Underlag för behovsanalys 2006–rebro läns...våren 2005 rapporten, ”Behovsanalys i sikte –...
Transcript of Underlag för behovsanalys 2006–rebro läns...våren 2005 rapporten, ”Behovsanalys i sikte –...
Underlag för behovsanalys 2006
ÖREBRO LÄNS LANDSTING
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Behovsanalys
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
Förord _____________________________________________________________________ 5
Inledning ___________________________________________________________________ 7
Metod ____________________________________________________________________ 13
Liv & hälsa i Örebro län _____________________________________________________ 15
– den goda men ojämlika hälsan
Behovsbeskrivningar _______________________________________________________ 23
Rökvanor __________________________________________________________________ 25
Alkoholvanor ______________________________________________________________ 27
Fysisk aktivitet _____________________________________________________________ 29
Övervikt och fetma _________________________________________________________ 31
Rörelseorganens symtom och besvär _________________________________________ 35
Stressrelaterad ohälsa ______________________________________________________ 37
Akut hjärtinfarkt __________________________________________________________ 39
- kranskärlssjukdom
Stroke _____________________________________________________________________ 41
Bröstcancer ________________________________________________________________ 45
Prostatacancer _____________________________________________________________ 47
Kolorektal cancer __________________________________________________________ 49
Lungcancer ________________________________________________________________ 51
Diabetes mellitus ___________________________________________________________ 53
Astma bronkiale ___________________________________________________________ 55
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom ____________________________________________ 57
Artros – ledsvikt ___________________________________________________________ 59
Höftfrakturer ______________________________________________________________ 61
Depression ________________________________________________________________ 6 3
Demenssjukdomar _________________________________________________________ 65
Dubbeldiagnoser ___________________________________________________________ 67
Multisjuka _________________________________________________________________ 69
Influensa __________________________________________________________________ 71
Antibiotikaresistenta bakterier ______________________________________________ 73
Sexuellt överförbara sjukdomar______________________________________________ 75
Munhälsa _________________________________________________________________ 77
Skador och förgiftningar ____________________________________________________ 81
Innehållsförteckning
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
I mars 2005 presenterades rapporten ”Behovsanalys i sikte – underlag för behovsanalys”. Detta arbete är en
uppdatering av den rapporten.
Målsättningen med rapporten är att ge ett aktuellt kortfattat kunskapsunderlag om folkhälsan i länet och om
ett antal viktiga behovs- och sjukdomsgrupper som påverkar hälsan i befolkningen. Beskrivningarna kan utgöra
basen för olika former av behovsanalyser. Behovsanalyser som i sin tur är en del i planering och prioritering av
framtida insatser inom hälso- och sjukvården.
Nytt för i år är ett försök att översiktligt beskriva de samhällsekonomiska konsekvenserna för respektive
behovs- och sjukdomsgrupp. Årets rapport innehåller också fem nya områden; antibiotikaresistenta bakterier,
influensa, kolorektal cancer, stressrelaterad ohälsa och sexuellt överförbara infektioner.
Behovsbeskrivningarna har förankrats bland dem som är verksamma inom respektive områden i hälso- och
sjukvården. En del av texterna är skrivna av verksamhetsföreträdare och andra är granskade av verksamhetsfö-
reträdare. Det framgår i varje avsnitt vem eller vilka som Hälsokansliet samarbetat med, oavsett omfattningen
av insatsen. En målsättning i arbetet har varit att texterna ska vara kortfattade och utan facktermer så långt som
möjligt. Det är Hälsokansliet som ansvarar för texterna och eventuella felaktigheter eller otydligheter i texterna
är följaktligen Hälsokansliets ansvar.
Denna rapport har tagits fram i ett samarbete mellan Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten, Öre-
bro läns landsting. Ansvarig för arbetet är Örjan Garpenholt. Arbetsgruppen har också bestått av Inger Nicolas,
Hälsokansliet och Carina Persson, Samhällsmedicinska enheten. Övriga medarbetare som bidragit med texter
inom respektive kunskapsområde är Gunnar Ekbäck och Ingmar Näslund, Hälsokansliet och Lars Hagberg,
Margareta Lindén-Boström, Marie Nybäck och Berit Ydreborg, Samhällsmedicinska enheten.
De verksamhetsföreträdare som deltagit i arbetet är:
Swen-Olof Andersson, Urologiska kliniken USÖ, Peter Appelros, Neurokliniken USÖ, Gunnar Bergentz,
Kirurgiska kliniken Lindesbergs lasarett, Bengt Ehrnström, Allmänonkologiska kliniken USÖ, Peter Engfeldt,
Allmänmedicinskt forskningscentrum, ÖLL, My Falk, Hudklinken USÖ, Martin Helsing, Allmänonkologiska
kliniken USÖ, Gunnel Ihrstedt, Beroendecentrum, ÖLL, Stefan Jansson, Laxå vårdcentral, Jan-Erik Johansson,
Urologiska kliniken USÖ, Göran Liljegren, Kirurgiska kliniken USÖ, Margret Lindberg, Hudkliniken USÖ,
Karin Lindblom, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, USÖ, Göran Löfstedt, Beroendecentrum, ÖLL, Lennart
Nilholm, Lungkliniken USÖ, Torbjörn Norén, Infektionskliniken USÖ, Bengt Pettersson, Olaus Petri Vård-
central, Mikael Rizell, Medicinska kliniken USÖ, Jörgen Rutegård, Kirurgiska kliniken USÖ, Britta Ryttberg,
Kardiologiska kliniken USÖ, Erik Schvarcz, Medicinska kliniken USÖ, Fides Schückher, Beroendecentrum,
ÖLL, Lennart Svärd, Kumla Vårdcentral, Bo Söderquist, Kliniskt mikrobiologiska kliniken USÖ, Lars Thaning,
Lungkliniken USÖ, Kenneth Villman, Allmänonkologiska kliniken USÖ.
Vi tackar alla som deltagit i arbetet med detta dokument.
Håkan Bergman, ordförande Olle Bingerud, direktör,
Hälso- och sjukvårdsnämnden Hälsokansliet
Förord
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
Inledning
Våren 2003 presenterades för Hälso- och sjukvårds-
nämnden (HSN) och dess beredningar en övergri-
pande beskrivning av hälsoläget i Örebro län, fram-
förallt baserad på data ur folkhälsoundersökningar
som genomförts i Örebro län, offentliga register och
rapporter. Den presentationen var omfattande och
innehöll uppgifter bland annat om levnadsvanor och
livsvillkor hos befolkningen, och om konsumtion
och produktion av sjukvård. För att komma vidare
mot mer konkreta planeringsunderlag redovisades
våren 2005 rapporten, ”Behovsanalys i sikte – un-
derlag för behovsanalys”. Detta dokument är en
uppdatering av den rapporten. Syftet är att beskriva
ett antal viktiga sjukdomsgrupper, levnadsvanor och
livsvillkor hos befolkningen.
Nya effektiva metoder för diagnos och behandling
innebär att hälso- och sjukvården kan förebygga,
bota och lindra en större mängd av sjuklighet i be-
folkningen. Aldrig tidigare har så mycket gjorts för
så många. En utveckling som med största sannolik-
het kommer att fortsätta. Denna utveckling av nya
behandlingsmetoder, inklusive läkemedel, är den
största kostnadsdrivande faktorn inom hälso- och
sjukvården och har ökat prioriteringsfrågans aktua-
litet.
Dessutom kommer en ökad andel och ökat antal
äldre personer, nya typer av sjukdomar samt ökade
anspråk från befolkningen att medföra att efterfrå-
gan av hälso- och sjukvård kommer att förändras,
överstiga tillgängliga resurser och innebära stora
utmaningar.
Oavsett hur hälso- och sjukvården kommer att
utvecklas kommer de ekonomiska resurserna för
att möta framtidens utveckling att vara begränsade.
Därför kommer ekonomisk styrning även fortsätt-
ningsvis att vara en stor och viktig del i planering av
hälso- och sjukvården.
Ökad andel och ökat antal äldre
Sverige har en av världens äldsta befolkningar. Cirka
20 procent av befolkningen är 65 år eller äldre, var
tionde av dem som är 65 år eller äldre är utländsk
medborgare eller född utomlands. År 2020 beräknas
att en miljon svenskar kommer att vara 75 år eller
äldre, vilket innebär en fördubbling av denna ålders-
grupp under de senaste 50 åren. Det är andelen
äldre över 85 år som ökar mest. Många människors
fysiska och psykiska funktioner är idag oförändrade
fram till 70–75-års ålder. Flera undersökningar visar
att äldre ofta beskriver sin hälsa som god och mätt i
objektiva mått också har en hälsa som kan betraktas
som god. Troligen beror detta på att förebyggande
insatser, effektiva behandlingsmetoder i hälso- och
sjukvården och människors egna initiativ haft en
god effekt på hälsoutvecklingen för äldre.
Sjukvårdskonsumtionen är högst för en individ
under det sista levnadsåret och då framförallt bland
äldre.
Ny sjuklighet
Efterfrågan av hälso- och sjukvård har förändrats
över tid. Skillnaden mellan vad som objektivt kan
konstateras vid kliniska undersökningar och vad pa-
tienten upplever kan ibland vara stor. Även om inga
undersökningar kan påvisa sjukdom så upplever en
stor del av sjukvårdens patienter ”ohälsa”. I början
av 1990-talet benämndes dessa symtom och tillstånd
som tillitsbristsjukdomar. På 2000-talet brukar man
istället tala om stressrelaterad ohälsa, stressrelaterade
sjukdomar eller tillstånd. Eftersom befolkningen av
tradition hyser en stor tilltro till sjukvården att han-
tera olika slags symtom och tillstånd får hälso- och
sjukvården också ta emot dessa grupper av männis-
kor. Detta är en uppgift som kräver goda kunskaper
inom bland annat beteendevetenskap. I och med
att de symtom som människorna uppvisar kan vara
samma som vid medicinska tillstånd måste de tas
omhand och undersökas för att utesluta eventuella
medicinskt åtgärdbara tillstånd innan annan be-
handling kan sättas in. Människors oro måste mötas
med respekt oavsett orsak, och människor bör ges
möjligheter att leva ett värdigt liv trots sjukdom eller
funktionsnedsättning.
Bakterier och virus förmåga att utveckla resistens
mot läkemedel är ett globalt hot som redan har
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
påverkat hälso- och sjukvården, dock ännu inte i så
stor utsträckning i Sverige. Det gäller bland annat
utvecklingen med resistenta tuberkulosbakterier och
stafylokockbakterier. På senare tid har det även visat
sig att vissa HIV-virusstammar har utvecklat resis-
tens mot de läkemedel som lindrat AIDS-epidemins
konsekvenser, framförallt i västvärlden. Även andra
”nya” eller förändrade infektionssjukdomar kan
komma att få stora konsekvenser för hälsan i framti-
den.
Ökade anspråk från en välinformerad
befolkning
Tillgången på kunskap och information ökar hela
tiden. Det kommer sannolikt i ännu större utsträck-
ning att innebära att hälso- och sjukvårdpersonalens
kunskaper och förslag på åtgärder kommer att ifråga-
sättas mer och mer i framtiden. Å andra sidan så
kan en välinformerad patient eller anhörig innebära
en högre grad av delaktighet i vården, vilket måste
anses vara en positiv utveckling. Trots informations-
teknologins utveckling och utbredning kommer
ändå en stor del av befolkningen inom överskådlig
framtid inte att ha tillgång till information och möj-
lighet att ta till sig information via nya tekniker.
Genusperspektiv
För att hälso- och sjukvården ska svara mot medbor-
garnas behov är det alltid viktig att identifiera och
analysera kunskaper om könsskillnader. I ett sjuk-
vårdsperspektiv så kan t.ex. konstateras att kvinnor
söker sjukvård mer än män. Kostnaderna för läke-
medel är högre för kvinnor än för män, men män-
nen får oftare nyare och dyrare läkemedel. Kvinnor
rapporterar också mer problem med kvalitetsbrister
i vården än män. Att kvinnor i genomsnitt lever
längre än män gör att andelen äldre är högre bland
kvinnor. I ett folkhälsoperspektiv så pekar Social-
styrelsens folkhälsorapport 2005 på att det finns fler
orostecknen för hälsoutvecklingen hos kvinnor än
hos män, bland annat inom följande områden:
• ökad psykisk ohälsa och ökad alkohol-
konsumtion – framförallt bland unga
kvinnor
• tobaksrökning som minskar i alla åldrar
bland män minskar inte bland medelålders
och äldre kvinnor
• upplevda besvär med värk har ökat såväl
bland kvinnor som bland män under 1990-
talet men ökningen är störst bland kvinnor
• andelen kvinnor som utsätts för våld eller
hot har fördubblats de senaste 25
åren framförallt bland unga kvinnor.
Etnicitet
Sverige har utvecklats till ett mångkulturellt samhäl-
le med drygt en miljon invånare födda utomlands.
Forskning har visat att det finns en ojämlikhet i
hälsa kopplat till etnisk tillhörighet. Gruppen utrikes
födda har bland annat haft en mindre gynnsam
välfärdsutveckling under 1990-talet än andra grup-
per. Detta har bland annat inneburit en högre andel
arbetslösa, mer ekonomiska problem och en sämre
hälsoutveckling i denna grupp än bland andra grup-
per.
Gruppen utrikes födda är dock en mycket hete-
rogen grupp och det finns stora skillnader avseende
hälsa mellan olika etniska grupper. Invandrares gene-
rellt sämre hälsa kan inte förklaras av biologiska eller
andra individuella faktorer. De två kanske viktigaste
orsakerna för den sämre hälsan i gruppen är:
• de levnadsförhållande som rådde i det land
man kommer ifrån
• den låga position som många invandrare
har i såväl yrkesliv som samhällsliv
oavsett vilken yrkes- eller utbildnings-
bakgrund man har med sig.
Kunskaper om invandrares situation är en viktig
kunskap i planeringen av den framtida hälso- och
sjukvården.
Hälso- och sjukvårdsnämndens mål
Örebro läns landstings Hälso- och sjukvårds-
nämnd har formulerat fyra övergripande mål för en
positiv hälsoutveckling i Örebro län. Dessa är:
• länsinvånarna ska kunna leva ett friskt liv
utan att drabbas av sjukdomar eller funk-
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�
tionshinder som går att förebygga eller
åtgärda
• länsinvånarna ska kunna leva ett liv med
autonomi, värdighet och trygghet vid
bestående funktionshinder eller långvarig
sjukdom
• ojämlikheten i hälsa och andelen länsin-
vånare som upplever sitt hälsotillstånd
som dåligt eller mycket dåligt ska minskas
• hälso- och sjukvården ska stödja den en-
skilde länsinvånaren att kunna ta ansvar för
sin egen hälsa genom individens delaktig
het och ett hälsofrämjande
synsätt/arbetssätt.
Med utgångspunkt från dessa mål ska länsinvå-
narna erbjudas en trygg och respektfull hälso- och
sjukvård på rätt nivå med hög kvalitet, god tillgäng-
lighet och på likvärdiga villkor. Länsinvånarna ska
också ges möjlighet till en förtroendefull och res-
pektfull dialog med landstingets förtroendevalda.
Övriga styrande dokument
I WHO:s rapport ”World Health Report 2000”
anges att hälso- och sjukvårdssystemets mål först och
främst är att förbättra och bibehålla hälsan i befolk-
ningen, sedan att svara mot befolkningens förvänt-
ningar och att skydda människor från ekonomisk
belastning vid sjukdom eller behov av vård. Det är
en självklarhet att en bättre hälsa är huvudmålet för
hälso- och sjukvården.
Andra samhällssystem har också en viktig roll att
förbättra hälsan hos befolkningen men detta är inte
dess primära mål, till exempel så har utbildnings-
systemet en stor inverkan på hälsan i befolkningen
men huvudmålet är att ge utbildning. Historiskt kan
konstateras att de viktigaste insatserna för att främja
hälsan i ett befolkningsperspektiv har varit förbätt-
ringen av bostadsstandard, tillgången till rent vatten
och avloppssystemens utbyggnad under den första
hälften av 1900-talet.
Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf anger
mål och inriktning för den svenska sjukvården:
”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa
och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården
skall ges med respekt för alla människors lika värde och
för den enskilda människans värdighet. Den som har
största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde
till vården.”
År 1997 beslutade riksdagen om en värdegrund
för planering, styrning och genomförande av hälso-
och sjukvården, som utrycks i tre inbördes rangord-
nade principer, den s.k. etiska plattformen:
• Människovärdesprincipen
Alla människor har lika värde och samma
rätt oberoende av personliga egenskaper och
funktioner i samhället.
• Behovs- och solidaritetsprincipen
Resurserna bör satsas på områden (verksam
heter, individer) där behoven är störst.
• Kostnadseffektivitetsprincipen
En rimlig relation mellan kostnad och
effekt, mätt i hälsa och livskvalitet,
bör eftersträvas vid val mellan olika
verksamheter och åtgärder.
År 2003 antog riksdagen folkhälsomålet, att
”skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa
på lika villkor för hela befolkningen”, med 11 mål-
områden som antogs av riksdagen 2003.
Folkhälsomålet och dess målområden utgår från
hälsans bestämningsfaktorer, d.v.s. de faktorer i sam-
hället och de levnadsvanor som ökar eller minskar
hälsan. Ett av målområdena har en direkt hänvisning
till hälso- och sjukvården, målområde 6: ”En mer
hälsofrämjande hälso- och sjukvård.” Hälso- och
sjukvården har genom sin specifika kompetens, sin
auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gen-
temot befolkningen stor betydelse för den långsik-
tiga hälsoutvecklingen. Målområdet innebär att ett
mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande syn-
sätt ska genomsyra hela hälso- och sjukvården och
vara en självklar del i all vård och behandling. Det
är i de vardagliga mötena som hälso- och sjukvården
har sin största hälsopotential. En hälsoorientering
av hälso- och sjukvården innebär en förskjutning i
synen på vilka kunskaper och vilka arbetssätt som
är mest effektiva för att främja hälsa och förebygga
sjukdom. Detta innebär i sin tur en utmaning till
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
10
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
vården att utforma strategier som utvecklar det häl-
sofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet.
I slutet av 1990-talet beslutade Örebro läns lands-
ting och länets kommuner om en folkhälsoplan för
Örebro län. Under 2006 har en process påbörjats
för att ta fram en ny folkhälsoplan. Målet med den
nya folkhälsoplanen är dels att ta fram en plan som
utgår från det nationella folkhälsomålet och dess del-
mål, dels att utgöra grunden för de avtal som finns
mellan Örebro läns landsting och länets kommuner
för att stödja folkhälsoarbetet i Örebro län.
Örebro läns landstings styrmodell sedan 2003 är
Medborgarmodellen. Medborgarmodellen innebär
en ändrad inriktning på planerings- och styrproces-
ser inom ÖLL som kan sammanfattas i fyra olika
perspektiv:
• behovs- och befolkningsinriktning
• hälsoinriktning
• kunskapsbasering
• en ökad dialog mellan politiker, vårdens
professioner och medborgare.
Behovs- och befolkningsinriktning
Behov är ett svårfångat begrepp. I det här samman-
hanget, att fastställa behov av hälso- och sjukvård,
så innebär behov att fastställa vilka behov, d.v.s.
önskemål, värderingar, normativa behov och ej utta-
lade eller uttryckta behov som ska tillfredställas. Det
innebär att i behovsanalysen ingår en sammanväg-
ning av normativa behov, önskemål, värderingar, och
ej uttryckta behov. Befolkningsinriktning innebär att
istället för att utgå från organisationens möjligheter
fokusera på befolkningens behov, och att formulera
mål utifrån dessa behov och inte från verksamheter-
nas utbud och begränsningar.
Hälsoinriktning
Det primära målet för hälso- och sjukvårdens insat-
ser är att producera hälsa och inte sjukvård. Detta
sker genom traditionella sjukvårdsinsatser men också
genom att stödja och tillhandahålla verktyg för den
enskilde länsinvånaren att själv bevara och erhålla så
god hälsa som möjligt. Som nämnts ovan betonar
ett av målområdena i det nationella folkhälsomålet
att vården är en viktig del i det förebyggande arbetet.
Så har historiskt skett inom flera områden som t.ex.
barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, tandhäl-
sovården för barn- och ungdomar, tobakspreventiva
enheter och i enskilda möten med patienter. Men
hälso- och sjukvårdens mål måste utformas mer
hälsoinriktat och hälso- och sjukvårdens delaktighet
i samhällets förebyggande arbete måste öka för att
uppnå det övergripande målet - en bättre hälsa för
länsinvånarna.
Kunskapsbasering
Att landstingets insatser ska vara kunskapsbaserade
kan ses från minst två utgångspunkter. Den första
är att den politiska processen grundar beslut om
prioriteringar och styrning utifrån så goda kunskaps-
underlag som möjligt. Den andra är att alla åtgärder
inom hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjuk-
vårdslagstiftningen ska vila på vetenskap och beprö-
vad erfarenhet. På senare år har detta utvecklats och
förtydligats i det som benämns evidensbaserad vård.
Evidensbaserad vård innebär en medveten och syste-
matisk strävan att bygga vården på bästa tillgängliga
vetenskapliga grund. Idag utnyttjas inte alla tillgäng-
liga forskningsresultat i full utsträckning. Somliga
nya åtgärder börjar tillämpas i vården utan att
någonsin ha prövats vetenskapligt. Andra metoder
som är föråldrade men som har blivit rutin fortsätter
att användas. Därför behövs en ständig omprövning
av om åtgärderna verkligen gör den nytta som vi tror
och hoppas. Att tillämpa evidensbaserad vård inne-
bär att bygga behandlingsbeslut på bästa tillgängliga
vetenskapliga kunskap, som ett komplement till
annan kunskap, och i samråd mellan patient och
vårdpersonal.
Ökad dialog mellan politiker, vårdens
professioner och medborgare
En förutsättning för att de tre ovanstående
perspektivförskjutningarna ska kunna ske är att
mötesplatser för dialog etableras.
De olika aktörerna - politiker, vårdens profes-
sioner, administratörer och medborgare - har olika
roller och deras perspektiv bör klarläggas. En central
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
11
del i styrningen av hälso- och sjukvården är att finna
arenor där olika röster blir hörda och med dialoger
som präglas av öppenhet, etik och kunskapsbasering.
I dessa dialoger bidrar aktörerna med olika kunskap
om
• sjukdomars och ohälsans förekomst och
utbredning samt konsekvenser för dem som
drabbas
• vilka metoder som finns för diagnos, be-
handling och prevention
• samhällsekonomiska konsekvenser
• medborgarnas inklusive patienternas åsikter
och önskemål om vårdens innehåll samt
innebörden av att leva med ett funktions-
hinder eller sjukdom
• politiska värderingar.
I och med landstingets organisation ”Medborgar-
modellen” har nya arenor för dialog utvecklats inom
ÖLL. HSN:s beredningar bedriver en omfattande
dialog med medborgare och vårdens aktörer. Pro-
gramarbeten är också en viktig arena för sådana
dialoger.
Behovsanalys
Hälso- och sjukvårdsnämnden låter kartlägga och
beskriva medborgarnas behov vad gäller hälso- och
sjukvård. Arbeten pågår inom en rad olika områ-
den med att ta fram kunskapsunderlag. De olika
kunskapsunderlagen tillsammans med övergripande
hälsomål, prioriteringar och tillgängliga resurser
vägs samman och mynnar ut i överenskommelser
och avtal med hälso- och sjukvårdsproducenter. De
centrala styrinstrumenten i Medborgarmodellen
är de överenskommelser och avtal som fattas mel-
lan Hälso- och sjukvårdsnämnden och landstingets
hälso- och sjukvårdsförvaltningar respektive olika
privata vårdgivare. Det är i utvecklingen och preci-
seringen av överenskommelser samt genom uppfölj-
ning av desamma som medborgarmodellens syften
kan tillgodoses. Utvecklingen av överenskommelser-
na är ett ständigt pågående arbete som kräver goda
kunskapsunderlag och andra övergripande processer
för att lyckas. Förhoppningen är att de framtagna
behovsbeskrivningarna ska vara en del av kunskaps-
underlagen i behovsanalysen.
Behovsbeskrivningar
Förekomst: Beskrivning av hur många som får eller
har sjukdomen eller riskfaktorn. Data har där det
varit möjligt presenterats på länsnivå. När detta inte
har varit möjligt har nationella och internationella
källor använts. Observeras bör att det i stor utsträck-
ning saknas registerdata från primärvården.
Bedömningar av framtida vårdbehov: Baseras på en
uppskattning av antalet personer som kommer att få
sjukdomen eller riskfaktorn i framtiden. Uppskatt-
ningarna baseras i stor utsträckning på vårddata från
sjukhusen eftersom det ofta saknas använd bara data
från primärvården.
Samhällsekonomiska konsekvenser: Upp skattningar av
de samhällsekonomiska konsekvenserna av sjukdo-
men eller riskfaktorn. Beräkningarna är genomförda
med olika metoder och kan ej direkt adderas med
varandra. Uppgifterna ger dock en bild av områdets
storlek.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
12
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Riskfaktorer
�������� ������������������
������������������
�����������������
������������������������������������
������
�����������
����������
�����������������
���������������
���
�������������������
�������������
����������
������
���������������
��������
�����������������������
������������
Samband mellan fyra riskfaktorer och några av de beskrivna sjukdoms-
grupperna
Kan vi påverka framtiden?
Hälsofrämjande och förebyggande arbete
kan minska sjukdomsbördan liksom effektiva
behandlingsmetoder och läkemedel. Nedan
redovisas sambanden mellan de fyra vanligaste
riskfaktorerna - rökvanor, övervikt och fetma,
riskkonsumtion av alkohol samt fysisk inaktivi-
tet - och de sjukdomsgrupper som presenteras i
detta dokument. Det bör påpekas att alla före-
byggande insatser inte är hälso- och sjukvårdens
ansvar, men det förebyggande arbetet bör ske i
samverkan mellan olika aktörer. Tabellen visar att
förebyggande insatser inom de fyra riskområdena
kan påverka förekomst och utveckling av en stor
del av de beskrivna sjukdomsgrupperna.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
I denna rapport har ett antal dokument samman-
ställts för att belysa sjukdomar som berör stora
grupper av befolkningen (folksjukdomar) men även
andra vanligt förekommande sjukdomar. Vidare
beskrivs några levnadsvanor som påverkar hälsan.
Befolkningsundersökningar
Till vissa av prognoserna där inga registerdata är till-
lämpliga har självrapporterade data från den senaste
befolkningsundersökningen hösten 2004 använts.
Till avsnittet "Liv & hälsa i Örebro län – den goda
men ojämlika hälsan” används information från de
befolkningsundersökningar som genomförts i Örebro
län om livsvillkor, levnadsvanor och hälsa åren 1993,
2000 och 2004 till den vuxna befolkningen samt år
2005 till ungdomar i skolår 7, 9 och gymnasiets år 2.
Förekomst
De datakällor som använts är i möjligaste mån
framtagna för invånarna i Örebro län och som jäm-
förelse registerdata för riket. Dessa har hämtats från
Socialstyrelsen via den internetbaserade databanken
”Socialstyrelsens statistikdatabaser”.
Prognoser
Vid framtagande av underlag för de prognoser som
redovisas har endast uppgifter om förekomst för
det senast tillgängliga året använts från Örebro läns
landstings eget sjukhusvårdsregister, från det natio-
nella dödsorsaksregistret samt från befolkningsenkä-
ten ”Liv & hälsa 2004”.
Tyvärr saknas heltäckande tillgång till diagnos-
satta besök i primärvården. Detta är en stor brist vid
sammanställning av underlaget. Speciellt tydligt blir
dessa brister för de diagnoser där patienten nästan
enbart är i kontakt med primärvården.
En beräkning av den framtida befolkningens
sjuklighet har utförts med hjälp av en befolknings-
prognos som beställts från Statistiska Centralbyrån.
Befolkningsprognosen grundar sig på den befolk-
ning som var folkbokförd i länet 2003. Den bygger
på antaganden om in- och utflyttning samt födelse-
tal och dödstal. Inga andra antaganden har lagts in i
befolkningsframskrivningen.
De redovisade prognoserna innehåller inga
antaganden om förväntningar på den framtida
sjukdomsutvecklingen grundat på kunskap om
förändringar i förekomst och förväntade medicinska
förändringar. Prognoserna bygger på antaganden om
den ökande andelen äldre personer i länet och bör
därför endast ses som ett diskussionsunderlag inför
planering av den framtida hälso- och sjukvården.
Samhällsekonomiska konsekvenser
De uppskattningar av samhällsekonomiska konsekven-
ser som finns i flertalet av behovs- och sjukdomsgrup-
per är ett försök att beskriva respektive område i eko-
nomiska termer. Beräkningarna grundar sig på olika
undersökningar med stora skillnader i metodik och
är genomförda under olika tidsperioder. Detta gör att
de presenterade uppgifterna om samhällsekonomiska
konsekvenser inte kan jämföras rakt av mellan grup-
perna. Däremot är beräkningarna ett viktigt underlag
för diskussion om områdets omfattning.
Datakällor
De datakällor som i huvudsak har använts till be-
skrivning av förekomst och prognoser är:
•Befolkningsprognos för Örebro län, genom
förd av Statistiska Centralbyrån, tillgänglig på
Samhällsmedicinska enheten, ÖLL.
•Befolkningsundersökningar 1993, 2000 samt
2004, ”Liv & hälsa, en undersökning om
hälsa, levnadsvanor och livsvillkor”, Samhälls-
medicinska enheten, ÖLL.
• ”Liv & hälsa ung 2005”, Samhällsmedicinska
enheten, ÖLL.
•Socialstyrelsens statistikdatabaser, internet-
baserad databank, Epidemiologiskt centrum,
Socialstyrelsen.
•Slutenvårds- och öppenvårdsregister över
sjukhusvård, Hälsokansliet, ÖLL.
För ytterligare information om prognoser och datakällor
kontakta:
Carina Persson, statistiker, Samhällsmedicinska enheten.
Metod
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
Liv & hälsa i Örebro län– den goda men ojämlika hälsan
En jämlik fördelning av villkoren för en god
hälsa är ett viktigt mål i svensk hälsopolitik. För
att kunna fatta hälsopolitiska beslut och för att
kunna arbeta med hälsofrågor är det viktigt med
kunskap om befolkningens liv och hälsa.
Bra underlag behövs för att anpassa utvecklingen
av till exempel hälso- och sjukvård. Ett sätt att få
denna kunskap är att göra enkätundersökningar,
som bidrar med uppgifter som inte går att finna i
epidemiologiska register, till exempel om levnads-
vanor och livsvillkor. Genom enkätundersökningar
kan dessutom kunskap om dold eller okänd ohälsa
erhållas. I följande avsnitt redovisas livsvillkor, lev-
nadsvanor och hälsa från några befolknings-
undersökningar genomförda av Samhällsmedicinska
enheten i Örebro läns landsting.
Enkätundersökningen ”Liv & hälsa 2004”
genomfördes hösten 2004 till ett urval av länsbor i
åldern 18-84 år. Cirka 11 000 personer svarade på
enkäten. Resultaten från undersökningen 2004 kan
till vissa delar jämföras med föregående undersök-
ningar, som genomfördes våren 2000 samt vintern
1993.
Enkätundersökningen ”Liv & hälsa Ung 2005”
genomfördes våren 2005 till alla elever i skolår 7
och 9 samt gymnasiets år 2. Resultaten kan till vissa
delar med avseende på alkohol-, narkotika- och
tobaksfrågor (ANT-frågor) jämföras med föregående
undersökningar, som genomfördes i skolår 9 åren
1996, 1999 samt 2002.
I följande avsnitt presenteras några av de frå-
gor som enkäterna belyser uppdelat på livsvillkor,
levnadsvanor och hälsa. För varje avsnitt redovisas
dessutom en tabell som beskriver andelar från un-
dersökningen ”Liv & hälsa 2004” för länets kvinnor
och män . Tabellerna innehåller även markeringar
för länets kommuner och områden i Örebro kom-
mun där andelar för kvinnor respektive män har
jämförts med länsgenomsnittet för respektive kön.
Ett + indikerar ett värde ”bättre än länet” det vill
säga en högre andel av en positivt laddad fråga
såsom ”god hälsa” eller en lägre andel av en negativt
laddad fråga såsom ”dagligrökare”. På samma sätt
indikerar ett – ett värde ”sämre än länet” samt 0 ett
värde ”liknande länet”.
Livsvillkor
Människans vardag präglas av livsvillkor som
kön, ålder och etnisk bakgrund. Livsvillkoren
omfattar även familjesituation, utbildning, yrke,
ekonomisk situation och socialt liv. Dessa faktorer
är avgörande för såväl levnadsvanor som hälsa.
I detta avsnitt redovisas några av de frågor om
livsvillkor som visat sig ha störst samband med det
självskattade allmänna hälsotillståndet.
Bland män och kvinnor i åldern 18–84 år uppger
sex procent att de under de senaste tolv månaderna
minst tre månader haft svårt att klara löpande
utgifter som till exempel hyra, avbetalningar och
liknande. Mest svårigheter har män och kvinnor i
åldersgrupperna 35–49 år, där var tionde person
uppger att de haft problem.
Män och kvinnor från Örebro kommuns hyres-
husområden har den högsta andelen personer som
inte klarar av de löpande utgifterna.
9 104 2
8 104 2
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Örebro län 2004Procent
Andel personer som haft svårt att klara löpande utgifter 3 månader eller fler
de senaste 12 månaderna.
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
16
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
3 5 4 4 510 8 6
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Örebro län 2004Procent
Andel personer som troligen inte har tillgång till personligt stöd i händelse av
personliga problem eller kriser i sitt liv
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
De personer som bor i hyreshusområden i Öre-
bro kommun har också svårigheter att skaffa fram
ungefär ett halvt basbelopp* inom en vecka. Andelen
personer som inte kan skaffa fram ungefär ett halvt
basbelopp har för hela länet minskat något mellan
åren 2000 och 2004. I Kumla, Nora samt småhus-
områden i Örebro kommun har dock andelen som
inte kan skaffa fram ett halvt basbelopp ökat för
både män och kvinnor.
Andelen länsbor som ibland avstått från att gå ut
på grund av rädsla för att blir överfallna, rånade eller
på annat sätt ofredade är betydligt högre bland kvin-
nor än bland män och högre bland äldre än bland
yngre. Andelarna som är rädda har ökat mellan åren
2000 och 2004 för både kvinnor och män.
Bland de personer som har ett arbete är det
vanligare bland yngre att vara orolig att förlora
arbetet. Det finns även stora variationer i oro att
förlora arbetet mellan befolkningen i länets kom-
muner. Generellt så har andelen som oroar sig över
att förlora arbetet ökat något i de flesta kommuner
medan olikheterna mellan länets kommuner består
sedan år 2000.
En något högre andel bland kvinnorna än bland
männen har svarat att de har tillgång till personligt
stöd i händelse av personliga problem eller kriser i
sitt liv. Andelarna varierar något mellan olika ålders-
grupper men är relativt höga. Bland män 35–49
år tror dock var tionde man att han inte skulle ha
tillgång till personligt stöd.
Bland män och kvinnor i åldern 18–84 år märks
inga större skillnader i andelen som ser optimistiskt
på framtiden. Yngre ser mer optimistiskt på fram-
tiden för egen del än äldre. Bland skolungdomar är
det ett omvänt förhållande. En högre andel ser ljust
på framtiden för egen del bland elever i skolår 7 än
bland elever i år 2 på gymnasiet. I skolår 7 och 9 ser
en högre andel bland pojkarna än bland flickorna
ljust på framtiden, skillnaderna mellan könen har
dock försvunnit bland gymnasieeleverna.
8276 78
88 83 79
0
20
40
60
80
100
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Örebro län 2005Procent
7568 61
47
7466 62
50
0
20
40
60
80
100
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Örebro län 2004Procent
Andel personer som ser optimistiskt/ljust på framtiden för sin egen del.
Källa: Liv & hälsa 2004 och Liv & hälsa Ung 2005, Samhällsmedicinska
enheten ÖLL
* 18 000:- år 2000 och 20 000:- år 2004.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
Det område i länet som skiljer sig mest från länsge-
nomsnittet är hyreshusområden i Örebro kommun.
De har för både män och kvinnor värden ”sämre än
länet” för samtliga redovisade frågor om livsvillkor.
Småhusområden i Örebro kommun har däremot
flest värden ”bättre än länet”. Av kommunerna i
länet har Askersund flest värden ”bättre än länet”
och Ljusnarsbergs kommun har flest värden ”sämre
än länet” (se figur).
���
����
��
���
����
��
�������
��
�������
��
���
����
��
���
��
����
����
����
����
����
��
����
����
����
���
�
���
���
����
����
����
���
����
�����
����
���
�
����
����
����
���
����
������
���
�
���
���������
����
�� � � � � � � � � � � � � � � � � �� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��
�������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������
�������������������
�����������������������������
��������������������������������
����������������������
�����������������������������
��������������������������
Fördelning i olika geografiska områden för några livsvillkor.*
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
*Ett + betyder att området har ett värde ”bättre än länet”, ett - betyder ”sämre än länet” och en 0 ”lika med länsgenomsnittet” för kvinnor
respektive män 18-84 (18-64 år för frågan om oro att förlora arbetet) i Örebro län år 2004
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Levnadsvanor
Levnadsvanor kan i olika hög grad ha betydelse
för folkhälsan. Ett känt faktum är att fysisk
aktivitet har positiva effekter på hälsan medan
många sjukdomar orsakas eller förvärras av to-
baksrökning. Levnadsvanorna är det som vanligt-
vis får störst uppmärksamhet i det folk-
hälsoinriktade arbetet, kanske just för att det
oftare är lättare för individen att påverka sina
levnadsvanor än sina livsvillkor.
Rökning är fortfarande en av de största hälso-
riskerna som den enskilde själv kan påverka. Många
sjukdomar orsakas eller förvärras av tobaksrökning.
Mellan år 1993 och år 2000 sjönk andelen rökare
i åldern 20-64 år markant. Mellan åren 2000 och
2004 har andelen dagligrökare i åldern 18-79 år
fortsatt att minska något i flera av länets kommuner.
Andelen dagligrökare har dock ökat bland båda kö-
nen i Hallsbergs, Kumla och Lekebergs kommuner,
samt i innerstadsområdet i Örebro kommun.
Bland elever i skolår 9 kan andelen som aldrig
rökt jämföras över tid. Andelen elever som aldrig
rökt har ökat med 25 procentenheter för flickorna
och 34 procentenheter för pojkarna från 1996 till
2005.
Andel dagligrökare 18-79 år i Örebro län år 2000 respektive år 2004
fördelat på kön och områden. Åldersjusterade värden.
Källa: Liv & hälsa 2000 och 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
������������
������������������
����������
���������
���������
���������
���������
���������
�����
����
��������
����������
������������
����
�������������
�����������������
���������������
�������������
������������
���� ����
����������������
�� ��� ��� ��� ��� ����
���� ����
Andel elever i skolår 9 1996, 1999, 2002 och 2005 som aldrig rökt.
Källa: Drogvaneundersökningar 1996, 1999 och 2002 samt Liv & hälsa
Ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
39 39 43
64
37 39 44
71
0
20
40
60
80
100
1996 1999 2002 2005 1996 1999 2002 2005
Flickor Pojkar
Skolår 9, Örebro länProcent
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
1�
Brist på fysisk aktivitet och övervikt ökar risken
för många sjukdomar såsom diabetes och hjärt-kärl-
sjukdomar. Fysisk aktivitet har positiva effekter på
en rad sjukdomar, t.ex. ledbesvär, högt blodtryck,
höga blodfettsvärden, tjocktarmscancer, depression
och ångest. Bland äldre är det viktigt att röra på
sig för att förebygga benskörhet (osteoporos) och
frakturer.
Andelen fysiskt inaktiva på fritiden mätt i ande-
len personer som uppger att de rör sig mindre än
två timmar i veckan på fritiden har minskat mellan
åren 2000 och 2004 i samtliga kommuner utom för
kvinnor i Lindesbergs och Ljusnarsbergs kommun
samt för män i småhusområden i Örebro kommun.
Den åldersjusterade andelen fysiskt inaktiva män
18–79 år är högre än andelen fysiskt inaktiva kvin-
nor och den åldersjusterade andelen fysiskt inaktiva
män är i särklass högst bland män i hyreshusområ-
den i Örebro kommun (28 procent).
Även andelen länsbor i yrkesverksam ålder som
har ett stillasittande arbete i kombination med fysisk
inaktivitet på fritiden har sjunkit något sedan år
2000 från elva procent för både män och kvinnor
till nio respektive åtta procent.
Övervikt är ett växande folkhälsoproblem, såväl
i Sverige som i andra länder i västvärlden. I Örebro
län är 56 procent av männen i åldern 18–84 år
överviktiga (BMI>=25) medan motsvarande andel
för kvinnorna är 45 procent. Andelen med fetma
(BMI>=30) är i samma åldersgrupp tolv procent
bland männen och 15 procent bland kvinnorna.
Sedan år 1993 har andelen personer med både över-
vikt och fetma ökat konstant. Mellan åren 2000 och
2004 har dock ökningen i vissa kommuner stannat
av. I Laxå kommun har andelen med fetma till och
med minskat för både män och kvinnor. Minsk-
ningen är dock marginell och kan bero på slump-
mässiga faktorer.
Det område i länet som har flest värden ”sämre
än länet” är hyreshusområden i Örebro kommun.
Småhusområden i Örebro kommun har däremot
flest värden ”bättre än länet”. Av kommunerna i
länet har Örebro och Karlskoga flest värden ”bättre
än länet” och samtidigt lägst antal ”sämre än länet”.
Degerfors, Hällefors och Ljusnarsberg har flest vär-
den ”sämre än länet”(se figur).
Fördelning i olika geografiska områden för några frågor om lenadsvanor.*
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
*Ett + betyder att området har ett värde ”bättre än länet”, ett - betyder ”sämre än länet” och en 0 ”lika med länsgenomsnittet” för kvinnor
respektive män 18-84 år i Örebro län år 2004
���
����
��
���
����
��
�������
��
�������
��
���
����
��
���
��
����
����
����
����
����
��
����
����
����
���
�
���
���
����
����
����
���
����
�����
����
���
�
����
����
����
���
����
������
���
�
���
���������
����
�� � � � � � � � � � � � � � � � � �� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��
�������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������
���������������������������
������������������������
������������������������
������������
��������������
����������������������
Andel dagligrökare 18-79 år i Örebro län år 2000 respektive år 2004
fördelat på kön och områden. Åldersjusterade värden.
Källa: Liv & hälsa 2000 och 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
������������
������������������
����������
���������
���������
���������
���������
���������
�����
����
��������
����������
������������
����
�������������
�����������������
���������������
�������������
������������
���� ����
����������������
�� ��� ��� ��� ��� ����
���� ����
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
20
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsa
Ett sätt att mäta det allmänna hälsotillståndet är
att ställa frågan ”Hur bedömer Du ditt allmänna
hälsotillstånd?”. Den svarande får då välja ett av
fem svarsalternativ som går från ”Mycket bra”
till Mycket dåligt”. Denna fråga används i Liv &
hälsa undersökningarna åren 2000 och 2004. I
skolenkäten Liv & hälsa Ung 2005 ställdes istället
frågan ”Hur mår du rent allmänt?”.
Män bedömer generellt sin hälsa som något bättre
än kvinnorna. Andelen män i åldern 18–84 år som
bedömer sin hälsa som mycket bra eller bra är 72
procent år 2004 motsvarande andel bland kvinnorna
är 70 procent.
Det finns en klar åldersskillnad med avseende på
den självskattade hälsan. En högre andel yngre än
äldre bedömer sin hälsa som mycket bra eller bra.
Anmärkningsvärt är att även i den äldsta ålders-
gruppen 80–84 år bedömer ungefär hälften sin hälsa
som mycket bra eller bra. Andelen som bedömer sin
hälsa som dålig eller mycket dålig ökar något med
stigande ålder. Andelen män i åldern 18–34 år som
bedömer sin hälsa som dålig eller mycket dålig är två
procent medan fyra procent av kvinnorna i motsva-
rande åldersgrupp bedömer sin hälsa som dålig eller
mycket dålig. Bland pensionärer 65–84 år bedömer
ungefär var tionde man och kvinna sin hälsa som
dålig eller mycket dålig (tio procent av männen och
nio procent av kvinnorna).
I skolenkäten Liv & hälsa Ung 2005 är det
Andel personer bedömer sin hälsa som bra eller mycket bra.
Källa: Liv & hälsa 2004 och Liv & hälsa Ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
7565
55
7566 59
8684
0
20
40
60
80
100
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Örebro län 2004Procent
74 7680 848793
0
20
40
60
80
100
Skolår 7 Skolår 9 År 2 Skolår 7 Skolår 9 År 2
Flickor Pojkar
Örebro län 2005Procent
genomgående en högre andel pojkar än flickor som
anger att de mår bra eller mycket bra. Andelen som
mår bra är högst i skolår 7 och lägst i år 2 på gymna-
siet för både pojkar och flickor.
Mellan åren 2000 och 2004 är den åldersjusterade
andelen för länsbor 18–79 år som bedömer sin hälsa
som god eller mycket god oförändrad för männen
(73 procent) och högre för kvinnorna (från 68 till
72 procent). Andelen kvinnor som bedömer sin
hälsa som god eller mycket god har ökat i samtliga
länets kommuner förutom i Degerfors kommun,
Ljusnarsbergs kommun och småhusområden i
Örebro där andelen sjunkit samt i Hällefors kom-
mun där andelen är oförändrad. I fem av länets
kommuner (Degerfors, Hällefors, Karlskoga, Laxå,
Lekeberg) samt i hyreshusområden i Örebro kom-
mun har andelen män som bedömer sin hälsa som
god eller mycket god sjunkit något.
Hyreshusområden i Örebro kommun har andelar
”sämre än länet” för samtliga redovisade hälsofrågor.
Småhusområden i Örebro kommun är det område
som har flest värden ”bättre än länet”. Av kommu-
nerna i länet har Kumla och Askersund flest värden
”bättre än länet”. Lindesberg har flest värden ”sämre
än länet”, (se figur).
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
21
����
�����
����
���
�
����
����
����
���
���
����
��
���
����
��
�������
��
�������
��
���
����
��
���
��
����
����
����
����
����
��
����
����
����
���
�
���
���
����
����
����
���
����
������
���
�
���
���������
����
�� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ���� � � � � � � � � � � � � � � � � ��� � � � � � � � � � � � � � � � � ��
������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������������
���������������������
���������������������������
���������
�������������
Fördelning i olika geografiska områden för några frågor om den självskattade hälsan.*
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
*Ett + betyder att området har ett värde ”bättre än länet”, ett - betyder ”sämre än länet” och en 0 ”lika med länsgenomsnittet” för kvinnor respektive
män 18-84 år i Örebro län år 2004
Andel med god eller mycket god hälsa för grupper med olika livsvillkor och levnadsvanor
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
���
��
��
��
��
��
��
��
��
��
��
��
����
� �� �� �� ��
�������������������������������������������������������
�����������������������������������������������������������
�������������������������������������������
�����������������������������
���������������������������
������������������������
����������
��������������
���
�����
���
���
���
����
��
Samband mellan livsvillkor, levnadsvanor
och hälsa
Sambanden mellan livsvillkor, levnadsvanor och
hälsa är komplexa. En grundläggande förståelse för
dessa samband är viktig för att påverka människors
hälsa och livskvalitet i positiv riktning.
Figuren nedan illustrerar hur livsvillkor och
levnadsvanor samvarierar med hälsan. Andelen med
god eller mycket god hälsa bland personer som inte
är oroliga att förlora arbetet ska jämföras med ande-
len för personer som är mycket eller ganska oroliga,
andelen bland personer som aldrig vanerökt ska
jämföras med andelen dagligrökare etc.
De svarande har delats in i grupper med olika
livsvillkor respektive levnadsvanor. Andelen personer
som svarat ”Mycket bra” eller ”Bra” på frågan hur
de bedömer sitt allmänna hälsotillstånd har därefter
beräknats. Justeringar har gjorts för att eliminera
risken för att skillnaderna mellan grupperna beror på
olika åldersstruktur. Endast försumbara skillnader i
mönster mellan könen har framträtt varför figuren
beskriver förhållandet för både män och kvinnor.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
22
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Den ojämlika hälsan
Det övergripande nationella folkhälsomålet lyder
”Att skapa samhälleliga förutsättningar för en
god och jämlik hälsa på lika villkor”. Hälsan
är idag inte jämlikt fördelad utan klyftan mel-
lan olika grupper i samhället har snarare ökat
än minskat de senaste åren. Det finns betydande
skillnader i hälsa beroende på utbildningsnivå,
socioekonomi, etnicitet, ålder och kön.
Andelen invånare 18–84 år i Örebro län som år
2004 angav sitt hälsotillstånd som bra eller mycket
bra var 72 procent för männen och 70 procent för
kvinnorna. Variationer i hälsoläget mellan ålders-
grupper, geografiska områden samt grupper med
olika livsvillkor och levnadsvanor är stor. Exempelvis
varierar den åldersjusterade andelen män och kvin-
nor med bra eller mycket bra hälsa mellan 62 pro-
cent (hyreshusområden i Örebro kommun) och 77
procent (småhusområden i Örebro kommun). Detta
förhållande, att färre personer i hyreshusområden än
i småhusområden, anger god hälsa kunde konsta-
teras redan år 1993 då en första befolkningsunder-
sökning om hälsoläget genomfördes i vårt län. Även
mellan de olika kommunerna i länet finns skillnader
i livsvillkor, levnadsvanor, hälsa och vårdutnyttjande.
En längre beskrivning av resultatet från ”Liv &
hälsa år 2004” samt jämförelser med tidigare under-
sökningar som genomförts i Örebro län kommer att
presenteras hösten 2006.
Från undersökningen ”Liv & hälsa ung 2005”
kan framförallt utläsas en stor skillnad mellan flic-
kors och pojkars självskattade hälsa. Andelen flickor
med god allmän hälsa är betydligt lägre än bland
pojkar i samma ålder. Andelen flickor som rappor-
terar olika former av psykiska symtom och besvär
är betydligt högre än bland pojkarna. En särskild
analys av framförallt flickors psykiska hälsa kommer
att presenteras under 2006.
Texten är framtagen i samarbete med:
Epidemiolog Margareta Lindén-Boström, och utredare
Berit Ydreborg, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
På följande sidor finns ett antal ”blad” som kan läsas tillsammans eller var för sig. Bladen utgör beskrivningar
av några för vår hälsa mest betydelsefulla levnadsvanor, de vanligaste folksjukdomarna, de för såväl hälso- och
sjukvården som för patienterna mest betungande sjukdomarna samt ny sjuklighet.
Behovsbeskrivningar
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
Örebro län 2004
1419 20
916 16
1012
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Procent
Andel personer 18-84 år i Örebro län som år 2004 var dagligrökare
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Andel personer i skolår 7 och 9 samt gymnasiets år 2 i Örebro
län som år 2005 var dagligrökare
Källa: Liv & hälsa ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Örebro län 2005
7 1015
266
0
10
20
30
40
50
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Procent
Rökvanor
Allmänt
Cirka 7 000 dödsfall orsakas varje år av rökning.
Varannan rökare dör i förtid och de som dör i förtid
av rökning förlorar i genomsnitt 13 levnadsår. An-
delen dagligrökare har minskat under de senaste 20
åren. År 1999 rökte 18 procent av männen och 19
procent av kvinnorna i Sverige, vilket ska jämföras
med 37 respektive 28 procent år 1980. Det är dub-
belt så vanligt att kvinnliga och manliga arbetare är
dagligrökare jämfört med tjänstemän på mellannivå
eller högre. Lågutbildade är dagligrökare tre gånger
så ofta som högutbildade.
Svenska pojkar i 15-årsåldern har lägst andel dag-
ligrökare jämfört med övriga EU-länder och bland
flickor är det endast i Grekland och i Portugal som
andelen dagligrökare är lägre.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Rökning ökar kraftigt risken att insjukna i ett stort
antal sjukdomar. Många sjukdomar orsakas el-
ler förvärras av rökning. Det gäller bland annat
cancer i lungorna, magen, levern, näsan, munnen,
luftstrupen, matstrupen, svalget, bukspottkörteln,
njurarna, urinblåsan och blodcancer. Det gäller
även hjärtinfarkt, kärlkramp, slaganfall, benskörhet,
kronisk obstruktiv lungsjukdom, långvarig luft-
rörsinflammation, lungtuberkulos, utbuktning på
stora kroppspulsådern, andra sjukdomar i kroppens
blodkärl, blödning i hjärtats hinnor, inflammation
i tandköttet, sår i magen och tolvfingertarmen samt
Chrons sjukdom.
Det sjukdomsförebyggande arbetet bör inriktas
på att erbjuda rökslutarstöd till rökare och förbätt-
rad arbetsmiljö för att förhindra passiv rökning.
Tobaksförebyggande arbete bör ske på alla nivåer
med stöd av lagar, förordningar och policydoku-
ment, massmedial information och folkbildning. Ett
viktigt hälsofrämjande arbete sker bland barn och
ungdomar där man genom utbildning siktar mot
attitydförändringar mot rökning.
Örebro län
Flickor i skolår 9 och år 2 på gymnasiet röker
dagligen i ungefär dubbelt så stor utsträckning
som pojkar. I Örebro län var år 2005 andelen
dagligrökare bland flickor 10 procent i skolår 9 och
15 procent i år 2 på gymnasiet. Motsvarande andelar
var sex procent bland pojkarna för båda årskullarna.
Sett till andelen som aldrig har rökt har den ökat
markant mellan 2002 och 2005.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
26
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Bland länets invånare 18–84 år uppgav hösten
2004 drygt var sjunde man och var sjätte kvinna att
de var dagligrökare. Andelen dagligrökare skiljer sig
åt mellan olika åldersgrupper. Den högsta andelen
dagligrökande återfinns i åldersgruppen 35–64 år
där 16 procent av männen och cirka 20 procent av
kvinnorna är dagligrökare.
Andelen dagligrökande kvinnor 18–79 år har
minskat med en procentenhet mellan tidsperioden
våren 2000 till hösten 2004 (från 18 till 17 procent).
Andelen dagligrökande män 18–79 år är oförändrad
(14 procent).
Samhällsekonomiska konsekvenser
I en studie har forskare vid Lunds universitet beräk-
nat de totala samhällskostnaderna för tobaksrökning
till 26 miljarder kronor per år. Av dessa kostnader är
ca 2 miljarder kronor direkta sjukvårdskostnader och
24 miljarder kronor indirekta kostnader för produk-
tionsbortfall och sjukskrivning.
Texten är framtagen i samarbete med:
Epidemiolog Margareta Lindén-Boström, Samhälls-
medicinska enheten, ÖLL
Prognos
Antal personer 18–84 år i Örebro län som är dag-
ligrökare, avrundat till hela tiotal. Prognosen för år
2015 antyder att antalet dagligrökare i åldern 18–84
år kommer att öka med ungefär 170 kvinnor och
300 män.
Dagligrökare
20041)2007 2010 2015
Antal Män 14122 14210 14320 1442018-84 år Kvinnor 16489 16610 16700 16660
Totalt 30612 30820 31020 310701) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
Alkoholvanor
Allmänt
Den svenska alkoholkonsumtionen har ökat kraftigt
sedan mitten av 1990-talet. År 1996 beräknades den
totala alkoholkonsumtionen i Sverige vara 8,0 liter
100-procentig alkohol per invånare 15 år och äldre.
Alkoholkonsumtionen har ökat till 10,5 liter år 2004.
Den största ökningen har skett mellan åren 2001 och
2003 vilket förklaras med en ökande resandeinförsel
samt en ökad vin och starkölsförsäljning på system-
bolaget. Vin- och starkölskonsumtionen har ökat med
cirka 80 procent sedan år 1995. Männen dricker mer
än dubbelt så mycket alkohol som kvinnor, 14 liter
respektive 6 liter 100-procentig alkohol/år. Noteras
bör att den oregistrerade försäljningen sedan år 1996
ökat med 95 procent.
I Folkhälsoinstitutets nationella folkhälsounder-
sökning år 2004 befanns andelen riskkonsumenter*
av alkohol i åldern 18–84 år vara 17 procent bland
männen och nio procent bland kvinnorna. De flesta
riskkonsumenterna av alkohol konstaterades bland
unga män och kvinnor 18–29 år. I den gruppen
befanns 38 procent av männen och 25 procent av
kvinnorna vara riskkonsumenter. Riskkonsumtion
var också vanligare bland ekonomiskt utsatta grup-
per som låginkomsttagare och de som varit i eko-
nomisk kris (haft svårigheter att klara de löpande
utgifterna).
Det fanns också en större andel riskkonsumenter
bland män som är födda i övriga Norden jämfört
med dem som är svenskfödda.
Hälsorisker: Alkoholpsykos, alkoholberoende,
missbruk av alkohol, sjukdom i hjärtmuskulaturen,
magkatarr, skrumplever och alkoholförgiftning. Vidare
kan hög alkoholkonsumtion leda till olycksfall, skador,
självmord, våld och familjetragedier.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Det sjukdomsförebyggande arbetet bör inriktas på
livsstilsförändringar, attitydförändringar och miss-
bruksbehandling.
I det hälsofrämjande arbetet ingår förbättrad
hälsopedagogisk utbildning för läkare, sjuksköter-
skor, lärare, fritidsledare med flera yrkeskategorier.
Åtgärder som syftar till förbättrad självkänsla bland
barn och ungdomar. Minskad tillgång till alkohol i
samhället och en restriktiv alkoholpolitik är även de
viktiga komponenter i det hälsofrämjande arbetet.
Örebro län
Örebro län 2004
16
3 2 0,3
139
3
29
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Procent
Andel personer 18-84 år i Örebro län som år 2004 har varit berusade
minst 2 gånger i månaden de senaste 12 månaderna.
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Örebro län 2005
12
2215
29
0
10
20
30
40
50
Skolår 9 År 2 Skolår 9 År 2
Flickor Pojkar
Procent
Andel personer i skolår 9 samt år 2 i Örebro län som år 2005 har varit
berusade minst 2 gånger i månaden de senaste 12 månaderna. Källa: Liv &
hälsa ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL* Inklusive de personer som under de 12 senaste månaderna druckit alkohol så att de känt sig berusade två gånger i månaden eller oftare.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Riskkonsumenter av alkohol2004 1)
2007 2010 2015Antal Män 6609 6780 6900 686018-84 år Kvinnor 6462 6690 6840 6730
Totalt 13071 13470 13740 135901) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
Texten är framtagen i samarbete med:
Epidemiolog Margareta Lindén-Boström, Samhälls-
medicinska enheten, ÖLL
Andelen alkoholkonsumenter i länet i skolår 9 var år
2002 två procentenheter lägre både bland flickor och
pojkar jämfört med 1996. Denna sjunkande trend har
fortsatt. År 2005 var andelen alkoholkonsumenter 52
procent bland flickorna i skolår 9 och 48 procent bland
pojkarna. Andelen som dricker sig berusade minst två
gånger per månad fördubblas i det närmaste mellan
nian och år 2 på gymnasiet, från 12 till 22 procent för
flickorna och från 15 till 29 procent för pojkarna.
I undersökningen Liv & hälsa år 2004 användes
ett antal frågor om alkoholvanor för att uppskatta
andelen riskkonsumenter av alkohol (AUDIT-
formulär). Skattat på detta sätt är andelen riskkon-
sumeter av alkohol i Örebro län sex procent för både
män och kvinnor i åldersgruppen 18–84 år. Andelen
riskkonsumenter skiljer sig inte åt speciellt mycket
beroende på kön. Däremot är det stora skillnader
beroende på ålder. För åldersgruppen 18–34 år är
andelen riskkonsumenter 13 procent bland män-
nen och 14 procent bland kvinnorna. Andelarna
riskkonsumenter avtar sedan markant med stigande
ålder.
Även berusningsdrickandet är högst i de yngre
åldrarna (18–34 år) för att sedan avta med stigande
ålder. Det finns dock tydliga könsskillnader med
avseende på berusningsdrickandet. Andelen män
18–84 år som druckit så att de blivit berusade minst
två gånger i månaden är 15 procent, motsvarande
andel för kvinnor är sex procent.
Samhällsekonomiska konsekvenser
År 1991 beräknades kostnaderna för alkohol
skadorna i Sverige till 100 miljarder kronor, vilket
motsvarar sju till åtta procent av BNP. Omräknat till
dagens penningvärde torde detta innebära cirka 122
miljarder kronor, såväl direkta som indirekta kostna-
der inräknade.
Prognos
Antal personer 18–84 år som är riskkonsumenter
av alkohol enligt AUDIT-frågor, avrundat till hela
tiotal. Prognosen för år 2015 antyder att antalet risk-
konsumenter i åldern 18–84 år kommer att öka med
ungefär 250 män och 270 kvinnor.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
2�
Andelen bland flickor och pojkar i länet i skolår 7 och
9 samt år två på gymnasiet som motionerade mindre
än två gånger i veckan ökar med ökande ålder. Flickor
är dessutom genomgående mindre fysiskt aktiva än
pojkar.
Av länets invånare 18–84 år är var femte man och
nästan var sjätte kvinna fysiskt inaktiva på sin fritid.
Med fysisk inaktivitet avses här att promenera, cykla
eller röra sig på annat sätt mindre än två timmar per
vecka. Alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt
aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Barn upp till
puberteten bör vara fysiskt aktiva minst 60 minuter
per dag. Aktiviteterna kan delas upp på flera korta
perioder.
Åldersmässigt finns skillnader mellan olika
Allmänt
Regelbunden fysisk aktivitet bidrar till god hälsa
och livskvalitet samt bevarar funktionsförmågan.
Omvänt hänger bristande fysisk aktivitet samman
med ökad förekomst av olika långvariga sjukdomar
och tillstånd. Det har visats att i stort sett all fysisk
aktivitet har positiva medicinska effekter.
Sedan början av 1980-talet har motionsvanorna
förbättrats i Sverige. Trots det minskar den fysiska
aktiviteten på grund av mer stillasittande och mind-
re rörelse i vardagen. Tjänstemän har en högre andel
som motionerar regelbundet på fritiden jämfört med
arbetare.
Enligt Folkhälsoinstitutet minskade andelen ung-
domar i skolår 9 som motionerar en gång i veckan el-
ler mer mellan åren 1993/94 och 1997/98. Andelen
flickor som motionerade en gång i veckan eller mer
minskade med nio procentandelar och pojkar med
fem procentandelar. Andelen stortittare på TV (mer
än fyra timmar per dag) ökade under 1990-talet från
18 till 22 procent bland ungdomar i skolår 9.
I de av riksdagen fastställda folkhälsomålen är
”ökad fysisk aktivitet” ett av de 11 nationella målen.
Hälsorisker: Hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabe-
tes, cancer, mental hälsa, benskörhet, övervikt och
fetma, metabola syndrom och nedsatt funktionsför-
måga.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Genom att skapa naturliga förutsättningar för ökad
fysisk aktivitet vid transporter till och från aktiviteter,
i barnomsorg och skola, på arbetsplatser samt i bo-
stadsområden. Förbättrad hälsopedagogisk utbildning
för läkare, sjuksköterskor, lärare, fritidsledare med
flera. Åtgärder för förbättrad självkänsla bland barn
och ungdomar.
Förbättrade motionsvanor genom livsstils- och
attitydförändringar hos riskgrupper. Uppmärksam-
het på barns och ungdomars fysiska aktiviteter och
kondition.
Örebro länFysisk aktivitet
Andel personer 18-84 år i Örebro län som år 2004 var fysiskt inaktiva, dvs
rörde sig mindre än 2 timmar i veckan på fritiden.
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Örebro län 2004
13 15 16
2521 22
1620
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Procent
Örebro län 2005
27
3640
17
3326
0
10
20
30
40
50
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Procent
Andel personer i skolår 7 och 9 samt gymnasiets år 2 i Örebro län som år
2005 tränade så att de blev svettiga/andfådda minst 30 minuter på fritiden
mindre än 2 gånger i veckan.
Källa: Liv & hälsa ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�0
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Samhällsekonomiska konsekvenser
Några heltäckande beräkningar över samhällskostna-
der för fysisk inaktivitet finns inte. En uppskattning
av minimikostnaden visar att den är 20 miljarder
kronor per år, men troligen är den verkliga kostna-
den väsentligt högre.
Prognos
Antal personer 18-84 år som rör sig mindre än
två timmar i veckan på fritiden, avrundat till hela
tiotal. Prognosen för antalet personer 18-84 år som
år 2015 rör sig mindre än två timmar i veckan är
oförändrad för kvinnor medan antalet män förväntas
öka med ca 200 personer.
Texten är framtagen i samarbete med:
Hälsoekonom Lars Hagberg, Samhällsmedicinska
enheten, ÖLL
Bristande fysisk aktivitet2004 1)
2007 2010 2015Antal Män 19539 19530 19600 1974018-84 år Kvinnor 17242 17030 17080 17240
Totalt 36781 36560 36680 369801) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
åldersgrupper beträffande graden av fysisk inaktivi-
tet. Kvinnor i åldern 65–84 år motionerar i minst
omfattning, i denna åldersgrupp är var fjärde kvinna
fysiskt inaktiv. Mest fysiskt aktiva på fritiden är den
yngsta åldersgruppen 18–24 år. Anmärkningsvärt är
att även i den yngsta åldersgruppen är ungefär var ti-
onde person fysiskt inaktiv på sin fritid (elva procent
av männen respektive nio procent av kvinnorna).
I befolkningsundersökningen hösten 2004
uppgav ungefär sex av tio länsbor 18–84 år oavsett
ålder att de är fysiskt aktiva på fritiden tre timmar
i veckan eller mer (62 procent av männen och 60
procent av kvinnorna).
Andelen män och kvinnor som är fysiskt inaktiva
har minskat något bland länets invånare 18–79 år
mellan tidsperioden våren 2000 till hösten 2004. År
2000 var det 22 procent av männen och 21 procent
av kvinnorna som var fysiskt inaktiva på fritiden,
motsvarande siffror för 2004 var 19 respektive 16
procent (åldersjusterade procenttal).
De samhälleliga insatserna ska stimulera till att
vardagsmotionen ökar. Det innebär t.ex. att skapa
förutsättningar till fysisk aktivitet på arbetet, till
promenad och cyklande till och från skola och
arbetsplatser.
Hälso- och sjukvårdens ansvar är också av stor
betydelse för att öka den fysiska aktiviteten och
därför bör all kliniskt verksam sjukvårdspersonal ge
patienter råd angående fysisk aktivitet anpassad till
hälsotillstånd och personlig livsstil. Ett medel i ett
sådant arbete är ”fysisk aktivitet på recept” (FaR).
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�1
Allmänt
Under de senaste åren har andelen överviktiga ökat
kraftigt på många håll i världen. WHO betraktar
idag övervikt och fetma som en global epidemi. Fler
dör idag i följderna av övernäring än av svält. Många
olika faktorer ligger bakom den utvecklingen – ärft-
lighet, sociala, beteendemässiga och kulturella förhål-
landen – som i olika samspel påverkar varandra.
Fett, lagrad reservenergi, ingår som en viktig be-
ståndsdel i kroppen och dess ämnesomsättning. Vid
ökande grad av övervikt och fetma ökar risken för
hjärt-kärlsjukdom och diabetes med konsekvenser
som stroke, hjärtinfarkt och för tidig död. Även risken
för vissa cancerformer, belastningsskador på rygg och
leder, bristande andningskapacitet, ofrivillig barnlöshet
m.m. ökar. Fetma har också ett mycket starkt samband
med försämrad livskvalitet och olika psykosociala
problem. Många personer med fetma utsätts också för
diskriminering i arbets- och samhällsliv.
I Sverige beräknas omkring 500 000 människor
ha fetma, en fördubbling har skett under de senaste
tjugo åren. Detta gäller både män och kvinnor.
Under våren 2005 pågick i Örebro läns lands-
ting ett programarbete om fetma och övervikt som
rapporterats till Hälso- och sjukvårdsnämnden (se
nedan).
Kända riskfaktorer
Den ökade förekomsten av fetma i den svenska
befolkningen kan inte förklaras av ändrad ärftlighet
utan beror på förändringar i livsstil i form av ändra-
de kostvanor och minskad fysisk aktivitet. Risken för
utveckling av fetma ökar i samhällen där det finns
god tillgång på fet och energirik mat och dryck och
där kraven på fysisk aktivitet är låga. Barn och vuxna
från socioekonomiskt sämre förhållanden utvecklar
övervikt och fetma oftare än andra.
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
SBU konstaterar i en rapport år 2004 att vetenskap-
liga studier visar att det går att förebygga fetma med
insatser som syftar till att förbättra kosten och öka
den fysiska aktiviteten.
Hälsofrämjande: Skapande av naturliga förutsätt-
ningar för ökad fysisk aktivitet t ex när det gäller
kommunikationer, bostadsområden, gång och cykel-
vägar, i barnomsorg och skola och på arbetsplatser.
Bättre kunskap och medvetenhet hos konsumen-
ten. Satsningar från samhällets sida för att minska
tillgängligheten och efterfrågan på sötade drycker,
godis etc samt öka tillgängligheten och efterfrågan
på hälsosamma livsmedel. Hälsopedagogisk utbild-
ning för läkare, sjuksköterskor, lärare, fritidsledare
med flera. Åtgärder för att förbättra självkänslan hos
barn och ungdomar.
Sjukdomsförebyggande: Förhindrande av fetmaut-
veckling och behandling med viktnedgång. Förbätt-
rade kost- och motionsvanor, livsstils- och attitydför-
ändringar, uppmärksamhet på barns och ungdomars
viktutveckling och överviktsbehandling. Hälso- och
sjukvården når via mödrahälsovården, barnhälsovår-
den och tandvården en stor del av befolkningen, ofta
i en situation när personer är motiverade att leva
mer hälsosamt. Här finns förutsättningar för mo-
tiverande samtal och förebyggande program vilket
kan vara särskilt betydelsefullt för socioekonomiskt
utsatta grupper.
Diagnos och behandling
Det vanligaste sättet att klassificera och mäta övervikt
och fetma är beräkning av Body Mass Index (BMI)*.
För att konstatera övervikt hos barn och ungdomar
används andra mått och gränsvärden som till exem-
pel isoBMI som är ett åldersjusterat BMI-mått.
Bukfetma är farligare än fett lokaliserad till lår och
skinkor. Därför bör BMI kombineras med ett mått
på fettets fördelning på kroppen. Ett sådant mått är
bukomfång. Gränsvärdet för ökad risk är 94 cm för
män respektive 80 cm för kvinnor. Bukomfång 102
cm respektive 88 cm betraktas som hög risk.
Målet för behandling av både barn och vuxna
med övervikt eller fetma är viktminskning. Flera
studier, bland annat svenska sådana, har visat att
bestående viktnedgång leder till betydande förbätt-
ringar avseende sjuklighet, livskvalitet och framtida
Övervikt och fetma
* BMI beräknas genom att dividera individens vikt (kg) med individens längd i kvadrat (m2). Om mängden fettvävnad blir för stor talar man om övervikt (BMI >=25 kg/m2) och fetma (BMI >=30 kg/m2).
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
hälsorisker. Studierna har dessutom visat att efter
något eller några år har de flesta återgått till ur-
sprungsvikten efter flertalet behandlingsformer. Vid
svår fetma är behandling med magsäckskirurgi ett
alternativ som kan övervägas, eftersom denna metod
visats kunna åstadkomma både en betydande och en
bestående viktnedgång.
Omvårdnad och rehabilitering
För att behandling av fetma ska kunna bli fram-
gångsrik måste den vara långvarig och patientens vil-
ja och engagemang vara starkt. Fetma är ett kroniskt
tillstånd som hotar hälsan. Tidigare behandlings-
strategier har utgått från att kortvariga insatser skulle
kunna få bestående effekter. Det verkliga problemet
är emellertid att behålla viktminskningen som kan
åstadkommas under kortare perioder. En behandling
som omfattar olika komponenter – förändrad kost
med en begränsad energimängd, ökad fysisk aktivitet
och beteendeterapi – har en bättre viktminskande
effekt än om bara en eller två komponenter används.
Bedömning av framtida vårdbehov
Eftersom hittillsvarande behandlingsstrategier och
metoder, utom vad gäller kirurgi, haft begränsad
framgång har samhällets insatser för att behandla
fetma varit ganska begränsade. Problemets växande
omfattning, men också att alltfler framgångsrika be-
handlingsrapporter avges gör det motiverat att mer
resurser läggs på denna folksjukdom.
Det pågår även inom läkemedelsindustrin en
utveckling mot bättre läkemedel på området.
I programarbetet om Fetma och övervikt har ett
antal strategiska vägval och grundläggande värde-
ringar samt förslag på åtgärder presenterats. Pro-
gramgruppen att konstaterar till exempel att sam-
ordningen inom landstinget och mellan landstinget
och kommunerna måste förbättras för att både
förebygga fetma och övervikt och att bättre hjälpa
de personer som är överviktiga eller har fetma.
Örebro län
Mellan våren 2000 och hösten 2004 ökade andelen
överviktiga män och kvinnor 18-79 år med en pro-
centenhet från 49 till 50 procent.
Andelen barn och ungdomar med övervikt och
fetma ökar också. Data från barnhälsovården i Öre-
bro län år 2005 visar att var sjunde fyraåring född
2001 är överviktig eller har fetma.
Den undersökning som genomfördes våren 2005
där elever i skolår 7 och 9 samt år 2 på gymnasiet
själva rapporterat längd och vikt visar att 11 procent
av flickorna och 19 procent av pojkarna var över-
viktiga i skolår 9. Andelen med fetma är två respek-
tive fyra procent i skolår nio.
Goda matvanor och en ökad fysisk aktivitet är
förutsättningar för en god hälsoutveckling i befolk-
ningen och två områden som pekas ut som särskilt
viktiga både nationellt i de av riksdagen antagna
folkhälsomålen och i länets folkhälsoplan. Exempel
på förebyggande insatser i länet är ”Hälsofrämjande
skolutveckling”, ett stöd i skolornas arbete med
Andel personer 18-84 år, i skolår 7 och 9 samt år 2 på gymnasiet som har
övervikt (BMI>=25/motsv isoBMI). Andel med fetma (BMI>=30/motsv)
redovisas i botten av staplarna. Observera att diagrammen gäller olika
undersökningsår och har olika skalor.
Källa: Liv & hälsa 2004 samt Liv & hälsa Ung 2005, Samhällsmedicinska
enheten ÖLL
10 11 12 141919
34221 20
10
20
30
40
50
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Procent Örebro län 2005
28 42
52 57 61 67
61
36
7 13 16 14 17 18 14 10 0
20
40
60
80
100
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Procent Örebro län 2004
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
livsstilsfrågor och ”Handslaget” ett samarbetsprojekt
mellan skola och lokala idrottsföreningar.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Hälsoekonomiska studier har kommit fram till att
tre procent av hälso- och sjukvårdens direkta kost-
nader beror på fetma vilket blir cirka 3 miljarder
kronor. Därtill kommer de indirekta kostnaderna för
bl.a. sjukskrivningar som bedöms vara ca tre gånger
så stora som de direkta kostnaderna.
Övervikt och fetma
Antal 18-84 år 2004 1)2007 2010 2015
Män överviktiga 56537 56800 57540 58530 varav feta 12472 12550 12740 12970
Kvinnor överviktiga 44837 44680 45120 45800 varav feta 14686 14690 14850 15080
Totalt överviktiga 101374 101470 102670 104330 varav feta 27158 27240 27580 28050
1) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
Texten är framtagen i samarbete med:
Utredare Marie Nybäck, Samhällsmedicinska enheten,
ÖLL
Överläkare, docent Ingmar Näslund, Kirurgiska klini-
ken USÖ, Hälsokansliet
Observera att prognosen endast tar hänsyn till befolkningstillväxten och inte
till andra faktorer som kan påverka förekomsten.
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Rörelseorganens sjukdomar är den vanligaste orsa-
ken till smärta/värk, nedsättning av arbetsförmågan,
långvarig sjukskrivning och förtidspensionering.
Under 1990-talet ökade antalet sjukskrivningar
bland kvinnorna från 28 000 till 53 000 och bland
männen från 22 000 till 32 000 till följd av sjuk-
domar i rörelseorganen. Var sjätte man och var fem-
te kvinna i åldern 16–84 år uppgav i ULF-under-
sökningen 1997/98 att de hade svår värk i antingen
nacke, rygg, axlar, armbågar, ben eller knän. Kvinn-
liga arbetare har svår värk i rörelseorganen i större
utsträckning än lägre kvinnliga tjänstemän. Manliga
tjänstemän med hög befattning är minst belastade av
värk från rörelseorganen.
Socialstyrelsen har visat att i flera invandrar-
grupper förekommer värk och smärtor i större om-
fattning än bland svenskar i motsvarande ålder och
med motsvarande socioekonomisk bakgrund.
Riskfaktorer: Ensidiga arbetsrörelser, upprepade
arbetsmoment, vridna arbetsställningar, statisk
belastning, tunga lyft och stress. Psykosociala
arbetsfaktorer som bristande arbetstillfredsställelse.
Socioekonomiska förhållanden som arbetslöshet och
en osäker ekonomi.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande insatser för förbättrade kost- och
motionsvanor. Tobaksförebyggande arbete på alla
nivåer med stöd av lagar, förordningar och policy.
Stödjande insatser för att förebygga skadlig stress.
Utbyggd företagshälsovård, förbättrad ergonomi och
råd om egen träning.
Örebro län
I undersökningen Liv & hälsa 2004 angav
58 procent av kvinnorna samt 44 procent av män-
nen i åldern 18–84 år att de under de tre senaste
månaderna vid ett flertal tillfällen eller i stort sett
hela tiden besvärats av värk i minst ett av rörelseor-
ganen. Förutom de skillnader som kan ses mellan kö-
nen finns även skillnader mellan olika åldersgrupper.
För kvinnornas del dominerar besvär från skuldror,
nacke eller axlar i åldrarna 18–64 år (39-46 procent).
Besvär från rygg eller höfter dominerar efter 65 år, 41
procent, medan besvär från händer, armar, ben eller
fötter dominerar redan från 50 års ålder, 44 procent.
Var tredje man i åldern 50–64 år upplever värk i
skuldror, nacke eller axlar medan en något lägre an-
del upplever värk i från rygg eller höfter, 31 procent,
samt händer, armar, ben eller fötter, 31 procent.
Bland skolelever ökar besvären med ökande ålder.
Flickor upplevde värk ifrån axlar, skuldror eller nacke
i dubbelt så hög andel som pojkar.
Andel invånare i Örebro län som hösten 2004 upplevde värk någonstans
i rörelseorganen (skuldror, nacke, axlar, rygg, höfter, händer, armar, ben
eller fötter) vid ett flertal tillfällen eller i stort sett hela tiden de senaste tre
månaderna. Andel med värk i stort sett hela tiden redovisas i botten av
staplarna.
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Rörelseorganens symtom och besvär
5057
64 6048 50
4433
1125302414 1823180
20
40
60
80
100
18-34 35-49 50-64 65-84 18-34 35-49 50-64 65-84
Kvinnor Män
Procent Örebro län 2004
15
2427
9 1211
0
10
20
30
40
50
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Procent Örebro län 2005
Andel elever i skolår 7 och 9 samt år 2 på gymnasiet som våren 2005
upplevde värk axlar, skuldror eller nacke ofta eller alltid de senaste tre
månaderna.
Källa: Liv & hälsa Ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�6
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Samhällsekonomiska konsekvenser
De i särklass vanligaste orsakerna till sjukskrivning är
besvär från rörelseorganen (nacke, skuldra och rygg).
Det finns undersökningar som uppskattar samhällets
kostnader för rörelseorganens sjukdomar till cirka 30
miljarder kronor per år (1999) i vilka de indirekta
kostnaderna är en betydande del.
Prognos
Antal personer i Örebro län i åldern 18-84 år med
besvär från rörelseorganen vid flera tillfällen eller
hela tiden under de senaste tre månaderna. När an-
delen äldre ökar kommer också andelen med besvär
från rörelseorganen att öka. Förutom besvär från
skuldror, nacke eller axlar som är vanligast i ålders-
gruppen 18-64 år. Prognosen för år 2015 antyder att
antalet personer 18-84 år som har värk i rörelseorga-
nen kommer att öka med ungefär 1030 kvinnor och
1340 män.
Rörelseorganens symtom och besvär*
20041) 2007 2010 2015Antal Män 44 704 44 890 45 400 46 04018-84 år 60 132 60 140 60 670 61 160
Totalt 104 835 105 040 106 070 107 200
1) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
* Besvären avser värk vid ett flertal tillfällen eller i stort sett hela tiden under de tre senaste månaderna i: skuldror, nacke, axlar, rygg, höfter, händer, armar, ben eller fötter
Texten är framtagen i samarbete med:
Utredare Berit Ydreborg, Samhällsmedicinska
enheten, ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Stressrelaterad ohälsa är ett begrepp som inte är all-
deles lätt att definiera. Stress har diskuterats mycket
under det senaste decenniet med en kulmen runt
sekelskiftet. I dagligt tal talar vi ofta om tidsstress
– att inte hinna med. Att långvarigt ha en tidsstress
kan på sikt leda till uttröttning eller t.o.m. utmatt-
ning. En annan form av stress är det vi kan kalla för
mental stress. Det innebär ofta en oro eller ängslan
som påverkar tankar och välbefinnande. Denna
form av stress leder också till en form av utmattning
med olika kroppsliga symtom som magkatarr, diffus
smärta, sömnproblem m.m.
Stress under lång tid kan vara en viktig bakom-
liggande och bidragande orsak till olika kroppsliga
diagnoser som hjärt-kärlproblematik, typ 2-diabetes,
upprepade infektioner, långvarig smärta och lät-
tare psykiatriska diagnoser som ångest och depres-
sion. Någon specifik klassifikation för en långvarig
stressreaktion som leder till ohälsa finns inte i de
internationella diagnossystemen, därför återfinns
stress i statistiken inom gruppen psykisk ohälsa. I
Sverige har en av Socialstyrelsen utsedd expertgrupp
skrivit ett underlag för diagnostik av stressrelaterad
psykisk ohälsa och föreslagit diagnosen utmattnings-
syndrom. För diagnosen krävs att stressfaktorer har
funnits under en längre tid före utmattningen, att
individen har många olika typer av symtom samt att
detta innebär att individen inte längre kan klara av
alla funktioner i livet.
I undersökningen Liv & hälsa år 2004 tillfrå-
gades befolkningen i Örebro län, om de upplevt
trötthet och kraftlöshet. I befolkningen mellan
18–64 år uppgav ca en femtedel av männen att de
varit trötta och kraftlösa vid ett flertal tillfällen eller
i stort sett hela tiden. Bland kvinnorna var det ca
en tredjedel som upplevt trötthet och kraftlöshet.
Upplevd trötthet kan vara tecken på sömnbrist men
är också ett tecken på en stressnivå som inte tillåter
tillräcklig återhämtning. På hösten år 2004 gjorde
dåvarande Riksförsäkringsverket en undersökning av
sjukskrivningar som januari 2003 pågått mer än 60
dagar. För första gången var psykisk ohälsa (depres-
sion, ångesttillstånd och stressreaktioner) den största
enskilda sjukskrivningsorsaken hos kvinnor (33
procent). Detta var en ökning från 28 procent året
innan. I en undersökning från Riksförsäkringsverket
år 2003 visades att av de personer som var sjuk-
skrivna mer än 15 dagar i januari 2002 uppfattade
ungefär hälften, både män och kvinnor, att deras
sjukskrivning var arbetsrelaterad. Det är vanligare
bland kvinnor än bland män med stressrelaterad
ohälsa som sjukskrivningsorsak och många upplever
sjukskrivningen som arbetsrelaterad.
Trots många och omfattande undersökningar
finns inte någon entydig orsak till hur en individ
utvecklar en stressrelaterad ohälsa. Flera olika fak-
torer, både hos individen själv och i omgivningen,
påverkar utvecklingen av ohälsosam stress. En viktig
faktor är upplevelsen av att kunna kontrollera och
hantera en stressande situation. Människor som har
en stark känsla av att kunna påverka situationer till
det bästa är ofta mer robusta i olika stressande situa-
tioner. Individer kan vara mer eller mindre sårbara
för det som händer i omgivningen, både i privatliv
och arbete.
Riskfaktorer: En psykosocial arbetsmiljö med för
höga krav, låg grad av kontroll, dåligt socialt stöd
från chef och kolleger, upprepade omorganisationer
som leder till en slimmad organisation. En förhöjd
ångestnivå, en upplevelse av att inte kunna hantera
olika situationer som orsakar stress. Många livshän-
delser, t.ex. arbetslöshet, skilsmässa eller allvarliga
konflikter med närstående kan vara en faktor för
stressrelaterad ohälsa.
Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
Program med fysisk träning har en god preventiv
förmåga. Fysisk aktivitet gör att kroppen tar hand
om stresshormoner på ett naturligt sätt. Studier har
visat att personer som tränar två till tre gånger per
vecka har en signifikant lägre nivå av depression,
ilska och stress än de som tränar mindre eller inte
alls. Olika avspänningsmetoder, särskilt meditativa,
verkar också ha en positiv effekt på stressymtom och
Stressrelaterad ohälsa
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
kan då även användas förebyggande. Hälsofrämjan-
de för individen är också att lära sig balansera arbete
och privatliv för möjlighet till återhämtning. En god
sömn är en viktig faktor för att förebygga stressre-
laterad ohälsa. Kroppen använder sömnen till att
reparera, återhämta och bygga upp. Många gånger
kan en stressproblematik starta och sedan förvärras
av en försämrad sömn.
Organisationer kan arbeta förebyggande genom
att utreda stressorer och att åtgärda dessa, att anpassa
arbetsplatsen efter individen så långt som det är
möjligt och att ge service i form av kompetens-
utveckling, handledning eller olika friskvårdspro-
gram.
Behandling
Det finns idag inte forskning som kan peka på effek-
tiva behandlingsprogram för personer med stress-
relaterad ohälsa. De flesta behandlingar som under
de senaste åren prövats i Sverige innehåller någon
form av gruppbehandling, möjlighet att också få
individanpassad psykologhjälp, en fysisk del där
även avspänningsträning ingår samt hjälp med
utslussning i arbetslivet igen. Behandlingen byggs
upp genom olika faser som patienten går igenom;
kunskap, förståelse, åtgärdsprogram där individen
lär sig nya strategier och färdigheter och att vidmakt-
hålla och följa upp. I de få metodiska utvärderingar
som gjorts är resultaten lovande. Mellan 60 till 90
procent kommer tillbaka ut i arbetslivet och många
påbörjar studier eller en arbetsträning.
Andel invånare i Örebro län som hösten 2004 känt trötthet och kraftlöshet
vid ett flertwal tillfällen/i stort sett hela tiden de tre senaste månaderna.
Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
Andel personer i skolår 7 och 9 samt år 2 i Örebro län som år 2005 ofta/
alltid känt sig stressade under de tre senaste månaderna
Källa: Liv & hälsa ung 2005, Samhällsmedicinska enheten ÖLL
23
4861
9
2723
0
20
40
60
80
100
Skolår7
Skolår9
År 2 Skolår7
Skolår9
År 2
Flickor Pojkar
Procent Örebro län 2005
Texten är framtagen i samarbete med:
Psykolog Karin Lindblom, Yrkes- och miljömedicinska
enheten USÖ
31 32 3227
21 20 2118
0
10
20
30
40
50
18-34 35-49 50-64 80-84 18-34 35-49 50-64 80-84
Kvinnor Män
Procent Örebro län 2004
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige
även om både dödlighet och sjuklighet minskar. Det
bedöms bl.a. bero på positiva livsstilsförändringar
och förbättrat omhändertagande av patienter med
högt blodtryck och höga blodfetter. Akut hjärt-
infarkt är vanligare hos män än hos kvinnor, skill-
naden är störst i yngre åldrar och avtar med åldern.
Antalet personer som insjuknar i hjärtinfarkt har
minskat i alla åldersgrupper utom bland de äldsta
(80 år och äldre).
I Stockholm inträffar ca 5 000 infarkter per år, 40
procent av dem sker hos kvinnor. Kvinnorna är dock
i snitt tio år äldre, de har också mer komplikationer
och behöver längre vårdtider. Minskningen av nya
fall är ca två procent per år för män och en procent
per år för kvinnor. Sannolikt är andelarna lika i Öre-
bro län med ca 1 200 infarkter per år.
År 2004 vårdades vid landets hjärtintensivavdel-
ningar 62 020 patienter. Av dessa fick 32 procent
diagnosen akut hjärtinfarkt. Sju procent vårdades
för instabil kranskärlssjukdom (ungefär ”hotande
hjärtinfarkt”) och 16 procent stabil angina pectoris
(enligt RIKS-HIA). Gruppen med instabil krans-
kärlssjukdom är troligen ökande. Trots att dödlig-
heten i samband med sjukhusvård har minskat så är
risken att dö första året efter hjärtinfarkt fortfarande
hög.
Kända riskfaktorer: Rökning, förhöjda blodfetter,
högt blodtryck, bristande fysisk aktivitet, olämpliga
matvanor, övervikt (framför allt ökat midjeomfång),
diabetes mellitus, psykosociala faktorer (bl.a. stress)
samt ärftlighet.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Insatser för förbättrade motions-
och kostvanor hos såväl barn och ungdom som
vuxna. Tobaksförebyggande arbete på alla nivåer
med stöd av lagar, förordningar och policy. Stöd-
jande insatser för att motverka skadlig stress. Mass-
medial information och folkbildning.
Sjukdomsförebyggande: Hälsopedagogiska me-
toder innehållande livsstilsfrågor om bl.a. kost,
motion, rökning och stress. Diabetesbehandling,
förebyggande behandling med blodtryckssänkande,
blodförtunnande och blodfettssänkanden mediciner.
Diagnos och behandling
Forskning har tydligt visat att aktiva insatser i
samband med den akuta kranskärlsvården med PCI
(”ballongvidgning”) och kranskärlsoperation ökar
ettårsöverlevnaden. Framgångsrik akut hjärtsjukvård
kommer emellertid på sikt att öka antalet patienter
med olika allvarliga yttringar av kranskärlssjukdom
som kräver aktiva vårdinsatser, då t.ex. fler överlever
längre samt att ökat behov av upprepade ingrepp
kan förväntas.
EKG är fortfarande förstahandsundersökning för
akutbedömning vid misstänkt akut hjärtinfarkt, men
de nya biokemiska infarktskademarkörerna bidrar
starkt till möjligheten att ställa tidig diagnos.
EKG i ambulans medger möjlighet till tidigt be-
slut om behandling, antingen propplösande medicin
i ambulansen eller direkt transport till centrum med
möjlighet till akut kranskärlsröntgen och PCI, när
så är lämpligt. Det senare rekommenderas när det
är åtkomligt inom 120 min från sjukvårdskontakt.
Detta medför i Örebro län att huvuddelen av patien-
ter med ST-höjningsinfarkt kommer att vårdas första
dygnet på USÖ, medan eftervården kan ske på
respektive hemsjukhus. Nya utredningsmetoder som
MRT (magnetisk resonanstomografi) av hjärtat kan
bl.a. öka möjligheten att bedöma förväntad nytta av
ett kranskärlsingrepp vid tvekan om hjärtmuskeln
är död, eller bara vilande på grund av syrebrist (och
därför kan återfå sin funktion efter ett kranskärlsin-
grepp).
Akut hjärtinfarkt - kranskärlssjukdom
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�0
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Förekomst
�
���
���
���
���
���
���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
�����������������
Antal slutenvårdade patienter samt antal döda med diagnosen akut
hjärtinfarkt (I21) per 100 000
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Omvårdnad och rehabilitering
Den moderna vården av patienter med akut krans-
kärlssjukdom ger möjligheter till korta vårdtider på
sjukhus (ca 5 dagar, nu minskande till 2-3 dagar i
okomplicerade fall). Detta ställer stora krav på en
strukturerad omvårdnad under vårdtiden med tyd-
liga rutiner för omhändertagande och information
samt tidig uppföljning efter hemkomsten via speci-
ella öppenvårdsteam. I ett sådant program bör ingå
kontroll av kända riskfaktorer, fysiskt träningspro-
gram, utbildningsprogram för patient och anhöriga
(livsstilsfaktorer, sjukdomskännedom), stresshante-
ring, tobaksavvänjning m.m. Dagens patienter är
ofta äldre än tidigare men även fler på grund av den
ökade överlevnaden. Dessutom genomgår även fler
äldre kranskärlsingrepp. Strukturerade öppenvårds-
insatser måste därför ske såväl via primärvården som
sjukhusens specialistmottagningar. Primärvården
svarar ofta för långtidsuppföljning av sekundärpre-
vention, inslussning till och anpassning av arbets-
platser.
Bedömning av framtida vårdbehov
Trots att antalet personer som insjuknar eller dör
i hjärtinfarkt minskar kan det inte förväntas att
behovet av vårdinsatser inom kranskärlssjukvården
kommer att minska i framtiden. Även om organisa-
tion av omhändertagande av patienter kan komma
att organiseras annorlunda än i dag så kommer fler
patienter tas om hand i ett tidigare skede av sin
kranskärlssjukdom. Detta innebär i sin tur att fler
kommer att vara föremål för livslång behandling
och medicinsk uppföljning. En ökande andel äldre i
befolkningen medför också att det totala behovet av
kranskärlssjukvård inte kommer att minska.
Ett framgångsrikt hälsofrämjande och sjukdoms-
förebyggande arbete kan mildra denna utveckling.
Samhällsekonomiska konsekvenser
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för hjärt-
sjukvård (2004) beräknades samhällets kostnader
för hjärtsjukvård till 21,8 miljarder kronor (2002-
års prisnivå). Kostnaderna fördelar sig på 12,7
miljarder kronor i direkta kostnader för vård och
behandling och 9,1 miljarder i indirekta kostnader
på grund av produktionsbortfall (sjukskrivning och
förtidspensionering). Vården av hjärtinfarkt och
kranskärlssjukdom står för en betydande del av den
totala hjärtsjukvården.
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Britta Ryttberg, Kardiologkliniken USÖ
Akut hjärtinfarkt
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 520 530 540 570patienter Kvinnor 359 360 360 370sluten vård Totalt 879 890 900 940
Antal Män 56 60 60 60patienter Kvinnor 40 40 40 40öppenvård Totalt 96 100 100 100
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 253 260 270 280döda Kvinnor 184 190 190 190
Totalt 437 450 460 470
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�1
Stroke
Allmänt
Stroke (slaganfall) innebär att en del av hjärnan
plötsligt drabbas av utebliven cirkulation, vilket kan
bero på infarkt (”propp”) eller blödning. Stroke är
den vanligaste orsaken till handikapp i vuxen ålder,
och den tredje vanligaste dödsorsaken. Sjukdomen
orsakas – liksom hjärtinfarkt – i de flesta fall av åder-
förkalkning. Stroke drabbar något äldre personer
än de som får hjärtinfarkt. Medelåldern vid första-
gångsinsjuknande är 76 år, men även yngre och
medelålders kan drabbas. Totalt sett är det något fler
kvinnor som drabbas, eftersom kvinnor har längre
medellivslängd. Om man en gång har drabbats av
stroke så har man en ökad risk för att återinsjukna,
liksom att drabbas av hjärtinfarkt och andra kärl-
sjukdomar.
År 1999 insjuknade ca 1 000 patienter i Örebro
län i stroke, därav ca 800 för första gången. Ungefär
90 procent av dem vårdades på sjukhus. Till detta
antal ska läggas patienter med s.k. TIA (övergående
cirkulationsstörning). De uppgår till ca 250 per år
och utreds och behandlas på samma sätt som stroke.
Omkring 20 procent av strokepatienterna avlider
under första månaden och 33 procent inom ett år.
En studie avseende förekomsten av nya stroke
(incidens) gjordes i Örebro kommun under åren
1999–2000. Denna visade att insjuknandefrek-
vensen i Örebro ligger högre än riksgenomsnittet.
Svenska data om prevalensen (förekomst av stroke-
drabbade personer i samhället) saknas. I vårt län kan
prevalensen uppskattas till drygt 3 000 personer. Av
dessa behöver ca 600 mycket stora hjälpinsatser och
tillsyn dygnet runt.
Kända riskfaktorer: Ålder, högt blodtryck, diabetes,
rökning, kolesterolrubbning, hjärtsjukdom
(bl.a. förmaksflimmer) och demenssjukdom. Möj-
ligen spelar kostvanor och övervikt in.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Tobaksförebyggande arbete och
att förebygga det ”metabola syndromet” - kombina-
tionen högt blodtryck, diabetes, kolesterolrubbning
- genom förbättrade kost- och motionsvanor.
Sjukdomsförebyggande: Behandla högt blodtryck,
god metabol kontroll vid diabetes och blodförtun-
nande medel till en del patienter som har förmaks-
flimmer.
Diagnos och behandling
Primärvården svarar ofta för den första kontakten
med patienten via telefon eller besök och ska nästan
alltid remittera patienten till slutenvården. Primär-
vården har vidare en huvudroll både att förebygga
insjuknande och återinsjuknande i stroke. En patient
med misstänkt stroke måste handläggas akut för att
kunna möjliggöra tidig behandling och förhindra
komplikationer. En neurologisk undersökning kan
bekräfta diagnosen. Datortomografi av hjärnan
avslöjar om det rör sig om infarkt eller blödning, lik-
som skadans utbredning. I akutskedet är det viktigt
att följa vätsketillförsel, feber, syrgasmättnad i blodet
och blodsocker. Dessa åtgärder – och tidig mobili-
sering – utgör grunderna i ”strokeenhetsvård”, som
i vetenskapliga studier har visat sig ha stor betydelse
för överlevnad och framtida funktionsförmåga. Om
patienten kommer tidigt till sjukhuset (inom tre
timmar efter symtomdebut), kan man i vissa fall ge
propplösande behandling, s.k. trombolys. Neuroki-
rurgisk behandling är aktuell för en del patienter.
I strokebehandlingen ingår åtgärder för att
minska risken för nya stroke. Man använder sig av
blodförtunnande mediciner samt medel som på-
verkar blodtryck och blodfetter. Patienter som har
förträngningar på halspulsådern kan opereras. Med-
elvårdtiden på sjukhus har minskat från 24 dagar år
1996 till 15 dagar år 2004, vilket framför allt har
åstadkommits genom kortare rehabiliteringstider på
sjukhus.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Omvårdnad och rehabilitering
Efter avslutad behandling och rehabilitering på
sjukhus har primärvård och kommuner ansvar för
den fortsatta rehabiliteringen. Rehabiliteringen är
resurskrävande och bygger på ett teamarbete där
olika personalkategorier inom vården bidrar med
sina respektive specialkunskaper. Eftersom till-
frisknandeprocessen i hjärnan inte kan påskyndas
blir det ofta fråga om långa rehabiliteringstider.
Många av strokepatienterna behöver kontakt med
primärvårdens alla yrkeskategorier under lång tid
för medicinska kontroller, träning och uppföljning.
En rehabiliteringsbedömning av en specialist när
patientens tillstånd avseende motoriska, psykiska
och kognitiva funktioner kan bedömas med säkerhet
- vilket är mycket senare än vårdtiden på sjukhus -
skulle förhöja kvaliteten och underlätta den fortsatta
rehabiliteringen.
En undersökning från Socialstyrelsen visar att det
finns stora brister i den fortsatta rehabilitering. Det
finns goda skäl till att tro att situationen i Örebro
län liknar den i övriga landet.
Bedömning av framtida vårdbehov
Insjuknandefrekvensen i olika åldrar ligger ganska
stabil. Kommande demografiska förändringar, med
ökat antal äldre, medför dock att antalet patien-
ter som insjuknar i stroke kommer att öka. Fler
patienter kommer även att komma ifråga för mer
aktiv behandling i form av trombolys och andra nya
metoder som prövas just nu. Inom primärvården
kommer behovet av efterkontroller att öka eftersom
nya mediciner för att förebygga återfallsstroke håller
på att introduceras. Rehabiliteringsbehovet kommer
att fortsätta öka, på sjukhusen, inom primärvården
och i kommunerna.
Socialstyrelsen konstaterade i sin Folkhälsorap-
port år 2001 att både nyinsjuknandefrekvensen och
dödligheten i hjärtinfarkt låg högre i Örebro län
än i riket som helhet. Incidensstudien från år 1999
bekräftar att detta förhållande gäller även för stroke.
En åldrande befolkning medför att antalet personer
som insjuknar i stroke kommer att öka med ca 35
procent fram till år 2025. Nästan hela denna ökning
kommer att ske i åldersgruppen över 75 år. Det är i
den gruppen de svåraste strokefallen finns, eftersom
förekomsten av hjärtsjukdomar och demens (som
är förknippade med svårare stroke) är vanligare hos
dem. Vårdbehovet kommer därför att öka mer än
som motsvaras av de 35 procentens ökning av anta-
let stroke. När det gäller prevalensen, kommer även
den att öka kraftigt under de kommande decen-
nierna. Detta beror dels på det ökande antalet äldre,
dels på ökad överlevnad till följd av bland annat
bättre behandlingsmetoder. Medan incidensen i för-
sta hand påverkar behovet av sjukhusvård påverkar
prevalensen behovet av primärvård och kommunal
vård.
Den framtida ökningen av stroke ger ytterligare
skäl att förstärka folkhälsoarbetet (kost, motion och
rökning) och det förebyggande arbetet med stora
sjukdomsgrupper som diabetes och hypertoni.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Man räknar med att samhällsekonomiska kostnader
för en genomsnittlig strokepatient under dennes
återstående livstid uppgår till ca 640 000 kronor.
Med en incidens av 800 nya strokefall årligen
motsvarar det en kostnad på 512 miljoner kronor
per år i Örebro län. Denna kostnad beräknas öka till
691 miljoner kronor fram till år 2025, förutsatt att
kostnaden per patient är oförändrad (alla belopp i
2000 års priser).
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Texten är framtagen i samarbete med:
Avdelningsläkare Peter Appelros, Neurologkliniken,
USÖ
Distriktsläkare Bengt Pettersson, Olaus Petri
vårdcentral, Örebro
Förekomst
�
��
���
���
���
���
���
���
���
���
���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
Antal/100 000 slutenvårdade samt antal döda med diagnosen stroke (I60-
I69, G45), åldersstandardiserade 5 årsmedelvärden
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Stroke
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 568 580 590 620patienter Kvinnor 651 650 650 650sluten vård Totalt 1219 1230 1240 1270
Antal Män 276 280 290 300patienter Kvinnor 192 190 190 200öppenvård Totalt 468 470 480 500
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 159 165 165 175döda Kvinnor 223 230 230 225
Totalt 382 395 395 400
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland
kvinnor. Trots att bara tre procent av kvinnors död-
lighet orsakas av bröstcancer är det den vanligaste
dödsorsaken bland medelålders kvinnor. Detta beror
på att sjukdomen är ovanlig hos unga kvinnor (<40 år)
men vanlig hos äldre kvinnor och att det är ovanligt
med annan dödlighet, t.ex. i hjärt-kärlsjukdom bland
medelålders kvinnor. Med ökande ålder ökar också
sjukligheten i andra sjukdomar, t.ex. hjärt-kärlsjuk-
dom, för vilken dödligheten är hög. Detta gör att
många kvinnor som drabbats av bröstcancer i hög ålder
dör i andra sjukdomar än sin bröstcancersjukdom.
År 2003 insjuknade 6 869 svenska kvinnor i bröst-
cancer. Eftersom nästan 75 procent av alla kvinnor som
behandlats för bröstcancer lever 10 år efter sin behand-
ling lever idag många kvinnor som tidigare behandlats
för bröstcancer. År 2003 beräknades ca 28 000 kvinnor
leva efter tidigare behandlad bröstcancer.
Kända riskfaktorer: Nära kvinnlig släkting (mor,
syster, moster) som drabbats av bröstcancer, särskilt
om de insjuknade före 50 års ålder, långvarig (>3år)
östrogenbehandling och övervikt.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande åtgärder
Hälsofrämjande: Någon enkel åtgärd för att för-
hindra uppkomst av bröstcancer finns inte. Allmänt
hälsosamt leverne med balanserad kost, undvikande
av övervikt, regelbunden motion och rökstopp kan
möjligen ha viss effekt.
Sjukdomsförebyggande: Även om hälsokontroller
med mammografi inte förebygger bröstcancer ger
det en möjlighet att upptäcka bröstcancer i ett tidigt
skede av sin utveckling. Ett regelbundet deltagande
i hälsokontroller mellan 40–74-års ålder reducerar
dödligheten i bröstcancer i relativa tal med 30 pro-
cent. I Örebro län erbjuds från och med år 2006 alla
kvinnor mellan 40–74 år att deltaga i hälso-
kontroller med mammografi. För kvinnor i åldrar
som inte kallas till hälsokontrollerna rekommende-
ras att själv regelbundet känna igenom sina bröst (en
gång/mån).
Långvarig östrogenbehandling i och efter klimak-
teriet bör undvikas om inte starka skäl för sådan
behandling föreligger. Däremot finns ingen anled-
ning att avråda från östrogenbehandling under en
begränsad tid (ett-tre år) i klimakteriet hos kvinnor
med svåra övergångsbesvär.
Diagnos och behandling
Diagnosen av bröstcancer vilar på tre ben. För det
första klinisk undersökning av brösten, för det andra
mammografi och för det tredje cellprovstagning från
misstänkta förändringar. Det är viktigt att känna
till att mammografi inte är lika tillförlitlig hos unga
kvinnor som hos äldre. Detta beror på att tätheten
i brösten är större hos yngre än hos äldre kvinnor.
Därför görs i regel inte mammografi på kvinnor
yngre än 30 år. Ultraljud kan i vissa fall vara ett
komplement till mammografi och används också i
samband med cellprovstagning av små förändringar
som är svåra att känna. Ungefär hälften av kvin-
nor med nydiagnostiserad bröstcancer upptäcks vid
mammografihälsokontrollerna. Övriga upptäcks
då kvinnor söker för symtom från brösten, i regel
genom att en knöl känns.
Den viktigaste behandlingen vid nyupptäckt
bröstcancer är operation. Operationen kan utföras
på två olika sätt. Antingen tas den del av bröstet bort
där tumören är belägen, s.k. bröstbevarande behand-
ling, eller så avlägsnas hela bröstet. Orsaken till val
av behandling avgörs av patientens egna önskemål,
tumörens storlek i förhållande till bröstets storlek
och tumörens läge i bröstet. I samband med bröst-
operation för cancer tas också lymfkörtlar från sam-
ma sidas armhåla ut för att man ska få en tillförlitlig
uppfattning om det föreligger spridning utanför
bröstet eller ej. Numera kan detta i många fall göras
genom ett begränsat ingrepp, s.k. portvaktsbiopsi.
Efter operationen genomgår många patienter till-
läggsbehandling med strålbehandling, hormon-
behandling och cellgiftsbehandling. Utformningen
av denna efterbehandling anpassas till tumörens bio-
logiska egenskaper och patientens förutsättningar.
Bröstcancer
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�6
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Med denna tilläggsbehandling ökar möjligheterna
till bot med 20–30 procent.
Omvårdnad och rehabilitering
I den moderna bröstcancerbehandlingen läggs
stor vikt vid omvårdnaden. Detta sker genom att
alla patienter omhändertas i ett team bestående av
läkare (kirurg-, onkolog- och mammografiläkare),
bröstsjuksköterska, sjukgymnast, kurator, onkologi-
sjuksköterska och i förekommande fall lymfterapeut.
Teamets olika medlemmar bidrar var och en med
sin speciella kompetens anpassat efter varje patients
individuella behov och önskemål.
Bedömning av framtida vårdbehov
Den demografiska utvecklingen av Sveriges befolk-
ning med allt fler kvinnor som lever till hög ålder
innebär i sig den viktigaste anledningen till att
antalet fall av bröstcancer förutses öka med 10–20
procent fram till 2015. En stor andel av dessa
tumörer kommer, om de upptäcks tidigt, att kunna
behandlas utan nyttjande av strålbehandlingsresurser
då risken för lokalt återfall är lägre för äldre än för
yngre kvinnor.
När det gäller nya medicinska behandlings-
metoder är utvecklingen svårare att förutse. Flera
nya och dyrare läkemedel som har en något bättre
effekt än nuvarande behandling kommer troligen
snart att börja användas i rutinsjukvården. Detta
gäller såväl patienter som får tilläggsbehandling
efter bröstoperation som patienter som drabbats av
cancerspridning till andra organ i kroppen.
Samhällsekonomiska konsekvenser
I en undersökning som genomfördes på uppdrag
av Cancerfonden år 2002 uppskattades de direkta
kostnaderna för bröstcancervård till 1,3 miljarder
kronor per år i Sverige. Observera att i denna beräk-
ning är inte indirekta kostnader inkluderade.
Förekomst
�
��
��
��
��
���
���
���
���
���
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
������������������ �������������
�����������������
Antal kvinnor med nyupptäckt bröstcancer per 100 000
Källa: Cancerregister, Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare, docent Göran Liljegren,
Kirurgkliniken, USÖ
Överläkare Kenneth Villman, Allmän onkologiska
kliniken, USÖ
Bröstcancer
2003 1)2007 2010 2015
Antalpatienter Kvinnor 239 240 240 240sluten vårdAntalpatienter Kvinnor 986 1000 1010 1030öppenvård
2002 2)2007 2010 2015
Antal Kvinnor 37 40 40 40döda
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i
Sverige och svarar för drygt 30 procent av samtliga
cancerfall hos män. Antalet män som diagnostiseras
med prostatacancer har mer än fördubblats sedan
1970. År 2004 var antalet fall i Sverige nära 10 000.
Ökningen av prostatacancer kan förklaras av ökad
diagnostisk aktivitet, ökad medelålder hos män-
nen i västvärlden samt eventuellt också på grund av
en ökning av okända riskfaktorer för uppkomst av
prostatacancer.
Sjukdomen är ovanlig före 50 års ålder för att
sedan öka med stigande ålder. Medelåldern vid
diagnos är cirka 70 år. Dödligheten i prostatacancer
har inte ökat på motsvarande sätt som insjuknande-
frekvensen. Prognosen för en patient med en tumör
begränsad inom prostatakörteln är god. Inom en
tioårsperiod avlider cirka tio procent av sin sjukdom.
Om tumören däremot redan vid diagnostiseringen
har spritt sig är prognosen betydligt allvarligare.
Kända riskfaktorer: Ärftliga faktorer anses ligga
bakom tio procent av antalet fall. I vilken utsträck-
ning livsstilsfaktorer spelar roll för risken att få
prostatacancer är oklart men sannolikt är kost- och
levnadsvanor av betydelse.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Någon enkel åtgärd för att förhin-
dra uppkomst av prostatacancer finns inte. Omfat-
tande forskning pågår men vägen till realistiska
strategier för hälsofrämjande åtgärder för att förhin-
dra uppkomst av prostatacancer synes lång.
Sjukdomsförebyggande: Det saknas vetenskapligt
belägg för att hälsokontroller (screening) av sym-
tomfria män med rektalpalpation (undersökning via
ändtarmen) och analys i blod av prostataspecifikt
antigen (PSA) för tidig upptäckt och behandling av
prostatacancer minskar dödligheten i sjukdomen.
Allmän screening rekommenderas därför inte. För
män med ärftlig belastning kan det vara av värde att
genomgå hälsokontroller.
Diagnos och behandling
I dag upptäcks sannolikt de flesta fall av prostata-
cancer på grund av att man gjort en PSA-undersök-
ning, men även symtom framförallt av vattenkast-
ningsbesvär är en vanlig orsak till att prostatacancer
upptäcks. Symtomen är likartade som vid godartad
prostataförstoring. Cirka tio procent söker med
symtom orsakade av spridning av tumören (ryggvärk
och allmänpåverkan). Metoderna för att diagnostise-
ra prostatacancer är blodprovstagning med PSA och
rektalpalpation. Transrektalt ultraljud (ultraljuds-
undersökning via ändtarmen) används för att ta
riktade vävnadsprov från prostatakörteln och därige-
nom verifiera om prostatacancer föreligger.
Val av behandling beror framförallt på lokal tu-
mörutbredning och eventuell spridning. Patientens
allmänna hälsotillstånd och förväntade överlevnad
är också av betydelse. Vid tidig lokaliserad prostata-
cancer är behandlingsalternativen operation (av-
lägsnande av prostatakörteln) eller strålbehandling
(yttre eller inre bestrålning av prostatakörteln, eller
en kombination av båda). I Örebro län har antalet
patienter som opereras eller får yttre strålbehandling
ökat stadigt sedan mitten av 1990-talet. Om patien-
ten är äldre kan ett alternativ vara att lämna tumö-
ren utan behandling och följa förloppet. Är tumören
lokalt avancerad eller spridd ges i första hand någon
form av hormonbehandling (kirurgisk eller medi-
cinsk kastrering eller s.k. antihormoner).
Omvårdnad och rehabilitering
En viktig del är att följa upp resultatet av de olika
behandlingsinsatserna vid prostatacancer, dels för att
utvärdera effekter och biverkningar av behandling-
arna, dels för att följa eventuell utveckling av dotter-
tumörer. En eventuell spridning av sjukdomen kan
ofta framgångsrikt behandlas med hormoner, lokal
strålbehandling samt olika smärtlindrande insatser.
Vanligen sköts kontrollerna via läkarbesök men
nya tillvägagångssätt för uppföljning och kontroll,
t.ex. sjuksköterskedispensär tycks ge god patient-
Prostatacancer
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
tillfredsställelse utan medicinska risker. Såväl när
tumören upptäcks som under det fortsatta förloppet
är det psykosociala omhändertagandet av stor bety-
delse. Att få diagnosen prostatacancer innebär för
många en livskris med rädsla och oro för framtiden.
Därför är det viktigt med teamarbete där läkare,
sjuksköterskor, övrig vårdpersonal och kurator ingår.
Bedömning av framtida vårdbehov
För en del män som får prostatacancer kommer
sjukdomen trots olika behandlingsinsatser att
försämras och behovet av lindrande insatser att öka.
Olika smärtlindrande åtgärder är viktiga och ibland
kan även cellgiftsbehandling komma i fråga, t.ex. i
palliativt syfte till patienter som har spridd sjukdom
och som sviktat på hormonbehandling. Det är vik-
tigt att vården i livets slutskede blir bra och att den
sker utifrån medicinska bedömningar och personliga
önskemål. En del mår bäst av att vårdas i hemmet
medan andra behöver vårdas på t.ex. hospice. Även
i vården i livet slutskede krävs goda kunskaper i
psykosocialt omhändertagande.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Genom ökat antal upptäckta fall och förändrad be-
handlingsstrategi har kostnaderna för prostatacancer-
vården i Sverige ökat påtagligt under de senaste 20 åren
från beräknade 610 miljoner kronor 1985 till över 1,5
miljarder kronor 2005.
Texten är framtagen i samarbete med:
Professor Jan-Erik Johanssson och överläkare Swen-Olof
Andersson, Urologiska kliniken, USÖ
Överläkare Bengt Ehrnström, Allmänonkologiska klini-
ken, USÖ
�
��
���
���
���
���
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
�������������� ���������
�����������������
Antal män med nyupptäckt prostatacancer per 100 000
Källa: Cancerregister, Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Förekomst
Prostatacancer
2003 1)2007 2010 2015
Antalpatienter Män 230 240 250 260sluten vårdAntalpatienter Män 1229 1250 1290 1410
öppenvård
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 96 100 100 105döda1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Med drygt 5 000 nya fall per år i Sverige är kolorek-
tal cancer nästan lika vanlig som bröst- och prostata-
cancer. I Uppsala/Örebro regionen insjuknar årligen
ungefär 1 200 personer i kolorektal cancer. Antalet
insjuknade i kolorektal cancer uppvisar en långsam
ökning. Förekomsten är likartad i övriga industria-
liserade länder. Det är ungefär lika många kvinnor
som män som drabbas av kolorektal cancer.
Utan behandling är kolorektal cancer en dödlig
sjukdom. Kolorektal cancer sprider sig framförallt
till lymfkörtlar och lever, men även till lungor,
hjärna och skelett. Trots förbättrad behandling och
prognos under senare år avlider 40–45 procent av
patienter med kolorektal cancer inom fem år efter
diagnos.
Kända riskfaktorer: Orsaken till kolorektal cancer
är inte helt känd. Mellan 1–15 procent av alla kolo-
rektal cancerfall beräknas bero på ärftliga faktorer.
Mycket talar för att kosten har betydelse för upp-
komst av kolorektal cancer. Personer med inflamma-
torisk tarmsjukdom har en ökad risk för kolorektal
cancer.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Någon enkel åtgärd för att för-
hindra uppkomst av kolorektal cancer finns inte.
Studier har visat att ett ökat intag av kalcium, frukt
och grönsaker är skyddande. Det finns vetenskap-
liga belägg för att fysisk aktivitet minskar risken för
insjuknande i koloncancer.
Sjukdomsförebyggande: Screening i befolkningen
av vissa åldersgrupper har påbörjats i flera europeiska
länder. Den sker med enkla tester för blod i avfö-
ringen (F-Hb) och endoskopi vid onormala fynd.
Det är visat att dödligheten i kolorektal cancer mins-
kar och kostnadseffektiviteten tycks ligga i nivå med
mammografiscreening. Endoskopisk övervakning av
riskgrupper som personer med ärftlig kolorektal can-
cer eller inflammatorisk tarmsjukdom är etablerad
och fångar upp förstadier till cancer så att operation
kan erbjudas i god tid.
Diagnos och behandling
Cirka 20–25 procent av alla patienter med nyupp-
täckt kolorektal cancer söker akut för dramatiska
symtom som tarmvred eller blödningar. Majori-
teten av patienter med kolorektal cancer har dock
en mycket mer diffus symtombild. Den vanligaste
anledningen att man söker sjukvård är diskreta
förändringar i tarmvanor eller blodbrist. Samtliga
patienter med symtom från kolon eller rektum bör
utredas med frågeställningen cancer tills motsatsen
är bevisad. Utredningen vilar på flera ben: buk- och
rektalpalpation, rektoskopi, F-Hb och koloskopi
eller kolonröntgenundersökning. Vid rektalcancer
tillkommer magnetundersökning av lilla bäckenet
och i vissa fall endorektalt ultraljud.
Den enda möjligheten till varaktig bot vid
kolorektal cancer är kirurgi. Endast bland patien-
ter där en tumör avlägsnats finns förutsättningar
för långtidsöverlevnad. När en kolorektal cancer
upptäckts bör patienten opereras inom fyra veckor.
Strålbehandling preoperativt minskar återfalls risken
i rektalcancer och ingår därför i behandlingsstrategin
i många fall.
Den operativa tekniken, särskilt vid rektalcancer,
har förbättrats avsevärt på senare år, vilket tillsam-
mans med preoperativ strålbehandling har bidragit
till bättre prognos. Medicinsk behandling med cell-
gifter eller nyare biologiska medel ges ibland i tidiga
skeden vid avancerad eller spridd cancersjukdom, i
vissa fall som tilläggsbehandling efter operation, och
ofta som palliativ behandling vid spridd sjukdom.
Avsevärda framsteg har gjorts på senare år. Med
tilläggsbehandling minskar dödligheten med ca tio
procentenheter. Vid palliativ behandling kan över-
levnad med god livskvalitet uppnås i ett till två eller
fler år jämfört med tidigare ca sex månader. Utveck-
lingen på området är snabb. Nytillkomna mediciner
är relativt effektiva, har måttliga biverkningar men
är hittills mycket dyra.
Bedömning och behandling av patienter med
kolorektal cancer sker nu allt oftare inom ramen för
Kolorektal cancer (Kolon – grovtarm, rektum – ändtarm)
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�0
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
s.k. multidisciplinära team vilka kan förekomma
inom ett större sjukhus eller i nätverk med mo-
dern informationsteknologi. Detta motiveras av att
behandlingen blir alltmer differentierad och spe-
cialiserad. Särskilt vid rektalcancer kan ibland flera
operativa alternativ vara tänkbara. I teamen ingår
kirurger, onkolog, radiolog, patolog, specialiserade
sjuksköterskor och stomiterapeut.
Framtiden
Svensk Förening för Kolorektal Kirurgi har i ett nytt
dokument tecknat en målbild för år 2015:
Screening är införd i Sverige. Nya biologiska mar-
körer i avföringsprov har förbättrat pålitligheten.
Behandling av kolorektal cancer är alltmer dif-
ferentierad och sker därför vid enheter med ett
befolkningsunderlag på minst 250 000 invånare i
en utvecklad teamverksamhet med personal med
olika specialiteter och professioner som samverkar.
Kirurgin, särskilt vid koloncancer, har förbättrats
ytterligare, liksom kirurgin för dottertumörer. Den
medicinska tilläggsbehandlingen har med nya biolo-
giska tillväxthämmare och målsökande cellgifter eller
isotoper bidragit till att femårsöverlevnaden ligger på
70 procent, d.v.s. samma siffra som för bröstcancer
idag.
Uppföljning, omvårdnad och rehabilitering
Det är visat att strukturerad uppföljning gör att
behandlingsbara återfall upptäcks tidigare. Detta har
blivit allt viktigare i takt med att behandlingsmöj-
ligheterna vid avancerad sjukdom har förbättrats.
Psykosocialt omhändertagande av patienten som har
kolorektal cancer är en viktig del i sjukvårdens totala
omvårdnad av patienten. För cancerpatienten och
närstående är kompetens, tillgänglighet och konti-
nuitet viktiga i hela vårdkedjan. Att veta vart och till
vem patienten ska vända sig gör att oron minskar
och därmed kan behovet av övriga sjukvårdskontak-
ter minska.
Bedömning av framtida vårdbehov
Nyinsjuknandena i kolorektal cancer kommer att
öka kraftigt under den närmaste 20-årsperioden
framför allt på grund av den demografiska utveck-
lingen, eftersom förekomsten av sjukdomen är starkt
ålderskorrelerad. Detta kommer att ställa ökande
krav på vården i alla dess delar.
Samhällsekonomiska konsekvenser
I en undersökning som genomfördes på uppdrag
av Cancerfonden år 2002 uppskattades de direkta
kostnaderna för vård av kolorektal cancer till drygt
en miljard kronor per år i Sverige. Observera att i
denna beräkning är inte indirekta kostnader inklu-
derade.
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Jörgen Rutegård, Kirurgiska kliniken, USÖ
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�1
Allmänt
Lungcancer är en av de vanligaste cancerformerna i
Sverige bland både män och kvinnor. Det är också
en av de cancersjukdomar som har sämst prognos
med en hög dödlighet för den drabbade. I Sverige
ökar insjuknandet för kvinnor och minskar för män.
I Örebro län insjuknar cirka 115 personer årligen
(1995-2004) i lungcancer. Andelen kvinnor som
insjuknar visar en klar tendens att öka. Än så länge
är det fler män totalt sett än kvinnor som insjuknar
i lungcancer (fördelning 60/40). Av de som insjuk-
nar i lungcancer och är yngre än 60 år är kvinnor
idag i majoritet.
Kända riskfaktorer: Åtta till nio lungcancerfall av
tio orsakas av tobaksrökning. Andra miljöfaktorer
som kopplas till lungcancer är joniserande strålning
(radon), asbest, krom, arsenik, stenkolstjära, sot och
polycykliska kolväten.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Tobaksförebyggande arbete på alla
nivåer. Attitydförändring genom massmedial informa-
tion och folkbildning.
Sjukdomsförebyggande: Rökavvänjning och för-
bättrad arbetsmiljö.
Diagnos och behandling
För att ställa en säker lungcancerdiagnos behövs ett
mikroskopiprov. Närmare 90 procent av alla pa-
tienter med lungcancer genomgår en bronkoskopi.
Man går ner med ett instrument i luftvägarna och
kan där ta olika prover för mikroskopisk diagnos-
tik. Lungröntgen och datortomografi av bröstkorg
och buk görs för att bedöma eventuell spridning. I
vissa fall får man diagnos genom att ta prov via en
nålbiopsi direkt genom bröstkorgen. Beroende på
tumörutbredning, patientens allmäntillstånd och
övriga sjukdomar väljs behandling. Behandling kan
vara operation, strålbehandling eller cytostatika
(cellgifter). I vissa fall bedöms det att någon aktiv
behandling inte är meningsfull. Man inriktar sig då
på att behandla och få patienten att bara må så bra
det går och behandlar de symtom som eventuellt
uppkommer.
Omvårdnad och rehabilitering
Patienter med lungcancer har en allvarlig och oftast
dödlig sjukdom. Diagnos, behandling och uppföljning
bör därför ske via en lungklinik eller av specialist med
god kännedom och erfarenhet av denna sjukdom.
Nära kontakt med läkare, sjuksköterska och kurator
är viktig för patienten. Inriktningen ska vara att ge
patienten en så god livskvalitet som möjligt.
Bedömning av framtida vårdbehov
Det är en klar trend senaste åren att allt fler lung-
cancerpatienter behandlas med cytostatika. Cirka
50 procent erbjuds cytostatika. Man har visat en
förbättrad livskvalitet och en förlängd överlevnad
i denna grupp. Av alla lungcancerpatienter opere-
ras 13 procent. Cirka 30 procent får ingen aktiv
behandling. Detta beror oftast på att de är i så dåligt
allmäntillstånd vid diagnostillfället. Resterande får
strålbehandling enbart eller tillsammans med annan
behandling.
Antalet yngre kvinnor som insjuknar i lungcancer
ökar. De flesta patienterna remitteras till lungklini-
ken, utreds och får sin diagnos polikliniskt. Behand-
lingen startas och följs upp på lungmottagningen.
Vid försämringar vårdas patienterna på lungkli-
nikens avdelning och många dör inneliggande på
sjukhuset. I snitt dör hälften av alla lungcancerpa-
tienter inom nio månader från det de fått diagno-
sen.
Behandlingsmässigt kommer man sannolikt att se
en ökning av kombinationsbehandling av cytosta-
tika, strålbehandling och eventuell operation. En ny
typ av cytostatika med angreppspunkt på tillväxt-
faktorer och kärlnybildning är på gång. Vaccination
och ”skräddarsydd” cytostatika ligger långt i framti-
den. Inom strålbehandling har man prövat mer pre-
cisionsstrålning, mer likt en ”strålkniv” men detta är
endast för en mycket begränsad patientgrupp. Trots
all behandling som kan erbjudas har patienter som
Lungcancer
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
insjuknar i lungcancer en mycket allvarlig och oftast
en dödlig sjukdom. En sjukdom där många patien-
ter har en kort beräknad överlevnad.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Traditionell behandling med cytostatika har inte
nämnvärt förbättrat överlevnaden för patienter
med lungcancer. Nya behandlingar med angrepps-
punkt på tillväxtfaktorer och kärlnybildning är nu
i praktisk användning. Dessa behandlingar medför
en kraftig kostnadsökning, men kommer sannolikt
att förbättra prognosen. Detta tillsammans med att
antalet patienter med nyupptäckt lungcancer, och då
speciellt kvinnor, fortsätter att öka kommer att de en
ökad samhällsekonomisk kostnad.
�
��
��
��
��
��
��
��
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
����
�������������� ���������
������������������ �������������
�����������������
Antal patienter med nyupptäckt lungcancer (162) per 100 000
Källa: Cancerregister, Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Lars Thaning, Lungkliniken, USÖ
Överläkare Martin Helsing, Allmänonkologiska klini-
ken, USÖ
Lungcancer
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 83 90 90 100patienter Kvinnor 66 70 70 70sluten vård Totalt 149 160 160 170
Antal Män 102 110 110 120patienter Kvinnor 97 100 100 110öppenvård Totalt 199 210 210 230
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 66 70 70 80döda Kvinnor 54 55 55 60
Totalt 120 125 125 140
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Förekomst
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Sjukdomen diabetes mellitus innebär oförmåga av
kroppen att hålla en normal sockerhalt i blodet.
I Sverige har tre-fyra procent av befolkningen
diabetes mellitus. Risken att insjukna i diabetes mel-
litus under livstiden uppskattas till cirka 15 procent.
Sjukdomen har två huvudformer;
• Typ 1-diabetes, där kroppens egen insulin-
produktion helt har upphört. Den drabbar
vanligen personer under 40-årsålder och
utgör 10-15 procent av samtliga fall
med diabetes.
• Typ 2-diabetes, som karakteriseras av en
nedsatt känslighet för insulin och som leder
till att mängden insulin inte räcker
för kroppens behov. Den uppträder
oftast efter 40-årsålder och utgör
85-90 procent av samtliga fall med
diabetes.
Sjukdomen är vanligare med stigande ålder men
det är ingen skillnad mellan könen. Diabetes ökar
risken för insjuknande i hjärt-kärlsjukdomar 2-3
gånger, blindhet 10 gånger och kallbrand och ampu-
tationer 20 gånger.
I Örebro län finns mellan 9 000 till 11 000 perso-
ner med diabetes.
Kända riskfaktorer: För typ 2-diabetes övervikt,
och då framför allt bukfetma, ärftlighet, ålder, rök-
ning, låg fysisk aktivitet och påvisad nedsatt glu-
kostolerans, högt blodtryck eller annan hjärt-kärl-
sjukdom, blodfettförhöjning och vissa läkemedel.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Huvudsakligen för typ 2-diabetes.
Insatser för förbättrade motions- och kostvanor hos
såväl barn och ungdomar som vuxna. Massmedial
information och folkbildning.
Sjukdomsförebyggande: Påverkan av kost- och
motionsvanor, överviktsbehandling och tidig upp-
täckt genom regelbunden kontroll av blodsocker hos
riskgrupper över 40-årsålder, t.ex. patienter med högt
blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar och blodfettsrubb-
ningar.
Diagnos och behandling
För typ 1-diabetes är insjuknandet ofta akut med
två-tre veckors symtom, som stora urinmängder,
törst, trötthet, viktnedgång och synstörningar. Typ
2-diabetes utvecklas under en betydligt längre tids-
period.
Det övergripande målet för behandlingen är att
förhindra akuta och långsiktiga komplikationer, och
bibehållen hög livskvalitet för patienten. Personer
med diabetes ska kunna leva ett normalt liv och
uppnå en normal livslängd. En väl utformad kost är
grunden för all diabetesbehandling. För typ 1-dia-
betes fokuseras på kostens inverkan på blodsocker-
nivån och dess samspel med insulinbehandlingen.
Kostinformationen till patienter med typ 2-diabetes
handlar mer om beteendeförändringar och motiva-
tion att förändra kosten. För ca en tredjedel av dessa
patienter består hela behandlingen av att lägga om
matvanor för att gå ned i vikt samt vardagsmotion.
För övriga kombineras behandlingen med tablet-
ter, tabletter och insulin eller insulin. Regelbundna
undersökningar av bl.a. ögonbottnar, fötter och
spårmängder äggvita i urinen utförs för att tidigt
upptäcka och undvika eventuella komplikationer.
De flesta patienter med typ 1-diabetes behandlas
idag vid specialistmottagningar, medan patienter
med typ 2-diabetes behandlas inom primärvården.
Vid speciella frågeställningar kan sjukhusens resurser
krävas även för patienter med typ 2-diabetes.
Omvårdnad och rehabilitering
För att fullt ut kunna vara delaktig i behandlingen
behöver patienten få individuellt anpassad information
om sitt hälsotillstånd och om tillgängliga metoder för
förebyggande insatser, undersökning och behandling.
Utbildning i egenvård är ett centralt tema. Målet för
denna utbildning är att ge patienten de kunskaper som
krävs för att han eller hon ska kunna ha kontrollen över
sin diabetes i de allra flesta livssituationer. Patienten ska
kunna känna att han eller hon behärskar sitt liv och sin
Diabetes mellitus
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
diabetes och därigenom ta ett eget ansvar för skötseln
av diabetessjukdomen. Förutom de medicinska aspek-
terna är det viktigt att lyfta fram även den psykosociala
aspekten av att leva med en kronisk sjukdom.
För att nå helhetssyn och kvalitet i diabetesvården
behöver patienten tillgång till ett vårdteam där de
medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska
perspektiven samordnas. I teamarbetet har diabetes-
sköterskan en betydelsefull roll.
Bedömning av framtida vårdbehov
Typ 1-diabetes ökar i förekomst medan öknings-
takten för typ 2-diabetes i Sverige tycks ha avtagit
något. Förekomsten av typ 2-diabetes är fortfarande
hög och det finns skäl att fortsätta ett preventivt
arbete, framförallt för att minska övervikt och fetma
hos barn och yngre vuxna.
På grund av den långa symtomfria perioden
räknar man med att sjukdomen är oupptäckt hos
varannan till var tredje person som har den och är i
åldern 25–65 år. Bland äldre personer är den siffran
sannolikt högre. En uppskattning byggd på trender
i befolkningen tyder på att antalet personer med
diabetes som har sjukvårdskontakt kommer att öka
med närmare tio procent fram till år 2010. Hälften
av den ökningen beror på en förändrad ålderssam-
mansättning och hälften på befolkningsökningen.
Samhällsekonomiska konsekvenser
De direkta sjukvårdskostnaderna (vård och behand-
ling) för typ 2-diabetes beräknades år 1998 till 7
miljarder kronor. År 1994 gjordes en beräkning
av de indirekta kostnaderna (produktions- och
inkomstbortfall) till 1,8 miljarder kronor, vilket
troligen är en kraftig underskattning. Om dessa
beräkningar räknas upp till 2005-års prisnivå utan
hänsyn till andra förändringar var de totala samhälls-
kostnaderna för typ 2-diabetes 9,6 miljarder kronor
år 2005.
Förekomst
�
���
���
���
���
���
���
���
���
���
���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
�����������������
Antal slutenvårdade patienter samt antal döda med diagnosen Diabetes per
100 000, åldersstandardiserade 5 årsmedelvärden.
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Erik Schvarcz, Medicinkliniken, USÖ
Distriktsläkare Stefan Jansson, Laxå vårdcentral
Diabetes Mellitus
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 201 200 200 210patienter Kvinnor 145 150 150 150sluten vård Totalt 346 350 350 360
Antal Män 1408 1430 1450 1490patienter Kvinnor 1150 1160 1170 1190öppenvård Totalt 2558 2590 2620 2680
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 34 35 35 35döda Kvinnor 28 30 30 30
Totalt 62 65 65 65
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Astma är en inflammatorisk sjukdom i luftvägarna,
vilken hos känsliga individer leder till återkom-
mande episoder av andnöd, pipande andning och
hosta. Symtomen är vanligen associerade med en
begränsning av luftflödet (obstruktion). Denna ob-
struktion är reversibel antingen spontant eller efter
behandling.
Astma kan indelas i allergisk (atopisk) och icke-
allergisk astma. Allergisk astma beror på antikroppar
mot olika allergen (allergiframkallande ämnen) som
exempelvis pollen, pälsdjur, och kvalster. Den icke-
allergiska astman utlöses av ospecifika faktorer som
kall luft, ansträngning, luftvägsinfektioner, tobaks-
rök, parfym eller andra starka dofter. Fördelningen
mellan allergisk och icke-allergisk astma beräknas till
att 70 procent av de vuxna astmatikerna har en icke-
allergisk astma. När det gäller barn uppskattas denna
siffra till 20–50 procent.
Antalet patienter med astma ökar i Sverige liksom
i de flesta industriländer. Under de senaste 20 åren
har antalet patienter med astma fördubblats. Idag
har sex till åtta procent av den vuxna befolkningen
astma och hos barn åtta till tio procent.
Nyinsjuknandet är högst i småbarnsåren, ca 1
procent per år i sjuårsåldern och minskar med sti-
gande ålder till ca 0,2 procent per år i medelåldern.
Med en genomsnittsiffra på 0,6 procent betyder
detta att en distriktsläkare med ansvar för ca 2 500
personer har ungefär 15 nyinsjuknade astmapatien-
ter per år.
Kända riskfaktorer: Rökning.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Förbättrad fysisk miljö och tobaks-
förebyggande arbete på alla nivåer.
Sjukdomsförebyggande: Sanering och avlägsnande
av allergen, patient- och föräldrautbildning och in-
fluensavaccination.
Diagnos och behandling
Astma ska misstänkas vid: Klassisk bild med pip i
bröstet, attackvis påkommande andnöd och slem-
bildning, långvarig hosta (> 6 veckor) framför allt
nattetid och vid ansträngning, benägenhet för lång-
variga luftvägssymtom i samband med vanlig övre
luftvägsinfektion.
Diagnosen ska sedan bekräftas med olika tester
som PEF kurvor (enkelt lungfunktionstest), spi-
rometri med mätning av reversibilitet och ibland
ansträngningstest.
Allergiutredning görs vid positiv allergianamnes
(patientberättelse). Ju äldre patienten är desto
mindre sannolikt är det att finna ett utlösande aller-
gen d.v.s. att det föreligger en allergisk komponent i
astmasjukdomen.
Vid astma liksom vid flera andra kroniska sjuk-
domar är kontinuitet och tillgänglighet i vården
viktigt. Patientutbildning, sjukgymnastikbehand-
ling, sanering och avlägsnande av utlösande faktorer
i arbete och boendemiljö är av stor vikt.
Läkemedelsbehandling, och då framför allt
underhållsbehandling med inhalationssteroider, har
dramatiskt förbättrat livskvalitén för astmapatienten
de senaste 20 åren. Målsättningen med behandling-
en, som är symtomfrihet dagtid och nattetid och en
normaliserad lungfunktion, kan idag uppnås hos de
flesta astmatiker.
Omvårdnad och rehabilitering
Astmaskolor och sjuksköterskemottagningar i såväl
primärvård som slutenvård har under senare år
etablerats som ett bra sätt att ge astmatiker det stöd
och den undervisning som behövs. Detta är ett
teamarbete där det förutom läkare och sjuksköterska
även ingår sjukgymnast (andnings- och avslapp-
ningsövningar, hostteknik), dietist, arbetsterapeut
(ADL-bedömning, utprovning tekniska hjälpmedel,
bostadsanpassning) samt ibland även kurator och
psykolog.
Bedömning av framtida vårdbehov
Förekomsten av astma ökar successivt och under-
sökningar i yngre åldrar visar att ungefär vart 12:e
Astma bronkiale
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�6
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
barn drabbas av astma. Bland de som fötts under de
senaste decennierna är förekomsten av sjukdomen
högre än hos äldre personer. Underdiagnostisering
och underbehandling är idag fortfarande betydande.
I Sverige dör varje år två till sex personer yngre än
35 år av astma. Men trots att antalet astmatiker har
ökat har såväl dödligheten som sjukligheten mätt
i antalet sjukhusinläggningar minskat. Orsaken är
införande av modern behandling med bättre
patientomhändertagande och förbättrad läkemedels-
behandling.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Samhällets kostnader för astmasjukdomarna är om-
kring sex miljarder kronor per år. Den genomsnitt-
liga kostnaden för en astmatiker är cirka
15 000 kronor per år. Sjukvården och mediciner står
för en tredjedel av kostnaden och sjukskrivning och
förtidspensionering för resten.
Förekomst
Antal slutenvårdade patienter samt antal döda med diagnosen
astma (J45) per 100 000
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
�
��
��
��
��
��
��
��
��
��
���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
�����������������
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Lennart Nilholm, Lungkliniken, USÖ
Distriktsläkare, professor Peter Engfeldt,
Allmänmedicinskt forskningscentrum, ÖLL
Astma bronkiale
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 75 80 80 80patienter Kvinnor 70 70 70 70sluten vård Totalt 145 150 150 150
Antal Män 875 870 860 860patienter Kvinnor 684 670 670 670öppenvård Totalt 1559 1540 1530 1530
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 3 5 5 5döda Kvinnor 4 5 5 5
Totalt 7 10 10 10
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom (KOL) drabbar
ungefär 20 procent av rökarna. Det är ett allvarligt
fortskridande tillstånd som kan leda till kronisk
andningssvikt. KOL kräver stora insatser från sjuk-
vården och svarar för majoriteten av de slutenvård-
tillfällen som orsakas av kronisk lungsjukdom, detta
till skillnad från till exempel astma som med nutida
effektiva behandling ofta kan hållas under kontroll.
Idag beräknas mellan 400 000 till 700 000 personer
i Sverige att lida av KOL.
KOL är ett samlingsbegrepp för kroniska lung-
sjukdomar som ger ständig luftvägsobstruktion till
skillnad från obstruktionen vid astma som är episo-
disk. KOL angriper lungans minsta luftrör och de
små lungblåsorna (alveolerna). Dessa förstörs och
ersätts av ett mindre antal stora blåsor så kallade
emfysemblåsor. Emfysem är således en del i KOL-
sjukdomen.
Kända riskfaktorer: Rökning är orsak till cirka 90
procent av all KOL i Sverige.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Tobaksförebyggande arbete på alla
nivåer.
Sjukdomsförebyggande: Tobaksförebyggande
arbete och rökavvänjning, influensa- och pneumo-
kockvaccinering.
Diagnos och behandling
KOL bör misstänkas hos rökare som har hosta och
slem i luftrören eller andfåddhet vid ansträngning.
För att påvisa sjukdomen krävs att ett andningsprov
(spirometri) utförs. Spirometrin är inte bara viktig
för att påvisa sjukdomen utan även för gradering av
svårighetsgrad och för att skilja KOL från astma.
Rökavvänjning är den i särklass viktigaste be-
handlingen för alla KOL-patienter som fortfarande
röker. Alla läkare bör diskutera rökvanor med sina
rökande patienter, ge upplysning och enkla råd om
hur man slutar röka. Läkemedelsbehandling har
mycket begränsad effekt vid alla former av KOL.
Inget läkemedel utom syrgas kan påverka progno-
sen. Långtidsbehandling med syrgas ges ibland till
patienter med manifest kronisk andningssvikt och
har hos denna grupp positiva effekter på livskvalité
och överlevnad.
Omvårdnad och rehabilitering
En del patienter med KOL har förutom läkarhjälp
även behov av insatser från sköterska (information
och samordning), sjukgymnast (konditionsträning),
arbetsterapeut ( ADL-träning och utprovning hjälp-
medel), dietist (kostbehandling) och kurator (socialt
stöd). Ett sådant lagarbete runt en KOL-patient
brukar kallas KOL-rehablitering. Syftet är att pa-
tienten ska må så bra som möjligt trots sitt allvarliga
handikapp.
Bedömning av framtida vårdbehov
KOL är en mycket allvarlig sjukdom som kan leda
till svår invaliditet och förtida död, mer än 2 000
personer per år avlider av sjukdomen. Dödsfallen
har ökat stadigt ända sedan 70-talet och mycket talar
för fortsatt ökning särskilt bland kvinnor beroende
på rökvanor.
Då sjukdomen är rökrelaterad är det av stor vikt
att resurser satsas på olika typer av rökslutarstöd.
Det är mycket viktigt att på olika sätt verka för att
ungdomar idag inte börjar röka.
Samhällsekonomiska konsekvenser
De totala samhällskostnaderna för KOL har beräk-
nats till cirka 9 miljarder kronor per år (2002-års
prisnivå). De indirekta kostnaderna för sjukskriv-
ning och produktionsbortfall är cirka 60 procent
av de totala samhällskostnaderna för KOL. De 13
procent av patienterna som har svår eller medelsvår
KOL står för drygt 70 procent av kostnaderna.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Lennart Nilholm, Lungkliniken, USÖ
Distriktsläkare, professor Peter Engfeldt,
Allmänmedicinskt forskningscentrum, ÖLL
�
��
��
��
��
���
���
���
���
���
���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
�����������������
Antal slutenvårdade patienter samt antal döda med diagnosen
KOL (J44) per 100 000
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Förekomst
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 160 160 160 170patienter Kvinnor 213 210 220 220sluten vård Totalt 373 370 380 390
Antal Män 255 260 270 290patienter Kvinnor 327 330 340 360öppenvård Totalt 582 590 610 650
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 51 50 50 50döda Kvinnor 41 40 40 45
Totalt 92 90 90 95
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Artros är ett samlingsbegrepp för ledsjukdom som
karaktäriseras av sviktande ledfunktion med varie-
rande nedbrytning av ledbrosk och ombyggnad av
lednära ben. Nedbrytningen av brosket är större än
nybildningen. Artros drabbar framförallt knä, höft,
hand och stortåns grundled. Artros brukar också
benämnas ledsvikt.
Artros är den vanligaste ledsjukdomen och drab-
bar en stor del av befolkningen från 50-årsålder
och uppåt. Förekomsten av höftartros beräknas
vara tre–fyra procent hos personer över 55-årsålder.
Grovt räknat anses att omkring tio procent av be-
folkningen över 65 år har symtomgivande knäartros.
Enligt WHO är artros en av de tio sjukdomar som
orsakar den största globala sjukdomsbördan. Förlop-
pet av sjukdomen är individuell och alla med artros
har inte subjektiva besvär. Dock påverkar smärtan
och rörelseinskränkningen livskvalitén hos de flesta.
Kända riskfaktorer: Hög ålder, övervikt och allvar-
liga ledskador. Långvarig yrkesmässig överbelastning
samverkar med ärftliga faktorer vid artrosutveckling.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Bättre kost- och motionsvanor, insatser för att mins-
ka övervikt och fetma och undvikande av långvarig
yrkesmässig överbelastning.
Diagnos och behandling
För att fastställa att en patient har artros görs en
sammanvägning av röntgenfynd och en klinisk un-
dersökning. Ofta är det skillnad mellan röntgenolo-
giska förändringar och patientens subjektiva besvär.
Behandling av artros har som huvudmål att lindra
smärta och förbättra fysisk och social funktion hos
patienten. Behandlingen kan delas in i tre steg:
1. Basen för all artrosbehandling är informa-
tion om sjukdomen, viktkontroll och råd
om fysisk träning. En fysisk aktiv livsstil
kan minska smärtan och öka den fysiska
funktionen hos patienter med artros.
2. Läkemedelsbehandling med i första hand
paracetamol och i andra hand acetylsali-
cylsyra eller andra smärtstillande läkemedel.
Även ortopedtekniska hjälpmedel t.ex. skor
eller andra hjälpmedel som gånghjälp-
medel, sängjustering och anpassade sitt-
hjälpmedel kan för många vara en effektiv
hjälp för att klara det dagliga livet.
Ledinjektioner av olika slag (t.ex. cortison,
glukosamin och hyaluronsyra ) vilar på en
relativt bräcklig vetenskaplig grund och
verkningsmekanismerna är inte helt kända.
3. Operation är oftast protesoperation (artro-
plastik). Tio år efter operation har över
90 procent en fungerande höft- eller
knäled medan man efter 20 år har en väl
fungerande led i över 70 procent. År 2003
utfördes i Örebro län 491 primära höft-
plastiker och 293 knäplastiker.
En stor del av den icke-kirurgiska behandlingen
kan ske i primärvården. Kunskap om de möjlighe-
ter och begränsningar som specialistbehandling av
artros innebär är till stöd vid beslutet om patienten
ska remitteras från primärvården eller ej.
Omvårdnad och rehabilitering
Det är viktigt med en fungerande vårdkedja för
patienter med artros. Primärvården är den instans
som oftast möter artrospatienter initialt, och de
flesta patienter behöver i detta skede inte remiss till
ortopedspecialist. Primärvårdsläkarnas uppgift är att
så långt möjligt remittera rätt patient i rätt skede av
sjukdomen. Sjukgymnasterna i primärvården har
ett stort ansvar för behandling av patienterna under
väntetiden till operation och för rehabilitering efter
operation.
Bedömning av framtida vårdbehov
På grund av att antalet äldre kommer att fortsätta
öka - och för att det inte finns några klarlagda
specifika förebyggande åtgärder att sätta in för att
förhindra uppkomst av artros - så kommer antalet
patienter att öka. Även om effektiva icke-kirurgiska
Artros – ledsvikt
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
60
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
behandlingsmetoder som läkemedel, hjälpmedel
och fysisk träning kan förbättra situation för många
artrospatienter så kommer behovet av kirurgiska
ingrepp att öka. Det är en utmaning för vården
att inte bara förkorta väntetider till operation utan
också att ge adekvat behandling i tidigare skeden av
sjukdomen och under väntan på operation.
Medicinskt programarbete
Ett medicinskt programarbete om artros i stora leder
(höft och knä) avslutades år 2002. Arbetet genom-
fördes av två olika arbetsgrupper. En förtroende-
mannagrupp träffade patienter med artros för att
få deras syn på hur det är att leva med sjukdomen
och om deras erfarenheter av vården. Patienterna
beskrev svårigheter att leva med smärtor och funk-
tionsinskränkning och hur kraftigt detta påverkar det
dagliga livet och livskvalitén. Man beskrev också den
ökade livskvalitén som en ny höft- eller knäled hade
inneburit. De problemområden som förtroendeman-
nagruppen identifierade ur ett patientperspektiv var:
• tillgänglighetsproblematik samt en ovisshet
om hur lång väntan kan bli
• bristande stöd och hjälp under väntetiden
• brister i samverkan mellan olika förvalt
ningar och huvudmän.
En grupp med verksamhetsföreträdare konstatera-
de att forskning visat att resultatet av den kirurgiska
behandlingen är mycket god och kostnadseffektiv.
Däremot brister det i omhändertagandet av patien-
ter under väntetiden och att rehabiliteringsinsatserna
efter operation ser olika ut i olika delar av länet.
Programarbetet resulterade i att primärvården och
länets ortopedkliniker fick ett uppdrag av HSN att ta
fram gemensamma rutiner för omhändertagandet av
patienter med artros framförallt i väntan på operation.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Man ser en svag ökning av antalet primära höftplas-
tiker samt en något större ökning av antalet primära
knäplastiker, dock med stora demografiska frekvens-
skillnader. År 2004 utfördes 13 366 primära höft-
och 9 170 primära knäproteser i Sverige. Kostnaden
för en höftplastik beräknades till ca 80 000 kronor.
Antal slutenvårdade med diagnosen höfledsartros respektive knäartros
(M16, M17) per 100 000
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
�
��
��
��
��
���
���
���
���� ���� ���� ���� ����
����������������������������� ������������������������
������������������������ �������������������
��������������������������������� ����������������������������
���������������������������� �����������������������
�����������������
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Gunnar Bergentz, Kirurgkliniken,
Lindesbergs lasarett
Om man utgår från samma kostnad för en knäplastik
skulle samhällskostnaden bli ca 1,8 miljarder kro-
nor per år. Siffran är dock mycket beroende på vilka
kostnader som vägs in. Klart är emellertid att man
hamnar på en livskvalitetsjusterad kostnad per vunnet
levnadsår som i kirurgiska sammanhang är utomor-
dentligt låg för höfter och sannolikt också för knän.
Förekomst
Rörelseorganens sjukdomar*
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 746 760 780 820patienter Kvinnor 1013 1020 1020 1050sluten vård Totalt 1759 1780 1800 1870
Antal Män 4711 4770 4830 4940patienter Kvinnor 6261 6290 6320 6410öppenvård Totalt 10972 11060 11150 11350
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 6 10 10 10döda Kvinnor 13 15 15 15
Totalt 19 25 25 25
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
*Sjukdomar i muskuloskeletala systemet och bindväven (M00-M99)
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
61
Allmänt
Höftfraktur är ett akut tillstånd som omfattar brott
på lårbenshalsen (cervikala frakturer) och brott ge-
nom muskelfästen strax nedom densamma (trochan-
tära frakturer). Sammanlagt drabbas i Sverige 18 000
patienter per år av höftfraktur där de två typerna är
ungefär lika vanliga. Höftfrakturer drabbar vanligt-
vis äldre personer. Risken att få höftfraktur ökar från
50-års ålder. Medelåldern ligger nära 80 år och cirka
75 procent av de drabbade är kvinnor varav hälften
är ensamboende.
Med ökande ålder ökar också fallbenägenheten
och skelettskörheten. Antalet patienter med höft-
fraktur fortsätter att öka på grund av ökat antal äldre
samt också en riskökning inom de äldre åldersgrup-
perna.
Kända riskfaktorer: Hög ålder, benskörhet som
bland annat kan orsakas av för lite motion, för lite
kalk och D-vitamin i kosten, rökning, tidig meno-
paus samt risker i den fysiska miljön (trösklar, mat-
tor, etc.).
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Bättre kostvanor och motions-
vanor samt tobaksförebyggande arbete.
Sjukdomsförebyggande: Viktigt är att förebygga
benskörhet (osteoporos) genom tillräckligt kalkintag
via dieten (framför allt mjölk och ost), solexpone-
ring av huden (vitamin D) samt motion där man
i unga år kan bygga upp en bra benmassa och via
motion minska förlusten av benmassa vid högre
ålder. Eliminering av riskfaktorer i fysiska miljön
(trösklar, mattor, etc.) höftskydd, träning av balans
och muskelfunktion i nedre extremiteter har san-
nolikt också värde även i högre åldrar. Medicinering
mot benskörhet.
Diagnos och behandling
Ofta finner man en äldre person liggande på golvet
oförmögen att resa sig. Benet är ofta utåtroterat och
förkortat och smärtar vid rörelse. Diagnosen ställs
med röntgen och i tveksamma fall med DT (dator-
tomografi) eller MR (magnetkameraundersökning).
Patienterna behöver operation och man strävar efter
så snabb operation som möjligt då frakturen åtgär-
das och stabiliseras för att möjliggöra omedelbar
viktbelastning och gångträning postoperativt.
Cervikala frakture: I Sverige opereras frakturer med
ingen eller liten felställning (odislocerade) vanligen
med parallella pinnar eller skruvar. Vid dessa frak-
turer är risken för läkningskomplikationer mycket
liten. Frakturer med felställningar (dislocerade)
opereras i allt större omfattning primärt med en
helprotes eller halvprotes då man här har risk för
läkningskomplikationer på grund av cirkulations-
störning till ledhuvudet.
Trochantära frakturer:Vid dessa frakturer är cirkula-
tionen vanligtvis god och läkningskomplikationer
ovanliga. Man använder olika operationsmetoder
beroende på om det är tvåfragmentsfrakturer eller
flerfragmentsfrakturer. Vid tvåfragmentsfrakturer
kan patienten oftast belasta fullt direkt efter ope-
ration. Flerfragmenatfrakturer kan kräva längre tid
för läkning och patienten kan under läkningstiden
behöva avlastning med gånghjälpmedel.
Omvårdnad och rehabilitering
Snar operation är önskvärd för att minska risken för
att patienten utvecklar komplicerande tillstånd som
blodpropp i ben eller lunga, lunginflammation eller
trycksår. Adekvat smärtbehandling är synnerligen
viktig.
Målet är att vid operation ge patienten en höft
som tillåter direkt postoperativ viktbelastning som
kan starta dagen efter operation. Gångträning och
återanpassning till tidigare livsmönster är viktigt för
äldre patienter och målet är att rehabilitera patienten
till samma funktionsnivå som förelåg före frakturen.
Med osteosyntesbehandling (t.ex. pinnar, skruvar
och plattor) är detta möjligt vid praktiskt taget alla
lårbenshalsbrott och även för majoriteten av tro-
chanterfrakturerna.
Oftast tillämpar man tidig mobilisering på sjuk-
huset och fortsatt gångrehabilitering i patientens
Höftfrakturer
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
62
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
eget hem, tidigare boendeform eller i någon form av
korttidsboende. Detta underlättar snabbt funktionell
återanpassning.
Statistik från nationella höftfrakturregistret Riks-
höft visar att när omkring sex veckor har gått efter
frakturen har majoriteten av patienterna återvänt till
sin tidigare boendemiljö. Efter fyra månader kan 86
procent av patienterna gå inomhus jämfört med 91
procent före frakturen.
Rehabiliteringsprocessen är ett teamarbete mellan
sjukvård, primärvård och kommunal omvårdnad.
Bedömning av framtida vårdbehov
De ökande antalet äldre under de närmaste decen-
nierna kommer att innebära en ökad mängd pa-
tienter med höftfraktur. För att kunna ta hand om
dessa patienter med tillgängliga sjukvårdsresurser är
det nödvändigt att optimera behandlingen ytterli-
gare. Trots patienternas höga ålder och förekomst
av andra sjukdomar är det dock ändå sannolikt att
vården på akutsjukhus kan förkortas med ytterligare
några dygn (för närvarande ligger medelvårdtiden på
ortopedkliniker i Sverige på cirka tio dygn).
Ett viktigt område för fortsatt forskning gäller
förebyggande av fall och motverkan av benskörhet.
Speciella resurser bör forskningsmässigt ägna sig
åt att få fram metoder för att preoperativt utskilja
patienter med risk för läkningskomplikationer.
Detta är viktigt dels för att förskona patienterna från
dessa komplikationer, dels för att undvika över-
behandling med ledplastik i fall som ändå skulle ha
läkt komplikationsfritt. En preoperativ prognostise-
ring av läkningsmöjligheterna skulle spara resurser
för sjukvården och onödigt lidande för patienten.
Samhällsekonomiska konsekvenser
De direkta kostnaderna för landstingens och kom-
munernas vård av personer med höftfrakturer har
beräknats att vara 155 000 kronor per inträffat fall.
Med 18 000 höftfrakturer år ger det en samhälls-
kostnad på cirka 2,8 miljarder kronor per år. Till
detta kommer indirekta kostnader.
Förekomst
�
��
��
���
���
���
���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
���������������������������� �����������������������
�����������������
Antal slutenvårdade med diagnosen höftfraktur per 100 000,
åldersstandardiserade 5 årsmedelvärden
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Gunnar Bergentz, Kirurgkliniken, Lindes-
bergs lasarett
Distriktsläkare Lennart Svärd, Kumla vårdcentral
Frakturer på lårben
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 180 180 190 190patienter Kvinnor 453 460 450 450sluten vård Totalt 633 630 640 640
Antal Män 172 180 180 180patienter Kvinnor 365 360 360 360öppenvård Totalt 537 540 540 5401)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Allmänt
Depression är en av de vanligaste orsakerna till
ohälsa, produktivitetsbortfall och arbetsoförmåga
världen över. I en internationell kartläggning som
Världsbanken och WHO publicerade år 1997 var
det bara luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och
spädbarnssjukdomar som orsakade större ohälso-
effekter. Senare analyser antyder att depression kan
vara den ledande orsaken till ohälsa, åtminstone i
västländerna.
Vid en viss tidpunkt uppfyller mellan 4-10
procent av den vuxna befolkningen kriterierna för
egentlig depression. Livstidsrisken varierar med
5–25 procent för kvinnor och 3-10 procent för män.
Det finns således en könsskillnad med en överrepre-
sentation hos kvinnor.
Studier talar för att depressioner har blivit vanli-
gare under senaste 50 åren och debuten sker i lägre
åldrar. Det är huvudsakligen de lindriga och mått-
liga depressionerna som ökat. Någon vetenskapligt
accepterad förklaring till dessa förändringar har inte
kunnat presenteras.
Patienter med depression löper större risk att
drabbas av olika kroppsliga sjukdomar. Det förelig-
ger också en ökad risk att insjukna i depression vid
många kroppsliga tillstånd. Sjukdomar som visat
samband med depression är bland annat diabetes,
hjärt-kärlsjukdom, stroke, samt vissa neurologiska
tillstånd som Parkinsons sjukdom. Depression är här
en riskfaktor för försämring i sjukdomsförlopp och
för ökad dödlighet.
Kända riskfaktorer: Det föreligger en ärftlighet,
men omgivningsbetingade stressorer har en stor
betydelse vid unipolär depression. Låg födelsevikt,
tidig separation samt övergrepp och vanvård i barn-
domen kan öka sårbarheten för depression i vuxen
ålder. Stress och negativa livshändelser, missbruk och
läkemedel kan vara utlösande faktorer.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Stödjande insatser för att mot-
verka skadlig stress. Åtgärder att få individen att
uppleva en känsla av sammanhang och utveckla ett
ökat självförtroende. Drogförebyggande insatser.
Sjukdomsförebyggande: Utbildning av personal
inom barnavård, barnomsorg och skola för att tidigt
upptäcka personer i riskzon för psykisk sjukdom.
Ökat socialt stöd som buffert vid traumatiska hän-
delser.
Diagnos och behandling
Vid depressionsdiagnostik används två olika klas-
sifikationssystem (DSMIV och ICD10) som är
symtombeskrivande och jämförbara med varandra,
med en indelning av lätt, måttlig och svår depres-
sion. Terapin kan effektiviseras om depressionens
svårighetsgrad registreras under behandlingens gång.
Detta kan göras med olika skattningsskalor. Det
finns ett stort antal läkemedel med väldokumenterad
antidepressiv effekt och det finns inga säkerställda
skillnader i effekt mellan preparaten. Vid akutbe-
handling av lindriga och måttliga depressioner hos
vuxna är flera slags psykoterapier lika effektiva som
antidepressiva läkemedel. Bästa stödet har beteende-
terapi, kognitiv terapi samt interpersonell terapi.
Väntetider för psykoterapi är ett problem och det
finns en brist på psykoterapeuter, särskilt terapeuter
med kognitiv inriktning. I primärvården består be-
handlingen av patienter med depression ofta enbart
av läkemedelsbehandling.
Vid mera djupa, psykotiska alternativt terapiresi-
stenta depressioner är ECT (elektokonvulsiv be-
handling) ett alternativ. Ljusbehandling har i studier
ej gett en säkerställd större effekt än vad man har av
placebo.
Omvårdnad och rehabilitering
Vid depression är information och psykologiskt stöd
viktigt och närstående bör om möjligt engageras.
Vid läkemedelsbehandling är det viktigt med
underhållsbehandling under ett halvt till ett år efter
uppnådd symtomfrihet, då det annars föreligger
Depression
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
ökad risk för återinsjuknande. Patienter med åter-
kommande och särskilt svåra depressiva episoder
rekommenderas långtidsprofylax.
Majoriteten av personer med depression upptäcks
och behandlas inom primärvården. Flertalet patien-
ter med depression som behandlas inom psykiatrin
följs upp och behandlas i psykiatrisk öppenvård.
Det måste emellertid finnas tillgång till slutenvårds-
platser för personer med hög självmordsrisk, djupa
depressioner samt vissa utredningar.
Bedömning av framtida vårdbehov
Sjukdomen har blivit vanligare de senaste
decennierna och debutåldern har sjunkit vilket
medför att vårdbehovet sannolikt kommer attöka.
Ett mål bör vara att kunna erbjuda patienten
möjlighet att välja behandling enligt slutsatser i
SBU rapporten år 2004. Utifrån dessa slutsatser
framgår också att en integrerad behandling inom
primärvården med bland annat psykoedukativa
inslag (undervisning om den psykiska sjukdomen
till patienter och anhöriga), specialutbildad
sjuksköterska, datorbaserade påminnelser kring
behandlingen och psykiatriska konsultinsatser
har gett förbättrat behandlingsresultat i studier
utomlands. Detta har ej prövats i Sverige.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Ett försök att beräkna summan av direkta och indi-
rekta kostnader i Sverige under år 1997 gav siffran
12 miljarder kronor på ett år. År 2005 var kostna-
derna för antidepressiva läkemedel i öppenvård i
Örebro län 29,1 miljoner kronor. Uppskattningsvis
gällde minst två tredjedelar av dessa kostnader de-
pressionsbehandling.
Depression
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 154 160 160 160patienter Kvinnor 271 270 270 270sluten vård Totalt 425 430 430 430
Antal Män 221 220 220 230patienter Kvinnor 432 430 430 440öppenvård Totalt 653 650 650 670
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 0 0 0 0döda Kvinnor 1 1 1 1
Totalt 1 1 1 1
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Prognos
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Fides Schückher, Beroendecentrum,
Psykiatrin, ÖLL
Distriktsläkare Stefan Jansson, Laxå vårdcentral
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Demenssjukdomar
Allmänt
Demens är den konsekvens av sjukliga förändringar
i hjärnan som innebär att en persons förmåga att
tänka, sköta praktiska saker, språk etc. tydligt för-
sämrats jämfört med utgångsnivån för den personen.
Demens orsakas av sjukdom och är inte en normal
åldersförändring. I Örebro län har ca 4 500 personer
demenssjukdom, minst 700 insjuknar per år. Det
finns ca 100 sjukdomar som leder fram till demens.
Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste av de-
menssjukdomarna. Vid AD skrumpnar nervcellerna
i framförallt tinning- och hjässlober. Sjukdomsor-
saken är okänd. Två möjliga förklaringar till denna
sjukliga process är dels att ett skadligt protein, betaa-
myloid, lagras i hjärnan, dels att nervcellens struktur
förändras, vilket bidrar till att nervcellen går under.
Exakt hur dessa mekanismer samverkar har forskare
ännu inte klarlagt.
Vaskulär demens (VaD), ibland kallad ”blodkärlsde-
mens”, är den näst vanligaste demenssjukdomen.
Ungefär en fjärdedel av demenssjukdomarna i
Sverige är vaskulär demens. VaD orsakas huvudsak-
ligen av slaganfall eller uppkommer som en effekt av
sämre genomblödning av hjärnas djupare delar.
Kända riskfaktorer: Högt blodtryck, hjärtinfarkt
och förmaksflimmer är kända riksfaktor för utveck-
lande av både Alzheimer sjukdom och vaskulär de-
mens. I flera studier faller kort utbildning ut som en
riskfaktor för demens. Kvinnligt kön ökar risken att
insjukna i AD och ärftlighet verkar spela en roll vid
flera demenssjukdomar. Överkonsumtion av alkohol
är ytterligare en riskfaktor.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom
är riskfaktorer även för de stora demenssjukdomarna.
Således är de förebyggande åtgärderna desamma, bland
annat motion, minskat fettintag, välbehandlad diabetes
och välbehandlat blodtryck.
Sjukdomsförebyggande: Välbehandlad diabetes och
behandling av högt blodtryck, för att nämna några.
Specifikt demensförebyggande åtgärder är ej kända.
Diagnos och behandling
Vid demens påverkas flera av hjärnans funktioner
och enbart minnesförlust räcker inte för att ställa
diagnosen. Andra funktioner som brukar drabbas är:
förmåga att tänka, att planera och skapa överblick,
att hitta i miljön, att tala och förstå språket, att ta
egna initiativ, att uppleva känslor och att kontrollera
känslor. Vid Alzheimers sjukdom upplevs oftast in-
sjuknandet smygande i motsats till vaskulär demens
där insjuknandet upplevs mer plötsligt.
Diagnos och utredning av demenssjukdom syftar
till att: utesluta behandlingsbara sjukdomar som kan
ge demensliknande symtom, ställa en sannolik diag-
nos, behandla sjukdomen optimalt, ge och förmedla
stöd till den sjuke och dennes familj och att ge infor-
mation och underlag för behandlingsplan. Frågan
om demens uppstår ofta hos patienten eller hos an-
höriga i patientens närhet. En stor del av de ca 700
nya demensfall som årligen inträffar i Örebro län
kommer ej till utredning första åren. Det finns flera
orsaker till det, några torde vara att vare sig patien-
terna själva eller sjukvården identifierar symtomen
som demenssymtom. Man söker således vård och
utredning först sedan sjukdomarna givit upphov till
mer tydliga symtom. Det är då viktigt att man vet
att man ska söka primärvården som första instans.
Cirka 60 procent av alla nya fall får sin diagnos
inom primärvården. Resterande nya fall diagnos-
tiseras huvudsakligen vid de geriatriska klinikerna,
oftast efter remiss från primärvården eller annan
klinik på sjukhuset. Demenssjukvården vid de
geriatriska klinikerna är huvudsakligen inriktad
på specialistutredning av t.ex. yngre personer med
misstänkt demens, personer med kortvariga symtom
(även i högre ålder) och personer med atypiska sym-
tom. Denna utredning sker i öppen vård. I sluten
vård, och i öppen vård via demensteamet, utreds och
behandlas patienter med akuta förvirringstillstånd
och beteendestörningar i sent skede av demenssjuk-
domen. Primärvården ansvarar också för det medi-
cinska stödet och samarbetet med den primärkom-
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
66
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
munala vården.
Farmakologisk behandling för Alzheimers sjuk-
dom finns men är inte botande. Behandlingseffekten
är begränsad. Tyvärr svarar endast en del patienter på
behandlingen och vissa får besvärande biverkningar.
I dag får cirka 25 procent av de patienter som har
Alzheimers sjukdom farmakologisk behandling. Det
finns två typer av specifika demensläkemedel. Dels
så kan de s.k. acetylkolinesterashämmarna förstärka
signalsystemet i hjärnan som skadats, dels så finns
sedan år 2002 ett läkemedel som åtminstone delvis
tros hindra nervcellernas undergång. Preparatet har
positiva effekter på hjärnans intellektuella förmåga
och på funktionsnivån hos svårt dementa.
För vaskulär demens finns för närvarande ingen
specifik farmakologisk behandling. Dock är behand-
ling av blodtryck, blodfetter etc. viktiga i ett tidigt
skede av sjukdomen.Vid alla former av demens kan
det bli aktuellt med symtomatisk läkemedelsbehand-
ling för de psykiatriska symtom som ofta förekom-
mer i sjukdomarnas sena skeden, den tid då patien-
ten ofta vistas i ett kommunalt särskilt boende.
För alla typer av demens är en kunnig personal
som anpassar vården efter patientens aktuella funk-
tion av större vikt än given medicin. Detta måste
fortgå under hela vårdförloppet.
Omvårdnad och rehabilitering
Den största delen av omvårdnaden av patienter
med demenssjukdom sker i primärkommunal regi.
Landstingets demenssjukvård begränsas till diagnos-
tik, specifik farmakologisk behandling respektive
behandling av depression, oro, ångest och andra psy-
kiatriska symtom, omhändertagande av demenssjuka
med akut sviktsituation, medicinskt eller socialt,
samt expertstöd till primärkommunal vård.
I demensvården är det av stor vikt att arbetet sker
med ett rehabiliterande förhållningssätt. Vid demens-
vård är inte målet med rehabiliteringen att återfå funk-
tioner och förmågor, utan att ta tillvara och förstärka
det friska, så att det sjuka blir mindre framträdande.
Rehabilitering och omvårdnad bygger på teamar-
bete och helhetssyn. I teamet kring patienten och
dess anhöriga ingår många olika professioner såsom
arbetsterapeut, sjukgymnast, sjuksköterskor m.fl.
Omvårdnadsforskare har visat att en viktig förut-
sättning för ”bra resultat” inom demensvården är att
vården bedrivs utifrån goda möten som präglas av en
balans mellan krav och kompetens både hos patien-
ten med demenssjukdom och hos vårdgivaren.
Bedömning av framtida vårdbehov
Demenssjukdomarna är typiska ålderssjukdomar. Vi
vet att andelen och antalet äldre-äldre kommer att
öka avsevärt de kommande 20 åren. År 2020 är de
första fyrtiotalisterna 80 år. Detta medför att både
incidens (nyinsjuknade) och prevalens (förekomst av
personer med demens) kommer att öka avsevärt.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Inom 2,5–3 år efter att demenssjukdomen har
diagnostiserats har ca 50 procent av de sjuka flyttat
till kommunernas särskilda boenden. Av de demens-
sjuka bor ungefär hälften i särskilda boenden. Total
kostnad för demensvården beräknas till nästan 40
miljarder kronor, inkluderande anhörigas insatser.
Av kostnaderna ligger mer än 80 procent på kom-
munerna och den kommer att öka på grund av en
ökande andel 80 år och äldre och därmed fler med
demenssjukdom.
Texten är framtagen i samarbete med:
Distriktsläkare Bengt Pettersson, Olaus Petri vård-
central, Örebro
Demens
2003 1)2007 2010 2015
Antal Män 66 70 70 70patienter Kvinnor 77 80 80 80sluten vård Totalt 143 150 150 150
Antal Män 109 110 110 130patienter Kvinnor 120 120 120 120öppenvård Totalt 229 230 230 250
2002 2)2007 2010 2015
Antal Män 60 60 60 60döda Kvinnor 124 130 130 125
Totalt 184 190 190 185
2)Källa Dödsorsaksregister, Socialstyrelsens statistikdatabaser
1)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Allmänt
Personer med dubbeldiagnoser d.v.s. missbruk och,
eller beroende av droger med en samtidig psykisk
ohälsa är en relativt stor grupp med en mycket
komplicerad problematik. Dessa personer dyker upp
inom alla specialiteter inom sjukvården och konsu-
merar mycket hälso- och sjukvård. Patientgruppen
är välkänd inom såväl socialtjänstens som kriminal-
vårdens verksamheter.
Missbruk är den allra vanligaste komplikationen
till psykisk störning. Studier har visat att personer
med psykisk störning löper två gånger större risk att
missbruka alkohol eller andra droger jämfört med
normalbefolkningen. De vanligaste psykiatriska
symtomen hos missbrukspatienter är nedstämdhet,
ångest och sömnstörningar, vilket ofta leder till läke-
medelsförskrivningar och sjukskrivningar.
Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som drab-
bar 10–20 procent av befolkningen oavsett ålder.
Över hälften av dessa har dessutom ett pågående
missbruk och beroendeproblematik eller enbart
beroendeproblematik.
Kända riskfaktorer: Ungefär 75 procent av de brott
som begås och där utfallet av domen blir sluten
psykiatrisk vård begås av psykiskt störda som varit
drogpåverkade vid brottillfället.
Många patienter med dubbeldiagnos har i sin
anamnes våldsinslag i samband med drogpåverkan.
Patienter med dubbeldiagnos är överrepresenterade i
statistiken vad gäller självmord.
Riskfaktorer på individnivå: Ärftliga eller omkring
födseln förvärvade neuropsykiatriska funktionsstör-
ningar. Personlighetsdrag, eller temperament med
aggressivitet och bristande impulskontroll. Oför-
måga att leka eller på annat sätt uttrycka sig. Tidiga
tecken på asocialt beteende i hemmet, i skolan och
på fritiden. Dåligt självförtroende.
Riskfaktorer på familj och social nivå: Svårigheter
i den tidiga anknytningen till viktig person. Miss-
bruk, psykisk sjukdom, kriminalitet, ogynnsamma
sociala förhållanden och arbetslöshet i familjen.
Relationsproblem i familjen som orsakar gräl, bråk
och, eller misshandel mot både vuxen och barn.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Information till skolelever om
alkohol och narkotika kan vara ett viktigt inslag i det
förebyggande arbetet. Det betyder mycket för folk-
hälsan att ge barnen i tidig skolålder information om
faran med tobaksrökning och därigenom motverka
att ungdomar börjar röka i tidig ålder. Rökning
kan ibland vara en inkörsport till andra och mer
farliga droger. Fysisk aktivitet och kunskap om hur
kroppen och hjärnan reagerar på alkohol och andra
droger har en förebyggande effekt.
Sjukdomsförebyggande: Varje patient som söker
inom öppen hälso- och sjukvård och uppger psy-
kiska besvär bör systematiskt bedömas vad gäller
eventuella missbruksproblem.
Diagnos och behandling
Att ställa rätt diagnos för patienter inom missbru-
karvård och psykiatrisk vård är avgörande för en
framgångsrik behandling. Grundläggande är att det
görs en ordentlig missbruksanamnes och psykiatrisk
anamnes.
Missbruk kan orsaka psykiatriska symtom och
därmed förväxlas med psykiatriska sjukdomar. Akut
och kroniskt missbruk kan orsaka symtom som kan
hänföras till vilket psykiatriskt tillstånd som helst.
Akut och kroniskt missbruk kan skada den fysiska
och psykiska utvecklingen, provocera fram återfall
eller försämra den psykiatriska sjukdomen.
Missbruk och beroende, eller enbart beroende,
kan ses som en kronisk eller långvarig störning med
hög återfallsrisk. I viss utsträckning är missbruket
oberoende av den psykiska sjukdomen. Det är ett
tillstånd som är möjligt att framgångsrikt behandla
i ett program med tydliga inslag av rehabilitering.
Missbruksbehandling sker i olika stadier där engage-
mang, motivering, aktiv behandling och återfallspre-
vention är de viktigaste momenten.
Dubbeldiagnoser
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Omvårdnad och rehabilitering
Strukturerade omvårdnadsinsatser kan ge gott
resultat och innebär mer eller mindre intensiv
övervakning. Övervakningen är ett mycket viktigt
inslag i omvårdnad och rehabilitering av dubbel-
diagnospatienter vars liv präglas av instabilitet,
bristande insikt, dåligt omdöme, självdestruktivitet
och demoralisering.
Bedömning av framtida vårdbehov
Det finns inget som tyder på att det framtida
vårdbehovet inom beroendesektorn skulle minska.
Alkoholkonsumtionen i riket är nu den högsta på
mer än 100 år och verkar fortsätta öka. Internationa-
liseringen i samhället tenderar att göra både alkohol
och narkotika mer tillgängliga än tidigare.
Alkohol är storleksmässigt fortfarande vårt största
beroendeproblem och alkohol ingår dessutom ofta i
olika blandberoenden. Alkohol är ett beroendefram-
kallande medel som ger mycket svåra skador såväl
somatiskt som psykiatriskt.
På narkotikasidan är det heroinet som oroar mest
och som ökat snabbt under senare år. Heroinet är
mycket beroendeframkallande och farligt p.g.a.
risken för dödsfall vid överdos. Väldokumenterade
behandlingsalternativ finns i form av läkemedel
som Subutex och Metadon. Dessa behandlingar
är personalintensiva med täta sköterskekontakter
och drogkontroller. Båda dessa behandlingsformer
fordrar också intimt samarbete med främst social-
tjänsten. Beroendecentrum har (februari 2006) ca
32 patienter i aktiv behandling och ca 20 patienter
på väntelista.
Vad gäller diagnostiken av psykiska störningar står
vi inför ett systemskifte med ökad tonvikt lagd på
den neuropsykiatriska diagnostiken. Många ”gamla”
patienter ifrågasätter sin diagnos och kräver en neu-
ropsykiatrisk för att i viss mening få upprättelse och
hjälp utifrån nya mer effektiva behandlingsmetoder.
Personer med diagnostiserad ADHD kan idag
få behandling med Concerta (amfetaminliknande
preparat i lågdos och långsamt verkande). ADHD är
överrepresenterat hos missbrukare. Tidigare ansågs
dock missbruk vara en kontraindikation för en sådan
behandling, men nu har vi ett 15-tal personer som
får denna behandling med gott resultat. Detta kräver
ytterligare resurser för diagnostik och ofta långvarig
behandlingskontroll och rehabilitering.
Samhällsekonomiska konsekvenser
En aktiv heroinist måste köpa heroin för ca 1 000–
1 500 kronor per dag. Dessa personer har nästan
aldrig något arbete. För att få ihop dessa pengar
måste han/hon stjäla för ca 5 000 kr, eftersom
hälarna bara betalar ca 20 procent för stöldgodset.
Om man därtill lägger kostnader för utredningar
hos polis och försäkringsbolag kommer man nog lätt
upp i 10 000 kronor per dag i kostnader för samhäl-
let. Beroendecentrums opiatprogram enligt ovan
borde då alltså redan idag spara 320 000 kronor per
dag åt samhället eller ca 116 miljoner kronor per
år. Detta är då oräknat patienternas och anhörigas
lidanden.
Kostnaderna för alkoholskadorna i Sverige beräk-
nas idag till cirka 122 miljarder kr. Lägger man där-
till kostnaderna för ökad alkoholkonsumtion samt
narkotika och tablettberoende är det inte osannolikt
att kostnaderna idag närmar sig 200 miljarder kr.
Texten är framtagen i samarbete med:
Chefsöverläkare Göran Löfstedt och
stf verksamhetschef Gunnel Ihrstedt, Beroendecentrum,
Psykiatrin, ÖLL
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
6�
Allmänt
Den vanligaste definitionen på multisjuka är: en
person som har tre diagnoser eller fler (från olika
diagnosgrupper) och tre eller fler inläggningar på
sjukhus under ett år. Genomsnittsåldern är 80 år.
Studier från Stockholm visar att med denna defini-
tion hör ca fyra procent av personer 75 år och äldre
(75+) till den gruppen. I Örebro län är omkring tio
procent av befolkningen 75+, ca 27 000 personer
och av dem är ca 1 080 multisjuka (med samma
beräkning som i Stockholmsstudien).
Multisjuka är i stort behov av sjukvård, de har
många kontakter med primärvården och sjukhusens
öppenvård, har upprepade inläggningar på sjukhus,
och är högkonsumenter av läkemedel. En 18-må-
naders studie där man granskade multisjukas alla
kontakter med sjukvården och kostnader för dessa
visade att de vårdades på sjukhus i genomsnitt sju
gånger och stod på 12 läkemedel. Landstinget stod
för de flesta insatserna och den största delen av kost-
naderna för dessa patienter.
Multisviktande är en annan större grupp där
tyngdpunkten ligger på omsorg och omvårdnad.
Definition på multisviktande är: personer 75+, som
har någon eller flera sjukdomsdiagnoser, problem
med nedsatt rörlighet och ork samt behov av rehabi-
literings- och, eller funktionsuppehållande insatser
under lång tid. Detta innebär sammantaget en skör
livssituation, snabbt föränderlig och med behov av
återkommande omprövning av vård-, omsorgs- och
rehabiliteringsinsatser. För denna grupp ansvarar
kommunerna för de flesta insatserna och bär den
största kostnaden för omsorgen och omvårdnaden.
Det är inte ovanligt att äldre patienter står på
drygt tiotalet läkemedel som kanske skrivits ut av
flera olika läkare i både primär- och övrig specialist-
vård. Studier har samtidigt visat att kostnader för
olika former av läkemedelsrelaterade problem är om-
fattande och framför allt medför merkostnader för
inläggningar och besök på sjukhusens mottagningar.
Det handlar om att patienter tar läkemedel på fel
sätt eller inte alls, men även att läkemedel kombine-
ras på ett olämpligt sätt.
Många äldre har i slutet av sina liv ett antal år
med ökande vård- och omsorgsinsatser från kom-
mun och landsting där det sista levnadsåret är mest
resurskrävande.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Aktivitet i olika former kan ge po-
sitiva effekter på hälsa och välbefinnande högt upp i
åren. Det gäller såväl fysisk aktivitet som delaktighet
i kulturella och sociala sammanhang. Förändringar
av levnadsvanor, förebyggande hembesök, före-
byggande av olycksfall hos äldre och att motverka
ensamhet och isolering är exempel på åtgärder som
kan verka hälsofrämjande.
Sjukdomsförebyggande: Påverkan av levnadsva-
nor och livsstilsfaktorer. Förekomsten av nästan
alla sjukdomar ökar emellertid med åldern, t.ex.
hjärtsvikt, demens och cancersjukdomar. En större
del av sjukvården kommer i framtiden sannolikt att
få ägna sig åt att hjälpa patienter att leva med sin
sjukdom, d.v.s. att ha bästa möjliga fysiska, psykiska
och sociala välbefinnande trots sjukdom och funk-
tionshinder.
Diagnos och behandling
En rapport från SBU visar att det vetenskapliga un-
derlaget för behandlingsrekommendationer är svagt
för gruppen 65+ . För gruppen 75+ finns nästan
inga behandlingsstudier publicerade. Det innebär att
för de patientgrupper som får mest sluten vård och
mest ”multibehandling” är det vetenskapliga under-
laget som sämst.
Utvecklingen inom sjukvården har möjliggjort att
vi idag kan utreda och behandla äldre patienter som
vi för tio år sedan inte ens hade funderat över t.ex.
alla slags hjärtoperationer och cancerbehandlingar.
Behandlingarna utförs på patienter som ofta har
flera diagnoser och många mediciner.
Idag har vi inte kunskapen om var gränsen går
för att en multisjuk äldre ska ha nytta av utredning
och behandling. I genomsnitt tar den här gruppen
Multisjuka
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�0
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
12 läkemedel per dag. Antalet läkemedel har stigit
med ungefär ett läkemedel vartannat år. Gruppen
75+ toppar statistiken över inläggningar på grund av
medicinbiverkningar.
Omvårdnad och rehabilitering
25 procent av de äldre läggs in i onödan på sjukhus,
sannolikt på grund av bristande samarbete mellan
kommun och primärvård. I studien ”Vaxholm 1:an”
skapades ett äldreteam från vårdcentralen till vilket
multisjuka hade tillgång att ringa och få akut bedöm-
ning. Utvärderingen visade en 50 procents minskning
av sjukhusvård i denna grupp.
När det finns ett fungerande skyddsnät för den
multisjuka (t.ex. äldreteam för dem som bor hemma
och fast distriktsläkare för kommunernas boendefor-
mer) kan patienten oftast fortsätta att vårdas i hem-
met och slipper traumatiska inläggningar på sjukhus.
Bedömning av framtida vårdbehov
Ökningen av personer i gruppen 80+ är störst av alla
åldersgrupper. Den har fyrfaldigats sedan 1950 och
antalet 100-åringar har tjugofaldigats. Enligt WHO
kommer andelen kroniskt sjuka av andelen sjuka i
befolkningen (resterande andelar är akut sjuka eller
har andra sjukdomar) att öka från 45 procent år
2000 till 64 procent år 2020. Ökningen beror till
stor del på sjukvårdens utveckling som möjliggör fler
överlevande i kroniska sjukdomar. Detta kommer att
ställa ännu högre krav på landsting och kommuner,
dels i form av ökad kunskap genom forskning och
utbildning, dels ett bättre samarbete mellan organi-
sationerna för att kunna utnyttja resurserna på rätt
sätt.
Befolkningsutvecklingen med fler äldre kommer
att öka det totala sjukvårdsbehovet under det sista
levnadsåret. Eftersom det är under det sista levnads-
året och då främst i högre åldrar som sjukvårdskon-
sumtionen för en individ är som högst.
Dagens sjukvård är strukturerad i organspecia-
liteter vilket försvårar en helhetsbedömning av de
multisjuka, därför krävs en utbildningsinsats gente-
mot de flesta specialiteter och till alla personalkate-
gorier. Klinisk forskning rörande äldre patienter är
av största vikt och måste stimuleras.
På läkemedelsområdet finns tecken på en stor för-
bättringspotential om insatserna från olika förskri-
vande läkare och andra aktörer kan samordnas till en
fungerande helhet och att kommunikationen med
patienterna förbättras.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Att beräkna de samhällsekonomiska konsekven-
serna för multisjuka är svårt. Vid Äldrecentrum i
Stockholm studerade man vårdkostnaderna för ett
begränsat antal multisjuka personer under år 2001.
Man kom fram till att den genomsnittliga kostnaden
för landsting och kommun för vård av en multisjuk
person var 170 000 kronor för sex månader.
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Mikael Rizell, Medicinkliniken, USÖ
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�1
Allmänt
Influensa drabbar oss regelbundet varje vintersäsong
och ger en överdödlighet bland gamla människor.
Insjuknande hos oss föregås av insjuknande på
sydöstra halvklotet, vilket gör att vi ofta är förvar-
nade och har möjlighet att vidta vissa förebyggande
åtgärder, främst vaccinframställning och vaccinering.
Influensa är en virussjukdom som orsakas av tre
virustyper, influensa A, B och C. Det är främst A
och B som ger upphov till den typiska influensasjuk-
domen. Influensavirus är mycket föränderligt, därför
kan samma person insjukna i influensa flera gånger.
Genomgången influensa skyddar mot nyinsjuk-
nande helt eller delvis under några års tid. Andra
gånger då influensavirus helt ändrat skepnad blir
alla mottagliga. Dessa mer uttalade influensautbrott
har fått benämningar från de länder där de upp-
stått, som spanska sjukan, ryska snuvan, asiaten och
Hongkong-influensan.
Kända riskfaktorer: Andra sjukdomar som t.ex.
hjärtsjukdom eller lungsjukdom och hög ålder ökar
risken för komplikationer av influensa.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Det finns inte några allmänna
åtgärder för att hindra utbrott eller minska spridning
av influensa.
Sjukdomsförebyggande: Den enda effektiva före-
byggande åtgärden mot influensa är vaccination.
Vaccinet ska tas i god tid före kommande influensa-
säsong. Vaccinets sammansättning är anpassad till
de virusstammar som förväntas dyka upp under den
kommande influensasäsongen. Vaccinet rekommen-
deras i första hand till personer som av medicinska
orsaker kan drabbas extra svårt av sjukdomen (t.ex.
personer med känd hjärtsjukdom eller lungsjukdom)
och bör också ges till alla över 65 år. Skyddet mot
influensa av vaccination beräknas till 50–80 pro-
cent. Hos dem som trots vaccination insjuknar blir
symtomen lindrigare och komplikationerna färre.
Skyddet mot dödlighet är 80–90 procent. Sedan år
2005 erbjuder Örebro läns landsting alla riskgrupper
och personer över 65 år gratis influensavaccination.
Det finns också läkemedel som i vissa fall kan ges
förebyggande mot influensa A.
Diagnos och behandling
Smittämnet finns i svalget hos den sjuke och sprids
till andra främst som fin, luftburen droppsmitta men
kan även spridas genom direktkontakt. Smittsam-
heten är mycket stor och inkubationstiden är kort,
ett till tre dygn.
Influensa börjar ofta akut med frossa, snabbt
stigande feber (ofta över 40°C), allmän muskelvärk,
huvudvärk och därefter tilltagande symtom från
luftvägarna, främst hosta. Efter några dagar brukar
tillståndet ge med sig och de flesta tillfrisknar efter
ca en vecka. Sjukdomsbilden är ofta lindrigare och
kan mer likna en vanlig förkylning.
Hos vuxna och äldre personer är det ganska van-
ligt med en komplicerande lunginflammation som
orsakas av bakterier som normalt finns i luftvägarna,
t.ex. pneumokocker. Det är dessa sekundära lung-
inflammationer som ger överdödligheten hos äldre
personer i anslutning till influensa.
Behandlingen vid influensa är främst ”symto-
matisk”, d.v.s. den riktas mot patientens symtom.
Antivirala medel finns som kan ges i vissa situationer
(bör ges mycket tidigt i sjukdomsförloppet). Bakte-
riella komplikationer behandlas med antibiotika.
Diagnosen ställs vanligen utifrån patientens
symtom. Influensavirus kan laboratoriemässigt lätt
påvisas via ett prov från näsan (nasopharynxaspirat).
Omvårdnad och rehabilitering
Sedvanlig omvårdnad enligt de behov en febersjuk
och smärtpåverkad patient kan ha, särskilt viktigt för
personer i riskgrupper och äldre. ADL-stöd, rehabi-
literande andningsvård och sjukgymnastik är vanliga
åtgärder under en ofta lång konvalescens och i regel
med allmän trötthet hos patienten.
Influensa
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Bedömning av framtida vårdbehov
Influensa är en sjukdom som sprids mellan männis-
kor. Den årliga varianten bygger på lättare genetiska
förändringar hos viruset mellan åren. Fågelinfluensa
förkommer hos fåglar men kan smitta människa
oftast via större genetiska förändringar i en mel-
lanvärd, vanligtvis grisen. I sällsynta fall kan denna
anpassning av influensa i annan djurart även ske
direkt i människan. En särskilt farlig variant kan
orsaka sjukdom när människans immunsystem inte
alls känner igen detta nya virus. Det är vad som
skett med fågelinfluensan H5N1 hos enstaka män-
niskor som utsatts för höga smittdoser. När en sådan
överföring sker mellan djur och människa kallas
sjukdomen för en zoonos. Det finns en oro finns för
att omvandlingen i sjuka människor blir så lyckosam
för det nya influensaviruset att en variant uppstår
som kan smitta mellan människor. Detta kan sedan
leda till en ny pandemi med effekter som påminner
om det som skedde vid Spanska sjukan 1918.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Influensasjukdomen orsakar en betydande sjukfrån-
varo från arbetsplatser och skolor med avsevärda
samhällsekonomiska kostnader och för Sverige en
genomsnittlig överdödlighet på ca 100–4 000 per-
soner per år. Vid en eventuell pandemi blir förstås
konsekvenserna av en helt annan omfattning.
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Torbjörn Norén, Infektionskliniken, USÖ
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Bakgrund
Förekomst av bakterier med allt högre grad av
motståndskraft, resistens, mot tillgängliga antibio-
tika ökar stadigt samtidigt som läkemedelsindustrins
satsning på utveckling av nya antibiotika för närva-
rande är begränsad. Det är därför tvunget att både
förhindra spridning av resistenta bakterier i sjukhus-
miljö såväl som i samhället och att minimera över-
användning och felaktig användning av antibiotika.
Situationen i Sverige och i våra nordiska grannländer
är fortfarande relativt gynnsam men i många de-
lar av världen är resistenta bakterier så vanliga att
situationen är allvarlig. Användning av antibiotika
med ett brett spektrum och preparat med en ekolo-
giskt ogynnsam profil är viktiga riskfaktorer. Resi-
stenta bakterier förekommer både i samhället och på
sjukhus. Risken för spridning av resistenta stammar
genom direkt och indirekt kontaktsmitta är högre på
sjukhus än i samhället. Från att ha varit sporadiskt
förekommande i Sverige och orsakat mindre lokala
utbrott påvisas idag resistenta bakterier inklusive
bakterier resistenta mot många olika antibiotika,
s.k. multiresistenta bakterier, allt oftare. Till dessa
räknas i regel meticillinresistenta Staphylococcus
aureus (MRSA), särskilt de som är multiresistenta,
pneumococcer med nedsatt känslighet för penicillin,
inte sällan även de multiresistenta samt vankomy-
cinresistenta enterokocker (VRE). Dessa omfattas av
Smittskyddslagen och är således anmälningspliktiga.
Ytterligare bakteriearter, som uppvisar multiresistens
utgörs av s.k. Gram-negativa bakterier där tarmbak-
terier med förekomst av ESBL (extended spectrum
beta-lactamases) ingår liksom t.ex. Pseudomonas och
Acinetobacter med resistens mot minst tre viktiga
antibiotikagrupper såsom beta-laktamer, amino-
glykosider och kinoloner.
Meticillinresistenta Staphylococcus aureus
(MRSA)
MRSA är stafylokocker som förvärvat resistens mot
alla beta-laktamantibiotika (penicilliner, cefalospori-
ner och karbapenemer) och som dessutom ofta är
multiresistenta. Våra vanliga stafylokockantibiotika
är därför verkningslösa. MRSA rapporterades första
gången från England år 1961 och snart därefter be-
skrevs de första sjukhusutbrotten. Under 1970- och
1980-talen skedde en snabb spridning av MRSA på
sjukhus på flera kontinenter och prevalensen av in-
vasiv MRSA-infektion uppgår nu till ca 80 procent
i Japan, ca 50 procent i USA och 30–50 procent i
västra och södra Europa. Hittills har Norden varit
förskonat i stor utsträckning men de senaste åren
har en snabb ökning noterats i både Danmark och
Finland. I Sverige har en fördubbling skett av antalet
fall per år på tre år, om än fortfarande låga absoluta
tal. Att situationen snabbt kan förändras illustreras
av situationen i England och Wales på 1990-talet då
prevalensen länge låg på knappt tre procent för att
under mitten av 1990-talet snabbt stiga till 40–50
procent. Denna snabba förändring noterades först
på enskilda vårdavdelningar och sjukhus men kom
snart att omfatta hela landet. Prevalensen på sjukhus
i Stockholmsområdet närmar sig nu tre procent,
vilket är oroväckande. De MRSA stammar som
noterats runt om i världen har undersökts mycket
noggrant med olika mikrobiologiska (framför allt
molekylärgenetiska) metoder och man har funnit
att det är ett begränsat antal MRSA-kloner som har
spritt sig inom och mellan sjukhus i alla olika världs-
delar. Detta indikerar att det antagligen finns MRSA
som är utrustade med egenskaper som gör dem mer
spridningsbenägna men också att det finns brister
i de vårdhygieniska rutinerna. Under det senaste
decenniet har dock nya typer av MRSA-stammar
påvisats i allt större omfattning hos patienter utan
tidigare sjukvårdsanknytning, s.k. samhällsförvärvad
MRSA. Mycket talar för att dessa stammar uppstått
spontant ute i samhället och vi står här inför en
helt ny patientkategori utan kända riskfaktorer för
resistenta bakterier.
Övriga multiresistenta bakterier
Huvuddelen av dessa utgörs av ”importerade” stam-
mar, förvärvade framförallt i samband med sjuk-
vårdskontakter utomlands. Det förekommer även
Antibiotikaresistenta bakterier
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
att vi kommer i kontakt med och blir koloniserade
av resistenta bakterier i samband med resor och
utlandsvistelser. Exempel på detta är pneumococcer
med nedsatt känslighet för penicillin som sporadiskt
isoleras från barn i vårt land och tarmbakterier med
förekomst av ESBL som förvärvas i samband med
födointag och som sekundärt kan ge upphov till
urinvägsinfektioner. Den senare bakterietypen med
resistens förefaller vara i ökande i vårt land med
pågående spridning i såväl sjukhusmiljö som primär-
vård.
Diagnostik och övervakning
Övervakning av resistensläget förutsätter en nog-
grann provtagning av sjukdomsorsakande infek-
tioner och omsorgsfull diagnostik och analys av
dessa prover. För detta krävs en ökad medvetenhet
om problemet och nödvändiga laboratorieresurser,
inkluderande förutsättningar för epidemiologisk
typning av isolerade resistenta bakteriestammar.
Konsekvenser
Vid behandling av infektioner ges initialt antibiotika
som förväntas ha effekt på sjukdomstillståndet, s.k.
empirisk behandling, i avvaktan på odlingsbesked
från mikrobiologiskt laboratorium. Vid ökad före-
komst av resistenta bakterier kan denna empiriska
behandling vara verkningslös och större användning
av bredspektrumantibiotika kan bli nödvändig med
risk för ytterligare resistensutveckling.
Förebyggande åtgärder
Resistenta bakterier smittar som andra bakterier,
d.v.s. huvudsakligen genom kontaktsmitta. Det
som helt dominerar är indirekt kontaktsmitta där
bakterierna sprids från en patient till en annan via
vårdpersonalens händer. Konsekvent tillämpning av
basala hygienrutiner är ett grundläggande koncept
för att hindra smittspridning mellan patienter och
att förhindra att vårdpersonal koloniseras. Ytterst
handlar det om patientsäkerhet.
I länder med låg förekomst av resistenta bakterier,
som Sverige, är noggrann övervakning med aktiva
åtgärder av misstänkta eller verifierade fall motive-
rad, s.k. ”search and destroy policy”. Denna policy
innefattar bland annat omfattande screeningverk-
samhet, smittspårning, isolering och noggrann upp-
följning av samtliga smittade individer. Att denna
resurskrävande policy fungerar illustreras inte bara
av förhållandena i Norden utan även av Holland
där man trots stora problem i grannländerna lyckats
behålla en gynnsam situation.
Samhällsekonomiska konsekvenser
En aktiv övervakning och bekämpning av anti-
biotikaresistenta bakterier är resurskrävande. Men
alternativet är än mer kostsamt. Utbrott av MRSA
i vårt land (t.ex. i Göteborg och Östergötland) har
tydligt belyst detta.
En aktiv övervakning kräver en välfungerande
organisation inklusive laboratorieresurser för scree-
ning, smittspårning och uppföljning. System för
adekvat infektionsregistrering är också nödvändigt.
Dessutom fordras tillräckligt med vårdplatser för
isolering.
Ett stort antal internationella studier har entydigt
visat att kostnaderna för vård av patienter med anti-
biotikaresistenta bakterier är högre än för motsva-
rande patienter med känsliga bakterier. Det gäller
kostnader för behandling och utredning, förlängd
vårdtid och ökad dödlighet.
Texten är framtagen i samarbete med:
Överläkare Bo Söderquist, Infektionskliniken/Mikro-
biologen, USÖ
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Sexuellt överförbara sjukdomar ökar för varje år.
Klamydia är numera den i särklass vanligast rap-
porterade sexuellt överförbara sjukdomen i Sverige.
Klamydia har funnits med i smittskyddslagen sedan
1988 och antalet anmälda fall i Sverige år 1989 var
strax under 30 000. Därefter sjönk antalet rapporte-
rade fall och år 1997 rapporterades 13 905 fall. Efter
det har det skett en ständig ökning. År 2004 var an-
talet fall 32 280. Den största ökningen sågs då bland
ungdomar 15–19 år. Året därefter var ökningen
störst i åldersgruppen 20–24 år. Totala antalet fall år
2005 var 33 164. Av dem som smittats utomlands år
2005 hade många smittats i Thailand, Spanien och
Storbritannien men de allra flesta, 88 procent, hade
smittats i Sverige.
Även om klamydia är den sexuellt överförbara
sjukdom som i särklass ökat mest så har även antalet
fall av gonorré ökat. Från år 2004 till år 2005 var
ökningen 21 procent. Totalt rapporterades 691 fall,
den högsta årssiffran sedan år 1990 och mer än tre
gånger så många fall som år 1996, då det lägsta anta-
let fall någonsin i Sverige rapporterades. De senaste
årens ökning beror framför allt på en ökad inhemsk
smittspridning, som varit särskilt markant bland
unga heterosexuella och bland män som har sex med
män. Gonorrén har under 2000-talet åter etablerat
sig i Sverige och framför allt i storstadsområdena.
Ökningen sammanfaller med likartade trender i
flertalet andra Västeuropeiska länder.
Det finns flera faktorer som kan ha bidragit till att
antalet klamydiafall sjönk påfallande första hälften
av 1990-talet för att sedan markant öka. En orsak
kan vara att det i slutet av 1980-talet och i början
1990-talet genomfördes intensiva och frekventa
informationskampanjer för kondomanvändning
för att förhindra en växande HIV-epidemi. Följ-
den blev att preventionen inte enbart förhindrade
HIV utan även samtidigt motverkade en ökning av
andra könssjukdomar. Med åren visade det sig att
HIV inte fick den utbredning i Sverige som befarats
och informationskampanjerna avtog för att nästan
försvinna helt.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: De som är unga idag får inte
samma sorts information som var aktuell i början av
1990-talet. Attityder hos unga har förändrats. Kla-
mydia uppfattas ofta som en oskyldig och harmlös
sjukdom och man ser inte vilka följderna kan bli
av obehandlad klamydia. Riktade informationssats-
ningar till ungdomar och yngre vuxna bland annat
om risker vars omfattning de många gånger inte
själva förstår.
Sjukdomsförebyggande: Kondomanvändning,
preventiva samtal, god tillgänglighet och frikostighet
med provtagning. Professionell och effektiv smitt-
spårning som till stor del bygger på en god samtals-
metodik. En behandling är aldrig fullständig utan en
väl genomförd smittspårning.
Diagnos och behandling
Klamydia orsakas av en bakterie, chlamydia tracho-
matis. Klamydia kan finnas i urinröret, ändtarmen
och svalget hos både män och kvinnor och i liv-
moderhalsen hos kvinnor. Klamydia ger inte alltid
symtom vilket försvårar diagnos och smittspårning.
Diagnosen ställs genom identifiering av klamydia
DNA i urinen hos både män och kvinnor och od-
ling alternativt identifiering av klamydia DNA från
livmoderhalsen på kvinnor. I utvalda fall tas prov
även från ändtarm och svalg. Klamydiainfektionen
behandlas med antibiotika. Behandlingen är säl-
lan något problem då resistensutveckling knappast
förekommer.
Bedömning av framtida vårdbehov
Trenden över tid har varit uppgång och nedgång i
antal rapporterade positiva klamydiafall och fram-
tiden kommer med stor sannolikhet att vara på
samma sätt. Antalet positiva klamydiafall ökade
markant i slutet på 80-talet, för att sedan efter flera
års höga siffror minska. Därefter skedde åter en
ökning till över 33 000 positiva klamydiafall rappor-
Sexuellt överförbara sjukdomar
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�6
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
terade i Sverige år 2005.
Med satsningar på sjukdomsförebyggande insatser
kan det finnas en möjlighet att på nytt minska anta-
let klamydiafall och hitta fler obehandlade personer.
I förlängningen kan detta minska det lidande som
komplikationer av obehandlad klamydia kan få som
följd, t.ex. sterilitet.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Det finns inga beräkningar av det totala samhälls-
ekonomiska konsekvenserna för sexuellt överförbara
sjukdomar i Sverige. Om man endast räknar prov-
tagningskostnaden för alla klamydiaprov (cirka
450 000 prov år 2005) och läkarbesök för konstate-
rade klamydiafall blir den årliga kostnaden cirka 150
miljoner kronor.
Texten är framtagen i samarbete med:
Kurator Margret Lindberg och bitr. överläkare
My Falk, Hudkliniken, USÖ
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Allmänt
Munhålan drabbas av ett antal sjukdomar varav
karies är den mest frekventa. I WHO: s program för
munhälsa finns endast mål för hur karies hos barn
ska reduceras. Karies är liksom parodontit (inflam-
matorisk sjukdom i tändernas stödjevävnad) en
infektionssjukdom som samvarierar med biologiska,
psykologiska, sociala och kulturella orsaker. Omfat-
tande karies och parodontala skador kan leda till ett
stort lidande för den enskilda och äventyra livskvali-
teten både funktionellt och estetiskt.
Karies är fortfarande ett stort folkhälsoproblem.
Cirka hälften av alla barn och ungdomar har idag
synliga tecken på karies d.v.s. fyllningar eller ”hål”
i sina tänder. En stor del av resterande hälft kan ha
påbörjade angrepp. Ur ett riskperspektiv är det vik-
tigt att uppmärksamma att de barn och ungdomar
som fortfarande har en ibland handikappande kari-
esproblematik, ofta är samma grupper som återfinns
i andra medicinska och sociala riskgrupper och där
ett brett samarbete mellan olika aktörer är nödvän-
digt för att kunna hjälpa. Även vuxna kan fortfa-
rande ha ett stort vårdbehov p.g.a. karies, speciellt
de som inte omfattades av förebyggande vård som
unga. Åren 1996 och 1997 var cirka en fjärdedel av
befolkningen i åldrarna 65–84 år helt tandlösa.
Parodontit drabbar ca 40 procent av den vuxna
befolkningen i Sverige. Stödjevävnaden bryts ned
och successivt förlorar tänderna sitt fäste. Under
senare år har studier visat på en samvariation mellan
parodontit och allmänmedicinska sjukdomar som
t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar och respiratoriska
sjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom.
Därför bör parodontit ses i riskperspektivet dels som
ett infektionsfokus med påverkan av allmänhälsan,
dels som en orsak till förlust av tänder. Det veten-
skapliga underlaget är dock motsägelsefullt.
Förutom karies och parodontit finns det pato-
logiska förändringar i käkbenet, bettfysiologiskt
relaterade problem, orala funktionshinder samt ett
antal oralmedicinska diagnoser som skapar större
eller mindre problematik för den drabbade. Av dessa
är oral cancer den slemhinneförändring som ensamt
svarar för en ökad mortalitetsrisk.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande: Arbete med att minska sociala
skillnaders negativa effekter genom riktade insatser i
socioekonomiskt svaga områden. Förbättrad skolmiljö
med avseende på kostutbud. Utbildning av omsorgs-
personal i tandvård. Sprida kunskap om fluorens effekt
samt livsstilsfrågor som munhygien, rökning och kost.
Tobaksförebyggande arbete på alla nivåer med stöd av
lagar, förordningar och policy.
Sjukdomsförebyggande: Karies: Hälsopedagogisk
rådgivning innehållande livsstilsfrågor som mun-
hygien, fluoranvändning och kost.
Parodontit: Hälsopedagogisk rådgivning innehållande
livsstilsfrågor som munhygien och rökning.
Diagnos och sjukdomsbehandling
Karies är en sjukdom som är svårdiagnostiserad i en
tidig sjukdomsfas. Utvecklingen av sjukdomen kan
dock avstanna genom en livsstilsförändring hos den
drabbade. Ibland kan en fluortillförsel bidra till att
patienten slipper en reparativ vårdinsats.
Parodontit: Diagnosen ställs vanligtvis vid en klinisk
undersökning. Vid kronisk parodontit försöker man
bromsa förlust av stödjevävnad runt tänderna genom
att bakteriebeläggningar och inflammerad vävnad i
tandköttsfickorna och på rotytorna tas bort. Detta
sker vanligtvis genom att avlägsna tandsten och
beläggningar. När detta inte räcker används kirur-
giska metoder. Kompletterande behandlingar med
antibiotika har hitintills inte gett någon påtagligt
bevisad effekt. Viss effekt kan ses vid användande
av vissa kompletterande kirurgiska rekonstruktions-
metoder.
Rehabilitering
Karies behandlas genom att den skadade delen av
tanden ersätts med annat material, idag företrädesvis
compositplast eller porslin. Även rotfyllningar, kron-
och broprotetik samt implantat kan bli aktuella.
Munhälsa
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Parodontit som i sitt slutstadium innebär att tänder
förloras, ger patienten valet att leva med en tand-
lucka eller ersätta den protetiskt. Implantat kan
vara ett alternativ men är kostsamt för både patient
och samhälle. Dessutom finns en ökad risk för
fästeförlust även på implantatet om patienten inte
orkar med att förändra de faktorer som bidragit till
parodontiten.
Bedömning av framtida vårdbehov
Generellt kan man förutse en minskning av före-
komsten och svårighetsgraden av karies och pa-
rodontit bland personer yngre än 50 år medan en
ökning kan förväntas ske bland äldre åldersgrupper.
Orsaken till detta är att kommande årtiondens äldre
patienter i allt högre grad kommer att vara tand-
försedda under den del av livet då möjligheten att
upprätthålla en sjukdomsförebyggande livsstil mins-
kar. Då antalet äldre personer samtidigt ökar skapar
detta sammantaget ett inte obetydligt vårdbehov för
dessa grupper.
Samvariation mellan oral hälsa och allmänhälsa
talar dessutom för att dentala epidemiologiska index
kan ligga till grund för viss hälso- och sjukvårds-
planering.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Samhällets totala kostnader för tandvård kan delas
upp i tre huvudgrupper: patientavgifter, lands-
tingens kostnader och det statliga tandvårdsstödet.
Den totala kostnaden uppgick för år 2003 till 18,7
miljarder kronor varav patienterna stod för cirka 61
procent. (SOU 2006:27)
Förekomst
���
���
���
���
���
���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����
���������������������� ������������������������
����������������� �������������������
����������
Medelvärde för antal kariesangripna och fyllda tänder (DFT) för 12
åringar samt Madelvärde för antal kariesangripna och fylllda kontaktytor i
tandbågen (DFS-a)
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Medelvärdet för antal kariesangripna och fyllda
tänder (DFT) för 12-åringar respektive 19-åringar
i Örebro län och Riket har gått ned konstant sedan
mitten på 1980-talet. Sverige uppnår i stort sett
WHO:s mål för karies på barn redan idag. WHO:s
mål år 2020 för andel kariesfria bland undersökta 6
åringar är 80 procent (resultat för Sverige är 70 pro-
cent år 2001) samt ett DFT-tal för 12-åringar under
1,5 (resultat för Sverige år 2001 0,9).
Nationell och länsspecifik epidemiologi för
parodontit och karies hos vuxna saknas. Dock finns
ett antal större regionala studier utförda som kan
användas som indikatorer på vad en nationell epi-
demiologi skulle visa. Nationella enkätstudier kring
upplevd hälsa finns i den så kallade ULF-studien
som genomförs årligen av Statistiska centralbyrån. I
ULF-studien angav 23 procent av män och kvinnor
i åldern 25–44 år att de haft besvär från tänderna
eller proteser de senaste 12 månaderna. Motsvarande
andelar var för åldersgruppen 45–64 år 22 procent,
65–74 år 18 procent samt 75–84 år 15 procent.
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Prognos
Dålig/mycket dålig tandhälsa
2004 1)2007 2010 2015
Antal Män 9253 9280 9350 949018-84 år Kvinnor 8859 8870 8940 8990
Totalt 18112 18150 18290 184701) Källa: Liv & hälsa 2004, Samhällsmedicinska enheten, ÖLL
Antal personer 18–84 år som angivit mycket dålig
eller dålig munhälsa i befolkningsundersökningen
år 2004. Prognosen för år 2015 antyder att antalet
personer 18–84 år som har dålig tandhälsa kommer
att öka med ungefär 130 kvinnor och 240 män.
Observera att prognosen endast tar hänsyn till den
självskattade tandhälsan år 2004 och den förväntade
befolkningsökningen fram till år 2015.
Texten är framtagen av:
Samhällsodontolog Gunnar Ekbäck, Hälsokansliet
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�0
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�1
Allmänt
Av samtliga yttre orsaker till sjukdom och död år
2003 var fallolycka den vanligaste orsaken med ca
hälften av samtliga yttre orsaker. Den vanligaste
formen av fallolycka är fall i samma plan genom
halkning, snavning eller snubbling.
Andra vanligt förekommande yttre orsaker under
år 2003 var transportolycka med fordon och kom-
plikation till medicinsk vård och kirurgiska åtgärder.
En ökning jämfört med föregående år märks för
avsiktlig självdestruktiv handling, komplikationer
vid medicinsk vård och kirurgiska åtgärder och
transportolycksfall. Antalet fallolyckor som krävt
sluten vård har legat ungefär på samma nivå mellan
åren 1998 och 2003. År 2003 vårdades i Sverige i
ca 115 000 personer på sjukhus med huvuddiagnos
skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre
orsaker. Med bidiagnoser inräknade var antalet ca
134 000 personer.
Frakturer (benbrott) är de mest förekommande
diagnoserna, vanligaste formen är frakturer på nedre
extremitet (ben). En annan stor diagnosgrupp är
skador i hjärnan (intrakraniella skador). Vanligt före-
kommande diagnoser är också lårbensfrakturer och
hjärnskakning.
Socialstyrelsen driver sedan år 1995, i samarbete
med nio sjukhus i Sverige, ett projekt som är inrik-
tat på registrering av hem- och fritidsolycksfall. En
bakgrund till projektet är att olycksfallsskador är ett
stort folkhälsoproblem såväl i Sverige som i Europa.
En beräkning för perioden 1998–2002 ger genom-
snittligt ca 524 000 skadefall per år på nationell
nivå, ca 5 900 skadade per 100 000 invånare och år.
Det skattade antalet vårddagar under ett år ligger
på drygt 480 000 varav personer som är 80 år eller
äldre svarar för närmare hälften av vårddagarna.
Antalet skadade var störst bland yngre åldersgrup-
per, ca 50 procent av männen och ca 40 procent
av kvinnorna var yngre än 25 år. Andelen män var
störst i åldrarna 0–64 år och andelen kvinnor störst i
åldersgrupperna 65 år och äldre. De flesta skadorna
inträffade under veckosluten och mellan maj och
september. Boendemiljön är den vanligaste skade-
platsen oavsett ålder. De äldsta och de yngsta ålders-
grupperna skadade sig i boendemiljön och övriga
åldersgrupper ofta vid en idrotts- eller sportanlägg-
ning. Fallolyckor är vanligast och för alla åldersgrup-
per, utom för de yngsta barnen, är fall i samma plan
(halkning, snubbling etc.) den vanligaste fallolyckan.
De yngsta barnen faller bland annat från lekredskap
och möbler. Nio av tio skador drabbade huvud,
armar och ben. Av samtliga rapporterade hem- och
fritidsolycksfall ledde 11 procent av männens och 16
procent av kvinnornas skador till sjukhusvård.
Riskfaktorer: Riskfaktorerna är olika för olika typer
av skador och förgiftningar. Exempel är alkoholkon-
sumtion, idrottsutövande, boendemiljö, arbetsmiljö
och trafikmiljö.
Hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande
Hälsofrämjande åtgärder är övergripande samhälls-
insatser inom skade- och våldsförebyggande arbete,
konsumentinformation och folkbildning. Viktiga
sjukdomsförebyggande insatser är hjälpmedel,
skydd, upplysning, information och föräldrautbild-
ning.
Förekomst
Under år 2003 vårdades 1 629 män och 1 905
kvinnor från Örebro län i sluten vård på grund av
skador, förgiftningar och vissa andra följder av yttre
orsaker. Vad gäller de vanligast förekommande di-
agnoserna vårdades 844 män och 1 302 kvinnor för
fallolyckor, 284 män och 197 kvinnor för transpor-
tolycksfall med fordon, 180 män och 163 kvinnor
för komplikationer vid kirurgiska och medicinska
åtgärder och 59 män och 125 kvinnor för självde-
struktiv handling.
Skador och förgiftningar
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
�2
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
Örebro län
Örebro län ligger något under riksgenomsnittet om
man tittar på antal vårdade i slutenvård med diagnos
skador och förgiftningar (S00-T98 enligt ICD10).
Observera att vårdutnyttjandet endast gäller inlagda
patienter på sjukhus och alltså inte omfattar patient-
besök på sjukhusmottagningar och vårdcentraler.
I en urvalsundersökning hösten 2004 ställdes frå-
gan om man under de senaste 12 månaderna råkat
ut för olycksfall (ej avsiktligt våld eller misshandel)
som lett till att man sökt vård eller tandvård. Bland
männen respektive kvinnorna, 18–84 år, svarade tio
respektive åtta procent ja på den frågan. Variationen,
speciellt för männen, var stor för olika åldersgrupper.
För män i åldersgruppen 18–34 år var det 15 pro-
cent som råkat ut för olycksfall, medan motsvarande
andel i åldersgruppen 65–84 år var sex procent.
Samhällsekonomiska konsekvenser
Samhällets kostnader för olycksfall är ca 40 miljarder
kronor årligen varav 4,7 miljarder för fallskador hos
äldre. Det förväntas en stor ökning av kostnaderna för
fallskador med ett ökande antal äldre i befolkningen.
�
���
���
���
���
����
����
����
���� ���� ���� ���� ���� ���� ���� ����
������������������������ �������������������
������������������� ��������������
���������������������������� �����������������������
����������������������� ������������������
�����������������
Antal slutenvårdade samt antal döda, skador och förgiftningar per 100 000,
åldersstandardiserade 5 årsmedelvärden
Källa: Socialstyrelsens databaser, Socialstyrelsen, EpC
Prognos
Enligt prognosen kommer antalet patienter i sjuk-
husvård år 2015 att öka för slutenvårdade (inlagda)
patienter och minska för antalet öppenvårdade (ej
inlagda) patienter. Tyvärr saknas i dagsläget tillför-
litliga registerdata från primärvården som årligen
behandlar många patienter i denna diagnosgrupp.
Skador och förgiftningar
20031) 2007 2010 2015Antal Män 1530 1550 1560 1580patienter Kvinnor 1833 1840 1840 1850sluten vård Totalt 3363 3390 3400 3430
Antal Män 6993 7000 6990 6950patienter Kvinnor 5873 5850 5820 5820öppenvård Totalt 12866 12850 12810 12770
20022) 2007 2010 2015Antal 3) Män 120 125 125 125döda Kvinnor 65 65 65 65 Totalt 185 190 190 1901)Källa: Register över sjukhusvård, Örebro läns landsting2)Källa Dödsorsaksregister, Folkhälsan i siffror, Socialstyrelsen, EpC3 Kapitel XX (ICD 10). Yttre orsaker till sjukdom och död
Hälsokansliet och Samhällsmedicinska enheten
��
Behovsanalys
www.orebroll.se
Postadress: Ledningskansliet, Örebro läns landsting, Box 1613, 701 16 Örebro.
Besöksadress: Eklundavägen 2, Örebro. E-post: [email protected]
Telefon 019–602 70 00, telefax 019–602 70 08