SVA VET · djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar därefter. God läsning! Anders...

SVAVETtema: Klimatförändringnummer 2 2009

generaldirektören har ordet. 3

nytt kompetenscentrum med fokus på klimatförändring och djurhälsa 4

evolutionen hinner inte med – arter utrotas snabbare än de förändras. 6

Vektorspridda infektioner ett ökande problem? 10

Bluetongue tar tempen på klimatet 14

Större insatser krävs för en hållbar djurhållning 17

ökad efterfrågan på kunskap om ekologiskt lantbruk 20

fjällräven hotad av rödrävens spridning i fjälltrakter 21

Klimatförändring – vad händer under ytan? 22

infektionssjukdomar hotar groddjurspopulationer 26

miljöhänsyn viktigt vid val av desinfektionsmedel 28

mögelgifter i foder och livsmedel påverkar folkhälsan 30

Pastörisering minskar smitta via biogasanläggningar 32

angrepp av spyflugor på levande djur kan vara en klimateffekt 35

Kalkning begränsar smittspridning via miljön 37

nya regler för licensläkemedel 38

besök. Ulls väg 2B post. Se-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se

Ansvarigutgivare. anders engvall Redaktör/redigering. Helena Ohlsson Omslagsbild. roland mattson/SVa

INNEHÅLL

iSSn 0281-7519

3

klimatförändringarna. I FAO-rapporten ”Livestock s Long Shadow” beräknas djurhåll-ningen stå för 18 procent av de utsläpp av växthus-gaser som orsakas av människan. Animalieproduk-tion är således både resurskrävande och klimatpåverkande. Samtidigt ökar den globala konsumtionen av animalieprodukter i takt med att befolkningen i utvecklingsländerna äter mer kött, köttprodukter, mejerivaror och ägg. Här föreligger målkonflikter. Det öppna svenska landskapet hålls effektivast öppet genom betande mular. Animalie-produkter är högvärdiga livsmedel som i rimliga mängder bidrar till ett gott närings- och hälsotill-stånd hos människor, inte minst i u-länder. Hur ser vi på dessa frågor, hur ställer vi oss till kraven att minska konsumtionen av animalieprodukter i den utvecklade världen, hur ser vi på den djurhållning som ändå behövs, både ur ett djurvälfärds- och klimatperspektiv, hur hållbar är den? Det här är frågor som jag menar behöver tas upp till bredare diskussion även i veterinära kretsar.

Vid SVA pågår nu ett arbete för att se vad SVA kan göra för en hållbar och klimatsmart djurhåll-ning. Friska djur är ett centralt tema här. Friska djur producerar mer, äter mindre foder och avger mindre gödsel än sjuka djur. Vi behöver också identifiera vilka faktorer/sjukdomar som under svenska förhållanden mest bidrar till att minska djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar därefter.

God läsning!

Anders Engvall, generaldirektör, Statens veterinärmedicinska anstalt

SVAskafrämjaklimatsmartdjurhållning foto: Bengt ekberg/SVa

REgERINgEN bEsLutadE HöstEN 2007 att utreda myndighetsstrukturen inom livsmedelskedjan. Utredningsuppdraget gick till Gerhard Larsson som i februari 2009 presenterade utredningsresul-tatet i betänkandet ”Trygg med vad du äter – nya myndigheter för säkra livsmedel och hållbar produktion” där han föreslog att Livsmedelsverket, SVA och delar av Jordbruksverket skulle slås samman till en ny myndighet, Livsmedelssäker-hetsmyndigheten. Betänkandet har remissbehand-lats och en mycket splittrad remissbild kunde konstateras. Regeringen har därefter satt ned foten och i budgetpropen 09/10 anfört att tillräckliga skäl inte föreligger för en så omfattande förändring av myndighetsstrukturen inom jordbruks- och fiskeområdet och att man därför inte avser att genomföra förslaget.

Detta innebär att SVA blir kvar som en egen myndighet och därmed kan fortsätta med den verksamhet vi har idag, den osäkerhet och oro som alltid vidlåter en organisation inför stora föränd-ringar är över. SVA kan nu se framåt och ta sig an de stora utmaningar som föreligger. En av dessa utmaningar är naturligtvis klimatförändringen och till den kopplade frågor såsom hållbar utveckling, djurhållning och livsmedelsproduktion. Männis-kans globala påverkan på klimatet är, om inte ett ovedersägligt faktum, så något som med mycket hög grad av sannolikhet pågår. Klimatförändring-arna medför att smittsamma sjukdomar får föränd-rade utbredningsområden och att Sverige kan drabbas. Regeringen har mot denna bakgrund beviljat medel till SVA för att öka kunskaperna inom detta område. Målet är att ha en god omvärldsbevakning och en hög beredskap inför nya och oväntade hot. Som framgår av detta nummer av SVAvet har vi redan nu identifierat olika typer av klimatrelaterade hot som skulle kunna utgöra en fara för Sverige. Samtidigt måste vi vara medvetna om att den globala djurhållningen bidrar till

gENERaLdIREktöREN HaR oRdEt

4

en klimatförändring pågår och vi får ett varmare och fuktigare klimat. djurens hälsa förväntas påverkas av klimatförändringen. Sjukdomar som sprids med vektorer såsom insekter och fästingar, m.fl. är i fokus. ekosystemen och vilda djur förväntas påverkas påtagligt och fiskar och vattendjur är speciellt utsatta genom sitt vanligtvis strikta temperaturberoende.

» Regeringen har beviljat SVA 16 miljoner kronor år 2009-2011 för att fördjupa och vidga kunskapen om hur klimatförändringen påverkar djurhälsan. SVA ska lyfta fram det som redan görs på myndig-heten inom klimatområdet, fördjupa kunskapen och dessutom utveckla kontaktnät och samarbeten med andra myndigheter, organisationer, m.fl. som också jobbar med effekten av ett förändrat klimat. Information och undervisning är en viktig del liksom att SVA ska inrikta sin forskning på att öka förståelsen av klimatförändringens effekter och hur de ska hanteras. Att föreslå förebyggande åtgärder har pekats ut som speciellt angelägna.

Nyttkompetenscentrummedfokuspåklimatförändringochdjurhälsa

VEktoRER sugER Vektorburna sjukdomar har ändrat och utökat sina utbredningsområden. Bluetongue som sprids med svidknott och drabbar idisslare har spridit sig norrut genom Europa och diagnostiserades för första gången någonsin i Sverige 2008. Borrelia som sprids med fästingar och har smågnagare som reservoardjur har rört sig norrut i Sverige. West Nile-feber smittar med hjälp av myggor och har fåglar som reservoardjur. Sjukdomen har cirkulerat i Europa under flera decennier men introducerades till Nordamerika först 1999 och har nu spridit sig över hela nordamerikanska kontinenten. Mer än 2 000 människor har där dött av sjukdomen och åtskilligt fler fåglar och hästar. Vektorforskningen är ett bra exempel på ett område där tvärveten-skapligt samarbete är nödvändigt, SVA samverkar därför med forskare från exempelvis Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

gRödoR mögLaRKlimatförändringen har också ändrat förutsätt-ningarna för odling, hantering och lagring av fodergrödor. Risken för mögelsvampar både i fält och under lagring ökar för både grovfoder och

det nya klimatkompetenscentret vid SVa ska bland annat fördjupa kunskapen och utveckla nätverk och samarbeten med andra myndigheter och organisationer som jobbar med effekten av ett förändrat klimat.

sVa bREddaR kompEtENsENfoto: lena livbom/SVa

5

spannmål. Nya grödor, som majs, odlas mer och mer i Sverige och majs kan vara mellanvärd för ett släkte av mögelsvamp, Fusarium, som även angriper vete.

paRasItER täRVissa parasiter kan komma att öka sina utbred-ningsområden när klimatet blir varmare och vinteravdödningen av deras olika utvecklingssta-dier i fält kan minska. Dessutom kan en förläng-ning i betessäsong leda till en längre expone-ringstid av djuren för parasitsmitta. Problemen med parasitinfektion hos både vilda och tama djur kan därmed öka, och för vissa arter av vilda djur tydligt reglera populationens storlek.

kLImatkompEtENscENtRum föRdjupaR kuNskap ocH utVEckLaR samaRbEtEN Det nystartade kompetenscentret arbetar med regeringens uppdrag t.ex. genom en arbetsgrupp med representanter för SVA:s olika kompetensom-råden. Såväl kompetenscentret som andra enheter vid SVA har under 2009 anställt ytterligare perso-nal med stöd av regeringens klimatpengar och tre nya forskningsprojekt med klimatanknytning har kunnat startas; om prognosmodeller för mögel-gifter i säd, om klimatets påverkan på fotröta hos får respektive på andelen VTEC-infekterade djur i en besättning. Vidare finns pågående projekt om t.ex. överlevnad av smittämnen i mark (t.ex. efter översvämningar) och om vektorers förekomst och egenskaper som smittbärare. Framöver planerar kompetenscentret t.ex. ett seminarium med titeln ”Wild life diseases and ecology in a changing climate” till 24 november och en tvärvetenskaplig konferens ”Climate change, health and ecology till hösten 2010”. Att ytterligare bredda kompetensen och utvidga SVA:s kontaktnät inom detta ange-lägna och högaktuella men ibland lite svåravgrän-sade område, är en spännande och viktig utmaning för SVA som nu har påbörjats. I takt med att vi lär oss mer och utvecklar våra kontaktnät/nätverk så hittar vi hela tiden nya frågeställningar att arbeta med.

Ann Albihn, laborator, ansvarig för SVA:s klimatcentrum, Statens veterinärmedicinska anstalt

ClimATEChANgE:hEAlThANdECOlOgySeptember1-32010Uppsala,Sweden

för information och anmälan besök www.sva.se

sVa bREddaR kompEtENsEN

en tvärvetenskaplig konferens som förenar

forskning inom veterinär- och humanmedicin,

ekologi och evolution

klimatcentrum vid statens veterinärmedicinska anstalt bjuder in till

Klimatförändringen orsakar stora förändringar bland jordens ekosystem

genom att ändra arters geografiska utbredning och livsbetingelser. Ett

förändrat klimat påverkar även ekologin hos många skadedjur och sjukdoms-

alstrande mikroorganismer som i hög grad påverkar jordbruk, skogsbruk och

fiskerinäring. Ett tvärvetenskapligt anslag är därför nödvändigt i diskus-

sionen om klimatförändringens effekter.

6

är en temperaturökning på 0,6 °C mycket eller lite? de flesta människor tycker nog att en sådan liten temperaturökning knappt känns. men en genomsnittlig ökning på 0,6 °C i jordens medeltemperatur har redan ställt till en hel del i naturen – och tyvärr är detta bara början. den globala uppvärmningen kommer att fortsätta. även om utsläppen av växthusgaser upphör idag, skulle uppvärmningsprocessen förmod-ligen fortsätta i hundratals år. dessutom ändras även mängden nederbörd och luftfuktighet på ett oförutsägbart sätt. Så vad kommer att hända med jordens ekosystem? Vad kan vi förvänta oss av framtiden? » Förändringen av klimatet är inte jämn över hela jordklotet; det är i de kalla områdena som tempera-turen stiger mest och det är också de som är känsligast för uppvärmningen. En temperaturök-ning från ”-” till ”+” räcker för att förvandla is till vatten, någonting som redan direkt och kraftigt har påverkat tillgång till föda och fortplantningen hos arter som är beroende av havsisen. En kraftig minskning av isen har, t.ex. utplånat de nordligaste populationerna av isberoende Adelie- och kejsar-pingviner runt Antarktis. Även isbjörnen i Arktis, vars sökande efter föda är starkt beroende av isen, uppvisar lägre kroppsvikt samt försämrad fortplan-ting och hälsa. Effekterna av klimatförändringen kan också vara mer komplexa än så och resultera i s.k. kaskadeffekter. Minskningen av is i Antarktis har t.ex. minskat förekomsten av alger som lever på is, vilket i sin tur har minskat beståndet av kräft-djuret Krill. Krill är den huvudsakliga födan för många fiskarter, sjöfåglar och marina däggdjur. Som ett resultat har dessa arter minskat i antal.

Evolutionenhinnerintemed–arterutrotassnabbareändeförändras

föRskjutNINg aV IsotERmEREn av de mest omtalade effekterna av klimatför-ändringen är förskjutningen av isotermer, dvs. linjer som binder samman områden med liknande temperaturförhållanden. Den geografiska utbred-ningen av arter begränsas ofta av individers temperatur- och fukttolerans, vilket gör att de lämpliga levnadsförhållandena i samband med uppvärmningen förskjuts mot polerna och mot högre höjder. I en omfattning, som påverkas av t.ex. luftfuktighet, tillgången till föda, boplats eller jordmån, förväntas arters utbredning att följa förskjutningen av isotermer. I vissa fall, som t.ex. för revbildande koraller, är en förskjutning av utbredningsområdet dock inte möjlig, eftersom utbredningen begränsas även av andra faktorer som t.ex. ljus. För de polnära och alpina arterna är situationen extra kritisk eftersom de redan finns vid ”världens ände” och de har helt enkelt inte någonstans att ta vägen. Dessutom har dessa arter ofta ”betalat” för sin specialisering och kyltolerans med sämre konkurrensförmåga och riskerar därför på sikt att bli utkonkurrerade av invandrande arter.

mäNNsIkaN pÅVERkas NäR aRtER föRsVINNERSpelar det någon roll för människans välmående om vissa arter försvinner och den biologiska mångfalden minskar? Svaret är faktiskt ett säkert ”ja”! Klimatrelaterade förändringar i arters utbredningsgränser kan innebära invasioner av oväntade grannar som t.ex. sjukdoms- och skade-arter. Förutom det biologiska värdet som varje art har i ett ekosystem kan artrikedomen också innebära ett effektivt buffertsystem mot sjukdomar för såväl människa som husdjur. Mångfaldens skyddseffekt yttrar sig genom ”utspädnings-effekten”, dvs. att sannolikheten för varje individ att drabbas av en sjukdom minskar när artrike-domen är större. Spridningen av sjukdomar som kräver ett leddjur (t.ex. insekt eller fästing) som

kLImatföRäNdRINgEN – bIoLogI ocH EkosystEm

7

mellanvärd påverkas särskilt av artrikedomen. Leddjuren biter bara ett begränsat antal gånger under sin livstid. Om de då biter en djurart som inte är mottaglig för sjukdomen så är bettet ”bortkastat” med avseende på smittspridning. Om en art försvinner eller minskar kraftigt, som t.ex. rödräv efter rävskabben, kan bytesart(er), som t.ex., rådjur öka i antal. Denna ökning kan i sin tur orsaka att en vektorpopulation (t.ex. fästingar) ökar, och därmed även risk för ökad smittspridning.

HuR ocH VaRföR pÅVERkas oRgaNIsmER aV tEmpERatuREN? Under evolutionens gång har organismer anpassat sig till olika miljöförhållanden. Som resultat har de utvecklat en stor variation i kroppsbyggnad, vilken kan variera från en enstaka cell till komplexa multicellulära system. En ökad komplexitet hos en organism medför dock också fler begränsningar, då alla system i kroppen måste anpassas till ett optimalt samarbete. En av begränsningarna är minskad tänjbarhet i djurens temperaturtolerans. Sannolikt skulle en bred temperaturtolerans hos

komplexa organismer innebära en ökad fysiologisk kostnad. Eftersom evolution och selektion generellt gynnar minimerad energiåtgång, har ”bredden” för temperaturtoleransen utvecklats till att vara så smal som möjligt för en specifik art i dess normala omgivning. Därför, när temperaturen överstiger eller faller under en viss nivå, resulterar det i fysiologiska begränsningar i livsfunktioner hos djuret. Arter från tempererade områden har som regel en bredare temperaturtolerans än arter i tropiken, och dessutom en viss förmåga till fysiologiska anpassningar i olika kroppssystem under extrema temperaturer. Många djur anpassar även sitt beteende när temperaturen stiger eller sjunker – t.ex. minskar aktivitet och rörelsehas-tighet hos nästan alla ryggradsdjur vid olämpliga temperaturer.

Både djur och växter uppvisar säsongsmässiga beteenden eftersom det oftast finns en begränsad period av året då organismen kan växa och fort-planta sig framgångsrikt. Tajmingen av säsongsbe-roende aktiviteter hos djur och växter kallas för artens fenologi. Observationer av arters fenologi har försett oss med starka bevis på att arter

Klimatförändringen stör den livsviktiga synkroniseringen mellan olika arters livscykler. Varmare vårtemperaturer har påverkat tajmingen på fåglarnas häckning. Halsbandsflygsnappare på gotland lägger numera sitt första ägg ca tio dagar tidigare än de gjorde på 1980-talet (källa lars gustafsson eBC/Uppsala universitet) foto: mare löhmus

8

reagerar på klimatförändringen. Förändringar som noteras oftast är t.ex. en tidigare blomning hos växter, tidigare datum för återvändande av flytt-fåglar och tidigare äggläggning hos flera fågelarter i tempererade klimatzoner. På grund av mång-falden i uppbyggnad hos djuren påverkar dock klimatförändringen inte tajmingen av olika arters fenologi på samma sätt. Detta kan leda till att en livsviktig synkronisering mellan olika arters livscykler störs och att nya, oftast mindre fördel-aktiga, (ur mångfaldsbevarande synvinkel) synkro-niseringar uppkommer. Generellt har studier uppskattat att i sju fall av elva påverkar klimatför-ändringen arter som är beroende av varandra så olika att det stör synkroniseringen och ger negativa effekter på organismers hälsa och fortplanting.Häckning är den mest energikrävande händelsen i fåglars livscykel, vilket gör synkroniseringen med förekomsten av föda avgörande. Under varma vårar aktiveras vissa fågelarters viktigaste föda, insekter, tidigare. Kläckningen av insekter och larver är mycket temperaturberoende och svarar snabbare på en tidig vår än vad fåglarnas reproduktion gör. Även om fåglarnas fortplantning också i viss mån kan påverkas av temperaturen, styrs den i huvudsak av dagsljuset och av olika hormonella processer. På grund av komplexiteten i systemen sker en förändrad tajming i fågelreproduktion mycket långsammare än förändringar i insekternas förekomst. Detta har lett till en dålig matchning mellan maximal födotillgång i form av många insekter eller larver och maximal åtgång av föda under omvårdnaden av ungar.

äR EN EVoLutIoNäR aNpassNINg tILL kLImatföRäNdRINgEN möjLIg?Att vädret varierar från ett år till ett annat är vanligt. De flesta arter tolererar en sådan variation genom sin fenotypiska plasticitet. Fenotypisk plasticitet är ett mått på hur mycket en individs genetiskt anlagda egenskaper som t.ex. utseende, beteende eller fysiologi kan variera beroende på rådande miljöförhållanden. T.ex. kan en och samma individ av tall med samma genetiska uppsättning (genotyp) se helt olika ut beroende på vilken jordmån den växer på eller om den står skyddad eller är vindpinad. På samma sätt, trots att det är ”skrivet i generna”, beror en människans längd på hur mycket näring man får under

uppväxten. Om klimatförändringen kommer att leda till massutrotning av arter beror mycket på om och hur snabbt arterna kan anpassa sig till föränd-ringen. Den snabbaste anpassningen i en popula-tions egenskaper sker med hjälp av individers fenotypiska plasticitet. När miljöförhållanden ändrar sig mer än vad den fenotypiska plasticiteten kan sträcka sig till, blir dock geografiska eller evolutionära (genetiska) anpassningar nödvändig för populationens överlevnad.

Allt fler forskare försöker förutspå evolutionens och selektionens roll i anpassningar till klimatför-ändringen. Dessa analyser räknar oftast med att evolutionen under klimatförändringen gynnar


Orkidéer som t.ex. Sankt Pers nycklar är ett exempel på arter vars utbredning begränsas av en viss typ av jordmån (kalkhaltig) och därför inte kan följa klimatförändringen oberoende av jordmåns-typen. foto: mare löhmus

9


förekomsten av vissa genotyper som redan finns inom den naturliga variationen bland individer av en art. Följaktligen, ju mer genetisk variation det finns hos en population eller art, desto mer mate-rial har den naturliga selektionen att ”testa på” och desto större är sannolikheten att arten kan anpassa sig till ändrade förhållanden. I så fall gynnar klimatförändringen arter med bred temperatur-tolerans, kort generations- och mognadstid och riklig genetisk variation.

LÅNgt gENERatIoNsINtERVaLL EN EVoLutIoNäR NackdELÄven om tanken på evolution och anpassning låter enkel och självklar – den naturliga selektionen ska gynna individer som är bättre anpassade till den nya miljön – så är verkligheten mer komplicerad. Att anpassa sig till en ny miljö handlar sällan om att förändra uttrycket av en gen utan kräver en förändring i kombinationen av många olika gener. Därför kan man tänka sig att även om en enkel genetisk förändring skulle kunna eliminera en egenskap som för tillfället begränsar populationen i en viss miljö (t.ex. temperaturbegränsning), skulle elimineringen av den egenskapen förmodligen innebära en kostnad för något annat kroppssystem (t.ex. sämre vävnadskvalitet när arten växer fortare i varmare klimat). Detta skulle kunna leda till att blivande generationer får försämrad kondition (t.ex. långsammare rörelsehastighet) och livsdug-lighet (t.ex. sämre förmåga att fly från rovdjur), vilket skulle kunna skapa ett nytt selektionstryck på en annan egenskap vars eliminering i sin tur kan medföra en kostnad. Med andra ord kommer evolutionen behöva pågå många generationer, blanda mycket genetiskt material och samutveckla flera olika system innan en ”optimal och anpassad genotyp” är uppnådd. Därför sker evolutionen hos arter med långt generationsintervall förmodligen alldeles för långsamt för att arten genetiskt ska kunna anpassa sig till dagens snabba ändring i miljön.

Trots det kan evolutionära processer under vissa förhållanden ändå ha en stark inverkan. En intres-sant anpassning har setts i Nordamerika, där larver av en liten Nordamerikansk mygga (Wyemyia smithii) numera går i vintervila nio dagar senare på hösten än för 30 år sedan. Tajmingen för vinter-vilan är egentligen oberoende av uppvärmningen

som sådan, utan bestäms enbart med hjälp av fotoperiod (förhållanden mellan dagsljus och mörker). Forskningen har visat att myggan, speciellt i dess nordliga begränsning har ändrat sin uppfattning om hur kort dagen ska vara för att den ska falla i dvala. Detta ger myggorna möjlighet att hinna med fler generationer per växtsäsong.

EkosystEm föRLoRaR sIN syNkRoNIsERINgSammanfattningsvis har den pågående klimatför-ändringen orsakat en förflyttning av utbrednings-områden mot polerna och mot högre altitud hos en rad arter. Arter vars utbredning är begränsad på grund av fysiska hinder visar kraftig minskning i sin utbredning. Exempel på sådana är korallrevs-arter, polära arter och högaltitudarter, som också har varit de första att dö ut på grund av miljövaria-tioner orsakade av klimatförändringen. Livsviktiga samspel mellan arter (t.ex. rovdjur/byte, insekt/pollinatör) har i ett flertal ekosystem förlorat sin synkronisering när en art reagerat snabbare på uppvärmningen än den andra. Hos vissa arter har man sett tendens till evolutionär anpassning, dock verkar utrotningen av populationer gå i snabbare takt än förändringen i populationers egenskaper. Därför är nya tankesätt och strategier i bevarande-arbetet nödvändiga för att bevarandet av den biologiska mångfalden ska kunna effektiviseras. Först och främst behövs strategier som underlättar bevarandet av genetisk variation i populationer, särskilt vid arters utbredningsgränser där selek-tionstrycket är som starkast.

Mare Lõhmus, forskare Statens veterinärmedicinska anstalt

förslag på vidareläsning:dawson, a. 2008. Control of the annual cycle in birds: endocrine constrains and plasticity in response to ecological variability. Phil. trans. r. Soc. B 363, 1621-1633

Parmesan, C. 2006. ecological and evolutionary responses to recent climate change. annu. rev. ecol. Syst. 37, 637-69

Pörtner, H.O. & farrell, a.P. 2008. Physiology and climate change. Sience. 322, 690-692

10

Ett VaRmaRE kLImat gyNNaR VEktoRER

Smittspridande vektorer utgörs ofta av leddjur som t ex insekter och spindeldjur. en stor andel av nya sjukdomar, så kallade emerging diseases, är vektorspridda infektioner. dessutom är många av dessa zoonoser, infektionsämnen som smittar både djur och människa. eftersom vektorers utveckling och livsbetingelser är temperaturberoende pekar både historiska klimatdata och förväntade framtida klimat-förändringar på att en miljöpåverkan kan skapa scenarion kring vektorburna sjukdomar som är svåra att förutspå i dagsläget.

» En klimatförändring, med högre medeltempe-ratur och mer nederbörd ger en högre luftfuktighet som generellt kan tänkas gynna leddjursvektorers utveckling, spridning och överlevnad. Föränd-ringen torde också komma att påverka växtligheten och därmed skapa miljöer som skiljer sig väsentligt från de vi har idag. Om vektorburna sjukdomar väl introduceras kan dessa vara svåra att bekämpa just på grund av den komplexa epidemiologi där förutsättningar kan variera då habitat, vektorn, smittämnet styrs av rådande klimat. Att i nuläget, utifrån befintlig kunskap, förutspå hur vektorer, blodvärdar, smittoreservoarer och smittämnen kan komma att uppträda i nya miljöscenarion och bedöma risker för vektorburen smitta är därför svårt.

täNkbaRa scENaRIoNMed utgångspunkt från vad som är känt om vektorer är att de är opportunistiska och kan därför etablera sig i nya områden. De kan komma att uppträda i större antal vid temperaturhöjning

eftersom deras aktivitet och ämnesomsättning ökar vilket kräver fler blodmål som leder till en ökad äggproduktion. Detta kan ge upphov till fler generationer med mer avkomma då vektorsäsongen även kan komma att förlängas. Om miljöerna också blir gynnsamma för vektorers utveckling, i form av tät undervegetation för fästingar och i fallet med stickmyggor, att larvhabitat såsom vattensamlingar och översvämningsområden ökar är risken över-hängande att de då kan sprida sig till vida större geografiska utbredningsområden än idag. Somma-rens plågsamma erfarenhet av översväm-ningsmyggan, Aedes sticticus, härjningar långt utanför området vid nedre Dalälven, vittnar om en geografisk expansion, trots att årliga bekämpnings-insatser mot larver har genomförts där i tio år! Vektorpopulationers expansion kan ge upphov till en ”stafetteffekt” där en vektorart överlämnar smittämnet till andra arter i angränsande popula-tioner. På så sätt kan smittan introduceras och spridas till områden utanför vektorarters naturliga utbredningsområde. Ett tänkbart scenario är att den mest betydelsefulla svidknottsvektorn för bluetongue i medelhavsområdet, Culicoides imicola, skulle kunna expandera sitt utbredningsområde till norra Europa där Culicoides obsoletus är den domi-nanta arten. De serotyper av bluetonguevirus som är endemiska i medelhavsområdet, BTV-1, 2, 4, 9 och 16, har ännu inte påvisats i norra Europa där BTV-8 orsakade utbrottet 2006 - 2008 (se artikel s 14). Vid en klimatförändring kan populationer av arterna C. imicola och C. obsoletus komma att överlappa och risken torde öka markant för spridning av medelhavsområdets serotyper till norra Europa och vice versa, även om en strikt kontroll av djurtransporter upprätthålls. African Horse Sickness Virus (AHSV) är närbesläktad med bluetonguevirus samt har samma temperaturbe-gränsningar. Viruset sprids framförallt med

Vektorspriddainfektionerettökandeproblem?

11

fåglar kan vara reservoarer för flera smittämnen, framförallt virus, utan att bli sjuka av dem. då det finns stickmyggor som endast tar blodmål på fåglar kan smittämnen cirkulera i fågelpopulationer utan att vi märker det. Vissa arter av stickmyggor kan även ta blodmål på andra djur än fåglar och sprider därmed smittan från fåglar till andra djurslag. ett aktuellt exempel är rapporter om fall av eastern equine encephalitis virus på häst i USa. Viruset kan också drabba människa, inte sällan med dödlig utgång. foto: Bengt ekberg/SVa


C. imicola. Sjukdomen har redan flera gånger nått södra Europa. Frågan infinner sig då om staffett-effekten kan orsaka en vidare spridning av AHSV med C. obsoletus till norra Europa i framtiden?

fÅgLaR VIktIga bLodVäRdaR föR mÅNga bLodsugaNdE INsEktERArbovirus är en förkortning av engelskans arth-ropod-borne virus (arthropod = leddjur), och har ofta namn som kopplas till geografiska områden såsom West Nile Fever Virus, Rift Valley Fever Virus, Venezuelan Equine Encephalitis Virus och så vidare. Fåglar är viktiga blodvärdar för en rad olika blodsugande insekter samtidigt som de är reservoarer för många arboviroser utan att uppvisa några sjukdomssymtom. Vissa arter av stickmyggor är ornitofila och suger enbart blod på fåglar, medan andra arter suger på olika typer av djur, inklusive människa. Så länge virus cirkulerar mellan ornito-fila stickmyggor och fåglar toleranta mot smitt-ämnet är allt frid och fröjd. Men sker någon typ av förändring i denna miljö där nya förutsättningar

för smittspridning skapas, till exempel introduk-tion av alternativa värdar kan detta få ödesdigra konsekvenser. Stickmyggarter som tar blodmål på olika typer av blodvärdar, så kallade bridge vectors, är betydelsefulla då dessa kan överföra smittämnen till en rad andra djurslag och människa. Sjukdoms-utbrott av arbovirosen Eastern Equine Encepha-litis (EEE) drabbar både hästar och människor på den amerikanska kontinenten, inte sällan med dödlig utgång. Allvarliga utbrott av sjukdomen har uppkommit då man har omvandlat orörda natur-områden till rekreationsområden och öppnat upp för hästar samt ryttare som då blir smittade av bridge vectors.

gNagaRE REsERVoaRER föR fästINgbuRNa smIttoRGnagare är betydelsefulla reservoarer för fästing-burna smittor samtidigt som de är viktiga blod-värdar för fästingars larv- och nymfstadier. På senare tid har rapporter inkommit att fästingar återfunnits i större utsträckning i landets norra

12

Observationer tyder på att utbredningsområdet och aktivitetsperioden för den allmänna fästingen, Ixodes ricinus, har utökats. då denna fästing suger blod på flera olika djurslag är den en effektiv spridare av smittor som drabbar både djur och människor. foto: Bengt ekberg/SVa

delar. I södra Sverige påbörjas fästingars aktivitet redan i april och upphör först i oktober-november. Denna förlängda aktivitetsperiod visar på fästingars direkta respons på temperaturstegringar. Som tidigare nämnt är det dock flera faktorers samverkan som avgör vektorburna smittors uppträdande och förekomst vid en klimatföränd-ring. Exempelvis, om vegetationen skapar förut-sättningar som påverkar reservoardjur negativt kan det ge upphov till fragmentering av befintliga populationer. Arter kan då föredra olika typer av habitat och därmed skiljas från varandra eller så kan populationer av en och samma art dela upp sig, om resurser är knappa i den nya miljö som skapas. Detta kan resultera i att smittan reduceras i gnagarpopulationen, dvs smittkällan. Vektorkompetens, förmågan att sprida smitt-ämnen, kan variera mellan olika geografiska populationer av samma art. Därför kan mönstret med smittspridningen förändras om en ”ny” population expanderar sitt utbredningsområde. Likväl kan kompetensen att sprida smittämnen öka om temperaturen stiger. Den bakomliggande orsaken kan bero på en kombination av att smitt-ämnet förökar sig snabbare samt att vektorn biter oftare. Orsaken till att vissa vektorarter bara överför enstaka smittor medan andra arter kan sprida flera olika smittämnen är inte känt. Den asiatiska tigermyggan, Aedes albopictus, är en multikompetent vektor. Den har nyligen påvisats så långt norr ut i Europa som i Nederländerna. Myggan har dock upptäckts i pågående övervak-ningsprogram, bekämpats och utrotats utom i Italien där den har etablerat sig. Tigermyggan är en så kallad container-breeder med larvutveckling i tillfälliga vattensamlingar i dunkar, ihåliga träd, däck osv. Den utbredda handeln av begagnade bildäck världen över har därför gynnat den lång-väga spridningen av denna myggart.Alltför ofta ges en grovt förenklad bild av de mekanismer som styr sjukdomsspridning på grund av förväntad klimatförändring. Merparten av

forskarsamhället inom problemområdet är eniga om att en klimatförändring kommer att påverka ekosystem samt hälsan hos djur och människor. Det är dock oklart vilken omfattning och vilka konsekvenser det får. Dessutom, kommer föränd-ringarna att vara enbart negativa eller möjligen också positiva?

aNgELägNa ÅtgäRdERI Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetän-kande (SOU 2007:60) skrivs att SVA i samverkan med andra institut ”bör följa utvecklingen av epidemiologin hos nya och kända infektioner till följd av klimatförändringen” samt att med tvärve-tenskaplig forskning belysa ”klimat- och ekosys-temförändringars påverkan på smittspridning” och de kunskapsluckor om klimatets betydelse inom ”vektorförekomst” samt ”förekomst respektive utbredning i landet av vektorburna smittämnen”. Sådan information kan fås genom att inventera och därmed fastställa förekomsten av potentiella vektorer för nya klimatrelaterade smittor. Dess-utom bör en fortlöpande registrering ske av redan befintliga vektorers utbredningsområde och deras smittor som ökar på grund av ett förändrat klimat. Att studera om vektorers förmåga att sprida relevanta smittor på våra breddgrader överens-stämmer med mönstren som uppvisas på sydligare breddgrader skulle tillgodose utredningens riktlinjer. Slutligen att studera och få kunskap rörande interaktioner mellan vektorer, smittoreser-voarer och födovärdar i en av klimatet föränderlig miljö skulle bidra till att utveckla användbara modeller för riskanalys och hantering av nya och redan existerande smittskyddsproblem med vektorburna infektioner.

SVA har redan pågående studier rörande klimatpåverkan på djursjukdomar där vektorer är inkluderade (se artikel s 14). Bland annat ingår SVA i EU-projekt, nationella projektsamarbeten och ett nordiskt samarbete där klimatets betydelse för bluetonguevektorers smittspridning skall model-

13


leras, fastställas och presenteras under nästa år. Förutsättningar för nätverksbyggen genom forskningssamarbete och informationsutbyte i syfte att öka kunskapen inom vektorekologi och veterinärmedicinsk entomologi är goda. Vi ser fram emot att etablera fler samarbeten med

ytterligare institut utöver de som initierats hittills till stöd för SVA:s klimatkompetenscentrums verksamhet.

Jan Chirico, forskareStatens veterinärmedicinska anstalt

VÅR VIsIoN: fRIska djuR – tRygga mäNNIskoR.SVA:s forskning har med tiden blivit allt viktigare och vårt mål är att stärka såväl vårt kunskapsläge som vår beredskap. Livsmedelssäkerhet är en prioriterad fråga, liksom zoonoser, det vill säga sjukdomar som kan spridas mellan djur och människa.

Bakterier, virus och parasiter bryr sig inte om nationsgränser. Forskningen måste därmed också vara gränslös. SVA deltar i flera nätverk inom EU, samarbeten som stärker SVA i kampen mot smitt-samma sjukdomar och ger tillgång till en större samlad specialistkompetens.

OIE* har utsett SVA till internationellt refe-renslaboratorium för specialdiagnostik för virus-

sjukdomar och SVA är EU:s referenslaboratorium för Campylobacter.

Den nära kontakten med andra myndigheter, företag, veterinärer, bransch- och intresseorganisa-tioner ger oss en mycket god överblick över djurhäl-soläget. Det styr vår forskning och gör den aktuell och nära behoven på fältet.

Forskningen inom SVA fokuserar på:• friska djur för säkra livsmedel• infektionssjukdomar hos sport- och sällskapsdjur• ökad kunskap om hur smittämnen sprids bland vilda djur och i miljön

FRämSTNäRdETgällERSmiTTSAmmASjUkdOmARhOSdjUR

*OIE, Office International des Epizooties, är den veterinära motsva-righeten till WHO, World Health Organization

www.sva.se

14

Bluetonguetartempenpåklimatetflera allvarliga epizootisjukdomar sprids via insekts- eller gnagarvektorer, dessa sjukdomar är speciellt känsliga för klimatförändringar som påverkar vektorernas habitat och beteende-mönster och därigenom ger direkt effekt på sjukdomarnas utbredning och spridnings-mönster. Höjd medeltemperatur kan också göra det möjligt för helt nya insektsarter att fungera som vektorer då insekternas förmåga till effektiv smittspridning ofta är kopplad just till temperaturen. Utbrottet av bluetongue i norra europa 2006 till 2008 är ett utmärkt exempel på båda dessa fenomen.

» Bluetongue orsakas av ett insektsburet orbivirus med 24 olika serotyper utan sinsemellan korsim-munitet. Sjukdomen betraktades till så sent som för drygt femtio år sedan som en exotisk sjukdom hos får i södra Afrika. Numera är den spridd bland såväl små som stora tama idisslare, vilda idisslare och dess predatorer, samt geografiskt utbredd över hela Afrika, Mellanöstern, Asien och därtill även i Europa så långt norrut som Sverige.

De huvudsakliga vektorerna för bluetongue är arter av Culicoides spp., så kallade svidknott. Culicoidessläktet är artrikt med mer än 1 400 arter identifierade, endast ett fåtal av dessa är dock kompetenta vektorer. Culicoides imicola är globalt sett den absolut dominerande smittspridaren och endast närvaro av detta svidknott ses som en hög riskfaktor för spridning av bluetongue.

sjukdomEN ocH dEss symtomKlinisk sjukdom hos tamdjur är vanligast och allvarligast på får men även nötkreatur och getter kan insjukna med symtom av varierande grad.

Bluetonguevirus av serotyp åtta (BTV-8) verkar orsaka mer symtom hos nötkreatur jämfört med övriga serotyper. Hos sjuka djur ses bland annat utbredda blödningar och svullnader i slemhinnor, främst i mun- och näshåla, följt av inflammatoriska förändringar och sekundärinfektioner. I enstaka fall svullnar djurets tunga kraftigt och kan på grund av cirkulatoriska skador mörkna vilket gett namn åt sjukdomen. Sjukdomen orsakar betydande produktionsförluster och stort lidande för drabbade djur.

Både antikroppar och virus har isolerats från många arter av vilda djur, framför allt hjortdjur, men de visar oftast inga tecken på sjukdom. Vid en riktad övervakning av vilt och hägnat klövvilt i södra Sverige under jaktsäsongen 2008 provtogs 625 älgar, 98 rådjur och 32 kronhjortar utan att vare sig virus eller antikroppar kunde påvisas. Det har diskuterats om vilda idisslare fungerar som reservoar för virus som sedan via vektorerna smittar husdjuren och orsakar sjukdom. För de serotyper som framförallt drabbar får antas nötkreaturen spela en liknande roll.

bLuEtoNguE I EuRopa Sedan slutet av 1990-talet har bluetongue spridit sig norrut och fem olika serotyper (BTV-1, 2, 4, 9 och 16) har från 1998 förekommit endemiskt i Medelhavsregionen.

Under 2006 påvisades i Holland BTV-8, en serotyp som aldrig tidigare påvisats norr om Sahara. BTV-8 spreds under året i Europa och innan årsskiftet hade sammanlagt över 1 600 fall påvisats i Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland och Frankrike trots att transportrestriktioner för mottagliga djur från infekterade områden infördes. Smittan övervintrade och tog ny fart sommaren 2007 med sammanlagt över 33 000 fall rapporte-rade under året. Då hade smittan också påvisats i Schweiz, Tjeckien, Storbritannien och Danmark.

bLuEtoNguE – EN INdIkatoRsjukdom

15

Under 2008 påvisades sedan smitta i form av antikroppar i tankmjölk även i södra Sverige. Vidare undersökningar och övervakningar visade en omfattande spriding av smittan inom landet. Smittade djur har dock haft låga koncentrationer av virus i blodet och endast ett fall med kliniska symtom har setts. En redan befintlig vaccinations-plan sjösattes då det första positiva provet hittades och denna liksom parallella kampanjer på konti-nenten tycks ha varit effektiva då i skrivande stund inga fall av BTV-8 setts i Europa under 2009.

stIgaNdE mEdELtEmpERatuR gyNNaR VEktoRN Utbrott av bluetongue är starkt kopplat till närvaro av vuxna Culicoides spp. i aktiv reproduktionsfas och uppvisar i tempererade områden ett säsongsbe-roende förlopp med flest antal sjukdomsfall under sensommar och tidig höst, då antalet vektorer är som högst.

En vektors kompetens beskrivs som förmågan att smittas av ett infektiöst agens (smittämne), behålla och uppföröka det och sedan överföra det till ett mottagligt värddjur. Vektorns kapacitet är antalet infektiva bett som den orsakar under sin livstid (två-fyra veckor för ett Culicoides-knott). Båda dessa egenskaper är starkt kopplade till klimatet. Med ökad dygnsmedeltemperatur ökar svidknottens vektorkompetens, och arter som vi

inte trott kunnat sprida sjukdom kan uppträda som kompetenta vektorer. Detta beror bland annat på att vid ökad medeltemperatur förkortas virus replikationstid i vektorn och den kan alltså snab-bare sprida smitta vidare. Vektorernas livslängd ökar också vid stigande medeltemperaturer. För Culicoides spp. är också fuktigheten av betydelse, generellt är hög fuktighet positivt för knotten men C. imicola ses inte i områden med en årsnederbörd över 1 000 mm då larverna som läggs på marken dränks och dör vid översvämningar.

öVERVINtRINgsföRmÅgaEtt fenomen som observerats under utbrottet av BTV-8 i norra Europa och som troligen också är korrelerat till klimatförändringar är bluetongue-virusets förmåga att övervintra. Vuxna Culicoides spp överlever normalt inte, till skillnad från ägg och larvstadierna, om dygnsmedeltemperaturen understiger 10-12°C. I delar av Europa med varmare klimat, till exempel i södra Spanien, har Culicoides spp. fångats i fällor inomhus även under vinterhalvåret men i Sverige ses flera månader utan vektoraktivitet såväl utom- som inomhus. Trots detta övervintrade alltså BTV-8 i norra Europa mellan 2006 och 2007 och även mellan 2007 och 2008. Flera hypoteser gällande hur detta kunde ske har ventilerats; via övervintrande, infekterade


den 6 september 2008 påvisades för första gången någonsin närvaro av bluetonguevirus i Sverige i form av ett antikroppspositivt tankmjölksprov. foto: erika Chenais

16

vuxna svidknott, överföring av virus från svid-knotten till dess ägg, förlängd infektion i värd-djuren samt virusöverföring mellan mor och foster i (det vilda eller tama) värddjuret. Det senare har varit mycket omdiskuterat men har nu kunnat visas flera gånger, både i Sverige och i andra länder. Kalvar som fötts långt in i den vektorfria perioden har haft virus i blodet och moderdjuren har haft antikroppar mot bluetonguevirus men inte längre påvisbara mängder virus i blodet.

spRIdNINgsVägaR/EtabLERINgTills för inte mindre än två år sedan var den samlade expertisen tämligen enad om att blue-tongue inte var något vi behövde oroa oss för i Sverige; C. imicola finns inte här och kan inte överleva eller ännu mindre replikera virus i vårt klimat om den skulle introduceras. Så vad hände?

För att ett utbrott ska kunna inträffa måste givetvis smittämnet först introduceras. Detta kan för bluetonguevirus ske på fyra olika sätt: 1) via förflyttningar av djur eller djurprodukter (sperma, embryon), 2) genom att infekterade vektorer följer med till exempel djur, växter, flygplan eller fartyg, 3) genom att vektorerna aktivt flyger, eller slutligen 4) passiv transport av vektorer med luftströmmar.

Virusintroduktion är dock inte tillräckligt för att


skapa ett utbrott, virus måste också kunna etableras. Etablering av bluetonguevirus är bero-ende av antal och utbredning av mottagliga värddjur, duration och koncentration av blueton-guevirus i värddjuren, kapaciteten i den lokala vektorpopulationen samt medeltemperaturen.

Sammanfattningsvis: ett tillräckligt stort antal svidknott måste bli infekterade genom att äta blodmål från värddjur med viruscirkulation i blodet och de måste sedan kunna överleva länge nog för att virus ska hinna replikeras i dem och bli överfört till ett nytt värddjur. Samtliga dessa faktorer uppfylldes uppenbarligen i norra Europa 2006-2008.

LuftstRömmaR fRÅN koNtINENtEN tRoLIg smIttVäg föR sVENskt utbRott För den tidigare spridningen av BTV-1, 2, 4, 9 och 16 till södra Europa är det sannolikt att smittan har introducerats genom att svidknott spridits med vinden från pågående utbrott i norra Afrika. Virus kan också ha introducerats genom importer av infekterade djur. Introduktionen av BTV-8 2006 är betydligt mera oklar, ingen gradvis norrgående spridning har skett utan virus har ”hoppat” direkt från söder om Sahara till norra Europa. Vi tror oss dock veta hur introduktionen av BTV-8 till Sverige gick till. Det verkar som om svidknotten har introduceras på flera platser via passiv transport med luftströmmar från kontinenten. Den lokala spridningen tycks inte ha varit uttalad, i flertalet besättningar har endast enstaka djur smittats.

Utbredningsområdet för C. imicola i Europa är väl studerat, 1997 gick den norra gränsen ungefär parallellt med Afrikas norra kust för att 2005 ha flyttats upp ända till norra delarna av Italien. Ett otvetydigt samband mellan stigande dygnsmedel-temperatur, ökad utbredning av C. imicola och tilltagande spridning av bluetongue i Europa kan ses. Om man därtill lägger till den ökade vektor-kompetensen och -kapaciteten hos andra Culicoides spp. med stigande dygnsmedeltemperatur så kan vi nog räkna med fortsatt utbredning av bluetongue och andra sjukdomar spridda av insektsvektorer i framtiden.

Erika Chenais, epidemiolog Statens veterinärmedicinska anstalt

Oinfekterat vuxet svidknott biter värddjur som har virus cirkulerande i blodet.

Virus replikerar i svidknottet under 14-21 dagar.

infekterat vuxet svidknottbiter mottagligt värddjur.

mottagligt värddjur

Virus uppförökas i värddjurets blod, efter tre dagar finns tillräckliga virusmängder för att infektera ett nytt svidknott.

infekterat värddjur

infektionscykelbluetonguevirus

illustration: Helena Ohlsson /SVa

17

Störreinsatserkrävsförenhållbardjurhållningdjurhållning bidrar i hög utsträckning till uppvärmningen av jorden och även till många andra miljöproblem. globalt förväntas efter-frågan på animaliska livsmedel att öka väsent-ligt, vilket innebär att djurhållningens negativa miljöpåverkan kommer bli ännu större framöver om vi inte lyckas utveckla djurhållningen mot en mer hållbar produktion.

» FAO:s rapport från 2006 ”Livestock’s Long Shadow” beskriver djurhållningens miljöpåverkan som enorm och akut, men påpekar också att potentialen att minska denna påverkan är stor. I rapporten pekas djurhållningen ut som en av huvudorsakerna till de stora globala miljöpro-blemen och beräknas stå för 18 procent av växthus-gasutsläppen som orsakas av människan. Idisslarna producerar genom sin matsmältning växthusgaser som de rapar upp och gödsel från husdjur inne-håller ämnen som kan avgå till atmosfären som växthusgaser och ämnen som kan leda till t.ex. övergödning och försurning. Att hålla djur är också mycket resurskrävande eftersom produktionen kräver stora mängder vatten, mark och foder. För att ge plats åt odling av foder som sedan vidare-transposteras till bl.a. Sverige, skövlas skogen på många håll i världen som t.ex. för sojaodling i Sydamerika och för produktion av palmolja på Borneo.

kRaftIgt ökad köttkoNsumtIoNEn viktig faktor som påverkar djurhållningens hållbarhet är människors konsumtionsvanor. I Sverige har köttkonsumtionen ökat kraftigt sedan 1950, och från 1990 till 2005 har konsumtionen ökat med hela 50 procent. I Sverige äter vi idag över 80 kg kött per person och år. Skillnaden är stor om vi jämför siffran med konsumtionen av kött i

utvecklingsländerna, som var 30,7 kg kött per person under 2006 (de fattigaste människorna konsumerar väldigt mycket mindre). Köttkonsum-tionen i världen är mycket snedfördelad, vilket till stor del beror på människors ekonomi. En växande befolkning i främst utvecklingsländerna och en växande medelklass i världen innebär att efter-frågan på animaliska livsmedel förväntas fördubblas till 2050. För att inte öka djurhåll-ningens negativa påverkan ytterligare från dagens redan höga nivå krävs därför att varje djurs miljö-påverkan halveras till 2050, eller att köttkonsum-

djuRHÅLLNINgEN oRsakaR stoR mILjöpÅVERkaN

foto: emma Selberg nygren

Kvinnan på bilden bor i utkanten av Ugandas huvudstad Kampala. Hon har tack vare sina kor kunnat försörja sina barn och kunnat ge dem utbildning. djurhållning är en mycket viktig inkomstkälla för fattiga i världen, speciellt för kvinnor.

18

tionen minskar. För att dessutom minska djurhåll-ningens negativa miljöpåverkan krävs ännu större åtgärder. Samtidigt som djurhållningen har en sådan kraftig påverkan på miljön är den en mycket viktig källa till protein och hushållsinkomst i världen. Speciellt i utvecklingsländerna är djurhåll-ning ofta en viktig del av landets ekonomi. Ungefär en femtedel av jordens befolkning livnär sig på djurhållning och det är ofta den viktigaste inkomstkällan för mycket fattiga människor.

skILda ÅsIktER om EkoLogIskt REspEktIVE koNVENtIoNELLt joRdbRuk Ekologiskt jordbruk anses av bland andra FN-organet FAO, EU och Svenska staten vara ett exempel på en produktionsform som strävar mot ett hållbart jordbruk. Det finns stor utvecklingspo-tential för att olika former av djurhållning ska bli långsiktigt hållbara, men ibland kan den diskussion

som råder mellan företrädare för ekologiskt res-pektive konventionellt jordbruk verka blockerande för utvecklingen mot en verkligt uthållig produk-tion. Under sommaren och hösten har debatten om ekologiskt jordbruk varit het i media med forskare, politiker med flera som har vitt skilda åsikter om det ekologiska jordbrukets hållbarhet. Exempelvis har det omedelbara behovet av ökad livsmedelspro-duktion i många utvecklingsländer ställts i motsats till ekologisk produktion. Ekologisk produktion har som mål att vara både miljö- och djurvänlig. Att uppnå detta är inte helt lätt, eftersom en åtgärd för att förbättra ett mål kan leda till en försämring av ett annat. Att till exempel ge grisar större ytor är positivt för grisarnas välfärd då de får större möjligheter att kunna utföra sina naturliga bete-enden. Större ytor kan dock leda till mer utspridd gödsel och därmed mer ammoniakavgång som leder till försurning och övergödning. Ekologiska

för att inte öka djurhållningens negativa påverkan ytterligare från dagens redan höga nivå krävs att varje djurs miljöpåverkan halveras till 2050, eller att köttkonsumtionen minskar.


foto: Bengt ekberg

19

grisar utfodras med foder utan syntetiska amino-syror, eftersom dessa är förbjudna inom ekologisk produktion. Visserligen anses fodret vara mer naturligt, men det ekologiska fodret har i stället ett högre proteininnehåll, som leder till mer kväve i gödseln och risk för högre ammoniakavgång. Genom att justera utfodringen och utformningen av grisarnas ytor kan avgången av miljö- och klimat-farliga gaser minskas, utan att den högre välfär-den påverkas. Potentialen för en mer miljö- och djurvänlig produktion finns, men mer forskning behövs. Det är viktigt att komma ihåg att ekolo-giskt jordbruk fortfarande är under utveckling, och att den forskning som gjorts är mycket begränsad jämfört med inom det konventionella jordbruket, som utvecklats under mycket lång tid.

sVENsk djuRHÅLLNINg LÅNgt IfRÅN HÅLLbaRI Sverige har vi en mycket god djurhälsa och våra djur är högproducerande internationellt sett. Den svenska djurhållningen är dock långt ifrån hållbar, och faktorer som klimatförändringen, livsmedels-kriser och finanskriser m.m. kan komma att ändra förutsättningarna för att bedriva jordbruk. Sveriges riksdag har antagit 16 miljömål som är ekologiskt hållbara på lång sikt och som Sverige jobbar för att uppnå. Djurhållningen berörs av flera mål, men att nå de flesta av målen bedöms som osannolikt om inte större politiska och ekonomiska insatser görs. I skriften ”Lantbrukets djur i en föränderlig miljö” (utgiven av SLU och SVA 2009) bedöms nedanstå-ende områden vara extra viktiga att arbeta vidare med inom djurhållningen:

• friska djur• utfodring • avel • foderodling• stallgödselhantering• djurhållningens koncentration och geografiska lokalisering • fullständiga livscykelanalyser

foRskNINg VId sVa bIdRaR tILL att mINImERa smIttRIskER I kREtsLoppAv dessa områden arbetar SVA framförallt med friska djur och gödselhantering, främst i Sverige men även i begränsad omfattning i utvecklings-länder. Friska djur producerar mer produkter i förhållande till mängden foder och energi och ger därför en lägre miljöpåverkan. Behovet av rekryter-ingsdjur blir också lägre om djuren kan leva och producera längre tid. Att sluta de biologiska kretsloppen är en annan mycket viktig del i ett hållbart jordbruk. SVA:s forskning om smittsprid-ning och hygienbehandling av biologiskt avfall såsom stallgödsel bidrar till att minimera smitto-risker i samband med ett ökat kretslopp. Stallgödsel är en viktig resurs som har potential att utnyttjas i mycket högre utsträckning än den gör idag, som energi i biogasanläggningar och som näring på åkern. Om mer stallgödsel kan utnyttjas på ett säkert och effektivt sätt så minskar behovet av handelsgödsel, som idag har en mycket negativ miljöpåverkan.

SVA har ett ansvar att uppfylla Jordbruksdepar-tementets vision ”Bruka utan att förbruka” och vi avser att ytterligare stärka vårt arbete mot en hållbar utveckling för djurhållningen. En arbets-grupp med representanter från olika enheter på SVA arbetar för att hållbarhetsperspektivet ska synliggöras och prioriteras i allt arbete på SVA.

Emma Selberg Nygren,forskningsingenjör,Statens veterinärmedicinska anstalt


20

SVa:s vision om friska djur och trygga människor stämmer väl in på arbetet mot en hållbar djurhållning där just friska djur är en grund-läggande del. den ekologiska djurhållningen, som är ett snävare begrepp, håller nu på att ta plats inom SVa:s verksamhet.

» Ekologisk djurhållning kan ha särskilda behov när det gäller rådgivning och annan kunskapsöver-föring och SVA vill vara en aktör att räkna med även inom dessa frågor. År 2008 bildades därför en arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk på SVA. Arbetsgruppens mål är att SVA ska ha en bred kompetens inom främst infektionssjukdomar hos idisslare, gris, fjäderfä och fisk i ekologisk produktion. Kompetensen ska användas för att främja diskussion, informera och undervisa inom och utom SVA, ge råd till praktiserande veterinärer om hantering av sjukdomsproblem samt driva forskningsprojekt och skapa nätverk.

Ett hållbart eller uthålligt lantbruk innebär att tillgångar används på ett långsiktigt och resursbe-varande sätt, ur såväl ett lokalt som globalt perspektiv. För lantbruksdjuren betyder detta att djuren är friska och att den sammanlagda livstids-produktionen är så effektiv som möjligt. I ett ekologiskt lantbruk ska djuren dessutom ingå i ett ekologiskt sammanhang, med balans mellan

djurhållning och växtodling. Ekologiskt lantbruk är ett brett begrepp med

långa rötter tillbaka i tiden. Bärande principer är att lantbruket ska drivas i samklang med levande ekosystem. Det bäst kända svenska varumärket för ekologisk produktion är Kontrollföreningen för Alternativ Odling (KRAV), som bildades 1985 av fyra odlarorganisationer. KRAV har noggrant definierade regler och ett kontrollsystem som ligger till grund för certifiering av gårdar. Samma år som KRAV bildades också fack- och intresse-organisationen Ekologiska lantbrukarna.

Ökad ekologisk produktion är ett önskemål från samhället och i mitten av 1990-talet antog Sveriges riksdag målet att 10 procent av Sveriges åkerareal skulle odlas ekologiskt vid millennieskiftet. I en regeringsskrivelse från 2005 ökades målen till att minst 20 procent av landets jordbruksmark och 25 procent av den offentliga konsumtionen av livs-medel bör vara ekologiska år 2010. Trenden är att den ekologiska produktionen ökar; därför ser SVA nu över sin kompetens för att möta den ökade efterfrågan på rådgivning och kunskap om ekolo-gisk djurhållning.

Ylva Persson bitr. statsveterinär, SVAKerstin de Verdier bitr. statsveterinär, SVA

SVa:s arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk består av Kerstin de Verdier, désirée Jansson, Ylva Persson, anders Hellström och Julia österberg.

Ökadefterfråganpåkunskapomekologisktlantbruk

HÅLLbaR djuRHÅLLNINg

foto: Bengt ekberg/SVa

21

Skandinaviens fjällrävar är utrotningshotade och fridlysta sedan länge. På senare tid har fjäll-räven fått ökad konkurrens av rödräven. SVa har undersökt risken för att rödräven överför nya parasitarter och sjukdomar till fjällräven när kontakten mellan dem ökar.

Skandinaviens fjällrävar har sedan 1920-talet varit kraftigt utrotningshotade och fridlystes 1928 med endast ett fåtal individer kvar i fjälltrakterna.SVA har deltagit i det skandinaviska forskningspro-jektet SEFALO (Saving the endagered fennoscan-dian alopex lagopus) som sedan 1985 har drivits av Stockholms universitet i samarbete med berörda länsstyrelser. Syftet med projektet var att under-söka fjällrävens ekologi och överlevnad samt att aktivt förbättra reproduktion och överlevnad.

käNda Hot mot fjäLLRäVENDe främsta hoten mot en ökning av fjällrävs-stammen är; en minskad mängd bytesdjur som exempelvis ripa, minskad tillgång på fjällämmel som är den viktigaste basfödan för valparna, ökad konkurrens från rödräv samt att en liten population ökar risken till inavel.

De tidigare förkommande lämmelåren som regelbundet återkom vart fjärde till femte år hade stor betydelse för överlevnaden och föryngringen av fjällrävstammen. Det senaste decenniet har de så kallade lämmelåren uteblivit eller så har hela populationen av lämmel slagits ut tidigt på våren. Även den stora mängd av t ex ripa som tidigare förekom har nu kraftig minskat i fjälltrakterna.

Ett annat stort hot mot fjällräven är en ökad förekomst och spridning av rödräv i fjälltrakterna. Tidigare var rödräven stationär i fjällskogen men har på senare tid även vandrat ut på låglandsfjället. Förutom att rödräven konkurrerar om födan så

tvingar den även bort sin mindre och svagare släkting och övertar deras lyor. Dessutom före-kommer det att rödräven dödar både vuxna fjällrävar och deras valpar. Detta har lett till att fjällräven tvingas flytta högre upp på högfjället med mindre födotillgång och färre lämpliga områden för sina lyor.

RödRäVEN tRoLIg smIttspRIdaRE I projektets senare del har inriktningen varit att minska rödrävstammen i dessa områden genom avskjutning samtidigt som stödutfodring till fjällrävarna utfördes vid lyorna.

SVA:s del i projektet har varit att ansvara för undersökningar av döda eller sjuka fjällrävar. I en senare del av projekt utfördes obduktion och undersökning på 42 skjutna rödrävar från områden i nära anslutning till fjällrävslyor. I samband med öronmärkning av fjällrävsvalpar under sommaren, utfördes insamling av träckprov det vill säga spillning från fjällräv för parasitundersökning på SVA. Totalt inventerades 29 lyor och 78 prover samlades in från fjällräv under 2008.

Målsättningen med parasitundersökningen av rödräv och fjällräv var att undersöka risken för att rödräven skulle kunna överför nya parasitarter och sjukdomar till fjällräven när kontakten mellan dem ökade. Resultaten från undersökningarna visade att båda arterna i stort sätt bar på samma parasitbörda men att rödräven skulle kunna vara en smittspri-dare mellan fjällrävens utspridda lyor. Resultaten är under publicering.

Roland Mattson,laboratorieingenjör,Statens veterinärmedicinska anstalt

Fjällrävenhotadavrödrävensspridningifjälltrakter

pRojEkt fjäLLRäV (sEfaLo)

foto

: rol

and

mat

tson

22

Vädrets påverkan på vattenmiljön sker oftast mycket långsamt beroende på vattnets densitet och stora volym. Snabba svängningar i vädret påverkar inte den stora vattenvolymen särskilt mycket. Till exempel en temperatursänkning i luften på ett tio-tal grader tillfälligt under ett dygn kommer inte att märkas, medan om den fortsätter under flera dagar, långsamt kommer att sänka vattentemperaturen. Detta har medfört att flertalet fisk- och skaldjurs-arter är känsliga för snabba förändringar och ofta har väldigt strikta fysikaliska gränser för sin utbredning. De fiskarter som är känsliga för en hög temperatur, t ex röding (Salvelinus alpinus), kommer att flytta sin södra utbredningsgräns norrut i de fall det är möjligt. De som inte kan flytta kommer att utsättas för en temperaturstress som kommer att göra dem infektions- och störningskänsliga. På sikt riskerar de att försvinna. Andra arter kommer att gynnas och flytta sin nordliga utbredningsgräns längre norrut, t ex ål (Anguilla anguilla), karp (Cyprinus carpio) och olika malarter. Vilket har ökat förutsättningarna för nya arter inom svenskt vattenbruk såsom karp, havsgös, mal m.fl.

sjukdomsaLstRaNdE mIkRooRgaNIsmER gyNNas aV Ett VaRmaRE kLImat Sjukdomsalstrande mikroorganismer gynnas av om deras värddjur har en nedsatt motståndskraft. Att detta evolutionsmässigt har lett till dagens förhållande, att de flesta smittämnen som angriper fisk- och skaldjur har ett temperaturoptimum som ligger vid värddjurets maxvärden kan inte uteslu-tas. Förändringar i miljön, t ex under temperatur-skiftningen vår och höst (stigande resp. sjunkande vattentemperatur) och lek stressar också fisken vilket naturligtvis gynnar mikroorganismerna. I nuläget har vi i princip fyra ”sjukdomsperioder” på fisk, varav tre är mer eller mindre klimatologiska, vår, höst och högsommar. Den fjärde är naturligt-vis leksäsongen som mer styrs av ljustillgången och

ett varmare klimat förändrar livsvillkoren i hav och sjöar. Sjukdomsmönster kommer att förändras och påverka vattenlevande organismer. Vissa arter gynnas, andra blir försvagade för att på sikt kanske helt försvinna.

» När vi talar om klimat är det i första hand de meteorologiska elementens egenskaper på land som vi associerar till. Där är de viktigaste faktorerna nederbörd, temperatur, fuktighet, lufttryck och vind. Samtliga dessa påverkar naturligtvis även förhållandena under vattenytan, i sjöar och hav. Syresättning sker via nederbörd och vind och lufttemperaturen påverkar vattentemperaturen. Torr luft ger en ökad avdunstning vilket kan ha stor betydelse för mindre vattensamlingar och dess innevånare. Lufttrycket och vattentemperaturen ingår som parametrar i gasernas jämviktstillstånd – högre temperatur eller lägre lufttryck gör att mindre syre kan lösas i vatten. Ett högt lufttryck kan göra att vattnets innehåll av gaser överstiger den mängd som kan lösas vid den aktuella tempera-turen – detta leder till gasövermättnad – och i värsta fall fisksjukdom. Nederbörd kan ha sekun-dära effekter om konsekvensen blir att miljöförore-ningar och slam sköljs ut från land via vattendrag. En trolig konsekvens i det sammanhanget är ökad övergödning av flera vattenområden. Vilket för Östersjöns del kommer att medföra en ökande algblomning som i kombination med en ökande vattentemperatur kommer att minska syrenivåerna ytterligare. Översvämningar kan också få som konsekvens att sjukdomsalstrande mikroorga-nismer flyttas från en inneslutning till ett vatten-område. Detsamma kan gälla innesluten odlad fisk som kan komma att utgöra en för området främ-mande art såväl som sprida sjukdom och därigenom påverka den biologiska sammansättningen.

klimatförändring–vadhänderunderytan?

föRäNdRadE LIVsVILLkoR I HaV ocH sjöaR

23foto: marevision / age / SCanPiX

24

aborre en av de vanligaste fiskarterna i svenska vatten och en av de populäraste arterna för sportfiske. det är en art som troligen kommer att drabbas av en klimatförändring tex genom sjukdomen Spring Vireamia of Carp (SVC).

varierar från art till art.Ett flertal av de mikroorganismer som kan infek-tera fisk och skaldjur, som redan nu förekommer, kan komma att gynnas, framförallt av den högre medeltemperaturen, men även av den ökade fysikaliska stressen hos dessa. Till detta kan komma sådana smittämnen som under nuvarande förhållanden inte ger upphov till sjukdom och som vi därför inte märker av, eller sådana som migrerar med invandrande fisk eller andra organismer och som kommer att gynnas vid ändrade klimatförhållanden.

ökadE pRobLEm mEd baktERIER I fIskodLINgaRBland de bakteriella smittämnena finns det sådana som vi redan nu vet ställer till problem vid högre vattentemperatur som t.ex. Aeromonas salmonicida salmonicida – (furunkulos/ASS), Aeromonas salmoni-cida achromogen – (infektiös dermatit/ASA) ,Yersinia ruckeri – (yersinios/ERM), Flavobacterium colum-naris, Pseudomonas anguilliseptica, Vibrio vulnificus och Listonella anguillarum (vibrios). Samtliga dessa kommer att gynnas av en temperaturhöjning. För några finns det verksamma vacciner (ASS, vibrios, ERM) och kommer därmed inte att ge oss större bekymmer än de gör idag. Övriga kommer vi att få leva med och anpassa odlingsverksamheten efter, så att vi minimerar konsekvenserna av deras existens. En negativ faktor kan bli antibiotikaåtgången, som för vattenbrukets del pekat neråt under många år, men som under dessa förhållanden bör komma att stiga. Konsekvenserna för vildlevande fisk- och skaldjur går inte att förutsäga eftersom vi saknar kunskap om epidemiologiska förlopp för dessa.

Avståndet mellan vildlevande fiskar är större än mellan odlade varför spridningen mellan individer därmed begränsas.

Det finns även en grupp bakterier som under nuvarande förhållanden inte betraktas som något större sjukdomsproblem för fisk och skaldjur. Dessa kommer troligen att få ökad betydelse vid en temperaturhöjning. Till dessa hör bl.a. Aeromonas hydrophila samt ett antal syra-fasta bakterier ur mykobakteriegruppen.

kLImatföRäNdRINgENs pÅVERkaN pÅ VIRus sVÅRbEdömdHur förekomsten av virus som smittar fisk kommer att påverkas av en klimatändring är mer svårbe-dömbart. Några typer av virus kan man direkt konstatera att de kommer att gynnas av en högre medeltemperatur, som t ex Spring Vireamia of Carp (SVC), koiherpes-virus (KHV) och herpes-virus anguille som samtliga har en optimum temperatur kring 17-23 °C. Det förstnämnda kan vid en introduktion till svenska vatten orsaka markant sjuklighet i vilda fiskbestånd av cyprinider (dvs flertal av svenska vildlevande fiskarter). koiherpes-virus ger sjuklighet enbart på karp (Cyprinus carpio) och kommer därmed att utgöra en risk för de få vilda karpbestånd som vi har i olika insjöar, samt för någon enstaka fiskodling. Det stora problemet med viruset är alla de prydnads-koikarpar som finns i trädgårdsdammar runt om i Sverige. Många av dessa utgör dessutom ett icke oansenligt ekonomiskt (tiotusentals kronor/st) såväl som emotionellt värde. Herpesvirus anguille förekommer redan i Sverige men har, vad vi vet,


foto: Bengt ekberg/SVa

25

hittills endast orsakat ett sjukdomsutbrott, Mälaren 2006. Vid en högre vattentemperatur kommer viruset sannolikt att gynnas och kan då ge en hög dödlighet lokalt, i vilda ålbestånd. En grupp virus som fått ett ökat intresse de senaste åren är rana-virus (hör till genus iridovirus) som orsakar sjukdomsutbrott hos både fiskar och groddjur. Isolering i samband med sjukdomsutbrott på fisk har gjorts i Australien, Europa, Asien och Amerika. Förutom att de orsakar sjukdom och dödlighet bland olika fiskarter är de också överförbara till groddjur som är mycket känsliga för sjukdomen. En ökad medelvattentemperatur i svenska vatten gynnar förekomsten av viruset och därmed utgör det ett hot mot svenska fiskarter och framförallt mot svenska redan hotade groddjur.

paRasItER REpRoducERas sNabbaREEtt flertal parasiter kommer att gynnas av en högre vattentemperatur framförallt genom en snabbare reproduktion. Vilka av dessa som kommer att ge problem för vildfisk och vattenbruk är svårt att specificera med nuvarande kunskapsunderlag. Några kan vi dock redan nu förutse kommer att ge ökade problem. Så är det t.ex. med proliferativ njurinflammation (PKD), som orsakas av ett spordjur av arten Tetracapsuloides bryosalmonae. Sjukdomen har stor spridning i framförallt Västeu-ropa och har även påvisats i södra Sverige. Flertalet av svenska laxfiskarter är känsliga för sjukdomen, och den kan orsaka stor dödlighet, ofta i kombina-tion med stress eller andra sjukdomar. I Sverige diagnostiserades den första gången 1986. Sjuk-domen har vissa år orsakat dödlighet och skada på yngel av framförallt regnbåge under sensommar och höst. Nedre gräns för sjukdomsutbrott är 15 °C och sjukdomsrisken ökar med stigande vattentemperatur. Mellanvärd för parasiten är mossdjur (Bryozoa). En högre vattentemperatur kommer att gynna både parasiten och dess livscykel i mellanvärden. Ytterligare parasiter som vi bedömer som gynnade av en temperaturökning är Marteilia refringens phylum Paramyxea och Bonamia ostreae phylum Haplosporidia. Bägge orsakar sjukdom hos ostron, Europeiska flat oysters (Ostrea edulis), som vi har en inhemsk produktion och export av. Marteilia ger också sjukdom och dödlighet hos blåmussla (Mytilus edulis), en art som senaste åren fått ökad betydelse dels som vattenbruksart men

också som ett miljöförbättrande redskap. För bägge dessa parasiter ökar förekomsten och deras förmåga att framkalla sjukdom med stigande vattentemperatur.

VattENbuRNa sVampsjukdomaR gyNNas För svenska förhållande är sjukdomar orsakade av svamp på fisk oftast sekundära till faktorer som sätter ner individernas motståndskraft (några un-dantag finns, men är inte särskilt vanliga). Att detta kommer att ändras med en ökande temperatur, och att olika vattenburna svampar kommer att gynnas generellt är troligt. En ”kommande” sjukdom, högt klassad på EU:s lista över smittämnen i vatten, är Epizootic ulcerative syndrome (EUS). Den orsakas av en algsvamp s k oomycete Aphanomyces invadans. Sjukdomen förekommer i Asien och Amerika, medan Europa är än så länge ansett som fritt. Den drabbar cyprinider dvs flertalet av svenska vildle-vande fiskarter generellt (undantag karp), hur fallet är med laxfiskar är inte undersökt. Sjukdomen gynnas av en vattentemperatur mellan 18-22 °C. För svenskt vidkommande är importerad akvarie-fisk en påtaglig riskfaktor särskilt vid hållning i öppna system.

RIsk föR ökat aNtaL sjukdomsfaLL pÅ mäNNIskaAtt notera är att bland tidigare nämnda mikroorga-nismer finns också de som är potentiellt smitt-samma för människor t.ex. Vibrio vulnificus, Aeromonas hydrophila och flera arter av mykobakte-rier. Några bakteriearter som man också bör räkna in i detta sammanhang, som visserligen inte är kända som vanliga sjukdomsalstrare på fisk eller skaldjur, men som lätt sprids med dessa och orsakar sjukdom hos människa är Vibrio cholera och Vibrio parahemolyticus. Bägge dessa har ett temperaturin-tervall som gör att de dör vid temperaturer mellan 0-5 °C. Vårt nuvarande klimat håller därmed nere förekomsten. Om en klimatförändring innebär en höjning över detta temperaturintervall under vintern kommer de med säkerhet att uppvisa en högre frekvens och därmed ett ökat antal sjuk-domsfall bland människor.

Anders Hellström, tf statsveterinärStatens veterinärmedicinska anstalt


26

Chytridsvamp och ranavirus orsakar massdöd och utrotning av hotade groddjursarter. Sprid-ning av dessa sjukdomar till frilevande groddjur runtom i världen misstänks ofta börja genom mänskliga faktorer, där handel och djurförflytt-ningar förorenar miljön med smittämnen.

genom att sätta upp diagnostiska metoder och insatser med provtagningar i fält ingår nu även infektiösa sjukdomar hos groddjur i SVa:s arbete med att övervaka sjukdomsläget bland vilda djur. ännu har chytridsvamp och ranavirus inte påvisats bland frilevande groddjur i Sverige, men utbredning av de båda sjukdomarna i europa närmar sig snabbt våra breddgrader.

» Av jordens drygt 6 000 kända groddjursarter betraktas idag mellan en tredjedel och hälften av arterna som hotade. De främsta hoten är fragmen-tering och förminskning av habitat, spridning av kemiska eller andra föroreningar till vattensam-lingar där groddjur lever eller fortplantar sig, illegal handel och introduktion av främmande arter som konkurrerar ut inhemska groddjursarter. Utöver detta finns det även två allvarliga infek-tionssjukdomar som drabbar groddjur. En av dessa, chytridsjukan, har fått stor uppmärksamhet de senaste åren. Denna svampsjukdom bedöms ha varit den direkta orsaken till att minst en grodart har utrotats, och varit bidragande till utrotningen av många av de ca 120 grodarter som har försvunnit sedan 1980-talet.

massdöd aV gRodoR I daNmaRkBåde infektion med ranavirus och chytridsvamp är direkta hot mot grodarter med begränsad utbred-ning eller som består av små populationer. Båda är

infektionssjukdomarhotargroddjurspopulationer

anmälningspliktiga sjukdomar enligt OIE, världshälsoorganisationen för djurhälsa. Ranavirus tillhör virusfamiljen iridoviridae och orsakar dödlighet hos främst groddjur och fiskar, men har även påvisats hos reptiler. Ranavirusinfektion orsakar generella blödningar i huden och i inre organ hos grodor, vilket i akuta fall leder till en snar död. Vid långsammare förlopp uppstår djupa hudsår och grodorna kan förlora delar av extremi-teter. Massdöd av grodor orsakad av ranavirus har sedan hösten 2008, och senast våren 2009, setts i Danmark, vilket ger anledning till att öka bered-skapen i Sverige.

Svampsjukdomen chytridiomykos, eller chytrid-sjuka, orsakas av infektion med svampen Batrachoc-hytrium dendrobatidis. Svampen och sjukdomen hos groddjur har fått en stor spridning runtom i världen sedan slutet av 1990-talet, och har nu påvisats på alla kontinenter där det naturligt finns groddjur. Svampen är sporbildande och de infek-tiva zoosporerna har ett rörligt flimmerhår (flagell) vilket gör att de kan förflytta sig i vattenmiljö. De mikroskopiska sporerna fäster sig i huden på grodan och stimulerar överhuden att förväxa.

sVa bEdRIVER öVERVakNINg av sjukdomar hos vilda djur, och gör diagnostiska undersökningar på funna döda eller avlivade sjuka vilda djur. Målsättningen med arbetet är att få en bild av, och sprida kunskap om vilka sjukdomar och dödsorsaker som drabbar viltet, samt att bedriva riktad forskning inom ämnesområdet. Hittas döda eller sjuka vilda djur kan man också höra av sig till SVA:s viltsektion, eller till kommu-nens viltvård eller miljöansvariga, som kan vidarebefordra information till SVA.

HäLftEN aV gRodaRtERNa utRotNINgsHotadE

27

Hudförtjockningen leder till att den normala transporten av syre, vatten och elektrolyter genom den annars tunna och genomsläppliga grodhuden störs. Hos allvarligt sjuka grodor kan en rodnad och onormalt flagande hud ses med blotta ögat. Vid mikroskopisk vävnadsundersökning ses en kraftigt förtjockad överhud som innehåller inbäddade svamporganismer, samt en minimal inflammatorisk reaktion. Vissa grodarter kan vara symtomfria smittbärare, vilket innebär större risk för spridning av svampen vid t.ex. handel med groddjur.

VILda gRodoR äNNu INtE dRabbadE aV cHytRIdsjuka I sVERIgESvampens och sjukdomens ursprung har spårats tillbaka till södra Afrika och afrikanska klogrodor av släktet Xenopus, där svamporganismer hittats i bevarade museiexemplar från 1930-talet. Vid den tiden upptäcktes att honor av denna grodart kunde användas för graviditetstest på människa, vilket medförde att grodan exporterades i stora mängder till andra kontinenter. Den afrikanska klogrodan betraktas som symtomfri bärare av svampen, och normalt drabbas den inte sjukdomen. Xenopus-grodor är lätta att hålla i fångenskap, och odlas och säljs fortfarande som försöksdjur i stor omfattning runtom i världen. Förrymda eller utsläppta klogrodor har på ett flertal orter etablerat frile-vande populationer och har därmed kommit i kontakt med lokala grodarter, som i många fall drabbas hårt av chytridsjuka. Inom Europa har chytridsjukan en omfattande spridning i Spanien, och vidare finns fall dokumenterade i bl.a. England, Tyskland, Italien, Schweiz och Portugal. I Sverige har chytridsvampen än så länge enbart påvisats hos importerade grodor i fångenskap. Sjukdomen har visat sig vara behandlingsbar. Grodor kan behandlas med bad som innehåller svampdödande läkemedel, eller genom värmebad (37 ºC) då svampen är värmekänslig. Kommer smittan ut bland frilevande grodor är det dock inte praktiskt möjligt att behandla hela vattentäkter.

fLERa RödLIstadE aRtER I sVERIgEI Sverige finns det tolv olika grod- och paddarter, där flera är rödlistade. Hitintills har enbart enstaka insatser rörande sjukdomsövervakning utförts på frilevande groddjur i landet, så kunskapen om sjukdomsläget hos våra hotade grodarter är mycket

sparsam. I samband med ett projekt med reintrodu-cering av gölgrodor (Rana lessonae) till England har de senaste åren drygt 100 gölgrodor från Uppland undersökts för bl.a. ranavirus och chytridsvamp. Ingen smitta påvisades hos dessa djur. Sommaren 2008 provtogs som en punktinsats 46 ätliga grodor (Rana esculenta) från klimatiseringsdammarna vid Lunds vattenreningsverk. Chytridsjuka hade påvisats hos grodor i fångenskap i Lund, och då det inte är visat om svampen överlever behandlingarna i ett reningsverk så var det intressant att inom SVA:s viltsjukdomsövervakning undersöka frilevande grodor som levde i det behandlade avloppsvattnet. Ingen dödlighet noterades i dammarna, och ingen förekomst av chytridsvamp påvisades.

sVa utVEckLaR aNaLysmEtodERDiagnostik av ranavirus och chytridsvamp hos groddjur sker med molekylärbiologisk teknik (PCR) i kombination med påvisande av patologiska förändringar vid obduktion och mikroskopisk vävnadsundersökning. PCR-diagnostik av de två sjukdomarna har hitintills utförts utomlands. När sjukdomarna nu närmar sig Sveriges gränser så pågår på SVA utveckling av PCR-analysmetoder för båda sjukdomarna med hjälp av finansiering från Naturvårdsverket.

Erik Ågren laboratorieveterinärStatens veterinärmedicinska anstalt

artikeln är i delar baserad på en artikel som publicerades i fauna och flora 103:4, 2008, Sid 2-7. Jordens groddjur hotas av infektionssjukdomar, av erik Ågren och Jonas malmsten.

Provtagning av en vuxen ätlig groda (Rana esculenta) för PCr-analys av chytridsvamp. en svabb gnuggas lätt över huden på buk, lår, händer och fötter för att fånga upp eventuella svampsporer i överhuden. foto: Jonas malmsten

28

desinfektionsmedel används regelbundet inom djurhållningen och vid sjukdomsutbrott används ofta stora volymer under en begränsad tid. förutom effekt på smittämnet, arbetsmiljö och kostnad bör man se över miljöaspekten vid val av preparat. desinfektionsmedel kan vara mycket giftiga och påverka miljön. SVa driver därför ett projekt där miljöeffekter av olika desinfektionsmedel undersöks.

» Vid val av desinfektionsmedel är effekten på det aktuella smittämnet givetvis det viktigaste. I denna bedömning ingår även hur omgivningens tempe-ratur påverkar effekten och hur väl en föregående rengöring kan genomföras. Arbetarskydd och kostnad vägs vanligen också in i valet av desinfek-tionsmedel. Men miljöaspekten är också viktig inte minst med tanke på att flertalet djurstallar saknar anslutning till reningsverk och att tvättvatten, vanligtvis via gödselbrunn, direkt tillförs naturen. Kemiska desinfektionsmedel är avsedda att påverka levande organismer som virus, bakterier och svamp och preparaten slutar inte verka när de hälls ut i avloppet eller i omgivningen. De flesta bryts ner biologiskt, men kommer i alla fall under en tid att påverka miljön som aktiv substans eller nedbryt-ningsprodukter. I många desinfektionsmedel ingår substanser som är mycket giftiga för fiskar och andra vattenlevande djur. Eftersom substanser och nerbrytningsprodukter oftast hamnar i en vatten-miljö, är dessa djur speciellt utsatta.

Eu sER öVER bIocIdpRoduktER d V s ämNEN som kaN döda LEVaNdE oRgaNIsmEREnligt miljöbalken ska alla bekämpningsmedel godkännas för att få säljas och användas, men fortfarande görs undantag från kravet på godkän-

nande av desinfektionsmedel. Enligt ett EU-direktiv (98/8/EC) om biocidprodukter, gäller att alla biocidprodukter, ämnen som kan döda levande organismer, måste godkännas för att få användas. Översynen av de verksamma ämnena görs gemen-samt inom EU, översynen är uppdelad så att medlemsländer granskar olika ämnen. Därefter bedöms varje produkt i respektive land, i Sverige är det Kemikalieinspektionen som ansvarar för detta. För tillfället pågår arbetet med att bedöma de verksamma substanser som fanns på marknaden då direktivet om biocidprodukter infördes år 2000. Det finns 23 olika kategorier av biocidprodukter i direktivet och desinfektionsmedel är en av dem. För cirka hälften av produkttyperna, finns idag krav på godkännande, till exempel måste båtbot-tenfärger och konserveringsmedel godkännas innan de får säljas. Det nya systemet för godkän-nande av biocidprodukter införs successivt tills hela översynsprogrammet har genomförts. För desin-fektionsmedel införs till att börja med ett anmäl-ningsförfarande vilket innebär att ett företag måste anmäla den produkt som ska godkännas som desinfektionsmedel till Kemikalieinspektionen. Så trots kravet på godkännande i miljöbalken, så kommer det i flera år till att vara tillåtet att föra in desinfektionsmedel till Sverige, och börja sälja dem utan att de är godkända.

LIttERatuRstudIE pÅ sVa gER ökad kuNskapPå SVA pågår en litteraturstudie, där miljöeffek-terna av desinfektionsmedel undersöks. Målet med studien är att underlätta SVA:s rådgivning om desinfektionsmedel, tills direktivet är helt infört. Den information som finns tillgänglig om miljö-effekter av desinfektionsmedel är väldigt varierande för olika produkter. Det lättaste stället att hitta information är i produktens säkerhetsdatablad. Där måste det finnas information om både toxikologi och ekologi. Men olika säkerhetsdatablad för

miljöhänsynviktigtvidvalavdesinfektionsmedel

studIE göR mILjöEffEktER öVERbLIckbaRa

29

RubRIk 2

samma ämne kan innehålla olika information. Problemet är störst för ämnen som har flera olika tillverkare, som till exempel släkt kalk. Vilket gör det svårt att få en samlad bild av vilka skador som kan orsakas. Flera produkter har olika säkerhets-datablad för koncentrarerad lösning och brukslös-ning, oftast så är det effekterna av brukslösningen som är mest intressant. I många säkerhetsdatablad finns information om letal dos, LD50, d v s den dos som dödar 50 procent av en grupp försöksdjur. Tyvärr används olika djurarter i undersökningarna, så det går oftast inte att jämföra olika medel med varandra. Dessutom krävs lite räknande för att få reda på hur mycket av medlet som letal dos motsvarar. För att hitta mer information än tillverkaren ger, måste varje substans som ingår i medlet studeras för sig.

VattENomRÅdEN ExtRa käNsLIgaFör att inte skada miljön i områden nära platser som saneras, är det mycket viktigt att tänka på vilket medel som används, framförallt nära känsliga vattenområden, Vid SVA pågår ett projekt som samlar och sammanställer information om olika miljöeffekter av desinfektionsmedel. Detta görs för att SVA ska kunna ge bättre råd avseende vilka desinfektionsmedel som bör användas, med beaktande av såväl smittskydd som miljöhänsyn.

Emelie KjellbergforskningsingenjörStatens veterinärmedicinska anstalt

de flesta djurstallar saknar idag anslutning till reningsverk, desinfektionsmedel som har använts för att bekämpa smitta följer därför med tvättvattnet och hamnar direkt i naturen. i många desinfektionsmedel ingår substanser som är mycket giftiga för fiskar och andra vattenlevande djur. dessa djur är också extra utsatta eftersom substanserna oftast hamnar i en vattenmiljö. foto: irene dergel/SVa

30

enligt ett flertal rapporter finns det anledning att befara att ett förändrat klimat gör att problemen med mögelgifter ökar globalt, även på våra breddgrader.

» Mögelgifter är ämnen som produceras av vissa mögelsvampar och kan förekomma i t ex vegetabi-liska livsmedel och djurfoder. Mögelgifter är giftiga för djur och människor. En förutsättning för att mögelgifter skall kunna bildas är att mögel-svampar växer till på oskördade eller lagrade grödor. Det är väl känt att fuktiga förhållanden, men också torkstress och insektsangrepp, ökar risken för svampangrepp och därmed bildandet av mögelgifter på fältet eller i den lagrade grödan. Vanliga svampsläkten som kan producera mögel-gifter är t ex Aspergillus, Fusarium och Penicillium.

Aflatoxin är ett mögelgift som nyligen har orsakat omfattande utbrott av akut förgiftning s k aflatoxicos hos befolkningen i vissa afrikanska länder. I dessa fall är det majs som har innehållit höga halter aflatoxiner som en följd av ett förändrat klimat under skördeperioden.

Skälen till att övervaka mögelgifter i livsmedel eller i foder är att de i vissa fall har en hög akut giftighet men de kan också uppvisa neurotoxiska, immunotoxiska, genotoxiska eller östrogena effekter.

Ett förändrat klimat kan på olika sätt medverka till att högre halter av mögelgifter bildas också på våra breddgrader vilket kan medföra förändringar

av den mögelgiftsproducerande svampfloran i Sverige med nya problem som följd. Klimatföränd-ringar som t ex ökad fuktighet eller torka kan medföra att balansen rubbas mellan värdväxten och svampen och att mögelgifter därmed bildas i större utsträckning.

Det är väl känt att vissa insekter kan gynnas av klimatförändringar. Insektsskador gör i sin tur att mögelsvampar lättare kan infektera grödan med ökad giftproduktion som följd. Dessutom kan insekter fungera som vektorer för sporer från svampar som bildar mögelgifter.

Klimatförändringarna möjliggör också att nya grödor odlas på våra breddgrader. Vad beträffar t ex majs vet man att problemen med mögelgifter kan vara påtagliga. Flera mögelgiftsbildande arter kan angripa majsen i fält och bilda olika gifter.

Även lagring av livsmedels- eller foderråvaror kan bli ett större problem vid varmare och fukti-gare lagringsperioder med större risker för mögel-angrepp. På grund av mögelgifternas stora bety-delse för djur- och folkhälsan är det viktigt att förstå vilka förändringar vi kan förvänta oss till följd av ett förändrat klimat.

Per Häggblom, laborator Gunnar Andersson, forskare Statens veterinärmedicinska anstalt

mögelgifterifoderochlivsmedelpåverkarfolkhälsan

VIktIgt att öVERVaka mögELgIftER

31

fuktiga förhållanden, men också torkstress och insektsangrepp, ökar risken för svampangrepp och därmed bildandet av mögelgifter på fältet eller i den lagrade grödan. foto: Bengt ekberg/SVa

pRogNosmodELLER föR mögELgIftER I sVENsk spaNNmÅLI samarbete med Livsmedelsverket och Jordbruksverket medverkar SVA i ett nystartat projekt med syftet att utveckla prognos-modeller för mögelgifter i svensk spannmål. Värdet av dessa skulle vara att tidigt på odlingssäsongen få indikationer om problem med begynnande svampangrepp som i sin tur ger bättre möjligheter att agera för att begränsa skadan.

Forskningpågår

I en pilotstudie vid SVA undersöks förutsätt-ningarna för att bygga modeller för att förutsäga förekomsten av mögelgifter från svampar av släktena Fusarium och Alternaria. Skälet till projekten är att ökade halter av mögelgifter redan har noterats. Fynd av ökade halter av mögelgifter har gjorts från vissa fusariumsvampar i t ex havre i Sverige. Angrepp av sottdaggssvampar (bl a Alternaria) med åtföljande giftbildning har dessutom varit omfattande under nederbördsrika höstar de senast åren.

32

anaerob rötning är ett utmärkt sätt att omsätta växter och biologiskt avfall till biogas. Hanter-ingen av biologiskt avfall medför dock en risk för spridning av bl a salmonella och VteC via biogasanläggningar och rötrester. forskning vid SVa visar att pastörisering före rötning kan eliminera vissa allvarliga smittämnen.

» Anaerob (syrefri) rötning är ett utmärkt sätt att omsätta växter och biologiskt avfall till biogas, som bland annat innehåller stora mängder metan (CH4). Metan bildas då växter och biologiskt avfall förmultnar utan närvaro av syre och i biogasan-läggningar samlas gasen upp, renas och utnyttjas som energikälla. Som substrat till storskaliga biogasanläggningar kommer gödsel från kor och grisar, slakteriavfall, avfall från livsmedelsindu-strin, restauranger och hushåll. Det blandas och rötas anaerobt för att producera biogas. Den används sedan till fordonsbränsle eller för fram-ställning av elektricitet och värme. Biogas kan även produceras i reningsverk om slammet rötas. De storskaliga biogasanläggningarna tar inte emot slam från reningsverk eller andra typer av toalettavfall.

EN föRdEL att föRbRäNNa mEtaNMetan är en växthusgas och ett ökat utsläpp anses vara en bidragande orsak till växthuseffekten. Den globala uppvärmningspotentialen för metan är 23 gånger högre än för koldioxid (CO2)(7). Genom att samla upp metan och förbränna den i motorer, reduceras utsläppen av metan till atmosfären. Restprodukten av metanförbränning är bara koldioxid och vatten. Till skillnad från fossila bränslen är biogas förnyelsebar och därför koldiox-idneutral (2, 3, 5), det vill säga ingen ny koldioxid tillförs till atmosfären. Även djuruppfödningens

Pastöriseringminskarsmittaviabiogasanläggningar

roll som källa till utsläpp av metan minskas om gödsel behandlas genom rötning istället för långtidslagring (2, 7)

RötREstER bIdRaR tILL HÅLLbaRt samHäLLEEn annan fördel med biogasanläggningar är rötresten. Rötresten är utmärkt att använda som gödselmedel på åkermark, rik på humus, har en god växttillgänglighet av näringsämnena (4,5). Rötrester innehåller höga halter av kväve och med rätt gödslingsteknik kan emissionen av ammoniak undvikas (6). Då biologiskt avfall återanvänds i form av rötrest skapas ett kretslopp av närings-ämnen och minskar därmed behovet av konst-gödsel, vilket är nödvändigt för ett hållbart samhälle. Fosfor, som är en ändlig resurs (2), kan återanvändas istället för att behöva nyproduceras.

Det finns dock en baksida med hanteringen av biologiskt avfall. Med avfallet följer även smitt-ämnen (patogena mikroorganismer) som kan orsaka sjukdomar hos djur och människor. Det är inte helt ovanligt att både Salmonella spp. och verotoxinproducerande Escherichia coli O157 (VTEC) förekommer i det inkommande substratet till biogasanläggningar (1). För att minska risken för smittspridning upphettas det inkommande substratet till i 70°C under 60 min (pastörisering) före anaerob rötning och det reducerar halten av salmonella, VTEC och bakterier som normalt förekommer i gödsel och annat biologiskt avfall, till exempel koliformer och enterokocker. Efter pastöriseringen bibehålls de låga halterna av normala tarmbakterier och frånvaro av smitt-samma bakterier. Efter att rötresten transporterats ut till gårdarna för att användas som gödning har i vissa fall salmonella kunnat påvisas igen. Därför måste rötresten hanteras på ett hygieniskt säkert sätt efter rötningen för att undvika att rötresten återsmittas. En risk är transportbilarna om de inte är tillräckligt väl rengjorda mellan in- och uttran-

Rätt HaNtERad RötREst utmäRkt som gödsELmEdEL

33

RubRIk 2

sport av substrat respektive rötrest. Det finns en grupp bakterier som inte påverkas

av pastöriseringen, sporbildande bakterier t ex Clostridium spp. och Bacillus spp. Många arter av dem är ofarliga miljöbakterier, vissa är till och med nödvändiga tarmbakterier hos både djur och människor. Det finns dock några sporbildande bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos både djur och människor (mjältbrand, botulism och stelkramp). Andra orsakar svåra sjukdomar bara hos djur, till exempel frasbrand och svindysenteri.

Vid SVA har studier genomförts där sporbil-dande bakterier har följts genom biogasprocessen för att se vilka som är normalt förekommande i gödsel, slakteriavfall och olika steg genom biogas-processen. Proverna odlades och Clostridium spp. och Bacillus spp. typades med biokemiska och molekylärbiologiska metoder (16S rRNA sekvensering).

I rötkammaren finns ett stort antal bakterier som ska producera metan under anaeroba förhål-landen. Miljön och konkurrensen i rötkammaren verkar påverka Clostridium spp. Smittsamma klostridier påvisades i gödsel och slakteriavfall och i inkommande substrat till biogasanläggningar. Vissa av dem påvisas även efter pastöriserings-steget, men efter rötningen påvisades inga smitt-samma klostridier. Resultatet i studien verkar tyda på att både antalet arter och det totala antalet av Clostridium spp. minskade. Däremot tycks det som om Bacillus spp. mer passerade oförändrat genom biogasprocessen och antalet arter och totala antalet påverkades mindre än för klostridier.

Clostridium perfringens påvisades i alla typer av provmaterial. Den vanligaste typen av Bacillus spp. var Bacillus pumilus och Bacillus subtilis. Clostridium sordellii kunde påvisas i prover från gödsel, slakteri-avfall, före och efter pastörisering. Clostridium

anaerob rötning av biologiskt avfall minskar utsläppen av växthusgaser men spridning av smittsamma bakterier via biogashantering måste undvikas. Pastörisering avdödar salmonella och VteC och rötningen minskar mängden av Clostridium spp. På bilden syns toppen av en rötkammare. foto: elisabeth Bagge

34

septicum påvisades i prover från slakteriavfall. Clostridium chauvoei och Clostridium novy påvisades före pastörisering och Clostridium botulinum påvisades både före och efter pastörisering. Inga smittsama klostridier påvisades efter rötning.

patöRIsERINg aVdödaR saLmoNELLa ocH VtEcEtt pastöriseringssteg före rötning avdödar Salmonella spp. och VTEC och minskar därmed risken för smittspridning via biogasanläggningar och rötrest. Clostridium spp. och Bacillus spp. finns kvar, men det verkar som om smittsamma klostri-dier reduceras av anaerob rötning. I Sverige rekommenderas inte spridning av rötrest på bete utan bara på odlingsbar mark för stråsäd eftersom de sporbildande bakterierna finns kvar. Risken att sprida smittsamma bakterier via rötrest är i varje fall klart mindre än via gödsel, men varken gödsel eller rötrest bör spridas på bete.

Elisabeth Bagge, laboratorieveterinär, Statens veterinärmedicinska anstalt

Referenser

1, Bagge, e., Sahlström, l., albihn, a. the effect of hygienic treatment on the microbial flora of biowaste in biogas plants. Water Research 39, 2006, 4879-4886.

2, enocksson, e., lundeberg, S., Schönning, C., liljelund, l.-e. aktionsplan för återförening av fosfor ur avloppsvatten. Rapport 5214 från Naturvårdsverket, 2002, 8-64.

3, gijzen, H.J. anaerobic digestion for sustainable development: a natural approach. Water Science and Technology 45, 2002, 321-328.

4, Hartmann, H., ahring, B.K. Strategies for the anaerobic digestion of the organic fraction of municipal solid waste: an overview. Water Science and Technology 53, 2006, 7-22.

5, mcCarty, P.l. the development of anaerobic treatment and its future. Water Science and Technology 44, 2001, 149-156.

6, rodhe, l., Pell, m., Yamulki, S. nitrous oxide, methane and ammonia emissions following slurry spreading on grassland. Soil Use and Management 22, 2006, 229-237.

7, Steinfeld, H., gerber, P., Wassenaar, t., Castel, V., rosales, m., de Haan, C. Livestock´s long shadow. Environmental issues and options. In: The Livestock, Environmental and Development (LEAD). food and agricultural Organization of the United nations (faO), 2006, 79-125.

Rätt HaNtERad RötREst utmäRkt som gödsELmEdEL

0

0,5

1

1,5

2

2,5

3

3,5

4

4,5

Före pastörisering Efter pastörisering Efter rötning

Log 1

0CF

U/g

Totalt antal klostridier Antal patogena klostridier

Clostridium spp.

35

att levande djur i Sverige blir angripna av spyflugelarver har hittills varit sällsynt, men under hösten har flera allvarliga fall setts. Klimatförändringen ger kortare och varmare vintrar och förväntas leda till ökade flugangrepp på tama och vilda djur.

Under hösten har SVA fått in fyra rådjur för obduktion som har haft kraftiga angrepp av spyflugelarver runt hornen. Tre av djuren kom från ett litet område i centrala Skåne och ett från Dalsland. Efter att detta uppmärksammats på SVA:s webbplats har det inkommit rapporter om ytterli-gare ett rådjur från Närke, tre rådjur från nord-östra Skåne samt en ren från Hälsingland (som överlevde) som alla har angripits av spyflugor. Alla rådjuren och renen har blivit angripna på huvudet, mellan hornen, där larverna i vissa fall har ätit sig hela vägen in till benet. I Storbritannien har man angrepp i 75-80 procent av fårbesättningarna i hudvecken runt svansroten, med 1,5-3 procent av fåren drabbade. I Nederländerna hade man år 2000 angrepp i 52,4 procent av besättningarna med 2,9 procent av fåren angripna.

LaRVER LIVNäR sIg pÅ VäVNad uNdER HudENDet är framförallt arter ur spyflugesläktet Lucilia, guldflugor på svenska, som angriper levande djur. De lägger ägg i fuktig päls, gärna om det finns en bakterieinfektion på huden under. De små larverna gör ingen större skada, men när de har blivit stora kan de livnära sig på vävnaderna under huden. Flugangreppet drar till sig mer flugor och värd-djuret dör ofta av blodförgiftning. Det råder inget tvivel om att angreppen är mycket plågsamma för det angripna djuret. Guldflugorna är sol- och värmeälskande och kommer förmodligen att öka till följd av klimatförändringen. De kortare,

Angreppavspyflugorpålevandedjurkanvaraenklimateffekt

varmare vintrarna är förmodligen gynnsamma för de övervintrande vuxna flugorna och det gör att vi redan tidigt på året kan få stora populationer av flugor och därmed följer en populationstillväxt under sommaren som är större än vi har sett hittills. Detta i sin tur kan leda till ökade angrepp på tama och vilda djur.

bakgRuNdsdata bEHöVs föR ökad föRstÅELsE aV fLugaNgREppModeller visar att i början på året är det storleken på flugpopulationen som avgör angreppsgraden medan det mot slutet på sommaren är tillgängliga äggläggningsplatser, på levande och döda djur. Det verkar som om de avgörande faktorerna för spyflugeangrepp är temperatur, flugpopulationens storlek och nederbörd. I en engelsk studie ökade

de tre råbockar som skickades in från Skåne hade utbredda angrepp under rosenstockarna och vävnaderna var på sina ställen helt bortätna och skallbenet blottat. trots detta påträffades två av bockarna vid liv. foto: anders lindström

stoRt LIdaNdE föR aNgRIpNa djuR

36

risken för angrepp på enskilda, oskyddade får med 22 procent för varje grad över medeltemperaturen och med åtta procent för varje mm regn över medelnederbörd. Med höjda temperaturer och ökad nederbörd till följd av klimatförändringen är det viktigt att förstå problemet med flugangrepp och skaffa bakgrundsdata. SVA vill därför gärna ha in rapporter om drabbade tamdjur som till exempel får, kor och kaniner. Men även observationer av vilda djur som rådjur eller igelkottar som angripits av spyflugor är viktiga.

Anders Lindström, forskareStatens veterinärmedicinska anstalt

Har du observerat angrepp av spyflugor?

kontakta sVa på e-post: [email protected]

stoRt LIdaNdE föR aNgRIpNa djuR

sNabb dIagNostIk SVA:s PCR-analys för kastning hos sto är unik. Testerna har blivit snabbare, säkrare och kan med större precision fastslå förekomsten av smittämnen hos infekterade hästar. Proverna analyseras inom 1-3 arbetsdagar.

LILLa kastNINgspakEtEt Med en automatiserad multi-PCR kan SVA utföra en analys av tre olika virus; EHV-1 (herpesvirus typ 1), EHV-4 (rhinopneumonit) och EAV (arteritvirus). Analysen ger svar på om herpesvirus och/eller arteritvirus har orsakat kastning. Moderkaka och fosterorgan analyseras.

utökadE kastNINgspakEtSVA erbjuder även Mellanstora kastningspaketet samt Stora kastningspaketet, som kan ge svar på eventuella andra orsaker till kastning än herpes och arterit.

www.sva.seFör mer information och priser se www.sva.se

kASTNiNghOSSTO

37

ett utbrott av salmonella i en djurbesättning får ofta allvarliga konsekvenser för djurhållaren, men det kan även resultera i en ökad risk för folkhälsan. Vid SVa pågår forskning kring sanering av salmonellasmittad mark med släckt kalk (CaOH2).

» Traditionellt kopplas insjuknande i salmonella ihop med livsmedelssmitta, men smittspridning kan också ske via miljön. Vuxna djur bär ofta på salmonella utan att vara sjuka, och bakterierna utskiljs med gödseln. Salmonella kan överleva i flera månader i miljön, så om kontaminerad gödsel hamnar på betesmarker eller i vattendrag finns risk för smittspridning till människa och djur.

Vid SVA pågår forskning kring sanering av salmonellakontaminerad mark med släckt kalk (CaOH2). Fokus har varit på rasthagar för hästar, som ofta är små och hårt nyttjade vilket ökar risken för smittspridning. I förlängningen är det dock tänkt att resultaten kan användas vid all form av

kalkningbegränsarsmittspridningviamiljön

marksmitta. Behandling med släckt kalk höjer markens pH, vilket inaktiverar de sjukdomsfram-kallande bakterierna. Försök har visat att salmo-nella dör på mindre än en dag om kalk tillsatts i sådana mängder att pH höjts till över 12. Kalkning kan således vara en effektiv metod för att begränsa en smittspridning via miljön.

Det har visat sig vara viktigt med noggrann inarbetning av kalken, och detta kan vara svårt om det är torrt i marken. En lösning som framkommit är att använda våtkalk vid sanering istället för släckt kalk i pulverform. Ytterligare en aspekt är att mängden kalk måste optimeras så att pH återgår till det normala inom ett lagom långt tidsintervall. Detta för att hagarna återigen ska kunna tas i drift efter en sanering.

Karin Nyberg, forskareStatens veterinärmedicinska anstalt

dessa resultat kommer från forskningsprojekt finansierade av Stiftelsen svensk hästforskning samt myndigheten för samhälls-skydd och beredskap.

Under sommaren 2009 har SVa bedrivit fältförsök i en hästrasthage utlånad av Jällagymnasiet i Uppsala. detta försök har syftat till att ta fram en praktisk handledning för sanering av salmonella-kontaminerad mark.

EffEktIV saNERINg aV saLmoNELLa

foto: Karin nyberg

38

i samband med omregleringen av apoteksmark-naden förändras förutsättningarna för att hämta ut licensläkemedel. det kommer bli extra viktigt för patienten att aktivt välja ett apotek där dennes licensansökningar och läkemedel ska hanteras och hämtas ut. lämpligen bestäms apotek redan vid förskrivningen i samråd med förskrivaren.

» Ansökan om licens, dvs. försäljningstillstånd för ett icke godkänt läkemedel, görs av apotek till Läkemedelsverket. För att licens skall beviljas krävs dels att förskrivare skriver recept samt motiverar förskrivningen på en särskild blankett. Blanketten lämnas till det expedierande apoteket som ansöker elektroniskt hos Läkemedelsverket om tillstånd till försäljning.

Läkemedelsverkets handläggning av en licensan-sökan tar normalt en arbetsdag och beslutet meddelas det sökande apoteket. En licens är giltig upp till ett år från den dag då beslutet fattas om Läkemedelsverket inte anger kortare tid.Inom ramen för dagens apoteksmonopol kan en patient hämta ut sitt licensläkemedel på samtliga Apoteket AB:s apotek. Apoteksomregleringen

kommer dock innebära en förändring i detta avseende. Förändringen kommer att leda till att patienten kommer att kunna hämta ut sitt licens-läkemedel endast på de apotek som har fått licensen beviljad och apotek inom samma kedja med samma ägare. Det är lämpligt att apotek bestäms redan vid förskrivningen i samråd med förskrivaren.Apoteket AB fortsätter driva de apotek som är aviserade för försäljning tills överlåtelse sker till annan aktör. En licens som är beviljad före 1 december 2009 är giltig licenstiden ut och läke-medlet kan hämtas ut på alla apotek i Sverige. En licens som beviljas efter 1 december 2009 är endast giltig hos det sökande apoteket. Möjligheten att sprida en licens till annat apotek än de apotek som har fått beviljad licens begränsas till apotek inom samma kedja med samma ägare (om aktören så önskar).

För mer information, kontakta Enheten för kliniska prövningar och licenser vid Läkemedelsverket.

Mårten Forrest, informatörLäkemedelsverket

licensvacciner som säljs via SVa påverkas inte av ovanstående förändringar. (red anm)

LäkEmEdELsVERkEt INfoRmERaR

Nyareglerförlicensläkemedel

Statens veterinärmedicinska anstalt är ett veterinärmedicinskt kunskapscenter specialiserat på djurs sjukdomar och smittämnen samt hur de sprids – mellan djur, till människan och i miljön. SVa utför uppdragsdiagnostik, statsanslags-finansierad verksamhet och uppdragsforskning.

Vaccin från samtliga leverantörerSVA erbjuder vaccin från samtliga leverantörer på den svenska marknaden. Du som är veterinär kan nu välja att beställa dina vacciner direkt via SVA:s webbutik. Vill du ha personlig service så kan du precis som tidigare beställa per telefon 018-67 43 00.

Enkelt att beställa1, Gå in på www.sva.se2, Klicka på ”webbutik” i höger marginal.3, Registrera dig och din klinik (första gången).4, Invänta bekräftelse (det kan ta någon dag).5, Logga in och gör dina beställningar av vaccin och diagnostiska produkter.

överskottet går till forskningDu vet väl att överskottet från vaccinförsäljning vid SVA går direkt till forskning för att förbättra svensk djurhälsa.

BESTälldiNAVACCiNERPåwww.SVA.SE

B

StaBen för marKnad OCH infOrmatiOnbesök. Ulls väg 2B post. Se-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se

2 0 2 0 6 6 2 0

SVA VET · djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar därefter. God läsning! Anders...

Documents

Transcript of SVA VET · djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar därefter. God läsning! Anders...