SKRIFTER UTGIVNA AV KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN. 16.STUDIER TILL EN SVENSK ORTNAMNSATLAS UTGIVNA AV JRAN SAHLGREN

3.

STUDIER VER DE SVENSKA ORTNAMNEN P INGEP GRUNDVAL AV UNDERSKNINGAR I STOCKHOLMS LN

A V

C A R L I V A R S T H L E

1 9 4 6

STUDIER VER D E SVENSKA ORTNAMNEN P INGEP GRUNDVAL AV UNDERSKNINGAR 1 STOCKHOLMS LN

AKADEMISK AVHANDLINGSOM MED TILLSTND A HUMANISTISKAFAKULTETENV I D STOCKHOLMS Y HGSKOLA FR FILOSOFIE DOKTORSGRADS V I N N A N D E TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMLGGES LROSAL A LRDAGEN DEN 4 MAJ 1946K L . 10F . M.

AV

C A E L I V A R STHLEFIL.LIC.

LUNDH K A N O H L S S O N S B O K T R Y C K E R I

1 9 4 6

SKRIFTER UTGIVNA AV KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN. 16.STUDIER TILL EN SVENSK ORTNAMNS TLAS AUTGIVNAA V

JRAN SAHLGREN

3

STUDIER VER D E SVENSKA ORTNAMNEN P INGEP G R U N D V A L A V UNDERSKNINGAR 1 STOCKHOLMS L N

AY

CARLIVARSTHLE

LUND HKANO H L S S O N S B O K T R Y C K E R I

1 9 4 6

Jill min hustru.

INNEHLLFrord vu Litteratur och viktigare frkortningar ix Kllor xxiii Inledning 1 Kap. I. Suffixeting, ung, Ungi de nordiska sprken 9 1. Allmn versikt. Naturnamn p ing(en), ung(en), Ung(en) 9 24 2. Inkolentnamn 81 3. Patronymica 100 Kap. II. Morfologi 100 1. Forskningshistorik. De nordiska namnen p ingi,ungi 135 2. De nordiska namnen p unga,ungom, (inga, ingom) 3. De kontinentalgermanska namnen p ingi 155 Kap. III. Ingenamnen i Stockholms ln 164 Inledning. Bebyggelsekronologiska metoder. Marklandet 164 Sotholms hrad 187 Svartlsahrad 218 Vrmd skeppslag 260 Frentuna hrad 268 Sollentuna hrad 273 Danderyds skeppslag 293 Vallentuna hrad 319 kers skeppslag 333 Frtuna och Lnna skeppslag 341 rlinghundrahrad 347 Seminghundra hrad 364 Lnghundra hrad 374 Sjuhundrahrad 385 Lyhundra hrad 399 Bro och Yt skeppslag 419 Nrdinghundra hrad 428 Vdd och Hver skeppslag 465 Frskers hrad 476 Kap. IV. Ingenamnens etymologi 495 Kap. V. De nordiska ingenamnens utbredning. Ingebebyggelsernas lge och lder inom underskningsomrdet.Namnens stllning i ldre upplndskt ortnamnsskick 567 Ortnamnsregister 592Sid.

FRORD D jag framlgger denna avhandling, vill jag frmst rikta mitt varma och vrdsamma tack till min lrare, professor Elias Wessn, vars stimulerande och mngsidiga undervisning r en viktig frut sttning fr dess tillkomst. Jag tackar honom fr personlig vlvilja och fr det sporrande intresse med vilket han fljt mitt arbete. Pro fessor Wessn har ven gjort sig mdan att genomlsa strre delen av avhandlingen i manuskript och drvid givit mig mnga goda rd och gjort vrdefulla ppekanden samt givit mig rika tillfllen att diskuteravissa avsnittvid seminariet fr Nordiska sprk vid Stock holms Hgskola. Till professor Jran Sahlgren, som med stndig generositet p mngfaldigtsttunderlttatmitt arbete, uttalarjag mitt djuptknda tack. Han har ltit mig fr Gustav Adolfs Akademiens rkning ut arbeta en karta ver ingenamnen, avsedd att ing iAtlas fr svensk folkkultur, vilket sjlvfallet varit av strsta betydelse fr min av handling. Vidare har han frordat dess intagande i Gustav Adolfs Akademiens Skrifter och givit mig tillflle att i fredragsform fram lgga ngra av mina namntolkningar till diskussion infr seminariet fr Nordisk ortnamnsforskning i Uppsala. Docent Ivar Lundahl, som under mnga givande diskussioner be rikat min syn p ortnamnsforskningens problem, betygar jag min varma tacksamhet. Till mina kamrater vid nordiska seminariet vid Stockholms Hg skola, frmst docent Sven B. F. Jansson, riktar jag etthjrtligt tack fr gott kamratskap. Fr uppoffrande hjlp med korrekturlsning och ortnamnsregister tackar jag varmt filosofie magistrarna Nils Gustaf Stahre och Sten Malmsitrm samt fil. kand. Hans Gillingstam, till vilken jag ven str i stor tacksamhetsskuld fr vrdefulla hn visningar till medeltida kllor.

TillDiplomatariekommittniS chef,arkivarieErnstNygren, ochdess medarbetare, dr phil.InaFriedlaender ochfil.lic.JanLiedgren, fram br jag mitt vrdsamma tack fr upplysningar om och hnvisningar till medeltida material. ven arkivarie Lars Sjdin tackar jag varmt fr vrdefulla meddelanden. Antikvarie K. A. Gustawsson tackar jag frvlvilligt tillstnd att utnyttja resultatenav de under de senare ren utfrdainventerings arbetena i Roslagen. Tillgngen till dessa har varitav stor betydelse fr min avhandling. Ett varm tack riktar jag ven till fil. lic. H. Thlin och fil. knd. Bernt Einerstam, som givit mig mnga vrde fulla upplysningar om fornminnen i de inventerade omrdena. Till direktr ke Nerell uttalar jag mitt vrdsamma tack fr fri biljett p StockholmRoslagens Jrnvgar under sommaren 1944. Fr stndigt tillmtesgende tackar jag tjnstemnnen vid Riks arkivet, Kammararkivet, Vitterhetsakademiens bibliotek och arkiv, Kungliga Biblioteket, Lantmteristyrelsens arkiv, Stockholms lns lantmterikontor och Landsmlsarkivet i Uppsala. Det r mig sr skiltangelgetattfuttryckamin varma tacksamhet till personalen vid Stockholms Hgskolas Humanistiska bibliotek och dess chef, bibliotekarieNils Molin, samttill arkivarie Harry Sthl och amanuen serna Helge Lindberg och Bertil Flemstrm vid Ortnamnsarkivet i Uppsala. Slutligen r det mig krt att hr f tacka min hustru och min fader, f.d. jrnvgsinspektren Lars Waldemar Sthle, fr aldrig svikande uppmuntran och std. Stockholm i april 1946. Carl Ivar Sthle

Litteraturochviktigare frkortningar.1Aakjser Indi. = Aakjaer, S., Kap. Indledning i Kong Valdemars Jordebog (Samf. til Udg. af gammel nord. Lit. 50:1). Khvn 192643. Aakjaer Komm. = Aakjser, S., Kommentar til Kong Valdemars Jordebog (ib. 50:2). Aarb. = Aarboger for nordisk Oldkyndighed og Historie. Aasen = Aasen, I., Norsk Ordbog. Chra 1873. Abrahamson Vstsv. ordst. Abrahamson, E., Vstsvenska ordstudier. Upps. 1986 (NTU 8). Almquist Civ. lok. = Almquist,J . A., Den civila lokalfrvaltningen i Sverige 15281680. Sthlm 1917 (MRA NF II:6). Almquist Frlseg. = Almquist, J . A., Frlsegodsen i Sverige under storhets tiden (Skr. utg.av Sv. RA 1). Del 1. Stockholms och Uppsala ln. Andersson Johan Salberg = Andersson, A., Om Johan Salbergs Grammatica Svetica. Upps. 1884. ANF = Arkiv fr nordisk filologi. 1883ff. Anzeiger = Anzeiger frdeutsches Altertum und deutsche Literatur (I: Zeit schriftfr deutsches Altertum und deutsche Literatur). aoe = arv och eget. APhS = Acta philologica scandinavica. 1926ff. Askeberg = Askeberg, Fritz, Norden och kontinenten i gammal t i d . . . Upps. 1944. ATS = Antikvarisk tidskriftfr Sverige. 1864ff. Bach, A., Die deutschen Namen auf ing. I:Rheinische Vierteljahrsbltter 1940. Bach Taunusgebiet = Bach, A., Die Siedlungsnamen des Taunusgebiets (Rhein ische Siedlungsgeschichte I). Bonn 1927. Bacherler, M., Die ingOrte des Bistums Eichsttt. I: Festschr. des Hist. Ver. frMittelfranken 1930.1 Litteraturfrteckningen avser icke fullstndighet. Arbeten, vilkas namn ofrkortade anfrts i avh. jmte uppgift om tryckr, ha ick medtagits, ej heller tidskrifter, vilkas namn citeras fullstndigt eller med genomskinliga frkortningar. I vrigt meddelas hr frkortningar fr kamerala, diploma tariska och sprkliga freteelser; arkiv och bibliotek upptagas i kllfrteck ningen.

Beckman, N.,Studierioutgivnafornsvenskahandskrifter(SFSS44). Sthlm 1917. Beitrge Neckel = Beitrge zur Runenkunde und nordischen Sprachwissen schaft. . . Gustaf Neckel zum 60. Geburtstag. Lpz. 1938. bek beskrivning till Ekonomiska kartverkets karta. Bergman Samnordiskt ~ Bergman, G., Utvecklingen av samnordiskt i svenska sprket. Upps. 1921. Billing sbomlet = Billing, G., sbomlets ljudlra (SvL 10:2). Sthlm 1890. Bjrkman, E., Nordische Personennamen in England in alt und frhmittei englischer Zeit. Halle 1910. Blandninger = Blandninger til Oplysning om dansk Sprog i jeldre og nyere Tid udg. af Univ.Jub. danske Samfund.Khvn 1881ff. Blekingeboken. Blekinge hembygdsfrbunds rsbok. big = bergslag. Blndal Blndal, S., IslandskDansk Ordbog. Reykjavik 192024. BosworthToller = Bosworth, J., An AngloSaxon dictionary. (With) Supple ment by T. N. Toller. Oxford 1891921. Brages rsskrift.Hfors 1907ff. Brate, E., Svenska runristare (YHAAH 38:5). Sthlm 1925. BrauneHelm Althochdeutsche Gr. = Braune, W., Althochdeutsche Grammatik. 5:e Aufl.Bearb. von Karl Helm. Halle 1936. Brevner = Brevner, E., Sydstra Nrkes sjnamn. Lund 1942. Brugmann1 = Brugmann, Karl, Grundriss der vergleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen. Strassburg 188692. BrugmannDelbrck = Brugmann, K. und Delbrck, B., Grundriss der ver gleichenden Grammatik der indogermanischen Sprachen. Strassburg 1897 1916. Bruhn = Bruhn, E., gonamnen i Rnnebergs hrad. 1. Lund 1931. BrondumNielsen Gda. Gr. = BrondumNielsen, Johs., Gammeldansk Gramma tik. 13. Khvn 192835. bs backstuga. BSK = Bidrag till Sdermanlands ldre kulturhistoria. 1877ff. Bugge Gude og Heltesagn = Bugge, S., Studier over de nordiske Gude og Heltesagns Oprindelse. 12. Chra 1881, Khvn 1896. Baesecke, G., Einfhrung in das Althochdeutsche. Mnchen 1918. Boegehold = Boegehold, Franz, Die Ortsnamen auf ingerode (Thringische Forschungen 1). Weimar 1937. Carlsson, Nils, Det gotlndska iomljudet (GH 1921:2). Gbg 1921. Carsten = Carsten, R. H., Die ingenNamen der sdlichen Nordseekste (Aus Hansischem Raum 2). Hamburg 1937. CleasbyVigfusson = Cleasby, R. och Vigfusson, G., An IcelandicEnglish Dictionary. Oxford 1874. Dahlgren = Dahlgren, F. A., Glossarium fver frldrade eller ovanliga ord och talestt i svenska sprket f.o.m. 1500talets andra rtionde. Lund 191416. Danmarks Runeindskrifter. Se kllfrteckningen.

DF = Danske Folkemaal. Udg. af Udvalg forFolkemaal. 1927ff. DGP = Danmarks gamle Personnavne. . . udg. af G. Knudsen og M. Kristen sen. Khvn 1906ff. Dohm, P., Holstenische Ortsnamen.I: Zeitschr. der GesellschaftfrSchleswig Holsteinische Geschichte 1908. Drougge = Drougge, G., Ortnamnen i Bullarens hrad (OGB 18). Gbg 1938. DS Danmarks Stednavne.Khvn 1922ff. Dybeck, Richard, Runa. En Skriftfr fderneslandets fornvnner. Sthlm 1842 1850. Ekenvall = Ekenvall, V., De svenska ortnamnen p hester. Lund 1942. Ekholm, H. J., Yidhemsprastens och Johannitmunkens anteckningar i Cod. Holm. B 59. Hfors 1915. Ekstrm, C. U., Beskrifning fver Mrk socken i Sdermanland. Sthlm 1828. Ekwall DEPN = Ekwall, E., The concise Oxford dictionary of English place names. 2. ed. Oxford 1940. Ekwall ing = Ekwall, E., English placenames in ing (Skrifterutg. av Hum. vetenskapssamf. i Lund 6). Lund 1923. Ekwall Rivernames = Ekwall, E., English rivernames. Oxford 19'28. Ekwall Suffixet ja = Ekwall, E., SuffixetJ a i senare leden af sammansatta substantiv inom de germanska sprken (UU 1904). Upps. 1904. Elgqvist = Elgqvist, E., Sklv och Skilfingar. Lund 1944. En bok om Tyres. Utg. av Nordiska museet. Sthlm 1933. Envall, P., DalaBergslagsmlet. I. Upps. 1900. EPS = English Placename society. 1924ff. Ericsson Ericsson, T., Grundlinjer till underskningar av Sdermanlands folkml. Sthlm 1913. Ericsson, Gustaf,Ordlistaur kers och sterRekarne hrads folksprk (BSK h. 14). Strngns 1879. Gotlndskt arkiv. Medd. fr.Freningen Gotlands Fornvnner. 1929ff. Graff = Graff,E. G., Althochdeutscher Sprachschatz. Berlin 188446. Grape = Grape, A., Studier ver de i fornsvenskan inlnade personnamnen.I. Upps. 1911. Grimm = Grimm,J . u. W., Deutsches Wrterbuch. Lpz. 1854ff. Grip Skuttungem.Grip,E., Skuttungemletsljudlra (SvL 18:6). Sthlm 1901. Grdinge = Grdinge. En hembygdsbeskrivning. Samlad och utg. av Grdinge Hembygdsfr.Eskilstuna 1945. Nr syftafornlmningari G. Westins upp sats Fasta fornlmningari Grdinge s. 45ff. Gustavson, H., Gutamlet.Enhistoriskdeskriptiv versikt. 1. (SvL B 42). Upps. 1940. Gtlind, J., Vstergtlands folkml. 1. Upps. 1940. Gtlind Vstsv. ordb. = Gtlind, J., Studier i vstsvensk ordbildning. Sthlm 1918. Hagerup Hagerup,E., Om det danske Sprog i Angel. Khvn 1867. Haid = Haid, Kr., De danske Stednavne paa um. Khvn 1942.

Haldorsen = Haldorsen, B., Lexicon islandicolatinodanicum. Havnise 1824. Halland, utg.av G. Ahlberg och E. Lindlv (Lindbladska hembygdsbckerna). Gbg 1905. Hansson, H.,Tunai Sollentuna.I:Sollentunahembygdsfrening 10 r 193444. Haupts Zeitschrift Zeitschrift fr deutsches Altertum. Herausgeg. von M. Haupt. 1841ff. hd(r) = hrad(r). Hedblom = Hedblom, F., De svenska ortnamnen p ster.Lund 1945. Heggstad, L., Fornorskingsordbok. 2:a uppl. 1924. Helbok, A., Die Ortsnamen im Deutschen (Samml. Gschen 573). Berlin 1939. Helgason, Jon, Norrn litteraturhistorie. Khvn 1934. Hellquist = Hellquist, E., Om de svenska ortnamnen p inge, unge ock unga (GH 1906). Gbg 1904. Hellquist by = Hellquist, E., De svenska ortnamnen p by. Gbg 1918. Hellquist EO Hellquist, E., Svensk etymologisk ordbok. Ny omarbetad uppl. Lund 1939. Hellquist Lidingn = Hellquist, E., Lidingns ortnamn. I: Lidingn och dess natur. Sthlm 1927. Hellquist Sjn. = Hellquist, E., Studier fver de svenska sjnamnen, deras hrledning ock historia (SvL 20). Sthlm 190306. Herrigs Archiv = Archiv frdas Studium der neueren Sprachen und Litera turen begr. von L.Herrig. Hesselman i och y Hesselman, B., De korta vokalerna i och y i svenskan. Ups. 190910. Hesselman, B., Frn Marathon till Lngheden (NTU 7). Upps. 1935. Hesselman Sveamlen = Hesselman, B., Sveamlen och de svenska dialekter nas indelning. Upps. 1905. Hesselman Vstn. stud. = Hesselman, B., Ystnordiska studier 12. Upps. 191213. hgd = herrgrd. Hildebrand, H., Sveriges medeltid. 13. Sthlm 18791903. Hirt, H., Handbuch des Urgermanischen. 13. Heidelberg 193134. Historisktgeografiskt och statistiskt lexikon fver Sverige. Sthlm 1859ff. hmd(r) hemmansdel(ar). Hof = Hof, Sv., Dialectus Yestrogothica. Sthlm 1772. Holmbck, . och Wessn, E., Svenska landskapslagar tolkade och frklarade frnutidens svenskar. Upps. 1933ff. Holthausen Altengl. EW = Holthausen, F., Altenglisches etymologisches Wrterbuch. Heidelberg 1934. Hoops,J., Kommentar zum Beowulf. Heidelberg 1932. HT = Historisk tidskrift.Utg. av Svenska historiska freningen. HTN = Historisk tidsskrift.Utg. af Den norske historiske frening. Hultman Hlsingelagen = Hultman, O. F., Hlsingelagen och Upplandslagens rvdabalk i Cod. Ups. B 49. Hfors 190508. IF = Indogermanische Forschungen. Strassburg 1892ff.

Ihre Dial. lex. = Ihre, Joh., Swenskt Dialect Lexicon. Ups. 1766. = Ihre GL SvioGoth. = Ihre, Joh., Glossarium Sviogothicum. Ups. 1769. Indrebe No. Innsjon. = Indrebo, G., Norske Innsjenamn. 12. Kra 1924, Oslo 1983. Indreb OslofjordenIndrebo, G., Stadnamn fraaOslofjorden.Oslo 1929. Isaacsson = Isaacsson, A., Om sdraFjrdhundralands folkml.Sthlm 1923. JacobsenMatras = Jacobsen, M. A. og Matras, Chr., FseroskDansk Ordbog. Trshavn 192728. Jakobsen EO Shetl. = Jakobsen, J., An etymological Dictionary of the Norn Language in Shetland. 12. Copenhagen 192832. Janzn, A., Bock und Ziege. Wortgeschichtliche Untersuchungen. (GH 1937). Gbg 1938. Janzn Subst. = Janzn, A., Studier ver substantivet i bohuslnskan (Gt. Kungl.Vet. och Vitt.Samh.handl.F.5, Ser. A, Bd 5:3). Gbg 1936. Janzn Yokalass. = Janzn, A., Vokalassimilationer och yngre womljud i bohuslnska dialekter (ib. Bd 3:5). Gbg 1933. Jellinghaus = Jellinghaus, H., Die westflischen Ortsnamen nach ihren Grund wrtern.3. Aufl.Osnabrck 1923. Johannesson, A., Die Suffixe im Islndischen. Reykjavik 1927. Jonsson Lex. poet. Egilsson, Sveinbjrn, Lexicon poticum antiquse linguae septentrionalis. Forget og p ny udg. ved F.Jnsson. Khvn 19131916. Jrvafltets fornlmningar. Svenska fornminnesplatser 11. Sthlm 1929. Kaln,J.,Hallndska grnsmrken. Gbg 1924. Kalkar = Kalkar, O., Ordbog til det aeldre danske sprog (13001700). Khvn 1881ff. Karlstrm = Karlstrm, S., Old English compound placenames in ina (UU 1927). Upps. 1927. Karsten Germ.Finn. Lehnw. = Karsten,T. E., GermanischfinnischeLehnwort studien. Hfors 1915. Karsten Sv. bygd = Karsten, T. E., Svensk bygd i sterbotten. 12. Hfors 1921, 1923. Kluge = Kluge, F., Nominale Stammbildungslehre der altgermanischen Dia lekte. 3. Aufl.Halle 1926. Kluge EW = Kluge, F., Etymologisches Wrterbuch der deutschen Sprache. 11. Aufl.BerlinLpz. 1934. Kluge Sippensiedelungen = Kluge, F., Sippensiedelungen und Sippennamen. I: Yierteljahrschriftfr Social und Wirtschaftsgeschichte 6. 1908. Kock Svensk ljudhist. = Kock, A., Svensk ljudhistoria. 15. LundLpz. 1906 1929. Kolthoff, G. och Jgerskild, L., Nordens fglar.Sthlm 1898. kr= krono (hemman, mantal). Kretschmann = Kretschmann, H. H., Die heimOrtsnamen und ihre Bedeu . tung . . (Aus Hansischem Raum 5.) Hamburg 1938.

Kristensen, M., Kobenhavns amis landsbynavne. I: Aarb. udg. af hist. samf. forKobenhavns amt 1912. Lllands og Falsters stednavne. 13. I: LollandFalsters historiske Sam fundsAarbog 192123. Kroman, E., Kong Valdemars Jordebog.EtHaandskriftsHistorie udg. af Rigs arkivet. Khvn 1936. Kuhns Zeitschr. = Zeitschrift fr vergleichende Sprachforschung herausgeg. von A. Kuhn. kv = kvarn. Klund = Klund,P.E. Kr., Bidrag til en historisktopografisk Beskrivelse af Island. 18. Khvn 1B7782. la Cour, V., Sjaelland seldste bygder. Khvn 1927. Lagerstedt Lagerstedt, T., Nringsliv och bygd i Seminghundra hrad vid 1630talets slut (Geographica 14). Upps. 1942. Langenfeit Langenfelt, G., Toponymies or derivations from local names in English. Upps. 1920. Larsson, R., Sdermannalagens ljudlra (ATS 1801). Sthlm 1891. Levander, L., Dalmlet. 12. Upps. 1925, 1928. Lexer = Lexer, M., Mittelhochdeutsches Handwrterbuch. Lpz. 1872ff. lht = lgenhet. Lidingn = Lidingn och dess natur. Sthlm 1927. Lind Dopn. = Lind, E. H., Norskislndska dopnamn och fingerade namn frn medeltiden. Upps. 190515. Suppl. Oslo 1931. LindPersonbin. = Lind, E. H., Norskislndska personbinamn frnmedeltiden. Upps. 192021. Lindberg = Lindberg, Carl, Terrngordet kl (kal, kielas). Upps. 1941. Linder Sdra Mre = Linder, N., Om Allmogemlet i Sdra Mre hrad af Kalmar ln. Upps. 1867. Lindkvist,H., MiddleEnglish placenames of Scandinavian originI. (UU 1911.) Upps. 1912, Lindquist, I., Sparlsastenen... (Religisa runtexter 2). Lund 1940. Lindqvist BjrkaSby = Lindqvist, N., BjrkaSby ortnamn. I. Sthlm 1926. Lindroth Kalmar ln = Lindroth, Hj.,Frn ortnamns och dialektforskningen inom Kalmar ln (Sdra Kalmar ln 2). Kalmar 1926. Lindroth rum Lindroth, Hj., De nordiska ortnamnen p rum. (Gt. Kungl. Vet. och Vitt.Samh. handl. F. 4, h. 18). Gbg 1916. Lindroth Vra ortnamn = Lindroth, Hj., Vra ortnamn och vad de lra oss. l : a uppl. Sthlm 1923. 2:a uppl. Sthlm 1931. Lindroth Vrend = Lindroth, Hj., Vad ortnamnen lra oss om Yrends be byggande. I: Ur Yrends historia. Vxj 1912. Lindroth lands folkml = Lindroth, Hj., lands folkml.I. (GH 1925.) Gbg 1926. Linge = Linge, Karl, Svrdsj socken med Enviks kapell. Sthlm 1929. LollandFalsters Navnebog. Se Petersen. Lukman, N. Clausen, Skjoldungeund Skilfinge...Khvn 1943.

Lundahl Falbygden = Lundahl, I., Falbygdens by och grdnamn. Gbg 1927. Lundgren ing = Lundgren, M. F., Om fornsvenska personnamn p ing och ung. Sthlm 1886. LundgrenBrate = Lundgren, M., Brate, E. och Lind, E. H., Svenska person namn frn medeltiden (SvL 10:6). Sthlm 18921984. LIJ = Lunds Universitets rsskrift. Lyttkens = Lyttkens, A., Svenska vxtnamn. 13. Sthlm 190415. Lnnroth, E., Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (GH 1940). Gbg 1940. Mansion, J., OudGentsche naamkunde. 'SGravenhage 1924. MASO = MeijerbergsArkiv fr Svensk Ordforskning. Gbg 1937ff. Mawer, Allen, The placenames of Northumberland and Durham. Cambr. 1920. Middendorff, H., Altenglisches Flurnamenbuch. Halle 1902. MKF = Meddelande frn Kalmar lns Fornminnesfrening. 189*8ff. MNF = Meddelande frn Nerikes fornminnesfrening. 1896ff. MNSF = Meddelanden frnNorra Smlands fornminnesfrening. 1907ff. Moberg Nasalassimilationerna = Moberg, L., Om de nordiska nasalassimilatio nerna mp > pp, nt> tt, nk> kk. Upps. 1944. Moder Frdvgar = Moder, I.,Frdvgar och sjmrkenvid Nordenskuster. Upps. 1936. Moder, I., Namn och ordgeografiska studier (UU 1937:12). Upps. 1937. Moder Sml. skrg. = Moder, I., Smlndska skrgrd&namn. Upps. 1983. Modin Hrjedalens ortnamn = Modin, E., Hrjedalens ortnamn och bygde sgner (SvL 19:2). Sithlm 1902. MoM = Maal og Minne. 1909ff. MRA = Meddelanden frnSvenska riksarkivet. 1875ff. mtl = mantal. Munch,P. A., Det norske Folks Historie. Chra 185263. MFM = Meddelanden frn stergtlands fornminnesfrening. 1912ff. Mller = Mller, P., Ordbok fverhallndskalandskapsmlet. Lund 1858. NAH = Norra Allbo hembygdsfrenings rsbok. 1929ff. NE = Norske elvenavne samlede af O. Rygh. . . udg.. . . af K.Rygh.Kra 1904. NED = A new English dictionary. Oxf. 18881983. NG = Norske gaardnavne. . . udg. af O. R y g h . . . Kra 1897ff. NGN Nomina geographica neerlandica. Amsterdam 1885ff. Nielsen = Nielsen, O., Olddanske Personnavne.Khvn 1883. Nihln, J . och Bothius, G., Gotlndska grdar och byar under ldre jrn ldern. Sthlm 1983. Nikolai socken. Utg. av Nikolai sockens kommunalfullm. till dess 25rsjubi leum r 1944. Nykping 1945. Niln = Niln, N., Ordbok fver allmogemlet i Srbygden. Sthlm 1879. NK = Nordisk kultur. No. Indskr. Norges Indskrifter med de seldre runer. Chra 18911924. NoB = Namn och Bygd. Tidskriftfr nordisk ortnamnsforskning. 1913ff.

Nojdal, Vlusp. Vlvens spdom. Udg. og tolket af Sigurdur Nordal. Fra islndsk ved Hans Albrectsen. Khvn 1927. Nordn, A., Bidrag till svensk runforskning (VHAAH 55). Lund 1943. stergtlands jrnlder. I. Sthlm 1929, Nordiska studier tillgnade Adolf Noreen. Upps. 1904. Nordlander Norrl. saml. = Nordlander, J., Norrlndska samlingar. SthlmUpps. 1892ff. Noreen Altisl. Gr. Noreen, A., Altislndische und altnorwegische Grammatik. 4. Aufl. Halle 1923. Noreen Altschw. Gr. = Noreen, A., Altschwedische Grammatik. Halle 1904. Noreen, A., Grunddragen av den fornsvenskagrammatiken. 2. rev. uppl. Upps. 1918. Ordbok fverFryksdalsmlet. Upps. 1878. Ordlista fver Dalmlet. Sthlm 1883. Vrt sprk. Lund 1903ff. Noreen Ynglingatal = Ynglingatal. Text, vers* och komm, av A. Noreen (VHAAH 28). Noreen rtemarksmlet Noreen, E., rtemarksmlets ljudlra (SvL B 43). Sthlm 1915. Norrby Ydre Norrby, R., Ydre hrads grdnamn. Sthlm 1905. NTU = Nordiska texter och underskningar.Utg. i Upps. av Bengt Hesselman. 1934ff. Nygren. Se kllfrteckningen: A 9. ODS = Ordbog over det danskeSprog,udg. af Det danske Sprog og Literatur selskab. Khvn 1919ff. OGB = Ortnamnen i Gteborgs och Bohus ln. Gbg 1923ff. Ohlsson = Ohlsson, B., Blekingskusten mellan Mrrums och Ronnebyn. Lund : 1939. Olsen, M., Norrne studier. Oslo 1938. Stednavnestudier. Kra 1912. Olson = Olson, E., De appellativa substantivens bildning i fornsvenskan.Lund 1916. Olsson Nordberg = Nordberg, S. Olsson, Fornsvenskan ivra latinska original diplom fre 1300. 12. Upps. 1926, 1932. o r originalhandling. Ordbok fver allmogeord i Heisingland. Utg. af Heisinglands fornminnessll skap. (Fret, undert. Fr. Wennberg.) Hudiksvall 1873. OU = Ortnamnssllskapets i Uppsala rsskrift. 1936ff. Palmquist = Palmquist,P. E., BeskrifningfverBotkyrka socken. Sthlm 1878. Pape, W., Wrterbuch der griechischen Eigennamen. 3. Aufl. neu bearb. von G. E. Benseier. Braunschweig 1911. PBB = Beitrge zur Geschichte der deutschen Sprache und Literatur. Heraus geg. von H. Paul und W. Braune. Persson Beitrge Persson,P., Beitrge zur indogermanischen Wortforschung. 12. Upps. 1912.

Petersen, P., LollandFalsters Navnebog . . . med en Indi. af A. Olrik. Khvn 1902. Peterson = Peterson, P. N., Ordbok ver Valldamlet. Lund 1905ff. Petri Gothus, Jonas, Dictionarium LtinoSvecoGermanicum. Lincopiae 1690. Pihl, C., verkalixmlet. I. Sthlm 1924. Pipping, R., Kommentar till Erikskrnikan. Hfors 1926. Quist = Quist, A., smo. En Sdertrnsfrsamlings historia. 12. Sthlm 1930. r = rikssprkspverkat uttal,lokalt rikssprk. reg. regest. Resor i Stockholms ln, sammanstllda av Trafikfrvaltningen Stockholms Roslagens jrnvgar. Sthlm 1930. Rietz. Se Rz. Ritter, O., Vermischte Beitrge zur Englischen Sprachgeschichte. Halle 1922. Rosenberg = Rosenberg, C. M., Geografisktstatistiskt handlexikon fver Sverige. Sthlm 188283. Roslund = Roslund, N. I., Huddinge kyrka och grdar. Sthlm 1932. Ross = Ross, H., Norsk Ordbog. Chra 1895. RydhSchnittger = Rydh, H. och Schnittger, B., Dr fdrenskummel st. I.2:a uppl. Sthlm 1928. RyghPersonn.= Rygh, O., Gamle Personnavne inorske Stedsnavne. Kra 1901. Rz = Rietz,J . E., Svenskt dialektlexikon. 12. Lund 1867. = Rf = Rf,L.F., Ydremlet. rebro 1859. Sahlgren,J., Gllersta by och grdnamn.I: Saxons bok p 75rsdagen. Sthlm 1934. Hlsingborgstraktens ortnamn. I: Hlsingborgs historia. Upps. 1925. Sahlgren Klingared = Sahlgren,J.,Vstgtska ortnamn av typen Klingared (LU 1918). Sahlgren Nysund = Sahlgren, J., Nysunds sockens grdnamn. I: Nysunds socken. Minneskrift 1938. rebro 1938. Sahlgren Skagershult = Sahlgren, J., Skagershults sockens naturnamn (SvL B32). Sthlm 191235. Sahlgren, J., Vad vra ortnamn bertta. l:a uppl. Sthlm 1932. SAOB = Ordbok ver svenska sprket, utg. av Svenska Akademien. Lund 1898ff. Saxn Fini, vattendragsn. = Saxn, Ralf, Finlndska vattendragsnamn (SNF 1:3). Hfors 1910. Saxn Sprkliga bidrag = Saxn, Ralf, Sprkliga bidrag till den svenska bo sttningens historia i Finland (Bidr. t. knnedom af Finlands natur och folk. H. 63). Hfors 1905. Saxons bok p 75rsdagen. Sthlm 1934. Schagerstrm = Schagerstrm,Aug., Ordlista fverVtmlet i Roslagen (SvL 10:1). Sthlm 1889. Schjtt = Sehjtt, S., Norsk Ordbok. Oslo 1914. = Schlyter = Schlyter, C. J., Ordbok till Samlingen af Sveriges Gamla Lagar. Lund 1877.

Schmeller = Schmeller,J . A., Bayerisches Wrterbuch. 2. Ausg. von G. Karl Frommann. Mnchen 187277. SchroderusDiet, quadr. = Schroderus, Ericus,Dictionarium quadrilingue sueti cum germanicum latinum grsecum. Utg. av B. Hesselman. Upps. 1929. Schroderus, Ericus, vers, av Comenius Uplste Gyllene Tungomls Dr. Sthlm 1647. Schrder, E., Deutsche Namenkunde. Gttingen 1938. Schweiz. Id. = Schweizerisches Idiotikon. Frauenfeld 1881ff. Schck, H., Uppsala d (UU 1914). Schtte, G., Offerpladseri Overlevering og Stedminder (Studier fraSprog og Oltidsforskning 112). Khvn 1918. Personnavne i Stednavne paa ing (Blandninger 2). Khvn 1916. Schtte Danske Stednavne = Schtte, G., Danske Stednavne fra Arilds tid. (Studier fraSprog og Gldtidsforskning 146.) Khvn 1927. Schtte, G., Our Forefathers,the Gothonic Nations.II. Cambridge 1983. Schnfeld = Schnfeld, M., Wrterbuch der altgermanischen Personen und Vlkernamen. Heidelberg 1911. Seip, No. Sprkhist. = Seip, D. A., Norsk sprkhistorie til omkring 1370. Oslo 1931. Setl, E. N., Bibliographisches Verzeichnis der in der Literatur behandelten lteren germanischen Bestandteile in den ostseefinnischen Sprachen. Hfors Lpz. 191213. SE = SamfundetSanktEriksrsbok, 1903ff. SFSS = Samlingar utg. av Svenska fornskriftsllskapet. 1844ff. SHVU = Skrifterutg.avKungl.humanistiskavetenskapssamfundeti Uppsala. 1890ff. Siebs, Th., Geschichte der friesischen sprche. Grundriss der germanischen philologie Bd 1, s. 1152ff. Strassburg 1901. Sievers, E., Altgermanische Metrik. Halle 1893. SieversBrunner Altengl. Gr. = Sievers, E., Altenglische grammatik. Nach der angelschsischen Grammatik, neubearb. von Karl Brunner. Halle 1942. SIOD = Skrifter utg. av Institutet fr ortnamns och dialektforskning vid Gteborgs Hgskola. 1918ff. sk = skatte(hemman, mantal). skg = skeppslag. skutj= skatteutjord. sn(r) socken, socknar. SNF = Studier i nordisk filologi.Hfors 1910ff. Socknen p dmorden. Anteckningar till Skogs sockens historia sammanfrda av Nils C. Humble. Lund 1944. Sohlberg Skee = Sohlberg, G., Ortnamnen i Skee socken Bohusln (OGB 20:1). Gbg 1943. SOS = Sydsvenska ortnamnssllskapets rsskrift. 1925ff. SOV Sveriges ortnamn, Vrmlands ln. 1922ff. SO = Sveriges ortnamn, lvsborgs ln. 1906ff.

Spegel = Spegel, H., Glossarium SveoGothicum. Lund 1712. Stenberger, M., land under ldre jrnldern. Sthlm 1933. St.Neoph. = Studia neophilologiea.Ajournal of Germanie and Romanic philo logy. Steenstrup = Steenstrup, J., Indledende S>tudier over de seldste danske Sted navnesBygning(K.DanskeVidensk.Selsk.Skr. 7. R.,Hist, filos.Afd. 1:3). Khvn 1909. Steenstrup, J., De danske Stednavne. Khvn 1908. Stenbrohult = Stenbrohult i forntid och nutid. 12. Vxj 1923. Stockholmstrakten Stockholmstraktens natur och kulturminnen. Utg. av R. Sernander, E. Granlund, K. A. Gustawsson och G. Selling. Sthlm 1935. Stud., A. Kock Studier tillgnade Axel Kock.Lund 1929. Stud. Unger = Sproglighistoriske Studier tilegnede Professor C. R. Unger. = Kra 1896. Studies in english philology. Amiscellany in honour of Fr.Klseber. Minneapolis 1929. Styffe Sku = Styffe, C. G., Skandinavien under unionstiden. 3:e uppl. Sthlm 1911. Svenska lantmteriet 16281928. 13. Sthlm 1928. Sverige Sverige. Geografisk beskrivning utg. av Otto Sjgren. 15. 1929 1935. SvL = Bidrag till knnedom om de svenska landsmlen ock svenskt folkliv. Symb. phil. Danielsson = Symbolae philologicse O. A. Danielsson octogenario dicatae. Ups. 1932. Sderwall = Sderwall, K. F., Ordbok fver svenska medeltidssprket. Lund 18841918. t = torp. Tamm = Tamm, Fr., Om avledningsndelser hos svenska substantiv, deras historia och nutida frekomst. (SHVU 5:4.) Ups. 1897. Tengstrm = Tengstrm, C. G., Studier ver sydbohuslnska inkolentnamn. Gbg 1931. tg = tingslag. Tham = Tham, W., Beskrifning fver Stockholms ln. Sthlm 1850. Thorkelstson, Jon, Supplement til islndske Ordboger. Anden Samling. Ny Udg. Khvn 1895. Thulin Delningsgrund vid skifte = Thulin, G., Historisk utveckling af den svenskaskifteslagsstiftningenmed srskildt afseendefrgan om delnings grund vid skifte. Sthlm 1911. Thulin Mantalet = Thulin, G., Om mantalet. 12. Sthlm 1890, 1935. Tibell = af Tibell, Wilhelmina, BeskrifningfverUttringe och Rnninge. Sthlm 1875. Tiselius = Tiselius, G. A., Ljud ock formlra fr Fasternamlet i Roslagen (SvL 18:5). Sthlm 1902. Torp = Torp,A., Gamalnorsk ordavleiding.I:Hsegstad, M. og Torp, A., Gamal norsk ordbok. Kra 1909.

Torp Nyno. EO = Torp, A., Nynorsk etymologisk ordbok. Kra 1919. ^ = Torp Wortschatz = Torp, A., Wortschatz der Germanischen Spracheinheit = unter Mitwirkung von Hj. Falk giizlich umgearbeitet von A. Torp. Gt tingen 1909. Trap = Trap,J . P., Kongeriget Danmark. Fjerde omarb. udg. udg. af Gunnar Knudsen. Khvn 1919ff. Tydn u och o Tydn, F., Vok. u och o i gammal kort rotstvelse i upp och mellansvenska ml. Upps. 1924. Tljebygden. stra Sdermanlands kulturhistoriska frenings rsskrift. 1941ff. UFT = Upplands fornminnesfrenings tidskrift. UNT = Upsala Nya Tidning. UNTJ = Upsala Nya Tidnings julnummer. Upmark = Upmark, G., Upplysningar om folksprket i Sdertrn. Sthlm 1869. Uppland. rsbok frmedlemmarna i Upplands fornminnesfrening. 1940ff. Upplndskt. Valda uppsatser ur Upsala Nya Tidnings julnummer utg. till tid ningens 50rsjub. 1940. Upps. 1940. UU = Uppsala Universitets rsskrift. WaldePokorny = Walde, A., VergleichendesWrterbuch der indogermanischen Sprachen, herausgeg. u. bearb. von J . Pokorny. BerlinLpz. 193032. Var. rer. voc. = Variarum rerum vocabula cum sueca interpretatione Sthlm 1538. Utg. av A. Andersson. Upps. 1890. Wedberg Lidingliv = Wedberg, Birger, Lidingliv i gamla dar. Sthlm 1924. Vendell = Vendell, H., Ordbok ver de stsvenska dialekterna. Hfors 190407. Wennberg. Se Ordbok... Wessn = Wessn, E., Svensk sprkhistoria. 2. Ordbildningslra. Sthlm 1943. Wessn, E., De nordiska folkstammarna i Beowulf (VHAAH 36: 2). Sthlm 1927. Forntida gudsdyrkan i stergtland. 12. I MFM 1921 och 1922. Wessn Nord. namnst. Wessn, E., Nordiska namnstudier (UU 1927). Upps. 1927. Wessn, E., Sknningebygdens ortnamn.I:Sknninge stadshistoria.Linkping 1929. Studier till Sveriges hedna mytologi och fornhistoria (UU 1924). Upps. 1924. Wessman = Wessman, V. E. V., Samling av ord ur stsvenska folkml.Hfors 192532. Westerin = Westerin, G., Vsterhaninge och Musk socknar. BSK 9. Strng ns 1807. Westin Grdinge. Se Grdinge! Westman = Westman, I., Nylndska namn. 1. Hfors 1935. VFT = Vestergtlands fornminnesfreningstidskrift. VF = Vstmanlands fornminnesfreningsrsskrift. VHAAH = Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar. VHAAM = VitterhetsHistorie och Antikvitets Akademiens Mnadsblad. 1872ff. vid. = vidimation, vidisse. Wigforss Wigforss,E., Sdra Hallands folkml (SvL B 13). Sthlm 191318.

Wilmanns = Wilmanns, W., Deutsche Grammatik. Strassburg 1896. Wright = Wright,J., The English Dialect Dictionary. Oxford 18981905, VSL = Vetenskapssocieteten i Lund rsbok. 1900ff. Xen. Lid. = Xenia Lideniana.Festskr. tillgnad professor Evald Lidn. Sthlm 1912. y yngre. Zachrisson,R, E., Englishplacenames in ing of Scandinavian origin (Sprkvet. sllsk. i Upps. frh. 192224). UppS; 1924. ZONF = ZeitschriftfrOrtsnamenforschung. 195ff. lander = lander, A. T., Konsonanterna i stergtlands folkml. 12. Upps. 193235. = ldre. deen deen, N., Studier i Smlands bebyggelsehistoria. Lund 1927. LM rebro lns museum.

Kllor.11585:1 etc. betecknarr och nr iU p p l a n d s handlingar, KA. Framfr vriga landskapshandlingar utsttes landskapsnamnet (Sd., Vstm. etc.). Srskild uppmrksamhet frtjna: 1509:1 = Uppsala domkyrkas rkenskaper 150409. J f r D 16. 1588:2. En volym innehller en jordebok ver kyrkogods i Uppland, enl. registret (senare uppgjort)frn 1534. A 8 = Registrum ecclesie Upsaliensis, upplagt 1344, RA. Se SD 1 s. X. Strre delen tryckt i SD. A 9 = Registra ecclesie Lincopensis, skriven under 1500talens frsta rtion den, RA. Se Nygren, E., Registra Ecclesie Lincopensis, Linkpings stifts biblioteks handl.NS Bd 8, Link. 1941, jmte Register och frteckningar ib. N9 Bd 4:1,Link. 1944. A 11 Registrum ecclesie Lundensis, upplagt 1494, RA. Strre delen tryckt i SD och LU eller registrerad i Rep. A 12 = Registrum de bonis prsepositurae Scarensis. Kopiebok frnmedeltidens slut. RA. A 13 Helgekors'prebendes i Vsters brevbok.Avskrifterfrnmedeltidens slut av handlingar ren 13581451. RA. A 14 = Yidimation 1498 avLinkpings domkyrkas jordabrev frn 14131491. RA. A 15 = Liber ecclesie Strengnensis. Originalanteckningar och avskrifterfrn 1200 t.o.m. 1400talen. RA. A 16 = Skara domkyrkas jordebok. Avskr. av handl. t.o.m. 1505. RA. A 17 = rkebiskop Henriks kopiebok. Avskr. av handl.frn 18921400. RA. A 134 = Sjlamssolngd frnNrke, 1500t:s brjan.KB. Nu fotografisktut, given med inl. av O. Wieselgren (Ett minne frn Nrkes medeltid. Sthlm 1945). A 134 a = Nydalaklosterskopiebok,upplagd 15061508. KB. Se R.Eriksson i Nordisk tidskriftf.bok och biblioteksvsen 1937 s. 216ff.och MNSF 1943 s. 65ff. (srskilt frteckningen ver brev, vilkas original icke ro knda, s. 78).1 Uppgifterna om urkunder i ADserierna i RA bygga i huvudsak p fr teckningarna i RA; ienstakafallha dessakompletterats med egnaiakttagelser. J f r i vrigt not till litteraturfrteckningen. ldre lexikaliska arbeten upptagas i litteraturfrteckningen.

Ahd. Gl. = Die althochdeutschen Glossen. Ges. und bearb. von E. Steinmeyer und E. Sievers. 15. Berlin 1879ff. Ann. Dan. Se Jorgensen! Arboga tb = Arboga stads tankebok, utg. av E. Noreen och T. Wennstrm (SFSS 53). Upps. 193540. Arv. Sigg. brevv. Arvid Siggessons brevvxling. Med en komm, av L. Sjdin... Vsters 1932 (Gamla papper ang. Mora socken 2). Aschaneus. Se Gihl i Litteraturfrteckningen! ATA = Antikvarisktopografiska arkivet i Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. (ven sckeninventeringar, som nnu icke ro renritade och drfr icke influtit i arkivet, men som jag med vlvilligt tillstnd av antikvarie K. A. Gustawsson ftt taga del av, ha anfrts med denna beteckning.) Avia Ripensis = Samling af Adkomster. . . forRibe Domkapittel og Bispestol, nedskr. 12901518. Udg. af O. Nielsen. Khvn 1869. B 1416 = Lars S'parres kopiebcker, skrivna p 1630 och 40talen. RA. Till stor del tryckta i SD, Trolles jb och registrerade i Rep. Se srskilt P. Sjgren, Slkten Trolles historia s. 359ff. (Upps. 1944.) B 19 = avskr.frn15001700talen.RA.Samlingennyligenomordnad,varfrbe teckningarnaa,b,cicke verensstmmamed uppgifternai exempelvis SMR. Beowulf, citeras efter Beowulf and the fight at Finnsburg. Ed. Fr. Klseber. Boston 1928. Bergshammarssaml. => pergamentsbrev i Bergshammarssamlingen. RA. Bibyark.= pergamentsbrev i Bibyarkivet, lst efterfotostat i RA. boskl = boskapslngd i KA. Broman, O. J., Glysisvallur, utg. af GestrikeHelsinge nation i Uppsala. Ups. 1911ff. Broocman = Broocman, C. F., Beskrifningfwer the i sterGtland Befinte lige Stder, Slott. . . med mera. 12. Norrk. 1760. BSK 7 = Frteckning p ldre handskrifteri Strengns lroverks bibliotek och Sdermanlands fornminnesfreningssamlingar av V. rnberg. BS'K 7 s.I l l ff. 1889. Bullarium Danicum. Pavelige Aktstykker vedrorende Danmark 11981316. Udg. af Alfr.Krarup. Khvn (1931)32. Bth = Acta pontificumsvecica. 1. Acta cameralia. Ed. L. M. Bth. Holmise 1936ff. Baejatal = Bsejatal Islandi 1930. Reykjavik 1930. Brstiis kyrkoarkiv. ULA. BrtzellWieselgren = Wstgtha Laghen. Utg. i fotogr.tr. av A. Brtzell och = H. Wieseigren. Sthlm 1889. C 4 = Register ver Karl Knutssons och drottning Katarinas jordabrev, sannolikt till strre delen upprttat p 1450talet. RA. Se Bth i Saxons bok s. 66'ff.och jfrLnnroth Scandia 1938 s. 172 not 2. Enligt meddelande av fil.lic.J . Liedgren rbrevfrteckningentroligen en avskrift (verkstlld p 1470t.?).

C 7 Jordebok frn 1457. RA.J f r Bth a,st. C 8 = Anteckningar frn 1470t. rrande arvet efter Karl Knutsson. RA. J f r C 4. C 9 Ivar Axelssons (Tott) uppbrds och utgiftsbok fr Gotland 148587. RA. = C 11 = Jordebok ver landbor och skattebnder p Fring frn medeltidens slut (1480*t.?). RA. C 13 = Jordebok och rkenskaperfrngl., Vgl., Sml., Nrke, Vstm., Uppl., medeltidens slut. RA. C 14 Lars Axelssons (Tott) jordebok frn 1476. RA. C 15 = Jordebok p Fgelviks landbor m.m. 147376. RA. C 21 Jordebok . fru Gunnhild Johansdotters (Bese) arvegods och hennes man herr Erik Turessons (Bielke) arvegods i Skne och Blekinge. P frsta sidan daterad 1514. RA. C 23 Ivar Axelssons (Tott) jordebok frn 1482. RA. C 24 = Jordebok och rkenskaper m.m. frn 148890, tillh. Ivar Axelssons (Tott) nkaMagdalena Karlsdotter.RA. C 25 = ke Jnssons Svarte Skning brevbok och rkenskapsbok 1467ff. ( 1473?). RA. C 26 Skattebok fr Skldinge socken 1477g. Enligt fil. stud. Stig Bjrklund, som jag tackar fr denna uppgift, har inbyggar namnet klar knamnskaraktr; till namn p andra byar i socknen bildas f.. inkolentnamn med det vanliga karlar. Frn Ore sn an fres i ULMA lvdalingar 'inv. i lvdalens sn', vilka emellertid vanligenkallas lvkarlar. I svar p frgelistoruppgivas vidare gran grdingar, rvvlingar (ULMA 16339), siljansnsing (ULMA 3101:2), men dessa formerkunna, som arkivare H. Sthlfrmigppekat, icke vara genuina; folket i Grangrde kallas grngskarlar, en form, som jag sjlv ofta hrt anvndas i Gagnefs sn. Svl Grangrde som Siljansns ro unga bildningar. Mjligen kan man ifrgastta, om de i bruk varande inkolentnamnen p ing i detta landskap ver huvud taget bra betraktas som fornrvda. I Islingby i Tuna isn freliggermjligen ett inkolentnamn *islingar < *yt(s)lingar (se nedan s. 303). C Norrland ven i Norrland ro inbyggarnamn p ing sllsynta. De synas vsentligenanvndas ominbyggareistrreomrden,landskap,bygder

och socknar, t.ex. mellpading, mellparing (Nordlander Norrl. saml. 1 s. 230, ULMA6307a, Hedlund,Tannerhagen),1 hrjedaling (Hedlund), hrr oling(Tannerhagen),2herr oling,hrjing(anvntilssn,Dalarna d d ULMA 3058;jfr SAOB), hlsing, hammerdaling till Hammerdal (Hed lund), offerdaling till Offerdal (ib.), jttendaling till Jttendal (Nord linderSvL 1909 s. 40), Ijusdalning till Ljusdal (ib. s. 42; Tannerhagen uppger doling), fjtdalingar till Fjtdalen, sr oling r i Srdals d o grnden, sju byar i Rogsta sn, hksockning till Hgs socken (Nord linder aa s. 42), ovanskogsing r eller uppsockningor i Hede och o Tnns snr, oppisockingar i vre delen av Ljusdals sn (Tanner hagen), srmlvingar och nrmlvingar i byarna sder resp. norr om Ljusnan i Ljusdals sn (Tannerhagen). Ett rent knamn r vill vattningar 'de som bo utivtna\ bygden kring Storsjn i Forsa sn. Typen synes vsentligen vara inskrnkt till ortnamn p dal. Lik heten mied de* norska inbyggarnamnen r ptaglig; mrk namnen p sock(n)ing. Som exempel p ingavledda inbyggarnamn i ortnamn kunna anfras: Hemlingby, by i Valbo sn, Gstriklands stra tg, Gvi. 1 Hm . lingaby 1432, hemlingebi 1541, Hemblingeby 1543 (se Nordlander Norrl. saml. 1 s. 267). Nordlander freslr betydelsen 'de i hem grden (ldsta grden) boendes by?', vilken emellertid frefallerfga sannolik. Jag fredrar att uppfatta frleden som en avledning med suffixet Ung av terrngordet hammar 'stenbacke', som r vlknt ven frn andra med ing bildade ortnamn (jfr nedan s. 508). Hlsingland helsingelond 118897 SD 1 s. 123 or etc. Namnet innehller ett inbyggarnamn hcelsingar, belagt redan hos Saxo (Iamtorum atque Helsingorum regem s. 132) och tidigt upp visat som tillnamn (thoriri dicti hselsing 1296 SD 2 s. 222 or). Grund ordet r uppenbart naturbeteckningen hals\ vilken lokalitet som av Brev 5/i och 29/i 1945 frn frken Ulla Hedlund, som varit vnlig att fr min rkning uppteckna inbyggarnammsskicket i Rdns sn i Jmtland och dr anvnda namn p innevnarna i kringliggande bygder, och meddelande 20 /io 1945 frnfil.kand. Thure Tannerhagen, som jag tackar fruppgifter om inbyggarnamn, som ro i anvndning i Ljusdals sn, Hlsingland. 2 J f r rddjl, anvnt i lvdalens sn, Dalarna (ULMA 7852). Namnet hrr dllng r tydligen en sekundr utvidgning av samma art som de norska in byggarnamnen p doling vid sidan av dol.1

setts r omstritt (se litt, i Hellquist EO s. 385, HolmbckWessn, Sv. landskapslagar 3 s. XLVIII och Tunberg i Fornvnnen 1940 s. 10ff.). Nordingr, sn i ngermanland. norungaradh 1314 SD 3 s. 150 avskr. 1344 i reg. eccl. Ups., nordungaradh 1316 ib. s. 238 avskr. ib., 130219 ib. s. 430 avskr. ib., Nordhungaradh 1324 ib. s. 655 or etc. Frleden r enligt Nordlander (YHAAM 1895 s. 114; jfr Norrl. saml. 1 s. 196) avledd av bynamnet . nysv. Nordhorn, nu Mjllom i samma sn, som i dagligt tal kallas noksm. Sockenborna kallas nHgcer. Annorlunda, men mindre troligt, Hellquist EO. Den ldsta formen beror kanske p association med Nor, namn p socknen nr mast s. om Nordingr. . nysv. Skiedunge tresk vid byn Skedum. Se Nordlander VHAAM 1895 s. 114, Norrl. saml. 1 s. 16. Gotland Frn Gotland r typen skert styrkt: gammalgrning 'inv. i Gammalgarn''Gotl. ordb. Ijugrning wuganiy 'inv. i Ljugarn\ norrlnning 'inv. i Norrlanda* Gotl. ordb. ny rning Nignning (uppgivetiSandasn) Sve Ortn. 44 (excerpt g i SOA) 'inv. i stergarn'. Enligt H. Gustavson r namnet ej lngre i anvndning (SOA). stergarn kallades frr Ny arn (nmgan, Ny g garnn sogenn 1594 jb). ster rning 'inv. i stergarn' Gotl. ordb. g I Gotl. ordb. anfres under byng(e) frutom betydelsen 'bungebo' ven folket i en viss by (bi). Ex. Nrdbyngar, folketi Nrbiskifte i Vamblingbo. Kyrk, Holmoch Westarbyngar i ja, folket i Kyrk, Hohn och Westarbin, och som normaliserad form fresls alterna tivet ?*bying. Det ser slunda ut, som om ingsuffixethr kunnat trda i funktion ven vid namn p by(n), ett verraskande fr hllande med hnsyn till att motsvarande fastlandsnamn regelbundet ha inbyggarnamn p boar, ett suffix, som r tidigt styrkt ven p Gotland (halhwis:boar, litlu :folboa :garpa till Hellvigs och L. Foler Sve Gutn. urk. s. 41). Av ortnamn, sammansatta med inbyggarnamn p (l)ing,ung, m nmnas Ajmundlingsvidar, dimundligsvidar, skogstrakt p Hajdi, Lojsta sn, Gotl. s. hd, vars frled synes vara gen. av ett inbyggar

namn *ajmundling 'inv. i Apnunds\ en grd, belgen i Gerums sn v i d sdrakantena v Hajdi, ochvidare Kviungsngen (Sve Ortn. enl. excerpt i SO ), ng nraAiriksg d i Bro sn, Gotl. n. hd, enligt A Gustavsonnuejbekant (SOA),vilketsynesinnehllaett inbyggar namn,avletta v Kvie (qwie, qwe 148587 C 9 passim, t.ex.f. 14r., 97v.,98r., v., 100r.) i samma sn. I Ljugrnings tuganigs, Liaugen nes 1732 Neogard, g d i Burs sn, Gotl. s. hd, freligger gen. a v det ovan anfrda inbyggarnamnet. 1 Finland I litteraturen ha fljande fall ptrffats: bemlingar 'inv. i Bemble9 (Brages rsskrift 1909 s. 151). blingarna 'inv. i Ble' (Karsten Sv. bygd 2 s. 24). harvungarna 'inv. i Harvstrmf (ib. s. 52). korsungarna 'inv. i Korsns9 (ib. s. 50). ktungarna 'inv. i Ktns9 (ib. s. 32). Det r lockande att bedma tminstone en del av de talrika namnen p ings, ungs p samma stt som Ljugrnings. S kan t.ex. Ronnings rnigs i Grtlingbo sn varagen.sing,avett inkolentnamn ron(n)ing 'man frnRone\ en socken, belgen omkr. 1 mil n. om Ronnings. Sockennamnet uttalas rna. Typen har d en fullstndig parallell i de ovan behandlade sknska namnen p ingens, t.ex. timringens till Simris(hamn), Bssingens till Blisstorp; det sknska Kor ingens 'hans (grd) som bor vid korran9 skulle d motsvaras av r Bryungs 'hans (grd), som bor vid bryan' (jfr Gustavson OU 1988 s. S^f.). Den vida vervgande delen av de gotlndska ings, ungsnamnen ha lokal betecknande grundord; Gustavson nmner a.st. Almungs, Broungs, Bryungs, Brntings, Hult ngs, Kviungs, Myrungs, Nsungs, Hajdungs (i Hejdeby), Soj u dungs (vid Sojdeby). P liknande stt kan man bedma t.ex. Hellings, fr svunnen grd i Stenkyrka sn (Hllmark nedanfr vgen SOA), Krklings i Krklingbo sn (jfrkrkla 'torr,kvistiggren' Gotl. ordb. och se nedan s. 512), Kysings (till kjusa, om vilket se nedan s. 364f.), Pilungs i Msterby sn (jfr Pilgrds i Boge och Nrs snr), Risungs i Rute sn (jfrnedan s. 457), Ytlings i Bro sn och Ytings i Forsa sn (jfrUtalskog i lskogs sn, Utbunge i Bunge sn o.s.v.ochjfrnedan s. 308f.)? sterlingsi Stngasn.Hellquist (s.218f.) betrak tardessa namn som ursprungligaw^namn, som ombildatseftermnsterav de talrika gotlndska ortnamnen p s. Det magra ldre formmaterialet synes nrmast stdjaHellquists uppfattning(jfrY. Jansson i APhS 10 s. 6). Frgan, som mste lsas i samband med problemet om den gtfullabristenp iomljud i namn som mlings, Attings, Ronnings, Svalings, Tatings etc.,krver en grund ligare underskning, som dock icke kan rymmas inom ramen fr denna avhandling.1

molpungarna 'inv. i Moikip' (Saxn Fi. forum. fr. tidsskr. 21:3 s. 37). Bynamnet uttalas enligt Karsten Sv. bygd 2 s. 54 mtype. nmpungarna 'inv. i Nmpns' (Karsten aa s. 35). tjbungarna 'inv. i Tjby' (ib. s. 57). vargungarna skymfligbenmning p inv. iBerg, frrkallat Varg eller TJlv,uttalat vargyn, kvyn (Karsten Sv. bygd 1 s. 296). vasung 'student frn Vasa' (Langenfelt s. 13). jbungar 'inv. i Berg' (Saxn Sprkliga bidrag s. 273). Jfr ovan. Av dessa hrrra allautom det frsta frn sterbotten. Pfallande r wwgravledningarnas stora frekvens och de genomgende elliptiska avledningarna. T. o. m. vid ett namn som Tjby har suffixet trtt i funktion, ehuru namnen p by i dessa trakter f.. synas fredraga inkolentnamn p byggar (;finnbyggar till Finnby, nsbyggar till Nsby, rangsbyggar till Rangsby Karsten Sv. bygd 2 s. 25, 36, 38). Det egendomliga jbungar r vl nrmast en analogisk bildning efter tjbungar Tjby ligger i Korsns, grannsocknen till Berg. Fr typens datering r namnet harvungarna, enligtKarstenuttalat harrv uggan, av visst intresse. Grundordet uttalas harrstrm och skrives Harffuastrom 1494 Sthlms jb 147498 s. 253, Sthlms tb 14921500 s. 165, Harfstrm 1546, 1552 etc. I uttalet br v ha fallit mycket snarteftersynkopenavmellanvokalen, ochd inbyggarnamnetmste ha avletts, medan detta nnu stod kvar, kan det med strsta sanno likhet dateras till tiden fre medeltidens slut. Som exempel p inbyggarnamn i ortnamn kunna anfras: Hlsinge, sn i Nyland in Heelsingaa, verskr. in Helsingaa 1351 SD 6 s. 302 avskr. DS (vriga belgg se G. Hausen Nylands ortn. s. 181). Namnet mste ursprungligen ha betecknat den stora , som genomflytersocknen. Frleden br, som Karsten framhller (NK 5 s. 176), sannolikt sammanhllas med bynamnetRckhals (Reckhals, Reckhalisbhle 1401 Hausen aa s. 200) i samma sn, vars senare led r den vanliga terrngbeteckningen hals, enligt Karsten hr i bety delsen'frbindelseledmellantvstrnder'el.dyl. Sannolikt br man utg frn en grundform ^Heelsingaa'Halsbornas '. Om fini, namn p Hlsing se f.. Westman s. 44f. och dr cit. litt. kalenningiatekt 1316 SD 3 s. 253 avskr. DS innehller ett in byggarnamn *kalenningiar, bildat till ortnamnet Kaland, om vilket se Karsten OU 1936 s. 3ff.

nningeby, by i Jumala sn, land. oneem omkr. 1325 SD 4 s. 3 or, oninggeby 1330 ib. s. 170 avskr. DS, oningiaby 1338 ib. s. 631 avskr. DS (se vidare G. Hausen lands ortnamn s. 99f.). Som framgr av belggen, r det nuvarande namnet att betrakta som sekundrt till det ldre 0neem\ det r sammansatt med ett ellip tisktbildatinkolentnamn*ningar'nemsbor';jfrFlatebyn :Flatunga byn m. fl. ovan s. 51ff. Samma inkolentnamn freligger i natur namnet oningiawiik 1330 SD 4 s. 170 avskr. DS. Fr vrigt m nmnas de av Saxn (Sprkliga bidrag s. 270) anfrdanaturnamnen Harvungfjlin, ijen, ijskatan, Korsungfjlin, skatan, ijen, Tjbungfjlin, skatan, sammansatta med de ovan omtalade inbyggarnamnen. Det hr anfrdamaterialet skulle betydligt kunna utkas, men jag tror, att det r tillrckligt fr att ge en frestllning om de med ing, ung, Ung bildade inbyggarnamnens karaktr i de nordiska sprken. Ngra sammanfattande anmrkningar m gras. Avledning utan ellips till sammansatta ortnamn r utmrkande fr vstnordiskt sprkomrde. Typen r praktiskt taget allenardande i fvn. och dominerar klart i Norge, Bohusln och Vrmland; ven i Dalsland, Vstergtland och n. Halland r den vl representerad. De ftaligaexemplenp ingavledda inkolentnamn i Norrland ro prak tiskt taget genomgende av denna typ. Att den r gammal, framgr av det regelbundna iomljudet i fisl. och fno., vartill strdda mot svarigheter ptrffas ven i svenska dialekter. I fda. r typen helt obekant. I nyda. och sknska dial, frekommer den, men spelar av materialet att dma en vida mindre roll n p vstnordiskt omrde. P stnordiskt omrde mter den f.. i de svenska inbyggarnamnen p lnning, bildade till landskapsnamnen p land, samt i de got lndska p gnning,lnning. I ortnamn,sammansattamed in byggarnamn, har t y p e n p r a k t i s k t t a g e t a l d r i g kommit t i l l anvndning; hr utsttes senare leden regelmssigt fr ellips. Avledning med ellips av senare leden mter redan i de tidigaste belggenfrnnordisktsprkomrde,nmligensknungar ochSolongi. Dennatyp harf..gjortsigbetydligtstarkare gllandep stnordiskt omrde n p vstnordiskt; i fvn. r den med nyssnmnda undantag praktiskt taget oknd. I nutida norska och vstsvenska dialekter, framfrallt i Vstergtland, r den dock ganska vl representerad.

De fda. exemplen uppvisa genomgende ellips, och ven i nutida danska och sknska dialekter spelar typen en viktig roll. De ftaliga belggen frn Finland visa ellips verallt, dr s r mjligt. I de inbyggarnamn, som ing i ortnamn, r detta regel: d e t t a v ett sammansattgrundorda v l e t t inbyggarnamningr i ett ort namn, u t s a t t e s grundordets senare l e d p r a k t i s k t t a g e t g e n o m g e n d e fr ellips. Ur de ovan meddelade exempelsam lingarna m nmnas da. Lumsinge Molle (Lumss), Mumlingbk (Mommark), sv. Blissingatorpet (Blisstorp), Brunnsingabackarna (Brunnshult), Hillingagrden (Hillehaga), Ramsingag r ar a (Rams d n s), Breinge hed (Bredared), Styringe skog (Styrestad), Buxungerd (Bockstjrn), Rvlunge mad (Rvls), Hsslinge fiske (Hsselstad), Kolingared (Klaby),Romsingabyn (Romss), Rapungaberget (Rapen skr), rsingabyn, rslngasjn (rss), Svalungebyn (Svalhede), Sillingebyn (Sillerud), Sljungeskogen (Slboda), F rninga ng (Fr lsa), fsv. Gnistling mad (Gnystuthorp), Hringetorp (Hrenss), Inglingehg (Ingelstad), fsv. Kurungahradh (Korestad), fsv. Skept lingaqurnum (Skaftathorp), Traningehult (Transj), Vcklinge (Vckelsng), Halsinge hamna, Hlsinge by (Hallsj), fsv. Karlungs kirkia (Karlsa), fsv. sillingeboda (Sillsta), nningeby (nem). Mot dessa kunna endast anfras Arlenningahundare (Arland), sannolikt ensenare, p analogi beroende utvidgningavArlenda hundare,Kalen ningiatekt (Kaland), bda avledda av grundord p land, och ngra naturnamn i Fjre hd i Halland (Businge s, rmevllinge mosse, sj). Tendensen till ellips r utan tvivel urgammal. Srskilt intresse tilldrar sig den bildningstyp, som jag ovan kallat partiell ellips, som innebr, att man vid avledning lter konsonan tiiska element ur grundordets senare led, vanligen uddljudet, kvarst i det nybildade inkolentnamnet. Grna bibehlles uddljudande Z s , som i ty. Harslinger Tor, Marschlinger Hof (Marsleben, Harsleben), vstg. munslingar, rslingar (Munslunda, rslsa), vrml. lngling, stensling, vxling, sling (.Lngelanda, Stenslanda, Vxlanda, s landa), medan ett r i senare leden bevarats i sknska Hstring till Listarum, lgring till Lkared, bollring till Bollerup, lddring till Lderup och s i da. bjesing till Bjersted, sknska varsing till Virrestad, dalm. leksing till Leksand. Andra exempel ro no. skaarving till Skaarvangen, rsjing till rskog, da. stenstring till Stenstrup, finlsv. tjbung till Tjby. Freteelsen synes mig vara vl

styrkt, ehuru den proportionellt r betydligt mer sllsynt n den normala ellipsen. Frutsttningen r, som ovan nmnts, att man yid bildningen av inkolentnamnet icke varit klart medveten om grund ordets etymologiska struktur, ett frhllande, som i sjlva verket torde ha varit det vanliga, d ett ortnamns betydelseinnehll r rtt och sltt orten, medan ett namns ursprungliga, etymologiska inne brd icke hlles aktuell i det talade sprket, ven om namnet r ltt att vid eftertanke analysera. Att den normala ellipsen trots detta r den vida vanligare kan frklaras av att den etymologiskt betingade uppdelningen av ordet vanligen sammanfaller med den fr sprk medvetandet naturliga. Frhllandet kan belysas av namn som no. bsting, krksting, raksting, tryksting, sknska snsting, vstg. s valst(r)ing, vrml. ulv ting, bildade till namn p sta(d), och dalsL elskunge, frskunge, torskunge, nskunge, vrml. blomskunge till namn p sko{g),vilka icke behva frklaras som elliptiska bild ningar utan kunna vara resultat av en ljudlagsenlig utveckling men som dock visa, att associationerna med sta(d) och skog icke varit tillrckligt starka fr att skydda namnen mot stympning. Frn forn sprken och ortnamn knner jag inga fulltskra exempel p partiell ellips, ehuru det icke r omjligt, att en dylik kan freligga i uppl. Hlsingehamna,Halsingaby, bildade tillHallsj, och Claudius Olavus' Vuenzellinghi, som vl terspeglar ett fda. *vendslingar och beteck nar invnarnaiVendshd, iVald. jbskrivet Vvndsltheret; i bda fallen ro dock ven andra frklaringsmjligheter tnkbara. Prin cipiellt synes det mig icke finnas ngot hinder fr att antaga, att partiell ellips kunnat ga rum i frlitterr tid, d de nmnda psyko logiska frutsttningarna fr dess intrdande kunnat freligga redan i fornsprken, ven om de fonetiskabetingelsernavarit mindre gynn samma. Avledningar till osammansatta ortnamn saknas praktiskt taget fullstndigti fisl. I fno. mta ett ftal fall, i nyno. flera, ehuru typen r vida svagare fretrdd n avledningar av sammansatta grundord utan ellips, och detsamma gller Bohusln, Dalsland och Vrmland. I Danmark dominerar typen och r ven starkt fretrdd i Skne. Det obetydliga materialet frn vriga stnordiska dialekter (Dalarna och Finland) visa jmte ortnamnen, att typenvarit vanlig ven hr. Att den r av betydande lder, framgr av flera skra exempel p iomljud i det danska materialet och de svenska ortnamnen.

I frga om frdelningen mellan ing och ung gller i fornvst nordiskan, att ing endast frekommervidavledningar utan ellips till sammansatta ortnamn, medan den dr sllsynta, till fno. begrnsade formen ung endast upptrder, nr grundordet r enkelt eller utsatts fr ellips. I nyno. ochvstsv. dial, mter ing ven i det senare fallet, men det r att mrka,attgrundordetviddessatillfllenganska sllan uppvisar iomljud i de norska namnen r det d oftasvrt att av gra, om namnet r en ursprunglig ingavledning eller en utvidgning av en gammal iabildning (dvre:dvring till Dovre). Avledningen ung har samma funktion som i fornsprken och upptrder slunda aldrig vid ett bevarat sammansatt grundord detta gller f.. hela det nordiska sprkomrdet. I Danmark r ing allenardande redan i de tidigare kllorna, men vxling mellan omljudda och oomljudda former (tyndring, tosing :morsingr, samsing) gr det sannolikt, att viven hr bra rkna med att ven ungvarit i anvndning, ehuru det redan frlitterrtuttrngts av ing. Det svenska materialet visar, att bda typerna varit fullt livskraftiga; vid sidan av harvung, kor ung, ktung, nmpung, vargung, vasung, *fullung, *hallung, s *karlung, *korung, *kviung, *malmung, *nordhung, Hranung, *vallung mta ingformer med iomljud som *bolming, *dning, *hirting, *hysing, *hsling, *kvning, *klling, *midhming, *svn ing, *vlling. En motsttning av samma art, som kunde konstateras i fvn., mter i de finlndskanamnen horvungar, korsungar qtc. gent emot gotl. gamalgnningar, nignningar o. s.v. Jmte frekommervenutvidgningen Ung, som av materialet att dma i stort sett huvudsakligen varit produktivt blott p st nordiskt omrde. P vstnordiskt mta endast enstaka exempel, s som fish kol r f ingar till Kolgrafir (Wessn NoB 1932 s. 81; sanno g el likt av knamnskaraktr, associerat med djurnamnet), kaldbaklingar till Kaldbak (Grettis saga), nyno. (ei)danglingartill (E)danger (NG 7 s. 74), nesling till Brunlanes, fno. Nes ar (Ross s. 993), tjomling till j Tjome (Refsums. 53),krylling, krlling till Krdsherad (ib.), tressling till Tretten (Ross tillgg 3). Frn Bohusln knner Tengstrm endast Snckling och Torpling. ster och sderut blir typen vanligare, s som sknska bjrling (Bjr), brumling (Brunnby), kivling (Kivik), rling (Rrum), tomling (Tommarp), tgling (Tgarp), vramling (Vram), vling (Everd), hall. dvlinge (Dvrred), hasselinge (Hass ungared), rannelinge (Rannered), skggelinge (Skggered), vstg.

gssling (Gsene;associeratmed appellativet; se Sahlgren Klingared s. 15ff.), *byrkling (Biork), tubbling (Tubbetorp), vrml. klevling (Klevane), Strmling (Strm); frn vriga delar av Sverige kunna ur ortnamn konstrueras *gnistling (Gnystuthorp), *hemling (hammar?), *kvistling (Kvis(t)berg?), *mrling (mar), *nsling (Ns), *risling (ris), *sk0fling (Skog), *verling (Yeramla), *vstling (vster), *yt ling (ut), *vling (ave), *0vling (ver). Av de anfrda exemplen framgr, att avledningen praktiskt taget endast frekommer, nr grundordet r enkelt eller undergtt ellips, vilket sannolikt samman hnger med den stligautbredningen. Frutsttningenfrbildningens produktivitet r de talrika inbyggarnamn p ling, i vilka l tillhr grundordet, som antingen r enkelt eller vid avledningen undergtt (partiell) ellips, t.ex. *edsling (Edsleskog), gisling (Gislv), *gr ss e Ung(Gressela), *hssling (Hsselstad), Hngling (Ingelstad), *karlung (Kaflsa), lngling (Lnglanda), munsling (Munslunda), *nybbling (Nybble),Stensling (Stenslanda),tibbling (Tibble),vressling (Vressel), pxling (Yxlanda), sling (sle, slanda), rsling (rslunda). Ur dylika namn har ett sjlvstndigt inbyggarnamnsuffix Ung ut vecklats.1 Utvidgningen ring har p liknande stt uppsttt ur inbyggarnamn, Naturligtvis har det fr suffixets uppkomst ven varit av betydelse, att ling verhuvudtaget grna upptrder vid sidan av ing ven inom andra kategorier n inbyggarnamn, men detta frklarar icke den geografiska fr delningen. Suffixethar tminstone i viss utstrckning ven i dessa fall upp kommit drigenom att det lsgjorts ur sdana bildningar som isl. krypplinger (till kryppill), fsv. nklinger (till nkl), fht. editing (till edili) etc. (se t.ex. Olson s. 26, Wessn Sv. sprkhist. 2 s. 42). Det spelar dock en srskilt viktig roll vid bildning av diminutiver och br i denna funktion betraktas som en kontamination mellan ing och det diminutivbildande Zsuffixet (Kluge 55, 56, Torp 36).Oftastkanman i de nordiskabildningarnapUngmer eller mindre tydligt sknja en diminutivbetydelse (jfr Johannesson s. 69), medan ing avledningen ursprungligen betecknat en allmn tillhrighet till grundordet. Detta frklarar,varfr de fvn.inbyggarnamnen praktiskt taget genomgende ro avledda med ing, medan Ung (jmte ung) r utmrkande fr patro nymica; hrstamningfrn eller tillhrighet till en p e r s o n innebr att veder branderyngre eller str i en beroende stllning (socialt lgre), i vilket fall det ligger nrmare till hands att tillgripa ett suffix med diminutivbetydelse (jfrKluge 55: wie denn berhaupt diminution und abstammung hufigmit einanderwechseln),medan invnarna i eno r t prinieipieljtst i ett fullkomligt objektivt och neutralt tillhrighetsfrhllande till denna.1

i vilka r tillhrt grundordet, t.ex. suntring, vlstring (till Suntak, Valstad) eftermnster av ottring (till Ottrava). Den synes dock vara mycket sllsynt. Avledningen torde huvudsakligen ha uppkommit genom av ledningar av grundord i genitiv, ssom bergsingar till Bergs (by), frsingar till Frs {hrad). P detta stt br man bedma fall som brussing till Brd, vomsing till Vomb, vassing till Vadje etc. I namn som leksing till Leksand, varsing till Virrestad hrrr s frn grund ordets senare led. Jag knner dock intet skert exempel p att sing p denna vg blivit ett produktivt suffix. Av namnen p ning bra hedningar, ningar, no. inderoyning (Lu Heggstad) och no. nesning, furnesning (Refsum MoM 1925 s. 54) sannolikt betraktas som sekundra utvidgningar till inbyggarnamn, somursprungligenbildatsmed wsuffix;jfrfsv. *hidhniriHenamora, fvn. eynir, no. *nesnir i Nesna fiordungr, om vilka namn se Sahl gren NoB 1935 s. 193f., Lundahl NoB 1937 s. 67 och dr cit. litt. Betrffandehedningarkangivetvislikhetenmed appellativethedning ha .spelat en roll fr suffixvalet; jfr det spogefulde Hedninger i Heden, anfrt av Schtte DF 1941 s. 19 (se ven Schtte Danske Stednavne s. 66) och se nedan s. 450. Namn som *frningar i Kalmar 1 och*ningariSknekunnamjligenhatillkommitunder inflytande . frn det vlbekanta ningar 'lnningar'. Teoretiskt br man ven hlla mjligheten ppen, att ningsuffix i yngre bildningar kunnat uppst genom avledningav ortnamn ibestmd form;jag saknar dock skra exempel p att s skett. Suffixet r f.. srskilt vanligt i Danmark, varifrn ur Schttes materialsamling m anfras bjrt ninger i Bjrt, borpninger i Borup, hartninger i Harte, lertninger i Lert, Umningeri Lime, l0jt{n)inger i Lojt, nivninger i Nibe. signinger i Sig, tarpninger i Tarp, varnsninger i Varns. Mjligen har suffixet hr frigjorts ur namn som horninger (tillHome), hnninger (till Han)7 ortninger till Orten, skerninger (till Skern), stavninger (till Stavri). Om man sammanfattningsvis vill ska bestmma den geografiska frdelningen av de bildnmgstyper, som representeras av inbyggar namn p ing, Ung, ung i de nordiska sprken, kunna tv ganska klart skilda omrden konstateras: 1. Ettvstligtnordligt omrde, omfattande Island, Norge, Bohus ln (med Askims hd i Vstergtland och Fjre hd i Halland), Dals land, Vrmland, Norrland. Suffixetspelar nnu i dessa trakter med

undantagav Norrland enmycketviktigroll vidbildning av inbyggar namn. Den avgjortvanligastetypen r inkolentnamn p ing, avledda av tvledade grundord utan ellips. I de stliga delarna mta ven, ehuru sparsamt, inbyggarnamn p ung, vilka d alltid fregs av endast en stavelse, d.v.s. de ro avledda av enledade grundord eller av tvledade, som vid avledningen undergtt ellips. Denna typ r vanligast i inbyggarnamn, som kunna konstrueras ur ortnamn. Av ledningar p Ungro mycket sllsynta. 2. Ett sydligtstligt omrde, omfattande Danmark samt sdra och stra Sverige jmte Vstergtland, som dock uppvisar vissa verensstmmelser med det vstligtnordliga omrdet. I Danmark, Skne ochVstergtland r bildningssttetnnufulltlevande. ISm land, stergtland och Svealandskapen har det dremot kommit ur bruk, men inbyggarnamn, bevarade i sammansatta ortnamn, visa, att det tidigare haft en viktig funktion. I de periferauppsvenska sprk omrdena Leksand (fornrvt?) och sterbotten r det dock levande Inom den svenska delen av detta omrde mta former p ing, Ung och ung, inom den danska delen huvudsakligen ing, ehuru det r sannolikt, att ven ung varit i anvndning men redan frlitterrt undantrngts av ing. Dessutom har ning hr blivit produktivt. Fr hela detta omrde gller, att inbyggarnamnen vanligen fregs av endast en stavelse, d.v.s. grundordet r i regel enkelt (enstavigt) eller har, om det vid avledningen varit tvledat, utsatts fr ellips. Bland undantagen mrkas srskilt namn p lnning och grning. Fr de inbyggarnamn, som kunna konstrueras ur ortnamn, gller emellertid detta praktiskt taget undantagslst. Dessa frhllanden ro av strstavikt fr bedmandet av de s.k. i^enamnen, det egentliga fremlet fr min underskning. I de nordiska ortnamnenpinge, linge, unge, ungafregs avlednings elementet aldrig av mer n en stavelse; i de svenska namnen ro samtliga former av avledningselementet vl representerade, i de danska huvudsakligen inge. D e r a s utbredning sammanfaller v s e n t l i g e n med d e t s y d l i g t s t l i g a omrdet, medan det vstligtnordliga (med u n d a n t a g a v F j r e hd i Halland) ick e k a n u p p v i s a n g o t skertexempel.

3. Patronymica.1Avledningar med ing,ung,Ung til'1personnamnro knda frn de flestagermanska sprk (dock ejgotiskan), ehuru de icke ro lika tidigt styrkta som inbyggarnamnen. Frhllandet mellan den person, som betecknas med grundordet, och den, som anges med avlednings elementet, kan vara av olika slag. Den grundbetydelse av allmn tillhrighet, som av Kluge skerligen med rtta anses, tillkomma bildningar p ing, ung, freligger i t.ex. mlat. Gundbadingi 'de, som antagit Gundobads Lex Burgundionum' och feng. Hrdlingas 9 Hrdels understar' (Kluge 26c). I rent patronymisk funktion mtersuffixetifeng.bildningar som Wulf Wonrding 'Wulf Wonreds son' etc., och i frisiskan r typen nnu levande (Kluge 26a; jfr Schtte i FoN 5 s. 114); p lgtyskt sprkomrde synas f.. dylika patronymicahakunnatbildasblandbondebefolkningeniHildesheims trakten nnu p 1300talet (Mackel i Festschr. Borchling s. 124f.). Enstaka motsvarigheter ha tydligen funnits p fht. omrde; Bach anfr t.ex. frn Schweiz Petrus et Nicholaus dicti Vyngelynga 1276, troligen sner till Nicolaus Fingilo 1252, samt frn Strassburg Nesa dicta Bruningin, filia Bertoldi dicti Brune 1365 (Rheinische Viertel jahrsbltter 1940 s. 80, 82 med hnv.). Bildningssttet har dock knappastvaritvanligt (se Kluge Sippensiedelungen, srskilt s. 75ff.). Tillhrighet till tt uttryckes i talrika namn p dynastier, ssom feng. Oiscingas till stamfadern Oerie Oese (Beda), Vuffingas till Vuffa (Beda), Wdegmundingas (Beowulf), fht. Agilofinga och Hahi a ling (Lex Baiuvariorum), langob. Lithingi till Leth (Paulus Dia conus), mlat. Carolingi etc.; se Kluge 26b. I mnga av hithrande exempel r stamfaderns historiska existens tvivelaktig, och man mste rkna med mjligheten, attviiflerafallha att gra med rena eponymer och att ttnamnet slunda r av annat ursprung, vanligen ett appellativ eller inbyggarnamn (jfr nedan s. 88f.). Ett sdant fall synes freligga i namnet p den frankiska konungatten Mero vingerna, som anses hrstamma frn Merovec. Dennes existens r icke historiskt styrkt, ven om namnet bres av senare medlemmar Termen anvndes hr och i det fljandeicke blott om ord, som beteckna direkt hrstamning, utan om varjeing, ung, Zm^avledning av ett person namn.1

av tten. Mllenhoff sammanstller ttnamnet med Merwe, namn p det gemensamma utloppet fr floderna Maas och Waal i norra delen av de saliska frankernas ursprungliga hemtrakt, och anser, att den mytiske stamfadern till tten varit en flodgud Meru,Merw enligt en sgen var Merovecs fader en bestia Neptuni (Haupts Zeitschr. 6 s. 430ff.). Ortnamnet skrives i krnikorna Meriwido, Mirwidu, Mirwide, Mereweda, Merweda, och namnetbetecknar icke blottfloden utan ven ettvidstrckt skogsomrde i dess nrhet (Frstemann 2:2 sp.211f.).DetliggernratillhandsattuppfattaMerovingi (ikllorna ven skrivet Meruwingi, Merwungi, Merwingi, se Mllenhoff a. st.) som ett ursprungligt folk eller stamnamn *Mer(e)vidingas eller mj ligen med partiell ellips *Mer(e)wingas, avlett av flodnamnet; formen Merovingi kan d betraktas som en latinsk ombildning av samma art som Carolingi. Det synesvara detta folknamn, som dljer sig bakom det frdrvade och omdiskuterade mere wio ingas i Beo wulf (v. 2921). Stllet terfinnes i det parti av dikten, som berttar om Hygelacs olyckliga flttg mot franker och friser och de svra fljderdettakanffrgtarnaefterBeowulfs dd (Klseber s. 109f.): Nu y lodum wn s orleghwile, syan under[ne] Froncum ond Frysum fyll cyninges wide weore. Waes so wrht scepen syan Higelc cwm heard wi Hgas, 2915 faran flotherge on Frsna land, fsr hyne Hetware hilde gercsgdon, mid ofermaBgene, eine geodon bgan sceolde, pat se byrnwiga foll on fan; nalles frtwe geaf s waes a syan 2920 ealdor dugoe. Merewoingas milts ungyfede. sibbe oe trowe Ne ic te Swoeode wihte ne wne. . . Verserna 292021 ha uppfattats p olika stt.1 Vanligen tolkas mere wio ingas som 'merovingern',2 vilket uppenbart r frenat med Den rika litteraturen om detta stlle r frtecknad i Hoopa Komm, zum Beowulf s. 304. 2 Se srskilt Brandl i Studies in Engl. Philology s. 182ff.1

2910

storaformellasvrigheter. Schiicking konjicierarmereuncingas 'havs vikingens' (Englische Studien 55 s. 95f.), vilken lsning vunnit anslutning senast av Askeberg (s. 150f.), som finner, att den ger bttre mening: (inga klenoder mer gav fursten sitt flje; oss be skrdessedanaldrigfrikostighetavvikingen).Stilistisktsettutgrden senare satsen en variation till den frra. Det skulle andra sidan vara en gta,vadlsarten 'merovingerns frikostighet,mildhet' skulle betyda. Mellan franker och gtar existerade inga frbindelser av den art, som skulle rttfrdiga ett sdant uttrycksstt... Stllet r uppenbart frdrvat.Det r att mrka, att ven genitiv ndelsen as r misstnkt texten har normalt es i gen. sing. , vilket venfranlett flerakommentatorer att ndra till merevioinga, slunda gen. plur. (se Wiilcker s. 265). Jag uppfattar stllet som en paleografi.sk mycketlttfrklarligfelskrivningfrmeremdinga,* gen. plur. av ett folknamn *Mereundingas 'de som bo vid Merewid' vid Waal, p grnsen mellan franker och friser. Sammanhanget blir d fullt klart: Nu kan folket vnta rlig, d konungens fall blir vida bekant fr franker och friser. Fiendskapen med hugerna blev hrd, sedan Hygelac kom med sin flottatill frisernas land, dr hetvarerna kuvade fursten med vermakt, s att hanf l l . . . Sedan dess ha vi aldrig rnt mildhet av Merevidingarna. Ej heller kunna vi hoppas p fred och trohet frn Sveafolket. Us waes . . . milts ungyfede r slunda en bister litotes av i fornlitteraturen vanlig typ: oss var mildhet icke given, d.v.s. vi hade fiendskap, hade intet gott attvnta, ochvif denoskt vergngtill dennsta gruppenav fiender,Sveafolket,som man ockshadeallasklattmisstro.Namnen Huger, Hetvarer och Merevidingar anvndas med poetisk variation fr begreppet Franker. Godknner man genitivndelsen as, er bjuder sig mjligheten att verstta Merewidingas med 'merevi dingens, frankerkonungens' (jfr t.ex. Wessn De nordiska folkstam marna i Beowulf s. 60). Isammansattaortnamnroingavledningaravpersonnamnmycket vanliga, ssom i fty. Henrikingahem, Hringolfinchova, Rotholving husen, Heregeltingerot etc. Om ingelementets uppkomst och inne1 Halvversen tillhr d Sievers' typ D 3, i Beowulf vanligen representerad av avledningar p ing (Sievers Altgermanische Metrik 16:4c, 85:5).

brd rda delade meningar. Frstemann menade, att ingsuffixethr upptrder i sin ldsta, adjektiviska funktion: mir ist jetzt Dagma ringahem nicht mehr die Wohnung der Nachkommen eines Dagmar, sondern so zu sagen eine Dagmarische Wohnung (Ortsn. s. 178). Senare forskare hlla isr typerna ingheim och ingaheim och anse, att ingelementet i den frra gruppen r adjektiviskt, medan den senare innehller personbeteckningar i gen. plur. (se t. ex. Carsten s. 16, 18ff., Kretschmann s. 72 och jfr Boegehold s. 18ff.). En sr stllning intar Bach, som i en rad arbeten (se srskilt Wrter und Sachen 8 s. 142ff.) velat hvda, att typen ingheim r att betrakta som en kontamination mellan namn p ingen och heim. Att ing avledningarna i strsta utstrckning, tminstone i typen ingaheim, ingarode etc., ro rentpersonbetecknande, tordevl kunnabetraktas som skert, ehuru arten av frhllandetmellan den i grundordet och de med avledningen betecknade personerna icke r ltt att definitivt bestmma. I feng. ro namnen av typen Godmundingaham, jEpelingadene vl styrkta (se Karlstrm passim). Drjmte upptrda tidigt och ofta alsaformersomEadwulfincham, ldberhting tun etc. Om frhllan det mellan de bda typerna g meningarna starkt isr. En kortfattad versikt ver de framstllda sikterna har givits av Zachrisson i St. Neoph. 9 s. 70. Zachrisson har tidigare (Placenames in ing of Scan dinavian origin s. 126, 129) varit bjd att betrakta typen inga + terminal som improper or spurious compound, typen ing + ter minal som proper compound. I bda fallen har d ingelementet enligt Zachrissons frst framstllda uppfattning kollektiv innebrd, ochbildningsstten anses bdavaraav hg lder.Dennauppfattning delas i stort av Karlstrm (s. 22ff.), ehuru med reservation (I am to a certain extent a believer in the existence of different 'types' of ing names. The origin of these differentiations is however not fully explained). Ekwall (ing s. 22) menar, att some names of this kind are compounds of asingular name ining and denn etc. Bleccingdenn I take to mean 'the denn called Bleccing'. I DEPN (s. 252) hller Ekwall fr sannolikt, att ingtn is a shortening of ingatn, the a being lost in the inflected ingatne. Engelska forskare anse, att ingelementet itypeningtun har adjektivisk eller possessiv funktion (seZachrissonsversikt).Senasthar Zachrisson (St.Neoph.9 s. 70ff.) velat gra gllande, att ett namn som Bicingtun nra Bican hyrst

innehller ett ortnamn *Bicing, avlett av bice 'ridge' (allts en mot svarighet till de svenska naturnamnen Grytingen, Kullingen): ing names containing descriptive words (.Hoingdene etc.) are compounds of a singular ingname + a terminal (hing from hh, ridge+ dene). Senare lederna uppfattas som descriptive additions. Motsvarande bildningar, som innehllaingavledningar till personnamn, ro analo giskt bildade: JElfredingtun, by the side of JElfredestun may have beenformedontheanalogy of suchpairsasBicingtun andBicanhyr t. s Gentemot sin egen tidigare, av Karlstrm delade uppfattning, att ingelementet haft kollektiv innebrd, har Zachrisson a.st. fram hllit bildningar som Badenoding land, beteckning fr en egendom, given av konung ^Ethelwulf till Badenode apparitori meo, och Ceolmundingchaga, uppenbart tillhrande den i samma diplom nmnde Ceolmund. Hr kan man svrligen tnka sig, att ingavled ningen haft kollektiv innebrd, givetvis n mindre en patronymisk. Mot Ekwalls tanke, att Bleccingdenn, Badenoding land skulle inne hlla singulara ortnamn *Bleccing, '"Badenoding, invnder Zachrisson med rtta,att skraexempelp singularaortnamn,avleddaavperson namn, ro mycket sllsynta, i varje fall i frhllande till de talrika och tidigasammansttningarnaav typenMlfredingtun (aa s. 69, 75). Att typen ingatun skulle vara sekundr i frhllande till ingtun synes icke stdjas av materialet (Zachrisson aa s. 71, Karlstrm s. 23 med litt.). Zachrissons senaste frklaring frefaller icke heller helt vertygande. Betraktelsesttet r visserligen vl tillmpligt p ursprungliga naturnamn som Scceling cer,Hoingdene med terrng betecknande senare led och mhnda tnkbart fr typen Bicingtun med bebyggelsebetecknande efterled, men man vill dock ogrna be trakta ett namn som Tiningham (vid floden Tyn) som sammansatt med ett bebyggelsenamn *Tining (jfr Ekwall ing s. 20); hr ligger det avgjort nrmast till hands att rkna med att ingelementet har kollektiv funktion (jfr Karlstrm s. 23 not 46) och att frleden s lunda r ett inbyggarnamn.Atttypenfrekommits oftasom beteck ningp strre bebyggelser, att den kunnatvarafrebildfr de tidiga och vanliga namnen av typen Mlfredingtun, r icke troligt. Typerna Godmundingaham, Stningahaga och JElfredingtun, Stnincg mearc bra helst icke frklaras efter tv helt skilda linjer, och det vore ven lyckligast, om de vid tolkningen kunde sammanhllas med de kontinentalgermanska typerna Henrikingahem, Rotholvinghusen.

Den motsttning, som freligger mellan Ceolmundincghaga 'Ceol mundes haga' och Tiningham 'Tininga ham', kan mhnda, som doc. Ivar Lundahl antytt vid en muntlig diskussion av denna frga^ enklast lsas genom att man i bda fallenrknar med gammal stam komposition och att ingsuffixethr upptrder med sin ursprungliga betydelse av allmn tillhrighet, d.v.s. i en funktion, som str adjektivets mycket nra. Ceolmundincghaga betyder d den Ceol mundska hagen, Ceolmunds hage, Tiningham den Tyneska byn, Tynebornas by i Tining har ingsuffixetden fornrvda, dubbla funktionen av adjektiv och inbyggarnamn (jfr Romanus,'A^vao). Yid stamkomposition kan frleden ha singular eller plural funktion utan att detta sprkligt uttryckes. Genom detta antagande synes det ocks mjligt att frklara de kontinentalgermanska och de engelska namnen av typen ingheim, ingham efter samma linjer. Yidbehandlingenavpatronymiskabildningaride nordiskasprken frbigr jag de urnordiska inskrifterna, d det material, som dessa kunna lmna, r alltfrsvrbedmligt och mngtydigt fr att kunna lggas till grund fr en framstllning. Detta sammanhnger bl.a. med svrigheten att hlla isr ng och ;runorna (se v. Friesen R stenen s. 117ff. och dr cit. litt.).1 Den fornislndskalitteraturen lmnar mnga exempel p Ungoch wwgravledningar av personnamn, ehuru dessa icke ro p lngt nr s vanliga som inbyggarnamnen p ing. Som Wessn framhllit (NoB 1932 s. 83), upptrda ungavledningar endast vid enledade grundord hr gller slunda samma princip, som tidigare iakt tagits vid bildningar av inbyggarnamn. Bildningssttet illustreras frtrffligtav vxlingen Arnmdlingar :Arnunga tt, beteckningar fr medlemmar av den tt, som hrstammar frn Arnmodr jarl, hans fader Arnvidr och hans son Ami. Namnet Arnungar har tydligen1 Ett skert personnamn p ing freligger i Reistadstenens iupingaR, som av Bugge (No. Indskr. 1 s. 219) sammanstlles med det germ, folknamnet luthungi, medan Marstrander (No. Tidsskr.f.Sprogvid. 3 s. 173) betraktar det som en avledning av en motsvarighet till fsv. mansnamnet ludhe. Se vidare v. Friesen aa s. 94. Sparlsastenens aiuisuk transkriberas av I. Lindquist JEyisung och versttes 'jisels son' (Sparlsastenen s. 95ff.), en tolkning, som emellertid r hgeligen osker, d det synes ligga nrmast till hands att med v. Friesen (Sparlsastenen s. 72) uppfatta uk som konjunktionen och.

associerats med appellativet arnarungar 'rnungar', vilket givit upp hov till sgnen om stamfadern Finnvir fundinn, som hittades i ett rnbo. Stllet lyder: Mar ht Finnvir fundinn, hann var fundinni arahreiri ok vafr i silkireifum, ok vitu menn eigi sett hans; fr hnum er komin sett su er kllud er Arnunga sett. Sunr hans var Porarinn bullibak, fair Arnviar, fur Arnms jarls: fr hnum er komin su sett er Arnmlingar heita. Sunr hans ht rni; synir rnav r u . . . (Fagrskinna s. 146). I de flestafall betecknar grund ordet en historisk person. Slunda nmnas i Landnma Erplingar, p avkomlingar till Er r, son till den av Aur diupuga frigivne Mel dun jarl, Freysgydlingar, ttlingar till Prr freysgodi, sonson till landnamskvinna,Krkneflingar, som hrstamma frnPrr krkunef, sonsons dotterson till landnamsman, Krymlingar frn landnamsman nenKrumr, Kvistlingar frnKvistr, sonsonssonson tilllandnamsman, Snertlingar frn Snqrtr, son till landnamsman, Valpyflingar el. Val pjoflingar frn landnamsmannen Valpjfr, Vpnlingar frn Eyvindr vpni, son till landnamsman, Qlmdlingar frn Qlmdr, likaledes son till landnamsman. Njlas Modylf(l)ingar hrstamma frn Modlfr hin spaki och Eyrbyggjas Kjalleklingar frn Kjallakr gamli, bda sner till landnamsmn. I den senare saganmtavenAsbirn(l)ingar, avkomlingar av sbjqrn rnorsson, giftmod Snorre godes sondotter, och Porgestlingar, en benmning p slktingar och anhngare till Porgestr, som stred med Erik den rde. Laxdla omtalar Hrytlingar, slktingar till Hrtr Herjlfsson. I Sturlunga mta Reflingar, tt lingar till Be/Grimr, samt Hunrodlingar. Som synes har suffixet genomgende formenUng;endast iAsbirn(l)ingar och Modylf(l)ingar vxla ing och ling i hss (se Lind Dopn.). Avledningar p ung till historiskt knda personer ro icke fullt s vanliga och egendomligt nog koncentrerade till Sturlungasagan, som har Fornungar, avkom lingar av Forni SQkklfsson, Gislungar, ttlingar till Gisl Bergsson, IGleidungar, Kvistungar, Snorrungar,Stlungar, ttlingartillSigurr stall, Sturlungar (Snorrungar och Sturlungar ro dock ven knda frn andra sagor); detkan mhnda frtjnanmnas, att Sturlunga sagan ochendast denna har fleraexempel p binamn, samman satta med ungi 'unge', fregngetav en genitivbestmning, sannolikt iregel fadernsnamn; se LindPersonbin.underArnarungi, Bukksungi, Karlsungi, Liotz ungi, Steins ungi. I VigaStyrs saga ptrffas slk ten Gislungar, frutomi texten ven i en skaldevers av Eirikrvisj

(se F. Jonsson Skjalded. 1A s. 210 och 3 och 4 Gramm. Avh. s. 121, 238f.), och i Kormaks saga mter SMdingar, en slkt, som uppges hrstamma frn norrmannen SMdi hin gamli. I en hs upptrder i en av Kormaks lausavisur ven formen skidunga (F. Jnsson Skjalded. 1 A s. 86), vilken skerligen r den ursprungliga. Dessa avledningar p Ung och ung ro slunda i huvudsak tt namnochbetecknaavkomlingaravlandnamsmnnen ellerav sdana, som tillhrt de frsta generationerna, och drjmte slktingar och anhngare till personer, som i ett eller annat avseende spelat en viktig roll i bygdens liv. Ngra rena patronymica av den typ, som ptrffasifeng. och fris.,kunnaicke konstateras. Ytterst sllan ing dessa ttbeteckningar i ortnamn jag knner endast Krklingahlid, som innehller ttnamnet Krklingar, avkomlingar av Qndttr krka (se Lind Personbin. sp. 222) och mjligen Styfingadalr, Styfingahlid, om frleden med Lind (Dopn. sp. 968) br anses innehlla ett patro nymicum, avlett av mansnamnet Stufr. Fr den administrativa och judiciella indelningen r det bygden, ej tten, som r bestmmande, vilket belyses av att hithrande benmningar alltid innehlla in byggarnamn, aldrig slktnamn (.Austfirdingafjqrdungr, Breidfirdinga fiqrdungr, Kaldnesingahreppr etc.; jfr ven alltingsbodarna Ljosvet ningabud, Mosfellingabud, Rangingabud o. s.v.). I den fisl.litteraturen mta ven en mngd avledningar p l)ing, ung av mytiska och fingerade personer. tskilliga av dessa kunna i likhet med motsvarande kontinentalgermanska namn (se ovan s. 81) betraktas som eponymer. Detta gller srskilt Snorres upprk ning i Skldskaparml: Eildir, er Hildingar eru fr komnir; Nefir, er Niflungar eru frkomnir;Audi, er Qdlingareru frkomnir; Yngvi, er Ynglingar eru fra komnir; Dagr, er Dqglingar eru fr komnir; Bragiyer Dragningar eru fr komnir. . . Budli, af Budlunga sett kom Atli ok Brynhildr. . . Lof i. . . hanum fylgipat li, er Lofar vru d kallair; hans settmenn vru kallair Lof ung r ... Sigarr, |>a9ann d a eru komnir Siklingar, pat er sett Siggeirs. . . fr Skildi . . . er Skjql dungar eru fr komnir; fr Vqlsungi. . . peirheita Vqlsungar. Skelfir ht einn herkonungr, ok er hans sett kllud Skilfinga sett.1 Redan bildningssttet i namn som Hildingar, Qdlingar, Dqglingar, Brag Texten ranfrdnormaliserad och i sammandrag efterF.Jnssons utgva av Snorra Edda (1981) s. 183f.1

ningar lter ana, att vi ha att gra med ombildningar och okta patronymica. tskilliga ro skerligen rena appellativ, tillhrande skaldesprket, ssom Hildingar, jfr hildingr 'hvding', bildat till hildr 'kamp', Qdlingar, jfr qdlingr 'furste' (skerligen ombildning av *dlungr) till prefixetadal 'huvud, stor', Bragningar, jfr bragningr 'konung' till bragnar 'mn', Lofdungar, jfr lofdungr 'hvding' till lofdar 'mn'. Liknande appellativ med betydelserna 'konung, hv ding, krigare' kunna mjligen betraktas som avledningar av vapen namn och ligga till grund fr namn som SkjqMungar och Siklingar (se Noreen Ynglingatal s. 214f. och dr cit. litt, och jfr Bjrkman NoB 1919 s. 166f.).Ivissafallhar man rttatt rkna med ursprung liga inkolentnamn, ssom i namnet p den svenska konungatten Skilfingar, som av Leffler (ANF 10 s. 166ff.) tilltalande samman stlles med det vanliga svenska ortnamnet Sklv, en tolkning, som vunnit anslutning frn mngahll och senastutfrligt motiverats av Elgqvist (Sklv och Skilfingar 1944). Namnet Niflungar, ty. Nibel ungen, har varit freml fr mnga olika tolkningar, av vilka dock sammanstllningen med Nivelles eller Nyvel i Brabant frefallermest tilltalande (se V. Jansson Sprkvet. sllsk. i Upps. frh. 193436 s. 77f. och dr cit. litt.). verhuvudtaget ro hithrande namn ofta svra att bedma och till sin etymologi omstridda, varfr de icke kunna utnyttjas till att berika vr kunskap om patronymicas bild ningsstt i de nordiska sprken. Bland de talrika binamnen p ing, ung, Ung finnas inga fullt skra exempel p avledningar av personnamn. Sannolikt r Ingi mundr Skidungr Porkelsson en medlem av Skiungarnas slkt. Mot antagandet, att dessa binamn kunna bedmas som patronymiska bild ningar, talar framfrallt den omstndigheten, att binamn p ing ro vida vanligare n de p ling och ung (se Lind Personbin. sp. 179, 243, 393), medan Zm^isuffixet, som dominerar i de skra patrony miska slktnamnsbildningarna, r frhllandevis sllsynt; de belagda fallen (huvudsakligen knamn som geslingr, ketlingr etc.) synas genomgende bra bedmas p annat stt. Frn fno. sprkomrde knner jag endast Bulsungar, ttlingar till Gamal bulsi p Tjrn (RB, se Lind Personbin. sp. 49). I vilken utstrckning man kan rkna med att patronymiska bildningar ing i ortnamn r svrt att avgra. Det bohuslndska Korungered 8 Yttre Tr RAP, i westrahanurage sokn /u 1432 Stav RAP, j . . . westraha nmges sokner 1441 or (SMR 1305), j westrahanmge sokn (2 ggr) 7/i 1442 Nyns RAP, j . . . westrahaniwge sokner 5/s 1442 Svartlt RAP, Racione recidencie Vestrahaninge 1400t:s frrahlftSRS3:2 s. 280 lib. eccl. Strengn., Westerhaninge 14CHM. ib. s. 281, j waesterhaniwge sokn 9/2 1469 Eriksbergsark., i wester haniwge sokn 30/n 1475 Almarstk RAP, j Vesterhanmge sokn 1487 Sthlms tb 148392 s. 216, 218, i westerhaninge sokn 6 /n 1495 Strngns RAP, i westhrehaniwge sokn 29/q 1496 u.o. RAP. (Flera andra belgg i de som kllor sekundra handlingar, som anfras under Hringe not.) De estrahanungeomkr. 1314 SD 3s. 152 lib. eccl.Strengn.,ostrahanongi (loc.) 1324 SD 3s. 658 or,J n ostrahanunge 1331 SD 4s.240lib. eccl. Strengn., ecclesie ostraehanungh (dat.) 1335 ib. . 423 or, ecclesie Hostrahanunge (gen.) 1356 Bth s. 540 reg., ecclesie Ostrahununge (gen.) 1357 ib. s. 582 avskr., in Strahanunge 1358, ib. 602 avskr*, in Ostrahanunge 1358 ib. s. 604 avskr.,in 0strahanunge 1358 ib. s. 605 avskr., s. 606 avskr., in Ostrahenunge, parrochialem ecclesiam Ostra hennunge,dicte ecclesie Ostrahannunge 1360 ib.s. 626, 629 reg., j sterHaningz sokn 1362 B 15 s. 133 Sparres avskr., parrochialis ecclesie in Hannunghe 1363 Bths.658avskr.?,parrochialisecclesieCtetrahanunghe 1363ib.s. 663reg.,s.678 avskr.?, de Anunge 1363 ib. s. 679 avskr.?, eccZesiam parochialem estrahaniwge 1382 (SRP 1754),i j ostrahanunge sokn 1385 (SRP 2116), jenis j ostrahanuwge . . . kanika 1387 (SRP 2329), i j osterhanuwgse sokn 18/io 1397 Hammersta (skri varen anvnder fr att terge svl a som e i svagtonig stllning, t.ex. hundaeraes tingae. . . ewerdaslikae eghae) Eriksbergsark., i osterha/miwge sokn /io 1425 Rfsns RAP, j ostrahaniwge. . . sokner 1441 or (SMR 1305), j 0stra haniwge sokn, j . . . ostrahaninge sokner 7/i 1442 Nyns RAP, estrahaniwge... sokner 5/s 1442 Svartlt RAP, j ester haniwge sokn 31/s 1442 Vre a grdsark. t EccZesiam 0strahanuwge 10/5 1443 Strngns RAP, aff ostrahaninge sokn 4/n

1444 Eydbo RAP, 0strahaninge 1400t:s frra hlft SRS 3:2 s. 280.lib. eccl. Strengn., sterhaninge 1400t. ib. s. 281, i ster Haninge sokn 14501 Sthlms jb 142074 s. 197, 0stherhawnie sokn 1457 C 7 s. 10 v., wdi ostherhanwgh sogn 20 /i 1458 Skara RAP, i esterhaning 24/s 1459 Oxsunda RAP, j estrahaninge, i fordernde 0strahanmge 9/i 1461 Arboga RAP, Ime kerspell to sterhaninge, J n Oesterhaninge S0/3AU 1467 Reval UUBperg, i 0sterhanmghe 28/e 1467 Sthlm RAP, j 0strehaniwgis sokn 24/s 1468 RAP, j 0sterhaniwge sokn j hanmgaherade 29 /n 1471 Sthlm Viksaml., i 0sterhaniwge sokn 30/n 1475 Almarstk RAP, 0stherhamwghe sokn 1476 C 14 f. 1 RA, 0sterharange kirkio u.. (1494?), 9 u.o. (Tynnels) UUBpapp samt. avskr., i 0&threhaniwge 2A u.o. RAP, j 0stre > 29 haniwge /9 1496 u.o. RAP. Dessutom ha ur Sthlms tb antecknats 12 belgg av typen sterhaningesokn frn ren 147696.

Det namn *Hanungiy som ingr i fsv. ster och Vsterhanungi, har synbarligen frn brjan betecknat en bygd, ej en enstaka by bebyggelse. Vsterhaninge kyrka och prstgrd ligga p by mark, och sterhaninge kyrka r byggdp Hsslingby gor, medan prst grden, som br namnet Solberga men i ldre tid i regel endast be nmnes Prestagarden o.dyl., ligger mellan de bda uppenbart gamla byarnaHusby och Kalvsvik (invillakalswi 1335 SD 4 s.423 or), frnvilkadentroligenfttsinagor.1 Kyrkornaliggap endast 3V 2 km:s avstnd frn varandra, och prstgrdarnas marker stta ihop. Hellquist (s. 45f.) uppfattar sockennamnen som patronymica, av leddaavdethuvudsakligenfrn ortnamnkndanamnet Hani (Lund grenBrate), ochp sammastttolkastvenne Haninge i stergtland. Debdasenare skrivas emellertidundermedeltidenHan0g(h)a o.dyl. (se Wessn Forntida gudsdyrkan i stergtland 1 s. 47) och hra slundae j hit. Vad sockennamnen betrffar, kunna de icke skiljas frn namnet Hanveden, benmning p den stora skog, som bildar grnsen mellan Svartlsa och Sotholms hrader. Samhrighet mellan dessa namn har tidigare antagits av t.ex. Styffe (en allmnnings skog, kallad Hanveden, af hvilken tvenne socknar troligen ftt sitt namn Sku s. 289) och Westerin (Vsterhaninge... Dess namn tordegangotsamband med namnet p den norr om socknen fram strykande skogbevxta bergsen Hanvedem, s. 1). Namnet uttalas ibygdenhnvnoch frekommerredan i medeltida kllor. 1469 nm I det nyss citerade brevet frn 1335 testamenteras till prstgrden ett keromrde i Kalvsvik, som tar emot tre tunnors utsde, och dessutom en liten ng, som ger tre lass h.1

nes en torpastadh som kallas Slodhabodha liggande pa Hanawidz skoogh j waBStcrhanmge sokn (9/2 1469 Eriksbergsark.) och 1498 upptages i Sorundasn en gardpaaHansewedhen thagentill bygnirag heder Friidz torpp (Trolles jb s. 91). Det r hr tydligen frga om nybyggen, som upptagits p allmnningsskogen, och ett sdant r skerligen ven den grd Hanaveden om 1/2 fr, som mter i 1500 talets rkenskaper fr Sorunda sn (hanavedhen 1550 ptl, hanewedh 1578:11, haneweden 1590:6, 1600:8). Skognamnet ingr i Hanmos senhnmsan,mosse p grnsen mellan Sorunda, Vsterhaninge och Grdinge snr, vilket namn 1717 skrives Hanewedz Mssan (LA A 3420:1) och vars nuvarande form slunda uppkommit genom ellips av vanligt slag. Namnet Hanveden har, som framgr av belggen, redanundermedeltidengllthelaskogsomrdetmellanSvartlsaoch Sotholms hrader och har sk