Sveriges riksbank Inﬂationsrapport september...

Sveriges riksbank

Inflationsrapportseptember 1998

I N F L A T I O N S R A P P O R T 3 / 1 9 9 8

Förord 3

Sammanfattning 4

Kapitel 1 Utvecklingen sedan föregående rapport 7

Priser 7

Räntor, växelkurs och penningmängd 13

Kapitel 2 Inflationsbedömning 21

Internationell konjunktur och inflation 23

Ränte- och växelkursbedömning 26

Importpriser 30

Efterfrågan och utbud 31

Temporära effekter 38

Inflationsförväntningar 39

Inflationsprognosen i huvudscenariot 40

Osäkerheten i inflationsbedömningen 42

Kapitel 3 Slutsatser för penningpolitiken 47

Bilaga 53

Fakta- respektive fördjupningsrutor

Underliggande inflation 9

Synen på den framtida penningpolitiken 15

Råvarupriser och växelkurs 17

Hur påverkas den svenska ekonomin av ökad internationell konkurrens? 24

Kronkursens långsiktiga utveckling 27

Implicita fördelningar för OMX-index 33

Inflation nära toleransintervallets nedre gräns 48

Inflationsbedömningens betydelse för penningpolitiken 50

Innehåll


Förordterna två år framåt. Kapitlet är strukturerat på ettsätt som är avsett att tydligt illustrera vilka faktorersom är av störst betydelse för den framtida inflatio-nen. Avslutningsvis, i kapitel 3, presenteras den pen-ningpolitiska bedömningen. I en bilaga redovisasdelar av det statistiska underlagsmaterialet.

Inflationsrapporten har utgjort underlag för full-mäktiges penningpolitiska diskussion den 17 sep-tember 1998. Slutsatserna från denna diskussionredovisas i kapitel 3.

Stockholm i september 1998

Urban BäckströmRiksbankschef

Målet för penningpolitiken är att begränsa den årli-ga förändringen av konsumentprisindex (KPI) till 2procent med en tolerans om ±1 procentenhet.

Syftet med inflationsrapporterna är att ta framunderlag för penningpolitiska beslut samt spridakännedom om de bedömningar som görs och där-med göra det lättare för utomstående att följa ochförstå penningpolitiken. Avsikten är också att upp-muntra till diskussion kring penningpolitiska frågor.

Denna rapport följer samma uppläggning somföregående inflationsrapport. Kapitel 1 koncentre-ras på en diskussion om vad som hänt med prisernaoch på de finansiella marknaderna framför allt underden tid som förflutit sedan föregående rapport. Ikapitel 2 redovisas bedömningen av inflationsutsik-


I augusti var inflationen, mätt som den årliga för-ändringen i KPI, 0,0 procent. Prisutvecklingen undersommaren har legat väl i linje med vad Riksbankenförutsåg. Den inhemskt genererade inflationen hardock stigit något snabbare än väntat samtidigt somprisutvecklingen på importerade varor varit merdämpad. Detta sammanhänger bl.a. med en ovän-tat stark prisutveckling inom byggnadssektorn ochfortsatt nedgång av råvarupriserna.

I inflationsrapporten presenteras Riksbankenssyn på inflationen fram till och med tredje kvartalet2000 samt de slutsatser som kan dras av denna förpenningpolitiken. För att belysa konsekvenserna förpenningpolitikens utformning tar analysen sin ut-gångspunkt i att reporäntan hålls oförändrad. Dettatekniska antagande ligger till grund för ett huvud-scenario för inflationsutvecklingen som också kom-pletteras med en osäkerhetsbedömning.

Inflationen påverkas främst av följande faktorer:

Den internationella konjunkturoch prisutvecklingen. De inter-nationella konjunkturutsikterna framstår nu somnågot svagare bl.a. mot bakgrund av den omfattandefinansiella oron. Den internationella inflationenbedöms därför bli något lägre än vad som tidigareförutsågs. Detta motverkas dock för Sveriges del aven svagare krona. Sammantaget bedöms inflations-trycket från omvärlden som oförändrat lågt.

Efterfråge- och utbudsförhållanden. I huvudscenariot antasatt kronkursen förstärks under de kommande åren.Sammantaget verkar de s.k. monetära förhållande-na ändå i expansiv riktning och bidrar till en gradvisökning av den inhemska efterfrågan. Detta motverkarde reala effekterna av Asienkrisen. I huvudscenariotväntas BNP-tillväxten bli god, knappt 3 procent per

år. Inflationstrycket framstår emellertid som måttligtbl.a. mot bakgrund av en stark produktivitetstillväxtoch att en viss överkapacitet i ekonomin som helhetkan komma att finnas kvar även på två års sikt.Lönerna antas stiga med 3,5–4 procent per år, vilketinte bedöms komma i konflikt med Riksbankensinflationsmål.

Temporära effekter. Den sammantagna inverkan av tem-porära effekter, som förändringar i indirekta skatteroch ändringar i ränteläget, är betydande under 1998.Under 1999 förändras ett fåtal indirekta skatter sam-tidigt som hushållens räntekostnader faller. För 2000är utgångspunkten att taxeringsvärdena för bostäderåter indexeras i linje med gällande beslut och att pris-utvecklingen på bostäder mellan juli 1996 och juni1999 kommer att ligga till grund för denna index-ering. Detta bedöms höja inflationen, mätt med KPI,med 0,5 procentenheter men denna effekt väntas istort sett motverkas av fortsatt fallande räntekostnaderför hushållen. De temporära effekterna under 1999och 2000 bedöms sammantaget vara marginella.

Inflationsförväntningarna, som de kommer till uttryck påsåväl de finansiella marknaderna som i olika enkäter,tyder på låg inflation de närmaste tolv månaderna.På längre sikt indikerar förväntningarna ett fortsattstarkt förtroende för penningpolitiken och en infla-tion i linje med Riksbankens inflationsmål.

I huvudscenariot bedöms den underliggandeinflationen, som den mäts med UND1, öka från 1,1i augusti 1998 till 1,6 procent i december 1999 ochtill 2,0 procent tredje kvartalet 2000. Inflationen,mätt som tolvmånaderstal i KPI, väntas understigainflationsmålet något på den tidshorisont – ett till tvåår – som är mest betydelsefull för penningpolitikensutformning. Vid slutet av perioden bedöms den dock

Sammanfattning


uppgå till ungefär 2 procent. Sammantaget innebärdetta att inflationen är relativt väl i linje med Riks-bankens mål i slutet av den tidsperiod som över-blickas.

Som situationen nu framstår är det framför allttvå – mot varandra balanserade faktorer – som kom-mer att vara avgörande för inflationsutsikterna ochpenningpolitikens fortsatta uppläggning. Å ena sidankan den internationella konjunkturen utvecklas sva-gare än vad som förutses i huvudscenariot, vilket kan

leda till lägre inflation. Å andra sidan har osäkerhetenkring bl.a. kronkursen förstärkts. En mer varaktigtsvag kronkurs som inte återspeglar en svagare real-ekonomisk utveckling kan medföra ett ökat infla-tionstryck. Till bilden hör också att den finansiellaoron i världsekonomin med snabba scenförändring-ar gör att situationen är svårbedömd. Riksbankenfortsätter mot denna bakgrund att analysera händelse-utvecklingen och prövar fortlöpande penningpoliti-kens uppläggning i ljuset av ny information.


K

Utvecklingen sedan föregående rapport I detta kapitel diskuteras utvecklingen sedan föregående inflationsrapport.

Först redovisas inflationsutvecklingen under de senaste månaderna. Därefter görs en genomgång

av den senaste tidens förändringar i räntor och växelkurs.

Priser -

Inflationen, mätt som den årliga förändringen i kon-sumentprisindex (KPI), har avtagit i stort sett helatiden sedan januari 1998 och uppgick till 0,0 pro-cent i augusti. Utvecklingen förklaras främst av fal-lande priser på importerade varor, lägre boende-kostnader och sänkta indirekta skatter.

Sedan föregående inflationsrapport har konsu-mentpriserna sammantaget utvecklats i stort sett som

väntat. Importpriserna och hushållens räntekostna-der har dock utvecklats något svagare än förutsett,samtidigt som de inhemska priserna stigit snabbare.

I föregående inflationsrapport förutsågs en vissprisökning på råvaror, framför allt råolja. Denna harinte realiserats. Även de internationella priserna påbearbetade varor har utvecklats svagare än förutsett.De svenska marknadsräntorna sjönk något undersommaren, vilket har medfört lägre räntekostnaderför hushållen. Den inhemska inflationen exklusiveräntekostnader har däremot ökat något mer än vän-tat. Utvecklingen kan delvis tillskrivas stigande av-

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

KPI UND1 UND2 UNDINH

–1

0

1

2

3

4

5

6

–1

0

1

2

3

4

5

6Diagram 1.

KPI och underliggande

inflation.

Årlig procentuell förändring

Anm. De horisontella linjerna för 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI.Källor: SCB och Riksbanken.


skrivningskostnader för egnahemsägare. Avskriv-ningskostnaderna beräknas i KPI bl.a. med ledningav hur byggnadsprisindexet (BPI) utvecklas. BPI, sommäter priserna på nyproducerade bostäder, stegmycket snabbt under 1997, vilket medfört att av-skrivningarna under 1998 har ökat kraftigt.

Sedan föregående inflationsrapport har konsument-

priserna utvecklats i stort sett som väntat.

Även inflationen mätt med det internationellt har-moniserade konsumentprisindexet HIKP har utveck-lats svagt. Sedan maj har årstakten sjunkit och stan-nade i augusti vid 0,6 procent. Skillnaden mellanKPI och HIKP beror främst på att räntekostnaderför egnahem inte ingår i HIKP. Sedan föregåendeinflationsrapport har inflationen i Sverige, mätt somden årliga förändringen i HIKP, legat något undergenomsnittet i det blivande euroområdet.

Sedan föregående inflationsrapport har inflationen i

Sverige, mätt som den årliga förändringen i HIKP,

legat något under genomsnittet i det blivande

euroområdet.

Nedgången i den underliggande inflationen, sominleddes i början av 1998, har avstannat. Sedan före-gående inflationsrapport har den underliggandeinflationen enligt UND1 och UND2 legat mellan

1,1 och 1,5 procent, (se diagram 1).1 Detta är i stortsett i linje med vad som förutsågs i föregående rap-port.

Nedgången i den underliggande inflationen, som

inleddes i början av 1998, har avstannat.

Den inhemska underliggande inflationen, UND-INH, har ökat något snabbare än väntat. Dettaberor bl.a. på stigande avskrivningskostnader föregnahemsägare, höjda kommunala taxor och tele-avgifter.

Under de senaste åren har UNDINH överstigitUND1. Denna utveckling är emellertid inte över-raskande. För det första är produktivitetsutveckling-en i regel, både i Sverige och internationellt, högre iexportsektorn än i den skyddade sektorn. Vid stabilkronkurs och likartad kostnadsutveckling i Sverigeoch utlandet medför detta att importpriserna stigerlångsammare än priserna på inhemska varor. För detandra är skillnaden mellan UNDINH och UND1ett väntat inslag i den svenska ekonomins anpassningtill låg och stabil inflation, fullt kapacitetsutnyttjandeoch balans i utrikeshandeln. Sverige befinner sig idagsläget i en situation med lediga resurser i ekono-min och med betydande överskott i bytesbalansen.Normalt sett borde inte detta bestå. En anpassningär att därför trolig genom en appreciering av den

jan -96 apr -96 jul -96 okt -96 jan -97 apr -97 jul -97 okt -97 jul -98 okt -98jan -98 apr -98

Diagram 2.

HIKP i Sverige och i EU.


MinSverige EU-11 Max

Anm. Max anger den högsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. Grekland. Min anger den lägsta siffran som noterats vid det aktuella tillfället inom EU exkl. Grekland.Källor: SCB och Eurostat.

0

1

2

3

4

5

6

0

1

2

3

4

5

6

SCB har, på uppdrag av Riksbanken, beräknat mått påunderliggande inflation. Måtten utgår ifrån Riks-bankens definitioner av UND1 och UNDINH.

Riksbanken har i sina beräkningar av underlig-gande inflation utgått från publicerade tolvmånaders-tal och aktuella årsvikter i KPI för de poster som exklu-deras. Detta överensstämmer inte exakt med SCB:smetod.3 Exempelvis beaktar SCB att alla tolvmåna-derstal (utom i december) innehåller prisförändringarfrån två intilliggande kalenderår och utnyttjar därförtvå olika vikter, till skillnad från Riksbanken som barautnyttjar det senare årets vikter. De kvantitativa konse-kvenserna av skillnaderna i metod för perioden janua-ri 1997 till och med juni 1998 är dock i stort sett för-sumbara.

I beräkningarna av underliggande inflation ärgrundprincipen att hushållens räntekostnader för egna-hem och förändringar i indirekta skatter och subventio-ner, till följd av bl.a. finanspolitiska beslut, exkluderasfrån KPI. Vid beräkningen av inhemsk underliggandeinflation ska dessutom varor som är ”i huvudsak impor-terade” rensas bort.

SCB och Riksbanken definierar hushållens ränte-kostnader för egnahem och vilka varor som ska betrak-tas som ”i huvudsak importerade” på exakt samma sätt.Vad gäller indirekta skatter och subventioner beaktarSCB samma indirekta skatter och subventioner som vid

beräkningarna av nettoprisindex (NPI), med undantagav lönerelaterade indirekta skatter. Denna avgränsningstämmer i stort sett överens med täckningen i Riks-bankens beräkningar. Den främsta skillnaden ligger iatt Riksbanken klassificerat förändringar i vissa taxor,t.ex. avgiften för läkarbesök, som subventionsföränd-ringar.

I SCB:s beräkningar beaktas enbart de direktaeffekterna på konsumentpriserna av förändrade in-direkta skatter och subventioner, vilket är i linje medRiksbankens beräkningar. Denna metodik innebär följ-aktligen att skatte- och subventionsförändringar sompåverkar priset på insatsvaror i produktionen av kon-sumentvaror (och därmed också konsumentprisernaindirekt på sikt) inkluderas i måtten på den underlig-gande inflationen. SCB antar dessutom att effekternafår ett omedelbart och fullständigt genomslag på kon-sumentpriserna, vilket inte alltid har varit fallet i Riks-bankens beräkningar.

I diagram R1 och R2 illustreras SCB:s och Riks-bankens mått på den underliggande inflationen. Därframgår att skillnaderna under första halvåret 1997 är


reala växelkursen. Denna kan i sin tur ske genom enförstärkning av den nominella växelkursen, vilket dis-kuteras i faktarutan ”Kronkursens långsiktiga utveck-ling”, sid. 27–29 i kapitel 2. Det är i varje fall detnaturliga om den inhemska pris- och löneutveck-lingen begränsas av inflationsmålet. De inhemskapriserna kommer då att stiga snabbare än den im-porterade inflationen som påverkas av växelkursensförstärkning. Med en anpassning av detta slag skullehushållens reallöner (löneökning relativt konsu-mentprisökning) stiga snabbare än företagens realalönekostnader (löneökning relativt prisökningar påinhemsk produktion). Det gynnar i sin tur produk-tion och ökad sysselsättning.2 En annan förklaring till

den svaga utvecklingen av importpriserna ochUND1 kan också vara att den internationella kon-kurrensen på varumarknaderna har ökat. Detta dis-kuteras i faktarutan ”Hur påverkas den svenska eko-nomin av ökad internationell konkurrens?”, sid.24–26 i kapitel 2.

1 I både UND1 och UND2 har räntekostnader för egnahem exkluderats frånKPI. I UND2 har även olje- och bensinpriser exkluderats. Båda måtten har ävenjusterats för effekter av förändringar av indirekta skatter och subventioner.UNDINH erhålls genom att dessutom exkludera varor som huvudsakligen impor-teras.

2 Se Bean, C. (1994), ”European Unemployment: A Survey”, Journal of Eco-nomic Litterature, Vol. XXXII (June 1994), sid. 573–619, för en mer utförlig diskussion.

3 Se PM ”UND1X och UNDINHX: beräkningar efter en SCB-modell”,daterat 1998-09-15 för en närmare beskrivning av SCB:s metod.

UNDERLIGGANDE INFLATION


små och samma sak gäller för augusti 1998. Underperioden juli 1997 t.o.m. juli 1998 ligger Riksbankensmått högre än SCB:s. Orsakerna till detta är att Riks-banken till skillnad från SCB antog att de omfattandeskatteökningar som genomfördes i juli 1997 inte skullefå ett omedelbart och fullständigt genomslag på kon-

sumentpriserna. Vidare fördelade Riksbanken pris-effekterna av höjningen av tobaksskatten i augusti 1997på tre månader och inte bara på augusti 1997 vilket ärfallet i SCB:s kalkyler. Det sistnämnda förklarar varförskillnaderna mellan måtten minskar kraftigt i augusti1998.

jan -97 jul -97 jan -98 jul -98 jan -99

UND1XUND1

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2

1,4

1,6

1,8

2,0

2,2

2,4

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2

1,4

1,6

1,8

2,0

2,2

2,4Diagram R1.

Underliggande inflation

mätt som UND1.

Årlig procentuell

förändring

Källor: SCB och Riksbanken.

jan -97 jul -97 jan -98 jul -98 jan -99

UNDINHXUNDINH

1,0

1,2

1,4

1,6

1,8

2,0

2,2

2,4

2,6

2,8

3,0

1,0

1,2

1,4

1,6

1,8

2,0

2,2

2,4

2,6

2,8

3,0Diagram R2.


mätt som UNDINH.

Årlig procentuell

förändring



För varor som i huvudsak importeras har prisernafallit under de senaste månaderna och i augusti hadedessa priser minskat med 1,2 procent på årsbasis (se diagram 4 i bilagan). Det är framför allt energi-relaterade varor och teleprodukter som har bidragittill nedgången.

För varor som i huvudsak importeras har priserna fallit

under de senaste månaderna.

Prisökningstakten på marknadsprissatta varor ochtjänster, exklusive indirekta skatter och subventioner,har varit förhållandevis stabil under de senastemånaderna trots fallande priser på importeradevaror. Prisförändringen mätt över de senaste tolvmånaderna uppgick till 0,5 procent i augusti. Blandvaror och tjänster som stigit i pris märks livsmedel,transporter och teletjänster.

En stor del av den inhemskt genererade inflatio-nen utgörs av administrativt prissatta varor och tjäns-ter. Prisökningstakten för dessa, exklusive skatter, harsuccessivt minskat sedan föregående inflationsrap-port, från 2,0 till 1,6 procent. En förklaring är atthyresökningarna, den enskilt största komponenten,minskat kraftigt i år bl.a. till följd av lägre räntor.Kostnadsutvecklingen för andra egnahemsutgifter,som gas- och elström har också varit dämpad.

Hushållens räntekostnader för egnahem har fort-satt att minska och har alltjämt en dämpande effektpå inflationen. I augusti uppgick effekten på föränd-ringen i KPI till 0,7 procentenheter på årsbasis, vilketär i linje med vad som förutsågs i föregående rap-port. Långa bindningstider gör att hushållens ränte-kostnader anpassas med en viss eftersläpning till detallmänna ränteläget.

Hushållens räntekostnader för egnahem har fortsatt

att minska och har alltjämt en dämpande effekt på

inflationen.

Under de senaste tolv månaderna har det skett bety-dande förändringar i indirekta skatter och subven-tioner. Den sammantagna nettoeffekten på infla-tionstakten i augusti 1998 uppgick enligt Riks-bankens beräkningar till –0,3 procentenheter.

Sammantaget har konsumentprisutvecklingen under det

senaste kvartalet varit i stort sett i linje med huvudscenariot i

föregående inflationsrapport.

- -

Priserna på importvaror i producentledet har utveck-lats fortsatt svagt sedan föregående inflationsrapport.I juli uppmättes den årliga förändringen till –2,3 pro-cent. Utvecklingen beror främst på kraftiga prisfallför energirelaterade varor, men också på lägre pri-ser på investeringsvaror och varaktiga konsumtions-varor. Bland de importerade varorna är det endasticke varaktiga konsumtionsvaror som uppvisar sti-gande priser, med 2,4 procent under de senaste tolvmånaderna och med 3,9 procent sedan årsskiftet.

Även exportpriserna har i genomsnitt gått nerunder de senaste tolv månaderna. I juli registrera-des en prisnedgång med 1,4 procent på årsbasis.Prisfall noterades för alla användningsområden, medundantag för konsumtionsvaror som inte är var-aktiga.

Hemmamarknadsprisindex, som mäter prisut-vecklingen för industrivaror producerade i Sverige,har också utvecklats svagt. Årstakten har sjunkit kraf-tigt sedan föregående inflationsrapport och var –0,3procent i juli. Prisnedgången beror på lägre priserpå insats- och energirelaterade varor. Den inhemskaefterfrågan har emellertid ökat starkt under förstahalvåret 1998, vilket möjliggjort prisökningar påkonsumtions- och investeringsvaror.

Sammanfattningsvis visar utvecklingen i olika

prisindex i producent- och importledet, att priserna på

konsumtionsvaror med ett högt importinnehåll för

närvarande utvecklas svagt.

Förändringen i priserna på konsumtionsvaror, så somde mäts i index för inhemsk tillgång4, har historisktvisat sig vara en bra indikator på prisutvecklingen ikonsumentledet på en eller ett par månaders sikt. I

4 Prisindex för inhemsk tillgång är en sammanvägning av import- och hemma-marknadsprisindex.

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160

60

70

80

90

100

110

120

130

140

150

160Diagram 3.

Importvägt råvaruprisindex.

Dagsnoteringar, index

januari 1996=100

Anm. Följande varor ingår i råvaruprisindexet: oljerelaterade produkter, aluminium, koppar, nickel, zink, guld, bly och tenn. Varje varas vikt beräknas på basis av dess andel av Sveriges import respektive år.Källa: Riksbanken.

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998


juli 1998 uppgick den årliga prisökningstakten till1,8 procent, vilket var 0,1 procentenheter högre än iapril, ( se diagram 5 i bilagan). Vid en fördelning avprisförändringarna på olika typer av konsumtions-varor framgår att priserna på varaktiga konsum-tionsvaror som har ett betydande importinnehåll harfallit. Priserna på varor som inte är varaktiga hardäremot ökat med drygt 2 procent under de senastetolv månaderna.

Sammanfattningsvis visar utvecklingen i olikaprisindex i producent- och importledet att prisernapå konsumtionsvaror med ett högt importinnehållför närvarande utvecklas svagt. Detta tillsammansmed låga priser på petroleumrelaterade produkterbidrar sammantaget till att hålla tillbaka priserna iproducentledet.

Inom byggindustrin ser företagen möjligheter att höja

priserna.

Enligt Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer harförsäljningspriserna på hemmamarknaden för till-verknings- och byggindustri totalt sett inte ändratsnämnvärt under andra kvartalet. Exportpriserna harsjunkit något, främst på teleprodukter. I de flestabranscher bedöms priserna framöver ligga kvar påsamma nivå eller sjunka något. Det finns dock bety-dande skillnader mellan olika branscher. Inom tele-

produktindustrin och inom stålindustrin bedöms priserna fortsätta sjunka även framöver. Inom bygg-industrin ser man däremot nu, för första gången påtvå år, möjligheter att höja priserna på lämnadeanbud. Inom tjänstesektorn märks också förskjut-ningar i relativpriserna. Inom partihandeln har priserna varit oförändrade eller sjunkit något, sam-tidigt noteras prisökningar för olika former av upp-dragsverksamhet. Dessa tendenser bedöms fortsättaframöver.

Fallet i råvarupriserna har fortsatt sedan före-gående inflationsrapport. Prisutvecklingen undersommaren har varit något svagare än vad somantogs då. Dämpad efterfrågan har pressat prisernaliksom förväntningar om en amerikansk konjunk-turavmattning och fortsatt utdragen Asienkris medspridningseffekter till bl.a. Ryssland och Latin-amerika.

Under perioden augusti 1997 till augusti 1998sjönk råoljepriset från 18,5 USD/fat till 12,0USD/fat, vilket uttryckt i svenska kronor motsvararen nedgång med ungefär 35 procent. Låg efterfrå-gan, som bidragit till oväntat stora råoljelager, menockså osäkerhet huruvida OPEC kommer att upp-fylla aviserade produktionsnedskärningar, har pressatpriserna.

Råvaruprisindex exklusive olja sjönk med drygt


25 procent under samma period, (se diagram 9 ibilagan). Prisfallet på basmetaller har emellertidbromsats upp på senare tid av en viss ökning i efter-frågan från europeisk och nordamerikansk industri.

Sammantaget är inflationstrycket från producentledet allt-

jämt lågt. Råvarupriserna har fortsatt att falla och har utveck-

lats svagare än vad som antogs i föregående inflationsrapport.

Räntor, växelkurs och penningmängd

Reporäntan är Riksbankens penningpolitiska instru-ment. Något förenklat så påverkar Riksbanken övrigasvenska räntor genom att ändra sin utlåningsränta tillde privata bankerna. Via dessa marknadsräntor påver-kas i sin tur den ekonomiska aktiviteten i ekonomin,t.ex. företagens investeringar och hushållens konsum-tion, och därigenom i sin förlängning också prisutveck-lingen. Riksbankens agerande har dock inte sammainverkan på alla typer av räntor. Räntorna med de kortaste löptiderna styrs mer eller mindre direkt viareporäntan medan räntor med längre löptider ocksåinflueras starkt av faktorer som ligger utanför Riks-bankens direkta kontroll. Sådana faktorer är exempelvisfinanspolitikens utformning, den internationella ränte-utvecklingen och förtroendet för den samlade ekono-miska politikens inriktning mot prisstabilitet. I sam-manhanget är det också viktigt att påpeka att hushålloch de flesta företag oftast finansierar sina inköp ochinvesteringar till andra räntesatser än de som noteras

på penningmarknaden. Vanligtvis är det banker ochbostadsinstitut som står för utlåningen och deras ränte-sättning bestäms till viss del också av kreditrisker ochav konkurrensen mellan olika låneinstitut.

Penningpolitiken har också ett inflytande över infla-tionsutvecklingen via växelkursen eftersom förändringari växelkursen har effekter bl.a. på efterfrågan och in-vesteringar i den utrikeshandelsberoende delen av ekonomin. Under normala förhållanden leder en repo-räntehöjning, eller förväntningar om en höjning, till enstarkare krona. Det beror på att högre räntor gör svenska finansiella tillgångar mer attraktiva än motsva-rande placeringar i andra valutor. Detta gör i sin turatt utländskt kapital lockas till Sverige och efterfråganpå kronor ökar. Om växelkursen försvagas eller förstärks mer varaktigt kommer detta – allt annat lika – att inverka på efterfrågan och inflation. En ändradkronkurs har även en mer direkt påverkan på inflatio-nen via ändrade importpriser.

De svenska långräntorna har fallit under flera år.Detta är en följd av att statsfinanserna förbättratsoch låginflationspolitiken vunnit förtroende. Tilldetta kommer ett lågt internationellt ränteläge.Under början av sommaren föll de långa marknads-räntorna i Sverige ytterligare när de följde med i eninternationell räntenedgång, som framför allt var ett

PENNINGPOLITIKENS GENOMSLAG PÅ EKONOMIN

resultat av fortsatt oro i Asien. Fallande inflations-förväntningar, lägre internationell efterfrågan ochportföljomfördelning från aktier till mindre riskfylldaräntebärande tillgångar var faktorer som påverkadeutvecklingen. Mot slutet av sommaren tilltog mark-nadsoron, framför allt i Ryssland. Sverige har ocksåpåverkats av problemen i den norska ekonomin. Denordiska länderna, däribland Sverige, drabbades avkraftiga svängningar på obligationsmarknaden ochstigande räntor. Sammantaget har dock den tioårigasvenska obligationsräntan fallit med 0,3 procent-enheter till ca 4,8 procent sedan föregående infla-tionsrapport (se diagram 10 i bilagan).

Tyska långräntor har fallit mer än svenska, vilketinneburit att räntedifferensen ökat med ca 0,6 pro-centenheter sedan föregående inflationsrapport (sediagram 11 i bilagan). Det är svårt att peka på någoninhemsk faktor som orsak till detta. Möjligen har enviss osäkerhet om den ekonomiska politikens lång-siktiga inriktning påverkat de långa räntorna undervalrörelsen. Den ökade ränteskillnaden mot Tysk-


land kan dock i huvudsak kopplas till utvecklingenpå de internationella finansiella marknaderna, t.ex.Ryssland och Norge. Internationella investerare hardragit sig ur obligationsmarknader som bedömtsvara förenade med högre risk och placerat i tyskaoch amerikanska statspapper med fallande räntorsom följd. Den implicita terminsräntedifferensenmellan Sverige och Tyskland på tio års sikt är fort-farande liten (se diagram 34 i bilagan). Detta stödjerbilden av ett fortsatt förtroende för den svenska låg-inflationspolitiken.

Fortsatt förtroende för den svenska låginflations-

politiken.

Räntedifferenserna har ökat inom hela EU undersommaren. Detta kan delvis ses som en korrigeringav de sammanpressade nivåer som etablerades i sam-band med konvergensprocessen inför EMU-starten.Utvecklingen tycks nu gå in i en ny fas där mark-nadsaktörerna lägger större vikt vid faktorer somskulle kunna motivera räntedifferenser inom EMU,t.ex. kreditrisker. För de länder som inte deltar iEMU kan möjligen också ökade växelkursrisk-premier ligga bakom de vidgade räntedifferensernaunder senare tid.

De korta penningmarknadsräntorna är ungefärlika höga som efter sänkningen av reporäntan i juni

och tremånadersräntan uppgår för närvarande tillca 4,2 procent. Sänkningen av reporäntan bidrog ibörjan av sommaren till vissa förväntningar omytterligare lättnader i penningpolitiken. Den senastetidens marknadsoro har inneburit att dessa förvänt-ningar minskat (se diagram 4). Denna uppfattningstyrks också av enkätresultat som visar att penning-marknadens aktörer i genomsnitt förväntar sig enoförändrad reporänta under det närmaste kvartalet,även om förväntningsbilden tycks vara något splitt-rad.5 Prissättningen på de finansiella marknadernaindikerar också att osäkerheten i marknadensbedömning om den framtida penningpolitiken bli-vit något större under den allra senaste tiden (se ruta”Synen på den framtida penningpolitiken”, sid.15–16).

Penningmarknaden förväntar sig en oförändrad

reporänta under 1998.

Reporänta 4 augusti -98 17 september -983 juni -98

Diagram 4.

Faktisk och förväntad

reporänta enligt

terminsräntor.

Procent

Källa: Riksbanken.

1997 1998 1999 2000

4,0

4,1

4,2

4,3

4,4

4,5

4,6

4,7

4,8

4,9

5,0

4,0

4,1

4,2

4,3

4,4

4,5

4,6

4,7

4,8

4,9

5,0

5 Enligt Riksbankens enkät om inflationsförväntningar som genomförts av Pro-spera Research AB och utökats till att även innefatta frågor riktade till penning-marknadens aktörer om ränte- och växelkursförväntningar. Resultaten från enkäten,som genomfördes den 27 augusti, ska jämföras med förväntningar från implicitaterminsräntor motsvarande datum.


Den implicita terminsräntekurvan ger information ommarknadens genomsnittliga förväntningar om denframtida penningpolitiken och reporäntan. Det gårockså att skapa en bild av marknadens osäkerhet ibedömningen av den framtida penningpolitiken, dvs.spridningen i förväntningarna om reporäntan. Enmodell som kan användas för detta ändamål är Long-staff och Schwartz (LS) (1992) jämviktsmodell,6 som gördet möjligt att estimera en fördelning för marknadsak-törernas förväntningar om den framtida räntan givetdagens räntenoteringar på penningmarknaden.7

Genom att anpassa modellens parametrar till rådandemarknadspriser erhålls en skattning av den implicitafördelningen för den framtida räntan.8

Den skattade fördelningen kan åskådliggöras medhjälp av osäkerhetsintervall för den framtida reporän-tan. Diagram R3 visar detta för den 17 september1998, då prognoshorisonten sträcker sig ett år framåt itiden. Osäkerhetsintervallen visar det område inom vil-ket reporäntan, enligt modellen, väntas befinna sig med10, 30, 50, 70 respektive 90 procents sannolikhet. Enligtdiagrammet väntas reporäntan om ett år med 90 pro-

cents sannolikhet ligga mellan 3,6 och 4,9 procent, medett medelvärde på 4,2 procent.

För att få en uppfattning om hur osäkerheten iränteprognosen för en viss prognoshorisont utvecklatsöver tiden kan gränserna för ett specifikt konfidensin-tervall visas som tidsserier i ett diagram. Diagram R4visar medelvärdet och det 90-procentiga konfidens-intervallet för sexmånadershorisonten från och medjanuari 1996. Av diagrammet framgår att osäkerhetenhar minskat avsevärt de senaste åren, men att en vissökning har skett under den allra senaste tiden.

6 Modellen bygger på dagens nivå på den korta räntan samt dess volatilitet.Se Longstaff, F.A. och E.S. Schwartz (1992), ”Interest Rate Volatility and theTerm Structure: A Two-Factor General Equilibrium Model”, Journal of Finance 47, sid. 1259–1282, för detaljer.

7 För en mer utförlig metodbeskrivning se Hördahl, P. (1998), ”Estimatingthe Implied Distribution of Future Short Term Interest Rates Using the Long-staff–Schwartz Model”, kommande arbetsrapport, Sveriges riksbank.

8 Den fördelning som erhålls är den riskneutrala fördelningen. Om investe-rarna på penning- och obligationsmarknaden har riskaversion kommer densanna fördelningen att skilja sig något från den implicita.

jul -97 okt -97 jan -98 apr -98 jul -98 okt -98 okt -99jan -99 apr -99 jul -99

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

5,5Diagram R3.

Reporänta med

osäkerhetsintervall,

17 september 1998.

Procent

Källa: Riksbanken.

SYNEN PÅ DEN FRAMTIDA PENNINGPOLITIKEN


Den svenska kronan, mätt som nominellt kon-kurrensvägt TCW-index, bedömdes i föregåendeinflationsrapport komma att stärkas något under dentvååriga prognosperioden och i genomsnitt uppgåtill drygt 117 första året och drygt 116 andra året.Kronan har sedan dess försvagats med nästan 4 pro-cent till ca 124 (se diagram 13 i bilagan).

Försvagningen har skett mot de flesta valutor.Detta förefaller främst sammanhänga med oron påde internationella finansiella marknaderna. Investe-rare har flyttat sina placeringar från mindre valutortill större valutor som upplevs som stabilare, t.ex. dollarn och D-marken. Osäkerhet inför riksdagsvaleti september kan även ha bidragit till att försvaga växelkursen, i varje fall i den meningen att en åter-gång till mer rimliga nivåer på växelkursen fördröjts.Likaså kan portföljförändringar till följd av den all-männa börsoron världen över ha påverkat kronkur-sen i viss utsträckning. Dessa effekter bedöms varaav tillfällig karaktär och bör avta när den finansiellaturbulensen lägger sig.

Kronan har försvagats av oron på de finansiella

marknaderna.

Den svenska ekonomins utrikeshandelsberoende, ochsvenska exportföretags exponering mot Asien, kan

också ha bidragit till kronförsvagningen. Slutligenkan troligen sänkningen av reporäntan, som minskatkorträntedifferensen mot omvärlden, förklara enmindre del av avvikelsen från kronantagandet i före-gående inflationsrapport, som gjordes med utgångs-punkt från oförändrad reporänta.

Den kraftiga nedgången i råvarupriserna harlyfts fram som en förklaring till den svaga växelkurs-utvecklingen i traditionellt råvaruexporterande ländersom Kanada och Australien. Även Sverige harpekats ut som ett land med hög andel råvarubase-rad produktion. Det har också hävdats att detta kanha bidragit till att försvaga kronan. En genomgångav sammansättningen och prisutvecklingen i svenskutrikeshandel visar dock att nedgången i de interna-tionella råvarupriserna om något borde ha stärktkronkursen, inte försvagat den (se ruta ”Råvarupriseroch växelkurs”, sid. 17–18).

Sammantaget bedöms den senaste tidens kronförsvagning

främst kunna förklaras av oron på de finansiella marknaderna

men i viss mån också av förväntningar om hur Asienkrisen kan

tänkas påverka exportindustrin och konjunkturen i Sverige.

Sänkningen av reporäntan i början av sommaren kan också ha

försvagat kronan något. Vad gäller kronkurseffekterna från den

finansiella oron bör dessa i huvudsak vara av mer tillfällig

karaktär och minska allt eftersom de finansiella marknaderna

stabiliseras.

jan -96 apr -96 jul -96 okt -96 jan -97 apr -97 jul -97 okt -97 jan -98 apr -98 jul -98 okt -98

2

4

6

8

10

2

4

6

8

10Diagram R4.

Medelvärde och 90-

procentigt konfidens-

intervall för reporäntan

på sex månaders sikt,

96-01-02–98-09-17.

Procent

Källa: Riksbanken.


Ett fall i världsmarknadspriset för råvaror minskar real-inkomsterna i råvaruproducerande länder samtidigtsom realinkomsterna ökar i de ekonomier som netto-importerar råvaror. Ju större andel nettoexporten avråvaror utgör av BNP desto större blir effekterna. Denreala efterfrågan på varor och tjänster anpassas van-ligtvis inte omedelbart till inkomstförändringar, vilketresulterar i bytesbalansunderskott i de råvaruexporte-rande länderna och ett överskott i de nettoimporteran-de länderna. Det tar alltså tid innan relativprisföränd-ringar får effekt på import- och exportvolymerna. Deunderskott som uppstår i bytesbalansen i det råvaru-

producerande landet, eller förväntningar om sådanaunderskott, minskar efterfrågan på landets valuta ochden försvagas. Deprecieringen bidrar slutligen till attföra ekonomin tillbaka till balans, bl.a. genom att högreimportpriser minskar efterfrågan på importerade varor.Varaktiga försämringar i ”terms of trade” leder till attden reala växelkursen stabiliseras på en svagare nivå.

Mot denna bakgrund är det rimligt att anta att län-der som har betydande nettoexport av råvaror får sesina valutor försvagas när de internationella råvarupri-serna faller. Till den gruppen kan dock Sverige interäknas.

Om förädlade råvaror9 inbegrips i begreppet råva-ror utgör dessa visserligen en betydande andel av svenskexport, nästan 30 procent, men samtidigt svarar råva-rorna enligt denna definition för nästan lika stor andelav importen. Jämfört med Australien och Kanada, somockså har en hög andel råvaruexport, har Sverige enbetydligt högre andel råvaruimport. Det framgår avtabell R1.

Nettoexporten av råvaror gav under 1997 ett bety-dande överskott. Räknat i löpande priser uppgick dettill över 50 miljarder kronor eller 3 procent av BNP, vilket framgår av tabell R2. Trots att Sverige är netto-exportör av råvaror enligt denna breda definition har vigynnats av fallande råvarupriser på världsmarknaden.

RÅVARUPRISER OCH VÄXELKURS

Tabell R1.

Råvaror, enligt bred definition, som andel av

landets totala export respektive totala import.

Procentandel

Export Import

Australien 58 12

Kanada 31 16

Sverige 29 27

Källa: Riksbanken.

Tabell R2.

Råvaror enligt bred definition (utrikeshandeln 1997).

Miljarder kronor respektive procentandel

Varugrupp Export Import NettoMdr SEK Andel i % Mdr SEK Andel i % Mdr SEK

Skog 91 14 15 3 76

Mineral 58 9 42 8 16

Energi 16 3 39 8 –23

Livsmedel 18 3 36 7 –18

Summa råvaror 183 29 133 27 50

Övrigt 448 71 367 73 81

Summa 631 100 500 100 131

Anm. Summan av delposterna kan avvika från de redovisade talen till följd av avrundningar.Källa: Riksbanken.

9 I förädlade råvaror ingår pro-dukter från skogsbruk (såväl trä ochpapper som massa), utvinning avmineral (malm och stål), energire-laterade varor samt livsmedel (obe-arbetade och förädlade varor).

Detta beror på att den internationellt bestämda råva-ruprisutvecklingen får ett betydligt mindre genomslag isvenska exportpriser för råvaror än i importprisernaeftersom förädlingsgraden i de svenska råvaror somexporteras är högre än i de som importeras. Dessutomhar skillnaden i råvarusammansättningen mellan exportoch import verkat gynnsamt för Sveriges del i och medatt världsmarknadspriserna på energirelaterade råvaror,t.ex. råolja, har sjunkit mer än priserna på t.ex. pappers-massa under det senaste året.10

Sammantaget har prisindex för de råvaror, enligtbred definition, som Sverige exporterar fallit omkring 6

procent sedan hösten 1997 då råvarupriserna på världs-marknaden började sjunka. Under samma period harpriserna på importerade råvaror fallit ca 13 procent,allt räknat i kronor (se diagram R5). Utvecklingen avråvarupriserna har därmed, allt annat lika, förstärkthandelsbalansen ca 10 miljarder kronor under detsenaste året. Nedgången i de internationella råvaru-priserna borde alltså om något ha stärkt kronkursen,inte försvagat den.

10 Både Kanada och Australien är enligt grova uppskattningar nettoexpor-törer på samtliga råvaruområden, vilket gör dem känsligare för råvaruprisfall.

sep -97 dec -97 mar -98 jun -98 sep -98

ImportprisindexExportprisindex

85

90

95

100

105

85

90

95

100

105Diagram R5.

Export- och import-

priser för bred

definition av råvaror.

Index: september

1997=100

Anm. I den breda definitionen av råvaror ingår: produkter från skogsbruk, utvinning av mineral, energi-relaterade varor samt livsmedel. EXPI och IMPI ur PPI och vikter enligt tabell R2 (skogsprodukter i EXPI har approximerats med skogsprodukter i HMPI i brist på tillgängliga data).Källor: Riksbanken och SCB.

Den samlade effekt som realränteläget och reala växelkursen bedöms ha på den totala efterfrågan iekonomin har blivit mer expansiv sedan föregåendeinflationsrapport. Den korta realräntan11 har mellanmaj och augusti, mätt som månadsgenomsnitt, minskat med 0,2 procentenheter till ca 3,1 procent(se diagram 5). Detta beror på att de nominella kort-räntorna, till följd av sänkningen av reporäntan ijuni, fallit under sommaren. Hushållens inflations-förväntningar på ett års sikt har under samma period minskat med 0,1 procentenheter till 1,1 pro-cent.

Den långa realräntan uppgår i dagsläget till ca2,8 procent, vilket är en nedgång med 0,2 procent-enheter sedan föregående inflationsrapport. Densvenska femåriga statsobligationsräntan har i sin tursjunkit med 0,3 procentenheter till ca 4,6 procentsamtidigt som de femåriga inflationsförväntningarnaminskat med 0,1 procentenheter till 1,8 procent.12

Mellan maj och augusti deprecierade den realaeffektiva kronkursen (TCW-vägd) ca 5 procent. Denreala kronkursen har således en mer expansiv effektpå efterfrågan än tidigare.

Den reala växelkursen har en mer expansiv effekt på

efterfrågan än tidigare.



Bankernas räntor på lån till hushåll och företagsjönk inte lika mycket som de korta penning-marknadsräntorna under andra kvartalet i år, vilketi någon mån håller tillbaka ökningen av kredit-utbudet. Penningmarknadsräntan föll med 0,5 pro-centenheter medan utlåningsräntan till hushållenminskade med 0,2 procentenheter. Räntorna påföretagskrediter föll något mer, med 0,3 procent-enheter. Detta mönster, med en viss eftersläpning ibankernas reaktion på förändringar i ränteläget, ärförhållandevis normalt och bidrar till att fördröjapenningpolitikens genomslag på efterfrågan ochinflation.

Räntebindningstiden för krediter har också bety-delse för penningpolitikens genomslag. Andelen lånmed rörliga räntevillkor ökade från 7 procent till 9procent mellan andra kvartalet 1997 och motsva-rande kvartal i år. Under den senaste tiden har detdock kommit indikationer på att framför allt hushål-len nu väljer att återgå till lån med bunden ränta.

Sammanfattningsvis innebär försvagningen av kronan tillsam-

mans med de något lägre räntorna att de s.k. monetära förhål-

landena är mer expansiva än inför föregående inflations-

rapport.

Hushåll och de flesta svenska företag lånar huvud-sakligen i banker och andra kreditinstitut och intedirekt på penningmarknaden. Skillnaden mellan kreditinstitutens räntor och penningmarknadsrän-torna återspeglar skillnader i kreditrisker och kon-kurrensförhållanden. Förändringar i räntemargina-lerna kan innebära att effekter av styrränteändring-ar förstärks eller försvagas. Nyutlåningsräntan följeri stort sett marknadsräntornas rörelser medan rän-tan på befintliga lån ändras med viss eftersläpningpå lån med rörlig ränta och vid ränteförfall på lånmed fast ränta. Bättre säkerheter, lägre riskinnehålloch större konkurrens på marknaden för bostads-krediter medför att bostadsinstitutens rörliga räntagenerellt ligger lägre än bankräntan. Skillnaden mellan rörliga bolåneräntor och jämförbara kortapenningmarknadsräntor var drygt 1 procentenhetandra kvartalet i år, medan motsvarande räntemar-ginal för bankernas utlåning till hushåll respektiveföretag var ungefär 3,9 och 2,0 procentenheter.

okt -92 apr -93 okt -93 apr -94 okt -94 apr -95 okt -95 apr -96 okt -96 apr -97 okt -97 apr -98 okt -98

Realränta 3 mån(vänster skala)

Real TCW-vägd växelkurs (höger skala)

Realränta 5 år(vänster skala)

Diagram 5.

Realräntor, fem år och tre

månader, och real effektiv

växelkurs.

Procent och index:

18 november 1992=100

Källa: Riksbanken.

132

128

124

120

116

112

108

104

100

0

2

4

6

8

10

12

0

2

4

6

8

10

12

11 Räntan på en tremånaders statsskuldväxel justerad med hushållens förväntadeutveckling av KPI under det kommande året.

12 Finansiella placerares inflationsförväntningar på fem års sikt enligt Aragonsenkät.


Den bild av konsumtions- och inflationsutvecklingensom ges av de finansiella aggregaten har inte ändratspå någon avgörande punkt sedan föregående infla-tionsrapport. Det snäva penningmängdsaggregatetM0, dvs. svenska hushålls och företags innehav avsedlar och mynt, har visat sig vara en bra inflations-indikator på omkring sex kvartals sikt. Den årsvisatillväxttakten i M0 uppgick i augusti 1998 till 6,4 procent, vilket är något högre än vid föregåendeinflationsrapport (se digram 15 i bilagan). M0 hartidigare i år utvecklats relativt måttligt. Den relativtstarka ökningstakten i augusti hänger samman meduppgången i detaljhandeln under samma månadoch indikerar en fortsatt stark utveckling av privatkonsumtion.

Den bild av konsumtions- och inflationsutvecklingen

som ges av de finansiella aggregaten har inte ändrats

på någon avgörande punkt sedan föregående

inflationsrapport.

Även det breda penningmängdsaggregatet M313

är en användbar inflationsindikator. Måttet påver-kas dock starkt av portföljomplaceringar mellanbankinlåning och tillgångar som inte ingår i dettaaggregat. I augusti var den årsvisa ökningstakten iM3 3,9 procent, vilket är högre än vid tidpunkten

för senaste inflationsrapporten (se diagram 15 i bila-gan). Huvudförklaringen till ökningen är att hushål-len nu ökar sin bankinlåning.

Kreditinstitutens samlade utlåning till svenskahushåll, företag och kommuner ökade med närmare6 procent på årsbasis i juli, vilket är en viss uppgångsedan föregående inflationsrapport (se diagram 17 ibilagan). Det är företrädesvis bankerna som står förden ökade kreditgivningen.

Ökningstakten i utlåningen till hushållssektornfortsätter stiga. I juli 1998 ökade utlåningen med 6,5procent på årsbasis (se diagram 17 i bilagan). Det ärfrämst utlåningen i banker och finansbolag som ökar.Denna typ av utlåning antas i första hand gå till kon-sumtion. Utlåningen till villor och bostadsrätterökade med knappt 4 procent. Den förhållandevisstarka utvecklingen ligger i linje med Riksbankensbedömning om en fortsatt gynnsam utveckling avprivat konsumtion.

Inflationstrycket såsom det kommer till uttryck i penning-

mängdsaggregaten bedöms vara lågt men växande. Den ökan-

de skuldsättningen i hushållssektorn indikerar en gynnsam

utveckling av privat konsumtion. Detta bekräftas också av upp-

gången i M0.

13 Penningmängdsaggregatet M3 innehåller, förutom sedlar och mynt, ävenbankinlåning och bankcertifikat.


Liksom i tidigare inflationsrapporter är utgångs-punkten för prognosen oförändrad reporänta. Anta-gandet är av teknisk karaktär och görs i första handav pedagogiska skäl för att tydliggöra om reporäntanbehöver justeras, och i så fall i vilken riktning. Eninflationsbedömning som resulterar i slutsatsen attinflationen blir högre (lägre) än inflationsmålet överden tidshorisont som Riksbanken i huvudsak arbe-

tar med – ett till två år – innebär normalt att det finnsskäl att höja (sänka) reporäntan. Det bör dock beto-nas att Riksbanken, vid sidan av huvudprognosen förinflationen, gör en osäkerhetsbedömning som bl.a.baseras på en analys av ett antal riskscenarier förinflationsutsikterna. Denna osäkerhetsbedömningvägs in i det penningpolitiska beslutsunderlaget.

Målet för penningpolitiken är att inflationen, mätt somden årliga förändringen i KPI, ska vara 2 procent.Eftersom penningpolitiken påverkar den ekonomiskautvecklingen och inflationen med fördröjning måstepolitiken vägledas av en prognos över inflationens utveck-ling. Följande faktorer är i tidsperspektivet ett till två åravgörande för inflationens utveckling.

1) Internationell konjunktur och inflation

Sverige är i hög grad en utrikeshandelsberoende eko-nomi och den ekonomiska utvecklingen i vår omvärld ärdärför en betydelsefull faktor i inflationsbedömningen.

Konjunkturutvecklingen i utlandet påverkar efterfrågan påsvensk export och är därmed en viktig komponent vidbedömningen av ekonomins samlade efterfrågeläge.

Inflationstakten i omvärlden påverkar priset i utländsk valu-ta på de varor som importeras till Sverige. Växelkursut-

vecklingen är väsentlig för vilket genomslag förändradevärldsmarknadspriser har på importpriserna i svenska kro-nor. Om kronan stärks blir effekterna på den inhemskainflationen av en given ökning av exportpriserna iomvärlden mindre. Även utvecklingen av vinstmargi-nalerna i importledet har betydelse för genomslaget påden svenska inflationstakten. Ändrade priser på världs-marknaden – som inte motverkas av växelkursensutveckling – påverkar också konkurrensläget för export-industrin, vilket kan återverka på den inhemska löne-ökningstakten och andra produktionskostnader.

2) Efterfråge- och utbudsläget

Om den samlade efterfrågan i ekonomin överstiger den

FAKTORER SOM AVGÖR INFLATIONENS UTVECKLING

K

InflationsbedömningI detta kapitel redovisas bedömningen av prisutvecklingen t.o.m. tredje kvartalet 2000.

Inledningsvis analyseras den internationella utvecklingen följt av en genomgång av efterfråge-

och utbudsförhållandena i svensk ekonomi. Därefter diskuteras de temporära effekter som

kommer att inverka på konsumentprisutvecklingen under de kommande två åren samt

inflationsförväntningarna. Slutligen presenteras en inflationsprognos tillsammans

med en bedömning av osäkerheten i denna prognos.


långsiktiga produktionskapaciteten uppstår normalt settett inflationstryck. Penningpolitiken måste därför avvä-gas så att efterfrågan i möjligaste mån utvecklas i linjemed ekonomins produktionsförmåga. Flera olika indi-katorer kan användas för att få en samlad bild av gra-den av inflationstryck som härrör från efterfråge- ochutbudsförhållandena i ekonomin. En indikator är kapa-

citetsutnyttjandet inom industrin som det avspeglas i t.ex.Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. En annanär arbetsmarknadsläget, där exempelvis förhållandevis högalöneökningar trots en hög arbetslöshet kan indikera attdet finns begränsade möjligheter att öka den samladeefterfrågan utan att löneinflation uppstår. En tredje indikator är ekonometriska skattningar av det s.k. produktionsgapet, som är skillnaden mellan BNP:s faktiskanivå och en uppskattning av den potentiella produk-tionsnivån.

Ju högre den faktiska produktionen är i förhållande till den potentiella produktionsnivån, desto större ärsannolikheten att det uppstår kapacitetsbrist i delar avekonomin. Förekomsten av flaskhalsar i ekonomin kandärför vara tecken på att ekonomin närmar sig denlångsiktiga produktionspotentialen. Det kan t.ex. ta siguttryck i brist på viss arbetskraft. En svårighet i sam-manhanget är dock att hög efterfrågan på, och högalöneökningar för, viss typ av arbetskraft också kan varatecken på att produktiviteten och lönsamheten utveck-las bättre i vissa sektorer av ekonomin än i andra. Löne-ökningar inom dessa delar av ekonomin utgör i så fall isig inget inflationshot, men ställer krav på en väl fun-gerande lönebildning och rörlighet på arbetsmarkna-den. I bedömningen måste också vägas in att en höginvesteringsnivå, ett ökat arbetsutbud eller förbättradteknologi på sikt ökar produktionskapaciteten.

Det är dock inte alla priser i ekonomin som på ettmarknadsmässigt sätt styrs av förändringar i efterfrågan.Inom vissa områden sätts priserna genom administra-tiva beslut, där hänsyn framför allt tas till hur kost-nadssidan utvecklas eller där betydande subventions-element ingår. Exempel på administrativt bestämda priser i Sverige är lägenhetshyror och avgifter för sjuk-vård och vissa typer av kommunala tjänster. För pen-ningpolitiken innebär det att ränteförändringar har ensärskilt fördröjd verkan på vissa prisgrupper. Penning-politiken kan endast påverka dessa priser via effekter

på den allmänna kostnadsutvecklingen i ekonomin, t.ex.löneutvecklingen.14

3) Andra kostnadschocker och temporära effekter

Förändrade inflationsimpulser kan också komma frånspecifika kostnadsökningar som varken härrör från engenerell internationell inflationsökning eller från efter-frågeläget. Exempel på sådana kostnadschocker är för-ändrade råvarupriser. Likartade impulser kan ävenkomma från finanspolitiken i form av ändrade indirekta

skatter och subventioner. Inflationsimpulser av denna karak-tär är ofta temporära i den meningen att de leder tillen omedelbar förändring av den allmänna prisnivånutan att den långsiktiga inflationstakten för den skullpåverkas. Det är emellertid inte uteslutet att sådanaimpulser har en varaktig inverkan på inflationsproces-sen genom att inflationsförväntningarna påverkas. Föratt skapa sig en uppfattning om inflationen rensat förtemporära impulser arbetar Riksbanken bl.a. med olikamått på underliggande inflation.

4) Förväntningarna om inflationen

Ett högt efterfrågeläge i ekonomin leder producentertill att höja sina priser och löntagare att kräva höjdalöner. Men förväntningar om hög inflation i framtidenkan också i sig själva leda till inflationsdrivande pris-och löneökningar, eftersom ekonomins aktörer strävarefter att bibehålla eller öka sina inkomster i reala termer.Inflationsförväntningarna riskerar på så sätt, om pen-ningpolitiken är alltför passiv, att bli självuppfyllande.

Vid en bedömning av inflationsförväntningarnasbetydelse för penningpolitken är det viktigt att beaktaatt förväntningarna ofta är betingade på en viss för-väntad politik. Att inflationsförväntningarna är i linjemed målet kan därför inte alltid tas som intäkt för attpenningpolitiken är väl avvägd eftersom förväntning-arna i sig kan vara baserade just på att centralbankenjusterar sin styrränta.

Ovanstående faktorer är de som enligt vedertagen eko-nomisk teori – och praktiska erfarenheter – påverkarinflationen. En analys av dessa faktorer är således enviktig del av det penningpolitiska beslutsunderlaget.

14 Se Inflationsrapport 1997:3 för en närmare beskrivning av de administ-rativt bestämda priserna i KPI.


en i industriproduktionen på årbasis har avtagit mar-kant under 1998. Företagsvinsterna har också blivitlägre under loppet av 1998, bl.a. till följd av försva-gad produktivitetsutveckling och stigande lönekost-nader. Under senare år har konsumtionstillväxtentill viss del baserats på att hushållen minskat sparan-det, sannolikt på grund av förmögenhetsökningar tillföljd av stigande aktiekurser. Styrkan i den ameri-kanska konjunkturen kan därför komma att påverkasav tillgångsprisernas fortsatta utveckling. Den senas-te tidens börsoro kan bidra till att konsumtionenmattas snabbare än vad som tidigare räknats med.Sammantaget förväntas i likhet med föregåendeinflationsrapport att aktiviteten i den amerikanskaekonomin mattas under prognosperioden, främstberoende på en långsammare ökningstakt i privatkonsumtion. Till försvagningen bidrar också svagarenettoexport orsakad av Asienkrisen och sämre till-växtutsikter i Latinamerika.

Inom det kommande euroområdet bedömsutvecklingen blir fortsatt gynnsam under prognos-perioden med en tillväxt på ca 3 procent per år, vilket är väl i linje med prognosen i föregående in-flationsrapport. Även om den europeiska industri-konjunkturen utvecklades oväntat svagt under andrakvartalet i år är de senaste indikatorerna på inhemskefterfrågan i euroområdet positiva. Konsumentför-troendet fortsätter att förbättras i regionen, förutomi Italien, med särskilt god utveckling i Tyskland ochFrankrike, samtidigt som aktiviteten inom byggin-dustrin och tjänstesektorn ökar. Tillväxten har kom-mit att vara alltmer inhemskt genererad samtidigtsom bidraget från nettoexporten till länder utanföreuroområdet avtagit. Denna utveckling bedöms fort-sätta under prognosperioden, främst beroende påAsienkrisen.

Den ekonomiska krisen i Ryssland bedöms inte ge

några direkta reala effekter av betydelse på OECD-

ekonomierna.

Den ryska ekonomiska krisen bedöms inte ge någradirekta reala effekter av betydelse på OECD-ekono-mierna. Rysslands BNP motsvarar endast någon pro-

Internationell konjunkturoch inflation

Tillväxten inom OECD-området i sin helhet be-döms bli mellan 2 och 2,5 procent per år vilket ären mindre nedrevidering jämfört med föregåendeinflationsrapport. Denna beror främst på markantförsämrade tillväxtutsikter i Japan. Detta innebär enmåttlig konjunkturavmattning för omvärlden i sinhelhet jämfört med 1997 då BNP växte medomkring 3 procent. Risken att konjunkturen blir svagare än detta huvudscenario är relativt stor vilket diskuteras i avsnittet ”Osäkerheten i infla-tionsbedömningen”, sid. 42–45.

Tillväxten inom OECD-området bedöms bli lägre än

i föregående inflationsrapport – mellan 2 och 2,5

procent per år – främst beroende på markant

försämrade tillväxtutsikter i Japan.

I den japanska ekonomin har tillväxtutsikterna för-sämrats ytterligare och BNP bedöms minska i år föratt sedan öka svagt under resten av prognosperio-den. Statistik för första halvåret 1998 indikerar ettbetydligt kraftigare produktionsbortfall än väntat.Den uppgång i den inhemska japanska efterfrågansom kunde skönjas 1997 bröts i slutet av året. Enbidragande orsak var de finanspolitiska åtstram-ningar som genomfördes 1997, mot bakgrund av ettlångsiktigt behov av att konsolidera de offentligafinanserna. Finanspolitiken har därefter lagts om imer expansiv riktning och riktlinjer för ytterligarestimulansåtgärder 1999 har presenterats. Det är dockosäkert på vilket sätt finanspolitiska åtgärder kanbidra till att stimulera efterfrågan eftersom statsskul-den redan är relativt hög. Problemen i den finansiel-la sektorn fortsätter samtidigt att inverka negativt påden inhemska efterfrågan både via inverkan på hushålls och företags framtidsförväntningar och viabristande tillgång på krediter.

I USA har den inhemska efterfrågan utvecklatsstarkare än väntat hittills i år. Det finns dock teckenpå en försvagning av industrikonjunkturen. Ökning-

Under hela 1990-talet har inflationen varit dämpad inästan hela västvärlden. Skillnaderna mot 1970-taletoch det tidiga 1980-talet är påtagliga, både vad beträf-far nivå och variation i inflationen.

Denna utveckling är ett resultat av flera samver-kande faktorer. Den viktigaste förklaringen är förmod-ligen att allt fler länder har kommit till insikt om att höginflation är skadligt för ekonomin och har därför valtatt föra en penningpolitik inriktad mot låg och stabilinflation. En tänkbar kompletterande förklaring, varsbetydelse dock är mindre klarlagd, kan vara en succes-sivt ökande internationell konkurrens, exempelvis tillföljd av ökande möjligheter att förlägga även förhål-landevis avancerad produktion till länder med betyd-ligt lägre löner än i västvärlden.15

Medan en omorientering av penningpolitiken harvaraktiga effekter på inflationen, är det rimligt att antaatt en ökad konkurrens i huvudsak resulterar i en tem-

porär press nedåt på inflationen. I det senare fallethandlar det snarast om en engångseffekt på prisnivån –låt vara en utdragen sådan – där företag tvingas justerasina priser nedåt så länge konkurrensen intensifieras. Ien inflationistisk miljö avspeglas detta i lägre inflation.16

Hur ökande internationell konkurrens kan påverkaden svenska ekonomin kan illustreras med hjälp av enstarkt förenklad makromodell:

πt är inflationen mätt med KPI, πt den del av infla-tionen som bestäms av inhemska förhållanden, πt internationell inflation, s t växelkursen, πt den av all-mänheten förväntade inhemskt bestämda långsiktiga


cent av OECD-ländernas samlade BNP. Däremotkan finansiella störningar och fortsatta låga rå-varupriser ha globala effekter, vilket främst bedömsdrabba länder i Asien, Mellersta Östern och Latin-amerika som har stora råvaruinnehåll i exporten ochbetydande bytesbalansunderskott.

Inflationen i OECD-området bedöms bli något mer

dämpad jämfört med föregående inflationsrapport.

Inflationen inom det samlade OECD-området be-döms bli något lägre än vad som antogs i föregåendeinflationsrapport. Orsaken är till stor del fortsatt fallande olje- och råvarupriser som påverkar inflationen i konsumentledet direkt, men som också innebärlägre produktionskostnader. Dessa kan förväntas slåigenom i konsumentpriserna successivt framöver.Inflationen inom OECD-länderna väntas i genom-snitt uppgå till 1,6 procent 1998, 1,7 procent 1999och knappt 2 procent 2000. Detta är en viss ned-

revidering jämfört med föregående rapport.Omvärldens exportpriser på bearbetade varor i

nationella valutor revideras också nedåt jämfört medföregående inflationsrapport och väntas utvecklasmer dämpat än konsumentpriserna de kommandetvå åren. För 1998 väntas nu ett mindre prisfall, för1999 en uppgång på 1 procent och för 2000 en upp-gång på 1,5 procent. Exportpriserna hålls nere avett ökat globalt konkurrenstryck i kölvattnet på deninbromsning av världsmarknadstillväxten som efter-frågefallet i Sydostasien och Japan medför och av defallande olje- och råvarupriserna.

Sammanfattningsvis har inga dramatiska omvärderingar

gjorts av de internationella konjunkturoch inflationsutsikterna

i huvudscenariot jämfört med med föregående rapporter. Till-

växten i OECD-området bedöms bli något svagare. Den inter-

nationella exportprisutvecklingen framstår också som svagare

än väntat och inflationsimpulserna till den svenska ekonomin

bedöms därför bli små.

HUR PÅVERKAS DEN SVENSKA EKONOMIN AV ÖKAD INTERNATIONELL KONKURRENS?

πt = δπt + (1−δ) (πt+s t–s t–1) (1)

πt = πt + α(y t−y t) + βz t. (2)

c ∗

e –

c

∗e

inflationen, (y t–y t ) ett mått på det inhemska efter-frågeläget representerat av något mått på kapacitets-utnyttjandet och z t övriga faktorer som påverkar deninhemskt bestämda prisutvecklingen, t.ex. skatteföränd-ringar.

Ekvation (1) säger att inflationen mätt i KPI bestårav en del som bestäms av inhemska förhållanden och endel som styrs av den utländska inflationen justerad förväxelkursrörelser. Ekvation (2) säger att den inhemsktgenererade inflationen bestäms av förväntad inhemskinflation, det inhemska efterfrågeläget samt olika typerav störningar. Den andra termen i (1) avspeglar prisut-vecklingen på importerade varor, men kan även sägasrepresentera prisutvecklingen på inhemskt produceradevaror som utsätts för en stark internationell konkur-rens.17

Ökad internationell konkurrens kan i modellentänkas få främst tre effekter på den svenska inflationenpå kort och medellång sikt, även om det bör betonasatt såväl effekternas relativa betydelse som storleken påden samlade inverkan i praktiken är i hög grad osäker.18

För det första skulle den internationella inflationen, πtsjunka som ett resultat av en global prispress. Importe-rade och importkonkurrerande varor skulle bli billigare.Detta får inte bara en direkt effekt i konsumentledetutan kan också förmodas få en indirekt effekt, via lägrepriser på insats- och investeringsvaror.19

För det andra kan man tänka sig att fler inhemskaföretag än tidigare kommer att utsättas för konkurrensfrån omvärlden och därmed bidra till prispress på

inhemskt producerade varor. I modellen skulle dettaförenklat kunna illustreras med att inflationen i allthögre grad kommer att beskrivas av den andra termeni (1), dvs. att vikten δ minskar.20

För det tredje förefaller det rimligt att även inhem-ska företag som i viss mån kan anpassa sina priser tillefterfrågeläget i Sverige tvingas till ökad effektivitet iproduktionen. I modellen skulle detta motsvaras av attden potentiella produktionen yt blir större än vad denannars skulle ha varit, dvs. en större efterfrågan yt kan


15 Det bör noteras att en motverkande kraft kan uppstå om fusioner av mul-tinationella företag leder till att ett fåtal företag dominerar den globala mark-naden. I ett längre perspektiv kan en ökad internationalisering också leda tillen ökad grad av specialisering, såtillvida att produktionen av vissa varor kon-centreras till vissa länder eller regioner.

16 Se vidare artikel av Asplund, M. och Friberg, R. i kommande nummerav Penning- och valutapolitik där en utförlig genomgång av främst de empi-riska sambanden mellan konkurrens och inflation görs.

17 I praktiken kan naturligtvis de varor och tjänster som konsumeras knappastdelas upp i en del som helt styrs av den utländska prisutvecklingen och en delsom enbart påverkas av inhemska förhållanden. Snarare är det fråga om enkontinuerlig skala där en stor mängd varor och tjänster påverkas av såväl detinhemska efterfrågeläget som internationella priser. En vara som framställs iSverige kan exempelvis innehålla importerade komponenter eller framställasmed hjälp av importerade maskiner samtidigt som prissättningen på vissaimporterade varor kan påverkas av det inhemska efterfrågeläget.

18 På lång sikt kan inflationen, såväl i Sverige som utomlands, förväntasutvecklas i linje med de explicita eller implicita inflationsmålen, främst där-för att centralbankerna kommer att vidta åtgärder om inflationen avviker frånden målsatta.

19 I praktiken kan dessa effekter dämpas eller förstärkas av växelkursfluktua-tioner. För enkelhets skull antas här att den nominella växelkursen är kon-stant.

20 En motverkande effekt kan uppkomma om lägre priser på importeradeoch importkonkurrerande varor ger lägre relativa vikter i KPI-korgen.

1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000

USA JapanEU

–5

0

5

10

15

20

25

–5

0

5

10

15

20

25Diagram R6.

Inflationen i EU, USA,

Japan och Sverige.

Årlig procentuell

förändring

Källor: OECD, Bureau of Labour Statistics, Management and Coordination Agency och SCB.

Sverige

*

–

–


Ränte- och växelkursbedömning

Inflationstrycket påverkas i hög grad av hur räntoroch växelkurs utvecklas. Den bedömning som görsav ränte- och växelkursutvecklingen styrs i sin tur tillviss del av det tekniska antagandet om oförändradreporänta inom prognoshorisonten, dvs. den kom-mande tvåårsperioden. För räntor med korta löp-tider är detta antagande av stor betydelse och tre-månadersräntan antas ligga stilla under prognos-perioden. Räntor med längre löptider påverkas imindre utsträckning av reporänteantagandet. Såvälinternationella som svenska långräntor antas på siktstiga något från de historiskt låga nivåer som råderför närvarande.

Den svenska kronan bedöms appreciera underprognosperioden. Utgångspunkten för denna be-dömning är att kronans reala växelkurs är svagareän vad som är förenligt med långsiktig balans i eko-nomin.22 Den kraftiga kronförsvagningen under

senare tid gör dock att anpassningen av kronkursenmot jämvikt antas ske från en lägre nivå än i föregå-ende inflationsrapport. De faktorer som har försva-gat kronan bedöms dock i huvudsak vara av mer till-fällig karaktär och deras betydelse antas därmed avtarelativt snabbt. För en kronförstärkning talar ocksåde ekonomiska grundförutsättningarna med god till-växt, låg inflation, växande överskott i offentligafinanser och ett stort förtroende för den ekonomiskapolitiken.

De ekonomiska grundförutsättningarna med god

tillväxt, låg inflation, växande överskott i offentliga

finanser och ett stort förtroende för den ekonomiska

politiken talar för en kronförstärkning.

22 Se ruta ”Kronkursens långsiktiga utveckling” i detta avsnitt eller ruta ”Växel-kursens bestämningsfaktorer” i Inflationsrapport 1997:2.

tillfredställas utan att något påtagligt inflationstryckuppstår på grund av kapacitetsrestriktioner.

En implikation av en process där en allt större delav den inhemska produktionen utsätts för internatio-nell konkurrens är att det inhemska kapacitetsutnytt-jandet, såsom det mäts, kan bli en sämre indikator påden framtida inflationen.21 Det kan t.ex. uppstå en situa-tion där kapacitetsutnyttjandet är mycket högt i före-tag som utsätts för hård internationell konkurrens menmåttligt i företag som i högre grad kan anpassa sin pris-sättning efter svenska efterfrågeförhållanden. Det upp-mätta aggregerade kapacitetsutnyttjandet skulle då indi-kera ett förhållandevis högt samlat resursutnyttjande.Detta skulle kunna tolkas som att inflationstrycket ärtämligen högt, trots att de företag som har ett ansträngtkapacitetsläge har begränsade möjligheter att höja priserna.

Samtidigt bör man ha i åtanke att även om ökad

internationell konkurrens kan göra att värdet av efter-frågeläget eller resursutnyttjandegraden som indikatorerpå den framtida prisutvecklingen på produktmarknaden

minskar, så är det inte säkert att dess informationsvärdevad beträffar löneutvecklingen på arbetsmarknaden redu-ceras i samma utsträckning. Ett högt efterfrågeläge skul-le exempelvis kunna leda till avsevärda lönestegringarmen endast måttliga prisstegringar. I förlängningenskulle detta kunna leda till en svag sysselsättnings-utveckling.

21 Riksbanken har i olika sammanhang fört en diskussion om möjlighetenatt relationen mellan den reala ekonomin och inflationen har förändrats påsenare år; se t.ex. Berg och Lundkvist, ”Har inflationsprocessen förändrats?”,Penning- och valutapolitik 1997:2 och Borg och Croneborg, ”Strukturom-vandlingen och prisbildningen”, Penning- och valutapolitik 1997:1. Ökad kon-kurrens är dock bara en av flera tänkbara förklaringar. En annan är att infla-tionsmålet fungerar som ett mer trovärdigt och konkret riktmärke för pris- ochlönesättningsbeslut än vad den fasta växelkursen gjorde.


I huvudscenariot förutsätts att kronan kommer att stär-kas de kommande åren. Detta synsätt tar sin utgångs-punkt i pris- och kostnadsutsikterna relativt omvärldensamt en bedömning av hur kronans reala växelkurskommer att utvecklas mot bakgrund av det stigandekapacitetsutnyttjandet i ekonomin och överskotten iutrikeshandeln. Den reala växelkursen mäter ett landskostnads- eller prisnivå jämfört med konkurrentländer-na uttryckt i gemensam valuta och kan beräknas påolika sätt genom att olika pris- eller kostnadsmåttanvänds.

Sedan övergången till rörlig växelkurs och framtill andra kvartalet 1998 har kronans reala växelkursförsvagats med ca 27 procent i termer av relativaenhetsarbetskostnader per producerad enhet. Den rela-tiva löne- och produktivitetsutvecklingen har i sig stärktkonkurrenskraften med ca 13 procent, medan depre-cieringen av kronans nominella kurs bidrar med denresterande delen.23 I termer av relativa konsumentpriserär den reala deprecieringen också betydande, omkring17 procent. Mätt med relativa exportpriser är dock för-svagningen jämförelsevis liten. Detta beror bl.a. på attexportföretagen har utnyttjat det nominella kronfallettill att förbättra sina vinstmarginaler. Den svenska kon-

kurrenskraften har således förbättrats kraftigt undersenare år. Löne-, pris-, och produktivitetsutvecklingenhar varit gynnsam samtidigt som den nominella växel-kursen har försvagats. Denna utveckling återspeglas iöverskotten i bytes- och handelsbalansen under senareår. Efter två decennier med bytesbalansproblem har detblivit möjligt för Sverige att inleda återbetalningar påutlandsskulden

För att avgöra om en valuta är över- eller under-värderad, och därmed hur den kan förväntas utveck-las i framtiden, används ofta begreppet real jämviktsväxel-

kurs. Med real jämviktsväxelkurs avses en växelkursnivåsom är förenlig med intern och extern balans i ekono-min.24 Med intern balans avses fullt kapacitetsutnytt-jande och prisstabilitet. Extern balans skulle i dettasammanhang kunna innebära att utlandsskulden, mättsom procent av BNP, är stabil över tiden. Denna för-hållandevis strikta definition av extern balans förutsät-

Exportpriser Konsumentpriser Enhetsarbetskostnad

90

100

110

120

130

140

150

90

100

110

120

130

140

150Diagram R7.

Real effektiv växelkurs

baserad på export-

priser, konsumentpriser

och enhetsarbets-

kostnader.

Index: 18 november

1992=100

Anm. De reala växelkurserna är uttryckta som utländska priser/kostnader dividerade med svenska priser/kostnader i gemensam valuta. Ett högre index återspeglar följaktligen en depreciering av kronans reala växelkurs och en konkurrensförstärkning.Källor: IMF och Riksbanken.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

KRONKURSENS LÅNGSIKTIGA UTVECKLING

23 Den nominella TCW-vägda växelkursen var 119,2 i genomsnitt andrakvartalet 1998. Kronan har sedan dess försvagats med 4 procent och TCW-index uppgick till 124,5 den 17 september.

24 En närmare beskrivning av denna ansats återfinns t.ex. i ”Exchange Ratesand Economic Fundamentals: A Framework for Analysis”, International Mone-tary Fund (1994), Occasional Paper No. 115.


ter att ekonomin nått en situation där de finansiellaskuld- och tillgångsstockarna har stabiliserats i förhål-lande till BNP. Om så är fallet anses den reala växel-kursen ha nått sin långsiktiga jämvikt.

En annan inte lika strikt definition av extern balansär att bytesbalansen utvecklas på ett sätt som ger jäm-vikt för utlandsskulden inom en viss specificerad tids-horisont. Så skulle exempelvis en hög utlandsskuldkunna motivera en svagare växelkurs med överskott ibytesbalansen under en viss tid så att skulden sjunkeroch till sist stabiliseras på en mer normal nivå. Undersådana omständigheter anses den reala växelkursenvara i medelfristig jämvikt om ekonomin samtidigt är iintern balans.

Jämviktsbegreppet kan även vidgas till att beaktade skillnader som föreligger mellan olika länders kon-junkturläge och penningpolitik och den inverkan dettahar på växelkursen. Den kortsiktiga reala jämviktskursenkan definieras som den växelkurs som är konsistent medatt intern balans nås inom en viss tidsperiod och attbytesbalansen utvecklas på ett sätt som till sist ger jäm-vikt för utlandsskulden. Antag t.ex. att inflationsutsik-terna är dämpade och efterfrågan i den inhemska eko-nomin är svag relativt omvärlden. I så fall skulle pen-ningpolitiken behöva vara expansiv och räntorna låga,vilket inledningsvis försvagar växelkursen. När ekono-min sedan närmar sig fullt kapacitetsutnyttjande med

prisstabilitet, dvs. intern balans, skulle penningpolitikenbehöva föras i en mindre expansiv riktning och växel-kursen stärkas.

Till saken hör naturligtvis att beräkningar av denreala jämviktskursen är osäkra och i viss mån också sub-jektiva beroende på den bedömning som måste görasav en rad strukturella faktorer i ekonomin som t.ex. detlångsiktiga sparandet och den potentiella tillväxten.Dessutom kan den långsiktiga jämvikten förändras övertiden beroende på strukturella faktorer och förskjut-ningar i ”terms of trade”. Inte desto mindre kan beräk-ningar av den här typen ge en viss vägledning om hurkronan kommer att värderas i framtiden och ett förstasteg kan då vara att föra ett resonemang utifrån begrep-pen intern och extern balans.

Vad gäller den interna balansen i Sverige så har densvaga kronkursen inneburit att produktion och syssel-sättning återigen har ökat i den konkurrensutsatta sek-torn, medan den inhemska efterfrågan varit dämpad.Produktionsgapet är därför av allt att döma fortfarandenegativt och det kan komma att finnas kvar en viss över-skottskapacitet i ekonomin även mot slutet av 2000 (sediagram 30 i bilagan). Inflationstrycket i ekonomin ärsåledes svagt. Penningpolitiken är därför fortfarandeexpansiv och räntedifferensen mot utlandet därmedlägre än vad den annars skulle vara. Detta försvagarkronan.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

HandelbalansBytebalans

–4

–2

0

2

4

6

8

10

–4

–2

0

2

4

6

8

10Diagram R8.

Utrikeshandel.

Procent av BNP

Källor: Riksbanken och SCB.


Hur förhåller det sig då med den externa balansen?

De senaste åren har exporten utvecklats stark och över-skotten i bytesbalansen har uppgått till 2 à 3 procentav BNP. Dessa överskott förefaller rimliga med tankepå att utlandsskulden är hög i ett historiskt perspektivsamt att andelen av befolkningen i arbetsför ålder min-skar en bit in på 2000-talet. Å andra sidan kan inteöverskotten i bytesbalansen förväntas vara av den stor-leksordningen i längden. När väl den inhemska efter-frågan tar fart och importen ökar kommer överskottenockså att minska. De beräkningar som Riksbanken gjortindikerar dock att bytesbalansen vid rådande växelkursskulle ge ett överskott även om den inhemska efter-frågan ökade så pass att ekonomin nådde fullt resur-sutnyttjande. Beräkningarna är naturligtvis osäkra mende stödjer intrycket att det finns ett visst apprecierings-utrymme även när ekonomin når intern balans.

I det längre perspektivet gör andra krafter sig gäl-lande. Med de överskott som är att vänta de närmasteåren kommer utlandsskulden att minska. Lägre utlands-skuld betyder lägre räntebetalningar och om ränte-betalningarna minskar kommer det inte att behövaslika stora överskott i handelsbalansen för att finansieradessa. Utlandsskulden kan i så fall stabiliseras med ensvagare handelsbalans. Ett lägre handelsbalansöverskotti den långsiktiga jämvikten förutsätter i sin tur en starkare växelkurs. Med dessa utgångspunkter är

kronan undervärderad ur ett långsiktigt perspektiv.En real appreciering av kronan under de närmas-

te åren förfaller således rimlig, men vad kommer atthända med den nominella kronkursen? Den reala för-stärkningen kan i princip ske på två sätt. Antingengenom att pris- och kostnadsutvecklingen i Sverige över-stiger den i omvärlden eller genom att den nominellakronkursen förstärks. De bedömningar som nu före-ligger pekar samstämmigt mot att prisutvecklingen iSverige kommer att ligga väl i linje med våra viktigastekonkurrentländer. Detta innebär att den reala appre-cieringen i huvudsak kommer att äga rum genom enförstärkning av den nominella kronkursen.

Sammantaget förefaller därför den realekonomiskasituationen tillsammans med penningpolitikens nuva-rande expansiva inriktning tala för att kronan kommeratt stärkas under de närmaste åren. Hur stor apprecie-ringen till sist blir är osäkert, men de beräkningar somRiksbanken tidigare har presenterat ger en viss vägled-ning.25 Kronans långsiktiga anpassning påverkas dockfrån tid till annan av olika störningar på de finansiellamarknaderna, som temporärt försvagar kronan. Dettahar också varit fallet under de senaste månaderna.

0

10

20

30

40

50

0

10

20

30

40

50Diagram R9.

Utlandsskuld, netto.

Procent av BNP

Anm. Med utlandsskuld avses nettot av samtliga inhemska sektorers tillgångar och skulder mot utlandet.Källa: Riksbanken.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

25 Se A. Alexius och H. Lindberg ”Kronans reala jämviktskurs”, Penning-och valutapolitik 1996:1.


1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Faktiskt importpris i SEKImportprisutveckling i SEK vidfullständigt växelkursgenomslag

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

35

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

35Diagram 6.

Importpriser för bearbetade

varor.


Källor: Riksbanken och SCB.

Sammantaget bedöms den nominella TCW-vägdakronkursen appreciera och i genomsnitt uppgå till ca120 det närmaste året (fjärde kvartalet 1998 till ochmed tredje kvartalet 1999) och drygt 117 nästföljan-de år (fjärde kvartalet 1999 till och med tredje kvar-talet 2000). Detta innebär en växelkursutvecklingsom är något svagare än i föregående inflations-rapport.26

Sammanfattningsvis antas de korta räntorna, som en direkt

följd av antagandet om oförändrad penningpolitik, vara stabi-

la under prognosperioden. De längre marknadsräntorna, såväl

utomlands som i Sverige, bedöms stiga något från de låga nivå-

er som råder för tillfället. Den svenska kronan bedöms stärkas

något under de kommande två åren.

ImportpriserDen internationella inflationens inflytande på desvenska importpriserna i producentledet beror påflera faktorer, bland annat den svenska kronansutveckling. Förhållandet mellan växelkursutvecklingoch importpriser kompliceras emellertid av att växel-kursens sammantagna genomslag på priserna tycksvara ofullständigt.27

På kort sikt beror detta på prisstelheter och andraanpassningskostnader, särskilt i de fall där växelkur-

sens förändring anses vara kortvarig. På längre siktär även andra marknadsförhållanden av betydelseför genomslaget. Utländska exportörer såväl somsvenska importörer kan, om det råder begränsadkonkurrens på marknaden, styra prissättningen ochdärigenom kontrollera sina vinstmarginaler. Växel-kursförändringar föranleder normalt att vinstmargi-naler och försäljningspriser justeras av företagen iavsikt att uppnå en så gynnsam vinstutveckling sommöjligt på lång sikt.

Effekterna på importpriserna i producentledetav en växelkursförändring varierar med olika varu-slag. Råvaror med ett väldefinierat världsmarknads-pris i en utländsk kontraktvaluta utgör en homogenvara där genomslaget oftast är snabbt och omedel-bart. Effekten på importpriserna på heterogena pro-dukter som bearbetade varor påverkas emellertid avdet inhemska efterfrågeläget. Dessa effekter är därförofta utdragna och slår inte igenom fullt ut ens på långsikt.

En fjärdedel av KPI utgörs av importerade varoroch ytterligare en del av importsubstitut. Växelkurs-förändringar och dess effekt på importpriserna ärsåledes av stor betydelse för den sammantagna infla-tionsbedömningen.

De internationella exportpriserna bedöms somtidigare nämnts utvecklas svagt medan den TCW-

vägda kronkursen antas appreciera under de när-maste två åren. I genomsnitt antas dock kronan varaca 1 procent svagare i slutet av prognosperioden änvad som förutsågs i föregående inflationsrapport.Råvarupriserna antas bli fortsatt låga på kort sikt. Pålite längre sikt är utvecklingen svårbedömd av fleraskäl. Nuvarande priser på basmetaller ligger i de fles-ta fall under produktionskostnaden och flertalet pro-ducenter går med förlust. Detta är inte hållbart påsikt. Vidare är kapacitetsutnyttjandet högt och lag-ren små. Oljeprisutvecklingen framöver präglas avosäkerhet kring såväl svag efterfrågan, stigande lagersom aviserade utbudsbegränsningar. Sammantagetantas råvarupriserna framöver följa utvecklingen iterminspriserna på råolja. Dessa indikerar en upp-gång med drygt 10 procent under 1999 och knappt 4procent 2000.

Sammantaget bedöms importpriserna i produ-centledet sjunka med ca 0,5 procent under 1998,vara i stort sett oförändrade under 1999 och stigamed knappt 0,5 procent 2000, vilket är i linje medbedömningen i föregående inflationsrapport. Detslutliga genomslaget i konsumentledet beror i sin turpå trögheter i prissättningen och hur vinstmargina-lerna i konsumentledet utvecklas.

Sammantaget bedöms den svagare internationella infla-

tionen motverkas av en svagare växelkursutveckling och med-

föra att importpriserna utvecklas fortsatt dämpat, i linje med

föregående inflationsrapport.

Efterfrågan och utbud

Nationalräkenskaperna för andra kvartalet visade entydlig avmattning i exporttillväxten. Exporten stegtotalt med 6,8 procent under första halvåret i år jäm-fört med första halvåret 1997. Utfallet var i linje medden bedömning som gjordes i föregående inflations-rapport. Effekterna av Asienkrisen börjar nu göra sigmärkbara i handelsstatistiken. Exporten till Europaväxte dock fortfarande starkt.

Utvecklingen hittills i år överensstämmer medbedömningen i föregående inflationsrapport, mendet finns indikationer på att exporttillväxten fram-


1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Relativt exportprisMarknadsandelar

80

90

100

110

120

130

80

90

100

110

120

130Diagram 7.

Marknadsandelar för svensk

export av varor och relativt

exportpris för tillverkade

varor.

Index: 1980=100

Källa: OECD.

26 Växelkursen antogs även i föregående inflationsrapport följa en apprecieran-de bana. Enligt Riksbankens enkät, som genomförts av Prospera Research AB,om växelkursförväntningar per den 19 maj räknade även privata bedömare igenomsnitt med en starkare krona under samma prognosperiod.

27 Det långsiktiga genomslaget för bearbetade varor har uppskattats till 60–80procent i Sverige, vilket ligger något högre än internationella resultat (ca 40 procentför mindre utlandsberoende stora länder och 60 procent för små länder), se Alexius, A. (1997), ”Import Prices and Nominal Exchange Rates in Sweden”, Finnish Economic Papers Vol. 10 No. 2.


gent kan bli svagare än förväntat. Exportorder-ingången har exempelvis försämrats samtidigt somtillförsikten bland inköpscheferna minskat.

Exporttillväxten dämpas på grund av en svagare

utveckling i OECD-området än vad som tidigare

förväntats.

Konjunkturen i OECD-området bedöms utvecklasnågot svagare än i tidigare bedömningar. Utsikter-na för marknadstillväxten för svenska exportvarorhar således försämrats något. Ett svagare utgångs-läge för kronkursen förbättrar å andra sidan de sven-ska relativpriserna. De senaste årens goda lönsamhetoch kronförsvagningen under sommaren gör att före-tagen inte behöver låta den kronappreciering somförutses slå igenom i nämnvärt ökande priser under1999. Under 2000 kan dock den förväntade appre-cieringen av kronan innebära en viss försvagning avkonkurrenskraften och vissa förluster av marknads-andelar. Sammantaget förväntas ändå en fortsatt godexportutveckling under prognosperioden. Mot bak-grund av de försämrade utsikterna för marknadstill-växten kan dock exporten komma att utvecklasnågot svagare mot slutet av prognosperioden än vadsom förutsågs i föregående inflationsrapport.

Importen steg totalt med 10,3 procent under för-sta halvåret, vilket var mer än väntat. Det var fram-

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Egnahem (vänster skala) Aktier (höger skala)

260

280

300

320

340

360

600

1 000

1 400

1 800

2 200

2 600

3 000

3 400

3 800Diagram 8.

Prisindex egnahem,

löpande priser, (index:

1981=100) och

Stockholms Fondbörs

generalindex* (index:

1979-12-30=100)

*Senaste observationen 1998-08-31.Källor: SCB och Stockholms Fondbörs.

för allt importen av tjänster som ökade. Importenförväntas fortsätta att öka starkt under prognospe-rioden. Detta hänger delvis samman med förskjut-ningen av efterfrågans sammansättning, men ocksåpå att priserna på importvaror förväntas öka lång-sammare än priserna på inhemskt produceradevaror.

Sammantaget bedöms nettoexporten ge ett mindre bidrag

till BNP-tillväxten i första hand i år, men i viss mån även

1999 och 2000 jämfört med vad som förutsågs i föregående

inflationsrapport.

Privat konsumtion har uppvisat en uppåtgåendetrend sedan andra halvåret 1996 (se diagram 21 ibilagan). I huvudsak har uppgången drivits av kon-sumtionen av varaktiga varor, som bilar, möbler, vit-varor, elektronik och övriga fritidsartiklar. Dessavaror har ett stort importinnehåll. Även vissa typer avtjänster såsom underhållning och nöje, restaurang,teletjänster och utlandsresor har uppvisat storaökningstal. Konsumtionen av livsmedel och boende-tjänster har inte ökat i samma takt men dessa harnormalt heller inte något uttalat konjunkturmönster.Denna del utgör drygt 40 procent av den totala pri-vata konsumtionen. Flera faktorer bidrar till att för-klara konsumtionsuppgången. Hushållens förmö-

Med utgångspunkt från priserna på olika derivatin-strument28 går det att skapa en bild av marknadens för-väntningar om aktieprisutvecklingen. Om det finns etttillräckligt stort antal optionsnoteringar med sammalöptid är det möjligt att uppskatta marknadsaktörernassannolikhetsfördelning för de framtida aktieprisernaoch avgöra om sannolikheten för ett aktieprisfallbedöms som större än sannolikheten för en aktiepris-uppgång.

Beräkningar av detta slag har gjorts för det svenskaOMX-indexet. Eftersom OMX innehåller de 30 mestomsatta aktierna (värdeviktat) på Stockholmsbörsen bördetta index fungera som en god indikator på markna-dens förväntningar om börsen som helhet. Metoden


IMPLICITA FÖRDELNINGAR FÖR OMX-INDEX

28 Derivatinstrument är finansiella instrument vars värde beror på en ellerflera underliggande tillgångars pris. Exempel på derivatinstrument är optio-ner som ger innehavaren en rättighet, men inte en skyldighet, att köpa ellersälja en viss tillgång i framtiden till ett förutbestämt pris.

Novemberoptioner Oktoberoptioner

Diagram R10.

Implicit fördelning för

OMX-index 23 oktober

respektive 27 november

1998 enligt options-

noteringar per den

17 september 1998.

Värdet på OMX-index var

vid skattningstillfället

598,1.

Källa: Riksbanken.

200 300 400 500 600

OMX-index

700 800 900 1 000

Impl

icit

för

deln

ing

genhet, framtidsförväntningar och inkomstutveck-ling drar nu åt samma håll.

Under första halvåret 1998 ökade den privatakonsumtionen med 2,5 procent, vilket var något merän väntat. Den senaste statistiken tyder på att dennautveckling fortsätter även under andra halvåret.

Tillgångspriserna speglar hushållens framtids-förväntningar och är samtidigt en indikator på hurhushållens förmögenhet utvecklas. Småhusprisernahar hittills i år ökat med 8 procent. Under den senaste tiden har oro och fallande kurser präglatutvecklingen på världens börser. Stockholmsbörsenhar stigit mycket kraftigt de senaste tre åren. Sedan

toppen i juli 1998 har börsen emellertid fallit tillba-ka till den nivå som rådde vid årsskiftet 1997/98 (se diagram 8).

Kortsiktiga kursrörelser torde ha ett begränsatgenomslag på konsumtionsutvecklingen. En djupareoch mer långvarig nedgång skulle dock kunna fåvissa negativa återverkningar, i första hand via för-väntningsbildningen. Prissättningen av s.k. OMX-optioner visar att marknadsaktörerna bedömer san-nolikheten för en fortsatt nedgång i aktieprisernasom större än sannolikheten för en uppgång (se för-djupningsruta ”Implicita fördelningar för OMX-index” nedan).


som används för att skatta de implicita fördelningarnabygger på ett antagande om den underliggande fördel-ningens funktionsform.29 Metoden gör det möjligt atterhålla såväl symmetriska som skeva sannolikhetsför-delningar. Det går även att fånga upp implicita fördel-ningar med hög sannolikhet för extremvärden, dvs. för-delningar med tjocka ”svansar”. Dessutom är det möj-ligt att erhålla implicita fördelningar med två ”toppar”,vilket kan vara användbart i situationer där markna-den bedömer att det finns två mycket olika scenariersom kan inträffa med relativt stor sannolikhet.

Diagram R10 visar de implicita fördelningarna förOMX-index den 23 oktober respektive 27 november1998, estimerade med hjälp av optionsnoteringar perden 17 september 1998.30 Som framgår av diagrammethar den implicita fördelningen för novemberoptionernastörre spridning än fördelningen för oktoberoptioner-

na. Detta är naturligt eftersom osäkerheten om detframtida utfallet blir större då prognoshorisonten blirlängre. Båda fördelningarna uppvisar klart markeradnegativ skevhet, dvs. vänstersvansarna är längre ochtjockare än högersvansarna. Sannolikheten för storanedgångar bedöms alltså vara större än sannolikhetenför stora uppgångar vilket tyder på att marknadsaktö-rerna är oroliga för fortsatta prisfall på aktier.

29 Mer specifikt används en blandning av viktade lognormalfördelningar. SeHördahl, P. (1998), ”Implicita fördelningar för OMX-index”, Metod-PM, Sveriges riksbank, för en mer utförlig beskrivning av metoden. Se även Melick,W.R. och C.P. Thomas (1997), ”Recovering an Asset’s Implied PDF fromOption Prices: An Application to Crude Oil during the Gulf Crisis”, Journal ofFinancial and Quantitative Analysis, 32, sid. 91–115.

30 Notera att de skattade fördelningarna är de som skulle gälla om markna-dens aktörer vore riskneutrala.

Utvecklingen av hushållens inkomster, förmögenheter

och framtidsförväntningar pekar på en god tillväxt av

privat konsumtion de närmaste åren.

Hushållens förväntningar om den egna ekonominhar fortsatt stiga sedan föregående inflationsrapportoch hushållen är trots oron på senare tid optimistis-ka i ett historiskt perspektiv (se diagram 22 i bilagan).

Hushållens realt disponibla inkomster bedömsstiga väsentligt under prognosperioden. Utveckling-en beror på flera faktorer; stigande reallöner, ökadsysselsättning och mindre åtstramande effekter frånfinanspolitiken.

Den samlade bedömningen är att uppgången iprivat konsumtion förväntas ske tidigare och blinågot starkare än vad som antogs i föregående infla-tionsrapport. Tillväxttakten förväntas därför blinågot starkare i år och nästa år men något svagare2000.

Hushållens sparkvot sjönk till 0,8 procent 1997.Den gynnsamma utvecklingen av de disponibla in-komsterna förväntas dock kunna möjliggöra en vissuppgång i sparandet under prognosperioden trotsden starka konsumtionstillväxten.

Sammantaget bedöms utvecklingen av privat konsumtion

bli något starkare i år och nästa år än bedömningen i förra

inflationsrapporten. Tillväxttakten förväntas i huvudscenariot

bli knappt 3 procent i år, drygt 3 procent nästa år samt omkring

2,5 procent 2000.

Finanspolitiken är viktig för penningpolitikensutformning av flera skäl. I ett konjunkturellt per-spektiv påverkar finanspolitiken efterfrågeläget i eko-nomin och därmed inflationstrycket. Samtidigt ärfinanspolitiken i ett längre perspektiv av central bety-delse eftersom tvivel på den långsiktiga hållbarheteni de offentliga finanserna kan få negativa återverk-ningar, t.ex. i form av en svagare växelkurs, vilketökar inflationsriskerna.

I vårpropositionen aviserade regeringen en satsning på kommunal sysselsättning motsvarande 4miljarder kronor årligen 1998–2001. I föregåendeinflationsrapport antogs att denna satsning skulle fåett visst genomslag redan i år. Enligt nationalräken-skaperna har den kommunala konsumtionen ökatsnabbare än väntat under första halvåret i år. Dettatyder på att de ökade statsbidragen till kommunerna


kan komma att få ett något starkare och snabbaregenomslag på verksamheten än vad som förutsågs iföregående inflationsrapport.

De ökade statsbidragen till kommunerna får ett något

starkare genomslag på verksamheten än förväntat.

Finanspolitiken måste fortfarande beskrivas somstram men kommer i mindre utsträckning än underde senaste åren att bidra till att dämpa efterfrågan iekonomin. Effekten av förändrade skatter och trans-fereringar bedöms dock vara dämpande på hushål-lens inkomster både i år och nästa år. Hushållens dis-ponibla inkomster förväntas trots detta växa till följdav ökad sysselsättning och reallön.

De offentliga finanserna har förbättrats markantunder senare år. Den offentliga sektorns finansiellasparande förväntas i år bli positivt för första gångensedan 1990. De kommande åren bedöms de offent-liga finanserna stärkas ytterligare.

Saneringen av statsfinanserna har bidragit till ettökat förtroende för den samlade ekonomiska politi-ken. Det är viktigt att det förtroende som uppnåttsbibehålls och att ett visst finanspolitiskt handlings-utrymme skapas genom överskott i de offentligafinanserna under kommande år.

Offentlig konsumtion bedöms utvecklas något starkare

under prognosperioden än vad som tidigare förväntades.

Under första halvåret 1998 ökade de totala brutto-investeringarna med 10,6 procent jämfört med mot-svarande period 1997 (se diagram 24 i bilagan). Detinnebär att investeringsvolymen under helåret 1998sannolikt kommer att överträffa bedömningen i före-gående inflationsrapport. Det är särskilt vissa bran-scher utanför industrin, såsom energisektorn, han-deln och uthyrning/företagsservice, som uppvisatstora volymökningar under första halvåret, men ävende offentliga investeringarna har ökat mer än vän-tat. Industrins bruttoinvesteringar ökade med 9,0procent under första halvåret, vilket ligger i linje medRiksbankens tidigare bedömning.

SCB:s investeringsenkät, som genomfördes under

maj, visade att många av de tillfrågade företagenhade reviderat upp sina investeringsplaner för 1998.

Inom industrin är dock konjunkturbilden någotsplittrad. Enligt Konjunkturinstitutets barometerun-dersökningar har bedömningen av orderstock ochfärdigvarulager indikerat ett gott konjunkturläge.Vidare tyder företagens produktionsplaner och pla-nerade ökning av produktionskapaciteten på fortsattoptimism. Samtidigt tycks emellertid orderingångenha utvecklats tämligen svagt. SCB:s orderstatistikindikerar att orderingången från såväl hemmamark-naden som exportmarknaden dämpats sedan slutetav 1997. Inköpschefsindex för både juli och augustivisade också lägre indextal än för motsvarandemånader i fjol. Detta tyder på att den svenska indus-trikonjunkturen kan vara på väg att försvagas.

Effekterna på bruttoinvesteringarna av den för-sämring av industrikonjunkturen, som nu kan skön-jas, är svårbedömd. Investeringsutvecklingen i indu-strin bedöms dämpas under 1999 och bli svagarejämfört med bedömningen i föregående inflations-rapport.

En något svagare industrikonjunktur antas dämpa

investeringarna under 1999 och 2000.

Bostadsinvesteringarna var i stort sett oförändradeunder första halvåret 1998 jämfört med första halv-året 1997. Det finns dock tydliga tecken på en vänd-ning. Enligt preliminär statistik från SCB ökade anta-let påbörjade lägenheter i nybyggnad med 12 pro-cent under första halvåret 1998. Konjunkturinstitu-tets junibarometer visade också på en förbättring avbyggkonjunkturen. Bostadsinvesteringarna förvän-tas därför öka såväl i år som de närmast kommandeåren. Stocken av lediga lägenheter är fortfarandemycket stor, i synnerhet utanför storstadsregionerna.Byggandet förväntas därför ligga under den nivåsom långsiktigt krävs för att kompensera för kapital-förslitning och befolkningstillväxt.

Sammantaget bedöms bruttoinvesteringarna komma att

öka tämligen starkt i år men ökningen mattas av något under

1999 och 2000. Industrikonjunkturen försvagas, vilket kan

komma att dämpa investeringarna i industrin något de när-

maste åren. Bedömningen att bostadsinvesteringarna kommer


att återhämta sig har fått ytterligare stöd sedan föregående infla-

tionsrapport.

Den svenska ekonomin befinner sig i vad som före-faller vara en stabil konjunkturuppgång. Tillväxtenförväntas i Riksbankens huvudscenario bli god underhela prognosperioden. Bilden av BNP-utvecklingenoch dess sammansättning från föregående infla-tionsrapport är i stort oförändrad. Nettoexportensbidrag till tillväxten bedöms dock avta något snab-bare samtidigt som den inhemska efterfrågans bety-delse ökar.

BNP bedöms öka med knappt 3 procent per år under

prognosperioden.

Sammantaget bedöms BNP i huvudscenariot öka med knappt

3 procent per år under prognosperioden. Detta innebär en viss

upprevidering för 1998 och en mindre nedrevidering för 1999

och 2000 jämfört med föregående inflationsrapport.

Sysselsättningsläget fortsätter att förbättras inom allasektorer. Antalet sysselsatta ökade med nästan 60 000personer mellan maj–augusti i år och motsvarandeperiod förra året. En tredjedel av denna ökning sked-de inom den offentliga tjänstesektorn. Arbetslösheten

har fortsatt att falla jämfört med föregående år, omän i långsammare takt än i början av året. När kon-junkturen vänder och efterfrågan på arbetskraft bör-jar öka, brukar personer som av olika skäl valt att ståutanför arbetsmarknaden åter börja söka arbete.Arbetskraften har efter en nedgång under slutet av1997 åter börjat öka, (se diagram 9).

De närmaste åren bedöms sysselsättningen komma

att öka i takt med att efterfrågan förstärks, men inga

dramatiska förändringar väntas.

Flera tecken visar på att aktiviteten stiger på arbets-marknaden. Antalet fasta tjänster har börjat öka ochantalet undersysselsatta har fortsatt att minska. Där-emot fortsätter arbetsmarknaden uppvisa trögheter irekryteringen till nyanmälda lediga platser. Antaletkvarstående lediga platser var dubbelt så stort 1997som 1993, trots en likartad nivå för den totala arbets-lösheten. Detta indikerar att det idag tar längre tidatt tillsätta vakanser.

De närmaste åren bedöms sysselsättningen fortsätta att

öka i takt med att inhemsk efterfrågan förstärks. En god pro-

duktivitetsutveckling i kombination med vissa svårigheter att

fylla vakanser gör att ingen dramatisk ökning i sysselsättning-

en förväntas. Den kraftiga minskningen av arbetslösheten fram

till sommaren bedöms avta, eftersom arbetskraften beräknas

öka redan under nästa år.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Arbetskraft inkl. utbildningsåtgärder SysselsattaArbetskraft

3 700

3 800

3 900

4 000

4 100

4 200

4 300

4 400

4 500

4 600

4 700

3 700

3 800

3 900

4 000

4 100

4 200

4 300

4 400

4 500

4 600

4 700Diagram 9.

Arbetskraft och sysselsatta.

Säsongrensade värden, tre

månaders glidande

medeltal, tusental

Anm. Med utbildningsåtgärder menas utbildning som klassificeras som arbetsmarknadspolitiska åtgärder t.ex. arbetslivsutveckling, arbetsplatsintroduktion och arbetsmarknadsutbildning. Dessa ingår inte i arbetskraften enligt SCB:s definition.Källa: SCB.


Löneökningarna i hela ekonomin har sjunkit underförsta kvartalet 1998 men väntas stiga under restenav året i takt med att lönepåslagen från avtalsrörelsenregistreras. I genomsnitt har löneökningarna hittillsunder 1998 varit 2,4 procent. Tjänstemännen i denprivata sektorn har fått de största löneökningarnaunder 1998, i genomsnitt 4,1 procent. De flesta avtalär treåriga, med rätt att säga upp avtalet efter två år.Utvecklingen väntas ligga i linje med huvudscena-riot i föregående inflationsrapport där lönernabedömdes öka med 3,5–4,0 procent per år underperioden 1998–2000.

Produktivitetsutvecklingen förväntas dämpas något

men förbli på en relativt hög nivå. Lönerna väntas

stiga 3,5–4 procent per år.

Produktivitetstillväxten har varit god de senaste årenoch denna utveckling har fortsatt under första halv-året i år. I ekonomin som helhet ökade arbetspro-duktiviteten med 2,6 procent under årets första sexmånader jämfört med motsvarande period i fjol.Arbetsproduktiviteten har historiskt varierat procyk-liskt med undantag av första hälften av 1990-talet. Iinledningsskedet till en konjunkturuppgång kan pro-duktionen öka utan att nya produktionsresurser

behöver tas i anspråk. När kapacitetsutnyttjandet ärtillräckligt högt, avtar generellt ökningen i arbets-produktiviteten. Det är därför rimligt att förvänta sigen lägre produktivitetstillväxt framöver, i takt meden fortsatt produktionsuppgång och sysselsättnings-ökningar. Den bedöms dock förbli på en relativt högnivå.

Synen på löne- och produktivitetsutvecklingen har inte

ändrats på någon avgörande punkt. Sammantaget väntas löner-

na stiga med 3,5–4 procent per år 1998–2000. I kombina-

tion med en relativt hög produktivitetstillväxt innebär detta att

lönekostnaderna per producerad enhet utvecklas gynnsamt under

prognosperioden.

Det faktiska kapacitetsutnyttjandet i industrin upp-gick, enligt SCB, till 90,1 procent under andra kvar-talet 1998. Det får betraktas som högt i ett historisktperspektiv. Enligt Konjunkturinstitutets barometer-undersökningar har kapacitetsutnyttjandet de senas-te fem kvartalen pendlat mellan 85 och 86 procent31.Enligt junibarometern uppgick kapacitetsutnyttjan-det till 86 procent. Kapacitetsutnyttjandet i den sven-ska ekonomin är därmed fortsatt högt.

Konjunkturbarometern för juni visar att det för27 procent av företagen i tillverkningsindustrin i för-sta hand är tillgången på maskin- och anläggnings-

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

ULC (vänster skala) Arbetsproduktivitet (höger skala)

–2

0

2

4

6

8

10

12

–2

0

1

2

3

4

5

6Diagram 10.

Arbetskraftskostnader per

producerad enhet (ULC)

och arbetsproduktivitet.

Fyra kvartals glidande

medeltal, årlig procentuell

förändring

Källa: SCB.


kapacitet som begränsar produktionen, vilket är oför-ändrat från föregående kvartalsbarometer. I ett his-toriskt perspektiv är andelen relativt hög, men fort-farande betydligt under de nivåer som noterades såsent som 1995.

Tillgången på arbetskraft tycks generellt intevara något stort problem för industriföretagen ochsituationen tycks inte ha ändrats nämnvärt sedanföregående kvartalsbarometer. Närmare 30 procentav företagen uppger dock att de har brist på tekniskatjänstemän.

Inom byggnadsindustrin, som upplevt en mar-kant förbättring av konjunkturläget, har andelenföretag som uppger att brist på arbetskraft hindrar enproduktionsökning ökat betydligt, från 2 procentenligt marsbarometern till 17 procent i junibarome-tern.

Kapacitetsutnyttjandet är högt i delar av ekonomin.

Både investeringsutvecklingen och tillgången på

arbetskraft bedöms dock bli tillräcklig för att generella

kapacitetsproblem inte ska uppstå.

Inom tjänstesektorn är det främst tillgången påarbetskraft som kan innebära kapacitetsrestriktioner.Generellt förefaller bristen på arbetskraft inte varaallvarlig även om den stigit under senare tid. Inomvissa branscher och yrkeskategorier tycks dock pro-blemen vara allvarligare. Enligt Konjunkturinstitu-tets junibarometer rapporterar 29 procent av före-tagen inom åkeribranschen brist på chaufförer, vilketär den högsta andel som noterats sedan 1990, dåKonjunkturinstitutet började med barometerunder-sökningar av denna bransch. Inom branschen data-konsulter och dataservice har bristen på personalmed branschspecifik kompetens, enligt barometern,snarast minskat något även om bristtalet fortfaran-de är mycket högt. Också inom annan uppdrags-verksamhet är bristen på arbetskraft hög. Detta tyderpå att kapacitetsutnyttjandet i tjänstesektorn för när-varande är relativt högt.

Enligt de ekonometriska ansatser som användsuppskattas produktionsgapet till mellan 0,6 och –1,1procent andra kvartalet 1998, vilket i stort är oför-ändrat från föregående inflationsrapport. Dessa mått

har dock påverkats av det starka utfallet för andrakvartalet. Med den BNP-tillväxt som prognosticeras,kan produktionsgapet förväntas vidgas något underandra halvåret 1998. Mycket tyder på att det fortfa-rande finns en överkapacitet i ekonomin som helhet,varför produktionen torde kunna öka i enlighet medprognosen utan att inflationstrycket ökar påtagligt.

Sammantaget tyder tillgängliga undersökningar av kapa-

citetsutnyttjandet och tillgången på produktionsfaktorer på att

resursutnyttjandet är högt inom delar av ekonomin. Investe-

ringsutvecklingen och tillgången på arbetskraft bedöms dock bli

tillräckligt stort för att generella kapacitetsproblem inte ska upp-

stå. Det kan därför komma att finnas kvar en viss överkapaci-

tet i ekonomin även på två års sikt. Inom vissa sektorer i eko-

nomin kan dock flaskhalsproblem uppstå, till följd av brist på

personal.

Temporära effekterRiksbanken utgår normalt i sin inflationsbedömningfrån kända förändringar i finanspolitiken. Sedanföregående inflationsrapport har inga nya förslaglagts på förändringar av indirekta skatter och sub-ventioner för 1998, 1999 eller 2000.

Under 1998 påverkas konsumentpriserna främstav sänkningen av tobaksskatten och fastighetsskattensamt höjningen av ROT-avdraget. Sammantagetbidrar dessa åtgärder med –0,6 procentenheter tillKPI:s förändring.

Under 1999 påverkas KPI främst av att ROT-avdraget och den särskilda fastighetsskatten påvattenkraftverk avskaffas, att avtrappningen av vissaräntebidrag för flerfamiljshus minskas, att taxerings-värdena för småhus fryses samt av införandet av enavfallsskatt. Dessa förslag beräknas sammantagethöja KPI med 0,1 procentenheter.

För 2000 är utgångspunkten att taxeringsvärde-na för bostäder åter indexeras i linje med nu gällan-de beslut. I föregående inflationsrapport antogs attfastighetskatten endast skulle påverkas av pris-utvecklingen på bostäder mellan 1998 och 1999, vilket bedömdes höja KPI med 0,1 procent. Deninformation som nu föreligger indikerar dock att


prisutvecklingen under perioden juli 1996 till juni1999 kommer att ligga till grund för indexeringen.Detta bedöms höja KPI med ca 0,5 procent. För-ändringen i beräkningsförfarandet påverkar bedöm-ningen av KPI men inte måtten på underliggandeinflation. I nuläget är det emellertid osäkert omindexeringen kommer att realiseras under 2000.

Räntekostnader för egnahem har fallit med 5,4procent hittills under 1998. Trots att långräntornaunder prognosperioden förväntas stiga något fort-sätter hushållens räntekostnader sjunka och hålla till-baka förändring i KPI, med 0,2 till 0,5 procent-enheter per år. Orsaken till att hushållens räntekost-nader fortsätter att falla trots att räntorna förväntasstiga något sammanhänger med hushållens bundnalån. De bundna lån som omsätts under prognospe-rioden kommer att sättas om till en lägre ränta, vilketmedför lägre räntekostnader hushållen.

Tabell 1.

Temporära effekter. Bidrag till förändringen i

konsumentpriserna, december till december 1998 och

1999, september till september 2000

1998 1999 2000

Ändrade indirekta skatter och subventioner, exkl. indexering av taxeringsvärden –0,6 0,3 0,0

Tillfällig frysning av taxerings-värden för bostäder –0,2 –0,2 0,4

Ändrade räntekostnader –0,5 –0,2 –0,3

Summa temporära effekter –1,3 –0,2 0,1

Indexering av taxeringsvärden för bostäder 0,0 0,0 0,1

Summa effekter på KPI –1,3 –0,2 0,3

Anm. Summan av delposterna kan avvika från de redovisade talen till följdav avrundningar.Källa: Riksbanken.

Totalt sett bedöms temporära effekter dämpa inflationen mätt

med KPI med 1,3 procentenheter under 1998. Den enda skill-

naden sedan föregående inflationsrapport kommer från ränte-

kostnader för egnahemsägarna som bedöms utvecklas svagare.

Under 1999 bedöms temporära effekter hålla tillbaka infla-

tionen med ca 0,2 procentenheter. De första tre kvartalen 2000

bedöms temporära effekter och höjd fastighetsskatt höja infla-

tionen med 0,3 procentenheter.

Inflationsförväntningar

Genom att studera de implicita terminsräntorna kanman få en uppfattning om hur de korta räntorna för-väntas utvecklas över tiden. Terminsräntornas för-lopp på kort- och medellång sikt kan i huvudsaksägas bero på marknadens förväntningar om fram-tida penningpolitik och inflation. De långa termins-räntornas utveckling beror å andra sidan främst påhur förtroendet för den samlade ekonomiska politi-kens inriktning mot prisstabilitet utvecklas.

Den medelfristiga implicita terminsräntan (medlikvid om ett till två år) påverkas både av förvänt-ningar om kommande penningpolitik och infla-tionsförväntningar. Inflationsförväntningarna harvarit förhållandevis stabila sedan föregående infla-tionsrapport, men till följd av reporäntesänkningen ibörjan av juni har de medelfristiga terminsräntornasjunkit ca 0,2 procentenheter (se diagram 32 i bila-gan).

De långa terminsräntorna (med likvid om tio år)avspeglar förväntningar om inflationsutvecklingenpå längre sikt. De långa terminsräntorna har sjunkitmed ca 0,2 procentenheter sedan föregående infla-tionsrapport. Nedgången hittills under 1998 uppgårdärmed till ungefär 1,2 procentenheter (se diagram32 i bilagan). De långa svenska terminsräntornapåverkas också i hög utsträckning av den internatio-nella långränteutvecklingen. De långa tyska termins-räntorna har sjunkit ca 0,8 procentenheter och deamerikanska med ca 0,3 procentenheter sedan före-

31 Till skillnad från SCB:s undersökning av kapacitetsutnyttjandet, som avserkvartalet som helhet, avser konjunkturbarometerns kapacitetsutnyttjande en upp-skattning vid undersökningstillfället. Kapacitetsutnyttjandet enligt barometernredovisas endast som hela procenttal.


gående inflationsrapport (se diagram 33 i bilagan).Ett sätt att kvantitativt uppskatta trovärdigheten

för den svenska ekonomiska politikens inriktning motprisstabilitet är att beräkna den långa terminsränte-differensen mot Tyskland. Denna differens, som iföregående inflationsrapport var negativ, har stigitungefär 0,6 procentenheter och ligger nu på ca 0,5procentenheter (se diagram 34 i bilagan). Trots attden långa terminsräntedifferensen har ökat någottycks trovärdigheten för inflationsmålet vara fortsatthög.

Trots att den långa terminsräntedifferensen har ökat

något tycks trovärdigheten för inflationsmålet vara

fortsatt hög.

Den höga trovärdigheten för inflationsmålet avspeg-las även i de långsiktiga inflationsförväntningarnahärledda ur skillnaden mellan långsiktiga nominellaoch reala terminsräntor (6–16 år).32 De långsiktigainflationsförväntningarna, mätta på detta sätt, hargått ned 0,2 procentenheter sedan föregående infla-tionsrapport och ligger för närvarande på ca 2,4 pro-cent. Då måttet även inkluderar riskpremier betyderdetta att de långsiktiga inflationsförväntningarna ligger väl i linje med inflationsmålet på 2 procent.

Hushållens inflationsförväntningar har visat sig varaen god indikator på konsumentprisutvecklingen påett års sikt.33 Under senare år har dessa pendlat mel-lan 1 och 3 procent. Hittills i år har de legat stabiltstrax över 1 procent.

Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer mäteren gång per kvartal inflationsförväntningarna på ettårs sikt inom industri- och tjänstesektorn. Bådaundersökningarna visade i juni förväntningar på 1,1procent. Inom industrin har de sjunkit något sedanföregående kvartal, medan de var oförändrade inomtjänstesektorn.

Prospera, som på uppdrag av Riksbanken mäterinflationsförväntningarna på ett, två och fem års sikthos arbetsmarknadens parter, inköpschefer och penningmarknadsaktörer, visar en något splittrad

bild i undersökningen i september. Aktörerna påpenningmarknaden har fortsatt att revidera ned för-väntningarna sedan föregående undersökning i maj.Samtidigt har inköpscheferna reviderat upp för-väntningarna något, mest på kort sikt (se tabell 2 ibilagan). Förväntningarna bland arbetsmarknadensparter var i stort sett oförändrade. För alla kategori-er som tillfrågats är den väntade inflationen på femårs sikt i linje med Riksbankens mål.

Den förväntade inflationen är låg på kort sikt och i

linje med inflationsmålet på längre sikt.

Aragon mäter kvartalsvis vilken inflation investerar-na på den svenska obligationsmarknaden förväntarsig i genomsnitt under de kommande två respektivefem åren. Dessa förväntningar har sjunkit någotunder sommaren och uppgick i augusti till 1,3respektive 1,8 procent. Inflationsförväntningarna påtre till fem års sikt kan beräknas implicit. Dessa var iaugusti 2,2 procent vilket är samma nivå som vidundersökningen i maj (se diagram 37 i bilagan).

I de prognoser som presenteras av externa bedö-mare sedan föregående inflationsrapport har infla-tionsutsikterna reviderats ner ytterligare och ligger igenomsnitt något under 1 procent för 1998 ochnågot över 1 procent för 1999. För 2000 ligger prog-noserna ungefär i linje med Riksbankens inflations-mål (se diagram 39 i bilagan).

Sammantaget är inflationsförväntningarna, såsom de

avspeglas på de finansiella marknaderna och i olika enkäter,

fortsatt låga på kort sikt. På längre sikt förväntas inflationen

vara i linje med Riksbankens inflationsmål.

Inflationsprognosen i huvudscenariot

Riksbankens inflationsbedömning baseras på anta-gandet att reporäntan hålls oförändrad under denkommande tvåårsperioden. De monetära förhållan-dena har efter sänkningen av reporäntan i juni ochkronförsvagningen under sommaren blivit merexpansiva. Kronan antas emellertid följa en appre-


cierande bana samtidigt som de långa räntorna vän-tas stiga något. Den sammantagna effekten av räntoroch växelkurs bedöms därmed successivt bli mindreexpansiv under prognosperioden.

Trots att en viss nedrevidering av den internatio-

nella inflationen gjordes i föregående inflationsrapportfinns det skäl att tro att utvecklingen blir ännu någotsvagare än vad som då bedömdes troligt. De vikti-gaste orsakerna är ett fortsatt fall i priserna på oljaoch andra råvaror samt något sämre tillväxtutsikter iOECD-området till följd av bl.a. Asienkrisen. Dettainnebär att de internationella exportpriserna väntasutvecklas svagare än vad som förutsågs tidigare.Detta motverkas dock av en svagare krona. Sam-mantaget framstår importprisutvecklingen som fort-satt dämpad, vilket ligger i linje med den bedömningsom gjordes i föregående inflationsrapport.

Importprisutvecklingen bedöms bli svag under

prognosperioden, i linje med tidigare bedömningar.

Bedömningen av aktivitetsnivån i den svenska ekono-min är i stort oförändrad även om efterfrågans sam-mansättning förskjutits något. Inhemsk efterfråganoch i synnerhet privat och offentlig konsumtion för-väntas utvecklas något starkare i år än vad somantogs i föregående inflationsrapport, samtidigt somnettoexporten utvecklas svagare.

Den samlade bedömningen av aktivitetsnivån i den

svenska ekonomin är i stort oförändrad.

I huvudscenariot förväntas tillväxten bli knappt 3procent per år de kommande åren. Denna ökningav den aggregerade efterfrågan förväntas kunna rea-liseras med endast ett måttligt stigande inflations-tryck. Investeringsutvecklingen och tillgången påarbetskraft bedöms bli tillräcklig för att undvika attmer generella kapacitetsproblem uppstår för ekono-min som helhet. Det kan därför komma att finnaskvar en viss överkapacitet i ekonomin även på tvåårs sikt. Bedömningen av utvecklingen av produkti-vitet och löner är oförändrat positiv i detta tidsper-spektiv.

Ingen ny information om förändringar av indi-rekta skatter eller subventioner som ger upphov till

temporära effekter på KPI har tillkommit sedan föregå-ende inflationsrapport. Beräkningen av genomslagetav ett återinförande av indexeringen av fastighets-skatten 2000 har dock reviderats upp vilket påver-kar KPI med knappt en halv procentenhet detta år.I det fall indexeringen inte genomförs, kommer dettaatt innebära att konsumentprisutvecklingen dämpasunder 2000. Nedgången i långräntan har å andrasidan föranlett en viss nedjustering av prognosen förhushållens räntekostnader. Under det närmaste åretbidrar skattesänkningar och räntekostnader till attdra ner förändringen i KPI med drygt 1 procent-enhet. Dessa effekter kommer dock successivt attavta.

Inflationsförväntningarna är på kort sikt dämpade. På

längre sikt ligger de i linje med inflationsmålet.

Inflationsförväntningarna ligger till grund för pris- ochlönesättningsbeslut och är därför en viktig kompo-nent i inflationsprocessen. Den samlade bilden avinflationsförväntningarna som den mäts i enkäter,från långräntor eller i olika bedömares prognoser, äratt marknadsaktörerna räknar med en fortsatt däm-pad inflationsutveckling. På kortare sikt förväntasinflationstakten komma att underskrida inflations-målet. På längre sikt, från två år och framåt, liggerförväntningar mer i linje med målet.

Riksbankens bedömning av inflationen i huvud-scenariot är i huvudsak oförändrad från föregåendeinflationsrapport. Inflationstakten väntas bottnaunder andra halvåret 1998 för att sedan successivtstiga under prognosperioden, bland annat som ettresultat av en stigande aktivitetsnivå i svensk ekonomi.

Riksbankens inflationsbedömning i huvudscenariot är i

huvudsak oförändrad från föregående inflationsrapport.

Inflationen förväntas bottna under det andra halvåret

1998 och sedan successivt stiga under prognosperioden.

32 De nominella och reala terminsräntorna utgörs av de idag överenskomna tio-åriga nominal- och realräntorna, om sex år.

33 Se fördjupningsruta ”Hushållens inflationsförväntningar” i Inflationsrapport1997:4.

Den bedömning som Riksbanken gör är attinflationen, mätt som tolvmånaderstal, vid oföränd-rad reporänta kommer att uppgå till 0,1 procent idecember 1998, 1,3 procent i december 1999 och1,9 procent september 2000. Den underliggandeinflationen, som den mäts med UND1, bedömsuppgå till 1,4 procent i december 1998, 1,6 procenti december 1999 och 2,0 procent september 2000.

Vid oförändrad reporänta bedöms den underliggande infla-

tionen stiga svagt. Inflationen, mätt som tolvmånaderstal i KPI,

väntas uppgå till 0,1 procent i december 1998, 1,3 procent i

december 1999 och 1,9 procent september 2000. Årsgenom-

snitten beräknas uppgå till 0,6 procent 1998 och 0,8 procent

1999.

Osäkerheten i inflations-bedömningen

Inflationsbedömningen i huvudscenariot är det utfallsom Riksbanken anser vara mest sannolikt. Den kon-junktur- och inflationsprognos som redovisas är avolika orsaker förenad med osäkerhet. Det är därförviktigt att penningpolitiken också beaktar alternativautvecklingsvägar för inflationen. Dessa alternativautvecklingsvägar liksom den allmänna osäkerhet sominflationsbedömningar alltid är förenade med, kanåskådliggöras med osäkerhetsintervall kring infla-tionsprognosen i huvudscenariot.34

Osäkerhetsintervallen och inflationsprognosen ihuvudscenariot är uppskattade under antagandetom oförändrad penningpolitik under den komman-de tvåårsperioden. Intervallen illustrerar med andraord osäkerheten i den prognos över inflationen sompenningpolitiken baseras på.35 Osäkerheten i infla-tionsutvecklingen är emellertid i verkligheten mind-re än vad intervallen ger sken av eftersom penning-politiken löpande avvägs för att föra inflationen i linjemed målet.

Osäkerhetsintervallen och prognosen i huvud-scenariot utgår också normalt sett från kända för-ändringar i finanspolitiken. Detta innebär att denosäkerhet som kan finnas beträffande framtida för-

ändringar av indirekta skatter och subventioner inteåterspeglas i osäkerhetsintervallen. Detta gäller t.ex.indexeringen av fastighetsskatten 2000. En uteblivenindexering skulle innebära att inflationen, mätt medKPI, dämpades med 0,5 procentenheter jämförtmed huvudscenariot.

I de tre senaste inflationsrapporterna har Asien-krisen och dess effekter på den internationella kon-junkturen varit en källa till osäkerhet. Sedan rap-porten i juni har krisen fördjupats. Råvaruprisfallethar fått konsekvenser för Ryssland, Norge och fleraländer i Latinamerika. Dessutom har osäkerhetenom den japanska ekonomin ökat. Den inhemskaefterfrågan i Japan har ännu inte tagit fart trots stimulativa monetära förhållanden och expansivfinanspolitik.

Svagare internationell konjunktur och ytterligare

försvagningar av de asiatiska valutorna kan komma att

få avsevärda negativa effekter på svensk export.

Även om Asienkrisen har fördjupats och fått följd-verkningar i andra delar av världen är det fortfaran-de osäkert hur stor återhållande effekt detta kom-mer att ha på den internationella konjunkturen.Effekterna kan mycket väl bli större än vad som för-utses i huvudscenariot. Svagare internationell kon-junktur och ytterligare försvagningar av de asiatiskavalutorna kan komma att få avsevärda negativaeffekter på svensk export.

Den i huvudscenariot antagna långsamma kon-junkturdämpningen i Storbritannien och USA kandärmed också bli kraftigare än väntat eftersom enstor del av amerikansk export går till Asien.36 Riskenför detta bedöms vara större än i föregående infla-tionsrapport. Dessutom har en del av ökningen i pri-vat konsumtion i USA kommit till stånd genom atthushållen sparat mindre, sannolikt beroende på för-mögenhetsökningar via stigande aktiekurser. Lägretillgångspriser i kölvattnet av Asienkrisen kan då haden omvända effekten och dämpa den privata kon-sumtionen.

Sammantaget innebär detta att konjunkturut-vecklingen i omvärlden kan komma att bli svagareän vad som är utgångspunkten i huvudscenariot. För



inom tjänste- och byggsektorn trots fortsatt högarbetslöshet.

Nedåtriskerna för inflationsutvecklingen i huvud-

scenariot bedöms vara lika stora som uppåtriskerna.

Osäkerheten i inflationsbedömningen är större än i

junirapporten.

Sammantaget finns det fortfarande betydande ned-åtrisker i den internationella utvecklingen främst iform av en sämre än förväntad utveckling i viktigaländer såsom Japan och USA. Å andra sidan finnsdet uppåtrisker i en varaktigt försvagad krona och i

Sverige innebär detta att såväl den importerade infla-tionen som inflationstrycket i övrigt kan bli lägre äni huvudscenariot.

Den svaga kronkursen utgör en uppåtrisk på

inflationen.

Å andra sidan utgör den svaga kronutvecklingensedan föregående inflationsrapport en uppåtrisk förinflationen. Den nominella TCW-vägda växelkur-sen har försvagats med nästan 4 procent till ca 124(se diagram 13 i bilagan). I huvudscenariot bedömskronförsvagningen vara av temporär natur, huvud-sakligen orsakad av kortsiktiga marknadsreaktionersom bl.a. börsoron har genererat. Det går emellertidinte att utesluta att kronkursen förblir på dagenssvaga nivå under en längre tid eller sätts under för-nyad press i framtiden. Importprisökningar och sti-mulanseffekter som kommer av en sådan utvecklingmedför i sig ett ökat inflationstryck i ekonomin.

Även den förestående inhemska konjunkturupp-gången rymmer på sikt uppåtrisker för inflationen.Mot bakgrund av bl.a. en ökad utlåning till hushåll-sektorn och tilltagande privat konsumtion finns detrisk för att ekonomin framöver kommer att uppvisaöverhettningstendenser som kan ge en snabbare upp-gång i inflationen än vad som bedöms i huvudsce-nariot. Det finns också tecken på stigande arbetsbrist

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 11.

KPI med osäkerhets-

intervall, tre månaders

glidande medelvärde.

Procent

Anm: Osäkerhetsintervallen visar det intervall inom vilket inflationen med 50, 75 och 90 procents sannolikhet bedöms hamna. Den streckade linjen visar prognosen i huvudscenariot. De horisontella linjerna på 2 respektive 1 och 3 procent anger Riksbankens mål respektive toleransintervall för den årliga ökningstakten i KPI.Källor: Riksbanken och SCB.

1995 1996 1997 1998 1999 2000

34 Metoden beskrevs i föregående inflationsrapport. Beräkningen sker medutgångspunkt från en bedömning av osäkerheten i de för inflationen viktigastevariablerna och den precision Riksbanken anser sig ha i sin inflationsbedömning.Uppskattningarna är till viss del subjektiva men baseras på en skattning av histo-riska samband. En utförligare beskrivning finns i: Blix, Mårten och Peter Sellin(1998), ”Uncertainty Bands for Inflation Forecasts”, Working Paper No. 65, Sveriges Riksbank.

35 Bredden på osäkerhetsintervallet ovanför prognosen i huvudscenariot jämförtmed intervallen nedanför illustrerar var tyngdpunkten på osäkerheten bedömsvara. Mer konkret innebär detta att om intervallen ovanför inflationsprognosenär bredare (smalare) än nedan så bedöms risken vara större (mindre) att inflationenkommer att överstiga prognosen än att den kommer att understiga den. Dettainnebär att det mest sannolika utfallet, typvärdesprognosen i huvudscenariot,understiger (överstiger) genomsnittet. Annorlunda uttryckt, asymmetrier i osäker-hetsbilden förskjuter det genomsnittliga utfallet från det mest sannolika värdet.Om det inte bedöms finnas någon asymmetrisk risk så kommer intervallen ovanrespektive nedan prognosen i huvudscenariot att vara lika stora.

36 Runt 25 procent av den amerikanska exporten går till Asien jämfört med runt10 procent för de stora europeiska länderna.


den starka svenska konjunkturuppgången. Totalt settbedöms nedåtriskerna vara lika stora som uppåtris-kerna. Med andra ord bedöms sannolikheten för attinflationen på ett till två års sikt ska bli lägre än deni huvudscenariot vara lika stor som att inflationenska bli högre än den i huvudscenariot. Detta går attutläsa ur diagram 11 som visar hur de ovan skisse-rade alternativa utvecklingsvägarna och andra risk-faktorer har vägts samman till ett osäkerhetsintervallrunt inflationsprognosen i huvudscenariot. Attuppåtriskerna bedöms vara lika stora som nedåt-riskerna avspeglas i att osäkerhetsintervallen är sym-metriska runt inflationsbanan, vilket skiljer sig frånföregående inflationsrapport där nedåtriskernabedömdes var något större. Osäkerhetsintervallen ärbredare än i föregående inflationsrapport beroendepå att osäkerheten i inflationsbedömningen är större.

För den underliggande inflationen mätt medUND1, som visas i diagram 12, är osäkerhetsinter-vallens bredd något mindre än KPI-inflationen.Detta beror i huvudsak på att UND1 bl.a. exklude-rar räntekostnader för egna hem som bidrar till ökadosäkerhet i KPI-prognosen. Dock är riskbilden förUND1 på ett till två års sikt ungefär den samma som

för KPI-inflationen, vilket följer av att osäkerheten ibedömningen i huvudsak härrör från osäkerhet omdet framtida utbuds- och efterfrågeläget i ekonominoch dess effekter på prisutvecklingen.

Penningpolitiken avvägs främst med utgångs-punkt från en bedömning av inflationen ett till tvåår framåt i tiden. I huvudscenariot väntas inflatio-nen, mätt som tolvmånaderstal i KPI, uppgå till 1,2procent i september 1999 och 1,9 procent i septem-ber 2000.37 Tabell 2 visar med vilken sannolikhetinflationen bedöms hamna inom olika intervall pådessa horisonter. Den samlade bedömningen är attsannolikheten för att inflationen, mätt som KPI, skahamna över 2 procent på ett års sikt, dvs. i september1999, är liten. Däremot är risken betydande att infla-tionen ska understiga den nedre gränsen för tole-ransintervallet. Mot slutet av prognosperioden är ris-ken ungefär lika stor att inflationen ska understigaden nedre gränsen som att den ska överstiga denövre gränsen. Riskerna är denna gång mer jämt för-delade mellan de olika intervallen än i föregåendeinflationsrapport.

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 12.


(UND1) med osäkerhets-



Procent

Anm. Osäkerhetsintervallen visar det intervall inom vilket den underliggande inflationen med 50, 75 och 90 procents sannolikhet bedöms hamna. Den streckade linjen visar prognosen i huvudscenariot. De horisontella linjerna på 2 respektive 1 och 3 procent anger Riksbankens mål respektive toleransintervall för den årliga ökningstakten i KPI.Källor: Riksbanken och SCB.

1995 1996 1997 1998 1999 2000

37 December–december-utvecklingen anges i avsnittet ”Inflationsprognosen ihuvudscenariot”, sid. 40–42.


Sannolikheter KPI-utfall KPI<1 1<KPI<2 2<KPI<3 KPI>3 Summa

1999 (sep–sep) 39 43 16 2 100

2000 (sep–sep) 26 26 25 23 100

Anm. Siffrorna anger sannolikheten för en inflation under 1 procent, mellan 1 och 2 procent, mellan 2 och3 procent samt över 3 procent. Källa: Riksbanken.

Tabell 2.

KPI-inflation.

Sannolikhet i procent för

olika utfall.

Tolvmånaderstal


K

Slutsatser för penningpolitiken

I detta kapitel diskuteras inflationsutsikterna och de slutsatser

som kan dras av detta för penningpolitikens utformning

I december 1997 bedömde Riksbanken i den rap-port som då publicerades att inflationen skulle över-stiga inflationsmålet om 2 procent på ett till två årssikt. Utgångspunkten var bl.a. att ekonomin skullenå sitt kapacitetstak i slutet av 1999 och att lönernaskulle öka med 4 procent per år 1998–1999. Dettaföranledde en höjning av reporäntan med 0,25 pro-centenheter som syftade till att minska inflations-trycket på sikt och hålla tillbaka inflationsförvänt-ningarna som hade ökat tidigare under hösten. Infla-tionsutsikterna var dock inte entydiga. Det konsta-terades att den begynnande Asienkrisen skulle kunnaleda till en markerad försvagning av den internatio-nella konjunkturen, med större dämpande effekterpå prisutvecklingen. Det fanns emellertid även enrisk för att högre löneökningar och en svagare pro-duktivitetsutveckling skulle kunna resultera i enhögre inflation än i huvudscenariot.

I mars 1998 framstod inflationsutsikterna sommer dämpade bl.a. mot bakgrund av Asienkrisensom nu bedömdes vara mer omfattande och lång-varig. Olje- och råvarupriserna hade också fallit kraf-tigt. De löneavtal som hade slutits under vinternpekade mot en förhållandevis återhållsam löneut-veckling, i storleksordningen 3,5–4 procent per årunder 1998–2000. Därmed hade en av de faktorersom var oroande i december utvecklats relativt väl.

Inflationsförväntningarna hade minskat rejält ochlåg väl i linje med inflationsmålet också på lång sikt.Den inhemska konjunkturbilden var emellertid istora drag oförändrad med ett långsamt stigandeinflationstryck, men de något svagare tillväxtutsik-terna, till följd av den internationella utvecklingen,gjorde att ekonomin som helhet bedömdes nå fulltkapacitetsutnyttjande först någon gång under 2000.I inflationsrapportens huvudscenario förutsågs attinflationen skulle överskrida målet marginellt på etttill två års sikt, vilket talade för en viss skärpning avpenningpolitiken under det kommande året. Samti-digt gick det dock inte att utesluta att Asienkrisenkunde förvärras ytterligare. Riksbanken lämnadedärför reporäntan oförändrad tills vidare.

Prisutvecklingen under våren var därefter merdämpad än vad Riksbanken väntat. Prisutvecklingenvar speciellt svag på varor och tjänster som importe-ras eller utsätts för importkonkurrens, delvis beroen-de på att de internationella olje- och råvaruprisernafortsatte att minska. Bakom denna utveckling lågbl.a. den svaga tillväxten i Asien, som nu också bör-jade få vissa återverkningar i andra delar av världs-ekonomin. Samtidigt ledde de låga inflationsförvänt-ningarna till en fortsatt återhållsamhet i de löneavtalsom slöts under året. Riksbankens konjunktursyn vari stort sett oförändrad, men den starka produktivi-tetsutvecklingen indikerade att det skulle finnas kvaren viss överskottskapacitet i ekonomin även på två


års sikt. Sammantaget framstod därför inflationsut-sikterna som mer dämpade än tidigare. Inflationenbedömdes i huvudscenariot underskrida inflations-målet om 2 procent på ett till två års sikt. Den osä-kerhetsbedömning som förelåg – med en risk för en

mer betydande internationell konjunkturnedgång –understödde bilden av en mer dämpad inflationsut-veckling. Mot denna bakgrund sänktes reporäntanmed 0,25 procentenheter den 4 juni.

Det toleransintervall som omgärdar Riksbankens infla-tionsmål avspeglar att penningpolitiken varken kan ellerbör försöka kontrollera inflationen på kort sikt. Infla-tionstal utanför detta toleransintervall kan heller inteuteslutas till följd av t.ex. överraskande råvaruprisfalleller skatteförändringar. Penningpolitiken och infla-tionsmålets uppfyllelse bör utvärderas i ett lite längre,årligt perspektiv och inte utifrån inflationstal för enskil-da månader. Bakgrunden är att det tar tid för pen-ningpolitiken att motverka en oväntad inflationsut-veckling och att tillfälliga effekter bör ges en underord-nad betydelse i utvärderingen.

Sedan inflationsmålet började gälla 1995 har kon-sumentpriserna ökat med 1,4 procent i genomsnitt perår. Det innebär att det genomsnittliga utfallet liggerunder målet, men inom toleransintervallet. Den under-liggande inflationen, mätt med olika mått, har undermotsvarande period varit närmare 2 procent. De tem-porära effekter som håller tillbaka konsumentprisut-

vecklingen har således under de dryga tre år som gåttvarit större i genomsnitt än de som höjer den.

I augusti 1998 var tolvmånaderstalet för KPI 0,0procent och underskred följaktligen den nedre tole-ransgränsen. Till stor del berodde detta på de sjunkan-de räntekostnaderna för egnahem, som höll tillbakaKPI med 0,7 procentenhet. De temporära effekterna,som följde av ändrade skatter och subventioner, verka-de i samma riktning och drog i sin tur ned KPI med0,3 procentenheter. Det största bidraget till detta komfrån sänkningen av tobaksskatten i augusti. Det årligagenomsnittet av tolvmånaderstalen uppgick till 1,1 pro-cent, vilket alltså var inom toleransintervallet. De tem-porära effekterna har inte haft ett lika starkt netto-genomslag på tolvmånaderstalen i KPI tidigare underåret eftersom höjda skatter och minskade subventionerdå har motverkat effekterna av de sjunkande ränte-kostnaderna.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

12-mån glidande medelvärdeKPI

0

1

2

3

4

5

0

1

2

3

4

5Diagram R11.

Konsumentprisindex

(KPI). Årlig procentuell

förändring och tolv-

månaders glidande

medelvärde av årlig

procentuell förändring

Anm. De horisontella linjerna på 2 respektive 1 och 3 procent anger Riksbankens mål respektive toleransintervall för den årliga ökningstakten i KPI.Källor: Riksbanken och SCB.

INFLATION NÄRA TOLERANSINTERVALLETS NEDRE GRÄNS


Konsumentpriserna har i stort sett utvecklats somRiksbanken väntat under sommaren. Asienkrisensförlopp har dock bidragit till att råvaru- och oljepri-serna fortsatt att falla. De internationella konjunk-turutsikterna framstår nu som något svagare bl.a.mot bakgrund av den omfattande finansiella oron.Prisnedgången på aktiemarknaden i USA och deeffekter detta kan få på den amerikanska konjunk-turen, som hittills har understötts av stigande till-gångspriser, pekar också i en svagare riktning. Deninternationella inflationen bedöms därför bli någotlägre än vad som tidigare förutsågs. Detta motver-kas dock för Sveriges del av att kronan – trots enantagen förstärkning – bedöms bli något svagareunder prognosperioden jämfört med föregående rap-port. Sammantaget bedöms inflationstrycket frånomvärlden som oförändrat lågt.

Sänkningen av reporäntan, något lägre lång-räntor och kronförsvagningen bidrar till att de s.k.monetära förhållandena har blivit mer expansiva.Detta motverkar de reala effekterna på svensk eko-nomi av Asienkrisen. Bedömningen att den inhem-ska efterfrågan stiger successivt under de kommandeåren kvarstår, medan exportens andel av tillväxtenminskar. I huvudscenariot väntas BNP- tillväxten bligod, knappt 3 procent per år. Tidsprofilen är docknågot annorlunda nu än i den senaste rapporten.Tillväxten förväntas nu vara som starkast 1998 ochdärefter avta något. Som ett resultat bl.a. av en gynn-sam produktivitetsutveckling behöver den förhållan-devis höga tillväxten inte leda till ett besvärandeinflationstryck. Det bör framhållas att finanspoliti-ken är viktig i detta sammanhang. De offentligafinanserna har förbättras markant under senare år.Utgångspunkten är att konsolideringen av stats-finanserna fullföljs i enlighet med fattade beslut.Finanspolitikens återhållande effekt på den inhemskaefterfrågan bedöms dock inte bli lika stor som tidi-gare.

Det stora flertalet löntagare omfattas nu av avtalsom är treåriga, med rätt att säga upp avtalen eftertvå år. En central komponent i en väl fungerandelönebildning – låga inflationsförväntningar – är nu

på plats. Detta kan också innebära att löneglidning-en blir låg i ett historiskt perspektiv. Sammantagetväntas lönerna stiga med 3,5–4 procent de kom-mande åren, vilket inte behöver komma i konfliktmed Riksbankens inflationsmål. För att bereda vägenför en mer gynnsam sysselsättningsutveckling kandet emellertid inte uteslutas att den ekonomiska poli-tiken behöver kompletteras med reformer av löne-bildningen.

Sammanfattningsvis bedöms den inhemskaefterfrågan öka under de närmaste åren, i stort sett ilinje med tidigare bedömningar. Detta sker mot bak-grund av ett svagt internationellt inflationstryck, lågainflationsförväntningar, förhållandevis återhållsam-ma löneavtal och förbättrade statsfinanser. Kron-kursen har dock försvagas till följd av Asienkrisenoch oron på de finansiella marknaderna. Orsaker-na till kronans försvagning är dock sådana att kro-nan i huvudscenariot bedöms återhämta sig. De eko-nomiska grundförutsättningarna med god tillväxt,låg inflation och växande överskott i de offentligafinanserna är gynnsamma. Om detta kombineras medett fortsatt förtroende för den ekonomiska politikentalar det mesta för en förstärkning av kronan på sikt.

Inflationen är relativt väl i linje med Riksbankens mål

i slutet av den tidsperiod som överblickas.

I huvudscenariot väntas den stigande inhemska efter-frågan leda till en relativt begränsad uppgång i denunderliggande inflationstakten i ekonomin. Denunderliggande inflationen, som den mäts medUND1, bedöms öka från 1,1 i augusti 1998 till 1,6procent i december 1999 och till 2,0 procent tredjekvartalet 2000. Inflationen, mätt som tolvmånaders-tal i KPI, väntas understiga inflationsmålet något påett till två års sikt. Vid slutet av perioden bedöms dendock uppgå till ungefär 2 procent. Sammantagetinnebär detta att inflationen är relativt väl i linje medRiksbankens mål i slutet av den tidsperiod som över-blickas.

Osäkerheten i inflationsbedömningen är påtagligt

större än vanligt till följd av oron på de finansiella

marknaderna.


Penningpolitiken avvägs med utgångspunkt från enbedömning av inflationen ett till två år framåt i tiden. Ivarje inflationsrapport flyttas tidsperspektivet ungefärett kvartal framåt i tiden. Innebörden av detta är attäven om Riksbankens syn på inflationsutvecklingenvore oförändrad kan det behöva dras andra penning-politiska slutsatser som en följd av att fokus för bedöm-ningen har flyttats framåt. Penningpolitiken kommerden närmaste tiden främst att baseras på en bedöm-ning av konsumentprisutvecklingen under fjärde kvar-talet 1999 till och med tredje kvartalet 2000.

Penningpolitiken brukar ibland beskrivas med hjälpav en enkel tumregel: Om inflationsprognosen i huvud-scenariot – under antagande om oförändrad styrränta– talar för att inflationen kommer att avvika från måletpå ett till två års sikt bör styrräntan ändras i motsva-rande utsträckning. Den framtida inflationsutveckling-en är emellertid inte enkel att förutse. Riksbanken arbe-tar därför också med osäkerhetsbedömningar av denframtida inflationsutvecklingen.

Den samlade bilden av inflationsutsikterna ges i

praktiken av en slags sannolikhetsbedömning. Förutomett huvudscenario, som anses vara det mest sannolika,vägs ett antal riskscenarier in i den slutliga bedömningsom ligger till grund för penningpolitiken. Osäkerhe-ten runt huvudscenariot behöver inte alltid vara sym-metrisk. Ibland dominerar uppåtriskerna, men vidandra tillfällen verkar det mer troligt att inflationen blirlägre än i huvudscenariot. Värderingen av riskbildenkompletterar således bedömningen i huvudscenariotoch kan utgöra ett viktigt argument för att penningpo-litiken stramas åt eller förs i en mer expansiv riktning. Idet sammanhanget kan det vara värt att betona attockså själva osäkerheten i inflationsbedömningen påver-kar utformningen av penningpolitiken. En hög osäker-het i inflationsbedömningen kan utgöra ett skäl för enmer försiktig utformning av politiken för att därmedundvika för stora kast i ränte- och förväntningsbild-ningen. Det bör också understrykas att Riksbankenbeaktar olika mått på den underliggande inflationen föratt ta hänsyn till den information dessa tillsammans gerom inflationsutvecklingen och om temporära effekter.

Riskbilden är också viktig för penningpolitikensutformning och denna gång är osäkerheten i infla-tionsbedömningen påtagligt större än vanligt till följdbåde av oron på de finansiella marknaderna och dekonsekvenser denna och andra faktorer kan få förden internationella ekonomins utveckling. Underseptember förefaller också en viss osäkerhet om denpolitiska utvecklingen i Sverige ha prissatts framförallt på valutamarknaden.

Risken för en internationell konjunkturnedgånghar förstärkts. En internationell konjunkturnedgångskulle innebära att inflationen skulle utvecklas sva-gare än vad som förutses i huvudscenariot, vilket isin förlängning också skulle påverka penningpoliti-kens uppläggning. Den svaga kronkursen utgör å

andra sidan en uppåtrisk på inflationen. Den appre-ciering som förutses i huvudscenariot kan dröja.Detta skulle kunna resultera i ett något starkare infla-tionstryck, men med tanke på den svaga prisutveck-lingen i övrigt innebär det sannolikt inte att infla-tionsmålet överskrids i det korta perspektivet. Detgår dock inte helt att utesluta att kronan förblir påen svag nivå under en längre tid. Detta skulle i sinförlängning kunna ge inflationsimpulser som intevore önskvärda. Till bilden hör också en fortsatt osä-kerhet om hur väl den svenska ekonomin från infla-tionssynpunkt kan hantera hög tillväxt under fleraår. Sammantaget förefaller därför uppåtriskerna iinflationsbedömningen vara ungefär lika stora somnedåtriskerna.

INFLATIONSBEDÖMNINGENS BETYDELSE FÖR PENNINGPOLITIKEN


Inflationsbedömningen i huvudscenariot tar sinutgångspunkt i att kronkursen successivt förstärksunder de kommande åren. Sammantaget innebärdetta ändå att den ekonomiska utvecklingen får enstimulans både från ett lågt ränteläge och en underen stor del av perioden relativt svag växelkurs.

Riksbanken fortsätter att analysera händelse-

utvecklingen och prövar fortlöpande penningpolitikens

uppläggning i ljuset av ny information.

I huvudscenariot bedöms inflationen, mätt med KPI,något understiga målet om 2 procent på den tids-horisont – ett till två år – som är mest betydelsefullför penningpolitikens utformning. Den underliggan-de inflationen, UND1, stiger successivt till omkring 2procent. Som situationen nu framstår är det fram-

för allt två – mot varandra balanserade – faktorersom kommer att vara avgörande för inflations-utsikterna och penningpolitikens fortsatta upplägg-ning. Å ena sidan kan den internationella konjunk-turen utvecklas svagare än vad som förutses i huvud-scenariot, vilket kan leda till lägre inflation. Å andrasidan har osäkerheten kring bl.a. kronkursen för-stärkts. En mer varaktigt svag kronkurs som inteåterspeglar en svagare realekonomisk utveckling kanmedföra ett ökat inflationstryck. Till bilden hör ocksåatt den finansiella oron i världsekonomin med snab-ba scenförändringar gör att situationen är svårbe-dömd. Riksbanken fortsätter mot denna bakgrundatt analysera händelseutvecklingen och prövar fort-löpande penningpolitikens uppläggning i ljuset av nyinformation.


Bilaga

1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

KPI HIKP BNP-deflator

–2

0

2

4

6

8

10

12

14

–2

0

2

4

6

8

10

12

14Diagram 1.

Konsumentprisindex (KPI),

HIKP* och BNP-deflator.


*Harmoniserat index för konsumentpriser. Data före 1996 är en approximativ beräkning.Anm. De horisontella linjerna från 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI.Källor: SCB och Riksbanken.

Boende (32 %) Tjänster exkl. boende (22 %)Varor (46 %)

–4

–2

0

2

4

6

8

10

–4

–2

0

2

4

6

8

10Diagram 2.

Konsumentprisindex för

olika produktområden.


Anm. Vikten i KPI för 1998 anges inom parentes.Källor: SCB och Riksbanken.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

KPI UND1 UND2 UNDINH

–1

0

1

2

3

4

5

6

–1

0

1

2

3

4

5

6Diagram 3.

KPI och underliggande

inflation.


Anm. De horisontella linjerna för 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI.Källor: SCB och Riksbanken.


Inhemsk (63 %) Import (28 %) Räntekostnader, egnahem (9 %)

–12

–10

–8

–6

–4

–2

0

2

4

6

8

–12

–10

–8

–6

–4

–2

0

2

4

6

8Diagram 4.

Konsumentprisutvecklingen

uppdelat på olika områden.


Anm. Inom parentes anges andelar i KPI 1998.Källor: SCB och Riksbanken.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Prisindex för inhemsk tillgång (konsumtionsvaror)KPI (varor)

Diagram 5.

Konsument- och producent-

prisutvecklingen på varor.


Källa: SCB.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 –2

–1

0

1

2

3

4

5

6

7

8

–2

–1

0

1

2

3

4

5

6

7

8

Totalt Konsumtionsvaror Energirelaterade varor

–30

–25

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30

–30

–25

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

25

30Diagram 6.

Importprisutvecklingen i

producentledet.



1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998


KPI Marknadsbestämda priser exkl. skatter och subventioner (61,9 %)

Administrativa priser exkl. skatter och subventioner (29,4 %)

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 7.

Marknadsbestämda priser

och administrativt

bestämda priser i KPI.


Anm. Inom parentes anges andelar i KPI 1998.Källor: SCB och Riksbanken.

apr -95jan -95 okt -95jul -95 apr -96jan -96 okt -96jul -96 jul -97apr -97jan -97 jan -98 apr -98 jul -98 okt -98okt -97

Brent USDBrent SEK

50

70

90

110

130

150

170

190

210

50

70

90

110

130

150

170

190

210Diagram 8.

Råoljeprisindex.

Dagsnoteringar, index:

januari 1996=100

Källa: Riksbanken.

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

40

50

60

70

80

90

100

110

120

130

140

40

50

60

70

80

90

100

110

120

130

140Diagram 9.

Importvägt råvaruprisindex,

olja exkluderat.

Dagsnoteringar, index:

januari 1996=100

Anm. Följande varor ingår i råvaruprisindexet: aluminium, koppar, nickel, zink, guld, silver, bly och tenn. Varje varas vikt i indexet beräknas på basis av dess andel av Sveriges import respektive år. Totalt summerar importen av ovanstående varor upp till ca 2 procent av Sveriges import.Källa: Riksbanken.

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998


Reporänta i Sverige

Reporäntai Tyskland

17 sep 1998 i Sverige

17 sep 1998 i Tyskland

Diagram 12.

Faktisk och förväntad

reporänta i Sverige och

Tyskland.

Effektiv årsränta, procent

Källa: Riksbanken.

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

2

4

6

8

10

2

4

6

8

10

Marginal-/reporänta Statsobligationer (tio år*)

2

4

6

8

10

12

14

2

4

6

8

10

12

14Diagram 10.

Räntor.

Dagsnoteringar, procent

* Svensk tioårig statsobligationsränta avser för 1992 obligationslån 1030 med förfall 2001-06-15, för 1993 obligationslån 1033 med förfall 2003-05-05, för 1994, 1995 och 1996 obligationslån 1035 med förfall 2005-02-09 (mellan 1996-10-31 och 1996-12-31 obligationslån 1038 med förfall 2006-10-25), för 1997 obligationslån 1037 med förfall 2007-08-15 och för 1998 obligationslån 1040 med förfall 2008-05-05. Källa: Riksbanken.

nov -92

mar -93

jul -93

nov-93

mar-94

jul-94

nov -94

mar -95

jul-95

nov-95

mar-96

jul-96

nov-96

nov-97

nov-98

mar-98

jul-98

mar -97

jul-97

jan -97 april -97 juli -97 okt -97 jan -98 april -98 juli -98 okt -980,0

0,2

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2

1,4

1,6Diagram 11.

Tioårig långräntedifferens mot

Tyskland.

Dags- resp. veckonoteringar,

procentenheter

0,0

0,2

0,4

0,6

0,8

1,0

1,2

1,4

1,6

Nollkupongsränta Avista

Källa: Riksbanken.


nov -92 april -93 nov -93 april -94 nov -94 april -95 nov -95 april -96 nov -96 nov -97 april -98 nov -98april -97100

105

110

115

120

125

130

135

140Diagram 13.

Nominell effektiv växelkurs

TCW-vägd samt importvägd.

Dags- resp. månadsnoteringar,

index: 18 november

1992=100

Nominell TCW-vägd växelkurs Nominell importvägd växelkurs

Källa: Riksbanken.

100

105

110

115

120

125

130

135

140

Exportpriser Konsumentpriser Enhetsarbetskostnad

90

100

110

120

130

140

150

90

100

110

120

130

140

150Diagram 14.

Real effektiv växelkurs

baserad på exportpriser,

konsumentpriser och

enhetsarbetskostnader.

Index: 18 november

1992=100

Anm. De reala växelkurserna är uttryckta som utländska priser/kostnader dividerade med svenska priser/kostnader i gemensam valuta. Ett högre index återspeglar följaktligen en depreciering av kronans reala växelkurs och en konkurrensförstärkning.Källor: IMF och Riksbanken.

80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98

M3 M0

–5

0

5

10

15

–5

0

5

10

15Diagram 15.

Penningmängd.


Källa: Riksbanken.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998


Kreditinstitutens utlåningtill svensk allmänhet

Bankernas utlåning tillsvensk allmänhet

Kreditinstitutens utlåningtill svenska hushåll

–25

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20

–25

–20

–15

–10

–5

0

5

10

15

20Diagram 17.

Kreditinstitutens utlåning

till svensk allmänhet och

hushållssektorn samt

bankernas utlåning till

svensk allmänhet.


Anm. Statistiken inkluderar bankernas återköpsavtal (repor) med allmänheten från och med januari 1995. Bostadsinstitutens utlåning har justerats för överföringen av statliga bostadslån till bostadsinstituten i juli 1995. Källa: Riksbanken.

1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

–4

–3

–2

–1

0

1

2

3

4Diagram 18.

Utlandsskuld och bytesbalans.

Procent av BNP

Anm. Med utlandsskuld avses nettot av samtliga inhemska sektorers tillgångar och skulder mot utlandet.Källa: Riksbanken.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Bytesbalans (vänster skala) Utlandsskuld (höger skala)

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

50

Räntekvot exkl. avdrag(vänster skala)

Räntekvot inkl. avdrag(vänster skala)

Skuldkvot(höger skala)

0

5

10

15

20

25

30

35

40Diagram 16.

Hushållens skuldsättning.

Procent

Anm. Räntekvoten anger hushållens räntebetalningar som andel av disponibel inkomst före resp. efter skatteavdrag. Skuldkvoten är hushållens skulder som andel av den disponibla inkomsten. Källor: Riksbanken och SCB.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

20

40

60

80

100

120

140


EU USA Japan

–2

0

2

4

6

8

10

12

14

–2

0

2

4

6

8

10

12

14Diagram 20.

Inflationen i EU, USA

och Japan.

Årsgenomsnitt, procent

Källa: OECD.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

–150

–100

–50

0

50

100

150

200

250

–150

–100

–50

0

50

100

150

200

250

Totalt Exkl. räntebetalningar

Diagram 19.

Statens lånebehov, totalt

och exklusive ränte-

betalningar.

Ackumulerade tolv-

månaderstal, miljarder

kronor

Källa: Riksgäldskontoret.

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Detaljhandel Privat konsumtion

78

80

82

84

86

88

90

92

94

96

98

100

102

104

106

78

80

82

84

86

88

90

92

94

96

98

100

102

104

106Diagram 21.

Privat konsumtion och

omsättning i detaljhandeln.

Volym, säsongkorrigerade

kvartalsdata respektive

tremånaders glidande

medeltal.

Index: 1991=100

Källa: SCB.


1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Totalt (vänster skala)

Total exkl. bostadsinvesteringar (vänster skala)

Industrin(höger skala)

8

10

12

14

16

18

20

22

0

1

2

3

4

5Diagram 24.

Bruttoinvesteringar som

andel av BNP.

Säsongrensade volymer,

procent

Källa: SCB.

Egen ekonomi (vänster skala) Privat konsumtion (höger skala)

–40

–30

–20

–10

0

10

20

30

40

–10

–5

0

5

10Diagram 22.

Hushållens förväntningar

om den egna ekonomin*

och faktisk privat

konsumtion.

Nettotal och årlig

procentuell förändring

*I oktober 1995 genomfördes en omläggning av HIP-statistiken.Källa: SCB.

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Egnahem (vänster skala) Aktier (höger skala)

260

280

300

320

340

360

600

1 000

1 400

1 800

2 200

2 600

3 000

3 400

3 800Diagram 23.

Prisindex egnahem,

löpande priser, (index:

1981=100) och

Stockholms Fondbörs

generalindex* (index:

1979-12-30=100)

*Senaste observationen 1998-08-31.Källor: SCB och Stockholms Fondbörs.


1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Öppet arbetslösa och personer i arbetsmarknadsåtgärder (vänster skala)

Kvarstående lediga platser (höger skala)

Öppet arbetslösa (vänster skala)

0

2

4

6

8

10

12

14

16

0

10

20

30

40

50

60

70Diagram 25.

Arbetslöshet och vakanser.

Säsongrensade data,

procent respektive

1 000-tal platser

Källor: SCB och AMS.

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

Industrisektor ByggsektorTotalt

Offentlig tjänstesektorPrivat tjänstesektor

60

70

80

90

100

110

120

130

60

70

80

90

100

110

120

130Diagram 26.

Sysselsatta personer.

Säsongrensade tremånaders

glidande medeltal.

Index: tredje kvartalet

1980=100

Källa: SCB.

Privat sektorTotalt

0

1

2

3

4

5

6

7

8

0

1

2

3

4

5

6

7

8Diagram 27.

Löneutveckling totalt och i

olika sektorer.


Källor: SCB, Kommunförbundet, Landstingsförbundet och beräkningar inom Riksbanken.

1993 1994 1995 1996 1997 1998

Offentlig sektor


–2

0

2

4

6

8

10

–2

0

2

4

6

8

10Diagram 29.

Produktivitet, totalt i hela

ekonomin och i tillverknings-

industrin.



1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997

Totalt Tillverkningsindustrin

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

ULC (vänster skala) Arbetsproduktivitet (höger skala)

–2

0

2

4

6

8

10

12

–1

0

1

2

3

4

5

6Diagram 28.

Arbetskraftskostnader per

producerad enhet (ULC)

och arbetsproduktivitet.

Fyra kvartals glidande

medeltal, årlig procentuell

förändring

Källa: SCB.

Tabell 1.

Löneutveckling i olika

sektorer.


Utfall1995 1996 1997 1998

Jan–jun

Privat sektor 4,2 6,3 4,3 3,2

varav industri 4,8 7,5 4,5 3,0

varav handel 3,9 5,2 4,3 3,3

varav byggnadsindustri 4,1 4,0 3,0 2,3

Offentlig sektor 2,1 6,3 4,7 1,2

Stat 3,9 7,0 4,1 1,0

Kommun 1,0 5,3 4,3 0,9

Landsting 2,7 7,8 6,0 1,8

Totalt 3,3 6,3 4,4 2,4

Anm. Justeringar har gjorts för retroaktiva utbetalningar, men ej för överföring mellan olika sektorer. Källor: SCB, Kommunförbundet och Landstingsförbundet samt beräkningar inom Riksbanken.


1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998

WH UC PF

–8

–6

–4

–2

0

2

4

–8

–6

–4

–2

0

2

4Diagram 30.

Produktionsgapet med tre

olika metoder: Whittaker-

Henderson-filtret (WH),

Unobserved Component-

metoden (UC) och

produktionsfunktions-

ansatsen (PF).

Procent

Anm. W-H-filtret baseras på Riksbankens prognos för BNP-utvecklingen 1998–2000.Källa: Riksbanken.

1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

19 sep -97 9 dec -97 3 juni -98 17 sep -98

3,5

4,5

5,5

6,5

7,5

8,5

3,5

4,5

5,5

6,5

7,5

8,5Diagram 32.

Implicita terminsräntor.


Källa: Riksbanken.

Faktiskt enligt SCB Aktuellt enligt KI

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 19981997

Diagram 31.

Kapacitetsutnyttjande

inom industrin.

Procent

Källor: SCB och Konjunkturinstitutet (KI).

72

74

76

78

80

82

84

86

88

90

92

72

74

76

78

80

82

84

86

88

90

92


1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

USA 3 juni -98

USA 17 sep -98

Tyskland 3 juni -98

Tyskland17 sep -98

2

3

4

5

6

7

2

3

4

5

6

7Diagram 33.

Implicita terminsräntor för

USA och Tyskland.


Källa: Riksbanken.

dec -92 juni -93 dec -93 juni -94 dec -94 juni -95 dec -95 juni -96 dec -96 juni -97 dec -97 juni -98 dec -98

Lång terminsräntedifferens (vänster skala) SEK/DEM (höger skala)

–0,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

3,0

3,5

4,0

4,5

5,0

4,2

4,4

4,6

4,8

5,0

5,2

5,4Diagram 34.

Lång terminsräntedifferens

(tio år) gentemot Tyskland

och kronans kurs mot den

tyska marken.

Procentenheter resp.

SEK/DEM

Källa: Riksbanken.

1995 1996 1997 1998

Implicita inflationsförväntningar Inflationsförväntningar på fem års sikt (Aragon)

Diagram 35.

Inflationsförväntningar.

Procent

Anm. Inflationsförväntningarna är definierade som skillnaden mellan implicita långa (6–16 år) reala och nominella terminsräntor och inflationsförväntningar på fem års sikt enligt enkät.Källor: Aragon Fondkommission och Riksbanken.

0

1

2

3

4

5

6

7

8

0

1

2

3

4

5

6

7

8


1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

KPI Hushållen Industrin

–1

0

1

2

3

4

5

6

–1

0

1

2

3

4

5

6Diagram 36.

Faktisk inflation (KPI) samt

hushållens* och industrins

inflationsförväntningar**.


*Från och med 1996 exkluderas de tio mest extrema svaren på båda sidor i hushållens förväntningar. Tidigare redovisas svar inom intervallet 0–15 procent.**Kurvorna har förskjutits framåt tolv månader för att motsvara den tidpunkt som inflations-förväntningarna avser. Anm. De horisontella linjerna för 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI. Källor: SCB och Konjunkturinstitutet.

Kategori Ändring av KPI (per år)–1 år –2 år –5 år

Arbetsgivarorganisationer 1,4 (±0,0) 1,5 (–0,1) 1,8 (+0,1)

Arbetstagarorganisationer 1,6 (+0,1) 1,7 (–0,1) 1,9 (±0,0)

Inköpschefer, industrin 1,9 (+0,2) 1,9 (+0,1) 2,1 (+0,1)

Inköpschefer, handeln 1,8 (+0,2) 1,8 (+0,1) 1,9 (–0,1)

Penningmarknadsaktörer 1,0 (–0,2) 1,2 (–0,3) 1,6 (–0,2)

Källa: Prospera Research AB.

Tabell 2.

Inflationsförväntningar i

september 1998 jämfört

med maj 1998 inom

parentes.

Medelvärde, procent,

respektive procentenhet

Implicit 3–5 år*5 år 2 år

0

1

2

3

4

5

6

7

0

1

2

3

4

5

6

7Diagram 37.

Årliga inflationsförvänt-

ningar hos placerare på

obligationsmarknaden, de

närmaste två resp. fem åren.

Procent

*Genomsnittlig förväntad inflation för perioden tre till fem år framåt i tiden, beräknat av Riksbanken. Anm. De horisontella linjerna för 1995 och framåt anger Riksbankens toleransintervall för förändringen i KPI. Källa: Aragon Fondkommission.

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998


1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003

KPI Jan -95 Okt -95 Aug -96

Aug -97 Maj -98 Sep -98

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 38.

Inflationsförväntningar hos

penningmarknadsaktörer.

Procent

Källor: SCB och Prospera Research AB.

jun -97

aug -97

sep -97

okt-97

nov -97

maj -98

dec -97

jan -98

feb -98

mar-98

apr -98

jul-98

aug-98

sep-98

jun-98

Prognos för 1998 Prognos för 1999 Prognos för 2000

Diagram 39.

Sammanvägning av

inflationsprognoser från

olika prognosmakare.

Procentuell förändring

Anm. Tidsaxeln anger när prognoserna för respektive år görs.Källor: Riksbanken, Nordbanken, Handelsbanken, S-E-Banken, Föreningssparbanken, Finans-departementet, Konjunkturinstitutet, LO, TCO, Handelns utredningsinstitut, Hagströmer och Qviberg, Aragon, Posten, Unibank och Matteus Fondkommission.

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

0,0

0,5

1,0

1,5

2,0

2,5

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 40.

KPI med osäkerhets-



Procent

Anm: Osäkerhetsintervallen visar det intervall inom vilket inflationen med 50, 75 och 90 procents sannolikhet bedöms hamna. Den streckade linjen visar prognosen i huvudscenariot. De horisontella linjerna på 2 respektive 1 och 3 procent anger Riksbankens mål respektive toleransintervall för den årliga ökningstakten i KPI.Källor: Riksbanken och SCB.

1995 1996 1997 1998 1999 2000


Sannolikheter KPI-utfall KPI<1 1<KPI<2 2<KPI<3 KPI>3 Summa

1999 (sep–sep) 39 43 16 2 100

2000 (sep–sep) 26 26 25 23 100

Anm. Siffrorna anger sannolikheten för en inflation under 1 procent, mellan 1 och 2 procent, mellan 2 och3 procent samt över 3 procent. Källa: Riksbanken.

Tabell 3.

KPI-inflation. Sannolikhet i

procent för olika utfall.

Tolvmånaderstal

Tabell 4.

UND1-inflation.

Sannolikhet i procent för

olika utfall.

Tolvmånaderstal

UND1<1 1<UND1<2 2<UND1<3 UND1>3 Summa

1999 (sep–sep) 27 49 22 2 100

2000 (sep–sep) 22 28 28 22 100

Anm. Siffrorna anger sannolikheten för att den underliggande inflationen, UND1, hamnar under 1 procent,mellan 1 och 2 procent, mellan 2 och 3 procent samt över 3 procent.Källa: Riksbanken.

–1

0

1

2

3

4

5

–1

0

1

2

3

4

5Diagram 41.


(UND1) med osäkerhets-



Procent

Anm. Osäkerhetsintervallen visar det intervall inom vilket den underliggande inflationen med 50, 75 och 90 procents sannolikhet bedöms hamna. Den streckade linjen visar prognosen i huvudscenariot. De horisontella linjerna på 2 respektive 1 och 3 procent anger Riksbankens mål respektive toleransintervall för den årliga ökningstakten i KPI.Källor: Riksbanken och SCB.

1995 1996 1997 1998 1999 2000

Sveriges riksbank Inﬂationsrapport september...

Documents

Transcript of Sveriges riksbank Inﬂationsrapport september...