig till osedlighetens nästa, ty han har genom alkoholen förlorat sin finare själfkontroll. En annan fara för ungdomen ligger i tobaksbruket som p& sista tiden vunnit en förfä- rande utbredning i de ungas led. Ett af skalen härtill är röksedens insteg inom kvionovärlden, ty nar bade mor och far tillåta sig ett dyrt och skadligt njutningsmedel, som barnen firbjudas, s& vinnes föga med ett sadant förbud.

Till sist hafva vi att skarsk%da den sexue2Za frdgun, som ar af den största vikt för de unges andliga och fysiska hiilsa. Har samlar sig den käinanäe :och viljande människan i sin personlighets .&n-

.trum. Har berör hon ett omrade af sitt sjalslif, som 8 t h i den intimaste förbindelse med antingen det bästa eller råaste hos henne. I förhållandet mellan man och kvinna, yngling och flicka borde det skäraste, renaste, heligaste i människans väsen aga hemortsrgtt, ty nr detta mysterium framgår ju hela, den personliga varldsutvecklin- gen. Släkte länkas vid släkte,. samtid vid framtid, föräldrar vid barn - allt;, som. har och skall få mänskligt lif, väntar sin blom- .

uing och fruktsättning i den erotiska sällheten. Är förhallandet mellan könen sedligt, så blir slaktet friskt och starkt, men är det osedligt, s% blir vårt fo1.k sjukt och härjadt för att till sist äfven- tyra sin nationella tillvaro, ty historien kanner icke till n ~ i o n barm- härtighet mot osedligheten.

För de flesta unga män ar kampen för renhet deras svåraste sttid, och skola de mer allmiint an hvad nu är fallet kunna reda sig, s& måste alla hj'älpmedel begagnas. För att hålla en frestande last ph afstånd behöfver den enskilde först inse, att det ar en last, ' som hotar honom, vidare miste han vara öfvertygad om det viide- lösa i den ögonblicksnjutning, som lasten skänker, och till sist be- höfver han en tränad vilja för att k8mpa för sin sjals frihet och skönhet. Här. behöfver ungdomen hjälp af sådana män, som själfva :

lidit, kiimpat och segrat, ty utan lidande i en eller annan form hlir

iugciis vilja rerind i demla ofullkoirilighet~~ns ~iirld. Siuiirt~u iir de^^ ila, som siikrast renar människan.

Eedan i barndomen kan dock mrcket giiras, som riuderlat.tar kaiupen £dr den blifvande unge manneu. Hemmet och skolau börtt lära, honom aktuizgeit f&. hinnarl, och skoliinidervisningen bör rensas från alla barbariska rester af forna tiders ringaktning för h' 7innau, Hon betraktades d& som mannens egendom och saininanstiilles ju ocksil i tionde budet med soxen och asnan~, och Hfven Pauliis, som eljes yttrat många djupa ord i sexualfr~gan, anser, att mannen %r Giiiis are, men kvinnan blott mannens ara. .Ja, han sager rent ut, tydligen yå.rerkad af d m grekiska filosof u, ett mannen ej %r ska- pad för kvinnans skiiU, utan kvinnan för mannens. Ilst iir blott Jesus af Nazaret, som i bibeln höjer sig Xver alla bilelförfattarm, till hvilkas intellektuella och etiska nivt pietismen giirua vill draga ned honom. Han satte kvinnan sá högt, att hvarje man, som sökte henne med en oren blick, var en förbrytare. Denna kristna varde- sättning af kvinnan tir det erotiska ideal, som ynglingen framför allt annat behöfver i sin kamp. Det bör vara stjiirnan, som lyser in i hane ensamhet och med sin renheteglana omstrgar hans bästa och ljufvaste drömmar. Hvarje normal yugling biir p; en djupt inne boende kyskhetslängtan, som nar den erotiska rarbrytnirigen koin- mer slår ut i rosenfärgade drömmar om karlek och lycka. %'anta- sins finaste silkestradar spinna sig till en d.röinbild af Iicnne, hrars ögon han skall älska mest af all jordecs skönhet, emedan de klarast visa honom en afglans af det godas, saunas och skönas ideal.

Det sedlighetsnit, som icke d j e r sin ntghgspnukt i deum egenart hos den unga, ofördarfvacie sjiileri, får aldrig ungdomen med sig. Det predikar för tomma bankar. Sed1ighetshfig;tn hör till Eros' domän, och ett problem löses ej utanför det omride, d& det existerar. I öfrigt ber jag få hanvisa till min uppsats o u >Erotisk uppfostran> i Social tidskrifts nionde hiifte för detta ar.

'ITtom en grundlig och rent gifveri iindervisuing i den sexuella. fragau, liimpad efter elevens iilder, c h t e ïetoriaviinner.ria s i id i ld t yrka på ,idrotteas främjande bland vir. iingdoiu. -U1 Beder i t r 2 r ~ lärare, nien icke iiro de i regeln det friska nuturlifveta dyrkrire i den utstrackning ~ingdomen hegiir 0 ~ 5 be&fvei.. De!. medger jv icke deras triigna arbete, men fiir ~~ar i lcns sk1111 hör eai :!et iritellck- tuella elementet f$ sa valdsamt soai nn skpr :iftriinga det: berat- tigade krafvet på en rymligare plats skolprogramruiet; i3 don 1j- siska utbildningen. 6. 10 timmars intellektnell~ arbete och kxnapl~t

1. tiirimas kropysöfniug hvarje dag i en alder, db niiinriiskaiï fruni- för allt behöfver tiimla kring bland stock och sten - s r det en rimlig proportion? En harmonisk utbildning af ungdomen kan ej försiggå i v%ra läroverk med deras nuvarande hjärntrdnnde. Vi lm inga uppfostringsanstalter, blott lasskolw. Det ar ju icke likarnas fel, utan hela systemets. Nåtte den i utsikt ställda lärovarksrefor- men icke gå förbi denna viktiga sak!

I sista hand har den unge mannen att sjalf genomkämpa sin strid för det bästa inom sig. Han möter därvid i den sexuella fra. gan m h g a skiftande och oförenliga tlsikter, som torde kunna snm- '

manföras i fyra hufvudgrupper : bohemen, r radikal&inen», pietismen och idealismen.

Bol&zen .ar den giftiga teorien om sinnlighetens obegränsade riittigheter. Lakarevetenskapen har klart visat, att denna teori leder till kroppslig och andlig depravation. Bohamen ar ungdomens farligaste frestelse, kulturutvecklingens grymmaste fiende och civilisationens brandrödaste skam. Den ar tillika urkällan till de veneriska sjuk- domarna, som jämte tuberkulosen och alkoholismen djupast härja det moderna samhället. På de mest lönliga vägar bana sig osedlig- hetens hemska sjukdomar väg till det ko'mmnnde slaktet, s& att i denna fråga måste en hvar mannibkovän skaffa sig upplysning, t. ex. genom ett studium af doktor E. W. Wratlinds innehållsrika arbete » Sexuella frågor ur medicinsk och so.cial synpunkt » . (Pris I kr.) Det är ett på grundliga studier och fakta byggdt verk, som bör kunna %öppna ögonen på, föräldrar, målsman, arbetsgifvare och samhällsmyndigh~ter>, til: hvilka bokens förf. vänder sig liksom till den mogna ungdomen.

9 Rad.ikulisnzen~ är den Ellen Keyska skolans teori. Namnet härrör som bekant från prof. Vitalis Norströms. stridsskrifter mot denna åsikt, hans tankedigra böcker »Ellen Keys tredje rike, och ~Badikalismen aunu en g a n g ~ , tvanne verk af bestående viirde, ty hvem har i vår tid blickat så djupt in i lyckoproblemet som prof. Norström? För den bildade ungdomen %r han en vagvisare såsom ingen annan nu lefvande har i landet.

Ellen Key har At det erotiska skiinkt ett större kraf på verk- ligt .själssamlif mellan inan och kvinna. Vacker och välgörande iir hennes dröm om ett högsäte &t Eros i hvarje aktenskapligt hem, inen hon håller icke hvad hon lofvar. Hennes erotik förmår'kj höja sig till ett högre plan &n det, dar antingen besittningens sjalfvisk- *

bet breder u t sina stulna håfvor eller den a.ndam&lslösa försakelsen

skjuter sin kula för pannan. Jag talar ej om ede 1yc;klige;) - dem behöfva vi ej ägna ett ord. De kunna sköta sig sjiilfva, och jag förstar ej det ömheteöfverflöd Ellen Key agnar dem. Det är sde olycklige^ bland de unge, vi måste hjälpa. Oftare än niigon anar drabbas våra unga vänner af solycklig kihleku - det ar tysta, men genomgripande och tårvatta kriser i m8oga människolif - och hvad har radikalismen att gifva dessa till hälsa och tröst? Idet. En erotisk kärlek utan mystik och öfvervärldsliga ingifvelser ar i sorgens stunder icke bättre värd an att slungas i förintelsen8 svarta gap, ty den har bedragit människan och olakligt sdrat hen- nes tro p& en sedlig världsordning, för Evilkem ej det tysta hjärtat skulle behöft klappa förgäfves. Med allt sitt rop p& karlekens riitt och styrka förmar radikalismen icke mer an att antingen förgtliga sjalfva kanslan till en instinkt, som i hvilket ~gonblick som hälst kan likt fjäriln flyga till en ny blomma, eller också har erotikern att gå under i s. k. tragisk skönhet! Jag tror att den skön- hetshungern &r mycket måttlig hos en hiar bland oss. Den är i alla händelser ingen förnuftig princip. Xen det iir föl.wzflt v8r bil- dade ungdom krafver af dem, som tiga ordet i sin makt.

, Idealismen, som skjuter upp ur mbniskans oandlighetadrift och fullkomlighetsbehof, kan 'däremot i försalrelsena och sorgens stunder trösta de unge. Ty denna iisikt lär, att ingen sann karlek

olycklig eller förvägrad löftet om genkarlek, som är mannisko- sjdens mest personligt-t behof. Men sann ar icke kärleken, förr En den öfvergifvit sjalfviskhetens jordområde. Det finns en högre ero- tik iin besittningens, en större tro på Eros iin den stora kttrleken~; det ar den största karleken, som uppdagades med de orden: waren fullkomlige». Idealismen vet, att begäret efter den askades besitt- ning ej i tio fall af hundra &r en 'evighetslängtan in till hennes gudsbelate, till det heliga hos miinniskan, utan oftast en själfvisk lystnad efter lycka, och ser därför i försakelsen af denna lycka den bäste återställaren af individens moralislm hiilsa. Darmed menar ej idealismen att karlekeni bör dödas, utan liir tvgrtom, att det odöd- liga ej kan dödas, och därmed berörs vi reliyioizeits mckt. Så blir Eros för ungdomen ingen mindre an GUL Försakelsen iir d& ej längre ett tomhetens mörker, dlir d1 gliidje slocknat, ntan en sedlig kraft, som lyfter miinniskan öfver tidene och rummets g rhser upp i en andlig rymd, dar allt &r ljust, mec dit ingen niix förr %n GE lidit ihjiil sitt liigre jag. För genkarleken svarar d& Gud, som clt

lbvarje man skapat en kvinns och t% hvltrje kvinna en man fiir ati

de, enligt Swedenborg, som skådat djupast i detta mysterium, måtte i evighet få lyckliggöra hvarandra utan att det sker genom stöld från en tredje part. Men den, som springer efter lyckan, blodar . sina fötter förgafves, ty. det gifs ingen varaktig fröjd, som låter sig' tagas. Den kan blott mottagas såsom en giifva. Och den gåfvan ger ,sig blott som en öfverbyggnad på karaktären. Säg de unge, att kärleken &r hela deras karektär, och de skola lättare förstå, Iivarför den ofullkomlige aldrig k m bli helt lycklig i sin kärlek. Och karaktären fullkomnas ej genom en erotisk egoism h deux, utan blott genom ett verksamt lif för andra. Men den akta erotiska in- spirationen kan adla ett sådant lif, när den kommer brusande som en orgelmnsik från det öfversinnligas värld. Ellen Keys Eros sak- nar odödlighetsglansen i ögat, och därför blir ett knäfall f ö ~ hennes lille piltgud ingen gudstjänst, såsom hon tror, utan en wsjälfhaf- delsew n! det förgängliga hos människan..; Med, all sin beundran för Ibsen och för kärleken har Ellen Key aldrig förstått Svanhilds ord till Falk i nKaxlighedens Komediew :

Nu her jeg mistet dig for dette liv - men jeg her rundet dig for evigheden.

4

Det ar odödlighetsblicken på ' Eros, som ungdomen behöfver och balst vill ha, ty den uuga sjalen ar i sitt morgonfrislra tankande vis nog att icke fatta ateismens dödsmedyetna erotik.

Pietismen står p& sedlig grund, niek sträfvar efter det omöjliga att lösa sedlighetsfrågan utanför det erotiska. Den skadar ofrivilligt de unge genom sitt stindiga predikande om att iniinniskan intet förmår af egen kraft. Den glömmer, att utanför vår egen själ finnes ingen kraft, som vi kunna verka med, och tron på vår scd- liga vilja ar, synes det mig, det bästa lof vi kunna agna Gud. Det erotiska betrakta våra pietister ej ~iillan som ett nödvändigt ondt, henande att kärleken till en människa lätt drar den älskande från det, som ar mer an det mänskliga. Iden ar egentligen katolsk och har ju föranledt celibatets pabjudande för den katolske prästen. Hos Pontus Wikner får denna åsikt sitt banesår, da han eiager i n Allt eller intet>, att om nigon befarar, att han älskar en dinniska för mycket, så ligger alltid felet däri, att han älskar henne för litet, ty om 'kärleken ökas frHn det myckna till det oändliga, så nHr den in till den älskades gudsbelate. Man och kvinna såsom två evigheter, lefvande i ~ u d s sköte - det är grundtanken i Swedenborgs sublima

erotik, och med sin renhetslängtan har iifren Wikner miiktigt bidragit att adla den erotiska spekiilationen, iit'ven dB lian ej direkt syftat på könslifvet.

I mån som idealismen vinner insteg bland rår itngdom skall Sveriges folk kunna se framtiden ljusare an hvad nu ar fallet. Ty blott det ideala kan utveckla perspektivsinnet hos människan, så att hon ser bortom stundens frestelser biin mot de atom vidder, som religionen öppnar, icke genom en sjH11ös tro pii benharda dogmer, som nu jaga många unga miin bort frdn det religiösa vetandetg h a h - kalla, utan en religion, som iir en tyst och helig makt i själens djupaste djup. Då kan religionen kiillstösta den gransmur, mot hvilken var gudlighet suckar, och skanka oss oandligheten och fiillkoiriligheten, dit kulturutvecklingen, trots allt, bar oss.'

De andar, som djilpast anat en sedlig världsordning, iiro ung. domens biista ledare. I Sverige ha vi bland andra haft Swedenborg, T'iktor Rydberg och Pontns Wikner. Det fattiis oss blott en Carlyle att skildra deras garning i glödande och klara ord, som kunna rycka ungdomen med sig. Bast te sig dock dessa \-&ra nationalhjaltar, som torde vara jiiimförliga med en (Tiistaf Wasa och (iiistaf Adolf, i deras egna verk.

Hör Swedenborg: Könskarleken söker' iinglakyskhetens himmel, dar iiet icke gif-

ves nlgon akärlek till könet, utan karlek till en al könet, hrilken ej annorlimda uppsthr Hn då en ung man ser den jungfrii, som Rr af Herrens försyn utsedd, och jniigfriiu den unge mannen:'. IMr förenas tvenne makar för evigt i »det godan och sannas aktenskap, och kärlek och vishet iiro de afkomlingar, som fijdaa af detta iiktcn- skap,. D4 »kyssa deras tankar hrarandra,. , och de iilskmdes sjalar tränga in i hvarandra %djupare och djuabare i eeighetc.

Och Rydberg:

Utur ödesdjupen fira m h g e kiillor viilla. En ar bittert h i i l ~ o ~ a m : det ar sorgeris %&k, Viil jag set , du kiim riin. att du dricka ska11 nr den, men för lastens brnnnar Glid beskydde Gunnar.

efter

Och Wrikner : s O, om du visste, hvad jag idskar renhet, hvad min sj81 trän,at.a,r den! Rena anletsdrag, en ren stämma, ett rent öga, en ren

känsla, eu ren vilja, dessa äro for mig drag af himmelen. Och Jesus af 'Nazareth, den störste: Saliga dro de ren~j&=tnde, ty de skola se Gud.

Emst Liljdaid.

8 Jorn Uhlm författare.

, Nästan med ett slag har författaren till »Jörn U h l ~ förskaffat sig ett namn inom den litsteriira världen. Ej blott genom hela Tysk- land utan vida utanför dess gränser har hans nordfrisiska folkepos . oafbrutet fortsatt sitt triumftåg, och det är ej ofta man inom littera- turen har att uppvisa ett motstycke till denna oerhörda framgång. Då 3 Jörn Uhla, som bekant, icke &r ett förstlingsverk utan kan betraktas som ett fullmoget alster af en så .sinåningom sig utveck- lande skaparförm&gn, torde det vara p& sin plats att vid en studie öfver Gustav Frenssen framstiilla en kortfattad öfversilrt afveu af' hans föïeghnde arbeten.

Det var vid midten af 18913-talet han sasom präst i Hemme i .Holstein slwef sin första roman »Die Sandgrafin))") Ehuru författa- .ren redan var en m m på nhgra och tretti ar, bär denna bok alltigenom en ungdomlig priigel. Den skildrar hur en adelsslakt med urgamla anor utan eget f örvållande af en skurkaktig förvaltarfamilj, : som fordom varit i dess tjänst, drifves till undergångens brant. Det ar den sista kvinliga telningen af den .grefliga slakten von Knee som efter sin gamla fallfärdiga fiiderneborg högst uppe på dyneu fatt benämningen »sandgrefvinna~» . Hon och ende sonen i den trolösa : förvaltarfamil~en aro af ödet bestrimda att afvanda olyckorna, fran den Eneeska slakten. Efter m h g a förvecklingar ingå de bada äktenskap med hvarandra och bidraga såhnda till försonande af den gamla skulden.

»Die. sand graf in^ framstaller ej, som Frenssens b%da senare arbeten, bilder ur det verkliga lifvet.. Den vimlar af orimligheter

*) Utgif ven i Stockholm 1.903 under titeln n Sandgref vinnann. Ö f ver- siittning af G . . .e.

och omotiverade händelser, ar med ett ord en romm i detta ords sämre :bemärkelse.

För att blott anföra ett par exempel: Vid ett oväder störtar det gamla tornet vid branten af Witte Knee ned i afgrunden, och i dess fall för atormen i händerna p& bokens hjältinna ett hit- tills i ruinen doldt gulnadt papper, dar hon f i r lasa bekraftelsen p& sina dunkla aningar rörande slaktens föregående öden. Och just, i det ögonblick, då det gamla adelsgodset till följd af hopade skulder itr bestamdt att gå under auktionsklubban, inträffar riiddaren, den usle förvaltarens ädle son, som i många Ar vistats i Amerika för att ej behöfva vara vittne till sin fars bedriigerier. Xaturligtvis har han tinder árenw lopp blifvit en rik man; nu gör han högsta anbudet, och räddar så egendomen $t den olyckliga familjen. 0. s. v., o. s. v.

I trots af alls onaturligheter, hrilka ej göras mera njutbara af den dåliga svenska öfversattningen, har dock »Die Sandgrafin:: ett och annat, som gör att den gamla sanningen e.?: ?[ngtre Zeonent afven har kan aga sin tillämpning.

Sparar man icke t. ex. i den priiktige Kristian Möller en vär- dig föregangare till Beim Heiderieter och Jörn Uh13 Och tir det ej en akta skald, som har meddelar den upidlerbmt sköna, af folk- poesi genomvlfda legenden om Trude Groode?

'

Framför 'allt är det dock i naturskildringarna som en stark och ori- ginell skaparkraft röjer sig. Med en realism, som erinrar om gamla holliindeka mästares taflor, mtlar författaren marsklandets böljande hvetefitlt, de hvitskimrande dynerna och den af grmar omgifna gamla borgruinen, Det ar sitt hemlands natur han bär skildrar, och midt under de romanti~ka hiinide1sernt-m gang hör man liksom en aflagset brusande orkester de oupphörliga böljeslagen fran Noxd- ejön. Har spåras i sitt frö den episka framstiillning, som i %Jörn Uhb natt sin fulla mognad, och i detta e,fseende är hokcn onek- ligen ett lohande förstlingearbete.

Nagra år efter ,Die Sandgrafina utgaf Prenssen 1898 i I k r - lin sin andra romm ,Die drei Gtetreuen~, diir han med ens gör springet fran trefvande nybegynnare till konstniir. Har märkes föga eller intet af löst hopfogade orimligheter; händelserna utveckla sig i allmänhet naturligt och i samband med personligheterna, som ej &ro konventionella romanfigurer utan fullt utpräglade individer

die drei Getreueiir &i. en fin teckning af det iniinskliga sjalslitvet, utförd pil griindvulen af kraftigt verkande sociala förhållanden och framställd inom ramen af en storslagen natur.

Egentligen förefaller u Die drei Getreiiens soin en enda varia- tion öfver det gamla temat >Lyss till granen ;vid din moders hydda!, Grundtanken i boken synes vara denna: hvarje människa, soin öfver- gifver sin fosterbygd, sviker sin ungdoms ideal och förlorar fäste till sitt inre; först d& hon Ater inträder . i det riitta förhållandet till hembygden, sin urspriingliga moder, återvinner hon frid och har- moni.

Författaren har på ett lyckligt sätt löst sin ingalundalätta upp- gift att på en gemensam psykologisk grundval utveckla karaktärer- nas mångfald. Hvilken olikhet företer t. ex. ej Heim Heiderieter, den opraktiske drömmaren, mot Franz Strandiger, i hvars härskar- natur de dåliga böjelserna till en tid förkvafva hans miinga goda egenskaper! Den tredje, Andrees, är af , författaren tecknad med största omsorg. Hos honom framträder starkare an hos de båda andra striden mellan det goda och det onda.

I >Die drei Getreuen}) meddelas en bild fr%n det sociala Iif- vets omrade, som åt boken förlanar betydeleen af en kulturskildring. Författaren röjer har sin fina uppfattning af folkets Ii£, och det är en hel stamtrupp af originella kärnmänniskor, som framställes.

Vida mer &n i Frenusens föregaende arbete riijer sig har hans styrka i naturskildringarna. Äfven i ,Die drei Gletreuen D låter Nordsjön förnimma sitt oupphörliga böljesvall, men icke längre som en i fjar- ran ljudande dampad melodi; här griper den me8. rent personlig kraft; in i händelsernas g h g . Det ar hafsfrun, som lockar Maria Landt i det dunkla djupet; öfver bafvet färdas Andrees till den fjiirran ö, . dar han ämnar börja ett nytt Ii£; af vågorna slungas Franz Strnn- digers farkost mot kusten, och detta skeppsbrott blir för honom vhdpunkten till något bättre. Vare sig att aftonsolen speglar sin rodnande bild i dess lugna yta eller at6 hemlighetsfulla makter för- sätta det i uppror -- öfverallt skönjes detta haf, som både i storm och i hvila hos sig har nlfgot af d8monisk kraft.

Men icke 18ngt fran hafvet ligger vid randen af heden Heim Heiderieters halmtkchta boning, hvars dunkla, nedrökta rum gömma en hel viirld af hemtrefriad och poesi. Här dväljes Heim med de klaïw ögonen och det lockiga.'håret, han som lifvet igenom bevarar en barna- : sjkl och dibrför sarskildt ar barnens van. I denne man, som efter att länge ha sett sitt lefnadsmil diinkelt hiigra i fjiirran, sent om-

*

sider finiier det. och blir p2 eu @ng honde och skald, har k'renumi skildrat sitlt inre lif, sin utveckling som diktare. Lik Yridolin he- sluter h m sig för att ngrafvrr bide i jorden och i Löckc!rna:\ : hvad han som skald later höra iir dels ::allniogeliit dels Y lierr~kal~ssaug~b, och det ar diirfiir han blir förstadd af alla.

En och annm ansats till alltför starkt fiirglagti romaiitik spa. ras ~isserligen ifven i detta arbete. 31en i siii helhet iir sUie drei Getreiieu> ett konstvark af bög rang, som hvad foniiens koncentra- tion, hvad friskhet och saker lconturteckniiig an& iir fullt jaluför- ligt med, om ej rent af öfverliigset, författureiis senai'o berömda arbete.

~ D i i miste skrifvit iiiigot allvarligt, sidarit som hiller a,t.t

taga pil. Något om synd och sorg, ou hembygd och fosterland, om trogeu karlek och redbart arbete. Något för den stora alluiau heten, sadant som b$de bildade och oliirda gärna lt isa~.

S& liter författaren till ))Die drei Getreiien:) Eva Walt saga till sin unge make, Heim Heiderieter, da de bada nygifta pil viig till hemmet komma att tala o u framtideu. Och redan föriit hadt: Heim en &ng i ett anfall af tvifvel p5 siri diktu.reböririiiga iitbrustit det miste bli något. annat an detta!:

Och ,Jörn Uhln s&g dagen! I detta verk har Frenssen nitt det m i l hsu uppställt

för sig. Denna berättelse om viljans och ihiirctighetens segraudc kernp mot yttre svbigheter ar hvad djup och mognad betriiffar utan gensägelse det förnämsta han hittills &stadkomrnit. Grundtam lcen i denna bok röjer onekligen en viss slaktskap med hans före- gående arbete. Och dock ar rcl'örn L7.11:: en i sitt slag enastiende företeelse, som till viss grad förtjänar att granskas fristående från författarens föregående litteriira ut veckling.

Jörn Uhl, bokens hjiilte, ar en skygg och sluten natur. X- gande Iiiter han de tyngsta slag draboa sig, men denna passivitei a.r endast en yttre sida af hans vaseni. Grunddragen i bans kar&- tar iiro en stark vilja, sedlig, d u g d e kraft, msvaïsk&nsla och fasthet, och det iir detta, som kommei licnom att segra iifrer fres- telserna. En reflekterande, grulldande anliigguing förenar sig pk ett lyckligt satt med ett praktiskt först~nci, och ur det. forskuings- begai., som ingalimdn liir vara sallsynt hos marsklauderis bebyggare, uppstar längre fram huns hag för matcmarik och astronomi. Bedura

hos gosseu röja sig dessa aulag, db llau om kviillarua bygger an bio af Wieten Penns sax och därunder, fantasilös som han gr, gör kritiska inl&gg mot de sagor den gamla tjanarinnan berattar

.

för barnen. Så föres Jöru Uh1 p& viigar, hvilka mer och mer tyokab: af-

lagtina honom Irbn det mal, hvakit hans anläggning visar. Hans försök att inträda i läi~domsskolan misslyckas, di%, fadern

försiimmat Inta honom skaffa sig nödiga förkunskaper. Men med htviflans mod viinder' eig: gossen efter detta första nederlag mot en annan uppgift. Ung, som han är, lägger ban på sina axlar om- sorgen om gården, som genoin hans i dryckenskap försjunkna familj blifvit helt och hallet försiimma& och inpräglar djupt hos sig de ord en gamma.1 granne en gang talat till honom om nylrterhet, ar- betsamhet, sparsamhet och klokhet. Detta den gamla bondens D evangelium^ blir för framtiden Jörn 'Uhls lösen.

Hans lidelsefulla kärlek till flickan vid sandgropen, )die Sand- eerna, lämnar bittra spår i hans unga &il. Han blir skygg och ordkarg samt föresätter sig att förbli ogift, ej af kvinnoförnkt utan darffir att han ej anser sig värd att aga en maka. ,Vid den ti- den>>, säger författaren, %liknade hans inre en gammal landskyrka . genom hvars fönster solstrlilarna blott sparsamt intriinga och där skymning och dunkel härska. Men längst i koret brinna klara ljus p%, det gyllene altarets. Beslutet att isolera sig fr%n vadden, att spara och p& gamla dagar slå sig i ro på en liten gård ger honom ett drag af brådmogenhet och pedanteri.

Han går i kyrkan, därför att han håller på gammalt skick och dkför att Ciud tycktes honom hafva nlgot gammalmodigt^ hos sig, alldeles som fallet ar med honom sjiilf; men de torra själ- lösa predikningarna . tillfredsställa honom i grunden ej, hans inre opponerar sig mot denna abstrakta kristendom.

Nen allt, som försiggår inom honom, hålles djupt förborgadt i hans sjal. Midt under Icasernlifvet i Rendsburg, dar han genom redbarhet och duglighet förviirfvar sig aktning af förmän och kam- rater, måste han tillstå, att han aldrig kan skratta riktigt, att hans drag äro liksom stelfrusna.. Samma slutenhet bibehåller han iinder krig& och efteråt.

Först vid det tillfälle, dA Jörn Uh1 efter olyckshändelsen, s o u gör hans far till krympling, sjalf öfvertager förvaltandet af g6rdeu, visar sig hos honom tecken till en inre förändring. Han, som hit- tills blott litat på sig sjalf, öfvervaldigss af ångest inför den jatte-

iippgjft, som nu lagges pii houo~ïi, och kauslaii af: riuglict och uf&.

maga drifver honom för första ggngeli att s6ka hjälp hos Gud. Annu inskränker det sig dock endast till ett öfrcrgiende intryck. Under bemödandet att rädda den af skulder. tyngda gtrrden utveck- lar sig Jörn till en tid som en strang och Xirsklpteu man.

Han blir en arbetsträl, som hvnrken iiuuar sig sjalf eller andra hvilit eller vederkvickelse. Till och med solstrålen i huns lif, Lina Tarn, hans första hiistrii, son sjungande förrattlir de tyngsta syselor och livars inre gömmer en värld sf karlek, nar endast till den slu'ina dörren af hans sjiil.

Efter band drabbas Jörn r111 ef det ena olycksdaget eit :i. det andra: hans hnstru dör, hans skörcar förhiirjas. Ilen ensainiile mannen hCiller nu riikensknp med sig sjalf. Hela hans 'lif fhefaller honom uppfylldt ej allenast af mödn och atïbete utan af synd och villfarelse, och skuldkänslan drifrer honom att nedlägga sin börda vid Förbarmarens fötter.

Nen nu återtager 'han ej mer denna börda, sdsoui h m gjort vid ett föregaende tillfälle. Nar blixtstrålen lagt gbrden i aska och den gamla fadern dött, d& drager Jörn Klil som en uthttig men till sitt inre frigjord man bort från de rykande ruinerna. Htin har lös- gjort sig från det., som anda hittijls rarit Hans afgud, och han ut- brister :

>Nu låter jag ChlgGrden och alla bekymmer för denisaiiiiria fara. Pil femton &r har jag inte haft d g o n söndag. J a g har rarit en arm och olycklig människa, men ni: vill jag söka iiterhl min sjd, som jag haft gömd på detta stallen.

Här skulle vi nu med lugn - - - och allre helst - Ha sagt lar- väl i t Jörn Vhl. Ingen hade egcrtligen behölt beratta oss merit om honom; vi veta ju, att han fi8aiirig$~t som segrare ur den harda kampen, att hans inre varelse fiitt fiiste, att Lan konimer att ut- veckla sig till en ny ininniska. 'i'yriirr Ilar dock furfattaren ej inskränkt sig att i några fá kontwe;. Liantyda p E J8rn I l d s slulligre öden; vid läsningeu af bokens senare del erfar man diirför samma känsla af besvikenhet, som då man i Iiyrkrini tror sig h:! hijrt slutet u£ en god predikan och predikn~tee i stiiilet börjar 3ii1 p5 nytt. Denna senare afdelning ar afgjordt Geii mugaste.

Bredvid Lena Tams ungdon;sfi.isko, ?oetiska npyenharttlse varkar Lisbeth Junker skaligen matt, och l~eskrifningeu 1); hennes och Jörns niirmande tiil hsarandra seknur ursprunglighet och fiirg. Xan kan afvsa fråga, hvarför Heim Heiderietei., soiii ej förut i bo-

ken biitvit omnämnd, sa omotiveradt uppenbarar sig för att berätta en alltför lång historia. Skildringen af den olyckliga Elsbes

: hemkomst - naturligtvis p% sjalfva julaftonen! - värkar alltför romantisk, hvarjämte åtskilliga af bokens personligheteter, t. ex. %die Sandeerns, da hon tar afsked af Jörn, tala ett alltför konstladt språk. På tal om bokens svagheter torde med fog en invändning äfven kunna göras mot de många episoder, som äro inflätade i hgn- delserna och som genom sitt stora antal och sin bredd göra alltför starkt intrång på enheten, ehuru flera af dem onekligen höra till det finaste boken har att uppvisa.

Huru föga störande invärka dock ej de ofvan påpekade skugg- sidorna på det intryck man fhr af arbetet i dess helhet! Huru mäktigt värkar ej denna framställning af en människas seger öfver sig själf midt under de största. yttre svårigheter1 Med den sunda uppfattniog, som ar kännetecknande för författaren, liter han sin hjälte ej stå alldeles allena i striden. Vid sin sida,har han Wieteq Penn, den trogna tjänarinnan, som alltifrån de moderlösa barnens späda barndom vakat öfver dem och sökt ~kydda dem från faderns och' .brödernas förråande inflyttinde, samt Thiess Diessen, filosofen i bondekläder, som intill lefnadens afton bevarar sitt barnasinne. En annan af Jörn Uhls bundsförvanter, den förste som Iar honom att på ett lefv~nde satt fatta kristendomen, ar den unge pastorn, han som hvarken ar dogmatiker eller fanatiker utan ratt och slatt kristen.

* * *

I Frenssens föregiiende arbeten, siir~~iildt i ))Die drei Getmuen», framträder en religiös grundstiimning, men först i sitt senaste verk har han helt öfverviinnit sin benägenhet för det tendensartade, hans behandling af det religiösa verkar här mera osökt. För »Jörn U h l s ~ författare 'bes t~r kristendoinen helt enkelt i det barnaförtro- ende till Gid, den tro pk det godas seger, som siitter oss i stånd att i ödmjalr hangifvenhet tljiina var niista. Hur man sedan formule- rar detta betyder ej så mycket: att lefvn ett kristligt lif är högre an den vackraste bekiinnelse i ord. Till denna idealistiska åskiid- ning, som i mångt ocli mycket erinrar om Goethe, ansluter sig ett sedligt medvetande och en rik lif serfarenhet.

Bien äfven som konstverk betraktadt intager 2 Jörn Uh1 » en betydande plats. Boken rör sig ej inom ett stort område och ger sig ej ut för att pejla alla det mänskliga lifvets djup. men ur den-

samma strömmar oss till mijte en doft af viirfris'k grönska, och iiter och åter måste man beundra förf:tttareus ps)-kologiska blick för s i - val den sociala som den indiridiiella sidan af folklifvet. Till formen iitiniirker sig detta arbete liksom det föregbende för fyllighet, rilre- dom, kraft och individiialitet; det ar den kiindn Frensseiiska stileii. som här ndtt sin fiilla mognad. Kn stark hskhdlighet ligger öfver de bilder, som har upprullas; sarskil.dt mb bland dem frnmh:llias barnfesten i Sa.nkt Mariendonn och den gamle Klans T'hls sista atunder, da döden i personlig gestalt kommer att hainta. sitt offer. Detta personifierande af naturkrafterna ar nggot för Freiissen karak- tiiriserande, i natursymboliken ligger hans styrka, men han lir ej mindre lycklig i framstlillningen af det alskliga, det veka. S i h6rn skildringen af månskensnatten, il; .Xrn och Lena tillsammans be- trakta stjärnhimmeln, till en af bokens ckta pikloni.

9: sin helhet betraktad ar :)Jörn IM» en rik, egendomlig före. teelse, ett stycke människolif i konstniirlig belysning. Den Ibr ett verk af en framstående diktare, hvilken nppruxen i enkla förhållan- den sasom priist i eu liten landsförsamling, lart sig a l s h det folk, från. hrilket han hiistammar och stndera dess lif. Otafsedt det varde boken i sig sjalf äger, kan man sagal att tidpankten för dess ut- gifvilnde var synnerligen gynnsam. Deii h r i s i n mån bidragit att tillfredsstiilla de hraf p; djiipzirc njjpfattniing af !ifvet:; verkliga mening, hvilka sarskildt denna tid gcjoi% sig gällande inom kopist, och litteratur; och häri ligger val till en del förklaringen till. dess oerhörda framgång.

Mhga skilda meningar ha blifvit uttalade om iiett& arbete -. kanske dock mera i författarens hemland iin liar. Xen afven hos oss torde mången efter att ha läst n & p sidor lagga i f r h sig bo- ken såsom tråkig, i saknad af intriger och spännande tilldragelser. Andra ater göra sig kanslie möda med att striif~a igenom den, di;.. för att det nu en gång är p6 modet att läsa :.Jörn Chla'. Xeri alla de, som har kant igen en eller annan sida ur sitt eget llifs historia, de skola saga Gustav Frenssen ett tack for hrad han skr:if vit om synd och sorg, om hemlrgd och fosterland, om trofast kal:- lek och redbart arbete, sidant som Iirar och en bGr ki~nna förstiia.

.H.

1 köstkvuLlsdunMet irtaZlu den sista .glöden dO7'. ,=ar u~zder trädet hor jag &Zude?% trötta falLa.

,??ar dagen lyste klar i gyZZ~%e stillhet ,$juten sin höstskrud $Zansomflzc,terz det stilla trc'idet bar.

,Nar kvinnor g& till uab. i% heter titeln p5 en artikel i den frhi och med i höst startade

danska tidskriften »Det ny Aarliiiiidr~ile: . Ilet ar omellertid icke de danska kvinnorna det galler, ty s i I h g t Ila de uiinil ic+e koni- mit, utan deras norska systrar, och det iii- @u. norska, fröken Kaja Geelmuyden, som pti ett lifligt och rnC1ande satt skildrar den kom- mimala rösträttsfrågans uppkonist och utveckling i lielines fiidernss- land. Vid flerfaldiga tillfallen har Ditgn). behandlat deu markliga epok i den nordiska kvinnans hist.oria! d5 i följd af lagen af den 29 maj I901 norska kvinnor. erhöll0 Irommiinal röst- och ralratt. Sarskildt l&nmades i artikeln ~NAgra ord om kvinnans kommrinala röstriitt i Norge2 (haft. S, &,O. 1902) af Srin Nargret .Holmgren en ganska ut£ örlig historik öfveï rörelseiis f ortgång. Nagoïi återblick på sjiilfva lagförslaget och dess förata praktiska tillämpning. torde. siiledes vara obehöflig. Diiremot er:~jiic'ier kvinnornas rösträtts- hietoria, så ny den i n ar, en Iiel del detaljer, som iiro Mde nöj- isamma och larorika. J'i anteclrna cliirfiir nigra af dem efter deu ofvan omnamda danska tidskriften.

Det ar 1901 års komuiunalval, det första, d& kvinnorna gingo med, hvarom frkgan galler. Af hela rrlmaasnn utgjorde kvinnorna 113, af 633,487 röstberättigade vor0 23 1 kvinnor. Deltagandet i valet var bland landskvinnorna på dc! flesta stallen lamt, i genom- snitt endast 9,4 %. Intesset var föga lifiigt på Inniisbyggden, dar m m ju giirna förhiiller sig misstrogen mot allt nytt. I omkring 1/5 af landskommunclrna afgåfvos inga ester ef kvinnor. Diiremot rar deltagandet i stiderno i allmänhet lifligt; i medeltal 48 % (manligiz röstande i staderna Si" g). I rn;finga mindre stader Tar de röst- berättigade kvinnornas deltagande annii mycket starkare, anda upp till 80-90 %. I en del större stiider daremot ganska ringa.

Af de valda 12,428 represmtanitarna"j roro 98 krinnos, daraf 86 i .srammanlagdt 37 stader och endast 12 i land~kommnnerna. 1 en stad (Kristiansand) valdes 'i kvinnor, i 5 stiider G , i de öfriga från 5-1. I 38 stiider valdes ingen kvinlig representant. Till - --

*) Medlemmar i ~Kommunestyreb, motsvarande s t r a stadsfullmiiktige och kommunalnamnder.

snpPleanter valdes l60 kvinnor, daraf 105 i staderna och 55 i lands- kominunerna.

. I allmänhet visade det sig att kvinnorna, ehurii de afven upp- trädde med segna listor,, denna gång röstade med sina partier, elle; rättare med de partier, hvartill deras erfarna manliga omgifning hörde. Det &r ju alltid blott ett fåtal, så va1 bland kvinnor som män, som sitter inne med en egen inening om offentliga s iker : och personer. Partiernas ihiirdiga agitation g ~ ï också sitt till att i sista ögonblicket p&verlsa. de röstande. Flera kvinnor, soin annars rbstade med politiska partier, begagnade sig för öfrig.t i stor utsträckning af namnöfverflyttningsrätten, nämligen att rösta p& de andra listornas kvinnonamn, nar dessa vorb silrslrildt tungt vägande. Det rar 'också orsaken till, att de kvinliga nnmuen p& den wopolitiska listan» i Kristiania fingo flera röster än de manliga:

Högern fick på de flesta shallen stor majoritet vid valen, hvilket icke obetydligt tillskrefs kvinnornas deltagande. ' Konservativa heders- mlin, för hvilka kvinlig röstratt nigra månader förut varit en fasa och en styggelse, spatserade nu helt gladeliga till valurnan med sin äkta hiilft, som antingen hon ville eller inte skulle hjälpa till att halla de afskyvarda socialisterna stången. Socialisterna cjch deras traktan efter andras gods var nämligen den skrackiiild, som Höger- partiet öfverallt målade p& väggen för att föra förvillade sjalar in på den säkra viigen. . Högertidniugarna voroj sedan valresdtatet blef kandt, också silrdeles artiga mot damerna och tackade för god hjiilp. Motsatsen var förhållandet med venstertidningarna. Sh gaf »Dagbladet w i Kristiania uteslutande kvinnorna skulden för partiets nederlag, men tröstade sig sjalf och sina lasare dlrmed, att vid stor- tingsvalen, då kvinnorna icke vor0 med, skulle allt gå bra.

P& sina ställen i Vestlandet, där man ännu sparar efterdyningar af den pietistiska rörelsen, underläto arbetsklassens kvinnor af religiösa skal så godt som helt och hållet att rösta. Beträffande socia- listernas kvinnor 6.r det att lagga marka till, att de öfverallt undan- drogo sig samarbete med de andra kvinnorna och endast verkade inom sitt parti. Trots alla onda spådomar fick detsamma emellertid ingen stark röstöf vervikt vid valen.

Frtigar man, fortsiitter den norska förf., om man redan na kan spåra någo,n verkan , af kvinnornas deltagande i det ,offentliga lifvet, blir svaret obetingndt jakande. Icke så att första som om

någon kvinna hittills Astadkoi~irnh nigon revolution inom hommnnal- förvaltningen eller (Iranske pA ett undantag ngr) bragt nlgon större fråga å bane, som ej lika väl Iriinnat uppställas af miin. 1SIIhgen- itiides förhålla sig de kvinliga koinmnnnliiledleminarna til.1~ vidare passiva, emedan de änriii ha mycket att :lara i rent formellt hän- seende. I: Bergen hålla kvinnorna ett privatmöte före Ilvarje sammankomst., dar frggorns p& föi:edrngningslistan genomgås och diskuteras. 'En kvinlig ko~iimu:oaluiedleni i en af de större staderna slcrif~er: nhvad. jag först och friimst liar lärt iuig.på samii~ankomsterua $r konsten - att tiga. Det slöseri ined ord, son1 dar hedrifres, iir i hög grad inotbjnclande. Ingen kvinna har iiniin försyndat sig i det afseendet; därför blir hon hörd, d& hon liar något att säga».

1: en landskomiuun, Eidsvolcl, dar en särdeles duktig kvinna sitter i ~rommnnslnäincle~, har denna varit invald i en komit6 af 5 medlemmar, som haft att vdjn mellan flera. alternativ rörande en ny ' landsviigslinie. Ehiirn Iion i Ii~iiiitkn' var ensam om siii mening, fick hon i »Heredustyret> efter en ltHig debatt pluralitet för »sin% ljnie, ett ganska märkligt frdl inom en Ianclskomii?~in.

I Kristiania med sin jainförelsevis flitaliga kvinliga representa. tion - endast (i af 84 (L höger, 2 opolitiska och 2 socialister) - nr man så lyclslig, att i fr11 Ragna Nielsen a.ga en representant, hvars energiska personlighet och outtröttliga arbetskraft redan länge varit erkänd och uppskattad af alla partier. Hon l~ l i r o c l d mycket tagen i anspråk och hennes klara praktislm blick och oförskräckta kritik ~itöfvar redan ett m~rkbar t inflytande, icke minst i ekonomiska spörs- mål, dar hon åstadkominit en rubbning i den häfdviinnx principen .att tala om ekonomi, i stallet för att genomföra deii praktiskt i detaljer. Hennes kritik bl. a. af det dyrbara systemet vid det kommunala skolvlisendets förvaltning och dess. konsekvenser har väckt mycket stor uppmiirksamhet och själffallet afven mycken opposit.ion.

Men den egentliga verkan af kvinnornas rösträtt består i den ~ t ö r r e respekt, som numera agnas kvinnornas arbete och meningar, i synnerhet inom de kretsar, dar man förr icke erkände möjligheten af att de kunde utöfva något offentligt inflytande. Inom liberalare kretsar ha ju norska kvinnor redan i flera år ansetts som mannens jämlikar och arbetskamrater - &tminstone i teorin. Nu har teorin vcnnit tillämpning i prakkiken, i det kvindor i större utstriiakning ei:liilla itskilliga viirf, lönsde och olönade, dar deras gåfvor och anlag Jrunns komma till sin, ratt. Och icke. af minst betydelse tit. det ryggstöd, som detta erlriinnande skilnker i t minga' rilttiinkmde meg

försagda kvinnor, hviika nu få se, att deras likar göra sig gällande inom det offentliga lifvet och dar kämpa för sitt köns uppfattning af sociala och moraliska frffgor, k a n hänsyn till den ggngse meningen. .

I skol- och fattigstyrelse, i ,vaxgeraad, *) och sjiikhusinspek- tioner, i alla slags koniteer och utskott blifva nu kvinnor invalda. Så meddelar ~Nylamdesw sista nummer i 'en interview med en kvin- lig medlem af Kristiania »kommiinestyrew, diirtill första suppleant i öfverstyr~lsen, att i de flesta fasta komit6er hafva kvinnor blifvit insatta, nämligen: i »l~andtverkstipendie1comit~w komitén för de kom- munala badinrattniugarna i P regnleïingskomnlissionen » i » kyrkoupp- syningskomitén w . Dessutom sitta kvinliga medlemmar i ~lcrematorie- '

komith w , i » bastionkoinit6n w (Akershns-vallarna), i w katedralkomitkn~ .

och lrontrollkomit6erna för astadens sjiikhns och fängelser. ' Därtill bör laggas, att vid stortingsvalen för Kristiania förliden sommar assisterade samtliga kvinliga kommune-representanter i vallokalerna och tvänne af dem deltogo som styrelses~ippleanter i valnanidens arbete och iinderskrefvo dess protokoll.

Men för att &terg% till uppsatsen i »Det ny narhilndrede~ så slutar den med följande tänkvärda ord:

nPå ett möte i Drammen yttrade en kvinlig föredragshållare före valet: 'Vi lzomma till det offentliga lifvet med vara enkla be- grepp om ratt och oriitt. Lat oss icke slrämiiiris för denna vår n'aiva ståndpiinkt'. - Hoppet om att kvinnorna skola döma efter sitt samvete, med förbiseende a£ alla partihänsyn, synes hittills hallit strecls, i alla händelser hvad de kvinnor angår, som aga en öfvertygelse. Och vi tro ej, att någon ångrar eller beklagar att hafva slappt i n Irvinnan i det offentliga lif vet w .

Litteratur.

Hur gärna skiille inan ej i den Lok Jane Gernandt-Claine sist skiinkt oss vilja stryka ett streck öfver romanen och endast ha kvar den fhgslande skildringen af det sagolika land, hon kallar Pagoder- nas, dit s& sällan en nordbo förirrar sig, hälst en nordbo med konst- närsblick och diktarfantasi. Man skall icke finna. bokens karaktär angifven af romanen; denne iir blek, iippkonstriierad och lrvalmig. . a .

r+) Ett slcgs förmyiidarråd öfver försuminade barn. . .

Det är miliön, diir den ar inpassad. som iiges lif och verklighet. 311 mer man fördjupar sig i boken, jii mer undrar man öfver dispropor- tionen mellan den praktfulla ramen 'och den fiirglösrr hild. den inne- sluter, och man maste fråga sig, hvai'fiir förf., i stället fur att endast ge sig sjalf i de växlande intrycken fran den mystiska fjiirran österu, hon tyckes känna sa d, inviift i skildringen ett slags handling med skengestalter, hvilka ej ens ha deg förtjänsten att verka nya.

Ty inan behöfver icke vallfärda sk lirugt som till Bortre Indien och Rangoou, staden vid Iravaddis mynning, for att piitrafia typer för den modema unga romankvinuan, liknande dem frii (.'laine pre- senterar för oss. Vo aro, (+ud nide oss sil iss st, alltfor inycket, bam af vårt gamla vesterland för att nian ej skall kiiunta igen dem i denna främmande orngifning. Pä en gAng reflekterande och obehiirskaáe, kalla och sensuella, skdana framställas iiii en g h g för alla repkesentanterna för ,das neue Weib ; ock med ledsnad &ter finner man afven i Pagodernas land a arian ter af arten. Den af ett instiingdt. sysslolöst lif hal£t ihjlltrikade tjugoåringen med den underliga ras- blandningen i blodet., som kastar sig i erotiska afventyr af purt okgnne, hon iir ju allbekant, inen att ocksa den klara. besinnings- fulla unga kvinliga 1iika.ren med det höga lefnadsm&let och don varma arbetsentusCasmen skall falla ett viljelöst offer för lidel~eu till en och samma bedårare, en halfgammal Don Jiian, en odiga, som lefver gå sin . birmanska hiistrus guldhögar, och som filosoferar öfver bud- . distiska religionssystem och ktirtisemr i samma andedrag, detta förvanar oss mera. Det miirklipste af allt %r dock att, dH en blodig katastrof andar denne epikur& lif, ban i dödsminuten gor den tinga doktorn, det sista af sina mingrr offer, ett teutamente som .heter: sglömska i arbete)). I sanning ett något sillsamt slutackord i en symfoni, sam- rrianviifd af de tvgnne ledmotiven: nirvana och erotik.

Men, gom sagdt, romanen %r icke det väsentliga, man kan försöka lämna den åt sitt viirde fik att vid förf:s hand fördjiipa sig i det intressanta, för den ~esterliindnlsu kidtnren si friiindqrtade landet i f j t r an östern. Hon har ojalf lefvnt i : det Kos~~opoliu, som kallas Rangoon» och gjort sig förtroli~ med deu brokig^, af Asiens alla folkslag sammansatta människohop, som rön. sig p; dcs~i gator. Stadens egendomliga, halft europeiska, Lulft asietisku frsionorni, de karaktäristiska siniadragen hos folket, naturen, klimatet, viistvarlden. allt har hon med vaken blick studerat och later det i skiftande bilder glida förbi lasarens öga. 31en framför allt iir det arkitektiiren, sadan den framtriider i de fantastiska bimanska pagodtemylen, som alagit an p& hennes fantasi. Templerz Gro ju i Birma, som aninor- städes, uttrycken för folkets religiösa åekildlningssiitt, och ett spokiila. tivt sinne kan icke undgfi att fördjups eig i och grubbla öfver inne- börden af buddismens mirranatro-: , &r endast ett Gr \-isst, att alltets slutliga mal %r »den fullstiindip tillintetgörelsen af don villa, eom ar lifvets. *

Det finnes mycket om Buddha-Gautarna, den sHelt Upplyste):, u den Viilsignader?, och den rarldsrg&ta, som inbegripes i deasa namm

i hinna buk, och det %r SOL om' Jane Gernandt-Ulaines nilgot be- slöjade och ibland af en viss oklarhet behäftade skrifsätt, skulle vara sarskildt afpassadt för att återge ett religionssystem, så byggdt på det ofattbara som det, hvilket har sin vagga i Pagodernas land.

Men jämte de' religiösa spekulationerna innesluter verket, som nämiidt, afven verklig reseskildring af stort intresse, hvilket förhöjes af de fina efter fotografier Atergifnzl bilder af birinansk byggnads- konst och birmanska folktyper, som förekomma har och dar i boken.

. . L. D. E

I,j ud i iiatteii. Berattelse uf liele'enn I.Vcster.mwck. ,Ljud i natten» %r den vackra, suggestiva titel den alskvarcln

finsk; författarinnan gifvit sin senaste bok. Det Sr ocksB som en slags drömsyn berättelsen glider förbi, den äger en dröms obestämda konturer, och bild på. bild flyta som i sömnen i hvarandra, växla och utplånas, beröfvade verklighetens skarpa begransning af tid och rum. Scenen iir nutidens, de personer, som uppträda äro vara sam- tida, men handlingen visar på ett förflutet och de händelser, som skapat de människors oden vi i boken lära kanna, ha för l h g e sedan passerat. Dramat är redan utspelt, vi f & endast i andra hand följa dess utveckling.

Detta kompositionssätt &r icke nytt, alla jag-romaner t. ex. äro '

ju byggda p& remiciscens-motiv och många af dem höra ju till litteraturens pärlor. Men ett ha de likviil emot sig, hur förtraffliga de för öfrigt kunna vara och hur framst%ende som konstverk, den förväntningens spänning hvarmed läsaren nfvaktar intrigens upplös- ning, dom endast författaren har nyckeln till, den g&r man miste om. Xan vet ju på förhand ,hur det gåra. 4

Helena Westermaroks berattelse är ej heller anlagd p% att spinna nyfikenheten. Kanske alltför litet så för att hålla intresset vid makt för de däri uppträdunde tamligen konturlösa gestalter, hvilkas lefnadssaga förf. mer antyder iin utvecklar. Likväl ar det ingen egentlig »jag-roman,, som bjudes oss, ehuru läsarens roll blir

'

densamma: iibörarens, icke åskhdarens. Den redan grånade Hel- singforsprofessorn, som kommer åkande i don stjilrnklaia vinter- kvällen tiil siil vän f r h fordom, den i en eflägsen landsbyggd bo- satta provi'iïsialliikriren, har liksom denne sitt lifs roman redan bak- om sig, och det ar i ett nattligt samtal mellan vännerna man 1%- kanna deras historia. Afvensa ii^ det en i nattens stillhet fram- pressad bekännelse om en halft förgäten ungdomskärlek och ung- domsförvillelse samt den slagskugga, följderna daraf kastat öfver etnt helt miinniskolif, hvillsen uppenbarar sambandet mellan Helsingfors- professorn och den medelålders kvinnan - hon, som talar i natten - och hvilkas öden efter många långa &r genom en egendomlig tillfällighet åter kornniit att korsa hvarandra. Allt ,ar vackert, fint berättadt, med har och bvar en poetisk fläkt öfver framstallningen, som verkar i hög grad fiingslancle, men, som redan antydts, det

. .

434

fasla greppet i verklighelaen saknas, och chför föi.8 yktigai. iu t iyket snart - soiii en dröm.

Och hvarför har ej förf. 1Htit;' oss f % veta litet mera om hvucl som morgondagen 1~5ir i sitt sköte? Hvarför har hon endast låtit oss 'lyssna till nattens 'röster och ej visat oss något af den dag, som Följer?. Man skulle j u gärna velat se framtiden afslöjad för sig, icke deras hvilkas lefnadssaga redan synes -fullbordad, iitnn de bsda ung+ flidcornns, hvilkss Ijiisn gestalter skymtat et t 6gonblick i nattens dunkel.

Meii troligen har förf. velat gömma deras historia till ett sen& arbete. Det vi nu Ila framför oss ar ju endast en del i den serie, som under den gemensamma titeln tecken och minnesskrift från aclertonhundratnleb inleddes med romanen »Z fru Ulrikas hem r ) . På »Ljud i nattens har man sAledes att vänta en fortsättning, och det iir denna, alla, de många viinnerna till fröken Westerinarcks författarikap med läagtan emotse. L. D.

Drift - förälskelse - kärlek. Ett föredrag .for studenter af Th. rilciveness. De, som hylla satsen om en fullkomlig förtegenhet sf'allt som

rör könsförhållandet, blifva - man kan godt saga, Gid vare lof - allt mer tunnsådda. Det börjar stå allt mer och mer klnrt för den upplysta nl;~tidsmiinnisl~an att ,sedlighi~tsspörsmUlet kan och får ej tigas ihjäl. Men därför star det ej mindre fait, a t t det om någon- ting bör tagas på med rena och varsamma händer och att för dess. . ratta förstgende fordras en isggende kännedom af manniskonatiiren och en djup och osviklig människokärlek, J~yckligtvis saknas ej personligheter med denna kännedom och denna kärlek, som behjärtat '

tidens nöd och stå färdiga at t räcka en stödjande hand åt de många, som famla i mörkret. De nordiska länderna iiga många sådana upp- lysta, allvarliga ungdomsledare, som i tal, skrift och handling för- stått kasta ljus öfver sedlighetsproblemet. En af dessa är den fram- stående norske prästen Th. Klaveness. Hans ord i tidens viktigaste spörsmål förklinga aldrig ohörda, ja, de ha visat sig aga en sådan kraft, att: de genljiida ej blott inom den menighet i liristiania, där han är satt att verka, utan långt utanför landets gränser.

Det är därför medglädje man finner, att ett af hans många betydelseflilla inliigg i sedlighetsdiskussione~~ kommit inom r%ckh&ll för den svenska allmänheten. Dess titel ar den ofvanstående och föreligger i en liten skrift, utgifven i somras på P. A. Norstedt & Söners förlag.

Iilaveness siittsr sedligheten och slrönlitteraturet~ i nara sam- band med hvarandra och påvisar den stiindiga växelverkan, soin spkras mellan de båda. \)Om &n stor del af nutidens litteratur måstk det sagas», så lyder förf:s dom, satt den dragit ned kärlelrslifvet i alldaglighet och smiits, samt kommit flertalet af våra unga män ztt :

-

förlora drtningen för detsaroma, tron pH det och förmågan till deta.

Har 1~6r niau koim-~a .il~Ag, kitt. det iii: till cleu stider.ncle ~iwgdolrlerl .han staller siua ord, den för Ilvilken litteraturen utgör en viisentlig lifsfaktor. För arbeteklassens ungdom fordras ju andra utgångs- .punkter G r klargörandet af sedlighetsbegreppet.

Att redogöra, för den i hög grad tiakviirda lilla skriftens inne- hg11 torde ej vara ~6dvandigt. , Ai-gumenten för ett sedligt liE blifva i det stora hela alltid desanma, listan formen för argiimentationen viislar och det iir dennes större eller mindre lrraft, som afgör verk- iiingen a£ den arg~imenterandes ord. Men ju mer man följer den norske talarens iitveckling af iiimet, ju mer måste inan betindia styrkan i hans bevisföring, varinen i lians föredrag och den iipph6jda sedliga öf vertygelse, som besjalnr hvarje huns ord. .Uärtill den stora enkelheten och den för all norsk viiltalighet så frappanta egensltapen att med ett lm! ord fastsla en sanning och att liksom etsa de11 in i Ahörareris eller Iiisarens medvetende.' Man sk~dle vilja till- ropi hvarje iippfostrtire, hvarje ung inan - ja Iivarför icke hvarje iing flicka: las sl~riften! Det %r ett litet häfte om 28 sidor blott och den iir snart genomgingeri.

Ja, jag vill sarskildt betona, att c1~i1.1 %r lika agiiad akt verka etiskt uppfostrande för den kvinlige ungdomen som för den manliga. För öfrigt förekommes ingenting diiri, som kan vara sarande för ett finkänsligt sinne. Det Br visserligen till vilsna, utvecklade märiniskor förf. talar, och lian förutsätter, att åhörarne e) iiro okiinniga om lifvets~~skuggsidor, men had ar en moralist, ingen hygieniker. '

Afven om det ar sant, att varningen för sedliga förvillelser ar långt mera af nöden för den unga bildade mannen an för den unga flickan af samma samhällsklass, s& star ju litteraturen 'och allt hvad den innesluter af ondt som godt lika öppen för dem båda. ,

Det allvarliga gif akt! förf. höjer mot den moderna tidens allt för långt gångna esteticismen, bvilken, som han sager, nhåller på att inkrakta hela andelifvet ined undanträngande af både moral och religion» galler därför i lika hög grad den unga kvinnan, ja, innebar kanske en annu större fara för henne, i betraktande af hur mycket

' starkare vanligen kauslan spelar in i en kvinnas vasen. - Med ett ord, Klaveness' ,föredrag för studenter)) bör icke stanna inom den akademiska larosalen utan gii ut öfver hela landet för att inpränta hos de unga, att i k~rleksförh&llandet mellan man och kvinna fordïas, Iranske iuer iin i andra lifslsgen, att vi skola vara ~miinniskor med vilja och karaktsr)). L. D.

Q

Feiiiiiiisii~eiis inoral. Föredrag af fiida Stdeshoff. . (Hnïold Gste).

Hiirmed i sammandrak föredragets grundtankar: Kvinnofrilgan ar död, f e i i r h i m e n har som en fågel Yenis upp-

s t i t t ur dess aska. Feminismen &r ett senare, modernare, allts& friare och storslagnaïe stadiuq a j det, som med ett föråldradt namn kallats kvinnofrigörelseii. I Sverige har man ännu icke kouimit till ett ratt förstående af ordets innebörd; feniinismen ligger f. n.

ovadigt uere hos osts, jiiuifördt med hd SOM 81' Tallet i de st.oru kiiltiirlbderna. Ormken gr den, att det ër allttör fiirsiktiga och moderata andar, som tagit rörelsen om hand. Att som dessa skrifva Pen lugn och sund ptvecklingw p& sin frina %r det förkastligaste af allt.; ungdomen kan icke viickas af d g ~ t ::som icke branus~, :)icke brinner», liign och sundhet förkviif ra, »det friboret. manskliga r .

Och vidare: Den moderna mannen har egentligen biittre an kvin- nan fattat feminismens ide, och Frankrike har att uppvisa dess noblasto representanter. Det är afven darifrh de fina distinktionerna p& den m oderna inanstypen leda sitt ursprung : an-iuister (af verbet arriver =; komma fram) de, hvilka endast tiinka p5 siin karriiir; Ilnseratlc, de, som hela sitt lif äro trötta i andac; fenziwkter, de, som tro p& en zsjälsförsoning mellan m m och kvinna. r, -- De svenska miinnes gro vid jämförelse sorgligt efterblifna. Lyckligtvis iinus det ett samhallo i vart land, som utgör ett undantag. Det iir Snndsrall. Sundsvdls man ha kallat fru Stkenhoff att inför dem tals om kvinnorikelsen. Ergram iir s sjalsföreningen a d iir en ,fait accompli :; . Tack vare Siisdsvall kan, intygar förf., Sverige ännu hafda sin plats bland de kulturbiirande nationerna.

Feminismen vill en nydaning p& det moraliska och materiella lifvets alla områden. I al1 synnerhet p6 det förstnämnda. Den har uppdagat att ingen af människonaturens önskningar och passioner iiro förstöraride krafter, bara de lämnas att fritt utveckla sig. Vidare har feminismen gjort den stora upptackten ,;att människan fysiskt - - -

kroppsligt - har både hjärta och hufriad>. - l(För dem som miij- ligen hos dess adepter betviflat det seneres förekomst, ar denna upp- lysning af vikt.) Den fritager sig fran nmanin:. ett atskilja s j d och kropp. Egentligen aga vi val bara af den senare sorten, sedan feminismen funnit ut, att alla »sjalsyttringar iiro egenskaper hos

. materien, lämnande därhän hvad som fhns bakom?^ Ingenting är dock mer af nöden att reformera an familjeinsti-

tutionen, sager fru Stkenhoff. Sådan den nu ar, %r den kärlekens död. Därför skall den afskaffas. Iden det ar ej blott kvinnaii, hustrun, modern, som skall befrias fran sitt tr%ldomstillst&nd. Feminis- men vill iifven barnets emancipation. Barnet skd l iiga att ajiilf valja sina uppfostrare. Den nyfödde sill icke längre lefara som parasit, han vill ej vara något wpersonligt godt~ckes ofhr?. Hm underkastar sig endast Znga~iin och hiifdar redan f r h vaggan sin ställning som fri medborgare. Bort med den samhlillsvillfarelse, som heter föräldrar! Barnet ar rikt, frariltidens arbetskapital. Det behöïver darför ej lefva på allmosor.

Men först och sist kräfva feministerm en revoliition ph ero- tikens område. Aktenskapsidén är den mest furAldrade, förkasrligr: af alla ideer. Den sexuella friheten nr första d lkore t för kamk- tarens värdighet. >Ilet nuvarande lzgiigz. handet mellan anan och kvinna iir i princip en stzlgnerad orn.tefiirdigtet, ett legitiitieradt. slafveri.; - Lyckligtvis ha de moderna, diktarna köjat lossa pil bo~orna, de ha frambesvurit niigonting som beter den >ister-sexuelllr.

moralen, hvilken, >då den en gång blir färdig (ännu har den icke kommit så lhgt) , skall sammanfalla med tidens högsta Irra.£ på san- ning och rättvisa. B - - - - - - . - - - - - - - - - - - - - - -

Detta några entydningar om innehallet i den broschyr, som biir .ofvanstående titel. Jag har sökt återgifva detsamma i förf. egen stil: den korthuggna, lrärnfulla, oralcelmässiga strofbyggnaden, där hvarje ord öppnar tankevidder af ett förbliiffande perspektiv. På 33 små gles- tryckta blad har förf. åstadkommit det, som våra filosofer och sam- hällsförbättrare icke lyckats klargöra i många volymer eller i . pro- . gramtal på tre A fyra timmar i streck: den sociala frågans lösning, r

~aktenskapspïobleinet diiri inbegripet. Gör mig det efter! Hvad det . senare problemet angår, synes emellertid förf. haft några dubier oin .lättfattligheten af de filosofiska utläggningar, hon lyckliggjort världen med i BE1eminismens moral)). Hon har därför velat popularisera dem och gifva dem, så att säga, handgriplighet genom skönlitterar omklädnad. Och s& har hon skrifvit en programroman med titeln: ,Det heliga arfvetw. Då jag inte råkat få se boken, kan jag inte yttra mig därom. Jag misstanker dock att jag, tyvärr, är alltför mycket barn af »den sunda och lugna utveckling,, som, vägd i feminismens moraliska vågslcål, befunnits vara så lätt, för att jag skulle kunna tillgodogöra, mig dess nya sanningar.

L. D. -e-

Föreningsrneddelanden. ~Bviuiiobildniageii i Amerilia~ var ämnet för professor Hj:

Edgrens i hög grad intressanta, föredrag, hvilket hölls rn&ndne;en den 23 nov. h E. F. U. &I:s stora sal, utgörande den tredje föreläsningen i den af Förbundet ordnade serien. Tack vare föreläsareiis &Isiiviisda medgifvande kommer föredraget i sin helhet att inflyta i Dagng, hvarför vi nu ej med- dela något referat öfver detsamma.

Öfver .Emigrationen och ~un~donis~roblemet i Amerika har fröken Cecilia Milow talat den 30 november 5 samma lokal. Äfven .till detta föredrag skola vi sedermera aterkomma.

En anledning verks talla tagas för

Från skilda 1iå11. --w

kvinlig läkare medlem i en kungl.' liomiti. K. m:t har, i af en förliden riksdag väckt motion, uppdragit å t en komit8 att utredning rörande hvilka Atgiirder från sarnhallets sida böra vid- att på ett humanare och tillika verksammare satt, &n för n&-

* 3

varande &ger rum, motarbeta ile smittosamma Bönssjukdoinarilas spridning och darefter till k. m:t inkomma med det förslag, hvartill samma utred- ning m& föranleda. Bland komitch medlemmar har afven invalls en kvinna, mcd. lic. Alma Alaricr. Katarina Sundqcist. ie)friga ledemöter b o landshöf- dingen P. Isberg, ordförande, öfverlakarec vid sjukhuset S:( Göran. do- centen vid Karolinska instii;utet IV. Uöller, docenten vid samma institut E. Sederholm, sekreteraren hos öfverståth&llareriinbetet A. H. von Sydom-, direktören 0. Westerberg och liaradshöfdingen, f. d. hofriittsassessorn J. H. O. TVold.

Det att afven p& högsta ort n3dvandigheteii imetts af att. inhämta en kvinlig läkares rad och erfarenhet i en frilga. som i lika hög grad berör det bvinliga släktet, iir sardeles gladjande erfarenhet. Den erfarenhet. a r Sundqvist förviirfvat sig p& berörda omrade genoni sin verksamhet som läkare vid afdelningeu för kvinno- och veneriska sjukdomar ii de af Stock-

< holms stad sedan lialftannat &r inriittade A!lmfinna poliklinikerna för o h - medlade å norr och södermalm bör iifven göra henne surdeles skickad för sin uppgift. ...

En kvinlig kontoristförening har ni1 kommit till stind i v l r hufvudstad. Gppslaget dkrtill förskrifver sig fr& ett förliden vinter af Fredrika-Bremer-Förbundet o r d ~ a d t sainkviim. &ir de kvinliga butikbitrade- nas förhlllmden framlades i ett föredrag af friiken Adelborg, och liar fra- gan sedan diskuterats pk åtskilliga möten. - den kvinliga kontoristföre- ningena liar emellertid kommit tillstlnd p& initiativ af butik- och kontors- karens egna medlemmar och dess styrelse %r vald inom densamma. - Föreningens andamll iir att genom samm~nslutning verka för inom han- delsvärlden arbetande kvinnor; att arbeta för rackande af solidaritets- och ansvarskLinsle inom kåren samt för dess andliga, sociala och ekonomiska höjande. - För att vinna dessa mal skall föreningen söka förmedla platser för dess medlemmar och anordna kurser i de rimnen, som sarskildt kunna vare af gagn inom handelsvärlden; vidare satta i g h g samkviim med före- drag, shng, musik, diskussioner m. in.; nar tillgångarna det medgifva i segen lokab. - Till framtidsplanerna hör inrättandet af en understöds- kassa. *

Hyllning för frukeii Älexandra Gripenberg. Den 12 sistlidne november hade. meddelas det f r in Finland, J7insk kvinnoförening inbjudit fröken Gripenberg till en fest i finska teaterns foyer i anledning af fullbordandet af hennss fundamentala verk: ;)Reformarbetet till förbiittran- det af kvinnans ställning,. Den vackra festen, hvari öfver 1tlO personer deltogo, var, utomldet anslående i sjalfva iindamUet, äfven märklig yä s& vis. att representanter för olika stridande partier dar sutto sida vid sida, n8got i dessa tider ovanligt i Finland, och llvilket bevisar den rangplats fröken Gripenberg såsom personlighet och författarinna intar bland sina landsmän. Under festen anlände, jämte en mängd andre telegram, afven ett frkn Svenska Kvinnornas Xationalförbund i Stockholm.

-

Reformer iiioni det danska skolväsendet. De danska kvinno- tidningarna bringa det för kvinnosaken gladj ande meddelandet, att till följd af ett regeringsbeslut kvinnor numera skola Bga tillgling afven till högre timbeten inom kommunens skolvasende under samma villkor som för män, ja, att t. o. m. ett iimbete som I<öpen/~cinzns skolclitddöi* kan beklä- das af en kvinna.

I anledning af denna reform skrifver tidningen ~Kvinden og Sam- f u n d e t ~ under rubriken r>En segers, bland annat följande: )Det, att kvin- norna tillkämpat sig tillgång till alla öfverordnade platser inom folk- skolans styrel.se samtidigt med att den nya folkskolelagen för henne öppnat adjunktsämbetet, ar ett anmarkningsviirdt framsteg för vlir sak. L h g e har visserligen den höga standpunk, kvinnans arbete inom skolan intagit, varit erkiind, men först nu har man gifvit henne ratt att darinom bekläda afven de ledande platserna. Den nya för- ordningen har omedelbart vunnit praktisk t i ~ l a & ~ n i n ~ , d& den 1 november lärarinnan fröken Xatthea Haunstrup blifvit utnämnd till inspektör öfver en af Köpenhamns största skolor. För 9 &r sedan erhöll , visserligen Köpenhamn sin första kvinliga skolinspektör, fröken Henriette Petersen, nien hennes ekonomiska villkor vor0 ej jiimställda med en manlig inspek- törs. Den tidon kunde man namligen ej tanka, sig, att nar en kvinna erhöll samma stallning, hon afven skclle uppbua samma lön. - Vi hoppas, till- Ia.gger tidningen, att detta ar första steget mot målet: ».samma lön för samma arbetes.

1:

Nommsen om kviiiiiofrhgnn. En person, som haft tillf&lle att lara känna den nyligen aflidne store lärde i hans privatlif, meddelar i den . tyska kvinnotidskriften ~Neue Bahiiens i de varma minnesord, Iion iignar

den aflidna, afven dennes tankar rörande kvinnofrågan. Förf. till minnes- runan hade med anledning af stiftandet af ett gymnasium för kvinlig ungdom i KöIn mottagit bref fr&n Mommsen, hvari lian bl. a. yttrar:

~ O c h kvinnofragan? Ni har ju så tillvida rätt att ödet drabbar kvinnan tungt, ja, ofta krossar henne, och företradesvis de bättre och de bästa. Men har ni också ej tankt p!, att det ej går männen annorlunda, att iifven bland' dem utaf hundra knoppar endast tre komma i blomning, endast en bringar frukt? Naturen är grym och far fram med full maskin utan att fragn efter de lidanden hon viillar. Om den gode Guden, d i han ser si$ omkring i viirldsn, funne att d l t Wr ganska godt, vore det skaparfhftinga. Kvinno- frågan hu le r jämna steg med mansfrågan, men m&nsklighetsfr&gan stAr B

öfver dem båda. Den kan väl af Bismarcks-naturer nigot förryckas ur sitt läge, men icke lösas, iinnu mindre förbiittras.~

Fredrika-Bremer-Fdirbm dets stipendier,

För ar l904 finnas hos stipendienhnnden till ansökan följande stipendier : 400 kr. för kurs vid högre krarinneseminariet (Stockholn~s stads siipendi=in ; 300 kr. för idkande af akademiska studier (fritt stip,) 325 kr. för barmorskekurs (Xorrbottons stil)."; 260 kr. för sjukr&rdsknrs (Västerbottens stip.); 200 kr. till barnmorskekurs för kvinna med elementarskolebildging (T'iister-

norrlands stip.); 200 kr. för gymnastikkurs (Jiimtlands stip.1; 200 kr. för kurs vid folkskolelärarinnesemiilai~ium (Jlmtlands stip.): 200 kr. för kurs vid smlskolelararinneseininariet i Karlstad (VPrmlandc stip.'): 200 kr. för kurs i tr&dgkrdsskötsel (Göteborgs och Bohus stip.); 200 kr. för burs i barnavård (Göteborgs och Bohus stip.); 300 kr. för kurs vid folkskolel&rarinneseminarium (Södermnnlands stip.1: 225 kr. för sjukvkrdskurs (Vastmanlands stip.); 260 kr. för kurs vid högre Iararinneseminiarium (Skaraborgs stip.;; 200 kr. för kurs i barnavård (Östergötlands stip.1; 260 kr. för kurs vid follrskolelilrarinneseminari1a~ (Koppar5ergs stip.1; 225 kr. till kurs för utbildning i hönsskötsel (Gottlands stip.); 200 kr. för sjukviirdskurs (Uppsala stip.); 220 kr. för kurs vid Tekniska skolan i Stodiholm (Blekinge stiy.;: .

200 kr. för kurs vid fackskola i huslig ekonomi (Jvnköpings stip.); 200 kr, f ör sj ukvå,rdskiirs (Malmöhus stip.); 200 kr. för sjukvkdskurs (Eristianstads stip.). 400 lir. för kurs vid folkskolel~rarinneseminarium (Örebro stip.:;

Vidare finnas f r in sarskilda donationsfonder, till ansökm tv& stipsii- dier för medicinska studier, ett l 400 och ett; L 500 kr., samt ett resestipen- dium h 350 kr. fr8n Evelina Bahnehjelms stipendiefond, att ntdelas med förmhnsïiLtt för Iiimrinna, anstäild vid Wallinska skolan i Stockholm.

O

Stipendieansökningar stallas till Fredzika-Bremei~Yörbi~adets stip3i.a- dienamnd, Si;ockholm, inncw den 15 Febr.rta~i 1304.

För ratt att söka lansstipendium fordras intyg. att sökmde kr, och vid tiden för ansökningens inllininande, under rrrii~sf f ra dl- varit mautals- skrifven inom det län, hvarifriin stipendiet sökes.