Svenskbygden 2-2010

Nummer 2/2010 • Pris 2 ewww.sfv.fiSVENSK

BYGDEN

Anton T jechov 150 år

Litter atur dagar i Mar iehamn

Johan Molander, Sver iges ambassadör

SAP ER E lär bar nen smak a på maten

Pr ivata centr alar k iv k ompletter ar de of f iciel la

Ax xell bygger gr önt i K ar is

SFV:s kulturresa i september går till New York – se bakpärmen

2 • Svenskbygden 2-2010

I praktiken har det redan i många fall gått så att kommunerna hänvisar sina invandrar-klienter till Luckan – detta trots att kom-munerna inte idag deltar i finansieringen. Förhoppningsvis sker det i framtiden…

JeSSIca LeRcHe OM LUcKaNS BRIDeGe-PROJeKT, SIDaN 40

Nr 2Februari 201089 årgången

UTGIVaRe Svenska folkskolans vänner www.sfv.fi

Svenskbygden utkommer med fem nummer år 2010: 27.2 (materialdag 10.2) 12.4 (materialdag 29.3) 10.6 (materialdag 26.5) 13.10 (materialdag 30.9) 3.12 (materialdag 19.11)

ReDaKTIONSRÅDAnn-Mari Häggman ordförande, Christina Flemming, Christoffer Grönholm, Mikael Reuter, Lisbet Ruth och Rabbe Sandelin.

ReDaKTIONSFV, Annegatan 12, 00120 Helsingfors, tel. 09-684 4570, fax 09-6844 5715. [email protected] Vi finns på Faceboook och YouTube.

chefredaktör: Christoffer Grönholm [email protected]

Redaktör & layout:Rabbe Sandelin [email protected]

PÄRM

EKENÄS TRYCKERI ABISSN 0356-1755

Svenska centralarkivet är ett av de elva privatarkiv i Finland som erhåller stats-bidrag för verksamheten. På sidan 36 tipsar arkivchef Lena Karhu även om hur man skall arkivera i den digitala åldern.

Anton Tjechov avskydde råhet, brutalitet och hänsynslöshet mot medmänniskor och skattade frihet och mänsklig värdig-het högst av allt. Var han kanske något så sällsynt som en god människa, frågar sig Tove Fagerholm på sidan 10.

Ledare..............................................................................................................................4

Språk.och.kultur.intresserar.Sveriges.ambassadör..............................6

Anton.Tjechov.150.år............................................................................................10

Smakskolan.SAPERE.lär.barnen.matens.vokabulär........................... 16

Helsingfors.stadsbibliotek.fyller.150............................................................ 21

Kulturhuset.står.bakom.många.finlandssvenska.webbplatser..24

Gustaf.Widén:.Kan.musik.motverka.depressioner?.......................... 26

Barnlitteraturen.intressant.forskningsobjekt.........................................28

Läsnatt.och.litteraturdagar.i.Mariehamn.................................................32

Privata.centralarkiv.kompletterar.de.officiella......................................36

Bridge.integrerar.invandrarna.i.finlandssvenskheten..................... 40

Axxell.bygger.ekologiskt.i.Karis.....................................................................42

Gammelstadens.Ungdomsförening.under.eget.tak.i.100.år...... 44

Studiecentralens.kurser.för.både.kropp.och.själ............................... 48

Nobelpristagaren.Herta.Müller..................................................................... 49

Läsbiten:.Inte.utan.min.mamma..................................................................54

Nummer 2/2010 • Pris 2 ewww.sfv.fiSVENSK

BYGDEN

Anton Tjechov 150 år

Litteraturdagar i Mariehamn

Johan Molander, Sveriges ambassadör

SAPERE lär barnen smaka på maten

Privata centralarkiv kompletterar de officiella

Axxell bygger grönt i Karis

SFV:s kulturresa i september går till New York

MyRIKa eKBOM och aNNa FRI-MaN under litteraturdagarna i Marie-hamn (sidan 32). Foro: Benita Ahlnäs.

Svenskbygden 2-2010 • 3

KORT

Tiden som du njuter av att slösa, är inte bortslösad tid. Bertrand Russel

Bevingade ord

SFV premierade kulturgärningar

KULTURPRISeT, 15 000 euro, ur SIGNe OcH aNe GyLLeNBeRGS FOND

Skådespelare Dick Idman, esbo

Dick Idman är en teatervärldens diverse-arbetare. Han är en finlandssvensk skå-despelare, magister i teaterkonst, re-gissör, administratör, professor och te-aterchef. Han är grundande medlem i teaterföreningen Viirus och har fung-erat som styrelseordförande, gästan-de skådespelare och regissör. Nu jobbar han som fast anställd skådespelare i Vii-rus. Han har rört sig i hela den finlands-svenska kultursfären och barnteater är något som alltid legat honom varmt om hjärtat. Han har varit både teaterchef för Wasa Teater som för Åbo svenska teater

FOLKBILDNINGSPRISeT, 7 500 euro

Utbildningsrådet alice Lillas, Kors-holm

Utbildningsråd Alice Lillas har under sina nästan 35 år som rektor vid Kors-holms vuxeninstitut byggt upp och ut-vecklat den fria bildningen och vuxen-utbildningen i Vasaregionen. Genom sitt engagemang inom Förbundet för arbe-tar- och medborgarinstituten har hon aktivt lett och deltagit i folkbildningen i Österbotten och Svenskfinland.

LILLHOLMSSTIPeNDIeT

med rätt till tre månaders vistelse på Lillholmen i Västanfjärd

Författare Erik Wahström får årets Lill-holmsstipendium. Wahlström är förfat-tare och journalist. Han har arbetat på Hufvudstadsbladet, inledningsvis som musikrecensent, musikreporter och kul-turchef. Åren 1997-2002 verkade Wahl-ström som chefredaktör för HBL. Wahl-ström har utgivit böcker och prosa på främst Schildts förlag.

Pristagare, medaljörer och stipendiater vid SFV:s utdelningsfest 31.3.2010

FOLKBILDNINGSMeDaLJeN – SFV:s pris för framstående folkbildargärning och ett stipendium om 2 000 euro var

Kulturredaktör Egil Green, Borgå, för en mångsidig kulturgärning

Undervisningsrådet Lasse Hoffman, Esbo, för en långvarig och mångsidig in-sats inom folkbildningen

Gun Mannfolk, Lappfjärd, för förtjänst-full kulturgärning

Susanne Procopé-Ilmonen, Mariehamn, för en betydande kulturgärning

Redaktör Bitte Westerlund, Helsingfors, för en energisk insats folkbildningen till fromma

HaGFORS-medaljen, som erkänsla för förtjänstfull gärning för den svenska kulturen och ett stipendium om 2 000 euro var

Karl-Johan Fagerudd, Larsmo

FD Maria Lassén-Seger, Åbo

Författaren Carita Nyström, Korsnäs

Redaktör Patrik Stenvall, Vasa

FL Sonja Vidjeskog, Åbo

Stipendier till lärare i svenska vid fin-ska skolor:

Anne Ainoa, Helsingin Yliopiston Viikin normaalikoulu

Maija-Liisa Annala, Paloheinän ala-aste, Helsingfors

Arto Heiskanen, Turun klassinen lu-kio, Åbo

Riitta Rauma, Niinivaaran lukio, Joensuu

Liisa Wallenius, Haaga-Helia, Borgå

Per-Edvin Persson ny ordförande för SFV – rekordutdelningPå Svenska folkskolans vänners års-möte den 29 mars utnämndes före-ningens tidigare styrelseordförande Ann-Mari Häggman – som undan-bett sig omval – till hedersordföran-de. Professor Ann-Mari Häggman har verkat i styrelsen i 34 år. Årsmötet valde som ny styrelsemed-lem Wivan Nygård-Fagerudd från Vasa. Hon har sedan år 1997 vid si-dan av sångarjobben varit verksam som programpresentatör och kultur-redaktör på frilansbasis för YLE/FST, och på senare år även med ett flertal egna dokumentärfilmprojekt.

Ny styrelseordförandeUnder sitt konstituerande möte ef-ter årsmötet valde styrelsen till sin nye ordförande docent Per-Edvin Persson, som suttit i styrelsen sedan år 1989.

RekordutdelningSFV:s utdelning var 4,5 miljoner euro år 2009 (4,1 miljoner år 2008). Anta-let bidragsmottagare var 2066. För-eningens styrelse ville satsa på all-männyttiga bidrag under en period då det finlandssvenska medborgar-samhället kämpade med betydande ekonomiska svårigheter. Föreningen har god solvens, inga skulder, och kan med sina reserver bygga en bro från tidigare goda år till kommande ljusa tider.Under 2009 stödde SFV Axxell Ut-bildning Ab med 0,7 miljoner euro. Produktionsbolaget Cityportal stöd-des med 0,5 miljoner euro. Den uni-ka satsningen på morgon-tv, Min Morgon, produceras av Citypor-tal fem gånger i veckan för FST, och sänds från SFV:s kulturhus G18 i Hel-singfors.Under 2009 fick SFV ta emot fle-ra betydande donationer och testa-menten. Det sammanlagda värdet av tillförda medel var 596000 euro. Flera nya fonder grundades år 2009.


LEDARE

Sociala medier - på gott och ont

ChristofferGRÖNHOLM

Sociala medier är på allas läppar just nu. Jagavsernaturligtvisalladewebbplatsermedroli-

ganamnsomläsarenserpåtablåntillhöger.Nam-nenärbildadegenomattkombinera,förvrängael-lerfelskrivaengelskaord,ellergenomattskrivautordethejpåswahiliellerdetkinesiskaordetförfredmedlatinskabokstäver.

Flera av dem är redanbekantaförSvenskbyg-densläsare,menvarjeveckadykernyavarian-

terupp.Derasgemensammanamnärsocialame-dier,menoftatalarviocksåomsocialanätverk.Es-sensenidemärattsynaspåettpositivtsätt.Varjemänniska,organisationellerföretagsometablerarsigidessamediervillskapanyakontakterochökatinflytande.OlikagurunochallskönsexpertersägerattdetidagärlikaangelägetattgåmedisocialanätverkochattskapaenegennätprofilsomdetförrvarattanslutasigtillFBK,denlokalaungdomsför-eningeneller t.ex. studentkåren.De fårdetatt seutsomettmåste.Allabordevaramedi”detupp-koppladesamhället”.

Nu täNker jag ta tvåstegnärmarejorden.Kanmänniskanintevarasocialutansocialamedi-

er?Detärjumänniskansomärsocial,inteenspe-cifikwebbtjänst.Webbenärjubaraetthjälpmedel.Likasäkertsomattmänniskanvarensocialvarelselångtinnanenendaavdemodernawebbtjänsternauppstod,kommerhonattvaraensocialvarelseef-terattalladessatjänsterköptsuppellerförvandlatstillnågotannat.Ellerefterattmänniskornatrött-natpådemochriktat insigpåheltandrateknis-kauppfinningar.Viharalltsåspåraturomvitalaromsocialame-

dier somnågontingheltnytt.Allmediaär social.Detfinnsbaranyansskillnaderihurstorinteraktivi-tetenärmellanavsändareochmottagare.Isynner-hetbordevarningslampornabörjablinkanärnå-gonpåstårattnyamediertotaltkommerattersättanågonavdegamla.Hurmångagångerharviintehörtattdetäradjömedteaternellerbiografenisinklassiskaformdärförattmanlanseratheltnytek-nik,t.ex.tredimensionellfilm.

oNekligeN kommer gamla media attpåverkasavnyamedia,mendetärväl isig ingenting

nytt.Detärt.ex.intemångensomidaganvänderfaxen,menävendenkanivissasituationervaraan-vändbar. Somligapåstår att denya socialamedi-erna inomkort kommer att förpassa e-posten tillhistoriensskräphög.Detta tror jag inteallspå.E-postochhtmläröppnaochkändastandarder.Ing-enägerdem–tillskillnadfråndetnyafärggrannakollagetavsocialamedier.Därförsökervarjeaktörgöramaximaltmycketpengaravdeanvändarska-rorsomanslutitsigtilltjänsten.

varFör Skall vi aNSluta oss till nya socialamedier?Ellervarförinte?Dethandlarjuom

komplementtilldenuvarandemediernasomnogkanstimuleraoss.Härgällerdetattställasammaviktigafrågorsomiallkommunikation:Vad gör jag och varför?Har jag något viktigt att säga? Vilket är mitt ändamål?Hur kan min organisation ge eller dra nytta av social kom-petens på nätet?

det SiStNämNda är iNtreSSaNt. Webbplatserharalltidförstskapatsavochförlevandemän-


LEDARE

niskor. Iefterhandhar företagochorganisationerhakat på genom att även associera icke-personermedmänskligadragochattribut.Företagochor-ganisationer skapar sig ett ”ansikte” på de socia-lawebbplatsernaförattbyggauppettförhållandetillsinakunder,snarliktdetvikanhatillriktigaper-sonerivårvänkrets.SFVfinnst.ex.påFacebook,ochdetärspännandeattsevartdenkommunika-tionenleder.

Sociala medier kaN ockSå medföra stora olä-genheterochproblem.Vikantadefinländska

tidningarnaswebbplatsersomexempel.Deärnäs-tanallaöppnaföranonymainläggochdeanvändsflitigt.Dettaledertillattmänniskornasallramör-kastesidorkommerfram.Främlingsfientlighet,ho-mofobi och svenskhat dominerar dessawebbplat-serdär tiotusentalsmänniskor loggar indagligen.Varochenkanundersignaturhoppapåvemochdefactoskrivahurudangalimatiassomhelstutanattnågoningriper.Trotsattdetoftaärundertreprocentavlandets

befolkningsomskriverdessaskändligapåhopppåpolitikerochkändapersoner(oftaidrottare),lönardetsiginteattträdatillförsvar.Ettsakligtbemötan-delederingenvart.Pånätetgällerdetattsjälvgehäftigarallarsvingar.Detärsomattbrottasmedensotare.Skallmannåresultatblirmansjälvsmutsigikläderna.Såfortfolktvingasuppträdaundereget

namnblirdegenastanalytiskaochsofistikerade.SjälvasteTarjaHalonenharnyligeniHeSaför-

svarat anonymiteten och sagt att hon inte är förcensur. (28.2.10)Honärinteensamomdenåsik-ten.Skälärändåattminnasattmedaljenharenbak-

sida.Detstoraantaletvulgärapåhoppsomskerpåäven ”seriösa” tidningars hemsidor ökar ju derastrafik och därmed den kommersiella attraktivite-ten.Idaggörmediehusenvadsomhelstförpeng-arnasskull.

FrågaN gäller dock: hur längekommerseriösamediehus att tillåta grova anonyma påhopp

påmänniskorsomuppträdermedegetnamnochegen adress? Jag är övertygad om att gränsen ärmycketnära.

på Nätet FiNNS alla motsättningarvikantänkaoss.Delsdetattviidesocialamediernaförsö-

kervisadeallrabästasidornahosossochvårför-ening,delsattmångatillsynesklokamänniskorvi-sarsinaallramörkastesidor.OsöktkommermanatttänkapådrJekyllandMrHyde.


Språk och kultur intresserar Sveriges ambassadör

TExT:RABBESANDELIN

att johaN molaNder i ti-dernakominpådendiplo-

matiskakarriärenskeddemeravslumpänavmålmedvetetarbete.Hanvarakademisktinriktadochhade tänkt fortsätta forskakringRysslandochryskafrågor.– Sedan såg jag en annons i

tidningen attUD sökte aspiran-ter,ochjagtänkteattdetkundevararoligtattprövapå,heltutannågrastörreförväntningar.Ettdiplomatisktsinnelaghade

emellertidvisat sigredan tidiga-re. Under sommarferierna åren1968 till1970varMolanderre-

seledareiSovjetunionen,ochdåbehövdes skicklig diplomati föratthållagruppresornasamman.–Resesällskapenbestodavtre

distinkta grupper: äldre par el-lerväninnor somvar intressera-deavdenryskakulturen,intole-ranta och dogmatiska leninister,

Ett brett intresse för människor förutsättning för god diplomati


densnabbautvecklingsomsked-deefter1989kanmannogkon-stateraattmångaavossredandåinsågattflerasakeridetsovjetis-ka samhället var ohållbara; detenormaresursslöseriet, ineffekti-viteten och den totala samhälls-lögnen. Många förutsåg ävenkorrektattSovjetunionensgreppomÖsteuropavarohållbart.– Däremot var det nog ing-

en som förutspådde att självaSovjetunionen som system skul-le kollapsa så fort somdet gjor-de,ellerattdetskullekunnaskeistortsettutanblodsutgjutelse.

De nordiska ländernas gemenskapJohanMolander har nu arbetatettårsomambassadöriFinland.Han sägerattdetfinns en starkkontrast mot ambassadörspos-ten i Ryssland 2004–2008, ellermotMexicodärhantjänstgjordesomambassadsekreterare1977–1979. Posteringar i de nordis-kaländernakännsnämligenintesomutlandskommenderingar.–Denordiskaländernaharpå

riktigtengemenskapsombestårav historia, kultur, välfärds- ochsamhällsuppfattning.Debetyderförståsinteattdetintefinnsskill-nader,men i de flesta samman-hang känns det hemvant ochmankan falla tillbakapåenge-mensam kontext. Ryssland dä-remotär i allaordetsbemärkel-serettutland.Historiesynen,denpolitiskakulturen,byråkratinochframförallt korruptionen är förennordbonärapåexotisk.Det oaktat är Ryssland enligt

Molanderendelavdeneurope-iskakulturen.– När man tänker på konst,

musikoch litteratur ärRysslandheltklartenspeciellochomistligdelavvårteuropeiskakulturarv.

Förenade av två olika språkDengemensammanordiskaupp-levelsenärensak,menförhållan-det mellan Sverige och Finlandärextraspeciellt.–Man kanmed fog påstå att

SverigeochFinlandstårnärma-revarandraändeandranordis-ka länderna.Dengemensammahistoriengårförståsmycketdju-pare än mellan de andra. Ochtrotsatthuvudspråkenärsåolikaförenas Sverige och Finland avattdensamhälleligabegreppsap-paraten är närapå identisk.Detligger sanning i det professorTorkel JanssoniUppsalasagt:”StorbritannienochUSAärtvåländeråtskildaavettgemensamtspråk,medanFinlandochSveri-ge är förenade av två helt olikaspråk”.Idag utgörs förstås närheten

inte bara av historia och språk.Näringslivethar långt tagit överfunktionen att sammanfläta detvåländerna.– I samband med EU-med-

lemskapen skedde samtidigt tvåintressantautvecklingar.Detpo-litiska etablissemanget glömdenästanbort nordismenoch vur-madefördetinternationella.Fö-retagsvärlden däremot upplev-deenstarknordism,medmångaoch stora finsk-svenska företags-fusioner,somnästankanbetrak-tas som ett förverkligande avNordekinomEU.Medlemskapet i EUhade en-

ligt Molander lite olika motiv iFinland och i Sverige. För Fin-landsdelgälldeattsnabbtetable-ra en internationell status efterattdetyttretrycketiformavvän-skaps- och biståndspakten medSovjet fallitbortochdenuttala-de, aktiva neutralitetspolitiken

ochsedanvodkaturistersomvaruteförattråsupa.Förenungstu-dent gällde detminsann att till-lämpadiplomatisåattbussutfär-derna inteurartade i rena kala-baliken.

Första postering: MoskvaMen så småningom utkristalli-serade sig förMolander en stigmot det första diplomatjob-bet som ambassadsekreterare iMoskva 1974. I bagaget fannsdå enmilitärtjänst iTolkskolan,enfilosofiekandidat-ochenjuriskandidatexamen.–Moskva imitten av 70-talet

var enmärklig plats. I ljuset av

RA

BB

E.S

AN

dE

LIN

Ambassadör.JOHaN MOLaNDeR.i.Svenska.ambassadens.mottagningsrum.i.Helsingfors.


förlorat sitt värde. Sverige kon-centreradesigmerpådeekono-miskafördelarnaiochmedEU-medlemskapet.– Men i samband med den

europeiska unionens utvidg-ninghar ävendetpolitiskaSve-rigeochFinlandåterbörjatbe-tona den nordiska värdegemen-skapen. Det nordiska tänkandethar definitivt gått en renässanstillmötes.

Jobbar för svenska språket - men inte politisktTill Johan Molanders uppgiftsom ambassadör hör inte att tapolitisk ställning i frågor somgäller svenska språkets officiel-laställningiFinlandellertilldis-kussionenom språkets eventuel-ladomänförlusteridetoffentliga.Hantyckerändåattnäringslivetkundevaratydligareisinabeto-ningar.– För ömsesidig förståelse är

detinordiskasammanhangfort-farande av stor vikt att kunnaskandinaviska,oavsettomettfö-retags koncernspråk är engelskaeller inte. Det som sker utanförde officiella mötena är oerhörtviktigt, ochdär räcker inte eng-elskan.Samma ödmjuka inställning

gäller för Molanders del ävenförfinskan.Itilläggtillsinakun-skaperiengelska,franska,tyska,spanska och ryska studerar hannufinska,avrespektförvärdlan-det.Molander är verksam inom

projektet svenska.nu, som underledningavriksdagenstidigaretal-man Paavo Lipponen verkar förökad förståelse och användningavsvenskaspråketiFinland.–Mittarbetegårutpåattgöra

svenskan och Sverige så intres-santsommöjligt,främstmedkul-tursamarbete. Det innebär både

JOHaN MOLaNDeR, född i Stockholm år 1948, inledde sin karriär på Utri-kesdepartementet år 1972 efter att ha avlagt filosofie och juris kandidatexa-mina i Stockholm. Hans första utlandstjänstgöringar var vid ambassaderna i Moskva och Mexico under mitten och slutet av 1970-talet.

Molander återvände till Stockholm år 1979 för att bli departementssekrete-rare på UD:s politiska avdelning. Några år senare, 1982, tog han tjänstledigt från UD för att fungera som specialmedarbetare till IAEA:s generaldirektör i Wien, varefter han år 1986 utsågs till biträdande chef för Sveriges nedrust-ningsdelegation i Gèneve, ett uppdrag han skötte fram till år 1991 då han un-der ett år deltog som expert på kemiska vapen i FN:s kommission som tillsat-tes efter kriget i Persiska viken för att eliminera Iraks massförstörelsevapen.

Under 1990-talet utsågs Molander till departementsråd och fick även ställ-ning som ambassadör. Åren 1992-1998 var han chef för UD:s enhet för folk-rätt, traktaträtt och mänskliga rättigheter.

År 1998 utsågs Molander till ambassadör och chef för Sveriges representa-tion vid de internationella organisationerna i Gèneve. Efter fem år på den-na post utsågs han år 2004 till Sveriges ambassadör i Moskva, en tjänst han innehade fram till år 2008.

I januari 2009 tillträdde Molander tjänsten som ambassadör i Helsingfors. Under sin långa karriär har Molander också hunnit skapat utmärkta kontak-ter till den finska utrikesförvaltningen och sina kolleger där. I Helsingfors har han engagerat sig för svenskt-finskt samarbete inom allt från säkerhetspoli-tik och näringsliv till kultur och det svenska språkets ställning i Finland.

Johan Molander har haft flera förtroendeuppdrag i ett antal olika interna-tionella organisationer, bland dem FN och dess olika organ (inte minst som ordförande i flyktingkommissariatets styrelse), Internationella atomenergi-organet IAEA, Världshandelsorganisationen WTO och Internationella Röda Korset.

Ambassadör Molander är gift och har två vuxna barn. På sin fritid lyssnar han gärna på musik och läser. Han är en stor vän av teater och nyfiken på det mesta inom kultur, bland annat samlar han på gamla böcker om Ryssland. Han har också ett stort intresse för språk och behärskar engelska, franska, spanska, tyska och ryska. I Helsingfors har han också inlett studier i finska.


film,musikochteater,framföralltungdomskultur.Språkdiskussionen ibådeSve-

rige och Finland borde enligtMolander i större utsträckninghandlaombådavåraspråksdo-mänförlustertillengelskan.–Vad är till exempelmotive-

ringen till att många ministeri-erochdepartementbådeiSveri-geochFinlandharengelsksprå-kiga epost- och webbadresser?Glädjande nog har den svenskaJustitieombudsmannennupåpe-kat att departementen åtmins-tonemåstehaparallellasvenskaadresser.Stora domänförluster innebär

enligtMolander även att veten-skap och forskning i våra nord-iska universitet i allt större ut-sträckningskerpåengelska–detbörjar bli undantag att doktors-avhandlingarskrivspådeinhem-skaspråken.

Konkret koppling till HelsingforsUtöver de traditionella bandenmellanländernaharambassadörJohanMolanderenalldeleskon-kretkopplingtillHelsingfors,vil-kenävenförklararhanskulturin-tresse,ochintressetförteaterochfilm.Hans farfarsfarkallades tillHelsingfors1887,somintendentochchef förSvenskateatern.–Detvarpådentidendåhela

teaternspersonalkom frånSve-rige.Han gifte sigmed en riks-svensk skådespelerska, och bådeminfarfarochfarärföddaiHel-singfors.Johan Molanders farfar blev

regissör, och hans far blev pro-duktionschef på Svensk filmin-dustri. Barndomshemmet kryl-lade därför av skådespelare –bl.a.sådanakändisarsomIngridBergman.– Det gav många fina min-

nen!ÖvrigagästerihemmetvarspännandeförfattareochrebellersomVilhelmMoberg,vars”Ridinatt”regisseradesavfarfar,med-anfarvarproducent.

Brett intresse för människor en förutsättningMolandersdjupaochbredabak-grund ger en delförklaring dåmanfrågarsigvaddiplomatiochambassadörskap handlar om.Kunskap ihistoriaochsamhälleärbra,menettstarktintresseförmänniskor,olikauttryckssättochbetingelser är också viktigtmedtankepåettlyckatjobb.– Den inställningen betonar

ävenhurstorrollenskildamän-niskorspelariinternationellare-lationer, helt oberoende av deofficiella strukturerna och sys-temen.Undermin tid somam-bassadör för den svenska repre-sentationen vid de internatio-nella organisationerna iGenèvekomdethärmyckettydligtfram.Personligaegonäroftastdesomhjälperellerstjälperförhandling-arna.Härärdetocksåviktigtattmanknyter in små länder i för-handlingarna.Demåstejudeltaikonsensusbeslut.

Trubbel i MoskvaArbetetsomambassadörär intealla dagar helt odramatiskt, detfick Johan Molander pröva påunder tiden iMoskva.Dåmin-nesmärket för stupade sovjetiska

soldater skulle flyttas iTal-linn ledde det till våldsam-maprotesterbådeiTallinnoch Moskva, och Molan-der beslöt att som ett soli-daritetsuttryck besöka denestniska ambassaden somvarbelägradavutkommen-derade ungdomsaktivister.Molanders bil attackeradesutanför ambassaden av en

uppjagad”spontan”folkhop.– Men samtidigt som statyn

flyttades i Tallin sopades någraryskahjältegravar iMoskvaun-danförettvägbygge–heltutanprotester. Såman kan fråga sigvad som egentligen låg bakomde starka reaktionerna gällandebronsstatyniTallinn–somdess-utomfickennyplaceringpåettbetydligtvärdigareställe.Ultranationalism och xenofo-

biärfenomenvioftafårläsaomnärdetgällerRyssland,menMo-lander vill påminnaatt fenome-nen inte är okända i våra egnaländer, och att de kan accentu-erasisambandmeddenekono-miskarecessionen.–Alla länder löper risken.Vi

har ultranationella grupper iSverigesomtillochmedharenchansatttasigtillriksdagen,ochtecknenfinnsiFinlandattdehärgruppernabörjarväxafram.Det ekonomiska läget är för-

stås bara en bekväm förevänd-ningförxenofobi.– Samtidigt finns naturligtvis

verkligaproblemsomviinteskallförringaellersopaundermattan.Invandrargrupperkan föramedsigvärderingar somtill exempelensynpåkvinnansställningsomintepassarinivårasamhällen.–De här problemen åtgärdas

allra bäst med integration, var-vid ett vanligt vardagsliv, språk-utbildning och plats på arbets-marknadenärdetbästareceptet.

…Sveriges ambassadör Johan Molander


”När man läser AntonTjechovs noveller, kän-

ner man det exakt som en ve-modig dag på senhösten, närluften är så där alldeles genom-skinlig och de nakna träden, detrånga husen, de grå männis-korna avtecknar sig skarpt. Alltärsåunderligt–ensligt,orörligtochkraftlöst.Dedjupaviddernaöppnar sig ödsligt mot horison-ten,flytersammanmeddenble-kahimlenochspriderenängsligkyla över marken, som är täcktav frusen, smutsiggyttja.Förfat-tarens själ belyser som höstso-lenmedobarmhärtigklarhetdesönderkörda vägarna, de kroki-gaslingrandegatorna,detrångasmutsiga husen, där de stackarssmå människorna håller på attkvävasavledaochapatiochfyl-ler husen med sin meningslösasömnigabeställsammaiver.”Så sammanfattar Maksim

Gorkij vännen Anton Tjchovsmer än 600noveller.Det är sä-kertenskarpsyntochriktigsam-


”Som ljudet från en brusten sträng”

TOVEFAGERHOLM

manfattning,menjagskulleändåvilja lägga till några glittrandesolreflexer,enmild,menbitandeironioch stundomockså ettbe-friandeskratt.JagharnyligensettSvenskate-

aterns fina uppsättning av Körs-bärsträdgården. Dramat, som blevTjechovs sista innehåller, tyck-erjag,essensenavhelahansför-fattarskap.Härförekommeringa

onda eller härsklystna männis-kor.Leendeochpratande,iblandmed känslosamma tårar, snavar,snubblar, rusar, glider, dansarpersongalleriet inochutur skå-despelet.Härfinnsenunderbarstämning av komik och vemodoch en lätt ironisk framtidstro.Mitt i dramat heter det:Plötsligt ljuder från fjärran en ton, sorgsen och bortdöende. Det låter som kom den från himlen, den liknar ljudet av en brus-ten sträng.Vadärdetförljud?Enhäger, ett uggleskri eller kanskeenhisslinasombristeriettgruv-schakt långt borta? Tonen åter-kommer i sista aktens sista scensedan den urgamle trotjänarenFirst mumlande lagt sig för attäntligenvila idetövergivnahu-set.Ljudetfrånenbrustensträngåtföljt av dånande yxhugg ochbraketfrånfallandeträd.Kan Tjechovs eget liv förlik-

nasvidensträng,somspäntsallt-förhårtochdärförvardömdattbristaiförtid?

Uppväxt och studietidAntonTjechovföddesden29ja-

En.ung.Tjechov.med.brodern.Niko-laj.år.1882.


nuari 1860 i den lilla hamnsta-denTaganrogvidAzovska sjön.Hansfarvarengudligochkyrk-sammansomhöllsinafembarni Herrans tukt och förmaningmed flitigt bruk av prygel.Hanlivnärde sig som kolonialvaru-handlare. Barnen fick god skol-utbildningmenmåste också ex-pediera i den iskalla handelsbo-den.Tjechovskriver:

Jag fick en religiös uppfostran, mås-te regelbundet delta i morgongudstjäns-terna och tvangs att assistera vid al-targudstjänsten och ringa i klockorna. Och vad blev resultatet? Jag minns min barndom som en ganska dyster tid, och jag är numera inte det minsta religiös.

Menstämningenihemmetpräg-ladesavsammanhållningochlo-jalitet och var ingalunda dystertrotsattfadernvarenhustyrann.Destörstaljuspunkternavarbe-sökenhosfarfadernutepåstäp-pensomTjechovskulleskildrasåkärleksfulltidenberömdanovel-len Stäppen. Farfadern hade va-ritlivegen,ochtjänstgjordeefterlivegenskapets avskaffande somgodsförvaltare.Härutepålandetfick gossen Anton leva ett suntlantliv och kunde tillsammansmedbröderochkusinerägnasigåtjakt,fiskeochridning.Redan som skolpojke var

Tjechov lidelsefullt intresseradavteater.Hansimitationsförmå-gafick syskonenatt vrida sigavskratt. Han arrangerade teater-föreställningar hemma hos sigoch hos kamraterna, bland an-natspelademanGogolsRevisorn.Snart började han själv skrivaskådespelochprosastycken.Fadern gjorde konkurs 1876

ochmåsterymmafrånsinaford-ringsägaretillMoskva.Densex-tonårigaAnton stannade ensamkvariTaganrogförattgåut la-tinskolan. Han bodde som in-ackordering i sitt barndomshemoch försörjde sig som informa-tor.Itreårfickhanklarasigpåegenhand,hanvarfattigmenfri,ochkanskevardetunderdehäråren hans starka ansvarskänslautvecklades.När han gått ur latinskolan

kunde han återförenas med fa-miljen i Moskva. Han börja-destuderamedicinochhadeettmånatligt stipendium på 25 ru-bel. Som en självklar sak åtoghansigatt samtidigt försörja fa-miljen. Han skrev små novellerochkåserierförolikatidskrifter.I juni1884fickhansin läkar-

examen.Etthalvtårsenarekun-dehanihemlighetnoteradeför-sta tecknen på lungtuberkulos.Lyckligtvis kunde han periodvisunna sig uppfriskande landsort-

ALE

xA

Nd

RE

.MIR

Go

Ro

dS

KIy

vistelser, som förbättrade hanshälsaochberikadedet författar-skapsomalltmeratogöverhand.Hela tiden arbetade han myck-ethårt,oftapågränsentillöver-ansträngning. I ett brev till sinäldstabrorbeskriverhansittsto-rahushållsombestodavföräld-rar, syskon, någon tant, en ochannankusin,enallerannanstu-derandesontillnågonbekant

…Alla är hyggliga människor, gla-da men själviska, fordrande, ovan-ligt pratsamma, med en benägenhet att stampa i golvet, alla har ont om pengar. Det går runt i huvudet på mig …

Människan anton TjechovSmåningom blev Anton Tjech-ov en berömd och erkänd för-fattare.Allaomdömenomhansperson är ovanligt samstämda.Hantycksintehaskaffatsignåg-raovänner.Allabeskriverhonomsomendjuptsympatiskcharme-rande man, anspråkslös, om-tänksam, generös och hänsyns-full.Hanhadeenstillsamoemot-ståndlig personlig utstrålning.Hansleendevarmilt,hansskrattnästanljudlöst.Vännen Korolenko beskriver

honomsåhärår1889:”Jagsågframför mig en ung man somt.o.m. verkade yngre än sina år.Han var över medellängd, med

Anton.Tjechovs.födelsehem.i.Taganrog.


avlånga,regelbundna,renadrag.Hans ansikte var ovanligt sym-patiskt.Ögonen, blåa, strålandeochdjupa,varpåengångtank-fullaochnästanbarnsligtokonst-lade. Enkelheten i uppträdandeoch tal var det mest utmärkan-deförhanspersonlighet.Vidför-stamötetgavhanintrycketavenman som var full av livsglädje.Ögonen tycktes utstråla en out-sinligmängdkvickhetochmun-terhet. Men samtidigt fångademan i dem en glimt av någon-ting djupare, som skulle utveck-laslängrefram.”Tjechov har fyllt fyrtio när

han beskrivs av Maksim Gor-kij: ” I hans grå sorgsna ögonslognästanalltiddetfina skäm-tet en mjuk gnista, men iblandblevdessaögonkalla,skarpaochhårda. I sådana stunder klinga-dehansmjukaochhjärtligaröstkort och bestämd och det tyck-es mig att denna flärdfria, mil-damänniskaskullekunnaståfastochhårdmotenfientligkraftochintegevika.”Tjechovvarkänsligochmyck-

etförtegenomsittinnersta,isyn-nerhet var han tystlåten beträf-fandesinakvinnorelationer.Hanskriver ofta om olycklig kärlekmen det förefaller som om hansjälv inte skulle ha drabbats av

passioneradförälskelse.Vanligenutveckladeshankvinnorelationertill ett varmt vänskapsförhållan-de. Så sent som 1901 gifte hansig med den uppburna skåde-spelerskanOlgaKnippers.Tan-kenpågiftermållockadehonominte,menhangickmedpåäkten-skapavhänsyntillOlgasborger-ligafamilj.Hanvilleocksågärnahabarn,menOlgafickmissfallvåren 1902 till båda parternasstora sorg.Han var och förblevavprincipochläggningungkarl.Olga bodde mest i Moskva pågrund av sin skådespelarkarriärmedanAntonavhälsoskälhadeskaffatsigenvillaiJalta.Tjechov var en livstillvänd

människa som uppskattade um-gänge och hade ett djupt män-niskointresse. Hans gästfrihetblevnågotavenmani.Medårenlyssnade han mer än han tala-de. Han hade en medfödd en-samhetskänsla som kunde varamycket plågsam trots hans soci-alaläggning.Hanlätingenmän-niskakommasigriktigtnära,inteens systernMasja somvarhansförtrogna när det gällde förfat-tarskapet.Hanvaravhållenochbeundradmenhadeingenintimochförtrogenvän.Hanavskydderåhet,brutalitet

ochhänsynslöshetmotmedmän-

niskor och skattade frihet ochmänskligvärdighethögstavallt.Varhankanskenågotsåsällsyntsomengodmänniska?

NovellernaUndersittkortalivhannTjechovpublicerameränsexhundrano-veller,entredjedelkomutibok-formunderhans livstid.Mångaav hans noveller är fortfarandeoöversattatillsvenska.Novellernaharbetecknatssom

en encyklopedi av levnadsvis-domochmänniskokunskap.HosTjechov finns allt: träffande il-lustrationerav fåfänga,högfärd,överdriven respekt för överhög-hetenochfinatitlar,hyckleri,för-ljugenhet och falskhet,mänskligensamhet och isolering, barnetsklarsyn, förödmjukelse, förned-ring, kommunikationssvårighe-ter, förälskelse…Listan kan gö-rashurlångsomhelst.Det finns gott om uttrycksful-

la och ofta komiskt karikerandesnabbporträtt.Kvinnoporträttenintar en stor plats. Hans män-niskoskildringhörtilldetbästairysk berättarkonst. JämförtmedGogol är Tjechovs ordförrådmagert,hanäringenverbalupp-finnare som den beundrade fö-regångaren. Vladimir Nabokovskriver:”AntonTjechovs litterä-

1889 Med.olga.Knipper.på.bröllopsresa.1901. Med.Maxim.Gorkij.på.Jalta.1900.


rastilgårpåpartynivardagskos-tym. ”Ändå tillstårNabokov attTjechov som berättare i det lil-laformatetärenordkonstnäravmyckethögrang.DetärengåtahurTjechovtrotsdetvardagligaordförrådet lyckasgesintextenstillsampoetiskskönhetochmildförtrollning. Nabokov säger atttexten ”övergjuts och omges avettsvagtregnbågsskimrandever-baltdis.”Nybörjareiryskaspråketbru-

karietttidigtskedefåläsaTjech-ovs korta noveller. Men samti-digt sitter lärda forskare i slavis-kaspråkböjdaövertexternaochgrubblar över hemlighetenmedTjechovsspråkochstil.Maksim Gorkij fortsätter sin

beskrivningavTjechovsnovellermedattlåtadenenagestaltenef-terdenandraträdaframienty-pisksituationochfortsätter:”Många av dem drömmer vack-

ra drömmar om hur härligt livet kom-mer att bli om tio år, och ingenställer sig själv den frågan: vem skall göra livet vackert och gott, om vi bara sitter här och drömmer?

En ståtlig, vis man, som sett och hört allt, gick förbi den grå och dystra ho-pen av dådlösa människor, och han såg på dessa ledsamma och sorgliga invå-nare i sitt fädernesland och sade med ett sorgset leende, med mild stämma, men med en ton av djup förebråelse, oändlig smärta i ansiktet och bröstet, med sin klara, vackra röst:

- Ni lever ett eländigt liv, mitt herr-skap!”

Tjechovs noveller har fortfaran-deettärendetillsinaläsare.Detärsyndattbaraettfåtalavnovel-lerna återkommer i antologi ef-

ter antologi. Visst ärDamen med hundenellerStäppenunderbarno-vellkonst–mendetfinnshund-ratalstillattläsaochförtrollasav.Tjechovsnovellerärenoutsinligguldgruva.

Social ansvaraskänslaVåren och sommaren 1890 ge-nomförde Tjechov ett ovanligtprojekt. Han utverkade myn-digheternas tillstånd att ”för ve-tenskapligt och litterärt ända-mål” besökaÖstra Sibirien ochönSachalin.Somläkareochve-tenskapsman ansåg han att detvarhanspliktattrapporteraomRysslands mörka sidor och för-sökadrivaframreformer.DetärTjechovs sociala ansvarskänslaochlitterärasamvetesomfårho-nomattbesökaSachalin.Ön var en var sedan femton

år tillbakaenberyktaddeporta-tions-ochfångkoloni.Hanklara-deavdenstrapatsrikaresanför-vånansvärt bra både fysiskt ochpsykiskt. På Sachalin steg han

upp varjemorgon klockan fem.Han undersökte straffsystemet,genomförde en systematisk folk-räkningochbesöktevarendako-loniochtalademedalla.Sina erfarenheter redovisa-

dehanitidningsartiklarochientjockbok,Ön Sachalin.Ungefärhälftenavbokenöver-

sattes till svenska 1961. Störstadelen av det statiskiskamateria-letochtabellernafinnsintemed.Bokenengagerargenomsinstil-samma saklighet, sin behärska-detonochviljantillobjektivitet.Den påvisar inte bara missför-hållandenutantarocksåfastapåvilja till förbättringar.Här finnsocksåkapitelsomvälkanjämfö-rasmeddetmestlysandeTjech-ov skrivit och boken betraktasmedrätta somettavvärldslitte-raturensstoraverkommänskligförnedring.Härfinnsypperligasnabbpor-

trättavkolonisterochstraffång-ar.Han berättar om giljakernasråabehandlingavkvinnornaochkommerdåmeden rättfinurligkommentar:

Den svenske författaren Strindberg, den kände kvinnohataren, som vill att kvinnan endast skall vara en slav och tjäna mannens nycker, tänker i själ-va verket som giljakerna: om han rå-kat hamna på norra Sachalin, skulle de omfamna honom längeHans sociala ansvarskänsla

drevhonomocksårycka in somläkare under en koleraepidemi.Hans distrikt omfattades av 25byar,4fabrikeroch1kloster.Pådengårdhanköptåtsigochfa-miljengavhanregelbundenochkostnadsfriläkarvårdåtallabön-der i trakten. Själv skriver han


oljemålningen.från.1898.av.osip.Braz.hänger.i.Tretjakov-galleriet.


skämtsamt:Läkekonsten är min lagvigda maka

och litteraturen min älskarinna. När en av dem går mig på nerverna, tillbringar jag natten hos den andra. Det är slar-vigt men inte tråkigt, och ingen av dem har något att förlora på min otrohet.Den förlorande parten vid

Tjechovs växelbruk som läka-re och författare var nog förfat-tarens hälsa. Under 1890-taletförsämradeshanshälsaoroväck-ande.Tuberkulos ibådalungor-nakundekonstaterasoch läkar-na rekommenderade förändradlivsföring.

DramatikernSom dramatiker bröt Tjechovnyavägar.Detärhan somgivitdet ryska bidraget till ”det mo-dernadramat”.

Hanbörjadetidigtskrivadra-matik, men det första verkli-gamästerverket kom först 1895medMåsen.Såhärberättarhanomsittar-

bete:

Jag skriver med stort nöje, fastän jag syndar förskräckligt mot scenens kon-ventioner. Det är en komedi med tre kvinnoroller, sex manliga, fyra akter, ett landskap (Sjöutsikt), en massa prat om litteratur, föga handling och massor av kärlek.

Tjechov syndar i alla sinamog-naskådespelmotdenryskakon-ventionen. Aktörerna förstårinte själva vad de vill, en sken-bart irrelevantdialogvisarverk-lighetenbakomderasintentioneroch känslor.Ofta abryter de sig

mitt i enmening, talara imun-nenpåvarandraellerfullständigtförbi varandra. Pauserna spelaren oerhört viktig roll. Tjechovsfantstiska förmågaatt skapaoli-kastämningarinnebarenförny-else för dramatiken.Det är intehandlingensomärviktigast,detär stämningen. Figurerna avslö-jarsigsjälvaisamtalochmono-loger.Detbliråhörarensuppgiftatt skapa en helhetsbild av densanning alla yttranden avslöjar.Sanningen är splittradmen ab-soluttrovärdigLikalitesomisinanovellervill

Tjechovpå scenen framställa li-vet sådant som det borde vara.Hanvillvisahurudantdetisjäl-vaverketär:trist,trivialtochför-ljuget.Hanvisarhurmänniskor-naflyr in i en falskdrömvärld i


ställetförattägnasigåtmenings-fullt arbete.Tjechov ärmoralistochhårtarbeteärhansevange-lium, men han predikar sällan,han vill att åskådarna skall drasina egena slutsatser. Och närhanpredikar– somtillexempeldeordhanläggeridenevigastu-dentens mun iKörsbärsträdgården,såärdetinteutanlöjetsironi.Tjechovs persongalleri be-

står av sammansatta, trovärdigamänniskor.Hanskriver:

Vår tids dramatiker befolkar sina styck-en uteslutande med änglar, bovar och upptågsmakare. Jag har velat vara ori-ginell: jag för inte fram en enda miss-dådare, inte en enda ängel, och jag har inte anklagat någon, inte rättfärdigat någon.

Alla de stora dramerna Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körs-bärsträdgården saknarnästanhand-ling,deföljeristortsettschematankomst – väntan på katastrof eller uppbrott – uppbrott. Fri-hetsdrömmaren, tvivlaren, denskeptiskahumanistenochkonst-närenanslårentonhosåhörarensomintelåtersigbeskrivas.Förtrollad, tårögd och märk-

värdigt lycklig och vemodig påsamma gång lämnar man tea-tern,medandennamärkligatonlängefortsätterattvibreraihjär-tat.

SlutackordKörsbärsträdgården hade premiärpå Konstnärliga teatern på för-fattarensfödelsedagden17janu-ari1905(enligtdenäldretideräk-ningen) Olga Knipper speladeRanevskaja. Dödstrött, hostan-deochplågadtvingadesTjechovtaemotdeoändligafödelsedags-hyllningarna på scenen. Skåde-speletblevensuccé,menTjech-ovsjälvtyckteattregissörenhadehadeförstörtpjäsen:

Det är Aleksej som förvandlar mina fi-gurer till lipsillar. Det var inte vad jag avsåg.

Tjechov skrev Körsbärsträdgår-den under mödosam kamp motsjukdomenmedenkänslaavattdödenstodochandadeshonomöver axeln. Ändå är den stäm-

ning han frammanar ljus ochlätt.Det är en komedi,musika-lisk och lyrisk med mera fram-tidstroännågotannathan skri-vit.Tonenärförsonlig,detärettvemodigt avsked till en obotligtdömd epok av sysslolöshet ochansvarslöshet. Det är också enmilt ironisk hyllning till ett nyttliv och en ljusare framtid, dockinte hans egen. Tonen från enbrusten sträng avklingar när ri-dångårnermendetärocksåettlivsverkochettmänniskolivsomspäntsalltförhårtsomavklingar.UndervårenblevTjechovallt

svagare. Läkarna rekommende-rade en kurvistelse i Tyskland.Tillsammans med hustrun restehanviaBerlin tillBadenweiler iSchwarzwald.Nattentillden15juli1904dogAntonTjechov,en-dast44årgammal.Hanbegrovspå Novodevitij-kyrkogården iMoskva.Medosynligtextskriverjagpå

hansgravsten:

Här vilar en man vars hela livsverk var en lågmäld och intensiv vädjan för mänsk-lig värdighet och frihet.

Tjechovs.byst.i.Badenweiler,.hans.dödsort.


TExT:RABBESANDELIN


marthaFörbuNdetS Smak-Skola Sapere har storef-

terfrågan i de finlandssvenskaskolorna.Förtillfälletpågårpro-jektetiÅbolandochKarleby,ti-digare har projektskolorna varitSjundeå svenska skola och Bor-garegatans skola iVasa. Projek-tetfinansierasavjord-ochskogs-bruksministerietinomramenförprogrammen som stöder finskmatkultur.–SapereutarbetadesiFrankri-

kepå1970-taletavJacquesPui-saissomvaroroligförkommandegenerationers likriktning i smak.Han ansåg att den massprodu-

Smakskolan SAPERE lär barnen matupplevelsens vokabulär

ceradevästerländskamatensomsåoftaserverasjustskolbarnris-keradeattskapasåkallade”ket-schup-barn”, helt beroende avlivsmedelsindustrins enkla för-kärlek för att använda sött ochsaltiöverdrivnamängder.Heltkonkrethandlarmetoden

omattmanskalllärakännasinasinnenochsinegensmakochatttränasinförmågaattuttryckasigverbalt. I sammavevautvecklasmantillenmedvetenkonsumentsom vågar prova nya produkteroch rätterochökavariationen idetmanäter.– Marthaförbundets Opera-

tion skolmatharsombasdenriks-svenskalärarhandledningensomsvenskaLivsmedelsverketutarbe-tat,menvihartagitframettegetfinlandssvenskt Saperemateri-al.Kursenomfattartiolektionersom planeras in under ett heltläsår.Mangårigenomkroppensalla sinnen, de olika grundsma-kerna, smaker i olika kombina-tioner,menocksåsmakenkopp-ladtillgeografi,historiaochkul-tur,berättarStrandvik.–Vitarävenuppämnetsmak-

psykologi, det vill säga hurma-tenssmakkanpåverkasavyttre,ibland störande upplevelser. Är

Sapere är en smakskola för 11-12-åringar där syftet är att ut-veckla analysen, språket och diskussionen om matens smak och beskaffenhet. Det intressanta är att barnen, efter att ha lärt sig beskriva mat med andra ord än ”gott” och ”äckligt”, även uppvisar bättre resultat i många andra ämnen, berättar hus-hållskoordinator Harriet Strandvik från Marthaförbundet.


HaRRIeT STRaNDVIK.lär.barnen.i.Malms.skola.i.Pargas.att.känna.känna,.smaka.och.beskriva..Men.ordet.”äckligt”.får.inte.användas..

detlugnochrovidbordet?Finnsdetborddukpåbordetsåattbe-stickochkärlinteskramlar?Skerserveringen ur smutsiga kärl?Vemsomhelstkan förståattdehärfrågornaärextraviktigaienskolmatsal.

Måltiden en pedagogisk resursEnligt Strandvik har forskning-en börjat visa tydliga sambandmellan skolelevernas matvanoroch koncentrationen och enga-

gemangetiskolarbetet.Eftersomskollunchenförmångaeleverärdagens enda lagade måltid harden en avgörande betydelse förelevernasvälbefinnandeochpre-stationer.Därförärdetuppseen-deväckandehur lite kommuner-nasatsarpåskolmatenochmål-tiderna.– Dessutom är skolmåltiden

en viktig pedagogisk resurs somman inte fattat att ta tillvara.Skolmåltidenskallvaraennatur-

ligdelavskoldagen,menförattelevernas attityder och beteen-debeträffandematochmåltiderskall förändras, behövs kunska-per och insikter om hur sakeroch ting hör ihop, och framföralltvokabulär.DetärhärSape-rekanhjälpa.

Vi är betingade för sött och saltLivsmedelsindustrinsintresseattsötaoch saltaär egentligen lätt


förklarat.Viärgenetisktkodadeatt föredra de här smakerna ef-tersom somde imänsklighetensbarndomochunderknapphetsti-dergettossenöverlevnadsfördel.Idagärdetdessutomdetbilligas-te sättet att göra maten ”god”.Men i tillägg till att vi i dagensvärld får i oss alltförmycket avdetgoda,riskerarviattdärmedförbise smaksinnets övriga sma-ker: beskt, surt och umami (ny-upptäckt;finnsnaturligtilagradost, tomaternas kärnor, svampochkött).– Ingen behöver alltså tränas

iattgilla saltoch sött.Däremotmåstevitränauppossiattupp-skattasyrligtochbeskt,ochefter-sommångaavgrönsakernainne-hållerbeskasmaknyanserförstårmanvarförvimåsteserverademmånga gånger för att lära barnatt uppskatta variationsrikedo-men.EnligtStrandvikkandetbehö-

vasmellan10och20gångerinn-anettbarnlärsigupplevaennysmak,förståochuppskattadet.–Det ärmångagånger!Men

detlönarsigattvaraenvis,efter-somdet islutändanbetalarsig iattbarnenlärsigätamermång-sidigt, ochmångsidig kost är enavnycklarna till välmåendeochhälsa.

alla har rättEnSapere-lektionbörjarmedenteoretisk genomgång av lektio-nens ämne. Eleverna visas t.ex.hur smak- lukt- och hörselsin-net fungerar.Därefterbörjardepraktiska övningarna. Alla lek-tioner avslutas med repetition,ochhelakursenavslutasmedettrestaurangbesök eller en inhyrdkockiskolköket.Varjeelevfyllerunder kursens gång i en smak-

bok, där man gör anteckningarochkanlimmainsmakprotokollfrån de olika övningarna. Sape-rehandlaromattutökavokabu-lärenkringsmakerochmat,inteomattstyrabarnenmotvadsomär”rätt”.– Alla har sin egen smak.

Det betyder att man uppmunt-rar barnet till att tycka somdetvill, och lärdomen från att ska-pa och uttrycka sin personligaåsiktärävenengod förberedel-seförattbliensjälvständigindi-vid.Iettalltmerkomplextsam-hälleskaparSaperemedvetenhetoch ökar det kritiska tänkandethosbarnet.Strandvik säger att endast ett

förbudfinnsiSapere.Ochdetäratt använda ordet ”äckligt” förattbeskrivaensmak.– Vi vill att barnen använ-

derandraordförattbeskrivaensmakupplevelse, eftersom ”äck-ligt”intebeskriverupplevelsenpådjupet.Detärmerakonstruktivtatt bedöma färgen, temperatu-ren,konsistensen,ochsedansjäl-

vasmaken.Ochsmakenhandlarjuomsåmycketmeraändetsomhänderimunnenprecisdåmanäter.Måltidernaärjuenstorochviktigdel av vår vardag, och endelavvårkultur.

Samarbete med skolanDetviktigastemeddemångaöv-ningarnaärinteatthinnagörasåmångaolikaövningar sommöj-ligt,utanattgörademgrundligt.Många av övningarna förutsät-ter praktiska förberedelser ocharrangemang, och därför är detbra att lärarna samarbetarmedskolköket och personalen. För-beredelsernakanhandlaomatttillreda det som skall prövas, el-lerattviaskolköketbeställainrå-varorochutrustningsombehövsför övningarna. Kopplingen tillövrigaskolämnenärstark.– Finns det en hushållslärare

i skolanärkopplingentillhusligekonomienkelt.Saperekanävenlätt integreras i tillexempelbio-loginellergeografin.Enligt Strandvik vill Martha-

förbundet gärna vara med ochpåverka samhällsdiskussionenoch konkret verka för att de of-fentliga måltiderna omformas irättriktning.–EftersomintressetförSapere

redannuharvarit stort ärden-na frågaviktig att arbetavidaremed,ochvikommeransökaomvidare finansiering för att kun-najobbaframåtmedvårahittillsfina resultat. Följande konkre-taåtgärdärattvisatsarpåfort-bildningförpersonersomberörsavmåltideniskolan.Vivillocksåuppmuntra till att grunda kost-team i kommunernamedmåletattomprioritera,ochintebortpri-oriteramatochkvalitet.

…Sapere

dukningen.och.t.o.m..omgivningens.ljud.påverkar.hur.maten.smakar.


Sapere-metodens.upphovsman.Jacqu-es.Puisais.vill.motarbeta.den.smaklikrikt-ning,.som.han.tycker.sig.se.gradvis.inträ-da.i.västvärlden..I.Frankrike.ser.man.att.barn.har.allt.svårare.att.acceptera.beska,.syrliga.och.hårda.livsmedel.och.i.stället.inriktar.sig.på.söta.och.mjuka.produkter..

då.våra.sensoriska.upplevelser.utarmas.genom.likriktningen.har.det.negativa.konsekvenser.bl.a..för.livsmedelsvalet.

Men.Sapere-metoden.handlar.alltså.inte.direkt.om.vad.som.är.nyttigt.eller.inte.nyttigt..Livsmedel.och.måltider.betraktas.ur.ett.sensoriskt.pers.pektiv.


de.som.skapat.nättjänster.glömmer.ofta.att.det.fortfarande.finns.människor.som.inte.är.upp-kopplade.med.egen.dator..de.personerna.kom-mer.hit,.och.vi.ger.även.vägledning.i.datoran-vändningen,.berättar.specialbibliotekarie.GU-NILLa NORDBeRG.på.Helsingfors.stadsbibliotek.


Svagare ekoNomiSka tider SyNS genastibibliotekensom

ökad utlåning och större kund-strömmar. Överlag har biblio-teksbesökenökatstadigtändase-dandenförrarecessionenibör-janpå90-talet.– Tiden före den förra reces-

sionenislutetpå80-taletvarenverkligkräftgångförbiblioteken.Detgickså”bra”förFinlandattutlåningen nådde sitt historiskabotten.Medensfördubbladere-cessionenpå90-taletutlåningenochbesöksantalet,ochdetintres-santaärattdenhöganivånbibe-hölls även under högkonjunktu-ren på 2000-talets första decen-nium,berättarNordberg.Enbartifebruari2010utlåna-

des sammanlagt 134 000 band,och man hade 94 000 besök iHelsingfors stadsbibliotek. Påårsbasis är det alltså fråga ommiljoner.–Sådetärenaningironisktatt

visamtidigtsomefterfråganökartvingas funderapåsparåtgärder,mendetdetärsåsakerochtingfungerar.

Helsingfors stadsbibliotek fyller 150

Det går bra för biblioteken då det råder ekonomisk re-cession. Det ironiska är att spartrycket samtidigt ökar, berättar specialbibliotekarie Gunilla Nordberg på Helsing fors stadsbiblioteks huvudbibliotek i Böle i Hel-singfors. Helsingfors stadsbibliotek fyller 150 år i år.

Tätt filialnätverkBiblioteksnätet iHelsingforsochiFinlandär tättöverlag, tillochmed i nordiskt perspektiv. Gu-nillaNordberg tror att detmesthandlaromtraditioner,ideövri-ganordiskaländernaharutveck-lingenistörregradgåttmotsto-racentralbibliotek.–Helsingforsenstoraktörpå

bibliotekskartanhurmanänmä-ter.Vihartrettiofyrafilialer,ochfortfarande en stark efterfråganpåvårabokbussarmedsinatret-tiohållplatser.Helsingforsfolkbibliotekgrun-

dades ioktober1860avkretsenkring Fruntimmersföreningeni Helsingfors. Under många årflyttadebiblioteket fråndenenalokalen till den andra och verk-samheten förblev blygsam. År1876överlätsbibliotekettillHel-singforsstad,ochår1882flytta-de biblioteket till den nya bibli-oteksbyggnaden vid Richards-gatan (idagenfilial).Den förstabokbussen startade år 1966 ochlite senare började bibliotekenmed musikverksamhet. Det nyahuvudbiblioteket i Böle invigdes

idecember1986.Sedandesshartilldestoltatra-

ditionernaocksåhörtattgåibrä-schenförnyatekniskainnovatio-nerochattutnyttjanyteknikföratt göra kundernas liv lättare.Detförstabiblioteketmedinter-netförbindelse var KabelbokensbibliotekiNokiasgamlakabelfa-brik,somtillsammansmedBöleochTölöbibliotekfick internet-förbindelserår1994.–Samarbetetmellanstadsbib-

liotekeniHelsingfors,Esbo,Van-daochGrankullastartaderedanunder1970-talet,ochkulminera-de i den webbaserade HelMet-tjänsten,därmankundegörage-mensammasökningariallasam-lingar. År 2000 fick biblioteketdet allra första Access to Lear-ning-priset på en miljon dollarsombeviljadesavBill och Me-linda Gates stiftelse. Motive-ringenvardetarbete sombibli-oteket hade gjort för att främjaanvändningen av informations-teknik och internet, berättarNordberg.

Efterfrågan på bibliotekstjänster ökar

TExT&BILD:RABBESANDELIN

Helsingfors.stadsbibliotek.fick.år.2000.Access to Learning-priset.på.en.miljon.dollar.av.Bill och

Melinda Gates.stiftelse.


Medborgartjänster populäraIdag är det alltså inte enbartböcker somärhårdvaluta ibib-borna.Musikochfilmharlängevarit populära låneobjekt, menallt fler besökare kommer heltenkeltförattanvändadator.– Massvis med information

ochalltfleroffentligatjänsterärnuförtidenlättareochenklareattklaraavpånätet.Desomskapattjänsternaglömmerändåattdetfortfarandefinnsmänniskorsominte är uppkopplade med egendator. De personerna kommerhit,ochvigerävenvägledningidatoranvändningen.Nordberg tror att de här nya

bibliotekstjänsterna står högt ikursjustpågrundavlättillgäng-ligheten, och för att det är lågtröskel för kunderna att be omhjälpochvägledning.–Folkvågarkommain,ochde

känner att det är lätt att närmasig.Våravägledningstjänsterharocksåhittatutpånätet,tjänsten”Frågabibliotekarien”ärmycketanlitad.Det går även att chattaövernätetdirektmedenbiblio-tekarie.

Nära människoströmmarnaEn del av närheten till det om-givande samhället hänger för-stås även ihop med placering-

en. Nordberg tar som exempeldet täta filialnätverket, men be-rättarocksåattEsboidagplace-rarsinafilialeriköpcentren,viddestoramännniskoströmmarna.Helsingfors stadsbibliotekplane-rarettnytthuvudbibliotekicen-trumavstaden,mendetförverk-ligastidigast2017.– Med central placering och

mångsidigt utbud förblir biblio-tekenenviktigochnaturligdelavdet omkringliggande samhället,ochlättillgängligasamlingplatserför medborgarna. I Helsingforsharvinuett intressantbibliotekiabsolutacentrumigamlaPost-huset, där betoningen för förstagångeninteärpåböcker,utanpåmusikochinformationsteknik.IBibliotek10finnsförutomen

stor musiksamling studioutrym-men där man kan musicera påbibliotekets instrument,ett tråd-löst nät och tilläggsutrustning,och ett forum för olika kultur-framträdanden, såsom t.ex.mu-sikgrupper.

Samarbete på svenskaInom huvudstadskommuner-nas bibliotekssamarbete funge-rar även ett internt samarbetenär det gäller anskaffningen avsvenskspråkiglitteratur.–Vårtinköpssystemärgemen-

samt,ochvikanviadatornire-altidsehurinköpenavnylittera-tursker,vilketgörattviärmyck-et kostnadseffektiva. Samarbetetmedförlagenochdenförhands-informationdegerfungerarävenklanderfritt.EnligtNordbergspelardatorer

ochstatistikändåenmindrerollnär man skall avgöra vad somskall köpas inoch i vilkamäng-der.–Dåärdetnogbibliotekariens

åraverfarenhetochfingertopps-känsla som avgör. Vårt uttalademålärattingenkundskallbehö-vaväntalängreänetthalvtårpåennyutkommenbok,ochideall-raflestafalllyckasvi.GunillaNordberg skulle ändå

gärna se att de svenskspråkigainvånarna skulle låna litemera.Idagärdenprocentuellaandelenlånblanddensvenskspråkigabe-folkningen ihuvudstadsregionenlägreänfördenfinskspråkiga.–Det är svårt att avgöra vad

detberorpå.Kansketraditioneroch vanor. Statistiken förvrängsävenenaningavattmångaävenlånarlitteraturpåannatspråkänsvenska. I yngregenrationervillmanoftaläsatillexempelengel-skaorginalutgåvor.

Den elektroniska boken kommerNärdetgällerelektroniskaböck-er säger Gunilla Nordberg attbibliotekenärredo.–Vi har redan ett visst sorti-

mente-böcker,mendetärförståsförlagensomtillsistavgörfrågan.Det känns som om vi ännu be-finnerossiettavvaktandeskede,ochtillsvidarestårsigdentrycktabokenbra.Deflesta kunder villalldelestydligtännubläddraochläsa i en pappersbok, men densakenkan juändras ganska fortnärnyagenerationerväxerupp.

I.HelMet-da-tabasen.kan.man.över.nä-tet.söka.böck-er.i.biblio-teken.i.Hel-singfors,.Vanda,.Esbo.och.Gran-kulla.


carl-Johan Lundström.skriver.att.bilden.som.hade.beskrivning-en.”Människor.på.väg.till.en.demonstration,.kanske.vid.storstrejken.1905”.högst.troligen.är.tagen.efter.1908,.eftersom.spårvägen.inte.syns.på.bilder.tagna.från.samma.plats.av.Signe.Brander.det.året..Vyn.är.mot.väst,.troligen.tagen.från.våningen.ovanför.Sörnäs.nya.apotek.vid.Tavastvägens.S-krök..till.vänster.kommer.människor.upp.för.Vilhelmsbergsvägen..Trähusen.i.mitten.revs.så.sent.som.på.1970-.eller.1980-talet,.skriver.Lundström.

Ur arkivets gömmor: Överstelöjtnant Axel Stenius luta

Bilden.som.i.glasnegativsamlingen.betecknats.som.”Barn.vid.Sörnäs.strand.år.1911”.är.snara-re.tagen.på.Munkholmen,.vilket.Herbert Walt-her.påpekade.via.e-post..och.det.tycks.stäm-ma.–.det.ljusa.huset.till.höger.i.bakgrunden.överensstämmer.med.det.hus.som.ännu.idag.står.på.adressen.Ärtholmsgatan.15..Husen.till.vänster.har.rivits.

UppslagetiSvenskbygden1-2010medgamlaglasnegativbilderfrånförrasekletsbörjaniHelsingforsfickpositivresponssamtnågraviktigakommentarer:

ett av de mer intressantaföremålensomdoneratstillSFVärenluta,somår1994doneratsföreningenavprofessor

SigurdSnåre.Enligtdonationsbrevettillhördelutanöverste-löjtnantAxelStenius(1857–1928),”somundersinaåriVasavarenledandeochinspirerandemusikledare”.Donatornfort-sätter:”Senare–iHelsingfors–ägnadehansittstoramusik-intresse och sin idérikedomåt strävandena inomvårt sång-ochmusikförbund.ManmöttehonomoftaiSFV:skansli.”AxelSteniusvarmedlem,ordförandeochhedersordföran-

de förSFV:smusikkommitté.Hansdödsrunapublicerades iSFV-kalendern1928.LutankomiprofessorSnåresägoimittenav1960-taletvia

SteniusdotterAlfhild.Omnågonavläsarnaharnärmarein-formationomdetspännandeinstrumentetmedtvåhuvuden,kontaktaSvenskbygdensredaktion([email protected],09-68445712).

Tilläggsuppgifter om arkivpärlorna i förra Svenskbygden


Surfar man till www.kultur-huset.fi ser man en webb-plats med mycket modest utseende. Men Kulturhusets roll är inte att själv briljera på nätet, utan att erbjuda mo-derna tekniska lösningar för andra organisationer som vill ha närvaro på nätet. Det berättar Kulturhusets vice VD Ant Simons, som idag kan rada upp mycket intres-santa utvecklingsiffror se-dan starten för fem år sedan.

det är Få orgaNiSatioNer el-ler föreningar somhar för-

utsättningar att själva sätta uppennärvaropåwebbengenomattfrån början bygga egnawebbsi-dor eller administrera en egenwebbserver. Traditionellt harman i ställetgjortkontraktmeden utomstående firma för attskapa webbsidorna, och sedanharmanseparatavtalatmedettwebbhotell för att få ut sidornapånätet.–Detvaregentligendeökande

antaletansökningarnatillSvens-kakulturfondengällandejustså-dana traditionella webbprojektsom födde idén tillKulturhuset,berättarAntSimons.Då internet på allvar slog ig-

enomislutetpå90-taletvardetallt fler organisationer som villefåegnasidorpånätet.Samtidigt

Kulturhuset står bakom många finlandssvenska webbplatser

Finlandssvenskarnas webbleverantör

byggde Kulturfonden upp sinaegna system, och tillät även såsmåningom andra organisation-erattserverasinasidorfrånKul-turfondensserver.–Det skedde dock på frivillig

basutanegentligtkundstöd,ochsidorna och deras tekniska lös-ningar var likabrokiga soman-vändarna.Michael Oksanen,somdåvarombudsmanpåfon-den, lanserade idénomattbör-ja erbjuda färdigawebbpaketåtorganisationerna, för att ävenunderlätta behandlingen av denflod av understödsansökningar-na om webbnärvaro som kominfrån2003framåt,berättarSi-mons.

Beställning fannsStartskottetskeddedåmanköpteinettsidhanteringsverktygförattbyggauppmusiksajtenMusiksta-tionen. (Ett sidhanteringsverktyg–populärtävenkallatCMSellerContent Management System– gör sidredigering möjlig för”vanligt folk” utan kunskaper ikodning).Dådettasystemiokto-ber2005kombineradesmedenwebbhotelltjänst var kulturhu-set.fi verklighet. Ända från bör-janvarSvenskafolkskolansvän-nerochSvenska studiecentralenmed i verksamheten som ägareochmedsinamålgrupper.– Man insåg snabbt den nya

idéns fördelar. Tidigare hadekanske en förenings webbsidorbyggts upp av en eldsjäl ellernågons brorson, och då händedetlättattkunnandetförsvanniochmedattpersonenintelängrevaraktiv.IochmedKulturhusetstannadekunskapenfortlöpandekvar inom samma väggar, ochsamtidigt standardiserades verk-tygen och kundstödet. Det gavenorma fördelar för organisa-tionerna,berättarSimons.Sidhanteringsverktyget som

köptes in döptes om till Digi-stoff,ochidagadministrerasom-kring 750 enskilda webbplatsermedverktyget.Detvidareutveck-ladeverktygetDigistoff 2använ-ds idagpå50webbplatser.Kul-turhusets siffror blir mer im-

Kulturhusets.standardiserade.webb-verktyg.och.kundstöd.ger.stora.för-delar.till.kunderna,.säger.vice.Vd.aNT SIMONS.

Kulturhuset har kontor i Helsingfors och Vasa, och sedan mars i år i Åbo.

Kulturhuset ägs av Svenska kultur-fonden (60 %), Svenska folkskolans vänner (20 %) och Svenska studie-centralen (20 %). Bolaget verkar en-ligt marknadsmässiga regler, men ägarna får inte enligt stadgarna ta ut vinst, utan överskott plöjs ner i verksamheten och kommer kunder-na till godo som vidareutveckling av de verktyg och tjänster Kulturhuset erbjuder. www.kulturhuset.fi


ponerandeförvarjemånadsomgår.– Antalet sidladdningar från

webbplatser som administre-ras via Kulturhusets tjänstervar i februari cirka 7,3 miljon-er. Sidadministratörernas antalvar 1600 och de enskilda epos-tadressernasantalvaröver2300.

Många fördelarFördelarnasomKulturhusetkanerbjudadefinlandssvenskaorga-nisationerna ärmånga.Och derationella och effektiva lösning-arna betyder minsann inte lik-riktning.–Vikanantingenlevereradet

enklaste, det vill säga ett ”nyck-larna i hand”-paket baserat påfärdigasidmallarochdärviävenbeställerdomännamnochsköterhela ruljansen. Eller så hjälp-ervitillattbyggauppenwebb-platsheltfrånbörjan,medskräd-darsydda, interaktiva lösningarochavanceradkodning.Förutomattkundenkankom-

municera med Kulturhuset påsvenska är bolaget dessutomprismässigt konkurrenskraftigtjämförtmed andra leverantörersomerbjuderliknandetjänster.– I sammandrag kan man

beskriva vår uppgift med attvi vill erbjuda lättanvända ochtryggaverktyg förwebbnärvaro.

Det är något som bara kan skeviaKulturhuset.Kulturhusets senaste produkt

är Förbundswebb, där man till-sammansmedKulturfondener-bjuder en rad centralförbundsmedlemsföreningargratiswebb-,e-post-ochföreningsprodukter.– Då tar man sommedlems-

förening inte kontakt med oss,utan direkt med sitt centralför-bund. På våra sidor kan mankontrolleravilkaförbundsomärmedisystemet.Påkommandeärocksåensam-

lingsplats kallad föreningshus.fi, startad av fem ungdomsför-bund.Därkommermanattkun-na hyra utrymmen, eller bestäl-la teaterföreställningar, uppträ-danden, musiker och trollkarlartill sina evenemang. Första ver-sionenlanserasihöst.Bloggar är en annan starkt

växande del av verksamheten.Kulturhuset upprätthåller blog-gtjänsten ratata.fi, där vem somhelst kan starta en snygg blogggratis.Idagslägetharratataöver500bloggar.– På adressen sve.fi samlar vi

dessutombloggarna från ratata,ÖP:s blogg, papper.fi och Mar-thabloggen, sammanlagt 1500bloggar.Drömmenärattkunnavisainläggenävenfråndeandrafinlandssvenskabloggarna.

Vierbjuderförståsvåraproduk-ter åt vem som helst, men vifokuserarpå förenings- ochkul-turlivetiSvenskfinland.

Unika tjänsterKulturhuset erbjuder emellertidävenmeränbarawebbsidorochepost. De skräddarsydda tjäns-ternaochuppdragenstodförenbetydande del av omsättning-en förraåret,ochmanerbjuderäven medlemsregister-, databas-ochbokföringspaketåtorganisa-tionerna.–Ettbra exempelpåvaden-

dast Kulturhuset kan erbjudaär den möjlighet våra kunderhar att automatiskt länka frånsin egen evenemangskalendertill samlingsplatsen evenemax.fi,somupprätthållsavKSF-media.

det.går.snabbt.och.behändigt.att.beställa.sin.egen.webbsida.på.KULTURHU-SeT.FI..Priserna.är.också.konkur-renskraftiga.

Kulturhuset.är.webbhotell.även.för.SFV:s.lätt.förnyade.webbsidor,.som.lanserades.i.mars.


KOLUMN

måNga ForSkare tror det, välmedvetnaomattdetfinnsgåtor i tonernaskraftsoming-

envetenskapkankartlägga.Detär ju inte så en-kelt att vi automatiskt blir glada av klanger i durochnedstämdaavackordimoll.Isåfallskulleing-enorkamedmedeltida folkvisorellerfinsk tango.Självblirjagnärmastupprymdavenvackerpor-tugisiskfado,gärnaframfördavdenäveniFinlanduppburnastjärnanMariza,hurtragisksångenomkärlekensirrgångaränkantesig.Ettfaktumärivarjefallattsvårtautistiskabarn

plötsligtöppnatsiginförnågotavMozartsmestme-lodiskateman.Somomhjärnansisolerandehinnabrustitochverklighetenåterfåttsinadimensioner.Å andra sidan kanman säkert också hävda att

musik i värsta fall förstärker depressiva sinnestill-stånd.Jagharetttraumatisktförhållandetillettavdeverksomjagälskarallramest,JohannSebastianBachs fjärdeBrandenburgkonsert.Den är så för-knippadmedtonårensvemodochuppgivenhetattjaginfördenvirvlandefinalsatsenlättsjunkerneridetförflutnasbrunn,därljusetknapptanas.

Gustaf WIDÉN

Ett jubelår för musiken

Kan musik motverka depressioner?

meN deN FörSta Stora musikupplevelsenvarnogFrédéricChopin,vars200-årsminnenu

firasmedall tillbörlig festivitas.Minmor speladepianoochChopinvalserhördetillhennesfavoriter.Det lilla barn som var jag lyssnade förundrat tilldennakaskadavglansfulla toner somfyllderum-met.Avalltvackert i livetkundeingentingmätasig

meddetta.Ochpå skivtallriken snurradeofta in-spelningarmeddenbeundradeArturRubinstein,en pianots poet som i sin känslofylldhet inte varräddförnågotfelslagdåochdå.DetmärkligaärattRubinsteins tolkningar ändå hade en inre dy-namik,enkonstnärlig”sanning”,somsenaretidersteknisktsåfulländadepianisteroftasaknar.Närjaglångtsenare,iallanspråkslöshet,övade

innågonvals,etydellernocturneavChopinhadejag alltid Rubinstein som en förebild. Han hadenått intillmusikenskärna,tilldetkänslospelsomladdadevarjeåtbördhosdenpolsketonsättareniexilenshopplöshet.IblandhardetsagtsattChopinärmeraytaän

djup,merabriljansäninnehåll.Ingenuppfattningkanvaramerafelaktig.Detbriljantaharmedhansfullkomligabehärskningav instrumentet att göra.


KOLUMN

Jagvetingenannantonsättaresomsåsuveräntva-rierarpianotsregister–ochfaktisktutnyttjarhelaklaviaturen.Mittspelandeharlångatiderlegatiträda.Men

dethänderfortfarandeattjaglåtermigförasbortidrömochaningnärfingrarnasökersigframidenunderbara”avskedsvalsen”ellerennocturne,somliktenhinduiskbönvilarisinvaggaavfrid.Tvåandramusikgiganterärocksåaktuellaunder

det formidabla jubelåret2010.RobertSchumannvarjämnårigmedChopinochGustavMahlerföd-des50årsenare. Jag lyssnade i unga år rätt mycket på Schu-

manns symfonier.Men de har en ganska undan-skymdplatsiminnesbanken.HistorisktsettärjagmeraintresseradavkritikernSchumann,somklar-syntslogfastattChopinskompositionerigrundenärrevolutionäraochkalladedem”kanoner,doldaunderblommor”.DäremotharMahlerblivitalltviktigare,enexi-

stensensurtidstolksomhelatidenärpåspaningef-

ter det omöjliga. Första mötet var ledmotivet urfemtesymfoniniViscontisThomasMann-filmati-sering”DödeniVenedig”(1971),därmusikenbarpåalldenkärlekssmärtaochförhoppningsomfyl-lerdiktarenGustavvonAschenbachnärhansak-tavandrarlängsLidosstränder.Desenasymfonier-na– som inkluderar folkvisa, fågelsångochkyrk-klockors klang–bär världsalltet på sina skuldror.Mahlersambitionerärsåhimlastormandeattmansom lyssnare lyftsmotokändasfärer.Skaåttondesymfoninuppföras”påriktigt”äråtminstone400musikerochsångareinvolverade!

deN SorgSNe och Sjuke Chopinensamvidsittpiano.Den dynamiskeMahler inför sina gi-

gantiska orkesterpartitur.Den ene på gränsen tilltystnad,denandreifullfärdmedattutforskauni-versumsbrus.Vadvorelivetutanderasgåvatillosssomaldrigkanslutaatt funderaöver färdensmålochmening.

Frédéric Chopin.(1810-1849).–.den.störste.av.pianokompositörer.

Gustav Mahler.(1860-1911).–.hans.musik.bar.världsalltet.på.sina.skuldror.


Förutom att barnlitteratur är oerhört viktigt (och trots det ibland lite åsidosatt) har barn- och ungdomslitteraturen en direktkoppling till de normer som råder i vårt samhälle – och speciellt när det gäller könsroller, som alltid är lika ak-tuella. Fil. dr. Mia Österlund vid Åbo Akademi forskar i de här frågorna, som ofta har en tvärvetenskaplig dimension.

Barnlitteraturen intressant

forskningsobjekt

MIa ÖSTeRLUNDS.senaste.forskning.gäller.genusroller.i.dagens.bilderböcker.för.barn..Barnboksförfattarna.hänger.defi-nitivt.med.i.samhällsdebatten,.säger.hon.


”miN SeNaSte ForSkNiNg haNdlar omhur flickor och

pojkar gestaltas i bilderböcker.Trotsattbilderböckersedanbok-tryckarkonstens uppkomst an-väntstillattsocialiserabarniderådandesamhällsstrukturernaärdeträtt lite forskningsomgjortspå det här området, och ännumindremedkönsperspektiv”,be-rättarÖsterlund, som även ver-katsombokrecensentiHbl.Enligt Österlund rådde länge

en syn synpåattbarn-ochbil-derböckerperautomatikärköns-neutrala. Eftersom barnböcker-nariktadesigtillengruppförvil-kagenusskillnadernaänsålängeborde vara oväsentliga föreställ-deman sig att pojkar och flick-or iprincip skulle varautbytba-raochbetesiglikaibilderböck-erna.Såsmåningomhardenhärsynenblivitmernyanserad.– Ända sedan jämlikhetssträ-

vandenas början har viss forsk-

ning kretsat kring hur figurernaiböckernaeventuelltcementerartraditionellastereotypierochrol-ler.Manharpekatpåhurpojk-och flicklekar beskrivits, ellerhurmammornasochpappornasyrkesrollervaritfördelade.Speci-elltdennordiskaforskningenharocksåvisatentydligpåverkanavkvinnorörelsen på barnböcker-nasinnehålländasedan1800-ta-let.Från1970-taletblevdetpo-pulärtmed ”ombytta roller” för

På.1970-talet.blev.det.populärt.att.rucka.på.köns-rollerna.med.enkla.rollbyten,.eller.problematisering.kring.ensamstående.föräldrar.

Idag.intresserar.sig.forskarna.även.för.så.kallade.förhand-lingssituationer:.vem.är.huvudperson,.hur.går.blickriktning-arna?.Författarna.problematiserar.genus.även.genom.att.författaren.överför.sin.skildring.på.djur.eller.eller.leksaker..Bilderna.är.från.Annnika.Sandelins.och.Linda.Bondestams.böcker.


pappaochmamma,ellerproble-matisering kring ensamståendeföräldrar.Men idag intresserar sig fors-

karna även för så kallade för-handlingssituationer:vemärhu-vudperson, hur går blickrikt-ningarna?Problematiserasgenusgenom att författaren eventuelltöverförsinskildringpådjurellereller leksaker?Eller sker såkall-latgenusläckage,detvillsägaattdetheterosexuella tolkningsföre-trädet eventuellt rubbas? EnligtÖsterlund är det tydligt att ny-utgivna bilderböcker definitivthängermed tidenochåterspeg-lar samhällsdebatten. Men sombarnboksförfattare gör man deteventuellt lite enkelt för sig omman enbart byter ut en stereo-typimotenannan.– Efter kritiken mot att poj-

kar dominerade som huvudper-soner i bilderböckerna, börjadepå1990-taletenströmavstarkaflickor uppstå. Slutresultatet ris-kerarändånubliattennyendi-mensionell stereotyp växer fram– en skränig pojke ersätts medenskränigflickautanattmantartillvaraflickskapetsmångfald,sä-gerÖsterlund.

Det annorlunda är spännandeSpännande genusläckage skeri Pija Lindenbaums Kenta ochbarbisarna (2007).Däruppleverfotbollskillen Kenta sig begrän-sad i sin pojkroll och försökernärmasigflickornasBarbie-lek.IPerGustavssonsochHelenaWil-lisKaninkostymen(2008)ärhu-vudfiguren(enpojke)tvungenattgåtillskolanienrosakaninkos-tymdåhansföräldrarglömttvät-taklädereftersomdetfinnsennybebis ihuset.Detvisarsigändåvaraen lyckoträff, eftersompoj-kenäntligenblirsedd,dåhanvå-gadevaraannorlunda.

–Dehärnyaböckernaärför-stås även tankeställare för denvuxnamedläsarenavboken, sä-ger Österlund, som säger att viintebehövervaraoroliga förattöverskridande och tabuspräck-ande teman blir förvirrande förbarnen.–Ensådanvuxenorouttrycker

snarareenoroförfiktionöverlag.Det kan väl inte vara mening-enattviibilderböckernaendastskallmötasådantvikännerigen.Det är garanterat mer stimu-lerande för barnen att i bilder-böckerdykainidetannorlunda.

Forskningsnätverk viktigaMia Österlund säger att barn-boksforskningen är ett myckettvärvetenskapligtoch internatio-nelltämne,ochattförutsättning-arna iutöva forskningenärbra,trots att ämnet ibland tenderaratt fallamellanstolarnadåmanskall söka anslag. Forskarnätver-kenärstarkaochviktiga.–ÅboAkademiärenavföre-

gångarna i Finland, och vi kanverkligen vara stolta över attforskningenärpåhögnivåinter-nationellt.Men traditionernaärstarka och långa i helaNorden,med barnboksinstitut i Sverige,Norge, Danmark och Finland.Blandannatpublicerardeintres-santstatistikochordnarsymposi-umochföreläsningar.Någon direktkontakt till för-

fattarna har de finska forskarnainte,ochÖsterlundärnogamedatt påpeka att forskningens rollinte är att berätta åt författarnavadsomär”rätt”.– Många författare kommer

på symposierna, men vi sysslarintemedpekpinnartillförfattar-nasomifornaöststater.Däremotharvi tätakontaktermedpeda-goger och lärare, som är intres-seradeavvåraforskningsresultat.

Forskningen skall vara öppenÖsterlund ställer också gärnaupp på olika tillställningar ochberättar om forskningen. Honsägeratt virtuellakontakter intekan ersätta riktiga träffar därmänniskormötspåriktigt.–Likaså tror jag att tankarna

på att alla bör klara av studier-napåfyraårfärgasavenalltförstortropåattstuderandetärenmekanisk process. Speciellt gäl-ler det humanistiska mognads-ämnen som litteraturvetenskap.Pressen på att snabbt presterapassar mycket illa in här. Självharjagstuderatdanska,moders-mål, film, kvinnovetenskap ochbarnlitteratur. Det är klart attenlängrestudietidbreddatminahorisonterbetydligt.

en finlandssvensk barnlitteraturhistorik?Mia Österlund hoppas på attbarnlitteraturen som ämne nårdenpositiondenärvärdochatten historik över finlandssvenskbarnlitteratursnartkanbliverk-lighet.– Barnlitteratur är så vik-

tigtoch rymmer såmycket,denåterspeglar samhällsstrukturer-na men kan också uppmåla enutopisk framtid och väcka tan-kar hos de vuxna. Bilderböckerför barn handlar dessutom ommeränlitteratur, läsningenmedenvuxenläsareblirjuocksåideflesta fall dramaturgi och teater.Bokensomfysiskttingochsam-spelet mellan vuxenkultur ochbarnkultur är också intressantateman.


Efter.kritiken.mot.att.poj-kar.dominerade.som.hu-vudpersoner.i.bilderböck-erna,.började.på.1990-ta-let.en.ström.av.starka.flickor.uppstå..Slutresultatet.riske-rar.ändå.nu.bli.att.en.ny.en-dimensionell.stereotyp.väx-er.fram.–.en.skränig.poj-ke.ersätts.med.en.skränig.flicka.utan.att.man.tar.tillva-ra.flickskapets.mångfald,.sä-ger.Mia.Österlund.


älSkar att miNgla på Ma-riehamns litteraturdagar

görMartina Lindholm Erik-son.–Detärhärligtattkunnaröra

sigfritt,tasigenkoppkaffe,kan-skeensmörgåsochvaramedsittbarn.Barnetär8-årigaLinnea Erikson,välhemmastaddiMa-riehamns stadsbibliotek.Men såharhonocksåenmormor,Bir-gitta Lindholm, med ett för-flutet som mångårig bibliote-karie i Mariehamn. Linnea tarsig,obekymradavståhejetkringhenne,envälbehövligdagsslum-mer i mammaMartinas tryggafamn.Natten innan har Linneatillbringat i sin skola, där skol-bibliotekarienElspeth Rande-linhadeordnatensedvanligochsynnerligenuppskattadläsnatt.IhelgenkringMariebebådel-

sedag var det inte bara läsnattochlitteraturdagariMariehamn.Det var också prisutdelning iMariehamns stadsbibliotek i enskrivtävling för niondeklassister.Därtill pågick en gigantisk bröl-lopsmässa och teater bjöds detockså på och alternativa kultur-evenemang.

Det mesta på nätetDet mesta om Mariehamns lit-teraturdagar kanman klicka sigfram till på nätet under adres-sen www.litteraturdagarna.ax.Härkanmanalltefterbehagfåalltänkbarinformation.Detmåsedan gälla praktiska arrange-

Läsnatt och litteraturdagar

i MariehamnTExT&BILD:BENITAAHLNÄS

mang,bakgrundentill litteratur-dagarna,uppgifteromprogram-met och författarna. Men detsomintefinnspåwebbenärsjäl-vastämningen,dofternaochfär-gernaochdensocialasamvaronoch snacket i korridorerna ochpåMariehamns solbelysta gatordär de friska havsvindarna frånSlemmerngårgenommärgochben.

Publiken gör litteraturdagarnaInga litteraturdagar utan publikoch arrangörer. Det är männis-korna som gör litteraturdagar-na,somiårbegåsföradertondeåretiföljd.Överpublikhavetsvä-var Yvonne Andersson-Hal-lingliktChagallsänglar.Detvarhonsomvaridébasentilldetlit-

terärastorevenemangetmedpre-miär1993underdevisen”trots”.Yvonnegickurtiden1997,menhon lever vidare inte minst ge-nomkonstnärenJuha Pykäläi-nensporträtt.I publikhavet bongar man in

flera veteraner som Inga-Britt Överström Marguard, tidi-gare chefsbibliotekarie och bib-lioteksinspektör och många an-dra bland henne. Däremot sak-narjagMay FlodinochStefan Snellmansomintelängrefinnsidetta jordeliv.JagsaknarocksåGustaf WidénochAnn-Gerd Steinby ochCita Reuter somunder tidigare år förgyllde lit-teraturdagarna med sin närva-ro.OchHasse Svensson sompå ett förtjänstfullt sätt har do-

Tre.läsglada.generationer..LINNea eRIKSON.i.mamma.MaRTINa LINDHOLM-eRIKSONS.famn.och.mormor.BIRGITTa LINDHOLM.


INGa-BRITT ÖFVeRSTRÖM MaRqUaRD,.längst.till.vänster,.tidigare.biblioteks-chef.i.Mariehamn.och.veteran.på.litteraturdagarna.i.sällskap.med.RUNa-LISa MaNSNeRUS och GUNNeVI DeGeRBLOM.

Bibliotekarie.BRITT-MaRIe aSTeRVaLL från.Älta.bibliotek.i.Sverige.har.greppat.Pia.Ingströms.bok.Inte.utan.min.mamma..Bakom.bokhandelsdisken.cHRISTI-Na cHaUBaUD-FRaNSéN OcH PeRNILLa SÖDeRLUND.

kumenterat det litterära evene-manget iMariehamns stadsbib-lioteks75-årshistorikutgivenavKulturnämnden i Mariehamn1998.

Högaktuella författareInga litteraturdagar utan ord-brukare!Varjeårärmanlikaim-ponerad över att arbetsgruppenlyckasengagerahögaktuellaochintressanta skribenter. Man im-ponerasävenavdetbredautbu-detavförfattareiaktochmeningatt tillfredsställa alla smakinrikt-ningar.Iåretslitteräraparadin-gick bland andra Ebba Witt-Brattström, Sanna Tahva-nainen, Anne B Ragde, Pia Ingström, deckarparet Ros-lund & Hellström, Anna-Lena Laurén, Susanna Ala-koski, Sanna Tahvanainen, Inger Alfvén, Tove Alster-dahl, Miika Nousiainen och Leo Löthman.

BokhandelnUnderdeförstaårenfannsMa-riehamnsalla treboklådor,medsinavälmatade försäljningsbord,pålitteraturdagarna.Fortfarandedignarbordenmenbokhandlar-nadeltar i turochordning. Iårvar detMariehamns bokhandelsom hade dukat upp bådemedböcker ochmed karameller.Deförra kunde köpas och även fåssigneradeochdesenarebjödför-säljarna Pernilla Söderlund ochChristina Chabaud-Fransén på.

Mariehamns litteraturdagar19-21 mars 2010Litteraturdagrna i Mariehamn är en institution som fick sin början år 1993. Framlidna chefbibliotekarien vid Mariehamns stadsbibliotek, Yvonne An-dersson-Halling, var idésprutan till det litterära evenemanget.Temat för de första litteraturdagarna var trots. Skugga var ämnet för årets litterära evenemang. Arbetsgruppen bestod av projektledaren Isabella Sarling, Tom Eckerman,Mervi Appel, Leena Orre, Lise-Lott Ehrnstén och Annica Andersson. Arrangörer var Mariehamns stadsbibliotek med stöd av Bokförlaget abacus, Folkhälsan på Åland, Högskolan på Åland, Konstsamfundet, Mariehamns Bokhandel, Mariehamns församling, Nordens Institut på Åland, Svenska kulturfonden, Ålands biblioteksförening r.f, Ålands kulturdelegation och Ålands litteraturförening r.f.


Alandicalitteraturenhadefåttenegenvälmatadhörna.

arrangörerInformationsdisken var beman-nad av bibliotekarier färdiga attleta fram information över allttänkbartochdärtillsvarapåklu-riga frågor. Isabella Sarlinghar sedan några år tillbaka va-ritprojektledare för litteraturda-garnabiträddavenarbetsgruppbeståendeavTom Eckerman, Mervi Appel, Leena Orre, Lise-Lott Ehrnstén och Anni-ca Andersson.

ebba Witt-Brattström och christoffer IsakssonEbba Witt-Brattsröm hadefyllt på batterierna inför sitt in-ledningsanförandemedatttasigettdoppihotelletspool.Honärden första att äntra scenen de-koreradmed årets färger violettochgråttmedinslagavgröntochgult med banderollen ”skugga”somäråretsmotto.Ebba, professor i litteraturve-

tenskap i Södertörns högskola iSverige har tidigare gästat litte-raturdagarna år 1995.Ur könets mörker är ämnet för hennes an-dragandemedettinledandecitatavMaria Hörnelius,”detfinnsingetmörker -mörkretär stuletljus”. Ebba menar att leden avstoltakvinnorglesnaridenriks-svenskalitteraturenpåbekostnadav samtidslitteratur om incest-offer, asociala kvinnoikoner, si-likonfeminister, bitterfittor ochsjälvömkande kärringvrak. Honunderströk att Sverige utan till-gångtilldenlitteratursomskrivsiFinlandskullevarillaute.

Christoffer Isaksson svara-defördemusikaliskainslagenpågitarr under invigningen för attåterkommapåÅlandslandskaps-regeringsochMariehamnsstads

mottagningsammakvälliSjälv-styrelsegårdenochpådenlitterä-rasupénskapadavstjärnkockenMichaelBjörklund.

Åländska författareDet har förvånat mig att deåländska författarna presenteraspå sämsta tänkbara tid på lör-dagsmorgonen, då många fort-farande vilar i Morfeus armar.Såäven iår,dåpresentatörernaBenita Matsson-Eklund ochKjell Andersen hade fått entimme till sitt förfogande. Medtanke på den ymniga åländskabokfloden var tiden alltför kna-pipttillmätt.Detvaromöjligtatttillgodogörasigpresentationernaeftersomdeflimradeförb.Benitatröstade med att informationenläggs ut pånätet. Förbiglidandeförfattare var bland andra Leo Löthman, Ann-Gerd Stein-by, Isela Valve, Vibeke Voigt, Inga-Britt Wiktorsson, Ann-Christin Waller, Anni Vik-berg, Sanna Tahvanainen och Åsa Lind.Enönskantillarrangörernaär

attdeåländskaförfattarnanästaårkundegesmeratidochattdeommöjligt själva kunde få pre-

Författaren SUSaNNa aLaKOSKI.på.scenen.

Litteraturfrälsta.ålandstandläkaren.MIKaeL LaGSTRÖM.vid.signerings-bordet.med.aNNa-LeNa LaURéN..

sentera sina verk. Jag ser blandannat fram emot debutanten

…litteraturdagar i Mariehamn


Martin Högstrands romansomäraviseradtillhösten2010.

Oförutsägbart–Oförutsägbart, varAnna-Le-na LaurénsrappasvarpåSan-naTahvanainensfrågaomRyss-lands framtid med ett ord. Detvar kontentan av den fartfylldadiskussionen mellan de gamlavännerna och studiekamraternaAnna-Lena Laurén och Sanna Tahvanainen. Publikdragandevardenockså. Inteen ledigstolsålångtögatnåddemedundan-tag av en markerad plats, somingenvågadesättasigpå.Sanna frågadesighurdetvar

möjligt att Anna-Lena har hafttidattskrivasåmycketomRyss-

landochhurhonharhaftmodattkallaenavsinaböckerförDe är inte kloka, de där ryssarna.Anna-Lena menade att Ryssland hargetthennesåmycketattdetbaraharvaritattsättasignerochskri-va.

KanonbraKanonbra, säger fyrväpplingenPia Ingström, Hanna Lah-denperä, Myrika Ekbom och Anna Frimandärde sittervidhotellfrukosten på söndagsmor-gonen.– Bra program, utmärkta ar-

rangemang och välplaneradsupé. Så sammanfattar de ochmånga med dem de adertondelitteraturdagarnaiMariehamn.

Nöjd.fyrväppling.vid.frukostbordet..Från.vänster;.PIa INGSTRÖM, HaNNa LaHDeNPeRÄ, MyRIKa eKBOM och aNNa FRIMaN.

Programpresentatören.ULRIKa LIND.slår.en.lans.för.samtalet.mellan.SaNNa TaHVaNaINeN,.till.vänster.vid.runda.bordet.och.aNNa-LeNa LaURéN.


SveNSka ceNtralarkivet ver-kar på Simonsgatan i Hel-

singforsochharidagnärapå750hyllmeterhandlingaroch12000fotografier.Arkivet betjänar för-utom Svenska folkpartiet ochdess organisationer bl.a Naturoch Miljö, Svenska pensionärs-föreningen, Finlands SvenskaSkolungdomsförbund, Teknis-ka föreningen, Publicistförbun-det, en radhembygdsföreningaroch Svenska hembygdsförbun-det.Det finns även en lång radkända privata arkivbildare somErnst von Born, Kristian Gest-rin,Jan-MagnusJanssonochEli-sabethRehn.

Svenskt organisationsarkiv– Som de flesta andra arki-vensomärmedlemmar iPriva-taCentralarkiv i Finland rf harSvenska centralarkivet en starkanknytningtillorganisations-ochföreningsvärlden.Detärmycketviktigtattattmedborgarsamhäl-letsskeendenochhändelserarki-verasordentligt,eftersomdebe-lysersamhällsutvecklingenpåettannatsättänmyndighetsarkiven,

Privata centralarkiv kompletterar de officiella

Svenska centralarkivet belyser medborgarsamhället

sägerKarhu.Senast fick Svenska central-

arkivet ta emotRalf Törngrensprivata arkiv, vilket enligt LenaKarhupåmångasättvaritenin-tressantutmaning.– Arkivet hade förvarats i en

källare och rätt osorterat, så enstordelavarbetetgickutpåattsortera uppmaterialet och räd-dadet somblivit fuktskadat.Enordentlig sorteringoch katalogi-seringärendasättetattgöraettarkivtillgängligtförforskareochandra,ensamlingpapperiplast-påsarärnärmastvärdelös.LenaKarhuharnågratipstill

föreningar, organisationer ochprivatpersoner, som producerarintressantmaterialsombörspa-ras.–Detlönarsigattkontaktatill

exempeloss förattgörauppenarkiveringsplan,elleråtminstonebeställavårkortaarkiveringsgui-de.Denfinnsocksåpånätet.Grundregelnförvadsomskall

arkiverasärrättenkel:denegnaorganisationens handlingar, inteandra organisationers cirkuläroch utskick. Protokoll med un-

derteckningar i original. Tryck-saker, affischer etc. Lönekort,kassaböcker. Övrig dokumenta-tion som fotografier, inspelning-ar.

Den elektroniska världen en utmaning –Enspeciellutmaningutgörda-gens elektroniska brevväxlingoch digitala dokument på dato-rernas skivor.Vårrekommenda-tion är fortfarande att skriva utviktig e-post på arkivbeständigtpapperochtautviktigafotogra-fierpåpapperifotobutikerna.NärdetgällerCD-ochDVD-

skivor (föratt intetalaomgam-lavideo-elleraudiokassetter)på-minnerKarhuomattdeinteäreviga utan kontinuerligt måstekopierasompånyamaterial.

Digitala arkiv ökar tillgänglighetenFör arkiven själva innebär dendigitalavärldenandrasortersut-maningar. LenaKarhu berättaratt Svenska centralarkivet längearbetatpårutinerfördigitalaar-kivtillsammansmedblandannat

Svenska centralarkivet hör till gruppen privatarkiv som samlar in hand-lingar från organisationer och privatpersoner och ställer dem till forskar-nas förfogande. Privatarkiven är viktiga komplement till myndighetsar-kiven när det gäller att vidga synen på det finländska samhället. Just nu är den största utmaningen digitalisering av gamla handlingar och be-handlingen av dagens digitala material, berättar arkivchef Lena Karhu.

TExT:RABBESANDELIN

RA

BB

E.S

AN

dE

LIN


Svenska litteratursällskapet ochfinskalitteratursällskapet.–Standarderbörjarfinnaspå

platsochviharsjälvasatt igångett stort digitaliseringsprojektmedstatligtstöd.Förarkivensin-terna arbete innebär digitalise-ringen förstås att man kan för-bättra åtkomsten gällande vikti-ga,gamladokumentsomkanskeär sköra och inte längre tål be-handling. Samtidigt kan manöppnaupparkivenpåettintres-santsättävenförutomstående.Även staten har vaknat, och

anvisadeförettårsedanpengar

ochresurseråtprivatarkivensdi-gitaliseringsprojektsomendelavarbetetmeddetnationelladigita-labiblioteket.

Data om data oerhört viktigBådeförarkivensjälvamenävenförallasomarkiverarmaterialärdetspecielltviktigtmedrelevantmetadata – d.v.s. data omdata.Detgällerbådetraditionelltma-terialochdigitalt.– Ett foto utan information

omnärdetärtagetochvemsomfinnspåbildenkanblivärdelöstpå en generation. Samma gäl-

ler videoinspelningar och ljud-upptagningar. För trovärdighe-tensskullmåstemanocksåkun-nagaranteraattendigitalkopiaavettoriginalintekanändrasel-lerförfalskas,ochattinformatio-neninteändrasunderlagringen.Många arkiv runtom hela värl-den är sysselsatta med de härproblemen justnu,och standar-derna börjar lyckligtvis vara påplats.Arkivexperternaruntomivärl-

denharde senaste åren arbetatmed att skapa öppna standar-derförverifieringavdigitaltma-

Svenska centralarkivet har sedan 1970-talet fungerat som slutarkiv för bl.a. SFP och andra svenska organisationer. Arkivet är ett av de elva privatarkiv i Finland som erhåller statsbidrag för verksamheten. De äldsta handlingarna i arkivet är protokoll gällande Svenska partiet 1895-1906 och Teknologföreningen tf 1881-1990.År 2009 tillkom 18 hyllmeter handlingar och arkivet betjänades över 150 forskare. För olika ändamål plockades 765 handling-ar fram ur arkivet.

Svenska.centralarkivet.är.slutarkiv.för.Tekniska.föreningen.i.Finland. LeNa KaRHU.visar.upp.ritningarna.till.Helsingfors.Stadsbibliotek.på.rikhardsgatan.(se.artikel.om.biblioteket.på.sidan.21)

RA

BB

E.S

AN

dE

LIN


terial,ochävenförmetadata,såattarkivinformationenskallvaraväldokumenterad och interope-rabel i större ellermindre grad.Man försöker alltså även kom-ma överens internationellt omhurarkivmaterial skallbeskrivassåattdetgårattsökaifleraarkivt.o.m.iolikaländer.

Verksamhet utåtSvenska centralarkivet arbetarintebarailokalernapåSimons-gatan,utanharävenenutåtrik-tadverksamhetsomarrangöravutställningar då organisationerfyllerjämnaår.– Startskottet var SFP:s

hundraårsutställning 2006. VårSvenska Dagen-utställning somgjordes till jubileet 2008 cirku-lerar fortfarande på fältet, ochvår byråsekreterareHelenaKa-janderbyggdeenutställning förtidskriftenAstras90-årsjubileumsomävenvisadespåbokmässan

TIPS FÖR VaNLIGa MÄNNISKOR I DeN DIGITaLa ÅLDeRN:Gör säkerhetskopior på viktig information i din dator: kopiera över vikti-ga dokument på cd, dvd eller minnesstickor, och kontrollera emellanåt att säkerhetskopiorna fungerar. Säkrast är att spara flera kopior på olika ställen. Cd:n och dvd:n väntas hålla i bästa fall 20–30 år om de lagras i mörker och inte utsätts för alltför hög värme. Den gamla sortens magnetiska disketter har i praktiken ingen som helst beständighet; försök kopiera över på annat lagringsmaterial så fort som möjligt. Tänk också på att det snart kan vara svårt att använda lagringsmedia som var moderna ännu för några år sedan; gamla optiska skivor, zip-skivor etc. Många kopplades dessutom med sladdar och kopplingar som inte längre används i nya datorer.

TIPS FÖR ORGaNISaTIONeR:Gör ett avtal med ett arkiv om slutarkivering. Gör en ordentlig arkiverings-plan med arkivarien; vad skall arkiveras på papper, vad elektroniskt, och hur. Se till att planen verkställs bland arbetstagarna. Se dessutom till att arbetstagar-nas hårdskivor säkerhetskopieras kontinuerligt, så det inte finns risk att viktig in-formation aldrig når slutarkiveringen. Se till att säkerhetskopieringen utvecklas kontinuerligt, så att man inte en vacker dag står med en hög skivor eller kasset-ter som ingen maskin kan läsa.

förra året. Just nu arbetar vi påen 100-årsutställning för Stu-dentbladet.Mycketavarkivarbe-

tet pågår förstås blandarkivhyl-lorna,mendetärviktigtattarki-vensynsutåt.

Ralf.Törngrens.arkiv.hade.inte.uppbevarats.under.optimala.förhållanden.innan.det.överläts.till.Svenska.centralarkivet..Tillika.innehåller.osorterade.arkiv.ofta.en.stor.mängd.material.som.måste.sovras.bort,.berättar.LeNa KaRHU.

HE

LEN

A.K

AJA

Nd

ER


Vattenskadade.dokument.kräver.spe-cialbehandling,.och.man.måste.även.skydda.sig.för.eventuellt.mögel..Arkiv-chef.LeNa KaRHU i.farten.

HE

LEN

A.K

AJA

Nd

ER


bridge Startade 2008 med penningautomatföreningens

stöd,ochmedganskaambitiösamål,berättarprojektkoordinatorAnn-Jolin Grüne.– I början prövade vi lite på

olika sorters evenemang, mensmåningomharviströmlinjefor-mat verksamheten att gälla ar-betet före arbetsansökan: hjälpmedattskrivaenCV,hjälpmedattfyllaideinternetbaseradefor-mulärenochhjälpmedattsetillattkundernasansökanär fräschochtilltalande.Vigerocksåstödisökandetefterbostäder,lämpligastudieplatser och svenska språk-kurserförinvandrare.Bridge,somalltsåbetjänarin-

vandrare i huvudstadsregionenfrånLuckanslokal iForumkvar-teret i Helsingfors, hade förraåret460kunder.Ann-JolinGrü-ne arrangerade dessutom över40evenemang.Mycketuppskat-tadevardebesöksomordnadesi

finlandssvenska rumoch institu-tioner som Svenska teatern ochHbl.– På det sättet bidrar vi med

denfinlandssvenskadimensioneni integrationsarbetet, som an-nars tenderarattglömmasbort.Men när det gäller nya invand-rarekoncentrerarviossförstås iförstahandpåbasbehoven.Omuppehållstillståndethängerpåattfåettarbete intresserarnoginteMumin.Justnuhoppasgrünepåattde

finlandssvenskaorganisationernaoch företagen i större utsträck-ning skulle erbjuda praktikant-platsertillutländskastuderande.– De är mycket kunniga

och motiverade, och eventuel-la språkbrister brukar klaras avutanstörreproblem.Tyvärrharintressetvaritganskasvagt,mendetärbaraattanmälaintressesåfixarvitillsammansmedhögsko-lornaresten.

När det gäller finansiering-en av Bridge-projektet kommerpenningautomatföreningens tre-åriga stöd till sitt slut omett år.NuhoppasBridgepåEU-peng-ar, och på att huvudstadsregi-onens kommuner skulle få uppögonenfördenviktigainsatssomBridgegöriintegreringsarbetet.– Luckan är en perfekt plats

för kommunerna att erbjudaintegrationsservice. Vi har sex-tiotusen personliga besök och400000besökviainternetvarjeår.Behovetärstort,ochidefles-tafallärdetonödigtelleromöj-ligt för kommunerna att byg-gauppegnasystem.Genomattkoncentrera det här kommuna-lauppdragettillLuckanblirdetdessutombilligare.I praktiken har det redan i

många fall gått så att kommu-nerna hänvisar sina invandrark-lienter till Luckan – detta trotsattkommunernainteidagdeltar

Bridge integrerar invandrarna i samhället – och i finlandssvenskheten

Bridge är den finlandssvenska informations- och kulturtjän-sten Luckans service för invandrare. Projektet erbjuder infor-mation och stöd i att hitta arbete, studieplatser, fritidssyssel-sättningar och information om tjänster, samt information om finlandssvenska alternativ i huvudstadsregionen. Just nu hop-pas man på att hitta fler praktikantplatser för utländska stu-derande bland finlandssvenska organisationer och företag.

TExT&BILD:RABBESANDELIN


FRaNcIS MUSHONGa,.ursprungligen.från.Zimbabwe,.hälsar.på.Bridge.projektkoordinator.aNN-JOLIN GRüNe.och.be-rättar.på.flytande.svenska.senaste.nytt.från.familjen..(För.ett.halvt.år.sedan.kunde.Francis.endast.mycket.lite.svenska.)

ifinansieringen.Förhoppningsvisskerdetiframtiden,sägerLuck-ans verksamhetsledare Jessica Lerche, och konstaterar att detiblandfinnsenganskastorskill-nadmellan de vackra talen omsamarbete med den tredje sek-torn, och det som sker i prakti-ken.–Vårutgångspunktärattalla

huvudstadskommuner som ennaturlig del skall ha finlands-svenskhetenmed i sina integra-tionsstrategiprogram. Luckans

kontakterochdet lågtröskelkon-ceptsomviunderårenutformatinomBridgeinnebärattkommu-nerna inte behöver bygga uppsinaegnasystem,sägerLerche.–Genomsamarbeteöverkom-

mungränserna vad gäller detsvenska sparar vi dessutom påvåra knappa gemensamma of-fentligaresurser.Enligt Ann-Jolin Grüne och

Jessica Lerche har finlands-svenskheten många sidor, menidethärfalletvisarsigenavde

allrabästa:denärakontakternaochdelågatrösklarnaatttakon-takt.–Här ger vi en eloge till alla

organisationer som deltagit iBridge. Men tanken om att in-tegrera en del invandrare i fin-landssvenskhetenfårabsolutintestannavidtomtprat.Ochdetärnogvisjälvasomskallgörajob-bet.Ingenannangördetföross,sägerGrüneochLerche.


Axxells nya stora skolbyggnad i Karis, med byggstart i april, är en av de första miljöcertifierade skolbyggnaderna i Finland. På sikt ger det hållbara byggandet stora inbesparingar, trots lite högre byggkostnader. Det berättar Bo Nyman, VD för beställa-ren Fastighets Ab Axxell och byggnadskommittens ordförande.

Grönt är skönt – och det sparar pengar!

Axxells nybygge i Karis harmånga ambitiösa mål. Ett avde viktigaste målen är förståsatt koncentrera verksamheten iKarisnejden,somnuärutspriddpååttaenheter.Detgereninbe-

Axxell bygger ekologiskt i Karis

Översiktsbilden.visar.byggnadens.placering.invid.järnvägen..Karis.sta-tion.skymtar.i.den.övre.bildens.övre.kant..den.vita.administrativa.bygg-naden.på.andra.sidan.gatan.fören-as.med.huvudbyggnaden.av.en.in-glasad.gångbro,.där.ett.café.kommer.att.finnas.

sparadvåningsytapåcirka2500kvadratmeter,ochdessutomsto-ra fördelar när det gäller infra-strukturoch logistiksombehövsi anslutning till undervisningen.Samtidigt kommer den nya en-

hetenattbetjänabådevuxenut-bildningen och ungdomarna –sammanlagt 500 elever – vilketgöratt lokalernautnyttjas såef-fektivtsommöjligt.–Det tredjemåletärattkun-

na använda själva byggnaden iundervisningen,berättarBoNy-man.– Byggnadslinjen kommer att

kunnauppföraenbyggnadinutihuset, där vi kan simulera olikasituationerpåenbyggarbetsplats,ändafrånplaneringtillelinstalla-tioner samt värme- och vatten-installationer. Vår egen materi-allagerhållningblirsnabbareocheffektivare,ochkommermerattpåminnaomverkligheten,samti-digtsomvislipperhållastorala-ger med risk för att materialenblirobrukbara.

Så grönt som möjligtDet byggnadstekniskt och eko-logiskt intressantaste målet ärändaattgörabyggnadensågrönsommöjligt.Ochdåhandlardetenligt Nyman inte om att jagamodeflugor,utanomattinstalle-rabeprövadteknikmedencerti-


fieradmetod,därslutmåletärattsparacirka30procentavenergi-behovetjämförtmedenkonven-tionellbyggnad.–Enstordelavdettahandlar

förståsomvärmeochbelysning.Medden egna jordvärme vi in-stallerarkommerviattvarasjälv-försörjande gällande uppvärm-ningenändanertillenyttertem-peratur på noll grader. Sammasystem används dessutom förnedkylningundervarmaresom-mardagar, så det blir inte hellerfråga om dubbla installationer,berättarNyman.Belysningen i byggnaden

knäppsavochpåautomatisktbe-roendepåomnågonbefinnersigirummen,ochljusstyrkananpas-sasdessutomkontinuerligtenligtdet rådande dagsljuset. Enbartmed den investeringen räknarman med att spara belysnings-energimed40procent.– Men även placeringen av

byggnadenärendelavdeneko-logiska anpassningen. Vi kom-mer att ligga ett stenkast frånjärnvägen, vilket minskar beho-vetavbilochseparatatranspor-ter.Efternästandagliga skriverier

omfuskbyggenpåolikahållilan-detharNymanockså ett receptförattsetillattalltgårenligtrit-ningarna.– Vi kommer under byggets

tidigaste skeden att färdigställamodellutrymmen,bl.a.klassrum

ochsocialautrymmen,därbygg-standardenentydigtslåsfastietttidigt skede. Då blir det svårareförunderleverantörerattmotslut-fasensliraochtillexempellämnalisterellerannatoinstallerat.

Ingen grön voodoo, utan benhård certifieringEnstordelavAxxellsundervis-ning är redan certifierad enligtISO14000,sådetharintekäntsfrämmandeattanlitaettcertifie-ringsinstitut för nybygget i Ka-ris. Certifierare är amerikanskaLEED, som sedan år 1998 sattsinstämpelöver14000projekt iUSAochinternationellt.LEED skapades i tiderna för

attslåfastvilkakriteriersomut-

Byggnadshelheten.är.ritad.så.att.den.byggnads-och.färgmässigt.dels.smäl-ter.in.i.den.järnvägsverksamhet.som.pågår.intill,.dels.med.husen.i.funkis-stil.i.omgivningen.

Bo.Nyman.på.tomten.bredvid.järnvägen.där.Axxells.nya.bygg-nad.börjar.byggas.i.april..För.till-fället.gör.man.provborrningar.för.jordvärmen.som.kommer.att.göra.byggnaden.självförsörjan-de.gällande.uppvärmning.ända.ned.till.en.yttertemperatur.på.noll.grader.

gör en”grön”byggnad,och föratt stimulera miljövänligt ochhållbart byggande. Idén är attöverträdalokalabyggnormernärdetgällerresursanvändningbådeunder planeringen, byggske-det(byggnadsmaterialen)ochdåbyggnaden används. Målet ärinte enbart en byggnad som ärhållbar ur ekologisk synvinkel –satsningarna på till exempel ef-fektivochbraluftväxlingochav-fallshanteringlederenligtLEEDtill hälsosammare arbetsmiljö-er med ökad produktivitet ochpersonalhälsasomföljd, i tilläggtill de konkreta inbesparingar-na.Detfinnsävenundersökning-arsomvisarpåmärkbartförbätt-radeelevprestationeriskolmiljö.– Byggkostnaderna enligt

LEED ökar endast marginellt,och i praktiken får vi ändå enbyggnad för en mindre summaän då planeringen inleddes un-derhögkonjunkturen2008.Idagär detmånga som vill ta entre-prenaden, och prisnivån haröverlagblivitförmånligare,sägerBoNyman.Det är definitivt ettbralägeattbygganu.


gammelStadeN vid vaNda åS mynning är platsen där

Helsingfors grundlades år1550.Efterattstadenflyttadesår1640kom området att länge förbli iperiferin av Helsingfors. Underandrahälftenav1800-taletindu-strialiseradesGammelstadenochArabia. Inom arbetarsamhäl-letpåortenförekomenlivskraf-tig kulturell och social verksam-het.Ortsbornassamhälleligaen-gagemangoch fritidsverksamhetkanaliseradesgenomArabiaochGammelstadsarbetaresföreninggrundadår1887.Efterattarbe-

Ungdomsföreningsverksamhet vid foten av de kullar där Gustav Vasa grundade Helsingfors

Gammelstadens ungdomsförening (GUF) har i över 100 års tid varit en organisation som aktivt befrämjat samhörig-heten bland de svenskspråkiga invånarna i de norra stads-delarna i Helsingfors. Gammelstadens uf, som grunda-des år 1908, firar i år både det egna föreningshuset Berg-hyddans och den egna sångkörens 100-årsjubileum.

tarföreningensverksamhetslock-nat grundades Gammelstadensungdomsförening.

ett område i periferin av staden Efter att Helsingfors flyttats år1640 längre söderut minskadeinvånarantalet kraftigt i Gam-melstaden. Administrativt gledområdet så småningomöver tillHelsingesocken.Ettparhundraårsenare,år1870,boddedetin-allesenbart35personerpåom-rådet. Under andra hälften av1800-talet upplevde bådeGam-

Guffen hundra år under eget tak

melstadenochArabiaenperiodav industrialisering, vilket ock-så ledde till att invånarantalet iområdet ökade. VattenkraftensomutvannsurVandaåfickenallt störrebetydelse för fabriker-napåorten,bl.a.förtvätteriernaoch färgerierna.För stadenblevområdetävenbetydelsefulltp.g.a.attettvattenreningsverkuppför-despåorten.År1874etableradesigdenut-

ländska ”storindustrin” på or-tendådetsvenskaföretagetRör-strand uppförde en porslinsfa-brik i Arabia. Rörstrand hade

TExT:MICHAELABRÄNN

Föreningshuset.Berghyddan.i.Klockbackens.sluttning.i.Gammelstaden.sommaren.2009.

KIM

Mo

.LE

Vo

NE

N


som avsikten att tillverka pors-linfördenryskamarknaden.Fa-briksbyggetkomattinnebäraenstor och avgörande förändringför både Arabia och Gammel-staden. Porslinsfabrikens ekono-miska framgång kan tolkas somenavorsakernavarförKejserligasenatenfattadeettbeslutomattGammelstadenigenblevenoffi-cielldelavHelsingforsstadvåren1899. Trots att GammelstadenigendefactoblevendelavHel-singfors,komområdetattfortfa-randeförbliiperiferinavstaden.Tillstordelberoddedettapåattstadsdelenvarsvårattnå.Kringsekelskiftet 1900 bedrev Spår-vägs-ochOmnibusAktiebolagetomnibusstrafik till Gammelsta-den.Därtill kundemankommavattenvägen till Gammelstadenmed ångsluparna Wanda ochArabia. Spårvagnsnätet förläng-desförstår1926tillGammelsta-den.Trots industriverksamheten

på orten behöll Gammelstaden

sinlantligakaraktärframtillför-sta världskriget.Höghus restes iMajstad och Gammelstad försti slutet av 1940-talet och under1950-och1960-talen.Enstordelavindustriverksamheteniområ-detladesnedislutetav1900-ta-let och stadsdelarnas utveck-ling såg ut att stagnera. Under1990-talet riktade stadens myn-digheter sina blickar på Gam-melstadenochArabia.Områdetsom ståttutanföraktiv stadspla-nering under decennier blev fö-remål för stadsarkitekternas ochpolitikernasintresse.

arbetarsamhället i arabia och GammelstadenEtt litet eget samhälle växtesnabbt upp kring porslinsfabri-

ken iArabia i slutetav1800-ta-let.Invånarnapåortenvarbådekulturelltochsocialtverksamma.FriluftsfesternaochkonserternaiGammelstadenlockadeävenpu-blikfråncentralaHelsingfors.År1880vararbetarnasantaliAra-bia fabriken inalles 160 perso-ner,varavettstortantalvarbör-diga från Sverige. Invånaranta-let i områdetArabia, AnnebergochGammelstadenvarvidden-natidpunktinalles229personer.Invånarna i Gammelstaden

tog år 1882 initiativ till grun-dandet av ett folkbibliotek ochenläsesalpåorten.Verksamhet-envid“Gammelstadenslånebib-liotek”övertogsredanår1885avden nygrundade Helsingfors Ar-betareförening, som var verksam iHelsingforscentrum.BiblioteketiGammelstadenblevett slagavfilial avarbetarföreningen.Folk-bibliotekets verksamhet ladesdock ner redan två år senarep.g.a.personalbristochordning-sproblem.

Gammelstaden.fotograferad.år.2008..Foto:.Helsingfors.stadsplaneringskontor.


Från arbetarförening till ungdomsförening år 1908EfterattHelsingforsarbetareför-eningavslutatsinverksamhetpåortenbeslötinvånarnaiMajstad,Arabia och Gammelstaden sigföratt grundaenegen lokal ar-betarförening. I december 1887grundades den tvåspråkiga Ara-bia och Gammelstads arbetares fören-ing – Arabian ja Vanhankaupungin ty-öläisten yhdistys.Föreningenärdenäldstaavdelokalaarbetarfören-ingarnasomuppkomiutkantenavHelsingforsislutetav1800-ta-let.ArabiaochGammelstadsar-betaresföreningverksamhetblevkortvarig, då ortsborna sakna-de intresse för arbetarrörelsensmerradikalauttrycksformerochklasskampstankar. Arbetarfören-ingensverksamhetslocknadeun-der1900-taletsförstaår.EttflertalavArabiaochGam-

melstadsarbetaresföreningsfor-na medlemmar fann snabbt enny föreningsmodell vilken bätt-re motsvarade de strävandenoch idealman stödde på orten.Dennaföreningsmodellvarung-domsföreningen. Ungdomsför-eningsrörelsen var den svenskalandsbygdens främsta folkrörel-se ibörjanav1900-taletochenlänktilldenstorasamlingsrörelsesomsvepteframöverdetsvenskaFinland. Under perioden 1900-

1909uppkom87nyaungdoms-föreningarisvenskaNyland.Dåden svenska ungdomsförenings-rörelsensvågornåddeGammel-staden fattade de svenskspråki-gaortsbornabeslutetår1908attgrunda en enbart svenskspråkigförening, nämligen Gammelsta-densUngdomsförening.Attde svenskspråkigaortsbor-

na grundade en ungdomsför-ening i Gammelstaden kan sessomettslagavpolitisktochsam-hällskulturellt avståndstagan-de tillden samtidaarbetarrörel-sen. Denna växling från arbe-tarföreningtillungdomsföreningär ett intressant fenomen.Ung-domsföreningarna var viktigaför kanaliserandet av de svensk-språkigas nyvaknade samhälleli-gaengagemang.Gammelstadensungdomsförening (GUF) varen avde få svenskspråkigaung-domsföreningarna som tillkom ienurbanmiljöivårtland.

Under eget tak i 100 år GUF:s föreningshus Berghyd-danhöridagtilldeenstakabeva-radeträbyggnadernaiGammel-staden.Föreningenharunderettsekelstidägnatmycketarbetetåtattvårdaochupprätthållahuset.Idag ärBerghyddan ett skyddsob-jektochbetraktassomendelavkulturlandskapet i Helsingfors.

Ungdomshemmet som uppför-desvidfotenavKlockbackenvidÅggelbyvägen (idag Gammel-stadsvägen)ritadesavledamoteniföreningensstyrelse,byggmästa-renHilmer Norbäck.Liksomför de flesta ungdomsförening-arnaivårt landlågdetett ihär-digtfrivilligarbetebakombyggetiGammelstaden.INylandbygg-desunderåren1911–1915 inal-les28ungdomsföreningshus,vil-ketvittnarpåenverklig iverattkommaunderegettak.Gammelstadens uf byggde

Berghyddanavstockarsomflot-tats i Vanda å och som enligtmuntlig tradition flutit i landellersjunkit,ochdäravvar”frittbyte”. Visserligen var en del avföreningens medlemmar lokalatimmerflottare, vilket säkert un-derlättaderekvirerandetavbygg-materialet! Trähuset med man-sardtak, utförd i senjugendstil,invigdes på Runebergsdagen år1910.Denhögtidligainvignings-festengickavstapelnidenvack-ra festsalen som stilmässigt, ilikhetmedfestsaleniNylandsna-tionshusiHelsingfors,efterliknaren vikingahövdings höganloft-sal.Berghyddankomattblidencentrala knutpunkten för lokalinvånaraktivitet och verksamhetframöver.Husetärbl.a.käntförden goda akustiken och stämn-

Gammelstadens.ungdomsförenings.kör.med.sin.dirigent.BRUNO HOLM-STRÖM.på.1910-talet.

Föreningshuset.Berghyddans.100-års-jubileum.firades.i.februari.2010..Gam-melstadens.uf.har.under.ett.sekels.tid.vårdat.och.upprätthållit.huset..Idag.är.Berghyddan.ett.skyddsobjekt.och.betraktas.som.en.del.av.kulturland-skapet.i.Helsingfors.


ingsfullaatmosfären.Föreningshusetstårpådetom-

rådetdärstadenHelsingforsför-sta kyrka och hus var belägna.BlandannatdennadelavGam-melstadenkommeratt ingå ien”stadshistorisk park” som Hel-singfors stad har som avsikt attinrätta inom närmaste framtid.Vid stråken i parken kommerstadsbornaochturisternaifram-tiden att ha enmöjlighet att sefragmentfrånallafaseribyggan-detiHelsingfors,från1500-talettill2000-talet.

GUF-kören 100 årGammelstadens uf:s blanda-desångkör(GUF-kören)harva-rit den sammanhållande län-ken inom föreningen. Körensverksamhet kom igång år 1910då föreningen lyckades rekryte-ra en ypperlig dirigent, nämli-gen ålänningenBruno Holm-ström (1881–1944) som arbe-tade som lärare vid Majstadssvenska folkskola. Den musika-liskeHolmströmverkadeitrettioår (1910–1944) somdirigent förGUF-kören. Därtill var BrunoHolmströmävenbl.a. ordföran-deförHelsingforssång-ochmu-sikförbund. Under Holmströmstidsomdirigentetableradesbl.a.GUF-körens tradition av de s.k.Islossningskonserterna i Gam-melstadenvarjevår.År 2010 firar GUF-kören sitt

100-årsjubileum. Under detgångnasekletharkörenhaft in-alles14dirigenter,däriblandt.ex.Emil Johnsson (1901–1988),

även han född på Åland, somledde GUF-kören under åren1945–1962. Johnsson fungera-de även som Bragekörens lång-varigadirigent samtsomFören-ingenBragesordförande.Islutetav1970-taletblevkompositörenoch musikern Jack Mattsson(1954–2007) faktiskt den tred-je ålänningen att ledaGUF-kö-ren. Idag leds Gammelstadensungdomsförenings kör av Pe-ter Hilli (f. 1956).Hillihar se-dan1981tjänstgjortsomkantoriMarkus församling iHelsingfors(idagPetrusförsamling).Hanharocksåbl.a.varitdirigentförFör-eningenBragessångkör.

en positiv framtid Efter andra världskriget harGammelstadens ungdomsfören-ings verksamhet inriktats främstpå sång ochmusik.Denna spe-cialiseringavverksamhetenföljerentrendvilkenävenandraung-domsföreningar i huvudstadsre-gionenuppvisar.Genomattfin-na egna nischer av verksamhethar föreningarna kunnat fram-häva sig bland det enorma ut-budetavfritidsverksamhetistor-stadsområdet. GUF har underefterkrigstidenkämpatmedsam-ma problem som de flesta an-dra föreningar inom den svens-ka ungdomsföreningsrörelsen ivårtland,blandannatharmed-lemskårens medelålder tenderatattstiga.Därtillsjönkinvånaran-talet i föreningens verksamhets-område Gammelstaden, Forsby,Gumtäkt och Majstad kraftigt

under1960–1980-talen.Ibörjanav2000-talethar invånarantaletdocklyckligtvisigenbörjatstiga.Under 2000-talets första de-

cennium har Gammelstadensuf:smedlemsrekryteringsområdestadsdelarnaMajstadochGam-melstaden i Helsingfors varitstaddaiständigomvandling.Enstorsatsninghar varit byggandetavdetnyabostadsområdetsamtcampusområdetidennyastads-delen Arabiastranden. Campu-sområdethar en klart finlandss-vensk prägel, vilket också syns istadsdelens språkförhållanden.Invånarantalet i Arabiastrandenär 3 547personer (2009), varav10 procent är svenskspråkiga.Gammelstadens invånarantal är217 personer (2009), varav tvåprocentärsvenskspråkiga.IMaj-stadärinvånarantalet1426per-soner(2009),avvilka6,6procentärsvenskspråkiga.

UtmaningarLiksom många andra förening-ar brottas även Gammelstadensungdomsförening med utma-ningenattförnyasinverksamhetoch hålla föreningen livskraftig.GUF:s traditionella medlemsre-kryteringsområdehålleribörjanav2000-taletpåattånyoutveck-lastillenstarktsvenskspråkigdelav huvudstaden. Denna positi-va utveckling ger Gammelsta-dens ungdomsförening en möj-lighet att fortbestå som en vär-defull resurs för ortens svenskabefolkning.

K I M M o . L E V o N E N

Studiecentralen finns nu på Facebook. Kom med i vår grupp!


namik.Samma dag ordnas föreläs-

ningen Är du en liten got-tegris? – Vad gör skräpmat och socker med din kropp?kl. 19-21 på Svenska Handels-högskolan i Vasa. Föreläsarenoch sjuksköterskan Bitten Jons-son svarar bl.a. på följande frå-gor: Hur bli kvitt sötsug ochsockerberoende? Hur påverkardetviäterhjärnan,kroppenochdärmed vårt beteende?Hur av-hjälpabrister ochåterfå energi?Merainfoombäggeföreläsning-arfinnspåwww.ssc.fi.

SSc:S vårmöte hållS oNS-dageN den21aprilpåAca-

demill i Vasa och kl. 14 framåtordnasenÖsterbottnisk idé-bytarverkstad. Medverkan-deärbl.a.MatsBrandt,HelenaHöglund-Rusk samt Ann-Char-lotteWillför.Deltagareharmöj-lighetattsjälvatamedegnaidéerochmaterialtill idébytarverksta-den.Bindandeanmälangörstill

Studiecentralen ordnar i vår kurser för både kropp och självåreN är i Full gångochså

även verksamheten påSvenska studiecentralen. Jubi-leumsåret började med en kli-matkampanj och flera inspire-rande föreläsningar,bl.a.om le-darskapochstresshantering.DanHasson, stressexpert från Sveri-ge,höll enmycket intressant fö-reläsning under temat Stres-sa rätt! iVasa 29.3.En intervjumedhonomkanduläsaiSvens-kastudiecentralensnyhetstidningMentora 2/10 somutkommer imaj.

SSc och kulturhuSet har inlett ett samarbete fr.o.m.

januari 2010 som innebär attSSC nu står som kursarrangörför utbildningstillfällena i webb-verktygetDigistoff.Omdu ellerdinföreningäribehovavenDi-gistoff-verkstad kan du läsamera på Kulturhusets hemsida(kulturhuset.fi/start/support/verkstader/).Därfinns informa-tion omhur och när verkstäderordnas.LäsmeraomKulturhu-setpåsidan24.

Fredag 16.4 ordNaS Före-läSNiNgar både i Helsing-

fors och i Vasa. Kursen Små-gruppsdynamik hålls i SFV-salen i Helsingfors kl. 9-15 ochinnehållerpraktiska övningar och tips för hur dynamiken och interaktionen i grupper kan utvecklas. Målet är attskapa fungerande grupper medkonstruktiva processer. Förelä-saren Margareta Bast-Gullbergfrån Centret för livslångt läran-devidÅboAkademikommerattgekonkretaverktygförgruppdy-

SSC:sverksamhetsombudiVasaAnna-Karin Öhman ([email protected]).

dua (de uNgaS akademi) ordnar tillsammans med

UngMartha en föreläsning omungdomars psykiska häl-samedsärskild fokuspåätstör-ningarden11majpåAcacemilliVasa.FöreläsarenRasmus Iso-maatarupptemansomt.ex.ät-störningar och kroppsuppfatt-ning,somatiskastressymtomochsjälvkänsla. Föreläsningen avslu-tasmedenpaneldebatt.Merain-formation ger FridaWesterback([email protected]). Dukanävenanmäladigtillhenne.Komihågattdinföreningfort-

sättningsvispåettenkeltsättkananmälaochredovisakurserelek-troniskt genom webbtjänsten KURRE!(www.ssc.fi)Med önskan om en fortsatt

skönvår,Christine Romberg

adm.sekr./informatör

Läs.mera.om.stresshantering.och.DaN HaSSON.i.Mentora.2/2010.som.utkom-mer.i.maj.

Studiecentralen finns nu på Facebook. Kom med i vår grupp!


För oss nordbor, som lever våra liv i länder med stor öp-penhet och tryckfrihet är det nyttigt att få insikt i hur fruk-tansvärt livet blir i länder med onda diktaturer. Rumä-nien under Ceausescu tycks ha varit ett verkligt helvete.

Närmanbörjarläsanobelprista-garen2009,Herta Müller,fal-lertankarnalättpåKivioch”Sjubröder” och James Joyce med”Odysseus”.Man förstårattdethärinteärnormalunderhållningutan att det handlar om kravpå uthållighet. Närman är fär-dig harman fått riklig belöningförsinansträngning.Müllerbör-jarsomnaivistochavslöjarsigsåsmåningomsomnyskapare.ManfårunderHertasledning

veta hur ett helt samhälle för-giftas med hjälp av hemlig po-lis, angiveri och personförföljel-seiniminstadetalj.HertatillhörvisserligendentyskaminoriteteniRumänien,men all oppositionmöttesmedsammamedel.Författaren är onekligen

ojämn. Ibland surrealistisk tillobegriplighet, medan andralångastyckenärrenjournalistik.Observationsförmåga är emel-lertidenormochsaklig.Hongri-perofta enganskabanal iaktta-gelseochutvecklarfantastiskaas-sociationskedjorkringden.Dessainslagblirsåskönaattmanmås-tesedetsomnyskapandei litte-raturen.Avdefyraböckerjaglästärtre

berättelser om henne själv ochandraungamänniskorsomdelar

Nobelpristagaren Herta Müller beskriver kommunismens förtryckKENNETHJOHANSSON

hennes situation. Somliga brytsner till självmord, dryckenskapochprostitution.SjälvlyckashonresatillTysklandmenintehellerdärfårhonvaraifred.Hennesbästaväninnabesöker

henneihennesnyahemlandochavslöjarsigsomangivare.Deras post censureras och de

läggerhårstrånikuverten,deko-darbrevenochutvecklarförslag-na motdrag. Men ständig vak-samhet blir påfrestande och fö-der förföljelsemani (ett ord somHertaMüller konstigt nog baraanvänderenendagång).Densenastebokenhonskrivit,

”Andningsgunga” (orig. Atems-chaukel)innehållermyckenskönlyriskprosaochdesstillkomstäranmärkningsvärd. Hon möter iTyskland en landsflyktig lands-man,poetenOskarPastior.Den-neharsom17-åringsattsirysktGulaglägeriUkrainaunderfemår.Herta ochOskar reste 2004

till lägret och gjorde gemen-sammaminnesanteckningar omhansvistelsedär.Men2006dörOskaroväntat.Såsmåningombeslutarhonsig

för att självmedde gemensam-ma anteckningarna skriva bo-ken. Hon kallar mannen Leo-pold och låter honom berätta iförsta person. Mig veterligt haraldrig förr enkvinnlig författaregjortnågot liknande.Pastiorvarhomosexuell och Herta hetero.Troligenkandennakombinationhaskapatenoöverträffad,plato-niskintimitetmellanenmanochkvinna.Bokenärettmästerstyckejäm-

förtmedde tidigare.Visstkom-merjagpåmigmedattläsadensom självbiografisk då och dåmenhonbalanserarskickligtochkonsekvent.Omjagförståttdenrätt kommer titeln ”Andnings-gunga” av en ständig, långvarighunger,somledertillettslagsbe-rusningstillstånd (som i sin turbäddarförkonstenattuthärda).Hemkommen isoleras Leo-

poldavatthanvanställtsiläger-livet.Deäldresläktingarnastyrsavvidskepelseochöverdrivnafö-reställningar om den biologiskaärftligheten. Författarens fantas-tiska tankekedjor uppstår säker-ligenocksåurensällsambland-ning av vidskeplighet och mo-dernt vetande. Kort sagt enfantastiskläsupplevelse.

Andningsgunga har getts ut i svensk översättning av Wahlström & Widstrand. Cirkapris på Akademiska bokhandeln 25 euro.

50 • Svenskbygden 2-2010www.schildts.fi

Efter skolan i slutet av 1970-ta-let sommarjobbar Ingström, som så många studerande från Finland, på Beckomberga mentalsjukhus på avdelningen ”Stora mans”. Här upptäcker hon bland annat att det är både trevligt och tillfredsställande att skura toaletter och handskas med manliga kroniker.

Inte utan min mamma hand-lar också om viktiga vänskaper, om resor, om att studera turkis-ka i Istanbul och berusas av sub-lim skönhet och dystert förfall.

Som en röd tråd genom Ingströms träffsäkra, humo-ristiska och i djupaste mening kloka prosa löper saknaden ef-ter mamma och en insikt om att

svaret på frågan vem är jag? inne-håller frågan vem var mamma? För att ta reda på det återvänder Ingström till rötterna.

Pressröster:

”Pia Ingström borrar sig ner i sin egen historia och bjuder generöst på anekdoter och berättelser om betydelsefulla böcker ... Det är skrivet med ett driv som suger in läsaren.”Ulrika Westerlund, Göteborgs-Posten

”En bildningsresa skriven med skarp analys ochskön torr humor.” Anneli Jordahl, Sydsvenskan

”En klok bok och värd många läsare.”Carita Nyström, Vasabladet

Utkommer också på finska på Schildts/I Sverige på NorstedtsCirkapris 27,00

Foto

: Cat

a Por

tin

Pia Ingström

Inte utan min mammaBöcker, Beckis, Istanbul och Karelen

Svenskbygden 2-2010 • 51www.schildts.fi

Efter skolan i slutet av 1970-ta-let sommarjobbar Ingström, som så många studerande från Finland, på Beckomberga mentalsjukhus på avdelningen ”Stora mans”. Här upptäcker hon bland annat att det är både trevligt och tillfredsställande att skura toaletter och handskas med manliga kroniker.

Inte utan min mamma hand-lar också om viktiga vänskaper, om resor, om att studera turkis-ka i Istanbul och berusas av sub-lim skönhet och dystert förfall.

Som en röd tråd genom Ingströms träffsäkra, humo-ristiska och i djupaste mening kloka prosa löper saknaden ef-ter mamma och en insikt om att

svaret på frågan vem är jag? inne-håller frågan vem var mamma? För att ta reda på det återvänder Ingström till rötterna.

Pressröster:

”Pia Ingström borrar sig ner i sin egen historia och bjuder generöst på anekdoter och berättelser om betydelsefulla böcker ... Det är skrivet med ett driv som suger in läsaren.”Ulrika Westerlund, Göteborgs-Posten

”En bildningsresa skriven med skarp analys ochskön torr humor.” Anneli Jordahl, Sydsvenskan

”En klok bok och värd många läsare.”Carita Nyström, Vasabladet

Utkommer också på finska på Schildts/I Sverige på NorstedtsCirkapris 27,00

Foto

: Cat

a Por

tin

Pia Ingström

Inte utan min mammaBöcker, Beckis, Istanbul och Karelen

www.schildts.fi

Foto: Charlotta Boucht

Solveig von Schoultz

De sjudagarna

De sju dagarna handlar om Uva och Lillan och deras mamma Solveig von Schoultz. Den kom ut första gången 1942 och har blivit en klassiker i sitt slag.

Boken bygger på anteck-ningar som Solveig von Schoultz gjorde under den tid barnen var små. I sitt förord till en utgåva från 1987 skriver hon. ”Jag för-

Fredrik Lång

Ryska kusinen

Schildts pocketböcker

Atschi!

sökte fasthålla, leva mig in i och förstå. Men en förälder är bara en förälder. Man kan inte veta om man tyder rätt, man vet inte heller vilka

hjälp om man vill få någon-ting gjort.

Fredrik Lång väver skick-ligt samman dramatiska his-toriska skeenden i en berät-telse om förälskelse, kärlek och besatthet – teman som han behandlat i en rad ro-maner som gett honom ställ-ningen som en av de stora prosaisterna i Finland. Detta är en nyutgåva.Cirkapris 8,00

Ryska kusinen börjar med en tidningsnotis ”Finländsk fors-kare försvunnen i Sankt Pe-tersburg”. Forskaren är Dickie Skoog, ekonom från Esbo och gift med psykologen Siv. Dickie förälskar sig besinningslöst i en rysk sångerska, Jelena, och reser till Petersburg för att söka upp henne. Under sina efterforsk-ningar kommer han i kontakt med en helt ny värld där en packe dollarsedlar ofta är till stor

tumavtryck man lämnar på ett ömtåligt material, kanske oav-siktligt.”

Cirkapris 8,00

52 • Svenskbygden 2-2010www.schildts.fi

Foto

: Cat

a Por

tin

I ett stort hus, omöjligt att finna, lever flickan och hennes mamma. Huset är inte bara hus, flickan kanske inte bara flicka.

Huset är amerikanskt, lik-som flickans raka, vita tänder. (Mammans tänder är sneda och vassa.)

Här förekommer fåglar. De är bara fåglar. Här finns en gran-häck. Den är ett skydd och ett hot.

Där Sanna Tahvanainen i sin förra diktbok Muskedunder om-famnade hela världen, skildrar hon nu ett klart avgränsat revir. Men hon rör sig fortfarande

kring sin bekanta tematik: barnet, modern, hotet.

Sanna Tahvanainen äger en unik förmåga att ladda det tillsynes vardagliga med ett mytologiskt skimmer.

Pressröster om Sanna Tahvanainen:

”Elegant och dramatiskt”Petter Lindberg, Svenska Yle

”Mörkt, farligt och vackert. På gränsen. Intill bråddjupet. Med fingret på avtryckaren. Så ser

det ofta ut i Sanna Tahvanainens ordvärld.”Åsa Stenwall-Albjerg, Nya Åland

Sanna Tahvanainen

Allting är amerikanskt

I Allting är amerikanskt skri-ver hon fram en lyrisk thriller om gränser, rädslor och integri-tet – en gotisk Anne på Grön-kulla.Cirkapris 20 euro


Besök också Schildts bokhandel iHelsingfors eller Vasa. Öppet 9.00–16.00. www.schildts.fi

Foto

: Chr

istin

e Rom

berg

Foto

: Chr

istel

Rön

n

Kornelia och Bengtsson har all-tid bott ihop. När Kornelia var liten flicka och bodde med sin mamma i en annan stad stannade Bengtsson hemma med Kornelia när mamma gick till jobbet och den surmulna barnflickan kom i stället. Men när Kornelia fyllde sju år sa hennes mamma att Kornelia var för stor för fantasivänner. Då gömde Kornelia Bengtsson i garde-roben ett tag.

Nu delar de lägenhet på Pro-menadgatan 7. Innan de går till jobbet dricker de kaffe med varm mjölk, äter rostat bröd med tomat och Bengts-son lyssnar när Kornelia läser högt ur tidningen. Kornelia och Bengtsson är världens bästa vänner!

Katarina von Numers-Ekman (text) – Christel Rönns (bild)

Konrad och Kornelia

Men vad händer med vänska-pen när Konrad flyttar in i hu-set mittemot? Konrad tycker om blommor. Och han är snäll och bra på att fixa alltmöjligt, som trasiga brödrostar, medan Bengtsson plötsligt helst bara surar ...

Cirkapris 19,00

Bilderbok


ISTaNBUL JUNI–SePTeMBeR 1982

läNgSt Nere i det Som hemma hos oss kallas Turkskåpet – för

att det innehåller böcker och papper som ansluter sig till mina turkiska re-sor – står en rad handbundna böck-er i klot- eller halvfranskt band och pärmar av marmorerat papper. Det är mina dagböcker från åren 1980 till 1992, tillverkade av bokbindaren Ka-levi Tainio (1954–2006).

Första gången jag såg Kalevi var när han vallade ihop sin tutorgrupp av nya studenter i arabiska på Port-hania 1978. Andra gången var ett år senare när jag stod och tvättade hän-derna i badrummet på Villa Salin, kvinnosaksförbundet Unionens stu-dentinternat för kvinnliga studeran-de, och Kalevi sprang förbi i korrido-ren och lekte apa. Han var pojkvän till en av flickorna, biblioteksstude-randen Vuokko Pärssinen, som bod-de där.

Apimitationen var en kommen-tar till min hållning som var en av-visande blandning av blyghet och tankspriddhet. Vi blev så småning-om vänner. Vuokko och Kalevi lär-de mig att laga vegetarisk mat, dricka café au lait kokt i en liten vacker stål-panna av märket Alfa Inox som de skaffat på någon utlandsresa, samt li-tet praktisk filosofisk materialism – att handling inte alltid behöver föl-

ja på känsla utan att det kan fungera lika bra, eller bättre, tvärtom.

Vuokko invigde mig också i en ny litterär genre, novel of manners i yp-persta tantversion, med Barbara Pym som uttolkare av de återhållna pas-sionernas och de generat formella te-bjudningarnas subtila värld.

Ett led i den praktiska vänskapen var att Kalevi tillverkade mina dag-böcker. De två första fick jag i gåva, resten för löjliga summor som på inget sätt motsvarade det arbete som lagts ner på dem.

”Pialle, ystävällemme ja rakkaal-lemme, ystävyyden ja rakkauden kestävyydellä, Vuokko, Kalevi” står det på försättsbladet till en av dem: ”Till Pia, vår vän och kära med vän-skapens och kärlekens hållfasthet”. Det är en stor svartmarmorerad praktvolym som innehåller bland an-nat Beckissomrarnas anteckningar.

Resten är kokett självbespegling på högstämd prosa. För det mesta hän-der ingenting utom att jag går om-kring och nojar över mina känslor. Händer nånting missar jag de kon-kreta detaljerna. Jag reser utan att orka göra ordentliga anteckning-ar om vad jag ser. Jag träffar folk utan att orka skriva ned vad de sä-ger (om det inte handlar om mig). I ställer försöker jag alltid hoppa över det konkreta motivet direkt till temat (mitt känsloliv).

Jag slutade nästan skriva dagbok när jag träffade Miki och slutade helt strax efter att min första son föd-des. Den handgripliga och vardag-liga närheten i en familj förändra-de min inre röst så att jag inte kän-de igen den eller kunde sätta den till pappers. Sen tog annat skrivande – litteraturkritik, akademisk text, jour-nalistik – över all tid.

Under många år vågade jag inte ens röra vid mina dagböcker för de kändes så djupt genanta att det enda rätta verkade vara att förstöra dem. Men en riktig inbunden bok i halv-franskt band gör man sig inte av med hur lätt som helst. Numera är jag to-lerantare, nästan sentimental, gente-mot mitt unga jag, och har stor res-pekt för gediget hantverk (Kalevis).

En orsak till prosaeländet var de litterära influenser jag på den tiden utsatte mig för, inser jag när jag änt-ligen i mitt femtionde år vågar läsa dem. Jag skulle i dag ordinera mitt unga jag mycket mera Barbara Pym med humor, kärlek till uttrycksfull trivia och konkreta iakttagelser av vältaliga små detaljer hos folk hon träffar – och betydligt mindre Anaïs Nin, utgjutelser om hennes egen sen-sibilitet och inkännande fantasier om folks känslor. Bara ibland, som på Beckomberga sjukhus och i Istanbul, har jag rentav blivit så intresserad av verkligheten att jag orkat skriva ner konkreta beskrivningar av den, på välsignat opsykologisk rapportprosa.

I den andra Kalevi-dagboken, en födelsedagspresent 1982, inför min språkkurs i Turkiet, står det uppford-rande: ”Voi luonnostella myös kirjei-tä meille. Kalevi vaatii kaikki yksi-tyiskohdat kirjallisesti. Mitä on pri-vaattielämä ja salaisuudet?” – ”Kan också användas för att skissa upp brev till oss. Kalevi vill ha alla detal-jer skriftligt. Privatliv och hemlighe-ter är strunt.”

På den tiden var mina vänner och jag mycket öppenhjärtiga med var-andra, och programmatiskt noga med att åtminstone låtsas redovisa särskilt det som kändes pinsamt.

Svenskbygdens Läsbit är denna gång ett kapitel ur Pia Ingströms bok ”Inte utan min mamma”.

Kapitlet handlar om en stipendieresa till Istanbul.

Läsbiten: Inte utan min mamma


jag For till turkiet Som StipeN-diat sommaren 1982. Jag hade

förälskat mig i turkiskans vokalhar-moni, agglutination, participformer och gerundier och välkomnade tan-ken på att resa ut i det okända, fri-göra mig från mitt beroende av Päivi och visa att jag dög till annat än att sköta ofarliga kroniker. Ju värre dess bättre, tänkte jag och så blev det. Ef-tersom Päivi vid det laget tillbring-at några terminer i Thessaloniki för att lära sig grekiska, ville jag fullbor-da min bildning genom att lära mig något annat onödigt och opraktiskt språk. Jag hade funderat på arabis-ka, men arabistvännen Kalevi hade bestämt avrått mig, eftersom nybör-jarkursen var så besvärlig och råd-dig. Han hade läst en termin turkis-ka också och tyckte att turkiskalära-ren var förtjusande.

Hösten 1981 hade jag alltså bänkat mig på Emine Naskalis nybörjarkurs, och med hjälp av en klassikerantolo-gi för turkiska gymnasister, Lewis’ Turkish Grammar och ett litet tur-kiskt-engelskt ficklexikon försökte vi angripa bitar ur den turkiska pro-sans ungdom. Sen fortsatte vi med att översätta Füruzans 70-talsnovella ”Haraç”, Rovet, till en blandning av finska (som Emine kunde någor-lunda) och engelska (som hon kun-de perfekt). Nybörjarturkiskan med Emine har alltid tett sig för mig som det optimala språkstudiet. Den var en expedition rakt in i grammati-kens labyrinter, där ingen tid spilldes på trivialiteter som vardagsvokabulär och småprat.

Först var vi ganska många på kur-sen, med det sedvanliga inslaget av kufar som frekventerade undervis-ningen i udda ämnen på den tiden. Till slut var bara den hårda kärnan av devota särlingar kvar. Jag blev ock-så vän med Emine som berättade om det lilla stipendiet som utdelades av turkiska staten och lät förstå att hon gärna skulle rekommendera mig ifall jag ville söka det.

Konkurrensen var obefintlig efter-som det var knappt två år efter lan-dets tredje militärkupp. Två stipen-dier var reserverade för Finland och vi var två sökande, jag och slavisten K som jag inte kände från förut.

laNdet StyrdeS av geNeral ev-ren och hans junta, gatorna pa-

trullerades av soldater, miliser, gen-darmer och poliser, men jag och K hade kommit till Istanbul för att lära oss turkiska. Vi steg av planet utrus-tade med ett tresidors tättskrivet PM författat av föregående års stipendi-at, där vi bland annat uppmanades att ha med oss minst 16 passfoton för all byråkrati som vi skulle ta oss ige-nom.

De första nya ord vi lärde oss på turkiskt territorium var damga pulu som betyder stämpelmärke. På vår långa och vindlande bana från myn-dighet till myndighet (lokalpoli-sen, undervisningsministeriet, sko-lans kansli, universitetets kansli, in-ternatets kansli, ministeriet igen etc.) lämnade vi efter oss en strid ström av papper försedda med passfoton och stämpelmärken av olika valörer.

Jag var bra på grammatik och kun-de några ordspråk så som ”Her koy-un kendi bacaˇgından asılır”, ”Var-je får hängs vid sitt eget ben”. Det var förutom en fin passivkonstruk-tion både bildligt och bokstavligt sant, det kunde jag se i slakteriernas skyltfönster. ”Aç ayı oynamaz”, ”En hungrig björn leker inte” – nekan-de aorist – var mera tveksamt, det såg man på de raggiga björnar som pliktskyldigt hoppade omkring på sina hussars kommando utanför por-ten till Topkapi-palatset. Sådana fra-ser var emellertid svåra att tillämpa på förhandenvarande praktikaliteter.

Överallt möttes vi av rökande en-språkigt turkiska funktionärer som ändå på något mystiskt sätt tycktes veta vart vi var på väg.

I olika väntrum träffade vi på an-dra lika förvirrade européer, sällade oss till dem och trampade på i väx-ande skara.

till Slut Nådde vi målet. k och jag inkvarterades tillsammans

med andra internationella stipen-diater av kvinnligt kön i ett stort studentinternat, Çemberlitaş Kız Öğrenci Yurdu (Cemberlitas flickstu-dent-internat) beläget mitt i stadens turistiska hjärta Sultanahmet.

Porten vaktades av vresiga gub-bar, besökare av något kön var inte välkomna. Man fick en säng på sov-sal, hade man tur var den inte full-

satt. Förutom en handfull utlänning-ar bodde där turkiska studentskor, de flesta yngre än vi, som gick på som-markurser.

Eftersom internatet sorterade un-der den statliga utbildningsmyn-digheten hade ingen av de turkis-ka flickorna huvudduk. De klädde sig som vi, fast prydligare, men lev-de enligt en moralkod som vi bara kunde gissa konturerna av. De skul-le vara inomhus 21.30, den som kom för sent stannade utanför och anmä-lan om försening gjordes till föräld-rarna.

Turkiskornas ordningsregler och hemkomsttider gällde inte oss utlän-ningar. Vaktmästargubbarna betrak-tade oss som varelser bortom gott och ont och bevärdigade oss knap-past med en blick när vi kom och gick.

jag betraktade i börjaN k med stor misstänksamhet: ”Svart ny-

lonunderklänning under mörkblå trikåskjorta och blå omlottkjol, fot-räta tantskor”, skrev jag i min dag-bok första dagen efter inflyttning-en till sovsalen. Själv var jag mera åt etno chichållet efter att ha ekiperat mig i Stockholm sommaren innan.

Jag vande mig snart vid K:s främ-mande stil och kom att tycka bra om hennes abrupta uppriktighet. Snart blev jag god vän med Christel från Västberlin, vars sätt att se på världen och sig själv liknade mitt. Vi hade ändlösa ringlande njutningsfullt ång-estladdade samtal om våra respektive länder och familjer och barndomst-rauman, om världens besynnerlig-het, böcker, filmer, patriarkatet och bekymmer över män.

K och jag delade sal med Sultan, Banu och Nilüfer. Sultan och Banu var frimodiga flickor och barnsligt roade av vår utrikiska konstighet. Sultan talade dessutom god engelska och var rolig att prata med.

Nilüfer var mera avvaktande och mästare på att klä av och på sig på ett smussligt sätt som aldrig visade en millimeter förbjuden hud. Hon kun-de också dansa magdans, oblyg och suveränt förförisk i den rollen.

När flickornas kvitter överröstades av ett metalliskt skrällande i högta-larna där man kunde urskilja orden ”Finlandiya arıyor!” (”Finland anro-

Läsbiten


par!”) så gällde det att släppa allt och störta iväg till telefonhytter-na i nedre botten innan portvak-ten tröttnat på att vänta och bru-tit det efterlängtade samtalet he-mifrån.

”Rummet fullt av flickor som lägger sig och stiger upp och sprayar deodorant och pratar och röker och lagar mat. Vattnet är avstängt i Block A.” skriver jag. Vattnet i Block A var för det mes-ta avstängt. Sultan och jag bruka-de ibland hämta vatten i en när-belägen moské, vilket var bara halvt förbjudet.

”Tänk att de här flickorna bor så här i flera år. Ständigt sysselsat-ta med att avlägsna hår från be-nen, plugga, läsa högt ur breven hemifrån för varandra, läsa foto-romaner, äta frukost.” (Dagbo-ken 28.8)

Fotoromaner var romantis-ka serietidningar med foton och pratbubblor. Hårborttagningen var ett fascinerande kapitel, och omfattande. Den kunde ske med hjälp av en pasta som flickorna till-redde själva, av citronsaft och sock-er. Eller med hjälp av en kådliknande brun smet som breddes över de hå-riga partierna och sen rycktes bort med hjälp av en tygremsa. Det här var exotiskt för oss som kom från Finland, eftersom 70-talets kvinno-frigörelse och nordisk tradition sam-mantagna tillät mycket mera hår på kroppen på den tiden än nu.

”Flickor som klär av och på sig i smyg, diskuterar matlagning och pojkvänner, rullar o rullar o rullar papiljotter – för vad? vem? de går ju aldrig ut – o. klär sig vackra o. pyssel-städar, o. röker.

Stopp i toaletten, en kackerlacka i duschen.” (Dagboken 14.7)

I varje våning fanns badrum med duschkabiner, men åtminstone på somrarna användes de bara av inter-natets otaliga katter, som toalett eller bo för att föda ungar i.

Tvättade oss gjorde vi en gång i veckan i çamaşırhane, tvättstugan på nedre botten där det fanns varmvat-ten. Där stod skandinaviskorna och tyskorna nakna och exponerade sin kroppsbehåring medan turkiskorna i avsmak vände undan blicken och höll trosorna på när de tvättade sina

omsorgsfullt epilerade kroppar.”I dag när jag kom hem från sko-

lan upptäckte jag till min fasa att min madrass var borta. Det var allt-så det de sa imorse i högtalaren; att madrassen tas från sängar som inte är snyggt bäddade.” (Dagboken 1.9)

Jag gick till expeditionen och bad att få min madrass tillbaka. Kanslis-ten väste nånting om yabancı (utlän-ning) och dağınık (ostädad, smutsig) men jag fick i alla fall madrassen till-baka.

Sedesam familjeflicksblygsel och extrem prydlighet var den ena sidan av de turkiska studentskornas habi-tus. Det fanns en baksida som en-gagerade städerskorna betydlig min-dre än obäddade sängar: ”Flickornas toaletträning underlig. I dag skit på golvet. Varför lämnar de alltid sina mensbomullstussar framme? Varför spolar de inte ens de gånger det finns vatten? Och i ett av båsen har nån smetat skit på väggen med fingrarna. Beckisstämningar.” (Dagboken 1.9)

eN kväll Stod k, SultaN och jag på balkongen med utsikt mot

Marmarasjön, där fartyg vid fartyg låg för ankar, som om de suttit fast i spegelblank gelé.

”K frågar om någon nånsin hop-pat – räcket är mycket lågt. Nej, ing-

en, men en gång var det en flicka ’very beautiful, we call her the Ava Gardner of Çembelitaş’, hon hade tagit någotslags piller och husmor hade ringt till föräldrarna, mam-man hade kommit från Ankara för att hämta hem henne. Det var för att hon var tvilling och pap-pan älskade hennes bror mera än henne.” (Dagboken 12.7)

Vi började lägga märke till en kort mörk flicka som strök om-kring i korridorerna, hennes blick var borrande och frånvarande på samma gång och ganska ofta rik-tad mot oss utlänningar. Hon an-sågs ”schizofren”, upplyste vår in-terpret Sultan.

”Kalabalik vid dörren, schizo-frena flickan hade fått anfall och fraktades från sjukhus till sjuk-hus, upphetsning. Hade stått på 4 våningens balkong och gastat ’ev-lenmek istiyorum’ (Jag vill gifta mig!) och att ingen vill ha henne p.g.a. henne ansikte (acneärr på kinderna).” (Dagboken 23.8)

chriStel Som kuNde turkiSka mycket bättre än jag och K blev

vän med en flicka på sin sovsal som berättade om folk som gömde för-bjuden litteratur i toaletternas vat-tenbehållare under polisrazziorna på vintern.

Hos en del av flickorna fanns ett djupt vuxet allvar som vi inte för-stod. Det var inte bara patriarkatet som åt deras själar, utan också mili-tärdiktaturen. Man kunde nästan se taket på rannsakningsfängelset vid Sultanahmet från deras balkong, på-pekade Christels väninna en kväll. Hon hade varit där och hälsat på sin bror som satt inne för att han var vänsteraktivist, sa hon kort med en försiktig blick omkring sig och det inbjöd inte till frågor.

En av katterna låg för döden i någ-ra dagar i en av duschkabinerna på vår våning, en annan fick ungar. En av kattungarna föll en våning ner genom springan mellan trappa och vägg och blev blind. Tappert försökte den hänga efter sina syskon och sin allt mera iskallt avvisande mamma, medan flickornas ojande men nyck-fulla omsorger höll den vid liv un-der några plågsamma veckor. Chris-tel och jag hade gemensamma mar-


drömmar om att göra slut på dess vilsna pina men vi vågade inte.

Om yurdun var ful alltigenom, var dess närmaste omgivning å andra si-dan bedövande vacker. En tidig sön-dagsmorgon gick jag ut för att köpa dricksvatten, bakfull efter en lång kväll av uselt turkiskt rödvin på nå-gon av de närbelägna turistrestau-rangerna. Jag råkade av en slump – kanske för att komma undan någ-ra suspekta hundar eller arga gubbar som strök omkring på Hippodromen – gå in på Blåa Moskéns gård. Tidi-gare när jag gått in för att titta på de blå kaklen hade jag bara följt ström-men av besökare in genom en sido-ingång, direkt in i salen som luktade fotsvampigt omklädningsrum av alla mattor i decennier gnidna av svettiga strumpfötter. Nu vacklade jag in ge-nom en annan port till innergården, konfronterades oförberedd och svag med arkitektens idé om form och de sex minareternas symmetri och brast i gråt.

När det var för hett – för det mesta – fanns det svalka i den underjordis-ka cisternen vid Yerebatan Caddesi precis intill ett av våra sunkiga stam-hak, Sultan Pub. På grund av militär-regimen led turismen av permanent lågsäsong, så trängsel var det aldrig ens vid de populäraste sevärdheterna. Inte kostade det mycket heller.

Cisternen var bara en enorm och sparsamt upplyst underjordisk hall med en rutten träbrygga vid ingång-en och 336 pelare med korintiskt el-ler doriskt kapitäl som speglade sig i mörkt vatten. Jag begrundade pe-larraderna som förlorade sig i dunk-let och inandades doften av våt sten. Min upplevelse var intensivt privat, som om den här platsen varit bort-glömd i sekler i väntan på att jag skulle behöva den. Det var en beru-sande illusion, av överpersonlig yn-nest eller slumpmässig utvaldhet.

Jag kände det samma som en av de amerikanska konstnärerna i Nat-haniel Hawthornes The Marble Faun inför Colosseum i Rom, den som sä-ger: ”Vilken konstig tanke, att Co-losseum i själva verket byggdes för oss, och inte har kommit till sin ful-la rätt förrän tvåtusen år efter att det blev färdigt!”

Cisternen skymtar i den tidiga Ja-mes Bond-filmen From Russia with

Love, där man kan se den i dess fina förfall. Bara några år efter att jag lät platsen komma till sin fulla rätt som en del av mitt mentala landskap in-grep turistministeriet, tömde cister-nen på 50 000 ton vatten och gytt-ja och försåg den med broar så man kan promenera kors och tvärs genom den i kulört strålkastarljus till toner av Wagner.

Då upptäcktes två jättelika me-dusahuvuden från romersk tid, det ena uppochnervänt, det andra lagt på sida, som utgör basen för två av pelarna och nu kan beskådas av vem som helst. Varför de finns där och va-rifrån de kommer vet man inte, san-nolikt användes de av dem som bygg-de cisternen åt kejsarna Konstatinus och Justinianus på 500-talet bara för att de råkade ligga någonstans i när-heten och skräpa.

ett aNNat Ställe där vi Sökte svalkan var Hagia Sofia-kyrkan,

ombyggd till museum efter några se-klers degradering till moské. Fast vi kallade den Ayasofya på turkiska. Jag brukade sticka mig in där ungefär lika frekvent som jag i min helsing-forsiska vardag går till Kampens K-market. Till den tvångsmässigt blase-rade hållning som jag odlade på den tiden hörde att låtsas lika oberörd under Ayasofyas kupol som i en hel-singforsisk shoppinggalleria. Långt efteråt försöker jag tolka minnet av det jag då upplevde genom ett raster av ord, en text av 500-tals-historikern Procopius från Cesarea:

”Kupolen (tholos) förefaller, på grund av valvkonstruktionens konst-färdiga lätthet, inte att vila på fast grund utan ser ut att sväva över det underliggande utrymmet som om den hängde från himlen i legendens gyllene kedja. Alla dessa delar, över-raskande fästa vid varandra i luf-ten, vilande bara mot det som ligger närmast intill, utgör en beundrans-värt harmonisk helhet, som åskådar-na under mässan inte länge betrak-tar emedan varje individuell del drar blicken till sig. ... Den som där in-träder för att tillbedja Gud inser att det inte är genom mänsklig styrka el-ler skicklighet som detta verk full-bordats utan genom Hans nåd; sin-net upplyftes för att möta Gud i för-vissningen att han inte kan vara långt

borta, utan tvärtom särskilt mås-te älska denna utvalda plats; och så sker inte bara när man ser detta för första gången, utan det gör alltid ett lika stort intryck, som om man ald-rig förut skådat det.”

det var iNte gud jag tyckte mig möta därinne i Hagia So-

fia. De sysslolösa unga män som lur-passade bakom porfyrpelarna för att erbjuda sina tjänster som matthand-lare/guide/tillfällig pojkvän skakade jag också av mig med den rutinera-de oförskämdhet som jag lagt mig till med efter mina första ensamma pro-menader i staden. Egentligen fung-erade de som betryggande garanter för det profanas primat, en viktig be-ståndsdel i min dåvarande världsbild.

Vad hade hänt om jag tillåtit mig att vägledas av Paulus Silentiarius be-skrivning av interiörens detaljer, skri-ven som inledningsode för en hovlig ceremoni julaftonen 563? Skulle dess hexametriska blandning av disciplin och yra ha verkat lugnande och av-trubbande eller skulle den ha ryckt med mig så att jag tappade fotfäs-tet? I dag kan jag utan att rodna läsa dess skönskrift som bokstavssanning, men det hade jag nog inte kunnat då:

”Vem ska besjunga den mångfald av marmor som golvet är lagt av, hyl-la den leende betesmark tecknad på högresta väggar, huggen i marmor till hisnande vidder av skönhet i kyr-kan. Tärda av järnets metalliska tän-der, en grön från Karystos, och från den Frygiska bergskedjan kommer en rodnande skär som blandats med stråk utav vitt, eller lyser med djup-röda blommor, stundtals med örter av silver. Se stjärnbeströdd glansig porfyr som vaggats i fullastad flodbåt på Nilflodens gungande höfter.

Här kan man skåda smaragdgröna arter av marmor från Sparta, blän-kande stenar med vågiga ådror och tvärdragna streck i blodrött och ask-grått som formats av verktyg i Iassis-ka bergen. Stenen som kommer från Lydiska bukten har klarröda strim-mor. Somliga arter ses glittra som krokusens gyllene blomma,

närda av Libyens sol över morer-nas yppiga klippor. Kelternas bran-ter har frambragt ett överflöd utav kristaller: mjölkdroppar spridda på svartglansig hud i en gryende dager.

Läsbiten


Där skiner påkostad onyx som guld-genomlyst utav ljuset. Marmorn från Atrax platåer kan skimra smaragdlikt av havsgrönt eller som blåklint i grä-set med fläckar av nervirvlad nysnö. Ljuva kontraster förenas i sällhet på mörkblanka ytor.”

(Översatt från den engelska prosa-översättningen till svenska av Annina Enckell som återgett texten dess ur-sprungliga hexametriska form.)

När jag var 24 hade jag Na-turligtvis inte läst vare sig Pro-

copius eller Paulus Silentiarius. Jag trodde att man upplevde saker mera autentiskt om man inte visste så mycket om dem på förhand, vil-ket fick mig att resa opåläst och halv-blind till allehanda intressanta plat-ser i min ungdom.

Men cisternens mörker och Ay-asofyas massiva lätthet och resning lade sig över mig utan att beakta min okunnighet, min bristande andliga fostran och mitt usla humör. Jag var helt ovan vid att tala om eller tänka på min själ, i motsats till mina käns-lor och mina problem som jag kun-de analysera i det oändliga. Jag var mycket misstänksam mot skönhet. Den ovana rörelse som ägde rum i min mentala värld hade emellertid något med både själ och skönhet att göra.

Dagboken innehåller emellertid inga beskrivningar av exaltation el-ler estetisk upphetsning. Vi talade heller aldrig om skönheten den där sommaren i Istanbul för vi hade inte ord för den. Det skulle ha varit lika pinsamt som att tala om tro. Christel och jag studerade på den tiden soci-alvetenskaper respektive journalistik.

jag miNNS ett illuStrerat brev till någon där jag försöker förkla-

ra den arkitektoniska skillnaden mel-lan kyrkor (på höjden) och moské-er (på bredden). Jag föredrog den se-nare modellen, sensuell i sin ruvande massivitet.

Joseph Brodsky var i Istanbul två år efter K, Christel och mig, och han uttrycker sin avsky för staden – dess historia, damm, byggnader, bi-lar och människor – i frustande väl-lustig prosa.

Moskéerna han sett i Samarkand och Buchara är vackra, men moské-

erna i Istanbul är ”den segrande is-lam”, ”jättepaddor i frusen sten som hukar på marken”. Minareterna lik-nar luftvärnsbatterier, de ihåliga do-merna påminner om kastrullock som skall bevara innehållet snarare än rik-ta blickarna uppåt. ”Åh, detta kom-plex! Av tält! Av att utbreda sig på marken! Av namaz”, kiknar han i essän Flykten från Bysans.

Hagia Sofia avskyr han med sär-skild frenesi, eftersom dess ”under-sätsiga storhet” slog an tonen för moskéernas ”markfamnande, padd- och krabbliknande konstruktio-ner” – moskéerna i Istanbul är enligt Brodsky det logiska slutet på Bysans arkitektoniska norm, satt av Hagia Sofia. Och Hagia Sofia är inte ens en romersk skapelse, utan en öster-ländsk, närmare bestämt sassanidisk produkt, påpekar han.

När Brodsky ”en vanlig het, dam-mig, svettande sommardag” går in i Hagia Sofia, lägger han inte mär-ke till domens hisnande lätthet, sten-arternas färgprakt eller de restaure-rade mosaikerna, utan till de stora fula runda sköldar som hängdes upp där på 1800-talet när kyrkan använ-des som moské, och fick hänga kvar när Atatürk gjorde om den till muse-um. Snabbt blir han medveten också om något annat och värre, ”ett slags slipprighet: katedralen svettas. Inte bara golvet utan väggarnas marmor. Stenen svettas.” Han frågar efter or-saken, får höra att det beror på den snabba temperaturstegringen, men är övertygad om att det i själva verket beror på hans närvaro och går däri-från. Man ser hans skugga släpa efter honom, envist häftad vid de dammi-ga skorna.

brodSky Skriver Som om iStaN-bul och dess bysantinska historia

handlade om honom och hans smär-ta i landsflykten. Måttlös egocentri-citet hör emellertid inte bara det be-tydande konstnärskapet utan också

ungdomen till. För mig handlade Is-tanbul och dess ofattbara kulturskat-ter om mig, mina behov och min inre värld av oartikulerade motsägel-ser och extremlägen.

Jag dyrkade det kaotiskt vårdslö-sa, överflödet av historia som ing-en myndighet hade tid att K-märka, skydda och avgiftsbelägga. Jag kände mig trygg och bekräftad bland den barbariska prakten som skymtade överallt mellan gula taxibilar, gulrö-da Ikarusbussar av ungersk tillverk-ning och de gamla amerikanska jät-tebilar som konverterats till uppsam-lingstaxir.

Jag är glad att medusahuvudena i basilikacisternen nu har grävts fram ur slammet, men som konsthistori-kern Christopher Woodward kon-staterar i sin bok In Ruins, är arke-ologers och ruinälskares intressen inte helt förenliga. Arkeologen försö-ker härleda de saknade bitarnas be-skaffenhet av dem som finns kvar och rekonstruera det som gått för-lorat. En vanlig människa kan hän-föras av fragment och använda dem efter behag för att möblera sin egen inre värld med. Hennes upplevelse av autenticitet är inte historiskt un-derbyggd utan poetisk och rymmer allehanda avlagringar och utväxter: ”Förmodligen kan ingen ruin egga besökarens fantasi, om inte den på ett levande och dynamiskt sätt står i dialog med naturens krafter.”

I 1980-talets Istanbul var det dess-värre inte bara naturkrafterna utan också en vildvuxen mänsklig företag-samhet som förde dialog med forn-lämningarna. Förstörelsen var hemsk men ingen kan påstå att den skulle ha saknat dynamik. I det som fanns kvar av de mäktiga stadsmurarna ef-ter att turkarna dragit sina infartsle-der och en järnväg genom dem på-gick ett intensivt liv. I resterna av Theodosius II:s stolta bygge bodde uteliggare och tillfällighetsinvånare av olika slag, bland andra ett helt fa-miljeläger där fruarna stod och stekte gözleme över öppen eld och vänligt bjöd mig att delta i måltiden.

Det pågick en hänsynslös återvin-ning där gamla kulturskatter obe-kymrat byggdes in i ny vardagsar-kitektur med kort livscykel. Ett bo-stadshus i de anspråkslösa kvarteren bakom Blå Moskén hade rivits, och


avslöjat en stor bit av det bysantin-ska rikets fästningsmur mot Marma-rasjön. Högt uppe mot de bruna teg-len från 400-talet avtecknade sig res-terna av ett modernt badrum; en bit blåmålad vägg, några vita kakelplat-tor och en lavoar.

Romantikens poeter och konst-närer älskade Colosseum övervuxet av gräs, belamrat med kors uppres-ta över kristna martyrer och bebott av zigenare. Ingen enda författare el-ler målare har inspirerats av Colosse-um efter utgrävningarna 1870, påstår Woodward, om man inte räknar den misslyckade målaren Hitler: ”Han attraherades av stenbyggets hållbar-het och av den fysiskt bevarade ma-nifestationen av kejsarens ambitio-ner; ruinälskaren däremot tilltalas av tecknen på förvandling och sårbar-het.”

Konstnärer tycker om ruiner, dik-tatorer tycker om monument, skri-ver Woodward. Vi som läser ho-nom identifierar oss naturligtvis med konstnärerna, eftersom vi vill tänka att de, inte diktatorerna, ger uttryck för våra privata fantasier, vår käns-la av förgänglighet och längtan ef-ter tidlös överpersonlig tröst. ”Det är lätt att älska fragment / som har varit på väg länge. / Inskriptioner på kyrk-klockor / och ordspråk tvärs över hel-gon / och flertusenåriga frön”, skri-ver Tomas Tranströmer. Än lättare att älska fragment som verkar ha varit på väg länge till just mig.

I Istanbul fanns så mycket förfal-len prakt som ingen tycktes bry sig om att jag kunde ”ha den som egen” så som barn adopterar grannens hund bara för att den ser ensam och lessen ut.

iNtill ordu caddeSi, eN av de stora gatorna västerut från Sul-

tanahmet mot trafikhelvetet i ron-dellen i Aksaray låg resterna av Theodosius Forum, stora block av sönderslagna marmorpelare med på-fågelögonmotiv. De användes som bänkar och picknickbord av araber-na som flockades där på grund av en rad arabiska resebyråer precis intill. ”Pis araplar”, ”smutsiga araber” var en av de tidiga turkiska fraser i natur-ligt bruk som jag lärde mig – araber-na var inte hemskt populära bland de urbant hemortsstolta och sekula-

riserade istanbulborna, fast de shop-pade duktigt. De var stora kunder i basaren som inte låg långt därifrån. Kvinnorna i svart chador köpte också sexiga underkläder i de fina butiker-na vid Taksim på andra sidan Gala-tabron i den nyare delen av Istanbul.

En utfärd till Kariye-kyrkan in-till Theodosius stadsmur nära Edir-ne-porten var skakande på flera sätt. I bussen trängdes man i en svettig upphetsad massa av turkar som var mera intresserade av våra kroppar än av de plånböcker och väskor vi ald-rig kom på tanken att bekymra oss för. Framme väntade mosaikerna och freskerna i bysantisk renässans-stil från 1300-talet: Kristus Pantokra-tor och Jungfru Maria sublimt obe-rörda av allt tjafs men också häfti-ga scener ur Bibeln, Jesus med ledig uppsyn i färd med att förvandla vat-ten till vin och bota sjuka, apostlar och martyrer med mänskliga livful-la anletsdrag.

”Om renässansen innebar ett åter-upplivande, var det återupplivandet av en planta som i tysthet vuxit i an-nan jord och Kariye är denna plan-tas sista blomning i dess egen bysan-tinska jordmån”, skrev H.G. Dwight 1915 i Constantinople Old and New. Det visste Christel och jag inget om när vi vacklade omkring där svimfär-diga av allt vi saknade ord för.

Alldeles intill Kariye låg resterna av Konstantinus Porfyrogenitus pa-lats, byggt på 1300-talet, under se-klerna därefter använt som menage-ri, tegelfabrik och judiskt fattigsjuk-hus. För oss att se fanns bara en bit av en fasad och en enorm muromgär-dad gräsplan som såg ut att användas som fotbollsplan av kvarterets små-pojkar. Innanför ruinfasaden stod också ett litet egnahemshus. Frun i huset erbjöd sig vänligt att ta emot en slant när man släntrade omkring där, hon ”höll ett öga på stället”, sa hon och blinkade tvetydigt.

Den underliga sinnesstämning

som drabbade många av oss den sommaren berodde kanske på att vi led av en bysantinsk-orientalisk vari-ant av Stendhals syndrom.

”... jag hade nått till en punkt av upphetsning där man möter de him-melska förnimmelserna givna av de sköna konsterna och passionerade känslor. (Jag kände) en rusning av hjärtat, en sådan som man i Berlin kallar nerver: livet inom mig hade upphört, jag gick med en ängslan att falla”, skriver Stendhal i sin be-skrivning av sin grand tour i Italien, i Rome, Naples et Florence 1817.

Syndromet diagnostiserades och döptes på 1980-talet av den italien-ska psykiatern Graziella Magheri-ni med mångårig erfarenhet av tu-rister som flippat ut på konstresa i Florens. Hon framkastar tanken att renässanskonsten med sin harmo-ni och betoning av centralperspek-tivet utgör en särskild psykisk hälso-risk för personer med starka oförlös-ta inre konflikter.

Stendhals syndrom kan också ytt-ra sig som somatiska besvär. K drab-bades av gastrit. Jag led visserligen av utdragen bronkitis men annars kän-de jag mig robustare än på länge.

Bysantinsk arkitektur, fresker och mosaiker kombinerade med otto-mansk ornamentik och ett överflöd av marmor från svunna storcivilisa-tioner utslängd var som helst i ens väg kan också ha en mycket stark effekt. Och oförlösta inre konflik-ter hade vi gott om. Men i motsats till Magherinis patienter som drab-bades av skuld och vånda inför re-nässansens renhet och stabilitet, in-söp jag den kaotiska prakten som en i slutändan livgivande hästkur. För en gångs skull gick jag utan ”en ängs-lan att falla”.

”G vrider sina händer på ett sätt som tyder på trasiga nerver – hennes vackra smala starka fingrar som fre-netiskt plockar sönder brödet under frukosten”, noterade jag utan större medkänsla i dagboken när vår hol-ländska kurskamrat Gerda började bete sig besvärligt. Situationen ut-vecklades till ett väninnetriangeldra-ma och slutade med att Christel och jag reste iväg utan henne på en ex-kursion till Kappadokien för att titta på konstiga stenformationer och un-derjordiska kyrkor. Där fick hon sitta

Läsbiten


ensam i yurdun med sin rusning av hjärtat och sina nerver.

SeN återväNde vi hem till deN hemska yurdun. Ayasofya, Blå

Moskén, cisternen och de storslagna resterna av Theodosius II:s bysantiska havsmur med Bukoleonpalatsets rui-ner ett stenkast utanför vår välbeva-kade port förlamade oss så att vi inte förmådde flytta därifrån. Åtminsto-ne K, Christel och jag hade alldeles väl haft råd att flytta till något av de otaliga billiga hotellen i stan, få eget rum och (lite mera) varmvatten. I stället segade vi på i yurdun, irritera-de, sömnlösa och smutsiga.

Fyra dagar i veckan promenerade vi i tjockt avgasdis längs den bullran-de Divan Yolu förbi basaren, slank in på en sidogata intill Istanbul-univer-sitetets ståtliga port och sökte oss till adressen Kiralı Mescit Sokak 31 (Lil-la hyrmoskégatan), längs smågator kantade av svårt förfallna ottoman-ska villor med burspråk och trasiga rester av haremsgaller för fönstren.

Skolan intar en mera undanskymd plats i mitt minne. Istanbul üniversi-tesi Yabancı Diller Okulu, Istanbul-universitetets skola för främman-de språk var just det – en språkskola för turkar som studerade främman-de språk. Sommarkurserna i turkiska för utlänningar var ett sätt för lärar-na att turvis tjäna undan någotslags veckolångt sommarpensum av job-bet, en kommendering som de flesta tog mycket lätt på. Veckosluten be-stod av muslimernas fredag, judarnas lördag och de kristnas söndag.

Nybörjarkursen var för lätt för oss, och dominerades av skrikande mör-ka ynglingar. De hade flytt från po-litiskt omöjliga kombinationer av et-nicitet, nationalitet och religion, från Syrien, Iran, Irak och Palestina till Turkiet som trots militärdiktatur och ekonomisk stagnation representera-de en form av frihet och välstånd. En del av dem var inte vana vid det la-tinska alfabetet, alla hade orubbligt

gott självförtroende och ingen kom på tanken att markera och vänta på muntur när en kvinna talade.

På fortsättningskursen gick mest européer som studerade turkiska som huvudämne hemma vid sina universitet eller talade språket med invandrarvänner. Där fanns Eva från Krakow, en bildskön turkolog som med tårar i ögonen berättade om sin en månad gamla baby som hon åkt ifrån för den unika chansen att studera ”i väst” några månader. Där fanns en medelålders norrman som chockerade oss genom att gå hand i hand på gatan med den sötaste av en grupp purunga italienskor fast vi vis-ste att han hade familj hemma i Nor-ge. Så fanns där några jugoslaviskor, tuffa och självsäkra, med en intona-tion som lät hånfullt förtrytsam vad de än talade om och på vilket språk. Fortsättningskursen var emeller-tid för avancerad för K och mig fast våra grammatikkunskaper tack vare Emines undervisning på Kyrkogatan hemma i Helsingfors var solida.

Christel, K och jag lyckades med milt våld klämma in oss på en må-nadslång specialkurs för lärare från Västberlin som betraktade oss med illa dold avsmak. Där lärde jag mig både turkiska och tyska. Efter det var det bara att sälla sig till den bökiga nybörjarkursen igen.

deN majeStätiSka omgivNiNg-en på Sultanahmet var också

skådeplats för en massa triviala trans-aktioner. Matthandel och droghan-del, souvenirkommers, romanser, fri sex utanför den hårt reglerade lokala könsekonomin.

K och jag var dåliga på att hantera det här. Vi avvisade alla inviter med samma rabiata raseri, vare sig de var vänliga eller rått oförskämda.

”Ofredande man på gatan när vi skriker åt honom och gör grovt av-visande åtbörder: Please speak more slowly, I don’t know English so well.” (Dagboken 13.9)

Jag har också antecknat en ragg-ningsreplik som jag tyckte var sär-skilt egendomlig: ”What is your knowledge about Turkish telecom-munications?”

All den rikliga uppmärksamhet som männen på gatan gav oss tolka-de vi som regelrätta trakasserier, och vi skulle emfatiskt ha instämt i Brod-skys oförskämdheter om turkarna (och parkanläggningarna):

”Asiens dammiga katastrof. Grön bara på Profetens fana. Här växer ingenting annat än mustascher. En svartögd täckt-med-skäggstubb-re-dan-före-kvällsmaten del av världen. Brasglöden släckt med urin. Den där stanken! En blandning av dålig to-bak och svettig tvål och underkläder lindade runt länderna som en annan turban. Rasism? Men är det inte bara en form av misantropi?”

trotS miN miSaNtropi var jag emellertid inte oemottaglig för

de turkiska männens stil. Brodsky hade helt fel om lukten, nästan ing-en luktade illa i denna stad med sin ständiga vattenbrist. Folk tvättade sig vid moskéernas kranar och hem-ma efter det schema som vattenran-soneringen tillät. Dessutom skvättes citrondoftande eau de cologne om-kring vid varje tänkbart tillfälle.

Till machismon hörde en fåfänga som lika gärna kan kallas skön konst, en välkläddhet som trotsade ekono-miska realiteter. Bara den räddnings-löst utblottade hade inte råd med barberare, skoputsning och en ask lång Marlborough att ha i bröstfick-an. Det sistnämnda var en trofé i ett land med stränga importrestriktio-ner, och flickorna tiggde och knyck-te hela tiden cigaretter av Christel, inte för att röka själva utan för att ge i present åt sina pojkvänner och sto-rabröder.

problemet var att på Sul-tanahmet fanns, förutom de få-

taliga turisterna, bara män. (Flick-


orna från yurdun höll sig nogsamt borta därifrån, eftersom det var ett syndens näste.)

Män på väg till jobbet vid dom-stolen vid Hippodromen, män som hade vägarna förbi i andra ärenden, och alla de som slog dank där och försökte ragga turister till sin kusins mattbutik, till engelskaövningar och annat roligt.

Hade vi blivit inhysta någon an-nanstans i Istanbul, till exempel i den jättelika Atatürk-studentkasernen i en avlägsen förort, eller nånstans där omgivningen bestått av sakliga bo-stadskvarter hade vi kommit lätta-re undan. På Sultanahmet uppfatta-de folk oss som den sista svansen av the hippie trail, den ström av väster-ländska ungdomar som via Istanbul sökt sig österut. En av restaurangerna hette Pudding Shop och hade ännu kvar lite av glansen från sina fornsto-ra dar. Den frekventerades av unga västerländska ryggsäcksturister på väg till Indien och Nepal. Vi bruka-de sitta där och dricka nescafé, med-an Christel berättade för mig om det mondäna Västberlin, dess kvinno-grupper, gatukravaller, subkulturer och filmutbud.

Ibland åkte vi över Galatabron till Pera och Beyoğlu med konsula-ten och shoppingkvarteren vid Is-tiklal Caddesi. Där präglades gatu-bilden av det sena ottomanimperiets modernisering och europavurm, där fanns palatsen uppförda av europe-iska köpmän och de brittiska, fran-ska, amerikanska och svenska kon-sulaten i sina vackra trädgårdar. Där fanns de armeniska och katolska kyr-korna. Där var det ingen som brydde sig om oss, man fick glo i skyltfönst-ren i fred, sticka sig in på kafé Inci och glufsa i sig en portion profiterol (bakverk serverat med nästan svart chokladsås) eller gå på kinesrestau-rang. Filmutbudet var inte så hävt, eftersom en stor del av stadens bio-grafer tvingats stänga efter militär-kuppen, men en gång såg vi Grease

dubbad till turkiska.Vi blev också tillsammans med

resten av klassen bjudna på te hem-ma hos en av lärarna, en underbart vacker och trevlig kvinna som hette Nazan Aksoy och bodde i en vack-er lägenhet i Besiktas med utsikt över Bosporen. Där fanns en massa välut-bildade turkiska medelklassmännis-kor med helt annan habitus än Sul-tanahmets ivriga halvvärld men de var naturligtvis inte ett dugg intres-serade av oss.

k:S brevväxliNg var omFat-tande eftersom hon hade en

pojkvän hemma i Finland som skick-ade brev till henne på alla upptänkli-ga sätt. En gång lyckades han skicka ett med utrikesministeriets kurirpost till finska konsulatet vid Taksim. Jag satt och läste gamla nummer av Hel-singin Sanomat medan K fyllde i alla nödvändiga handlingar för att lösa ut sitt brev. Nästa dag frågade jag om det stått nånting av särskild vikt i det. ”16 sidor analys av hans egna fel-aktiga attityder”, sa hon dovt.

Innan sommaren var slut hade K förälskat sig i en landsflyktig iranier som vi träffade när vi försökte över-tala den håglösa tanten på Poste Res-tante i Sirkeci att använda sin alfabe-tiska fantasi för att leta efter borttap-pade brev.

När min mamma hälsade på mig en vecka bodde hon på hotell Konak mittemot amerikanska konsulatet i Pera. Utanför konsulatet stod, dag efter dag, en enorm kö av flyktingar från Ayatollah Khomeinis Iran som sökte visum för att resa till USA. En grupp iranier, en onkel och tre poj-kar i de sena tonåren, bodde på Ko-nak och hade gjort det i några måna-der redan. Pojkarna hade anletsdrag som antika gudastatyer och mörka djupa ögon matta av leda. De slog dank i lobbyn hela dagarna medan den åldriga farbrodern höll platsen i kön. För alla som orkade lyssna, in-klusive mig och mamma, klagade de

på perfekt engelska över sin förspill-da ungdom, sina avbrutna universi-tetsstudier, sin saknad efter familje-medlemmar som blivit kvar i Tehe-ran och sin förtvivlade längtan efter att komma iväg till ett nytt liv i USA.

Tillsammans med mamma och ett medelålders par från Finland som bodde på samma hotell gick jag på familjematiné med smäktande arabe-skpop i en närbelägen teträdgård. En kväll åt vi en pide – turkisk pizza – på en trevlig liten sylta där två hjärtliga medelålders prostituerade underhöll oss med magdans och sång och deras kunder bjöd oss på raki.

Mamma blev också livligt uppvak-tad av herrar på gatan men i motsats till mig kunde hon avvisa deras invi-ter på ett belevat och vänligt sätt som efterlämnade en trevlig känsla hos båda parter.

NaturligtviS betedde vi oSS hela tiden oförsiktigt, likgiltigt,

omedvetet utmanande.Fem år senare, efter en rundre-

sa i östra Turkiet tillsammans med Christel, berättade jag för en turkisk väninna, författaren Buket Uzuner som är uppvuxen i en tjänstemanna-familj i Ankara, om sommaren i Is-tanbul och våra turkiska resor.

Hon blev både förfärad och indig-nerad och påpekade att vi sett och gjort saker som ingen turkiska skul-le kunna göra ostraffad. Hon skul-le aldrig som ung ogift kvinna ha drömt om att promenera omkring i de stadsdelar vi ogenerat frekventera-de i Istanbul, resa genom landet till-sammans med en turkisk väninna, ta in på skumma små hotell i landsorts-städer.

När Christel och jag på vår Kap-padokienturné den där första som-maren anlände till Antalya sent på kvällen tog vi in på ett anspråkslöst hotell nära busstationen. Vi fick ett rum med en vägg av knottrigt halv-genomskinligt glas, och under nat-ten paraderade hotellets övriga gäster

Läsbiten


utanför iklädda bara minimala kalsonger. Syftet var oklart men ingen var hot-full.

En detalj som vi missat var att hotell, restau-ranger och an-dra offentliga platser som inte bar skylten ”aile oteli” eller ”aile salonu” var av-sedda bara för män. ”Aile” be-tyder familj och kvinnor som inte ordnade in sig i den katego-rin fick skylla sig själva.

När vi låg på stranden lade sig männen i ring runt oss och väs-te.

jag har aN-tecknat en ful

historia som be-rättades av Iris, en av tyskorna i yu-rdun:

”Hon träffar en turkisk flicka som hon känner och hennes turkis-ka pojkvän. De bjuder med henne på middag med en turkisk vän, som efter middagen erbjuder sig att köra hem Iris. I stället kör han nånstans och försöker våldta henne, hotar, är aggressiv, hon pratar och lyckas över-tala honom att köra henne tillbaka till de andra.

Efteråt förklarar den turkiska flick-an att han frågat henne om hon kän-ner nån trevlig flicka, för han var bara på genomresa i Istanbul och vil-le inte gå till prostituerade.” (Dagbo-ken 8.8.)

Vi var ändå inte rädda när vi rör-de oss på stan. Vår föreställning att vi var oberörbara var bara delvis en övermodig illusion – militärregimen gav polisen fria händer att vaka också över medborgarnas sedlighet på all-män plats.

Turkiska ungdomar som hånglade i en park i Istanbul kunde bli tagna av polisen, släpade till närmaste po-

lisstation, misshandlade och våldtag-na oberoende av kön. Unga turkiska män visste det här mycket väl. Alltså hånglades det inte på offentlig plats. (Det här förklarades för mig långt se-nare när jag lärt mig mera turkiska och folkvett).

Att K:s iranska pojkvän jobbade som nattportier på ett av hotellen vid Sultanahmet gjorde inte saken lättare för dem eftersom det förekom nattli-ga ”passkontroller” på hotellrum dit någon dumdristig turk följt med en tillfällig bekantskap utan tillbörliga mutor åt alla håll. Pojkvännens pre-dikament var särskilt farligt eftersom hans legala status var lite oklar. K tol-kade hans försiktighet som kärleks-löshet.

eFteråt SkämS jag över hur li-tet jag orkat ta reda på om den

politiska situationen i landet innan jag reste dit och hur stereotypt och solipsistiskt jag tolkade det jag upp-levde.

Som Brodsky när han avfärdar det avvaktande spela-död-lugn som mili-tärkuppen försatt samhället och eko-

nomin i som ”en föga avundsvärd tredje klassens nu-tid hos ett folk som är arbetsamt men skövlat av in-tensiteten i den lokala historien”. Han kunde lika gärna ha talat om sig själv eller det land han tvingats lämna (och det var han medveten om, det framgår ock-så i hans text). Att förvandla en hel stad, ett land, ett folk till sitt jagob-jekt är ett sätt att skriva reseskild-ringar – ett av de mest produktiva.

”Jag tyckte all-tid att Istanbul var en så erotisk stad”, säger Päivi, tro-gen sin optimis-tiska natur. Hon och jag reste dit tillsammans några gånger senare på

80-talet efter min första sommar. På sätt och vis har hon rätt, fast det lå-ter som orientalism. I kulturer med hård sexualmoral kan förtvivlan och begär förtätas i en blandning så stark att man känner den vid varje ande-tag. Den är farlig och svår att motstå.

De män som gjorde seriösa försök att stöta på oss måste alltså ha gjort det i förtvivlans mod, ifall de inte hörde till de få lyckliga som hade en hygglig matthandlarstorebror med ungkarlslägenhet (”vårt mattlager”) i grannkvarteren.

Under senare resor lärde jag mig att en del av dem jag snäste åt an-tagligen inte alls var cyniska våld-täktsmän utan trevliga väluppfostra-de pojkar som arbetade hårt för att skaffa kunder åt sina släktingar i tu-ristbranschen. De ville bara bjuda oss på te och tala lite engelska och se om nånting trevligt kunde hända mot alla odds. Deras intresse för de erotiska fördelar som kunde aktuali-seras vid sidan om affärerna var inte moraliskt förkastligt bara för att det visades öppet och entusiastiskt. Och


man kunde lära sig mycket intressant om telekommunikationer, matthan-del, dammbyggen i Kurdistan och turkiskt vardagsliv av dem.

De som inte var enbart trevliga fa-miljepojkar var antingen civilklädda poliser som skulle hålla reda på drog-kommersen i området, eller såna som ville bedriva den, men vi var snälla renlevnadsflickor som inte ens kom att tänka på sånt.

hå N g l a = d ö d e N , politik=döden – på samma sätt

som diset av avgaser och luftfuktig-het förvred de här ekvationerna per-spektivet på ett sätt som jag inte alls lyckades bemästra den första somma-ren.

En gång promenerade jag i misstag förbi konstaplarna som vaktade den avspärrade gatstumpen bakom syna-gogan nära Galatatornet, rakt in på gatan med den officiella bordellen. De prostituerade såg trötta och var-dagliga ut, alldeles lika de husmödrar som vallade barn och tvättade trot-toaren utanför sina hus i kvarteren intill universitetet. Vid sidogatorna från Istiklal patrullerade också trans-vestiterna och de transsexuella, stora som karyatider i en öververklig lyx-variant av kvinnlighet.

En av de finska turisterna på mam-mas hotell, en tung grå medelålders man, tog upp unga pojkar på rum-met. Efteråt brukade han skicka ner dem till lobbyn och dricka coca cola medan han själv duschade. Där satt de med uttryckslöst ansikte, i pro-pra kläder och billiga men sorgfälligt putsade skor och väntade på honom. Hotellpersonalen ignorerade dem, de finska medresenärerna tisslade ge-nerat. Det var inget oklart med den här hanteringen för någon av parter-na.

Alla, till och med flickorna i yu-rdun, visste att en av de populäras-te arabesksångerskorna, Bülent Er-soy, var transsexuell och att en annan folkkär favorit, Zeki Müren, var näs-tan en drag queen. På samma sätt vis-ste man att arabeskstjärnan Ibrahim Tatlıses var kurd. Prostituerade, sexu-ella minoriteter och kurder förföljdes och förnekades men var samtidigt fullt synliga. Dubbelmoral förutsät-ter en speciell optik. Skandinaver an-ser att den är ett brytningsfel.

turkarNa Själva odlar eN egen Istanbul-kult, och för den

som vuxit upp till exempel i den mera välkammade republikanska hu-vudstaden Ankara kan Istanbul bli den Andra i nationellt självförsör-jande auto-orientalism, som i Buket Uzuners novell som i engelsk över-sättning heter ”Istanbul Blues”.

Jaget i texten är som Uzuner själv från Ankara, har studerat och arbe-tat i Europa, och har nu återvänt till Turkiet för att bosätta sig i Istanbul som hon avvisade i sin ungdom: ”Is-tanbul var för österländskt då och jag alltför mycket av en västerlänning. Istanbul var för hektiskt, rörigt, ag-gressivt, vredgat och gammalt. Det som då tedde sig som exotiskt för mig var det välordnade, det nya, lug-na och unga. Istanbul var mörkhyat och min exoticism begärde det blon-da. Jag flydde från Istanbul. Jag var rädd för dess destruktiva kraft, mina knän skakade inför dess mäktighet. Istället för raki ville jag dricka vin, i stället för våra tulpanformade teglas använde jag muggar, jag höll mig för god för att äta simit och åt bara ba-gels, croissanter och bakelser.”

Uzuners berättare beskriver ock-så en västerländsk väninna drab-bad av Istanbul, ”dess legender, his-toria, kultur och skönhet liksom av dess barbari, oordning, fattigdom och energi. Hon var mönsterelev-en ställd inför en fråga mycket stör-re än de hon förberett sig på. Först försökte hon hålla god min men sen började hon gnälla. Hon var inte van vid sådana frågor, hon ville ha frågor som hon visste svaren på. Hon ville njuta av känslan att vara bäst i klas-sen och få goda vitsord igen. Istanbul var fullt av mysterier, instabilt, svårt och extremt vackert. Hon vände och flydde hem.”

jag var verkligeN iNte eN SåN som först höll god min och sen

började gnälla. Som jag minns det – och där har jag stöd i dagboken – gnällde jag från första början inten-sivt. Det var ett slags besvärjelse som skulle förebygga okontrollerat bete-ende.

”Christel och jag är så vana vid att lida och klaga att vi inte har så svåra symtom. Bättre att kvida av-

siktligt än att skaka viljelöst”, skri-ver jag snusförnuftigt i dagboken ef-ter en besvärlig konfrontation med den holländska klasskamraten Ger-das neurasteni.

Jag minns vad en äldre moderlig väninna skrev till mig som svar på ett brev där jag beskrivit mitt turkis-ka studentliv: ”Kom genast hem, det verkar fruktansvärt, du ska inte vara där!” Jag blev ytterligt förvånad och tyckte att hon helt missförstått mig. Visst hade jag det hemskt men det var också som jag ville att det skul-le vara, nånting som jag önskat att skulle drabba och förändra mig.

Den turkiska titeln på Buket Uzu-ners novell är förresten ett citat ur en älskad dikt av Yahya Kemal Beyatlı, ”Istanbul’u Sevmezse Gönul Aşkı Ne Anlar” som ordagrant betyder ”Vad vet själen om kärlek om den inte äls-kar Istanbul?”

Naturligtvis handlar också Ke-mals Istanbul-poesi egentligen om det som sysselsätter honom privat. I hans fall, påpekar Buket när jag mai-lar henne och frågar, är kärleken inte bara metaforisk och metafysisk utan också helt konkret, och riktad mot en vacker ung änka.

”Han var en fet gammal fuling men änkan avstod från kärleken mest på grund av sin tonåriga son, som sen växte upp och blev Nazim Hikmet”, skriver hon.

Brodsky för sin del reste till Istan-bul bland annat för att han när han gick i exil hade lovat sig själv att resa runt jorden längs den längdgrad, Pulkovomeridianen, där Leningrad ligger. (Istanbul är nära nog.)

I minnet lägger sig den främman-de platsen hur som helst alltid som en subjektiv tolkning vid någon av resenärens existentiella meridianer. Annars skulle den inte fästa där.

När jag skrev om mina upplevel-ser i dagboken förstod jag inte myck-et av det som hände i mig. Men det kändes som en omvälvning, och ef-ter den sommaren var allt lite annor-lunda. Jag förstod att jag upplevt nå-gonting livsviktigt – att jag faktiskt kunde få frigång från min skugga – genom att den där första sommaren försvarslös underkasta mig Istanbuls brutala skönhet, fulhet och besvär-ligheter.

Läsbiten


HENRIK CEDERLÖFFarleder och lotsplatser i

Ekenäs skärgård

Ekenäs skärgård är idag ett semester- och båtparadis – vindlande vattenvägar, grönklädda holmland med blankslipade bruna klipphällar och bländande solglitter över blåa fjärdar. Men Ekenäs skärgård har också en historia. Huvudfarlederna har trafikerats i tusen år, och här har vikingar, korsfarare, danska koggar på väg till Reval samt vanliga skutskeppare dragit fram.Fil.dr. Henrik Cederlöf berättar i boken om skärgårdsförhållanden och skärgårdsliv i Västnyland under perioder då semesterfirande ännu var ett okänt begrepp.Beställ boken direkt från SFV:s kansli: 09-684 4570, eller [email protected] Du får boken per post med bifogad faktura.

30 e

Skrifter utgivna av Svenska folkskolans vänner

140 sidor inbunden,tredje kompletterade upplagan


STÖD DET FINLANDSSVENSKA BILDNINGSARBETET! Svenska folkskolans vänner tar emot donationer och testamenten och ställer avgiftsfritt sakkunnig hjälp till för fogande.

Donationer till SFV är skattefria, vilket innebär att din donation oavkortat går till det svenska bildningsarbetet.

Närmare information ger SFV:s kanslichef Christoffer Grönholm, 09-6844 570.

140 sidor inbunden,tredje kompletterade upplagan

Lyckönska med en hyllningsadress från Svensk Hyllningsfond

Hedra minnen med en värdig hyllningsgärd – en minnesadress från Svensk Minnesfond

Adresserna förmedlas av Svenska folkskolans vännerSFV, Annegatan 12, 00120 Helsingfors

Tel: 09-684 4570

Svenskbygdens Kryss 2/2010

Namn: ______________________________________________________________

Adress: ______________________________________________________________

______________________________________________________________

Vinstbok för krysset 2/2010 är Pia Ing-ströms bok ”Inte utan min mamma”. Skicka in lösningarna före den 20 maj till Svenskbygden, PB 198, 00121 Helsing-fors. Märk kuvertet ”Kryss”. Kom ihåg namn och adress.

FÖR-FINAD

MANIKYR-VERKTYG VONLIKT

TUNNAN

UTHUNG-RAD

FLIT

PERIODKAN

TU BLI

KANOSA

HINDER

FÖRNÄM

DE KANODLAS

GRYT-HUNDEN

HÅL-GÖRAREN

SERE-NITETBYRÅ-

KRATISK

ÄLDRELÄNGDÖVER-ENS

FIRN

HÅRD-GUMMI

HJÄRT-FÖRMAK

FULFISK

KON-TENTA

ELEKT-RONIK-FÖRE-TAG

FAST-SLÅ

MÅS-FÅGEL

MATRÄT-TER SOMVACKRA

KVINNOR

LÄGGERFISKAREDIREK-

TÖR

SES PÅSKED

KRETA-BERG

SKÄNKER

KAN SESPÅ GRIS

DET FICKÖKET

STAD IPALES-TINA

PEDAN-TISK

RYTTAR-TÄVLING

FÖR-ENADENATT-

JÄGARE

FÖR-BJUDET

GIFT

AN-HÅLLAEFTER-TRYCK

”DRAK-GIFT”EVIG-HET

OST-KRYP

KRAFT

UNDER-LIGA

IDÉER

IS-RÄNNA

KORALL-REVET

TAS URVID

FISKEIRLAND

AV-DRAGS-

BILD

KÄRN-LÄGE

ÄGOR

RIKT-NING

SIKTA

INGÅRI SALT

HARSAMLADEBÖCKER

BOG-SERAR

PRO-NOMEN

BALANS-HJUL

YTTRADE ”DUM-BURK”

DANMARK

SANSAD

FÖGDERI MILLI-AMPERE

YNGEL

CENTRUM

GÖR MANEKAN

SPELADEBOND

FÖR-PACKA

KORTSKOL-ÄMNE

PUHVÄN

HAN VARLUDEN

STORTVARU-HUS

ÅTER-KOMMA

OMFAM-NING

FÖDERMÅNGA

FÖRE-DRAG-

NINGS-LISTA

LUNGIN-FLAMMA-

TIONRÖVA

ROVA ÄMBETS-DRÄKT

ÄDELHÄST

ANGETTVÄRDE

SÄNDERI ETERN

GÖRDEN

ROADE

KAN LETTBO I

LJUSGAS

SMISKAS FONDSJUNGAN-DE JOHNSVÄNG

PÅ SJÖN

LUGN-VATTEN

BEDROGS

FEL-FRITT

ANGE-NÄM

HOL-LANDLIKA-LEDES

AFRIKA-REPUBLIK

NAMN-LÖS

STEPPASNÅL

ISAKS-SON VIMINNS

KAP

LYXÅK FÄRSKMUSKEL-

SJUK-DOM

TORKAR

PRESSA

KYLA

NEDLAGTVARUHUS

NYKTER-HETS-FÖRE-NING

TAGITTILLSIG

TRAFIK-PLATS

TRATT

GER UPP-LYSNING

KÅRE

ANDRATONENI C-DUR

REGIO-NAL

SES MED ADA

NEDLAGTMAGA-

SIN

KÖR IUPPSALA

SILO KADAV-RET

ARGON

SALT-OCHBAD-

PLATS

PLÅGA


Krysslösning 1/2010

UDDA

DEM SERVI MED

HANS PÅSKIDOR

LÄGGERSKYTTEN

ÄR NUUTDÖDA

FAST-HETSGRAD

TON ISKALAN

LÅNG-SIMMARE

ÖGRUPP

TALAN-GERNA

VAPEN-SLAG

SURA

SPELPLAT-SERNA

DÅLIGTOMDÖME

MODE-MAGASIN

KURORT

LÄSTRÄ-NADE

SLADDARI BILEN

KANHÅLLAS

LÅNG-SAMMA

SJÄLV-PLÅGARE

BILUT-RYMME

KAN DRYCK

PÅVERKA

DOLTVAPEN

MANS-NAMN

HYRAMARK

LOCKARKUNDER

HELIO-POLIS

GÅROBETALD

SKULD TILL

KAN SESI KUBER

EN AVTRE

DREVMÖLLA

NUMERAAREA

VATTEN-UTLOPP

SER TILLBASSAR

ÖVERGÅTILL

SÅR MANOFTA I

CERE-MONI

ÄR TUNG-SKOTTAD

SMÄ-DELSE

HAR FÅTT RUTIN

RYSSJA

TIDIGAREPARTI-

HANDEL

KLEV PÅMÅNEN

KUL

HENNESJÖNG

BELLMANOM

LÅNGKILLE

KAN EKA

LYXIGTI

FRONTEN

DE SEGLADE

MED JASON

GAV UT

KANSILLAR

BLI

DE INRELEDERNA

FÖRE-GICKFN

GICKSOM ENLUCIA

VANLIGÅSYNKORT

TYSK-LAND

KAN DÖRR LEDA MOBI-

LERNA

RYMD-MÅTT

KAN VISSSTICKA

DÄR I SES

FORMAR

DENSÖVDE

ISRAELSGUD

ARBETS-PLAGGFÖR

VISSA

KAN SOLEN GÖRA

NYTTJARSKRÄD-DARE

TRON HAR

MÅNGA

UTSÅLD GERSJÖFART

STORT I VÄSTER

KORTAREEURO

RADONI KEMINVAND-

RINGS-LEDER

MEDLAR-SYSSLA

SOMGROV-

KORNIGASKÄMT

PSALM

FÖRDÄM-NING

BRITTISK MUSIK-

TIDNING

SÄLL-SKAP

DOFTAN-DE ÖRT

GRUN-DADES

AVBOOTH

BRUTEN

SMILA

MINSKARSPILLET

TUNNVÄV

KÄRN-LÄGE

SUGGA

FLYTTARMÅNGA

SÄLL-SYNT

ERBIUMI KEMIN

KANFYRARSTÅ

KORTSTOR-

BRITAN-NIEN

ELLEN I“DALLAS”

KAN GETILLÄGG

PRATAVITTOCH

BRETT

LAVIN

SVAMP

PLÅGA

TIDIGTMÅL

VÄLUPP-FOSTRADE

TYSKKRYPTE-RINGS-MASKIN

DAN-SANTFÅGEL

DEN ÄRVIKTIG I DECKARE

FRAKTARI EKEN

NYHETS-DRAKE

RÄNNANI ISEN

LAG-LÖSHET

KAN MANMÅLTID

VÅRDS-LÖS

ÅTER-PREFIX

PORS-LINET

UNDKOMI SODOM

VIS-DOMS-

GUDFEG

FÅGEL?

TUSENTON

FRANSKTEST-ATOLL

TENNIS-KLUBB

SÅLDEARBETARE

BLIRPRESSADE

LÄN-TAGARE

BÄCKI NORR

INTRA-VENÖS

JUDISKLÄRD

SLAG KRON-DELEN

TVÅ IGAMLA

ROMEJ TILL-LÅTEN PERIOD

GRIPER SNÅL OCH ELAK

STÅL-FÖRETAG

FORMAV VARA

PANK

RYMD-RESENÄR

KAN BLIGAMMAL

GAMLA

O

LAGERL

KALER

A R A G E L AP T SG

INIGA

N

RE

ORNA

LÖ S N E

T

LL

F KI

RIGEN

E N D E R A

S

A

I

J B A NUDA

E

K

LAG

L A

O

BBD A

GONAUTERNA

N L E ND

RADE

R A S T

R SF A R A

N

RKI

L

ADE

S RE

VISEN

LAVHAND

E

LAR

I NGGAVVJ A

UTERIER

K U KS

B L Ö S ÖS

AR

TE

S G RÄ R O R

ALLA

NA

ÅDR

RNA

Å

EUU L S KB

S

A

ALK O A

R

BILOP

AVNJ

T

M A T EM

R N FA

O

A

K

E G E N D O M L I

AE

A N N O N S R

O

Ö

O

ENI K A S S

N I

O

AURIER

N

K

I

TENS

V L E

RSAM

I

T T

K V H J U

UR

R

A

OA R A

S

OTBILAR

K

S

I S

M L I T Ä R

SAL

YI S

R

O

TER

A I G A

O

GA

N I MT A N

R D REI T

ÅA

I

KryssvinnareVinnareikrysset1/2010ärEli-sabeth Hindsberg från Hel-singfors. Hon får boken Reuters rutor 3.Svenskbygdengratulerar.

Svenskbygdens Sudoku (lösningarna nederst på sidan)

enkel

Sudokulösningar

expert

Enkel

Expert

Konstr: Anita Lingestad, Ostkryss/III: Lars-Owe Strömqvist

5 7 2 98 9 5 4

2 4 71 4

2 9 67 5 46 8 9 11 2

2 37 6 1

7 4 31 8

8 3 65 7 2 1

4 2 62 5 8 7 4

421389657567142389389576241236417895914658723875293416792865134648931572153724968

946853127231749586875261349627485913153926478489137652598674231714392865362518794

13.9–18.9.2010Direktflyg med Finnair: Helsingfors–New YorkHotell ✯✯✯✯SHERATON NEW YORK HOTEL AND TOWERS

I priset ingår:• svenskspråkig guide• inträde till, och guidning på The Museum

of Modern Art (MoMA) och Guggenheim museum

• biljett till musikalen Billy Elliot• överraskningsprogram som imponerar• kvällskryssning på The Hudson River• frukost och middag eller lunch varje dag• all gemensam transport (från och till flygfältet,

från hotellet till museum eller restaurang o.dyl.)

samt stor möjlighet att lära känna Det stora äpplet på egen hand

Pris: 2 490 euroObs! Begränsat antal platser

Bindande anmälan senast den 6 maj 2010 till adm. sekr. Stina Heikkilä 09-68445713, [email protected]. Hon ger även till-läggsinformation om resan.

SFV:s kulturresa 2010 går till

New York, New York

Enastående urban upplevelseNew York är en enastående urban upplevelse, som får ditt hjärta att slå snabbare och väcker alla dina sinnen. I New York finns oändligt mycket sevärdheter och upple-velser. Av det stora äpplet går det inte att bita en alltför stor bit på en gång, så det lönar sig att njuta av staden med besinning.

Modern konst och stilfulla souvenirerOm du tycker om konst går det bra att tillbringa till och med hela resan på södra Manhattan, där det finns un-gefär tusen konstgallerier. New Yorks berömda Guggen-heim-museum är absolut värt ett besök. Bland samling-arna i Museet för modern konst, MoMa, är det för övrigt trevligt att spana in pärlor av finländsk design.

I en atmosfär av Gudfadern och ChinatownNew York är som känt en mångkulturell stad. Många av de etniska stadsdelarna är redan rentav legendariska, och inte minst tack vare de filmer som gjorts i New York. Mätta dig själv och dina sinnen exempelvis i judekvarte-ren på Lower East Side, nedre Manhattans Chinatown el-ler Little Italy.

Staden som aldrig soverI New York finns ca 25 000 restauranger, så det är bara att välja. I kvällningen kan du dra dig tillbaka för att t.ex. njuta av jazzmusik i den bohemiska atmosfären i Green-wich Village eller uppleva ett annat slags nattliv i de bok-handlar som har öppet hela natten.

B I L d : . d AV I d . I L I F F

Svenskbygden 2-2010

Documents

Transcript of Svenskbygden 2-2010