Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater · djupangivelser, noteringar om biotop,...
Transcript of Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater · djupangivelser, noteringar om biotop,...
1
Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater Ett kompendium sammanstllt av Hans G Hansson (19452011). Hr tergivet av
ArtDatabanken 2017 i tio separata delar och illustrerat med fotografier tagna av
Fredrik Pleijel, med std av Hasselbladsstiftelsen. Vi har s lngt mjligt tergett
texten i sin originalform. Flera av lnkarna i dokumenten r skerligen inaktuella.
Hans G Hansson, marinbiolog vid Gteborgs universitet och verksam p Tjrn utanfr Strmstad (vid
Kosterhavet), fick i brjan av 1990-talet i uppdrag frn Nordiskt kollegium fr marinbiologi att gra en checklista
ver alla marina evertebrater i Nordostatlanten. Checklistan fick namnet NEAT North East Atlantic Taxa. Ett av
underlagen fr NEAT var en tidigare gjord frteckning kallad MESS Marina Evertebrater frn Sdra
Skandinavien, ocks den sammanstlld av Hansson. Under arbetet med MESS utvecklades parallellt ett intresse fr
namngivning hos Hansson, och p begran av studenter, som ofta efterlyste frklaringar till alla vetenskapliga namn
de skulle lra sig, skapades en frteckning ver namnen och deras ursprung: BEMON Biographical Etymology of
Marine Organism Names. Alla dessa listor i kombination med kunskapen om namngivning och namnens ursprung
blev till slut ett kompilat i kompendieform: Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Kompendiet
innehller 325 sidor (utan registret p dryga 20 sidor) fulltecknade av text som helt saknar illustrationer. De
inledande sidorna terger fakta och kommentarer om namngivning och systematik, sedan kommer 265 sidor med
kort-fakta om de taxa som ptrffats, eller vid tillfllet fr utgivning (1998) bedmdes kunna ptrffas/frekomma, i
sydskandinaviska marina miljer. Hr terges (frutom namngivning och etymologi) artskiljande karaktrer,
djupangivelser, noteringar om biotop, systematiska kommentarer och ibland en och annan anekdot. Kompendiet
fljer i sin helhet en traditionell linneansk systematik och har inte p ngot stt uppdaterats. Utver fakta om arter
innehller kompendiet ocks en referenslista tergiven per organismgrupp. Denna har i sig ett egenvrde d mycket
av litteraturen r gammal, svrtkomlig, men oerhrt informativ fr de f som knner till den.
Hans G Hansson var under lng tid en stark profil inom svensk marinbiologi, med ett sreget sprk och en unik
frmga att kombinera svl vetenskapshistoria och latin, skrnor och praktiskt fltarbete, som anatomiska detaljer i
stort och smtt. Allt med koppling till ryggradslsa djur i havet. Utver att vara en utmrkt (om n ngot ldrad)
frteckning ver skandinaviska arter, r kompendiet ett stycke vetenskapshistoria som grnsar till kultur och
litteratur i all sin sprkliga prakt. D Hans G Hansson var verksam vid Kosterhavet var naturligtvis hans kunskap
strst om arterna som nrmast ptrffas dr.
Kunskap vxer. I ArtDatabankens Artfakta (http://artfakta.artdatabanken.se) kan du skert hitta uppgifter som
motsger innehllet i detta kompendium eftersom kunskap frndras ver tid. Arter ndrar namn ver tid, och
systematik utvecklas kontinuerligt drfr innehller kompendiet en del inaktuella uppgifter. Begrepp som t ex
tribus och underart anvnds idag i princip inte alls i association till flertalet marina evertebratgrupper. Vill du
vara sker p taxonomin rekommenderas fr svensk del vr kontinuerligt uppdaterade databas Dyntaxa. Idag finns
ocks tillgng till den stora, vrldsomfattande databasen WoRMS World Register of Marine Species, dr i princip
alla vrldens beskrivna arter av marina evertebrater finns listade, och dr arbetet med att uppdatera informationen
stndigt pgr.
Fredrik Pleijel, Malin Strand, Ragnar Hall, Tomas Carlberg (januari 2017)
Scire ubi aliquid invenire possis, ea demum maxima pars eruditionis est Att veta var ngot kan hittas, r i korthet lrandets strsta del.
Hans G Hansson undersker ett bottenprov tillsammans med Anna Karlsson.
Ett personportrtt skrivet av Anna Karlsson finns i Fauna och Flora nummer 2010:3
Hans G Hansson den marina mngfaldens mstare.
2
M A R I N A S Y D -
S K A N D I N A V I S K A
E V E R T E B R A T E R e t t n a t u r h i s t o r i s k t u r v a l -
http://www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html
Urval i underrubrik br tydas litteralt. Verket r lngt frn komplett vad anbelangar
arter i mnga redovisade grupper, enkannerligen i slika, som r otriviala ens fr
fackmnniskor, t.ex. taxa som rund-, platt-, & fborstmaskar, hoppkrftor, etc., men
ven i taxa som Polychaeta, Mollusca, Malacostraca, etc. avser urval en delmngd,
ehuru strre i slika taxa n inom taxa, vilka tarva mikroskop-tillgng fr sker
bestmning. Vlavgrnsade taxa hr & var har dock behandlats mera utfrligt,
stillvida att urvalet kan vara nstan totalt. Kontrollera genom att jmfra antalet
upprknade taxa med det antal, som anges efter motsv. hgre taxon. Misskund fr
insufficienser, e.g. kompressionsavstavning & deiktiska uttryck som kan ha insmugit
sig i texten under inkrementeringsprocessen, s texten r ofta ganska belastad med
mhnda obekanta namn / termer / vlska ord och kan sledes tyckas esoterisk, men r
ju ej avsedd att strcklsas, utan frmst ett vademecum vid mten med fr betraktaren
nya organismer. Frvisso kan excerpter, t.ex. etymologiska hrledningar av nomina &
vissa inledande stycken, med frdel nyttjas som t.ex. farnte eller hjlpmedel till
insomnia. Huvudsyftet r givetvis att varda ett nomenklatoriskt mnemotekniskt std
till ardenta konsorter vid euforiska / epifaniska / serendipitiska*
marinzoologiska
interrogativa gnablick. Intrikata termer (delvis konkorderade i registret) har ej hopats
av ostentativa eller perfida skl, blott didaktiska / eklektiska, till gagn (& incentiv) vid
lsning av mer sublima verk. (Mittt!: Kunde ej motst ord-flatulensen, nr
ovanstende bda meningar inletts). Avskrcks ej av ett mhnda obsolet
skrivstt / ordval. Ls och lr!
*) serendipitet = pltslig, oanad sidoupptckt
Hans G. Hansson
Taxontypografi: ndelse:
R E G N U M (Rike) godtycklig
PHYLUM (Stam) "
SUBPHYLUM " SUPERCLASSIS "
CLASSIS (Klass) "
SUBCLASSIS "
INFRACLASSIS " SUPERORDO "
ORDO (Ordning) ", ofta -ida (betonat i)
SUBORDO ", ofta -ina (betonat i)
INFRAORDO " Superfamilia -oidea (betonat e) (rekommendation)
Familia (Familj) -idae (obetonat i)
Subfamilia -inae (betonat i)
Tribus -ini (rekommendation)
Genus (Subgenus) & species godtycklig *) (slkte & art)
Genus & species (synonymer) *) Artnamnet mste dock anpassas efter slktnamnets genus. Ovan
Regnum-nivn finns blott 3 s.k. Domner, nml. (Eu)Bacteria fr
bakterier (+ Archaea f. extremofiler) & Eukarya f. vr. riken, i Dr.
Carl R. Woeses, 1928-, 16S-rRNA-baserade grovindelning.
Textsemiotik: sigler, ellipser & akronymer: D: (ungefrlig) Djuputbredning (i meter)
F: Frg
L: (Strsta) Lngd / hjd (cm) (N.B. decimalpunkt)
: (Strsta) Diameter (cm) (p radirsymmetriska el. m.l.m.
klumpformiga organismer eller kolonier)
T: Tjocklek (cm) av blad-, krustaeller grenformiga (varest
T: = grendiameter) organismer
HB Hrdbottenlevande (klipp-, sten-, skal-, organism-)
MB Mjukbottenlevande (lera-, dy-, silt-, finsand-)
SB Sandbottenlevande (grovsand-, skalsand-, grus-)
PEL Pelagisk huvudfas
Bohus. Bohuslns kust Katt. Kattegatt Nord. Nordsjn
Skag. Skagerrak res. resund ster. stersjn
Gen./G. genus (= slkte)
Sp. species (= art)
S.gen.: sub-genus (= underslkte) fide (= frlitande p)
p.p. pro parte (= pars) (= delvis) sensu (= enligt [sikt])
n. cons. nomen conservandum (tillgngliggjort namn) el. = eller n.
dub. nomen dubium (dubist (oskert) namn)
n. inq. nomen inquirendum (namn som tarvar utredning; i princip
samma som nomen dubium) ded. dedit (= sknkt av)
n. nud. nomen nudum (naket (obeskrivet) namn) (N.B. I detta
verk ev. infrda namn skall stdse betraktas som nomina
nuda).
n. null. nomen nullum (oavsiktl. stavningsndrat tillgngl. namn)
aff. affin. affinitas, affinis (= slktskap; liknar art, men tskild)
n. obl. nomen oblitum (glmt namn, obrukat i 50 r)
n. rej. nomen rejicendum (otillgngligt namn)
n. van. nomen vanum (tomt namn el. frgves-namn; avsiktlig
nystavning av ett tillgngligt namn)
in litt. in littera (= i brev)
MS = manuskript
Syn. = synonym
leg. legit (= insamlat av) coll. collectio (= samling)
cf. confer (d.v.s. jmfr) et al. et alii (& medarbetare)
em. emendavit = frbttrande (av taxon-definition)
s. str. sensu stricto (d.v.s. i inskrnkt bemrkelse)
s. lat. sensu lato (i.e. i vid bemrkelse) # numerus / (art)antal
q.v. quae vide (vilket se, d.v.s. en vidarehnvisning)
det. determinavit (bestmd av; (medan indet.: obestmd))
mihi, nobis (dativ av ego = jag, nos = vi, av mig, oss (kallad))
non ej nec ej (heller) ex ur in i
ICZN International Council of Zoological Nomenclature
ungefr, cirka det existerar fr alla subfossil < mindre (frre) n; (: hgst denna storlek / antal)
> strre (fler) n; (: minst denna storlek / antal)
[i slika parenteser betecknar < & > ord-ln inom el. mellan sprk]
hane, hona, / hermafrodit {} uttalsparentes Salinitet mts nu som konduktivitet i psu (practical salinity units), i
biol. sammanhang motsvarat av / ppt (parts per thousand) /
N norra S* sdra V vstra , O stra, ost
[L. latin, NL neo-latin, ML, medeltids-latin, Gr. grekiska, etc.]
* S i t.ex. 18S-rDNA: sedimentationshastighet i Svedberg-enheter;
ju hgre siffra, desto strre partikel, s 16S < 18S < 28S (av3 ofta
sekvenserade ribosomal-gener); [< The(odor) Svedberg, 18841971].
I sandbottnar, som omfattar sediment som passerar 2-
mmsll & retarderas av kvadratiskt maskvidd-sll 0.0625
mm, s har ock granul& grustyp-sediment inrknats [fingrus
6 mm, mellangrus 620 mm, grovgrus 2060 mm, ehuru i
denna vre skala grnser mellan grus, sten & block tskiljer
sig genom att geologers stenar ligger mellan 220 cm &
strre enheter benmns block medan geotekniker (grnserna
ovan) benmner fraktioner ovan 6 cm sten & ovan 60 cm
block]. Silt r sediment som gr igenom finaste sandsllet
men retarderas av sll med 0.004 mm maskvidd, medan ler r
namnet p nnu finare fraktioner. Eng. mud r ett namn p
svl silt som clay (= ler-fraktioner). D lmpligt svenskt ord
motsvarande mud tycks saknas, s har silt i texten nedan
nyttjats fr sediment av frmst silttyp, men som ven kan
innehlla lerfraktioner, ty ordet mudder missuppfattas ltt
som muddringsrester. N.B. Sigel r ett frkortningstecken med
viss betydelse (, &, , #, , %, , , , , , (= St. Hans-kors)), ellips ett frkortat ord / uttryck (bil automobil, mobil
mobiltelefon, moped motorvelociped, buss omnibuss, t.ex.
till exempel, m.a.p. med avseende p, m.m. med mera),
akronym r ett uddspetsord (UD Departementet fr utrikes
renden [frn ellipsen Utrikes-Departementet, s UD r en
ellipsakronym], JO JustitieOmbudsmannen, IKEA Ingvar
Kamprad, Elmtaryd, Agunnaryd, C carbo, kol, O
oxygenium, syre, H hydrogenium, vte, etc.).
Om hellenskt & kyrilliskt alfabet: Ehuru i detta verk grekiska ord i regel har latiniserats, s ges
semiotiken fr ett kortfattat grekiskt alfabet med
uttalsexempel frn oftast svenska ord (& siffervrde) fr
nyfikna:
http://www.tmbl.gu.se/staff/HansGHanssonP.html
3
(Siffror fretrddes av bokstver. Ovan 999 rknade man i 1000tal,
10000-tal, etc.; skrivsttet varierade mellan stadsstaterna) alfa [avlida, arbeta, 1] beta [alfabet, 2],
gamma [gorma, 3] *, delta [deltaga, 4],
epsilon [mera, 5], zeta [zon, 7],
eta [mta, fender, 8], theta [En. this, 9] ( i handskr.),
iota [insekt, objekt, 10] () kappa [kappa, 20],
lambda [luta, 30], my [munter, 40],
ny [ny, 50], xi [text, 60],
omikron [soppa, 70], () pi [primat, 80],
() rho [ro, 100], () sigma [s, 200], ( i
ordslut)
tau [tystnad, 300], ypsilon [lydnad, 400],
() phi [fysik, 500], chi [Ty. Machen, 600],
psi [pseudoslit, 700] omega [sopor, Europa, 800].
* fre , , & uttalas som n(g), t.ex. blir pharynx.
(Tidiga obsoleta tecken var stigma: talet 6 [-ligatur],
digamma: vau-ljud w?, 6, koppa q, 90,
sampi ts?, ss?, ks?, 900 [-ligatur], san s, sho
sh?? [fr. baktriernas alfabet] & kai: sigel / ligatur fr =
och liksom vrt &.; & r alltid lnga vokaler). Enskild
motsvarighet t. bokstaven H, h saknas i grekiska alfabetet
(utom i kombinationsljud som theta & chi), men i transkription
av andra Gr. ord frekommer likafullt bokstaven. Det beror
p att frutom diaresis (trema) ver vissa vokaler,
markerande fullt uttalsvrde & att det ej rr sig om diftong-
ljud, s finns ytterligare tv diakritiska tecken i alfabetet med
ljudmssig betydelse vid versttningar, nmligen (spiritus
asper / dasia fr aspiration hrd utandning) [likt ett
spegelvnt kommatecken ver en bokstav] och (spiritus lenis /
psili fr mjuk utandning) [liknar ett normalt komma-tecken
ver en bokstav; dock ej transkriptionsfrndrande; svl dasia
som psili var ursprungligen var sin halva av bokstaven eta (H),
men frvandlades efterhand till nuvarande komma-lika tecken],
varvid dasia placerat ver en enskild vokal eller en diftongs
andra vokal indikerar att ett h skall freg vokalen eller
diftongen vid transkription. Dasia kan ven finnas ver
bokstaven rho , indikerande ett pfljande h vid
transkription & ven om ett dubbelt rho saknar dasia, s
fljer alltid h efter rr vid transkription. (Alla ord begynnande
med eller frses med dasia ver dessa bokstver & alla
vriga initiala vokaler eller diftonger markeras med antingen
dasia eller psili). Drfr transkriberas t.ex som hepta, och
som Pyrrhos. (Ej ljudndrande s.k. iota-subskripter
kan finnas under , & ). I grekiska ord kan endera av
ordets tre sista vokaler betonas & markeras alltid med en
accent ver bokstaven, t.ex. en akut accent ver ngon av
dessa vokaler, ett tilde / circumflex ver en lng ultimat eller
penultimat stavelse (t.ex. = mage, = sfr,
= amba) el. en grav accent ver den ultimata
vokalen, det sista dock blott brukat i stllet fr den normalt
akuta p denna plats nr ett ord med ultimat akut accent
tfljs av ett annat ord i en mening (ej i ordlistor). Liksom i
de flesta sprk finns i grekiskan tskilliga likstavade ord
med helt olika betydelse. (Fljande f exempel visar dock hur
betoningsaccenterna kan nyttjas fr att separera ordens
betydelse: = folk, = fet, = liv, = bge,
= het, = bna). Exakt antikt uttal av grek.
alfabetet r nstan oknt. De exakta uttalsvrdena av
bokstverna , , , , & & diftongerna & vet vi
minst om. Sannolikheten att vi trffar ganska rtt i uttalet av
de flesta av dessa ljud r stor, men det antika uttalet av &
r vi dock nnu synnerligen oskra p. (Likt latin, kan
grekiska substantiv st i mask., fem. el. neutr. Ordens genus r
frsts viktiga srskilt nr slktesnamn konstrueras, enr
genuset p slktesnamnet (vid sammansatta ord sista
namntermen) styr vilken genus-ndelse artepitetet fr, t.ex. blir
artepitetet pulmo efter Rhizostoma, enr r neutralt, och i
Mecynostomum, som bygger p samma slutled har det grekiska
suffixet - helt sonika utbytts mot det neutrala nominativ-
suffixet (eller latinska neutrumsuffix) -um, men om auktorn valt
att nyttja maskulinumsuffixet -us, s skulle artepiteten ha blivit
maskulina i stllet fr neutrala. I ordbcker plgar ett grekiskt
substantiv tfljas av om det r maskulint, av om det r
feminint & av om det r neutralt, t.ex. , = skott,
knopp, = mage, = mun. I meningar fregr
dessa ljud orden precis som ordet the i engelskan. Generellt
kan sgas att substantiv som ndar med - & - stdse r
neutrala, substantiv ndande med - eller - r oftast feminina
& sdana ndande med - & - r oftast maskulina, ehuru
ngra ndande med - r feminina & ett ftal neutrala; (i
svenskan har vi ju tidigare ansett oss ha svl femininum,
maskulinum, reale & neutrum, men talar numera blott om 2
sprkliga genera, utrum de tidigare 3 frsta ndande med -n &
neutrum ndande med -t). Likt latinet finns tskilliga kasus:
nominativ (grundform), genitiv (gandeform), dativ (fr indirekt
objekt), ackusativ (direkt object) & vokativ (tilltal) latinet har
ven ablativ (riktning frn / varifrn ngot skiljs); svl i
grekiska som latin r singularformerna av nominativ & genitiv
samt plural-former av nominativ de vsentliga betrffande
nomenklatur, men i t.ex. beskrivningar p latin r ven ablativ-
former allmnna; (kasus = grammatisk kategori fr nomina
substantiv, adjektiv, particip, pronomen, rkneord, markerande
dessas satsfunktion; i svenska & t.ex. engelska blott nominativ
fr grundformer, genitiv fr possesiva ord & ackusativ / dativ
fr pronomina av typ mig, dig nominativ: jag & du, genitiv:
min & din; hon / han har dativen henne / honom med hana / han
som ackusativ, varav talsprksuttrycken na, en i uttryck
som hrtna [= hrt hana], setten [= sett han / den] r rester
& uttryck ndande med -an, t.ex. hgan & ljusan r likas
gamla ackusativ-arv; forngermanska sprk hade ju de 4 kasus
som kvarstr i Ty., men i svl Eng. som i skandinaviska sprk
finns efter 1500-talet blott nom. & gen. fr substantiv, ty
prepositionsskillnader har ondiggjort vriga, men kasus-
ndelser lever kvar i fraser som ur huse, till sjss, etc. &
gamla dativformer (p -um, -om, -e, -o) som lagom,
stundom, betraktas nu som adverb; finsk-ugriska sprk r
vrre med 15 kasus i finska & 22 i ungerska; likas r
verbbjning efter modus eller numerus vore, leve, finge,
viljen, ltom, gingo, ro nu borta frutom i idiomatiska
uttryck, vid fasta fraser & imperativ (uppmaning)). Blott 3
grekiska deklinationer finns, (medfr olika ndelser) fr svl
substantiv som adjektiv medan latin har 5 fr substantiv & 3
fr adjektiv. I svl grekiska som latin finns liksom i svenska
lika mnga stavelser som vokaler eller diftonger men ej t.ex. i
engelska, dr ju ofta stavelser r frre n vokaler. Liksom i
svenska men till skillnad frn t.ex. engelska finns tskilliga
sammansatta ord i latin & grekiska, dock fler i den ngot
flexiblare grekiskan n i latin, s vervgande antalet
sammansatta vetenskapliga termer r av grekiskt snarare n
latinskt ursprung, ehuru i latiniserad form).
Nr fr.a. ryska texter lses, erfordras kyrilliska alfabetet.
Ursprunget r grekiskt, men anpassat till uttal av slaviska
sprks ljudsystem av nog en elev till munken / missionren
Konstantin, 827869 & hans bror Michael, 815885,
(renamn Methodios), frn Thessaloniki. Kort fre sin dd
erhll Konstantin hedersnamnet Kyrillos [Gr. kyrios =
mstare, herre]. Alfabetet nyttjas ven i ngra icke-slaviska
regioner, som sttt under ryskt politiskt inflytande, t.ex.
Azerbajdzjan, Uzbekistan, Kirgizistan, Turkmenistan,
Kazakstan & Mongoliet. Detta alfabet i sin ryska utformning
enstaka andra tecken kan frekomma i andra sprkomrden
terges kortfattat nedan med rysk beteckning i sprrad stil,
motsvarig L. (svensk) ungefrlig uttalsbokstav [& enstaka
uttalsexempel]: (h) a = a [hatt], be = b,
ve = v, ge = g,
de = d (Serb. dje) je = (j)e, [& = (j)i: reduc. uttal],
j = (j), (alltid beton.) zhe = zj [Eng. pleasure],
ze = s [som Ty. See], i = i [mina] (i Ukraina: I, i),
(kort) i = j [ej], ka = k, (, dze ; som Eng. jam),
el = l [tjockt l-ljud], em = m, ( nje; Sp. seor),
en = n, o = [= a vid reducerat uttal],
pe = p [oaspirerat], er = r,
es = s, te = t [oaspirererat = utan utbls],
y = u [uttal som bo], ef = f, (serbiskt tsje; tj),
cha = ch [Ty. doch], tse = ts [sats],
4
tje = tj [tjna], sja = sj-ljud [fors],
stsja = sj + tj-ljud, : hrdteckenmarkr *),
yeru = y (dovt i), : mjukteckenmarkr *),
e = e [sett], jo = (j)u [uttal: o el. jo],
ja = (j)a [uttal: a el. ja]. *) fregende konsonants uttal
Vokalerna , , & uttalas med ett fregende j-ljud i
ordbegynnelser, efter andra vokaler & efter & . Uttal av a &
o reduceras vid obetonad stavelse framfr betonad samt frst i
ord (Mock -> Maskv). Ock e fr reducerat uttal vid obetonad
stavelse (Ea -> Jilna); nr det r betonat efter konsonanten
blir uttaet . Konsonant innan e & fr mjukt uttal. Vokaler
r vare sig korta el. lnga, men ligger ungefr mittemellan.
Mnga andra varianter av kyrilliska tecken finns fr.a. i
kombination med diverse diakritiska tecken, men med hjlp av
ovanstende kan sannolikt de flesta verstta ljudbilder av ryska
ord & nog drav ungefr inse innebrden. Ehuru flera ord skiljer
ryskan frn vsteuropeiska sprk, s finns mnga som r
snarlika & begripes om man kan lsa dem, t.ex apta: karta,
sjkort, : synonym, a: kastrull, : kabel,
: granit, oe: problem, : djvul, : dep,
: (bi)cykel, : (fartygs)bord medan mbeln bord
= o lter som sv.:s sittmbel bredvid stol, som p ryska dock
heter , e: museum, o & a: hav / ocean, :
krabba, y: manet, medusa (det skandinaviska ordet manet
lr ha sitt ursprung i marsom i marin & oldstavningen nettla av
nssla), o: biologi, : zoolog, ape: makrill
ursprungl. hollnskt / tyskt ord; ersatte skandinaviska olunn
under 1500-talet, : sanning. (Ord som ukas, mammut,
stepp, tundra, etc., har vi ju likas vertagit frn ryskan).
Latin erinrar i uttal rtt mycket om Sanskrit, vars alfabet
skrivs med latinska bokstver, uttalade nstan som i svensk
bokstavering. Ett ganska entydigt vokaluttal r frhllandevis
unikt fr sanskrit (ehuru med korta & lnga vokaler som i
svenskans ditt eller dit och a-ljudet kan, liksom i mnga sprk,
vara bde som i svenskans bar el. barr [ryskan separerar dessa
ljud via bokstverna & ]). Nstan alla andra sprk har mer
variabelt uttal av srskilt vokaler, t.ex. svenskt o eller e, vilka
kan uttalas som o eller , resp. e eller (i t.ex. bete & elva) eller
engelskt i, som uttalas som i eller aj, etc.
Uttalsfrslag i {parenteser} nedan kan skert frbttras i
enskilda fall av latinare, srskilt rrande termer av Gr.
ursprung samt vissal eponymnamn. Familjendelsen -idae r
stdse obetonad, med betoning p vokalen framfr ndelsen, s
Oweniidae betonas p i nr 1, Phyllodocidae p sista o-et.
Phyllodocinae har betoning p iet, ty underfamiljsndelsen -nae
r stdse betonad. Denna ndelse r en substantiverad feminin
adjektivplural-form, ty formen -idae = sner av, en sub-
stantiverad mask. pluralform, har nog felaktigt uppfattats vara
fem. Ordningsndelsen -da har nog ej ursprung i patronym-
suffixet -ides som familje-ndelsen -idae , ty betoningen ligger
p -da s ndelsen r nog i stllet en kortform av -oda [Gr.
= skepnad, form]. Fr verfamiler nyttjas suffixet -oida
av samma ursprung. Av bokstver med ngot annan klang n i
svenskan, s har i uttalsparenteser y bibehllits, ehuru uttalet
egentligen ligger nrmare svenskans i; u har genomgende
(undantag fr enstaka fall dr det blivit v) ersatts med o,
ehuru med det o-lika uttal som d en skning sger putta
(men fr ett antikt uttal br u i stllet uttalas som Eng. w
eller som u i lneordet aula) & o har genomgende
skrivits som , enr latinets o uttalas som o i Sv. dotter,
utlova (likt Gr. omikron [, ]), aldrig som o i Sv. ko,
lova (mot vinden likt Gr. omega [, ]). Bokstaven c &
kombinationen ch har i regel blivit k, ehuru s i enstaka
fall & tj ibland fr kombinationen. Bokstaven z har
versatts med ts. Om sakkunnig detekterar oegentligheter,
nskas rttelsefrslag. En i klassisk bildning fvitsk samman-
stllare ber om misskund fr eventuella inkoherenser.
Organism-grupper, etc.:
Antalet marina beskrivna taxa p planeten Tellus r 15%
(230000 spp.), men miljn slpar efter, ty blott 9.7% av
numera beskrivna organismer r marina (Bouchet 2006).
Begreppet Evertebrata, infrt av greve J.B. de Lamarck
1794, brukas i detta kompilat som ett praktiskt (men
fylogenetiskt insignifikant) namn p multicellulrt uppbyggda
kotlsa djur. Protozoa Goldfuss, 1817-grupper redovisas
allts ej hr, d de ihop med diverse vr. organism-grupper
har ansetts utgra ett eget rike, Protoctista Hogg, 1861 (
Protista Haeckel, 1866), till vilket, jmte ciliata,
foraminifera, flagellata, etc., v. flera alggrupper har
inrknats. Jmte vissa alger, s kan marina arter av taxa som
Foraminifera dOrbigny, 1826, Xenophyophorida Schulze,
1904 & Gromiida Claparde & Lachmann, 1859 inom detta
taxon n kroppsstorlekar p ca 1 cm eller mer. Andra s.k.
riken r ju Plantae Haeckel, 1866 (egentliga vxter),
Chromista Cavalier-Smith, 1981 ("alg"grupperna Crypto-
monada Senn, 1900, Haptophyta Cavalier-Smith, 1986 &
Heteroconta Cavalier-Smith, 1986), Fungi L., 1753 (svampar)
& Prokarya (= Prokaryota Chatton, 1937 = Monera Haeckel,
1866 & Bacteria Haeckel, 1894), nu indelat i tv riken, nml.
dels Eubacteria Woese, 1977 egentliga bakterier, t.ex.
tarmbakterien Escherichia coli (Migula, 1895) Castellani &
Chalmers, 1919 [Theodor Escherich, 18571911, tysk
pediatriker / bakteriolog; isolerade slktets typart] +
mitokondrier + kloroplaster, dels arker (rkebakterier)
Archaea Woese, Kandler & Wheelis, 1990, t.ex.
Methanobrevibacter smithii Balch & Wolfe, 1981 [hedr. Dr.
Paul Howard Smith, 19242008, Univ. of Florida, beskrev
1958 med handledaren Robert Edward Hungate, 19062004,
gen.:s typart] (den vanl. tarmgas-rkebakterien, delv. orsakande
flatulens (= fisning)). De bda sista taxonens arter r ju s sm
att de vanl. blott sknjes i hg frstoring, ehuru enstaka
undantag finnes, (ssom Thiomargarita namibiensis Schulz,
Brinkhoff, Ferdelman, Hernandez Marine, Teske & Jrgensen,
1999 (svavel-bakterie fr. afrikanska kustsediment), som nr
nstan en mm i & drmed r strst av knda ej blgrna
bakterier). Alla dessa riken fretrds frsts m.el.m. rikligt i
havet & vissa s.k. encelliga organismer, e.g. flera
foraminierer samt de i djupa hav levande, beslktade
Xenophyophorea F.E. Schulze, 1904 kan bli vl s stora som
vissa smrre flercelliga djur ibl. > dm-stora (ehuru
inhemska arter alla r
5
marina organismer ehuru sent upptckta el. invandrade arter,
t.ex. en asiatisk peruklik rdalg Gracilaria vermiculophylla
Ohomi (Papenfuss) fr. lgrsmilj, en annan asiatisk rdalg
Heterosiphonia japonica Yendo (blott sporofyter i Europa),
stamerikanska rdalgen Aglaothamnion halliae (Collins)
Aponte, Gallant & Norris & en p Gracilaria kulformad
parasitisk rdalg Holmsella pachyderma (Reinsch) Sturch
kan saknas i ldre litteratur. (Fimbriofolium dichotomum
(Lepech.) (en dm-lng rdalg) ptrffades vid Vskr 2009.
Undaria pinnatifida (Harvey) Suringer Wakame (Japanska
kelp-art i Danmark), frvntas hit, liksom japanska rdalgen
Anthithamnion nippnicum Yamada & Inagaki, (i V Norge).
Laminaria saccharina (L.) heter nu Saccharina latissima (L.)).
Av Foraminifera (# 10000) blir flera arter tskilliga mm till
flera cm (se ovan) stora (t.ex. det stjrnlika lergr slktet
Astrorhiza Sandahl, 1857 (ofta A. limicola Sandahl, 1857), som
nr 2 cm , den lergr, rrlikt lngstrckta & i toppen ngt
grenade Pelosina arborescens Pearcey, 1914, som nr 5 cm
lngd & t.ex. den gulnat julgransbarr-lika & med sm sandkorn
i vggarna, djupare n ca 150 m levande Rhabdammina discreta
Brady, 1884, som nr > 1.5 cm lngd & har en rarare stor
snarlik slkting, men Yel. X-likt grenad, nml. R. abyssorum M.
Sars, 1868; ett par kortare ogrenade Rhabdammina -arter finns
ock i vra hav, den 6 mm lnga R. scabra Hglund, 1947 &
den 12 mm lnga R. inequalis Le Calvez, 1935, som har en
frtjockning cellkammare nra en rrnde, som hos denna
art har en smalare & en tjockare nde; ibland ptrffas en liten
brett konisk foraminifer, Valvulina conica Parker & Jones,
1865, fastsittande p slktets rr), men de flesta tillhr
storleksintervallet 0.52 mm & r i regel likas sediment-
levande, ehuru enstaka arter sitter fast p hrda underlag. Av
dessa r tveklst den kalkkamrade Cibicides [L. cibicida =
brdtare] lobatulus (Walker & Jacob, 1798) den
dominerande i vra hav & sitter p skal, stenar alger etc. & r
i sitt typiska utseende en kanelbulleslingrad art med 1 synligt
varv av 7 stora kamrar synliga uppifrn, ehuru andra
vxtformer av helt olikt utseende, e.g. den likas fastsittande
hemisfriska sfriska kalkkulan Gypsina vesicularis (Parker
& Jones, 1860) anas vara livsstadier av denna art, som envar
studerande hrdbottenorganismer i vra hav ofta ser. Av de
12 hrdbottenlevande foraminiferer, som finns i vra hav, s
utgr C. lobatulus vanl. mer n halva biomassan, men
Lituotuba lituiformis (Brady, 1879) (en mkt liten kanelbulle
utan synl. yttre kamrar) r likas rtt vanl. & Planorbulina
mediterranensis dOrbigny, 1826 (kamrad art med ganska
cirkulr omkrets, dr varannan av de 10 perifera tydligt
mngporiga kamrarna sticker ut en aning jmfrt m. de
mellanliggande), Nubecularia lucifuga Defrance, 1825
(irreguljr, men med rtt cirkulr omkrets, agglutinerat kamrad
art, utan tydligt synliga porer i kamrarna) & Tholosina
vesicularis (Brady, 1879) (rel. stor 1-kamrad m.el.m.
hemisfrisk art m. ytterhlje av kalk m. mnga inlagrade sm
sandkorn) r likas relativt frekventa. Ett ftal av dessa arter
(C. lobatulus & G. vesicularis) etsar in spr i kalkstrukturs-
underlag & bidrager drvid till kalknedbrytning i havet. Vissa
andra, till srskilda underlag vl specialiserade arter, e.g.
Hyrrokkin sarcophaga Cedhagen, 1994 [hyRokin: enl.
Snorres Edda jttekvinnan som flottdrog Ringhorne, Balders
skepp vid hans eldbegngelsefrd; sarkophaga (Gr.) = ktttare]
(en stor 6 mm i djuplevande flerkamrad kanelbulle),
vilken r parasit p svl geodiider, koraller & vissa musslor,
penetrerar ock kalk, nr den sitter p kalkskalstckta djur, el.
spongiers yttre hlje, d den sitter p dylika, men i slika fall
fr att n in i levande organismer, ehuru den ven kan livnra
sig av t.ex. serpulider & bryozoer, beboende samma
musselskal som den sjlv & faktiskt ven flytta sig till
lmpligare plats p djuret om s erfordras. En upprepat
dikotomt frgrenad 2 cm lng art av 77 m rdbruna
ljustoppiga sandrr p alger & hrda underlag nedom
sprngskiktet, r nnu obeskriven (ehuru lik Psammato-
dendron arborescens). Dichotomammina annamaj Cedhagen
har brukats som arbetsnamn [insamlare Stefan Perssons
dttrar Anna & Maj]. Av fria mjukbottenarter r flera
polythalama (mngkamrade) arter svrbestmbara, men
ngra, e.g. Astrorhiza, Pelosina, Rhabdammina (se ovan), +
ngra vr. rtt stora arter, t.ex. den 3.5 mm i korniga
klotrunda med kort flaskhalslik rund apertur utprojicerad frn
en sandkornskldd knopp i en nde Saccammina sphaerica
M. Sars, 1868 & Crithionina Gos, 1894. liknande
granulerade kalkkorn & vars strsta art C. granum Gos,
1894 r en irreguljr klump av 4mm i strsta mtt, medan
den ngt mindre C. pisum Gos, 1896 r sfrisk ovoid & den
mngkamrade, mkt tillplattade posthornsvindlade Cornuspira
Schultze, 1854 foliacea (Philippi, 1844), ltt igenknd via sin
tunna form & att vindlingarna vidgas m. varje varv.
Crithionina har tv arter sittande p andra foraminiferer men
lossningsbara: den p.g.a. en del grova korn i skalet ngt
irreguljra, 2 mm , C. mamilla Goes, 1894 & den oftast
hemisfriska, 3 mm , C. goesi Hglund, 1947. Den
subsfriska, grovkornstckta, 0.5 mm Armorella
sphaerica Heron-Allen & Earland, 1932 [Dr. Edward Heron-
Allen, 18611943, polyhistor, vn t. Oscar Wildes familj;
Arthur Earland, 18661958, vn t. H.-A., London-
foraminiferolog], funnen djupare n 30 m, i.e. grundare n
de flesta ovan nmnda arter, knnetecknas av att i regel flera
tydliga sandrrsaperturer utprojiceras.
Jmte foraminiferer utgr frmst ciliater encelliga
organismer som stundom kan n stor kroppsstorlek, kanske
frmst pelagiska Tintinnidae Claparde & Lachmann, 1858
[neoL. tintinnus = (ring)klocka], som bebor kruklika hus med
oftast ej alltid spetsig baknde & en bentisk likas hus-
boende grupp Folliculinidae Dons, 1914 [L. folliculus =
smsck], vars hus liknar lasarett-pissflaskor. (Siln 1947.
Ark.f.Zool. 39 (12): 168 tar upp 12 svenska spp,). Ock
husvilla ciliater kan n >2 mm lngd, ehuru rart, e.g. Geleia
gigas Dragesco, 1954. [Dr. Jean Dragesco, 1920-, Rumnsk-
fransk zool. & astrofotograf]
En del protoctister producerar gifter eller kan p annat vis
ingripa i andra organismers hlsa / verlevnad. En omtalad
dramatisk episod i marin milj 1988, var ju blomningen av
Chrysochromulina polylepis Manton & Parke (en 520 m
stor flagellat av gruppen Haptophyta (Prymnesiophyta)), som
slog ut svl mnga grunt levande ryggradslsa djur som
fiskar. tskilliga andra s.k. dinoflagellater kan ha
massfrekomstinverkan & leda till att organismer som ter
dessa utan att sjlva insjukna, blir giftiga fr varelser, som
tit av musslor, krabbor & andra djur som en tid efter att
blomningar intrffat innehller hga halter av metaboliter
frn flagellaterna (el. andra organismer som deltager i dessa
blomningar). Dessa gifter r av olika slag & benmns med
akronymer som PSP, DSP, ASP, etc. (Paralytic, Diarrhetic
resp. Amnesic Shellfish Poisoning ngra av de frgiftningar
som samhra med HAB Harmful Algal Blooms) allt efter
giftets verkan. Paralytiska gifter skall tas p strsta allvar
enr de kan vara letala ven fr Homo. PSP orsakas frmst av
vissa arter av slktena Alexandrium [beskrevs med typart 1960
av Prof. Youssef Halim, 1925-, frn Alexandrias hamn nra sitt
universitet)] & Karenia, DSP frmst av Karenia &
Prorocentrum (producerar okadasyra & beslktade mnen) &
ASP frmst av Pseudo-Nitzschia, varav flera arter ofta
blommar i Katt. / Skag. nnu en gifttyp AZP (Azaspiracider)
anrikade i skaldjur, vilka r cytotoxiska, orsakar mag-
tarmkanal-illamende & v. har toxisk effekt p blens flesta
inre organ, anses frorsakade av gen. Protoperidinium.
Karenia G. Hansen & . Moestrup, 2000 mikimotoi (Miyake
& Kominami ex Oda, 1935) [hedrar red tide-forskaren Dr.
Karen A. Steidinger, 1939-, Florida Marine Research Institute;
slktet inkluderar fiskddande arter med karotenoiden
fucoxantin el. derivat drav, i stllet fr den bland dino-
flagellater vanliga karotenoiden peridinin / Kokichi Mikimoto,
18581954, prlodlingens fader, som 1896 patenterade
prlodlingstekniken, (som egentl. Saville-Kent (q.v.) utvecklat)]
(i Europa frr frvxlad med den mkt snarlika Gymnodinium
aureolum (frr i gen. Gyrodinium), nstan rligen blomning av
en lng trdformig blgrnbakterie Nodularia spumigena [L.
nodus, dim. nodulus = knopel. knut-brande / L. spuma = skum,
L. genu = kn, knut] (& likn. men nog ogiftiga arter av
Aphanizomenon & Anabaena), gynnade av hga fosfatvrden.
6
Nodularia producerar en hepatotoxisk peptid, nodularin, letal
fr drickande dggdjur. I varma hav finns fler smorganismer
med ibland andra gifter, vilka kan orsaka dd el. eljest vara
obehagliga. Fiskddande brevetoxiner (neurotoxiner) i
karibiska Karenia brevis kan spridas till kustlevande personer
i aerosolform & frorsaka andningsproblem. Vid nedbrytning
av vissa encelliga arter, frmst kiselalger, blgrna bakterier
& spp. av flagellaten Phaeocystis bildas skummande
saponiner & kan likt dinoflagellaten Noctiluca producera
hudretande ehuru fr mnniskan otoxiska mnen. Av
inhemska planktonprotoctister, finns toxisk verkan hos:
Alexandrium tamarense, A. ostenfeldii (paralyt.:a), Amphi-
dinium carterae [hedrar fykologen Herbert James Carter,
18581940] (hemolytisk & fisktoxisk), Dinophysis acuta, D.
acuminata, D. norvegica, Phalacromma rotundata vilken
dock har har en rund central krna, men hos K. mikimotoi r
den longitudinellt elliptisk & frskjuten t. hypothecans
vnstra lob), bildar mnen (bl.a. hemolytiska, t.ex. fettlsligt
gymnodimin) som bedvar fiskglar & kan orsaka odlings-
massdd. Haptofyten Prymnesium parvum, har ett
hemolytiskt & ichthyotoxiskt proteolipidiskt toxin,
prymnesin av ett par olika uppbyggnadstyper. Andra slkten
kan producera slem, som ibl. kan tppa igen glar p t.ex.
fiskar & frorsaka dd el. i vissa fall mest vara
allmnirriterande nr slemmet nerslar fiskeredskap, som i.a.
arter av Phaeocystis (i vra hav P. pouchetii (Hariot, in
Pouchet, 1892) [Georges Pouchet, 183394, prof. i komparativ
anatomi vid muset i Paris; frestndare fr marina lab.:et i
Concarneau]), med hga halter av dimetylsulfider. Taggiga
kiselalgs-arter kan likas vid massfrekomst igenstta
fiskglar (& frorsaka bldningar), som kan leda till dd. I
brackvatten, som e.g. stersjn, rapporteras (diarre-gifter),
Karenia mikimotoi, Karlodinium micrum, Noctiluca
scintillans (fisk-toxiner), Prorocentrum minimum (toxiner
oknda, men verkar p flera djurgrupper), Protoperidinium
spp. (azaspiracider) Chrysochromulina polylepis, C. lead-
beateri [flagellat-specialist Dr. Barry S.C. Leadbeater, 194?-,
Univ. of Birmingham] (fisktoxiner), Prymnesium parvum
(prymnesin), Pseudo-Nitzschia delicatissima, P. multiseries,
P. pungens, P. seriata, P. pseudodelicatissima (amnesigifter i
skaldjur), Heterosigma akashiwo [Jap. akashiwo = red tide,
i.e. giftplanktonblomn.], (fisktoxiner) & arter av Verrucophora
Eikrem, Edvardsen & Throndsen, 2006 (Dictyochophyceae),
V. verruculosa (Hara & Chihara) & V. fascima Eikrem,
Edvardsen & Throndsen (Syn. Chattonella aff. verruculosa:
Auctt.) i vra hav [Chattonella: Schweiz-fdde franske
protistologen douard Chatton, 18831947, (myntade 1937
eu& prokaryota); gen. Chattonella (Rhaphidophyceae) i
egentl. mening kvarstr & beslktad m. Gonyostomum semen
gubbslem i frskvatten], vilka pverkar fiskglar. Gifttypen
YTX (yessotoxiner) (pverkar fga Homo) finns i vra
Protoceratium reticulatum & Lingulodinium polyedrum.
Jmte inom ovan nmnda organismgrupper, s finns ju liv i
form av virioner, d.v.s. virus, plasmider, prioner etc., men ej
heller dessa behandlas i detta verk. Dessa acellulra partiklar
r (frutom fr.a. de som drabbar Homo el. en del organismer
som vi r beroende av) ofta fga knda & i strikt mening ej
tillhriga djurriket. De saknar frmga till egen rrlighet,
andning, egentillvxt el. retbarhet, men har livets frmsta
knnetecken, nml. fortplantningsfrmga i lmplig milj.
Mjl. kan de vara avknoppade komponenter frn specifika
vrdceller hos olika organismer, varvid en slik virion skulle
kunna karaktrisiseras som en organismoid, genetiskt mest
nrstende organism-arten som var dess upphov. (Se ock den
nu lite obsoleta
http://www.tmbl.gu.se/staff/pdf/Livsdiv%20.pdf ).
Om urvalskriterier, etc. fr inkluderade taxa:
Frmst utgende frn svenska vstkusten har urvalet skett.
Vsentligen r hri fretrdda arter allmnna. (Enstaka
exempel p hos oss rarare arter skylls strvan att inkludera ett s
diverst smakprov av djurgrupper som mjl.). Urvalet r dock
utfrligare i taxa som Cnidara, Mollusca, Annelida,
Nemertea, Echinodermata, etc., av vilka vi har flera allmnna
makrofaunastora (retarderade av 1-mm-sll) arter, som r
rimligt mjl. att identifiera v. f. icke-specialister, (liksom av
vissa smgrupper som Brachiopoda, Kinorhyncha, Hemi-
chordata, Pogonophora, m.fl., vilka p.g.a. deras ringa artantal
r ltta att tcka in. Ett annat skl t. att e.g. Hemichordata
behandlats rel. utfrligt hr r att relevant synoptisk litteratur
saknas fr omrdet). Kortfattade jmfrande karaktristika
ver liknande el. beslktade organismer har i flera fall
angivits vid sidan av basdata f. nedan exemplifierade taxa.
Med deras hjlp tr ofta preliminra bestmningar till artel.
slktesniv kunna utfras. (En vis novis br ju kontrollera
bestmningar med f. ifrgavarande taxon adekvat & fylligare
facklitteratur). Ev. nomenklaturskillnader beror ofta p att
slktskaps-omvrderingar gres med tillgngligare data,
speciellt utifrn ett vrldsvitt perspektiv. Ett annat vanl. skl
r att ett namn kan ha synonymiserats med ett annat.
Intentionen har varit att i grligaste mn nyttja cyronymer
[Gr. kyr(i)os = auktoritet], i.e. nu giltigt namn. (versiktligt
omnmns inhemska terrestra daggmaskar & sniglar). Oaktat att
sv.:a vstkusten r ett av vrldens mest underskta
havsomrden terstr nnu mycket att rna. (Vid en
meiofauna-workshop p TMBL 314 sep. 2007 ptrffades
430 arter, 130 av dem nya fr Sverige, + 28 obeskrivna arter;
totalt r 15% av alla beskrivna taxa marina, men blott 9.7%
av numera beskrivna taxa; Dr. Molly F. Mare, 191497,
myntade 1942 meiofauna: fauna i hlrum mellan sandkorn,
levande-passerande 1-mm-sll, men ej i 62.5-m-sll).
I grligaste mn utgr textens frg& formkaraktrer (om ej
annat nmns) frn levandematerial. Taxa, som nemertiner,
skallsa snckor & ollonmaskar lmpar sig yttermorfologiskt
blott fr vitalstudier. Likas har om mjl. karaktrer
studerbara utan ljusmikroskop-hjlp prioriterats. Detta innebr
nog att vissa taxondefinitioner ej blir s stringenta som de
borde, speciellt om frskt material r otillgngligt. Verket br
i slika fall sledes avstmmas ven mot andra urkunder.
Textens taxonomiska begrepp utgr i huvudsak frn
traditionell "Linneansk" systematik, dr organismerna indelas
i hierarkiska niver av olika ranger. Linn infrde ju jmte
den internationella binra nomenklaturen som alternativ till
fortsatt nyttjande av regionala inkolentnamn alla de
hierarkiska ranger vi nnu nyttjar, frutom 2 av dessa: fylum
(division) & familj, av vilka begreppet fylum tillkom sedan
Cuvier fst ihop alla kot-brande varelser till vad han kallade
Embranchement (internationellt namn: Phylum Cuvier 1817
[Gr. phylai: klanbaserade rstningsgrupper i stads-staterna]
fylum p Sv., men ven benmnt stam). Begreppet familj
infrde Michel Adanson 1763 (delvis i konkurrens med
Linn's indelningsgrunder, men emanerande fr. landsmannen
Joseph Pitton de Tournefort, 16561708 (trafikolycka), som
Linn lnat begreppet genus frn). Skl att hr nyttja
Linneansk systematik r att den r ganska stabil, vl
inarbetad, genomfrd inom alla organismgrupper & didaktiskt
ltthanterbar, men ej garanterande att ingende taxa (i.e.
organismgrupper oavsett systematisk niv) r monofyletiska
(i.e. innehller blott de medlemmar som har en gemensam ev.
hypotetisk fregngare, m.a.o. innehller alla medlemmar som
har gemensamma hrledda karaktrer synapomorfier; primitiva
karaktrer hrledda frn fregngare, s.k. plesiomorfier
ignoreras dremot). Rrande organismers slktskapsavspeg-
ling str konkurrerande s.k. fylogenetisk taxonomi el.
kladistik p en teoretiskt stabilare grund, d blott
monofyletiska taxa tilltes. Kladistisk analys av organism-
grupper amalgameras ofta m. traditionell systematik &
medfr att para& polyfyletiska grupperingar (med blott vissa
medlemmar i en monofyletisk grupp resp. medlemmar av flera
monofyletiska grupper) kan uppbrytas. En strikt tillmpad
fylogenetisk taxomomi implicerar dock bl.a. att gngse
binominala nomenklatur mste vika fr en nyare ordning, d
terminala taxa, d.v.s. arter, ej srbehandlas i frhllande till
vr. taxa. (Traditionell systematik kan sledes anses som ett fr
nyttjaren intuitivt mnemotekniskt hjlpmedel fr att hantera
information om terminala taxa (arter), som har frdel av att vara
vl inarbetat, ltt hanterbart fr taxonomer frutan behov av
nstan total kunskap om alla nrbeslktade taxa, samtidigt som
http://www.tmbl.gu.se/staff/pdf/Livsdiv%20.pdf
7
den ger en rtt god befryndenhetsavspegling om n lngtifrn
helt sann. Det traditionella systemets frmsta frdel r m.a.o.,
tillkortakommanden till trots, att det nnu s lnge medger
enklare kommunikation om taxa mnniskor emellan).
Uppskattningsskerheten av ungefr hur mnga slkten &
arter som kan frvntas ptrffas i omrdet (Danmarks
Nordsjkust + Skag. (nedom Egersund) + Katt. + stersjn)
varierar mellan olika taxa, p.g.a. att kunskap hrvidlag starkt
varierar. Antal har skattats, utgende fr. en versiktlig
litteraturgenomgng av fauna-listor fr. omrdet resp. nrmast
angrnsande hav. Av parasiter har fgelparasiter ej
medrknats, svida de ej till-bringar ngot livscykelstadium i
ngon marin art. Frmst nutida djur vid vra kuster
behandlas. Tillbaka i tiden har faunan varierat avsevrt. I
bohuslnska kjkkenmddingar fr. yngre stenldern (ca
40001800 f.Kr.) r t.ex. oxgonfisk Boops boops (Linnaeus,
1758) [Gr. boopis = oxgd] en dominerande fisk, med lek
numera S om Biscaya, men i dtid lekande i vra hav. Global
uppvrmning kan efterhand ter fra vrmelskare mot norr
och tycks redan ha brjat gra det, men nnu vet vi alltfr lite
om hur the North Atlantic oscillation (NAO) och vr.
atmosfriska regulatorer, som pverkar uppvrmingen, kan
komma att bete sig framver. Fenologiska [Gr. phainesthai =
komma i dagen, uppenbaras] data r litterra el. stundom
egen-empiriska.
Kortfattat om gen-sekvensering av organismer:
Detta dokument behandlar ej detta mne, men kortfattat kan
omnmnas att sekvensering idag r ett viktigt komplement
till traditionella okulra separationsmetoder. Textens n, r & mt
avser nuklert, ribosomalt & mitokondriellt DNA. (Detta opus
avhandlar ju frmst okulra egenskaper hos exemplifierade
arter. De gen-sekvensenseringar, som numera kan komplettera
traditionellt taxomomiskt arbete, berrs sledes blott som noter
hr & var i texten. Sekvenser av SSU rDNA (SSU = Small
SubUnit) frmst den konservativa ribosomala genen 18S-
rDNA (+ 5.8S + 28S + konservativa nuklera EF-1- & EF-2
elongation factor), r mest frekventa fr att utrna
befryndenhet strax ovan artniv, ofta kompletterat med
sekvenser av andra ribosomala (t.ex. ITSgener Internal
Transcribed Spacer ett ej funktionellt RNA-avsnitt som p.g.a.
dess vanlighet r lttamplifierbart ven frn lg
nukleinsyrakoncentration & har stor variation ven mellan
nrbeslktade arter) eller mitokondriella gener (frmst COI
Cytochrome C Oxidase, sub-unit I 648 bp (baspar) & COII,
d:o, sub-unit II 549 bp, etc.), fr att finna genetiska skillnader
p art-niv. (Mutationshastighetten r nmligen ganska snabb i
mtDNA, som drmed r lmpat fr att se slika artdifferenser.
Herbert & al. 2004 studerade t.ex. 260 nordamerikanska
fgelarter & fann att alla hade olika COI-sekvenser
(medelskillnad: 7.93%), men inom arter var sekvenserna lika
eller hade ytterst marginella differenser (medelskillnad:
0.43%)). Fr vissa organismer (e.g. Porifera, Anthozoa) r COI
/ COIIevolutionen dock allfr lngsam (Huang, Meier, Todd &
Chou 2008). Korta sub-sekvenser frn nukleotid-sekvenser
(EST Expressed Sequence Tags) av olika organism-gener hittas
i t.ex. GenBank. En god klla till organell-genom finns ven p
http://gobase.bcm.umontreal.ca/ t.ex. Information hittas p
adress http://www.barcodinglife.org/views/login.php om The
Barcode of Life-projektet, som frn korta DNA-sekvenser,
avser att identifiera / barkoda arter, frn bl.a. COI-gener (ett
648-bp-segment, liksom vrigt mtDNA mderne-nedrvt (SMI
Standard Maternal Inheritance), ty spermie-mitokondrier
verfres blott synnerligen undantagsvis hos de flesta djur, men
kan rvas till -ig avkomma (Doubly Uniparental Inheritance
DUI) av frmst vissa musslor (i fam.:a Mytilidae t.ex. Mytilus
spp., Veneridae t.ex. Tapes philippinarum & Unionidae).
mtDNA & fr.a. RNA kan tarva andra remedier n etanol
(nedan). Hos Eukarya r rDNA tandem-klustrat med NTS
NonTranscribed Spacer emellan och varje remsa av
tandempaketet bestr av frst ETS External Trancribed Spacer
fljt av 18S, ITS & 28S, men inuti ITS finns en kort bit 5.8S.
EST (Expressed Sequence Tags) r sm gen-delar, som anvnds
fr att finna nya gener el. kartlgga positioner i ett genom;
dbEST r en databas ver EST-er hos GenBank. Nedrvt frn de
symbiontiska bakterier, som blev eukarya:s mitokondrier anses
det ringformade mtDNA vara. P.g.a. SMI har t.ex. >95% av
Europas befolkning visats tillhra 8 (av 36 vrlsvida)
stammdrar, av Prof. Bryan Sykes benmnda: Ursula 11%,
45000 r, Jasmine 12%, 8500 r, Helena 41%, 20000 r,
Tara 10% 17000 r, Velda4% 17000 r, Katrine
10%, 15000 r, Xenia 7%, 25000 r & Ulrike 2%,
18000 r. P lika stt nedrvs yDNA blott paternalt & 18
mnskliga y-klaner (haplogrupper) r knda, varav 5
brittiska namngivits av Sykes). Det blir ibland billigare att lta
snda ver sekvenseringar till fristende laboratorier. Se t.ex.
http://www.macrogen.com
Om geografiskt omrde, angrnsande hav & biotoper:
Biogeografiska grnser i havet r ofta diffusa & enstaka
statlantiska arter kan faktiskt ha utbredningar nda fr.
Godahoppsudden (el. rent av den 150 km om denna
liggande Kap Agulhas Afrikas sydligaste spets, sannol.
benmnd s p.g.a. att kompassmagnetnlar [Port. agulhas =
nl; (i svenskan finns flera ord av portug. urspr., t.ex. albatross,
kobra, marmelad, tank)] dr ej visade ngn deklination) nda
upp i Skandinav.:a hav men de allra flesta arter har snvare
utbredn.-omr.:n. (I N Europa kan en N-grns fr flera s.k.
lusitanskt-mediterrana element sgas g lngs V Eng. Kan. el. i
vissa fall i Irlndska Sjn m. randomrden. En sydlig grns f.
arktiska element lngs Norge gr ungefr mellan Troms &
Finnmark, ehuru flera arktiska arter kan terfinnas v. ett stycke
S om detta omr. Mellan dessa grnser finner vi s.k. boreala
faunaelement, varav vissa r rent boreala medan ett stort antal
verlappar in i angrnsande zoner. De benmns lusitansk-
boreala resp. arktisk-boreala). P.g.a. speciella hydrografiska
frhllanden i Skag.-bckenet kan inom det boreala omrdet
nnu en vag grns urskiljas lngs Norges kust i niv med
Egersund mellan en atlantisk boreal del & en Skag.del.
Denna texts exempel hmtas primrt fr. det senare omrdet
(dr nuvarande landhjning r 3 mm/r), ehuru vissa taxa med
utbredn. S om Stadlandet (SV om lesund) lngs V Norge hr
& var i texten nyttjas som jmfrelseobjekt. De skandinaviska
marina omrden, som kan anses fretrda denna texts urval
omfattar sledes hela Danmark, hela Sverige & flj. norska
fylken: (stfold, Akershus, Oslo, Buskerud, Vestfold,
Telemark, AustAgder, VestAgder, Rogaland, Hordaland &
Sogn og Fjordane), innebrande att taxa, blott knda fr. Mre
og Romsdal el. nordl.:e fylken (SrTrndelag, NordTrndelag,
Nordland, Troms, Finnmark & Svalbard) ej inrknas som
"sydskandinaviska". Skagerrak ligger centralt i omrdet
omfattar geografiskt havsomrdet begrnsat av 2 linjer
mellan fyrplatser, nml. Hanstolm till Lindesns & Skagen t.
Pater Noster-skren VNV om Marstrand (totalt omfattande
7000 km3 havsvatten) & r genom djupfrhllandena en
typisk fjord med trskeldjup i Norska Rnnan 270 m mot
Norska Havet, ett strsta djup av 725m utanf. Arendal (&
710 m utanf. Larvik, faktiskt med stenblocksbotten), en total
area av 32300 km2, men medeldjup om blott 210 m, medan
strsta djup i utkanten av svensk ekon. zon r 550 m, men
zonen innehller stora ytor i intervallet 400500 m. (Jmte
Bratten SV om Vderarna finns i Skag. fler topografiskt
intressanta ytor: Gropa (15 nm rakt N om Skagen) &
Rnnan (SV Mseskr,) Srgrund (SV Hll), Sdra
trdgrden (Primnoa-omr., 150200 m djupt 12 nm V Hll)
& Risrkanten p internationellt vatten). Till Skag. anknyter
svl andra mindre fjord-system, t.ex. Oslofjorden (107 km
lng, 298 m djup m. blott en svag trskel innanf. mynningen
mln Horten & Fuglehuk medan delen innanfr Drbak har en
164 m djup bassng & en trskel p 19 m) & Kosterrnnan
(248 m djup, trskeldjup 105 m i sin NV del; d
Kosterrnnans aliasnamn Kosterfjorden, ven nyttjas fr en
ytterdel i Hardangerfjorden, s brukas i denna text frra namnet
f. omr. mellan Kosterarkipelagen & inre skrgrden), men v.
grundare havsomrden som Kattegatt (medeldjup 23 m) &
Nordsjn (medeldjup 93 m inkl. Skag., som r Nordsjns
http://gobase.bcm.umontreal.ca/http://www.barcodinglife.org/views/login.phphttp://www.macrogen.com/
8
djupaste vik, medan Katt. rknas som stersjns yttre del).
(Frn Kosterrnnans & Oslofj.:s trskelareor lper komplexa
p sjkortet osynl.:a djuprnnor mot Skag.:s djupa delar).
Lngs norska kusten N om Skag. finns n djupare
fjordsystem, t.ex. den 179 km lnga & >800 m djupa
Hardangerfjorden (trskeldjup: 150 m) & den 204 km lnga
& 1308 m djupa Sognefjorden (en av vrldens djupaste (efter
1933 m djupa Skelton Inlet i Antarktis, men strax fre den 1288
m djupa Messier Channel i Chile) & nst lngsta fjord (efter
313 km lnga Nordvstfjorden Kangertittivaqs alias
Scoresbysundets [William Scoresby, 17891857, skotsk
valfngare & akademiker, som senare blev biskop i Australien]
nordliga gren, vilken r >1500 m djup; hela Scoresbysundet r
325 km lngt vid Ittoqqortoormiit (= det stora huset), jmte den
850 km sydvart belgna Tasiilaq (= bukt-platsen), Tunus
baksidans Vgrnlnningars namn p stgrnland enda
stder) som har ett trskeldjup om 158 m vid mynningen) &
flera andra ngt mindre fjordar, t.ex. Trondheimsfjorden 130
km lng, 617 m djup (& olika djupa trsklar till fjordens flera
delar), Storfjorden i Mre 110 km lng & flerstdes >700
m djup, Tysfjorden i Nordland 62 km lng & 897 m djup,
etc. Norska fjordsystem finns ju en uppsj av, medan fjordar
r rara i Sverige, s jmte Skagerrak & Kosterrnnan r
Iddefjorden & Gullmarn de enda egentliga fjordarna. De har
bda trsklar & djuphlor, vilka ligger p 8 resp. 45 m
djup fr trsklarna & 48 resp. 118 m fr djuphlorna. Andra
nominella fjordar vid svensk kust (t.ex. Rivfjorden,
Sotefjorden, etc.) r ppna omrden utan avsevrt grundare
trskelomrde utanfr en djuphla, r analoga med begreppet
fjrd frn Sverige. Andra, som Sannsfjorden Kungsbacka-
fjorden, byfjorden, Bottnafjorden, Brofjorden, m.fl. liknar
typiska fjordar topografiskt, frnsett sin trskelavsaknad, s
de br snarare benmnas vikar. (Ngra egentliga fjordar av
mkt ringa utstrckning kan finnas, men slika sm system br
jmfras med de mnga motsvarande system som i Norge kallas
pollar, dr en poll r en egentlig fjord med trskel &
djupomrde, men med ganska liten yta djupare n ngon m,
t.ex. Dynekilen & Stigfjorden. Innanfr Tjrn & Orust finns
ytor, vilka delvis r av fjordel. poll-karaktr, ssom
Ellsefjorden, Byfjorden, m.fl., men de ingr i ett komplext
vattensystem runt dessa ar, som huvudsakl. r trskellst ven
om vissa delar sledes har trsklar & drmed egentl. platsar
inom begreppet. v. lngs Norges Skag.-kust V om Oslofj. r
fjordarna rara; strst r Risrfjorden 188 m djup & 28 m
trskel vid Risr & Frierfjorden [den lngsta av flera armar av
ett fjordsysten vid Grenland] 93 m djup & 23 m trskel vid
Skien & Porsgrunn, men frn Stavanger & nordvart brjar med
den 457 m djupa Lysefjorden trskeldjup 13 m den lnga
rcka av fjordsystem, som UNESCO:s vrldsarvslista anger fr.
Norge). Mot ett mera limniskt prglat baltiskt hav r grnsen
tillika diffus, men resund-Blt-omr. r en rtt god
utbrednings-sprr, ty dr r salinitetsgradienten kraftig. Dess
relativa artfattigdom kan ur hist. perspektiv tillskrivas
stndiga vxlingar mellan interglacialer & glacialer i sen
geol. tid. Utvllande baltiskt vatten utgr ock en effektiv
osmotisk sprr fr flera organismer. Krnomrdet i detta verk
r haven mellan svarta Skne & vita Sjlland i syd & rda
(frvikingatida vapenfrger) Viken (Oslofjordomrdet (s.l.),
varifrn de ursprungligaste vikingatgen srskilt fr.Vestfold
utgick) i norr. Vrt futila tidvatten & relativt tama
tidvattenstrmmar hindrar likas etablering av flera fr dessa
fenomen anpassade organismer. Mer stabil marin milj p
grunt vatten finns frst i V Norge, enr svl utfldet fr.
stersjn som olika vattendrag mynnande i omrdet (e.g.
Norges strsta flod Glomma vid Fredrikstad, vilken i t.ex. maj
& juni har ett utflde >1000 m3/s; som mest uppmtt till 3600
m3/s & i snitt >700 m3/s [avrinningsomr. 41800 km2] jmfr
med Sveriges vattenrikastee flod Gta lv, tmmer via sina
bda utflden i snitt 575 + 400 m3/s [avrinningsomr. 50180
km2] medan andra i Skag. mynnande norska lvar har ngt
mindre inverkan, e.g. Dramselva vid Drammen i Oslofj. med i
snitt 300 m3/s [avrinningsomr. 17342 km2], Numedalslgen
vid Larvik med i snitt 120 m3/s [avrinningsomr. 5510 km2],
Skienselva vid Skien med i snitt 290 m3/s [avrinningsomr.
10780 km2] & Otra vid Kristiansand m. i snitt 150 m3/s
[avrinningsomr. 3790 km2], vilka avvattnar syd-norska omrden
inkl. stora delar av Hardangervidda & flera andra mindre lvar
el. vattendrag, svl i S Norge som Bohusln, vars
sammanlagda vattenfring relativt de strsta vattendragen i
regionen & fr.a. jmfrt m. frskvattenfldet ut frn stersjn
dock r relativt begrnsad) och infldet av utstat vatten frn
flodmynningsrika S Nordsjn i Skag. medfr att saliniteten i
de vre 1020 metrarna hr varierar mellan 1034
vanl. 2030 (i snitt 2526 ), knnetecknande estuarier.
(10.2 9 maj 2008 r minsta uppmtta salinitet p 1 m djup
vid TMBL:s brygga). S r nedom dessa estuarina massor
rtt stabil & m.el.m. marin, ej bara i Skag. utan ock i Katt.
syd t. N res., ehuru aningen lgre n i t.ex. V-norska
fjordsystem dr S i djupet oftast ligger p 34.735.3 ,
medan den p 125 m djup i Kosterrnnan varierar mellan
34.334.7 (med temp. av 4.88.1 C (ca 19801994 en kall
period, ofta 4.55.5C, men frn 1994 i snitt runt 6.5C)
varmast vintertid (rekordet 8.1 uppmtt feb.-mars 2008 p
>240 m djup) & syrehalter p 4.76.3 ml/l). (Kosterrnnans
djup tycks dock stndigt ha 34.9 salin.; ytvattentemperatur
r lgst v. 9 & som hgst aug.:s 2:a vecka. & ytmedelsalinitet r
lgst i maj-juni & hgst i slutet av dec.). Denna ngt lgre S
runt rnnans trskeldjup (ligger strax nedom 100 m) kan bona
fide utgra en sprr fr enstaka arter, vilka blott plr finnas i
rent marina saliniteter av 34.735.3 , (men flera ej fullt lika
nogrknade arter brjar upptrda fr. 27 m djup). De strsta
lvarna Glomma & Gta lv medfr att ytsalthalten utmed
svenska kusten plgar vara hgst mitt emellan dessas utflden
i hjd med Sotenset (Bovallstrand Malmn (samman-
stllarens uppvxt)). (EU-kategorier (rssnitt): 0.5
9
omrde, som han tr dela med de flesta nutida naturvetare,
har, jmte (o)vanan hos vissa auktorer (Rafinesque, Adanson,
Gray, Leach, etc.) att bilda anagramel. nonsens-namn, vida
motverkat ambitionen att presentera en ngotsnr felfri &
komplett etymologi. Det r t.ex. ej enkelt att ana att i
succulent-vxtnamnet Kalanchoe mitejea Leblanc & Hamet,
1913 art-epitetet r ett anagram p den franska frasen "je
t'aime", men nog en aning lttare att lista ut att namnet p
Fiji-mollusken Ba humbugu Solem, 1976 emanerar frn
Dickensfiguren Ebenezer Scrooges uttryck Bah humbug.
Ibland kan namnen i ursprungsbeskrivningarna ha stavats
underligt som t.ex. i de botaniska exemplen blregn-slktet
Wisteria, som ftt sitt namn frn Dr. Caspar Wistar, 1761
1818, som var prof. i anatomi vid Pennsylvania-universitetet
& god vn med Thomas Jefferson, liksom kinin eller
"kinabark", som ju anses ha ftt namnet av ett vxtslag
benmnt efter Franciska Henrques de Ribera, grevinna av
Chinchn, frmld med vicekungen av Peru, Don Luis
Jernimo Fernndez de Cabrera de Bobadilla Cerda y
Mendoza, 15891647, vars man insjuknade och anses ha
botats frn malaria av barkavkok frn det slkte vilket Linn
namngav Cinchona efter henne, ehuru provins-namnet
begynner med Ch (emanerande frn aymara-sprkets namn
quina = bark, d detta folk ansg att ett av de trd som vxte dr
hade den frnmsta av alla barker quina quina, i.e. barkernas
bark), men Linn utgick fr. italienaren Sebastiano Bado's
felaktiga stavning av provinsnamnet (sannol. beroende p att i
italienska c framfr i uttalas som ch i spanska & e.g. engelska)
& Bado trodde v. att det var grevens 1:a fru Senora Ana de
Osorio som botats, men hon dog i Spanien minst 3 r innan
4:e grevliga fam.:n av Chinchn anlnde t. Lima 1629 &
sannol. hade ingen av dessa personer mkt att gra med att
kinin kom t. Europa annat n i Bados frestlln.-vrld, ty
senora Franciska var fullt frisk innan hon dog vid en hemfrd
t. Spanien 1641 & jesuit-prster, frmst Barnab de Cobo,
15821657, som beskt Mexico & Peru, hemfrde bark i rel.
stor kvantitet, som han spred i Spanien & Rom. I vissa fall
kan ven namn skapas p.g.a. rena missfrstnd. Ett vlknt
exempel rr ett australiskt pungdjur retande James Cooks
nyfikenhet, s han sporde en lokal hvding om djurens lokala
namn. Cook uppfattade svaret som "kangaroo", vilket han
tyckte var fullt uttalbart ven fr en brittisk tunga & tog det
till sig. Hvdingen sges ha kommit med en motfrga vid sitt
uttalande enr han ej uppfattat vad Cook avsg, s bland vra
antipoder skuttar sledes "Vad sa du?-djur" kring. (Skrna, ty
ganjuru fr. Guugu Yimidhirr-sprket N Queensland [dr
barken Endeavour reparerades] finns fr stora gr svarta arter).
(Fisken Regalecus glesne (Ascanius, 1772) ptrffades vid V-
norska Glesvr). Om v. de flesta deskriptiva namn kan
frklaras av ngn organism-egenskap, s r namn vanliga, som
ej tycks verensstmma med slika egenskaper, ibland p.g.a.
att beskrivningen utgtt fr. atypiskt typmaterial el. frn fixerat
material, som ev. avviker i t.ex. frg fr. vitalmaterial. (Esther
Vanhomright, kallad Vanessa av vnnen Jonathan Swift i hans
lyrik, inspirerande J.C. Fabricius t. fjrilsnamnet Vanessa).
Electrolux Compagno & Heemstra, 2007 r en elektrisk
rocka, dammsugande bottnat v. Sydafrika. Implicita
egenskaper kan ligga bakom vissa namn (se t.ex. gen.
Mugga). Dock tycks vissa namn trotsa till synes rimliga
frklaringsfrsk. Ehuru vetenskapl. namn har lat. sprk-
drkt, r ursprunget ofta annat, t.ex. grekiska, men ibl.
ptrffas hybrider mellan t.ex. L. & Gr., vilka ju likas r
frekventa i vardagssprk i t.ex. television & automobil, dr
prefixet r Gr. & suffixet L. i stllet fr t.ex. hel-Gr.
motsvarigheter telidon & autokinetisk el. L.:s remotovision &
solomobil. (En hybrid bl. biol. namn r t.ex. fruktel. daggflugan
Drosophila funebris (Fabricius, 1787) (stor ttiksfluga), typart
fr sitt slkte, vilken m. lilla ttiksflugan Lordiphosa
fenestrarum (Falln, 1823) [ = baktbjd, = ljus,
fenestratum = fnstrad] om hstar plgar leta sig in t.
inomhuskomposter & leva av alkoholer & aldehyder fr.
nedbrytande frukt. Gen. Drosophila med 30 svenska arter,
varav de flesta inkl. D. melanogaster (Meigen, 1830),
genetetikbananflugan som hos oss mest ptrffas utomhus, har
helgrek. slktnamn frnsett L-ndelsen -a [ = dagg,
= lskande], men lat. artnamn [funebris = begravn.-
tillhrig < funus = begravning]. Slika hybridnamn r legio ibl.
har ett gemensamt ord element frn bda sprken, t. ex.
sjstjrne-Gen. Clypeaster, [clipeus = skld, = stjrna]).
Lrda romare nyttjade ofta grekiska, enr det p.g.a. kulturella
anor ansgs vara ett fint sprk, men betnk att de folkstammar
som bebodde Hellas under klassisk tid invandrade dit fr. N
Europa fr 4000 r sedan & drvid inkorporerat mnga ord
fr. omgivande sprk i sitt frrd, s en hel del s.k. hellenska
glosor kan fr. begynnelsen ha kommit frn t.ex. Egypten, den
Hettitiska kulturen (hieroglyf-folket) el. i ngon mn frn
Kretas Minoiska kultur. (Ej blott kultursprks-anseende, utan
frsts ock ervringsturner i fjrran nejder bidrog till spridning
av sprk & alfabet. nnu talas sledes grekiska dialekter i vissa
Afghanistan-dalgngar, efter lngt > 2 millennier sedan
Alexander Magnus indiska hrtg).
Etymologifrklaringar & korta biografiska notiser om
personer ingende i taxonnamn, eponymer [< Gr. epi = p +
Gr. onoma / onyma = namn, d.v.s. namn hedrande personer,
t.ex. kung Mausolos II av Karien, regent 377353 f.Kr., som
flyttade huvudstaden frn Mylas(s)a (Milas) till Halikarnassos
(nuvar. Bodrum), vars namn kvarlever i mausoleum, efter den
storslagna grav (ett av de tidiga 7 vrldsunderverken), som
hustrun Artemisia lt resa ver honom] kan ev. uppfattas som
adiafora, som ngot str textens lsbarhet. Verket r ju dock
ej avsett fr strcklsning. Hoppet r att mikrobiografierna i
viss mn skall kunna tervcka intresse fr ock natur-
historiens humanistiska sida.
Namn kan stundom dlja gripande eller eljest udda
mnniskoden (se e.g. Arndt, Da Costa, de Lamarck, Leach,
Peach, etc.). Svrigheter fordom var ej blott hlsomssiga
eller ekonomiska. Den strnga arbetsmoralen under den
Victorianska eran ledde bl.a. till att personers nit i yrke eller
hobby kunde g till viss verdrift, t.ex. manifesterat i P.H.
Gosse's dagbok vid enda barnets fdelse: "Received green
swallow from Jamaica. E delivered of a son". Ett socialt
rttesnre var dessutom dtidens strnga konvenans, som ej
tillt ngra avsteg alls frn ett synnerligen strikt definierat
comme il faut. (G. Johnston berttar t.ex. hur han stdse lt
hustrun beledsaga sig till insamlingsturer vid de strnder
varifrn hon uti sin muff vilken genom sin storlek var ngot ur
modet kommen fick bra hem de prover som insamlats, fr att
slippa bli plgade av mobben. Att dremot t.ex. Prof. D'Arcy
Thompson envisades med att jaga fjrilar med ett hrt slitet
paraply, ej fjrilshv, fr ses som ett exempel p att de som
redan av sin omvrd med milt verseende betraktas som
excentriska, har ganska fria tyglar tm. p Brittiska arna).
Arbetet med att finna eponymer till taxa hr berrda, har
resulterat ven i en engelsksprkig web-sida ver ett bredare
spektrum av marina taxa, som hedrar 1000-tals mnniskor
eller expeditioner frn ett vrldsvitt perspektiv. Adress:
BEMON (Biographical Etymology of Marine Organism
Names):
http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/personetymol/index.htm
Auktor ("ursprungsbeskrivare") & rtal fr frsta
beskrivning anges fr varje slkte och art. I enlighet med
zoologisk nomenklaturkonvention, betecknar en parentes runt
auktorsbeteckningen att arten ursprungligen beskrevs under
ett annat slktnamn. Om vad som liknar ett auktorsnamn
fregs av ett: (kolon), s syftas ej hr ifrgavarande taxons
ursprunglige beskrivare, utan blott en tidigare brukare av
detta taxonnamn. Ordet ex (= ur) i taxonnamn indikerar att
namnet nyttjats tidigare, men ej formellt blivit beskrivet.
Ordet in (= i) innebr att auktorn (som str fre ordet in)
publicerade beskrivningen i ett verk utgivet av personen efter
ordet in. Synonymer har angivits endast om de bedmts ha
varit i bruk i ngotsnr recent litteratur. Ibland appliceras
och sprids felaktiga taxonnamn genom otillrcklig akribi,
d.v.s. slarv. Hr har beteckn.: Auctt. (Auctores), fljt av non
Beskrivar-namn brukats i synonymlistor vid dylika lapsi.
Nedan nyttjas i enstaka fall underslkten. Notera att
nominat-underslktet, i de fall d det r representerat bland
exemplifierade arter, ofta ej har noterats annat n som namn
http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/personetymol/index.htm
10
p slktet. T.ex. tillhr Musculus discors ven underslktet
Musculus (liksom M. niger, vilken omnmns i samband med
denna art) medan M. subpicta frsts i stllet tillhr det andra
subslktet, Modiolarca. Om man vill betona att en art tillhr
ett visst underslkte, s skall detta skrivas inom parentes efter
slktnamnet, t.ex. Pectinaria (Lagis) koreni.
Arten r den enda teoretiskt objektiva systematiska
enheten. Fr att stadkomma m.el.m. trovrdiga slktskaps-
modeller plgar vi av praktiskt mnemotekniska skl anvnda
hierarkiska trdstrukturer med namnsatta grendelar, det
senare ett arv frn Systema Naturae. P p.1 definieras en fr
ifrgavarande dokument typografisk konvention fr dessa
taxon-hierarkier. ndelser som fljer konventioner och
rekommendationer har i detta dokument av pedagogiska skl
nyttjats s lngt som mjligt. Bland taxa som paleontologer
intresserar sig fr ser man ofta -acea som verfamiljs-ndelse
i stllet fr det av ICZN rekommenderade -oidea. Ppekas br
ven att gllande regelbok fr zoologisk namngivning,
"International Code of Zoological Nomenclature" [Ed. 4
(nuvarande) tillgnglig frn: http://www.iczn.org/ ], till skillnad
frn t.ex. den botaniska motsvarigheten, enbart befattar sig
med taxa frn Subspeciestill Superfamilia-niv.
Nomina conservanda r taxa som finns med p en officell
lista frn ICZN ver tillgngliga namn. Motsatsen r nomina
rejicenda, vilka r otillgngliga fr nomenklatoriskt bruk. I
enskilda fall kan ett nomen conservandum ha prioritet ver
vr. tillgngliga namn, men detta beror p vad ICZN hrvid
har beslutat. Termen incertae sedis med oskert ste
innebr helt sonika en oviss systematisk placering.
Kompletta artlistor finns blott fr enstaka grupper efter 1850,
men alla zoologiska artnivnamn beskrivna mellan 17581850
finns i Index Animalium, kompilerad av Charles Davies
Sherborn, 18611942,: http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-
indexanimalium/ och alla slktesnivnamn i Nomenclator
Zoologicus (17582004) kompilerad av Sheffield Airey Neave,
18791961, & efterfljare: http://uio.mbl.edu/Nomenclator-
Zoologicus/ . ldre zootaxonomiska (>878 f.n.) verk kan ns p
internet via digitaliserings-centrum vid Gttingens Universitets
AnimalBase: http://www.animalbase.unigoettingen.de/zoo-
web/servlet/AnimalBase/search (f.n. 2009 klar till r 1774, &
planerat klar till r 1800 r 2011). E.g.: franska nationalbibl.
http://gallica.bnf.fr , http://www.archive.org/index.php/ (Univ.
of Calif.) & http://www.dodoline.it/biosophia/index.htm &
http://www.repository.naturalis.nl/ r andra pdf-kllor.
(Copyright gller under gar-livstid + nu 70 r efter gar-
dd). Nyare verk kan ibland ses som full view books p
http://books.google.com/ . Zoological Record (den viktigaste
taxonomiska abstract-tidskriften frn 1864 & framt) tkoms
frn mnga Universitets adresser, e.g.: http://www.ub.gu.se/-
sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm, (via Gbgs Univ., varp
Zoological Record plus ifylles & uppletas fr skning av
lmpligt verk (tarvar dock GU-IP-adress)). Enstaka nyare
tidskrifter gres direkt i pdf, e.g. ZooKeys (2008-):
http://pensoftonline.net/zookeys/index.php/journal & Zootaxa
(2001-): http://www.mapress.com/zootaxa/
Mnga s.k. check-listor ver frekomst av marina arter i
vrldshaven (oftast i mer begrnsade regioner) r spridda e.g.
p internet. Dessa raders sammanstllare skrev ett antal slika
listor ver Nordostatlantiska djurgrupper under 1980-talet
slut: http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.html med lnkar
ock till andra dyika listor, varav ERMS nog r viktigast
(http://www.marbef.org/data/erms.php European Register of
Marine Species) & http://www.marinespecies.org/ (World
Register of Marine Species) medan http://www.itis.gov
Integrated Taxonomic Information System) ITIS, r en
skresurs fr taxonnamn snarare n en tkomlig lista & en fri
Encyclopedia of Life (http://www.eol.org/) : en frment
total resurs i vardande, (initiator Edward O. Wilson; avsedd att
ha bestnm.-nycklar / bilder t. all vrldens arter, m. Wikipedia
som frebild). DELTA-projektet r en vr. resurs (bestr av
shareware Windows-program f. hantering av taxonomiska
data samt mycken DELTA-utvecklad info om en del
organismgrupper), som i framtiden ev. kan omtransformeras
till att bli plattformsoberoende (http://delta-intkey.com). (Info
om olika organismapplikationer finner man vid skmotorsk p
delta el. intkey ihop med organismgrupp-namn. P t.ex.
adress http://www.crustacea.net/index.htm finns en ganska
omfattande krftdjursresurs. stersjns zooplankton: http://-
www.iowarnemuende.de/documents/mebe73_2008-telesh-lpos-
tel.pdf r v. en vlillustrerad resurs. Marin norsk
organismutbredn.:
http://www.dirnat.no/content.ap?thisId=-1005138&language=0
Djup i Skandinaviens nromrden:
Begrundat att Atlantens medeldjup uppskattas till 3926 m
(exkl. grundare randhav), s r ju de djup som finns vid
skandinaviska kuster synnerligen mttliga. Oaktat detta
brukas i detta verk ordet djup relaterat t. regionala
frhllanden, s nr det str att en organism r utbredd p
djupa hrdbottnar innebr det ej bottnar djupare n ngot
medeldjup utan blott att den ej finns helt ytnra, kanske
nedom 100 m. Frnsett Sognefj. finns ju inga > km-djupa
havsomrden invid Skandinavien. Tittar man p en
batymetrisk karta ver N Atlanten finner man att Wyville-
Thomson-ryggen, som lper frn N Skottlant ver Island till
Grnland ver Danmarkssundet utgr en sprr, som r 4000 m djup & det av Alfa- & Medelejev-ryggarna
[ , 18341907, vlknd rysk
kemist] frn det frra avskilda, nrmare Canada belgna, men
ngra hundra m grundare Canadabckenet frn det mer
eurasiatiska, >4400 m djupa Frambckenet (djupaste punkt
5625 m), tskilt frn det ngot grundare Nansenbckenet
ovanfr Novaja Zemlja & andra kontinentalsockeldelar av
Barents Hav & Karahavet via Gakkelryggen [ .
, 190165, rysk arktisgeograf, som frutsade dess
existens; tidigare benmnd Nansenryggen], parallellt lpande
med Lomonosovryggen, men r ngot djupare. en
motsvarande trlskel p Grnlands V-sida i Davis Strait, som
avgrnsar den ca 2400 m djupa bassngen i Baffin Bay frn
V Atlantens djupare delar. I N Atlanten, vilken ju p djupet
r avskild frn vstliga djupa delar via den i allmnhet mellan
20003000 m djupa, ngot S-formade Atlantiska Central-
ryggen fr. Island & sderut med uppstickande toppar hr &
var som Azorerna, S:t. Paul, Ascension, Tristan da Cunha,
Bouvetya etc., s r i norr en vstligare djupare del avskild
frn den stligare Rockall Trough genom det stora 4800 m djup ett stycke lngre ut i Biscaya & tvlar ity med
ngra havsomrden utanfr Portugals kust om att vara de
djupaste nra Europas Atlant-fastlandskust, men den djupaste
bassngen i Medelhavet strax SV om Pelepnnessos anses n
4982 m. I N Atlanten r en bassng V om Kanariearna
djupast med 6298 m, medan en bassng V om Kap Verde nr
6015 m & en bassng mellan dessa nr 6068 m. I V Atlanten
finns djup >7000 m mellan Bermudas & St. Thomas, med
som mest uppmtta 9219 m i Puerto Rico-graven. (De
djupaste s.k. gravarna finns ju i V Stilla Havet: Marianergraven,
som blir 11022 m, Filippinergraven (10497 m), Japangraven
(10554 m), Kurilergraven (10542 m), Tongagraven (10882 m)
& Kermadecgraven (10047 m), medan Aleutergraven m. 7822
m r relativt mttligt djup & i Stilla Havet r Peru-Chile-
graven som djupast 8050 m). Bottentopografi kan frsts
utgra viktiga frbindelseleder el. sprra fr artspridning,
men mnga taxa har ju pelagiska spridningsstadier, som rtt
http://www.iczn.org/http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-indexanimalium/http://www.sil.si.edu/digitalcollections/-indexanimalium/http://uio.mbl.edu/Nomenclator-Zoologicus/http://uio.mbl.edu/Nomenclator-Zoologicus/http://www.animalbase.uni-/http://gallica.bnf.fr/http://www.archive.org/index.php/http://www.dodoline.it/biosophia/index.htmhttp://www.repository.naturalis.nl/http://books.google.com/http://www.ub.gu.se/-sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm,http://www.ub.gu.se/-sok/databaser/sok/index.xml?from=Gm,http://pensoftonline.net/zookeys/index.php/journalhttp://www.mapress.com/zootaxa/http://www.tmbl.gu.se/libdb/taxon/taxa.htmlhttp://www.marbef.org/data/erms.phphttp://www.marinespecies.org/http://www.itis.gov/http://www.itis.gov/http://www.eol.org/)http://www.crustacea.net/index.htmhttp://www.dirnat.no/content.ap?thisId=-1005138&language=0
11
effektivt kan passera bottensprrar om ej andra hinder som
salinitet, temperaturer el. annat str i vgen. Den viktigaste
ytstrmmen mot Skandinavien r ju den milda Golfstrmmen,
men en annan ej ovsentlig ytstrm r den svala sydgende
stgrnlndska Strmmen, frn vilken en gren norr om
Island kan leta sig in mot N Nordsjn & Skagerraks
mynningsomrde. (Kalla el. hydrotermala seeps & vents
finns hr & var, men av mindre yta n vissa flt p Atlantiska
Centralryggen, t.ex. de nra Azorerna belgna Lucky Strike
(1700 m; 3738 N) & Rainbow (2300 m; 3614 N) el.
Logatchev (3000 m;1445N)).
Ngra praktiska tips (om bl.a. remedier):
(Ehuru texten nedan vanl. ej frutstter ljusmikroskop, s r
preparermikroskop i regel ndvndig. Srj fr god belysning
grna koncentrer& riktbar. Glasfiberoptisk belysn. r ur
vrmesynpunkt skonsam mot levande djur. CAS No. =
Chemical Abstracts Service nummer fr i texten berrda
kemikalier med vars hjlp de lttast identifieras anges i
tabellarisk form i styckets slut). Yrfiga djur br bedvas fr
att kunna studeras. En m. havsvatten isoosmotisk
MgCl2(hexahydrat)-lsning (73.2 g av saltet (el. 131.5 g
MgSO4x7H2O) / l H2O motsvarar 34 havsvatten (ett saliniskt
laxativ)) fungerar bra som bedvn. fr flera djur, men andra
medel kan krvas f. vissa arter. Fr nskad effekt rcker
oftast att blanda hlften MgCl2-lsning med hlften
saltvatten, men det r vist att nyttja kylskpskallt bedvnings-
medel vid bedvn. av djuplevande djur el. vid vinter-
frhllanden. (Djuren kan teranpassas i havsvatten efter 10
15 min.:s exponering). Fr e.g. vissa havsanemoner kan
krossade mentol-kristaller strdda ver H2O-ytan i liten
mngd fungera bttre. Relaxering av kinorhyncher, be-
slktade djurgrupper & flera andra anses bst ske medelst
propylenfenoxetol (0.15%-ig vattenlsning, 1-fenoxy-2-
propanol PPh; ett beslktat mne 2-fenoxyetanol kan
tjnstgra som god ersttare om PPh ej r tillgngligt; medlet r
ej lttlsligt i vatten, men hellsligt i (absolut) etanol, s frst
lses det i liten mngd etanol, varp vattnet tillsttes), i muser
nyttjad ven (1.5%-ig lsning) att frvara (efter fixering) t.ex.
sjgurkor, nakensnckor & amfibier i, ty frger bevaras bttre
n i sprit. Fr vissa andra djurgrupper kan t.ex. MS-222
(baserat p en 3-aminobenzoesyraetylester; vanlig benzoesyra
kan fungera likvrdigt) el. kokainhydroklorid (ofta numera
ersatt av en annan alkaloid, den ltttkomligare stovain i form
av gradvis tillsatt 1%-ig vattenlsning tillstts lngsamt droppe
fr droppe till vatten m. djur i) fungera bttre n Mg2+-joner,
men Mg2+-joner r billiga & fungerar vl i mnga fall (genom
att ndra Mg-Ca-balansen i nervndplattor, s att impulser t.
muskler blockeras; MgCl2x6H2O r svl billigare, tgr i
mindre mngd & r mindre hygroskopiskt n t.ex. epsomsalter,
d.v.s. MgSO4) (fr t.ex. krftdjur r bl.a. PPh bttre; svrlslig,
men utg frn 1.5%-ig lsning). (v. andra bedvningar har
nyttjats, t.ex. 0.2%-ig kloralhydrat, kloreton-kristaller (lngsam
tillsttning; som ersttning lr nikotin kunna nyttjas), EDTA
(kan ven brukas fr mkt lngsam avkalkning), 5%-ig
nembutal-lsning, 24%-iga Li-saltlsningar (tminst. fr vissa
smmollusker), kryddnejlikolja (hlsokost-butikprodukt ca
SEK 50 / 10 ml (ingr t.ex. i klassiska Tiger Balsam & p.g.a. att
den harmoniserar vl m. fetter, etanol & tvl en av parfymeri-
industrins mest nyttjade oljor)) bedvar bl.a. krfdjur
reversibelt & snabbt; kan f. bedvning nog ersttas av
kanelbladsolja (utvinns ur blad och kvistar av det kta
kaneltrdet Cinnamomum zeylanicum med innerbark av ca 0.3
mm tjocklek (kanel) medan av de 3 vriga Cinnamomum-
arterna med innerbark av 1 mm tjocklek (kassia) framstlls en
annan olja med mindre eugenolinnehll; ej heller Cinnamomum
camphora, kamfertrdet nyttjas; kanelbladsolja innehller likas
mkt eugenol & sljs i hlsokost-bodar till liknande pris som
kryddnejlikolja), etan-1,2-disulfonat (0.25%ig), 10%-ig uretan
(= etylkarbamat; carcinogent), genombubblad tobaksrk,
frskvatten (srskilt fr tagghudingar, men deras epitel frstrs), CO2-mttat saltvatten, etc.; fylligare hemsidor om bedvning av
akvatiska organismer (ehuru med vissa luckor) terfinns p
http://www.mbl.edu/BiologicalBulletin/ANESCOMP/AnesCo
mpIntro.html och ytterligare en annan p adress: http://-
www.mbl.edu/BiologicalBulletin/CLASSICS/Russell/Russel l-
pp5157.html samt sidorna 4043 i fljande dokument:
http://www.mafcons.org/documents/Deliverable01.pdf ). Vissa
smdjur kan behva monteras i speciella inbddningsmedel
fr att inre strukturer bst skall framg under mikroskopet.
Billigt & enkelt r glycerol (brytningsindex = b.i. ca 1.47; CAS
No. 56815) men tskilliga kommersiella medel med olika
b.i., t.ex. Styrax (bi: 1.58), Zrax (b.i.: >1.70; ersttn.-medel fr
bde Hyrax & Naphrax med hga b.i., vilka ej lngre
produceras; ett vr. medel fr. samma producent Prof. W.P.
Dailey r Pleurax med b..i. 1.7), Euparal (bi: 1.4781.535),
Canada Balsam (b.i.: 1.48 fre & 1.52 efter att xylen
bortdunstat; ej blandbart med vatten eller etanol) och CMC,
CMCP (b.i.: 1.381.41; polyvinyllaktofenolbaserat; ej lngre
kommersiellt tillgngligt efter att tillverkaren Turtox frsvunnit)
eller CMC-S. DMHF(R) (dimethyl hydantoin formaldehyde
(resin) tillverkat av USA-fretaget Lonza, Inc.) r ett syntetiskt
inbdningsmedel med samma b.i. som vanligt glas (d.v.s. ca 1.52; olika glas kan ha b.i. fr. 1.459 (kiselglas) till 2.04 (As2S3-
glas), men t.ex. Pyrex har 1.474 & flintglas = optiskt glas fr
hgre b.i. med kad blyhalt); en 9095%-ig lsning i H2O el.
70%-ig etanol stelnar till en hrd glaslik massa, som bleker
infrgade preparat; kan terlsas i H2O; blir ej rtt med tiden.
Vissa copepoder har klarats i mjlksyra i 20 minuter &
drp monterats i en mix av 70% glycerol & 30% mjlksyra.
Polyvinylalkohol av 5075% hydrolysering och 2025 cP (=
centiPoise = millipascalsekunder) i viskositet nyttjas fr att e.g.
tillverka inbddningsmedlet polyvinyllaktoglycerol. D
blandas 16.6 g PVA med 100 ml dest. H2O + 100 ml
mjlksyra och 10 ml glycerol under vrme i vattenbad i
tskilliga timmar tills allt r frdigblandat. Det hller sig 12
r i mrk glasflaska. En liknande produkt r polyvinyl-
laktofenol. Fr objektglas-preparat kan olika tckglas-
frseglingar nyttjas fr att gra preparatet hllbart. Ett
dubbellager av vanl. (helst ofrgat) nagellack duger, men flera
kommersiella preparat har nyttjats, t.ex. Eukitt & Glyceel
(men Glyceel & dess konkurrent Zut tillverkas ej lngre
kommersiellt). Jmte goda pincetter & pipetter r s.k.
pillenlar ndvndiga bl.a. fr djur-orientering under
preparermikroskop. Insektsnlar (modell mindre) fungerar
bra, sedan deras trubbiga nde instuckits i en dm-lng
plaststav, e.g. en bit s.k. "svetstrd" fr plastmattor el. dyl.,
som frst vrmts upp s att den mjuknat fr stunden.