Värde 50:–

Avsändare: Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

07/2005

TEMA HEMMAFRU

Värde 50:–

Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.Huskors. Hushållsarbete. Fruntimmersgöra.Husmorsfilm. Husmorsgymnastik.Husmorskurs. Husmorssemester. Lanthustru.Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.Matmor. Matrona. Lyxhustru. Statarhustru. Tjänstemannahustru. Arbetarhustru. Direktörska. Majorska. Biskopinna. Doktorinna.Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.

07/2005 • TEMA

HEM

MA

FRU– H

emm

afruns födelse. Hem

mafru i brukssam

hälle. Från fattigvård till barnomsorg.

> Det viktigaste just nu Ledaren. Hemmafrun, en episod i historien. Av Carl-Magnus Gagge

> Spegeln Hemmafruns födelse. Av Iréne Artæus

Från omyndig med yrkesförbud till dubbelarbete med lägre lön.

”Jag har känt mig värdefull” Hemmafru i brukssamhälle. Av Carin Thorsén

Välfärden personifierad – Med familjen i centrum. Av Lars E. Persson

Från fattigvård till barnomsorg. Av Helén Sjökvist

Att fostra en husmor. Av Ulla-Britt Holmér

Prisad hemmafru i Fläckebo. Av Krister Ström

Then Ähreborne Gudfruchtighe och Dygderike matronan. Av Krister Ström

Tvenne hustrur till kyrkoherde Andreas Georgii Schedvimontanus. Av Krister Ström

Imperiebyggaren Christina Piper. Av Catharina Piper

Imperiet just nu. Av Elisabeth Westerdahl

”Inhyses änkan Nordell”. Vad händer en fembarnsmor, när maken dränker sig? Av Ann Österberg

Kooperativa kvinnogillen. Av Yvonne Gröning

Isbrytarna Nätverket Arosdöttrarna i Västerås. Av Marita Gustavsson

> Experten Jämställdhetsglasögon. Dags att fundera på arvet till nästa generation kvinnor. Av Karin Tilly

> Spanaren Den dolda hemmafrun. Av Lotta Gröning

> Ur litteraturen Det måste vara rättvist! Novell ur boken “några gjorde hålen” av Maria Hamberg.

> Utflykten Gnarp Arrendebondens hem. Av Ann Österberg

> Från föreningarna Bergslagens Kvinnomuseum.

> Ur samlingarna Bruksföremål från Skultuna. Av Roy Cassé

Aktuella böcker om kvinnoliv.

INNEHÅLLTIDSKRIFTEN SPANING

TEMA HEMMAFRU TEMA HEMMAFRU

3 Sagt och gjort från verksamheten4 Webbtips4 Nya böcker5 Hembygdsföreningar i Västman-

lands län med kulturkalender8 Redaktionsruta

Vi hjälper dig spana

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning villvara till hjälp och inspiration för allasom på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt ochlevande i Västmanland, samtidigt somvi bjuder på kunskap, inspiration ochtips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaningges ut av Västmanlands läns museumoch Västmanlands Hembygdsförbundoch Fornminnesförening.

< Bilden på omslagets framsida: Kvinnocollage. Foton ur innehåller och VLM:s arkiv.

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING – www.hembygd.se/vastmanland

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödjaföreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regionalnivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygds-förbundets tidskrift som utkommer med ett-två nummer per år. Erbjudande om attdeltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är Rune Ågers och vice ordförande är Ola Wässman. Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund ochFornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås telefon 021-15 61 20 fax 021-13 20 76. Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM – www.vastmanlandslansmuseum.se

Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv, bibliotek och museibutik i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På Westmanna-Arvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, vård- och registreringslokaler. Den arkeologiska enheten har lokaler på Karlsgatan 4 i Västerås.

I länets 11 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktningpå pedagogik och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse av verksamheten.

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla ochväcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden ochframtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds-föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Västmanlands läns museumSlottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76. E-post: lansmuseet@ltv.seUtställningarna i Västerås slott är stängda för renovering.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar. Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51.

Arkeologiska enhetenBesöksadress: Karlsgatan 4 Västerås. Telefon 021- 15 61 00. Fax 021-14 57 20.

Berätta för oss

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in materialeller uppslag som du tycker vi bordeta upp. Vi läser allt med stort intresse.Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet,722 11 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

1 notiser1 Rapport från framtiden1 Aktuellt2 På nytt jobb2 Från föreningar och muséer3 Pris och beröm

3

4

5

6

10

14

18

22

24

26

28

30

32

34

36

40

42

44

46

48

49

50

DET V IKT IGASTE JUST NU

3

EN DEFINITION AV EN HEMMAFRU kan vara: en gift kvinna

som bidrar till familjens försörjning genom hemarbete och

barnomsorg. Ekonomiska och politiska faktorer har gjort

att hemmafrun idag är ganska osynlig i Sverige. I vissa länder

finns dock en tendens till att man nostalgiskt blickar tillbaka

och i filmer och TV-serier förhärligas hemmafrutillvaron.

Historiskt sett har dock hemmafrun i denna bemärkelse

funnits under en mycket kort period.

INTERVJUMATERIALET FRÅN PROJEKTET Hemmafruar i Väst-

manland har varit en utgångspunkt för detta temanummer

av Spaning. Vi har också valt att lyfta fram berättelser om

olika västmanländska kvinnors liv genom historien. Vad

berättar Odendisa i Fläckebo, de adliga änkorna på slotten

vid Mälaren och en invandrad finsk arbetarkvinna i Virsbo.

Hur formades människornas liv? Vilka mönster låg bakom?

Varför såg könsroller och fördelning av arbetsuppgifter ut

på ett visst sätt?

BÅDE KVINNOR OCH MÄN har utfört viktiga insatser.

Med stöd av berättelserna ser vi att uppdelningen av arbete

och vardagsliv inte har följt några lagar utan har i högsta

grad varit föränderligt över tid. Vanligtvis är det männens

insatser som har räknats, beroende på gällande maktstrukturer

och normer. Sega strukturer, som inte vågar lösa upp gränser

för att då förlora makt, prestige och status. Berättelserna

om kvinnors liv och erfarenheter i relation till männens,

är därför mycket angelägna och ständigt aktuella att lyfta

fram i samhällsdebatten.

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef

Hemmafrun, en episod i historien

Foto

: Jan

Gus

tafs

son

4

SPEGELN

KVINNOR SLÄPPTES INTE IN på den manliga arbetsmarknaden.En kvinna var inte myndig och fick inte driva företag omhon inte var änka. Den rådande åsikten var att kvinnan varbåde fysiskt och psykiskt underlägsen mannen. Det roman-tiska kvinnoidealet, att kvinnan av naturen var bestämd attpassa bäst som hemmets och familjens vårdarinna passadeväl in i bilden.

DEN ALLMÄNNA RÖSTRÄTTEN INFÖRDES 1919. I och med detblev kvinnorna myndiga och skulle ha samma rättighetersom män. Den offentliga arbetsmarknaden fungerade däre-mot inte på lika villkor för män och kvinnor. Dels ansågsinte att kvinnor var lämpliga för många arbetsuppgifter ochdels så var hushållsarbetet fortfarande en heltidssyssla. På1930-talet, då det svenska folkhemmet skulle byggas, lyssnadepolitikerna gärna till arbetarrörelsen, där de flesta ansåg attkvinnan skulle representeras av mannen, utanför hemmet.

Hon skulle bara finnas på arbetsmarknaden i nödfall. Giftakvinnor skulle sköta hemmet. Det var inte minst viktigt förden gifte mannen att visa att han kunde försörja fru och barn.

NU BÖRJADE VISSA KVINNOGRUPPER kräva att husmors-arbetet, i demokratins namn, skulle betraktas som ett ”riktigt arbete”, men utan lön. Då skapades tanken på den professionella hemmafrun som drev ett effektivt hushållmed moderna hushållsmaskiner.

NÅGRA KVINNOR BÖRJADE NU TA SIG UT PÅ ARBETSMARKNADEN,men hemmafrunormen var så stark att dessa kvinnor kallades”förvärvsarbetande husmödrar”. I början av 1960-talet arbetadefortfarande bara drygt 25 procent av de gifta kvinnornautanför hemmet. Det var först på 1970-talet som attitydernaförändrades. Det var då som barnomsorgen byggdes ut påallvar och kvinnors rätt till förvärvsarbete lagfästes.

Långt in på 1900-talet tillverkades det mesta som behövdes för familjensuppehälle i det egna hemmet. Ansvarig för produktionen var husmodern.

Hemmafruns födelseAv Irene Artæus

SPEGELN

5

SPEGELN

1836 De första småbarnsskolorna startas i Nora och Stockholm.

1845 Lika arvsrätt för kvinnor och män införs.

1863 Ogift kvinna blir myndig vid 25 års ålder.

1864 Mannen förlorar lagstadgad rätt att aga sin hustru.

1870 Kvinnor får rätt att ta studenten som privatister.

1873 Kvinnor får rätt att ta akademisk examen med undantag av några utbildningar.

1881 Första kvinnliga sommarkursen genomförs på Tärna folkhögskola.

1890 (ca) Hushållsvågen börjar användas i hemmen.

1896 Den första barnkrubban öppnas i Stockholm.

1901 Kvinnor som fött barn får rätt att ta ledigt i fyra veckor utan lön.

1906 Hushållsosten börjar tillverkas.

1919 Riksdagen beslutar om allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Statliga ämbeten öppnas för kvinnor.

1920 Ny giftermålsbalk införs vilken stadgar att gift kvinna är myndig.

1927 Högre allmänna läroverk öppnas för kvinnor.

1930 Stockholmsutställningen medför ett genombrott för funktionalismensom påverkar utformandet av den statliga bostadspolitiken.

1935 Alva Myrdals bok ”Stadsbarn” kommer ut. Den samlar visioner om den institutionaliserade barndomen.

1938 Preventivmedelsförbudet upphör.

1939 Lagstadgat förbud mot att avskedakvinnor på grund av förlovning, giftermå, havandeskap och eller barnsbörd.

1940 En halv miljon kvinnor organiserasi det svenska totalförsvaret. Beredskapstiden förde med sig att kvinnorna kunde göra en inbrytning i många mansdomi-nerade yrken medan männen låg inkallade.

1940-tal Hushållsassistenter och hushålls-papper in i hemmen.

1944 Barnkrubborna byter namn och blir daghem.

1947 Allmänna barnbidrag införs.

1950 1,1 % av alla barn har någon form av barnomsorg.

Båda föräldrarna blir förmyndare, tidigare var det endast fadern.

1955 Yrkesarbetande kvinnor som fött barn får tre månaders betald ledighet.

1958 Kvinnor får rätt att bli präster.

1960 (ca) Hushållsrulle blir ett begrepp.

1970 Sambeskattningen tas bort och kvinnor och män beskattas individuellt.

1971 Kvinnor och män blir jämställda i sjukförsäkringen.

1974 Föräldraförsäkringen tillkom, föräldrarna får rätt att dela barnledigheten mellan sig.

1975 Lagstadgad rätt till fri abort införs.

Lagen om alla barns rätt till allmän förskola från 6 år införs.

15,1 % av alla barn har någon formav barnomsorg.

1995 Rätten till förskola utökas till att gälla från 1 års ålder.

75 % av alla barn har någon form av barnomsorg.

2003 83 % av alla barn har kommunal barnomsorg.

73 % av alla svenska kvinnor för värvsarbetade.

DET FINNS MER [Några siffror från SCB]

Löneutveckling Kvinnolöner i % av männens löner1995 85 %2002 83 %

Antal barn per kvinna 1900 4 barn1950 2,5 barn2003 1,7 barn

Hur många kvinnor yrkesarbetar i våra grannländer?Uppgifterna är hämtade från GenderStatsdatabase of gender statistics http://genderstats.worldbank.org/home.aspEn engelskspråkig sida med mängder avgenusrelaterad statistik från hela världen.

År 2000 förvärvsarbetande så här många% av kvinnorna i de olika länderna

Sverige 82 % Danmark 78 %Finland 73 %Norge 72 %Storbritannien 66 %Tyskland 65 %Frankrike 60 %

Hemmets forskningsinstitut, HFI, grundat1944 av olika kvinnoorganisationer, bland annat Husmodersförbundet,Kvinnoförbundet och hushållslärarnas samorganisation. Verksamheten finansie-rades av staten och näringslivet gemen-samt och syftade till att rationalisera hem- och hushållsarbete genom forskningoch konsumentupplysning. I tidskriften HFI-meddelanden redovisades under-sökningsresultat som rörde till exempelköksinredningar och köksredskap. År 1957 övertog Konsumentinstitutet verksamheten.

Från omyndig med yrkesförbudtill dubbelarbete med lägre lön 1836–2004

6

Ann

onss

ida

från

Alle

rs F

amilj

ejou

rnal

år

1959

.

SPEGELN

7

Under åren 2003–04 drevs ett projekt kallat Hemmafruar i Västmanland. Ingrid Bergström, Västerås, med egna erfarenheter som hemmafru i tjänstemannafamilj i Fagersta på 1960-talet, arbetade med att besöka före detta hemmafruar och göra bandinspelade intervjuersom sedan skrivits ut. Projektet genomfördes i samarbete med Västmanlands läns museum med stöd av Länsstyrelsen, Västerås stadsarkiv och Kulturama, Västerås kommun. Materialet förvaras i dag i Västmanlands läns museums arkiv, där det finns tillgängligt för forskare i framtiden.

Uppgiften bestod i att söka upp och intervjua ett antal kvinnor, hustrur till såväl arbetare som tjänste-män i brukssamhällen: Fagersta , Surahammar, Hallstahammar och i Västerås. Varje intervjuperson tillfrågades om familjebakgrund, utbildning, eventuell yrkeserfarenhet i tiden innan giftermålet, vidare om tiden i hemmet, om dagliga sysslor, om ekonomi, om sociala kontaktnät och slutligen, i ett tillbakablickande perspektiv, om hur de upplevt och värderat sin tid i hemmet. Vissa bestämdafrågeställningar har sålunda varit vägledande vid samtalen, men varje intervju har ändå kommit att få sin individuella prägel. Utskrifterna har slutligen tillställts vederbörande för granskning och godkännande.

”Jag har känt mig värdefull”Hemmafru i brukssamhälleAv Carin Thorsén

Sedan mitten av 1900-talet har familjemönstret i Sverige väsentligen förändrats i och medatt gifta kvinnor, som tidigare hade sin givna arbetsplats i hemmen, i allt större utsträckningsökte förvärvsarbete utanför. Den så kallade hemmafruepoken, som nådde sin kulmenpå 50-talet, började långsamt ebba ut. Allt fler kvinnor sökte sig ut på arbetsmarknadenoch vi fick ordet ”hemmafru” som en nybildning i svenska språket, ofta använt i lätt nedsättande ton, för de kvinnor som tidigare kallades ”husmödrar”, det vill säga kvinnorsom valde att genom hemarbete och barnomsorg bidra till familjens försörjning. I mera skämtsam ton och/eller med vassare udd tog man till ordet ”lyxhustru.”

RÅDANDE FAMILJEIDEAL var ännu på 50-talet att kvinnanhade sin främsta uppgift som maka och mor och skulle försörjas av mannen. Det ideologiska klimatet kom att förändras under senare delen av 60-talet. Den så kalladekönsrollsfrågan väckte stort intresse och en livlig debatt om kvinnors och mäns olika roller i samhället pågick.

Kvinnorna behövdes på arbetsmarknaden och staten vidtogåtgärder för att underlätta för kvinnor att kunna förvärvs-arbeta: daghem byggdes, halvtidstjänster inrättades och skattelagstiftningen ändrades så att sambeskattningen ersattesmed individuell beskattning. Hemmafrun försvann.

>>>

8

HUR VAR DÅ LIVET SOM HEMMAFRU? Självfallet i hög gradberoende av vem man var gift med; mannens sociala ställningoch inkomst var avgörande för den hushållsbudget man hadeatt röra sig med och den bostad man kunde få. I brukssam-hällena fanns en tydlig åtskillnad mellan arbetarbostäder och ”ingenjörsvillor”. För tjänstemannafamiljerna gällde att man blev hänvisad bostad, som var avpassad efter mannens tjänsteställning. Avancerade han fick familjen flyttatill ett större hus som skulle inredas och vid nästa uppflyttningblev det ny flytt med åtföljande inredning. Till de störretjänstebostäderna hörde i allmänhet både städhjälp och trädgårdshjälp, men det innebar också att man förväntadesta emot brukets gäster till representationsmåltider i hemmetoch att delta i det umgängesliv som gällde på bruket medvisiter, söndagarnas oanmälda besök, och mottagningar vid födelsedagar.

ARBETSDAGEN VAR LIKA INRUTAD vare sig man var arbetar-hustru eller tjänstemannafru. Den började med frukost tillman och barn, i arbetarhemmen var det vanligt att mannensedan kom hem vid niotiden för kaffe. Ett par timmar senarekom barnen hem på sin frukostrast, något som gällde före

de kommunala skolmåltidernas tid. Vid tolvtiden skullemakens lunch stå på bordet och ett par timmar senare kombarnen från skolan och förväntade sig att mamma skulle finnas hemma. Därefter var det dags att börja förberedamiddagsmålet, som vanligen åts vid sextiden. Däremellangällde det att hinna tvätta, stryka, laga, lappa, stoppa strumpor och sy kläder åt sig själv och barnen. En duktighemmafru skulle dessutom också hinna väva mattor ochgardiner till hemmet och hålla trädgården i fint skick.

ALL MATLAGNING gjordes från grunden i med våra måtttungarbetade kök; inga hel- eller halvfabrikat fanns att tillgå.Att sylta, safta och koka in bär och frukt var en nödvändig-het likaså att då och då ta vara på en halv gris. Kristidensransoneringar innebar ju också många begränsningar.Många berättar om vilken oerhörd lättnad det var när frys-boxen kom och man slapp det mödosamma arbetet medhermetisk inkokning i glasburkar, för att inte tala om tvätt-maskinen, som avlastade det tyngsta av alla hushållsarbeten.I sämsta fall hade man också att bära både ved och vatten.För många var småbarnstvätten ett stort problem, då manmåste koka blöjor på spisen och hade dåliga torkmöjligheter.

FÖRVISSO FANNS OCKSÅ STUNDER AV FRITID, för barnprome-nader, små utflykter eller för en kopp kaffe med grannfrun.Gavs det kurser i matlagning, sömnad och liknande blev deten källa till stimulans och social samvaro. För tjänstemännensfruar var det nära nog ofrånkomligt att ställa upp i ideelltföreningsarbete i organisationer som verkade på orten: Husmodersföreningen, Röda Korset, Rädda Barnen, Lotta-förbundet, etc., medan kvinnorna i familjer med lägre in-komster använde varenda ledig timme och möjlighet till barn-passning för någon form av lönearbete, till exempel sömnads-arbete hemma, passa andras barn eller gå bort och städa.Man ville ju så gärna få en liten extra inkomst för att kunnahänga med i den ökande levnadsstandarden och köpa sådantsom kylskåp, TV och det mest lockande – bil till familjen.

När sedan barnen blev vuxna och flyttade hemifrånställdes man inför valet att eventuellt söka sig ut på arbets-marknaden. Ungefär hälften av de intervjuade kvinnorna tognågon form av deltidsarbete medan de övriga förblev hemma-fruar, en del med nya uppgifter; att ta hand om gamla föräldrar.

MED STOLTHET OCH GLÄDJE ser de nu tillbaka på tiden somhemmafru. Att arbeta hemma för familjens bästa hade juinte varit något val utan en självklarhet i och med giftermålet. – ”Jag har känt mig värdefull och jag vet att jag har gjort ett bra jobb”, säger en av dem och sammanfattar därmedvad de flesta har att säga i liknande ordalag. I backspegelnser man alla de fördelar det gav familjen av ro och samman-hållning och många uttalar sin oro över sina barns och barnbarns mer stressfyllda liv och önskar att hemmafrunkunde komma åter.

Foto: Lasse Fredriksson

SPEGELN

9

Solveig Stickler på promenad år 1959. Fotografiet till vänster är taget på samma plats 46 år senare.Byggnaden i bakgrunden är idag Park Hotell.

Foto

: Han

s Si

lvan

der

SPEGELN

FEMTIOTALET BLEV DEN SVENSKA VÄLFÄRDENS GENOM-BROTT. Folkhemmets strävan efter rättvis fördelning, bättreoch sundare bostäder, folkpension, barnbidrag och utbild-ningsmöjligheter för alla hade burit frukt, och gav tillsam-mans med efterkrigstidens expanderande och framgångsrikanäringsliv utrymme för en påtaglig standardhöjning. Tvårum och kök som bostad för genomsnittsfamiljen utökadestill tre rum och kök, och vid mitten av femtiotalet hade bilismen ökat så kraftigt till följd av ökad köpkraft att trafik-och parkeringsbehov satte tydliga spår i stadsplanerna. Detvar byggnadsuppgifter som konsekvens av dessa nya förut-sättningar som arkitekterna sattes att lösa – övergången frånknapphet till ekonomisk trygghet, från landsbygd till stad,från den lilla till den stora skalan och till de stora föränd-ringarna inom boende, byggande, handel och kommunika-tioner. Det innebar att gestalta ramarna för det kulturellaoch sociala livet i det nya välfärdssamhället.

VAD SOM FRAMFÖR ALLT UTMÄRKER efterkrigstidens stads-planeideal är stadsdelarnas innehåll. Det var ”grannskaps-planeringen” som slog igenom, inspirerad av engelska teorieroch exempel, men anpassade till svenska förhållanden.Grannskapsenheten skulle bestå av ett avgränsat bostads-område, försett med viss service och gemenskapsanläggningaroch med befolkningsunderlaget för en småskola som endimensionerande princip. Flera grannskapsenheter skulle haett gemensamt större centrum, i förebildslandet England kallatCommunity center, välförsett med kommunala och kommer-siella inrättningar: affärer, café, samlingslokaler, bibliotek,mellan- och högstadieskolor, vårdcentral osv. En viktig ideo-logisk bakgrund var strävan att skapa trivsel, hemkänsla ochgemenskap, vilket man i sin tur ansåg vara grogrunden för dendemokratiska människans utveckling. Det var familjen somstod i centrum för grannskapsplaneringen, och den lilla, person-liga familjen sökte stöd hos den stora, samhälleliga familjen.

10

År 1949 visades en svensk utställning i Zürich. ”Från stadsplan till matbestick” var titeln.Utställningen kan man se som upptakt till och symbol för femtiotalets dröm att kunnaöverblicka och forma samhälle och vardag, från helhet till detalj. Under femtiotalet fannsen värdegemenskap som utgjorde grunden för denna dröm och för välfärdssamhälletsframväxt. Den ger bilden av samhället som en enhet; överblickbart och planeringsbart.Också decenniets arkitektur och brukskonst ger intryck av renhet, behärskning och helhet – allt från stadsplan till matbestick följde samma kod.

Välfärden personifierad – med familjen i centrumAv Lars E. Persson

SPEGELN

11

Utemiljön vid Krumeluren var mycket viktig: parken har rymliga lekplatser och soligt, skyddat läge.

Foto

: Las

se F

redr

ikss

on

1954 GAV KUNGLIGA BOSTADSSTYRELSEN UT den första samlade normsamlingen för hur bra bostadsmiljöer skulleutformas – ”God Bostad”. Det hade i och för sig redan i början av 1940-talet utarbetats normer för bostadsprojek-tering, ”God Bostad” från 1954 baserades emellertid på desenaste forskningsresultaten och måttstudierna som Hemmetsforskningsinstitut och byggnadsstandardiseringen kommitfram till. Här definierades för första gången vilka krav somborde ställas på en god bostad för alla. Det var de nyabostadsområdenas hyreslägenheter för unga barnfamiljersom man i första hand ville ”kvalitetssäkra”. I skriften lade man fast vad som skulle krävas av en god bostad:

• EN GOD BOSTAD skall vara tillräckligt rymlig

• EN GOD BOSTAD skall vara effektivt planerad

• EN GOD BOSTAD skall vara hygienisk och lättskött

• EN GOD BOSTAD skall ha tillgång till gemensamhets-anordningar av olika slag

• EN GOD BOSTAD skall kompletteras av en god yttre miljö

HEMMAFRUN SKULLE HA TILLGÅNG TILL en välplacerad ochvälutrustad tvättstuga som avlastar bostaden en stor del avtvättarbetet. Det skulle vara nära till en välsorterad livs-medelsaffär. Det skulle finnas välordnade lekplatser och tillgång till daghem och förskolor som kompenserar brist på utrymme i lägenheten. Bostadens läge i förhållande tillkommunikationer, arbetsplatser och ”city” var också viktigför hushållets ekonomi. Tillgången till dessa nyttigheteransågs spela en väsentlig roll för trivseln.

MILJÖGESTALTNINGEN SKULLE SYFTA TILL att skapa en stadsbild som gav en lugn och samtidigt stimulerande miljö.De boendes trivsel ansågs i lika hög grad vara beroende avbostadsområdets gestaltning som av lägenhetens detalj-utformning. Naturen som en del av bostadsområdet är ettmycket karakteristiskt drag i efterkrigstidens byggande i Sverige. Det är en kvalitet som också framhålls av deutländska arkitekter och planerare som uppmärksammadedet svenska efterkrigsbyggandet. Kanske kan man se det som ett uttryck för den känsla för naturen, som ju ansesvara ett nordiskt karaktärsdrag. Stora ytor för lek ochavkoppling präglar många av de områden som byggdes.

12

Foto

: Las

se F

red

riks

son

13

BARNFAMILJENS IDEALHUS

Kvarteret Krumeluren vid Narvavägen i Västerås, byggdes av HSB under åren1951–1953. Det är ett av de bäst bevarade exemplen på den tidiga efterkrigs-tidens byggande i Västerås. Stadsplanearkitekt Bertil Tideström är upphovsmantill stadsplanen. Husen är ritade på HSB:s arkitektkontor av det finska arkitekt-paret Marita och Ragnar Ypyä. Bostadsområdet ger en tydlig bild av tidensbostadssociala ambitioner, här fanns till exempel en barnstuga och en kvarters-butik. Inga svarta kanter fick solka ner framtidsoptimismen, man satsade på barnen, de skulle infria drömmarna.

Utemiljön är mycket viktig: parken har rymliga lekplatser och soligt skyddat läge.Även i sin arkitektoniska utformning är området en mycket typisk representantför det tidiga 50-talets reaktion mot den, som man tyckte, stela och kyliga funktionalismen från 30-talet. I kvarteret finns en lekfull infallsvinkel i byggnads-kropparnas placering och fantasifulla färgsättning och detaljering. Husen i kvarteret visar upp en enkel men ändå detaljrik arkitektur, med stor omsorgägnad åt detaljer och val av material, som känns mycket typisk för det tidiga1950-talets svenska bostadsbyggande. Den varierade och lekfulla färgsättningen är ett exempel.

Mot slutet av 40-talet började fler och starkare färger dyka upp i byggandet,samtidigt började man också i större utsträckning använda fasadtegel i olika färger,ofta i rent dekorativt syfte med mönstermurning. I Krumeluren finns detta i form avspritputsade fasader, smidesdetaljer vid fönster och balkonger samt dekorativtmurade tegelpartier, i till exempel portgångarna mellan gata och gård som välkomnar besökaren in till en oförfalskad trivsam femtiotalsmiljö.

Foto

: Las

se F

red

riks

son

Foto

: Las

se F

red

riks

son

Foto

: Väs

terå

s Sta

dsby

ggna

dsko

ntor

Detalj ur stadsplanen för Västerås 1950, av Bertil Tideström.

>< Detalj ur Flygfoto över Västerås stad.

SPEGELN

14

FRÅN FATTIGVÅRD…I det äldre bondesamhället löstes i allmänhet barnpassningengenom den äldre generationen på gården eller genom attbarnen helt enkelt fick följa med ut till vissa arbetsmoment.Industrialiseringen som kom igång på allvar i början av1800-talet innebar en viktig förändring för dessa sociala nätverk. Det fanns inte längre alltid någon vuxen person till hands som kunde passa barnen. Många föräldrar tvingadeslämna barnen utan tillsyn under de långa arbetsdagarna.

FRÅN KYRKAN, ÖVERKLASSEN OCH BORGERSKAPET såg mandetta som ett stort problem – man ville inte ha ensammabarn springandes vind för våg. För att rädda barnen från det man ansåg vara föräldrarnas vanvård och dåliga mora-liska inflytande tog man intryck från andra industrialiseradeländer som England och Tyskland. Från England togs ocksåidéerna till de första småbarnsskolor som startades i Stock-holm och Nora 1836. Den egentliga föregångaren till våradagars daghem kom dock med barnkrubborna som intro-ducerades i Stockholm under 1850-talet.

FRÄMST VAR DET BARN TILL FATTIGA, ensamstående mödrarsom var välkomna till barnkrubborna och målet med verk-samheten var att skapa ordning samt inte minst bidra tillsamhällets växande behov av dugliga arbetare. År 1888inrättades en barnkrubba i Västerås dit arbetande mödrarkunde lämna sina barn under arbetsdagen. Precis som många andra liknande institutioner finansierades denna till en början med privata medel, men kom så småningomatt gå över till att drivas i stadens regi. År 1893 togs ävenbeslut i stadsfullmäktige att starta en arbetsstuga för barn.Denna var främst öppen kvällstid och där gavs hjälp medläxläsning. Ett viktigt inslag var slöjdundervisningen i formav sömnad, borstbinderi och pappersslöjd. Slöjdalstren såldes sedan och inkomsterna bidrog till att verksamhetenkunde vara avgiftsfri. Dessa två institutioner var fram till i slutet av 1930-talet de enda barnavårdsinrättningarna i Västerås, bortsett från en privat Kindergarten som bedrevsunder en period på 1930-talet.

>>>

Då Alva och Gunnar Myrdals skrift ”Kris i Befolkningsfrågan” gavs ut 1934 kom Sverige att ställas inför ett nytt framtidsscenario som bland annat innebar att alltfler kvinnorskulle komma ut på arbetsmarknaden. Myrdals menade att om samhället inte tog sitt ansvar i barnomsorgsfrågan skulle kvinnor istället avstå från giftermål och barn. Detta kom att bli startskottet för att barnomsorgen blev en statlig angelägenhet, men trots detta präglades de statliga utredningarna i barn- och familjefrågor länge av ett hemmafruideal. Under 1950-talet ansågs kvinnan fortfarande ensam bära ansvaret för barnens vård och idealbilden var att den gifta kvinnans plats var i hemmet. För många kvinnor, både tidigare och senare, var det dock ett ideal som av olika anledningar inte gick att uppnå.

Från fattigvård till barnomsorgAv Helén Sjökvist

15

Barn från olika tider. Nästan 60 år har gått mellan bilderna och synen på barndomen har förändrats radikalt.

Foto

: Em

il W

ijgår

d, 1

932.

Väs

terå

s st

adsa

rkiv

.Fo

to: L

isa

Frem

leso

n Lå

ng, 1

991.

SPEGELN

16

…TILL BARNOMSORGI början av år 1940 presenterade ”Utredningskommittén för barnavårdande institutioner” sin utredning av situa-tionen i Västerås. Man konstaterade att Västerås låg efterandra städer av samma storlek när det gällde dessa frågor.Arbetsstugan som låg vid Herrgärdsskolan och barnkrubbanvid Aroslundsgatan var inte längre tillräckliga för de behovsom fanns. Kommittén yrkade på att man skulle starta daghem, barnträdgårdar och helst även fritidsklubbar pååtminstone tre platser i staden.

HÖSTEN 1940 STARTADE BARNTRÄDGÅRDSVERKSAMHETENi Västerås och detta tycks snabbt ha blivit mycket efterfrågat.Särskilt stor efterfrågan fanns vid Herrgärdsskolans barn-trädgård där man runt om hade Iggebys och Vegas småvilloroch även flera barnrikehus. Bristen på lokaler kom underhela 1940-talet vara problematisk för verksamheterna, trotsatt fler barnträdgårdar anlades i ganska snabb takt. Omman ansett att Västerås låg efter med att lösa barnomsorgs-frågorna i slutet av 1930-talet fick man i mitten av 1940-talet istället omdömet att det var ”en mönsterstad i fråga om välordnade barnträdgårdar”. Det hade 1945 redan hunnitanläggas 13 avdelningar fördelade på sex lokaler i staden.

ORSAKEN TILL DEN SNABBA UTBYGGNADSTAKTEN var medstor sannolikhet att många män försvann från arbetslivet till beredskapstjänstgöring. Bidragande var säkert också Västerås ställning som industristad. Asea, Konsum, Metall-verken och Hakonbolaget hade alla intressen i barnomsorgs-frågan. Asea upplät exempelvis en lokal kostnadsfritt i Aseastaden där en barnträdgård inrättades 1943. Dettaengagemang fortsatte även senare. 1947 öppnade Västeråsförsta daghem på Utanbygatan 2 och året därefter lät Aseauppföra en daghemsbyggnad i Hammarby. Orsaken till dettaengagemang uppgavs vara bristen på arbetskraft i industrinoch behovet att få ut även kvinnor på arbetsmarknaden.

BARNTRÄDGÅRDSLÄRARINNOR OCH FÖRSKOLLÄRAREInte bara bristen på lokaler var ett problem för verksamhetenunder utbyggnaden av barnomsorgen på 1940-talet. Detfanns även en stor efterfrågan på barnträdgårdslärarinnor.Styrelsen för Västerås barnstugor bad därför 1944 stadsfull-mäktige om anslag för att kunna höja de låga lönerna förbarnträdgårdslärarinnorna. Man påpekade att dessa lärarinnorhar en tvåårig utbildning utöver realexamen och att dennautbildning var privat bekostad. För att kunna tillförsäkra sig kvalificerad arbetskraft till barnstugorna i Västerås såg man det som en nödvändighet med höjda löner och att det inrättades fler ordinarie tjänster. Argumenten tycks ha givit resultat för stadsfullmäktige beslutar sig även för att tillstyrkadetta.

KOMMUNAL BARNOMSORGAtt gifta kvinnor med barn skulle arbeta var dock fortfarandeen het fråga och genombrottet för den svenska barnomsorgenkom också att dröja länge. Motståndarna tyckte att det varför dyrt och att det bästa för barnen var att mammorna varhemma. I slutet av 1940-talet stod staten inför ett vägval där det rådande hemmafruidealet blev det vinnande. Manmenade att arbetskraftsreserven fick sökas bland äldre kvinnoroch att det var på hemarbetets område som förbättringarskulle göras för kvinnorna. Barnomsorgen antog man i förstahand skulle behövas för barn till ensamförsörjande mödrareller som ett pedagogiskt komplement. Man menade attkvinnan förvisso hade rätt att välja att yrkesarbeta men sam-tidigt ansågs barnen må bäst av att vara hemma med mamma.

ÄVEN ORDFÖRANDEN I VÄSTERÅS BARNSTUGESTYRELSE, Paul W Fritsch, ansåg i slutet av 1940-talet att daghemmenvar ”ett nödvändigt ont för att bereda mödrarna möjlighettill förvärvsarbete”. Han menade att daghemmen inte bordebli fler än att ogifta mödrar, frånskilda och änkor skullekunna placera sina barn där. Något annat var alltför kostsamt och det skulle vara olyckligt om det skulle bli en normal företeelse att mödrar lämnade bort sina barn för heldagsvård.

GENOMBROTTET FÖR DEN KOMMUNALA BARNOMSORGENkom först 1963. Staten tog då initiativ till en utbyggnad av daghemmen genom en kraftig höjning av stadsbidragettill kommunerna. Den stora utbyggnaden av daghemmenkom inte att ske förrän under 1970-talet då kraven komsärskilt starkt från den växande kvinnorörelsen. Kvinnornaskulle inte längre bara ses som en arbetskraftsreserv utanistället ur jämställdhetssynpunkt ges möjlighet till egen försörjning.

DET FINNS MER: KÄLLOR

Engfors Christina red. Folkhemmets bostäder 1940–1960. Stockholm 1987.Funktionalismens genombrott och kris: svenskt bostadsbyggande 1930–80. Arkitekturmuseum 1980.Larsson, Katarina: Andrahandskontrakt i folkhemmet, Örebro studies in History, Örebro universitet 2004.Ohlander, Ann-Sofie, Strömberg, Ulla-Britt: Tusen svenska kvinnoår – svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid. Stockholm 2002.Västerås barnstugors arkiv, Västerås stadsarkiv.

SPEGELN

17

Småbarnsskola: Tog emot barn i åldrarna 2–6 år och enlärare kunde ha hand om runt 100 elever. Barnen skullelära sig renlighet, lydnad och moral.

Barnkrubbor: Krubborna var relativt torftiga inrättningaroch hade inga krav på utbildad personal. Deras uppgift vari första hand att förvara och skydda barnen. Namnet levdekvar länge men avskaffades 1944 då det ersattes av daghem.

Arbetsstugor: Barn sysselsattes med enkelt arbete och fick ett mål mat. Föregångare till ”fritids” men hade en fattigvårdsstämpel.

Barnträdgårdar eller Kindergarten: Denna verksamhethade ett pedagogiskt program och utbildad personal men tog endast emot barnen några timmar om dagen. Till skillnad från andra barnomsorgsformer vände sig dessatill en början till mer välbeställda familjer men kom snartatt utvecklas till folkbarnträdgårdar.

DEN POSITIVA SYNEN OCH VILJAN...

...att lösa barnomsorgsfrågan speglas även i hur Hebysförsta förskollärare Ulla Welin beskriver sitt första besök på sin arbetsplats 1964.”Jag tror halva barnavårdsnämndenstod vid stationen och tog emot mig. Efter hälsningsfrasernakom frågan: ”Hur vill fröken Welin bo här?” Ljuva ord för en Stockholmsboende. Snabbt sa jag en modern 2:a ellergammal 3:a. Mötesdeltagarna hade en överläggning. ”Ja, Söderkvist har en 2:a på övervåningen i Härvstavillan, vi åker och tittar. Oförberett klampar vi alla in hos Stenvipå övervåningen. Där hade tapetklistret knappt torkat införderas avflyttning. Olle Krantz, barnavårdsnämndens ord-förande brukar senare berätta: ”Där stod Ulla i sin cape-jacka och vidbrättade mösshatt, sträckte fram armen ochsa – om jag får omtapetserat kan jag tänka mig att bo här”(det fick jag)…30 år senare har jag fått höra att förskollärar-lönen hade kunnat bli 3 ggr högre om jag begärt. Det varså viktigt att barnen togs om hand så mammorna kom ut i industriarbete. Tänk om jag kunnat påverka så lönernahade ökat för all barnstugepersonal.”

Ulla Welin håller vilostund för barnen vid förskolan i Heby. Okänd fotograf.>

SPEGELN

18

LIVET PÅ EN BONDGÅRD har alltid följt årstidernas växling,så även för lanthusmodern. På våren startar arbetet medsådd av grönsaker och potatissättning. Hönor ligger på ägg,nya kycklingar kommer fram. Fåren får sina lamm, kornakalvar in och smågrisarna börjar sitt korta liv till julen. Allt för att utnyttja sommarens beten, sol och värme. Det är en positiv tid med många ansvarsuppgifter ledda av lant-husmodern. Hjälp fanns att tillgå av äldre kvinnor, pigoroch barnen på gården samt någon gång av manfolket.

UNDER SOMMAREN var höbärgningen det tunga arbetet som tog mycket tid. Höstens glädje inför plockning av bär,frukt och svamp samt skörden i trädgården var alltid stor.Det gällde att ha goda kunskaper om förvaringsmetoder,kunna sylta, safta, torka och konservera samt ha tillgång till en frostfri källare.

Ansvaret för den dagliga försörjningen med lagad mat3–4 gånger om dagen åvilade lanthusmodern. Att laga mattill ett hushåll på 10 personer var inte ovanligt.

Den som inte har upplevt ett hushåll utan frysboxar har svårt att förstå hur höstslakten klarades av med att salta,torka, röka och konservera på burkar allt kött av en gris ochkalv. Den kunskapen nedärvdes från generation till generationi praktiskt arbete, tips och recept överfördes mellan vänner.

EN DEL KVINNOR PÅ LANDSBYGDEN fick tillfälle att gå påhusmoderskurser. Tärna lanthushållsskola startade sina kurserår 1908. Det var Cecilia Bååth Holmberg hustru till Tärnafolkhögskolas rektor som tog initiativet.

På Tärna hölls undervisningen på ”Kvinnofrid”, såkallades huset där lanthushållsskolan höll till. Där bodde

både elever och lärare. Boendet på skolan skapade godasociala kontakter mellan flickorna. Vänskap för livet skapades.

Flickorna utbildades i alla sysslor som hörde till ettlantbrukarhem med husdjur, kor, grisar, smådjur och trädgårdsskötsel samt textila tekniker. År 1961 flyttade lanthushållsskolan till Bråsta i Sala, till moderna och ända-målsenliga lokaler belägna närmare lantbruksskolan somflyttat till Sala redan 1928.

ÄMNESUTBUDET PÅ BRÅSTA liknade det från begynnelsen av utbildningarna men i modern tappning. Det blev allt viktigare med kunskapen att planera sitt och familjens hus-hållsarbete för att möta utvecklingen med det nya ”dubbel-arbetet” för lanthusmödrarna när företagen specialiserades.Det var ofta kvinnorna som började arbeta utanför hemmet,företaget. Barnen kördes till dagis och de äldre hamnadeinom kommunernas äldreomsorg.

JAG VAR SJÄLV på Bråsta lanthushållsskola 1963 och tjänstgjorde som lärare på Bråsta lanthushållsskola från1968 i 20 år, både på konsumentekonomiska kurser och på gymnasiala påbyggnadsutbildningar med elever från Västmanland och angränsande län. Landstinget Västmanland drev utbildningen till 1988 när utbildningenupphörde.

Ofta möter jag tidigare elever som värderar sin bråsta-utbildning högt. De arbetar inom sjukvården, med barn ochäldre, eller på skolor som lärare. Jag hittar dem också aktivai föreningslivet och i olika beslutande församlingar. Lant-hushållsskolans elever gick stärkta ut i livet att klara hem,familj, hushållning, yrkesarbete och samhällsengagemang.

På landsbygden var kvinnans roll något annorlunda än i staden. Lanthusmodern var och är en mångkunnig företagsledare. Hon arbetar tillsammans med maken, bonden,lantbrukaren i det gemensamma företaget. Idag delar man på arbetsuppgifterna, förr varansvaret för de olika sysslorna på gården strikt uppdelade mellan männen och kvinnorna.

Att fostra en husmorAv Ulla-Britt Holmér

De forna Bråstaeleverna värderar ofta sin utbildning

högt. Kerstin Ihrsén, här uppvaktad på en födelsedag,hör till dem som efter bråsta-tiden arbetat både som lant-husmor och lärare, varit aktiv i föreningsliv och beslutande

församlingar.

Foto

: Pri

vat

19

FRÅN HEMMAFRU TILL SLOTTSFRU

Hemmafru Gift kvinna som (för tillfället) inte utövar yrkesarbete utan i stället ägnar sig åt skötsel av hemmet. Ordet har använts sedan omkring 1950.

Husfru Gift kvinna betraktad som föreståndare för sin familj eller sitt hushåll. Ordet användes före 1520.

Hushållerska Kvinna som är anställd för att sköta ett hushåll. Ordet har använts sedan 1719.

Husmor Gift kvinna betraktad som ansvarig för hemmet och hushållet. I användning sedan 1559.

Lyxhustru Gift kvinna som huvudsakligen ägnar sig åt vård av hemmet och sitt eget yttre. Ordet har använts sedan 1928.

Matrona Fet och värdig äldre (gift) kvinna. Använts sedan 1796.

Slottsfru Ägarinna till slott. I användning sedan 1854.Källa: Nationalencyklopedin

Elever och lärare vid Tärna Folkhögskolas kvinnliga kurs år 1896. Mitt i bilden sitter Cecilia Bååth Holmberg i ljus hatt. År 1881 startade den första kursen för kvinnor på Tärna folkhögskola. Då fanns bara tre kvinnliga folkhögskolor i Sverige. Lanthushållsskolan startade 1908, till en början som andra årskurs till den kvinnliga kursen. Fram till år 1917 bedrevs undervisningen bara sommartid.

>Fo

to: K

arin

Hal

lers

tröm

Lärarkollegiet på Bråsta Lanthushållsskola 1975. Från vänster: Ulla-Britt Holmér, Runa Björklund, Ingrid Frendin, rektor, Kristina Bäckstrand och Birgitta Lindhé.

>

SPEGELN

20

Ur Husmoderns köksalmanack 1953. Foto

: Ire

ne B

jerr

egår

d, V

LM

SPEGELN

21

SPEGELN

22

Prisad hemmafrui FläckeboAv Krister Ström

”Gode bonden Holmgöt lät resa (stenen) efter Odendis, sin hustru. Det kommer icke till Hassmyra en bättre husfru, som råder för gården.Rödballe ristade dessa runor. Till Sigmund var Odendis en god syster.”

Festligheter vid åter-uppresningen av Odendisastenen i Fläckebo år 1900. Foto: Kyrkoherde O. Thorvall. Riksantikvarieämbetet, Antikvarisk-topografiskaarkivet.

>

VID GÅNGSTIGEN SOM LEDER IN PÅ FLÄCKEBO HEMBYGDS-GÅRDS område invid Fläcksjöns strand återupprestes enrunsten under stora högtidligheter år 1900. Den hade tidigarebefunnits i två bitar längre upp på land liggandes sydvästom Fläckebo kyrka.

OM RUNSTENSFESTEN SOM SAMLAT INEMOT 200 PERSONERskrev Sala Allehanda den 15/6 ”Först fotograferades stenenmed omgivning av lektor Brate ’Vintern rasat ut bland vårafjällar’ sjöngs och kyrkoherde Thorvall utbragte ett ’leve’ förkonung och fosterland, hvilket ’leve’ åtföljdes av kungssången.Kyrkoherde Thorvall höll därpå ett inledningsföredrag...Låt oss minnas, sade talaren, icke blott den, till vars minnestenen restes, utan ock den, som ristat dessa tecken. Kanskehan var den enda på denna trakt, som kunde åstadkommadessa minnestecken, bevarade till en sen eftervärld. Så sjöngs’Vårt land’. Lektor Brate från Stockholm höll därefter ettsynnerligen intressant och med spänd uppmärksamhet åhördtföredrag om runinskrifterna …Föredraget slutades medRunebergs ord: ’Här striddes våra fäders strid etc’. hvarefterett 3-faldigt ’hurra’ utbragtes och ’Du gamla, du friska’afsjöngs. Följde så direktör Holmbergs lärorika föredrag om ’Kvinnan såsom uppbyggande och nedbrytande makt’…Många hem äro nog bättre nu än förr – men många äro också sämre. Denna minnessten bör mana oss att likna dennaHolmgöts goda hustru, och jag vet att hundraden och tusendengöra det. Så skola också våra efterkommande se och höraatt ett släkte lefvat, som är värdt att minnas. Då blifva kvinnorna drottningar, och de pelare, som skola bevara vårt samhälle för kommande strider och bära vårt minne till en sen eftervärld likasom Oden Disas i Hassmyra.”

DESSA HÖGSTÄMDA ORD vid runstenens återuppresande harsin förklaring i inskriftens ordalydelse som har inneburit attsomliga menar att den är den äldsta i svensk skrift bevaradehyllningen åt kvinnan i Norden.

DETTA ÄR LOVORD HUGGNA I STEN i slutet av 1000-talet,den tidsperiod vi benämner vikingatid då kristendomen vann insteg även i denna randbygd av runstensresande. Fyra personnamn och ett gårdsnamn nämns. Runmästarenär känd. Han var verksam i slutet av 1000-talet och har ristat den pampiga runstenen vid uppfarten till Målhammari Björksta. Han har tydligen fått beställningen av bondenHolmgöt vilken i inskriften får värdeomdömmet god. OmHolmgöts hustru Odendis sägs att Holmgöt lät resa stenentill hennes minne och att det aldrig kommer en bättre husfrutill Hassmyra samt att hon var en god syster till Sigmund.Läsaren får också erfara att husfrun Odendis råder för gården. En gård Hassmyra finns än idag belägen norr omFläckebo kyrka.

ATT ODENDIS RÅDDE ÖVER GÅRDEN inne-bar att hon erhållit ett stort förtroendeoch ansvar som hon tydligen förvaltat väl vilket hennes make velat meddela eftervärlden. Makarnas arbetsfördelningpå gården anses ha varit strikt uppdelad i manligt och kvinnligt vid denna tid liksom under medeltiden.

I DEN FRÅN MITTEN AV 1300-TALET bevaradeVästmannalagens ärvdabalk står blandannat att kvinnan skall givas mannen till heder och till hustru och till att dela hans säng, till lås och nycklar och till laga treding, och till allt det som han äger i lösöre och förvärva kan…”.

VISST VORE DET EN TIDSRESA av högstadignitet att kunna få träffa Odendis på Hassmyra!

SPEGELN

23

”KVINNAN SÅSOM UPPBYGGANDE

OCH NEDBRYTANDE MAKT”

En vikingatidanyckel. Fynd från Rallsta i Svedvi socken.

>

Foto

: Hel

én S

jökv

ist,

VLM

.

SPEGELN

MAGDALENA HISINGH FLYTTADE IN I BISKOPSGÅRDEN somlåg på samma ställe som idag. Den var dock mycket förfallenoch genomgick under hennes tid flera renoveringar ochombyggnader. Man kan förmoda att familjen ibland boddepå annan adress. Biskopen köpte under sin levnad blandannat Anders Anderssons gård och Rytternegården belägnapå domkyrkans mark. Makarna fick 11 barn varav 4 dog i tidig ålder. Av de två döttrar som nådde mogen ålder blevbägge gifta med präster. Av de fem söner som fick leva till motsvarande ålder blev tre biskopar, en jurist och en,”storsnillet” Olaus, naturforskare, historiker mm.

ETT STORT ANSVAR I FAMILJELIVET med barnens fostran måsteha legat på Magdalena då hennes make ofta var på resa och upptagen av sitt värv i kyrkans och statens tjänst. Hon blev änka 1646 och kvarlevde i Västerås fram till sindöd tre år senare vid 47 års ålder. I den likpredikan sombiskop Laurelius höll vid hennes begravning i domkyrkanuttrycktes många lovord. Man förstår att den artonårigaflickan från Arboga snart växte in i sin roll som maka,moder och ledare för ett stort hushåll. Hon var ett föredömei alla kristliga och husliga dygder liksom en flitig kyrko-besökare och bibelläsare, hjälpsam och givmild mot fattigaoch hemlösa. Laurelius framhåller även hennes ödmjukhet,sinneslugn och tålighet under kors och bedrövelse. Honundervisade sitt husfolk, vilket låg på hennes lott. Detberättas att prästerna i staden blev imponerade av hennes

husfolks kristendomskunskap under husförhören. Det var också hon som ledde de dagliga husandakterna.

BISKOP LAURELIUS BERÄTTAR I SIN LIKPREDIKAN utförligt om hennes sista stunder då barnen är närvarande och av sin mor uppmanas att ställa frågor ”innan det är försent”. Målningen av henne och omdömena om henne i den osedvanligt personligt hållna likpredikan vittnar om att Magdalena Hisingh, ”Matronan, Hustrun, Biskopinnan och Docterinnan”, ägde osedvanligt mångaoch goda kvaliteter.

24

Then Ähreborne Gudfruchtighe och Dygderike matronanAv Krister Ström

År 1602 födde Cecilia Hintze i Arboga en dotter som döptes till Magdalena (Malin).Fadern, Carolus Olai Hisingh var rektor i skolan där och blev senare kyrkoherde i Fellingsbro. Cecilia fick god utbildning. Hon kunde utantill ”alle Bibliske Historier och the förnämste Språk”. 18 år gammal blev hon gift eller ”inträdde hon effter sine käre Föräldrars Rådh och samtycke uthi Ächtenskap” med biskop Johannes Rudbeckius i Västerås vars första äktenskap blev barnlöst. Hustrun hade dött i barnsäng efter åtta års äktenskap.

DET FINNS MER

Emil Liedgren:Präster och poeter. Uppsala 1933.

Olof Laurelius:Lijkpredikan öfwer…Malin Carl Dotter Hijsing…Johannis Rudbeckii, berömmeligh biskops uthi Wästeråås,älskelighe käre hustru…hwarsz salighe lekamen…bleff befordrat til sin hwijlokammar uthi Westerååsdomkyrckio then 15. Augusti, anno MDCXLIX…Västerås, 1651.

SPEGELN

25

Foto

: Las

se F

red

riks

son

Magdalena Hisingh. Porträtt i Rudbeckianska gymnasiet, Västerås.>

SPEGELN

26

Tvenne hustrurtill kyrkoherde Andreas Georgii SchedvimontanusAv Krister Ström

I BJÖRKSTA KYRKA HÄNGER DETTA EPITAFIUM eller snararedenna minnestavla som porträtterar tvenne hustrur till kyrko-herde Andreas Georgii Schedvimontanus med deras barn påömse sidor om en korsfästelsescen. Den är målad år 1710.Då levde endast en av de porträtterade familjemedlemmarnanämligen sistfödda Maria som då var omkring sjuttio årgammal. Kanske var det Maria som beställde tavlan tillåminnelse av sina föräldrar och syskon.

HENNES PAPPA, LÄNGST TILL VÄNSTER på målningen,dog år 1652. Han hade varit gift två gånger. Om den förstahustrun finns inga uppgifter. Den andra hette Clara Larsdotter

(–1669). Hon blev gift med kyrkoherden i Björksta 1626.Totalt fostrades under förra hälften av 1600-talet samman-lagt 19 barn i Björksta prästgård.

DET FÖRELIGGER MÅNGA OKLARHETER kring målningenvarför det är tveksamt att dra för stora slutsatser om indi-viderna. Men i detta sammanhang med hemmafruar blirman nyfiken på den stora familjen i Björksta prästgård ochden modersroll Clara påtog sig i och med giftermålet.

KÄLLA: Västerås stifts herdaminne. 2:1. 1600-talet. Västerås, 1971.

Författaren Gunnar Ekström.

Foto

: Las

se F

red

riks

son

Foto

: Jan

Gus

tafs

son

SPEGELN

27

ImperietEngsö slott, en liten del av Christina Pipers stora imperium. Målning från 1740-talet.

SPEGELN

28

Ungdomsporträtt av Christina Piper.

Foto

: Jan

Gus

tafs

son

SPEGELN

29

CHRISTINAS FAR KOMMERSERÅDET OLOF TÖRNE, född i Köping,adlad Törnflycht tillhörde den så kallade skeppsbroadelnoch var en av landets mest förmögna affärsmän. I folkmunkom därför Christina och hennes två systrar att kallas förguldhönorna.

Christina fick en för den tiden ovanlig uppfostran. Hon kunde bland annat läsa och skriva, vilket inte var så vanligt bland flickor på den tiden. Traditionen säger att hon satt utanför dörren till de rum där hennes bröder ficklektioner och på så vis lärde sig på egen hand.

BLOTT 17 ÅR GIFTE SIG CHRISTINA med den tjugosex år äldreCarl Piper, ”en fet tjocker herre”, tillika styvbror med hennesfar. Hon medförde en enorm förmögenhet i hemgift. Äkten-skapet blev lyckligt och tillsammans fick de nio barn varavfem uppnådde vuxen ålder – 4 döttrar och en enda son – Carl Fredrik, som så småningom skulle bli fideikommissarietill bland annat Engsö Slott i Västmanland.

RIKSRÅDET CARL PIPER följde Carl XII i fält, som chef för det kungliga kansliet, och Christina besökte sin man vid tvåtillfällen, båda gångerna med en syster i sällskap. Christinaagerade äktenskapsmäklare och systrarna fick genom hennesförsorg ”generaler till friare och kungar till bröllopsgäster”.Carl Piper tillfångatogs vid Poltava 1709 och fördes somfånge till tsar Peter i Ryssland där han avled 7 år senare.Carls kvarlevor fördes insaltade hem för att senare gravsättas i det av Christina uppförda gravkoret i Engsö Kyrka.

PÅ DEN TIDEN VAR KVINNAN INTE MYNDIG om hon inte varänka och först nu kunde Christina råda över familjens ekonomihelt efter eget huvud. Hon hade näsa för affärer och köpteupp en väldig massa jord. Redan 1710 köpte hon Engsö i Västmanland och strax innan hon dog, Springsta säteri

i grannsocknen Kärrbo. Christina Piper blev dessutom ägarebland annat till Sturefors i Östergötland och Hässelbyholm i Sörmland. I princip kunde hon resa från Stockholm tillSkåne utan att behöva bo hos någon annan än sig själv.

CHRISTINA VAR SÄRSKILT FÖRTJUST I SKÅNE och bosatte sigpå Krageholm där hon hade eget kapell med utsmyckningarav bildhuggaren Johan Jerling. Hon var varmt religös ochhade också egen präst. Christina ägde snart nästan helasydöstra Skåne med gårdar och slott som Högestad,Christinehov, Baldringe, Torup, Toppeladugård med flera. Mån om att behålla egendomar och lösöre i familjen lät hon instifta flera fideikommiss, inte bara till ende sonenCarl-Fredrik Piper utan också till döttrarna Christina Bielke,Hedvig Sture, Ulrica Ribbing och Sofia Löwen.

HON STARTADE OCKSÅ EN MÄNGD OLIKA FÖRETAG, blandannat Andrarums Alunbruk. Där kom hon på den lysandeidéen att låta trycka egna pengar som hon avlönade folketmed. Dessa pengar gick naturligtvis inte att använda på vanligt vis men Christina löste problemet elegant genom att skapa en handelsbod där man kunde lösa in slantarna.Verksamheten blomstrade och Christina skapade sitt egetsamhälle i samhället. Skola, sjukstuga, pensionssystem för de anställda, hjälp till fattiga, sjuka, änkor och föräldralösabarn. Hon hjälpte också många med hjälp till självhjälp.Christina var också mycket intresserad av lanthushållningoch lät med stor iver prova olika odlingsmetoder och utsäden.

CHRISTINA PIPER AVLED 1752, 79 år gammal, som sin tidsstörsta kvinnliga storföretagare – helt i klass med våradagars mest framgångsrika affärskvinnor.

Christina och Carl Piper ligger båda begravda i två storamarmorsarkofager i gravkoret i Engsö Kyrka.

>>>

År 1673 föddes i Stockholm en liten flicka som i dopet fick tilltalsnamnet Christina och som så småningom skulle bli landets första kvinnliga storföretagare. I historien skulle hon genom sitt giftermål med Riksrådet Carl Piper – herre till Engsö – gå till eftervärlden som Christina Piper.

Imperiebyggaren Christina PiperAv Catharina Piper

SPEGELN

30

ALLT BÖRJADE 1968 då Catharinas svärfar avled endast 64år gammal. Som seden bjöd flyttade då Catharina och hennesman fideikommissarien Carl Magnus Piper ”hem till Engsö”.Några år tidigare hade svärmodern Hedvig Piper framgångs-rikt slagit upp Engsös slottsportar för allmänheten. Hurskulle den 25-åriga stockholmsflickan kunna axla hennesmantel, frågade sig folket i bygden?

”DET ÄR RIKTIGT ATT JAG VID ANKOMSTEN TILL ENGSÖ intevisste mycket om jordbrukarens livsvillkor. Jag kunde inteheller koderna för det lantliga kulturarvet, men i barndoms-bagaget hade jag en nära uppväxt med morfar Martin Olsson– riksantikvarien. Dessutom var den lokalfödda slottspersonalenenastående. De vägledde och stöttade mig”, säger Catharina.

– Allt som man sätter sig in i blir intressant, sa hon sig.Det blev en rivstart. Förutom hemmet och 3 barnafödslar på fyra år, övertog hon svärmoderns guidning, öppnade presentbod, utökade aktiviteterna med konsertverksamhetoch föredrag av inspirerande kulturpersonligheter. Så små-ningom tillkom årliga tema- och konstutställningar, inteenbart för att locka nya turister utan också för att få tidigarebesökare att nyfiket återvända till det sägenomsusade slottet.Catharinas arbetsuppgifter kom också att omfatta ansvaretför kontoret med bokföring och budgetering. Energi för alltdetta laddar hon under tysta, tidiga morgnar i stallet. Djuren– framförallt hästar – är hennes stora passion.

MEN CATHARINA KÄNDE SÅ SMÅNINGOM att hon behövdeett bollplank för sina tankar. När radions P2 kom mederbjudandet att en gång i månaden svara för det timslångamusikprogrammet ”Upp Amaryllis”, nappade den forna in-formationssekreteraren på Sveriges Radio direkt. Därefter komde västmanländska P 4-lyssnarna att i över 600 musikstunder

lära känna henne i ”Fem minuter med Catharina Piper”. Det drog även folk till sommarkonserterna på Engsö. ”Jagär som folk är mest och undviker den extrema musiken”,säger hon som förklaring till Engsös välbesökta musikaftnar.Men utan de välvilliga sponsorer hon vintertid ägnar sig åtatt spåra upp, skulle detta givetvis inte vara genomförbart.

Dagens slimmade organisation – som under det hektiskasommarhalvåret tar hand om cirka 15 000 besökare – uppgårbara till tre personer; Catharina, husfrun Gunilla Söderholmsamt en extra sommaranställd person. Alla kan allt – frånstädning och kaffeservering till guidning. Parkens skötselbidrar alla i familjen till.

FÖR ATT BEVARA ETT SÅ RIKT KULTURARV som Sverige äger,behöver den unga generationen vägledas, sa hon sig. Så föddestanken på ”barn- och föräldraguidningar”. De har visat sigriktigt uppskattade. Folk kommer spontant fram och tackaross för hur vi vårdar och delar med oss av allt detta.

Det trägna, målmedvetna genomförandet av alla dessaaktiviteter har fått dagens slottsfru att framstå som ett före-döme för kvinnor på landsbygden och 2004 fick CatharinaPiper mottaga Västmanlands läns hushållningssällskapshedersdiplom.

”Men det här med ”Kvinnor kan” – det är ju ingen nyföreteelse” säger hon. ”Hemmafrun uppstod kring 1800-talets mitt. Under decennier av stark industriell framväxt ochfred – tog mannen tillbaka sin revirbevakning och förpassadekvinnan till hemmet.”

”Att kvinnan nu åter har möjlighet att dra sitt strå tillsamhällsutvecklingen är en både nödvändig och naturligutveckling. För mig gavs möjligheten att få förvalta ChristinaPipers och hennes efterföljares 300-åriga kulturarv på Engsö.Det har varit och är en stimulerande ynnest.”

I en av Engsös slottssalar hänger som sig bör porträttet av den remarkabla imperiebyggarenChristina Piper. ”Ibland går jag upp och pratar med den stränga damen…Och till slutsäger jag; men jag gör så gott jag kan…och då tycker jag att hennes anletsdrag mjuknar”.Den som undslipper sig denna bekännelse är Catharina Piper – dagens förvaltare av det anrika slottet på Engsö.

Imperiet just nu Catharina PiperAv Elisabeth Westerdahl

En modern slottsfru, Catharina Piper, vid en målning av anmodern Christina Piper.

SPEGELN

31

Foto

: Jan

Gus

tafs

son

SPEGELN

LARS-ERIK FICK NÅGRA ÅR DÄREFTER anställning vid Ströms-holms Kanalaktiebolag först som murardräng sedan arbets-förman och byggmästare. I bevarade räkenskaper syns atthan regelbundet kvitterade ut livsmedel från bolagets förråd.Det var i huvudsak sill, salt, ärtor och spannmål. Anna ochLars-Erik fick ytterligare sex barn tillsammans, men det varbara fyra av dem som överlevde sin mor.

I SEPTEMBER ÅR 1850 meddelas i ett av bolagets styrelse-protokoll att arbetsförman Lars-Erik Nordell ”efter sjuk-domsyrsel afhänt sig livet”. Han hade dränkt sig i dammenvid Norr Tumbo kvarn. Anna blev ensam med fem hemma-varande barn. Familjen blev inhyst som fattighjon vid kanal-bolagets huvudkontor, Skantzen. Anna började arbeta redansamma månad. Hon malde skiffersten till mjöl och sågandetimmerstockar på bolagets kvarn, den kvarn i vars dammmaken hade dränkt sig. Till hjälp hade hon en dräng ochsina barn.

I RÄKENSKAPERNA FÖR HÖSTEN ÅR 1853 finns noterat att honfått ersättning för att ha bränt, bakat och malt 282 tunnorskiffermjöl, vilket användes vid murbrukstillverkningen.Hon hade också under samma tid sågat minst 106 stockar.

32

Hon arbetade dessutom som sjukvakt och tvätterska åt bolagets sjukhus under koleraepidemin som drabbade kanal-arbetarna samma år. Barnen bidrog med att springa medexpressbud för bolagets räkning. Där finns noterat att sonenGustav som 14-åring fått betalt för bud till Lisjö, Wirsbooch Strömsholm. Trots detta betecknas hon som fattig ochfick säd i understöd av bolaget.

ÅR 1859 VAR ALLA BARNEN UTFLUGNA. Den yngste sonenAxel hade fyllt 15 år och ansågs kunna försörja sig själv.Gustav arbetade som stenhuggare för kanalbolaget, Andersvar lärling vid Strömsholms slott och Christina var piga i Enköping. Anna fick nu bara en tunna säd i understöd avbolaget. På hösten samma år arbetade hon med att skötatvätten åt kanalarbetarna som var förlagda i Strömsholm.Där fanns bland annat en grupp arbetare som kommit sentpå säsongen från järnvägsbygget i Töreboda. Det var någonav dem som var smittad av kolera och en mindre epidemibröt ut. Det var 25 personer som insjuknade, trots att bolagetavbröt arbetet för säsongen och sände hem alla arbetarna. I bolagets sjukjournal är noterat att 11 av de sjuka dog. Alla avlidna utom en var från Törebodagruppen. Den sistasom insjuknade och den sista som dog var Anna Nordell.

”Inhyses änkan Nordell”Vad händer en fembarnsmor, när maken dränker sig?Av Ann Österberg

Anna Ivarsdotter Nordell (1801–1859) flyttade år 1831 tillsammans med maken Lars-Erikoch sonen Lars-Johan till Hallstahammar. Samma år tecknade de ett arrendekontrakt på soldattorpet Frössbergs torp på Frössvi hemman.

SPEGELN

33

DET FINNS MER:

Berättelsen om Anna Nordell bygger helt på handlingarförvarade i Strömsholms kanalaktiebolags arkiv, kompletterade med några uppgifter från kyrkoböckerna.Hennes arbetsinsatser syns tydligt i de kvitton och lönelistor som finns. Makens självmord finns omnämnt i styrelseprotokollen och sjukdomsfallen i oktober/november 1859 finns ordentligt noterade i en sjukjournal.

Eftersom kanalbolaget fungerade som ett samhälle i miniatyr, med egen fattigvård och sjukvård, inköp och fördelning av mat och ofta även med uthyrning avbostäder, så går det att finna och följa många enskildamänniskoöden i arkivets handlingar. Strömsholms kanalbolags arkiv finns i Hallstahammars kommunhus.

Stationen Skantzen vid Strömsholms kanal. Ur Ny Illustrerad Tidskrift 1860-tal.

Foto

: Ann

Öst

erbe

rg

< Resterna av vad som en gång var Norr Tumbo kvarn där Anna Nordell malde skiffer.

SPEGELN

34

Min egen svärmor, Ellen Gröning, var en av dem. Jag minns med vilken glädje hon satte på sig Gilledräkten medbrosch och tog sin Gillesångbok och cyklade i väg på möte.

HON ÄR DEN BÄSTA FÖREBILD JAG HAFT. Hon fostrade trepojkar till goda män. Min svärfar arbetade hårt i Kallmoragruvan och hon arbetade lika hårt i deras hem. Veckodagarnavar inrutade med olika arbetsuppgifter. När fredagen komstädade hon hela huset, bakade vetebröd på en liter mjölk,gjorde en sorts kakor, en rulltårta med äppelmos och ensockerkaka. När måndagen kom var det mesta uppätet.

HON HADE ARBETSGLÄDJE, hon tyckte själv att de arbetenhon utförde var nyttiga och viktiga- och det var de ju. Honvar lika uppfylld av sitt kall som vilken annan yrkesarbetandemedsyster som helst.

DET VAR ETT MYCKET VIKTIGT ARBETE som dessa hemmafruarlade grunden till, det är många trådar som går från dem tilldagens samhållsbyggen. Provköket t.ex. Konsumentverket,Cancerfonden, Unicef, VI-skogen bara för att nämna några.Dessa hemmafruar knöt också internationella kontakter för de ville väcka en samhörighet mellan husmödrar i helavärlden. De arbetade för att skapa kurser och resor för attkvinnorna skulle få kunskaper om andra länder och folk.

Kooperativa kvinnogillenAv Yvonne Gröning

De kvinnor som bildade de kooperativa kvinnogillena var helt vanligahemmafruar som handlade på Konsum och insåg att tillsammans var destarkare, de hade lättare att göra sina röster hörda. Bara för att alla skullekunna åka iväg på kurser och föredrag på Vår Gård utanför Stockholm så skapades Gilledräkten. Ingen skulle behöva avstå från kunskaper bara för att de inte hade råd att skaffa prydliga kläder.

Ellen Gröning, till höger, tillsammans med Karin Eriksson. >Fo

to: P

riva

t

SPEGELN

Jag har en förebild till. Min mormor. MEN PÅ HENNES TID var inte ordet hemmafru uppfunnetännu. Hon var också gruvarbetarhustru, med åtta barn. Hon var inte speciellt bra varken på att laga mat eller baka.Min mormor var visionär.

Det var hon som tog Elise Ottesen Jensen till Kärrgruvanför att hon skulle komma och berätta för gruvarbetarhustrurnaom barnbegränsning.

ELISE OTTESEN JENSEN var ju inte välsedd på den tiden varkenav etablissemanget eller kyrkan så någon allmän lokal varinte att tänka på.

SÅ MORMOR SKURADE UR SITT DASS! med såpa och lade nytt enris på golvet och så fick Elise Ottesen Jensen berättaför gruvarbetarhustrurna i omgångar – om kärlek och kondomer. Min mormor rörde sig i en begränsad värld, hon kom aldrig så långt fast hon drömde om både Londonoch Rom. En gång fick hon åka motorcykel – då var honöver åttio!

Hon blev drygt nittio år, hon tyckte att hon hade haftett rikt liv och hon fick dö i samma soffa som hon hade föttalla sina åtta barn i.

”ARBETARKLASSENS

KVINNOR

HAR ALLTID VARIT

ARBETSAMMA OCH

MEDVETNA!”

YVONNE GRÖNING OM HEMMAFRUROLLEN:

Hemmafru – det är för mig både ett positivt och ett negativt ord. Jag tänker på 1950-talets hemmafruideal.Då när inte kvinnorna längre behövdes i krigsindustrin, då skulle de i stället bli hemmafruar.

Tidningar och journalfilmer från SF förmedlade en kvinno-roll som de flesta inte orkade leva upp till. För många blevlägenheten ett fängelse. Man gjorde narr av hemmafruarna,pilsnerfilmernas skvallriga, nyfikna kvinnobild var långtifrån det verkliga livet.

De bojor som lades på kvinnorna då sliter vi med än i dag, för det är fortfarande vi som har de lägsta lönerna och har huvudansvaret för hem och barn. Och den kvinnobildsom dagens veckotidningar förmedlar står inte långt efterpilsnerfilmerna i verklighetsförfalskning.

Hilda Pettersson, Yvonne Grönings mormor, fotograferad på sin 75-årsdag.

>

35

Foto

: Pri

vat

SPEGELN

36

Arosdöttrarna har sin hemvist i Arosgården i Västerås.Från vänster i bilden: Ropak Salh, Mariam Afrasiabpour,Mufida Khalid och Tabira Kaya Nygren. De är resurs-personer i Arosdöttrarna och hjälper invandrarkvinnortill studier och arbete.

Foto

: Kje

ll G

usta

vsso

n

SPEGELN

37

PÅ AROSGÅRDEN I VÄSTERÅS är det liv och rörelse från tidigamorgonen till sena kvällen. Hit kommer människor i allaåldrar för att gå i en studiecirkel, vara med på möten ochkonferenser, äta en bit mat eller bara träffas. Huset har ävenblivit en viktig mötesplats för kvinnor oavsett ursprung ellerspråk. Det är här Arosdöttrarna har sin verksamhet sedantre år tillbaka.

I NÄTVERKET SOM ARRANGERADE KVINNODAGEN 2001 ingickbland andra ABF, LO och Länsstyrelsen.

– Kvinnodagen blev lyckad och inspirerade oss till attstarta ett nätverk. Det säger Mariam Afrasiabpour.

Hon är projektledare och den som tog initiativ till Arosdöttrarna. Själv kom hon till Sverige för 17 år sedanefter en dramatisk flykt från Iran.

I Västerås blev Mariam Afrasiabpour aktiv i föreningenför iranska kvinnor och upplevde gång på gång vilka svårig-heter kvinnor har att komma ut på arbetsmarknaden.

– Ensam är det svårt att göra något. Genom ett nätverktänkte jag att vi skulle kunna sprida uppmärksamhet ominvandrarkvinnors situation och svårigheterna för oss att fåarbete. Jag ville att vi skulle ta reda på vad kvinnorna självavill göra och vad de anser att de behöver för hjälp.

MARIAM AFRASIABPOUR PRATADE MED KARIN TILLY som ärjämställdhetsdirektör vid Länsstyrelsen. Hon uppmanadesatt skriva ner sina idéer. Det gjorde Mariam och nu är Arosdöttrarna inne på sitt tredje år. Det ligger mycket arbetebakom varje steg för att få verksamheten att gå ihop ochbidrag beviljas endast för ett år i taget.

Som resurspersoner för Arosdöttrarna arbetar fyra kvinnor. Förutom Mariam Afrasiabpour är det Mufida Khalid,Ropak Salih och Tabira Kaya Nygren. Ingen av dem är föddi Sverige, de har var och en sin egen historia som flyktinginnan de kom till Sverige och bosatte sig här. I arbetet medArosdöttrarna hjälps de åt och känner att de gör nytta. De berättar ivrigt om kvinnorna de möter i sitt jobb, om alladiskussioner, problem och glädjeämnen som de stöter på.

– Det finns kvinnor som läser svenska för invandrare i fem, sex år, säger Mariam Afrasiabpour. Ändå lär de siginte språket. De lever isolerade från det övriga samhället ochvågar inte ens ta kontakt med sina barns skola. Och barnenskäms över sina mammor som inte kan prata svenska.

Hon berättar om den första gruppen som kom till Arosdöttrarna. Det var tio kvinnor, de flesta lågutbildade,några analfabeter. De talade arabiska, persiska och kurdiskaoch ville verkligen lära sig svenska.

>>>

IsbrytarnaNätverket Arosdöttrarna i VästeråsAv Marita Gustavsson

Det började som ett samarbete för att fira kvinnodagen den 8 mars ochutvecklades till ett andningshål med nya möjligheter för kvinnor från olika kulturer. Kvinnor som i vanliga fall varken tar plats eller syns i denoffentliga debatten. Kvinnor som lever här år efter år utan att komma in i det svenska samhället. Arosdöttrarna har hjälpt dem att komma vidare i livet, att tro på sig själva och kunna försörja sig på egen hand.

SPEGELN

MARIAM AFRASIABPOUR BÖRJADE MED att ta reda på vadkvinnorna själva ville göra.

– Vi planerade i lugn och ro för var och en av dem ochgjorde en handlingsplan, säger hon.

Varje kvinna i gruppen fick svara på frågan; vad har duför mål i livet?

Det visade sig snart att alla vill lära sig svenska och alla vill ha ett jobb.

– Kvinnorna är mycket intresserade av att lära sig hursamhället fungerar. Så vi undervisar på lätt svenska om hurdet fungerar i Sverige och mycket annat, säger Mufida Khalid.Vi måste ständigt jobba med svenskan.

Det viktigaste för kvinnorna är få ett arbete, att kunnaförsörja sig själva. Många har en lång historia av social-bidragsberoende och dåligt självförtroende.

– Det är fantastiskt att det finns möjlighet till social-bidrag, men det ska bara vara en kort period, säger Ropak Salih. Fastnar man i beroende och inte kommer vidare blir det som ett fängelse.

AROSDÖTTRARNA HAR HELA TIDEN STRÄVAT EFTER att verk-samheten ska leda vidare till sysselsättning för de kvinnorsom deltar. Med en stor portion envishet har de arbetat förett samarbete med Västerås stad. Numera skriver varje kvinnatillsammans med sin handläggare under en handlingsplan.Där ingår krav på närvaro och att kvinnorna får rekryterings-bidrag i stället för socialbidrag. För de flesta är det förstagången de får ett eget konto där deras pengar sätts in. En nog så viktig markering för ett självständigt liv.

I samarbete med Västerås Folkhögskola har 13 kvinnorfrån Arosdöttrarna gått en förberedande vårdutbildning. I kursen ingår tio veckor teori och fyra veckor praktik.

– Folkhögskolan har varit helt fantastisk, säger Mariam Afrasiabpour. Vi hade problem att hitta någon somville satsa på utbildning av lågutbildade invandrarkvinnor. Men Västerås Folkhögskola sa ja utan att tveka.

TRE AV KVINNORNA BLEV ERBJUDNA ARBETE redan underpraktiken. Alla deltagare fick fina omdömen och de blev alla godkända i kursen efter en utvärdering av vårdlärare.

Nu går kvinnorna en 42 veckors kurs vid Vårdskolandär teori och praktik varvas med treveckorsintervaller.

Utbildningarna fortsätter med nya deltagare, just nuläser en grupp på 13 kvinnor en förberedande kurs för Barn- och fritidsprogrammet. Utbildningen sker på svenskaoch sammanfattas en gång i veckan på arabiska, kurdiska,persiska och turkiska. Arosdöttrarna hjälper till med över-sättning av studiematerialet till olika språk.

– Vi hoppar in och hjälper till när det behövs, sägerMufida Khalid. Kvinnorna verkligen suger i sig kunskap.När vi läser om barns utveckling och behov väcker detmycket känslor och det kan bli heta diskussioner. Både omden egna uppväxten och hur vi behandlar våra barn idag.

– Vi pratar om allt, ofta kommer vi in på kvinnors rättigheteroch mänskliga rättigheter, berättar Tabira Kaya Nygren. Detdyker ständigt upp nya frågor, det kan handla om allt fråndatorer och barnuppfostran till sexualitet och preventivmedel.

– Vi vågar hoppa över gränser och öppna dörrar, tillägger Mufida Khalid. För oss är människorna i centrum,det viktiga är vilket stöd var och en behöver.

NU ÄR CIRKA 50 KVINNOR AKTIVA i verksamheten och nyakommer ständigt till. Det händer ofta att det är mannen som ringer för sin frus räkning och undrar hur det fungerar.

Arosdöttrarna kommer så gott som dagligen i kontaktmed kvinnor som har problem med hot och våld. De harockså arrangerat ett uppmärksammat seminarium om heders-relaterat våld. Nu finns de med i ett nätverk tillsammansmed polisen, kvinnojouren och socialjouren.

– Vi är alla kvinnor och invandrare, säger MariamAfrasiabpour. Kvinnorna känner sig trygga här och de harfått självförtroende genom verksamheten. Även om de intearbetade utanför hemmet i sitt hemland vill de göra det här i Sverige. Att kunna försörja sig själv är viktigt för självkänslan.

38

Arosdöttrarna vänder sig framförallttill kvinnor medutländsk bakgrund, somtillsammans vill prövanya vägar till utbildningoch arbete. Men ocksåtill svenska kvinnor somvill lära känna kvinnorfrån andra kulturer.

Arosdöttrarna vill öka integrationen i samhället genominsatser som leder till utbildning, arbete och egen-försörjning för de kvinnor som deltar i verksamheten.

Följande organisationer medverkar i Arosdöttrarna:• ABF Västerås• Arbetsförmedlingen• Försäkringskassan • Länsstyrelsen• Nutek• proAros Sysselsättning & Försörjning• proAros Fritid/Ungdom • proAros Flyktingenheten

> Flitiga elever på Arosgården i Västerås våren 2005. Överst: Lärare Lena Blom, Jeleh Mansoodi, Sadia Bibi och Bagm Abassi. Nere t.v. Sucdi Hassan och nere t.h. Nadia Rahmani. Fo

to: L

asse

Fre

drik

sson

, sam

tliga

bild

er p

å up

psla

get.

EXPERTEN

40

JämställdhetsglasögonDags att fundera på arvet till nästa generation kvinnorAv Karin Tilly

KARIN TILLY

Titel: Jämställdhetsdirektör vid Länsstyrelsen i Västmanlands län.Ålder: 54 år.Familj:Man och tre barn.Bor:I radhus i centrala Västerås. Fritid:Jag tillbringar så mycket tid som möjligt i vårt fritidshus i Skinnskattebergs kommun där jag njuter av tystnaden, skogen och ett rikt friluftsliv.Drömmer om:Att ännu en gång få besöka Sydafrika, ett mångfaldensland med sagolikt vacker natur.Vision: Att jämställdhet ska genomsyra allt i samhället. Din roll i familjen, arbetslivet och samhällslivet skall inte formas av om du är född till kvinna eller man utan av dina individuella egenskaper.

Foto: Privat

EXPERTEN

41

I DET LILLA BRUKSSAMHÄLLET som jag växte upp i under 50- och 60 talen gjorde kvinnor och män olika saker. Kvinnor var hemmafruar. Ibland när ekonomin blev alltförkärv, drygade de ut hushållskassan med att städa några timmar eller vikariera som sekreterare ”på fabriken”.

MAMMA LAGADE MAT, TVÄTTADE, STÄDADE och fanns alltidtill hands för min bror och mig. Pappa satt på kontoret och gick på viktiga sammanträden. Alla som betydde något i samhället var män. Fabrikschefen, handlaren och biblio-tekarien; alla var män. Och den underbara farbrorn i godis-affären – som jag köpte 100 ettöres fruktpiastrar av för 1 krona; han var man.

MIN MAMMA ÄR HJÄLTEN I MITT LIV. Tack vare henne börjadejag förstå ”att det som är roligt och det som jag är intresseradav” inte har med könet att göra. Du behöver inte välja”kvinnligt” bara för att du är kvinna!

VI UPPFOSTRAS I VÅRA KÖNSROLLER som är så starka att vitycker att de är naturliga. Vi ser inte skillnaderna. Kvinnorfår fortfarande idag en annan uppfostran; lär sig relationer,lär sig lyssna och lär sig vårda barn och man. Män får lärasig att en god man är stark; lär sig att en man ska synas ochlyckas på arbetet.

IDAG HJÄLTEFÖRKLARAS OFTA PAPPORNA. ”Bakom en fram-gångsrik flicka finns det en omtänksam och intresserad pappa”,brukar vi med stolthet säga. Härigenom osynliggör vi allamammors insatser och glömmer bort alla pappor som medsin frånvaro har bidragit och fortfarande bidrar till att åter-skapa det ojämställda samhället.

JAG ÄR HELT ÖVERTYGAD OM att ”bakom alla framgångsrikaflickor idag” finns mamma. Mammor, hemmafruar på1950- och 60-talen, som på grund av den tidens ideal ochvärderingar inte fick utveckla en självständig yrkeskarriär.Mammor som osjälviskt alltid var närvarande och ställdeupp för sina döttrar. Mammor som såg till att vi utbildadeoss till yrken som säkerställde vårt ekonomiska oberoendeav en man, så att vi inte skulle hamna i samma situation somdem själva. All denna kvinnokraft och den stora betydelsesom mammorna och hemmafruarna har haft för dagensgenerationer kvinnor talar vi inte om. Historielösheten haralla kvinnor gemensamt. Det är ett väl känt faktum atthistorien bekräftar männen och pojkarna.

SOM JÄMSTÄLLDHETSEXPERT PÅ LÄNSSTYRELSEN har jag den stora förmånen att ”få arbeta med frågor som jag ärintresserad av”. Att vara feminist betyder för mig, att inseatt kvinnan har en underordnad ställning jämfört med mannenpå alla viktiga områden i livet. Till exempel tjänar kvinnormindre än män och kvinnor bedöms inte sällan efter hurhon ser ut istället för efter vad hon gör. En feminist vill förändra detta förhållande och öka jämställdheten mellanmän och kvinnor i hemmet, på arbetet och i samhället.

I VÄSTMANLAND YRKESARBETAR DRYGT 70 % av kvinnorna i yrkesverksamma åldrar. 40 % av dem arbetar deltid.Arbetsmarknaden är kraftigt könssegregerad med kvinnorinom offentlig sektor och män inom privata näringslivet.Män är chefer. Kvinnor har lägre lön och lägre pension änmän. Sjukfrånvaron bland kvinnor är idag mycket hög. Samtidigt som kvinnor är mer välutbildade än män.

JÄMSTÄLLDHETSNORMEN ÄR STARK i dagens samhälle. Ingen, allra minst jag, vill framstå som ojämställd. Ändå så delar alla kvinnor erfarenheten av att vara underordnad mannen.

DET ÄR VIKTIGT ATT VI BÖRJAR TALA med varandra om våregen jämställdhet. Vi kommer säkert att upptäcka att deninte är så annorlunda ”alla andras”. Genom konstruktivasamtal om den bristande jämställdheten i våra hem och på våra arbetsplatser lägger vi grunden till förändring. En förändring som leder till lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter för kvinnor och män inom alla väsentligaområden i livet.

HEMMAFRUARNA PÅ 1950- OCH 60-TALET BANADE VÄG försina döttrar genom utbildning, arbete och egenförsörjning.Låt vårt arv till våra döttrar bli frihet från sexualiseradeskönhetsideal, ökad jämställdhet i familjen och sist men inte minst krossade glastak i arbetslivet.

”DU SKALL GÖRA DET SOM

DU TYCKER ÄR ROLIGT

OCH SOM DU ÄR INTRESSERAD AV”,

SA MIN MAMMA,

OCH SJÄLV FORTSATTE HON

ATT STRYKA FAMILJENS KLÄDER.

En bild av den typiska hemmafrun. Bruna bönor med fläsk.

Foto

: Kar

l Eri

k G

rana

th, N

ord

iska

Mus

eet.

SPANAREN

43

DET ÄR INTE SÅ DÄR VÄRST OFTA VI STÖTER PÅ EN HEMMA-FRU IDAG. Visserligen skymtar de förbi i kristdemokraternaspolitiska propaganda. Där framställs de som den modernakvinnan som vill ha valfrihet och som vill vara hemma medbarnen. För att befästa hemmafrun och ge henne en statuskräver de skattepengar. Om ett vårdnadsbidrag införs kanalla kvinnor som vill, bli en riktig hemmafru.

I TV DYKER OCKSÅ HEMMAFRUARNA UPP, de uttråkade hemmafruarna som tröttnat på shopping och luncher ochsöker en ny spänning. Sitt för all del inte och lipa när mannenär otrogen. Hämnas vet jag! Det är mycket roligare.

SANNERLIGEN SER DE TILL PÅ TV att det händer mycket i hemmafruarnas ensamma vardagsliv. De är rika, vackraoch företagsamma. Det är säkert roligare att vara uttråkad i ett lyxigt hus Beverly Hills än i en tvåa i Bandhagen. Visst finns det några lyxfruar också i Sverige. Men på detstora hela är det så att hemmafrun hamnat på undantag. Det är nästan fult att vara hemmafru idag. Politiken harmedvetet frigjort kvinnan från mannen. Det handlar om allt från skattelagstiftningen till att det nästan är omöjligt för en vanlig medelsvenssonfamilj att leva på en lön.

Rötterna till den undersysselsatta hemmafrun som stämplassom samhällsekonomiskt olönsam hittar vi i den tidigakvinnorörelsen. Alva Myrdal och Yrkeskvinnornas Riks-förbund drev på 20- och 30-talen en hård kamp mot hemmafrun och för kvinnans rätt till ett arbete.

DE RALJERADE GÄRNA MED HEMMAFRUARNAS VILLKOR ochdagliga värv. Alva brukade berätta en historia om den uttråkade hemmafrun som i brist på annat arbete sydde en bilpläd till sin man av 28 kattskinn. Budskapet var attkvinnan behövdes i samhällsarbetet.

FRÅGAN ÄR OM ÄNDÅ INTE HEMMAFRUN HAR KOMMIT TILL-BAKA smygvägen. Det är ju faktiskt så att staten idag betalarlågavlönade kvinnor att vara hemma med sina barn. Dagensföräldraförsäkring uppmanar ju dessa kvinnor att stannahemma. Så som reglerna är utformade är det logiskt att densom tjänar minst och dessutom har det tyngsta jobbet stannarhemma medan barnen är små. Genom att skaffa flera barnpå raken, och bara ta en del av föräldrapenningen, kan kvinnor vara hemma i många år. Det kallas för barnledighet,men är det ändå inte en hemmafru som gömmer sig bakombarnvagnen? Jag bara undrar?

Den dolda hemmafrunAv Lotta Gröning

Lotta Gröning med dottern Lovisa. >

Foto

: Pär

Bäc

kstr

öm, N

SD.

’’

UR L ITTERATUREN

På allt gjutet material som framställdes inne på bruket blev det kvar en liten kant efter hur formensuttit. Den måste slipas bort. Fruarna till alla de finnar som slet framför ugnarna blev satta i långarader att slipa och polera. Företagsledningen var förstående till barnpassningsproblemen och anpassade arbetstiderna så kvinnorna kunde jobba motskift till männen eller dagtid, om barnen var så stora att de gick i skolan.

Men Maija och Matti hade inga barn. De var gifta i alla fall. Hon hade följt med honom över Bottenviken, trots hans tidigare äktenskap, trots hans alkoholism, trots deras ålder. Hon hade såltkaféet i Helsingfors för att bygga lyckan som metallare i Virsbo, ett bruk i Bergslagen. När de välvar framme och installerade kom livet att bestå av arbete dygnet runt. Personalmannen hade intefrågat något om familjeförhållanden, inte frågat något om hur de ville jobba, bara konstaterat att de var gifta. Maija och Matti hade inte förstått att han utgick ifrån att alla gifta finnar hade en hoper ungar som de inte ville lämna bort till främmande människor. De hade blivit satta på olika skiftlag i någon slags välmening. Därför var de aldrig hemma samtidigt.

I två år gick de om varandra. Han sov när hon gick till jobbet, vaknade strax innan hon stämpladeut, han gick hemifrån innan hon hunnit komma hem. Han jobbade när hon städade och tvättade,hon sov när han kom hem. Ibland väckte han henne men lika ofta tog han en öl ur kylen och somnade sedan bredvid henne en stund innan hon skulle upp.

När Maija hört att de anställt en finne på personalkontoret gick hon dit för att förklara situationenoch försöka få samma tider som Matti. Men det var fullt på slipningens alla skiftlag. Inte nog meddet, det var en lång kö av fruar som ville ha jobb eller byta till andra tider. Och andra kvinnojobbfanns inte. Maija gick dit många gånger, hon ville så gärna leva tillsammans med Matti, inte parallellt med honom, men hon fick alltid samma svar. Till slut ledsnade ändå den finske personalmannen på hennes tjat och gav henne ett karljobb med samma skifttider som Matti. Hon blev erbjuden arbete inne i rörverkets avsyning.

Som första kvinna skulle hon få komma in i brukets finrum. Men det hon inte vetat när hon tackatja var att alla andra som jobbade där var svenskar. Dittills hade hon knappt behövt tala svenska.Det fanns alltid någon i kassan på Konsum som kunde finska, grannen ovanför kom från Rova-niemi, de mittemot från Seinäjoki. Alla hon jobbat med i slipningen var finskor utom basen och en stackare som kom från Jugoslavien. Men nu var alla svenskar.

De höll sig avvaktande, visade hur hon skulle göra och gick till sitt igen. Det tog ett bra tag innande förstod att hon varken pep eller skrek på hjälp så fort det vart tungt. Hon lärde sig manövreratelfern och lyfte in de långa rören till granskning som en hel karl. Var lyftanordningen trasig tog

44

Novell ur boken ”några gjorde hålen”. Noveller och dokumenteller av Maria Hamberg och akvareller av Roine Jansson. Bäckströms förlag, Stockholm 2004.

Det måste vara rättvist!Första verkstadsjobbet i Sverige blev att slipa.

Foto

: Ire

ne B

jerr

egår

d, V

LM.

’’

UR L ITTERATUREN

hon tag i rörets ena ände med sina sextiofem kilo och bad en av de stora tvåmeters bjässarna ta den andra sidan. Hon lärde sig förstå svenska lite bättre men klarade inte av att läsa det främmandespråket. Hon blev accepterad och förhållandet med Matti blev bättre. Han drack mindre när hanvar ledig samtidigt med henne, de började göra utflykter tillsammans, på friskiften. Maija tyckte att hon trivdes i Sverige.

Killarna på avsyningen visade avtalsboken från Metall och förklarade hur hon skulle tyda tabellernaoch siffrorna. Arbetet inne på avsyningen räknades som yrkesarbete, sa de, därför var det mycketbättre betalt än ackordsjobbet hon haft på slipningen. Gjorde hon nu samma jobb som karlarnaskulle hon självklart ha samma lön, tyckte hennes nya arbetskamrater och hjälpte henne ta kontaktmed facket. Även för kvinnor borde det vara rättvist! När den nya lönen kom fick hon ut mer änMatti. Han tyckte inte att det var ett dugg rättvist. Han som svettades hela skiften och var tvungenatt äta salttabletter för att inte bli sjuk. Ibland var inte bara undertröjan och flanellskjortan genom-blöta, till och med jackan han bar för att skydda sig mot värmen hade saltränder på ryggen. Ingenkvinna hade varit i närheten av ugnarna, de klarade inte hettan och absolut inte slitet. Skulle dåMaija som bara körde kalla rör med hjälp av knappar upp och ned och sedan tittade på dem eftersprickor tjäna mer än han? Hon som egentligen var kaffekokerska? Hon lagade inte ens sprickorna,hon ritade bara lite med krita för att någon som kunde svetsa skulle hitta dem.

Han svor. Det riktigt fräste om honom. Det skulle vara svenskar som kunde hitta på något så dumt!Redan på fredagskvällen drack han upp hela whiskyn Maija köpt ut för att fira sin nya lön, hanfortsatte med ordinarie ranson Kosken och sov sedan till söndagseftermiddag då han drack upp de öl som var kvar i kylen innan han gick iväg till nattskiftet. På morgonen när de kom hem taladehan om att han sagt upp sig. Han tänkte inte jobba på ett ställe där kvinnor tjänade mera än män.Sedan for han till Södertälje och sökte jobb på Scania-Vabis, där hade de också ugnar han kundesvettas framför. Maija blev städerska. Först på sjukhuset, sedan på Astra. De gick olika skift igenmen lyckades hålla ihop äktenskapet, ingen av dem behövde jobba på nätterna. De kunde ta semestersamtidigt och hade nära till finlandsfärjan. Men så fick Matti hjärtproblem. Företagsläkaren sa attdet inte var bra med häftiga temperaturväxlingar. Matti tänkte på jobbet och undrade hur han skullekunna byta bort det när han hunnit bli sjuk. Läkaren förbjöd honom bada bastu men menade attarbete inte var skadligt för människor, tvärtom, det var bara bra att hålla sig i rörelse. Maija, honordnade jobb åt sig på Vedaverken. Hon var rädd att inte klara hyran ifall det värsta skulle hända.

Hon blev slipare. Igen satt hon bakom och framför kvinnor och vibrerade i takt med rondeller och slipmaskiner. Skillnaden var att här var grejerna gjutna i aluminium och att det pratades fleraspråk. Förutom finska hördes jugoslaviska, italienska och grekiska hördes. Och svenska! Men dehade dålig ordning på sina rättigheter, tyckte Maija som aldrig glömt det hon lärt sig på avsyningen.De flesta kvinnorna var glada bara de fick pengar i kuvertet var fjortonde dag, om det var förmycket eller för lite, det hade de ingen aning om. Men Maija visste. Henne gick det inte att lura och hon delade med sig av det hon kunde. Hon såg till att de placerades in i rätt lönegrupper, atttidsstudierna gjordes om och att de som skulle fick ut det rättmätiga retroaktivt. När några av desvenska tanterna fått drygt två års innestående överskjutande lön utbetald, blev Maija inkallad tillfackbasen. Han sa till henne att lugna ner sig, hon skulle inte komma dit och tro att hon kundegöra hur som helst.

”Du tror att jag vill sitta kontoret”, sa Maija. ”Inte vill jag det, nej, nej. Jag vill jobba. Men jobbarättvist! Sitt du här och bestäm”, menade hon, ”så jobbar vi”. Och så blev det. Hon blev änkanågot år senare men stannade kvar och slipade tills hon blev pensionerad. Fackbasen undvek hon i görligaste mån och hon gick aldrig på några fackmöten.

45

UTFLYKTEN

46

Foto

: Ben

gt

Ant

onss

on

UTFLYKTEN

LÄNGS VÄGEN MELLAN RAMNÄS OCH VIRSBO, vid Virsbo-sjöns strand ligger arrendebostället Gnarp. Det var en av de större arrendegårdarna som hörde till Wirsbo bruk.Arrendatorn på stället hade att årligen utföra 440 dags-verken åt bruket, varav 205 på sommaren och att leverera2000 hl kol från fyra milor.

I början av 1900-talet odlades 30 hektar mark vidGnarp. Detta födde två hästar ett tiotal kor, får och grisarförutom pigor, drängar och arrendebonden med familj.

OLIKA ARRENDATORER HAR AVLÖST VARANDRA sedan 1700-talet, men de flesta har hört till samma familj. Idag bor denåttonde generationen Gnarpbor i den nyare stugan på gården.

Jorden brukas inte längre och djuren är borta men miljön är genuin och de gamla brusföremålen är bevarade

SEDAN 1973 har den äldre stugan, uppförd på 1850-talet,smedjan och rökbastun visats som gårdsmuseum. De före-mål som finns där har brukats och ofta även tillverkats pågården en gång i tiden. Vid 1900-talets början levde härGnarp-Johannes med hustrun Anna Olivia samt barnen Lars och May, en piga och tre drängar. Det var May somställde i ordning museet efter sina minnen av hur barn-domshemmet såg ut.

DET VAR ETT STRÄVSAMT LIV som levdes i stugan. Man var i stort sett självförsörjande med mat, foder till djuren, bränsle och råvaror till kläder. Nya kläder och skor till-verkades av sömmerska och skomakare, behövde sakernalagas så gjorde man det själv på gården.

I köket fanns varken vatten eller avlopp. Det var mångatunga hinkar vatten och mycket ved som fick bäras in ochslasken bars ut. Tvätten skötte de i en liten tvättstuga vid sjön.

Det var kvinnornas uppgift att sköta kor, får och grisar.Hästens vård var männens syssla. Man hade gödgrisar, gjorde smör, korv, pölsa och palt och rökte fläsk.

Hushållets kontanta inkomster kom från försäljning av smör och fläsk och av den kol som blev över sedan arrendet betalats. Kontanterna skulle räcka till lön till pigor,drängar och extrahjälp, till matvaror som salt sill, socker,salt och kaffe samt till betalning till skomakare och sömmerska för deras tjänster.

47

Gnarp Arrendebondens hemAv Ann Österberg

GNARP

Gnarp visas efter bokning av Virsbo/Ramnäs hembygds-förening på telefon 0223-344 27, 0223-347 33. Det går också att besöka gården vid de traditionsenliga arrange-mangen. Vid dessa tillfällen skyltas avfartsvägen från rv. 66. I år blir det friluftsgudstjänst den 5 juni kl 10.00 och husförhör den 1 september kl 18.00.

FRÅN FÖRENINGARNA

1994 FICK FYRA KVINNOR EN IDÉ om att arrangera en aktivi-tetsvecka för kvinnor om ”kvinnor”. Man ansökte om pengarför genomförandet och Surahammars kommun beviljademedel till veckan som förlades till veckan efter midsommar.Föreläsare från olika universitet och högskolor bjöds in föratt föreläsa om sin kvinnoforskning. Det blev en vecka fylldav intressanta föreläsningar och möten mellan människor.Kvällarna bestod av olika kulturella inslag som teater ochsång och musikframträdanden. Besökarna var alla mycketnöjda efter veckan och önskade få komma tillbaka nästa år.Året därpå genomfördes en ny kvinnovecka som blev än mer uppskattad. Eftersom det gått så bra tyckte initiativ-tagarna att det skulle bildas en förening, vilket också skeddepå vintern 1996/97.

Föreningen arbetar idag med:

BERGSLAGENS KVINNODAGAR – en mötesplats för alla somär intresserade av jämställdhet både ur ett historiskt- ochframtidsperspektiv.

BERGSLAGENS KVINNOSAMLING – dokumenterade kvinno-öden där såväl folkbildningsarbete som vetenskaplig forskning bidrar med idéer, stoff och material. Samlingen finns tillgänglig på Surahammars bibliotek.

UTBILDNING – studiecirklar och föreläsningar ur ett kvinnohistoriskt perspektiv.

FORSKNING – inspirerande studie- och forskarmiljö för etablerade forskare, folkbildare och alla kvinnor och mänsom är intresserade och engagerade i dessa frågor.

UTSTÄLLNINGAR – genom olika teman, former och metodervisas och gestaltas kvinnors liv och arbete.

DEBATT – stimulera till debatt och fördjupade studier kringkvinnors villkor.

48

WEBBTIPS:

Kvindemuseet i Danmark: www.kvindemuseet.dk

Kvinnemuseet i Kongsvinger Norge:www.kvinnemuseet.no

The Women's Museum, Dallas, Texas: www.thewomensmuseum.org

Museum Anna Nordlander: www.skelleftea.se/kultur/man

Svenska museer: www.museif.a.se/svenskamuseer

Q-web: www.qweb.kvinnoforum.se

Mälardalens kvinnolobby: www.kvinnolobbyn.u.se

Nationella sekretariatet för genusforskning Göteborgs universitet: www.genus.gu.se

Olofsfors bruksmuseum: www.olofsforsbruk.nu

Bergslagens kvinnomuseum

Redan som flicka börjar inskolningen. Här ser vi återigen Solveig Stickler, till höger. Året är 1940.

Foto: Hans Silvander

UR SAMLINGARNA

Bruksföremålfrån SkultunaAv Roy Cassé

I VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUMS SAMLINGAR finns sedan en tid en samling bruksföremål från Skultuna Bruk.Skultunasamlingen har skänkts till museet av företagetSAPA, division service och innehåller föremål från det tidigareSkultuna Bruks verksamheter genom åren. Samlingen bestårav tusentalet föremål, i huvudsak olika slags serverings- och hushållskärl i aluminium, femtiotalets mirakelmetall.Där finns även en del ljusstakar liksom svetsutrustning i koppar och/eller mässing. Skultuna Bruk hade en stor tillverkning av hushållskärl som, efter diverse turer, lades ner under 1970-talet. Samlingen är ännu inte registrerad.

KONSERVERINGSAPPARATEN på bilden är från mitten av förra seklet, är en lämning från den tid då hushållen konserverade sommarens frukter för vinterförbrukning. Idag har frysen ersatt mycket av konserverandets funktion,och underlättat arbetet i hemmet avsevärt.

49

Synnerligen märkliga Byggnadsminnen i Västmanlands län

Årsbok 79 från Västmanlandshembygdsförbundoch Västmanlandsläns museum.

Foto: Hans Alenius Text: Krister Ström

Västmanlands läns museum 2004. 208 sidor.

Västmanlands byggnads-minnen, enligt lagen ”synnerligen märkliga” och utvalda för att bevaras för framtida generationer. Följ med på en rundtur från slotten vid Mälaren, via landsbygdens gårdar ochprästerskapets bostäder till kraftverk och gruvbyggnader i Bergslagen. Möt vårt västmanländska byggda kulturarv som för första gången presenteras tillsammans i bokform. Boken har tillkommit i samarbete med Länsstyrelsen Västmanlands län.

UTSTÄLLNING:Livstycken

10 kvinnominnen i Norberg, i Västmanland, i Världen.

Utställningen består av 10 kvinnoporträtt, tecknat och textat på lakansväv som hänger på tvättlinor.

Utställningen kan bokas av Pia Carlsson, Norberg på 0223-205 24 eller

via Norbergs Kommunbibliotek 0223-291 40.

Foto: Ib Gyllinger, VLM.

BOKTIPSET

Kvinnliga brukspatronerAv Kerstin Westerlund

Tekniska museets förlag 2004. 224 sidor.

Boken berättar historien om kvinnornasom var ledare inom svensk järn-hantering under femhundra år framtill 1900-talets början. Drygt 300kvinnliga brukspatroner kartläggs. Ett 20-tal får vi lära känna närmare.Kvinnors juridiska ställning hade betydelse för arv och ekonomi. Först som änka blev en kvinna myndig och kunde då äga och leda företag.

Forntida kvinnorAv Catharina Ingelman-Sundberg

Jägare • Vikingahustru • PrästinnaBokförlaget Prisma 2004. 156 sidor.

Med fakta från arkeologiska ut-grävningar, runstenar, krönikor och andra dokument berättas om dennordiska forntida kvinnans historiafrån allra äldsta tid till tidig medeltid.Hur var kvinnans ställning? Hur löste man barnbegränsnings-frågan? På vikingatiden kunde kvinnor ha specifika yrken och dehade rätt att begära skilsmässa.

Andrahandskontrakt i folkhemmetAv Katarina Larsson

Närmiljö och kvinnors förändrings-strategier.Örebro Studies in History 4. Örebro universitet 2004. 224 sidor.

Doktorsavhandlingen handlar i grunden om maktrelationer mellankönen. Den försöker förklara varförkvinnor hade så lite att säga till om då folkhemmet planerades ochbyggdes. Varför har män på ett själv-klart sätt fått stå för ”kontraktet”medan kvinnorna betraktats som inneboende? I tre delstudierundersöks hur kvinnor agerat för att skapa utrymme för kvinnors behovi planeringen av närmiljön.

Kvinnor på gränsen till genombrottAv Ulrika Knutson

Grupporträtt av tidevarvets kvinnor.Albert Bonniers förlag 2004. 272 sidor.

Under 1920-talet satte kvinnorna i Fogelstadgruppen och runt tidningenTidevarv en ny ton i svensk idédebatt.I kulturhistorien är de så gott somglömda. Orättvist eftersom deras frågor är högaktuella idag. Hur håller man demokratin levande?Vad är ett värdigt liv? Vad är vänskap?Vad är kärlek? De egenartade kvinnornavar sökare på alla plan, estetiskt, politiskt och privat.

Delar av en grav och glimtar av en tidAv Lotta Fernstål

Om yngre romersk järnålder, Tuna i Badelunda i Västmanlandoch personen i grav X.

Stockholm Studies in Archaelogy 32. Stockholms universitet 2004. 304 sidor.

Doktorsavhandlingen i arkeologi utgår från den välkändagrav X i Tuna i Badelunda, en av de guldrikaste gravarnai Skandinavien. Den döda var en kvinna som begravts

okremerad och hon var sällsynt praktfullt utrustad. Författaren försöker dra paralleller till andra gravar i Nordenoch funderar fritt om vem kvinnan var som begravdes och vilken roll hon kan ha haft under sitt liv.

50

Aktuella böcker om kvinnoliv

NOTISER 1

Har du smalfilm, t.ex. 8 mm eller 16 mm(ej video) som du vill ska bevaras förframtiden, hör av dig till länsmuseet,likaså om du har förslag på visning avfilm! För mer information, kontaktaAnette Rattfelt 021-15 61 24 anette.rattfelt@ltv.se eller Roy Cassé0220-247 60, roy.casse@ltv.se

Skolväskan VästmanlandSkolväskan Västmanland är en resväskafylld med arkivmaterial som rör det väst-manländska livet för 100–150 år sedan.Innehållet är tänkt av användas av eleveri grundskolans mellanstadium men kanäven användas av äldre barn. I väskanfinns kopior av gamla dokument ochfotografier uppdelade på olka teman somskola, sjukvård, resor och nöjen m.fl.Väskan bokas via Arkiv i Västmanlandeller Västerås Stadsarkiv. Läs mer påwww.arkiv.u.se/skolvaskan.html

UtgårdHantverksby och butik i Riddarhyttan.Inne i en gammal industrifastighet mellanlokstallet och Liens camping finns enhantverksby där besökare kan möta olikahantverkare i arbete och köpa deras alster.Hantverket håller hög kvalitet och kanäven ses i museibutiker i hela landet. Där finns en guld- och silversmed, PeterVincelj, en svartsmed, Stefan Åhlén, enmuseigrossist och textilare, Monica KärnerEliasson, en knivmakare, Christer Larsson,och en experimentverkstad. På väg in äräven en keramiker och en läderhantverkare.Under sommaren visas även en vikinga-utställning samt Peter Vincelj:s unikastensamling. Öppettider: tis–fre 10–17,lör–sön 11–14. Information 0222-130 11.

RAPPORT FRÅN FRAMTIDEN

NygårdslivI projektet dokumenteras livet i bostads-området Nygård i Köping. Konstnärerkommer att arbeta med de boende i olikaworkshops, där tillfälle ges att arbetamed kreativt skapande. Har du minnenfrån området Nygård? Har du bott där?Minns du när området byggdes, när husrevs? I höst dokumenteras historia ochnutid med utgångspunkt i området.För mer information, kontakta: Carina Wendel 021-15 61 23 carina.wendel@ltv.se

GraffitiprojektetStatens Kulturråd har beviljat 250 000kronor i utvecklingsbidrag till Västman-lands läns museum för projektet ”Ungdomars rätt till det offentliga rummet? – Graffitikonsten i Västman-lands län”. Som en fortsättning på tidigareverksamheter kring ungdomars rätt tilldet offentliga rummet vill länsmuseet nugå djupare in i ämnet graffiti. Västeråsblev tidigt en av Sveriges betydelsefullagraffitistäder till följd av de unika möjlig-heter att måla i offentlig miljö som stadenlänge kunde erbjuda. Länsmuseet villmed detta projekt engagera sig i debattensom rör synen på konst och kulturarv i den offentliga miljön. Projektet är ävenett led i museets ambition om att skapautrymme för ungdomars åsikter kring denegna kulturmiljön. Syftet med projektetär att skapa förutsättningar för mötenoch diskussioner mellan människor medolika syn på graffiti i det offentliga rummetsamt att sprida kunskap kring graffitisom konstnärlig och kulturhistorisk företeelse. Kontaktperson Carl-MagnusGagge.

notiserAKTUELLT

Industrial Change NetworkEuropas industriregioner satsar påutveckling och samarbete i ett EU-projekt.Parterna har bildat förbundet EIRA(European Industrial Regions Associations),som i sin tur lanserat EU-projektetIndustrial Change Network, ICN. Västmanlands läns museum är genomLandstinget Västmanland en av de deltagande institutionerna. Kontakt-person är avdelningschef Stefan Elgh.

Kulturhusens dagI år handlar Kulturhusens dag om attvisa sjöfartens miljöer. Hamnar och varv, magasin och kranar, skepp ochandra delar av vårt flytande kulturarvvisas den 11 september 2005.

FilmprojektetVi fortsätter att inventera och visa historisk film från Västmanland.

Smalfilmens storhetstid överens-stämmer med en händelserik tid där det moderna Sverige har tagit form ochindustrisamhället har växt fram. Särskiltvill vi nu rikta intresse mot filmer omarbetsliv, bebyggelse på landsbygd och i tätort, mångkultur, föreningsliv, företagm.m. Länsmuseet samarbetar med Film-arkivet i Grängesberg som förvarar ochsamlar information om dokumentära filmer i hela Sverige.

För att filmerna ska kunna bli histo-riska källor måste också kunskap omderas tillkomst bevaras. Varför har de filmats? Vem filmade? När? Var? Vilkapersoner finns med? Det är viktigt att allkunskap om filmerna skrivs ned annarsförlorar de sitt kulturhistoriska värde.

NOTISER

Biologiskt kulturarvUnder våren fortsätter den kulturväxt-inventering som startade förra sommarenvid torplämningar i Lillhärads socken.Det är nu dags att gå igenom vårväxterna.Inventeringen är ett samarbetsprojektmellan Länsstyrelsen, Länsmuseet, Skogs-vårdsstyrelsen Arbetsförmedlingen ochRiksantikvarieämbetet med syfte att fåmetoder för korrekt bedömning av torpensålder och bebyggelseutveckling samt att fåen klarare uppfattning om växtlighetensomfattning kring torpen. Som utgångs-punkt användes en torpinventering frånDingtuna-Lillhärad sockengille, kart-material samt fotografier av tio torp, tagna vid sekelskiftet 1900.

Fjolårets undersökning finns beskriveni rapporten ”Krusbär eller måbär – Vembryr sig”. Lillhärads socken, av JosefinaSköld och Elisabeth Åman. Västmanlandsläns museum, Rapport A, 2004:A61

NonTVTVstationEtt konstprojekt framtaget av det konst-närsdrivna företaget Splintermind. Det är internet eller satellitdistribueradekonstutställningar i realtid, producerade av olika konstnärer. Betraktaren kan följahur ett konstverk utvecklas och omformarsig. Under 2005 turnerar Länsmuseet i länets kommuner med projektet.

Skulpturparken i ÄngelsbergMellan 15 maj och 11 september ärskulpturparken i Ängelsberg öppen. I år medverkar fem inbjudna konstnärer(Henrik Blaszczyk, My Ekman, JenniferEspling, Marie Gunnarsson och Lars Vilks)från olika delar av Sverige tillsammansmed elever vid Skinnskattebergs Folkhög-skola och Brinellskolan i Fagersta. I sambandmed utställningen anordnas föreläsningardär konstnärer medverkar.

Aktuell arkeologi I sommar kommer länsmuseet att görautgrävningar i Erikslund. Det är ett bo-plats- och gravfältsområde från bronsåldertill äldre järnålder som undersöks. Detblir även en begränsad utgrävning intillväg 252 i Köping. Museets arkeologergör dessutom utredningar och förunder-sökningar för utbyggnad av E18 mellanVästerås och Eskilstunaavfarten.

Under 2004 skrevs ett 70-tal arkeologiskarapporter från länet och hittills i år etttiotal. De handlar om allt från några timmars schaktningsövervakning till flera månaders boplatsutgrävningar. Information om grävningar och rapporterfinns på länsmuseets hemsida www.vastmanlandslansmuseum.se

PÅ NYTT JOBB

Ny arkivarie på LänsmuseetLänsmuseet har anställt en arkivarie,Ivan Klaesson. Han kommer närmastfrån Försvarsmakten, men arbetade dessförinnan under många år inom Telia-koncernen.

FRÅN FÖRENINGAROCH MUSEER

Guidade vandringar i BadelundaUnder sommaren 2005 upprepas succénmed guidade visningar vid Anundshögmed omgivningar. Varje onsdag underjuli och augusti arrangerar BadelundaHembygdsförening guidningar iAnundshögsområdet. Samling kl 18.00på parkeringen vid Anundshög.

Även guidade cykelturer ges vissasöndagar. Se annonser i VLT.

De rika fornminnena i Badelundavittnar om att bygden spelat en viktig roll i Sverige under förhistorisk tid.Anundshögsområdet anlades vid den viktiga vägkorsning där eriksgatan korsadeden gamla åsvägen Vi promenerar pååsen med sina imponerande gravfält ochden unika labyrinten, trojeborgen. Viberättar om storhögarna, om de märkligaTunagravarna och mycket annat, somdenna rika kulturbygd har att erbjuda.

Till sommaren 2005 ska också kommunen ha förbättrat servicen i formav café, toaletter och information.

Vallby FriluftsmuseumEtt flertal nya skickliga entreprenörer ärnu verksamma på Vallby året om. Hant-verkarna i Bomanska gården har utökatsmed en keramiker, och i Flinkstugan harateljé grönt & skönt flyttat in. I Skultuna-

boden finns finsnickeriet Träsmak, ochtill midsommar öppnar Tenngjutare-gårdens hantverk.

Under sommaren kommer museetsalla hus och gårdar att fyllas med liv ochrörelse. Här får besökarna möta en brokigskara människor. Pigor, kloka gummor,soldater, lärarinnor, bönder, herrskap,arbetare och kolonister – här finnsmöjlighet att lära sig mer om de skiftandevillkor och förutsättningar som kundefinnas för rika och fattiga, på landetsåväl som i staden.

Ett nytt pedagogiskt program för skolorna har också introducerats. Elevernafår nu följa med på dramatiserade resor i tiden. Förhoppningen är att elevernaska känna sig mer delaktiga och få eninsyn i historien ur flera perspektiv. På museets nya hemsida, www.vallbyfriluftsmuseum.se kan besökarna lätt hitta den information man söker. Här förmedlas dessutomnågot av Vallbys speciella atmosfär.

Från Köpings museumMuseet är öppet mån–tors & lör–sön, kl 13–16. 0528: Vernissage kl 13 på utställningenTRÅDTJACK – Från luffararbete tillmodern trådslöjd. Samarrangemang medVästmanlands läns hemslöjdsförbund.Köpings Brandmuseum har öppet mån–tors & lör–sön, kl 13–16, måndagar även kl 16–18 (ej sommar).

Nyströmska Gårdens snickerimuseumhar visning för grupper enligt överens-kommelse.

KUJ-Lokstall Öppet alla söndagarnai juli månad, samt söndagarna 7, 14 & 21 augusti kl 11–16. Övrig tid för grupper enligt överenskommelse.

I Friluftsmuseet Gammelgården ochCafé Gammelgården kan ni besöka Herr & Fru Andersson som lever anno1899 eller bara koppla av med fika.Öppet 0606–0814: mån–fre kl 12–16.Även öppet vissa kvällar. 0606: Nationaldagsfirande kl 17.0814: Hantverkets Dag kl 12–16. 0903: Prel. Museinatt.Mer information se hemsidan:www.koping.se eller ring 0221-253 51.

2 NOTISER

NOTISER

PRIS OCH BERÖM

Rudolf Meidner-priset 2005För forskning i fackföreningsrörelsenshistoria har tilldelats Rebecca Svensson,ekonomihistoriker, verksam inom Folketsbio i Västerås och Mälardalens Högskola.

Priset har hon fått för sin avhandling från 2004 ”När järnarbetare hanterarspaden och målaren knackar makadam.Om arbetslöshetspolitik i en arbetarstyrdkommun, Västerås under 1920-taletskrisår”.

Motiveringen lyder ”I denna mycketväl genomförda lokala studie belyses tidigare arbetslöshetsforskning på ett nyttsätt. Spännande resultat presenteras bådeom facklig-politisk samverkan och mot-sättningar och konflikter inom och mellanolika delar av arbetarrörelsen.”

Priset delas ut av Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Årets kulturbevarareTextilkonstnären Barbro Andersson från Västerås mottog den 3 maj detnyinstiftade priset Årets kulturbevarare.

Textilkonstnären Barbro Andersson från Västerås mottog den 3 maj detnyinstiftade priset Årets kulturbevarare.Priset delades ut av Föreningen Kultur-miljö i Västmanlands län, som har bildatspå initiativ av landshövding Mats Svegfors.Föreningens uppgift är att främja bevarandet av kulturhistoriskt värdefullabyggnader, anläggningar, samlingar,föremål och miljöer. Barbro Anderssonhar i många år varit vävlärare i Västerås.Den konstnärliga verksamheten omfattarett brett arbetsfält från kyrkliga textiliertill dräkter, möbeltyger och olika konst-närliga utsmyckningar.

Hembygdsförbundets förtjänstdiplomUtdelas till person eller personer sominom någon av hembygdsföreningarnagjort sig förtjänt eller som med annanlokal anknytning inom länet utfört en kulturgärning utöver det vanliga.

Vid årsmötet 2005 delades diplom ut till:Göran Ax, som har arbetat för Sala Hembygds- och Fornminnesförening i merän 20 år. Han har fängslat otaliga besökaremed sin synnerligen väl utvecklade för-måga att berätta och visa små ovanligating. Med ett genuint intresse och storskicklighet har han arbetat med att bevaraoch synliggöra kulturarvet.

Georg Bellviken, som har arbetat aktivt i Medåkers hembygdsförening i omkring40 år. Han har ansvarat för utgivningenav de fyra Medåkersböckerna, visat hembygdsgården för besökare, vårdatföreningens föremål, arbetat med cykel-och promenadleder, samlat orts- ochgårdsnamn och mycket annat.

Göran Borg, som har arbetat aktivt i Skultuna Hembygdsförening i omkring40 år. Han har varit drivande för att byggaupp och förvalta föreningens samlingar avföremål och fotografier. Vad som är värtatt veta om Skultuna, vet Göran, och viaotaliga föredrag och guidningar i och omortens och mässingsbrukets historia harhan delat med sig av sitt stora kunnande.

Verksamhetspris Hembygdsförbundets verksamhetspris hartilldelats Västerlövsta hembygdsförening.

Föreningen har under många år arbetatpå ett mycket ambitiöst sätt med byinven-teringar. Genom att inventera arkiv, bådeoffentliga och privata gårdsarkiv liksomlitteratur, och andra källor har man funnithistoriska fakta, fotografier, dokument,gamla kartor, berättelser med mera från deolika byarna. Resultaten har publicerats i häften som presenterats för förenings-medlemmar och andra intresserade vidträffar och byavandringar. Dessa inven-teringar är ett mycket lovvärt initiativsom ger oss alla möjlighet att lära ossmer om Västerlövstas byar.

SAGT OCH GJORT FRÅN VERKSAMHETEN

LedningsträffDen 12 mars 2005 var det 40 personerfrån sammanlagt 16 hembygdsföreningarsom kom till Vallby Friluftsmuseum.

Konsulenten informerade om uppropetkring skolombud i föreningarna. Läns-museet vill gärna ha kontakt med repre-sentanter för föreningar som arbetar medskolan på olika sätt. Informerades omförsäkringsfrågor. Mötet ansåg att detbehövs en informationsdag om brand-skydd och andra försäkringsfrågor i höst.

Carl-Magnus Gagge chef för läns-museet och landsantikvarie, berättade omlänsmuseets verksamhet. Museets strategiatt arbeta ute i kommunerna gör attmuseets tjänstemän finns och syns i länetallt mer.

Museet har lokalproblem men ett löfte finns att någon slags utställningskall kunna öppna i Slottet under 2006och att man undersöker möjligheterna tillnya museilokaler i Kopparlunden på sikt.

Katarina Frost, chef på Vallby frilufts-museum, som har 15 ha mark, byggnaderdjur och odlingar. Där finns 6,5 fast tjänstoch tillsammans med olika skyddadetjänster är de 15 personer som arbetar på området.

De har genbanksdjur och kulturhisto-riskt riktiga växter och odlingar, bedriverpedagogisk verksamhet för skolorna ochhar stora traditionella arrangemang sommidsommarfirande och julmarknad. Föratt detta skall kunna fungera krävs ettomfattande samarbete med andra, bådeentreprenörer och organisationer.

Nya lagar har gett stora kostnader för investeringar. Det gamla brandlarmetmåste bytas ut och djuren måste få störrevindskydd. Anundshus brändes ned efterstora problem med hussvamp. Bränningenskedde i samarbete med arkeologer, somskall gräva ut resterna om något år.

NOTISER 3

NOTISER

WEBBTIPS

Världsunik databas på InternetHttp://skud.ngb.se är adressen tillsvensk kulturväxtdatabas, som sedannågra veckor finns fritt tillgänglig för allavia Internet. Databasen bygger på refe-rensverket Kulturväxtlexikon från 1998(Natur och Kultur/LT:s förlag) men medutökat antal namnposter. Målet är att fåmed alla namn inklusive synonymer på deväxter vi använder eller använt i Sverige.

NYA BÖCKER

Arbetslivsmuseer i SverigeMalin Blomqvist, Monica Stangel-Löfvall. Riksantikvarieämbetet 2004. Häftad. 240 sidor.

Tvätterimuseer, järnbruk, galeaser ochskonerter, skofabriker, och mentalvårds-museer. Det är några exempel på vad ett arbetslivsmuseum kan vara. Mer än 1 000 av Sveriges 1 300 arbetslivsmuseer presenteras i denna bok.

Järn- och stålframställning Utvecklingen i Sverige 1850 till 2000”Jernkontoret 2004 Jernkontorets skriftserie 41. Inbunden i två volymer på 407 respektive 540 sidor.

Böckerna presenterar den snabba teknik-utvecklingen, som ägt rum efter 1850-talet, då Bessemers nya götstålsprocessintroducerades i Sverige. Del I tar blandannat upp järntillverkningens historiaoch vetenskap, del II beskriver de olikaprocesserna och metallurgins tekniskautveckling.

De formade 1900-talet. Design A till ÖEva Atle Bjarnestam. Natur och Kultur 2005. 260 sidor.

Boken är en uppslagsbok och består aven uppslagsdel med ungefär 1 500 upp-slagsord. Här förtecknas enskilda form-givare, företag, föreningar och grupper.Samtliga ges en kortfattad beskrivningmed historik, viktiga arbeten, uppdrags-givare samt lästips för vidare studier.

Författaren är bibliotekarie i grundenoch driver sedan flera år tillbaka antik-affären Drängahuset i Tomasbo utanförSkinnskatteberg.

1917 En berättelse om Sigfrid Edström,Asea, Västerås och revolutionen. Anders Lif. Affidavit Förlags AB 2004. 256 sidor.

Anders Lif, journalist på Västmanlandsläns tidning, har skrivit en levande bokom vad som hände 1917. Berättelsenkretsar kring Asea-chefen Sigfrid Edström.Utifrån fotografier och ett unikt arkiv-material, bl.a. från Riksarkivet och Aseagamla centralarkiv, berättar författarenhur Sigfrid Edström gjorde gemensamsak med den socialdemokratiske ledarenViktor Larsson för att dämpa revolutions-oron efter en stor hungerdemonstrationpå Fiskartorget. Asea tjänade stora pengarpå den ryska marknaden under 1:avärldskriget och läsaren får i berättelsenfölja med på Sigfrid Edströms äventyrligaresor till dotterbolaget i Lenins och revolutionens Petrograd.

När järnarbetare hanterar spaden och målaren knackar makadam. Om arbetslöshetspolitik i en arbetarstyrdkommun, Västerås, under 1920-talets krisår. Rebecca Svensson Acta universitatis Upsaliensis. Uppsala Studies in EconomicHistory, 70 Uppsala universitet 2004. 220 sidor.

Boken är en doktorsavhandling i ekono-misk historia. I avhandlingen studerasarbetslöshetspolitik på kommunal nivåunder 1920-talets krisår. Utgångspunktenär de centralt fastställda regelverkenmedan kärnan är en djupstudie i lokaltillämpning. Var låg egentligen maktenöver den lokala arbetslöshetspolitiken.Hur formerades de intressen som barfram frågan? Var gick gränslinjen mellande olika intressegrupperna? Hur forma-des motsättningarna? Västerås var en avde städer som var värst drabbat avarbetslöshet på 1920-talet.

Inte för ro skull. Olle Nilson. Enåkers Hembygdsförening i samverkan med Huddunge Hembygds-förening. Runhällen 2004. Inb. 334 sidor.

Boken har underrubriken ”Bygga tröskverk var ett sätt för Trösk-Erk att överleva i 1800-talets folkvimmel” Boken berättar om Eric Olofssons liv och återger den dagbok han skrev mellan1857 och 1901.

I godsets skugga? Frälsebonden påÄngsö. Familj och arbete 1700–1880.Göran Samuelsson. Studier i stads- ochkommunhistoria nr 26. Akademisk av-handling vid Stockholms universitet 2004.

I avhandlingen granskas frälseböndernasom kollektiv och deras familje-förhållanden med speciell fokus på ängsö-bönderna och släkten Lars Abrahamsson.Livsvillkoren för Ängsös frälsebönderjämförs med ett par skattebönder i Tortuna socken.

Ögonblick-bilder av Mälarens människor Ann-Christine Kihl och Anders Forngren.Triptyk förlag 2004.

Boken innehåller sex längre berättelserom livet på några öar i Mälaren, pågränsen mellan Västmanland och Söder-manland. Boken varvar nytagna foto-grafier och berättelser med fakta, gamlafotografier, skrönor och arkivmaterial.

Med Hammare och Fackla XXXVIII Utgiven av Sancte Örjans Gille 2004. 258 sidor. ill.

Boken innehåller flera artiklar av stortvästmanländskt intresse. Det handlarbland annat om bevarande av 1900-talets bergshistoriska anläggningar, ompolhemshjul och stånggångar och arbetetmed ”Atlas över Sveriges Bergslag”.

Minnenas Mosaik. Berättelser nedtecknade av någraindustriveteraner: ASEA-präntarna. Redaktion: Arne Dybvig och Bertil Hanås. Utgivare: Teknikinfo Bertil Hanås, Västerås, 2004.

För några år sedan skrev 16 veteraner nedroliga och intressanta händelser från sinyrkestid i boken ”Industriminnen avASEA-präntarna”. I den nya boken ”Minnenas Mosaik” träder 30 nya präntarefram med flera berättelser ”från insidan”.

4 NOTISER

NOTISER

Vår hembygdKurt och Rune Larsson. Utgiven av Kolbäcks och Säby hembygdsföreningar 2004.

En sammanställning av artiklar om Kolbäck och Säby socknar med avsnittom industrier, postgång, kvarnar, fattigstugor och mycket mer.

Arkitekter i Ängelsberg … … ..och världenKarin Larsson, 2004. 42 sidor. Ill.

I skriften presenteras arkitekterna IsakGustaf Classon och Erik Julius Lallerstedtoch deras hus i Ängelsberg, med avsiktatt besvara de frågor som kan ställas aven besökare i samhället. Som jämförelsebeskrivs även några av deras arbeten påandra platser.

SärimnerKungsörs hembygdsförening årsskrift2004. 56 sidor. ill.

Denna upplaga av Särminer – den 19:eårgången, handlar till största delen omföreteelser de senaste hundra åren. Skola,skolböcker, biograf och en flyguppvisningär exempel på detta.

NattlandskapHans Alenius. Fotografier och text av Hans Alenius med texter av Inga-lill Craasoch Jan Garnert. Förlag: Nya vyer, 2004. 96 sidor. 81 fotografier, mjuk- eller hårdbunden, med skyddsomslag.

Ett åttiotal fotografier i färg och svartvittfrån det nattliga landskap vars sceneriervi oftast ”sover bort”.

Blick för BergslagenAvd. för arkeologiska undersökningar UVBergslagen Riksantikvarieämbetet 2004

I årsboken finns ett par artiklar som rörVästmanlands län. Det är ”En Förhands-titt ner i Arbogas kulturlager” av UlrikaWallebom och ”Stavar och master En märklig byggnad i Barksta får sin förklaring” av Leif Karlenby.

Hökåsen-Andan En bok av Hubbo Hembygdsförening.Västerås 2005. Inbunden 197 sidor. Ill.

En lång rad artiklar behandlar bl.a. forntid, företag och föreningar. Liksom i föregångaren Tillberga-Andan gesutrymme för flera Hökåsenbor att självaskriva om sitt samhälle.

NOTISER 5

ARBOGA KOMMUNHembygdsföreningen Arboga MinneMuseum på Nygatan 37 i Arboga.Stadshistoria, fotoarkiv och arkiv.Bryggerimuseet på Skandiagatan inne-håller Sveriges enda intakta träbryggeri.Information 0589-142 10.

Götlunda HembygdsföreningHembygdsgård i Nannberga, Götlunda,Skolmuseum. Information 0589-700 43.

Medåkers hembygdsföreningHembygdsgård, Abramsgården belägenvid Berga, 1 km väster om Medåkerskyrka. Samlingar från bygden samt trädgård med mormorsväxter. Årets specialitet: föreningen arbetar med attbygga ett nytt knuttimrat hus på gården.Öppet alla söndagar i juli 14–17. Information 0589-66 00 11.0623: Majstången lövas kl 18. 0624: Traditionellt midsommarfirande kl 14. Familjefest.0807: Friluftsgudstjänst kl 14.

0828: Medåkers marknad kl 11–16. Försäljning av lokala produkter t.ex.hantverk, grönsaker och honung. Servering.

Säterbo HembygdsföreningUtställning av verktyg från arbetet medHjälmare kanal. Hjälmare docka. Information 0589-410 24.

FAGERSTA KOMMUNFagersta-Västanfors HembygdsföreningHembygdsgården är belägen intill Rv. 66i Västanfors. Där finns Magasinet medhandelsbod, teatermuseum och utställnings-lokaler öppet varje dag 11–18, en kaffe-stuga öppet varje dag 10–17, Rune Lindström-museum öppet varje dag10–17, Keramikverkstaden säkrast öppetvardagar 9–17 året runt, skolmuseet öppetapr–okt 14–16 andra söndagen i varjemånad. Herrgårdsmuseet, bergsmans-stugan, soldattorpet, bak & bykboden,Mor Stinas stuga, Skomakerimuseet ochKraftverksmuseet, har mer begränsade

öppettider. Information 0223-175 78.0505–0828: Utställning ”Vart tog allavackra kossor vägen?” Måleri – skrock& folktro. Alla dagar 11–18.0606: Nationaldagsfirande. Arr. Kulturskolan.0623: Midsommarstången kläs kl 18.00.Medtag blomster.0624: Traditionellt midsommarfirande kl 14.00 stången reses 15.00.0801–0805: Knyppelkurs Välkommen att titta på alster.0814: Återvändardag.

Västervåla HembygdsföreningHembygdsgård mitt emot Västervåla kyrka. På gården finns åtta byggnadermed utställningar och föremål från socknen. Där märks bland annat en loftbod från 1648, en mycket vacker salmed blyinfattade fönster, en kyrkbodmed likvagn och en mer än tusenårigstockbåt. Information 0223-331 56.

Hembygdsmuseer i Västmanlands län med kulturkalender

NOTISER

HALLSTAHAMMARS KOMMUNSvedvi-Berg Hembygdsförening,Kanalmuseet Skantzen ligger granne medSkantzö bad och camping. Utställningom Strömsholms kanals historia och degamla verktygen, arbetarhem, skolmiljö,kapell, bagarstuga, smedja, arkiv ochfotosamling. Bokningar 0220-174 09.Öppet 28/5–21/8 kl 11–17. Trångforskraftstation och Trångfors smedja öppetvarje helg i juli 13–16.Åsby lantbruksmuseum vid Åsby trädgård öppet varje dag i juli 13–16.0622–0810: Sommar på Skantzen varjeonsdag kl 19. 0624: Traditionellt midsommarfirandeSkantzen, Svedvi-Berg Hembygds-förening kl 13.0813: Hembygdens dag kl 12–16.0814: Ekumenisk gudstjänst Skantzen0821: Trångforsdagen i Hallstahammar

Kolbäcks HembygdsföreningHembygdslokal på Stationsgatan 12 i Kolbäck. Stort bildarkiv från kolbäcks-bygden. Föreningen arrangerar Kolbäcks-träffen varje helgfri tisdag 13–17. Kaffeservering. Information 0220-407 64.

HEBY KOMMUNEnåkers HembygdsföreningHembygdsgård vid Ingbo, Enåker.Information 0224-911 28.

Harbo HembygdsföreningHembygdsgård i centrala Harbo. Laggkärlstillverkning. Information 0292-310 91. Visningar: Gunnar Axelsson0292-300 45, Lars Larsson 0292-300 36.0611: Kubbturnering0624: Midsommarfirande kl 12.0625: Gudstjänst vid hembygdsgården kl 11. Medtag kaffekorg.0713: Slåtterkväll kl 18.0807: Kulturvecka Byvandring i Harbonäs.0817: Hembygdsafton kl 19. Olle Nilsson från Enåker berättar.

Huddunge HembygdsföreningHembygdsgård i Huddungeby, ca. 500 meter söder om Huddunge kyrka.Information 0224-961 08.

Nora HembygdsföreningHembygdsgården ligger i Tärnsjö. På hembygdsgården finns 11 byggnader med olika utställningar. På området finnsbland annat Säljastugan och Olof Kransfödelsehem. Information 0292-501 08.

Vittinge HembygdsföreningHembygdsgård i Gillberga. På gårdenfinns fem byggnader med olika utställ-ningar. Information 0224-613 14.

Västerlövsta HembygdsföreningHembygdsgård, Erik Ersgården på Sorterarvägen i Heby. Mangårdsbyggnadfrån tidigt 1800-tal, allmogeföremål. Information 0224-314 50.

Östervåla HembygdsföreningÖstervåla Hembygdsgård och möbel-museum intill väg 272 vid Östervålasamhälle. Museet visar stolar och möbleroch möbelritningar från en 200-årigsnickartradition i Östervåla socken. Information 0292-103 54.

KUNGSÖRS KOMMUNKungsörs HembygdsföreningHembygdsgård vid Kungsudden. Foto-samling och arkiv. Öppet 1 juni–30 aug10–17. Information 0227-102 21.0606: Nationaldagsfirande kl 14.0624: Traditionellt midsommarfirande kl 14.

KÖPINGS KOMMUNKarmansbo BruksmiljöÖppet 11–26 juni lör–sön 13–16 utommidsommardagen. Juli månad tis–sön 13–16. 6–14 aug. lör–sön 13–16. Bokningav visning Laila Öhrn 0222-305 19.0604: Karmansbo marknad.0702: Järnets Dag.

Kolsva-Ortens HembygdsföreningHembygdsgård, Torpet beläget på Strömvägen 21 i centrala Kolsva. Information 0221-514 47.

Stiftelsen Kolswa KulturbyggnaderArkiv med mycket foto. Information 0221-129 85.

Hembygdsföreningen Munktorps sockengilleFilmer från hembygden. Info 0221-403 03.

Odensvi hembygdsföreningDybecksgården skyltat från Odensvi kyrka.Information Karin Lindekvist 0220-320 10,Örjan Andersson 0221-600 90.0606: Nationaldagsfirande Dybecks-gården nationaldagsfrukost kl 9, Dybecksplatsen högtidsceremoni kl 10.0624: Traditionellt midsommarfirandeDybecksgården i Odensvi, kl 14.

NORBERGS KOMMUNNorbergs HembygdsföreningHembygdsgården Karlberg ligger ca. 1 kmSV Norbergs torg. På hembygdsgårdenfinns 21 byggnader med bl.a. bergsmans-gård, handelsbod, järnvägsstation, fattigstuga. Kaffeservering i herrgården.Stort arkiv och många fotografier. Information 0223-223 18.

SALA KOMMUNFläckebo HembygdsföreningGammelgården ligger ca. 200 meter frånFläckebo kyrka. Vid Hembygdsgårdenfinns Odendisastenen, som är Sverigesäldsta kända runskriftshyllning till enkvinna. Information 0224-74 50 16.0807: Sommarfest. Samling i kyrkan kl 12, på Gammelgården från 13. Kaffe, lotterier, underhållning.

Kila HembygdsföreningHembygdsgård vid Kila kyrka. Information 0224-250 17.

Kumla HembygdsföreningHembygdsgård i Kumla kyrkby, invidKumla kyrka. Parstuga från 1700-talet,sprutbod, smedja, likbod, uthus. Information 0224-211 18.0606: Nationaldagsfirande 0624: Traditionellt midsommarfirande 0626: Hembygdsfest, tider för ovan-stående: se annons i Sala Allehanda.

Möklinta HembygdsföreningHembygdsgård i samhällets centrum.Gammelgården består av sju äldre hussom flyttats från olika platser i socknen.Föremålssamling med arbetsredskap,köksredskap kläder musikinstrument.Information 0224-802 29.

Norrby HembygdsföreningHembygdsgård i Öja 1,5 km från Norrby kyrka mot Varmsätra. Information 0224-531 54.

6 NOTISER

NOTISER

Sala Hembygds- och FornminnesföreningVäsby Kungsgård, Museigatan 2, Sala. I flera byggnader visas utställningar omSalas gamla kultur och historia. Stor foto-samling, arkiv. Information 0224-106 37.0606: Nationaldagsfirande kl 18.0624: Trad. midsommarfirande kl 13. 0903: Hemslöjdens dag, samarr. medSala-Heby slöjd- och hantverksförening.

Västerfärnebo HembygdsföreningGammelgården i Västerfärnebo kyrkbyinnehåller tiotalet byggnader med varierande utställningar. Arkiv och foto-samling. Information Lena MatsAnders0224-702 17.0606: Nationaldagsfirande. Tid se annons i dagspress.0612: Spelmansstämma och Svenska kyrkans friluftsgudstjänst.0624: Traditionellt midsommarfirande.Tid se annons i dagspress.0629–0817: Musikunderhållning alla onsdagar kl 19–21.0723: Centerns sommarmarknad start kl 12.0730: Dragspelsstämma. Färneboparaden0810: Hantverksrundan i Västerfärnebo.Öppet hus kl 10–16.

SKINNSKATTEBERGS KOMMUNSkinnskattebergs HembygdsföreningHembygdsmuseum i centrala Skinn-skatteberg. Information 0222-107 30.

SURAHAMMARS KOMMUNRamnäs-Virsbo HembygdsföreningHembygdsföreningen har flera lokaler påolika platser. Söderhammar, (vid RamnäsKätting) och Valsverket (intill herrgårdarnai Ramnäs). Gnarp, (beläget mellan Rv. 66och Virsbosjön söder om Virsbo) Bruks-museet (i Vita Magasinet i Virsbo) ochbruksområdet i Virsbo. Bruksarkiv medstora samlingar även foto. InformationRamnäs 0220-352 36, Virsbo 0223-394 30eller 394 44.0605: Friluftsgudstjänst vid Gnarp kl 10.Medtag kaffe.0617: Lingonrisplockning till midsom-marstången. Samling Torget i Ramnäsoch Focuskontoret i Virsbo kl 17.15 vid magasinet i Seglingsberg kl 17.300624: Traditionellt midsommarfirandeSeglingsberg kl 15. Musik folkdans, lekar m.m.0901: Husförhör i Gnarp kl 18.

Surahammars HembygdsföreningHembygdsgården ligger vid Kolbäcksånbakom Stenhuset/Turistbyrån i Surahammar.Där finns bl.a. Gammelgård, smedbostadoch loftbod. Information 0220-312 94.

VÄSTERÅS STADHembygdsföreningen Barkarö sockengilleHembygdsgård vid Barkarö kyrka. Information 021-522 38.

Badelunda HembygdsföreningFöreningen arrangerar program i anslutning till Anundshögsområdet. Information 021-280 15.0624: Traditionellt midsommarfirandevid Anundshög.

Björksta HembygdsföreningInformation 0171-44 30 85.

Dingtuna-Lillhärad sockengilleHembygdsgård vid Dingtuna station.Järnvägshistoria. Information 021-556 96.

Engsö Hembygds- och IntresseföreningHembygdsgård vid Klocktorp, Engsö.Skyltat till vänster före allén på Ängsö0807: Öppet hus på Klocktorp kl 13–16.Loppmarknad, underhållning, museetvisas. Information 0171-44 40 53.

Harakers HembygdsföreningHembygdsmuseet finns i flyglarna tillHarakers prästgård, intill kyrkan.Där finns ett skolmuseum, en lanthandel,gårdsmuseum, skomakeri, snickarbod,gamla lantbruksmaskiner m.m. Information 021-710 53 eller 021-740 90.0604: Bygdedag. Underhållning kaffe-servering, tunnbrödsbakning, öppet i handelsboden kl 13.0606: Nationaldagsfirande Harakers kyrka kl 18.0722: Träff vid mittpunkten, Svanå kl 19.Underhållning, korvgrillning. Medtag kaffekorg.0820: Bygdekampen – returmöte kl 14. 0911: Vandring i Svanåskogen kl 16.Samling vid Svanå fotbollsplan. Medtag förtäring.

Hubbo HembygdsföreningLokaler i Sörby skola, Tillberga. Fotosamling och arkiv. Information 021-608 11.

0624: Traditionellt midsommarfirande i Bösebergsparken i Tillberga kl 15.

Irsta HembygdsföreningInformation 021-206 89.

Kungsåra HembygdsföreningInformation 021-204 78.

Lundby HembygdsföreningFöreningen äger en bastu i Lundby vilken används som studielokal. Information 021-12 22 42.

Romfartuna HembygdsföreningInformation 021-610 44.

Rytterne HembygdsföreningHembygdsgården ligger 200 meter från Rytterne kyrka. Mindre arkiv. Information 016-35 44 14.

Sevalla HembygdsföreningInformation 021-620 14.

Skerike HembygdsföreningHembygdsmuseum beläget ett stenkastfrån Skerike kyrka. Fårhus som blivitbygdemuseum, loge med äldre jordbruks-redskap samt en täppa med växter frånsocknen. Information 021-510 28.0624: Traditionellt midsommarfirande.Blomplockning och majning kl 13stångresning ca. 15. Medtag kaffekorg.Samåk eller kom på cykel. 0703: Rosornas dag i Fastberga Skerike kl 15.

Skultuna HembygdsföreningArbetslivsmuseum och skolmuseum vid Skultuna Mässingsbruk. Information 021-705 65.

Säby HembygdsföreningInformation 0220-440 83.

Tortuna HembygdsföreningSkriver av kyrkostämmoprotokoll. Information 021-653 79.

Västerås HembygdsföreningVästerås Hembygdsförening är engagerad i programverksamheten vid Vallby friluftsmuseum.Information 021-18 13 25.

NOTISER 7

8 REDAKTIONSRUTA

POSTADRESS: Tidskriften Spaning, Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

BESÖKSADRESS: Länsmuseet, Slottet, Västerås.

REDAKTÖRER: Ann Österberg, Konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.Telefon 021-15 61 20. E-post ann.osterberg@ltv.se

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef, Västmanlands läns museum. E-post carl-magnus.gagge@ltv.se

Elisabeth Westerdahl, Lantmästare och antikskribent, Kusta. Telefon 021-200 94.

Krister Ström, Fil.lic. Telefon 021-12 51 54.

Helen Sjökvist, byggnadsantikvarie, Västmanlands läns museum. Telefon 021-15 61 11.

Anders Eriksson, byggnadsantikvarie, Västmanlands läns museum. Telefon 021-15 61 09.

HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN: Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

ANSVARIG UTGIVARE: Carl-Magnus Gagge, telefon 021-15 61 15. E-post carl-magnus.gagge@ltv.se

MEDVERKANDE SKRIBENTER:Utöver redaktionen medverkar:Iréne Artæus, universitetslektor, Mälardalens Högkola.Carin Thorsén, tidigare Västmanlands läns museum.Lars E. Persson, arkitekt, Västerås stad.Ulla-Britt Holmér, ordförande Sala Hembygds- och Fornminnesförening.Catharina Piper, slottsfru, Engsö slott.Yvonne Gröning, skribent och författare.Marita Gustavsson, Journalistgruppen Media 21.Karin Tilly, jämställdhetsdirektör, Länsstyrelsen Västmanland.Lotta Gröning, debattredaktör, Aftonbladet.Maria Hamberg, författare och metallarbetare.Roy Cassé, antikvarie, Västmanlands läns museum.

FOTO: Där inget annat nämns Västmanlands läns museum, arkivet.

GRAFISK FORM OCH IDÉ: Janette Bornmarker och Martin Preis

LAYOUT OCH REDIGERING: Care Of/Lisa Fremleson Lång

KORREKTUR: Ann Österberg

ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen.

DISTRIBUTION: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesföreningmen sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet. Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna.

PRENUMERATIONER: Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem. Ring, skriv eller maila din adress till spaning@ltv.se.

TRYCK: Arkpressen i Västerås

UPPLAGA: 4 000 exemplar

UTGIVNING: 1–2 ggr per år

ISSN: 1651-2774

MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Slottet, 722 11 Västerås. Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej. För signerade artiklar ansvarar författarna.

> Det viktigaste just nu Ledaren. Hemmafrun, en episod i historien. Av Carl-Magnus Gagge

> Spegeln Hemmafruns födelse. Av Iréne Artæus

Från omyndig med yrkesförbud till dubbelarbete med lägre lön.

”Jag har känt mig värdefull” Hemmafru i brukssamhälle. Av Carin Thorsén

Välfärden personifierad – Med familjen i centrum. Av Lars E. Persson

Från fattigvård till barnomsorg. Av Helén Sjökvist

Att fostra en husmor. Av Ulla-Britt Holmér

Prisad hemmafru i Fläckebo. Av Krister Ström

Then Ähreborne Gudfruchtighe och Dygderike matronan. Av Krister Ström

Tvenne hustrur till kyrkoherde Andreas Georgii Schedvimontanus. Av Krister Ström

Imperiebyggaren Christina Piper. Av Catharina Piper

Imperiet just nu. Av Elisabeth Westerdahl

”Inhyses änkan Nordell”. Vad händer en fembarnsmor, när maken dränker sig? Av Ann Österberg

Kooperativa kvinnogillen. Av Yvonne Gröning

Isbrytarna Nätverket Arosdöttrarna i Västerås. Av Marita Gustavsson

> Experten Jämställdhetsglasögon. Dags att fundera på arvet till nästa generation kvinnor. Av Karin Tilly

> Spanaren Den dolda hemmafrun. Av Lotta Gröning

> Ur litteraturen Det måste vara rättvist! Novell ur boken “några gjorde hålen” av Maria Hamberg.

> Utflykten Gnarp Arrendebondens hem. Av Ann Österberg

> Från föreningarna Bergslagens Kvinnomuseum.

> Ur samlingarna Bruksföremål från Skultuna. Av Roy Cassé

Aktuella böcker om kvinnoliv.

INNEHÅLLTIDSKRIFTEN SPANING

TEMA HEMMAFRU TEMA HEMMAFRU

3 Sagt och gjort från verksamheten4 Webbtips4 Nya böcker5 Hembygdsföreningar i Västman-

lands län med kulturkalender8 Redaktionsruta

Vi hjälper dig spana

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning villvara till hjälp och inspiration för allasom på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt ochlevande i Västmanland, samtidigt somvi bjuder på kunskap, inspiration ochtips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaningges ut av Västmanlands läns museumoch Västmanlands Hembygdsförbundoch Fornminnesförening.

< Bilden på omslagets framsida: Kvinnocollage. Foton ur innehåller och VLM:s arkiv.

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING – www.hembygd.se/vastmanland

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödjaföreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regionalnivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Förbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygds-förbundets tidskrift som utkommer med ett-två nummer per år. Erbjudande om attdeltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är Rune Ågers och vice ordförande är Ola Wässman. Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund ochFornminnesförening, Slottet, 722 11 Västerås telefon 021-15 61 20 fax 021-13 20 76. Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM – www.vastmanlandslansmuseum.se

Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv, bibliotek och museibutik i Västerås slott. Rikssalen används för program och olika arrangemang. På Westmanna-Arvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, vård- och registreringslokaler. Den arkeologiska enheten har lokaler på Karlsgatan 4 i Västerås.

I länets 11 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktningpå pedagogik och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse av verksamheten.

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla ochväcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden ochframtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds-föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Västmanlands läns museumSlottet, 722 11 Västerås. Telefon 021-15 61 00. Fax 021-13 20 76. E-post: lansmuseet@ltv.seUtställningarna i Västerås slott är stängda för renovering.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 3–5, Hallstahammar. Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-15 61 00. Fax 0220-247 51.

Arkeologiska enhetenBesöksadress: Karlsgatan 4 Västerås. Telefon 021- 15 61 00. Fax 021-14 57 20.

Berätta för oss

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in materialeller uppslag som du tycker vi bordeta upp. Vi läser allt med stort intresse.Skriv till Tidskriften Spaning, Slottet,722 11 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

1 notiser1 Rapport från framtiden1 Aktuellt2 På nytt jobb2 Från föreningar och muséer3 Pris och beröm

3

4

5

6

10

14

18

22

24

26

28

30

32

34

36

40

42

44

46

48

49

50

Värde 50:–

Avsändare: Västmanlands läns museum, Slottet, 722 11 Västerås.

07/2005

TEMA HEMMAFRU

Värde 50:–

Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.Huskors. Hushållsarbete. Fruntimmersgöra.Husmorsfilm. Husmorsgymnastik.Husmorskurs. Husmorssemester. Lanthustru.Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.Matmor. Matrona. Lyxhustru. Statarhustru. Tjänstemannahustru. Arbetarhustru. Direktörska. Majorska. Biskopinna. Doktorinna.Hemmafru. Hustru. Husmor. Husfru.

07/2005 • TEMA

HEM

MA

FRU– H

emm

afruns födelse. Hem

mafru i brukssam

hälle. Från fattigvård till barnomsorg.