Stenhandboken Original 2004-09-03 13.07 Sida 1...

INOMHUS

N AT U R S T E N

Stenhandboken Original 2004-09-03 13.07 Sida 1

Detta häfte ”Inomhus” ingår i Sveriges Stenindustriförbunds ”En handbok om – Natursten”.

Till detta häfte finns som komplement följande typkonstruktioner:

G1 Flytande golv – montering i brukG2 Fast golv – montering i brukG3 Golvmontering i fästmassaT1 Trappbeläggning – montering i brukT2 Trappbeläggning – montering i fästmassaV1 Väggbeklädnad – montering i fästmassaV2 Väggbeklädnad – montering på upplag med bakstöd

och mekanisk inhållningFb1 Fönsterbänkar – montering på konsolerFb2 Fönsterbänkar – montering på upplag i smyg

Avsnitt 7,Våtrum, hänvisar till: ”PERs Branschregler för vattentäta keramiska väggbeklädnader och golvbeläggningar i våtutrymmen.”

En handbok om – Natursten innehåller följande delar:

– Allmänt– Stenkartotek– Terminologi & Toleranser– Inomhus– Skötsel inomhus– Fasader– Utemiljö– Restaurering– Gravvårdar– Klotter– Miljövarudeklarationer för vissa stensorter

I detta häfte refererar vi till vissa av ovanstående delar.

Producerad av Sveriges Stenindustriförbund i samarbete med Stenindustriens Landssammenslutning, SIL.© Sveriges Stenindustriförbund 2004. Foto: Christer Kjellén, Stefan Sahlén, Einar Odland, Ulf Hansson.

INOMHUS

Se www.sten.se för aktuell information.

Sveriges StenindustriförbundIndustrigatan 6, 291 36 Kristianstad.Telefon 044-20 97 80. Fax 044-20 96 [email protected] www.sten.se


http://www.sten.se

http://www.sten.se

1 MILJÖ OCH EKONOMI 5

1.1 Inomhusmiljöer 51.2 Livslängd, ekonomi och miljö 6

1.2.1 Livslängd 61.2.2 Ekonomi 61.2.3 Miljöaspekter 6

2 STENENS EGENSKAPER 7

2.1 Tekniska egenskaper 72.1.1 Kemisk resistens 72.1.2 Hårdhet, avnötning 72.1.3 Böjdraghållfasthet 72.1.4 Porositet 82.1.5 Tryckhållfasthet 82.1.6 Friktion 8

2.2 Estetiska egenskaper 82.2.1 Färgvariationer och mönster 82.2.2 Bilder, prover och referenser 8

3 FÄST- OCH FOGMATERIAL 9

3.1 Golv och trappor 93.1.1 Läggbruk 93.1.2 Fästmassa för golv och trappor 103.1.3 Fogbruk, fogningsmassa och fogmassa 113.1.4 Glidskikt för flytande golv 123.1.5 Tätskiktsmaterial för våtrumsgolv 123.1.6 Material för stegljudsisolering 123.1.7 Avjämningsmassor 12

3.2 Vägg 123.2.1 Montering med hållarkramlor 123.2.2 Bärkramlor 123.2.3 Fästmassa för väggplattor 123.2.4 Fogbruk, fogningsmassa och fogmassa 123.2.5 Material för tätskikt 123.2.6 Avjämningsmassa 12

4 GOLV 13

4.1 Materialval och ytbearbetning 134.1.1 Granit 134.1.2 Marmor och kalksten 144.1.3 Skiffer 144.1.4 Sandsten 14

4.2 Val av format på golvplattor 154.2.1 Mönster 154.2.2 Dimensioner 15

4.2.3 Toleranser 164.2.4 Form 164.2.5 Ekonomiska format 16

4.3 Fogar i golv 164.3.1 Fogar mellan plattor 164.3.2 Rörelsefogar 174.3.3 Dilatationsfog 17

4.4 Projektering och montering 174.4.1 Val av konstruktionsprincip 174.4.2 Logistik 184.4.3 Krav på färdigt golv 194.4.4 Krav på underlag 204.4.5 Stenmaterial 214.4.6 Flytande golv – läggning i bruk 214.4.7 Fast golv – läggning i bruk 224.4.8 Fast golv – läggning i fästmassa 234.4.9 Golv på ej formstabila underlag 234.4.10 Golv i hissar 244.4.11 Golvvärme 244.4.12 Stegljudsisolering 254.4.13 Halksäkerhet 264.4.14 Entréer 264.4.15 Visuella och taktila aspekter 274.4.16 Övriga läggningsmetoder 274.4.17 Socklar 274.4.18 Synliga kantsidor 284.4.19 Fogning 284.4.20 Anslutning till annat material 284.4.21 Härdningstider 284.4.22 Rengöring under monteringsarbetet 294.4.23 Skyddstäckning 294.4.24 Avspärrning 304.4.25 Koordinering 304.4.26 Ansvarsförhållanden 304.4.27 Egenkontroll (Besiktning) 30

4.5 Erfarenheter 31

5 TRAPPOR 33

5.1 Materialval och ytbearbetning 335.2 Beklädnadstrappor 33

5.2.1 Val av format 335.2.2 Toleranser 345.2.3 Fogar och delning av steg 35

5.3 Massiva blocksteg 355.4 Fribärande trappsteg 355.5 Projektering och montering 35

5.5.1 Val av trappkonstruktion 355.5.2 Logistik 365.5.3 Höjd/nivåberäkning, fall, anpassning

till dörrar och hissar 365.5.4 Toleranskrav på färdig trappa 375.5.5 Krav på underlag 375.5.6 Stenmaterialet 385.5.7 Plan- och sättsteg i bruk på

betongunderlag 38

INNEHÅLL


5.5.8 Stegljudsisolering 385.5.9 Plan- och sättsteg i fästmassa på

betongunderlag 395.5.10 Massiva blocksteg 395.5.11 Fribärande plansteg 395.5.12 Halksäkerhet, visualisering och

taktila åtgärder 415.5.13 Trapplan 425.5.14 Övriga konstruktioner 425.5.15 Socklar, skurlister och skurspår,

räckesinfästning 425.5.16 Anslutning till annat material 435.5.17 Synliga ändar och kanter 435.5.18 Fogning 435.5.19 Härdningstider 435.5.20 Rengöring under monteringsarbetet 435.5.21 Skyddstäckning 445.5.22 Koordinering 445.5.23 Ansvarsförhållanden 445.5.24 Egenkontroll 44

5.6 Erfarenheter 44

6 VÄGGBEKLÄDNADER 45

6.1 Materialval och ytbearbetning6.2 Val av format 45

6.2.1 Mönster 456.2.2 Dimensioner 466.2.3 Toleranser 466.2.4 Stenplattans form 466.2.5 Ekonomiska format 46

6.3 Fogar i vägg 476.3.1 Fogar mellan plattor 476.3.2 Rörelsefogar 476.3.3 Fogar i hörn 47

6.4 Projektering och montering 476.4.1 Val av konstruktionsprincip 476.4.2 Logistik 486.4.3 Krav på färdig vägg 486.4.4 Krav på bakvägg 486.4.5 Montering i fästmassa 486.4.6 Montering med bakstöd och inhållning 496.4.7 Montering med bär- och hållarkramlor 506.4.8 Murstensvägg 506.4.9 Fogning och anslutningar 516.4.10 Omfattningar 516.4.11 Synliga kanter 516.4.12 Härdning, torkning, skydd 516.4.13 Koordinering 516.4.14 Ansvarsfördelning 516.4.15 Rengöring 516.4.16 Egenkontroll 52

6.5 Erfarenheter 52

7 VÅTRUM 53

7.1 Vattentät beklädnad 537.1.1 Stenmaterial 537.1.2 Fäst-, Fog- och fogningsmassor 537.1.3 Montering 547.1.4 Fogning 54

7.2 Erfarenheter 54

8 INREDNINGAR 55

8.1 Materialval och ytbearbetning 558.1.1 Granit 558.1.2 Kalksten och marmor 558.1.3 Skiffer 558.1.4 Sandsten 55

8.2 Stora skivor 568.2.1 Val av format 568.2.2 Kanter 578.2.3 Placering av ho och häll 578.2.4 Projekterings- och monteringsanvisningar 58

8.3 Fönsterbänkar och mindre skivor 598.3.1 Val av format 598.3.2 Kanter 598.3.3 Urtag 598.3.4 Projekterings - och monteringsanvisningar 59

8.4 Erfarenheter 60

9 ELDSTÄDER 61

9.1 Funktion 619.2 Materialval 619.3 Anslutning till annat material 62


SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUND NATURSTEN INOMHUS 5

MILJÖ OCH EKONOMI

1.1 INOMHUSMILJÖERValet av natursten måste anpassas till användnings-miljön. Estetiskt och tekniskt goda stenarbetenpräglas av medvetna och genomtänkta val av:

Faktaruta 1.1

Offentliga rumNatursten väljs ofta för att klara de stora påfrest-ningar som förekommer i offentliga miljöer t.ex.flygplatser, järnvägsstationer, kontor, butiker, skoloroch liknande. Den används i de mest utsatta loka-lerna för sina goda egenskaper. Särskilt golvmateri-alen utsätts för kraftigt slitage, men även väggbe-klädnader och inredningar som bänkskivor börtåla slitage och klotter. Utformningen av rummet,med val av rätt sten och ytbearbetning, ökar ste-nens livslängd och underlättar underhållet.

BostadsrumI den privata miljön har stenen ofta rollen som miljö-skapare. Vackert utseende och goda egenskaper somvärmebehaglighet i kombination med golvvärme

– stentyp/stensort– kulör, mönster och plattformat– ytbearbetning

har större betydelse än det absoluta slitagemot-ståndet. De flesta stensorterna klarar de mekaniskapåfrestningar som förekommer i hemmet. Vissastensorter kan dock påverkas av sura vätskor somättika, vin och fruktjuice.

EntréerI entrén ställs krav på god beständighet samtidigtsom miljön ska vara välkomnande och representativ.Här kommer stenen till sin rätt. Utformningen aventrégolvet är viktig så att man tar hand om smutsentidigt, t.ex. tösalt, och skyddar miljön längre in.

VåtrumSpeciella krav ställs på våtrumskonstruktionen för attförhindra fuktskador. Påverkan av vatten, hårvårds-och andra kemiska medel ställer också särskildakrav på stenen. Tunna plattor av natursten har gettarkitekten och beställaren nya möjligheter vid ut-formningen av våtrum.

Övriga miljöerI rummet mellan ute och inne, t.ex. vid ljusgårdar,pendeltågstationer och liknande, ger natursten enfin övergång. Grova ytbearbetningar ger nära anknyt-ning till utemiljön.

1 MILJÖ OCH EKONOMI


6 NATURSTEN INOMHUS SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUND

MILJÖ OCH EKONOMI

Stenytans storlek och utformning har stor betydelseför monteringskostnaden.

Underhållskostnaden är låg för stenmaterial av godkvalitet anpassad för användningen. För den regel-mässiga städningen används enkla, billiga metoderoch medel.

1.2.3 MiljöaspekterDen avgörande positiva miljöfaktorn för natursten ärdess långa livslängd.

Livscykelanalys visar att miljöbelastningen på denyttre miljön är relativt låg vid framtagandet av natur-sten. Den avgörande miljöbelastningen för de flestabyggnadsmaterial är energiförbrukningen. Den upp-värmning som krävdes när natursten framställdes harnaturen själv skött om för hundratals miljoner årsedan. Tillverkningen av naturstensprodukter kräverdessutom ytterst små mängder kemikalier. Rest-produkterna är helt kemiskt stabila och i många fallanvändbara råmaterial för andra produkter.

Utöver livscykelanalysen har natursten andramiljöfördelar som rör den inre miljön. Naturstenavger inga emissioner och möglar inte. Underhålloch rengöring kan ske på ett mycket miljövänligtsätt. Grundprincipen för ett golv i natursten är attstenytan ska vara slityta. Något lager av polish ellerandra kemikalier bör inte användas. Naturstenen i sig tål bättre att slitas på än ett pålagt kemikalie-skikt, som även kan orsaka skador i stenen.

1.2 LIVSLÄNGD, EKONOMI OCH MILJÖ

1.2.1 LivslängdRätt vald natursten på rätt plats håller hela bygg-nadens livslängd. Många golv i järnvägsstationeroch i trapphus till kontors- och hyreshus har legatsedan förra sekelskiftet. De fyller fortfarande sinfunktion med vacker slitagepatina. Det finns ävenexempel på golv och trappor som legat tusentals år.Förutsättningen för ett funktionellt stenval och långlivslängd är att användningssituationen beaktasredan under projekteringen.

1.2.2 EkonomiDen tekniska livslängden för silikatsten (granit ochkvartsitskiffer) är mer än 100 år och för karbonat-sten (marmor och kalksten) av god kvalitet minst50 år. Den kalkylmässiga perioden för avskrivningför byggnader är däremot ofta 25 år vilket ofta ärväsentligt kortare än den tekniska livslängen. Natur-sten har därför många gånger ett ekonomiskt mer-värde utöver vad kalkylen visar.

Den ekonomiska kalkylen för stenbeklädnadenbestår av två delar, investeringskostnad och under-hållskostnad.

Investeringskostnaden kan i sin tur delas upp imaterial och montering. Kostnaden för monteringär i stort sett oberoende av vilket stenmaterial manväljer. Den utgör samtidigt en betydande del avden totala kostnaden. Det kan därför vara klokt attlåta kvaliteten i stället för materialpriset avgöravalet, inte minst när det gäller material i trappor.

Fig 1.2 Pantheon i Rom byggdes för snart tvåtusen år sedan. Golvet har trampats av miljontals fötter.



STENENS EGENSKAPER

2.1 TEKNISKA EGENSKAPERDet här avsnittet innehåller rekommendationer omlämplig typ av natursten och ytbearbetningar förolika inomhusapplikationer. Mer fakta om stenensuppbyggnad, tekniska egenskaper, ytbearbetningar,kulörer m.m. finns i Natursten, delarna Allmänt,Stenkartotek och i Terminologi & Toleranser.

Stenens tekniska egenskaper fastställs på olika sätt.Dels utvärderar man stenens mineralsammansättning,dels provar man och anger mätvärden. Det bästasättet att bedöma stenens egenskaper är att studerareferensobjekt där tid och miljö påverkat stenen.

2.1.1 Kemisk resistens Stenens kemiska resistens har betydelse i applika-tioner som utsätts för sura medel och annan kemiskpåverkan. Den kemiska resistensen har också bety-delse för skötsel och rengöring, då den begränsar derengöringsmedel som kan användas. Testvärden förkemisk resistens fastställs inte.Bedömning sker utifrånstenens mineralogiska uppbyggnad.

Graniter och skiffrar (silikatstenar) består av silikat-mineral som är mycket resistenta bl.a. mot suramedel. Vissa graniter kan dock innehålla andra mine-ral som är känsliga för kemisk påverkan.

Marmor och kalksten är karbonatstenar som påver-kas även av svaga syror som vinsyra och kolsyra.Syrorna ger märken på stenytan och vid längrepåverkan kan de ge gropar. Stenens övriga egen-skaper påverkas nödvändigtvis inte.Kalksten påverkasdessutom av salt (t.ex. tösalt). Saltlösning kan trängain i stenens ytskikt.Salterna orsakar vittring när vatt-net avdunstar och salterna kristalliserar, vilket i viss

mån kan motverkas av såpimpregnering. I extremafall kan även vissa marmorsorter påverkas av salt.

2.1.2 Hårdhet, avnötning Natursten är ett hårt material. Hårdhet är en egen-skap som inte provas direkt, men kan utläsas av demineral som stenen består av.

Graniternas silikatmineral ger stor hårdhet. Justörre kvartsinnehåll desto hårdare sten. Granitytanär mycket resistent mot mekanisk påverkan oavsettytbearbetning. Polerade golvplattor och trappsteg kandärför hålla sig blanka även i offentliga rum medhårt slitage.

Hårdheten hos karbonatstenarna marmor och kalk-sten är lägre och en polerad golvyta mattas snabbtav slitaget i offentlig miljö. Skillnaden mellan olikamarmor- och kalkstenssorter kan vara stor.

Kvartsitskiffer har i detta sammanhang egenskapersom granit. Lerskiffer är mjukare än övriga stentyper.

Natursten har god motståndsförmåga motavnötning. Det finns testmetoder för att fastställadenna som ett mått på slitageegenskapen (nöt-ningsbeständigheten). De klassiska golvmaterialenmarmor och kalksten har dokumenterat god slit-styrka, granit och kvartsitskiffer är ännu bättre medanlerskiffer har väsentligt sämre nötningsmotstånd.Jämförelser visar dock att testvärdena inte alltid heltöverensstämmer med den praktiska erfarenheten.

2.1.3 BöjdraghållfasthetBöjdraghållfastheten är relativt låg för alla sten-material, med undantag av skiffer. Provningsvärdena

2 STENENS EGENSKAPER



STENENS EGENSKAPER

för granit, marmor och kalksten ligger i sammastorleksordning, men varierar mellan olika stensorter.

Testvärdena fastställs på en liten provkropp ochvisar inte stenproduktens totala böjdraghållfasthet.Den påverkas även av ev. mikrosprickor, klovrikt-ningar, kornfogar etc. De flesta stensorter har olikaböjdraghållfasthet i olika riktningar.

Böjdraghållfastheten har betydelse för bl.a. fri-liggande bänkar, trappsteg och golvplattor (ju störreformat desto viktigare). Notera att plattans hållfast-het ökar med kvadraten på tjockleken. Ökas tjock-leken med 40 % fördubblas plattans förmåga attmotstå böjdragpåkänning.

2.1.4 Porositet Porositet och vattenabsorption är mycket låg hosde flesta av våra stensorter, förutom för vissa sand-stenar. Natursten är väsentligt ”tätare” än t.ex.kakel och klinker.

2.1.5 Tryckhållfasthet Tryckhållfastheten för de stensorter som normaltanvänds är hög. För de flesta inomhusapplikationerär den tillräcklig.

2.1.6 Friktion Friktionen (halksäkerheten) är en viktig egenskap förgolv och trappor. Stenens ytbearbetning är då av-görande. Därför måste en stensorts friktionsvärdenanges för viss ytbearbetning. Friktionsvärdena avserny sten och kan förändras när stenytan utsätts förstädning och slitage.

Blir friktionen mellan skon och golvet för låg blirgolvet halt. Friktionen beror på materialet i bådegolv och sko, men även på om det finns ”smörj-medel” som indragen snö, fukt eller damm på ytan.Det finns rekommenderade friktionsvärden för golvoch utrustning för mätning av friktionen på enbefintlig golvyta. Ett blankt golv kan ibland upp-levas halt, utan att vara det.

2.2 ESTETISKA EGENSKAPER Stenens estetiska egenskaper bedöms utifrån en vissytbearbetning, eftersom olika ytbearbetningar kange stenen olika karaktär. Kulör, mönster och texturingår i den estetiska värderingen och det är viktigtatt man slår fast gränserna för vilka variationer somfår förekomma innan beställningen sker. För merfakta, se Natursten, delarna Allmänt, Stenkartotekoch Terminologi & Toleranser.

2.2.1 Färgvariationer och mönsterBegreppet granit används som samlingsnamn förgranit, gnejs, diabas, syenit, larvikit, gabbro, kvartsitoch andra silikatstenar.

Granit har oftast ett relativt homogent, kornigtmönster och ger ett enhetligt färgintryck. Fläckar,

ränder och ”dragningar” kan förekomma hos vissastensorter. Överenskommelse om sådana avvikelserbör träffas med leverantören.

Gnejs har en utpräglad slirig, stormönstrad struk-tur och är oftast kraftigt ådrad eller flammig. Detkan vara effektfullt för större inredningsplattormen för golv, vägg och trappsteg kan variationenmellan två plattor bli mycket stor och kräva upp-märksamhet vid montering. Ta hänsyn till och angemönsterriktning vid projektering.

Diabas, larvikit, syenit har mycket enhetlig texturoch jämn kulör.

Kalkstenens kulör och mönster kan variera i olikastenbrott. Variationen kan föras vidare till t.ex. gol-vet. Sortering i mer enhetliga kulörer och mönsterkan ibland begäras för sten från brott med stor färg-variation. Man bör komma överens med leverantörenom hur stenen ska variera före beställning, ochmontera stenen så att variationen blir estetiskt till-talande. Fossil kan förekomma.

Marmor har oftast en mycket stor kulör- och mön-sterspridning och sortering vid produktion kan varanödvändig. Hur långt sorteringen ska gå är ofta enprisfråga och bör tydligt anges vid beställningen. Tahänsyn till och ange mönsterriktning vid projektering.

Skiffer har i allmänhet små variationer i kulör ochtextur.

Fig 2.1 Kulörvariationerna från stenbrottet har förts vidare till golvet.

2.2.2 Bilder, prover och referenser I Natursten, Stenkartotek finns ett antal stensorteravbildade, vissa med olika ytbearbetningar.Observera att en bild aldrig helt återger stenenskaraktär. Beställ alltid stenprover med tilltänktytbearbetning från den aktuelle leverantören.Prover från en leverantör kan normalt inte gälla för beställning hos en annan.

Fastställ inom vilka gränser kulör och textur fårvariera och kontrollera att stenen kan levereras iönskat format. Montera eller lägg ut provytor förökad säkerhet. Fullskaliga referenser rekommende-ras. Studera om möjligt befintliga objekt som ärnågra år gamla.

Se vidare Natursten, Terminologi & Toleranser.



FÄST- OCH FOGMATERIAL

3 FÄST- OCH FOGMATERIAL

3.1 GOLV OCH TRAPPORGolvplattor och trappor monteras enligt två huvud-principer: Bruksläggning respektive läggning i fäst-massa. Väljs läggning i bruk krävs minst 30 mm ochi vissa fall 40 mm brukstjocklek. Vid läggning ifästmassa krävs endast 3-5 mm, men då ställs strängakrav på jämnt underlag och kalibrerade plattor.

3.1.1 LäggbrukLäggbrukets beståndsdelar är: bindemedel, ballast,vatten och eventuella tillsatsämnen.

Bindemedel i cementbruk ska uppfylla standardenEN 197-1. Som bindemedel i läggbruk för natur-stensplattor rekommenderas cement, typ CEM Imed hög sulfatresistens (SR) och låg alkalihalt(LA), beteckning CEM I-SR-LA. Sådan saluförs iSverige bl.a. under namnet Anläggningscement.

För vissa ljusa marmorsorter, känsliga för färg-genomslag, rekommenderas s.k. vitcement, som ärcement av samma typ, men med lågt järninnehåll.Även snabbhärdande cementtyper (SR-LA) kananvändas.

För vissa kalkstensorter t.ex. Jurakalksten, som ärkänsliga för saltutfällning, kan trasscement användas.(De finns i gruppen CEM II/B-P, men observera attalla bindemedel i denna grupp inte är trasscement.)

Kalkbruk är inte lämpligt för golvoch trapp-

montering inomhus pga. mycket lång härdningstid,men kan komma i fråga av antikvariska skäl.Använd då svagt hydrauliskt kalkbruk,EN 459-1 NHL 2 enligt EN 459-1.

Ballastmaterialet, som är naturlig sand och/ellergrus, ska uppfylla kraven på renhet som anges istandarden EN 131 39 samt fraktionsfördelningenligt fig 3.1.

Fig 3.1 Ideala siktkurvor för naturlig sand till läggbruk (enl. Hus AMA 98).Den övre kurvan gäller för tunna skikt och den nedre för tjockare.

Vatten till bruksblandningen ska vara av vatten-ledningskvalitet. (Vatten från t.ex. rostande förvaringskärl kan ge utfällning.)

Tillsatsmedel kan användas för att modifiera brukets egenskaper.




Deformationsklasser enligt Hus AMA 98 tabell MB/1 samt typer enligt standard EN 12004

Deforma- Typ enligt Beskrivning Deformations-tionsklass standard av typ upptagningskrav

EN 120041 * C Cementbundna, icke deformationsupptagande Inga2 C Cementbundna, enkomponentsystem med organiska tillsatser (t.ex. polymer)2L Låg deformationsupptagning 0,5 ‰2H Hög deformationsupptagning 1,0 ‰ 3 C Cementbundna flerkomponentsystem med organiska tillsatser (polymer) 1.5 ‰4 D Organiskt bundna (dispersionslim) (polymer) 1,5 ‰

R Reaktionsbundna fästmassor (härdplastlim, epoxilim) 1,5 ‰

* Fästmassor i deformationsklass 1 är sällsynta på marknaden.

Tabell 3.4

Underlagets deformationstendens avgör vilkendeformationsklass som krävs. Om underlaget ärbetong har åldern på denna betydelse för valet avfästmassa. Se tabell 3.5. Fästmassan ska uppfyllavidhäftningskravet 0,5 MPa. För klass 4 krävs högrevärden.

Det finns också en standard EN 12002, angåendedeformation hos fästmassor som mäter nedböjningen(i mm) på en provkropp av massan innan den brister.För vissa fästmassor anges även denna standard.Den har tre klasser, se tabell 3.6.

Faktaruta 3.3

Vid val av fästmassa, ta hänsyn till:– underlagets krav på ”flexibilitet” dvs deformationsklass

– vidhäftningsförmåga (> 0,5 MPa)

– tiden tills ytan kan belastas

– fästmassans lämplighet för aktuell stensort

Indelningar och beteckningar enligt EN 12004

Typer av fästmassa

C Cementbundna fästmassorD Organiskt bundna fästmassor (Dispersionslim)R Reaktionsbundna fästmassor (Härdplastlim, epoxi)

För varje typ kan finnas olika klasser relaterade till olika egenskaper:

1 normala fästmassor2 modifierade (improved) fästmassor med förbättrad vidhäftningF snabbhärdande fästmassorT fästmassor med liten glidning (reduced slip) , dvs har gott hängE fästmassor med förlängd öppentid (opentime)

(Maxtid från det massan lagts ut till montering av platta)

Varje fästmassa ges beteckningen typ + klass:T.ex. C1 eller C2TE

Tabell 3.2

Läggbrukets sammansättning och konsistensTraditionellt används för läggbruk blandningsför-hållandet C 100/300–100/400, dvs. 1 del cementoch 3–4 delar ballast. Bruket ska viktproportione-ras. (Om volymproportionering används måste denbaseras på föregående vägning. Mätning ska skemed styva mätkärl av känd volym.) C-bruk innebäratt bindemedlet utgörs av cement.

Bruk ska blandas i maskinblandare, helst i tvångs-blandare. Små bruksmängder får blandas medmaskinvisp. Det blandade bruket måste användasinom 2 timmar vid max 20°C (längre tid om retarder tillsatts.)

Brukets konsistens är också viktig. En talandebeskrivning av lämplig konsistens är ”jordfuktig”.Detta motsvarar 6-10-VB(b) och vattencementtal0,36 – 0,40 (utan tillsatser).

Bruket får inte vara för fuktigt då torkprocessentar lång tid. Det medför risk för saltutfällning påstenytan hos vissa stensorter. För fuktig konsistensinnebär också att anpassning av höjden inte kanutföras genom nedbankning av plattorna. För torrtbruk kan ge otillräcklig vidhäftning och undermålighållfasthet/bindning.

CementslammaSlamman (s.k. sluring) består av cement och vatten.Den ska ha samma cementtyp som läggbruket.Konsistensen ska vara halvflytande och slammanska användas senast 2 timmar efter blandning.

3.1.2 Fästmassa för golv och trapporFästmassorna ska uppfylla kraven i standarden EN 12004. Fästmassorna klassificeras där enligttabell 3.2.

DeformationsklasserFästmassorna kan dessutom indelas i olika deforma-tionsklasser enl. Hus AMA 98 tabell MB/1. Setabell 3.4, där även standardens beteckningarinförts.




passas till fogbredden. Konsistensen ska vara relativtlösflytande. För platsblandat fogbruk gäller tabell 3.7.

Tabell 3.7

Fabriksblandat fogbruk ska vara anpassat till fogbreddoch stensort. Konsistensen ska följa tillverkarensrekommendation.

Tillsatser: Eventuellt färgämne ska vara alkalibe-ständigt och ljushärdigt. Det ska blandas med bal-lasten innan vattnet tillsätts.

Fogningsmassa

Faktaruta 3.8

Cementbaserade fogningsmassor: Alla är fabriksblan-dade, endast vatten tillsätts. Fogningsmassorna bestårav bindemedel, ballast och tillsatser bl.a. organiska.

Man skiljer mellan:”klinkerfog” med sand som ballast”kakelfog” med finkornig ballast, vanligen kalksten.

För golv används oftast klinkerfog. Kakelfogen ärmjukare.Reaktionsbundna fogningsmassor: Dessa används underspeciella förhållanden, t.ex. i ständigt våta miljöer.

Fogmassa För rörelsefogar och fogar som ska ta upp rörelsemot anslutande material ska elastisk fogmassaanvändas. Fogmassan ska vara avsedd för natursten(får inte missfärga stenen) och ha en rörelseupp-

Vid val av fogningsmassa, ta hänsyn till:Kulör, fogbredd, härdningstid, massans lämplighet för aktuellstensort, avnötning, deformationsupptagning.

Platsblandat fogbruk

Fogbredd Ballast Blandningsförhållande

(mm) (mm) (Cement/ballasttal)

2 - 5 0 - 1 100/200 - 100/300

5 - 10 0 - 3 100/300 - 100/400Tabell 3.6

Övriga krav på fästmassanFästmassa ska vara avsedd för natursten, vara vatten-fast och alkalibeständig. Förutom deformationsupp-tagande förmåga styrs valet av aktuell belastning ilokalen. Är man tveksam om betongunderlagetsdeformationsstatus väljs de högre klasserna. Där-utöver kan man även behöva fästmassor med vit-cement för känsliga stensorter och fästmassor medflytegenskaper.

För vissa användningsområden, t.ex. känsliga sten-sorter i våtrum, kan cementbaserade massor varaolämpliga. Då bör reaktionsbunden massa och fog,typ R, väljas. För att få använda epoximassor krävsspeciell utbildning och särskild hänsyn måste tastill arbetsmiljön.

3.1.3 Fogbruk, fogningsmassa och fogmassaFöljande definitioner gäller:

Fogbruk: oorganiskt bruk avsett att fylla fogarmellan fogplattor.

Fogningsmassa: polymermodifierade fogbruk samtreaktionsbundna massor avsett att fylla fogar mellanfogplattor.

Fogmassa: används för att ta upp fogrörelser.Vid tillredning av fogbruk och fogningsmassa ärdet viktigt att inte för mycket vatten tillsätts. Riskfinns då att fogens hållfasthet blir för låg.

FogbrukVid läggning i bruk fogas i allmänhet med fogbruk.Bindemedlet i fogbruket ska vara detsamma som iläggbruket, se avsnitt 3.1.1. Ballastmaterialets sikt-kurva och fogbrukets blandningsförhållande an-

Deformationsklasser enligt EN 12002Rekommenderad ålder på betongen är en mycket grov uppskattning

Klass 0 Klass S1 Klass S2

Nedböjning: < 2,5 mm 2,5–5 mm > 5 mm

Deformerbarhet: Ingen Låg Hög

Betongens ålder vid plattsättning: > 6 mån 3–6 mån 1–3 mån

Exempel på lägsta klass för fästmassor på olika underlag. Deformationsupptagning enligt Hus AMA 98 MB/1 och RA 98 Hus med tillägg.Under normala härdningsbetingelser

DeformationsupptagningDeformations- Deformations- Deformations- Deformations- Deformations-klass 1 klass 2L klass 2H klass 3 klass 4

Betongunderlagets (även pågjutningens) ålder vid plattsättning – 0,5 ‰ 1,0 ‰ 1,5 ‰ 1,5 ‰> 12 mån efter gjutning6 – 12 mån efter gjutning3 – 6 mån efter gjutning1 – 3 mån efter gjutning

Golv på reglar och andra ej formstabila underlag, belagt med till t.ex. golvgipsLättbetong med avjämningsskikt

Tabell 3.5




HållarkramlorKramlor för inhållning av väggbeklädnad tillverkasvanligen av rostfri plattstång eller tråd. Eftersomkramlorna är mindre utsatta för korrosion än vidfasadmontering ställs inte krav på s.k. ”syrafast”kvalitet. Val av stålets mekaniska hållfasthet ochhårdhet görs utifrån aktuell belastning och kram-lans utforming. Även profiler av aluminium kananvändas för utformning av hållarkramlor.

Exempel på kramlor och monteringsmetoderfinns i avsnitt 6.4.6.

3.2.2 BärkramlorOm bärkramlor måste användas ska dessa utformasoch dimensioneras på samma sätt som för fasad-montering, se Natursten, Fasader.

3.2.3 Fästmassa för väggplattorFabrikstillverkade fästmassor ska vara anpassade tillväggmontage och ha bra egenskaper t.ex. lämpligt”häng”. Se avsnitt 3.1.2. Fästmassans deformations-klass väljs enligt tabell 3.4 eller 3.6.

3.2.4 Fogbruk, fogningsmassa och fogmassa

FogbrukFogbruk (platsblandat) används mycket sällan förfogning av väggplattor. Se avsnitt 3.1.3.

FogningsmassorFör fogning av väggplattor används oftast ”kakelfog”,dvs. en fogningsmassa med finkornig ballast, vanligenkalksten. För bredare fogar kan även ”klinkerfog”användas. Fogningsmassan ska vara avsedd för fogning av natursten av aktuell sort och för väggmontage. Se avsnitt 3.1.3.

Fogmassa För rörelsefogar och fogar som ska ta upp rörelsemot anslutande material används elastisk fogmassa,se avsnitt 3.1.3.

3.2.5 Material för tätskiktMaterial för tätskikt och förseglingar i våtrum väljsenligt ”PERs Branschregler för vattentäta keramiskaväggbeklädnader och golvbeläggningar i våtut-rymmen”, kapitel ”Tätskikt”.

3.2.6 Avjämningsmassa Eventuell avjämningsmassa ska vara avsedd för väggar,häfta väl mot underlaget och tåla vatten och bygg-fukt.

Vidhäftningen hos avjämningsmassan vinkelrättmot ytan får inte understiga 0,5 MPa och den fårinte innehålla ämnen som påverkar känsliga sorterav natursten.

tagningsförmåga av minst klass 12,5E enligt HusAMA 98 tabell ZSB/1. Några silikonmassor kan gefläckar på vissa stensorter. Välj en fogmassa som äravsedd för aktuell stensort. Bottningslisten ska varamjukare än den härdade fogmassan.

3.1.4 Glidskikt för flytande golvAnvänd plastfolie 0,1–0,2 mm eller korksmulepappsom glidskikt för montering av flytande golv i bruk.Enkornig, tvättad sand kan också användas somglidskikt. Om stegljudsisolering används tjänstgördenna som glidskikt.

3.1.5 Tätskiktsmaterial för våtrumsgolvTätskikten ska väljas enligt ”PERs Branschregler förvattentäta keramiska väggbeklädnader och golv-beläggningar i våtutrymmen”, kapitel ”Tätskikt”.

3.1.6 Material för stegljudsisoleringOlika tillverkare har olika mer eller mindre kom-pletta system för stegljudsisolering. Undersök vilkasom är avsedda för natursten och vilka referensersom finns före beställning. Isoleringsskiktet kan beståav gummimaterial, elastisk kompositduk i flera skikt,fiberplattor, glasullsboard eller cellplast.Se vidare avsnitt 4.4.12.

3.1.7 AvjämningsmassorEventuell avjämningsmassa som underlag för sten-beläggningen ska häfta väl mot underlaget och tålavatten och byggfukt. Vidhäftningen hos avjämnings-massan vinkelrätt mot ytan får inte understiga 0,5 MPa och den ska vara lämplig för aktuell sten-sort. Torktiden beror bl.a. på massans tjocklek ochleverantörens anvisningar ska följas. Ta hänsyn tillhela konstruktionens torktid! Mellan avjämningenoch fästmassan läggs vanligen en primer för att förbättra vidhäftningen.

3.2 VÄGG

3.2.1 Montering med hållarkramlorBruk används som bakstöd i form av banor ellerklattar, och kramlor används för att hålla in plattorna.

MonteringsbrukFör att få bruket att fästa på väggen (få ”häng”)och få det mer lättarbetat används tillsatsmedel,bland annat kalk. Exempelvis kan kalkcementbrukmed låg kalkhalt t.ex. KC 10/90/325 eller KC 35/65/550 användas. I detta sammanhang fun-gerar kalken mer som tillsatsmedel än bindemedel.

Beträffande brukets sammansättning, se avsnitt3.1.1.

Bruket ska vara trögflytande med en konsistenssom gör att det fastnar och hänger kvar.

Cementslamma, se avsnitt 3.1.1.



GOLV

4 GOLV

4.1 MATERIALVAL OCH YTBEARBETNINGNatursten är ett utmärkt material för att skapakaraktär och atmosfär i entréer, trappor och rum.Egenskaper, ytbearbetningar, kulör m.m. behandlasi avsnitt 2 och i Natursten, delarna Allmänt,Stenkartotek samt Terminologi & Toleranser. Vidprojektering ska estetiska aspekter som färgsprid-ning, mönster, strukturriktning och textur vägas inoch föreskrivas.

Stenens synliga kantsidor ska ha samma ytbear-betning som ovanytan, om inget annat anges.Undantag är skiffer med klovyta där kantsidornaär sågade och hyvlad kalksten där kantsidorna ärgrovslipade.

Visuella effekter: Sten med avvikande kulör ellerytbearbetning kan användas som markering för attvägleda personer med nedsatt synförmåga t.ex. vidgångstråk, början och slutet på trappor och väg tillutgång.

4.1.1 GranitGranit är ur teknisk synvinkel mycket lämplig förgolv och trappor i alla applikationer och de flestabearbetningar: polerad, slipad och flammad. Den ärsärskilt lämplig där slitaget är hårt t.ex. i trappor,entréer och i påfrestande kemisk miljö t.ex. kök.

Önskar man en bestående, blank yta som tål slitageväljer man polerad granit.

Ytbearbetningen måste anpassas till användning-en. Polerade och även slipade ytor i exempelvisentréer där det finns risk för väta eller snö, ärolämpliga p.g.a. halkrisken. Polerad yta kan upplevassom halare än slipad, trots att den faktiska friktions-skillnaden är liten. Båda dessa bearbetningar är urstädsynpunkt optimala. Flammad yta är utmärkt ientréer och partier där golvet sluttar, men kan verka”tung” i vissa andra utrymmen.

Fig 4.1 Golv av polerad ljus och mörk granit.



GOLV

4.1.2 Marmor och kalkstenMarmor och kalksten av god teknisk kvalitet är lämp-lig för i stort sett alla golvoch trappapplikationer.Enda undantaget är hårt trafikerade entréer ochtrappor, och miljöer där kemiskt olämpliga ämnenförekommer.

Fig 4.3 Butikslokal med finslipad ljus marmor och röd kalksten på golvet.

Polerad yta är olämplig i offentliga miljöer då deninte är tillräckligt beständig. Efter en tid kangångstråk med matt yta bildas. För offentliga miljöergäller det att finna en ”balanspunkt” där slipnings-graden överensstämmer med slitaget. Vanligen inne-bär detta att för hård gångtrafik rekommenderas ennormalslipad yta medan finslipad yta även kan lämpasig för mindre trafikerade golvytor. Däremot kanpolerad yta vara ett alternativ i bostadsrum medlitet slitage.

Hyvlad bearbetning, som endast kan göras påkalksten, ger en rustik och vacker yta med god frik-tion. Den är mycket lämplig i partier med sluttandegolv. Hyvlad bearbetning undviks på sockel ochsättsteg. Det kan bli ränder av städningen.

Fig 4.4 Variationen i kulör mellan hyvlad och finslipad yta ger mönstereffekt i detta rutmönster.

4.1.3 SkifferDen vanligaste ytan på skiffer är klovyta.Kvartsitskiffer med klovyta är lämplig för alla golv,trappor och entréer där man vill ge ett rustikt intryck.Materialet kan även utföras med slipad eller poleradyta. Då gäller samma rekommendationer för använd-ning som för granit, se tabell 4.2.

Lerskiffern är mjukare och rekommenderas inte i offentliga utrymmen.

Fig 4.5 Detalj av kyrkgolv i skiffer med klovyta och kontrasterande finslipad yta.

4.1.4 SandstenSandsten är porös och svår att underhålla ochrekommenderas därför inte för golv och trappor.

Rekommenderad stentyp och ytbearbetning för golv och trappor

Marmor/Kalksten Granit Kvartsitskiffer Lerskiffer

Typ av utrymme Polerad Finslipad Norm. slipad Hyvlad end. kalksten Polerad Slipad Flammad Krysshamrad Polerad Slipad Klovyta Klovyta

Offentl. utrymme m. hård trafik 1 1

Offentl. utrymme m. liten trafik 1 1

Entréer (definition se fig 4.46)

Bostadsrum med liten trafik

Utrymmen av utomhuskaraktär

Mycket lämplig Möjlig 1 Kan verka hal. Olämplig i våtrum och där väta kan förekomma

Tabell 4.2



GOLV

4.2 VAL AV FORMAT PÅ GOLVPLATTOR

4.2.1 MönsterNatursten ger mycket stora möjligheter att skapaolika rumsliga uttryck. Möjligheten till mönstergolvär många, se fig 4.6 och 4.7.

Ett vanligt utförande är plattor i fallande längder.Mönsterverkan kan förstärkas med olika platt- ochfogbredder. Olika stensorter, bearbetningar ochkulörer kan också bidra till mönsterbildningen.Kvadratiska och rektangulära plattor kan läggas ischackmönster eller i enkla förband, men ocksåanvändas i andra mönster. Oregelbundna plattorkan tillverkas i vissa stentyper, t.ex. kalksten ochskiffer. Monteringen av dessa tar lång tid och ställerstora krav på montören. Även andra avancerade

mönster är dyrare att montera. Har stenen riktadtextur påverkar det mönstret, liksom hyvelriktningenhos hyvlad kalksten.

Sten med avvikande kulör kan användas för attmarkera gångstråk, väg till utgång etc.

Friser kan vara mycket mönsterskapande liksomfogens bredd och färg. Rörelsefogar måste infogas imönstret på ett naturligt sätt.

4.2.2 DimensionerTjocklek: Den minsta rekommenderade tjocklekenpå golvplattor är 10 mm och för vissa stensorterrekommenderas större. Följ tillverkarens rekom-mendationer.

De vanligaste tjocklekarna är 10 och 20 mm,men tjockleken 12, 15 och 30 mm förekommer

Fig 4.7 Exempel på olika mönstergolv.

Längsgående plattor ifallande längder.

Tvärgående plattor ifallande längder.

Fyrkantsplattor parallellt medväggarna. Fris längs väggen.

Fyrkantsplattor i diagonalmönster.Fris längs väggen.

Fyrkantsplattor i diagonalmönster,med inlägg av småplattor.

Fiskbensmönster.

Fig 4.6 Naturstenen ger stora möjligheter att skapa olika rumsliga uttryck.



GOLV

också ofta. För större format och grövre ytbearbet-ningar, t.ex. flammade, krysshamrade och hyvlade,krävs i allmänhet 30 mm tjocka plattor.

Tjockleken är viktig för böjdraghållfastheten, somförhåller sig som kvadraten på tjockleken. Plattorkan levereras som kalibrerade med snäv tjockleks-tolerans eller okalibrerade med vidare tolerans, setoleranstabell 4.10.

Fig 4.8 Plattjocklekens betydelse för hållfastheten.

Ytmått: Natursten ger stora möjligheter att anpassastorlek och format till applikationen. För en litenyta, t.ex. badrum, används andra format än för enmonumental yta som ett golv i en kyrka.

Fig 4.9 Fallande längder.

Fallande längder kan i princip tillverkas i allabredder från 100 mm till ca 500 mm. Bredder som i viss mån lagerhålls är 150, 200 och 300 mm.Längden varieras slumpmässigt mellan 1,5 – 3 ggrbredden. Mindre passbitar får förekomma. Plattornaläggs i förband så att överlappet i förbandet blir minst1/5 av plattbredden, dock minst 50 mm.

Kvadratiska och rektangulära plattor finns vanligeni formaten 300x300, 305x305, 400x400, 500x500,200x400 och 150x300 mm. Andra mått kan ocksåbeställas.

Friser kan vara i bestämda längder eller fallandelängder, där längden i förhållande till bredden kanvara större än 3.

Udda mått och former: Stenplattor kan sågas iönskade storlekar och former. Valet blir då en frågaom kostnad och leveranstid.

Montage start Passbit

Min 1/5 av plattbredden

Tillå

ten

bela

stni

ng

Plattans tjocklek

4.2.3 ToleranserFör tillverkningstoleranser gäller Natursten, Termi-nologi & Toleranser. Om inget anges rekommende-ras Sveriges Stenindustriförbunds toleranser enligttabell 4.10. För grövre ytbearbetningar gällervidare toleranser enligt överenskommelse mellanleverantör och beställare.

Tabell 4.10

4.2.4 FormEn stenplatta kan i stort sett tillverkas i vilkenform som helst men applikation och transport kansätta gränser. Främst är det stenens låga böjdrag-hållfasthet och därmed knäckrisken som begränsar.Förhållandet mellan längd och bredd får inte bliför stort och vinklar bör vara större än 45º, efter-som spetsiga hörn lätt bryts.

4.2.5 Ekonomiska formatDet mest kostnadseffektiva formatet ur både till-verknings- och monteringssynpunkt är fallandelängder, särskilt med bredderna 200, 250 och 300mm. Lagerhållna format (t.ex. 200x400, 300x300,305x305 mm) är vanligen något billigare än speci-alformat. Format större än 400 mm är ofta dyrare,så även format mindre än 100 mm. Former som av-viker från den rektangulära formen är också dyrare.

4.3 FOGAR I GOLV

4.3.1 Fogar mellan plattorNaturstensplattor med slipad eller polerad ytbear-betning läggs normalt med 2 eller 3 mm fogbredd.För att skapa mönstereffekt kan plattorna monterasmed bredare fogar. Ytor med grövre ytbearbetningt.ex. flammade, hyvlade eller klovyta, bör läggasmed bredare fog. Helt tät fog rekommenderas intedå detta leder till risk för knäckta kanter p.g.a.

VIKTIGT!Vinklarna hos hörnen bör vara större än 45°.

Tillverkningstoleranser för golvplattor och socklar med slipad eller polerad yta

Montering i fästmassa Montering i bruk

Tjocklek ± 0,8 mm (kalibrerad) ± 3,0 mm

Synlig kantsida (kalibrerad) ± 0,5 mm ± 0,5 mm

Ytmått – längd, bredd ± 0,8 mm ± 0,8 mm

Diagonalmått ± 0,8 mm ± 0,8 mm

Buktighet ± 2,0 ‰ ± 2,0 ‰



GOLV

4.3.3 Dilatationsfog Dilatationsfogar anläggs genom hela beläggningenned till underlaget. De placeras i omedelbar anslut-ning till och i samverkan med dilatationsfogar i under-laget resp. den bärande konstruktionen. Fogens breddska vara 10 mm. Den kan förskjutas upp till 100 mmi förhållande till fogen i stommen för mönsterpass-ning.

Fig 4.15 Dilatationsfogen inlagd över upplag mellan bjälklagsdelar.

Fig 4.16 Dilatationsfogen kan förskjutas upp till 100 mm för mönsterpassning.

4.4 PROJEKTERING OCH MONTERING

4.4.1 Val av konstruktionsprincipTraditionellt lägger man stengolv i cementbruk med30–60 mm tjocklek. Metoden gör det möjligt att taupp avvikelser i både underlag och plattjocklek.Underkonstruktionen kan utföras rå, utan avjäm-ningsmassor och liknande, vilket är kostnadseffek-tivt. Med yrkeskunniga hantverkare blir resultatetoftast mycket bra, med god planhet och minimalanivåskillnader.

Läggningen i bruk kan utföras som fast eller fly-tande golv. Den kräver en bruksmån på minst 30 mmresp. 40 mm (förutom stenens tjocklek). Tillåterinte utrymmet i höjdled läggning i bruk kan manspackla ytan och lägga med fästmassa.

Stenplatta

Eftergivligt material

Läggbruk

Glidskikt

Betong

Dilationsfog i stomme

Fogmassa

Dilatationsfog

Fogmassa

Betongbjälklag

Bärande betongvägg


rörelser i konstruktionen. Tät fog ställer ocksåorimliga toleranskrav på plattornas ytmått.

Fogens färg har stor betydelse för det mönster-skapande intrycket. Fogmaterial, se avsnitt 3.1.3.

Fig 4.11 Fog mellan plattor. Montering i fästmassa.

4.3.2 Rörelsefogar Vid flytande golv delas golvytan in i fält med rörel-sefogar genom läggbruket ned till glidskiktet.Fälten ska ha högst 10 m sida. Ta hänsyn till pelare,väggar etc. samt stenläggningens mönster vid indel-ningen.

Rörelsefogens bredd bör vara ca 10 mm och skafyllas med fogmassa, se avsnitt 3.1.3. Rörelsefogarpå ca 10 mm ska alltid utföras mot väggar, pelareoch vid anslutning till andra material.

Fig 4.12 Rörelsefog i flytande golv.

Fig 4.13 Rörelsefog täckt av sockel.

Fig 4.14 Rörelsefogar på ömse sidor om balk i stommen.

Fogmassa



Stenplatta

Läggbruk

Glidskikt

Betong

Eftergivligt material Fogmassa

Kalibrerad stenplatta Fogningsmassa

FästmassaPlan betongytaBetong



GOLV

Fig 4.17 Läggning i bruk, flytande golv.Typkonstruktion G1.

Flytande golv avskiljs från den bärande konstruktionenmed ett glidskikt och ytan delas in med rörelsefogar.Golvbeläggning och läggbruk friläggs från alla vertikala genomföringar som väggar, pelare,fundament etc.

Läggning i bruk som flytande golv är en funktionelloch tekniskt riktig konstruktion som bör väljas iförsta hand. Genom att en viss rörelse tillåts i för-hållande till underlaget kan man lägga stora ytor.Däremot kräver den något tjockare bruksskikt änfast golv och ställer något större krav på ett jämntunderlag.

Fig 4.18 Läggning i bruk, fast golv, utan sockel.Typkonstruktion G2.

Fig 4.19 Läggning i bruk, fast golv, med sockel.Typkonstruktion G2.

Fast golv innebär att sten och läggbruk samverkarmed den underliggande, bärande konstruktionen.Metoden bör bara användas på ytor mindre än ca 20 m2, pga. de rörelser som uppstår som följd avbetongkrympning och temperaturvariationer.

Fast golv kräver god vidhäftning mellan de olikaskikten. Inga rörelsefogar läggs in men golvbelägg-ning och läggbruk friläggs från alla vertikala genom-föringar som väggar, pelare, fundament etc.

Läggbruk

Sockel


Slamma Stenplatta

Intvålning

2 eller 3 mm fog

20 ± 3 mm

30-50 mm

10-12 ± 0,8 mm

Läggbruk Intvålning


Slamma

Fogmassa

Stenplatta 2 eller 3 mm fog

20 mm 3 mm

30-50 mm

10 mm

Läggbruk Glidskikt

Sockel


Slamma Stenplatta 2 eller 3 mm fog

10 mm

10-12 mm ± 0,8 mm

20 mm 3 mm

40-60 mm

Fig 4.20 Läggning i fästmassa på avjämnat betongunderlag.Typkonstruktion G3.

Läggning i fästmassa (”limning”) används därutrymmet är begränsat i höjdled, t.ex. vid så kallatenskiktsbjälklag där konstruktionsbetongen utgörunderlag för golvläggningen. Metoden används ävendär underlaget är trä. För att ta upp rörelser kanfästmassor med olika grad av flexibilitet användas.Välj då även flexibel fogningsmassa. Erfarenhets-mässigt ger läggning i fästmassa inte samma högajämnhet på den färdiga stenytan som läggning i bruk.Toleranserna på den färdiga golvytan är därför vidare.Planhetstoleranser ska anges i bygghandlingarna.

Använd kalibrerad sten med tjocklekstolerans ± 0,8 mm. Fästmassans tjocklek är normalt bara 3–5 mm. Se typkonstruktion G3.

Faktaruta 4.21

4.4.2 LogistikSten och bruk är tunga material och hanteringenpå byggplatsen kräver framkomlighet för truckaroch andra transportredskap. Ofta krävs också till-gång till hiss och/eller kran samt plats för bruks-blandare. När golvytan är lagd får den inte hellertrafikeras de närmaste dagarna. Dessa faktorer ärviktiga att ta med i planeringen av de olika hant-verkarnas insats på bygget. Tyvärr förstörs ofta

Viktiga valVälj flytande golv, läggning i bruk:

– I första hand

– När det finns utrymme för min 40 mm bruk

– När rörelser kan väntas mellan underlag och beläggning

(p.g.a. temperatur, betongkrympning, nedböjning, etc)

– När golvytan är större än ca 20 m2

Välj fast golv, läggning i bruk:

– När underlaget är stabilt och inga rörelser befaras

mellan stomme och beläggning

– När golvytan är liten, mindre än ca 20 m2

Välj läggning i fästmassa:

– När det inte finns utrymme för läggbruk

– När konstruktionen/underlaget kräver en tunn beläggning

Sockel

Regelvägg med dubbla gipsskivor

Kalibrerade golvplattor

Fogningsmassa 2 eller 3 mm

Fästmassa

Avjämning Betong

10-12 ± 0,8 mm

10 mm

10-20 ± 0,8 mm3-5 mm



GOLV

nylagda golv på grund av att de trafikeras för snartefter läggning. Säkerhetsansvaret för bl.a. låsningbör också klarläggas.

Inför golvläggningen kontrollerar montören attdet finns transportvägar och lagringsutrymmen försten, bruk och annat material på byggplatsen.Vintertid måste lager och läggplats vara uppvärm-da till minst +10°C. Tillgänglighet till hissar, kranaroch andra hjälpmedel kontrolleras också.

4.4.3 Krav på färdigt golvI handlingarna anges den färgsortering hos sten-materialet som gäller. Ofta hänvisas till stenproversom anger spridningen i kulör. Den färdiga golvytanska uppvisa en jämn spridning av det kulöromfångman enats om vid beställningen. Enstaka plattormed avvikande kulör eller ådring får inte förekomma.Kulören får inte heller skifta mellan olika delar avgolvet (inom överenskomna gränser).

Montören kontrollerar stenleveransens färgsorteringså att den överensstämmer med bygghandlingarnaoch blandar sten från olika pallar/lådor så att golv-ytan får en jämn spridning i kulör. Plattor sommarkant avviker i kulör, s.k. frimärken, sorteras bort.

Mönster och passbitarRitningar och andra bygghandlingar ska ange golv-läggningens mönster och riktning. Mönsterläggningsätts ut från rummets mitt så att mönstret får ensymmetrisk placering om inget annat anges.

Fig 4.22 Traditionellt, finslipat kalkstensgolv med kvadratiska plattor.

VIKTIGT!När golvytan är lagd får den inte trafikeras de närmaste dagarna!

Ytojämnheter – fogsprång – buktighetToleranserna i tabell 4.23, 4.25, 4.26 gäller vidfrästa, slipade och polerade plattor. Vid grövreytbearbetning krävs vidare toleranser, enligt särskild överenskommelse.

Tabell 4.23

Fig 4.24 Mätning av språng vid fog.

Nivåskillnaden mäts 5 mm in från plattkanten påden nedre plattan. Använd bladmått och linjal ellermätklocka och brygga, (se även Natursten,Terminologi & Toleranser). Detta är snävare tole-ranser än vad som anges i Hus AMA 98. Vid gröv-re ytbearbetning bör vidare toleranser sättas.

Tabell 4.25

Tabell 4.26

Fig 4.27 Mätklocka för buktighet.

Toleranskrav för buktighet

Mätsträcka Bruksläggning Fästmassa

250 mm ± 0,5 mm ± 1,2 mm

2 000 mm ± 1 mm ± 3 mm

Tillåtna toleranser för fogbredd

Klass A 2 ± 0,8 mm

Klass B 3 ± 1,2 mm

Linjal

Sten

Bladmått

Största tillåtna språng vid fog

Golvbeläggning i bruk Högst 0,5 mm fogsprång

Golvbeläggning i fästmassa Högst 1,0 mm fogsprång



GOLV

HållfasthetFör gångtrafik och lättare hjultrafik: Läggbruket skaha en god komprimering över hela golvytan.Markanta bomljud får inte höras vid knackningmed hårt föremål mot golvet. Vid flytande golvfinns alltid ett visst, dovt bomljud p.g.a. glidskiktet.

Vid tyngre trafik: Särskilda hållfasthetskrav kanställas på läggbruket.

4.4.4 Krav på underlagRitningar ska ange plushöjder på golvet samt eventuella ryggar och ränndalar. Det är oftast bygg-entreprenören som är ansvarig för att underlagetuppfyller kraven för stenläggning. Stenentreprenörenkontrollerar och godkänner underlaget.

BetongKonstruktionen får inte innehålla material som kanorsaka missfärgning på stenen, t.ex. mineralull. Föratt undvika detta kan en fuktspärr läggas in somförhindrar fukttransport från detta skikt ochgenom stenen.

Fuktkvot: För stensorter som är känsliga för salt-kristallisation och missfärgningar gäller att betong-en ska vara väl uttorkad med en fukthalt på max90 % RF/Fuktkvot max 4–5 volymprocent. Detinnebär att stenläggningen inte kan påbörjas förräntidigast 6 månader efter betonggjutning. Bjälklagetmåste också skyddas mot fukt. Även pågjutningar,uppspacklingar, etc. måste hinna torka innan sten-läggningen påbörjas. Primer används vanligen föratt förbättra vidhäftningen mellan avjämning ochfästmassa. Om denna ”vitnar” när den stryks ut såär fukthalten i underlaget för hög. Om man intekan vänta tills uttorkning skett, eller om det finnsrisk för fortsatt fukttransport, så bör en fuktspärrläggas in. Det är särskilt viktigt vid läggning avkalksten och vissa marmortyper.

Vid läggning av flytande golv kan glidskiktetutföras så att det samtidigt utgör fuktspärr.Observera att fukten då kan ta andra vägar ochorsaka skador på t.ex. väggar.

Deformation: Prefabricerade bjälklagselement avbetong är oftast dimensionerade så att de vidpågjutning av överbetong sjunker till sin rättaplana yta. Det är därför viktigt att det finns plats ihöjdled för projekterad överbetong med ev. arme-ring. Om överbetongen utelämnas eller utförs förtunn så finns stor risk att bjälklaget sjunker vidgolvläggningen och det uppstår spänningar som gerskador i golvbeläggningen.

Montören kontrollerar att ev. avvikelser påundergolvet ligger inom de toleranser som angetts(buktighet, ojämnheter m.m). Höjden på anslutandedörrar, hissar, trappor osv. kontrolleras också.Golvytans mått och vinklar mäts upp och kontrol-leras mot handlingarna. Det är extra viktigt vidmönstergolv.

Fläckar: Färgspill eller andra synliga fläckar på gol-vet avlägsnas före golvläggning.

Läggning av flytande golv i bruk: Betongytan skavara avjämnad utan skarpa nivåskillnader som kanhindra rörelser i glidskiktet. Planheten och nivånpå underlaget ska tillåta läggning med minst 40 mmoch max 60 mm bruksmån. Värmeslingor och/ellerstegljudsisolering kan ställa andra krav på bruks-tjocklek. Se vidare 4.4.11 och 4.4.12.

Läggning av fast golv i bruk: Underlaget ska varaavjämnad betong eller motsvarande. Någon särskildpågjutning/spackling behövs i allmänhet inte.Underlaget ska ha sådan planhet och ligga på ennivå så att bruksmånen inte underskrider 30 mmoch inte överskrider 50 mm. Vid större brukstjock-lek än 60 mm läggs bruket i två skikt som kompri-meras var för sig. Tillräckligt snäva toleranser böranges vid projekteringen för att garantera tillräckligbruksmån. Detta gäller såväl toleranserna på bjälklagoch andra delar i stommen som anslutande dörrar,hissar, trappor, etc.

Läggning i fästmassa: Underlaget avgör om detfärdiga golvet blir jämnt och ansvaret för ett plantunderlag ska framgå av bygghandlingarna. Ojämntunderlag slipas eller spacklas. Ytfinheten bör minstmotsvara brädriven yta.Välj toleransklass A enligtTabell 43.DC/-1 i Hus AMA 98. Den tillåtna buk-tigheten är för Klass A ± 3 mm vid 2 m mätlängd.

Faktaruta 4.28

LättbetongInga särskilda uppstyvningar krävs. Bjälklags-elementen måste däremot vara av sådan typ ochmonterade så att de samverkar mekaniskt och interör sig sinsemellan. Finns det risk för sådana rörelsermåste en överbetong gjutas och ev. armeras.

Läggning av fast golv i bruk: Borsta in cement-bruk i underlagets yta för att förbättra vidhäftning-en och minska vattensugningen.

Flytande golv i bruk: Ingen särskild åtgärd.Läggning i fästmassa: Ett avjämningsskikt krävs

ofta för att underlaget ska bli tillräckligt plant ochför att minska vattensugningen.

TräunderlagTräunderlag är ett icke formstabilt underlag sompåverkas av variationer i temperatur och fukt.Dessutom finns viss svikt i dessa konstruktioner.Ofta behöver konstruktionerna förstärkas för att få

Krav på underlag vid läggning av fast golv i bruk och läggning i fästmassaUnderlaget ska vara väl rengjort och får inte innehålla ämnen som

kan försämra vidhäftningen eller orsaka missfärgning på stenen,

exempelvis olja, färg, rester eller urlakningar av mineralull, rost m.m.

Eventuell cementhud avlägsnas.



GOLV

tillräcklig stabilitet. Läggningen ska utföras så attvissa rörelser kan tas upp.

Spånskivegolv bör vara monterade på reglar medmax 300 mm c/c avstånd.

På underlag av spånskivor, brädor, etc. läggs ettlager golvgipsskivor som skruvas eller hellimmasmot underlaget. För våtutrymme se PERsBranschregler 5:7 i tillämpliga delar.

4.4.5 StenmaterialDet är stenentreprenörens uppgift att kontrollerastenmaterialet på byggplatsen innan stenen läggs in.

Faktaruta 4.29

4.4.6 Flytande golv – läggning i brukDetta är den metod som erfarenhetsmässigt funge-rar väl och som bör väljas i första hand. Normalarörelser kan tas upp i glidskiktet mellan belägg-ningen och stommen, rörelser som exempelvisberor på betongkrympning, temperaturvariationeroch fukt.

Metoden kräver 40–60 mm bruksmån (förutomstenens tjocklek). Detta utrymme måste reserverasredan vid projekteringen. Toleranserna för detavjämnade underlaget kan sättas relativt vida mendet får inte finnas tvära nivåskillnader som hindrarbeläggningen från att glida på glidskiktet. Avskiljläggbruket från underlaget med plastfolie, sandeller liknande glidskikt. Lägg plastfolien med minst100 mm överlappning mellan våderna. Sandskiktska vara ca 10 mm tjocka och heltäckande.

Dela in golvytan med rörelsefogar i fält med högst10 meters sida och låt fogen gå ända ned till glid-skiktet. Ta hänsyn till pelare, väggar m.m. samtstenläggningens mönster. Vid tung hjulbelastning,över 1KN per hjul, krävs kantförstärkning vidrörelsefog. Se fig 4.33.

VIKTIGT!Tänk på att återställa plastfolie eller sandskikt, om detrubbas under läggningsarbetet, innan bruket läggs ut!

Kontrollpunkter som jämförs mot bygghandlingar:– Stensort och färgsortering

– Ytbearbetning

– Plattformat och måttoleranser

– Skador (mekaniska, missfärgning, etc.)

– Renhet (smuts, spill, etc)

– Temperatur hos plattor (minst +10°C)

Fig 4.30 Tillfälligt mothåll läggs vid rörelsefog för att möjliggöra god komprimering avläggbruket.

Fig 4.31 Vid fortsatt läggning avlägsnas mothållet och eftergivligt material, t.ex. remsa avcellplast, läggs in för avdelning av läggbruket.

Sätt tillfälligt mothåll/avgränsning med regel ellerdylikt under läggningen för att få komprimeringfram till fogkanten och för att läggbruket inte skasätta sig. Vid den fortsatta läggningen tas mothålletbort och en eftergivlig men styv remsa av t.ex.cellplast läggs i fogen som mothåll och underlagför fogmassan.

Fig 4.32 Eftergivligt material, t.ex. remsa av cellplast, läggs mot väggar etc. för att avskilja läggbruket och ge rörelsemån.

Frilägg golvbeläggning och läggbruk från alla verti-kala genomföringar, som väggar, pelare, fundament,etc. med ca 10 mm bred fog. Då fogen täcks avsockel lämnas den öppen. I annat fall utförs denmed elastisk fogmassa som en rörelsefog. Undermonteringen läggs en remsa av t.ex. cellplast insom avskiljning av läggbruket från vägg/pelare.

Dilatationsfogar, som ska ta upp rörelser istommen, förs även genom stenbeläggningen. Ommönsterpassningen kräver det kan fogen i stom-men och fogen i beläggningen förskjutas upp till100 mm från varandra. Se avsnitt 4.3.3 och fig 4.16.

Stenplatta

Sockel

Fästmassa


Läggbruk

Glidskikt

Stenplatta

Fogmassa

Betong

Läggbruk

Glidskikt Eftergivligt material

Stenplatta

Glidskikt

Betong

Läggbruk

Tillfälligt mothåll



GOLV

Fig 4.33 Dilatationsfogar i stommen förs vidare genom stenbeläggningen.Vid tung trafik läggs kantförstärkning in.

Skiktet mellan stenplattor och läggbruk anrikas medcement i samband med läggningen. Antingen stryksen cementslamma, blandning av cement och vatten,på plattornas baksida eller så breds cementslammanut på bruksbädden.

Stenplattorna läggs i cementbruk med jordfuktigkonsistens. (Bruket ska kunna formas till en boll ihanden utan att det smetar.) Bruket komprimerasgenom att plattorna bultas ner med klubba. För attkomprimeringen ska bli tillräcklig och för att manska uppnå god anliggning mellan bruk och plattakrävs en komprimering på minst 5 mm vid ca 40 mmbrukstjocklek. (Bruksbädden läggs ut så att plattanfår en överhöjning på ca 5 mm, varefter plattanbultas ner till rätt nivå). Vid större brukstjocklek än60 mm läggs bruket ut i flera skikt med separatkomprimering av respektive skikt. Skikten läggs iomedelbar följd, innan det undre skiktet hunnithärda.

Det är viktigt att rätt cementkvalitet, vanligen s.k.anläggningscement, används både till läggbruket,cementslamman under plattorna och till fogbruket.Vid fel val finns risk för att känsliga stensorter kanmissfärgas eller i värsta fall skadas i ytan. Vid lägg-ning av stensorter som är särskilt känsliga för miss-färgning och/eller saltutfällningar används special-cement (vitcement, trasscement, o.dyl.). För val avrätt kvalitet på bruk och cement, se 3.1.

Mot fria kanter, där läggbruket inte får någotstöd, ordnas mothåll med provisorisk regel e.dyl.för att bruket ska få den komprimering och håll-fasthet som krävs.

Fig 4.34 Mot fria kanter ordnas tillfälligt mothåll så att läggbruket kan komprimeras.

Stenplatta Tillfälligt mothållLäggbruk Glidskikt

Betong

Läggbruk

Stenplatta

Kantförstärkning

Betong


Glidskikt

Fogmassa

Faktaruta 4.35

4.4.7 Fast golv – läggning i brukLäggning av fast golv i bruk ska endast utföras påformstabila underlag där mycket små rörelser vän-tas, t.ex. gammal betong där krympning och kryp-ning avklingat. Betongbjälklag yngre än 6 månaderär däremot olämpliga som underlag för fast golv.I sådana fall läggs golvet flytande.

Dilatationsfogar som tar upp rörelser i stommenförs även vidare genom stenbeläggningen. Se av-snitt 4.3.3. Rörelsefogar i beläggningsskiktet skaundvikas.

Fig 4.36 När inte fogen täckts av sockel fogas den med elastisk fogmassa.

Läggning i bruk bör bara föreskrivas vid en minstabruksmån på 30 mm (förutom stenens tjocklek).Är utrymmet i höjdled mindre kan ytan spacklasoch läggningen utföras med fästmassa enligt fig 4.20.

För att golvbeläggningen ska samverka medunderlaget krävs att detta rengörs och hålls fuktigti minst 2 dygn före läggning. Vattenbehandlingenavbryts så att betongunderlaget vid plattläggningenblir yttorrt. Vattensamlingar får inte förekomma.Underlag av betong och lättbetong borstas in medbruk C 100/100 i flytande konsistens omedelbartinnan läggbruket läggs ut, s.k. intvålning.

Skiktet mellan stenplattor och läggbruk anrikasmed cement i samband med läggningen. En cement-slamma (blandning av cement och vatten) strykspå plattornas baksida eller breds ut på bruksbädden.

Stenplattorna läggs i cementbruk med jordfuktigkonsistens. (Bruket ska kunna formas till en boll ihanden utan att det smetar.)

Bruket komprimeras genom att plattorna bultasner med klubba. För att komprimeringen ska blitillräcklig och för god anliggning mellan bruk ochplatta krävs en komprimering på minst 5 mm vid30–50 mm brukstjocklek. (Bruksbädden läggs ut såatt plattan får en överhöjning på ca 5 mm, varefterplattan bultas ner till rätt nivå). Vid större bruks-

Stenplatta

Läggbruk

Betong


Fogmassa

Tryckhållfasthet och härdningMed fast och flytande golv lagda i bruk enligt ovan kan man som mest

uppnå en tryckhållfasthet på ca 7–8 MPa hos bruket. För att nå dit krävs

omsorgsfull läggning. Hållfastheten räcker för relativt kraftiga hjulbelast-

ningar. Om högre hållfasthet krävs så måste komprimeringen utföras på

annat sätt. Golvbeläggningen hålls fuktig och med en temperatur över

+10°C under minst 3 dygn efter läggning. Först därefter sker fogningen.

Färdig beläggning ska hållas avstängd från gångtrafik under 3–6 dygn

och tyngre trafik under 7–10 dygn.



GOLV

tjocklek än 60 mm läggs bruket ut i flera skikt,max. 60 mm vardera, med separat komprimeringav respektive skikt. Skikten läggs i omedelbar följd,innan det undre skiktet hunnit härda.

Det är viktigt att rätt cementkvalitet, vanligens.k. anläggningscement, används både till inborst-ning av underlaget, läggbruket, cementslammanunder plattorna och fogbruket. Vid fel val finnsrisk för att känsliga stensorter kan missfärgas eller ivärsta fall skadas i ytan. Vid läggning av stensortersom är särskilt känsliga för missfärgning och/ellersaltutfällningar används specialcement (vitcement,trasscement, o.dyl.). För val av rätt kvalitet på brukoch cement, se avsnitt 3.1.

Fig 4.37 Tillfälligt mothåll ordnas vid fria kanter för att läggbruket ska få den komprimering som krävs.

Mot fria kanter, där läggbruket inte får något stöd,ordnas mothåll med provisorisk regel e.dyl. för attbruket ska få den komprimering och hållfasthetsom krävs.

Tryckhållfasthet och härdning, se faktaruta 4.35.

4.4.8 Fast golv – läggning i fästmassaLäggning i fästmassa används i första hand då detinte finns utrymme för läggning i bruk. Underlagetsplanhet är helt avgörande för det färdiga golvetsplanhet. Toleranserna för underlaget måste sättas likasnäva som på den färdiga golvytan.

Dilatationsfogar som tar upp rörelser i stommenförs vidare även genom stenbeläggningen. Se avsnitt4.3.3.

Vid läggning i fästmassa (tunnskiktsläggning)används jämntjocka, kalibrerade plattor med tjock-lekstolerans ± 0,8 mm. Icke deformationsupptagandefäst- och fogningsmassor bör föreskrivas bara förmindre ytor och på formstabila underlag medmycket små temperatur- och fuktrörelser. På ny-gjutna betongbjälklag ska eftergivlig fäst- och fog-ningsmassa användas eftersom det finns risk förrörelser orsakade av krympning och krypning. Seavsnitt 3.1.2.

Sugande underlag och ev. avjämningsmassa stryksföre läggning med primer som är avpassad för attge god vidhäftning mot fästmassan. Fästmassandras ut på det väl rengjorda underlaget till ett hel-täckande skikt. Därefter arbetas massan in i under-laget med tandad spackel anpassad efter massan.

Stenplatta Tillfälligt mothållLäggbruk

Betong

Vid läggning av plattor större än 300x300 mmanvänds ”dubbellimning” för att garantera fullstän-dig kontaktyta mellan sten och massa. Det innebäratt även plattornas baksida stryks med fästmassa.Plattorna trycks ner i massan med en vridanderörelse så att rillorna i fästmassan trycks ut och manfår så gott som fullständig anliggning. Kontroll utförsregelbundet genom att plattor tas upp och synasinnan massan har börjat härda.

Plattornas ovansida rengörs från fästmassa såsnabbt som möjligt under läggningen, annars blirmassan svår att avlägsna.

Bara i undantagsfall kan fästmassa som ”bygger”användas för att ta upp ojämnheter i underlaget.Det är svårt att få ett fullgott resultat och metodenär tidsödande. Kraven på så gott som fullständiganliggning mellan platta och fästmassa kvarstår lik-som planhetstoleranser på färdigt golv.

Golvbeläggning med cementbunden fästmassa skaha en temperatur över +10°C under minst 3 dygnefter läggning. Först därefter sker fogningen.

Fig 4.38 Läggning i fästmassa på träkonstruktion.

4.4.9 Golv på ej formstabila underlagStenläggning på ej formstabila underlag, som kansket.o.m. sviktar, innebär en utmaning, eftersom sten-materialet har hög E-modul och låg böjdrag håll-fasthet. Därför utförs läggningen i eftergivlig fäst-massa och med eftergivlig fogningsmassa, eller påen armerad överbetong som bildar en fribärandekonstruktion över det sviktande underlaget.

Läggning med eftergivlig fästmassaPå underlag av spånskivor, brädor, etc. skruvas ellerhellimmas ett lager golvgipsskivor. Det ger styvareundergolv och utjämnar fukt- och temperatur-rörelser.

Stenplattorna läggs i eftergivlig fästmassa, medminst deformationsklass 3 avpassad för läggning påaktuellt underlag. Ta hänsyn till förväntade rörelseroch massans deformationsupptagande förmåga.

Fogning utförs med eftergivlig fogningsmassamed deformationsupptagande förmåga avpassadtill förväntade rörelser i golvet. För val av fäst- ochfogmedel, se avsnitt 3.1.2 och 3.1.3.

Sockel

Stenplatta

Eftergivlig fästmassa

Golvgips

Eftergivlig fog

Golvspånskiva



GOLV

Fribärande, armerad beläggningOm utrymmet i höjdled är tillräckligt så kanbeläggningen utföras som en separat, fribärandekonstruktion över det ej formstabila underlaget.Då gjuts en armerad överbetong alternativt arme-rat avjämningsskikt, avskild från underlaget medglidskikt. På denna läggs stenen i eftergivlig fäst-massa och fogas med eftergivlig fogningsmassa.Betongplattan dimensioneras så att den kan upptaförväntad belastning och rörelser. Det är särskiltviktigt att samtliga fogar mot väggar, pelare, o.dyl.utförs som rörelsefogar.

Armering i själva läggbruket är verkningslös.

4.4.10 Golv i hissarGolv i hissar läggs oftast på plåt, trä- eller gipsskivoroch utförs som golv på ej formstabilt underlag. Viddimensionering av undergolvet tas särskild hänsyntill att det ska beläggas med sten. Konstruktionenmåste vara tillräckligt styv för att inte stenbelägg-ningen ska deformeras vid belastning. För att sparavikt i hissar minimeras stentjockleken,10 mm är dockett minimum. Mindre plattformat rekommenderas.

Mot plåtunderlag läggs stenen med eftergivligafästmassor anpassade för användningsområdet.Både underlaget och stenen är relativt täta ochsuger mycket lite vatten. Välj fästmassa som inteinnehåller vatten, eller massa som härdar även omvattnet har begränsade möjligheter att sugas uppeller avdunsta.

4.4.11 GolvvärmeNatursten magasinerar och fördelar värmen ochlämpar sig därför väl för golvvärme. Materialet gerett värmebehagligt golv.

Golvvärme kan installeras enbart för komfort ellerför totaluppvärmning av hela byggnaden.

Komfortvärme installeras vanligen lokalt ochkompletterar andra värmekällor, t.ex. radiatorer.Den ger behaglig värme om fötterna och gör attytor torkar fort i t.ex. badrum, dusch eller hall.Stengolv med värme utförs som flytande golv ellerläggs som fast golv i fästmassa. Om slingorna liggeri läggbruket är det lämpligt att först lägga ett bruks-skikt/pågjutning som täcker slingorna och som kom-primeras. Stenen läggs därefter i ett separat skikt.Båda skikten ska läggas direkt efter varandra så attde samverkar. Om det första skiktet har hunnithärda så påförs en cementslamma för att öka vid-häftningen, som vid läggning av fast golv i bruk.

Vid spackling, gjutning av avjämningsskikt ochvid läggning av sten ska värmeslingorna vara heltavstängda. Temperaturen i golvkonstruktionen skahållas konstant från 24 timmar före läggning tillminst 1 månad efter läggning. Annars finns risk föralltför snabb uttorkning av bruket/massan. Vid för-sta uppstart av värmesystemet ökas golvtemperatu-ren successivt med 2 grader/dygn.

Fig 4.39 Den diskreta, finslipade kalkstenen i villahallen välkommnar med sin varma yta.

Vattenburen värmeVattenburen värme installeras vanligen för total-uppvärmning av byggnaden. Värmeslingorna kanläggas in på fyra olika sätt: antingen i betongen, iett separat avjämningsskikt mellan råbetongen ochläggbruket, i skivor med spår för värmeslingornaeller i själva läggbruket. Det krävs en bruksmån på minst 30 mm mellan värmeslingorna och sten-plattornas undersida när slingorna ligger i läggbruket.Ett separat, armerat avjämningsskikt som täckervärmeslingorna rekommenderas när plattorna läggsi fästmassa.

Fig 4.40 Värmeslingor för vattenburen golvvärme.

ElvärmeOlika system finns för elvärme i golv, en del äravsedda som komfortvärme medan andra ärdimensionerade för totaluppvärmning.

Komfortvärme drivs ofta med klenspänning,50 volt eller lägre. Ta hänsyn till transformatornsplacering med tanke på att den måste kylas.Vanliga system för komfortvärme är ofta tunna

Stenplatta

Slamma

Läggbruk

Förankring

Golvvärmerör



GOLV

och kan läggas in på begränsade ytor utan att helagolvet måste höjas.

En noggrann studie av värmebehovet bör görasav en fackman i varje enskilt fall, med hänsyn tillvärmeisolering, fönsterstorlekar, geografiskt läge, m.m.

Fig 4.41 Stenbeläggning i fästmassa, elvärmekablar.

Fig 4.42 Stenplattor lagda i fästmassa på överbetong med värmekablar.

System för golvvärme med 230 volt består vanligenav värmekablar ingjutna i betong eller läggbruk,eller inspacklade i golvavjämningsmassa. Det finnsockså system med speciella skivor med urtag förkablarna. I undantagsfall kan kablarna vara lagda iett luftskikt på värmeisolering i träbjälklag. Detfinns även värmekabelmattor som spacklas in i tunnaskikt. Rätt kabeltyp ska användas för de olika lägg-ningssätten.

Kablar för ingjutning (djup förläggning i betong)har högre effekt per löpmeter än kablar för träbjälk-lag eller inspackling. De får inte läggas i kontakt medluft, värmeisolering eller annat material som inteleder värme. Överhettning kan uppstå, som i sin turkan leda till kabelbrott, kortslutning och i värsta fallbrand. Ju bättre kabeln är ”kyld” av omgivande,värmeledande material, desto högre effekt per löpmeter kan den ha.

SkyddsåtgärderElsäkerhetsmyndigheterna föreskriver olika skydds-åtgärder för golvvärmeanläggningar beroende pårumstyp och system. Det kan vara jordfelsbrytare,skyddstransformator eller system som i sig själva ärtemperaturbegränsande.

VIKTIGT!Alla elektriska system för värme i golv ska förläggas och anslutas till elnätet av behörig installatör.

Stenplatta Fästmassa Värmekablar

BetongIsolering

Betong

Stenplatta Fästmassa Värmekablar på nät

Avjämningsmassa

4.4.12 StegljudsisoleringSedan 1 januari 1999 ställer myndigheterna nya ljud-krav på bostadshus. I många fall upphandlas projektmed ännu högre krav.Ljudkraven specificeras i svenskstandard SS 02 52 67 och -68.

Stengolv är hårda och homogena. För att kommatill rätta med stegljud från hårda klackar och dyliktgäller det att skilja beläggningsskiktet från stommen.Systemen består generellt av stegljudsdämpandeskikt, lastfördelande skikt som ofta måste armerasoch stenplattor i läggbruk eller fästmassa.

Systemet dimensioneras efter den ljudklass ochden mekaniska belastning som gäller för byggnaden.Stommens konstruktion har stor inverkan på steg-ljudsisoleringen varför frågan bör hanteras tidigt iprojekteringen. Leverantörerna av ljudisolerings-material och läggbruk har färdiga typkonstruktioner.Man bör välja system som är provade och klararbåde uppställda krav på ljudreduktion och krav påmekanisk hållfasthet.

Oavsett system så är det viktigt att det genomförstill hundra procent. Det får inte vara kontaktnågonstans mellan beläggning och stomme, vare sigmot bjälklag, väggar eller pelare.

Fig 4.43 Stenläggning i bruk på stegljudsisolering.

Provningar har visat att man når bäst stegljuds-isolering när ett lastfördelande, relativt tjocktbruksskikt lagts mellan ljudisoleringen och platt-beläggningen. System som bygger på att plattornaläggs i fästmassa direkt på ljudisoleringsmatta harsvårt att klara krav på mekanisk hållfasthet.

Fig 4.44 Stenläggning i fästmassa på stegljudsisolering med armerat avjämningsskikt.

Stenplattor Fästmassa Avjämningsmassa, armerad

Stegljudsisolering Betongunderlag

Stenplattor Läggbruk

Stegljudsisolering Betongunderlag



GOLV

4.4.13 HalksäkerhetMånga faktorer påverkar friktionen förutom sten-sortens egna egenskaper t.ex. ytbearbetning, mate-rial i skosulan, ”smörjmedel” i form av väta ochliknande. Städning och underhåll samt eventuellytbehandling är andra faktorer som har mycketstor betydelse för om golvytan blir hal eller inte.För mer information om detta, se Natursten,Skötsel Inomhus.

Fig 4.45 Lutande ramp av kalksten i kontorsentré. Lågerhuggna band utgör halkskydd ochvisuell markering.

Stenens ytbearbetning påverkar i väsentlig gradgolvets friktionsegenskaper. Polerade ytor ger i all-mänhet låg friktion med risk för halka medan gröv-re slipade ytor vanligen har en tillfredsställandehalksäkerhet. Grova bearbetningar som kryssham-rad, flammad, klovyta, hyvlad yta, etc. ger ännustörre friktion och därmed bättre halksäkerhet mende kan också ge en ”tung” yta att gå på som även ärtyngre att städa.

Genom naturligt slitage slipas även grövre ytorpå stensorter med sämre avnötningsmotstånd tillen allt finare yta. Ytbearbetning bör väljas medhänsyn både till halksäkerhet och städbarhet. Detkan vara motiverat att ha olika ytbearbetningar iolika zoner på samma golv, något som också kanutnyttjas till estetiska effekter.

4.4.14 EntréerEntrén kan hjälpa till att hålla smuts, grus, väta ochsalter borta från mer känsliga ytor längre in i bygg-naden. Rätt utformade underlättar de städningen ochminskar slitaget i resten av byggnaden. Helst börsmutsen stanna innanför dörren automatiskt utanatt besökaren tänker på det och här kan rätt val avnatursten vara en lösning.

Fig 4.46 Entrén utformas med tåliga material så att smutsen inte hamnar på känsliga golvytor.

Börja utanför huset: Gatsten eller annan grov sten-beläggning kan leda från parkeringsplatser och gatorin mot byggnaden. Närmast huset kan en finare yt-struktur fortsätta, som markerar ingången. En sten-sort som är frostbeständig, som tål salter och som hargod slitstyrka bör väljas. Graniter och kvartsitskiffrarär lämpliga. Ytbearbetningen bör vara grov medtanke på ”avtorkning” och halksäkerhet. Flammadeytor på graniter och klovyta på skiffrar fungerarutmärkt, i vissa fall även krysshamrad granit. Iblandfräser man i stället spår, som bildar skrapgaller istenen, se fig 4.47.

Värmeslingor under partiet närmast utanför dörrenskapar en yta för ”avtorkning” av skor oavsett årstid.Ytan bör vara minst 2–3 steg lång innan man nårdörren.

Innanför dörren: Ur arkitektonisk synvinkel vill manofta knyta samman det yttre och inre i byggnaden.Stenen utanför dörren kan därför fortsätta medsamma ytbearbetning in i vindfånget eller entré-partiet. Den grova stenytan behålls innanför dörreneller också bryter man stenytan med ett nedfällteffektivt avtorkningssystem t.ex. med gummilameller.Det är viktigt att grus och saltvatten stannar iavtorkningszonen. Avtorkningen i entrén bör varaså effektiv att man, även vintertid, slipper lösa tork-mattor längre in. Dessa mattor försvårar städningenoch riskerar också att stänga inne fukt som kan ställatill med bekymmer på sikt. Lösa torkmattor förstördet representativa och välkomnande intryck somarkitekten velat skapa.

En elegant lösning när det gäller övergången mel-lan ute och inne är att fortsätta med samma stensortsom i entrén, men med finare ytbearbetning längrein i lokalen.

Grov stenbeläggningexempelvis med flammad granit,kvartsitskiffer med klovyta,gärna med värmeslingor.

Vindfång

Avtorkningssystem eller grov stenbeläggning.ex. flammad eller spårad granit,eller skiffer med klovyta.

UTEmin 2,5-3,0 m

Tålig stensort, exempelvis granit,kvartsitskiffer eller liknande.

Innegolv, exempelviskalksten, marmor.

min 2,5-3,0 m



GOLV

Fig 4.47 Granit med frästa spår som avtorkningsyta. Elegant och effektivt.

StädvänligtStenytan behöver inte vara slät och blank för attvara lättstädad. Dammsugning räcker ofta som dag-lig städning. Det behövs inte heller någon impreg-nering av stenen för att underlätta underhållet.Ofta får sådan behandling motsatt effekt.

4.4.15 Visuella och taktila aspekterNaturstenens karaktär kan varieras genom olikafärgsorteringar och val av ytbearbetning. Det kanutnyttjas för att vägleda personer med nedsatt syn-förmåga. Sten med avvikande kulör kan läggas föratt markera gångstråk, väg till utgång, början påtrappor, ingångar till hissar, o.dyl. På samma sättkan stråk med avvikande ytbearbetning användassom taktilt hjälpmedel.

Fig 4.48 Plattor med avvikande kulör och med frästa spår inlagda för att vägleda synsvaga är samtidigt ett dekorativt inslag i miljön.

4.4.16 Övriga läggningsmetoder Naturstenens hållfasthet och tålighet mot meka-niska belastningar utnyttjas ibland för att läggaindustrigolv med mycket hög belastning. Oftastanvänds då tjock granit, t.ex. gatsten, som sätts i

sand på samma sätt som vid sättning utomhus igatumiljö. Se Natursten, Utemiljö, för närmareanvisningar.

Extremt stora rörelser eller kraftig fuktvandringunderifrån kan också motivera läggning av plattor isand, liksom när man vill skapa miljöer med utom-huskaraktär.

Av antikvariska skäl rekommenderas ibland lägg-ning i kalkbruk. Hydraulisk kalk används då vid till-redningen av läggbruket. Härdningstiden är mycketlång och tryckhållfastheten låg. Golven kan därförinte belastas förrän efter 3–5 veckor beroende påomständigheterna.

4.4.17 SocklarStengolven avslutas vanligen mot väggar, pelare,och dyligt med stensocklar. Normalt används70–100 mm hög sockel i fallande längder medminsta längd 200 mm och 10–12 mm tjocklek (± 0,8 mm). Den maximala längden är oftast betyd-ligt större än 3 ggr bredden. Sockeln har vanligenslipad ytbearbetning (eller polerad om golvet ärpolerat). I handlingarna anges format, tjocklekoch ytbearbetning. Kantsidor utförs raka. Synligakantsidor tillverkas med samma ytbearbetning somframsidan om inte annat anges. Önskas fasade kan-ter anges fasens storlek.

Fogen mellan golvbeläggningen och sockeln hållsfri från bruk och fästmassa, utförs smal och lämnasöppen.

Fig 4.49 Sockel monteras mot väggen med fästmassa.

Fig 4.50 Exempel på montering av sockel mot skivvägg.

Sockel

Fästmassa

Skivvägg


Stenplatta

Sockel

Betong


Glidskikt

Fästmassa



GOLV

Sockel kan också monteras infälld så att dess utsidaligger i liv med väggen. Utförandet kräver oftaursparing i väggen och blir därmed dyrare. Socklarpå runda pelare, krökta väggytor och liknandeutförs med korta, raka bitar. Svängda sockelplattorkan specialbeställas men kostnaden blir hög.

Fig 4.51 Infälld sockel mot murad vägg med puts.

4.4.18 Synliga kantsidorPlattor som avslutas med en synlig kantsida, t.ex.mot trapphus, utförs enligt tabell 4.52 om inteannat anges i handlingarna. Alla synliga kantsidorska visa samma tjocklek.

I anslutning till trappa ska golvplattor med synligkantsida ha samma tjocklek som planstegen itrappan. Eventuella håligheter i läggbruket motden fria kanten fylls i och dras av till en plan yta.

Tabell 4.52

4.4.19 FogningFogningen av golvytan påbörjas tidigast 3 dygn efterläggningen, ännu senare om underlaget var mycketfuktigt vid monteringen eller om det förekommithöga fukthalter av annan orsak. Det gäller särskilt vidstensorter som är känsliga för saltskador och missfärg-ningar, exempelvis kalksten och ljusa marmorsorter.

Om inget annat anges i handlingarna användscementgrå kulör på fogbruket. För val av fogbrukoch fogningsmassa, se avsnitt 3.1.3.

Vid normal fogbredd, 2–3 mm, dras fogbruket/fogningsmassan ut i vällingliknande konsistens övergolvet med gummiraka, diagonalt i förhållande tillfogriktningen. Bruket/massan arbetas ner i fogarnapå detta sätt tills fogarna är helt fyllda. Vid störreytor används speciell fogmaskin med roterande

Rekommenderad ytbearbetning på synliga kantsidor hos golv och trappor

Ovansidans ytbearbetning Kantsidans ytbearbetningMarmor/kalksten Granit Skiffer

Diamantfräst, slipad, polerad * * *Hyvlad Slipad - -Krysshamrad, flammad - * -Klovyta - - Sågad

* Samma bearbetning som ovansidan

Stensockel

Läggbruk

Betong

LättbetongFästmassa/bruk


Puts

20 mm

30 mm

gummirakor. Sedan fogarna fyllts strös torrtbruk/massa ut och bearbetas med gummiraka/fogmaskin tills plattorna är torra/rena. Detta tarupp överskott av bruk/massa. Efteråt rengörs platt-torna med fuktad svamp och trassel eller med ren-göringsmaskin som anpassats för ändamålet. Allabruksrester måste bort innan bruket/massan här-dat. Detta är särskilt viktigt vid grövre bearbet-ningar t.ex. hyvlad eller flammad yta samt klovyta.

4.4.20 Anslutning till annat materialPå grund av fukt- och temperaturvariationer rör sigde flesta andra golvmaterial betydligt mer än sten.Därför är det viktigt att anslutning mellan olikagolvytor utförs så att inga skadliga krafter överförstill stenbeläggningen. Rörelsefogar läggs in enligtavsnitt 4.3.2. De fogas med elastisk fogmassa ellertäcks med skena/list. På samma sätt läggs rörelsefogarin i anslutning mot väggar, pelare och liknande.Ofta täcks de av sockel.

Vid val av golvmaterial som ansluter till varandrabör man också ta hänsyn till skötsel och underhåll,så att det inte uppstår problem i mötet mellan de olika materialen. Ofta gör entreprenören en ytbehandling av golvet innan det överlämnas tillbeställaren. Undvik att skadliga eller missprydandeämnen dras in från den ena golvytan till den andra.Trä och sten är ett exempel på två naturmaterialsom passar bra ihop. Ett oljat trägolv i anslutningtill ett stengolv kan dock ge upphov till mörkfärg-ning av stenen närmast fogen, om olja dras in påstengolvet med skorna. Vid andra golvmaterialanvänds t.ex. vax vilket kan ge upphov till halkaom det kommer in på stenen.

4.4.21 HärdningstiderCementbaserade fäst- och fogmedel har relativtlång härdningstid, något man måste ta hänsyn tillså inte golvet utsätts för belastningar alltför tidigt.Beläggningen bör hållas avstängd tills den hållfasthetsom krävs har uppnåtts.

Vid läggning i cementbruk gäller avstängning frångångtrafik under 3–6 dygn och för tyngre trafik7–10 dygn. Härdningstiden hos bruket kan förlängaseller förkortas med olika tillsatser och därmed an-passas till användningsområdet. Lång härdningstidkan vara lämplig om det är mycket stora ytor somska beläggas, kort tid om ytan måste trafikeras snabbtefter läggning. För andra fästmassor/fästbruk, setillverkarens anvisningar.

Färdigblandade bruk/massor har en begränsad

VIKTIGT!Allt bruk ska tas bort från stenens överyta innandet härdar.



GOLV

tid under vilken de kan användas och bearbetas.Den anges på förpackningar och i produktblad.Efter denna tid får bruket/massan inte användas.Bruk får inte tillsättas vatten efter den ordinarietillredningen för att förbättra konsistensen. Bruksom hårdnat ska kasseras.

Fig 4.53 Maskin för upptaging av bruk och rengöring efter fogning.

4.4.22 Rengöring under monteringsarbetetVartefter stenläggningen fortskrider måste golvetrengöras. Det gäller både efter läggning och fog-ning. Rester av cementbruk måste tas bort innande härdar. Om de ligger kvar på ytan är de mycketsvåra, ibland omöjliga, att avlägsna utan att skadastenen. Vid rengöringen används rent vatten ochtvättsvamp eller städmaskin som anpassas för ända-målet. Vattnet byts ofta för att det inte ska bildasen tunn cementhinna på ytan.

Se byggstädning i Natursten, Skötsel inomhus.

4.4.23 SkyddstäckningFör att golvytan inte ska ta skada under byggtidenbör den skyddstäckas efter läggningen. Avvakta tillsdet mesta av fukten i bruk och underlag har torkatut, annars finns risk för skador. Kalksten kan fåytskador, ljus marmor och kalksten kan missfärgas.Kalksten och skiffer kan få ränder runt fogar.Uttorkningen av den fukt som tillförs vid stenlägg-ningen tar i allmänhet minst 3 veckor, beroende påtemperatur och luftfuktighet. Denna tid kan varaavsevärt längre om underlaget är fuktigt vid lägg-ningen. Håll golvet avstängt tills det täckts.

Före täckning måste golvet rengöras så att ingensand eller andra partiklar finns på ytan. De funge-rar annars som slipmaterial och orsakar nötnings-skador.

Täckningen anpassas till den förväntade belast-ningen (mekanisk- och fuktbelastning) under denfortsatta byggtiden. Vanligen läggs två skikt. Detundre är mjukt och skyddar stenen från repor ochnötning medan det övre är hårdare och skyddarmot mekaniska påfrestningar. När underlaget ärhelt uttorkat kan det undre skiktet vara tätt medandet måste vara fuktgenomsläppligt om fortsatt

fuktvandring befaras. Det övre skiktet dimensione-ras efter förväntad mekanisk belastning underbyggtiden. Täckningsmaterialet får inte innehållaämnen som kan missfärga stenen. Val av täcknings-metod bör ingå i projekteringen. Då bör ävenansvaret för täckningen och underhållet av denklarläggas.

Fig 4.54 Princip för skyddstäckning med kraftig papp och plywoodskivor.

Faktaruta 4.55

Fig 4.56 Avskräckande exempel där skyddstäckningen är utförd så att den inte klarar av attskydda golvet från aktuella belastningar.

Undre skiktFuktig beläggning:

Platonmatta som tejpas i skarvarna men läggs med öppen spalt

mot väggarna.

Ej helt uttorkad beläggning:

Fiberduk, täckpapp eller liknande som ej missfärgar natursten vid fukt.

Helt uttorkad beläggning:

Plastat förpackningsmaterial, t.ex. kraftig papp laminerad med

plastfolie (”Tetrapakspapper”).

Övre skiktMasonite-, plywood- eller OSB-skivor med tjocklek och kvalitet som

anpassas till den förväntade, mekaniska belastningen. Skivorna tejpas

i skarvarna.Vid flera skikt av skivor sammanfogas dessa med skruv e. dyl.

Vid mycket kraftig belastning kan flera skikt av skivor krävas och

i extrema fall kan täckning med plank läggas ovanpå skivskiktet. Då

mycket liten belastning förväntas kan det undre skiktet vara tillräckligt.

Övre skikt (Plywood)

Undre skikt (papp)



GOLV

4.4.24 AvspärrningFärdig beläggning lagd i cementbruk ska hållasavstängd från belastning tills den uppnått den håll-fasthet som krävs. För gångtrafik gäller avstängningunder 3–6 dygn, för tyngre trafik under 7–10 dygn.För att beläggningen ska vara så torr att den kanskyddtäckas, krävs oftast längre tid.Vid läggning medandra massor/bruk följs leverantörens anvisningar.Samtliga yrkeskategorier på byggnadsplatsen börinformeras om hur viktigt detta är. Ta upp fråganpå ett byggmöte.

Avspärrningarna bör utföras med stadiga anord-ningar på sådant sätt att de tas på allvar. Helst börutrymmet låsas med nyckel och tydliga skyltarange att det är avstängt.

4.4.25 KoordineringVid projekteringen tas hänsyn till olika yrkeskate-goriers behov. Ytorna för stenläggning ska vara till-gängliga och kunna hållas avstängda från annanverksamhet. Hjälpmedel som truck eller hissarmåste finnas tillgängliga så att arbetet kan utförasrationellt och utrymmen för uppställning måstefinnas. Samordningsfrågorna tas upp på byggmöten.

4.4.26 AnsvarsförhållandenBeställaren ansvarar för utsättning av höjder och andra mått. Det är viktigt att man redan vidprojekteringen klargör de olika parternas ansvar.

Faktaruta 4.57

4.4.27 EgenkontrollOftast ställs krav på att entreprenören har ettsystem för kvalitetssäkring och egenkontroll. Fel påunderlag och på material som ska byggas in åtgär-das mycket enklare om man finner dem vid kon-troll före monteringen. En genomarbetad check-lista ska därför fyllas i dagligen av varje arbetslagoch alla personer på företaget bör vara medvetnaom systemets vikt och fördelar.

Områden för ansvarsfördelning:– Tillgång till arbetsplatsen under den tid som krävs, inkl. tid för

härdning av bruk m.m. (utan intrång av annan yrkeskategori)

– Underlagets höjd, planhet, renhet, m.m.

– Skyddstäckning (metod, bättring/underhåll

under byggnadstiden, m.m.)

– Byggstädning

Fig 4.58 Golv av slipad skiffer, med speglande inläggningar av polerad, svart diabas,väcker besökarens intresse.

Fig 4.59 Två olika kalkstenssorter bildar mönster som leder till entrén.



GOLV

4.5 ERFARENHETERHär ger vi exempel på problem som inträffat ipraktiken, där orsakerna kan bero på missuppfatt-ningar eller problem i samband med golvläggning-en. Exemplen är en form av erfarenhetsåterföringför att problemen ska undvikas i framtiden.

Variation i kulörÄr det rätt stensortering som har levererats?Varierar stenen för mycket i färg? Frågorna dykerofta upp om beställare och stenentreprenör haftolika uppfattning om vad man kommit överensom. Problemet ligger ofta i bristfälligt underlagsom för få stenprover, trycksaker med dålig färg-återgivning, för små referensytor eller kanske baraen egen bild av hur stensorten ser ut. I efterhandkan det vara svårt att enas om hur mycket en stenfår variera i färg eller hur markerat en ådring fårframträda. Beskriv därför noga stensort och utväxlastenprover, helst flera om färgvariationen är stor.Stenprover ska vara från aktuell leverantör. Se ävenNatursten, Terminologi & Toleranser.

Fig 4.60 Receptionshall med finslipat kalkstensgolv.

Variation i slitagemotståndSkillnaden mellan olika stentypers motståndsför-måga mot avnötning är stor. Om stensorter medstor skillnad i avnötning blandas i utrymmen därslitaget är stort, t ex i offentliga entréer, slits de olika

fort och nivåskillnader bildas i golvet. Detta kaninnebära problem vid städning och på sikt med-föra risk för snubbling. Välj därför stensorter medlikartade nötningsegenskaper till mönsterläggning i miljöer utsatta för kraftigt slitage.

Missfärgning och färgförändringMissfärgningar kan uppträda på sten. Vanligen ärde gula och/eller gulbruna och de drabbar mestljusa stensorter. Ofta uppstår de i samband medfuktpåverkan eller fuktvandring. Färgämnet kankomma från material som förekommer i mycketliten mängd på byggplatsen. Missfärgningen kansitta djupt i stenen men ändå synas väl genom detransparenta kristallerna i de ljusa stensorterna.Ämnen som kan orsaka missfärgning är bl.a.:

Fenolhartser förekommer bl.a. som bindemedel imineralull och korkisolering. Ohärdade rester avfenol löses av alkalisk fukt, vilket är vanligt påbyggen, och transporteras med fuktvandring tillstenytan. Färgningarna är vanligen gulbruna medett violett inslag. Sådan typ av isolering bör alltsåinte ligga i konstruktioner med sten där fukt kanförekomma. En mineralullsskiva liggande på ettbetongbjälklag under byggtiden kan räcka för attorsaka missfärgning, om den blir genomdränkt avfukt och hartser och färgämnen löses ut. De kantransporteras upp genom stenen när denna senareläggs på ytan, förutsatt att det sker en relativt kraftig fuktvandring.

Organiska ämnen förekommer i träfiberskivoroch papp som ibland används för skyddstäckning.Om de utsätts för fukt kan missfärgande ämnenlösas ut och transporteras in i stenytan. Organiskaämnen kan också förekomma i själva stenen. Delöses ut när stenen läggs i fuktigt bruk och orsakarbruna eller gulbruna färgfläckar. Problemet ärbegränsat och branschen har kunskap om vilkastensorter som kan drabbas, men nya importeradestensorter kan innebära ökad risk.

Rost vandrar sällan i vattenlösning men däremotär det vanligt att man bearbetar stål på byggnads-platsen och att stålspån blir liggande på stenytan.När spånen utsätts för fukt börjar de rosta och kanorsaka mycket missprydande fläckar.

Mörka fläckar orsakas ofta av olja och fett.Under byggnadstiden hanteras många sådana pro-dukter och risk finns att t.ex. olja tränger nerunder skyddstäckningen och får ligga under enlång tid. Oljan kan då tränga in långt i stenen ochvara mycket svår att avlägsna.

Mekaniska skadorMekaniska skador i form av trasiga kanter och hörnpå plattor, repor, etc. är inte ovanliga. Vid en välgenomförd egenkontroll kan man sortera bortplattor som är skadade redan innan de läggs in.Skador som orsakas under byggtiden efter inlägg-



GOLV

ningen beror ofta på bristande skyddstäckningoch/eller nonchalans hos andra yrkesgrupper påbygget.

Transporter av tungt material med pallyftare ochliknande kan ge stora skador på stenen. Särskiltutsatta är partier närmast rörelsefogarna. Om intestenmontörens avspärrningar respekteras så kannylagda stenytor förstöras helt.

YtvittringKalksten och marmor är känsliga för sura medel.Syror hanteras ibland på byggnadsplatsen, t.ex. föratt tvätta en tegelvägg. Det får under inga omstän-digheter ske i anslutning till stenbeläggning. Detspelar ingen roll hur noga man försöker täckastengolvet, syra tränger alltid igenom ändå ochstenytan etsas omedelbart – kanske så djupt att detkrävs omläggning.

VIKTIGT!Klinkerrent är ett mycket surt medel som ofta används på byggen för rengöring. Medlet får absolut inte användaspå marmor och kalksten.

Kalksten och vissa marmorsorter är känsliga försaltkristallisation. Salter i vattenlösning som fårkristallisera i stenytan expanderar och orsakar vitt-ring. Det kan ge stora gropar i stenytan. Den vanli-gaste källan är tösalt som följer med in medskorna. För att motverka detta krävs rätt skötsel avgolvet och i grunden en bra lösning för entrén, seavsnitt 4.4.14.En annan källa till vattenlösliga salter är cement ibruk och betong. Vid kraftig fuktvandring underifrånkan sådan saltlösning transporteras genom stenenoch upp till ytan, där vattnet avdunstar och salternakristalliserar och orsakar skador. Vattentransportenkan orsakas av läckage utifrån, fuktvandring frångrunden, läckande rörledningar, m.m. Ett bjälklagsom utsatts för regn, snö, e.dyl. kan innehålla till-räckligt med vatten för att åstadkomma skador påstenen om det inte får torka ut ordentligt förestenläggningen.

Fig 4.61 Mönstergolv med kalksten i två kulörer och två ytbearbetningar.



TRAPPOR

5.1 MATERIALVAL OCH YTBEARBETNINGFör val av material och ytbearbetning gällersamma principer som för golv. Se avsnitt 4.1.

I trappor sker nötningen av stenen koncentrerattill planstegens framkant i gånglinjen. I gamlatrapphus som varit utsatta för kraftig trafik imånga år kan man se en markant nötning just idenna linje. För att nötningen inte ska bli så mar-kant kan man från början göra planstegen medrundad framkant. Om trappan beräknas bli utsattför mycket stort slitage så bör givetvis stensortmed god motståndsförmåga mot avnötning väljas.Man kan också utföra konstruktionen med sepa-rata plansteg som ligger mellan skurlister. Då kanman på ett relativt enkelt sätt byta planstegennär de utsatts för alltför kraftig nötning.

För första steg och slutsteg bör väljas sten medavvikande kulör eller avvikande ytbearbetning.

5 TRAPPOR

5.2 BEKLÄDNADSTRAPPOR

5.2.1 Val av formatNatursten ger stora möjligheter till val av formatför trappsteg.

Fig 5.1 Beklädnadstrappornas olika delar.

Tjocklek: Valet av tjocklek på plansteget är delvis enestetisk, delvis en teknisk fråga. Det styrs av stegens

Slutsteg

Språng

Trappnos

Sättsteg

Första steg

Plansteg



TRAPPOR

ytbearbetning och längd. Tjockleken på planstegetbör dock vara minst 20–30 mm. Ur teknisk synvinkelfinns inga begränsningar uppåt. Se tabell 5.2.

Synliga kanter ska vara jämntjocka, se avsnitt5.2.2 Toleranser.

Sättstegens tjocklek är i allmänhet 20 mm. Harde grövre bearbetning krävs tjockare sten.

Tabell 5.2

Ytmått: Planstegens bredd sammanfaller med steg-djupen, med tillägg för trappnosens överhäng samtden del som sticker under sättsteget. Sättstegetställs alltid ovanpå plansteget.

Plansteg med slät ytbearbetning kan tillverkas ilängder upp till 2 m för de flesta stensorter, omtjockleken är över 20 mm. Längden på kryssham-rade och flammade steg måste begränsas till 1,5 mp.g.a. risken för att materialet böjer sig vid till-verkningen. Kontrollera alltid längden med tillver-karen. Ökas tjockleken kan även längden ökas.

Vid kilformade steg (s.k. svängda steg) bör samrådske med stenleverantören, speciellt när det gällerspiraltrappor där den inre delen av steget kan blimycket smal och knäckrisken för stenplattan blirhög.

Sättsteg över 1,5 m bör delas.Form: För trappsteg av natursten finns stora möj-

ligheter att forma stegen på de sätt man önskar.Några exempel visas här nedan. Normalt rundasplanstegens framkant med ca. 3 mm radie, ellerfasas. Om speciell utformning önskas, ange dennoga vid beställningen.

Fig 5.3 Plansteg med språng och rak framkant (trappnos). Sättsteg med skuggspår.

Plan- och sättsteg, tjocklek i mm.

Marmor Kalksten Granit Skiffer

Plansteg

Slipad yta 20, 25, 30 20, 25, 30 20, 30 20,25,30

Grövre bearbetning 30 30 30

Klovyta 25, 30

Sättsteg

Slipad yta 20 20 20 20

Grövre bearbetning 30 30 30

Klovyta 20

Fig 5.4 Plansteg utan språng med fasad kant.

Fig 5.5 Plansteg med profilerad framkant (trappnos).

Fig 5.6 Plansteg utan språng med halvrund framkant Sättsteg med skuggspår.

Fig 5.7 Plansteg med helrund kant. Snedställda sättsteg.

5.2.2 ToleranserFör tillverkningstoleranser se Natursten, Termi-nologi & Toleranser. Om inget annat angesrekommenderas Sveriges Stenindustriförbundstoleranser enligt tabell 5.8. Andra toleranser kanöverenskommas mellan leverantör och kund. Vidgrövre ytbearbetning gäller vidare toleranser enligtöverenskommelse mellan beställare och leverantör.



TRAPPOR

5.5.11 och tabell 5.20 för dimensionering. Hänsynmåste också tas till säkerhet när trappan utgörutrymningsväg.Form: Det finns stora möjligheter att utforma stegen,t.ex. när det gäller kantprofil.

5.5 PROJEKTERING OCH MONTERINGNedan ges både allmänna och mer specifika råd tillnytta vid projektering och montering.

5.5.1 Val av trappkonstruktionValet av trappkonstruktion sker under projekte-ringen och styrs av den bärande byggnadsstommen.Beroende på trappans funktion och belägenhetmåste man förutom estetiska aspekter ta hänsyntill bl.a. följande faktorer:

Faktaruta 5.11

Trappbeläggning i bruk Trappbeläggning i bruk på en stomme av betong ärden vanligaste lösningen för stentrappor och börväljas i första hand.

Betongstommen kan antingen vara platsgjuteneller prefabricerad. Stenbeläggningen kan antingenbestå av plan- och sättsteg, vilket är vanligast, ellerenbart plansteg med sättstegen av målad betongeller liknande. Oftast läggs planstegen som fastbeläggning och sättstegen monteras i cementbruk.

När betongstommen gjuts bör man för planstegenundanhålla 30–60 mm bruksmån + planstegenstjocklek. För sättstegen undanhålls ca. 20 mmbruksmån + sättstegens tjocklek.

Fig 5.12 Montering i bruk.Typkonstruktion T1.

20 ± 3 mm 20 mm

30 ± 3 mm30-60 mm

Sten

Bruk

Betong

Fall 1-2 mm

Viktigt vid val av trappkonstruktion:– Gångbarhet

– Trappnosens utforming

– Mekanisk hållfasthet

– Halksäkerhet

– Visuella och taktila aspekter

– Utrymningsmöjlighet

Tabell 5.8

5.2.3 Fogar och delning av steg Om inte steget kan göras i ett stycke måste fog-indelningen anges. Den kan göras på många sätt.Se exempel, fig 5.9.

Lämplig fogbredd vid slipade ytor är 2–3 mm.Vid grövre ytbearbetning bör fogen vara bredare.Fogen mellan plansteg och sättsteg utförs vanligenmed 2–4 mm bredd.

Fig 5.9 Fogarna i planstegen läggs exempelvis symmetriskt i vartannat steg (2/3 och 1/3 avlängden), medan sättsteget delas mitt på.

5.3 MASSIVA BLOCKSTEGMassiva blocksteg är mycket sällsynta inomhus.Dimensionen och formen på dem är tämligengiven genom steghöjd och stegdjup. Några alterna-tiv visas nedan. Längden kan vara upp till 2 meter,beroende på stensort, kontrollera med tillverkaren.

Fig 5.10 Olika former av blocksteg.

5.4 FRIBÄRANDE TRAPPSTEGDimensionering: Naturstenstrappor kan utformasäven med fribärande trappsteg. Stensorter medrelativt hög böjdraghållfasthet bör väljas. Se avsnitt

Tillverkningstoleranser för trappbeklädnad med slipad eller polerad yta

Montering i fästmassa Montering i bruk

Tjocklek ± 0,8 mm ± 3,0 mm

Synlig kantyta (kalibrerad) ± 0,5 mm ± 0,5 mm



Buktighet ± 2,0 ‰ ± 2,0 ‰



TRAPPOR

Trappbeläggning med stegljudsisoleringTrappbeläggning i bruk kan vid behov kompletterasmed stegljudsisolering. Över isoleringen krävs då40–60 mm bruksmån + planstegens tjocklek medansättstegen monteras med ca 20 mm bruksmån.

Trappbeläggning i fästmassaOm konstruktionen inte ger utrymme för läggningi bruk så kan trappbeläggningen monteras medfästmassa. Massan bygger då endast 3–5 mm i höjd.Utförandet kräver snäv tolerans hos trappstommenoch jämntjock sten till plan- och sättsteg. Trappansslutliga form och utseende avspeglar stommenstoleranser.

SpiraltrapporVid utformning av spiraltrappor är det viktigt attplanstegen träffar mittspindeln centralt. Annarskan stegänden få spetsiga vinklar som är ömtåliga.Dessutom är sådant utförande missprydande.

Fig 5.13 Plansteget ska träffa mittspindeln centralt.

Massiva blockstegTrappor med massiva blocksteg är ovanliga inom-hus, medan utförandet är vanligt utomhus. Block-stegen kan monteras på underlag av mycket enkelform, t.ex. ett lutande plan av betong, där stenenläggs på bruksbanor. Hänsyn måste tas till trappansstora tyngd vid dimensionering av byggnadsstom-men.

Fribärande planstegNatursten har hög tryckhållfasthet och låg böjdrag-hållfasthet. I sig strider dessa egenskaper mot kon-struktioner där stenen utsätts för böjning, som itrappor med fribärande plansteg. Samtidigt är deten utmaning att presentera lösningar på dessa pro-blem och det finns många exempel på spännandekonstruktioner.

Trappkonstruktioner med fribärande plansteganvänds ofta i entréhallar och liknande utrymmendär man kan ta tillvara den estetiska effekten.Underlaget utgörs ofta av en stålkonstruktion menkan också bestå av t.ex. betongbalkar. Stenen måste

ofta armeras eller förses med någon form av under-stöd för att klara böjpåkänningarna. Om trappanutgör utrymningsväg så måste konstruktionen utföraspå sådant sätt så att man kan gå i trappan även utanstenstegen. Vid de höga temperaturer som uppstårvid brand spricker stenen nämligen sönder.

SpecialkonstruktionerNaturstenens goda nötningsbeständighet kan utnytt-jas i kombination med andra material. Plansteg av träkan t.ex. förses med inläggningar av sten i gånglinjen.Denna trapptyp används huvudsakligen i miljöermed relativt liten trafik, exempelvis bostäder.

Stenen på trapplanen monteras lämpligen påbyggnadsplatsen även om trapplöpen är prefabrice-rade. På så vis kan man ta upp vissa avvikelser ielementens höjd.

Trappor i form av prefabricerade betongelementkan utföras med inlagda plan- och sättsteg. Stenengjuts in i elementen vid fabrik. Stora krav ställs påelementets måttoleranser för att man ska få en godanslutning mot trapplan, etc.

5.5.2 LogistikSten och bruk är tunga material och hanteringenpå byggplatsen kräver framkomlighet för truckaroch andra transportredskap. Många gånger måstedet också finnas tillgång till hiss och/eller kran föratt få in materialet på rätt plats. När sedan trappanär monterad får den inte heller trafikeras de när-maste dagarna. Dessa faktorer är viktiga att tänkapå vid planeringen av de olika hantverkarnas insatspå bygget, särskilt som just trappor utnyttjas flitigt.

Inför trappmonteringen kontrollerar montörenatt det finns transportvägar och lagringsutrymmenför sten, bruk och annat material på byggplatsen.

Vintertid måste lager och byggplats vara upp-värmda till minst 10°C. Tillgänglighet till hissar,kranar och andra hjälpmedel kontrolleras också.

5.5.3 Höjd/nivåberäkning, fall, anpassning till dörrar och hissarProjektören anger i bygghandlingarna tillräckligtsnäva toleranser i höjdled på dörrar, hissar, etc. såatt stenmontering kan utföras med angivna plan-hetstoleranser. Trappans stomme måste också ha till-räckligt snäva toleranser för att medge stenmontering.Detta är särskilt viktigt vid montering i fästmassa.

Montören kontrollerar att underlagets avvikelseri höjd (buktighet, ojämnheter) ligger inom angivnatoleranser. Även höjden på anslutande dörrar, hissaroch liknande kontrolleras. Trappans mått och vinklarbör mätas upp och kontrolleras mot handlingarna.Detta är särskilt viktigt vid svängda trappor där detkan vara svårt att hålla toleranserna. Plansteg mon-teras med fall på 1–2 mm om inget annat anges.



TRAPPOR

5.5.4 Toleranskrav på färdig trappa

FärgsorteringI handlingarna anges den färgsortering hos sten-materialet som gäller. Oftast hänvisas till stenproversom anger spridningen i kulör. Den färdiga trappanska uppvisa en jämn spridning inom det överens-komna kulöromfånget. Enstaka steg med avvikandekulör eller ådring ska inte förekomma, utom i defall där så är angivet i handlingarna. Vissa delar avtrappan får inte ha en kulör medan andra delar harannan (gäller även inom överenskomna gränser).

Delning av stegRitningar och andra bygghandlingar ska ange omplanstegen ska utföras i ett stycke eller delas. Plan-steg över 2 m längd får delas om inte annat angivitsi handlingarna. Sättstegen delas och indelningenanges i handlingarna. Observera att möjlighetenatt leverera långa steg varierar med stensort.

Ytojämnheter – fogsprångMellan delade plansteg som lagts i bruk får fog-språnget vara högst 0,5 mm. Mellan delade planstegsom lagts i fästmassa får fogsprånget vara högst 1,0 mm. Mellan plattor i sättsteg får fogsprångetvara högst 1,0 mm. Nivåskillnaden mäts 5 mm infrån plattkanten på den lägre liggande stegdelen,med bladmått och linjal eller med mätklocka ochbrygga. Dessa toleranser gäller vid frästa, slipadeoch polerade steg. Vid grövre ytbearbetning krävsvidare toleranser. Särskild överenskommelse träffasmellan beställare och entreprenör.

HållfasthetLäggbruket under planstegen ska ha god kompri-mering över hela ytan och markanta bomljud skainte höras vid knackning med hårt föremål motsteget. Vid läggning på stegljudsisolering finns alltidett visst, dovt bomljud. Detta är inte något fel.

5.5.5 Krav på underlagRitningar ska ange plushöjder på trappans anslut-ningar till olika våningsplan. Trapplanens anslut-ningar till hissar, dörrar och liknande ska ocksåanges samt steghöjder, utförande av skurlister, skur-spår, räckesinfästningar m.m.

Om stenen ska tillverkas i förväg, efter ritningar,krävs att stommen har snäva måttoleranser. Dettagäller särskilt vid svängda trappor, där mått-avvikelser ofta adderas och gör det omöjligt attmontera förtillverkade steg. Om snäva toleranserinte kan hållas måste mått tas på stommen påbyggplatsen och stenen tillverkas i efterhand.

BetongKonstruktionen får inte innehålla material som kanorsaka missfärgning på stenen.

För stensorter som är känsliga för saltkristallisationoch missfärgning gäller att betongen vid stenmon-teringen ska vara väl uttorkad med en fukthalt påmax 90 % RF/Fuktkvot max 4–5 volym%. Dettainnebär att stenmonteringen inte kan påbörjas förräntidigast 6 månader efter betonggjutning.

Trappstommen måste också skyddas mot fukt. Ävenpågjutningar, uppspacklingar, etc. måste ges tillfälletill uttorkning innan man börjar stenmontering.

Vid läggning i bruk krävs endast avjämnad betongeller motsvarande underlag. Någon särskild pågjut-ning/spackling behövs i allmänhet inte. Underlagetska ha sådan planhet och ligga på en nivå så attbruksmånen inte underskrider 30 mm och inteöverskrider 60 mm. Vid större brukstjocklek än 60 mm läggs bruket i två skikt som komprimerasvar för sig. Tillräckligt snäva toleranser bör angesvid projekteringen så att tillräcklig bruksmån garan-teras. Detta gäller såväl toleranserna på trappstommeoch andra delar i stommen som anslutande dörrar,hissar, golvytor, etc.

Underlaget ska vara väl rengjort och får inte inne-hålla ämnen som kan försämra vidhäftningen ellerorsaka missfärgning på stenen. Exempel på sådanaämnen är olja, färg, rester eller urlakningar av mine-ralull, rost, m.m. Sådana ämnen avlägsnas förestenmonteringen.

Byggentreprenören ansvarar för att underlaget upp-fyller kraven för stenläggning. Montören kontrollerarunderlaget före monteringen.

Vid läggning i bruk på stegljudsisolering krävs enavjämnad betongyta. Planheten och nivån på under-laget ska tillåta läggning med minst 40 mm bruksmånoch max 60 mm.

Vid läggning i fästmassa bör avvikelser från plan-het (buktighet/lutning) inte överstiga ± 2 mm påstegets längd. Ytfinheten bör minst motsvara bräd-riven yta. Eventuell cementhud avlägsnas.

Ojämnt underlag slipas eller spacklas så att erfor-derlig jämnhet uppnås. Ansvaret för underlagetsplanhet ska framgå av bygghandlingarna.

StålunderlagSom underlag för natursten förekommer stål dels iform av plåtkassetter, dels som vangstycken/balkarför läggning av fribärande steg. För att vidhäftningenmot stålet ska bli god fordras att ytan är väl rengjordoch fri från olja, m.m. Eventuell målning/rostskyddmåste ha god vidhäftning mot stålet och medge godvidhäftning för den fästmassa/lim som stenen fästsmed.

TräunderlagTrä används vanligen inte som stomme till trappormed natursten. Undantag kan vara fribärande plan-steg med vangstycken av trä eller trätrappor medinfällda ”slitstenar” av natursten. Träet ska vara väluttorkat.



TRAPPOR

5.5.6 StenmaterialetDet är stenentreprenörens uppgift att kontrollerastenmaterialet på byggnadsplatsen innan stenen läggsin. Leveransen kontrolleras mot bygghandlingar.

Faktaruta 5.14

5.5.7 Plan- och sättsteg i bruk på betongunderlagMontering av plan- och sättsteg utförs vanligen somfast golv i bruk. Planstegen utförs 30 mm tjocka ochsättstegen 20 mm om ej annat anges.

För att rörelser ska kunna tas upp bör man friläggatrappbeläggningen och läggbruket från väggar, trapp-spindel, etc. med ca 10 mm bred fog. Där dennatäcks av sockel lämnas den öppen. I annat fall utförsden med elastisk fogmassa som en rörelsefog.Under monteringen läggs lämpligen en remsa av cell-plast in som avskiljning av läggbruket från vägg/pelare.

Montering i bruk bör endast föreskrivas om enminsta bruksmån på 30 mm (förutom stenens tjocklek)kan garanteras. Om utrymmet är mindre kan ytanspacklas och läggningenutföras med fästmassaenl. 5.5.9.

För att beläggningen ska samverka med underlagetkrävs att detta rengörs och hålls fuktigt i minst 2 dygn före läggning. Vattenbehandlingen ska avbrytasvid sådan tidpunkt att betongunderlaget vid sten-läggningen är yttorrt. Vattensamlingar får inte före-komma. Underlag av betong borstas in med brukC 100/100 i flytande konsistens omedelbart innanläggbruket läggs ut.

Skiktet mellan stenplattor och läggbruk anrikasmed cement i samband med läggningen. Antingenstryks en cementslamma (blandning av cement ochvatten) på plattornas baksida eller så breds cement-slamman ut på bruksbädden.

Planstegen läggs i cementbruk med jordfuktigkonsistens. (Bruket ska kunna formas till en boll ihanden utan att det smetar.) Bruket komprimerasgenom att stegen bultas ner med klubba. För attkomprimeringen ska bli tillräcklig och för att få godanliggning mellan bruk och platta krävs en kompri-mering på minst 5 mm vid 30–60 mm brukstjocklek.(Bruksbädden läggs ut så att steget får en överhöj-ning på ca 5 mm, varefter plattan bultas ner till rättnivå.) Vid större brukstjocklek än 60 mm utläggsbruket i flera skikt, max 60 mm vardera, med separatkomprimering av respektive skikt. Skikten läggs i ome-delbar följd, innan det undre skiktet hunnit härda.

Kontrollpunkter:– Stensort och färgsortering

– Ytbearbetning och kantutformning

– Plattformat och måttoleranser

– Skador (mekaniska, missfärgning, etc.)

– Renhet (smuts, spill, etc.)

– Temperatur hos plattor (minst +10°C)

Sättstegen sätts i ca 20 mm tjockt cement- ellerkalkcementbruk som slås på underlaget varefterplattorna trycks på plats. Brukets konsistens ochtjocklek anpassas så att det pressas ut till i stort settfull utfyllnad när plattorna trycks in till rätt läge.Plattornas baksida stryks med cementslamma föratt ge god vidhäftning.

Det är viktigt att rätt cementkvalitet, vanligen s.k.anläggningscement, används både till inborstning avunderlaget, lägg- och sättbruket, cementslammanunder plattorna och fogbruket. Vid fel val finns riskför att känsliga stensorter kan missfärgas eller i värstafall skadas i ytan. För val av rätt kvalitet på brukoch cement, se avsnitt 3.1.1.

Trappbeläggningen hålls fuktig och med en tem-peratur överstigande +10°C under minst 3 dygn efterläggning. Fogning påbörjas först efter denna tid.

En del stensorter är känsliga för krökning vidensidig anfuktning. Det gäller vissa kalkstenar, ser-pentiniter, kvartsiter, m.fl. Fenomenet gör sig särskiltgällande vid långsmala plattor och förekommer därförvid trappsteg. För att motverka krökningen är detsärskilt viktigt att plattornas framsida hålls fuktigmed fuktade trasor eller dylikt under minst 3 dygnefter läggningen.

Färdig beläggning hålls avstängd från belastningtills den hållfasthet som krävs uppnåtts. För gång-trafik gäller avstängning under 3–6 dygn. För tyngretrafik gäller avstängning under 7–10 dygn.

5.5.8 StegljudsisoleringSedan 1 januari 1999 ställer myndigheterna nyaljudkrav på bostadshus. I många fall upphandlasprojekt med ännu högre krav. Ljudkraven specifi-ceras i svensk standard SS 02 52 67 och -68.

Stentrappor är hårda och homogena. Om belägg-ningen ligger i direkt kontakt mot byggnadensstomme så fortplantas stegljud från hårda klackaro.dyl. genom byggnaden som stomljud. För attkomma till rätta med detta problem gäller det attskilja beläggningsskiktet från stommen. Ett stegljuds-dämpande system består generellt av stegljudsdäm-pande skikt, lastfördelande skikt och stenplattor iläggbruk eller fästmassa. Läggbruket kan även utgöralastfördelande skikt. Systemet dimensioneras efterden ljudklass och den mekaniska belastning somgäller för byggnaden. Stommens konstruktion harstor inverkan på stegljudsisoleringen varför fråganbör hanteras tidigt i projekteringen. Endast systemsom är provade och klarar både uppställda krav påljudreduktion och krav på mekanisk hållfasthet börväljas.

Oavsett vilket system som väljs så är det viktigtatt det genomförs till hundra procent. Det får intevara kontakt någonstans mellan beläggning ochstomme, vare sig mot trappstomme, väggar ellerpelare.



TRAPPOR

Fig 5.15 Konstruktion med stegljudsisolering förutsätter att rörelser kan tas upp mellanplan- och sättsteg, beklädnad och stomme.

5.5.9 Plan- och sättsteg i fästmassa på betongunderlagMontering i fästmassa används i första hand då detinte finns utrymme för montering i bruk. Under-lagets planhet är helt avgörande för den färdigatrappans utseende. Toleranserna för underlaget bör sättas lika snäva som på den färdiga trappan.

Jämntjock, kalibrerad sten (tjocklekstolerans ± 0,8 mm) används vid montering i fästmassa.Planstegen utförs med 30 mm tjocklek medan sätt-stegen är 20 mm om inget annat anges.

Icke deformationsupptagande fäst- och fognings-massor bör föreskrivas endast för formstabila under-lag med mycket små temperatur- och fuktrörelser.På nygjutna betongunderlag ska eftergivlig fäst- ochfogningsmassa användas eftersom det finns risk förrörelser orsakade av kvarvarande krympning ochkrypning. Se avsnitt 3.1.2 och 3.1.3.

Sugande underlag stryks före läggning med primersom är avpassad för att ge god vidhäftning motfästmassan. Fästmassan dras ut på det väl rengjordaunderlaget med tandad spackel anpassad eftermassan.

Fig 5.16 Trappbeläggning i fästmassa. Plan- och sättsteg med kalibrerad tjocklek monterasi fästmassa mot plant underlag.Typkonstruktion T2.

Vid montering av plansteg i cementbunden fäst-massa används ”dubbellimning”, dvs. även stegensbaksida stryks med fästmassa. Detta för att garanterafullständig kontaktyta mellan sten och massa.

Stegen trycks ner i massan så att rillorna i fäst-massan trycks ut och man får en så gott som full-ständig anliggning mellan sten och fästmassa.

I undantagsfall kan fästmassa som “bygger”användas för att ta upp ojämnheter i underlaget.Utförandet ställer stora krav på montören och kraven

Sten

Fästmassa

Betong

20 mm

30 mm3-5 mm

Fall 1-2 mm

Sten

Fogmassa

Bruk

StegljudsisoleringFall 1-2 mm

på så gott som fullständig anliggning mellan plattaoch fästmassa kvarstår, liksom planhetstoleranser påfärdig trappa.

Trappbeläggning med cementbunden fästmassahålls fuktig och med en temperatur överstigande+10°C under minst 3 dygn efter läggning. Fogningpåbörjas först efter denna tid.

5.5.10 Massiva blockstegTrappor med massiva blocksteg av sten är ovanligainomhus, men förekommer ofta utomhus. Blockstegkräver endast en enkel underkonstruktion, i principett lutande plan. Trappan blir dock relativt tung,vilket man måste ta hänsyn till vid konstruktionenav byggnadens stomme. Stenen monteras med banorav cementbruk i trappans längdriktning och ”travas”upp nerifrån. Stegen läggs direkt mot varandra utanfogfyllnad. Anliggningsytorna, 20 mm djupa, avplanastill en planhetstolerans på ± 1 mm om stenen har engrov ytbearbetning. Alternativt monteras stegen med5–10 mm bruksfog. Detta utförande ställer intesamma krav på planhet hos stegen.

Fig 5.17 Blockstegstrappa. Blockstegen ”travas” upp på bruksbanor på ett enkelt underlag.Vid detta utförande är det viktigt att stegen förankras i underlaget så att de inte glideriväg.

5.5.11 Fribärande planstegPlansteg av sten som är fritt upplagda på vangstyckenär ofta en elegant trapplösning, men det finns fleratekniska aspekter som man måste ta hänsyn till viden sådan konstruktion. Natursten har en relativt lågböjdraghållfasthet och den är också känslig för slagoch stötar. För att klara större spännvidder måstedärför stegen göras relativt tjocka och/eller försesmed någon form av hjälpkonstruktion. Armering avstenen genom infällning av järn i stegens underkantär ett sätt att förstärka konstruktionen och att åstad-komma ett mjukare brott vid ev. skada på stenen.För att överföra dragspänningarna till armeringenbör dess ändar förankras, antingen i steget eller istommen. Enbart limning med härdplast eller dylikti fräst spår i stenen ger inte tillräcklig kraftöverföringför att armeringen ska fungera effektivt.

Stommen i fribärande trappor utgörs vanligen avstål eller betong. Mot stålstommar fästs stegen medhärdplast eller monterings-/sättlim, oftast i kombi-nation med mekanisk förankring. Både sten och stålär relativt täta material som släpper igenom mycket



TRAPPOR

lite fukt. Detta måste man ta hänsyn till och välja ettlim som härdar även vid sådana förhållanden.

Stegljudsisoleringen kan förbättras genom att ettskikt av ljuddämpande material läggs in. Ljuddämp-ningsmaterial och fästmassa/lim som är avpassade tillvarandra väljs.

Konstruktioner med fribärande steg bygger vanligenpå att stegen utförs jämntjocka.

Om trappan utgör utrymningsväg måste kon-struktionen utföras på sådant sätt att man kan gå itrappan även utan stenstegen. Vid de höga tempe-raturer som uppstår vid brand så spricker stenensönder. Vangstyckena som stenen vilar på kan dågöras tillräckligt breda för att gå på eller också kanen hjälpkonstruktion under stenen utgöra dessa”nödsteg”. Utforma konstruktionen i samråd medbrandmyndighet.

Fig 5.18 Fribärande plansteg på vangstycken av brandskyddad stålplåt. Infällda vinkeljärn istenens underkant utgör armering och ”nödsteg” i utrymningstrappa.Vinkeljärnen fästsmekaniskt i vangstyckena med svetsning/skruvning.

Tabell 5.20 anger rekommenderad minsta stentjockleki mm vid 300 mm stegbredd. Som utgångspunkt harantagits en punktbelastning av 1,5 kN samt enböjdraghållfasthet för tiofaldig säkerhet. Detta föratt ta hänsyn till dynamisk påkänning och att prov-ningarna utförs på små provkroppar. Förutsättningenär sten helt utan sprickor.

Fig 5.19 Stålkonstruktion med marmorsteg. Plattstål på högkant mellan mittspindeln och vangstycket är infällda i stegens undersidor och bär dessa.

Sten

Vangstycke

Vangstycke

Infällda T-järn, som svetsasmot vangstycket i stål.

Svets

Tabell 5.20

Fig 5.21 Spännvidd, överhäng, tjocklek hos fribärande plansteg.

På marknaden förekommer olika prefabriceradekonstruktioner varav en del har mittspindel av stål,som är bärande antingen i kombination med etträcke eller genom att stegen är inspända i spindeln.Stegen är då ofta tillverkade av två stenskivor somlimmats ihop med ett mellanliggande armeringslagerav t.ex. glasfiber. Det finns också prefabriceradesystem med vangstycken av stål till både raka ochsvängda trappor.

Fig 5.22 Trappa med fribärande steg på stålkonstruktion.

Överhäng Överhäng

Tjocklek

Spännvidd

Minsta rekommenderade stentjocklek för fribärandetrappsteg. Mått i mm.

Stenens tjocklek i mm vid böjdraghållfasthet hos stenenenl. EN12372

Max spännvidd Max överhäng 15 MPa 20 MPa 30 MPa

600 150 65 55 45

800 200 75 65 50

1000 250 80 70 60

1200 300 90 80 65

1400 350 100 85 70

1600 400 105 90 75



TRAPPOR

Fig 5.23 Fribärande steg på centralt placerad betongbalk.

5.5.12 Halksäkerhet, visualisering och taktila åtgärderFör att signalera var trappan börjar och slutar ärdet lämpligt att utföra det första och sista stegetmed avvikande kulör. Antingen väljs en annanstensort, en annan färgsortering eller en annanytbearbetning. Ett annat sätt att visualisera trappanär att välja sten med kontrasterande kulör till plan-respektive sättsteg.

Vid gång i trappa har man relativt liten anligg-ningsyta mellan skosulan och stenen. Risken förhalka är därmed större än i många andra samman-hang. Det finns många sätt att förbättra halksäker-heten i stentrappor:

Fig 5.24 Sten med olika kulör markerar plan- och sättsteg samt trappans början och slut.

Fig 5.25 Infällda stencylindrar med avvikande kulör markerar trappans början och slut.

YtbearbetningPlanstegen kan utföras med en grov ytbearbetningöver hela ytan eller inom ett avgränsat område vidstegets framkant. I det senare fallet utgör den avvi-kande ytan även en visuell och taktil signal om varsteget slutar.

Massor i frästa spårSärskilda plastmassor med ett grovt och ”vasst” korn-material kan läggas in i urfräsningar i planstegen.Urfräsningarna kan ges olika form, t.ex. en linje vidstegets framkant eller små cirklar utmed kanten.

Lister i frästa spårSpeciella gummilister som slås ner med klubba iurfrästa spår och som bildar ”valkar” på stenen harmycket god halkskyddande effekt. De är även enklaatt byta ut när de nötts ner. För att de ska sitta fastbra krävs att det frästa spåret har samma djup helavägen. Man kan alltså inte sluta med spåret en bitin på steget så att det ”grundar upp”. Om stegetsändar inte är synliga kan spåret fräsas utmed helastegets framkant. I annat fall utförs lämpligen plan-steget separat mellan skurlister, e.dyl.

Fig 5.26 Gummilister i urfräsningar ger gott halkskydd och är lätta att byta ut.

Fig 5.27 Även metallister infällda i stenen kan ge halkskydd och visuell effekt.

Tejp på stenenHalkskyddstejp som klistras på stenytan är en nöd-lösning som endast rekommenderas som en temporäråtgärd. Tejpen har kort livslängd och ger efter korttid ett mindre tilltalande intryck.



TRAPPOR

5.5.13 TrapplanTrapplan utförs som golv enligt tillämplig metod, seavsnitt 4.4, Projektering och montering. Man börsärskilt observera att nivåer på dörrar och hissarhar avgörande betydelse för golvets utförande.Toleranserna på dessa bör därför sättas utifrån detfärdiga golvets krav.

5.5.14 Övriga konstruktionerStenens goda motståndsförmåga mot nötning kanutnyttjas på olika sätt i speciella trappkonstruktioner.I privata sammanhang eller andra miljöer medmåttliga belastningar kan man i en trappa av trälägga in stenplattor i de partier som är mest utsattaför nötning.

Trappelement av betong med ingjutna plan- ochsättsteg av natursten tillverkas vid fabrik. Snävatoleranser krävs vid tillverkningen.

Fig 5.28 Trätrappa med kalksten infälld.

5.5.15 Socklar, skurlister och skurspår, räckesinfästning

SocklarTrappan avslutas lämpligen mot anslutande väggarmed en sockel. Denna kan utföras på många olikasätt.

Fig 5.29 Olika utföranden av trappsocklar.

Sockeln monteras på samma sätt som golvsockel,enligt avsnitt 4.4.17.

Om trappkonstruktionen är utförd av stål, ellerav annan orsak ger upphov till rörelser, så måstetillräcklig rörelsemån lämnas mellan sockel ochtrappa.

Skurlister – skurspårSkurlister som avslutar planstegen vid ändarna harbåde praktisk och estetisk funktion. De förhindraratt skurvatten rinner utmed trappkupan, de kanavgränsa plansteget så att det blir lättare att byta,genom listerna kan räckesinfästningar ordnas ochde ger en elegant avslutning av stegets ände.

Skurlisterna kan monteras som klossar utanförstegens ändar och monteras då på samma sätt somplansteget. Monteringen bör ske på byggplatsen förbästa anpassning. De kan också monteras somsocklar på trappkupans sida, då de monteras somgolvsocklar. Man kan också limma klossar medhärdplastlim på planstegets ändar.

Fig 5.30 Skurlist limmad ovanpå plansteg.

Fig 5.31 Skurlist som avslutar plansteg.

För avledning av skurvatten kan även skurspår,ca 12 mm breda, fräsas i planstegens ändar. Urfräs-ningens profil och mått anges i handlingarna liksompå vilket sätt spåret ska fullföljas i anslutning tillvilplan, sättsteg o.dyl.

Fig 5.32 Fräst skurspår vid planstegets ände.



TRAPPOR

RäckesinfästningInfästning av räcken bör utföras i den bärandetrappstommen och/eller i kringliggande väggar.

Räcken bör inte fästas direkt i planstegen. Detförsvårar utbyte av stenen och gör också trappansvårstädad. Undantag från denna regel är fribärandeplansteg där räcket även kan utgöra en bärande deli konstruktionen. Ofta fästs det dock i underliggandehjälpkonstruktion. Särskild dimensionering börutföras så att man inte överför krafter från räcketsom kan ge skador på stenen.

Särskilda skurlister vid planstegens ändar kanunderlätta montering av räcken. Hål borras genomskurlisten så att räckesståndaren har frigång genomstenen och kan infästas i betongen. Runt ståndarenfogas med fogmassa, om fogen inte döljs av manschett.

Fig 5.33 Räckesinfästning i trappkupans sida.

Fig 5.34 Infästning av räcke genom skurlist.

5.5.16 Anslutning till annat materialAnslutning av stentrappa mot annat material utförsså att inga skadliga krafter överförs till stenbelägg-ningen. De flesta andra material till golvoch vägg-beklädnader rör sig betydligt mer än sten på grundav fukt- och temperaturvariationer. I anslutning motsådant material läggs rörelsefog in enligt avsnitt 4.3.2.

Vid val av material som ansluter till varandra börman ta hänsyn till skötsel- och underhållsaspekterså att det inte uppstår problem i mötet mellan deolika materialen. Trä och sten är två naturmaterialsom passar bra ihop. Ett oljat trägolv i anslutningtill en stentrappa kan dock ge upphov till mörk-färgning av stenen på grund av att olja dras in påstentrappan med fötterna.

Vid andra beläggningsmaterial används t.ex. vax,vilket kan ge upphov till halka om det kommer inpå stenen.

5.5.17 Synliga ändar och kanterSynliga kant- och ändsidor på plan- och sättstegutförs enligt tabell 4.52 om inget annat anges.Samtliga synliga kantsidor på planstegen ska visasamma tjocklek, liksom de på sättstegen.

5.5.18 FogningFogningen av trappan påbörjas tidigast 3 dygn eftermonteringen. Om underlaget varit mycket fuktigtvid monteringen eller om det finns risk för högafukthalter av någon annan orsak så bör fogningenutföras senare. Detta gäller särskilt vid stensortersom är känsliga för saltskador och missfärgningar,som kalksten och ljusa marmorsorter. För val avfogbruk, se avsnitt 3.1.3.

Om inget annat anges i handlingarna används fog-bruk med cementgrå kulör.

Bruket arbetas ner i fogarna med gummispackele.dyl. tills fogarna är helt fyllda. Rengöring utförsmed fuktad svamp eller liknande metod.

Vid montering med stegljudsisolering utförsfogen mellan plan- och sättsteg som rörelsefog medelastisk fogmassa eller lämnas öppen. Se avsnitt4.3.2.

5.5.19 HärdningstiderCementbaserade fäst- och fogmedel har vanligenrelativt lång härdningstid. Det är viktigt att tahänsyn till detta så att trappan inte utsätts förbelastningar alltför tidigt. Färdig beläggning skadärför hållas avstängd från belastning tills den håll-fasthet som krävs uppnåtts.

Vid montering av sten mot annat tätt material,t.ex. plåt, måste man välja ett fästmedel som härdari denna miljö.

Vid läggning i cementbruk gäller avstängning från gångtrafik under 3–6 dygn och för tyngre trafik7–10 dygn. För andra fästmassor/fästbruk, se tillver-karens anvisningar.

5.5.20 Rengöring under monteringsarbetetVartefter stenmonteringen fortskrider måste trap-pan rengöras. Detta gäller både efter själva läggningenoch efter fogningen. Rester av cementbruk måstetas bort innan de härdar. Om de ligger kvar på ytanär de mycket svåra, och ibland omöjliga, att avlägsnautan att skada stenen. Vid rengöringen används rentvatten och tvättsvamp. Vattnet byts ofta för att detinte ska bildas en tunn cementhinna på ytan.

Se vidare om byggstädning i Natursten, SkötselInomhus.



TRAPPOR

5.5.21 SkyddstäckningTrappor utgör vanligen viktiga transportvägar påbyggnadsplatsen. Det finns därför risk för storabelastningar under hela byggtiden och ofta även vidinflyttning. Trappnosar är särskilt känsliga för slagoch om man bedömer att det finns risk för sådanbelastning bör de skyddas särskilt med tjocka ply-woodskivor, reglar, e.dyl. Belastningarna bör kalky-leras i samband med projekteringen. Typ av täckningoch vem som ansvarar för denna under byggets olikaskeden bör anges i bygghandlingarna. Sammaprinciper för täckning gäller som vid golv, seavsnitt 4.4.23.

5.5.22 KoordineringVid projekteringen tas hänsyn till olika yrkeskate-goriers behov så att ytor för stenläggning kan hållastillgängliga och avstängda från annan verksamhetunder hela tiden för montering och härdning avbruk/fästmassa/lim.

Tillgång till lyfthjälpmedel och transportvägar,etc. måste också koordineras och dimensioneras såatt byggplatsens olika yrkesgruppers arbete kanbedrivas rationellt.

5.5.23 AnsvarsförhållandenDet är viktigt att man redan vid projekteringenklargör de olika parternas ansvar.

Faktaruta 5.35

5.5.24 Egenkontroll Vanligen ställs krav på att entreprenören har ettetablerat system för kvalitetssäkring och egenkon-troll. Detta är inte bara en pappersprodukt utanvärde utan kan vara till stor hjälp under arbetetsgång. Fel på underlag och på material som skabyggas in åtgärdas mycket enklare om de uppdagasvid kontroll före monteringen än om man upptäck-er dem under arbetets gång eller, ännu värre, vidslutbesiktningen. En genomarbetad checklista skadärför fyllas i dagligen av varje arbetslag och allapersoner på företaget bör vara medvetna om syste-mets vikt och fördelar.

Områden för ansvarsfördelning:– Tillgång till arbetsplatsen under erforderlig tid (inkl. tid för

härdning av bruk och dylikt) utan intrång av annan yrkeskategori

– Underlagets måttoleranser, höjd, planhet, renhet, m.m.

– Skyddstäckning, metod, bättring/underhåll under byggnadstiden, m.m.

– Byggstädning

Fig 5.36 Frästa spår i stegens framkanter ger halkskydd och visuell markering.

5.6 ERFARENHETERNedan anges några orsaker till problem som kanuppstå i samband med stenmontering i trappor. Endel har missuppfattningar mellan beställare ochstenentreprenör som grund, medan andra har medförutsättningarna på bygget eller utförandet attgöra. Problemen har inträffat i praktiken och vi villfästa uppmärksamhet på dessa så att de undviks iframtiden.

När det gäller kulörvariationer och missfärgningar,se motsvarande kapitel om golv, avsnitt 4.5.

MåttoleranserMåttoleranserna vid tillverkning av trappstommarär ofta tämligen vida och stämmer inte överens medde snäva toleranser som krävs på den färdiga, sten-klädda trappan. Detta gäller särskilt svängda trapp-por. Ofta väljer man att mäta stommen på plats ochskära till mallar för varje steg, varefter stegen special-tillverkas. Detta är ett tidsödande och dyrt förfarande.Om stommen i stället kan produceras med tillräck-ligt snäva toleranser så kan stenen tillverkas efterritning.

Mekaniska skadorMekaniska skador i form av avslagna trappnosar ärinte ovanliga. Skadorna uppstår vanligen eftermonteringen och orsakas av tappade tunga föremåleller ovarsamhet vid transport av material. Omsamtliga aktörer på bygget är medvetna om hurkänsliga dessa stegkanter är, och om skyddstäckningutförs på ändamålsenligt sätt, så kan dessa problemundvikas. Trappan kan också utformas med plan-stegets framkant i liv med underliggande sättsteg.Då blir kanten mindre känslig för skador.



VÄGGBEKLÄDNADER

6 VÄGGBEKLÄDNADER

6.1 MATERIALVAL OCH YTBEARBETNINGFör väggbeklädnader inomhus kan i stort sett allastensorter användas. Vid ytor som är utsatta för flitigberöring, t.ex. hissomfattningar, bör man välja poleradytbearbetning. På slipad eller grövre ytbearbetningkan beröring efter viss tid ge en mer mättad kulörsom avviker från den omgivande ursprungliga.Detta gäller framförallt enfärgade stensorter.

Egenskaper, ytbearbetningar, färger m.m. behandlasingående i Natursten, delarna Allmänt och Termino-logi & Toleranser. Där berörs även estetiska egenska-per som färgspridning, mönster och mönsterriktning.

6.2 VAL AV FORMAT

6.2.1 MönsterNatursten ger stora möjligheter att skapa olikaarkitektoniska uttryck. För väggbeklädnad avgörväggkonstruktionen, samt storleken och tjocklekenpå plattorna, valet av monteringsmetod. Detta påver-kar i sin tur möjligheten att skapa mönster.

Störst frihet i mönsterskapandet får man medrelativt stora och minst 20 mm tjocka plattor, somvanligen måttbeställs. Möjligheterna att variera formatoch ytbearbetning är då stora, men plattorna krävermonteringsmetod med någon form av mekaniskförankring. Små, tunna plattor som monteras i

fästmassa ger mindre möjligheter till variation avformat och ytbearbetning. Val av olika kulör ochformat ger dock en hel del uttrycksmöjligheter.

Fig 6.1 Med olika format ges stora möjligheter att skapa mönster. Här fallande längder ivarierande bredder.

Ett linjärt mönster kan skapas av plattor i fallandelängder. Mönsterverkan kan förstärkas med olikaplattbredder eller genom band av stenplattor medavvikande kulör eller bearbetning.

Vissa stentyper, t.ex. kalksten och skiffer, kan leve-reras som oregelbundna plattor, men monteringentar lång tid och ställer stora krav på montören.Texturen är viktig för mönsterbildningen, särskilt



VÄGGBEKLÄDNADER

hos stensorter med riktad textur, som t.ex. marmoroch gnejs. Detta bör man ta hänsyn till vid projek-teringen och föreskriva mönsterriktning. Även fogensbredd och färg bidrar till mönsterbildningen.

Avancerade mönster är dyrare att montera, vilketinnebär att utformningen också är en kostnadsfråga.

Fig 6.2 Exempel på väggmönster.

Fig 6.3 Hissomfattning av polerad kalksten.

6.2.2 DimensionerTjocklek: Slipade och polerade plattor med 10,12och 15 mm tjocklek och storlek mindre än 0,2 m2,avsedda för montering i fästmassa, kan levereras imånga dimensioner. Större plattor bör vara minst20 mm tjocka och monteras med mekanisk för-ankring.

Grövre ytbearbetningar som flammade, kryss-hamrade och hyvlade ytor kräver i allmänhet tjockareplattor.

Plattor kan levereras som kalibrerade med snävtjocklekstolerans eller okalibrerade med vidaretolerans, se toleranstabell 6.4.

Ytmått: Med natursten finns stora möjligheter att anpassa storlek och format till applikationen.

Kvadratiska och rektangulära plattor finns vanligeni följande format: 150x300, 200x400, 300x300,

305x305, 400x400. Plattor som är 20 mm ellertjockare måttbeställs vanligen. Avgörande vid valav format är stensort och monteringsmetod.

Fallande längder kan i princip tillverkas i alla bredderfrån 100 mm till ca 500 mm. Vanliga bredder som iviss mån lagerhålls är 150, 200, 300 mm. Längdenfår variera mellan 1,5-3 gånger bredden om inteannat anges. Passbitar får förekomma. Plattornamonteras i förband så att överlappet i förbandet blirminst 1/5 av plattbredden, dock minst 50 mm. Sefig 4.9.

Udda mått och former: I princip kan man sågastenplattorna i helt valfria storlekar och former.Det blir då en fråga om kostnad och leveranstid.Innan man väljer mer ovanliga dimensioner börman undersöka förutsättningarna för tillverkningoch montering.

6.2.3 ToleranserFör tillverkningstoleranser se Natursten, Terminologi& Toleranser. Om inget annat anges rekommende-ras Sveriges Stenindustriförbunds toleranser enligttabell 6.4. För grövre bearbetningar gäller vidaretoleranser enligt överenskommelse mellan leveran-tör och beställare.

Tabell 6.4

6.2.4 Stenplattans formRent tillverkningsmässigt kan en stenplatta ges i detnärmaste valfri form,menvinklar bör inte vara mindreän 45° eftersom spetsiga hörn lätt bryts. Ta hänsyntill förutsättningarna för att montera plattor medspeciell form.

6.2.5 Ekonomiska formatDe mest kostnadseffektiva formaten både ur till-verknings- och monteringssynpunkt är små rektangu-lära plattor i bestämda mått och plattor i fallandelängder. Lagerhållna standardformat som 150x300,200x400, 300x300, 305x305 mm är billigare änspecialformat.

Format större än 400 mm är ofta dyrare i materialmen även montering, eftersom det krävs en meravancerad monteringsmetod. Plattor som avviker frånden rektangulära formen är också dyrare.

Tillverkningstoleranser för väggplattor med

slipad och polerad yta.

Montering i Montering med fästmassa mekanisk förankring

Tjocklek ± 0,8 mm (kalibrerade) ± 3,0 mm (min20mm)




Buktighet ± 2,0 ‰ ± 2,0 ‰



VÄGGBEKLÄDNADER

6.3 FOGAR I VÄGG

6.3.1 Fogar mellan plattorHur fogar mellan plattor ska utformas beror på vilkenmonteringsmetod som tillämpas, vilket i sin tur berorpå plattstorleken.

Tabell 6.5

Naturstensplattor med slipad eller polerad ytbear-betning monterade i fästmassa ges normalt 2 eller3 mm fogbredd. Fogbredden ska anges i handling-arna. För att skapa mönstereffekt kan plattornamonteras med bredare fogar. Ytor med grövre ytbe-arbetning (t.ex. flammad yta, hyvlad yta, klovyta)bör också monteras med bredare fog.

Där plattor monteras på upplag med bakstöd avbruk och mekanisk inhållning med kramlor ska denhorisontella fogen ta upp lasten av ovanliggandeplattor. Lasten måste spridas över hela kantsidaneller monteras med lastupptagande mellanlägg.

Fogens färg har stor betydelse för det mönster-skapande intrycket. Fogmaterial, se avsnitt 3.2.4.

Vid montering med bärkramlor förutsätts fogenta viss rörelse, varför fogen fylls med fogmassa ellerhålls öppen.

6.3.2 Rörelsefogar Rörelsefogar ska utföras mot tak och anslutandeväggar, i väggvinklar och mot genomföringar.

Rörelsefogens bredd bör vara ca 10 mm och fogasmed fogmassa, se avsnitt 3.1.3.

6.3.3 Fogar i hörnDå stenplattor möts i ytterhörn finns olika möjlig-heter att lösa hörnets och fogens utformning. Dettagäller i första hand tjockare plattor (20-30 mm).

Fig 6.6 Olika slag av ytterhörn.

Fogutforming.

Plattstorlek Monteringsmetod Fogbredd Fogtyp

mm

Små Fästmassa 2–3 Fogningsmassa

Medelstora Bruk med hållarkramlor c:a 5 Bruksfog som ska

ta upp last

Stora Bärkramlor 5–8 Mjukfog alt. öppen fog

6.4 PROJEKTERING OCH MONTERING

6.4.1 Val av konstruktionsprincipNär man väljer natursten för en innervägg är detviktigt att väggen är konstruerad för att klara mon-tering och belastning av sten enligt den monterings-metod man valt. Konstruktionsprincipen ska tahänsyn till stenens format, tjocklek och ytbearbet-ning liksom till väggens konstruktion. Ritningar ochbeskrivningar ska ange stensort, ytbearbetningar,dimensioner, mönstersättning och monteringsmetod.

Någon av följande metoder kan användas:

Plattor monterade i fästmassa

Faktaruta 6.7

Metoden kräver att stenen har kalibrerad tjocklekoch används vid montering av tunna plattor, i förstahand med slipad eller polerad yta. Detta begränsarvalet av stensort och plattformat. Toleranserna iunderlagets planhet påverkar direkt planhetstole-ranserna på den färdiga ytan. Olika underlag kräverolika typ av fäst- och fogmedel.

Plattor monterade på upplag med bakstöd och mekanisk inhållning

Faktaruta 6.8

Metoden kräver att stenen har upplag på bjälklageller liknande. Plattorna monteras på upplag medbakstöd av bruk och med mekanisk inhållning medkramlor. Vid beklädnad över en våningshöjd måsteman ordna avlastning. En stabil bakvägg krävs, efter-som beklädnaden bara tar upp mycket små rörelser.Metoden ger stor frihet att välja olika stenmaterial,format och ytbearbetningar. En frihet som gör detmöjligt att variera det estetiska uttrycket.

Plattor monterade med bär- och hållarkramlorMetoden används huvudsakligen vid stora, tjockaoch tunga plattor. Varje plattas rörelser tas upp försig i fogarna. Monteringen sker på samma sätt som

Metoden används för montering av:– plattor som inte är kalibrerade

– plattor tjockare än 20 mm

– stora plattformat

– plattor med grov ytbearbetning

Metoden används för montering av:– plattor med kalibrerad tjocklek

– tunna plattor, 10-15 mm tjocklek

– små plattformat, < 0,2 m2

– plattor med slät ytbearbetning



VÄGGBEKLÄDNADER

vid montering av fasader. Detaljprojektering avmonteringssystemet krävs. Väggkonstruktionen måsteprojekteras så att den medger förankring av stenen.

Metoden ger stora möjligheter att skapa olikamönster och estetiska uttryck. Många stenmaterial,format och ytbearbetningar kan väljas.

MurstensväggMurstensväggar ger en livfull, grov yta och byggsinomhus för att skapa särskilda effekter. Oftast muraseller kallmuras (staplas) stenen på ett upplag ochhålls inne med hållarkramlor. Murstenen är relativttjock, vilket ger en väggkonstruktion med stor tyngd.Det är viktigt att upplaget dimensioneras för lasten.

6.4.2 LogistikSten och bruk är tunga material. Hiss eller kran kanbehövas för att få materialet på rätt plats och detmåste finnas tillräcklig uppställningsyta. För att kunnasprida plattornas färgvariation på ett tillfredsstäl-lande sätt bör plattorna plockas från olika förpack-ningar. Detta fordrar utrymme. Plats krävs ocksåinomhus för att kunna acklimatisera stenen omvädret är fuktigt eller utetemperaturen för låg. Vidmontering ska material, underlag och arbetsställe haen temperatur på minst +10°C.

6.4.3 Krav på färdig vägg

Tabell 6.9 Krav på färdig vägg.

6.4.4 Krav på bakväggBakomvarande vägg ska vara konstruerad för sten-montering och ha en ytfinish som passar monterings-metoden. Avvikelser ska dokumenteras och åtgär-das. Spackelmassa ska häfta väl vid underlaget samttåla vatten och byggfukt.

Montering i fästmassa: Vid montering i fästmassaär bakväggens planhet helt avgörande för planhetenpå slutlig väggyta. Fästmassa kan inte ta upp några

Toleranskrav för buktighet

Mätsträcka I fästmassa Med mekanisk förankring

250 mm ± 2 mm ± 1,2 mm

2000 mm ± 5 mm ± 3 mm

Tillåten lutning:Vid montering i fästmassa följer stenens lutning bakväggen.

Ange krav på bakväggen i handlingarna.Vid montering med mekanisk

förankring är största tillåtna lutning ± 5 mm på en våningshöjd. Största

tillåtna språng vid fog är 0,8 mm.

Tillåtna toleranser för fogbredder

I fästmassa 2 alt. 3 ± 0,8 mm

Med bakstöd och mekanisk förankring 5 ± 1,2 mm

Med bär- och hållarkramlor 5 – 8 ± 1,2 mm

ojämnheter, varken i vägg eller stenplatta. Bakväggenska ha en planhet med avvikelse på max. ± 2 mmpå 250 mm mätsträcka och ± 5 mm på 2000 mmmätsträcka. Väggens läge ska ge utrymme för fäst-massans tjocklek (vanligen 2-4 mm) + stenplattanstjocklek. Väggen ska vara ren och fri från lösadelar. Feta ytor ska tvättas och ämnen som försäm-rar vidhäftningen ska tas bort.

Montering på upplag med bakstöd av bruk ochmekanisk inhållning med kramlor: Ytjämnheten skaminst motsvara avjämnad betong. Bakväggen skatunngrundas. Väggens läge ska ge utrymme för20–40 mm bruk + stenplattornas tjocklek.

Plattor monterade med bär- och hållarkramlor:Bakomvarande vägg ska klara belastningen frånstenplattor och kramlor. Bakmurens ytjämnhet ärmindre viktig. Se Natursten, Fasader.

Murstensvägg: Bakväggen och upplaget ska klarabelastningen från stenplattor och kramlor.

6.4.5 Montering i fästmassaTorra utrymmen – montering i fästmassa: Fäst- ochfogningsmassa ska vara avsedda för montering avnatursten och vara anpassade till stensort, bakväggoch varandra. Fästmassan breds ut på underlagettill ett heltäckande skikt med spackelns släta sida.Därefter kammas den ut med en tandspackel.

Fig 6.10 Montering i fästmassa.Typkonstruktion V1.

Ljus fäst- och fogningsmassa bör användas till ljusastensorter, för att undvika ”missfärgning”. På underlagsom inte är formstabilt måste fästmassan ha dendeformationsklass som underlaget kräver. Fogningutförs då med eftergivlig fogningsmassa. Se vidareom fäst- och fogningsmassor under avsnitt 3.2.3och 3.2.4.

10 mm

3-5 mm 10-15 mm

Fogmassa

2 eller 3 mm fog med fogningsmassa

Stenplatta

2 eller 3 mm fog med fogningsmassa

Fästmassa


Fogmassa



VÄGGBEKLÄDNADER

Stenplattornas tjocklek ska vara kalibrerad ± 0,8 mm. Vanligtvis är de 10, 12 eller 15 mmtjocka. Vid större och tjockare plattor bör manmontera på upplag med hållarkramlor och bak-stöd av bruk.

Plattorna ska vara dammfria för god vidhäftning,och acklimatiserade till innetemperaturen.

Plattorna fästs med tryck- eller vridrörelse i massanså att man uppnår så gott som fullständig kontaktyta.

För att kontrollera vidhäftningen lossar man någraplattor omedelbart efter monteringen. Baksidan skadå vara helt täckt av fästmassa.

Vid montering av plattor större än 300x300 mmanvänds ”dubbellimning” för att garantera fullständigkontaktyta mellan sten och massa. Det innebär attäven plattornas baksida stryks med fästmassa.

Stenen får inte vara inspänd mellan golv och takeller mellan väggar. Lägg därför in en 5-10 mmbred rörelsefog mot golv, tak och anslutandeväggar.

Vid montering med cementbundna fäst- och fogningsmassor ska den färdiga beklädnaden ha entemperatur över +10°C under minst 3 dygn eftermonteringen.

6.4.6 Montering med bakstöd och inhållningTorra utrymmen – montering på upplag med bakstödav bruk och mekanisk inhållning med kramlor:Plattorna monteras på upplag, t.ex. betongbjälklag,med bakstöd av bruk och hålls inne mekaniskt motbakväggen med hållarkramlor. Metoden ger stor frihetatt använda olika stensorter och format, även oregel-bundna stenplattor. Väggytor kan skapas med heltolika mönster och karaktär.

Plattorna ges bakstöd i form av banor eller klattarmed en tjocklek av 10–20 mm mot bakmur avbetong, tegel, lättbetong eller stabil skivkonstruktion.Bruk får inte finnas runt hållarkramlorna. Varjeplatta ska hållas inne med minst 2 hållarkramlor.Vid plattor som är mindre än ca 500x500x30 mmbehöver inte varje platta kramlas, men minst 4 kram-lor per m2 ska användas. Bakväggen ska vara behand-lad så att den ger god vidhäftning.

Olika bruk kan användas till bakstödet. Det kanvara svårt att få fäste (få häng) på underlaget medrent cementbruk. Bruket blandas därför ofta medolika tillsatser, t.ex. kalk. Se vidare om bruk i avsnitt3.2.4.

För lastöverföring mellan plattorna i horisontal-fogarna (liggfogarna) används antingen bruk ellerplastmellanlägg. Vid användning av bruk ellerannat hårt material ska lastöverföringen spridasjämnt över fogytan och inte koncentreras till platt-kanten. Annars finns risk för utspjälkning av platt-kanterna.

Fig 6.11 Väggbeklädnad monterad på upplag med hållarkramlor avlastas vid högre höjd änca 3,5 m.Typkonstruktion V2.

Fig 6.12 Väggbeklädnad av grön marmor.

Undertak

3,5 m

5-8 mm

20 mm10-20 mm

Lastupptagning i fog

8 mm

Ev. plugg

Bakstöd med bruksklattar

Upplag påstadigt golv

Avlastning med vinkelprofil

10 mm

Bakstöd med bruksklattar

Hållarkramla

Lastupptagande mellanlägg



VÄGGBEKLÄDNADER

Exempel på hållarkramlor:

Fig 6.13 Hållarkramla typ HIP.Hållarkramla av 1-2 mm rostfri plattstång. Kramlan monteras med bruk i borrade hål i bakmur av betong, lättbetong eller tegel.

Fig 6.14 Hållarkramla typ HIL, vinkelbockad.Hållarkramla av 1-2 mm rostfri plattstång alt vinkelprofil, eller aluminiumprofil med 2-3 mmgodstjocklek. Kramlan monteras med skjutspik, spikplugg eller skruv och plugg i bakmur avbetong, lättbetong eller tegel. Den kan också monteras i stabilt regelverk eller träunderlagmed skruv. En 3-5 mm grov dubb, beroende på plattjocklek och format, går genom kramlanoch in i plattkanterna.

Fig 6.15 Hållarkramla typ HIT.Kramla av Ø2 mm rostfri, hård, vinkelbockad tråd som monteras i Ø5-6 mm hål i betongväggoch låses med rostfri eller galvaniserad spik. Hål, tråd och spik avpassas så att spiken ”drar”när den slås in i hålet.

Fig 6.16 Hållarkramla typ HIT 2.Kramla av Ø2 mm rostfri, hård tråd som monteras i Ø5-6 mm hål i betongvägg och låsesmed rostfri eller galvaniserad spik. Hål, tråd och spik avpassas så att spiken ”drar” när denslås in i hålet.Tråden viks runt Ø3 mm dubb som monteras i hål i plattkanterna.

Fig 6.17 Hållarkramla typ HIT3Kramla av Ø2 mm rostfri eller galvaniserad tråd som monteras i Ø5-6 mm hål i betongväggoch låses med rostfri eller galvaniserad spik. Hål, tråd och spik avpassas så att spiken ”drar”när den slås in i hålet.Tråden dubbelviks runt Ø3 mm dubb som monteras i hål i plattkan-terna.

Metoderna för infästning av kramlorna varierarberoende på väggunderlagets utförande.

Saknas upplag mot golv kan bärningen ordnasmed t.ex. vinkelkonsoler. Om upplag inte kan ordnasanvänds bär- och hållarkramlor av samma slag somför fasadmontering.

Om beklädnaden är högre än 1 våningshöjd (ca 3,5 m) ska ett bärande upplag anordnas minstvar 3,5 meter och en rörelsefog läggs in. Stenen fårinte vara inspänd mellan golv och tak eller mellanväggar. En ca. 10 mm bred rörelsefog mot tak ochväggar läggs in och en vertikal rörelsefog var 5:emeter.

Buktighet och ytojämnhet, se avsnitt 6.4.3, Kravpå färdig vägg. Vid montering med bruk och fogbruksamt vid cementbundna fäst- och fogningsmassorska den färdiga beklädnaden ha en temperatur över+10°C under minst 3 dygn efter monteringen.

Ta särskild hänsyn till om det finns risk för relativtstora rörelser mellan sten och stomme, t.ex. om stenenmonteras kort tid efter betonggjutningen eller vidlåg temperatur. Samma monteringssystem som vidfasadbeklädnad kan användas, med bär- och hållar-kramlor och elastiska fogar mellan plattorna.Alternativt kan man se till att det inte blir vidhäft-ning mot bruket bakom och lägga in rörelsefogarrelativt tätt.

6.4.7 Montering med bär- och hållarkramlorTorra utrymmen – montering med bär- och hållar-kramlor: När det finns risk för stora rörelser i vägg-gen används bär- och hållarkramlor och beklädna-den monteras fritt från bakväggen på samma sättsom vid fasadmontering. Mot bakväggen lämnas enluftspalt på ca 10–30 mm. Det är viktigt att vägg-gen är konstruerad så den klarar stenens vikt ochinfästning av kramlor. Monteringssystemet börredovisas i bygghandlingarna. För ytterligare infor-mation och exempel, se Natursten Fasader.

Plattornas minsta tjocklek är normalt 30 mm. Ivissa fall kan plattor på 20 mm användas, då gällerspeciella projekteringsförutsättningar. Kontaktaspecialist.

Vanligtvis monterar man plattorna med 5-8 mmfogbredd och fogar med elastisk fogmassa, men mankan även välja öppen fog. Det är viktigt att fogmassanär anpassad till stensorten och att den kan ta upprörelser. För val av fogmassa, se avsnitt 3.2.4.

Buktighet och ytojämnhet, se Krav på färdig vägg,tabell 6.9.

6.4.8 MurstensväggMetoderna för infästning av kramlor varierar bero-ende på väggunderlaget. Upplag för stenen krävs.Det är viktigt att väggen är konstruerad så den klararsidobelastning från stenen och infästning av kramlor.Monteringssystemet redovisas i bygghandlingarna.Fogbredden kan variera. Oftast är fogen fylld, men



VÄGGBEKLÄDNADER

den kan även lämnas öppen. När bruk används förmontering/fogning är detta bärande och inte avsettatt ta upp några rörelser.

Vid montering med bruk ska den färdiga murenha en temperatur över +10°C under minst 3 dygnefter monteringen.

Stenen får inte vara inspänd mellan golv och takeller mellan väggar. Minst 10 mm bred rörelsefogläggs in mot tak och anslutande väggar.

Fig 6.18 Glest staplad torrmur av skiffer på bärverk av stål ger speciell effekt.

6.4.9 Fogning och anslutningarFogbruk, fogningsmassa och fogmassa ska vara av-passade för den stensort och det bruk eller den fäst-massa som används, se avsnitt 3.1.3 och 3.2.4. Fog-ningsmassa och fogmassa ska vara fabrikstillverkad.

Vid slipade och polerade ytor och montering i fäst-massa använder man 2 eller 3 mm fogbredd ochfogar oftast med cementbruk eller fogningsmassa.Vid grövre ytbearbetningar och annan monterings-metod används bredare fogar. Se tabell 6.5.Polygonmönster eller olikformade stenar ger ojämnfogbredd. Fogsidorna ska vara rena och fogarna fyllshelt med fogbruk/fogningsmassa.

Fogningen av väggen påbörjas tidigast 3 dygn

VIKTIGT!Observera att fogmassa av silikon kan missfärga vissa typer av natursten!

efter monteringen, när bakstödsbruket eller fäst-massan har härdat. Om underlaget varit mycketfuktigt vid monteringen eller om det förekommithöga fukthalter av annan orsak måste man väntalängre tid. Det gäller särskilt vid stensorter som ärkänsliga för saltskador och missfärgningar, exem-pelvis kalksten och ljusa marmorsorter.

Rörelsefogar ska utföras mot tak och anslutandeväggar, i väggvinklar, mot genomföringar och vidanslutning mot annat material. Fogen ska vara 10 mmbred och bottnas med eftergivlig bottningslist avcellplast eller liknande material. Fogsidorna rengörsoch elastisk fogmassa används för fogningen.

6.4.10 OmfattningarOmfattningar runt dörrar och hissar utsätts ofta förmekanisk påverkan. Stenmaterial och stenens tjocklekanpassas efter förväntade påkänningar.

Ytbearbetningen och stenens kulör har betydelseför hur stenen smutsas vid flitig beröring. Runthissknappar kan enfärgade stensorter mörkna omde är slipade eller hyvlade. Polerade ytor motstårnedsmutsningen bättre.

6.4.11 Synliga kanterSynliga kantsidor ska vara raka och jämntjocka. Debör ha samma ytbearbetning som stenplattans yta.

Vissa ytbearbetningar kan inte utföras på kantsidor,vilket innebär att exempelvis skiffer med klovyta fårsågade kantsidor och hyvlad kalksten får slipadekantsidor.

6.4.12 Härdning, torkning, skyddHärdning: Rekommendationer från tillverkaren avbruk och fästmassa ska följas.

Täckningsmaterialet ska tillåta fuktvandring frånbakvägg och fästbruk eller fästmassa. Alltför tätamaterial kan orsaka missfärgning och ytskador istenplattorna. Skyddstäckningen får inte innehållaämnen som kan missfärga stenen.

6.4.13 KoordineringFör att stenbeklädnaden ska få fullgod hållbarhetmåste sättbruket eller fästmassan få tid att härdaföre fogning. Arbetet samordnas med övriga hant-verkare på byggplatsen vid byggmöten.

6.4.14 AnsvarsfördelningDet bör framgå av bygghandlingarna att byggentre-prenören bär ansvaret för bakväggens planhet ochhållfasthet. Konstruktion och ytjämnhet ska varaanpassade till monteringsmetoden. Avvikelser skadokumenteras och åtgärdas.

6.4.15 RengöringRengöring av slipade och polerade ytor under monteringsarbetet vid fogning med cementbaseratbruk/massa: När fogen har torkat någon halvtimme



VÄGGBEKLÄDNADER

kan ytan rengöras. En väl urvriden, styv svampanvänds. Svampen ska sköljas ofta. När ytan torkatett par timmar, torkas den med torr trasa. Medelsom tätar till porerna i stenens yta ska inte använ-das, eftersom fukt kan tränga ut bakifrån undertorkningsprocessen.

6.4.16 EgenkontrollOftast ställs krav på att entreprenören har ettsystem för kvalitetssäkring och egenkontroll. Fel påunderlag och på material som ska byggas in åtgär-das mycket enklare om man finner dem vid kon-troll före monteringen. En genomarbetad check-lista ska därför fyllas i dagligen av varje arbetslagoch alla personer på företaget bör vara medvetnaom systemets vikt och fördelar.

6.5 ERFARENHETER

Montering i bruk utan kramlorUnder vissa perioder har väggbeklädnader inomhusmonterats i enbart bruk bl.a. mot betongunderlag.Erfarenheter visar att de med tiden släpper frånunderlaget och man riskerar nedfall. Orsaken kanvara krympning och krypning i betongen, vibrationeri stommen, m.m. Vi rekommenderar därför attstenbeklädnader monteras med mekanisk inhållning,med hållarkramlor och bruk bakom plattorna sombakstöd. Som alternativ kan stenplattorna monterasmed fästmassa. Se avsnitt 6.4.5.

Kraftigt belastade väggarBärande väggar som är kraftigt belastade, bl.a. hiss-

schakt, utsätts för rörelser under lång tid. Det harvisat sig att stenbeklädnader kan lossna från under-laget och/eller att plattor spjälkas ut i kanterna ävenlång tid efter monteringen. Troligen byggs spän-ningar som orsakas av deformation i underlaget uppi stenbeklädnaden.

Där det finns risk för långtidsdeformation bör manvidta särskilda åtgärder. Lägg in rörelsefogar relativttätt och montera beklädnad utan vidhäftning motunderlaget. Finns det risk för mycket stora rörelserkan monteringen utföras med bär- och hållarkramlorpå liknande sätt som vid fasadmontering, se avsnitt6.4.7.

Ostabila skivkonstruktionerMellanväggar som byggs upp som skivklädda regel-konstruktioner måste anpassas för montering av tungoch oeftergivlig stenbeklädnad. Det gäller oavsett omstenen monteras i fästmassa eller på upplag medbruk som bakstöd och hållarkramlor för inhållning.Dimensionera regelavståndet och skivornas typ ochtjocklek för den tunga stenbeklädnaden. Risken ärannars stor att den lossnar. När dörrar slås igen häf-tigt kan skadliga vibrationer uppstå i väggen om deninte är rätt dimensionerad.

Skydd mot slag, stötar, m.m.Hissomfattningar och hörn i korridorer är oftautsatta för mekanisk påverkan även i kontorsmiljö-er. När kontorsmaterial körs in på pallyftare ellermöbler flyttas är det lätt att hörnen skadas. Lägg inen tjockare sten vid utsatta hörn, så klarar ytan denmekaniska påfrestningen bättre.

Fig 6.19 Reception med golv och diskfront i finslipad kalksten. Bänkskiva av polerad diabas.



VÅTRUM

7 VÅTRUM

7.1 VATTENTÄT BEKLÄDNADUnder senare år har användningen av natursten i våt-rum ökat markant. Jämntjocka, kalibrerade plattorhar underlättat monteringsarbetet och sten användsnu i många sammanhang. Harmoniska, vackra miljöer skapas med sten på golv och väggar.

För vattentät beklädnad på väggar och golv i våt-rum ställs stora krav på underlag, stenmaterial ochutförande. Rekommendationerna som följer är ett komplement till PERs branschregler.

VIKTIGT!För monteringen gäller i tillämpliga delar ”PERs branschregler för vattentäta keramiska väggbeklädnader och golv-beläggningar i våtutrymmen”, utgivna av Byggkeramikrådet.

7.1.1 StenmaterialNaturstensplattor för montering i våtrum skarekommenderas av leverantören för sådan använd-ning. De ska ha sådan beständighet och täthet att demotstår den kraftiga vattenbegjutning som förekom-mer i bl.a. duschrum. Plattorna får inte innehållavattenlösliga mineral eller salter som kan tvättasur vid kraftig vattenbegjutning eller fuktvandringgenom stenen.

7.1.2 Fäst-, fogoch fogningsmassorFäst-, fogoch fogningsmassor ska vara av den typsom respektive tillverkare rekommenderar för mon-tering av natursten i den aktuella konstruktionen.

Vissa fäst- och fogningsmassor kan utlösa saltersom är skadliga för ett antal stensorter. Monterasstensorter som är känsliga för saltkristallisations-sprängning (se nästa sida) ska sådana massor inteanvändas. Rådfråga tillverkaren av massan.

PERsBRANSCHREGLERFÖR VATTENTÄTA

KERAMISKA VÄGGBEKLÄDNADER

OCH GOLVBELÄGGNINGAR

I VÅTUTRYMMENReglerna är framtagna av den byggkeramiska branschen

genom Byggkeramikrådet och uppfyller kraven

för tätskikt enligt Boverkets Byggregler.



VÅTRUM

7.1.3 MonteringStenen monteras enligt 4.4.8 resp 6.4.5.

7.1.4 FogningFogning utförs enligt 4.4.9 resp 6.4.9.

7.2 ERFARENHETER

SaltkristallisationVissa stensorter, främst kalkstenar, är känsliga försaltkristallisation. Salter kan lösas ut ur bl.a. fäst-och fogningsmassor. De följer med fuktvandringenupp till stenens ytskikt där vattnet avdunstar.Salterna kristalliserar och ökar kraftigt i volym. Viddenna process kan stenens ytskikt vittra sönder ochflisor lyftas upp från ytan. Skadorna inträffar främsti duschrum, där vattenbelastningen är stor och fäst-massan konstant hålls fuktig.

För att undvika denna typ av skador måste manvälja en sten som inte är känslig för saltkristallisationeller en fästmassa som inte avger skadliga salter.

YtvittringEnstaka stensorter innehåller lermineral som kanlösas ur vid kraftig vattenbegjutning. Stensorternakännetecknas ofta av en struktur där vissa skiktframträder som mattare och porösare än stenen iövrigt. Sådan sten ska inte användas i dusch-utrymmen.

Fig 7.1. Hotellbadrum med bänkskiva i polerad gnejs. Fig 7.3. Polerade plattor av skiffer på vägg i duschrum.

Fig 7.2. Badrumsinredning med finslipad, ljus kalksten.



INREDNINGAR

8 INREDNINGAR

8.1 MATERIALVAL OCH YTBEARBETNING Här ger vi korta fakta om egenskaper hos naturstenför inomhusbruk. För mer information om egen-skaper, ytbearbetning m.m. se Natursten, delarnaAllmänt, Stenkartotek och Terminologi & Toleranser.Estetiska aspekter som färg, färgspridning och mön-ster/strukturriktning samt ytbearbetning ska alltidanges vid materialval.

8.1.1 GranitGranit med polerad eller slipad yta är ur teknisksynvinkel mycket lämplig för alla inredningsappli-kationer. Ythårdheten gör den mindre känslig förrepor. Den är även okänslig för kemisk påverkanoch lätt att rengöra eftersom den tål starka ren-göringsmedel. Grövre bearbetning, t.ex. flammadyta, är mindre lämplig med hänsyn till underhåll.Även slipad yta på enfärgade stensorter, t.ex. dia-bas, kan vara mindre lämplig eftersom fläckar synstämligen väl.

8.1.2 Kalksten och marmorYtan får fläckar av sura ämnen t.ex. vin, citronsyraoch kolsyra. Den tål inte heller sura rengörings-medel. Det innebär en begränsning att användamaterialet för bänkskivor och bordsskivor i t.ex.kök, men är man medveten om fläckrisken ochaccepterar den kan materialet användas även idessa miljöer. Ytan bör då vara finslipad.

I miljöer utan kemiska risker är marmor ochkalksten ett utmärkt material för bänkar och bord.En typisk sådan användning är fönsterbänkar.

Ytan bör vara polerad eller finslipad. För vissaexklusiva inredningar kan t.ex. en lågerhuggenkant ge extra elegans.

8.1.3 SkifferSlipad eller polerad kvartsitskiffer har samma förutsättningar som granit. Skiffer med klovyta kanvara estetiskt tilltalande men är mindre lämpligmed hänsyn till rengöring.

8.1.4 SandstenSandsten är i allmänhet olämplig för inredningar.



INREDNINGAR

8.2 STORA SKIVOR

8.2.1 Val av formatStandardtjocklekar för stora bänkskivor är 20, 30och 40 mm. För köksbänkar och bardiskar rekom-menderas minst 30 mm. För bordsskivor och skivor i badrum kan även 20 mm tjocklek vara lämplig.

Det bästa intrycket och den bästa funktionen fårman självklart med en hel skiva. Ibland är detta intemöjligt. Stenmaterialet går kanske inte att få fram itillräckligt stora dimensioner eller skivan kan bli förstor att transportera och montera. Andra gångeravgör utformning eller pris om skivan måste delas.De flesta granitsorter kan sågas i skivor upp till 3 mlängd och 30 mm tjocklek. Att tillverka en 3 m långbänkskiva i granit är därför möjligt. Krävs storaurtag, t.ex. för ho eller häll, kan kraven på håll-fasthet eventuellt begränsa storleken. Skivor med20 mm tjocklek kan också vara svåra att hantera ilängder på 3 m på grund av knäckrisken.

Svensk marmor och kalksten kan vanligtvis leve-reras i längder upp till 2 m (beror på stensort, kon-trollera med tillverkaren) och vissa importerademarmorsorter i längder upp till 3 m. Skiffer kanendast levereras i begränsade längder.Delning för enklare hantering och lägre pris:En stenskiva med 3 m längd, 1,5 m bredd och 30 mmtjocklek väger nästan 400 kg. Ur transport- ochmonteringssynpunkt kan det vara en fördel att deladen. Priset kan också påverkas. Levereras skivan iett stycke kan tillverkaren inte använda bortsågadeeller urfrästa delar till annat. Delas stenskivan blirmaterialåtgången ofta mindre och priset därmedlägre.Delning på grund av urtag: Blir den kvarvarandebredden av stenskivan mindre än 50–60 mm vidurtag t.ex. för diskho och spishäll bör man över-väga att dela skivan. Hur brett det kvarvarandematerialet måste vara beror på skivans längd ochhur långt urtaget i stenen är. Olika stenmaterial ärolika känsliga för påfrestningarna under transport ochmontage. Rådgör med leverantören när måtten när-mar sig de kritiska värdena.

Även vid kranhål måste man se till att det blirtillräckligt mycket material kvar.

Fig 8.2 Det kvarvarande materialet vid urtaget bör vara minst 50-60 mm brett. Även vidkranhål måste det finnas tillräckligt med gods.

Innan en köksbänkskiva tillverkas eller man bestäl-ler ho eller häll bör man bestämma var delningenplaceras, eftersom hons/hällens form kan behövaanpassas efter de praktiska förutsättningarna.Kontrollera därför att både ho och häll passar tillstenskiva och skåpstommar före beställning.Delning vid urtag rekommenderas endast för häll.

Är framkanten profilerad sker delningen vidhörn så att vinkeln mellan de mötande bänk-delarna delas mitt itu, geras.

Fig 8.3 Stenskivan bör inte delas vid urtag, förutom vid spishäll med raka hörn.

Form: Formen på stenskivan är fri, när hänsyn tagitstill skivans storlek, urtag, transport- och monterings-möjligheter. För att få en större yta kan flera skiv-delar fogas samman.

Toleranser: För tillverkningstoleranser se Natursten,Terminologi & Toleranser. Om inget annat angesrekommenderas Sveriges Stenindustriförbundstoleranser enligt tabell 8.4. Andra toleranser kanöverenskommas mellan leverantör och kund.

VIKTIGT!Det är viktigt att delningen placeras så att det finns ett bärande underlag där skivan delas!

Delning

Understöd vid fog

Godsbredd 40 mm

Godsbredd >50 mm

Godsbredd >50 mm

Rekommenderad stentyp och ytbearbetning för inredningar

Marmor/Kalksten Granit Kvartsitskiffer

Typ av utrymme Polerad Finslipad Hyvlad end.kalksten Polerad Finslipad Flammad Polerad Slipad Klovyta

Köksbänk och skivor utsatta för sura ämnen

Fönsterbänk och skivor ej utsatta för sura ämnen

Mycket lämplig Möjlig

Tabell 8.1



INREDNINGAR

Tabell 8.4 Tillverkningstoleranser som rekommenderas av Sveriges Stenindustriförbund om inget annat anges. För detaljer om toleranser se Natursten,Terminologi & Toleranser.

8.2.2 KanterEn stenskivas kantprofil kan utformas på olika sättefter beställarens önskemål. Typ av kantprofil måstenoga anges i beställningen. Här följer några exempel.

Rak kantprofil: Max 2–3 mm avfasning.Helrundad kantprofil, s.k. helpost: Radien är halva

skivtjockleken. Främst på badrumsbänkar.Halvrundad kantprofil, s.k. halvpost: Oftast med

10 mm radie på profilen. Radien anges.Sammansatt kantprofil: Kombinationer av olika

profilformer, t.ex. enligt fig 8.5.Fasad kantprofil: Större fas, ofta 10 mm i 45°

vinkel. Måtten anges.Upphöjd kant: Några millimeters upphöjd profil.

Höjd och profil anges. Kanten är ofta pålimmad.Bearbetning av synlig kant: Alla synliga kantsidor

bör ha samma bearbetning som bänkskivans yta.På marmor och kalksten kan man dock ge kant-

sidorna en dekorativ låger- eller tandhuggning.

Fig 8.5 Exempel på kantprofiler.

Fogkanter: Fogkanten (kanten mellan två skivdelar)ska vara sågad. Den ska utföras med en mycket litenfas, <0,5 mm, så kallad dövad kant, eller större pådet sätt beställaren och leverantören kommer överensom. Kanten får inte vara skarp eftersom den rörelsesom alltid sker mellan skivdelarna kan spjälka utflisor ur stenen.

Vanligen vill man ha en tät fog för att förhindraatt vätska eller smuts tränger in. För detta används

Rak kantprofil Helrundad kantprofil

Halvrundad kantprofil Sammansatt kantprofil

Fasad kantprofil Upphöjd kant

Tillverkningstoleranser för bänkskivor och fönsterbänkar

Inom samma skiva Avvikelse från och vid fogade skivor nominellt mått

Tjocklek ± 1,5 mm ± 2,0 mm




Buktighet ± 2,0 ‰ ± 2,0 ‰

mögelbeständig fogmassa avsedd för den aktuellastensorten. Olämplig fogmassa kan ge oljefläckar istenen. Skiffer med klovyta är svår att sammanfogamed gott resultat.

Fig 8.6 Vid delning dövas (fasas) snittytan ca 0,5 mm. Fogmassan läggs på snittytan ochdelarna monteras och pressas ihop så fogen blir max 1 mm. Utpressat fogmaterial tas bort.Fogmassan ska vara anpassad till den aktuella stensorten.

Kanter mot anslutande material: Ej synliga kantsidorutförs sågade eller frästa. För att förhindra att vätskaeller smuts tränger in mjukfogas med mögelbestän-dig fogmassa som är anpassad till den valda sortennatursten.

8.2.3 Placering av ho och hällDe vanligaste typerna av montering för vaskhon äröver-, under- och planmontering.

Övermonterad ho och häll: Vaskhon monterasovanifrån och vaskens ytterkanter ligger ovanpåstenskivan. Det är det billigaste alternativet,eftersom urtaget inte har bearbetade kanter.

För spishäll kan stenskivan delas vid urtaget.

Fig 8.7 Övermonterad ho och häll.

Undermonterad ho: Vaskhon monteras underifrån.Den limmas eller fästs med klämmor som skruvasfast i stenskivan med hjälp av expanderfästen.Kantsidorna på urtaget i stenskivan blir synliga.De ges därför samma bearbetning som skivansovansida, polerad eller slipad, om ej annat anges.Kantprofilen kan vara rak, fasad eller rundad. Detkan vara lämpligt att ge stenskivan ett visst över-häng, som anges vid beställning.Stenskivan kan fräsas ned så att man får ett slutt-tande avrinningsplan.

Undermontering är lämpligt endast vid mindrehoar. Det måste finnas tillräckligt mycket stengodsatt montera hon i. Vid undermontering är det

Ovanyta

Tvärsnitt genom stenenUndersida

Fas 0,5 mm

Fogmassa max 1 mm



INREDNINGAR

olämpligt att dela stenskivan vid urtaget. Om denmåste delas bör detta av estetiska skäl ske på annatställe.

Fig 8.8 Undermonterad ho.

Planmonterad ho och häll (s.k. flash): Utanför håleti stenskivan fräses en fördjupning som passar vask-hons eller hällens ytterkant. Hon respektive hällenmonteras ovanifrån så att dess ovankant kommer inivå med stenskivans yta. Skivan bör inte delas vidho eller häll. Hon har ibland otillräcklig toleransför att ge en exakt ovanyta.

Fig 8.9 Planmonterad ho och häll

Underfräst ho (uppfräst): Runt urtaget i stenskivanfräses underifrån ett större hål till ungefär halvaskivtjockleken. Vaskhon monteras underifrån så attvaskhons ovankant hamnar 10–15 mm från sten-skivans ovanyta. Hon limmas från undersidan ellerfästs med klämmor som skruvas i stenskivan medhjälp av expanderfästen. Kanterna på urtaget blirsynliga och ges samma bearbetning som stenskivani övrigt, om ej annat anges. Kantprofilen kan vararak, lätt fasad eller lätt rundad. Stenskivan bör intedelas i anslutning till hon eller hällen.

Fig 8.10 Underfräst ho.

8.2.4 Projekterings- och monteringsanvisningarTillverkningsunderlag: Skivan i natursten tillverkasalltid efter beställarens underlag. Detta ställer kravpå entydiga ritningar med exakta måttangivelser.Det ska tydligt anges vad ritningen avser: bänk-skivans färdigmått, skåpstommar osv. Ritningen börvara skalenlig och måtten anges i mm (måttkedjagäller före skala).

Vid hål för ho, häll eller kranhål anges form, stor-

Fogmassa

lek, den exakta placeringen (centrum eller kant),skivans tjocklek och kantprofil, vilka kantsidor somär synliga m.m. Det måste tydligt anges om det ärmått på bänkskiva eller ho/häll som avses. Tänkigenom vilket överhäng skivan ska ha.

Om vinklarna inte är räta, sidorna parallella osv.bör beställaren lämna mallar. Dessa ska vara av styvtoch fuktbeständigt material så de inte ändrar måttunder tillverkningen.

Även för hoar och hällar med krökta former börmallar användas för håltagningen. Ibland kan detvara enklast att skicka hon eller hällen till stentill-verkaren för provmontering eller permanent mon-tering.

Hantering: Stenskivorna står säkrast i emballagetfram till monteringen. De ska aldrig läggas plant pågolv eller mark utan ställas på sin långsida mot vägge.dyl., på ett underlag som inte skadar stenkanten.Lyft aldrig i urtaget.

Fig 8.11 Bär alltid skivan på högkant.

Montering: Kontrollera bänkskivan före montageoch montera aldrig en bänkskiva som verkar felaktig.Kontakta i stället leverantören. Vid montering skaskivan ställas på kant och fällas ned.

Bänkskivorna ska monteras i rumstemperatur, påvintern först ca sex timmar efter intagning i rummet.Kontrollera tjockleken på skivorna och att de hållersig inom toleranskraven(seTerminologi & Toleranser).Kontrollera också att underlaget (stommarna) ärplant och vågrätt, och att väggarna är raka och ivinkel. Justera om nödvändigt. Ibland krävs smådistansremsor för att justera. Se till att det finnsstöd för skivan längs fogkanter och där stenmaterialetär smalt.Vaskhoar monteras enligt anvisning från leverantören.Använd värmebeständig fogmassa vid spishällar.Fogmassa ska vara avsedd för natursten.

Skötsel, se Natursten, Skötsel Inomhus.

VIKTIGT!Natursten är slitstarkt och hårt, men har låg böjhåll-fasthet. Transportera och bär därför skivorna på högkant.Lyft aldrig skivan i ho- eller hällöppning!



INREDNINGAR

8.3 FÖNSTERBÄNKAR OCH MINDRE SKIVOR

8.3.1 Val av formatFönsterbänkar finns i viss utsträckning i standard-format men stora möjligheter finns också till frittval. För övriga mindre bänkar är formatet helt frittefter kundens önskemål.

Tjocklek: Den vanligaste tjockleken hos fönster-bänkar är 20 mm, men även 25 och 30 mm före-kommer. Standard SS 83 34 11 gäller. Enligt HusAMA 98 ska en fönsterbänk bära en punktlast av 900 N,dvs. en fullvuxen person. Konsolburna bänkar skadärför ha en böjdraghållfasthet av min 15 MPa(Avser hela bänkens böjdraghållfasthet. Testvärdetpå en provkropp bör ligga högre). Se tabell 8.12.Observera att även konsoler och dess infästningarmåste dimensioneras för denna belastning. För bän-kar och skivor som har fullt understöd gäller intedessa begränsningar.

Vanlig tjocklek för andra mindre skivor är 20 mmeller 30 mm. Mycket små plattor kan undantagsvistillverkas tunnare, dock ej under 10 mm.

Tabell 8.12

Fig 8.13 Konsolavstånd, överhäng och stentjocklek.

Ytmått: Fönsterbänkar i marmor och kalksten medbredd 150 eller 200 mm lagerhålls i viss utsträck-ning, med längder från 1 m till 2 m i 10 cm inter-vall. Övriga mått gäller enligt kundens önskemål.

Utformning, delning: Fönsterbänkar och mindreskivor av natursten kan utformas helt enligt kun-dens önskemål. Skivan delas av samma skäl somanges för bänkskivor i avsnitt 8.2.1. I vissa fallbegränsar stensorten så att längder över 2 m delas.Kontrollera med tillverkaren. Delningen ska vara

Överhäng Överhäng

Tjocklek

Konsolavstånd

Dimensioneringstabell för konsolburna fönsterbänkar med böjdraghållfasthet av 15 MPa

Bredd Tjocklek Maximalt Maximaltkonsolavstånd överhäng

120 20 300 100

25 500 100

150 20 400 100

25 600 150

200 20 500 150

25 800 200

symmetrisk, om inte annat anges. Läggs delarna påkonsol ska fogen vara 3 mm. Delarna ska hasamma textur och tjocklek ± 1,5 mm.

För toleranser se, tabell 8.4.

8.3.2 KanterFönsterbänkens bakkant dövas (fas <0,5 mm).Synliga kantsidor ska vara raka och jämntjocka ochges samma bearbetning som ovanytan. Synliga kan-ter rundas med 3 mm radie eller fasas. Hörnkanterrundas med ca 5 mm radie, eller enligt anvisningfrån beställaren.

Det finns möjlighet till olika kantprofiler. Angeönskad profil vid beställningen och diskutera ev.valet med leverantören.

Övriga skivor kan formas enligt beställarensönskemål. I stort sett alla former är möjliga, medhänsyn till varje stensorts naturliga begränsningar.Sidor som fogas samman utförs normalt sågademed dövad kant (<0,5 mm).

8.3.3 UrtagI fönsterbänkar och mindre skivor kan man göraurtag i form av hak eller slitsar ovanför radiatorer,kranhål etc. En viss minimibredd måste finnas kvardär urtaget görs. Bredden varierar beroende påstensort, skivans tjocklek och övriga dimensionersamt belastning. Rådgör med leverantören.

8.3.4 Projekterings- och monteringsanvisningarMontering på betong: Infällda bänkar läggs i cement-bruk C 100/300, med brukstjocklek 20-30 mm.Underlaget rengörs och fuktas om så krävs. Ärunderlaget plant och stenen jämntjock kan den ivissa fall monteras i fästmassa, deformationsklass 3.Bänken får inte belastas av karm e.dyl. och den fårinte monteras inspänd mellan väggar, dvs. bänkenskortsidor får inte muras in utan endast döljas avputs eller list.

Fig 8.14 Montering av fönsterbänk i bruk.Typkonstruktion Fb1.

Några stensorter kan slå sig vid ensidig anfuktning,t.ex. vissa kalkstenssorter. Lägg därför bruksbanorvinkelrätt mot bänkens längdriktning eller fuktisolerabänkens undersida.



INREDNINGAR

Fig 8.15 Fönsterbänk av marmor.

Fogar mot vägg och mellan delade fönsterbänkar,s.k. fogbänkar, ska vara 3-5 mm. Mot vägg läggs en5 mm bred rörelsefog med fogmassa in.

För montering av fönsterbänk i fästmassa krävs attunderlaget är vågrätt och har en planhet ± 2 mm på2 meters mätsträcka. Måttet mellan underlag ochfönsterbänkens ovansida ska motsvara skivans ochmassans gemensamma tjocklek.

Montering på underlag av trä, gipsskiva eller dylikt:Infällda bänkar monteras mot underlaget medmonterings-/sättlim. Använd sten med tjockleks-tolerans ± 1,5 mm. Bänken får inte belastas av karme.dyl. och den får inte monteras inspänd mellanväggar och fönsterkarm, dvs. bänkens kortsidor fårinte muras in utan endast döljas av puts eller list.

Fig 8.16 Vid risk för kallras monteras fönsterbänkarna med luftspalt.

Montering på konsoler: Konsolburna bänkar ska haupplag på samtliga konsoler och ska fästas vid dessamed monterings-/sättlim.

Finns det risk för kallras eller kondens ska bänkenmonteras med en luftspalt på minst 20 mm mellanbakkant och vägg. Denna konstruktion används ävenvid djupa fönsterbänkar. Avstånd mellan konsoler, setabell 8.12. Kontrollera att även konsolerna och derasinfästning tål belastningen 900 N. Vid fogbänkarkan dessa antingen monteras med ca 10 mm fog ochkanterna avrundade eller monteras med 3 mm fogoch dövade fogkanter. Val av fogutforming anges avbeställaren. Fogen lämnas öppen. Fogkanterna sågasnormalt med dövad kant (0,5 mm).

Konsol

Arbetsritningar ska ange stensort, ytbearbetning,synliga kanter och dimensioner samt om bänken ärkonsolburen eller infälld. Ange också om kantsidanska ha annat än rak profil.

Ska bänk eller skiva delas görs detta symmetriskt,om inte annat anges. Lämna mall vid kompliceradeformer.

8.4 ERFARENHETER

StenytanStenskivor i inredningar ligger ofta horisontellt. Omde då träffas av släpljus från t.ex. ett fönster, fram-träder små matta partier och mikrogropar som natur-ligt finns i stenen, främst hos grovkorniga graniter.Detta är naturliga mineral i stenen och inget fel.De påverkar inte heller stenens funktion. Stenproveroch referensytor bör bedömas i samma ljus somstenen kommer att placeras i vid montering.

Kulör och mönsterBeställare vill ibland ha en stensort med varierandekulör eller livligt mönster i sin inredning. Ett litetstenprov kan inte ge en tillräcklig bild av hur mön-stret ser ut på en stor skiva. Beställaren bör försäkerhets skull besiktiga stenskivan innan den for-mas, för att se kulör och mönster i sin helhet.

Eftersom stenmaterialet varierar mellan olikaleverantörer även om stensorten är densamma, ärdet viktigt att stenprovet kommer från den sten-leverantör som ska leverera stenskivan.

TerminologiOfta är stenen en del av den totala inredningen ochbeställs av företag i andra branscher. Då kan detibland uppstå missförstånd i begreppen, eftersomterminologin inte alltid överensstämmer mellanexempelvis snickeribranschen och stenbranschen.Terminologin för sten anges i Natursten,Terminologi & Toleranser.

Mått och ritningsunderlagInredningar ska ofta anpassas till andra inrednings-detaljer, väggar etc. Ibland upptäcker man att angivnamått inte stämmer med verkligheten, t.ex. att husetsväggar inte är i vinkel. Ett rekommenderat sätt föratt få rätt mått är att beställaren gör mallar.

Hantering – monteringInredningar, exempelvis bänkskivor, är ofta långa iförhållande till tjocklek och bredd och har dessutomurtag där kvarvarande godsbredd är liten. Knäckriskenär mycket stor. Materialet bör hanteras med stor för-siktighet i samband med transport, tillfällig lagringoch montering. Sådan försiktighet iaktags inte alltid,men kan påpekas i samband med leverans.



ELDSTÄDER

9 ELDSTÄDER

9.1 FunktionMänniskan har alltid fängslats av fladdrande lågorfrån öppen eld. När man i äldre tider försöktebegränsa eld till nyttiga och värmande uppgiftergjordes det ofta med natursten. Under en period varöppna spisen främst en inredningsdetalj för att skapatrivsel. Nu har eldstaden återfått sin uppvärmnings-funktion. Moderna spisar är konstruerade för att tatillvara värmen och sprida den i byggnaden. Detgäller oavsett om kaminen är fristående eller muradtillsammans med skorsten och/eller väggkonstruk-tion. De massiva, murade spisarna har oftast ettkanalsystem som gör att rökgaserna värmer upp enstor stenvolym. Värmen magasineras, på liknande sättsom i gamla kakelugnar.

Fristående stenkaminer kan antingen vara av massivsten eller ha en stomme, vanligen av gjutjärn, somär inklädd med natursten.

9.2 MaterialvalEldhärdenTäljsten är den enda stentyp som klarar de högatemperaturer som uppstår vid direkt kontakt medeldhärden. Denna stentyp har också hög värme-

kapacitet, vilket innebär att den kan lagra mycketvärme. En spis uppbyggd av massiv täljsten avgerdärför värme under lång tid efter det att man slutatelda i den.

Fig 9.1 Fristående kamin med relativt tung beklädnad av täljsten. Även gnistskyddet pågolvet är av täljsten.



ELDSTÄDER

Beklädnad och gnistskyddMånga gånger muras själva spisen av tegel ochbekläs med natursten. Beklädnaden kan utförasmed plattor eller mursten efter eget val. Ävenutanför eldstaden lägger man ofta en golvyta avsten som obrännbart gnistskydd för att skyddaandra material som parkett, mattor, etc. Väggarnära en fristående kamin kan också utsättas för såhög temperatur så att de måste förses med obränn-bart material. Natursten är då ett lämpligt val. Fördessa ändamål kan stensort och ytbearbetning väl-jas tämligen fritt. För inramning av eldstadsöpp-ningen tillverkas även profilerade omfattningar pågammalt manér. Beklädnader utförs som väggbe-klädnad enligt kapitel 6 och planen framför spisensom golv enligt kapitel 4. Hur långt utanför eldhär-den som obrännbart material måste läggas samtvilka regler som gäller vid väggar intill eldstäderframgår av brandskyddsbestämmelserna.

9.3 Anslutning till annat materialTemperaturvariationerna i eldstaden orsakar rela-tivt stora rörelser i materialet. Därför måste inkläd-naden av själva eldhärden friläggas mot övrigt sten-material med en ca 10 mm bred fog.

VIKTIGT!Stenen får inte fästas stumt i intilliggande material som kan värmas upp, om materialet har annan värmeutvidgnings-koefficient (exempelvis stål).

Fig 9.5 Kontrollera med brandskyddsmyndigheten vilka mått som gäller beträffandeavstånd till brännbart material.

Fig 9.2 Inbyggd spis beklädd med kalksten. I själva eldhärden ligger eldfast tegel.Eldhärden är så djup att gnistskydd inte krävs på parkettgolvet.

Fig 9.4 Profilerad omfattning av marmor .Fig 9.3 Inramning av skiffer med klovyta.

a

b

a

b

c


SVERIGES STENINDUSTRIFÖRBUNDIndustrigatan 6, 291 36 Kristianstad. Telefon 044-20 97 80. Fax 044-20 96 75.

E-post [email protected] www.sten.se


mailto:[email protected]

Stenhandboken Original 2004-09-03 13.07 Sida 1...

Documents

Transcript of Stenhandboken Original 2004-09-03 13.07 Sida 1...