Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater · djupangivelser, noteringar om biotop,...

40
1 Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater Ett kompendium sammanställt av Hans G Hansson (19452011). Här återgivet av ArtDatabanken 2017 i tio separata delar och illustrerat med fotografier tagna av Fredrik Pleijel, med stöd av Hasselbladsstiftelsen. Vi har så långt möjligt återgett texten i sin originalform. Flera av länkarna i dokumenten är säkerligen inaktuella. Hans G Hansson, marinbiolog vid Göteborgs universitet och verksam på Tjärnö utanför Strömstad (vid Kosterhavet), fick i början av 1990-talet i uppdrag från Nordiskt kollegium för marinbiologi att göra en checklista över alla marina evertebrater i Nordostatlanten. Checklistan fick namnet NEAT North East Atlantic Taxa. Ett av underlagen för NEAT var en tidigare gjord förteckning kallad MESS Marina Evertebrater från Södra Skandinavien, också den sammanställd av Hansson. Under arbetet med MESS utvecklades parallellt ett intresse för namngivning hos Hansson, och på begäran av studenter, som ofta efterlyste förklaringar till alla vetenskapliga namn de skulle lära sig, skapades en förteckning över namnen och deras ursprung: BEMON Biographical Etymology of Marine Organism Names. Alla dessa listor i kombination med kunskapen om namngivning och namnens ursprung blev till slut ett kompilat i kompendieform: Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Kompendiet innehåller 325 sidor (utan registret på dryga 20 sidor) fulltecknade av text som helt saknar illustrationer. De inledande sidorna återger fakta och kommentarer om namngivning och systematik, sedan kommer 265 sidor med kort-fakta om de taxa som påträffats, eller vid tillfället för utgivning (1998) bedömdes kunna påträffas/förekomma, i sydskandinaviska marina miljöer. Här återges (förutom namngivning och etymologi) artskiljande karaktärer, djupangivelser, noteringar om biotop, systematiska kommentarer och ibland en och annan anekdot. Kompendiet följer i sin helhet en traditionell linneansk systematik och har inte på något sätt uppdaterats. Utöver fakta om arter innehåller kompendiet också en referenslista återgiven per organismgrupp. Denna har i sig ett egenvärde då mycket av litteraturen är gammal, svåråtkomlig, men oerhört informativ för de få som känner till den. Hans G Hansson var under lång tid en stark profil inom svensk marinbiologi, med ett säreget språk och en unik förmåga att kombinera såväl vetenskapshistoria och latin, skrönor och praktiskt fältarbete, som anatomiska detaljer i stort och smått. Allt med koppling till ryggradslösa djur i havet. Utöver att vara en utmärkt (om än något åldrad) förteckning över skandinaviska arter, är kompendiet ett stycke vetenskapshistoria som gränsar till kultur och litteratur i all sin språkliga prakt. Då Hans G Hansson var verksam vid Kosterhavet var naturligtvis hans kunskap störst om arterna som närmast påträffas där. Kunskap växer. I ArtDatabankens Artfakta (http://artfakta.artdatabanken.se) kan du säkert hitta uppgifter som motsäger innehållet i detta kompendium eftersom kunskap förändras över tid. Arter ändrar namn över tid, och systematik utvecklas kontinuerligt därför innehåller kompendiet en del inaktuella uppgifter. Begrepp som t ex ”tribus” och ”underart” används idag i princip inte alls i association till flertalet marina evertebratgrupper. Vill du vara säker på taxonomin rekommenderas för svensk del vår kontinuerligt uppdaterade databas Dyntaxa. Idag finns också tillgång till den stora, världsomfattande databasen WoRMS World Register of Marine Species, där i princip alla världens beskrivna arter av marina evertebrater finns listade, och där arbetet med att uppdatera informationen ständigt pågår. Fredrik Pleijel, Malin Strand, Ragnar Hall, Tomas Carlberg (januari 2017) Scire ubi aliquid invenire possis, ea demum maxima pars eruditionis est Att veta var något kan hittas, är i korthet lärandets största del. Hans G Hansson undersöker ett bottenprov tillsammans med Anna Karlsson. Ett personporträtt skrivet av Anna Karlsson finns i Fauna och Flora nummer 2010:3 ”Hans G Hansson – den marina mångfaldens mästare.”

Transcript of Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater · djupangivelser, noteringar om biotop,...

1

Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater Ett kompendium sammanstllt av Hans G Hansson (19452011). Hr tergivet av

ArtDatabanken 2017 i tio separata delar och illustrerat med fotografier tagna av

Fredrik Pleijel, med std av Hasselbladsstiftelsen. Vi har s lngt mjligt tergett

texten i sin originalform. Flera av lnkarna i dokumenten r skerligen inaktuella.

Hans G Hansson, marinbiolog vid Gteborgs universitet och verksam p Tjrn utanfr Strmstad (vid

Kosterhavet), fick i brjan av 1990-talet i uppdrag frn Nordiskt kollegium fr marinbiologi att gra en checklista

ver alla marina evertebrater i Nordostatlanten. Checklistan fick namnet NEAT North East Atlantic Taxa. Ett av

underlagen fr NEAT var en tidigare gjord frteckning kallad MESS Marina Evertebrater frn Sdra

Skandinavien, ocks den sammanstlld av Hansson. Under arbetet med MESS utvecklades parallellt ett intresse fr

namngivning hos Hansson, och p begran av studenter, som ofta efterlyste frklaringar till alla vetenskapliga namn

de skulle lra sig, skapades en frteckning ver namnen och deras ursprung: BEMON Biographical Etymology of

Marine Organism Names. Alla dessa listor i kombination med kunskapen om namngivning och namnens ursprung

blev till slut ett kompilat i kompendieform: Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Kompendiet

innehller 325 sidor (utan registret p dryga 20 sidor) fulltecknade av text som helt saknar illustrationer. De

inledande sidorna terger fakta och kommentarer om namngivning och systematik, sedan kommer 265 sidor med

kort-fakta om de taxa som ptrffats, eller vid tillfllet fr utgivning (1998) bedmdes kunna ptrffas/frekomma, i

sydskandinaviska marina miljer. Hr terges (frutom namngivning och etymologi) artskiljande karaktrer,

djupangivelser, noteringar om biotop, systematiska kommentarer och ibland en och annan anekdot. Kompendiet

fljer i sin helhet en traditionell linneansk systematik och har inte p ngot stt uppdaterats. Utver fakta om arter

innehller kompendiet ocks en referenslista tergiven per organismgrupp. Denna har i sig ett egenvrde d mycket

av litteraturen r gammal, svrtkomlig, men oerhrt informativ fr de f som knner till den.

Hans G Hansson var under lng tid en stark profil inom svensk marinbiologi, med ett sreget sprk och en unik

frmga att kombinera svl vetenskapshistoria och latin, skrnor och praktiskt fltarbete, som anatomiska detaljer i

stort och smtt. Allt med koppling till ryggradslsa djur i havet. Utver att vara en utmrkt (om n ngot ldrad)

frteckning ver skandinaviska arter, r kompendiet ett stycke vetenskapshistoria som grnsar till kultur och

litteratur i all sin sprkliga prakt. D Hans G Hansson var verksam vid Kosterhavet var naturligtvis hans kunskap

strst om arterna som nrmast ptrffas dr.

Kunskap vxer. I ArtDatabankens Artfakta (http://artfakta.artdatabanken.se) kan du skert hitta uppgifter som

motsger innehllet i detta kompendium eftersom kunskap frndras ver tid. Arter ndrar namn ver tid, och

systematik utvecklas kontinuerligt drfr innehller kompendiet en del inaktuella uppgifter. Begrepp som t ex

tribus och underart anvnds idag i princip inte alls i association till flertalet marina evertebratgrupper. Vill du

vara sker p taxonomin rekommenderas fr svensk del vr kontinuerligt uppdaterade databas Dyntaxa. Idag finns

ocks tillgng till den stora, vrldsomfattande databasen WoRMS World Register of Marine Species, dr i princip

alla vrldens beskrivna arter av marina evertebrater finns listade, och dr arbetet med att uppdatera informationen

stndigt pgr.

Fredrik Pleijel, Malin Strand, Ragnar Hall, Tomas Carlberg (januari 2017)

Scire ubi aliquid invenire possis, ea demum maxima pars eruditionis est Att veta var ngot kan hittas, r i korthet lrandets strsta del.

Hans G Hansson undersker ett bottenprov tillsammans med Anna Karlsson.

Ett personportrtt skrivet av Anna Karlsson finns i Fauna och Flora nummer 2010:3

Hans G Hansson den marina mngfaldens mstare.

2

M A R I N A S Y D -

S K A N D I N A V I S K A

E V E R T E B R A T E R e t t n a t u r h i s t o r i s k t u r v a l -

http://www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html

Urval i underrubrik br tydas litteralt. Verket r lngt frn komplett vad anbelangar

arter i mnga redovisade grupper, enkannerligen i slika, som r otriviala ens fr

fackmnniskor, t.ex. taxa som rund-, platt-, & fborstmaskar, hoppkrftor, etc., men

ven i taxa som Polychaeta, Mollusca, Malacostraca, etc. avser urval en delmngd,

ehuru strre i slika taxa n inom taxa, vilka tarva mikroskop-tillgng fr sker

bestmning. Vlavgrnsade taxa hr & var har dock behandlats mera utfrligt,

stillvida att urvalet kan vara nstan totalt. Kontrollera genom att jmfra antalet

upprknade taxa med det antal, som anges efter motsv. hgre taxon. Misskund fr

insufficienser, e.g. kompressionsavstavning & deiktiska uttryck som kan ha insmugit

sig i texten under inkrementeringsprocessen, s texten r ofta ganska belastad med

mhnda obekanta namn / termer / vlska ord och kan sledes tyckas esoterisk, men r

ju ej avsedd att strcklsas, utan frmst ett vademecum vid mten med fr betraktaren

nya organismer. Frvisso kan excerpter, t.ex. etymologiska hrledningar av nomina &

vissa inledande stycken, med frdel nyttjas som t.ex. farnte eller hjlpmedel till

insomnia. Huvudsyftet r givetvis att varda ett nomenklatoriskt mnemotekniskt std

till ardenta konsorter vid euforiska / epifaniska / serendipitiska*

marinzoologiska

interrogativa gnablick. Intrikata termer (delvis konkorderade i registret) har ej hopats

av ostentativa eller perfida skl, blott didaktiska / eklektiska, till gagn (& incentiv) vid

lsning av mer sublima verk. (Mittt!: Kunde ej motst ord-flatulensen, nr

ovanstende bda meningar inletts). Avskrcks ej av ett mhnda obsolet

skrivstt / ordval. Ls och lr!

*) serendipitet = pltslig, oanad sidoupptckt

Hans G. Hansson

Taxontypografi: ndelse:

R E G N U M (Rike) godtycklig

PHYLUM (Stam) "

SUBPHYLUM " SUPERCLASSIS "

CLASSIS (Klass) "

SUBCLASSIS "

INFRACLASSIS " SUPERORDO "

ORDO (Ordning) ", ofta -ida (betonat i)

SUBORDO ", ofta -ina (betonat i)

INFRAORDO " Superfamilia -oidea (betonat e) (rekommendation)

Familia (Familj) -idae (obetonat i)

Subfamilia -inae (betonat i)

Tribus -ini (rekommendation)

Genus (Subgenus) & species godtycklig *) (slkte & art)

Genus & species (synonymer) *) Artnamnet mste dock anpassas efter slktnamnets genus. Ovan

Regnum-nivn finns blott 3 s.k. Domner, nml. (Eu)Bacteria fr

bakterier (+ Archaea f. extremofiler) & Eukarya f. vr. riken, i Dr.

Carl R. Woeses, 1928-, 16S-rRNA-baserade grovindelning.

Textsemiotik: sigler, ellipser & akronymer: D: (ungefrlig) Djuputbredning (i meter)

F: Frg

L: (Strsta) Lngd / hjd (cm) (N.B. decimalpunkt)

: (Strsta) Diameter (cm) (p radirsymmetriska el. m.l.m.

klumpformiga organismer eller kolonier)

T: Tjocklek (cm) av blad-, krustaeller grenformiga (varest

T: = grendiameter) organismer

HB Hrdbottenlevande (klipp-, sten-, skal-, organism-)

MB Mjukbottenlevande (lera-, dy-, silt-, finsand-)

SB Sandbottenlevande (grovsand-, skalsand-, grus-)

PEL Pelagisk huvudfas

Bohus. Bohuslns kust Katt. Kattegatt Nord. Nordsjn

Skag. Skagerrak res. resund ster. stersjn

Gen./G. genus (= slkte)

Sp. species (= art)

S.gen.: sub-genus (= underslkte) fide (= frlitande p)

p.p. pro parte (= pars) (= delvis) sensu (= enligt [sikt])

n. cons. nomen conservandum (tillgngliggjort namn) el. = eller n.

dub. nomen dubium (dubist (oskert) namn)

n. inq. nomen inquirendum (namn som tarvar utredning; i princip

samma som nomen dubium) ded. dedit (= sknkt av)

n. nud. nomen nudum (naket (obeskrivet) namn) (N.B. I detta

verk ev. infrda namn skall stdse betraktas som nomina

nuda).

n. null. nomen nullum (oavsiktl. stavningsndrat tillgngl. namn)

aff. affin. affinitas, affinis (= slktskap; liknar art, men tskild)

n. obl. nomen oblitum (glmt namn, obrukat i 50 r)

n. rej. nomen rejicendum (otillgngligt namn)

n. van. nomen vanum (tomt namn el. frgves-namn; avsiktlig

nystavning av ett tillgngligt namn)

in litt. in littera (= i brev)

MS = manuskript

Syn. = synonym

leg. legit (= insamlat av) coll. collectio (= samling)

cf. confer (d.v.s. jmfr) et al. et alii (& medarbetare)

em. emendavit = frbttrande (av taxon-definition)

s. str. sensu stricto (d.v.s. i inskrnkt bemrkelse)

s. lat. sensu lato (i.e. i vid bemrkelse) # numerus / (art)antal

q.v. quae vide (vilket se, d.v.s. en vidarehnvisning)

det. determinavit (bestmd av; (medan indet.: obestmd))

mihi, nobis (dativ av ego = jag, nos = vi, av mig, oss (kallad))

non ej nec ej (heller) ex ur in i

ICZN International Council of Zoological Nomenclature

ungefr, cirka det existerar fr alla subfossil < mindre (frre) n; (: hgst denna storlek / antal)

> strre (fler) n; (: minst denna storlek / antal)

[i slika parenteser betecknar < & > ord-ln inom el. mellan sprk]

hane, hona, / hermafrodit {} uttalsparentes Salinitet mts nu som konduktivitet i psu (practical salinity units), i

biol. sammanhang motsvarat av / ppt (parts per thousand) /

N norra S* sdra V vstra , O stra, ost

[L. latin, NL neo-latin, ML, medeltids-latin, Gr. grekiska, etc.]

* S i t.ex. 18S-rDNA: sedimentationshastighet i Svedberg-enheter;

ju hgre siffra, desto strre partikel, s 16S < 18S < 28S (av3 ofta

sekvenserade ribosomal-gener); [< The(odor) Svedberg, 18841971].

I sandbottnar, som omfattar sediment som passerar 2-

mmsll & retarderas av kvadratiskt maskvidd-sll 0.0625

mm, s har ock granul& grustyp-sediment inrknats [fingrus

6 mm, mellangrus 620 mm, grovgrus 2060 mm, ehuru i

denna vre skala grnser mellan grus, sten & block tskiljer

sig genom att geologers stenar ligger mellan 220 cm &

strre enheter benmns block medan geotekniker (grnserna

ovan) benmner fraktioner ovan 6 cm sten & ovan 60 cm

block]. Silt r sediment som gr igenom finaste sandsllet

men retarderas av sll med 0.004 mm maskvidd, medan ler r

namnet p nnu finare fraktioner. Eng. mud r ett namn p

svl silt som clay (= ler-fraktioner). D lmpligt svenskt ord

motsvarande mud tycks saknas, s har silt i texten nedan

nyttjats fr sediment av frmst silttyp, men som ven kan

innehlla lerfraktioner, ty ordet mudder missuppfattas ltt

som muddringsrester. N.B. Sigel r ett frkortningstecken med

viss betydelse (, &, , #, , %, , , , , , (= St. Hans-kors)), ellips ett frkortat ord / uttryck (bil automobil, mobil

mobiltelefon, moped motorvelociped, buss omnibuss, t.ex.

till exempel, m.a.p. med avseende p, m.m. med mera),

akronym r ett uddspetsord (UD Departementet fr utrikes

renden [frn ellipsen Utrikes-Departementet, s UD r en

ellipsakronym], JO JustitieOmbudsmannen, IKEA Ingvar

Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd, C carbo, kol, O

oxygenium, syre, H hydrogenium, vte, etc.).

Om hellenskt & kyrilliskt alfabet: Ehuru i detta verk grekiska ord i regel har latiniserats, s ges

semiotiken fr ett kortfattat grekiskt alfabet med

uttalsexempel frn oftast svenska ord (& siffervrde) fr

nyfikna:

http://www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html

3

(Siffror fretrddes av bokstver. Ovan 999 rknade man i 1000tal,

10000-tal, etc.; skrivsttet varierade mellan stadsstaterna) alfa [avlida, arbeta, 1] beta [alfabet, 2],

gamma [gorma, 3] *, delta [deltaga, 4],

epsilon [mera, 5], zeta [zon, 7],

eta [mta, fender, 8], theta [En. this, 9] ( i handskr.),

iota [insekt, objekt, 10] () kappa [kappa, 20],

lambda [luta, 30], my [munter, 40],

ny [ny, 50], xi [text, 60],

omikron [soppa, 70], () pi [primat, 80],

() rho [ro, 100], () sigma [s, 200], ( i

ordslut)

tau [tystnad, 300], ypsilon [lydnad, 400],

() phi [fysik, 500], chi [Ty. Machen, 600],

psi [pseudoslit, 700] omega [sopor, Europa, 800].

* fre , , & uttalas som n(g), t.ex. blir pharynx.

(Tidiga obsoleta tecken var stigma: talet 6 [-ligatur],

digamma: vau-ljud w?, 6, koppa q, 90,

sampi ts?, ss?, ks?, 900 [-ligatur], san s, sho

sh?? [fr. baktriernas alfabet] & kai: sigel / ligatur fr =

och liksom vrt &.; & r alltid lnga vokaler). Enskild

motsvarighet t. bokstaven H, h saknas i grekiska alfabetet

(utom i kombinationsljud som theta & chi), men i transkription

av andra Gr. ord frekommer likafullt bokstaven. Det beror

p att frutom diaresis (trema) ver vissa vokaler,

markerande fullt uttalsvrde & att det ej rr sig om diftong-

ljud, s finns ytterligare tv diakritiska tecken i alfabetet med

ljudmssig betydelse vid versttningar, nmligen (spiritus

asper / dasia fr aspiration hrd utandning) [likt ett

spegelvnt kommatecken ver en bokstav] och (spiritus lenis /

psili fr mjuk utandning) [liknar ett normalt komma-tecken

ver en bokstav; dock ej transkriptionsfrndrande; svl dasia

som psili var ursprungligen var sin halva av bokstaven eta (H),

men frvandlades efterhand till nuvarande komma-lika tecken],

varvid dasia placerat ver en enskild vokal eller en diftongs

andra vokal indikerar att ett h skall freg vokalen eller

diftongen vid transkription. Dasia kan ven finnas ver

bokstaven rho , indikerande ett pfljande h vid

transkription & ven om ett dubbelt rho saknar dasia, s

fljer alltid h efter rr vid transkription. (Alla ord begynnande

med eller frses med dasia ver dessa bokstver & alla

vriga initiala vokaler eller diftonger markeras med antingen

dasia eller psili). Drfr transkriberas t.ex som hepta, och

som Pyrrhos. (Ej ljudndrande s.k. iota-subskripter

kan finnas under , & ). I grekiska ord kan endera av

ordets tre sista vokaler betonas & markeras alltid med en

accent ver bokstaven, t.ex. en akut accent ver ngon av

dessa vokaler, ett tilde / circumflex ver en lng ultimat eller

penultimat stavelse (t.ex. = mage, = sfr,

= amba) el. en grav accent ver den ultimata

vokalen, det sista dock blott brukat i stllet fr den normalt

akuta p denna plats nr ett ord med ultimat akut accent

tfljs av ett annat ord i en mening (ej i ordlistor). Liksom i

de flesta sprk finns i grekiskan tskilliga likstavade ord

med helt olika betydelse. (Fljande f exempel visar dock hur

betoningsaccenterna kan nyttjas fr att separera ordens

betydelse: = folk, = fet, = liv, = bge,

= het, = bna). Exakt antikt uttal av grek.

alfabetet r nstan oknt. De exakta uttalsvrdena av

bokstverna , , , , & & diftongerna & vet vi

minst om. Sannolikheten att vi trffar ganska rtt i uttalet av

de flesta av dessa ljud r stor, men det antika uttalet av &

r vi dock nnu synnerligen oskra p. (Likt latin, kan

grekiska substantiv st i mask., fem. el. neutr. Ordens genus r

frsts viktiga srskilt nr slktesnamn konstrueras, enr

genuset p slktesnamnet (vid sammansatta ord sista

namntermen) styr vilken genus-ndelse artepitetet fr, t.ex. blir

artepitetet pulmo efter Rhizostoma, enr r neutralt, och i

Mecynostomum, som bygger p samma slutled har det grekiska

suffixet - helt sonika utbytts mot det neutrala nominativ-

suffixet (eller latinska neutrumsuffix) -um, men om auktorn valt

att nyttja maskulinumsuffixet -us, s skulle artepiteten ha blivit

maskulina i stllet fr neutrala. I ordbcker plgar ett grekiskt

substantiv tfljas av om det r maskulint, av om det r

feminint & av om det r neutralt, t.ex. , = skott,

knopp, = mage, = mun. I meningar fregr

dessa ljud orden precis som ordet the i engelskan. Generellt

kan sgas att substantiv som ndar med - & - stdse r

neutrala, substantiv ndande med - eller - r oftast feminina

& sdana ndande med - & - r oftast maskulina, ehuru

ngra ndande med - r feminina & ett ftal neutrala; (i

svenskan har vi ju tidigare ansett oss ha svl femininum,

maskulinum, reale & neutrum, men talar numera blott om 2

sprkliga genera, utrum de tidigare 3 frsta ndande med -n &

neutrum ndande med -t). Likt latinet finns tskilliga kasus:

nominativ (grundform), genitiv (gandeform), dativ (fr indirekt

objekt), ackusativ (direkt object) & vokativ (tilltal) latinet har

ven ablativ (riktning frn / varifrn ngot skiljs); svl i

grekiska som latin r singularformerna av nominativ & genitiv

samt plural-former av nominativ de vsentliga betrffande

nomenklatur, men i t.ex. beskrivningar p latin r ven ablativ-

former allmnna; (kasus = grammatisk kategori fr nomina

substantiv, adjektiv, particip, pronomen, rkneord, markerande

dessas satsfunktion; i svenska & t.ex. engelska blott nominativ

fr grundformer, genitiv fr possesiva ord & ackusativ / dativ

fr pronomina av typ mig, dig nominativ: jag & du, genitiv:

min & din; hon / han har dativen henne / honom med hana / han

som ackusativ, varav talsprksuttrycken na, en i uttryck

som hrtna [= hrt hana], setten [= sett han / den] r rester

& uttryck ndande med -an, t.ex. hgan & ljusan r likas

gamla ackusativ-arv; forngermanska sprk hade ju de 4 kasus

som kvarstr i Ty., men i svl Eng. som i skandinaviska sprk

finns efter 1500-talet blott nom. & gen. fr substantiv, ty

prepositionsskillnader har ondiggjort vriga, men kasus-

ndelser lever kvar i fraser som ur huse, till sjss, etc. &

gamla dativformer (p -um, -om, -e, -o) som lagom,

stundom, betraktas nu som adverb; finsk-ugriska sprk r

vrre med 15 kasus i finska & 22 i ungerska; likas r

verbbjning efter modus eller numerus vore, leve, finge,

viljen, ltom, gingo, ro nu borta frutom i idiomatiska

uttryck, vid fasta fraser & imperativ (uppmaning)). Blott 3

grekiska deklinationer finns, (medfr olika ndelser) fr svl

substantiv som adjektiv medan latin har 5 fr substantiv & 3

fr adjektiv. I svl grekiska som latin finns liksom i svenska

lika mnga stavelser som vokaler eller diftonger men ej t.ex. i

engelska, dr ju ofta stavelser r frre n vokaler. Liksom i

svenska men till skillnad frn t.ex. engelska finns tskilliga

sammansatta ord i latin & grekiska, dock fler i den ngot

flexiblare grekiskan n i latin, s vervgande antalet

sammansatta vetenskapliga termer r av grekiskt snarare n

latinskt ursprung, ehuru i latiniserad form).

Nr fr.a. ryska texter lses, erfordras kyrilliska alfabetet.

Ursprunget r grekiskt, men anpassat till uttal av slaviska

sprks ljudsystem av nog en elev till munken / missionren

Konstantin, 827869 & hans bror Michael, 815885,

(renamn Methodios), frn Thessaloniki. Kort fre sin dd

erhll Konstantin hedersnamnet Kyrillos [Gr. kyrios =

mstare, herre]. Alfabetet nyttjas ven i ngra icke-slaviska

regioner, som sttt under ryskt politiskt inflytande, t.ex.

Azerbajdzjan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan,

Kazakstan & Mongoliet. Detta alfabet i sin ryska utformning

enstaka andra tecken kan frekomma i andra sprkomrden

terges kortfattat nedan med rysk beteckning i sprrad stil,

motsvarig L. (svensk) ungefrlig uttalsbokstav [& enstaka

uttalsexempel]: (h) a = a [hatt], be = b,

ve = v, ge = g,

de = d (Serb. dje) je = (j)e, [& = (j)i: reduc. uttal],

j = (j), (alltid beton.) zhe = zj [Eng. pleasure],

ze = s [som Ty. See], i = i [mina] (i Ukraina: I, i),

(kort) i = j [ej], ka = k, (, dze ; som Eng. jam),

el = l [tjockt l-ljud], em = m, ( nje; Sp. seor),

en = n, o = [= a vid reducerat uttal],

pe = p [oaspirerat], er = r,

es = s, te = t [oaspirererat = utan utbls],

y = u [uttal som bo], ef = f, (serbiskt tsje; tj),

cha = ch [Ty. doch], tse = ts [sats],

4

tje = tj [tjna], sja = sj-ljud [fors],

stsja = sj + tj-ljud, : hrdteckenmarkr *),

yeru = y (dovt i), : mjukteckenmarkr *),

e = e [sett], jo = (j)u [uttal: o el. jo],

ja = (j)a [uttal: a el. ja]. *) fregende konsonants uttal

Vokalerna , , & uttalas med ett fregende j-ljud i

ordbegynnelser, efter andra vokaler & efter & . Uttal av a &

o reduceras vid obetonad stavelse framfr betonad samt frst i

ord (Mock -> Maskv). Ock e fr reducerat uttal vid obetonad

stavelse (Ea -> Jilna); nr det r betonat efter konsonanten

blir uttaet . Konsonant innan e & fr mjukt uttal. Vokaler

r vare sig korta el. lnga, men ligger ungefr mittemellan.

Mnga andra varianter av kyrilliska tecken finns fr.a. i

kombination med diverse diakritiska tecken, men med hjlp av

ovanstende kan sannolikt de flesta verstta ljudbilder av ryska

ord & nog drav ungefr inse innebrden. Ehuru flera ord skiljer

ryskan frn vsteuropeiska sprk, s finns mnga som r

snarlika & begripes om man kan lsa dem, t.ex apta: karta,

sjkort, : synonym, a: kastrull, : kabel,

: granit, oe: problem, : djvul, : dep,

: (bi)cykel, : (fartygs)bord medan mbeln bord

= o lter som sv.:s sittmbel bredvid stol, som p ryska dock

heter , e: museum, o & a: hav / ocean, :

krabba, y: manet, medusa (det skandinaviska ordet manet

lr ha sitt ursprung i marsom i marin & oldstavningen nettla av

nssla), o: biologi, : zoolog, ape: makrill

ursprungl. hollnskt / tyskt ord; ersatte skandinaviska olunn

under 1500-talet, : sanning. (Ord som ukas, mammut,

stepp, tundra, etc., har vi ju likas vertagit frn ryskan).

Latin erinrar i uttal rtt mycket om Sanskrit, vars alfabet

skrivs med latinska bokstver, uttalade nstan som i svensk

bokstavering. Ett ganska entydigt vokaluttal r frhllandevis

unikt fr sanskrit (ehuru med korta & lnga vokaler som i

svenskans ditt eller dit och a-ljudet kan, liksom i mnga sprk,

vara bde som i svenskans bar el. barr [ryskan separerar dessa

ljud via bokstverna & ]). Nstan alla andra sprk har mer

variabelt uttal av srskilt vokaler, t.ex. svenskt o eller e, vilka

kan uttalas som o eller , resp. e eller (i t.ex. bete & elva) eller

engelskt i, som uttalas som i eller aj, etc.

Uttalsfrslag i {parenteser} nedan kan skert frbttras i

enskilda fall av latinare, srskilt rrande termer av Gr.

ursprung samt vissal eponymnamn. Familjendelsen -idae r

stdse obetonad, med betoning p vokalen framfr ndelsen, s

Oweniidae betonas p i nr 1, Phyllodocidae p sista o-et.

Phyllodocinae har betoning p iet, ty underfamiljsndelsen -nae

r stdse betonad. Denna ndelse r en substantiverad feminin

adjektivplural-form, ty formen -idae = sner av, en sub-

stantiverad mask. pluralform, har nog felaktigt uppfattats vara

fem. Ordningsndelsen -da har nog ej ursprung i patronym-

suffixet -ides som familje-ndelsen -idae , ty betoningen ligger

p -da s ndelsen r nog i stllet en kortform av -oda [Gr.

= skepnad, form]. Fr verfamiler nyttjas suffixet -oida

av samma ursprung. Av bokstver med ngot annan klang n i

svenskan, s har i uttalsparenteser y bibehllits, ehuru uttalet

egentligen ligger nrmare svenskans i; u har genomgende

(undantag fr enstaka fall dr det blivit v) ersatts med o,

ehuru med det o-lika uttal som d en skning sger putta

(men fr ett antikt uttal br u i stllet uttalas som Eng. w

eller som u i lneordet aula) & o har genomgende

skrivits som , enr latinets o uttalas som o i Sv. dotter,

utlova (likt Gr. omikron [, ]), aldrig som o i Sv. ko,

lova (mot vinden likt Gr. omega [, ]). Bokstaven c &

kombinationen ch har i regel blivit k, ehuru s i enstaka

fall & tj ibland fr kombinationen. Bokstaven z har

versatts med ts. Om sakkunnig detekterar oegentligheter,

nskas rttelsefrslag. En i klassisk bildning fvitsk samman-

stllare ber om misskund fr eventuella inkoherenser.

Organism-grupper, etc.:

Antalet marina beskrivna taxa p planeten Tellus r 15%

(230000 spp.), men miljn slpar efter, ty blott 9.7% av

numera beskrivna organismer r marina (Bouchet 2006).

Begreppet Evertebrata, infrt av greve J.B. de Lamarck

1794, brukas i detta kompilat som ett praktiskt (men

fylogenetiskt insignifikant) namn p multicellulrt uppbyggda

kotlsa djur. Protozoa Goldfuss, 1817-grupper redovisas

allts ej hr, d de ihop med diverse vr. organism-grupper

har ansetts utgra ett eget rike, Protoctista Hogg, 1861 (

Protista Haeckel, 1866), till vilket, jmte ciliata,

foraminifera, flagellata, etc., v. flera alggrupper har

inrknats. Jmte vissa alger, s kan marina arter av taxa som

Foraminifera dOrbigny, 1826, Xenophyophorida Schulze,

1904 & Gromiida Claparde & Lachmann, 1859 inom detta

taxon n kroppsstorlekar p ca 1 cm eller mer. Andra s.k.

riken r ju Plantae Haeckel, 1866 (egentliga vxter),

Chromista Cavalier-Smith, 1981 ("alg"grupperna Crypto-

monada Senn, 1900, Haptophyta Cavalier-Smith, 1986 &

Heteroconta Cavalier-Smith, 1986), Fungi L., 1753 (svampar)

& Prokarya (= Prokaryota Chatton, 1937 = Monera Haeckel,

1866 & Bacteria Haeckel, 1894), nu indelat i tv riken, nml.

dels Eubacteria Woese, 1977 egentliga bakterier, t.ex.

tarmbakterien Escherichia coli (Migula, 1895) Castellani &

Chalmers, 1919 [Theodor Escherich, 18571911, tysk

pediatriker / bakteriolog; isolerade slktets typart] +

mitokondrier + kloroplaster, dels arker (rkebakterier)

Archaea Woese, Kandler & Wheelis, 1990, t.ex.

Methanobrevibacter smithii Balch & Wolfe, 1981 [hedr. Dr.

Paul Howard Smith, 19242008, Univ. of Florida, beskrev

1958 med handledaren Robert Edward Hungate, 19062004,

gen.:s typart] (den vanl. tarmgas-rkebakterien, delv. orsakande

flatulens (= fisning)). De bda sista taxonens arter r ju s sm

att de vanl. blott sknjes i hg frstoring, ehuru enstaka

undantag finnes, (ssom Thiomargarita namibiensis Schulz,

Brinkhoff, Ferdelman, Hernandez Marine, Teske & Jrgensen,

1999 (svavel-bakterie fr. afrikanska kustsediment), som nr

nstan en mm i & drmed r strst av knda ej blgrna

bakterier). Alla dessa riken fretrds frsts m.el.m. rikligt i

havet & vissa s.k. encelliga organismer, e.g. flera

foraminierer samt de i djupa hav levande, beslktade

Xenophyophorea F.E. Schulze, 1904 kan bli vl s stora som

vissa smrre flercelliga djur ibl. > dm-stora (ehuru

inhemska arter alla r

5

marina organismer ehuru sent upptckta el. invandrade arter,

t.ex. en asiatisk peruklik rdalg Gracilaria vermiculophylla

Ohomi (Papenfuss) fr. lgrsmilj, en annan asiatisk rdalg

Heterosiphonia japonica Yendo (blott sporofyter i Europa),

stamerikanska rdalgen Aglaothamnion halliae (Collins)

Aponte, Gallant & Norris & en p Gracilaria kulformad

parasitisk rdalg Holmsella pachyderma (Reinsch) Sturch

kan saknas i ldre litteratur. (Fimbriofolium dichotomum

(Lepech.) (en dm-lng rdalg) ptrffades vid Vskr 2009.

Undaria pinnatifida (Harvey) Suringer Wakame (Japanska

kelp-art i Danmark), frvntas hit, liksom japanska rdalgen

Anthithamnion nippnicum Yamada & Inagaki, (i V Norge).

Laminaria saccharina (L.) heter nu Saccharina latissima (L.)).

Av Foraminifera (# 10000) blir flera arter tskilliga mm till

flera cm (se ovan) stora (t.ex. det stjrnlika lergr slktet

Astrorhiza Sandahl, 1857 (ofta A. limicola Sandahl, 1857), som

nr 2 cm , den lergr, rrlikt lngstrckta & i toppen ngt

grenade Pelosina arborescens Pearcey, 1914, som nr 5 cm

lngd & t.ex. den gulnat julgransbarr-lika & med sm sandkorn

i vggarna, djupare n ca 150 m levande Rhabdammina discreta

Brady, 1884, som nr > 1.5 cm lngd & har en rarare stor

snarlik slkting, men Yel. X-likt grenad, nml. R. abyssorum M.

Sars, 1868; ett par kortare ogrenade Rhabdammina -arter finns

ock i vra hav, den 6 mm lnga R. scabra Hglund, 1947 &

den 12 mm lnga R. inequalis Le Calvez, 1935, som har en

frtjockning cellkammare nra en rrnde, som hos denna

art har en smalare & en tjockare nde; ibland ptrffas en liten

brett konisk foraminifer, Valvulina conica Parker & Jones,

1865, fastsittande p slktets rr), men de flesta tillhr

storleksintervallet 0.52 mm & r i regel likas sediment-

levande, ehuru enstaka arter sitter fast p hrda underlag. Av

dessa r tveklst den kalkkamrade Cibicides [L. cibicida =

brdtare] lobatulus (Walker & Jacob, 1798) den

dominerande i vra hav & sitter p skal, stenar alger etc. & r

i sitt typiska utseende en kanelbulleslingrad art med 1 synligt

varv av 7 stora kamrar synliga uppifrn, ehuru andra

vxtformer av helt olikt utseende, e.g. den likas fastsittande

hemisfriska sfriska kalkkulan Gypsina vesicularis (Parker

& Jones, 1860) anas vara livsstadier av denna art, som envar

studerande hrdbottenorganismer i vra hav ofta ser. Av de

12 hrdbottenlevande foraminiferer, som finns i vra hav, s

utgr C. lobatulus vanl. mer n halva biomassan, men

Lituotuba lituiformis (Brady, 1879) (en mkt liten kanelbulle

utan synl. yttre kamrar) r likas rtt vanl. & Planorbulina

mediterranensis dOrbigny, 1826 (kamrad art med ganska

cirkulr omkrets, dr varannan av de 10 perifera tydligt

mngporiga kamrarna sticker ut en aning jmfrt m. de

mellanliggande), Nubecularia lucifuga Defrance, 1825

(irreguljr, men med rtt cirkulr omkrets, agglutinerat kamrad

art, utan tydligt synliga porer i kamrarna) & Tholosina

vesicularis (Brady, 1879) (rel. stor 1-kamrad m.el.m.

hemisfrisk art m. ytterhlje av kalk m. mnga inlagrade sm

sandkorn) r likas relativt frekventa. Ett ftal av dessa arter

(C. lobatulus & G. vesicularis) etsar in spr i kalkstrukturs-

underlag & bidrager drvid till kalknedbrytning i havet. Vissa

andra, till srskilda underlag vl specialiserade arter, e.g.

Hyrrokkin sarcophaga Cedhagen, 1994 [hyRokin: enl.

Snorres Edda jttekvinnan som flottdrog Ringhorne, Balders

skepp vid hans eldbegngelsefrd; sarkophaga (Gr.) = ktttare]

(en stor 6 mm i djuplevande flerkamrad kanelbulle),

vilken r parasit p svl geodiider, koraller & vissa musslor,

penetrerar ock kalk, nr den sitter p kalkskalstckta djur, el.

spongiers yttre hlje, d den sitter p dylika, men i slika fall

fr att n in i levande organismer, ehuru den ven kan livnra

sig av t.ex. serpulider & bryozoer, beboende samma

musselskal som den sjlv & faktiskt ven flytta sig till

lmpligare plats p djuret om s erfordras. En upprepat

dikotomt frgrenad 2 cm lng art av 77 m rdbruna

ljustoppiga sandrr p alger & hrda underlag nedom

sprngskiktet, r nnu obeskriven (ehuru lik Psammato-

dendron arborescens). Dichotomammina annamaj Cedhagen

har brukats som arbetsnamn [insamlare Stefan Perssons

dttrar Anna & Maj]. Av fria mjukbottenarter r flera

polythalama (mngkamrade) arter svrbestmbara, men

ngra, e.g. Astrorhiza, Pelosina, Rhabdammina (se ovan), +

ngra vr. rtt stora arter, t.ex. den 3.5 mm i korniga

klotrunda med kort flaskhalslik rund apertur utprojicerad frn

en sandkornskldd knopp i en nde Saccammina sphaerica

M. Sars, 1868 & Crithionina Gos, 1894. liknande

granulerade kalkkorn & vars strsta art C. granum Gos,

1894 r en irreguljr klump av 4mm i strsta mtt, medan

den ngt mindre C. pisum Gos, 1896 r sfrisk ovoid & den

mngkamrade, mkt tillplattade posthornsvindlade Cornuspira

Schultze, 1854 foliacea (Philippi, 1844), ltt igenknd via sin

tunna form & att vindlingarna vidgas m. varje varv.

Crithionina har tv arter sittande p andra foraminiferer men

lossningsbara: den p.g.a. en del grova korn i skalet ngt

irreguljra, 2 mm , C. mamilla Goes, 1894 & den oftast

hemisfriska, 3 mm , C. goesi Hglund, 1947. Den

subsfriska, grovkornstckta, 0.5 mm Armorella

sphaerica Heron-Allen & Earland, 1932 [Dr. Edward Heron-

Allen, 18611943, polyhistor, vn t. Oscar Wildes familj;

Arthur Earland, 18661958, vn t. H.-A., London-

foraminiferolog], funnen djupare n 30 m, i.e. grundare n

de flesta ovan nmnda arter, knnetecknas av att i regel flera

tydliga sandrrsaperturer utprojiceras.

Jmte foraminiferer utgr frmst ciliater encelliga

organismer som stundom kan n stor kroppsstorlek, kanske

frmst pelagiska Tintinnidae Claparde & Lachmann, 1858

[neoL. tintinnus = (ring)klocka], som bebor kruklika hus med

oftast ej alltid spetsig baknde & en bentisk likas hus-

boende grupp Folliculinidae Dons, 1914 [L. folliculus =

smsck], vars hus liknar lasarett-pissflaskor. (Siln 1947.

Ark.f.Zool. 39 (12): 168 tar upp 12 svenska spp,). Ock

husvilla ciliater kan n >2 mm lngd, ehuru rart, e.g. Geleia

gigas Dragesco, 1954. [Dr. Jean Dragesco, 1920-, Rumnsk-

fransk zool. & astrofotograf]

En del protoctister producerar gifter eller kan p annat vis

ingripa i andra organismers hlsa / verlevnad. En omtalad

dramatisk episod i marin milj 1988, var ju blomningen av

Chrysochromulina polylepis Manton & Parke (en 520 m

stor flagellat av gruppen Haptophyta (Prymnesiophyta)), som

slog ut svl mnga grunt levande ryggradslsa djur som

fiskar. tskilliga andra s.k. dinoflagellater kan ha

massfrekomstinverkan & leda till att organismer som ter

dessa utan att sjlva insjukna, blir giftiga fr varelser, som

tit av musslor, krabbor & andra djur som en tid efter att

blomningar intrffat innehller hga halter av metaboliter

frn flagellaterna (el. andra organismer som deltager i dessa

blomningar). Dessa gifter r av olika slag & benmns med

akronymer som PSP, DSP, ASP, etc. (Paralytic, Diarrhetic

resp. Amnesic Shellfish Poisoning ngra av de frgiftningar

som samhra med HAB Harmful Algal Blooms) allt efter

giftets verkan. Paralytiska gifter skall tas p strsta allvar

enr de kan vara letala ven fr Homo. PSP orsakas frmst av

vissa arter av slktena Alexandrium [beskrevs med typart 1960

av Prof. Youssef Halim, 1925-, frn Alexandrias hamn nra sitt

universitet)] & Karenia, DSP frmst av Karenia &

Prorocentrum (producerar okadasyra & beslktade mnen) &

ASP frmst av Pseudo-Nitzschia, varav flera arter ofta

blommar i Katt. / Skag. nnu en gifttyp AZP (Azaspiracider)

anrikade i skaldjur, vilka r cytotoxiska, orsakar mag-

tarmkanal-illamende & v. har toxisk effekt p blens flesta

inre organ, anses frorsakade av gen. Protoperidinium.

Karenia G. Hansen & . Moestrup, 2000 mikimotoi (Miyake

& Kominami ex Oda, 1935) [hedrar red tide-forskaren Dr.

Karen A. Steidinger, 1939-, Florida Marine Research Institute;

slktet inkluderar fiskddande arter med karotenoiden

fucoxantin el. derivat drav, i stllet fr den bland dino-

flagellater vanliga karotenoiden peridinin / Kokichi Mikimoto,

18581954, prlodlingens fader, som 1896 patenterade

prlodlingstekniken, (som egentl. Saville-Kent (q.v.) utvecklat)]

(i Europa frr frvxlad med den mkt snarlika Gymnodinium

aureolum (frr i gen. Gyrodinium), nstan rligen blomning av

en lng trdformig blgrnbakterie Nodularia spumigena [L.

nodus, dim. nodulus = knopel. knut-brande / L. spuma = skum,

L. genu = kn, knut] (& likn. men nog ogiftiga arter av

Aphanizomenon & Anabaena), gynnade av hga fosfatvrden.

6

Nodularia producerar en hepatotoxisk peptid, nodularin, letal

fr drickande dggdjur. I varma hav finns fler smorganismer

med ibland andra gifter, vilka kan orsaka dd el. eljest vara

obehagliga. Fiskddande brevetoxiner (neurotoxiner) i

karibiska Karenia brevis kan spridas till kustlevande personer

i aerosolform & frorsaka andningsproblem. Vid nedbrytning

av vissa encelliga arter, frmst kiselalger, blgrna bakterier

& spp. av flagellaten Phaeocystis bildas skummande

saponiner & kan likt dinoflagellaten Noctiluca producera

hudretande ehuru fr mnniskan otoxiska mnen. Av

inhemska planktonprotoctister, finns toxisk verkan hos:

Alexandrium tamarense, A. ostenfeldii (paralyt.:a), Amphi-

dinium carterae [hedrar fykologen Herbert James Carter,

18581940] (hemolytisk & fisktoxisk), Dinophysis acuta, D.

acuminata, D. norvegica, Phalacromma rotundata vilken

dock har har en rund central krna, men hos K. mikimotoi r

den longitudinellt elliptisk & frskjuten t. hypothecans

vnstra lob), bildar mnen (bl.a. hemolytiska, t.ex. fettlsligt

gymnodimin) som bedvar fiskglar & kan orsaka odlings-

massdd. Haptofyten Prymnesium parvum, har ett

hemolytiskt & ichthyotoxiskt proteolipidiskt toxin,

prymnesin av ett par olika uppbyggnadstyper. Andra slkten

kan producera slem, som ibl. kan tppa igen glar p t.ex.

fiskar & frorsaka dd el. i vissa fall mest vara

allmnirriterande nr slemmet nerslar fiskeredskap, som i.a.

arter av Phaeocystis (i vra hav P. pouchetii (Hariot, in

Pouchet, 1892) [Georges Pouchet, 183394, prof. i komparativ

anatomi vid muset i Paris; frestndare fr marina lab.:et i

Concarneau]), med hga halter av dimetylsulfider. Taggiga

kiselalgs-arter kan likas vid massfrekomst igenstta

fiskglar (& frorsaka bldningar), som kan leda till dd. I

brackvatten, som e.g. stersjn, rapporteras (diarre-gifter),

Karenia mikimotoi, Karlodinium micrum, Noctiluca

scintillans (fisk-toxiner), Prorocentrum minimum (toxiner

oknda, men verkar p flera djurgrupper), Protoperidinium

spp. (azaspiracider) Chrysochromulina polylepis, C. lead-

beateri [flagellat-specialist Dr. Barry S.C. Leadbeater, 194?-,

Univ. of Birmingham] (fisktoxiner), Prymnesium parvum

(prymnesin), Pseudo-Nitzschia delicatissima, P. multiseries,

P. pungens, P. seriata, P. pseudodelicatissima (amnesigifter i

skaldjur), Heterosigma akashiwo [Jap. akashiwo = red tide,

i.e. giftplanktonblomn.], (fisktoxiner) & arter av Verrucophora

Eikrem, Edvardsen & Throndsen, 2006 (Dictyochophyceae),

V. verruculosa (Hara & Chihara) & V. fascima Eikrem,

Edvardsen & Throndsen (Syn. Chattonella aff. verruculosa:

Auctt.) i vra hav [Chattonella: Schweiz-fdde franske

protistologen douard Chatton, 18831947, (myntade 1937

eu& prokaryota); gen. Chattonella (Rhaphidophyceae) i

egentl. mening kvarstr & beslktad m. Gonyostomum semen

gubbslem i frskvatten], vilka pverkar fiskglar. Gifttypen

YTX (yessotoxiner) (pverkar fga Homo) finns i vra

Protoceratium reticulatum & Lingulodinium polyedrum.

Jmte inom ovan nmnda organismgrupper, s finns ju liv i

form av virioner, d.v.s. virus, plasmider, prioner etc., men ej

heller dessa behandlas i detta verk. Dessa acellulra partiklar

r (frutom fr.a. de som drabbar Homo el. en del organismer

som vi r beroende av) ofta fga knda & i strikt mening ej

tillhriga djurriket. De saknar frmga till egen rrlighet,

andning, egentillvxt el. retbarhet, men har livets frmsta

knnetecken, nml. fortplantningsfrmga i lmplig milj.

Mjl. kan de vara avknoppade komponenter frn specifika

vrdceller hos olika organismer, varvid en slik virion skulle

kunna karaktrisiseras som en organismoid, genetiskt mest

nrstende organism-arten som var dess upphov. (Se ock den

nu lite obsoleta

http://www.tmbl.gu.se/staff/pdf/Livsdiv%20.pdf ).

Om urvalskriterier, etc. fr inkluderade taxa:

Frmst utgende frn svenska vstkusten har urvalet skett.

Vsentligen r hri fretrdda arter allmnna. (Enstaka

exempel p hos oss rarare arter skylls strvan att inkludera ett s

diverst smakprov av djurgrupper som mjl.). Urvalet r dock

utfrligare i taxa som Cnidara, Mollusca, Annelida,

Nemertea, Echinodermata, etc., av vilka vi har flera allmnna

makrofaunastora (retarderade av 1-mm-sll) arter, som r

rimligt mjl. att identifiera v. f. icke-specialister, (liksom av

vissa smgrupper som Brachiopoda, Kinorhyncha, Hemi-

chordata, Pogonophora, m.fl., vilka p.g.a. deras ringa artantal

r ltta att tcka in. Ett annat skl t. att e.g. Hemichordata

behandlats rel. utfrligt hr r att relevant synoptisk litteratur

saknas fr omrdet). Kortfattade jmfrande karaktristika

ver liknande el. beslktade organismer har i flera fall

angivits vid sidan av basdata f. nedan exemplifierade taxa.

Med deras hjlp tr ofta preliminra bestmningar till artel.

slktesniv kunna utfras. (En vis novis br ju kontrollera

bestmningar med f. ifrgavarande taxon adekvat & fylligare

facklitteratur). Ev. nomenklaturskillnader beror ofta p att

slktskaps-omvrderingar gres med tillgngligare data,

speciellt utifrn ett vrldsvitt perspektiv. Ett annat vanl. skl

r att ett namn kan ha synonymiserats med ett annat.

Intentionen har varit att i grligaste mn nyttja cyronymer

[Gr. kyr(i)os = auktoritet], i.e. nu giltigt namn. (versiktligt

omnmns inhemska terrestra daggmaskar & sniglar). Oaktat att

sv.:a vstkusten r ett av vrldens mest underskta

havsomrden terstr nnu mycket att rna. (Vid en

meiofauna-workshop p TMBL 314 sep. 2007 ptrffades

430 arter, 130 av dem nya fr Sverige, + 28 obeskrivna arter;

totalt r 15% av alla beskrivna taxa marina, men blott 9.7%

av numera beskrivna taxa; Dr. Molly F. Mare, 191497,

myntade 1942 meiofauna: fauna i hlrum mellan sandkorn,

levande-passerande 1-mm-sll, men ej i 62.5-m-sll).

I grligaste mn utgr textens frg& formkaraktrer (om ej

annat nmns) frn levandematerial. Taxa, som nemertiner,

skallsa snckor & ollonmaskar lmpar sig yttermorfologiskt

blott fr vitalstudier. Likas har om mjl. karaktrer

studerbara utan ljusmikroskop-hjlp prioriterats. Detta innebr

nog att vissa taxondefinitioner ej blir s stringenta som de

borde, speciellt om frskt material r otillgngligt. Verket br

i slika fall sledes avstmmas ven mot andra urkunder.

Textens taxonomiska begrepp utgr i huvudsak frn

traditionell "Linneansk" systematik, dr organismerna indelas

i hierarkiska niver av olika ranger. Linn infrde ju jmte

den internationella binra nomenklaturen som alternativ till

fortsatt nyttjande av regionala inkolentnamn alla de

hierarkiska ranger vi nnu nyttjar, frutom 2 av dessa: fylum

(division) & familj, av vilka begreppet fylum tillkom sedan

Cuvier fst ihop alla kot-brande varelser till vad han kallade

Embranchement (internationellt namn: Phylum Cuvier 1817

[Gr. phylai: klanbaserade rstningsgrupper i stads-staterna]

fylum p Sv., men ven benmnt stam). Begreppet familj

infrde Michel Adanson 1763 (delvis i konkurrens med

Linn's indelningsgrunder, men emanerande fr. landsmannen

Joseph Pitton de Tournefort, 16561708 (trafikolycka), som

Linn lnat begreppet genus frn). Skl att hr nyttja

Linneansk systematik r att den r ganska stabil, vl

inarbetad, genomfrd inom alla organismgrupper & didaktiskt

ltthanterbar, men ej garanterande att ingende taxa (i.e.

organismgrupper oavsett systematisk niv) r monofyletiska

(i.e. innehller blott de medlemmar som har en gemensam ev.

hypotetisk fregngare, m.a.o. innehller alla medlemmar som

har gemensamma hrledda karaktrer synapomorfier; primitiva

karaktrer hrledda frn fregngare, s.k. plesiomorfier

ignoreras dremot). Rrande organismers slktskapsavspeg-

ling str konkurrerande s.k. fylogenetisk taxonomi el.

kladistik p en teoretiskt stabilare grund, d blott

monofyletiska taxa tilltes. Kladistisk analys av organism-

grupper amalgameras ofta m. traditionell systematik &

medfr att para& polyfyletiska grupperingar (med blott vissa

medlemmar i en monofyletisk grupp resp. medlemmar av flera

monofyletiska grupper) kan uppbrytas. En strikt tillmpad

fylogenetisk taxomomi implicerar dock bl.a. att gngse

binominala nomenklatur mste vika fr en nyare ordning, d

terminala taxa, d.v.s. arter, ej srbehandlas i frhllande till

vr. taxa. (Traditionell systematik kan sledes anses som ett fr

nyttjaren intuitivt mnemotekniskt hjlpmedel fr att hantera

information om terminala taxa (arter), som har frdel av att vara

vl inarbetat, ltt hanterbart fr taxonomer frutan behov av

nstan total kunskap om alla nrbeslktade taxa, samtidigt som

http://www.tmbl.gu.se/staff/pdf/Livsdiv%20.pdf

7

den ger en rtt god befryndenhetsavspegling om n lngtifrn

helt sann. Det traditionella systemets frmsta frdel r m.a.o.,

tillkortakommanden till trots, att det nnu s lnge medger

enklare kommunikation om taxa mnniskor emellan).

Uppskattningsskerheten av ungefr hur mnga slkten &

arter som kan frvntas ptrffas i omrdet (Danmarks

Nordsjkust + Skag. (nedom Egersund) + Katt. + stersjn)

varierar mellan olika taxa, p.g.a. att kunskap hrvidlag starkt

varierar. Antal har skattats, utgende fr. en versiktlig

litteraturgenomgng av fauna-listor fr. omrdet resp. nrmast

angrnsande hav. Av parasiter har fgelparasiter ej

medrknats, svida de ej till-bringar ngot livscykelstadium i

ngon marin art. Frmst nutida djur vid vra kuster

behandlas. Tillbaka i tiden har faunan varierat avsevrt. I

bohuslnska kjkkenmddingar fr. yngre stenldern (ca

40001800 f.Kr.) r t.ex. oxgonfisk Boops boops (Linnaeus,

1758) [Gr. boopis = oxgd] en dominerande fisk, med lek

numera S om Biscaya, men i dtid lekande i vra hav. Global

uppvrmning kan efterhand ter fra vrmelskare mot norr

och tycks redan ha brjat gra det, men nnu vet vi alltfr lite

om hur the North Atlantic oscillation (NAO) och vr.

atmosfriska regulatorer, som pverkar uppvrmingen, kan

komma att bete sig framver. Fenologiska [Gr. phainesthai =

komma i dagen, uppenbaras] data r litterra el. stundom

egen-empiriska.

Kortfattat om gen-sekvensering av organismer:

Detta dokument behandlar ej detta mne, men kortfattat kan

omnmnas att sekvensering idag r ett viktigt komplement

till traditionella okulra separationsmetoder. Textens n, r & mt

avser nuklert, ribosomalt & mitokondriellt DNA. (Detta opus

avhandlar ju frmst okulra egenskaper hos exemplifierade

arter. De gen-sekvensenseringar, som numera kan komplettera

traditionellt taxomomiskt arbete, berrs sledes blott som noter

hr & var i texten. Sekvenser av SSU rDNA (SSU = Small

SubUnit) frmst den konservativa ribosomala genen 18S-

rDNA (+ 5.8S + 28S + konservativa nuklera EF-1- & EF-2

elongation factor), r mest frekventa fr att utrna

befryndenhet strax ovan artniv, ofta kompletterat med

sekvenser av andra ribosomala (t.ex. ITSgener Internal

Transcribed Spacer ett ej funktionellt RNA-avsnitt som p.g.a.

dess vanlighet r lttamplifierbart ven frn lg

nukleinsyrakoncentration & har stor variation ven mellan

nrbeslktade arter) eller mitokondriella gener (frmst COI

Cytochrome C Oxidase, sub-unit I 648 bp (baspar) & COII,

d:o, sub-unit II 549 bp, etc.), fr att finna genetiska skillnader

p art-niv. (Mutationshastighetten r nmligen ganska snabb i

mtDNA, som drmed r lmpat fr att se slika artdifferenser.

Herbert & al. 2004 studerade t.ex. 260 nordamerikanska

fgelarter & fann att alla hade olika COI-sekvenser

(medelskillnad: 7.93%), men inom arter var sekvenserna lika

eller hade ytterst marginella differenser (medelskillnad:

0.43%)). Fr vissa organismer (e.g. Porifera, Anthozoa) r COI

/ COIIevolutionen dock allfr lngsam (Huang, Meier, Todd &

Chou 2008). Korta sub-sekvenser frn nukleotid-sekvenser

(EST Expressed Sequence Tags) av olika organism-gener hittas

i t.ex. GenBank. En god klla till organell-genom finns ven p

http://gobase.bcm.umontreal.ca/ t.ex. Information hittas p

adress http://www.barcodinglife.org/views/login.php om The

Barcode of Life-projektet, som frn korta DNA-sekvenser,

avser att identifiera / barkoda arter, frn bl.a. COI-gener (ett

648-bp-segment, liksom vrigt mtDNA mderne-nedrvt (SMI

Standard Maternal Inheritance), ty spermie-mitokondrier

verfres blott synnerligen undantagsvis hos de flesta djur, men

kan rvas till -ig avkomma (Doubly Uniparental Inheritance

DUI) av frmst vissa musslor (i fam.:a Mytilidae t.ex. Mytilus

spp., Veneridae t.ex. Tapes philippinarum & Unionidae).

mtDNA & fr.a. RNA kan tarva andra remedier n etanol

(nedan). Hos Eukarya r rDNA tandem-klustrat med NTS

NonTranscribed Spacer emellan och varje remsa av

tandempaketet bestr av frst ETS External Trancribed Spacer

fljt av 18S, ITS & 28S, men inuti ITS finns en kort bit 5.8S.

EST (Expressed Sequence Tags) r sm gen-delar, som anvnds

fr att finna nya gener el. kartlgga positioner i ett genom;

dbEST r en databas ver EST-er hos GenBank. Nedrvt frn de

symbiontiska bakterier, som blev eukarya:s mitokondrier anses

det ringformade mtDNA vara. P.g.a. SMI har t.ex. >95% av

Europas befolkning visats tillhra 8 (av 36 vrlsvida)

stammdrar, av Prof. Bryan Sykes benmnda: Ursula 11%,

45000 r, Jasmine 12%, 8500 r, Helena 41%, 20000 r,

Tara 10% 17000 r, Velda4% 17000 r, Katrine

10%, 15000 r, Xenia 7%, 25000 r & Ulrike 2%,

18000 r. P lika stt nedrvs yDNA blott paternalt & 18

mnskliga y-klaner (haplogrupper) r knda, varav 5

brittiska namngivits av Sykes). Det blir ibland billigare att lta

snda ver sekvenseringar till fristende laboratorier. Se t.ex.

http://www.macrogen.com

Om geografiskt omrde, angrnsande hav & biotoper:

Biogeografiska grnser i havet r ofta diffusa & enstaka

statlantiska arter kan faktiskt ha utbredningar nda fr.

Godahoppsudden (el. rent av den 150 km om denna

liggande Kap Agulhas Afrikas sydligaste spets, sannol.

benmnd s p.g.a. att kompassmagnetnlar [Port. agulhas =

nl; (i svenskan finns flera ord av portug. urspr., t.ex. albatross,

kobra, marmelad, tank)] dr ej visade ngn deklination) nda

upp i Skandinav.:a hav men de allra flesta arter har snvare

utbredn.-omr.:n. (I N Europa kan en N-grns fr flera s.k.

lusitanskt-mediterrana element sgas g lngs V Eng. Kan. el. i

vissa fall i Irlndska Sjn m. randomrden. En sydlig grns f.

arktiska element lngs Norge gr ungefr mellan Troms &

Finnmark, ehuru flera arktiska arter kan terfinnas v. ett stycke

S om detta omr. Mellan dessa grnser finner vi s.k. boreala

faunaelement, varav vissa r rent boreala medan ett stort antal

verlappar in i angrnsande zoner. De benmns lusitansk-

boreala resp. arktisk-boreala). P.g.a. speciella hydrografiska

frhllanden i Skag.-bckenet kan inom det boreala omrdet

nnu en vag grns urskiljas lngs Norges kust i niv med

Egersund mellan en atlantisk boreal del & en Skag.del.

Denna texts exempel hmtas primrt fr. det senare omrdet

(dr nuvarande landhjning r 3 mm/r), ehuru vissa taxa med

utbredn. S om Stadlandet (SV om lesund) lngs V Norge hr

& var i texten nyttjas som jmfrelseobjekt. De skandinaviska

marina omrden, som kan anses fretrda denna texts urval

omfattar sledes hela Danmark, hela Sverige & flj. norska

fylken: (stfold, Akershus, Oslo, Buskerud, Vestfold,

Telemark, AustAgder, VestAgder, Rogaland, Hordaland &

Sogn og Fjordane), innebrande att taxa, blott knda fr. Mre

og Romsdal el. nordl.:e fylken (SrTrndelag, NordTrndelag,

Nordland, Troms, Finnmark & Svalbard) ej inrknas som

"sydskandinaviska". Skagerrak ligger centralt i omrdet

omfattar geografiskt havsomrdet begrnsat av 2 linjer

mellan fyrplatser, nml. Hanstolm till Lindesns & Skagen t.

Pater Noster-skren VNV om Marstrand (totalt omfattande

7000 km3 havsvatten) & r genom djupfrhllandena en

typisk fjord med trskeldjup i Norska Rnnan 270 m mot

Norska Havet, ett strsta djup av 725m utanf. Arendal (&

710 m utanf. Larvik, faktiskt med stenblocksbotten), en total

area av 32300 km2, men medeldjup om blott 210 m, medan

strsta djup i utkanten av svensk ekon. zon r 550 m, men

zonen innehller stora ytor i intervallet 400500 m. (Jmte

Bratten SV om Vderarna finns i Skag. fler topografiskt

intressanta ytor: Gropa (15 nm rakt N om Skagen) &

Rnnan (SV Mseskr,) Srgrund (SV Hll), Sdra

trdgrden (Primnoa-omr., 150200 m djupt 12 nm V Hll)

& Risrkanten p internationellt vatten). Till Skag. anknyter

svl andra mindre fjord-system, t.ex. Oslofjorden (107 km

lng, 298 m djup m. blott en svag trskel innanf. mynningen

mln Horten & Fuglehuk medan delen innanfr Drbak har en

164 m djup bassng & en trskel p 19 m) & Kosterrnnan

(248 m djup, trskeldjup 105 m i sin NV del; d

Kosterrnnans aliasnamn Kosterfjorden, ven nyttjas fr en

ytterdel i Hardangerfjorden, s brukas i denna text frra namnet

f. omr. mellan Kosterarkipelagen & inre skrgrden), men v.

grundare havsomrden som Kattegatt (medeldjup 23 m) &

Nordsjn (medeldjup 93 m inkl. Skag., som r Nordsjns

http://gobase.bcm.umontreal.ca/http://www.barcodinglife.org/views/login.phphttp://www.macrogen.com/

8

djupaste vik, medan Katt. rknas som stersjns yttre del).

(Frn Kosterrnnans & Oslofj.:s trskelareor lper komplexa

p sjkortet osynl.:a djuprnnor mot Skag.:s djupa delar).

Lngs norska kusten N om Skag. finns n djupare

fjordsystem, t.ex. den 179 km lnga & >800 m djupa

Hardangerfjorden (trskeldjup: 150 m) & den 204 km lnga

& 1308 m djupa Sognefjorden (en av vrldens djupaste (efter

1933 m djupa Skelton Inlet i Antarktis, men strax fre den 1288

m djupa Messier Channel i Chile) & nst lngsta fjord (efter

313 km lnga Nordvstfjorden Kangertittivaqs alias

Scoresbysundets [William Scoresby, 17891857, skotsk

valfngare & akademiker, som senare blev biskop i Australien]

nordliga gren, vilken r >1500 m djup; hela Scoresbysundet r

325 km lngt vid Ittoqqortoormiit (= det stora huset), jmte den

850 km sydvart belgna Tasiilaq (= bukt-platsen), Tunus

baksidans Vgrnlnningars namn p stgrnland enda

stder) som har ett trskeldjup om 158 m vid mynningen) &

flera andra ngt mindre fjordar, t.ex. Trondheimsfjorden 130

km lng, 617 m djup (& olika djupa trsklar till fjordens flera

delar), Storfjorden i Mre 110 km lng & flerstdes >700

m djup, Tysfjorden i Nordland 62 km lng & 897 m djup,

etc. Norska fjordsystem finns ju en uppsj av, medan fjordar

r rara i Sverige, s jmte Skagerrak & Kosterrnnan r

Iddefjorden & Gullmarn de enda egentliga fjordarna. De har

bda trsklar & djuphlor, vilka ligger p 8 resp. 45 m

djup fr trsklarna & 48 resp. 118 m fr djuphlorna. Andra

nominella fjordar vid svensk kust (t.ex. Rivfjorden,

Sotefjorden, etc.) r ppna omrden utan avsevrt grundare

trskelomrde utanfr en djuphla, r analoga med begreppet

fjrd frn Sverige. Andra, som Sannsfjorden Kungsbacka-

fjorden, byfjorden, Bottnafjorden, Brofjorden, m.fl. liknar

typiska fjordar topografiskt, frnsett sin trskelavsaknad, s

de br snarare benmnas vikar. (Ngra egentliga fjordar av

mkt ringa utstrckning kan finnas, men slika sm system br

jmfras med de mnga motsvarande system som i Norge kallas

pollar, dr en poll r en egentlig fjord med trskel &

djupomrde, men med ganska liten yta djupare n ngon m,

t.ex. Dynekilen & Stigfjorden. Innanfr Tjrn & Orust finns

ytor, vilka delvis r av fjordel. poll-karaktr, ssom

Ellsefjorden, Byfjorden, m.fl., men de ingr i ett komplext

vattensystem runt dessa ar, som huvudsakl. r trskellst ven

om vissa delar sledes har trsklar & drmed egentl. platsar

inom begreppet. v. lngs Norges Skag.-kust V om Oslofj. r

fjordarna rara; strst r Risrfjorden 188 m djup & 28 m

trskel vid Risr & Frierfjorden [den lngsta av flera armar av

ett fjordsysten vid Grenland] 93 m djup & 23 m trskel vid

Skien & Porsgrunn, men frn Stavanger & nordvart brjar med

den 457 m djupa Lysefjorden trskeldjup 13 m den lnga

rcka av fjordsystem, som UNESCO:s vrldsarvslista anger fr.

Norge). Mot ett mera limniskt prglat baltiskt hav r grnsen

tillika diffus, men resund-Blt-omr. r en rtt god

utbrednings-sprr, ty dr r salinitetsgradienten kraftig. Dess

relativa artfattigdom kan ur hist. perspektiv tillskrivas

stndiga vxlingar mellan interglacialer & glacialer i sen

geol. tid. Utvllande baltiskt vatten utgr ock en effektiv

osmotisk sprr fr flera organismer. Krnomrdet i detta verk

r haven mellan svarta Skne & vita Sjlland i syd & rda

(frvikingatida vapenfrger) Viken (Oslofjordomrdet (s.l.),

varifrn de ursprungligaste vikingatgen srskilt fr.Vestfold

utgick) i norr. Vrt futila tidvatten & relativt tama

tidvattenstrmmar hindrar likas etablering av flera fr dessa

fenomen anpassade organismer. Mer stabil marin milj p

grunt vatten finns frst i V Norge, enr svl utfldet fr.

stersjn som olika vattendrag mynnande i omrdet (e.g.

Norges strsta flod Glomma vid Fredrikstad, vilken i t.ex. maj

& juni har ett utflde >1000 m3/s; som mest uppmtt till 3600

m3/s & i snitt >700 m3/s [avrinningsomr. 41800 km2] jmfr

med Sveriges vattenrikastee flod Gta lv, tmmer via sina

bda utflden i snitt 575 + 400 m3/s [avrinningsomr. 50180

km2] medan andra i Skag. mynnande norska lvar har ngt

mindre inverkan, e.g. Dramselva vid Drammen i Oslofj. med i

snitt 300 m3/s [avrinningsomr. 17342 km2], Numedalslgen

vid Larvik med i snitt 120 m3/s [avrinningsomr. 5510 km2],

Skienselva vid Skien med i snitt 290 m3/s [avrinningsomr.

10780 km2] & Otra vid Kristiansand m. i snitt 150 m3/s

[avrinningsomr. 3790 km2], vilka avvattnar syd-norska omrden

inkl. stora delar av Hardangervidda & flera andra mindre lvar

el. vattendrag, svl i S Norge som Bohusln, vars

sammanlagda vattenfring relativt de strsta vattendragen i

regionen & fr.a. jmfrt m. frskvattenfldet ut frn stersjn

dock r relativt begrnsad) och infldet av utstat vatten frn

flodmynningsrika S Nordsjn i Skag. medfr att saliniteten i

de vre 1020 metrarna hr varierar mellan 1034

vanl. 2030 (i snitt 2526 ), knnetecknande estuarier.

(10.2 9 maj 2008 r minsta uppmtta salinitet p 1 m djup

vid TMBL:s brygga). S r nedom dessa estuarina massor

rtt stabil & m.el.m. marin, ej bara i Skag. utan ock i Katt.

syd t. N res., ehuru aningen lgre n i t.ex. V-norska

fjordsystem dr S i djupet oftast ligger p 34.735.3 ,

medan den p 125 m djup i Kosterrnnan varierar mellan

34.334.7 (med temp. av 4.88.1 C (ca 19801994 en kall

period, ofta 4.55.5C, men frn 1994 i snitt runt 6.5C)

varmast vintertid (rekordet 8.1 uppmtt feb.-mars 2008 p

>240 m djup) & syrehalter p 4.76.3 ml/l). (Kosterrnnans

djup tycks dock stndigt ha 34.9 salin.; ytvattentemperatur

r lgst v. 9 & som hgst aug.:s 2:a vecka. & ytmedelsalinitet r

lgst i maj-juni & hgst i slutet av dec.). Denna ngt lgre S

runt rnnans trskeldjup (ligger strax nedom 100 m) kan bona

fide utgra en sprr fr enstaka arter, vilka blott plr finnas i

rent marina saliniteter av 34.735.3 , (men flera ej fullt lika

nogrknade arter brjar upptrda fr. 27 m djup). De strsta

lvarna Glomma & Gta lv medfr att ytsalthalten utmed

svenska kusten plgar vara hgst mitt emellan dessas utflden

i hjd med Sotenset (Bovallstrand Malmn (samman-

stllarens uppvxt)). (EU-kategorier (rssnitt): 0.5

9

omrde, som han tr dela med de flesta nutida naturvetare,

har, jmte (o)vanan hos vissa auktorer (Rafinesque, Adanson,

Gray, Leach, etc.) att bilda anagramel. nonsens-namn, vida

motverkat ambitionen att presentera en ngotsnr felfri &

komplett etymologi. Det r t.ex. ej enkelt att ana att i

succulent-vxtnamnet Kalanchoe mitejea Leblanc & Hamet,

1913 art-epitetet r ett anagram p den franska frasen "je

t'aime", men nog en aning lttare att lista ut att namnet p

Fiji-mollusken Ba humbugu Solem, 1976 emanerar frn

Dickensfiguren Ebenezer Scrooges uttryck Bah humbug.

Ibland kan namnen i ursprungsbeskrivningarna ha stavats

underligt som t.ex. i de botaniska exemplen blregn-slktet

Wisteria, som ftt sitt namn frn Dr. Caspar Wistar, 1761

1818, som var prof. i anatomi vid Pennsylvania-universitetet

& god vn med Thomas Jefferson, liksom kinin eller

"kinabark", som ju anses ha ftt namnet av ett vxtslag

benmnt efter Franciska Henrques de Ribera, grevinna av

Chinchn, frmld med vicekungen av Peru, Don Luis

Jernimo Fernndez de Cabrera de Bobadilla Cerda y

Mendoza, 15891647, vars man insjuknade och anses ha

botats frn malaria av barkavkok frn det slkte vilket Linn

namngav Cinchona efter henne, ehuru provins-namnet

begynner med Ch (emanerande frn aymara-sprkets namn

quina = bark, d detta folk ansg att ett av de trd som vxte dr

hade den frnmsta av alla barker quina quina, i.e. barkernas

bark), men Linn utgick fr. italienaren Sebastiano Bado's

felaktiga stavning av provinsnamnet (sannol. beroende p att i

italienska c framfr i uttalas som ch i spanska & e.g. engelska)

& Bado trodde v. att det var grevens 1:a fru Senora Ana de

Osorio som botats, men hon dog i Spanien minst 3 r innan

4:e grevliga fam.:n av Chinchn anlnde t. Lima 1629 &

sannol. hade ingen av dessa personer mkt att gra med att

kinin kom t. Europa annat n i Bados frestlln.-vrld, ty

senora Franciska var fullt frisk innan hon dog vid en hemfrd

t. Spanien 1641 & jesuit-prster, frmst Barnab de Cobo,

15821657, som beskt Mexico & Peru, hemfrde bark i rel.

stor kvantitet, som han spred i Spanien & Rom. I vissa fall

kan ven namn skapas p.g.a. rena missfrstnd. Ett vlknt

exempel rr ett australiskt pungdjur retande James Cooks

nyfikenhet, s han sporde en lokal hvding om djurens lokala

namn. Cook uppfattade svaret som "kangaroo", vilket han

tyckte var fullt uttalbart ven fr en brittisk tunga & tog det

till sig. Hvdingen sges ha kommit med en motfrga vid sitt

uttalande enr han ej uppfattat vad Cook avsg, s bland vra

antipoder skuttar sledes "Vad sa du?-djur" kring. (Skrna, ty

ganjuru fr. Guugu Yimidhirr-sprket N Queensland [dr

barken Endeavour reparerades] finns fr stora gr svarta arter).

(Fisken Regalecus glesne (Ascanius, 1772) ptrffades vid V-

norska Glesvr). Om v. de flesta deskriptiva namn kan

frklaras av ngn organism-egenskap, s r namn vanliga, som

ej tycks verensstmma med slika egenskaper, ibland p.g.a.

att beskrivningen utgtt fr. atypiskt typmaterial el. frn fixerat

material, som ev. avviker i t.ex. frg fr. vitalmaterial. (Esther

Vanhomright, kallad Vanessa av vnnen Jonathan Swift i hans

lyrik, inspirerande J.C. Fabricius t. fjrilsnamnet Vanessa).

Electrolux Compagno & Heemstra, 2007 r en elektrisk

rocka, dammsugande bottnat v. Sydafrika. Implicita

egenskaper kan ligga bakom vissa namn (se t.ex. gen.

Mugga). Dock tycks vissa namn trotsa till synes rimliga

frklaringsfrsk. Ehuru vetenskapl. namn har lat. sprk-

drkt, r ursprunget ofta annat, t.ex. grekiska, men ibl.

ptrffas hybrider mellan t.ex. L. & Gr., vilka ju likas r

frekventa i vardagssprk i t.ex. television & automobil, dr

prefixet r Gr. & suffixet L. i stllet fr t.ex. hel-Gr.

motsvarigheter telidon & autokinetisk el. L.:s remotovision &

solomobil. (En hybrid bl. biol. namn r t.ex. fruktel. daggflugan

Drosophila funebris (Fabricius, 1787) (stor ttiksfluga), typart

fr sitt slkte, vilken m. lilla ttiksflugan Lordiphosa

fenestrarum (Falln, 1823) [ = baktbjd, = ljus,

fenestratum = fnstrad] om hstar plgar leta sig in t.

inomhuskomposter & leva av alkoholer & aldehyder fr.

nedbrytande frukt. Gen. Drosophila med 30 svenska arter,

varav de flesta inkl. D. melanogaster (Meigen, 1830),

genetetikbananflugan som hos oss mest ptrffas utomhus, har

helgrek. slktnamn frnsett L-ndelsen -a [ = dagg,

= lskande], men lat. artnamn [funebris = begravn.-

tillhrig < funus = begravning]. Slika hybridnamn r legio ibl.

har ett gemensamt ord element frn bda sprken, t. ex.

sjstjrne-Gen. Clypeaster, [clipeus = skld, = stjrna]).

Lrda romare nyttjade ofta grekiska, enr det p.g.a. kulturella

anor ansgs vara ett fint sprk, men betnk att de folkstammar

som bebodde Hellas under klassisk tid invandrade dit fr. N

Europa fr 4000 r sedan & drvid inkorporerat mnga ord

fr. omgivande sprk i sitt frrd, s en hel del s.k. hellenska

glosor kan fr. begynnelsen ha kommit frn t.ex. Egypten, den

Hettitiska kulturen (hieroglyf-folket) el. i ngon mn frn

Kretas Minoiska kultur. (Ej blott kultursprks-anseende, utan

frsts ock ervringsturner i fjrran nejder bidrog till spridning

av sprk & alfabet. nnu talas sledes grekiska dialekter i vissa

Afghanistan-dalgngar, efter lngt > 2 millennier sedan

Alexander Magnus indiska hrtg).

Etymologifrklaringar & korta biografiska notiser om

personer ingende i taxonnamn, eponymer [< Gr. epi = p +

Gr. onoma / onyma = namn, d.v.s. namn hedrande personer,

t.ex. kung Mausolos II av Karien, regent 377353 f.Kr., som

flyttade huvudstaden frn Mylas(s)a (Milas) till Halikarnassos

(nuvar. Bodrum), vars namn kvarlever i mausoleum, efter den

storslagna grav (ett av de tidiga 7 vrldsunderverken), som

hustrun Artemisia lt resa ver honom] kan ev. uppfattas som

adiafora, som ngot str textens lsbarhet. Verket r ju dock

ej avsett fr strcklsning. Hoppet r att mikrobiografierna i

viss mn skall kunna tervcka intresse fr ock natur-

historiens humanistiska sida.

Namn kan stundom dlja gripande eller eljest udda

mnniskoden (se e.g. Arndt, Da Costa, de Lamarck, Leach,

Peach, etc.). Svrigheter fordom var ej blott hlsomssiga

eller ekonomiska. Den strnga arbetsmoralen under den

Victorianska eran ledde bl.a. till att personers nit i yrke eller

hobby kunde g till viss verdrift, t.ex. manifesterat i P.H.

Gosse's dagbok vid enda barnets fdelse: "Received green

swallow from Jamaica. E delivered of a son". Ett socialt

rttesnre var dessutom dtidens strnga konvenans, som ej

tillt ngra avsteg alls frn ett synnerligen strikt definierat

comme il faut. (G. Johnston berttar t.ex. hur han stdse lt

hustrun beledsaga sig till insamlingsturer vid de strnder

varifrn hon uti sin muff vilken genom sin storlek var ngot ur

modet kommen fick bra hem de prover som insamlats, fr att

slippa bli plgade av mobben. Att dremot t.ex. Prof. D'Arcy

Thompson envisades med att jaga fjrilar med ett hrt slitet

paraply, ej fjrilshv, fr ses som ett exempel p att de som

redan av sin omvrd med milt verseende betraktas som

excentriska, har ganska fria tyglar tm. p Brittiska arna).

Arbetet med att finna eponymer till taxa hr berrda, har

resulterat ven i en engelsksprkig web-sida ver ett bredare

spektrum av marina taxa, som hedrar 1000-tals mnniskor

eller expeditioner frn ett vrldsvitt perspektiv. Adress:

BEMON (Biographical Etymology of Marine Organism

Names):

http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/personetymol/index.htm

Auktor ("ursprungsbeskrivare") & rtal fr frsta

beskrivning anges fr varje slkte och art. I enlighet med

zoologisk nomenklaturkonvention, betecknar en parentes runt

auktorsbeteckningen att arten ursprungligen beskrevs under

ett annat slktnamn. Om vad som liknar ett auktorsnamn

fregs av ett: (kolon), s syftas ej hr ifrgavarande taxons

ursprunglige beskrivare, utan blott en tidigare brukare av

detta taxonnamn. Ordet ex (= ur) i taxonnamn indikerar att

namnet nyttjats tidigare, men ej formellt blivit beskrivet.

Ordet in (= i) innebr att auktorn (som str fre ordet in)

publicerade beskrivningen i ett verk utgivet av personen efter

ordet in. Synonymer har angivits endast om de bedmts ha

varit i bruk i ngotsnr recent litteratur. Ibland appliceras

och sprids felaktiga taxonnamn genom otillrcklig akribi,

d.v.s. slarv. Hr har beteckn.: Auctt. (Auctores), fljt av non

Beskrivar-namn brukats i synonymlistor vid dylika lapsi.

Nedan nyttjas i enstaka fall underslkten. Notera att

nominat-underslktet, i de fall d det r representerat bland

exemplifierade arter, ofta ej har noterats annat n som namn

http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/personetymol/index.htm

10

p slktet. T.ex. tillhr Musculus discors ven underslktet

Musculus (liksom M. niger, vilken omnmns i samband med

denna art) medan M. subpicta frsts i stllet tillhr det andra

subslktet, Modiolarca. Om man vill betona att en art tillhr

ett visst underslkte, s skall detta skrivas inom parentes efter

slktnamnet, t.ex. Pectinaria (Lagis) koreni.

Arten r den enda teoretiskt objektiva systematiska

enheten. Fr att stadkomma m.el.m. trovrdiga slktskaps-

modeller plgar vi av praktiskt mnemotekniska skl anvnda

hierarkiska trdstrukturer med namnsatta grendelar, det

senare ett arv frn Systema Naturae. P p.1 definieras en fr

ifrgavarande dokument typografisk konvention fr dessa

taxon-hierarkier. ndelser som fljer konventioner och

rekommendationer har i detta dokument av pedagogiska skl

nyttjats s lngt som mjligt. Bland taxa som paleontologer

intresserar sig fr ser man ofta -acea som verfamiljs-ndelse

i stllet fr det av ICZN rekommenderade -oidea. Ppekas br

ven att gllande regelbok fr zoologisk namngivning,

"International Code of Zoological Nomenclature" [Ed. 4

(nuvarande) tillgnglig frn: http://www.iczn.org/ ], till skillnad

frn t.ex. den botaniska motsvarigheten, enbart befattar sig

med taxa frn Subspeciestill Superfamilia-niv.

Nomina conservanda r taxa som finns med p en officell

lista frn ICZN ver tillgngliga namn. Motsatsen r nomina

rejicenda, vilka r otillgngliga fr nomenklatoriskt bruk. I

enskilda fall kan ett nomen conservandum ha prioritet ver

vr. tillgngliga namn, men detta beror p vad ICZN hrvid

har beslutat. Termen incertae sedis med oskert ste

innebr helt sonika en oviss systematisk placering.

Kompletta artlistor finns blott fr enstaka grupper efter 1850,

men alla zoologiska artnivnamn beskrivna mellan 17581850

finns i Index Animalium, kompilerad av Charles Davies

Sherborn, 18611942,: http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-

indexanimalium/ och alla slktesnivnamn i Nomenclator

Zoologicus (17582004) kompilerad av Sheffield Airey Neave,

18791961, & efterfljare: http://uio.mbl.edu/Nomenclator-

Zoologicus/ . ldre zootaxonomiska (>878 f.n.) verk kan ns p

internet via digitaliserings-centrum vid Gttingens Universitets

AnimalBase: http://www.animalbase.unigoettingen.de/zoo-

web/servlet/AnimalBase/search (f.n. 2009 klar till r 1774, &

planerat klar till r 1800 r 2011). E.g.: franska nationalbibl.

http://gallica.bnf.fr , http://www.archive.org/index.php/ (Univ.

of Calif.) & http://www.dodoline.it/biosophia/index.htm &

http://www.repository.naturalis.nl/ r andra pdf-kllor.

(Copyright gller under gar-livstid + nu 70 r efter gar-

dd). Nyare verk kan ibland ses som full view books p

http://books.google.com/ . Zoological Record (den viktigaste

taxonomiska abstract-tidskriften frn 1864 & framt) tkoms

frn mnga Universitets adresser, e.g.: http://www.ub.gu.se/-

sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm, (via Gbgs Univ., varp

Zoological Record plus ifylles & uppletas fr skning av

lmpligt verk (tarvar dock GU-IP-adress)). Enstaka nyare

tidskrifter gres direkt i pdf, e.g. ZooKeys (2008-):

http://pensoftonline.net/zookeys/index.php/journal & Zootaxa

(2001-): http://www.mapress.com/zootaxa/

Mnga s.k. check-listor ver frekomst av marina arter i

vrldshaven (oftast i mer begrnsade regioner) r spridda e.g.

p internet. Dessa raders sammanstllare skrev ett antal slika

listor ver Nordostatlantiska djurgrupper under 1980-talet

slut: http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.html med lnkar

ock till andra dyika listor, varav ERMS nog r viktigast

(http://www.marbef.org/data/erms.php European Register of

Marine Species) & http://www.marinespecies.org/ (World

Register of Marine Species) medan http://www.itis.gov

Integrated Taxonomic Information System) ITIS, r en

skresurs fr taxonnamn snarare n en tkomlig lista & en fri

Encyclopedia of Life (http://www.eol.org/) : en frment

total resurs i vardande, (initiator Edward O. Wilson; avsedd att

ha bestnm.-nycklar / bilder t. all vrldens arter, m. Wikipedia

som frebild). DELTA-projektet r en vr. resurs (bestr av

shareware Windows-program f. hantering av taxonomiska

data samt mycken DELTA-utvecklad info om en del

organismgrupper), som i framtiden ev. kan omtransformeras

till att bli plattformsoberoende (http://delta-intkey.com). (Info

om olika organismapplikationer finner man vid skmotorsk p

delta el. intkey ihop med organismgrupp-namn. P t.ex.

adress http://www.crustacea.net/index.htm finns en ganska

omfattande krftdjursresurs. stersjns zooplankton: http://-

www.iowarnemuende.de/documents/mebe73_2008-telesh-lpos-

tel.pdf r v. en vlillustrerad resurs. Marin norsk

organismutbredn.:

http://www.dirnat.no/content.ap?thisId=-1005138&language=0

Djup i Skandinaviens nromrden:

Begrundat att Atlantens medeldjup uppskattas till 3926 m

(exkl. grundare randhav), s r ju de djup som finns vid

skandinaviska kuster synnerligen mttliga. Oaktat detta

brukas i detta verk ordet djup relaterat t. regionala

frhllanden, s nr det str att en organism r utbredd p

djupa hrdbottnar innebr det ej bottnar djupare n ngot

medeldjup utan blott att den ej finns helt ytnra, kanske

nedom 100 m. Frnsett Sognefj. finns ju inga > km-djupa

havsomrden invid Skandinavien. Tittar man p en

batymetrisk karta ver N Atlanten finner man att Wyville-

Thomson-ryggen, som lper frn N Skottlant ver Island till

Grnland ver Danmarkssundet utgr en sprr, som r 4000 m djup & det av Alfa- & Medelejev-ryggarna

[ , 18341907, vlknd rysk

kemist] frn det frra avskilda, nrmare Canada belgna, men

ngra hundra m grundare Canadabckenet frn det mer

eurasiatiska, >4400 m djupa Frambckenet (djupaste punkt

5625 m), tskilt frn det ngot grundare Nansenbckenet

ovanfr Novaja Zemlja & andra kontinentalsockeldelar av

Barents Hav & Karahavet via Gakkelryggen [ .

, 190165, rysk arktisgeograf, som frutsade dess

existens; tidigare benmnd Nansenryggen], parallellt lpande

med Lomonosovryggen, men r ngot djupare. en

motsvarande trlskel p Grnlands V-sida i Davis Strait, som

avgrnsar den ca 2400 m djupa bassngen i Baffin Bay frn

V Atlantens djupare delar. I N Atlanten, vilken ju p djupet

r avskild frn vstliga djupa delar via den i allmnhet mellan

20003000 m djupa, ngot S-formade Atlantiska Central-

ryggen fr. Island & sderut med uppstickande toppar hr &

var som Azorerna, S:t. Paul, Ascension, Tristan da Cunha,

Bouvetya etc., s r i norr en vstligare djupare del avskild

frn den stligare Rockall Trough genom det stora 4800 m djup ett stycke lngre ut i Biscaya & tvlar ity med

ngra havsomrden utanfr Portugals kust om att vara de

djupaste nra Europas Atlant-fastlandskust, men den djupaste

bassngen i Medelhavet strax SV om Pelepnnessos anses n

4982 m. I N Atlanten r en bassng V om Kanariearna

djupast med 6298 m, medan en bassng V om Kap Verde nr

6015 m & en bassng mellan dessa nr 6068 m. I V Atlanten

finns djup >7000 m mellan Bermudas & St. Thomas, med

som mest uppmtta 9219 m i Puerto Rico-graven. (De

djupaste s.k. gravarna finns ju i V Stilla Havet: Marianergraven,

som blir 11022 m, Filippinergraven (10497 m), Japangraven

(10554 m), Kurilergraven (10542 m), Tongagraven (10882 m)

& Kermadecgraven (10047 m), medan Aleutergraven m. 7822

m r relativt mttligt djup & i Stilla Havet r Peru-Chile-

graven som djupast 8050 m). Bottentopografi kan frsts

utgra viktiga frbindelseleder el. sprra fr artspridning,

men mnga taxa har ju pelagiska spridningsstadier, som rtt

http://www.iczn.org/http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-indexanimalium/http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-indexanimalium/http://uio.mbl.edu/Nomenclator-Zoologicus/http://uio.mbl.edu/Nomenclator-Zoologicus/http://www.animalbase.uni-/http://gallica.bnf.fr/http://www.archive.org/index.php/http://www.dodoline.it/biosophia/index.htmhttp://www.repository.naturalis.nl/http://books.google.com/http://www.ub.gu.se/-sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm,http://www.ub.gu.se/-sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm,http://pensoftonline.net/zookeys/index.php/journalhttp://www.mapress.com/zootaxa/http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.htmlhttp://www.marbef.org/data/erms.phphttp://www.marinespecies.org/http://www.itis.gov/http://www.itis.gov/http://www.eol.org/)http://www.crustacea.net/index.htmhttp://www.dirnat.no/content.ap?thisId=-1005138&language=0

11

effektivt kan passera bottensprrar om ej andra hinder som

salinitet, temperaturer el. annat str i vgen. Den viktigaste

ytstrmmen mot Skandinavien r ju den milda Golfstrmmen,

men en annan ej ovsentlig ytstrm r den svala sydgende

stgrnlndska Strmmen, frn vilken en gren norr om

Island kan leta sig in mot N Nordsjn & Skagerraks

mynningsomrde. (Kalla el. hydrotermala seeps & vents

finns hr & var, men av mindre yta n vissa flt p Atlantiska

Centralryggen, t.ex. de nra Azorerna belgna Lucky Strike

(1700 m; 3738 N) & Rainbow (2300 m; 3614 N) el.

Logatchev (3000 m;1445N)).

Ngra praktiska tips (om bl.a. remedier):

(Ehuru texten nedan vanl. ej frutstter ljusmikroskop, s r

preparermikroskop i regel ndvndig. Srj fr god belysning

grna koncentrer& riktbar. Glasfiberoptisk belysn. r ur

vrmesynpunkt skonsam mot levande djur. CAS No. =

Chemical Abstracts Service nummer fr i texten berrda

kemikalier med vars hjlp de lttast identifieras anges i

tabellarisk form i styckets slut). Yrfiga djur br bedvas fr

att kunna studeras. En m. havsvatten isoosmotisk

MgCl2(hexahydrat)-lsning (73.2 g av saltet (el. 131.5 g

MgSO4x7H2O) / l H2O motsvarar 34 havsvatten (ett saliniskt

laxativ)) fungerar bra som bedvn. fr flera djur, men andra

medel kan krvas f. vissa arter. Fr nskad effekt rcker

oftast att blanda hlften MgCl2-lsning med hlften

saltvatten, men det r vist att nyttja kylskpskallt bedvnings-

medel vid bedvn. av djuplevande djur el. vid vinter-

frhllanden. (Djuren kan teranpassas i havsvatten efter 10

15 min.:s exponering). Fr e.g. vissa havsanemoner kan

krossade mentol-kristaller strdda ver H2O-ytan i liten

mngd fungera bttre. Relaxering av kinorhyncher, be-

slktade djurgrupper & flera andra anses bst ske medelst

propylenfenoxetol (0.15%-ig vattenlsning, 1-fenoxy-2-

propanol PPh; ett beslktat mne 2-fenoxyetanol kan

tjnstgra som god ersttare om PPh ej r tillgngligt; medlet r

ej lttlsligt i vatten, men hellsligt i (absolut) etanol, s frst

lses det i liten mngd etanol, varp vattnet tillsttes), i muser

nyttjad ven (1.5%-ig lsning) att frvara (efter fixering) t.ex.

sjgurkor, nakensnckor & amfibier i, ty frger bevaras bttre

n i sprit. Fr vissa andra djurgrupper kan t.ex. MS-222

(baserat p en 3-aminobenzoesyraetylester; vanlig benzoesyra

kan fungera likvrdigt) el. kokainhydroklorid (ofta numera

ersatt av en annan alkaloid, den ltttkomligare stovain i form

av gradvis tillsatt 1%-ig vattenlsning tillstts lngsamt droppe

fr droppe till vatten m. djur i) fungera bttre n Mg2+-joner,

men Mg2+-joner r billiga & fungerar vl i mnga fall (genom

att ndra Mg-Ca-balansen i nervndplattor, s att impulser t.

muskler blockeras; MgCl2x6H2O r svl billigare, tgr i

mindre mngd & r mindre hygroskopiskt n t.ex. epsomsalter,

d.v.s. MgSO4) (fr t.ex. krftdjur r bl.a. PPh bttre; svrlslig,

men utg frn 1.5%-ig lsning). (v. andra bedvningar har

nyttjats, t.ex. 0.2%-ig kloralhydrat, kloreton-kristaller (lngsam

tillsttning; som ersttning lr nikotin kunna nyttjas), EDTA

(kan ven brukas fr mkt lngsam avkalkning), 5%-ig

nembutal-lsning, 24%-iga Li-saltlsningar (tminst. fr vissa

smmollusker), kryddnejlikolja (hlsokost-butikprodukt ca

SEK 50 / 10 ml (ingr t.ex. i klassiska Tiger Balsam & p.g.a. att

den harmoniserar vl m. fetter, etanol & tvl en av parfymeri-

industrins mest nyttjade oljor)) bedvar bl.a. krfdjur

reversibelt & snabbt; kan f. bedvning nog ersttas av

kanelbladsolja (utvinns ur blad och kvistar av det kta

kaneltrdet Cinnamomum zeylanicum med innerbark av ca 0.3

mm tjocklek (kanel) medan av de 3 vriga Cinnamomum-

arterna med innerbark av 1 mm tjocklek (kassia) framstlls en

annan olja med mindre eugenolinnehll; ej heller Cinnamomum

camphora, kamfertrdet nyttjas; kanelbladsolja innehller likas

mkt eugenol & sljs i hlsokost-bodar till liknande pris som

kryddnejlikolja), etan-1,2-disulfonat (0.25%ig), 10%-ig uretan

(= etylkarbamat; carcinogent), genombubblad tobaksrk,

frskvatten (srskilt fr tagghudingar, men deras epitel frstrs), CO2-mttat saltvatten, etc.; fylligare hemsidor om bedvning av

akvatiska organismer (ehuru med vissa luckor) terfinns p

http://www.mbl.edu/BiologicalBulletin/ANESCOMP/AnesCo

mpIntro.html och ytterligare en annan p adress: http://-

www.mbl.edu/BiologicalBulletin/CLASSICS/Russell/Russel l-

pp5157.html samt sidorna 4043 i fljande dokument:

http://www.mafcons.org/documents/Deliverable01.pdf ). Vissa

smdjur kan behva monteras i speciella inbddningsmedel

fr att inre strukturer bst skall framg under mikroskopet.

Billigt & enkelt r glycerol (brytningsindex = b.i. ca 1.47; CAS

No. 56815) men tskilliga kommersiella medel med olika

b.i., t.ex. Styrax (bi: 1.58), Zrax (b.i.: >1.70; ersttn.-medel fr

bde Hyrax & Naphrax med hga b.i., vilka ej lngre

produceras; ett vr. medel fr. samma producent Prof. W.P.

Dailey r Pleurax med b..i. 1.7), Euparal (bi: 1.4781.535),

Canada Balsam (b.i.: 1.48 fre & 1.52 efter att xylen

bortdunstat; ej blandbart med vatten eller etanol) och CMC,

CMCP (b.i.: 1.381.41; polyvinyllaktofenolbaserat; ej lngre

kommersiellt tillgngligt efter att tillverkaren Turtox frsvunnit)

eller CMC-S. DMHF(R) (dimethyl hydantoin formaldehyde

(resin) tillverkat av USA-fretaget Lonza, Inc.) r ett syntetiskt

inbdningsmedel med samma b.i. som vanligt glas (d.v.s. ca 1.52; olika glas kan ha b.i. fr. 1.459 (kiselglas) till 2.04 (As2S3-

glas), men t.ex. Pyrex har 1.474 & flintglas = optiskt glas fr

hgre b.i. med kad blyhalt); en 9095%-ig lsning i H2O el.

70%-ig etanol stelnar till en hrd glaslik massa, som bleker

infrgade preparat; kan terlsas i H2O; blir ej rtt med tiden.

Vissa copepoder har klarats i mjlksyra i 20 minuter &

drp monterats i en mix av 70% glycerol & 30% mjlksyra.

Polyvinylalkohol av 5075% hydrolysering och 2025 cP (=

centiPoise = millipascalsekunder) i viskositet nyttjas fr att e.g.

tillverka inbddningsmedlet polyvinyllaktoglycerol. D

blandas 16.6 g PVA med 100 ml dest. H2O + 100 ml

mjlksyra och 10 ml glycerol under vrme i vattenbad i

tskilliga timmar tills allt r frdigblandat. Det hller sig 12

r i mrk glasflaska. En liknande produkt r polyvinyl-

laktofenol. Fr objektglas-preparat kan olika tckglas-

frseglingar nyttjas fr att gra preparatet hllbart. Ett

dubbellager av vanl. (helst ofrgat) nagellack duger, men flera

kommersiella preparat har nyttjats, t.ex. Eukitt & Glyceel

(men Glyceel & dess konkurrent Zut tillverkas ej lngre

kommersiellt). Jmte goda pincetter & pipetter r s.k.

pillenlar ndvndiga bl.a. fr djur-orientering under

preparermikroskop. Insektsnlar (modell mindre) fungerar

bra, sedan deras trubbiga nde instuckits i en dm-lng

plaststav, e.g. en bit s.k. "svetstrd" fr plastmattor el. dyl.,

som frst vrmts upp s att den mjuknat fr stunden.