Tema: Konflikter värld s 18 2/01 · Allan Eriksson. Tel: 773 1021 [email protected] Ylva...

JournalenJ

Såpor ger en osann bild av sjukvårdenElisabeth Dahlborg undersöker hur sjuksköterskestudenter påverkas s 10-11

NYHETER FRÅN GÖTEBORGS UNIVERSITET

Dåligt med jämställdheten s 3

Reser i myternasvärld s 18

Tema: Konflikterpå jobbet s 12-15

2/01

FO

TO

: HIL

LE

VI N

AG

EL

GUJ-2.2001 1-03-21 09.13 Sida 1

Allan Eriksson. Tel: 773 [email protected]

Ylva Beckman. Tel: 773 5162 [email protected]

Eva Lundgren. Tel: 773 [email protected]

Anders Eurén

Siv Bondenäs Brink

Åke Pettersson

Kajsa Asklöf, Peter Olofsson, David Andersson,Annica Olofsson, Bosse Forsén, Lasse Fryk ochMargita Björklund.

Jenny Lööf

GU Journalen, Göteborgs universitet Box 100, 405 30 Göteborg Tel 031-773 1021, fax 031-773 4354

[email protected]

http://www.gu.se/aktuellt/GU-journalen

Novum Grafiska AB, Göteborg. Tidningen trycks på miljövänligt papper som uppfyller kraven förSvanenmärkning.

5 900 ex

7 nummer/år. Nästa GU Journal utkommer den 9 maj.

25 april

Gör skriftlig anmälan till redaktionen. För obeställt material ansvaras ej. För ej signerat material ansvarar redaktionen. Citera gärna, men ange källan. ISSN 1402-9626

PROREKTOR HAR ORDET

GU JOURNALEN är en informations- och personaltidning från Göteborgs universitet

CHEFREDAKTÖR:

BITRÄDANDE REDAKTÖR:

REPORTER:

LAYOUT / GRAFISK FORMGIVNING:

ANSVARIG UTGIVARE:

STF ANSVARIG UTGIVARE:

MEDVERKANDE SKRIBENTER:

KORREKTUR:

ADRESS:

E-POST:

INTERNET:

TRYCK:

UPPLAGA:

UTGIVNING:

MANUSSTOPP:

ADRESSÄNDRING:

JournalenJ

2 G U JOURNALEN 2 | 0 1

Innehåll

Manliga värderingar styrforskarnas villkor

GU:s önskelista till regeringen

Tvärvetenskap i kläm

Vad gör universitetet förlivslångt lärande?

Fakulteterna inte överensom fördelningspoltik

GU-zoolog i Vetenskapsrådet

Didaktik snart på schemat

Vill göra rent i såpornas klichévärld

Vem bryr sig om konflikterpå jobbet?

Förebilder saknas

Hedersdoktor tror inte påkannibalism

Forskare bildar nätverk förglobala frågor

Vad vore Göteborg utan universitetet?

3

4

5

5

6

7

8

10-11

12-15

17

18

19

20

Bildning: Lägre prioriterat än kun-skapsbildning

Galna kosjukan: Har smittat ävenspråket. (Hur kan en sjukdom varagalen?)

Informationssamhälle:Se kunskapssamhälle.

IT: Lösningen på alla problem.

Kunskapssamhälle: Ofta motsatsentill informationssamhälle.

Kårobligatoriet: Se inte förenings-frihet.

Mångkultur: Alla kulturer utom densvenska.

Nato: Får Ulf Bjereld att skriva påDN-debatt.

Normalvetenskap: Enligt ThomasKuhn sysslar normala vetenskapsmänmed att lösa specifika problem ochbekymrar sig inte om kritiskt tänkan-de eller ifrågasättande. I så fall,menade Karl Popper, är vetenskaps-männen dåligt utbildade. Kanske harbåda rätt.

Postmodernismen: Känns mindremodern än t o m modernismen.

Rankning: Inte att ta på allvar. Mäterendast studenternas åsikter.

Språkår: Borde varje år vara.

Tvärvetenskap: Universitetets svarpå maskrosor.

David Andersson & Allan Eriksson

Akademisk lathund, del 5

April 2001

EN MORGON NYLIGEN tog radionyheternaupp frågan om humaniora i framtiden.Ekot har gjort en nationell undersökning,som visar att under den senaste fyraårsperi-oden har antalet doktorander i humanioraminskat från 450 till 190. Om siffrorna ärrätt, tänkte jag, kommer med den taktenalla humanistiska doktorander ha försvun-nit efter ytterligare fyra år.

Humanisten är alltså en utrotningsho-tad art. Hade humanisterna varit vargar,skulle debatten säkert blivit häftig.

KRYMPNINGEN AV ANTALET doktorander ärett problem också inom de flesta andrafakulteter – och för universiteten som hel-het. Doktoranderna är förutsättningen föruniversitetens framtida existens. Det är iro-niskt – milt uttryckt – att samtidigt somdet nationella målet är att 50 procent av enårskull skall ha högskoleutbildning, snävarsystemet självt in förutsättningarna för attdet skall finnas lärare/forskare som på enakademisk nivå kan undervisa den önskadetillströmningen av studenter. Till det kom-mer också det minskade antalet postdoc-anställningar och den allt hårdare kampenom forskningsanslag, som gör att mångafärdiga doktorer drivs att söka sin försörj-ning utanför universiteten.

Det är naturligtvis av flera skäl positivtmed många disputerade i samhället utanförden akademiska världen. Problemet hand-lar om att det blir för få forskarutbildadekvar vid universiteten – både under denkritiska, närmsta framtiden då proppenOrvar går ur och i ett längre tidsperspektiv,då 50 procent av en årskull skall hahögskoleutbildning samtidigt som planer-ingen förhoppningsvis fortsatt inbegriper,att universitetslärare inte bara skall under-visa utan också forska för att kunna utbildapå en vetenskapligt, kritisk grund.

Framtiden låter sig inte planeras – strä-van måste ändå vara att så gott det går

säkerställa systemens hållbarhet, bl agenom att försöka förstå vilka effekter del-förändringar får för helheten – i ett längretidsperspektiv. När förre SIFO-chefen StigEkman sommarpratade i radio förra året,talade han om behovet av att bildligt ochbokstavligt gå över gränser – i positivbemärkelse, är det bäst att inskjuta. Hanuppmanade lyssnarna att varje vecka sökaen ny gräns att överskrida. Det är ingendum idé.

I det här exemplet är det relativt enkelt.Det handlar ”bara” om att politiker ochnationella planerare i tanken överskrider degränsdragningar de själva utstakat. Samtidigtär det lätt att bli hemmablind. Då harockså vi på universitetsgolvet ett ansvar föratt reagera och slå larm – utifrån vidaresamhällsintressen än de renodlat akademis-ka. Det ansvariga sättet att utjämna ”kun-skapssegregationen”, för att fortsatt talamed Ekman, kan inte vara att krympaantalet högutbildade. Vi menar ju alla all-var, när vi talar om den växande betydelsenav kvalificerade förhållningssätt till kun-skap för alla människor som ett led i strä-van efter en långsiktigt hållbar samhällsut-veckling.

Birgitta Skarin Frykman

Humanisten är en utrotningshotad art

FO

TO

: AL

LA

N E

RIK

SS

ON

GUJ-2.2001 1-03-21 09.13 Sida 2

G U JOURNALEN 2 | 01 3

NYHETER

FO

TO

: AL

LA

N E

RIK

SS

ON

Hur bemöts kvinnor och män somdoktorander? Och hur ser framtidenut efter det att de disputerat? En nyrapport visar på brister, särskilt vidhumanistiska fakulteten.

DET ÄR HUMANISTISKA och samhällsve-tenskapliga fakultetsnämnderna som tagitinitiativ till en kartläggning av doktoran-dernas arbetsmiljö och anställningsförhål-landen efter examen. I rapporten har mansärskilt fokuserat på könsskillnader, tillexempel om kvinnor och män doktorerarpå lika villkor och om det är lättare förmän att forska vidare än för kvinnor.

– Vi hade en svarsfrekvens på 75 pro-cent på vår enkätundersökning, berättarEva Mark, som varit huvudförfattare tillrapporten. Det innebär att 170 personersom avlagt doktorsexamen vid de huma-nistiska och samhällsvetenskapliga fakulte-terna mellan 1996 och 1999 har deltagit iundersökningen.

RAPPORTEN VISAR ATT den kvantitativajämlikheten är god vid bägge fakulteterna.

– Jag blev själv förvånad över resultatet:kvinnor och män doktorerar i ungefärsamma utsträckning. Och cirka 80 procentav dem som disputerat är nu verksammavid något universitet eller högskola, unge-fär lika många kvinnor som män. Löneut-vecklingen är jämlik vid humanistiskafakulteten. Däremot får män bättre lön vidsamhällsvetenskapliga fakulteten.

De stora problemen finns när det gällerkvaliteten på jämställdheten. Exempelvis är85 procent av alla handledare män, såmånga kvinnliga förebilder finns alltså inte.

Och ungefär hälften av de kvinnor som dis-puterat vid humanistiska fakulteten samten mindre grupp kvinnor vid samhällsve-tenskapliga fakulteten är mycket missnöjda.

– Man talar om för mycket konkurrens,hierarkiskt tänkande, dåligt kamratskap,intolerans, för lite uppmuntran, berättarEva Mark. Man är också kritisk till sinhandledning, har varit utsatt för köns-kränkningar och anser att utbildningensom helhet varit otillfredsställande. Ändåvisar det sig vid en grundligare undersök-ning att det är just dessa kritiska kvinnorsom i högre grad än de andra fortsätter attforska. Det handlar alltså om starka kvin-nor som har ett jätteintresse för det de görmen som skulle vilja forska på andra vill-kor.

Men att kvinnor vid humanistiskafakulteten är mer negativa till sin situationän kvinnor vid samhällsvetenskapligafakulteten måste inte betyda att humanis-terna är så mycket sämre på jämställdhet.

– Det kan ju också vara så att man ärmer van vid att anlägga ett genusperspektivvid humanistiska fakulteten och att mandärför noterar brister på ett annat sätt.

DEKANUS LENNART OLAUSSON tycker attresultaten av undersökningen är oroande:

– Om problemen är så här stora vidden humanistiska fakulteten måste vi för-stås göra något åt det. Eftersom det är såmånga kvinnor som är missnöjda kan pro-blemen inte ligga vid någon enskild insti-tution utan måste gälla fakulteten somhelhet. Vi ska självklart följa upp den härundersökningen men kommer också attförsöka göra en bortfallsundersökning av

de doktorander som aldrig disputerar.Varför blir man inte klar och vad borde vigöra åt saken?

Förutom Eva Mark har CharlotteLarsson, fil kand och studerandeombuds-man vid Filosofiska fakulteternas student-kår svarat för insamling och sammanställ-ning av data för undersökningen.

Eva Lundgren

Rapporten Arbetsmiljö ur jämställdhets-perspektiv: en könsuppdelad kartläggningav doktoranders arbetsmiljö och anställ-ning efter examen går att rekvirera på telefonnummer 773 1106.

Tjärnö marinbiologiska laboratoriumfår sammanlagt 15,5 miljoner kronorunder en tvåårsperiod från VästraGötalandsregionen och EU:s struk-turfonder. Pengarna kommer blandannat att underlätta fördjupade fors-karkontakter med näringslivet.

UNDER ÅREN 1996-2000 har Tjärnömarinbiologiska laboratorium utvecklatskraftigt, inte minst tack vara projektetCentre of Excellence. Tjärnö är nu på godväg att bli ett internationellt erkänt forsk-nings- och kunskapscentrum.

De pengar man nu får innebär att mankan vidareutveckla projektet.

– Det här betyder oerhört mycket föross, säger föreståndaren Kerstin

Johannesson. Vi har redan utvecklat enför Sverige unik teknik med vilken vi kanundersöka havsbottnarna, bland annatmed hjälp av speciella farkoster somanvänder sig av videofilmer och ekolodför att filma botten. Den information vifår kan vi sedan använda för att göra tre-dimensionella kartor som visar djup, typav botten men också till exempel vilkaväxter som finns. Vi kommer nu attkunna arbeta vidare med tekniken i sam-arbete med industrin.

En viktig del av satsningen är attbygga upp strukturer för att den bioveten-skapliga forskningen ska kunna användasoch utvecklas efter industrins och samhäl-lets behov.

– Ett exempel är båtbottenfärger där vi

försöker utveckla färger som hindrar havs-tulpaner från att fästa på båten. Vi försö-ker dels få fram ytor där växten inte villsätta sig, dels färger som växten inte tålmen som innehåller komponenter somdjur och växter i området redan användersig av och som därför inte skadar naturen.

Tjärnö kommer nu bland annat attbygga ett nytt laboratorium och satsa merpå kemisk ekologi. Man kommer också attägna sig åt mer utåtriktade verksamheter.

Dessutom samarbetar man också medNaturvårdsverket med att utveckla marinmiljöanalys för att studera marinbiologiskmångfald.

Notiser

Kräver remissDET FATTADES BESLUT om den häl-sovetenskapliga akademins organisa-tion vid styrelsens sammanträde den20 februari. Bland annat beslöt manatt inte remittera förslaget om arbets-ordning för akademin till fakultets-nämnderna eftersom institutioner,företrädare för de fackliga organisa-tionerna och studenterna redan blivitinformerade.

Mot detta reserverade sig lärar-representanterna:

– Det här är visserligen bara enprocedurfråga, och inte en substans-fråga, säger Marie Demker, styrelsenslärarrepresentant. Men det är viktigtatt den formella proceduren följs.

Hon menar att arbetsordningenkan få stora konsekvenser för ett fler-tal berörda fakulteters utbildningspro-gram och att man därför borde gettsmöjlighet att yttra sig.

I övrigt fick lärarna igenom deflesta av sina krav.

Ny vice ordförandeELISABET LITSMARK-NORDENSTAM

har utsetts till vice ordförande i GU:sstyrelse.

Sedan 1999 är Elisabet Litsmark-Nordenstam VD för ALMI Företags-partner Väst, som arbetar med risk-villig finansiering och företagsutveck-ling inom små och medelstora företag.

Hon har en bred bakgrund frånnäringslivet där hon bland annatarbetat som informationschef vidGötaverken Arendal och som chef förden interna informationen inomEricssonkoncernen. Hon har ocksåerfarenhet från organisations- ochpersonalutveckling och har varitverksam som personaldirektör vidSKF inom ett affärsområde med ett60-tal bolag runt om i världen ochsom personalchef vid Sahlgrenskasjukhuset.

Elisabeth Litsmark-Nordenstam ärfil mag i beteendevetenskap ochhumaniora från GU samt MSc i före-tags- och nationalekonomi samtmanagement från MIT.

Stort missnöje bland kvinnligadoktorander

Tjärnö får 15,5 miljoner för attutveckla kontakter

Eva Mark har kartlagt hur kvinnliga doktorander bemöts.

Elisabet Litsmark-Nordenstam

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 3


NYHETER

Fortsatt prenume-ration på SpionenDE ANSTÄLLDA VID GU kommer äveni fortsättningen att få Spionen hem ibrevlådan. Styrelsen har beslutat attteckna nytt avtal om prenumerations-och informationstjänster med GFS.De verksamheter som beviljas medel är,förutom Spionen, K103 Göteborgs stu-dentradio och Göteborgs studentnät.

Senast den 15 oktober 2002 skaGFS redovisa en utvärdering av verk-samheterna för att dessa ska få fortsattekonomiskt stöd.

Nytt uppdrag ivetenskapsrådetSEDAN DEN FÖRSTA mars är professorBerit Askling huvudsekreterare förden nybildade utbildningsvetenskapli-ga kommittén. Kommittén, som är endel av Vetenskapsrådet, kommerunder tre år att utlysa forskningsme-del på 90 miljoner kronor fria förforskare att söka.

– Avsikten är att främja utveck-lingen av utbildningsvetenskapligforskning och forskarutbildning i näraanslutning till lärarutbildningen ochmed direkt relevans för den pedago-giska yrkesverksamheten. Alla formerav lärande ingår i vårt forskningsom-råde, förklarar Berit Askling, det villsäga även det lärarande som sker inomhögre utbildning, vuxenutbildningsamt inom arbets- och yrkeslivet. Vikommer också att stödja forskarskoloroch etablera olika nätverk.

Hon kommer nu att dela sin tidjämnt mellan kommittén och institu-tionen för pedagogik och didaktik.

– Uppdraget innebär ett oerhörtstort förtroende. Det handlar om ettforskningsområde som är väldigt nyttoch det gäller att göra något bra avdet, särskilt som regeringen gjort en såpass stor satsning på det utbildnings-vetenskapliga området.

Olika vetenskapsområden kommeratt vara företrädda vid utbildningsve-tenskapliga kommittén.

Notiser

Vad vill GU satsa på i framtiden?En ganska god bild får man i bud-getunderlaget som nyligen lämnatsin till regeringen.

Högst upp på önskelistan står 2 000 nya utbildningsplatser till IT-universitetet och över 50 miljonertill nya rekryteringstjänster.

UNIVERSITETSSTYRELSEN ställde sig ifebruari bakom budgetunderlaget ochdess prioriteringar. I den ger Göteborgsuniversitet två olika huvudalternativ förregeringen att ta ställning till. Det enaalternativet kallas för ”nollförslaget” ochinnebär att tidigare planering ligger fast.Det andra, ”förstärkningsförslaget”, ärbetydligt mer offensivt och innehåller enlång lista av behov.

I ”nollförslaget” redovisar GU ennågot ändrad planering jämfört medtidigare, vilket främst beror på att GUförra året tvingades att ta i anspråk spara-de helårsprestationer för att nå takbelop-pet. Syftet med planeringen har varit,och är, att nå balans i budgeten, menarbudgetdirektör Per-Erik Eriksson.

Istället för att, som tidigare planerats,lägga ut 1 400 platser budgetår 2003 läg-ger GU nu ut 800 platser år 2002 och600 år 2003. Genom denna omfördel-ning räknar GU med att nå takbeloppetde kommande åren.

– Hur dessa platser ska fördelas ärinte klart, konstaterar Per-Erik Eriksson.Rektorsämbetet tänker ha en ingåendediskussion med fakulteterna angåendedetta.

Universitetet ansöker dessutom omatt få avräkna prestationer och att bedri-va verksamhet inom de nya områdena:idrott och teknik (det senare kopplat tillIT-universitetet). Något som hittills intehar varit möjligt.

I AVSNITTET OM forskning och forskarut-bildning framhålls det att ökade priseroch löner har lett till en urholkning avfakultetsanslagen. En intern utredningvisar att anslagen under perioden 1997-1999 ökade med 9,9 procent medan denfaktiska ökningen inte blev mer än 4procent.

– I det kärva ekonomiska läget kan vi

inte göra några omfördelningar utan attlägga ner områden. Det är den endamöjligheten. Sådana drastiska åtgärdermåste dock ske i samråd med utbild-ningsdepartementet. En neddragning avforskningen får dessutom konsekvenserför grundutbildningen, säger Per-ErikEriksson.

Förstärkningsförslaget däremot, gerGU helt andra möjligheter att klaraframtidens krav.

– Förra året blev det ingen förstärk-ning alls för grundutbildning. Vad gällerforskningen och forskarutbildningen såfick vi två forskarskolor samt en uppräk-ning av anslaget för humanistisk forsk-ning. Låt oss betrakta den anslagsök-ningen som en liten seger.

Den här gången hoppas GU på bättreutdelning.

– Vi har ett betydligt bättre läge i år,säger Per-Erik Eriksson. GU är ett avlandets populäraste universitet och våraförslag är mer nyanserade och strukture-rade i år.

Allan Eriksson

NÄR DET GÄLLER grundutbildning lyfterGU fram följande förslag, i prioritetsord-ning.

1 IT-utbildningar. I höst startar ”IT-universitetet” med ett antal påbygg-nadsutbildningar. I underlaget framgåratt en del av universitetets utbild-ningsuppdrag kommer att omfördelas tillden nya högskolan men att ett tillskottbehövs. GU ansöker om totalt 2 000 nyaplatser till IT-universitetet under åren2002-2005, 500 helårsstudenter per år. 2 Social och etnisk mångfald. GU efter-lyser totalt 134,4 miljoner kr till etthandlingsprogram för att motverka soci-al- och etnisk snedrekrytering. 3 Fler utbildningsplatser. EftersomVästsverige har färre utbildningsplatserper invånare jämfört med andra regioneransöker GU om ett ökat utbildningsupp-drag om 500 helårsstudenter/år underperioden.

4 Tidigareläggning av uppdrag. En tek-nisk omföring från 2003 till bå 2002 omtotalt 250 helårsstudenter.

FÖR FORSKNING och forskarutbildningenser förstärkningsförslaget ut så här:

1 Rekryteringstjänster. Urholkadefakultetsanslag har lett till att antaletrekryteringstjänster minskat kraftigt.Med anledning av de stora framtida pen-sionsavgångarna kommer det att rådabrist på kvalificerade forskare och lärare.GU föreslår därför en förstärkning avanslaget med 3 tjänster per fakultetsom-råde, totalt 27 tjänster/år.2 Konstnärlig forskning. För att GUska kunna bygga upp en konstnärligforskningsverksamhet krävs en ökningmed 10 miljoner de kommande två åren. 3 Vårdvetenskaplig forskarskola. Sedanuniversitetet tog över ansvaret för vård-högskolan har endast lite resurser kunnat

avsättas för forskning och forskarutbild-ning. För att all utbildning ska få forskar-anknytning efterlyser GU en ökning avanslaget med totalt 30 miljoner underperioden.4 Forskarskola i miljövetenskap. Enligtskrivelsen har GU och Chalmers godaoch slagkraftiga utbildningar i miljö ochavancerad forskning kring miljöproblem.För att starta en forskarskola i miljö-vetenskap ansöker GU om totalt 30 mil-joner. 5 Anslag för IT-institut. Tanken är attforskare och lärare vid IT-universitetetska kunna forska 25 procent av sin tid.Totalt vill GU att anslaget höjs meddrygt 60 miljoner. 6 Förstärkning av studiestöd. För attkunna anta fler doktorander vill GU attanslaget höjs med 13,5 miljoner, vilketmotsvarar 27 nya anställningar.

MER RESURSER TILL forskning och fors-karutbildning som är knuten till lärarut-bildningarna. Det blir resultatet närUFL, utbildnings- och forskningsnämn-den för lärarutbildning, nu inrättas.

– Meningen är att inrätta ett så enkeltorgan som möjligt där få förändringar avnuvarande strukturer inom universitetetgenomförs, berättar Anders Fransson,som sedan årsskiftet är ordförande i

utvecklingsgruppen för lärarutbildningen.Redan den 1 juli ska UFL ta över utveck-lingsgruppens uppgifter.

UFL ska ha det övergripande ansvaretbåde för grundutbildning till lärare ochför lärarutbildningsanknuten forskningoch forskarutbildning. Man ska blandannat svara för fördelningen av resursertill fakultetsnämnderna, initiera och stöd-ja forskarutbildning med för lärarutbild-

ningen relevant inriktning samt ha ansvarför omvärldsanalyser och kontakter.

Nämnden ska ha tre externa ledamö-ter, tre ledamöter utsedda av studenternaoch sju lärarrepresentanter, varav minstfem ska vara vetenskapligt kompetenta.

Nuvarande LUNA kommer att kvar-stå som beredningsorgan fram till 30 juni2002.

GU hoppas få mer resurser

Nytt ledningsorgan för lärarutbildningar

IT och mångfald prioriteras

Berit Askling arbetar också förVetenskapsrådet.

FO

TO

: YL

VA

BE

CK

MA

N

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 4


NYHETER

När fakulteterna har dålig ekonomikommer tvärvetenskap i kläm. Inomhumanekologi har två av tre studie-stöd dragits in och nu aviserarhumanistiska fakulteten att maninte tänker finansiera professuren ihumanekologi efter 1 juli.

– PÅ SIKT ÄR det en katastrof för ämnet,säger intendent Carin Johansson på insti-tutionen för humanekologi. Några nyadoktorander kan inte antas på fakultets-anslag. Vi kan inte planera verksamhetenmer än ett år i taget eftersom vi är beroen-de av anslag från fakulteterna för attbedriva vår forskarutbildning.

Situationen inom humanekologi bely-ser Temanämndens dilemma. Eftersomnämnden inte har några reguljära fakul-tetsanslag är verksamheten helt beroendeav stöd från andra fakulteter eller pengarutifrån.

FÖR ETT ÅR SEDAN drog humanistiskafakulteten in doktorandtjänsten i human-ekologi. Från och med i år upphördeutbildningsbidraget från naturvetenskapli-ga fakulteten med motiveringen att deinte längre hade råd. För närvarande finnsbara ett utbildningsbidrag kvar och detta

finansieras av samhällsvetenskapliga fakul-teten.

– Jag har förståelse för fakulteternasbesvärliga ekonomiska situation mentycker inte att andra ämnesområdenskärva ekonomi oförskyllt ska drabbaTemanämndens verksamhet. För human-ekologi innebär indragningen att forskarut-bildningen går i stå och det vore tragiskt,säger sektionsdekanus Guy Heyden.

– Vart tog den samlade, stolta devisenatt Temanämnden är en ”fakultetsgemen-sam” resurs vägen, undrar han.

Nästa bakslag var när humanistiskafakulteten meddelade att de inte tänkerfinansiera professuren i humanekologiefter den 1 juli. Orsaken till beslutet varosäkerheten kring Temanämndens framti-da organisation och att humanekologiinte har en ordinarie professor.

ENLIGT GUY HEYDEN finansierar humanis-tiska fakulteten humanekologiprofessurenenbart av anslagstekniska skäl. Professurenär en så kallad regeringsprofessur, vilketinnebär att det finns särskilt avsattamedel. Sedan 1,5 år är tjänsten (HansEgnéus är vikarierande professor) formelltinte tillsatt i avvaktan på utredningen omtvärvetenskapens framtida organisation.

På grund av förseningen av utredningenlämnade Temanämnden nyligen in enframställan om att få återbesätta professu-ren.

– Pengarna för professuren finnsundanstoppade någonstans, hävdar GuyHeyden. Om humanistiska fakulteten intevill släppa till resurserna får väl rektor taöver ärendet.

HUMANISTISKA FAKULTETENS dekanusLennart Olausson säger att det inte längrefinns några pengar som är öronmärkta.Problemet är att humanekologiprofessu-ren inte har återbesatts och att det inte ärtillåtet att vikariera som professor.

– Förslaget att återbesätta professurenär för tillfället ute på remiss, säger han. Vifår se vad som blir resultatet av Glimellsutredning och dessutom ska vi själva taställning till om vi ska fortsätta satsa påområdet. Ingenting är heligt längre.

– Regeringsprofessorer finns inte läng-re. Även om det finns professorer som ärutnämnda av regeringen, är det en annansak att hävda att regeringen bestämt att viinte får ändra på något som de har givitoss pengar för ett tiotal år sedan.

Guy Heyden framhåller att humanis-tiska fakulteten borde ta sitt ansvar –

åtminstone fram till att beslut har fattatsom Temanämndens framtid.

Trots svårigheterna ser han ljust påframtiden.

– Nu hoppas jag och många andra påetableringen av en bred och platt, akade-miliknande organisation – en Tema-akademi – som får egna fakultetsmedel.Ett sådant organ skulle kunna ledas av ettvetenskapligt råd med representanter frånsamtliga fakultetsområden och med ettverkställande organ där samtliga störreverksamheten inom det tvärvetenskapligaområdet finns representerade.

– Då blir det inget snack om påvensskägg, den ständiga diskussionen om vadtvärvetenskapen står för.

Men för tillfället – i avvaktan på beslutom Temanämndens framtid – har human-ekologin hamnat i ett vakuum.

– Vi har inte råd att förlora den kom-petens som Emin Tengström med flera varmed och byggde upp för trettio år sedan.Vi kommer att försvara humanekologinpå alla fronter, lovar Guy Heyden.

Allan Eriksson

Statsmakterna motverkar sitt egetsyfte att erbjuda högre utbildningunder hela livet. Men trots regleroch resursrestriktioner kan varjelärosäte göra betydligt mera än idag, visar ny rapport.

– DET VI PEKAR på är att statsmakternahar lagt sådana ekonomiska villkor förden högre utbildningen att det motverkarden flexibilitet och dynamik som manförväntar sig att högskolorna ska ha, sägerprofessor Berit Askling, som tillsammansmed två kollegor vid Pedagogen författaten HSV-rapport om högskolans roll i detlivslånga lärandet.

BEGREPPET LIVSLÅNGT LÄRANDE behö-ver definieras, menar Berit Askling.

– När man börjar nagelfara sådana härbegrepp som plötsligt finns i alla sam-manhang märker man efter ett tag attman menar väldigt olika saker och till slutnästan allting.

I rapporten står livslångt för lärande

under hela livet. Men författarna gerockså begreppet en livsvid dimension.Man lär sig inte bara inom väggarna påvåra utbildningsinstitutioner utan det för-siggår ett mycket omfattande lärande iarbetslivet.

– Om man ser den stora tilltro, somfinns i Sverige, till tanken att alla männi-skor måste få vidareutbilda sig, fortbildasig, starta nya utbildningar under helalivet, måste man också fråga vilken bered-skap som finns inom den högre utbild-ningen att vara en del av detta.

I samband med 1993-års decentraliser-ingsreform uttrycktes att högskolornaskulle få en stor frihet att använda sinaresurser på ett mer flexibelt sätt, att taemot olika typer av studenter och ge demen varierad utbildning.

– Men samtidigt, påpekar BeritAskling, bestraffar reglerna för resurstill-delning de universitet och högskolor somsatsar på fristående kurser, distansutbild-ning eller deltidsstudier.

För lärosätena blir dessa kurser som

grus i maskineriet eftersom man tar instudenter som inte är intresserade av attproducera poäng eller ta ut examen. Ocheftersom tilldelningen sker efter hurmånga som tar ut sina poäng blir detolönsamt med den här typen av kurser.

– Det tyckte vi var viktigt att läggafram och det är ju en tydlig pekpinne tilldepartementet.

Utbildningsdepartementet har ännuinte kommenterat rapporten.

– Kanske blev den alltför kritisk, fun-derar hon.

DET ANDRA BUDSKAPET i rapporten rik-tar sig direkt till universiteten ochhögskolorna som trots alla dessa regleroch resursrestriktioner skulle kunna göraväldigt mycket mera än vad man gör. Dethänger, enligt Berit Askling, samman meddecentraliseringen inom universiteten.

Även om universitetsstyrelsen skullesäga att det är viktigt att satsa på fler fri-stående kurser så upptäcker fakulteterna,när de gör sitt budgetarbete, att de måste

spara och väljer då att spara på det somger den mest osäkra tilldelningen – de fri-stående kurserna.

– Det blir väldigt synligt i just den härfrågan, men är lika synligt i många andrafrågor.

FÖRFATTARNA MENAR ATT ledningen ochden interna organisationen behöver sesöver. Ansvaret för den här typen av aktivi-teter bör ligga centralt, eller så bör detfinnas en väldigt tydlig policy som blirriktningsgivande för lärosätena.

– Om man nu tar GU som exempel,som framstår som ett lärosäte som främjaren mångfald av utbildningsutbud, såmåste man se till att varje fakultet, inomsitt område drar sitt strå till stacken. Detär väl egentligen budskapet till lärosätena,konstaterar Berit Askling.

Ylva Beckman

Rapporten Livslångt lärande som idé ochpraktik i högskolan kan beställas frånHögskoleverket.

Humanekologi drabbas när fakulteter drar åt svångremmen

Satsningar på livslångt lärandemotverkas av regeringen

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 5


NotiserNYHETER

GU avvisar förslaget om att omför-dela resurser till de ämnen som harlägst ersättningsnivåer. Detta liggeri linje med naturvetarnas önskemål.Humanistiska fakulteten varnardäremot för konsekvenserna av attinte få mer pengar.

I HÖSTAS PRESENTERADES betänkandet”Högskolans styrning – en utvärdering”(se GU Journalen 7/2000). Nu har GU:sstyrelse lämnat synpunkter på förslaget.Man understryker att en mer detaljeradstyrning av forskningen inte är önskvärd.Det skulle kunna hamna i konflikt medhögskolelagens statuter rörande forsknin-gens frihet.

Mer kontroversiell är förmodligen frå-gan om resurstilldelningssystemet. I betän-kandet konstaterades att skillnaderna iersättningsnivåer mellan olika ämnen ärstörre i Sverige än i andra länder. Här fårteknik/naturvetenskap 2,5 gånger såmycket per student som humaniora/sam-hällsvetenskap. I Danmark är skillnaden2:1 och i Nederländerna får de dyrasteämnena 1,5 gånger så mycket som de billi-gaste. Därför föreslog man att ersättnings-beloppet för utbildningsplatser inomhumaniora, samhällsvetenskap, teologi ochjuridik skall höjas med 15 procent samti-digt som övriga nivåer sänks med drygt 5procent.

Reaktionerna på detta har naturligtvisblivit skiftande. Samhällsvetenskapligafakulteten konstaterar i sitt yttrande attde nuvarande prislapparna är missvisandeeftersom teknisk utrustning har kommitatt spela en allt större roll inom samhälls-vetenskapen. Man menar att den föreslag-na ökningen inte är tillräcklig utan att enhöjning med 25 procent vore mer rim-ligt. Ett alternativ är att resurser försärskild utrustning tilldelas separat.Studentpeng och prestation borde sedanvara relativt lika för samhällsvetenskapoch naturvetenskap.

OCKSÅ HUMANISTISKA FAKULTETEN villse en generell översyn över prislapparna.Samtidigt konstaterar man att höjningenmåste genomföras snabbare än vad somföreslagits. Annars kommer underskottenatt öka under tiden och kvaliteten attsjunka ännu mer. Anslagen till humanis-tisk grundutbildning har i realitetenminskat med 20 procent från 1996 till2000. Det har inneburit en kraftigt för-sämrad kvalitet för grundutbildningen.Därför är man nu nere i 3,5 undervis-ningstimmar/vecka mot cirka 9 timmarpå helfartskurser 1994/95.

Medicinska fakulteten motsätter sigdäremot ”kraftfullt” den föreslagna sänk-ningen. Man har visserligen förståelse förviljan att öka ersättningen till humaniora

och samhällsvetenskap, Men man tilläg-ger att nivån för t ex medicin och vårdockså har urholkats och därför iställetborde höjas.

DET KAN INTE ha varit helt lätt att jämkasamman dessa ståndpunkter. GU:s styrel-se har valt att gå på ungefär samma linjesom företrädarna för de naturvetenskapli-ga ämnena och avvisar förslaget: ”Enligtuniversitetets mening är förslaget intevälunderbyggt och bör ej genomföras bl aberoende på att det i realiteten stridermot av regeringen fastställda övergripan-de mål för utbildningsområdena naturve-tenskap och teknik […] Sakförhållandetär dock att samtliga prislappar urholkats isådan grad att en lokal överföring frånövriga områden till HJTS-området skullemedföra allvarliga och oacceptabla konse-kvenser inom andra utbildningsområ-den.”

Detta kommer knappast att tillfreds-ställa alla parter. Humanistiska fakultetenmenar att konsekvenserna av en uteblivenhöjning kommer att vara mycket allvarli-ga: ”Om inte riksdagen tar ett sådantbeslut, riskerar humanistisk utbildningatt inte kunna erbjudas annat än som ettslags ’Hermodsstudium’.”

David Andersson

GU STÄLLER SIG i huvudsak bakom pro-fessor Janne Carlssons betänkande ”Hög-skolans ledning”. Där konstateras att denfria forskningen och det kollegiala syste-met gör att universitet och högskolor intekan jämföras med andra myndigheter.Därför bör regeringen tillsätta en utred-ning om en egen myndighetsform föruniversitet och högskolor. Den bör ocksågöra en utvärdering om hur den internademokratin fungerar inom högskolan.

Carlsson konstaterar att en styrelseinte bör vara för stor för att kunna funge-ra effektivt. Antalet ledamöter i högskole-styrelser bör minskas till 11. Där bör ingå5 ledamöter och ordförande utsedda avregeringen, 2 lärarrepresentanter och 2

studeranderepresentanter samt rektor.Bland de externa ledamöterna bör detprofessionella inslaget öka.

I GU:S YTTRANDE påpekas att detalj-regleringen under senare tid ökat på ettolyckligt sätt. Därför stödjer man ocksåförslaget att ändra formuleringen iHögskoleförordningen från ”styrelsenskall själv besluta i viktigare frågor omhögskolans organisation” till det tydligare”styrelsen skall själv besluta i viktigarefrågor om högskolans inriktning ochorganisation”.

Den ökade politiska styrningen upp-märksammades också i ett engageratinlägg i SvD 23/2 av ordföranden i sam-

hällsvetenskapliga doktorandrådetChristopher Lagerqvist. Han menar attden kan vara ett reellt hot mot demokra-tin. Enligt Lagerqvist borde de enskildalärosätena själva bestämma styrelsens utse-ende och storlek. Därför beklagar handjupt 1998 års beslut att ersätta universi-tetsrektorns funktion som ”vetenskaps-samhällets främste företrädare” med enextern styrelseordförande. Denna fråga varexkluderad från enmansutredaren JanneCarlssons uppdrag. Därför bör, enligtLagerqvist, frågan om högskolans ledningutredas vidare.

David Andersson

Fakulteterna inte överens om omfördelning

Kritik mot onödig detaljreglering

Magisterutbildning i designNU INRÄTTAS EN magisterutbildning idesign vid HDK. Utbildningen kommeratt ske i studior där studenter från alladesignspecialiseringar ska arbeta tillsam-mans ledda av lärarlag.

Tanken är att man ska kunna kombi-nera sin utbildning på ett så fritt sätt sommöjligt efter det att man genomgått singrundutbildning. Målsättningen är attutbildningen ska ligga åtminstone fem årföre det som sker inom designområdet.Inför hösten finns följande studioteman:Care – människan i centrum, mobilitetoch information, konst och teknologi,film och arkitektur, identitet och kom-munikation.

Det är det allt större behovet av olikasorters design i samhället, där alltflerområden som man inte arbetat med tidi-gare kommer in, som är orsaken till atten magisterutbildning nu startar.

Ny filmregiutbildningEFTER TRE ÅRS försöksverksamhet inrät-tas nu ett nytt filmregiprogram om 140poäng vid Högskolan för fotografi ochfilm. Utbildningen är unik i Nordengenom sin koncentration på ett fåtal stu-denter men även på grund av samarbetetmed Högskolan för teater, opera ochmusikal.

– Vi har utökat det ursprungliga pro-grammet med ett halvår för att studen-terna ska få möjlighet att ta sina förstakontakter med tv-bolag och filmprodu-center medan de ännu studerar, berättarGöran Du Rees som är konstnärligtansvarig för filmregiutbildningen. Utbild-ningen är mycket individuell, studenternaska lära sig att berätta med bilder menockså att vara arbetsledare, kunna tolkatexter och även kunna skriva själva. Pågrund av utbildningens intensitet kan viinte ta emot fler än sex studenter per år.

I vår kommer man att presentera sexspelfilmer som studenter vid programmetgjort tillsammans med Högskolan föropera, teater och musikal och scenografi-utbildningen vid HDK.

Nya ledamöterGU:S STYRELSE HAR utsett ledamöternatill styrelsen för fond- och medelsförvalt-ning. Prorektor Martin Fritz (ordföran-de) och professor Olle Isaksson företräderverksamheten. Till företrädare för all-männa intressen utsågs direktör AgnetaLjungkvist, direktör Peter Sandberg samtbankdirektör Lennart Spetz. Styrelsengav rektor i uppdrag att utse en företrä-dare för de anställda och studenterna var-dera efter förslag från personalorganisa-tionerna och studentkårerna.

DET BLIR INGET beslut om tvärvetenska-pens framtida organisation under våren.Arbetet kommer sannolikt att sträckas uttill hösten.

– Det framfördes många kloka syn-

punkter och idéer vid de tre diskussions-tillfällena i februari-mars. Vi bearbetardem nu och hoppas komma med ett för-slag under våren, säger prorektor BirgittaSkarin Frykman som utarbetar förslagettillsammans med rektor.

Man har också haft ett rektorsmöte

där vicerektorerna gett sin syn på tvärve-tenskapen.

Förslaget ska sedan på remiss ochkommer kanske att tas upp vid ytterligareett diskussionstillfälle efter det.

– Det är viktigare att hitta en god lös-ning än att forcera fram något snabbt.

Beslut dröjer

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 6


Susanne Holmgren, nyvald vice ord-förande i Vetenskapsrådet, är tillsam-mans med Arne Wittlöv GU:s repre-sentanter i styrelsen.

Grundforskning, nyfikenhetsforsk-ning, forskarnas egna idéer – det ärvad hon hoppas att Vetenskapsrådetska prioritera.

SUSANNE HOLMGREN ÄR professor ochämnesföreträdare vid zoologiska institu-tionen. Hon arbetar med jämförandeforskning och studerar hur nerverna styrde inre organen, särskilt mag-tarmkanalenhos olika djur, som grodor, ormar, kroko-diler. Hur har systemen utvecklats, kom-mer nerverna före eller efter det att djuretbörjar äta, vad händer när djuret svältereller när det hibernerar på vintern, sådanafrågor upptar Susanne Holmgren när honforskar.

Under många år har hon suttit i natur-vetenskapliga forskningsrådet som honägnat mellan 30 och 50 procent av sintid. Vetenskapsrådet kommer säkert attkräva åtminstone lika mycket engage-mang av henne.

– Det är en stor uppgift att vara viceordförande för Vetenskapsrådet. Mitthuvuduppdrag blir förstås att ta över ord-förandeskapet när ordförande inte kankomma men vi kommer säkert att delamycket på ansvaret för olika uppdrag. Jagär med i ett presidium som förberedersammanträden och diskuterar de punktersom sedan ska komma upp. Jag får varamed och forma en policy, det är en storutmaning.

Susanne Holmgren representerarGöteborgs universitet och det naturveten-skapliga området i styrelsen.

– Men uppdraget går ut på att arbeta

samman de olika ämnesområdena snarareän att hävda egna områden. Och de frå-gor som kommer upp är inte regionala såvitt jag kan se, så varifrån vi kommer ärmindre viktigt.

VETENSKAPSRÅDET har redan haft sinaförsta två möten. Då beslutade man blandannat att sätta upp en utbildningsveten-skaplig kommitté. Man diskuterade ocksåjävsregler, etik och fattade beslut om ettpolicymöte i början av april.

– Stämningen var mycket god, alla ärså positiva och aktiva. Meningen är attVetenskapsrådet ska verka som en sam-talspartner för utbildningsdepartementet.Ett råd istället för flera gör att det kom-mer att bli lättare att omfördela mellanolika delområden eftersom man har insyni alla de olika delarna. Tvär- och mångve-

tenskap är något som betonas i proposi-tionen men man pekar också på vikten avgrundforskning.

Så förhoppningen är att Vetenskaps-rådet ska förändra den trend som funnitsde senare åren med ett mycket kortsiktigtperspektiv på forskning där man bara tit-tat två, tre år fram i tiden för att avgöranyttan av ett projekt.

– Det kanske inte är så svårt för enmedicinare att motivera betydelsen av attbota sjukdomar, även om de också kan haproblem ibland. Men inom naturveten-skap, humaniora och samhällsvetenskapkan man inte alltid se den direkta nöd-vändigheten av att samla kunskap. Ändåbehövs den nyfikenhetsdrivna grund-forskningen för att leda forskningenframåt.

Eva Lundgren

Fakta / Vetenskapsrådet

Den första januari 2001 avveckladesForskningsrådsnämnden, Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,Medicinska forskningsrådet,Naturvetenskapliga forskningsrådet ochTeknikvetenskapliga forskningsrådet.Dessa ersätts av en myndighet,Vetenskapsrådet.

Inom Vetenskapsrådet finns det treämnesråd: ett för kultur- och samhällsve-tenskap, ett för medicin och ett förnatur- och teknikvetenskap.

Vetenskapsrådets uppgift är att stödjagrundforskning av högsta vetenskapligakvalitet. Man ska också främja tvär- ochmångvetenskap, verka för förnyelse ochjämställdhet, stimulera till samverkan ochkommunikation.

Vetenskapsrådet har tolv ledamötervarav fyra är utsedda av regeringen ochåtta av en elektorsförsamling.

Ordförande för Vetenskapsrådet ärBengt Westerberg. Vice ordförande ärSusanne Holmgren. Generaldirektör ärPär Omling.

Företrädare från GU i Vetenskapsrådet:

I styrelsen Susanne Holmgren och Arne Wittlöv.I ämnesrådet för kultur- och samhällsvetenskap:Ordinarie: docent Marie Demker, statsvetenskapliga institutionenErsättare: professor Lisbeth Larsson, litteraturvetenskapliga institutionenI ämnesrådet för medicin:Ordinarie: professor Pam Fredman, institutionen för klinisk neurovetenskapErsättare: professor Gunnar Bergenholtz,avdelningen för endontoni och oral diagnostikErsättare: professor Annica Dahlström, institutionen för anatomi och cellbiologiI ämnesrådet för natur- och teknikvetenskap:Ersättare: professor Holger Rootzén, institutionen för matematisk statistik

Nyfikenhet för forskningen vidare

Studenterna vid samhällsveten-skapliga fakulteten är påfallandenöjda visar den nyligen genomfördaundersökningen student-SOM.Cirka tusen studenter i slutet av sinförsta termin har svarat på frågorrörande studier, bakgrund ochintressen.

SEDAN 1993 HAR samhällsvetenskapligafakulteten gjort årliga studentundersök-ningar vid statsvetenskapliga institutio-nen, institutionen för journalistik ochmasskommunikation samt vid förvalt-ningshögskolan.

Nu har man för första gången gjort

samma undersökning med studenter somläser sin första termin vid samtliga pro-gram och fristående kurser om minst 20poäng.

– De frågor vi ställde handlar om stu-denternas bakgrund, om hur studenternaser på sina studier och sin institution,samt allmänna frågor om attityder ochsamhällsvärderingar, berättar dekanusLennart Weibull.

Det är ett hundratal frågor som studen-terna fått ta ställning till och de preliminä-ra resultaten är nu klara. De visar en vissskillnad mellan studenter som läser på pro-gram och studenter som läser friståendekurser.

– Programstudenterna läser i förstahand för att få ett arbete, medan de på fri-stående kurser studerar mer av intresse.Ändå är möjligheten att få ett trivsamtarbete en ganska viktig orsak att läsa ävenför dem på fristående kurser.

En annan skillnad är att programstu-denter oftare har arbetarbakgrund:

– Det kan ju bero på att den somkommer från en icke-akademisk miljöbehöver det stöd som ett målinriktat pro-gram ger. Programstudenterna är mernöjda med stämning och atmosfär, biblio-tek och lokaler medan de som läser fristå-ende kurser framhåller undervisning ochlitteratur som något bra. Som helhet ger

studenterna oss klart godkänt, det är välegentligen bara när det gäller tillgång pådatorer som man är riktigt kritisk.

Analysen av undersökningen är ännuinte riktigt klar.

– Men vi vet att vi kommer att få läraoss mycket. Bland annat att studentermed utländsk bakgrund inte har så storaproblem med svenskan som man kundetro men däremot med engelskan. Sådantär förstås värdefullt att få veta.

Samtidigt med student-SOM genom-för SOM-institutet en liknande undersök-ning bland cirka 3 000 slumpvis utvaldaungdomar mellan 15 och 29 år i VästraGötalands län.

Vetenskapsrådets vice ordförande betonar vikten av långsiktiga satsningar

Studenternas bakgrund styr valet av studieform

Susanne Holmgren får som vice ordförande i Vetenskapsrådet vara medoch utforma rådets policy

NYHETER

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 7


Tio veckors obligatorisk högskole-pedagogisk utbildning för alla lärare– det är vad Anders Fransson före-slår i sin nyligen presenteradeutredning.

DET ÄR DE stora förändringar som hög-skolan genomgått de senaste tio åren meden fördubbling av antalet studenter ochett mer centralt förhållande till samhälletsom gjort att regeringen i maj förra åretgav Anders Fransson i uppdrag att utredade nya möjligheter och utmaningar somlärande och undervisning i högskolanställs inför.

Och i dagarna blev utredningen Nyavillkor för lärandet i den högre utbildning-en klar.

– Jag föreslår bland annat tio veckorsobligatorisk högskolepedagogisk utbild-

ning för lärare. Detta ska kunna ske isamband med forskarutbildningen eller såkan man arbeta på tidsbegränsad tjänsttills man uppfyllt kraven.

Innehållet i utbildningen ska anpassasefter vad man undervisar i – det är intemeningen att den som är lärare i matema-tik ska ha samma utbildning som den somundervisar i sociologi till exempel.

– Men alla måste förstå vad den egnauppgiften har för roll i samhället, vilkakrav den väntande arbetsmarkanden ställerpå studenten och förstå hur lärarandepro-cessen ser ut i det ämne man utbildar i.

Anders Fransson föreslår dessutom attarbetsledningen tar ett större ansvar föratt stödja lärares karriärplanering och attman systematiskt uppmanar alla att samlasina pedagogiska meriter i meritporföljer.

– Den som inte vill göra karriär ska

naturligtvis inte behöva göra det menarbetsledningen bör ha som uppgift attåterkommande påpeka vad en enskildlärare behöver göra för att kunna blibefordrad.

Anders Fransson vill också att Rådetför högskoleutbildning blir en självständigmyndighet och att satsningarna på stu-denter med icke-akademisk bakgrundsamt på funktionshindrade ökar.

Bengt-Ove Boström, vicerektor medansvar för kvalitetsfrågor, är positiv tillförslaget under förutsättning att utbild-ningen blir bra och att finansieringen fun-gerar.

– Men vi får inte glömma att vi redanhar ett stort antal utmärkta lärare vid uni-versitetet så utbildningsbehovet är högstvarierande. Dessutom tycker jag att manborde fundera lite mer över de inre driv-krafter som gör att många föredrar attforska framför att undervisa, trots att fors-kare tjänar mindre. Kanske borde vi strävaefter att göra undervisningen mer stimule-rande, inte bara för studenterna, utanäven för lärarna.

GU ANORDNAR redan högskolepedagogis-ka utbildningar, både centralt och vidfakulteterna.

– Vi ger en tiopoängskurs i högskole-pedagogik en gång om året, samt en veck-as kurs två gånger per år, berättar ClaesAlexandersson, docent vid enheten förlärande och undervisning. Och inommedicin är det redan så att man måste gåen utbildning i vetenskaplig handledningför att få en docentur.

Även Claes Alexandersson tycker det ärviktigt med kvalitet på utbildningen.

– Det är väl så att många inte har såhögt ställda förväntningar på en sådan härutbildning. Men om verksamheten får ettgott rykte så ökar självklart intresset.

– Att lärarna ska ha pedagogisk utbild-ning är något som vi studenter har krävt imånga år, säger Kajsa Granelli, ordföran-de för GUS. Egentligen borde det varasjälvklart att högskolelärare precis somalla andra lärare har studerat pedagogik.Sedan är det ju inte säkert att man blir enbra lärare bara för att man har gått enkurs, men det är ändå bättre än ingenting.

Eva Lundgren

Men hur ser det då ut i praktiken vidlandets universitet och högskolor?Vilket värde tillmäts egentligenpedagogiska meriter när lärare till-sätts? Svaret finns i en nyligen pre-senterad utredning som gjorts vidGU.

DET ÄR fil dr Airi Rovio-Johansson ochGunnar Tingbjörn, ordförande i LevandePedagogers Sällskap, som gjort lägesbe-skrivningen Pedagogiska meriter – historikoch praktik vid universitet och högskolor i

Sverige. Nio universitet och sex högskolorhar undersökts med avseende på hurpedagogiska meriter används i sambandmed tillsättningsärenden och beford-ringsärenden för högskolelärare.

Situationen ser något olika ut vid olikalärosäten. Det finns ingen enhetlig peda-gogisk utbildning.

– Men vid alla universitet och högsko-lor som vi undersökt pågår någon form avhögskolepedagogisk internutbildning,berättar Gunnar Tingbjörn. Och vidnågra högskolor, exempelvis Chalmers,

finns en fackpedagog med och bedömerpedagogiska meriter när man tillsätter lek-torat och professurer.

Pedagogiska meriter – det handlar omatt man ska ha bedrivit undervisning, hahandlett studenter på olika nivåer, attman har bedrivit pedagogiska och didak-tiska utvecklingsprojekt... Men även meri-ter utanför universitetet räknas hit, somom man varit verksam i grundskolan.

– Man kan säga att dagens akademikerbehöver samla sina meriter i fyra portföl-jer: en vetenskaplig, en pedagogisk, en

administrativ och en som handlar omforskningsinformation och avser olikautåtriktade verksamheter, förklarar AiriRovio-Johansson. Och för att få enanställning som lärare förväntas man hameriter inom alla dessa områden.

Utredningens syfte har varit att ge enaktuell bild av hur pedagogisk meriteringvärderas vid olika lärosäten för att geunderlag för diskussion. Utredningen skages ut av Högskoleverket under våren2001.

Ny utredning betonar lärarnas pedagogiska ansvar

Fakta / Pedagogiska meriter

Utredningen Nya villkor för lärandet i denhögre utbildningen föreslår:

! Tio veckors högskolepedagogiskutbildning som krav för anställning viduniversitet och högskolor. Undantag börkunna göras för lärare som anställs kor-tare tid än två år. 40 miljoner kronor perår under tre år föreslås regeringen anslå.! 800 adjunkter ska erbjudas möjlighetatt genomgå magisterutbildning för för-djupning av sina ämneskunskaper, förvilket regeringen föreslås avsätta 20 mil-joner kronor per år under sex år.! Ytterligare 20 miljoner kronor per år isex år bör avsätts för adjunkters fors-karutbildning.! Högskoleförordningen föreslås ändrasså att det tydligt framgår att det vidanställning av professorer och lektorerska läggas lika stor vikt vid pedagogiskskicklighet som vid andra behörighets-grundande förhållanden. En av de sak-kunniga bör ges i uppdrag att särskiltgranska de sökandes pedagogiska kvali-fikationer.! Meritportföljer och karriärplaner börutarbetas av samtliga lärosäten för varjeenskild lärare.

Sammanlagt föreslår utredningen attregeringen att under tre år satsar 573miljoner kronor på åtgärder.

Pedagogiska meriter väger olika tungt

Anders Fransson föreslår tio veckors obligatorisk pedagogisk utbildning för lärare.

FO

TO

: AL

LA

N E

RIK

SS

ON

NYHETER

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 8


Om man ställer den här typen av frågor till studenterna ser svarensäkert ut så här. Men hur passintressant är det egentligen, undraruniversitetslektor Filip Bladini vidjuridiska institutionen.

MODERNA TIDERS RANKNING speglarsäkert de fördomar som finns bland stu-denterna om olika utbildningar, menarFilip Bladini:

– Men om Uppsala universitet hamnarpå första plats när det gäller status men påsista plats i fråga om studier, hur hängerdet hela då ihop och hur har man ställtfrågorna? Att Uppsala har status därför attdet är gammalt visste vi ju redan och även

att studenterna blir nöjdare ju mindrestudentgrupperna är.

GU:s juristutbildning hamnar på tred-je plats av fem möjliga. När det gäller stu-dier kommer GU på andra plats men stu-denterna är mindre nöjda med status ochmiljö, där hamnar GU först på fjärdeplats.

– Statusen kan vi inte göra så mycketåt utom på mycket lång sikt och när detgäller miljö ingår mycket som vi inte hel-ler kan påverka, som tillgången på bo-städer till exempel. Moderna Tider hargjort en attitydundersökning men vad visom arbetar här är intresserade av ärundersökningar som säger något om kva-liteten på den utbildning vi bedriver.

Filip Bladini anser att Moderna Tidersundersökning snarare hindrar än hjälperden student som vill ha vägledning närdet gäller val av studier. Han hänvisar istället till Högskoleverkets utvärderingfrån förra året.

Den 7 mars var projektledaren förModerna Tiders rankning, Erik Zsiga, påHandelshögskolan för att berätta omundersökningen för lärare och studenter.

– Han poängterade att studentper-spektivet sällan får särskilt stort utrymmei utvärderingar, som till exempel i densom HSV gjort. Men vi har mycket effek-tivare medel att få veta vad studenternatycker, till exempel alla våra utvärderingarpå olika kurser.

En hel del är intressant och härfinns bra saker att tänka på. Menman hade kunnat göra mycket merav materialet. Det är KerstinSärneös reaktion på ModernaTiders rankning av journalistutbild-ningarna i landet.

– VAD JAG INTE förstår är varför Stock-holm är representerat med båda sina utbild-ningar medan Göteborg och Sundsvall somju också har två utbildningar bara har medden ena, är den första invändning KerstinSärneö, studierektor vid institutionen förjournalistik och masskommunikation,gör. Och det är synd att man inte brutitner materialet så att man till exempel kanse vilka studenter det är som tycker attmiljön är bäst eller vilka det är som läserpå en viss studieort mest därför att de intehar kommit in någon annanstans.Tidningen har säkert den här typen av

information som det hade varit värdefulltatt få ta del av. Som det hela nu presente-ras är det svårt att veta hur man skakunna utnyttja informationen på bästasätt.

Kerstin Särneö tror att undersökning-en intresserar många studenter.

– Eftersom den är så endimensionelltpresenterad är det lätt att kommenteraden i massmedia och på så sätt får under-sökningen stort genomslag. Men samti-digt är det just det endimensionella somär undersökningens svaghet, något somgör att den inte säger så mycket som manhade kunnat hoppas.

MITTHÖGSKOLAN I SUNDSVALL hamnarpå första plats i rankningen av journa-listutbildningar. GU kommer tvåa ochStockholms båda utbildningar hamnarsist. Stockholms universitet får dock högstbetyg i fråga om status.

– Att Stockholm hamnar högst när detgäller status beror förstås på att det finnsså många arbetsplatser där som lockar stu-denter. GU hamnar på andra plats bådevad gäller studier och miljö och det är för-stås tillfredsställande. Den undersökninghögskoleverket gjorde förra året gav ocksåJMG högt betyg så sammantaget, utan attbli självgod, tror jag att vi i alla fall är pårätt väg.

Rankningen har distribuerats till allastudenter vid journalistutbildningen. Ochden 20 mars besökte Moderna Tiders chef-redaktör Susanna Popova och projektleda-ren Erik Zsiga JMG för att diskuteraundersökningen med lärare och student-kår.

– Självklart tar vi tillvara denna ochandra möjligheter att diskutera kvalitet påutbildningarna.

När Moderna Tider nu för tredje året i rad gör en rankning avhögskoleutbildningen i Sverige är det jurist-, journalist- och civil-ingenjörsutbildningarna man tar sig an. Totalt har 2 417 studen-ter som går den sista terminen på sin utbildning under våren2001 intervjuats. I de fall sista terminen endast ges på höstenhar man frågat studenter som i vår läser sin näst sista termin.Rankningen bygger på elva faktorer som viktats och sedanvägts in i de övergripande grupperna studier, miljö och status.

GU:s journalistutbildning hamnar på andra plats efterMitthögskolan men före Stockholms universitets två utbildningar.Studenterna är framför allt nöjda med studier och miljö men sta-tusen får lägre poäng än i Stockholm. De kortare journalistutbild-

ningarna vid Mitthögskolan och GU finns av någon anledninginte med.

Juristutbildningen vid GU hamnar på tredje plats bland femutbildningar. Även de juridikstuderande är nöjda med sina studi-er, GU hamnar också här på andra plats. Men den dåliga placer-ingen vad gäller miljö och status, fjärde plats för båda grupper-na, gör att placeringen ändå bara blir nummer tre. På förstaplats hamnar Lunds universitet och den höga statusen och godamiljön gör att Uppsala kommer på plats nummer två.

Moderna Tider betonar att det är studenternas subjektivauppfattning om sin utbildning som rankningen syftar till att mäta.

Eva Lundgren

Som man frågar får man svar

Synd med så ensidig rankning

Jurist- och journalistutbildningar i fokus

Filip Bladini, universitetslektor vid juridiska institutionen

Kerstin Särneö, studierektor vid JMG

NYHETER

GUJ-2.2001 1-03-21 09.14 Sida 9

Text: Kajsa Asklöf Bild: Hillevi Nagel


VARFÖR VILL NI egentligen bli sjuksköterskor, brukarElisabeth Dahlborg ibland tänka när hon står framfören grupp nya studenter. Hon vet vad som väntardem, och för de allra flesta är det inte en glamoröstillvaro på en akutmottagning där de kan dela sin tidmellan lagom sjuka patienter och bildsköna läkare.För verklighetens syrror handlar det om betydligt mer”dirty realism”.

– De flesta kommer inte alls att hamna på enakutmottagning eller inom intensivvård. Och dekommer inte att vårda filmstjärnor som brutit benet,utan äldre tanter och farbröder som inte alltid luktarnyduschade, konstaterar Elisabeth Dahlborg.

Vi sitter i hennes lilla rum vars bredd är mindre äntakhöjden, och där ärtgröna gardiner från 70-taletglömts kvar i fönstret. Lampan är så gammal att denhunnit bli modern igen. Men till hösten ska institu-tionen för omvårdnad flytta till en byggnad i Annedal,

där åtskilliga sköterskor vandrat genom salarna sedan1909 då barnsjukhuset byggdes. Då var det förmodli-gen ingen som kom på idén att ifrågasätta sin plats ihierarkin, men det är det knappast någon som gör idagens såpor heller. Sjukhusens rangordning är rigidsom på det strängaste regemente.

IDÉN ATT FORSKA om vilken bild såporna ger av sjuk-sköterskeyrket fick Elisabeth då hon var vårdlärare iBorås. Studenterna berättade att de tittade på City-akuten, och tyckte att de faktiskt lärde sig saker avdet. Elisabeth bad dem att ta med ett inspelat avsnitttill skolan.

– Vissa detaljer kan vara bra att titta på, visst. Mennär sjuksköterskan springer efter doktorn och servarhonom, visas ett förhållningssätt. Det är det som ärden dolda pedagogiken.

Elisabeth skrev en magisteruppsats i ämnet efter

att ha studerat såporna Cityakuten, St Elsewhere ochDoktorn kan komma och upptäckte sjuksköterske-typerna ragatan, mamman, rebellen (enstaka), pigan,doktorsassistenten (många) och bimbon (en ochannan). Den verkligt professionella sjuksköterskanvar sällsynt. Hon som har sitt eget yrkesområde, vetsitt värde och får respekt för det.

– Jag frågade mig vad studenterna har för förebildnär de börjar på utbildningen. Frågan är vilka somsöker sig till vården och vilka som stannar där. Omman tror på teve finns det risk för att man blir besvi-ken på vården och slutar. Och risken är stor att manfinner sig i att varar en underordnad sjuksköterska.

När Elisabeth ser på serierna OP 7, Vita lögneroch Cityakuten sitter hon på UB och iakttar nogaspelet mellan könen och yrkesgrupperna, dialog,kroppsspråk, rörelsemönster, attribut och karaktärer.Det jämför hon med officiella dokument av sjukskö-

Fler tuffa syrror kan utmana vårdhierarkinOm Elisabeth Dahlborg fick bestämma skulle sjuksköterskorna på tevebete sig annorlunda. Syrror av typen doktorsassistenter och bimbosskulle bytas ut mot rebeller och professionella.

I väntan på undret har hon tagit saken i egna händer, och beslutat sigför att ta reda på om såpornas bild av sköterskeyrket påverkar ungasyrkesval.

GUJ-2.2001 1-03-21 09.15 Sida 10


terskors uppgifter och ansvarsområde. I dem står detbland annat att en sköterska är ansvarig för omvård-naden och att hon ska klara av allt från avanceradteknisk apparatur till att möta människor i livskriser.I sin forskning utgår Elisabeth från feministisk teoriför att se hur kvinnlig underordning skapas i teve.

– I lagen står det att kvinnor och män ska varajämställda. I verkligheten ser man att kvinnan somsjuksköterska är underordnad, och mannen som läka-re överordnad. Men det finns ett visst utrymme attbli mer jämlik och kämpa sig till mer makt. I seriernafinns inte det utrymmet.

BÅDE I VERKLIGHETEN och i serierna står sjuksköters-kan (kvinnan) för omvårdnaden och läkaren (man-nen) för det tekniska och medicinska kunnandet.Läkarens kunskaper värderas högre av samhället änsjuksköterskans och det visar sig vad det gäller statusoch lön, men också när det handlar om självständig-het inom yrket. Elisabeth arbetade åtta år som sjuk-sköterska på en klinik. Ofta fick hon arbeta underpress för att hinna med sina egna uppgifter innan honfick släppa allt hon hade för händer och gå medläkarna på ronden för att vara en länk mellan läkareoch patienter.

– Under ronden ska sjuksköterskan köra vagnenmed journaler och svara på frågor som läkarna likagärna kan läsa sig till svaren på själva. Jag kunde senär patienterna blev sämre, vilka prov som behövdetas och när de behövde byta penicillin, men det jag sasom sjuksköterska värderades inte. Vi skulle vara tystaoch inte lägga oss i.

Att det handlade om maktmarkeringar, tyckteElisabeth blev extra tydligt när det kom yngre läkareoch kvinnliga läkare.

– De var tvungna att visa att de behärskade sittområde. I de fallen fick jag ofta ta omvägen om över-läkaren.

Till slut blev Elisabeth trött på att vara rutineradutan att få erkännande för sina kunskaper och samti-digt lära upp nya doktorer som kom till avdelningen.Hon sa upp sig och utbildade sig till vårdlärare istället.

NUMERA UNDERVISAR HON i vetenskapsteori ochvetenskaplig metod. Det hon önskar alla sjuksköters-kor är att yrket ska få högre status. Att omvårdnadblir ett erkänt ämne, som anses vara lika mycket värtsom det medicinska området.

– De båda ämnena kompletterar varandra. Enprofessionell sjuksköterska bedömer en patientsomvårdnadsbehov, och ser till att hon får den hjälphon behöver. Det går inte att bota någon utan godomvårdnad, alla delar behövs. Det är väl de tankarnajag har med mig i forskningsarbetet.

Finns det då något hopp om att hierarkin påavdelningarna försvinner?

– När jag som lärare kom tillbaka till klinisk verk-samhet efter 15 år var det inte mycket som hade hänt.Det var fortfarande doktorn som bestämde ochomsättningen av sjuksköterskor var hög. Jag tror attdet går att ändra på, men då måste det komma månganya tuffa sjuksköterskor som är beredda att ta enfight. Och de gamla måste få vidareutbildning så attde inser att de arbetar med ett eget ämne, omvård-nadsämnet.

Elisabeth har själv lämnat vården både fysiskt ochmentalt. Tidigare brukade hon alltid byta sin lärarrollmot sjuksköterskans under sommaren för att hålla sigà jour med utvecklingen, men för två år sedan fickhon nog. På sjukhemmet skulle allt färre personal tahand om allt sjukare patienter, vilket för Elisabethsdel innebar att gränsen för det uthärdliga överskreds.

– Det var ingen god vård längre och det vill jaginte vara delaktig i.

Hon använder sig av tre begrepp som en finländskvårdteoretiker har myntat. Det handlar om att pati-enter är utsatta för tre sorters lidande: Sjukdoms-lidandet, det existentiella lidandet och till sist vård-lidandet, det som orsakas av att vara just patient.Med nedskärningar ökar vårdlidandet, och Elisabethkände att hon antingen fick göra något åt situationeneller också inte se den alls.

Vad var det då som gjorde att hon själv valde vår-den när hon var 16 år?

– För mig fanns det inte så mycket att välja på.Egentligen ville jag bli journalist, men jag varskoltrött och orkade inte med gymnasiet.

Inom vården fanns det jobb, och efter två år söktehon till sjuksköterskeutbildningen.

– Jag trivdes som sjuksköterska när jag var färdig.Jag var ung, hade ork och tyckte att det var kul medpatienterna och arbetskamraterna.

Ibland kan man fråga sig om det görs såpor ombristyrken för att deras rykte ska piffas upp. Just nu ärdet gott om sjukhussåpor och ont om utbildad perso-nal. Befolkningsutvecklingen visar att det i framtidenkommer att bli allt färre som ska ta hand om allt fler.Det finns all anledning för samhället att se till attåterväxten inom yrket är god. Annars får 40-talisternaingen som tar hand om dem när de behöver det.

Elisabeth hoppas att hennes forskning ska bidratill att intresset för yrket ökar, men då gäller det attde som söker sig till sjukvården vet vad de gör. Densom byggt sin framtida karriär på bilderna såpornager får ett bryskt uppvaknande.

– Jag hoppas att avhandlingen ska leda till en dis-kussion kring yrket som får pedagogiska konsekven-ser. Avhandlingen kan bli ett redskap för att få stu-denter att se mer kritiskt på sjuksköterskerollen.

ProfilenNamn: Elisabeth Dahlborg

Sysselsättning: Sjuksköterska, adjunkt påinstitutionen för omvårdnad och doktorandpå institutionen för vårdpedagogik. Förutomsjuksköterske- och vårdlärarexamen harhon en fil mag i etnologi och omvårdnad.

Familj: Man och två döttrar från ett tidigareäktenskap.

Citat: ”Why have women passion, intellect,moral activity – those three – and a place insociety where no one of the three can beexerciced? ...This system dooms someminds to incurable infancy, others to silentmisery...” Florence Nigthingale

Läser: Bara deckare.

Lyssnar till: Blues och gammal rock.

Ser på teve: Nyheter och deckare. Intesåpor.

Fritidssysselsättning: Går i skogen medmin gamla boardercollie. Deltar i döttrarnashandbollsaktiviteter. Mer hinner jag inte..

Dolda sidor: Jag har svårt att dölja vad jagtycker och tänker. Mina arbetskamrater vetnog inte att jag är en ganska tillbakadragenperson, på gränsen till enstöring.

Hur ser andra dig: Stark och lugn, om deinte känner mig för väl för då är det nogsnarare det motsatta.

GUJ-2.2001 1-03-21 09.16 Sida 11


Många kan inte säga vad konflikterna påjobbet beror på. De hamnar då i ett kao-stillstånd.

– Personer som kan tolka och förståvad som händer har större möjligheteratt göra något konstruktivt av situa-tionen, säger forskaren Titti Lundin.

THOMAS JORDAN och Titti Lundin arbetar vidnystartade Centrum för arbetsvetenskap i Göte-borg. De har studerat hur människor varseblir,tolkar och hanterar konflikter på arbetsplatser.

Ett 80-tal djupintervjuer med människorfrån vitt skilda yrkesområden visar att mångahar svårt att sätta fingret på vad konflikternaegentligen handlar om.

De som förstår varför konflikterna uppstårfår det inte lika jobbigt. De tänker inte auto-

matiskt: det är jag somhar gjort fel eller han ärför jäklig. De tänker attandra handlar utifrånsin syn på vad som ärrätt och fel och sinaomständigheter.

– Personer som stäl-ler frågor om sig självaoch kollegorna upple-ver mindre personligantagonism, sägerThomas Jordan.

Den som frågar sig varför den andre gör somhan gör har större chans att få till ett konstruk-tivt samtal. Men det är inte säkert att de somförstår har en lösning på konflikterna. Många avintervjupersonerna har slutat sina jobb för att deinte har orkat vara kvar. En del har känt sigmobbade och tvingats sjukskriva sig.

– Men de som förstår vad som händer blirinte offer. De kan sluta sitt jobb utan att kännaatt de har förlorat, säger Titti Lundin.

FÖRSTÅELSE VAR ORDET. Dessvärre är det van-ligt att folk inte frågar sig varför konflikternapå jobbet uppstår.

Istället gör de sig föreställningar om denandra parten. De tänker att kollegorna harorubbliga egenskaper, de tolkar och sätter eti-ketter: han är en egoist, det är därför han skrä-par ner.

– De låser sig, tycker illa om personen ochvill inte befatta sig mer med honom ellerhenne, förklarar Thomas Jordan.

Studien visar att konflikterna sällan gällerenstaka frågor i sig, inte heller mål för självajobbet. Relationsproblem och oklarheter omvad som förväntas av medarbetaren är betydligtvanligare orsaker till konflikterna.

Att inte bli bekräftad – det där gjorde dubra! – och att inte få säga sin mening – det härtycker jag är fel! – upplevde många av intervju-personerna som särskilt jobbigt.

En konflikt kan uppstå på väldigt mångasätt. Gemensamt för intervjupersonerna i studi-en är att konflikterna har pågått länge och attdet finns en beroenderelation. Personer somexempelvis jobbar på olika institutioner hamnaralltså sällan i allvarliga konflikter med varandra.

Två tredjedelar av svaren kom från kvinnor.– Det kan bero på att kvinnor har större

behov av att bearbeta sin frustration genom attprata, funderar Titti Lundin.

Titti Lundin och Thomas Jordan ser vissamönster, men poängterar att man inte kan dragenerella slutsatser utifrån 80-talet djupinter-vjuer. Avsikten med studien har varit att stude-ra just skillnader i hur människor varseblir, tol-kar och hanterar konflikter.

Projektet slutrapporterades i december ochnu håller Titti Lundin och Thomas Jordan påatt bygga upp en större hemsida om arbetsplats-konflikter.

Studien säger inget om hur människor han-terar konflikter på just universitetet. Men för-modligen blir det mindre jobbigt även för uni-versitetsanställda som förstår mer om konflik-terna.

Titti Lundin och Thomas Jordan ser fleraskäl till varför konflikter på universitetet kanvara svårlösta:! Det finns inget särskilt starkt ledarskap.Många chefer har inte blivit chefer för att devill bli det. Prefekterna väljs av kollegorna ochsitter ofta i bara två år. Sedan återgår de till kol-legiet igen. Många medarbetare upplever inteatt de har en chef att gå till om de har en kon-flikt med en kollega. ! Det finns inga rutiner för hur man ska han-

TEMA: ARBETSPLATSKONFLIKTER

Hur löser vi konflikter?

Konflikt (lat. confli´ctus ”sammanstöt-ning”, av confli´go ”samman-stöta”, ”kollidera”, ”råka istrid”, ”kämpa”), motsättningsom kräver lösning. Ur Nationalencyklopedin.

Text: Peter Olofsson Bild: Eva Stööp

Konflikter i arbetslivet – det är något som Titti Lundin och Thomas Jordan studerar.

GUJ-2.2001 1-03-21 09.16 Sida 12


Har du slutat säga hej när du kommer till jobbet på mor-gonen? Då är det hög tid att ta tag i konflikterna.

LARS BERNDTSSON ARBETAR som beteendevetare på universitetetsföretagshälsovård Feelgood. Han har jobbat med universitetetsedan mitten av 1980-talet och kan hjälpa till när det kärvar.

Men mycket går att lösa på egen hand. Ofta med enkla medel.– Bara att man fikar ihop, hälsar på morgonen och säger hej då

när man går betyder mycket, säger Lars Berndtsson.Dessvärre är det vanligt att folk hanterar konflikter med tystnad.– Det händer att anställda hör av sig till oss och berättar om

hur kollegorna reser sig och går när de kommer in i fikarummet.Alla kan inte älska varann på jobbet, men alla har lika stor rätt attvara på jobbet, understryker Lars Berndtsson.

Han har märkt att mobbningen har ökat de senaste åren.– Det kan bero på minskade resurser, på att forskarna måste

söka egna medel. Jag upplever att det är en större strid på kniven idag, man trätar om anslag och känner sig orättvist behandlad.Konkurrensen innebär att folk ibland använder armbågarna.

– Vi har fått fler studenter, men inte fler lärare. Det ger ocksåen spänd situation och ökad stress. Sammantaget är risken störreför mobbning.

När konflikterna är allvarliga brukar det börja med att folksjukskriver sig några dagar. Sedan vänder de sig till Feelgood.

– Om det behövs och om vi får lov för den som hör av sig kon-taktar vi motparten. Vi brukar börja med enskilda samtal medbägge parterna. Sedan sätter vi oss ner tillsammans.

LARS BERNDTSSON SÄGER att konflikterna ofta handlar om attpersonkemin inte stämmer. Men ofta är det också konkreta, prak-tiska frågor som ger låsningar:! En forskare har fått anslag och anställer en laboratorieassistent.En annan forskare använder laboratorieassistenten utan att betalalönen.! Varför får han skrivhjälp och inte jag?! Varför får hon den senaste utrustningen?! Varför fick han åka på det där seminariet?

Lars Berndtsson säger att doktorander är en särskilt utsatt gruppeftersom de ofta inte vågar säga ifrån.

– Det händer att 3-4 doktorander får dela på ett litet rum,medan professorn intill som ofta är borta har ett väldigt stort rum.

Konfliktlösning är en stor del av vardagen för Lars Berndtssonpå Feelgood, men han ser ändå en utveckling den senaste tiden.

– Prefekterna har blivit duktiga på att ta i personalfrågor.Utbildning i ledarskap är vanligt och ofta för prefekterna en dialogmed oss på företagshälsovården.

Peter Olofsson


tera konflikter. Många upplever att de kan för-lora på att knacka på dörren för att tala ut meden kollega eller en chef.! Det finns relativt få fasta anställningar.Osäkerheten gör att frågor som: Vem får tjäns-ten? Vem får anslag? Vem får undervisning?blir viktiga. När man inte vet om man har lönnästa år eller ens nästa månad bevakar mansina revir. Godtycke eller spekulationer omgodtycke kan ge näring åt konflikter.! Akademiker har visioner om undervisning-en, visioner om vad institutionen ska göra,visioner om vad som är god forskning. Sällanär samtliga medarbetare överens om verksam-hetens mål. Konkurrens mellan olika inrikt-ningar kan skapa konflikter.

Thomas Jordan och Titti Lundin anser attprat är konfliktlösningsmetoden framförandra.

– Men det hjälper inte att vilja prata omomgivningen inte är öppen för att lösa konflik-ter. Och studien visar dessvärre att det är van-ligt att man inte pratar. Ofta kopplas arbets-miljökonsulter in först när situationen blivitakut, säger Titti Lundin.

Det är viktigt att man tänker på hur manpratar, poängterar Thomas Jordan.

– Ibland kan det vara bättre att först gå tillnågon man har förtroende för. En vän ellerkollega som lyssnar utan att ta ställning. Enperson som kan ställa frågor. Man får över-blick och hinner ta några djupa andetag.Sedan är chanserna större att man kan mötasin motpart.

Thomas Jordan vill inte avfärda det härsom skitprat och illa förtal.

– Men om man bara söker upp personersom man vet ogillar den man har en konfliktmed så är det inte särskilt bra. Det är inte hel-ler bra att bara förmedla egna oprövade tyck-anden som att han är knäpp. Om man säger:”jag mår dåligt, förstår du varför han gör så?”kan det bli ett konstruktivt samtal.

Titti Lundin tycker inte heller att det måstevara skitprat att prata med någon annan änden saken gäller.

– Vi skvallrar ju också för att vi tycker omandra människor, för att vi är engagerade ochvill förstå vad som händer.

Konflikthanteringså gör du! Ställ frågor om dig själv och den du har enkonflikt med. Om du förstår varför en konfliktuppstår blir det inte lika jobbigt. Då är ocksåchanserna större att du kan hantera situationenkonstruktivt.

! Ta upp problemen på ett tidigt stadium medden saken gäller, då hinner du inte bygga upp enmassa negativa känslor som det sedan kan varasvårt att bli av med.

! Rak kommunikation kan vara bra, menibland är det bättre att prata med någon annanförst. Då får du perspektiv på det som hänt ochkan se saken även från den andres håll.

! Säg inte: du har gjort fel, du är knäpp! Utgåfrån hur du upplever det: ”jag trivs inte när detstår en massa odiskade koppar i fikarummet”.

! En tydlig rollfördelning är bra. Då undvikerman att saker ramlar mellan stolarna och slipperåterkommande tjafs om exempelvis vem som harrätt att använda pengarna.

! Större organisationer som universitetet börha en tydlig policy för hur konflikter ska hante-ras. En oberoende konfliktombudsman som kange råd, tips och erbjuda parterna medling är enmodell som Thomas Jordan gärna vill se vid GU.

! Tydliga procedurer, exempelvis för hur mantillsätter doktorandtjänster, motverkar spekula-tioner om godtycke och förebygger onödiga kon-flikter.

Våga ta itu med konflikterna

Förståelse och kommunikation är grunden i konflikthantering.

Hur tycker du att GU hanterar konflikter?Vad är det som får konflikter att uppståoch hur bör de lösas?Har du själv upplevt någon konflikt eller har du synpunkter på konflikthantering?

Hör då av dig till GU Journalen!Det går bra att vara anonym.Skicka e-post till: [email protected]

GUJ-2.2001 1-03-21 09.17 Sida 13


Universitetet är en svårstyrd organisation – på gott och ont.Trots att det finns en grogrund för konflikter verkar det intefinnas en stark beredskap att lösa dem.

Det menar Thomas Jordan, Centrum för arbetsvetenskap.Han är förvånad över hur lite forskning som bedrivits inomområdet och hur långt Sverige ligger efter vad gäller konflikt-hanteringspolicy i organisationer.

Han tycker det är viktigt att det finns en tydlig policy förkonflikthantering vid stora organisationer, inte minst vid uni-versitet.

Thomas Jordan poängterar vikten av att det finns tydliga

procedurer för hur man kan gå tillväga. Det krävs en medve-tenhet om problemen, menar han och efterlyser en ökad pro-fessionalitet när det gäller konflikthantering.

– Det borde finnas en konfliktombudsman på universitetetsom skulle fungera som en samtalspartner för den anställdeoch som har kompetens att arbeta med akuta arbetsplats-konflikter.

– Eftersom universitetet är en stor, komplex och hetero-gen organisation kan det inte finnas en färdig mall för kon-flikthantering, utan det måste finnas olika tillvägagångssätt,betonar han.


Nej, det finns inget behov av att stärkaden centrala beredskapen för konflikt-hantering. Det säger Björn Järbur somhellre vill arbeta för att universitetetsledare blir accepterade som ledare.

FÖR ANSTÄLLDA SOM hamnar i en svår kon-flikt finns mycket hjälp och stöd att få, menarBjörn Järbur, ordförande i den centrala arbets-miljökommittén och ansvarig för arbetsmiljö-frågor vid universitetet.

– Facket spelar förstås en viktig roll, och kanagera på olika vis för att hjälpa den anställde.Ibland förs frågan vidare till andra instanser,det kan vara institutions- och fakultetsledning,företagshälsovården eller gemensamma förvalt-ningen.

Han tycker inte att det finns behov av tydli-ga centrala riktlinjer för anställda om vart deska vända sig när det uppstår en konflikt påarbetsplatsen.

Anser du att den konfliktberedskap somfinns vid universitetet i dag är tillräcklig?

– Den frågan är svår att svara på. Univer-sitetets decentraliserade organisation ställer ettstort ansvar på chefer och ledare.

– Det är ett större problem att våra ledareinte blir respekterade. Ibland kan prefektenssituation vara svår eftersom det finns andrainformella ledare som har större inflytande.Prefekten har dock, enligt arbetsmiljölagen,fulla ansvaret och då måste prefekten också blirespekterad, både av sina medarbetare ochfakultetsledningen.

FRÅN CENTRALT HÅLL finns också en godberedskap, inte minst på avdelningen för perso-nal- och organisationsutveckling, framhållerJärbur.

– Blir det ett problem där vår kompetensefterfrågas så ställer vi upp med sådan kompe-tens. Men från universitetet centralt kan vi ald-rig ställa en relationsfråga på en institution tillrätta.

Han vänder sig mot en central handlings-plan för att hantera konflikter. Denna innebär,enligt Järbur, att konflikter accepteras om detfinns en mall för hur dessa ska lösas.

– Målet är att vi inte ska ha några konflik-ter, säger han.

ATT ENBART TALA om arbetskonflikter är försnävt, hävdar Järbur, som ser det som en del avarbetsmiljöområdet. Det handlar snarare omen attitydfråga, att det behövs ett annat synsättinom universitetet där medarbetare och cheferblir respekterade för den kompetens de har.

– Om chefen kontinuerligt har en dialogmed sina medarbetare och även tar upp negativasaker, hanterar man konfliktungarna tidigt. Ettav problemen i dag är att vi låter konflikterna fåblomma ut innan vi tar tag i problemen, sägerJärbur som däremot vill stärka kompetenseninom arbetsmiljöområdet generellt.

Allan Eriksson

Hög arbetsbelastning, ekonomiskoro och farlig ryktesspridning.Dessutom dålig kommunikation.

Men efter år av turbulens harHögskolan för opera, teater ochmusikal tagit hjälp för att kommaur krisen.

FÖR ATT BRYTA den negativa trendentog rektor Iwar Bergkwist tillsammansmed andra initiativ till en arbetsmiljö-kartläggning och begärde hjälp av före-tagshälsovården. Han tycker det är vik-tigt att problemen lyfts upp till ytanoch att man öppet diskuterar hur manska gå vidare.

– Eftersom jag märkte att folkmådde så dåligt tog jag genast kontaktmed företagshälsovården. Min uppfatt-ning är att det var omöjligt att lösaproblemen på egen hand.

Att begära hjälp utifrån av företags-hälsovården var ett kontroversiellt be-slut, som inte applåderades av alla. Ipraktiken innebar det ett erkännandeav problem och konflikter, att verksam-heten blottlades.

KARTLÄGGNINGEN VISADE också atthälften av de anställda ofta känner enallmän trötthet, utan direkt anledning.Ängslan, oro och nervositet är vanligasymptom.

Samtidigt står det klart att de allraflesta trivs med sina arbeten och kän-ner att de har stora möjligheter attpåverka sin arbetssituation. Majoritet-en tycker dock att arbetsbelastningenär för hög.

Dessutom bekräftas bilden av ettganska dåligt arbetsklimat, arbetskon-flikter och bristande kommunikation.

Iwar Bergkwist anser att den bildsom kommer fram i rapporten stäm-mer ganska väl med verkligheten.

– Vår institution har fått klara sigsjälv för länge. Ledningsorganisationenhar inte fungerat bra och informatio-nen har varit dålig. Organisationen harförstelnats.

Han upplever att majoriteten avpersonalen är positiv till rapporten ochde åtgärder som föreslås.

Iwar Bergkwist talar om dolda makt-strukturer, starka grupperingar som har

stort inflytande. Och hur svårt det äratt bryta upp gamla hierarkier.

– Tidigare rådde det olika meningarom hur institutionen skulle ledas, mensom ny rektor tog jag ställning för enannan grupp än min företrädare. Detkan säkert ifrågasättas, så här efteråt.Men för mig är det självklart att konst-närlig verksamhet och forskning skaledas av lärarna.

– Prefekten kan endast med stöd avpersonalen bestämma och driva verk-samheten. Det har inte alltid varit så,tycker Bergkwist.

FÖR ATT FÖRBÄTTRA situationen ord-nar rektor regelbundet möten, både ismå och stora grupper. Där har mansuttit ner och diskuterat vad som är braoch dåligt, och hur man kan gå vidare.

– Samtalsläget mellan folk har varitväldigt ansträngt. Man nådde intevarandra.

Kommunikationen mellan anställdaoch chefer måste bli bättre, menar han.Regelbundna utvecklingssamtal skallvara en självklarhet.

Som rektor på heltid har han mertid att ägna sig åt förändringsprocessen.

– Det är så mycket man inte hinnermed och risken är att det inte finns tidför eftertanke och reflektion. Men jaghar faktiskt prioriterat möten med per-sonalen. En så enkel sak som att tafikapauser med personalen är oerhörtviktigt.

DET HAR ÄVEN förekommit trakasseri-er och mobbning på institutionen, vil-ket rapporten bekräftar. Bergkwistsäger att han försökt att diskutera pro-blemet med personalen.

– Det är oerhört svårt att tacklamobbning. På grund av att alla harvarit så stressade och att arbetsklimatetvarit så dåligt har man använt en per-son som spottkopp. Det är absolutingen ursäkt, och vi har tagit hjälp avföretagshälsovården för att lösa proble-met. I ärlighetens namn måste jag sägaatt vi inte har lyckats än.

Vilken roll spelar den ekonomiskaosäkerheten?

– Den spelar en helt avgörande roll,menar jag. Den infekterar allt. Osäker-

heten kring ekonomin har använts somtillhygge i olika debatter.

Enligt Iwar Bergkwist är problemetatt man aldrig fått någon riktig klarheti det ekonomiska läget. Det beror påatt institutionens ekonomiska redovis-ning inte har stämt överens med uni-versitetets ekonomisystem. Förvir-ringen har gett upphov till ryktessprid-ning och utbredd oro – med följd attmånga har känt sig rädda för att förlo-ra sina jobb.

FÖR ATT FÅ ORDNING på siffrorna ochden ekonomiska redovisningen har mannu tagit hjälp av internrevisionen. Menfaktum kvarstår:

– Den dåliga ekonomin hänger somett stort moln över oss. Bara i år beräk-nas verksamheten gå med 1 miljon kr iunderskott.

– Folk orkar snart inte mycket mer,fortsätter Iwar Bergkwist. Vi har fleralärare med en tjänstgöring som översti-ger 2 000 timmar per år, utan att fånågon ersättning för övertiden. Detekonomiska underskottet är mycket all-varligt. Eftersom vi är en liten institu-tion är vi sårbara. Ett underskott pånågra hundra tusen kronor kan betydaatt vi är nära katastrofens brant. Resul-tatet blir att vi tvingas minska eller för-ändra utbildningen samtidigt som våralärare vägrar tulla på utbildningens kva-litet.

IWAR BERGKWIST ställer sig positiv tillen förstärkt central konfliktberedskapvid universitetet.

– Det är en bra idé. När sådant härinträffar får man till stor del klara sigsjälv. Om jag hade fått bättre hjälp ochstöd mycket tidigare, hade jag kanskeagerat annorlunda.

Vändpunkten är nu nådd. Hög-skolan för opera, teater och musikal ärmitt uppe i ett stort förändringsarbete,där kursplaner ska utformas och kurserpoängsättas.

– Vi håller på att omforma hela vårutbildning. Det känns positivt trotsallt eftersom det finns en enorm lustoch entusiasm bland våra anställda.

Allan Eriksson

Ekonomiskt hot skapar oroBeredskapen är god

Fakta/ Konflikter vid GU

GUJ-2.2001 1-03-21 09.17 Sida 14

När en allvarlig konflikt uppstår påen institution har prefekten en nyck-elroll. Men vad händer om prefekteninte klarar av att reda ut situationeneller själv är inblandad?

Förmågan att hantera konflikter ärbristande vid GU, visar en ny studie.

NÄR EN ARBETSKONFLIKT uppstår är detviktigt att handla snabbt. Konflikter somfår fortgå tenderar att förvärras och lederpå sikt till brist på kommunikation ochsamarbetsproblem. För att inte tala om detpersonliga lidandet för de drabbade.

– Men om konflikter blir synliga ocherkända i ett tidigt skede kan det leda tillen positiv utveckling, eftersom de funge-rar som en varningssignal när något är fel,menar Sara Lindell, som skrivit en C-upp-sats om ämnet på Centrum för arbetsve-tenskap.

Hon har intervjuat ett antal personersom arbetar med arbetsmiljöfrågor ochförsökt att ta reda på vilken konfliktbe-redskap som finns vid universitetet i dag.Även om undersökningen inte är heltäck-ande är resultatet nedslående.

Samtliga i studien – prefekter, en föredetta dekan, en personalhandläggare, enfackrepresentant och företagshälsovården– hävdar att konfliktberedskapen är otill-räcklig. De har dessutom olika uppfatt-

ningar om hur man ska förhålla sig tillkonflikter.

– Universitetet är så klart en arbets-plats som alla andra, säger Sara Lindell.Men troligen är det vanligare med kon-flikter på universitetet eftersom det är enspeciell arbetsplats med en otydlig organi-sation och med tävlingsmentalitet. Jagtycker det är viktigt att uppmärksammavidden av problemet och att mer medve-tet försöka skapa en mindre konfliktfylldarbetssituation.

NÅGRA CENTRALA RIKTLINJER för atthantera konflikter finns inte i dag. Ansva-ret ligger på fakulteterna och ytterst påvarje institution. Det är prefekten som haransvaret för den psykosociala arbetsmiljönoch därmed för att förebygga och lösakonflikter.

Att konfliktberedskapen inte är till-räcklig, kan bero på olika saker. Facketrefererar till strukturella orsaker, dålig eko-nomi och behov av en personalkonsulent.Företagshälsovården menar att beredska-pen måste omfatta alla anställda. För attundvika att missförstånd uppstår måstealla visa mod, uppriktighet och tydlighet.

Enligt den intervjuade dekanen råderförvirring om vem som har ansvaret vidkonfliktsituationer och hur man skallhantera konflikter. Förvirringen kan i sig

vara en orsak till konflikter. En förklaringsom dekanen pekar på är att GU:s makt-struktur är oklar och komplicerad.

Den långtgående decentraliseringen –från styrelse till institution – gör det intelätt för den enskilde att förstå på vilkennivå beslut fattas och vilka beslut som gäl-ler över andra.

Det finns dessutom en dold maktstruk-tur. De personer som tilldelats makt ärinte alltid de som bestämmer på grund avunderliggande maktspel. På lokal nivå kanen prefekt stå hjälplös trots sin maktposi-tion. Prefekten har visserligen blivit ut-sedd av personalen – men det är intesäkert att det är den maktordning sområder inom en institution.

ETT ANNAT PROBLEM som kan försvårakonfliktlösning är professorers oavsätt-lighet.

– Dessa professorer är ofta äldre ochhar mer erfarenhet än prefekten och derasord väger tyngre än en yngre och tillfälligttillsatt prefekt.

Inte alla i ledande befattningar har hel-ler utbildning eller erfarenhet av ledarskapoch konflikthantering.

I sin studie efterlyser Sara Lindell bätt-re och tydligare riktlinjer för anställda omvart de kan vända sig när det uppstår enkonflikt. En bra idé vore om det fanns ett

system för integrerad konflikthanteringvid universitetet, menar Lindell, somhämtat modellen från det amerikanskaSociety of Professionals In DisputeResolution (SPIDR), en sammanslutningav människor som professionellt arbetarmed konfliktlösning inom organisationeroch företag.

– Ett integrerat konfliktlösningssystemerbjuder ett systematiskt angreppssätt dådet gäller att förebygga, hantera och lösakonflikter, säger hon. Det kan t ex handlaom att utse konfliktombudsman eller attinrätta ett konflikhanteringscentrum. I såfall finns det alltid någon professionellperson att tala med.

Men det som förvånade henne mestunder arbetet var att arbetsplatskonflikterinte verkade vara en prioriterad frågainom universitetet.

– Konflikter stör arbetet på många sättoch är allvarliga i en organisation där enstor del av verksamheten förutsätter sam-arbete, till exempel i lärar- och forskarlag,säger Sara Lindell.

Allan Eriksson

Internetadressen till SPIDR är:www.spidr.org


Dolda maktstrukturer skapar konflikter

ILLUSTRATION: TOMAS KARLSSON


GUJ-2.2001 1-03-21 09.17 Sida 15


Utställning om Erik Mesterton

Under våren visar universitetsbiblioteket enutställning i Centralbiblioteket ägnad bibliote-kets förre medarbetare, förste bibliotekarieErik Mesterton.

Erik Mesterton räknas som en av de vikti-gaste introduktörerna av den litterära moder-nismen i Sverige. Han verkade som litteratur-kritiker, översättare och biblioteksman från1930-talet och långt efter sin pensionering1969. Tillsammans med Karin Boye översat-te han bland annat T S Eliots The WasteLand och startade tidskriften Spektrum.Under sin tid som medarbetare på Göte-borgs universitetsbibliotek, 1949-1969, komhan att få ovärderlig betydelse. Han startadeljudarkivet och gjorde bland annat inspel-ningar av kända författarröster som AnnaAchmatova och Boris Pasternak, skaffade enstor mängd grammofonskivor med folkmusikfrån hela världen och spelade in teaterpjäserpå Stadsteatern. Som ansvarig för utländskaavdelningens litteraturförvärv gjorde hanGöteborgs UB känt som ett akademiskt bib-liotek med mycket snabbt och säkert urval.

Utställningen har arrangerats av bibliote-karie Anders Larsson och docent MatsJansson och är tänkt att belysa och upp-märksamma Erik Mestertons stora betydelsesom introduktör och biblioteksman.

Vårdlitteratur flyttar till UB

Biblioteken inom vårdvetenskapliga sektio-nen är sedan årsskiftet en del av Göteborgsuniversitetsbibliotek. Just nu pågår arbetetsom bäst för att i december kunna flytta 50 000 volymer vårdlitteratur till Biomedi-cinska biblioteket. Personalen från vårdveten-skapliga sektionens bibliotek på Billerusgatanoch Karl Gustavsgatan arbetar tillsammansmed personal från Biomedicinska biblioteketför att förbereda flytten till Medicinareberget.

Gösta Sandels till handskriftsavdelningen

Handskriftsavdelningen har fått en donationmed konstnären Gösta Sandels (1887-1919)arkivmässiga kvarlåtenskap i form av en om-fattande brevväxling med hustrun Elaine, diver-se handlingar rörande hans hastiga död iGranada i Spanien, en mängd fotografier m m.

Gösta Sandels förunnades bara att verkasom konstnär i tio år, men räknas ändå somen av 1900-talets mest betydande svenskakonstnärer. Hustrun Elaine gifte några år efterGösta Sandels död om sig med författarenPär Lagerkvist. Brevsamlingen kompletterararkiven hos UB efter Charlotte Mannheimer,Conrad Pineus och Birger Simonsson.

UB-nyttNu lägger UB ut ytterligare 715 000 katalogkort på Internet föratt låntagarna enkelt ska kunnalåna fler böcker via hemsidan.Det är den gamla katalogen kal-lad Katalog-1957, där en stor delav UB:s äldre litteratur finns, somman nu låtit skanna.

SEDAN MÅNGA ÅR kan låntagarnabeställa böcker via Internet i Gunda,som har 890 000 poster. Men för attbeställa ur den gamla katalogen, därdet finns litteratur från 1500-talet ochungefär fram till 1957, har man varittvungen att ta sig till Centralbiblio-tekets kataloghall där korten står ilådor.

Men nu blir det alltså enklare förlåntagarna.

ATT LÄGGA IN gamla kortkataloger idagens datasystem är ett problem förmånga universitetsbibliotek eftersomdet är så kostsamt och tidskrävande.Göteborgs UB har valt en egen metod.

– Det här är helt unikt bland bibli-oteken i Sverige, säger MargaretaBenner, chef för UB:s centralbibliotek,som drivit projektet som tagit 1,5 åratt slutföra. Vi har valt en enkel ochbillig metod som inte ger full sökbar-

het men som vi tror ger fullt accepta-belt resultat.

Låntagarna når nu Katalog-1957 påUB:s hemsida. Där finns instruktionerhur man bläddrar och beställer i kata-logen.

– Det är i princip som att stå i bib-liotekets kataloghall och bläddra blandkorten i lådorna, men med den skillna-den att man kan göra det vid datornhemma, på biblioteket eller på sinarbetsplats, säger bibliotekarie ThomasLindström som varit projektledare förarbetet med Katalog-1957.

VART 50:E NAMN har indexerats. Närlåntagaren knappat in ett författar-namn kommer en lista upp med denärmaste författarnamnen.

Låntagaren får sedan bläddra sigfram, en eller flera bilder i taget, tillshan eller hon hittar sitt kort. Kortenvisas samtidigt som man bläddrar – iform av en bild av ett avfotograferatkatalogkort, ibland handskrivet, iblandskrivet på maskin, från olika tidsepo-ker, med olika handstil.

Via hemsidan www.ub.gu.se nårman redan Gunda, den nationellakatalogen Libris och ett stort antaldatabaser och tidskrifter. Omkring 55 000 poster från den gamla katalo-

gen finns även i Gunda. Men det är ettmycket stort steg som tas nu när allakort från den gamla katalogen blir till-gängliga på nätet.

Katalog-1957 var bibliotekets kata-log från 1890-talet fram till 1957.

I DAG FÖRVARAS den i plåtlådor iKurs- och tidningsbiblioteket där UBlåg fram till 1954 innan flytten tillnuvarande Centralbiblioteket vidKorsvägen. I Centralbibliotekets kata-loghall finns en kopia av katalogen ochden kommer att finnas kvar där. Därfinns också den så kallade realkatalo-gen, en ämnesordnad katalog över degamla samlingarna.

Katalog-1957 är sorterad efter för-fattarnamn. I några fall kan man sökapå titel. Men bara om det inte finnsnågot författarnamn. I Gunda finnsbetydligt fler sökvägar, till exempel viaämne, ord i titeln eller kombinationer.

– Ett allmänt råd är att alltid söka iGunda först eftersom en del av degamla böckerna redan finns där, påpe-kar Thomas Lindström.

Annica Olofsson

Även gamla böcker på webben

LIKA MÅNGA GÖTEBORGARE som fårplats på Nya Ullevi har sett Universi-tets-TV:s program om Göteborgs eko-nomiska historia. Det visar ett delre-sultat i Väst-SOM:s senaste undersök-ning, som genomförts av SOM-Institutet vid Göteborgs universitetunder hösten och vintern. 4,7 procentav 1 943 svarande personer mellan 15och 85 år i göteborgsområdet uppgavatt de sett programmen. Det motsvarardrygt 30 000 personer.

– FÖR UNIVERSITETS-TV är detta enmycket glädjande siffra. Men den visarockså att det finns ett mycket stortintresse för den här sortens populärve-tenskapliga tv-program, menar Lars-Åke Engblom, docent på JMG ochprojektledare för Universitets-TVunder uppbyggnadsperioden.

Programserien om Göteborgs eko-nomiska historia är utformad som enuniversitets- och folkbildningskurs.Den består av sex dokumentärprogramoch bygger på de böcker om Göte-borgs ekonomiska historia som förfat-tats av Bertil Andersson, Kent Olssonoch Martin Fritz vid ekonomisk-histo-riska institutionen. I tv-programmensamtalar Anders Franck i olika göte-borgsmiljöer med de tre författarna.Programserien har utformats och pro-

ducerats av Torbjörn Rosander vidUniversitets-TV.

PROGRAMSERIEN HAR SÄNTS fleragånger i Öppna kanalen och i den nyadigitala tv-kanalen, SVT Väst. Den harockså visats lokalt över Stor-Göteborgi TV2, men på en ganska udda tid,söndagar klockan 12.00. Därför är detanmärkningsvärt att programmen fåtten så stor publik, menar Engblom.Många har uppenbarligen zappat indem och blivit kvar framför tv-appara-ten. Andra har aktivt letat upp dem ikabel-tv eller på nätet. Siffrorna tyder ivarje fall på att välgjorda och intressan-

ta utbildningsprogram kan hävda sigäven i dagens medieutbud.

De sex programmen utgör basen i5-poängskursen ”Göteborgs ekonomis-ka historia”, som till hösten åter gessom en distanskurs.

UNIVERSITETS-TV SÄNDER i TV 2torsdagar 15.30, Öppna kanalen mån-dagar och torsdagar 18.30 och 22.30,söndagar 16.00, GU:s kabelnät mån-dag-fredag 9.00. Alla program läggsockså ut på nätet:www.gu.se/universitetstv/ Där finnsäven aktuell programtablå.

Universitets-TV fyller ett helt Ullevi

Erik Mesterton

FO

TO

: GÖ

TE

OB

RG

&C

O/G

ER

HA

RD

JÖR

ÉN

FO

TO

: AN

DR

ÁS

BÁ

NO

VIT

S, U

B:S

FÖ

RS

TE

FO

TO

FR

AF

GUJ-2.2001 1-03-21 09.17 Sida 16


FO

TO

: AL

LA

N E

RIK

SS

ON

VI DELTOG HÄRFÖRLEDEN i en konferens för ökad socialoch etnisk mångfald på Göteborgs universitet. Välbesökt,intressant och engagerande. Problematiken som stod icentrum skulle kunna formuleras i termer av bristandeöverensstämmelse mellan omvärldens mångfald och detsätt på vilket denna kommer till uttryck inom universite-tets värld. ”Vad kan göras för att bredda rekryteringen tilluniversitetet?” framstod som en huvudfråga och jämställd-hetsperspektivet uppfattade vi som det dominerande.Hade universitetet i centrala avseenden redan speglatomvärldens mångfald hade det inte funnits någon grundför att hålla konferensen.

Jämställdhet kan mycket väl råda i det mest hierarkis-ka av system och en stark betoning på likhet och enhetlig-het, exempelvis när det gäller synen på pedagogik ochvetenskaplighet inom ett universitet, står inte heller det imotsats till att man rekryterar studenter och lärare somrepresenterar all världens mångfald.

MEN OM MAN vill omvandla denna abstrakta form avmångfald till en mer konkret sådan, måste mångfaldengöras levande, dynamisk och produktiv. Det blir av ytters-ta vikt att lärandet och kunskapandet tar sin utgångs-punkt i mångfalden, att vi arbetar för att ta tillvara på ochutveckla den, liksom att använda den på ett samskapandesätt. Och detta kräver i sin tur ett sammanhang där jäm-ställdhet inte är tillräcklig, utan där de gemensamma strä-vandena medvetet måste röra sig i riktning mot att skapajämlikhet i ömsesidiga relationer.

Själva är vi lärare inom socionomutbildningen.Tillsammans med 36 studenter och ytterligare några lärare

är vi involverade i studenternas tre första terminer avutbildningen vid Multiversitetet i Hammarkullen/Eriksbo.Vi söker där använda oss av och förhålla oss kreativt tillden mångfald som vi tillsammans representerar. Vi serutbildningen som en praktik där de idéer vi håller somriktningsgivande för det sociala arbetet också skallgenomsyra och komma till konkret uttryck i vår egenpedagogiska verksamhet.

En socialarbetare som förväntas arbeta på ett mångfal-digt sätt i en mångfaldig värld måste redan under utbild-ningen utveckla den nödvändiga erfarenhetskunskapenför detta – vilket kräver variation i innehåll, organiseringoch tillvägagångssätt, bejakande av olikheter när det gällerkunskapsformer, erfarenheter och perspektiv, liksom enkultur präglad av nyfikenhet, delaktighet, ömsesidighet,medskapande och demokrati.

FÖR ATT GE stöd åt denna strävan, som naturligtvis ärlångt ifrån okomplicerad att leva, har vi ett ömsesidigtutbyte främst med verksamma inom den offentliga sek-torn i Hammarkullen/Eriksbo i hela dess bredd ochmångfald. Så kan våra likheter/olikheter bli till en gemen-sam bas för ömsesidigt lärande mellan jämlika parter. Allt ilinje med universitetets tredje uppgift så som vi tolkat den.

Det samarbete och samskapande som sker inom denmångfald verksamheter som den offentliga sektorn iHammarkullen/Eriksbo representerar utgör ytterligare eninspirationskälla i vårt arbete. Som universitetets fjärdeuppgift ser vi att ett parallellt kreativt utbyte kommer tillstånd mellan de olika utbildningsanordnarna som stårbakom utbildningen av de olika yrkeskategorier som ver-

kar i de båda områdena. Här har vi redan kontakter ochsamarbete med en del institutioner och är öppna förytterligare andra som delar den övergripande idé som vihär formulerat, en övergripande idé som vi ser som denminsta grundläggande gemensamma nämnaren för ettmångfaldsuniversitet som i sig själv lever upp till de visio-ner om det goda samhället man formulerar. Och genomatt du och jag själva söker leva dessa idéer i den egnapraktiken tror vi att vi bidrar till att skapa en kunskapan-demiljö som blir attraktiv, tillgänglig och meningsfull förlångt flera än vad som nu är fallet.

Det är dåligt ställt med mångfaldenvid GU. Men dispens från kraven påförkunskap är inte rätt väg att gå.Universitetet ska arbeta med attskapa genvägar för kompetentapersoner.

HUR ARBETAR VI bäst för att befrämjasocial och etnisk mångfald vid GU? Detvar den centrala frågan när universitetsan-ställda och studenter samlades under tvåhalvdagar för att diskutera frågan och lyss-na till presentationen av drygt 20 projektsom på olika sätt arbetar med att minskasegregationen.

Det ideella inslaget var påfallande imånga av dem. Det visade sig också attprojekt med goda resultat har måst läggasned för att de inte fått fortsatt finansier-ing. Det gäller till exempel aspirantutbild-ningen för akademiker med utländsk exa-men i Centrum KIM:s regi.

Dispens är inget bra sätt att befrämjamångfalden. Det är att svika och universi-tetet ska inte ta ansvar för eventuella till-kortakommanden i komvuxutbildningen

och SFI (svenska för invandrare). Kravetpå förkunskaper ska inte ruckas på.

Det framkom även att universitetet ärstelbent och föga nytänkande. Man måstebredda kunskapskraven och se de alterna-tiva kunskaper som finns. Med sitt striktvästerländskt inrutade vetenskapligasystem är universitetet dåligt på att tatillvara och utnyttja dessa: Vi måste frågaoss vad är det för mekanismer som ärsegregerande, som gör att vi inte tar tilloss de kunskaper och erfarenheter somfinns.

ATT DISKUTERA ÅTGÄRDER för social ochetnisk mångfald samtidigt visade sig intevara helt lätt, eftersom grupperna är olika.Gruppen av första generationens invand-rare spänner över allt från dem som haren akademisk examen med sig när dekommer hit till dem som bara har denmest grundläggande skolutbildningen.

Barn till välutbildade invandrare haringa problem i universitetsvärlden. Diskri-minering sker på grund av etnicitet efter-som den syns, medan däremot studiemoti-

vationen har sociala orsaker. Även omsocial bakgrund är det som slår igenomtydligast kom diskussionen främst atthandla om hur vi integrerar personer medutländsk bakgrund i högskolesystemet.

EFTERSOM DEN GRUPPEN kan se så olikaut krävs det olika åtgärder för att ökamångfalden. För det första finns de redankompetenta som ska in i systemet, de somhar en examen med sig. Det handlar omatt avlägsna hinder för kompetenta män-niskor. Och det kan göras nu.

För det andra handlar det om personersom har en partiell kompetens och somvill in. Det är också relativt enkelt atthantera, men det kostar i tid och pengar.Slutligen finns de som inte vill ellerkanske inte förstår att de kan eller vill in.Här ligger den största utmaningen. Ochatt lösa den knuten tar betydligt längretid, kanske ett par decennier.

Det är alltså dåligt med mångfaldenvid GU. Den finns varken bland studen-ter eller i lärarkåren. Att det är viktigtmed förebilder bland lärarna för studenter

med utländsk härkomst påpekades bådefrån student- och lärarhåll.

Men att bara rekrytera nya grupper avstudenter räcker inte. Man måste ocksåvara på det klara med vad som händer närde väl kommit till universitetet och under-lätta för att de ska ta sig igenom systemet.Det ska inte vara så att man måste ha turoch träffa på rätt personer för att klara sig.Stordriften i utbildningen med föreläs-ningar för stora grupper av studenter ochminskande lärarledda timmar ställer högakrav på förkunskaper. Det behövs men-torskap och handledning samt hjälp medatt förstå och tolka vetenskapliga texter.Men det som sätter hinder i vägen är denslimmade organisationen och brist påpengar.

Ylva Beckman

Det finns projektpengar att söka för insat-ser för ökad social och etnisk mångfald.Kontakta jämlikhetssekreterare Eva-Maria Svensson.

Lasse Fryk & Bosse Forsén

Institutionen för socialt arbete

Mångfalden måste levandegöras

Krönikan

GU värderar inte alternativ kunskap

GUJ-2.2001 1-03-21 09.17 Sida 17

”Sex, självmord och socialism”Bill Arens, amerikansk antropolog, vill nyansera bilden av Sverige

ar du sett statyn på JohnEricsson? är bland detförsta han frågar när vi

sätter oss ned vid cafébordet i Haga.Innan jag hunnit komma på vemdet där nu var igen, hinner WilliamArens berätta att det finns en statypå John Ericsson i Brooklyn också.

– Javisst, den står i parken därjag lekte som barn.

Det var någonting med en pro-peller, försöker jag medan BillArens berättar om sin barndom iBrooklyn, New York, på MonitorStreet.

– En staty på John Ericsson,men den föreställer en mycket yngreoch mer energisk man än statyn vidAvenyn. Brooklyn och Göteborg, deär så lika varann, samma slags män-niskor, ordentligt klädda, spårvag-nar, bilar som stannar för rött ljus,lugnt tempo, som Brooklyn på fem-tiotalet!

Här har jag lite svårt för atthänga med – men det är för att jagännu inte förstått myternas, ellerom man så vill, fantasins makt.

BILL ARENS, professor i antropolo-gi vid State University of New Yorkat Stony Brook, är den man somorsakade en väldig uppståndelse1979 med The Man Eating Mythdär han helt fräckt påstår att kanni-balism, nej, det har aldrig funnits.Nu är Bill Arens förstås en seriösforskare och antropolog, riktigt såtvärsäkert uttrycker han sig inte.Men han säger att de rapporter omkannibalism som dykt upp på olikahåll i världen under flera hundra årstid alltid bygger på information iandra eller tredje hand. Ingen haregentligen sett fenomenet, men väl-digt många har hört talas om det.

Påståendet har konsekvenser.Bland annat att den fruktade sjuk-domen kuru som finns i NyaGuinea och som angriper centralanervsystemet på samma sätt somgalna kosjukan, inte kan bero på att människorna därskulle ha ätit hjärnor, som nobelpristagaren CarletonGajdusek påstod. Snarare hade man ätit smittat griskött.

– På tal om kannibalism, det finns liknande myter iAfrika, berättar Bill Arens, fast de handlar om oss väster-länningar, att vi skulle äta små afrikanska barn. Men detbevisar ju bara på vilken nivå debatten förs där…

Bill Arens är som sagt antropolog och egentligen ärdet främst i Tanzania han arbetat. Swahili är inget pro-blem för Bill Arens. Däremot svenska.

– Uttalar man något fel, om man säger Åberg i ställetför Öberg, då förstår ingen vad man menar! Vi som harengelska som modersmål är mer toleranta, men det kanju bero på att vi hunnit vänja oss vid utlänningar sområdbråkar vårt språk.

Den engelskspråkiga världens syn på Sverige – det ärnågot som Bill Arens just nu föreläser om för studenterna

vid Brogatan. Han är här som så kallad Fulbright Fellowi fyra månader, men hedersdoktor vid socialantropologis-ka institutionen har han varit sedan 1989.

– Tyvärr har synen på Sverige varit mest negativ underårens lopp. Under sextonhundratalet reste rika engelsmänhit för att skjuta vilt och förundras över infödingarna,ungefär som de gjorde i Afrika hundra år senare. Från1800-talet finns flera skildringar, bland annat av MaryWollstonecraft, som förfärar sig över kvinnornas brist påsedlighet och över att naturen fortfarande såg just natur-lig ut.

FÖRST PÅ NITTONHUNDRATALET, under mellankrigstiden,lanseras en mer positiv Sverigebild.

– Besökare från England och Amerika lägger märketill det relativa välstånd som Sverige, trots depression istörre delen av världen, lyckas upprätthålla. Man beund-

rar effektiviteten och renligheten.Svenskarna är ungefär som amerika-nerna, fast bättre.

Men en generation senare, i kallakrigets skugga, var den negativa bil-den där igen. Sverige beskrevs medtre ord, alla lika förfärliga: sex, själv-mord och socialism.

– Det var CIA som understöddebilden av ett Sverige där socialismenlade band på alla personliga initiativ,där självmord var enda utvägen urtristessen och där man sysslade medfördärvligheter som sexualundervis-ning, preventivmedel och fri abort.Och än i dag finns det de som got-tar sig åt de misslyckanden somSverige påstås ha gjort när det gällervälfärd, trots att människor i all-mänhet fortfarande har det otroligtbra här.

Men vad tycker då Bill Arenssjälv om Sverige?

– Jag har varit här många gångeroch beundrar den sociala välfärden ilandet. Det förvånar mig att svens-karna tycks vara helt obesvärade avvädret, man är ute hur mycket detän regnar och blåser. Och när manfrågar om någon hört väderleksrap-porten är det ingen som vet någon-ting. I New York diskuterar man all-tid vädret. Göteborg, det påminnerom min ungdom, det är speciellt.

DET ÄR HÄR vi åter kommer in påmyter. Inte kannibaler den härgången. Nu gäller det platser.

– Det är något jag håller på ochskriver om, påhittade platser. Intebara Atlantis och sådant där, utande föreställningar vi gör om olikaställen. Marco Polo intresserar migoch frågan om han verkligen var iKina. Det är ju underligt att hananvänder persiska namn på kinesis-ka orter, att han inte säger något omhur människorna ser ut eller omseder och bruk. Men kanske är detinte så viktigt om han verkligen vardär eller ej? Är det säkert att det han

skulle ha sett skulle ha varit så mycket annorlunda jäm-fört med de myter han hört? Kanske finns alla platseregentligen bara i fantasin?

Vi går ut i ett snöigt Göteborg.Femtiotalets Brooklyn?Fast vem vet, kanske är det bara i min fantasi som den

bilden av Göteborg känns overklig?

Eva Lundgren

H

Kanske finns alla platser egentligen bara i fantasin? funderar Bill Arens, hedersdoktor vid socialantropologiska institutionen.

FO

TO

: EV

A S

TÖ

ÖP

”Det var CIA somunderstödde bilden avett Sverige där socia-lismen lade band påalla personliga initiativ…”


GUJ-2.2001 1-03-21 09.18 Sida 18


DEN 15-16 JUNI inträffar EU:s minister-möte i Göteborg något som involveraren mängd samhällsinstitutioner, lokala,regionala och nationella, inklusive Göte-borgs universitet. Mötet kommer att till-dra sig uppmärksamhet över hela världen,inte minst för att det också blir det förstamötet mellan EU och den nyvalde ameri-kanske presidenten. Det kan bli fråga omdialog eller konfrontation mellan å enasidan globaliseringskritiska och EU-kritis-ka grupper och, å den andra sidan, ”eta-blissemanget”, dvs officiella mötesdeltaga-re och mötesarrangörer. Det är i dettasammanhang viktigt att skilja på globali-seringsfientliga och globaliseringskritiskagrupper. De förstnämnda söker konfron-tation, de sistnämnda söker dialog.

Globalisering är en realitet som i uni-versitets internationaliseringspolicybeskrivs som en komplex och problema-tisk process med såväl positiva som nega-tiva konsekvenser. Universitetet har somsamhällsinstitution uppgiften att kritisktgranska samhällsutvecklingen och med-verka till en fördjupad kunskapsbildning.Diskussionen om globalisering visar att ensådan fördjupning av förståelsen är nöd-vändig. Det planerade toppmötet ochtiden fram till detta är ett bra tillfälle attinleda en sådan process, vilken även börutmynna i ett bredare engagemang frånGU:s sida under själva toppmötet. Syftetmed detta skulle vara att underlätta dialogoch undvika konfrontation. Hjälpmedletskulle vara kunskap istället för tårgas, där

frågan om EU:s politik för en globalt håll-bar utveckling ställs i centrum.

Genom detta upprop till våra kollegervid Göteborgs universitet, vill vi gripa till-fället att medverka till att skapa ett brettnätverk med ambitionen att öka GU:sbidrag till samhällets kunskapsbildningkring de möjligheter och utmaningar somglobaliseringen innebär. Syftet är attunderlätta för det civila samhället ochdess gamla och nya sociala rörelser att fåkontakt med forskare som på olika sättsysslar med dessa frågeställningar. Syftetskulle dessutom vara att skapa ett forumför forskare på universitetet för gemensamkunskapsproduktion och kompetensut-veckling. På sikt strävar vi efter att kopplaihop detta forum med framväxten av det

Globala Forum som just nu förebereds påregional nivå i västra Sverige mellan enrad olika intressenter från kommun, när-ingsliv, folkrörelser och universitetet, föratt på så sätt bidra till uppbyggnaden avkunskapsstaden Göteborg och ”den läran-de regionen”.

Du som är intresserad av detta nät-verksbygge inbjudes till ett första samtalkring hur ett nätverk i praktiken skullekunna upprättas, dess funktion, arbetsfor-mer och mer långsiktiga syfte. Det förstasamtalet äger rum på Världshuset,Brogatan 4 i sal 103 fredagen den 6 aprilkl. 13.30-15.30.

Vi ser fram emot att träffas !

Hans forskning har lett till ettgenombrott när det gäller läke-medel mot alkohol- och drogbe-roende. Han ser beroendet somen sjukdom och jämför gärna meddiabetes. För sitt mångåriga arbe-te får nu Jörgen Engel Nordensstörsta medicinpris efter Nobel-priset, SalusAnsvarpriset.

SÅ HADE HAN också ingen mindre änArvid Carlsson som handledare närhan som doktorand vid GU för etttrettiotal år sedan blev intresserad avsignalsubstanserna och deras funktion ihjärnan.

Och att dopamin spelar en viktigroll när det gäller hjärnans belönings-system visste man redan då. MenJörgen Engel, professor i farmakologivid GU, var bland de första forskarna ivärlden som kopplade samman dedopaminförande nervsystemen med deeuforiska och därmed sannolikt beroen-deframkallande effekterna av alkohol.

– Alkohol är ju en enkel molekylmen dess påverkan på hjärnan är oer-hört komplex. Olika signalsubstans-system involveras i alkoholens belö-ningssystem som serotonin, GABA,nikotinerga acetylkolinsystem. Jag bru-kar använda mig av en orkestermodellför att åskådliggöra det här: de olikasignalsubstanserna är instrument ihjärnans symfoniorkester, när alla spe-lar tillsammans ljuder belönings-symfonin som bäst. Dirigenten heterAlkohol, eller något annat beroende-framkallande medel, och första fiolspelas av Dopamin.

Hur man upplever berusningenberor förstås inte enbart på signalsub-stanserna i hjärnan utan också på fak-torer som omgivningen, ålder, hormo-ner och ärftlighet.

Men varför vissa människor blirberoende av alkohol och andra drogeroch varför suget finns kvar trots attman kanske avstått från drogen imånga år, det förklarar inte orkester-modellen.

– Upprepad intagning av beroende-framkallande medel påverkar våra belö-ningssystem så att de byggs om. De blirkänsligare än tidigare, det är ungefärsom om man blir allergisk mot drogen.Så även om man varit avhållsam undermånga år räcker det med att man tryck-er på knappen, till exempel tar sig ettglas, så återfaller man.

DEN TYP AV grundforskning somJörgen Engel och hans forskargruppbedriver har lett fram till två typer avmediciner som ska minska risken föråterfall, naltrexon och akamprosat.

– Jag kallar dem kryckor. Medicin-erna förlänger den tid patienten förmårvara nykter, den psykosociala terapisom också måste till får därmed tid attverka. Och om patienten ändå skulleåterfalla blir fallet inte lika djupt somutan mediciner.

Nu får alltså Jörgen Engel Salus-Ansvarspriset på en miljon kronor. Mentill skillnad från Nobelpriset ska dettapris gå till forskning, pristagaren kaninte använda pengarna personligen.

– En miljon kronor – det är mycketpengar när man betänker att Sverige

inte satsar mer cirka 15 miljoner per årpå alkoholforskning och då ingår allt idenna summa, från sociologiska studi-er till biomedicinska.

I Sverige dör mellan 6 000 och 7 000människor varje år i alkoholrelateradesjukdomar. Det är tio gånger fler än desom dör i trafiken.

– Och kostnaderna för samhället ärenorma – omkring 100 miljarder kro-nor per år! Jag brukar fråga varför viinte har en nollvision när det gällerdöda på grund av alkohol såväl som närdet gäller döda på grund av trafiken?

Eva Lundgren

Fria ord

Upprop till ett nätverk för globala frågor vid GU

Engel får nordiskt nobelprisPersonalnytt

NYA PROFESSORERSvante Nordgren, kirurgi Karsten Legège, afrikanska språkMikael Håkansson, metallorganisk kemiMichael Breimer, klinisk molekylärgenetikElias Eriksson, farmakologiSverker Jern, kardiovaskulär fysiologiOlle Löwhagen, allergologiHenrik Sjövall, magtarmkanalens fysiologi och patofysiologiMichael Ashton, biofarmaciElisabet Fogelqvist, marin kemiTorgny Ottosson, pedagogikBertil Vilhelmson, kulturgeografi

NYA DOCENTERLena Lindgren, offentlig förvaltningMats Börjesson, sociologiPär Anders Granhag, psykologiIngemar Bohlin, vetenskapsteoriEva Gothlin, idé- och lärdomshistoriaSven Inerot, ortopediRagnar Bjarnason, pediatrikSture Blomberg, anestesiologi och intensivvård Inger Månesköld-Öberg, litteraturvetenskap Bengt Nilsson, kirurgiAnna-Lena Hellström, omvårdnad

NYA ADJUNGERADE PROFESSORERBo Svennerholm, medicinsk virologiGun-Britt Löwhagen, dermatologi och venereologiFinnbogi Pétursson, fri konst och bildpedagogik

ÖVRIGA FÖRORDNANDENYlva Beckman, webbredaktör/informatör vidavdelningen för information och omvärlds-kontakterKristina Bergman Alme, biträdande forskare vidVärdegrundenKarin Hägg Niklasson, administrativ koordinatorvid Värdegrunden

Björn Hettne, professor, institutionen för freds- och utvecklingsforskning (Padrigu) Amanda Peralta, docent, föreståndare för Museion, ansvarig för Museions globaliseringsprogramKarl-Erik Eriksson, professor i fysisk resursteori och Temanämnden, medlem i Attacs vetenskapliga nätverk Hans Abrahamsson, FD, institutionen för freds- och utvecklingsforskning(Padrigu), ledamot i Globalakademins styrgrupp samt i Attac Sveriges gemensamma arbetsgrupp

Jörgen Engel belönas

Skriv till GU Journalens insändarsida, e-post: [email protected]

GUJ-2.2001 1-03-21 09.18 Sida 19

GöteborgsPostregionPORTO BETALT

P 410280400

Universitetet ger liv åt Göteborg

JournalenJGÖTEBORGS UNIVERSITET Box 100, SE 405 30 Göteborg

Läs nästa nummer av GU Journalen – ute den 9 maj

, stadsbiblioteket,museerna, teatrarna och parkerna. Tanken svind-lar. En stad som inte satsar på kunskap och kul-

tur saknar liv och dräneras på unga kreativa människor.Eller, som det heter på nysvenska, där är tillväxtpotentia-len noll. Insikten om detta är nu allmängods och i helaSverige upprepar kommunal- och regionalpolitiker meden mun kravet på att få en ny högskola förlagd till just sinstad och sin region. Det räcker ju med att se på befolk-ningsstatistiken för att inse vilken magnet ett universitet är.

Sveriges äldsta universitet inrättades i Uppsala 1477och det andra etablerades i Lund 1668 efter det att Skåneerövrats från Danmark. Men hur många vet hur Göte-borgs universitet egentligen kom till? Som så mycket avdet som i dag utgör det göteborgska kulturarvet startadeockså universitetet genom ett privat initiativ som kundeförverkligas genom generösa donationer från stadens för-mögna köpmän.

REDAN I SLUTET av 1830-talet föreslog danskenGrundtvig att ett gemensamt nordiskt universitet skulleinrättas i Göteborg. Det skulle ha en fri och folklig karak-tär, som radikalt avvek från de gamla universitetens förle-gade bildningsideal. Hade Grundtvigs idé blivit verklighettror jag att den nordiska identiteten och samhörighetenskulle haft helt annat genomslag än idag. Göteborg skulleinte bara geografiskt utan också kulturellt och utbild-ningsmässigt varit Nordens centrum. En dröm sommånga av oss har är att Nordiska Rådet skall ta initiativtill ett Nordens Hus i Göteborg. Stora Teatern som är enfantastisk byggnad med ett utmärkt läge skulle passa per-fekt som mötesplats för nordisk kultur i vid bemärkelse.

ÅR 1885 MOTIONERADE chefredaktören för GöteborgsHandels-och Sjöfarts-Tidning liberalen S A Hedlund ikommunfullmäktige om att inrätta Göteborgs Högskola.Tack vare donationer av Edvard Magnus, FredrikLundgren och David Carnegie d.y. på över 1 miljon kro-nor kunde kommunfullmäktige enas om att 1891 starta

Göteborgs Högskola. Allt detta gjorde göteborgarna utanatt fråga vare sig riksdag eller regering om lov. Dennasjälvständighet och förmåga att ta saker och ting i egnahänder lever starkt kvar än i dag. Göteborgsregionensutveckling som centrum för IT och telekom, biomedicin,transporter, handel, data osv, sker helt av egen kraft. Menutan universitetet och Chalmers och den forskning sompågår där skulle det inte vara möjligt.

ÄVEN INOM KULTURLIVET visar Göteborg sin styrka medGöteborgsSymfonikerna, GöteborgsOperan, Backateatern,Konstmuseet, Röhsska museet, osv. Trots orimligt småstatliga kulturanslag i förhållande till huvudstadens kul-turinstitutioner visar de hög kvalité och når stora fram-gångar. De konstnärliga utbildningarna vid HDK,Valand, Artisten och Högskolan för fotografi och film harstor betydelse för kulturlivet i stan. Utan unga konstnärersom provocerar, tänjer gränser och prövar nya uttrycksfor-mer skulle allt bli mycket mer förutsägbart och likriktat.Rytmen i stan skulle dämpas.

FÖR GÖTEBORG ÄR det växande universitetet en av demest livgivande strömmarna. Jag tänker då inte bara påden betydelse forskning och högre utbildning har för enstad som måste satsa på framtiden. Jag tänker också pådet rika gatuliv som blivit en följd av universitetets tusen-tals studenter, Linnégatan är nästan som en fransk boule-vard. I Lorensberg går det snart ett café au lait-ställe påvarannan student. Ett kontinentalt uteliv längs Göteborgsgator är ett fantastiskt sätt att både öka gatufriden ochgöra våra årstider en tjänst med mer upplevelse av vår,sommar och vacker höst.

Och hade inte universitetet varit så populärt och stän-digt lett Tio i topp-listan är jag övertygad om att det ald-rig skulle byggts studentlägenheter på kommunalrådensparkeringsplatser bakom Gustaf Adolfs torg.

Margita Björklund

Kommunalråd (fp)

G

Gästkrönikan

GUJ-2.2001 1-03-21 09.18 Sida 20

Tema: Konflikter värld s 18 2/01 · Allan Eriksson. Tel: 773 1021 [email protected] Ylva...

Documents

Transcript of Tema: Konflikter värld s 18 2/01 · Allan Eriksson. Tel: 773 1021 [email protected] Ylva...