20-21/2013

TEMA MUSIK

Värde 50 :-

TIDSKRIFTEN SPANING

TEMA MUSIK

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning villvara till hjälp och inspiration för allasom på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt ochlevande i Västmanland, samtidigt somvi bjuder på kunskap, inspiration ochtips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museumoch Västmanlands Hembygdsförbundoch Fornminnesförening.

Vi hjälper dig att spana

OmslagsbilderFramsida: Anna Larsson född i Grimsö 1896 minnssin ungdoms fredssånger när hon intervjuades införden första körstämman i Skinnskatteberg. Foto: Tage Berggren 1982.

Baksida: Ockupationen av Knutsgatan 7 i Västerås äröver den 25 maj 1982. En del av ockupanterna fårfölja med till polisstationen. I förgrunden ”Nalle” Nandor Hegedüs. Foto: Lars Höglund, VLT.

> Det viktigaste just nu Ledaren. Musik som kulturarv. Av CarlMagnus Gagge

> Spegeln Muhammedsfanan spåren av regementet. Av Bo Sandberg

Rytterns sångfåglar, Mathilda Orozco och Carolina Kolbe. Av Elisabeth Westerdahl

Sinfonietta med gamla rötter. Av Stellan Moberg

Rör inte vår nationalsång. Av Märta Ramsten

Att restaurera ett ljud. Av Elisabeth Westerdahl

Från Säby till Kungliga Teatern. Av MarieLouise Rodén

Musiker, folkbildare och humanist, Werner Wolf Glaser. Av PerOlov Sahl

Jazzens eldsjälar. Av Ann Lystedt

Landskapet sjunger. Av Bertil Olsson

Do It Yourself. Av Julia Bentling

Nutida Musik och kampen om nya rum. Av Johan Redin

Mimerlaven en guldgruva för elektronika. Av Jan Å Johansson

Looptroop Rockers en kärleksförklaring. Av Tony Lorenzi

Artist in residence. Av Jan Å Johansson

Dragspel, gåva från romer

Musikskatt på biblioteket

Med musiken som vapen

> Utflykten Musikaliska museer. Av Krister Ström

> Spanaren I nutid, om dåtid, för framtid. Av Josefina Paulson

> Ur samlingarna Prosten Nohrborgs luta. Av Kenneth Sparr

Trumslagarpojken. Av Ann Österberg

348

12162022263034384246505456575758606266

INNEHÅLL

1 notiser1 Aktuellt 3 På nytt jobb3 Pris och beröm

3 Utställningar4 Nya böcker7 Redaktionsruta

3

D E T V I K T I G A S T E J U S T N U

I DETTA NUMMER AV SPANING har vi valt att arbeta medtemat Musik i Västmanland.

MUSIK KAN BESKRIVAS som olika former av organiserat ljud.Musik hör ju också ofta samman med ord, dans och sång.Både språk och musik har sannolikt uppstått ur människansbehov att ordna ljud för att föra över meddelanden.

ALLA FOLK I VÄRLDEN har någon form av musik. Principernaför att skapa musik och göra instrument är liknande i alla kul-turer. Men människorna har använt delarna på olika sätt, vilketgör att musik låter väldigt olika hos skilda folk på jorden.

MUSIKEN ÄR EN DEL av vårt immateriella kulturarv och somsådant är spåren av musikens historia i hög grad fragmenta-riska. Musikarkeologer försöker förklara och rekonstruerautifrån arkeologiska fynd. Utan noter har folkmusiken förtsvidare från generation till generation och på detta sätt harinslag av äldre musikformer kunnat leva kvar. I första handär det dock musiken i samhällets övre skikt, den västerländskakonstmusiken, som har beskrivits, bevarats och där det finns tydliga källor. Den kan följas i dokument från olika tider,där de äldsta är mer än tusen år gamla.

1900TALET HAR INNEBURIT ökad kunskap för många ommusik i olika kulturer. Det moderna samhället har efterhandlett fram till en alltmer ökad tillgång och användning avmusik, musiker och instrument. Musikskolor har inrättatsoch relativt billiga instrument har varit tillgängliga på mark-naden som t.ex. pianon, fioler, gitarrer, munspel och drag-spel. Musikindustrin har utvecklats till en egen bransch, oftamed en nära koppling till en växande ungdomskultur. Kortsagt musiken har tagit plats i samhället som aldrig tidigare.Datateknik och elektronik har därtill skapat nya ljudvärldar.Nya musikstilar har uppstått och fått en global utbredning.

MUSIK UTIFRÅN ETT KULTURARVSPERSPEKTIV är alltför sällanuppmärksammat. Vi vill med detta nummer av Spaning inspirera till att se nya sammanhang och det finns ett antalfrågeställningar som vi därför vill ställa. Hur kan kunskapenom musikens kulturarv öka och hur kan den dokumenteras?Vilken musik har bevarats och vad ska bevaras för framti-den? Hur ser musikens sammanhang ut? Sambanden mellanmusik och makt är av särskilt intresse. Hur har musik an-vänts utifrån olika politiska och ideologiska intressen? Hur har musikindustrin och andra ekonomiska intressen isamhället påverkat publicering, försäljning och spridning av musik?

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef

Musik som kulturarv

FOTO

: LA

SSE

FRED

RIKS

SON

4

Muhammedsfanan- spåren av regementet Av Bo Sandberg

Efter första världskriget rådde fredsoptimism i vårt land. Hos oss passade det bra att sparapengar och riksdagen fastslog i 1925 års försvarsbeslut att 17 militärförband skulle läggasned. Ett av dem var Västmanlands regemente, och därmed även musikkåren.

1925 ÅRS FÖRSVARSBESLUT trädde i kraft den 1 januari1928. Planeringen för nedläggningarna satte igång snabbt.En del av musikkårens inventarier kom på olika sätt att till-föras Västmanlands Fornminnesförenings samling, som idagutgör en del av samlingarna i Västmanlands läns museum.

DET SOM SKÄNKTES ELLER KÖPTES VAR, förutom fotografieroch uniformsdetaljer, några instrument samt ett omfattandenotarkiv. Det är värt att notera att det som överlämnades tillmuseet var äldre, utrangerade delar.

Två fina utrustningsdetaljer från prins Fredrik Adolfs tidpå 1700-talet finns här; skölden till regementstrumslagarensgehäng och hans kommandostav. Regementstrumslagarenhade redan på Fredrik Adolfs tid hängt av sig trumman ochledde musikkåren eller de samlade trumslagarna med teckenfrån sin stav. Denna var i detta fall försedd med en silver-knopp dekorerad med prins Fredrik Adolfs vapensköld. Silver-arbetena var utförda 1783 av Pehr Zethelius i Stockholm.Den nuvarande staven i museets samlingar är dock tillver-kad 1857 på Gustaf Möllenborgs verkstad. Men hertigensvapensköld liksom hans monogram har med all säkerhetflyttats över från den äldre staven.

DET TIDIGARE AXELGEHÄNGET till regementstrumslagarenstrumma fungerade senare som upphängning för hans värja.Gehänget var på hertigens tid rött, kantat med silvergaloner.På gehänget monterades en silverplåt med två elfenbens-trumstockar med knappar av silver. Plåten med stockarfinns nu på museet men tyget har med tiden slitits ut ochförsvunnit.

SPEGELN

FÅ AV REGEMENTETS INSTRUMENT finns i samlingarna. Detär spridda delar av träblås, mässingsinstrument och slagverk.Här kan nämnas ett valthorn från firma I.G. Kersten i Dres-den, troligen från 1800-talets andra fjärdedel, en bombar-dong (bastuba) från J.V. Wahl i Landskrona samt en trumpetmed så kallade wienerventiler från C.W. Moritz i Berlin.Moritz trumpet är försedd med ventiler av en typ som vi nu-mera bara kan se på de konservativa Wienerfilharmonikernasvalthorn. Ytterligare en märklig tingest finns bevarad. Det är en så kallad Muhammedsfana. Den består av en stång påvilken är monterat två mässingshalvmånar. Från dessa hardet tidigare hängt små metallklockor. Vid den nedre halv-månens spetsar hänger det långa tofsar av hästtagel.

MUHAMMEDSFANAN

Den så kallade Muhammedsfanan var ett av de instrument somtogs över från den turkiska mehtermusiken. I västerlandet blevman varse denna musikform vid det sista stora turkiska anfalletmot staden Wien 1783. På flera håll blev man inspirerad att sättaupp liknande ensembler. Till det som togs in var bastrumman,triangeln, tamburinen och cymbalerna. Muhammedsfanan,som av turkarna skakades och stöttes i marken så att klockornaklingade, kom däremot att brukas mera som en buren prydnadi musikkåren. I Sverige tycks muhammedsfanorna ha kommit ibruk först efter sekelskiftet 1800. I dag finns minst ett dussinmuhammedsfanor bevarade i olika museer. Den här avbildadetillverkades troligen 1812 av Dan Nåthberg i Stockholm.

>>>

FOTO

: LA

SSE

FRED

RIKS

SON

6

SPEGELN

Mellan halvmånarna sitter en mässingssol. Muhammeds-fanan bars längst fram i musikkåren men hade egentligeningen ljudande funktion. Den började användas allmäntunder tidigt 1800-tal men kom ur bruk före sekelskiftet1900.

NOTARKIVET KÖPTES IN av Fornminnesföreningen. Den bevarade delen utgörs av noter som man inte ansåg sig hanågon nytta av längre när musikkåren avvecklades 1927.Yngre noter är från omkring 1885 lämnades till kvarva-rande kårer. De äldsta delarna är ofullständiga och kan date-ras till cirka 1820. Huvuddelen består av inbundna böcker,med en bok för varje instrument. Detta sätt att binda in not-böcker hade frångåtts vid 1800-talets slut.

Endast en mindre del av noterna är marschmusik. Huvud-delen utgörs av dåtida populärmusik, till stor del operamusikmed solistinsatser för blåsinstrument, samt av dansmusik. Det är värt att notera att en stor del av musiken spelades avmusikkåren innan musiken hade nått till Operan i Stockholm.Musikdirektörerna hade ett internationellt kontaktnät.Självklart spelade musikkåren även under marsch men denoter som användes vid dessa tillfällen nöttes snabbt ut ochfinns ej länge kvar för oss att studera.

^ Musikkåren vid Västmanlands regemente vid 1900-talets början.

REGEMENTSMUSIK

Det första embryot till regementsmusik förekommer i Karl XI:sindelningsverk där fyra skalmejblåsare antogs 1682. Efter KarlXII:s krig gjorde besparingskrav att dessa drogs in 1719. Nedgången för musiken gällde för alla indelta regementen. Enförändring inträdde först efter Gustav III:s trontillträde 1772. Dåbörjade små blåsensembler införas efter kontinental förebild.De finansierades dels genom att officerskårerna bekostade musikernas löner och övriga kostnader med ett löneavdrag ochdels med medel från vakantsatta soldatrotar.

De små blåsensemblerna underhöll främst officerarna. De be-stod normalt av 2 oboer, 2 klarinetter, 2 valthorn och 2 fagotter.För Västmanlands regemente ändrades detta dramatiskt närGustav III:s bror, prins Fredrik Adolf hertig av Östergötland, blevregementets chef. Fredrik Adolf kom 1780 att personligen taöver som ordinarie chef. Han utökade musikkårens storlek be-tydligt och lät ta fram en praktfull uniform i de hertigliga fär-gerna, scharlakansrött och ljusblått. En beskrivning från1800-talets mitt visar att uniformer för 51 musiker togs fram. Avdessa var den för regementstrumslagaren ("tamburmajoren")allra mest praktfull.

FOTO: ERNST BLOM

7

FOTO

: SU

SAN

NE

GRA

NLU

ND

VLM

.

Silverplåten och två elfenbenstrum-stockar med knappar av silver är vadsom är bevarat av regementstrum-slagarens gehäng.

8

SPEGELN

Rytterns sångfåglarMathilda Orozco och Carolina Kolbe Av Elisabeth Westerdahl Foto: Lasse Fredriksson

”Uti en rosenbuske sattEn näktergalOch sjöng uti Italiens nattI Arnos dal”

Så börjar Esaias Tegnér sin hyllningsdikt ”Mathilda”

MED SKÖNHET, SNILLE, SÅNG, DYGDER OCH SÄLLSKAPSVETTerövrade den vackra italienskan Mathilda d´Orozco (1796– 1863) den svenska societeten på 1820-talet. Sina uppväxt-år tillbringade Mathilda i den italienska staden Arno somenda barnet till en spansk ädling som tjänstgjorde vid hoveti Toscana.

NÄR DE TVÅ VÄNNERNA Fredrik ”Figge” Ridderstolpe (1783-1852) och Josias Montgomery-Cederhielm (1785 – 1825)1811 besökte Rom mötte de den unga Mathilda. Vid åsynenav henne intogs de båda av hennes sällsynta skönhet. ”Romär numera endast ett tempel utan sin afgud”, skriver Fredriki sin resejournal när Mathilda lämnar Rom. Men herrarnaåterfann henne senare i Bologna. Fredrik skriver ”… allasvenskars förtjusning! - en ängel till gestalt och behag, mildoch liflig, begåfvad med en skön altröst, mycket musikaliskoch som en sylfid i dans och åtbörder.” Men dessvärre ansåghan sig ej ha råd att gifta sig med en flicka utan förmögenhet.

FREDRIK RIDDERSTOLPE VAR 1811 OCH 1812 i neapolitansktjänst och adjutant hos kungen av Neapel. Vid ett tillfälleanförtroddes han att eskortera den turnerande Mathilda tillParis. I dagboken skriver han endast: ”sjutton långa nättermed Mathilda”.

Även Josias Montgomery - Cederhielm tillbad Mathildamen hade också betänkligheter. Han skriver i sin journal attdenna söderns ros ej borde förflyttas till mörker och kyla idet nordiska landet.

MATHILDA GIFTES NÅGRA ÅR SENARE BORT med den tjugoår äldre italienske ädlingen Cenami (1775 – 1815). Men närhan hastigt avled efter två års äktenskap, startade Josias enintensiv brevväxling med Mathilda. Fredrik anlitades sompostiljon d´amour och det kan vara anledningen till detihärdiga rykte som sade att Mathilda helst önskat Fredriktill make och av misstag skickat sitt ja till Josias.

FREDRIK RIDDERSTOLPE, SOM MED TIDEN skulle bli lands-hövding i Västerås, föll emellertid också för en sångerska -den tyska Carolina Kolbe (1783 – 1878) och gifte sig medhenne 1816. Liksom Mathilda var hon en skön brunett.

Ett år senare var det dags för Mathilda och Josias attsammanvigas katolskt i Wien. Till Fredrik skriver Josias atthan nu anser sig som den lyckligaste av alla dödliga. På Se-gersjö kände gästfriheten knappast några gränser, men denlivliga sydländskans håg drogs till huvudstaden med dessglada, pulserande liv, dess bildade societet, dess baler, kon-serter och spektakel. Paret hyrde en våning i närheten av katolska kyrkan, som den djupt troende Mathilda ofta be-sökte, och köpte senare Stora Frösunda gård. Mathilda lärdesig svenska på tre månader och skrev även brev på sitt nyamodersmål. Paret fick fyra barn. Men efter åtta års äkten-

Min

iaty

r av

Mat

hild

a O

rozc

o ut

förd

av

Viet

h.

9

SPEGELN

>>>

Miniatyrporträtt av den unga Carolina Kolbe. Okänd konstnär.

10

SPEGELN

”På Stora Ekeby författade och komponerade Mathilda musik och startade en lördagsskola för fattiga flickor

Carolina Kolbes autografbok. Däri har, bland många andra, Jenny Lind skrivit sin autograf.

11

SPEGELN

KVINNLIGA MUSER

Kvinnor har genom alla tider sjungit, spelat och skrivit musik,men det är inte ofta som musik komponerad av kvinnliga ton-sättare framförs på konserter. När det händer är det som fram-förs oftast sånger och pianoverk, ibland kanske ett verk för kör. Projektet Kvinnliga muser har haft som mål att visa att det finnsverk av kvinnliga tonsättare för större ensembler. Verk som hit-tills varit gömda och kanske glömda på arkiv och i bibliotek.Under projektets gång har cirka 100 verk hittats. Projektet harpågått i Sveriges Orkesterförbunds regi främst 2008-09 menmed fortsatt utgivning av musik ända intill 2012. Cecilia Georgehar varit projektledare. Läs mer på www.orkester.nu

DET FINNS MER:

Källor: Robert Montgomery-Cederhielm, Mathilda Orozco, Norstedt & söners Förlag 1919

Gustaf Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor, Norstedt & söners förlag 1927

Slott och herresäten i Sverige, Närke, Västmaland, Allhems förlag 1969

skap, med en gästfrihet som kostat pengar, dog Josias. Hansekonomi var körd i botten. Lösöret på Segersjö, diadem ochdiamanter såldes. Josias mor hade dock resurser och Mathil-das tjusningsförmåga kunde fortsatt dra till sig societeten påStora Frösunda.

SÅ INFÖLL DEN MEST LYSANDE PERIODEN av Mathildas livmed gäster ur diplomatiska kåren, kronprins Oscar, Geijer,Tegnér, von Brinkman, Franzén samt den unge Böttiger varsbevarade brev avslöjar att han avgudade den tjusande ”Sö-derländskan i Norden”.

Efter en kärleksrelation med uteblivet frieri dök det slut-ligen upp en man, som åtminstone hade ett företräde - hanvar ung. Han hette Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal (1814– 1910), var militär men obildad, hänsynslös och obehärs-kad och hade få intressen utanför stallet och hästarna. Dennu fyrtiotreåriga Mathilda började ett helt nytt liv som lant-husmor på västgötska Ölanda. Hon vårdade sjuka, utbild-ade några av traktens fattiga flickor i husliga bestyr, odladesin trädgård och trivdes förbluffande väl med ensamheten.

CARL GYLLENHAAL FICK 1849 ett fördelaktigt anbud påÖlanda. Gården såldes och söderns ros omplanterades vid53 års ålder på Stora Ekeby i Rytterne. Som ett ödets nyckåterfann hon på granngården Fiholm sitt ungdoms svärmeri- Fredrik Ridderstolpe.

PÅ STORA EKEBY författade och komponerade Mathildamusik och startade en lördagsskola för fattiga flickor. Påtraktens herrgårdar bjuds även ett glatt och livligt umgänge”med Mathilda Gyllenhaal som en allt upplysande och vär-mande sol”. Det är maskeradbal på Stensjö, bröllop på Vik-hus, juldagsmiddag på Giresta, och slädparti till Strömsholm.Nyårsafton 1852 firas på Fiholm. Fredrik har dött och därresiderar nu hans son Carl Gustaf Ridderstolpe. Som vär-dinna fungerar Carl Gustafs syster Virginia. Kantzow ochCarolinas bror, jägmästare Kolbe, nämns bland gästerna.Mathilda underhåller med sång innan gästerna uppför le-vande tablåer. Men var fanns Carolina? Var hon drabbad avsin ständigt återkommande migrän eller kan det ha varitsvartsjuka? Fann söderns sångfåglar aldrig varandra?

NÖJD MED LIVET AVLED MATHILDA på Stora Ekeby. Jord-fästningen förrättades enligt katolsk ritual i Rytterne kyrkaav änkedrottningens biktfader. Stoftet fördes sedan till Se-gersjö och den Montgomery-Cederhielmska familjegravenvid Lännäs kyrka.

Carolina överlevde sin man med tjugofem år och boddesom änka huvudsakligen i Stockholm med sin son. Där ägnade hon sig åt att ekonomiskt stödja unga musiker. Sitt sista vilorum fick hon i den Ridderstolpska graven på Rytterne kyrkogård.

^ Carolina Kolbe/Ridderstople på äldre dar. Okänd konstnär.

12

SPEGELN

”Ingen stad i hela vårt land torde med hänsyn till storlek och resurser kunna visa prov på mer ädel och storslagen musik än den Västerås Musiksällskap ger” skrev VLT år 1900.Västerås Musiksällskap var mellan 1883 och 1998 den dominerande konsertgivaren förklassisk musik i Västerås och huvudman för Västerås Sinfonietta. Med sina rötter 130 år tillbaka i tiden är Västerås Sinfonietta en av landets äldsta orkestrar, bara Kungliga Hovkapellet i Stockholm är äldre.

NÄR BANKDIREKTÖR RUDOLF GAGGE och några musikälskandevänner grundade Västerås Musiksällskap startade det offent-liga musiklivet i Västerås. Till det befintliga Västerås Sång-sällskap anslöts det nybildade Lilla Kapellet, en amatör-orkester med 14 medlemmar. Den första konserten gavs den31 mars 1884 under R. Gagges ledning med en Haydnsym-foni och en uvertyr av Gluck. Efter bara några år hade orkestern 30 medlemmar och fick ibland förstärkning påviktiga poster av musiker från Hovkapellet i Stockholm.

På repertoaren stod bl.a. Beethovens femma, SchubertsOfullbordade och en raritet som Schumanns Das Paradiesund die Peri.

Sinfonietta med gamla rötter

Av Stellan Moberg

< Lilla kapellet vid en utomhuskonsert.

> En musikensemble under ledning av Rudolf Gagge fotogra-ferad i slutet av 1870-talet. Personerna på bilden är från vänster; Postinspektör Edholm, Läroverksadjunkt Wulff, Bankdirektör Gagge, Handlanden Bjurström, Komminister Arhusiander, Musikdirektör Nordvall och Rektor Mossberg.

FOTO: ERNST BLOM

13

SPEGELN

>>>

FOTO: ERNST BLOM

14

SPEGELN

VÄSTERÅS MUSIKSÄLLSKAP

Västerås Sinfonietta med anor från 1883 är en av landets äldstasymfoniska orkestrar.

Från början var Västerås Musiksällskap orkesterns huvudmanmen i slutet av 1990-talet övergick huvudmannaskapet för or-kestern till den då nyinrättade Västmanlandsmusiken.

Västerås Musiksällskap lever vidare som vänförening. De arbetardels med att ekonomiskt stödja Västerås Sinfoniettas årliga kon-sertverksamhet och dels stödja orkesterns ambition att utveck-las konstnärligt och bli en heltidsorkester. För mer informationom verksamheten kontakta sekreterare Stellan Moberg e-post stellan.moberg@outlook.com, tel 021-18 67 28.

ÅR 1930 FICK ORKESTERN NAMNET Västerås Orkesterför-ening. Den bestod till största delen av amatörer men med ettökande inslag av proffs. I Musiksällskapets regi stod de förtio konserter per säsong. Den stigande spelkvalitén gav or-kestern gott renommé i landet och den gästades av många avtidens storheter som dirigenten Nils Grevillius, sångerskanHjördis Schymberg och violinisten Charles Barkel. Ett pro-blem var avsaknaden av en idealisk konsertlokal. Under 40-talet spelade man i Läroverkets aula, Teatern, Domkyrkanoch Stadshotellet. En avsevärd förbättring blev det när or-kestern 1953 kunde flytta in i Rudbeckianska skolans nyaljushall. Den var spatiös och hade en gynnsam akustik föralla stämmor.

DET STORA LYFTET KOM 1962 då konsertsalen i Carlforsskaskolan invigdes. Där fanns plats för 963 åhörare och en aku-stik som bedömdes som en av de bästa i landet. Många artis-ter valde att förlägga sina skivinspelningar dit. Året därpåbildades Kammarorkestern med fjorton professionella stråk-musiker som delade sin tid lika mellan orkesterspel och un-dervisning. Den lockade till sig framstående musiker frånStockholm, några kontrakterade bara för orkestertjänstgö-ring, exempelvis konsertmästaren Gert Crafoord, vars bror-son Michael idag är stämledare i Sinfoniettan. Sven Dahlbergutsågs till chefsdirigent och intendent. Under hans ledningframträdde Kammarorkestern i konsertsalen, i Västerås slottoch på konserter i andra delar av länet. Musiklivet blomst-rade mycket tack vare den nära kopplingen till andra institu-tioner: musikskolan, musikgymnasiet och Bror Samulelsonskörer i Domkyrkan.

1976 UTSÅGS HARRY DAMGAARD till chefsdirigent och An-tonio Nicolini blev konsertmästare. Kammarorkestern ut-ökades med en blåsarkvinett. Med Damgaard börjadeorkestern turnera utomlands. Det blev regelbundna gästspeltill vänorterna Ålesund, Randers, Lahtis och Tivolis konsert-sal i Köpenhamn. Våren 1989, kort före Balkankriget, ge-nomfördes en turné till forna Jugoslavien med trombonistenChristian Lindberg som solist, med konserter i Dubrovnikoch Banja Luka. Året därpå gästade orkestern Mallorca.Turnéer är viktiga för en orkesters utveckling, men kost-samma, och det skulle dröja 14 år till nästa turné. Då tillAalborg i Danmark och Kristiansand i Norge under ledningav Hannu Koivula. Med honom gjorde Sinfoniettan i maj2005 en stor turné till Kina, initierad av violinisten Jan Stig-mer. Redan följande år var det dags för turné till Hannushemland. Tillsammans med den ryske stjärnpianisten Alex-ander Toradze framträdde Sinfoniettan i Åbo och Lahtis.

SINFONIETTAN HAR GJORT TIO SKIVINSPELNINGAR. Mångaav Sinfoniettans skivor har blivit stora kritikerframgångar,inte minst de med ny musik. ”Persuasion” och ”Future clas-sics” med musik av Britta Byström, Andrea Tarrodi ochYlva Skog har hyllats i inhemska och utländska media. Lov-orden gäller lika mycket Sinfoniettan som tonsättarna. Påden klassiska sidan finns två rariteter: balettmusik ur Idome-neo av Mozart och Beethovens balett Prometheus under led-ning av Roy Goodman samt Beethovens violinkonsert medNils-Erik Sparf som solist och Staffan Larson dirigent, denenda ”helsvenska” inspelningen av den konserten.

FRAM TILL 1990 hette orkestern Västerås Kammarorkester.Namnbytet till sinfonietta motiverades av att orkestern växttill just en liten symfoniorkester. Repertoaren skulle anpas-sas därefter med musik fram till tidig romantik och 1900-talsmusik. För den klassiska delen etablerades samarbetenmed Andrew Manze, Roy Goodman och på senare år Eliza-beth Wallfisch, ledande musiker inom den rörelse som i Eng-land kallas HIP (historically informed performances). Någotmusealt förhållningssätt är det minst av allt frågan om. Dekan som få andra blåsa friskt liv i de gamla mästarna.

NEDLÄGGNINGSHOTET HÄNGDE TUNGT över Sinfoniettan1996. Budgeten skulle användas till gästande orkestrar. Detfanns också mycket löst grundade planer på en Mälardalenssymfoniorkester. Istället bildades ett kommunalförbund, därSinfoniettan hamnade under Västmanlandsmusikens tak.Musiksällskapet överlevde som vänförening. Alltsedan star-ten, om man räknar från 1963, har Sinfoniettans musikervarit anställda på 50 procent, med en uppgradering till 60procent 2012. 10 procent närmare heltid på femtio år är inteså uppmuntrande. Just som heltidsfrågan tycks vara på vägmot en lösning förflyktigas den gång på gång som en hägring.Konstnärligt har Sinfoniettan i alla fall vinden i ryggen. Spel-nivån är väl i paritet med heltidsorkestrar i landet.

15

FOTO

: JO

NA

S BI

LBER

G

16

SPEGELN

^ Richard Dybeck publicerade "Du gamla, du friska" första gången i sin egen utgåva Swenska wisor 1847.

17

SPEGELN

>>>

Det är många som haft åsikter om vår nationalsång, både när det gäller texten och melodin. Textens belackare menar att den inte handlar om Sverige. Melodin är ”tråkig och släpig”, tyckte Verner von Heidenstam, medan Hugo Alfvén ansåg den vara ”en svenskpunschsång, hopsatt av en viss kompositör i ett rusigt ögonblick”. År 1994 uppmanade Expressen sina läsare att föreslå en annan nationalsång, men läsarreaktionen blev ”Rör inte vår nationalsång!”.

”DU GAMLA, DU FRISKA” – som texten först löd – skrevs somavslutningsnummer till en så kallad aftonunderhållning iStockholm den 18 november 1844. Den som arrangeradeunderhållningen var Richard Dybeck, känd för Spanings lä-sare som grundare av Västmanlands Fornminnesförening.Han växte upp i Odensvi prästgård och var redan som yng-ling maniskt intresserad av fornlämningar och äldre traditio-ner. Han utbildade sig till jurist, men var som sådan verksambara under några år. Resten av sitt liv ägnade han åt insam-ling av fornminnen, sagor, sägner och folkliga musiktraditio-ner. Det insamlade materialet lät han trycka i sina olikaskrifter, bland annat den antikvariska tidskriften Runa somgavs ut i spridda årgångar mellan 1842 och 1876.

”Rör inte vårnationalsång!

Av Märta Ramsten

> Richard Dybecks porträtt på en medaljong i länsmuseets samling.

>>>

”

18

SPEGELN

”1844 STRÖFVADE JAG HELA SOMMAREN i Dalarne på egenkost. Här uppfattade jag lefvande, verklig naturmusik –annat än inlärda, döende traditioner; och upprann så tankenatt låta dessa toner, om än ofullkomligt, ljuda i Konsertsa-len.” Så berättar Dybeck i sina självbiografiska anteck-ningar. Han blev själv starkt tagen av de visor och låtar hanfick höra i Dalarna och under hösten började han planeraför en konsert. Han ville få stockholmarna att inse vilketvärdefullt musikaliskt arv som fanns och som borde ”åter-erövras”. Med hjälp av kapellmästaren vid Mindre Teaternlät han arrangera visor och låtar ur sina samlingar och sam-manställde det till en ”Aftonunderhållning medelst Nordiskfolkmusik”. Det blev succé och Dybeck kom att anordnasammanlagt femton aftonunderhållningar mellan åren 1844och 1870, varav två i Uppsala och en i Västerås (1861), deövriga i Stockholm.

HAN HADE OCKSÅ SKRIVIT en ny text till en sång som hantänkte ha med på den första aftonunderhållningen. Kanskevar han lite osäker på den, för den står inte med i program-met. Men den lär ha sjungits som extranummer med storbravur av Olof Strandberg, en av samtidens mest kända ope-rasångare. Texten löd ”Du gamla, du friska, du fjällhögaNord” och bestod av två strofer. Han skrev texten till enmelodi som han fått av en av sina medarbetare, DemoiselleRosa Wretman. Det var egentligen en ballad, ”Kärestansdöd”, som hon hade tecknat ned med text och melodi ochöverlämnat till Dybeck. Han lät trycka balladen i sin tid-skrift Runa 1845 och skriver där att visan är från Västman-land. Dybeck hade fäst sig vid melodin och skrev alltså enny fosterländsk text till den i tidens smak.

v Dybecksfest vid Odensvi Prästgård år 1937.

19

SPEGELN

UPPGIFTEN ATT ”KÄRESTANS DÖD” skulle vara upptecknad iVästmanland kommer från Dybeck. Den enda anknytningsom Rosa Wretman hade till Västmanland var att hennesmor kom från Köping. Balladforskaren Bengt R. Jonssonmenar att visan därför kan vara upptecknad i trakten av Köping eller kanske helt enkelt efter Rosas mor som vi vetgärna sjöng visor.Balladen ”Kärestans död” har varit oerhört omtyckt ochhar sjungits åtminstone sedan slutet av 1700-talet, i de nor-diska länderna. Den finns upptecknad och inspelad i mångavarianter och ”Du gamla du fria”- varianten är bara en avmånga lokala utformningar av melodin. Man kan alltså intesäga att det är en västmanländsk melodi, utan en västman-ländsk variant av en känd melodityp med stor spridning.”Du gamla, du friska” kom att avsluta många av Dybecksaftonunderhållningar och den spreds snabbt som en omtycktfosterländsk sång. Redan på 1850-talet togs den in i student-sångarnas repertoar i en dramatisk sättning av C.J.O. Laurinsom kom att påverka sångens utförande i åtskilliga decen-nier framåt. Studentsångarnas lansering av ”Du gamla, dufriska” – så småningom med den populäre operasångarenCarl-Fredrik Lundqvist ”Lunkan” som solist – betyddemycket för sångens spridning och status. Sången fanns snartockså med bland de fosterländska sånger som barnen sjöng iskolan och i olika pianoalbum för hemmabruk. I den bokom sångens historia som Eva Danielson och jag gav ut ivåras, lyfter vi fram olika händelser och situationer som vitt-nar om hur Du gamla du fria så småningom får national-sångsstatus bland svenskarna – detta sker under decennierna1900 till 1920.

UNDER TIDEN har textens ”friska” bytts ut mot ”fria”. Avde tidiga akustiska inspelningarna av sången kan vi höra attdet skedde ungefär 1905 – då finns inspelningar med både”friska” och fria”. Redan 1858 hade Dybeck själv ändrat till”fria” i ett programblad, men ändringen slog igenom i prak-tiken först senare. Vid denna tid började spridas ytterligaretvå strofer, författade av Louise Ahlén, som liksom mångaandra var missnöjd med att namnet Sverige inte fanns med iDybecks text. Dessa två tilläggsstrofer trycktes i några sång-böcker ända in på 1940-talet, men försvann därefter för attåter igen aktualiseras i högerextrema kretsar på 1990-talet. Ända sedan Du gamla du fria började ses som svensk natio-nalsång har det varit många röster för och emot. På 1960-talet var intresset för nationalsången som lägst. Då kom enförsta riksdagsmotion i vilken det föreslogs att Du gamla dufria borde bytas ut. Parodier i Gula Hund och i U.P. OlrogsVåra värsta folkhymner (1960) vittnar om att de nationellatongångarna hade fått något av löjets skimmer över sig.

MEN DU GAMLA DU FRIA har kommit igen, inte minst tackvar idrotten. Svenska hjärtan sväller vid medaljutdelningarnär nationalsången spelas och svenska flaggan går i topp.Vid ishockey-VM våren 2013 fick operasångaren Loa Falk-man nöjet att sjunga Du gamla du fria åtskilliga gånger – vidnedsläpp, vid svenska lagets seger och vid firandet i Kungs-trädgården.

SEDAN MILLENNIESKIFTET har det lagts åtta motioner tillriksdagen från både vänster- och högerpartier i vilka mankrävt att ”Du gamla du fria” skulle antas som nationalsångofficiellt eller åtminstone få juridiskt skydd. Men samtligahar fått avslag med den insiktsfulla motiveringen att sångenhar vuxit fram som nationalsång genom sedvänja och därförinte behöver något officiellt fastställande som nationalsångför Sverige. En folkmelodi med västmanländsk anknytningtillsammans med en ”högst medelmåttig” och ”endast förtillfället författad” text – Dybecks eget uttalande – blevalltså vår folkvalda nationalsång.

DET FINNS MER:

Du gamla, du friska : Från folkvisa till nationalsång Eva Danielson, Märta Ramsten. Bokförlaget Atlantis 2013. ISBN: 9789173536127

^ Stolta segrare vid ishockey-VM 2013 sjunger Du gamla du fria.

FOTO

: AN

DER

S W

IKLU

ND

/SC

AN

PIX

20

SPEGELN

Att restaureraett ljudAv Elisabeth Westerdahl

Ingen nu levande människa har hört hur den gamla 1700-talsorgeln i Engsö kyrka lät i sitt originalutförande sade dansken Mads Kjersgaard, när han tillsammans med härnösandskollegan Robert Gustavsson arbetade med restaureringen av av denna klenod.

I AUGUSTI 1998 ÅTERINVIGDES den gamla 1700-talsorgeln iEngsö kyrka. Då ljöd tonerna ur den 200-åriga pärlan för-hoppningsvis så som när orgelbyggaren Olof Schwan engång konstruerade den. Schwan, som var sin tids främste orgelbyggare i Stockholm, levererade Engsöorgeln år 1781.

SAMMA ÅR SOM REVOUTIONEN bröt ut i Paris färdigställdeSchwan orgeln i Stockholms Storkyrka, men av den finns nuenbart fasaden kvar. Totalt har sex Schwanorglar räddatsundan förgängelsen, varav fem i Sverige och en i Finland.Förutom Engsöorgeln återfinns en Schwanorgel i Finska kyrkan på Stockholms Slottsbacke. Schwan tillverkade ettstort antal orglar men ingen av de sex som återstår är heltbevarade.

ENGSÖORGELNS FÖRSTA FÖRÄNDRING skedde redan 1863då ett antal stämmor byttes ut. Från 1923 och framåt harman sedan placerat in nya stämmor och tagit bort ett antalgamla. När Mads Kjersgaard först lärde känna Engsöorgelnåtersod endast tre orginalstämmor. Men även dessa varstarkt förändrade.

Så sent som på 1970-talet skedde ännu en stor olycka.Då monterades originalbälgen bort. Förmodligen slängdes

den i rent oförstånd. Allt idogt letande efter bälgen har varitresultatlöst och man tvingades att tillverka en ny – så lik denursprungliga som möjligheterna medgett. Målsättningen förden övriga tekniska upprustningen har också varit att åter-föra alla delar till originalskick med ursprunglig klang. Endel borttagna pipor fanns bevarade, bland dem trumpet-stämman, men över 200 saknades helt och har nytillverkats i Schwanstil.

Mads Kjersgaard jämför dettta arbete med det som entu-siasterna lägger ner på sina veteranbilar. Inte heller därduger det att sätta in reservdelar från andra bilmodeller. Gårdet inte att spåra upp originaldelar, så tillverkar man nyasom liknar de ursprungliga så långt det låter sig göras.

”Engsös orgel är nu en pärla och en av de förnämsta ilandet” sade Mads Kjersgaard vid invigningen. Han såg detsom en utmaning – att efter 1700-talets principer – utföradetta hantverk till församlingens fulla belåtenhet. Till resul-tatet samtycker förhoppningsvis även Olof Schwan från sinmusikaliska himmel, för nu hoppas jag att den låter som på1700-talet tillade Mads Kjersgaard.

Tidigare publicerad i Kyrkoklang nr 4 1998

21

SPEGELN

v Orgeln i Engsö kyrka.

FOTO: JAN GUSTAFSSON

22

SPEGELN

Från Säby till Kungliga Teatern Av Marie-Louise Rodén

Set Svanholm (1904-64) betraktas idag som en av 1900-talets mest framstående Wagnertenorer. En äldre generation minns honom också som en innovativ chef för Kungliga Teatern under åren 1956 till 1963. Det är mindre känt att han inledde sin karriär som kyrkomusiker i Säby, för att sedan gå vidare till en gärning på de internationella operascenerna.

SET SVANHOLM FÖDDES 1904 som den mellersta av tresöner till predikanten Viktor Svanholm och hans hustruBeda, som var folkskollärarinna. Viktor härstammade frånett fattigt småbrukarhem i Svanvik och var, till följd av enolycka, blind sedan tonåren. Han skickades till blindskolanManilla i Stockholm och bestämde sig senare för att bli pre-dikant inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. 1884 kalladeshan till tjänst inom Västerås lokalförening och 1887 giftehan sig med den tjugo år äldre Erika Backman, dotter tillden förmögna järnhandlaren Seth Backman. Trots ålders-skillnaden var det ett lyckligt äktenskap och när Erika avled1896 var Viktor Svanholm en förmögen man: hans andel idödsboet motsvarade, omräknat till dagens valörer, närmaretre miljoner kronor.

TVÅ ÅR EFTER ERIKAS DÖD gifte Viktor om sig med BedaSvanström och med henne fick han fyra söner. Natanael

föddes 1899 och skulle bli folkskollärare som sin mor. Teodorföddes året därpå men avled i späd ålder och 1904 föddes SetKarl Viktor. Parets yngsta barn Tor kom till världen 1906och blev distriktsveterinär. Med den förmögenhet ViktorSvanholm ärvt efter sin första hustru köpte han och Beda enstor tomt väster om Djäkneberget, där de efter egna ritningarlät bygga Villa Tidhem. Där växte sönerna upp inom denmycket speciella gemenskap som kännetecknade EvangeliskaFosterlandsstiftelsen. Sets musikaliska begåvning visade sigtidigt och redan som skolpojke fick han ofta sköta orgelnunder faderns gudstjänster, som ägde rum i Lutherska Salen(senare Lutherska Missionshuset). Musiken var ett viktigtinslag i de frikyrkliga rörelserna och om somrarna förekomfriluftsmöten med bön och sång på Djäkneberget. Set min-des att ”musiken i Sionstoner” gjorde ett outplånligt intryckpå honom och att ”många av dessa melodier är för migbland de dyrbaraste jag vet.”

23

SPEGELN

SET SVANHOLMS UTBILDNING började på Västerås AllmännaLäroverk (Rudbeckianska gymnasiet) där han tog studenten1922. Därefter följde ett år som värnpliktig i Uppsala ochÖstersund. Det var då Set upptäckte sitt stora intresse förkyrkomusiken och redan 1923 kom han att vikariera för sinäldre bror som klockare i Säby församling. Då inleddes ettnärstående samarbete med församlingens kyrkoherde, AxelEricsson, som skulle bestå under många år. 1924 bildadesSäby hembygdsförening på Axel Ericssons initiativ och tvåår senare, när Set erhållit tjänsten som ordinarie klockare,organist och folkskollärare fick också Säby manskör ettuppsving. Den anspråkslösa uppslutningen om nio medlem-mar – varav flertalet var fabriksarbetare från Säby och om-nejden – fördubblades inom kort och på 1930- och 40-talenvann Säby manskör renommé tack vare Set Svanholm medframträdanden i Radio 1936, 1937 och 1945.

SET HADE EN ANNAN MENTOR i hemtrakten och det vardomkyrkoorganisten Herman Lindqvist. 1927 uppmärksam-mades ett historiskt jubileum: det hade gått fyra hundra årsedan Reformationsriksdagen i Västerås ägt rum och införfirandet hade Lindqvist komponerat en kantat där Set Svan-holm framträdde som solist. Recensionerna var lysande och

Sets röst beskrevs som en ”synnerligen vackert timbrerad, omfångsrik, fyllig och expansionsmäktig tenorbaryton”. Det kan ha varit denna framgång som lockade honom att vidareutbilda sig som sångare, eftersom han samma höst in-ledde fem terminers studier vid Kungliga Musikkonservato-riet i Stockholm under den berömde läraren och operansdåvarande chef John Forsell.

HÖSTEN 1928 flyttade Set Svanholm till Stockholm och åretdärpå erhöll han den prestigefyllda tjänsten som kantor i Jakobs kyrka. När han avslutat sina studier vid KungligaMusikkonservatoriet fick han omedelbart anställning somsånglärare vid samma institution och 1930 följde hans debut på Kungliga Teatern som Silvio i Leoncavallos Pagliacci.Trots lovande recensioner fick hans karriär som operasång-are en blygsam start. Figaros roll i Rossinis Barberaren i Sevilla var det största parti han sjöng under sina år som baryton; i övrigt handlade det mest om småroller. 1934 hade han gift sig med Ninni Högstedt som också var elev till JohnForsell, och det visade sig så småningom att deras berömdalärare hade bedömt Sets röst felaktigt. Med hustruns hjälpbörjade han skola om sig till tenor helt på egen hand och1935 ringde han Forsell och berättade att han hade en

Synnerligen vackert timbrerad, omfångsrik, fyllig och expansionsmäktig tenorbaryton

>>>

^ Set Svanholm 1925, Studioporträtt Västerås. Foto: Privat.

^ Februari 1956. Set Svanholm kliver av planet som nyutnämnd operachef.

”

24

SPEGELN

DET FINNS MER:

2014 blir det femtio år sedan Set Svanholm gick bort. Till höstenskall biografin Mästersångaren från Västerås, författad av DanieleD. Godor och Marie-Louise Rodén, komma ut på Atlantis förlag.Ett litet smakprov finns att läsa i Pontus Reimers, red., Arkivensjunger – nedslag i svensk musikhistoria (Stockholm 2011) där författarna bidragit med artikeln ”Set Svanholm – spår av enmångfacetterad kulturgärning”.

Hösten 2014 ges en konsert i Västerås till Set Svanholms minne.Västerås Sinfonietta och inbjudna gästartister medverkar.

Den som är intresserad av Säby hembygdsförening och Säbymanskör finner information på hemsidan:www.hembygd.se/saby-hembygdsforening

För den som vill lyssna på Set Svanholm rekommenderas CD:nSet Svanholm: Unknown Lieder Recitals 1949-1952, utgiven 2012av Immortal Performances i Kanada, med introduktionstexter avDaniele D. Godor och Stefan Johansson. Det finns också mångafina inspelningar som man kan höra på Youtube.

lovande ny tenor som han ville presentera för honom. Forselltrodde naturligtvis att det handlade om någon av Svanholmselever, men så överraskades han när Set kom till provsjung-ningen alldeles ensam.

HAN VALDE ATT SJUNGA den mycket svåra arian som inlederVerdis opera Aida, och Radamès blev också hans debutrollsom tenor på Kungliga Teatern 1936. Nästa år la han tillDon José i Bizets Carmen – som för övrigt skulle bli en avhans favoritroller genom hela livet – och Lohengrin i Wag-ners opera med samma namn. Set Svanholms stora interna-tionella genombrott kom 1938 i Wien, där han snart bleverkänd som en av tidens främsta Wagnertenorer. Underkrigsåren var Set Svanholm en flitigt förekommande gäst på scenerna i Tyskland, Ungern och Österrike, även om han också hade engagemang hemma i Sverige vid KungligaTeatern. Det var inte ett helt oproblematiskt val han träffade– under 1900-talets första decennier hade konsten blivit allt-mer politiserad, och den artist som framträdde i Tredje riketvar till exempel inte välkommen i Förenta Staterna ellerStorbritannien. Set Svanholm var långt ifrån den endasvenska operasångare som framträdde i Tyskland underdessa år. Det kan beläggas att han inte var anti-semit ochinte heller sympatiskt inställd till nationalsocialismen, men i detta fall fick principerna stå tillbaka för karriären ochframgångarna.

EFTER KRIGET tackade Svanholm äntligen ja till det erbju-dande han fått många år tidigare, nämligen att etablera sigpå andra sidan Atlanten. Under decenniet 1946 till 1956sjöng han på de största scenerna i Nord- och Sydamerika.Det var också under denna period som han gjorde sina rela-tivt få kommersiella inspelningar, ofta tillsammans med dennästan tio år äldre Kirsten Flagstad, som var tidens ledandeWagnersopran. Konsertverksamheten hade varit en viktigdel i Svanholms musikaliska liv under hela karriären och detär mindre känt att han var en betydande exponent av tyskaLieder och skandinavisk musik. Under åren i USA blev hanen viktig samlingspunkt för de många svensk-amerikanskaföreningar som fanns utspridda över hela landet och hanmedverkade ofta i radio.

EFTER ETT FRAMGÅNGSRIKT men slitsamt decennium därhan tillbringat en stor del av sin tid mellan två kontinenterunder otaliga flygresor, inleddes den tredje stora fasen i hanskarriär när han tackade ja till positionen som chef för Kung-liga Teatern. Han efterträdde sin vän och kollega, barytonenJoel Berglund och satte sin prägel på operans verksamhetunder ett dynamiskt ledarskap. Svanholm var intresseradbåde av äldre musik från barocktidevarvet och av samtidatonsättare. Den första insceneringen av Verdis opera Maske-

radbalen i sin ursprungliga svenska kontext ägde rum påhans tid och premiären för Karl-Birger Blomdahls ”rymd-opera” Aniara 1959 var minnesvärd.

SET SVANHOLM FORTSATTE ATT SJUNGA under alla dessa år,om än i mindre utsträckning än tidigare, och hans sceniskakärlekspartner under denna period var seklets andra mycketkända Wagnersopran, Birgit Nilsson. Den som ofta var hansrival på scenen men hans mycket goda vän i privatlivet var barytonen Sigurd Björling, vars dotter Bergljot så små-ningom skulle ingå äktenskap med Svanholms äldsta son.1959 opererades Set Svanholm för en cancer som senare utvecklades till en hjärntumör. Trots att han var sjuk ochunder nästan ständig behandling under sina sista år i livet,gjorde han sommaren 1963 fyra hyllade framträdanden iWagners Tristan und Isolde i Düsseldorf i en uppsättning re-gisserad av tonsättarens sonson Wieland Wagner. Svanholmerhöll då, vid 150-årsminnet av Wagners födelse, den storaRichard Wagner-medaljen.

NÄR SVANHOLM AVLED följande år, en månad efter sin sextioårsdag, efterlämnade han änkan Ninni Svanholm ochparets sex barn. Till musikvänner i kommande generationerefterlämnade han ett konstnärligt arv som inte kan över-skattas.

25

SPEGELN

^D

en fö

rsta

sto

ra W

agne

rrol

len:

Loh

engr

in. K

ungl

iga

Teat

ern

Stoc

khol

m, 1

939.

han blev snart erkänd som en av tidens främsta Wagnertenorer”

26

SPEGELN

Det är svårt att skildra en vän. Att sätta ordtill en människa. Detta gäller i högsta gradWerner. Känslor i hjärta och minne finnersig ofta i kamp mellan det rationella ochirrationella. Det är också musik. Det är också Werner.

MIN FÖRSTA KONTAKT med Werner Wolf Glaser skedde påvåren 1979. Efter att ha fått en tjänst i sinfoniettan gjordejag min första solokonsert i bibliotekets hörsal, där fannsWerner och hans hustru. Det var vid den tiden jag förstagången blev bjuden hem till Glasers på te.

Det var den äldste sonen Jo-Svend jag först stiftade be-kantskap med. Han kom till Eksjö 1974, då jag själv var ifärd med att lämna staden. Jo-Svend kom till tjänsten sombibliotekschef, med uppgift att också leda stadens kultur-verksamhet. Han skulle också ta över min plats som flöjtist i den lokala blåsorkestern i Eksjö.

REDAN UNDER SIN BARNDOM träffade Werner kvinnan somskulle komma att bli hans livsledsagarinna i livet. Renée varsju år äldre än Werner och var som barn engagerad som barn-vakt till honom hemma i Köln. Efter gymnasietiden började

Musiker, folkbildareoch humanistWerner Wolf GlaserAv Per-Olov Sahl

FOTO

: MA

JA R

AM

STEN

Wer

ner W

olf G

lase

r 31

år g

amm

al,

1944

.

27

SPEGELN

>>>

Renée studera medicin i Bonn, hon ville bli läkare, vilketdock den mörka utvecklingen i Tyskland satte stopp för.Renée beskrivs av sin omgivning som det stora stödet tillWerner. Hennes egen begåvning fick, i den tid hon levde, tyvärr inte en rättvis chans att blomma.

SOM UNG STUDENT I KÖLN var Werner känd för sin begåv-ning och studieflit. Han fick hoppa över två år i gymnasiettrots att han samtidigt bedrev intensiva piano- och musik-studier. Mamman Julie var konsertpianist samt pianopeda-gog, så det föll sig naturligt att Werner fick ägna sig åtmusikstudier tidigt i livet. Pappa Viktor var journalist, igrunden en radikal socialdemokrat, som vid något tillfällefick sitta i fängelse för sina åsikter. I denna uppväxtmiljö danades Werner.

WERNER FICK REDAN SOM 18ÅRING en tjänst som repetitöroch dirigent vid operan i Chemnitz i Tyskland.1932 hade deantisemitiska krafterna tagit över och Werner slängdes utfrån operan.

För att komma undan sökte Werner tjänst i Frankrike sominformator. Då ändrade Werner sitt födelseår från 1913 till1910. Anledningen var att han ville vara myndig när hanlämnade Tyskland.

WERNER OCH RENÉE stannade ett år i Frankrike. Med godavänners hjälp lyckades de därefter flytta till Köpenhamn iapril 1934. Staden var vid denna tid en av Europas kultu-rella storstäder. Här trivdes paret Glaser, Werner deltog i det stora kulturlivet, fick tjänst som lärare vid Fredriksbergsmusikkonservatorium, han var även en av dem som grun-dade Lyngby musikskola. Flera artiklar, uppsatser och forsk-ning härstammar från denna tid. Det tyska skräckväldetkom närmare och Danmark var inte längre en idyll. Frånradhuset i Köpenhamn gick flykten till Sverige med hjälp aven fiskebåt. Sonen Per-Ivars flykt till Sverige, ett år gammal,blev i högsta grad dramatisk. Han blev skickad i en boklådatill Malmö, beskriven som krukgods. Fiskebåten som fördeöver övriga familjen vågade inte chansa med eventuellaskrikande barn.

^ Familjen Glasers första bostad var högst upp i Sundinska huset. Möbler till familjen samlades in i Västerås. Här ser vi dem vid inflytt-ningen 1944. Vännen Ingrid Andrén står längst till vänster, intill henne står Werner och hustrun Renée är bakom dem på flaket.

FOTO

: ERN

ST B

LOM

28

SPEGELN

^ En undervisningsgrupp med fyra barn under en lektion i februari 1953. Lektionen hölls i Glasers hem på Floragatan 26 i Västerås.

TILL EN BÖRJAN bodde de hos några danska vänner utanförRonneby. Werner fick efter ett par månader erbjudande omen tjänst i Västerås, där man ville ha hjälp med att byggaupp en musikskola. Deras första bostad var i en 1,5 rum-mare högst upp i Sundinska huset.

Werner arbetade flitigt, han samlade musiker, orkestrar,elever och lärare. Vid krigets slut 1945 var familjens avsiktatt återvända till Köpenhamn och sitt radhus. En jättelik av-skedskonsert hölls i Västerås där Werner på kort tid vunnit stor popularitet och beundran. Avskedskonserten ägde rum igamla idrottshallen vid Kopparbergsvägen. Werner dirige-rade en jätteorkester. Väl tillbaka i Köpenhamn kändes kan-ske sorgen för stor efter krigets alla härjningar. Sanningen kring förintelsen låg som en dimma över Europa. Själva hade paret förlorat de flesta av sina släktingar och vänner.

Familjen återvände till Västerås redan efter tre månader iKöpenhamn.

VID DENNA TID hade han fått igång musikskolan i Västerås.Den modell för undervisning i grupp som han skapade komatt kallas "Västeråsmodellen". Den blev en förebild förmånga musikskolor i landet. Vid sidan av sin tjänst som stu-dierektor ledde Werner sommarkurser i Alingsås. Han vardirigent för Södra Västmanlands orkesterförbund mellan1944 och 1959. Werner var också ett stort stöd till sommar-akademierna i Västerås 1993. Utan tvekan var Werner en av vårt lands stora folkbildare, som humanist ofta betraktadsom den främsta! Han läste obehindrat på sex språk, hanskrev, komponerade och lyssnade. Han slutförde allt somhan föresatt sig.

FOTO

: FO

RSÉN

, VÄ

STER

ÅS

29

WERNER WOLF GLASER

Werner Wolf Glaser föddes i Köln 1913 och dog i Västerås 2006.Han började sin musikerbana i Köln, med studier i piano, dirige-ring och komposition. Vid universitetet i Bonn studerade hankonsthistoria, vid universitetet i Berlin psykologi och filosofi. Hanstuderade komposition för Paul Hindemith. Glasers produktionär stor; 13 symfonier, 15-tal konserter, fem operor, två baletter,mängder av kammarmusik, sånger samt verk för soloinstrument.

Werner Wolf Glaser och hans hustru Renée fick fyra barn till-sammans. Den äldste, Jo-Svend, föddes i Danmark 1936. Etienne,född 1937, är en av vårt lands bästa skådespelare och regissör.Per-Ivar född 1942, är grafiker och verkar ha ärvt sin pappas positiva utstrålning. Dottern Juliette föddes år 1958. Tragisktnog blev hon inte mer än nio år. En händelse som Renée ochWerner aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Werners dotter Ceciliaföddes 1966 utanför paret Renée-Werner. Cecilia har ärvt musiken och är en duktig och lyrisk cellist som i dag tjänstgör i Kungliga Filharmoniska Orkestern.

Utan tvekan är Werner en av vårt lands stora folkbildare, som humanist är han ofta betraktad som den främsta

”KERSTI BERGOLD VAR KULTURREDAKTÖR på VLT. Hon be-rättar att Werner började medarbeta i VLT två dagar efterdet att han anlänt till Västerås. Han reagerade på en insän-dare och i februari 1944 publicerade han ett genmäle pådanska. "Om vi alle gör det gode och fremmer det lyse, bli-ver det mörkes leverum mindre och mindre". Tre dagar se-nare återkom han med en dikt. Med tiden blev han tidningensledande musikkritiker. Efter konserterna kom Werner upp påredaktionen och skrev sina recensioner, men han lämnade ald-rig ifrån sig dem förrän Renée granskat och godkänt.

PIANISTEN JAN BÜLOW, är en känd tolkare av Wernersmusik. Jan berättar att han träffade Werner för förstagången någon gång på 1950-talet, sedan inledde han kom-positionsstudier för Werner under 1970-talet.

”Werner experimenterande en gång med tolvtonsteknik,men berättade vid ett tillfälle hemma hos mig och Barbro att han tröttnade på denna alltför torra akademiska stil. Engång var han så trött på detta att han hällde ett kar med pepparkorn över ett notpapper, markerade var pepparn landat och skickade detta till en förläggare. Till hans häpnadfick han beröm för verket i uttryck som att han skulle ha"fullföljt en strävan hos Schönberg" Werner satte därefterdefinitivt ingen tilltro till denna musikaliska konstart.

MONIKA OCH TOMAS TRANSTRÖMER kom till Västerås1965. Tomas, entusiastisk amatörpianist, var en livlig besö-kare vid det stora konsertutbud som blomstrade i staden.Ganska snart blev de inbjudna till paret Glaser och det blevmånga middagar under de kommande åren. Tomas och Wer-ner hade mycket gemensamt och de var intresserade av va-randras arbeten. Tomas uppskattade verkligen Wernerskompositioner och tyckte att han förtjänade mer uppmärk-samhet än vad han fick i Sverige.

WERNER VAR MYCKET UPPSKATTAD av västeråsarna. Hanssista decennium var kantat av hyllningar. Hans starka per-sonlighet och utstrålning talade för sig själv. Västeråsarnaville ge Werner en guldkant i tillvaron. I synnerhet när hanblev änkling. Landshövding Jan Rydh ordnade med festlig-heter på slottet. Kulturdirektör Tapio Hovebro bidrog medkulturmedel och när Mats Svegfors bildade Västmanlands-akademien blev Werner en självklar medlem.

SPEGELN

FOTO

: OKÄ

ND

.

30

SPEGELN

Jazzens eldsjälarAv Ann Lystedt Foto: Gunnar Holmberg

31>>>

SPEGELN

Den som vill följa jazzhistoriens väg börta rygg på eldsjälarna. Musikälskarna,som envetet och ofta utan egen ekonomisk vinning arrangerat, bokat,marknadsfört, problemlöst, roddat ochpresenterat. År efter år. Entusiasterinom Jazzens vänner, Village, Smalls,Nya perspektiv och Jazzens museumhar bjudit publiken på många musik-upplevelser i Västerås med omnejd.

UTAN KÄRLEKEN TILL JAZZMUSIKEN och otaliga ideella tim-mar hade det aldrig gått. Och ibland har det väl inte gått såbra heller, nöjestrender skiftar och den ekonomiska verklighe-ten har varit tuff.

Musikrestaurangen Village är ett intressant exempel. För-eningen Musik med mera, som drev Village, gick i konkurs2006. Gruppen Village vänner, med Rolf Söderman i spetsen,fick då behålla namnet Village och ordnade konserter i grann-lokalen Intiman. Konsertarrangören Björn Carlsson tog överrestaurangen och Village-lokalen, ett musikens hus som ficknamnet Sigurdsgatan 25, med blandat utbud.

VILLAGE HADE STARTAT i september 1986, i en rustad meka-nisk verkstad på Sigurdsområdet. Förre kulturministern BengtGöransson stod för den invigande trumvirveln och Claes Jans-son sjöng, som så många gånger senare. Det meriterade hus-bandet rymde Bobo Stenson, Rune Carlsson, Palle Danielssonoch Lasse Färnlöf, och många yngre musiker fick chansen attjamma.

Upphovsmannen var läraren och musikern Hasse Ekman,som senare drog igång musik- och teaterklubben Smalls, medartister som EST (Esbjörn Svensson trio) och Monica ochCarl-Axel Dominique. Konceptet för framgång – om än svår-nådd– var en kombination av ”bra musik, trivsamma lokaler,god mat och en närhet mellan publik och artister”. Hasse seridag ingen jazzscen i Västerås värd namnet; Village lämnadeett tomrum.

< Första konserten på Village med från vänster Staffan Abeleen, Claes Janson, Lars Färnlöf, Rune Carlsson (delvis skymd) och Nisse Sandström.

Lilla bilden: Museibossen och klarinettisten Rolf Carvenius ochhans Tuxedo Jazzband sätter punkt för säsongen 2013 på Jazzens Museum med nytt publikrekord på över 500 personer.

32

SPEGELN

De första åren var tuffa, men gästerna strömmade till ochCarvenius har räknat in en publik på omkring 15 000 personer varje sommar,

Han vill nu lämna över till en ny entreprenör för att få tidtill eget musicerande och konferenciersuppdrag på Nalen. Claes Tillander, den idogt entusiastiske ordföranden för Jaz-zens Vänner, som bland annat arrangerat det årliga Festijzzsedan 1993, trivs gott som arrangör, men anser inte att Väs-terås publikmässigt är en jazzstad.

Den stora publiken kommer inte även om vi ordnar hög-klassig musik, bara om det är beprövade band de känner till.Det är inte musiken som är problemet – utan att musikerna är för okända.

VÄSTMANLAND RYMMER INTE BARA ett helt band av uthålligajazzarrangörer, här har ju också flera internationellt uppburnamusiker fostrats och fått utrymme att utvecklas.

^ The Village Band. "Världens bästa husband" med från vänster Bobo Stenson, Joakim Milder, Rune Carlsson, Jan Allan, gästsångerskan Lena Willemark,Palle Danielsson och Göran Klinghagen.

JAZZMUSIKEN KOMMER JU FRÅN BLUESEN, den är skitig ochutvecklas hela tiden. Village var det enda livestället i Västeråsoch fungerade som incitament för så många andra, som villehöra och spela annat än dansbandsmusik, det fanns en konst-närligt hög nivå.

Pedagogen Annika Lind, som också fanns med i början,minns Village-andan:

Många anmälde sig frivilligt. Vi hade sju man i köket, 13 i serveringen, fyra i baren, tre i garderoben, ljud och ljus…Endast kocken var anställd.

För många var det ett sätt att träffas. Och under de årenföddes ett 50-tal tvättäkta ”Villagebarn”! Men konkurrensenhårdnade, sättet att lyssna på musik förändrades med nya ge-nerationer och nya influenser.

Saker har lika stor rätt att uppstå som att dö, säger AnnikaLind. Det hade sin tid.

DEN MER TRADITIONELLA, lättsmälta jazzmusiken har hafttvå västmanländska huvudscener: Jazzens museum i Ströms-holm och Jazzens Vänner i Västerås konserthus.

Nyligen blåste smokingklädde Rolf Carvenius med sitt Tuxedo Jazz Band den sista klarinettonen som arrangör vidJazzens museum. Under femton år har han drivit museet, konsertverksamheten och restaurangen Royal Garden.

The Village

Band

33

SPEGELN

Bland de tongivande namnen fanns inte bara Lars Färnlöf ochBobo Stenson, senare kom Esbjörn Svensson, MagnusÖström, Magnus Lindgren och Jonas Östholm – alla hedrademed Västerås stads Lars Färnlöf-pris.

Västerås ungdomsstorband, med Kulturskolan som bas,har vunnit en rad fina priser. Och saxofonisten Ida Karlsson,med bakgrund i Haraker, har också rönt stor uppskattning.Men hur fångar man en ny publik? Fortfarande håller nogkonceptet med scener där man både kan lyssna på musik, ätaoch dricka.

Men de yngre är lättfotade, bestämmer sig i sista stund,kollar på Facebook vilka som ska gå, påpekar Annika Lind.Jazzfotografen Gunnar Holmberg håller med:– Ungdomar vill inte sitta uppradade i bänkar mellan klockan19 och 21, vill man få en yngre jazzpublik måste man mötadem i lokaler de är vana vid.

DEN STORA PUBLIKMASSAN bär fortfarande en hög medelålder,ett faktum som består trots att musikerna på scen ofta är unga.

Ja, det har aldrig funnits så många unga bra musiker somidag, anser Gunnar Holmberg. Han är en av landets främstajazzfotografer, och har inventerat det mesta från både förroch nu genom sin jazzsajt Digjazz.se – och även dekorerat Villages väggar med sitt svartvita porträttgalleri av jazzensstora namn.

Arvet från trumpetaren Lars Färnlöf lever vidare genomsonen Jonas, som arrangerar sommarkonserter vid Färnlöfsgård i Apalby, ”I Lasses kvarter” med olika musikgenrer –och mat.

OCH PÅ DEN EXPERIMENTELLA KANTEN fortsätter Nya Perspektiv, en ideell musikförening som startades 1999 avLennart Nilsson, även en av Villages tidiga entusiaster ochprogrammakare. Han ordnade också festivalerna ”Perspecti-ves”. Syftet har varit att presentera ”nutida improvisations-musik, konstmusik och andra närliggande kreativa uttryck”.Tomas Nygren leder verksamheten idag, och betonar att ävenom föreningen är medlem i Svensk Jazz ligger tyngdpunktenpå samtida musik i allmänhet.

Sommaren 2013 höll Nya Perspektiv en workshop vid Nor-bergfestivalen och under hösten ordnas program i Culturenoch stadsbiblioteket. Särskilt unga musiker erbjuds en scen,och biljettpriserna hålls låga.

Även om jazzen som den lät före 1950 har en trogen publikkrävs det sannolikt just en ny generation arrangörer för att pånytt ge Västerås en intressant och välbesökt klubbscen för jazz.

Magnus Lindgren

Esbjörn Svensson

CharlieNorman

LennieNorman

LasseFärnlöf

> En glad kväll på Village med Charlie Norman, Lennie Norman och Lars Färnlöf. Charlie Norman blev ju sedan också en av de stora publikfavoriterna på Jazzens Museum och förärades eftersin bortgång en speciell Charlie Normandag.

34

SPEGELN

Varje landskap är ett poetiskt landskap. I varje trakt finns människor som i konstnärligform vill gestalta sina livserfarenheter, i ord, i bild, i musik. Varje landskap har sin poesi – Västmanland, likaväl som Bergslagsområdet.

MINA MÖTEN MED MUSIKANTER har varit många. Någraminnesbilder från 1970 och 80 talet:

Trubaduren Evert Norström som ännu vid 85 års åldersjöng med kraftfull stämma och stampade takten så att husetskakade. En visa handlade om hur han körde kol till valsver-ket i Skinnskatteberg; det var före storstrejken 1909, då järn-hanteringen på orten upphörde. Hans Skinnsbergsvisa var påkänt manér en omarbetad variant av en annan sång, av dals-länningen Lars Bondeman; nu helt ny melodi, delvis ny text.Att byta ut Skinnsberg mot Sandviken var en självklarhet, omhan kom till den orten.

ANNA LARSSON PÅ HEMMET som i ungdomen var verksam iFrälsningsarmén. I det mörknande 30-talet startade hon densyndikalistiska sånggruppen Röda Ringen som sjöng freds-sånger. Med sin grupp reste hon runt i mellansverige ochframträdde på möten och danstillställningar. Sin pärlemor-prydda gitarr använde hon fortfarande vid inspelningstillfället.

SNICKAREN GÖSTA FRÅN UGGELFORS som vid hög ålder le-tade fram kupletter från revyns glanstid i Riddarhyttan på 20-talet. Och som började skriva nya visor ihop med den finedragspelaren Eric Önander; denne stod för tonsättningarna.Två musikanter som efter många slitsamma år i byggsvängenlärde känna varandra och började samarbeta. Och ljuv musikuppstod.

DEN GAMLE GRUVARBETAREN vid mausoléet – själv uppväxti närheten, sjungande ”Elin och herremannen”. I visan stodElin emot hans invit. Detta gick inte för sig i äldre tid, då or-tens bruksherre ansåg sig ha fri tillgång till brukets kvinnor.Sångaren var tårögd när han sjöng. Hans hustru råkade hetaElin.

Landskapet sjungerAv Bertil Olsson

> Gruvarbetarhustrun Anna Larsson från Grimsö/Riddarhyttan minns 30-talets fredssånger.

>>>

FOTO

: TO

MA

S G

UST

AVS

SON

35

SPEGELN

FOTO

:TA

GE

BERG

GRE

N

36

SPEGELN

BERTIL OLSSON

Till folkhögskolan i Skinnskatteberg kom jag 1972,inpendlande från Säter. I bagaget fanns en gitarr,en blockflöjt, en spelmansfiol, en gammal trum-pet. Där fanns också minnen, från en musikaliskhemmiljö på Ornö i Södertörns skärgård, från varitéer och körer och orkestrar i Uppsala, från visturnéer och radiojobb, från musikresor i England och Tanzania. På hösten höll jag i en viscirkel med pensionärer och inledde en visinven-tering, som på sikt gav upphov till visböcker, CD-skivor och ett otal visträffar.

Med stöd från bland annat Västmanlands-musiken bedriver jag sedan många år tillbaka programverksamhet i länet med omnejd.

FRÅN ALLA KÖRSTÄMMOR och elektronmusikfestivaler finnsmånga härliga minnen:

Körstämma, efter en stor veckokurs på folkhögskolan: enmånghövdad vitklädd skara körsångare på stora herrgårds-scenen med ett Theodorakis-program. Insjön i bakgrunden,klarblå himmel, kanske tiotusen åhörare på gröna ängen, i eninramning av lummiga lundar där solvinden vandrade genomlövverket. Magiskt! Oförglömligt!

PÅ SKINNSKATTEBERGS FOLKHÖGSKOLA fanns på 1970-taletett brett musikprogram på kortkurssidan, med rubriker somBarnvisor, lekar och danser, Musik från jordens alla hörn,Folkmusik från Västmanland. Lokalt och globalt i allskönsblandning. 1980 startade en ettårig folkhögskolekurs medmusiksociologisk inriktning, rubricerad Från vallåt till arbe-tarspel – folkens musik, sånger och danser. Och året därefterfördes diskussioner, som föregick lanserandet av Skinnskatte-bergs stora körstämma 1982 där regionalt färgade körverk-städer och visstugor kom att ingå i programmet.

VID EN MINNESVÄRD LÅTKURS lät äldre västmanländska spel-män bjuda på smakprov ur sina repertoarer.

Där fanns Ingvar Carlsson från Möklinta, Uno Gill från Giss-larbo/Västerås och Herbert Andersson från Medåker. Blanddeltagarna på våra fiolkurser märktes bland andra en ung Ca-rina Normansson från Sala, nu en känd musikprofil, och UlfSvansbo från Kolsva som startat Svansbo Spelmän. Carinahar en bred kunskap om den låtskatt som bevarats i Sala-Möklinta trakten. Ulf har gjort djupdykningar i det rika ma-terial som samlats in av Ellen Lagergren i Uttersberg.

DE TEXTER SOM SAMLATS IN genom åren är av mångskif-tande karaktär, från höglitterära alster till dängor och tillfäl-lighetsdikter. Här finns bilder från arbetslivet – järn och skog,liksom från vardags- och samhällsliv. Här finns naturlyrik.Här finns underlag som gör det möjligt att sätta sammansång- och musikprogram med viss lokal framtoning, allt efterort och sammanhang. Här finns möjlighet att göra ”kling-ande autoguider” för bilister, som färdas utmed landskapetsstora dalgångar: längs Hedströmmen, Kolbäcksån, Svartån.Jag känner djup tacksamhet mot alla de människor som bis-tått mig med visor och låtar och goda historier. När jag rörmig längs vägarna kan jag höra landskapet sjunga.

”Jag känner djup tacksamhet mot alla de människor som bistått mig med visor och låtaroch goda historier. När jag rör mig längs vägarna kan jag höra landskapet sjunga”

FOTO

: SEP

PO R

EMES

37

SPEGELN

DET FINNS MER:

Västmanlands Spelmansförbund har gett ut noter, LP-skivor,kassetter och en CD med musik från Västmanland. På hemsidankan man också läsa mer om folkmusik och spelmän från länet.www.vsf.u.se

Olsson, Bertil med vänner, Bergslagens ansikten. CD utgiven2006, Mariana.

Svenska ungdomsringen för bygdekultur, Västmanlands distrikt, sammanställt av Kolorum. Hopp lustigt. Västmanlandi dans och visa, Köping 1983.

Skinnskattebergs folkhögskolas skriftserie 1982, I Bergslagensfamn. Sånger, dikter, låtar från Skinnskatteberg, RiddarhyttanBaggbron, Uttersberg, Hed, Färna.

Bergslagssånger från rimsmedja och spelhus. Olsson, Bertil,red., Förlaget Grufvan, Riddarhyttan 1994. ISBN: 91-86538-16-0

A N D R A M U S I K A N T I S K A VÄ S T M A N L Ä N N I N G A R J AG M ÖT T:

dansanta Svea Jansson i Fagersta med Bergslagsleken, musikerklanen Lindström i Fagersta-Leksand, Brieses familjeorkester från

Riddarhyttan, Lars-Erik Lärnemark och Kristin Kalmelid som samlat visor i Norberg, lekaren och läkaren Olle Westin i Karbenning,

Gösta Kropps dragspelsgäng i Hallstahammar, poeten-durspelaren Per Helge i Västerbykil, Hellstrands i Västerfärnebo, Sven-Olov

Borlund i Tillberga som tonsatt texter av västeråsaren Josef Sedell, multiinstrumentalisten Anders Larsson på Länsteatern,

dragspelaren Gottmar Trogen från Blötberget och Västerås, låtsamlaren Gunnar Fransson i Köping, Torvald och Kristina Larsson som

samlat in sång- och danslekar, klarinettisten Stig Hartman i Bångbro vars låtspelande pappa grovsmeden skolade om sig till

klensmed vid 86 års ålder. Och entusiastiska konsertarrangörer som El-Ulla Jansson... Och barnkulturarbetare som Majja Neverland,

Pia Carlsson, Håkan Fernqvist... Och visor efter bondmoran Rut Andersson i Bovallen, och Julia Nyberg i Skultuna, och Einar Molin

från Guttsta, och polsketrallar efter Norrgårds-Edit i Vittinge...

Många nämnda men ingen glömd.

< Bruksarbetaren och trubaduren Evert Norström i Skinnskatteberg.

FOTO

: PER

ÅKE

PER

SSO

N

38

Tre glada och håriga punkare: Per Granberg, Leif Ekring och Johnny Smedberg, Charta 77.

39

SPEGELN

>>>

Säg "Köping" till en punkare och hen kommer garanterat att associera till Charta 77,Smedjan och Birdnest – resultatet av ett gäng eldsjälars arbete under decennier. Det inom punkkretsar välkända uttrycket D.I.Y. – Do It Yourself – genomsyrar hela berättelsen om punken i Köping.

UPPSALA HÖSTEN 1991. I köket står en pank 17-åring ochsäger till sin mor:– Jag måste få åka till Köping. Mamman undrar varför i all världen man måste åka till Köping? – Det är Totalgalan. Alla band spelar och alla ska dit.Jag fick både tillåtelse och sponsring och kunde bege mig,tillsammans med en drös andra entusiastiska punkare, tillTotalgalan i Köping. Men hur kom det sig att en liten väst-manländsk industriort blev svensk punks residensstad?

KÖPING 1980. Köpings kulturliv mullrar. Kulturforum harvarit igång några år men det finns behov av en förening förtuffare musik. Kollektiv Z startas och senare drar Stadskult-studion igång i Smedjan, där man ordnar konserter, konstut-ställningar och mycket annat. Allt under devisen "Duplatsar".

KOLLEKTIV Z drevs av Per Granberg, hans bror Johan och etttiotal andra engagerade vänner. De arrangerade punkgalorpå Hagagården och fick även kontakt med P3-programmetNy Våg, som sände live från en konsert i Folkets Park. Persband N.O.S. och Johans band Zynhtslakt delade utrymmepå en singel som gavs ut på det egna bolaget Commando Z,som sedan blev Birdskit för att i slutet av 80-talet ta namnetBirdnest.

- Do It YourselfAv Julia Bentling Foto: Peter Gustafsson

> Charta 77 på Café Mullvaden, en källarlokal i Köpings centrum som tidigare varit porrklubb. Per får här sånghjälp av tvilling-brodern Johan (fd Zynthslakt).

40

SPEGELN

EFTER DE TIDIGA ÅTTIOTALSBANDEN bildade Per Charta 77tillsammans med gitarristen Johnny Smedberg. TrummisenMartin Nordberg hoppade på tåget och sättningen var klarför bandet som skulle bli ett av Sveriges mest långlivadepunkband.

PER OCH JOHAN GRANBERG VÄXTE UPP I KÖPING och ficktidigt upp ögonen för musiken. Pappa spelade jazz vid sidanav sitt arkitektjobb, men "det var inte som att vi satt ochsjöng tillsammans på jularna eller så" säger Per. Hur helamusikintresset, bandbildandet och alltihop började är intehelt enkelt att bena ut.– Det är svårt att säga var något slutade och något annat togvid, men vi var ett gäng kreativa själar som stannade i Kö-ping och startade föreningar, byggde lokaler och arrange-rade spelningar. Det var inte något särskilt med Köping somgjorde staden till "punkstad", hade vi bott i Arboga hadesamma sak skett där, säger Per Granberg.

NÅGOT STÖRRE BEHOV AV POLITISKT STÖD FANNS INTE,utan de såg till att få tag på de lokaler och prylar som be-hövdes genom vänner och bekanta. – Är man några stycken som vill göra något så är det baraatt göra det, säger Per. "Eldsjäl" är ett epitet som Per ofta fått, men sitt eget enga-gemang är något han tonar ner. Dock var det säkert till storhjälp att ha uppmuntran hemifrån. – Det var aldrig någon som sa att det vi gjorde var bortkas-tad tid, berättar han.

DE TIDIGA ÅREN PÅ BIRDNEST handlade mest om att ge utegna och kompisars skivor. Innan det satte fart ordentligtbestod skivbolaget av några lådor med plattor under sängen,som såldes varhelst man kom åt. Men med 90-talspunkenkom ett rejält uppsving. – Det började med att radion spelade De Lyckliga Kompisar-nas hit "Ishockeyfrisyr", berättar Granberg.

Sedan var bollen i rullning och alla de stora svenska punk-banden turnerade flitigt under nästan hela 90-talet.

PUNKEN SPRED SIG och vid sidan av att banden spelade –ofta tillsammans i kombinerade turnéer – hade man hjälp avTV-avregleringen. På nystartade ZTV visades punkvideos,band intervjuades och fick en större spridning än vad mankunnat ana. Våren 1994 låg Birdnest-signade Dia Psalmasdebutalbum Gryningstid åtta på albumlistan.

UNDER BÖRJAN AV 90TALET arrangerade Birdnest tillsam-mans med Beat Butchers punkgalan Totalgalan i bland annatStockholm, Göteborg och Köping med band som Strebers,The Past och givetvis Charta 77. Då alla medverkande bandturnerade och affischerade över hela landet blev uppslut-ningen till den första Totalgalan över förväntan och det varfullpackat på Kolingsborg i Stockholm långfredagen 1991.Totalgalan i Köping, hösten samma år, genererade punksam-lingen "Även Vackra Fåglar Skiter" – idag en riktig punk-klassiker.

^ Charta 77 spelar på CH – Centralhotellet i Köping. Året är troligen 1988.

41

SPEGELN

KÖPING BMH

Catch 22 Disgust

Charta 77 Dr Krall

LN BetrixNasty Native

N.O.SV.O.P.P.

The Wall Zest

Zynthslakt

KÖPING/MUNKTORP Emergency

The Past

KOLSVA/KÖPING Kent Impotent

KOLSVAExtaz

Abjecs Hertz

The Redlös The ProtectorsPink Panthers

VÄSTERÅST.S.TStick & Brinn Scandal

HALLSTAHAMMARFKM

FAGERSTACruel ManiaxBruketR.I.F.Happy Farm

SKINNSKATTEBERGNo Fun At AllMental Härdsmälta

NORBERGCrude SSUgly Squaw

ARBOGAPassage 4

NÅGRA AV PUNKBANDEN I VÄSTMANLAND

DET FINNS MER:

www.stadskult.rinkab.sewww.punktjafs.comwww.facebook.com/pages/Charta-77/147254062010318

Bok: Encyclopedia of Swedish Punk 1977-1987 av Peter Jandreus

ÅREN GÅR OCH ALLT FÄRRE KÖPER SKIVOR. Många kopierarav varandra, fysiska skivor blir sällsynta och det påverkargivetvis Birdnest. – Vi hamnade i en situation där jag blev tvungen att avskedaalla anställda för att inte gå i konkurs, berättar Granberg. Lokalen som fungerat som kontor och lager stod nästintilloanvänd och funderingarna började kring vad man kundegöra med den. Valet föll på pub och konsertlokal – Ögir varfödd.

NÄR BIRDNEST FYLLDE 30 ÅR förra året ordnades ett stortkalas i Ögirs bryggerilokal där flera av banden som legat påbolaget uppträdde. Många gjorde bejublade och efterläng-tade återföreningsgig. Under åren som gått har de flestastora svenska punkbanden legat på Birdnest, åtminstoneunder en del av sin karriär. Nu går bolaget lite på sparlåga,men så gott som alla gamla plattor finns tillgängliga på digi-tala kanaler som Spotify. Senaste släppet är ArbogabaseradeThe Hawkins, och arbetet med musiken är inget Per Gran-berg vill tappa, även om annat tar mer tid just nu. På Ögirär det full fart; konserter, mat och egenbryggt öl lockar ditgästerna.

IFALL PUNKEN någonsin kommer att bli lika stor som denvarit vet ingen, men sannolikheten är liten. Den kommerdock alltid att finnas i hjärtat på Per Granberg och mångaav de som var med från starten. Men nästa residensstad förpunken – den kommer att uppstå där det finns folk som iKöping; envisa, engagerade eldsjälar som vågar och vill.

< J Hex & the Scarecrow: Jörgen Thörngren, Peter Järling, Johan Granberg, Katarina Johansson och Zeke Ekholm. (De var inte ett punkband, mera "indierock")

42

SPEGELN

I skuggan av det kalla kriget, i en strid ström av små sociala explosioner växte begreppetom ”ungdomsrörelsen” fram under 1960-talet. Inledningsvis med rockens intåg i folk-hemmet under slutet av 50-talet, med skinnjackan, brylkrämen eller den korta kjolen, föratt nå en höjdpunkt i studentupploppen i Paris maj ’68, en protest som skulle tända enhel generation att alltmer demonstrativt visa sitt missnöje med västvärldens ohållbaraidéer.

DET ÄR MED EFTERKRIGSGENERATIONEN, fyrtiotalisterna,som den alternativa kulturen växte fram. Mellan rocken ochproggen, mellan Elvis och Victor Jara så att säga, råder natur-ligtvis enorma skillnader. Men de förenas under fenomenet”ungdomsrörelse”, ett ord som idag helt har tappat sin udd, iprotesten mot föräldragenerationens ideal men också i enlängtan efter andra yttringar, andra språk – andra rum.

SKAPANDET AV EN ALTERNATIV SCEN innebar inte bara attförsöka att etablera ett alternativ till jazzklubben, dansban-dens Folkets park eller radiomediets schlagerparader. Dethandlade om att ge unga möjligheter att spela sin egen musikoch att göra saker på egenhand utanför de etablerade institu-tionerna eller musikproducenternas styrande insyn.

DET HANDLADE BOKSTAVLIGEN OM att erövra nya rum i sta-den. I bästa Woodstock-anda ordnades utan tillstånd musik-festen på Gärdet i Stockholm under juni 1970, där tusentalsunga samlades kring band som i dag är lika legendariska somsjälva händelsen. Gärdesfesten räknas som startskottet för

Sveriges alternativa musikrörelse, en rörelse så omfångsrik attden vida passerade det som rymdes i ordet ”ungdomsrörelses”smått pejorativa innebörd.

VÄSTMANLAND var naturligtvis inget undantag. Under tvådagar juni 1974 ordandes regionens egen ”gärdesfest” påVallby friluftsmuseum i Västerås. Folk minns den än idag som en stor händelse, någonting nytt. Tusentals dök upp, och på scenen stod naturligtvis västeråsproggens hjälte PughRogefeldt.

DEN GRYENDE MUSIKSCENEN i Västerås hade redan då ettantal år på nacken, med begynnelse i musikföreningen NutidaMusik, som i starten 1970 initierades av lokala musikförmå-gor som Lars Färnlöf och Werner Wolf Glaser, det vill sägainom jazzen och konstmusiken. Men föreningen togs snartöver av unga förmågor med mer radikala musikaliska och politiska idéer.

Nutida Musikoch kampen om nya rum Av Johan Redin

>>>

> Ockupationen av Knutsgatan 7, år 1982.

FOTO

: LA

RS H

ÖG

LUN

D, V

LT

43

SPEGELN

>>>

44

SPEGELN

ÄVEN HÄR HANDLADE DET OM att erövra nya rum, vilketbland annat skedde med ockupationen av Bryggargården 19november 1970. Trots att den bara varade några timmar såställs den på listan över Sveriges tidigaste husockupationer,och kravet – som skulle återkomma gång på gång under deföljande decennierna – var ett ”allaktivitetshus” i stadsrum-met, att låta demokratin speglas i mångfalden av verksamhe-ter, inte bara affärer, varuhus och kommers. De av kommunenföreslagna fritidsgårdana låg ute i förorterna.

AV OCH TILL KUNDE FÖRENINGEN NUTIDA MUSIK användaBryggargården för alternativt skapande, fotografi, rock ochfolkmusik. Runt mitten av 70-talet blev föreningen mer orga-niserad och fick kommunalt stöd i form av en konsulent-tjänst. Men snart visade sig allt fler signaler på ungdomarskulturella ideal och intressen var allt annat än homogena.Många lockades till idrotten, sedan fanns där naturligtvisockså andra starka konkurrenter: flipperspelen, ABBA, discooch glam.

RÖDVIN OCH KAMPSÅNGER var heller ingenting för denandra vågen av alternativ musikrörelse som skulle växa framnu i slutet av 70-talet: punken. Punkarna, som skulle bli alltfler i början av 80-talet, krävde också en egen scen, inte bara ialternativ till disco- och popkulturen utan också till den somskapats av Nutida Musik. Musikföreningen betraktades na-turligtvis inte som några fiender, men punkarna hade svårt fördessa ”hippies och proggare i sina snickarbyxor”.

LÖRDAGEN DEN 3 MAJ 1982 ockuperas en övergiven byggnadpå Knutsgatan 7 i centrala Västerås. Kravet var ett allaktivi-tetshus och på fasaden fäster man den handtextade banderol-len ”Levande musik för ett levande hus”. Dörrar och fönsterbarrikaderades, men man förde en dialog med politiker, polis,grannar och bostadsbolaget Mimer. Att på detta sätt tillgripacivil olydnad uppskattas naturligtvis inte av stadens maktha-vare. 25 maj utryms lokalen definitivt. En del av ungdomarnaförs ut i handfängsel av polisen, banderollen slits ner från fasaden och bara två veckor senare rivs byggnaden helt.

^ Bryggargården 1978. På scenen står Bitvis med, från vänster: Lena Andersson, Ia Nordin, Helena Gustafsson, Eva Sahlén, Lasse Nordin, Tord Falk, Nils-Paul Nordin och Jan Gustafsson.

FOTO

: KJE

LLÅ

KE J

AN

SSO

N

45

SPEGELN

MEN OCKUPATIONEN VAR INTE FÖRGÄVES. Den 28 maj intarett fyrtiotal ungdomar stadshuset i Västerås för att följa kom-munfullmäktiges debatt i ärendet. Där beslutas att Bryggar-gården skall användas för de ändamål som ungdomarnakrävt, samt att kommunen upplåter det så kallade E:18-huset,ett hus strax intill Folkets park, till användning som reploka-ler för stadens punk- och rockband.

DET ÄR NU SOM FÖRENINGEN Nutida Musik får ny vitalkraft, med en uppsjö konserter på det som i folkmun nu kal-las ”Bryggis”, E:18-huset och ”88:an”, det vill säga Pingstkyr-kans lokal uppe vid Oxbacken. Sedan mitten av 80-talet så ordnades också utomhusfestivaler i Vasaparken, där manträngdes lika mycket i gräset framför scenen som musikerna iden lilla vagn som kommunen upplåtit som mobil scen. Pun-ken i Västerås knöt också till sig andra eldsjälar i länet, brö-derna Granberg i Köping och den outtröttlige Peter ”Babs”Ahlqvist i Fagersta.

DEN LILLA MUSIKFÖRENING som startade 1970 växte underdrygt två decennier till en av landets största alternativa musik-föreningar, med mer än 2000 medlemmar. Nutida Musik blevockså en central aktör inom det så kallade Kontaktnätet, enrikstäckande organisation för ideella kulturföreningar, innanföreningens verksamhet ebbade ut under första hälften av 90-talet. Västerås aktiva musikliv skulle ändå bestå, men vid denhär tiden växte också ett nytt rum fram, ett rum som inte be-höver ockuperas, ett annat rum som i folkmun snart skullekallas ”nätet”.

^ Knutsgatan utryms och ockupanterna får följa med till polisstationen.I förgrunden ”Nalle” Nandor Hegedüs.

< Musikfesten på VallbyFriluftsmuseum 1974.

FOTO

: LA

RS H

ÖG

LUN

D, V

LT.

FOTO

: BEN

GT

JAN

SSO

N

46

SPEGELN

Festivaldöden börjar bli ett begrepp och är väl ett ord som snart finns i Svenska Akademiensordlista. I ett övergivet gruvområde i Norberg är detta dock ett okänt begrepp. I år arrangera-des elektronmusikfestivalen Norbergfestivalen för fjortonde gången och publiken bara ökarfrån år till år. En av dem som var med och initierade det hela är Dag Celsing, numera direktörför Västmanlandsmusiken. Väsensskilda musikvärldar kan tyckas.

Mimerlaven- en ”guldgruva” för elektronikaAv Jan Å Johansson

– I Norberg har man ”kokat” järn sedan 1100-talet medmasugnsteknik, norbergarna har alltid haft sin utkomst frångruvorna och järnet – ända fram till år 1981, berättar DagCelsing.

I SPÄNNARHYTTAN strax utanför tätorten fanns världens modernaste masugn och hytta men den lades ned 1981 ochMimerlaven togs ur drift som gruvlave. – Det var ett trauma för ortsbefolkningen då många blev arbetslösa. Ja, det var en kollektiv sorg.

Men det fysiska blev kvar, det vill säga Mimerlaven somgenom åren stod som ett spöke för norbergarna, kanskemest för politikerna. Många ville riva byggnaden. År 1999var det ABB, som hade rivningsåtagandet av Mimerlaven.Avtalet mellan kommunen och ABB närmade sig sitt slutsamtidigt som Industrihistorisk mötesplats startade i full skala. – När avtalet upphörde uppstod en oerhört hetsig debatt, främst i lokalpressen. Genom Industrihistorisk mötesplatsorganiserades visningar för allmänheten upp i det höga tornet. – Jag ansåg att den eventuella rivningen måste förankras hosfolket och jag såg Mimerlaven som en fantastisk del av land-

DAG CELSING är inbiten västeråsare men under tre års tidbodde han i Norberg, anställd som projektledare för ett in-dustrihistoriskt projekt som gick under namnet Industri-historisk mötesplats. Projektet startade år 1998 och var ettled i att man ville satsa på industrisamhällets historia.

Dag Celsing, 2013.

FOTO

: JA

N Å

JO

HA

NSS

ON

47

SPEGELN

>>>

skapet. Jag insåg att den inte fick rivas. Och jag fick stöd ifrågan av Riksantikvarieämbetet och av landshövdingen, berättar Dag Celsing.

Men det var många norbergare som tyckte att laven baraskulle kosta pengar och att medel skulle tas från skola och om-sorg om den fick vara kvar. ”Det är ju bara en betongkoloss”.

ABB köpte sig i alla fall ur rivningsåtagandet för sex mil-joner kronor och den 1 mars 1999 avgjordes saken slutligendå kommunfullmäktige i Norberg beslutade att ta över an-svaret för Mimerlaven. – Industrihistorisk mötesplats var finansierat av EU-pengaroch nu sades det att vi måste fylla Mimerlaven med innehållmen för detta fanns ingen plan.

Teater hade dock spelats där förr och hur lägligt som helstdök en ung man, Michael Christiansen, från Danmark upp.Hans mamma var från Norberg och pappan är dansk. Hanhade tillbringat många somrar i Norberg och kände mycketväl till Mimerlaven. Han jobbade med ljussättning i musik-branschen och hade en enorm drivkraft. Michael föreslog enfestival för elektronisk musik vid Mimerlaven och planeringenbörjade för att ha premiär sommaren 1999.

Men förberedelsetiden var för kort och den lokala förank-ringen var för sviktande så festivalen fick ställas in två veckorföre premiären. Det blev för mycket med att ordna toaletter,vatten och ström. Logistiken hann helt enkelt inte med. Mendet största problemet var nog att vi inte hann förankra dethela i Norberg. Fröet var i alla fall sått och här fanns ett en-treprenörskap och en vision vilket gjorde att festivalen kundeskrivas in som en del i ansökan till Framtidens kultur.

ÅRET EFTER FICK FESTIVALEN ekonomiskt stöd av danska of-fentliga musikorganisationer, Framtidens kultur, Västman-landsmusiken, Norbergs kommun och EU-pengar så i juli år2000 kunde den första Norbergfestivalen ha premiär.– Själv kunde jag inte bedöma musiken men jag lät honomhållas. Kreativa människor måste få vara kreativa i sitt intresse.Men jag såg ett nytt värde i detta då det i Norberg var ochalltid varit punkrock som gällt. Michael tog med sig mellan60 och 70 personer och unga norbergare engagerades till denförsta festivalen år 2000.

FOTO

: PEO

BEN

GTS

SON

Skulle de kunna övertyga Kraftwerk om detta kanske de skulle få sin drömbokning”

48

SPEGELN

DAG TROR ATT FESTIVALEN, som nu genomförts för fjortondegången, har en stor betydelse för ungdomarna i Norberg.– En gång om året kommer unga utifrån med grönt hår, vil-ket betyder oerhört mycket. Det bidrar till att göra världenstörre för de unga i Norberg. Och för varje år har större ochi kretsarna väldigt kända artister kommit till Bergslagen vil-ket i sin tur lockat en allt större publik.– Festivalen har stöd från Elektromusikstudion i Stockholm.Därifrån bokas de internationella artisterna vilket gör att detblir mer spets på festivalen. Nu har den också utvecklats tillen branschmässa med workshops och konstnärliga aktivite-ter, berättar Dag Celsing.

Dock vet han att drömbokningen skulle vara den världs-berömda gruppen Kraftwerk.– På festivalen ställer artister på hög nivå upp billigt. Detycker helt enkelt att det är häftigt med en festival så långtnorr ut bland skogar och sjöar. De är mer eller mindre iextas över det, skrattar Dag och fortsätter:– Skulle de kunna övertyga Kraftwerk om detta kanske deskulle få sin drömbokning, gissar han.

PÅ ÅRETS FESTIVAL, som var större än någonsin, var det 100bokade akter och hundratals besökare som tältade på områ-det. Dag säger att det är ett subkulturellt möte men att festi-valen har fått en hög status i musiksverige. – Till en början var norbergarna skeptiska – ”man vet välhur det är på festivaler med fylla och bråk”. Men festivalenhar fått stor respekt genom åren då det alltid är så städat.Det går inte att jämföra med Hultsfredsfestivalen eller Peaceand love i Borlänge.

Dag Celsing föreslog festivalen som en mötesplats förelektronisk musik i Landstingets regionala kulturplan förVästmanlands län vilket gav resultat.– Ja, Landstinget prioriterar detta.

VAD ÄR DET DÅ FÖR PUBLIK? Jag får en känsla av att musikenfrämst lockar unga högskolestuderande och är långt ifrånpunk?– Ja, kanske. Bra fråga. Det har jag inte funderat på men detkanske är så.

Fast det är nog mest kärleken till platsen och musiken somlockar publiken. Den industriella historiska platsen till tonernaav experimentell elektronika till mer klassisk klubbmusikhar ingen motsvarighet i landet. Ja, förmodligen inte i helavärlden. – Festivalen var inte min idé, det var Michael som skapadeden. Men han har gått vidare mot nya mål. Jag har sällanträffat en sådan skicklig och dynamisk person, säger DagCelsing som själv har ett helt annat musikaliskt intresse.– Jag har spelat klassisk piano i många år, berättar han mentillägger snabbt att det är på amatörnivå.

49

SPEGELN

Fast det är nog mest kärleken till platsen och musiken som lockar publiken. Den industriella historiska platsen till tonerna av experimentell elektronika till mer klassisk

klubbmusik har ingen motsvarighet i landet. Ja, förmodligen inte i hela världen.

FOTO SID 4849: PEO BENGTSSON

NORBERGFESTIVALEN

Festivalen erbjuder en unik blandning av elektroniskmusik som framförs på gruvområdet invid Mimerlaven iNorberg. Under tre dagar om året förvandlas området tillen internationell lekplats där besökarna kan uppleva ljudoch ljusinstallationer liksom workshops om ljud och bild.På 14 år har festivalen växt till att bli en av de viktigasteåterkommande händelserna i skandinavisk elektronika.

Festivalen har en hemsida där det finns uppgifter om artister, texter om festivalen och området liksom mångafotografier från årets festival. www.norbergfestival.com

50

SPEGELN

51

SPEGELN

>>>

Vissa brukar berätta att de minns var de varnär Palme dog. Själv minns jag inte vad jaggjorde igår. Men jag minns första gångenjag hörde Looptroop Rockers.

JAG VAR PÅ VÄG ner till Skivbörsen i Västerås för att se om defått in några nya cd-skivor. Detta var i samma veva som dethaglade solo-plattor från medlemmarna i Wu Tang Clan såman hoppades alltid lite grann på att det fanns en ny releasevid slutet av Skivbörsens spiraltrapp. När jag bläddrat färdigtbland skivorna så tog jag alltid en obligatorisk titt i vinyl-backen innan jag begav mig hemåt på min damcykel. Omman sysslar med hip-hop så är det uttalat obligatoriskt attgilla vinyl men jag fattade aldrig riktigt grejen då. Min brorMåns hade i vilket fall nämnt en lokal grupp vid namn LoopTroop som skulle vara riktigt bra på engelska. Så när jag i vi-nylbacken hittade en 12" vinylskiva av DJ Erase tituleradCollaboration där Loop Troop medverkade, lossade jag på endel av mitt studiebidrag.

DEN ÖVERVÄGANDE ANLEDNINGEN till att jag köpte plattanvar i och för sig mest för att etiketten på omslaget var gjortmed graffiti-stil, det var liksom det avgörande. Men när jagsen lyssnade på låtarna på mina föräldrars Marantz-skivspe-lare kunde jag inte sluta spela den om och om igen. Jag kanfortfarande citera Promoes vers utantill och kan fortfarandeimponeras av hur Supreme ligger på beatet i låtens första vers.

Fotografierna i artikeln är tagna vid den utställning om LooptroopRockers som gjordes till gruppens 20-årsjubileum. Utställningenvisades på Culturen i Västerås i december 2012.

Looptroop Rockers- en kärleksförklaringAv Tony Lorenzi Foto Karolina Reit.

52

SPEGELN

SEDAN DESS HAR JAG TROGET LYSSNAT på Looptroop Rock-ers. En avgörande faktor var att de på så många sätt satte ordpå mina egna tankar vilket gjorde mig mer trygg i mina egnafunderingar kring saker. Jag fattade såklart inte det då, då vardet nog mest fett att de rappade om graffiti och att drickafolköl. Även om jag själv redan hade en samhörighet ochkompiskrets i och med mitt hip-hop intresse så inspireradeLoop Troop mig till att börja rappa. Det kändes liksom intehelt lätt att under gymnasietiden och i egenskap av en 17-årigkille börja rita hästar och skriva dagbok men det coola alter-nativet/räddningen var som sagt att rita graffiti och skrivarap-verser.

NÄR MIN SAMBO och tillika mamman till mina barn nu kor-rekturläser denna text mitt i skrivandet tycker hon prompt attjag just här ska ta bort ett stycke där jag skriver om ett egetsläpp på ett indie-bolag, min magisterexamen i litteraturveten-skap och mitt frilansande som journalist. Först gör jag det.Men nu kom det visst med ändå. Oops. Anledningen till attdet kom med ändå är att jag vill tro att jag på något vänsterhar Loop Troop att tacka för detta. Detta var även tvunget attkomma med på grund av att de genom sin framgång brutit sigloss från just den jantelag som vi via oss själva och andra, till-låter trycka ner våra idéer.

Jag minns till exempel en intervju de gjorde

med Mats Nileskär i P3 Soul där Nileskär mer

eller mindre blev arg på dem för att de i intervjun

var så blygsamma varpå Promoe som

grädde på moset svarade ”Förlåt”

SAMMA JANTELAG som jag här anklagar känns samtidigtsom ett typiskt Västerås-fenomen, så när Loop Troops lokalaförankring och blygsamhet ibland sken igenom var det kons-tigt nog något som jag kände mig stolt över. Jag minns till ex-empel en intervju de gjorde med Mats Nileskär i P3 Soul därNileskär mer eller mindre blev arg på dem för att de i inter-vjun var så blygsamma varpå Promoe som grädde på mosetsvarade "Förlåt". Jag rös då och ryser fortfarande när denämner Västerås, äppellunden, Tip Top, botaniska trädgår-den, Kristiansborgsbadet, riktnumret 021 och annan lokalgeografi eller ämnen och beteenden som jag förknippar medmin hemstad.

”

53

SPEGELN

JAG VAR LÅNGT IFRÅN ENSAM om att ägna mig åt hiphop vidden tiden. Av samma anledning ser jag denna text som ettslags blödigt försök att förklara vad de betytt för mig och ga-ranterat för resten av hip-hop-västerås men även för resten avstadens musikscen. Folk har av någon anledning svårt att fåur sig sådana saker, som om någon skulle göra sig illa av attge någon annan beröm. Detta inkluderar inte minst mig själv.För när jag långt senare fick möjligheten att göra LooptroopRockers jubileumsutställning var det en obeskrivligt stor ärasamtidigt som det var svinjobbigt att leverera något till någonsom man sett upp till så mycket. Nu när det gått nästan ett årsedan utställningen avslutats så har jag fortfarande inte riktigt förmedlat denna kärleksförklaring till dem utan gör det pådistans som en fegis i och med denna text.

OCH I JUST DENNA TEXT vet jag att jag förväntades skrivamer om hur gruppen bildades, deras musik och så vidare ochjag ber om ursäkt för att jag driftat från ämnet. Men till digsom vill veta mer om just detta rekommenderar jag attGoogla gruppens namn, surfa in på deras hemsida och läsaderas biografi för detta utrymme måste tvunget vara en homage till en av Sveriges viktigaste musikgrupper.

Tack.Som fan.

54

SPEGELN

Besökare på Karlsgatan 2 har under hösten kunnat lyssna till ett annorlunda ljudverk som spelats på entrétorget. Stad i ljud, en musikalisk komposition med inspelade ljud vilka skapar klanger som tillsammans bildar en helhet. Ljuden kommer från en tid för längesedan eller från idag. Kompositören till verket heter Torbjörn Grass.

TORBJÖRN GRASS gick på Musikhögskolan och utbildadesig i klassisk gitarr samt studerade kontrapunkt. Han kändeen stark lust att komponera sin egen musik men tog aldrigsteget fullt ut för att göra det. Men det ändrades snart – på repertoaren finns nu både operor och kammarmusik.

INTRESSET FÖR INDUSTRIHISTORIA har mynnat ut i en mer”abstrakt musikform” eller ljud om man så vill. Just nu ärhan aktuell i projektet Artist in residence på Karlsgatan 2 iVästerås. Syftet med Artist in residence är att samarbetet skallöka mellan Västmanlands läns museum, Västerås konstmu-seum och Västmanlandsmusiken. Men också att stärka denregionala identiteten på ett nyskapande sätt – och att öppnaför det oväntade. Torbjörn Grass uppgift kan sägas vara attsvara på frågorna:

Kan man tonsätta ett konstverk, en historisk händelse ellerspela på ett museiföremål?

Musiker och tonsättare är vad som står på visitkortet. Torbjörn Grass, inbiten stockholmare, lockades till Västerås i början på 1980-talet. Han fick nämligen jobbet som musik-chef på Länsteatern. -Men från början var det för att de behövde en lutinist till enuppsättning. Och så gjorde kärleken och jobbet så att jag blevkvar, berättar han.

PÅ TEATERN BLEV DET FLER ARBETSUPPGIFTER och kompo-nerande, vilket så småningom ledde vidare till Sigurdsteaterndär det första musikaliska rummet skapades tillsammans medscenografen Lisbeth Wahlström på 1990-talet. -Man kan säga att jag är pappa till ”Det musikaliska rummet”

vilken byggde på fantasiinstrument. Det var en dansföreställ-ning som vi åkte utomlands och turnerade med och fick enmassa priser för.

Så småningom sade han upp sig från teatern, efter att havarit tjänstledig, och började komponera utom teatern, somhan säger. Bland annat blev det en mässa för Svenska kyrkanoch en opera. Men även stycken för slagverk och kammar-musik.-Jag har också jobbat mycket med institutioner som exempel-vis Avesta Art – bland annat gjorde jag en Martinugnsopera –ett ljudverk med metalljud. Ett år ställde jag också ut ett ljud-verk i Avesta. Dessutom har jag haft ett rum på konstmuseetmed ett ljudverk. Ja, man kan väl säga att jag arbetar gräns-överskridande, konstaterar han.

DÅ LAPPHYTTAN I NORBERG fick utmärkelsen Årets industri-minne medverkade han.-Då satt jag i Mimerlaven och gjorde en kortkonsert på tiominuter.

På hans CV finns också konsertfredag med barnen, tvåkonserter på Karlsgatan 2 och i våras gjorde han, tillsammansmed träblåsaren Anders Larsson, ”I vår klanglåda”, vilketingår i projektet Artist in residence.

NU ÄR HAN AKTUELL med att ha gjort ett åttakanaligt ljud-verk i anslutning till utställningen vasteras.se där man visarstadsbilder ur museets samling. -När jag fick förfrågan gick jag igång på idén direkt och mininstallation heter Min stad i ljud. Det är en ljudkompositionpå tolv minuter där jag spelat in realistiska ljud, bland annat

Artist in residenceAv Jan Å Johansson

SPEGELN

55

från kyrkklockor i Västerås. Det är ett ljudverk från förr tillvåra dagar. Sångare från Mälardalens kammarmusiklinje harsjungit in korta melodier på orden äta, sova och älska. Det ärju något som folk alltid gjort, ler han.

Tanken är att publiken skall lyssna på ljudverket och skapasina egna bilder. Men han försöker inte hitta på saker självoch initiera ur ”tomma luften”.-Nej, jag försöker prata med de olika institutionerna om vadde har på gång. Utifrån det försöker jag hitta ett gränsöver-skridande arbetssätt. Tanken är att jag skall fylla det oväntade– gå lite längre och bilda kontraster. Museivärlden förknippasinte med musik och klang men det tillför något. Det är spän-nande att experimentera fram huruvida man kan göra så ellerinte så, berättar Grass.

INSPIRATIONEN TILL SINA VERK får han från sitt eget arbete.Nu skall inte det tolkas som något egotrippat utan han fårhelt enkelt idéerna från sitt dagliga arbete.-Men jag tar också avstamp i kulturhistoria vilket jag ärmycket intresserad av, musiken har jag ju gratis. Inom

ramen för Artist in residence uppstår verken ofta genom attnågon frågar vad jag kan göra i ett tomt rum på exempelvis museet vilket leder till att jag funderar över det tomma rum-met eller på museet som sådant. Som tidigare nämnts arbe-tar han mycket med andra musiker men inte alltid.-De jag arbetar med känner jag oftast då jag har ett stortkontaktnät. Men som alltid är det ekonomin som styr ochjag får välja tillfällen då jag samarbetar med någon annan.Pengarna inom projektet skall gå till offentliga möten ochinte till saker. Allt arbete mynnar ju ut i möten med skatte-betalarna.

Hemma lyssnar han helst på jazz och nutida musik menhan säger att det också är skönt då det är tyst eftersom hanhar musik som yrke.-Det har varit roligt och spännande att få arbeta inom ramenför Artist in residence – att över huvud taget ha fått erbju-dandet. Men det har också varit svårt – det känns som om vi fått uppfinna hjulet, men det är också en del i processen.Det är alltid spännande med nya arenor.

”När jag fick förfrågan gick jag igång på idén direkt och min installation heter Min stad i ljud”

FOTO

: JA

N G

UST

AFS

SON

56

SPEGELN

Dragspel gåva från romerEFTERLYSNING

Vi vill gärna få in mer arkivmaterial som vi kan bevara förframtiden. Vi efterlyser t.ex. fotografier, brev, dagböcker,minnesberättelser, recept, sångtexter, noter, ljudinspel-ningar, filmer, tidningsklipp och andra handlingar somhar koppling till den romska kulturen, eller till personermed romskt ursprung som levt hela eller delar av sina livi Västmanland.

Vi tar helst emot handlingarna som gåva, men villägaren behålla dem, t.ex. ett fotoalbum, så lånar vi demgärna och gör digitala kopior som vi sparar i vårt arkiv.

Har du något du kan tänka dig att bidra med? Hör i sådana fall av dig till: Ivan Klaesson, arkivarie påLänsmuseet, tel. 021-39 32 77, ivan.klaesson@ltv.se

FOTO

: AN

ETTE

BER

GLI

NN

.

Den 18 september överlämnade familjen Hasse Taikon etthjul och ett dragspel som gåva till Västmanlands läns museum. Föremålen har använts i fyra generationer inom familjen Taikon.

– När min farfar var ung reste har runt och spelademusik. En dag sa det klick till mig och jag kände att tidenvar mogen för att överlämna sakerna till länsmuseet. Minnena finns nu kvar, säger Hasse Taikon.

– Ett dragspel och ett hjul är tydliga symboler för romernaskultur. De utgör ett mycket värdefullt nytillskott till museetssamlingar. Trots att romerna har funnits i Sverige i minst500 år så har länsmuseet tidigare saknat dokumentation omromernas historia, säger länsmuseichef Carl-Magnus Gagge.

Hasse Taikon och sonen Gino spelardragspel i samband med att ett dragspel och ett hjul överlämnadessom gåva till Västmanlands läns museum.

57>>>

STIFTSBIBLIOTEKET I VÄSTERÅS har musikalier från1500-1800-tal. Bland annat finns där handskrivna stäm-böcker med sånger som sjöngs av djäknarna vid guds-tjänsterna i Västerås domkyrka runt sekelskiftet 1600.

Är du intresserad av att se stämböckerna eller de öv-riga noterna, kontakta bibliotekarie Helena Aspernäspå Västerås stadsbibliotek. Tel. 021-394650.www.adress in

Musikskatt på biblioteket

FRÄLSNINGSARMÉN, som grundades i London 1865,startade sin verksamhet i Sverige 1882.

Det dröjde inte länge förrän den unga Frälsningsarménbörjade använda musiken som vapen i den andliga krig-föringen. Trumma, gitarr och blåsinstrument blev enmagnet som drog människor till mötena.

Kåren i Arboga bildades 20 november 1887 och fick nr23 av Sveriges kårer. Innan kåren i Arboga öppnadeskunde man läsa i tidningen att: ”man sjöng frälsnings-sånger på kända vismelodier.” och ”var utspökade i fräls-ningsarmékostymer”.

På bilden ser vi den första musikkåren i Arboga foto-graferad 1890. Det var en hornmusikkår med bastrumma.Stående från vänster. Jansson (maskinist vid varmbadhuset),Karlsson, okänd. Sittande Alfred Fredriksson, Emil Eriksson(boktryckare i Kungsör), Erik Karlsson (kom med som 17-åring och var medlem i 50 år) och en okänd person.

Med musiken som vapen

< Latinsk kyrkosång i altstämma. (Molér 71, altus)

FOTO

: VÄ

STER

ÅS

STA

DSB

IBLI

OTE

K

SPEGELN

58

THORE SKOGMAN MUSEET Thore Skogmans Minnesrum är för närvarande inrymt i Folkets Hus, Parkgatan 24, Hallstahammar. Där visar SuneKarlsson sin samling med föremål som har anknytning tillThore Skogman. Det rör sig bland annat om affischer, tid-ningar, böcker, foton, skivor och möbler från Thore Skog-mans barndomshem. Den populäre sångaren, kompositörenoch textförfattaren växte upp i brukssamhället som fler-

faldigt värnar om minnet av den folkkäre artisten. ThoreSkogman Sällskapet har haft planer på ett museum vilketännu inte förverkligats. Sune Karlsson spelar Skogmanlåtar inärradion och visar tills vidare sitt minnesrum varje torsdagoch söndag kl. 14-17. Framtiden för minnesrummet är dockoklar då hyreskostnaden för rummet kommer att öka kraf-tigt år 2014. Sune Karlsson nås på telefon 073-7349352.

UTFLYKTEN

I Västmanland finns många mindre museer med samlingar av olika typ. Den som är intresserad av musik och musikinstrument kan hitta flera unika besöksmål i länet. Här kommer några tips på musikaliska museer i, eller nära vårt län.

Musikaliska museerAv Krister Ström

FOTO

: DA

NIE

L LU

ND

E

59

PSALMODIKONMUSEET I en fd gammal ekonomibyggnad på Östervåla kyrkogårdfinns Psalmodikonmuseet. Där visas ett drygt trettiotal in-strument jämte notskrifter mm. Merparten av instrumentenhärrör från en samling psalmodikon som Rodney Sjöberg erbjöd församlingen att ta emot. Han hade blivit intresseradav detta instrument vid besök i sin ungdom på Koberg iVästergötland och senare bedrivit en insamling av gamlapsalmodikon från alla landskap i Sverige och från övrigaNorden. Orsaken till att han ville överlåta sin samling tilljust Östervåla församling var att där hade prästen JohanDillner (1785-1862) verkat under sina sista tjugo år. Dillnerhade i egenskap av musikpedagog sett till att instrumentetpsalmodikon spreds i Sverige för att okända psalmmelodier iHaeffners koralbok skulle läras i församlingar utan orgel.

Psalmodikonet är ett musikinstrument som utgörs av enlångsmal resonanslåda med en sträng. Vid spelning läggs instrumentet på ett bord och toner frambringas genom attman antingen knäpper på strängen eller spelar på den meden stråke. Tonerna är tydligt utmärkta på lådan med ett jacksom kan ha en siffra eller annan markering. Små pålimmadeträlister kan även förekomma. Instrumentet användes ofta ifattigare församlingar i stället för orgel. Det var vanligt ihusandakter och trakterades gärna av kringresande predi-kanter.

För att se psalmodikonmuseet kontaktar man pastorsex-peditionen i Östervåla tel. 0292-100 06 för överenskommelse.

DET FINNS MER

Västmanlands läns museumI arkivet på Västmanlands läns museum finns en doku-mentation av bruksmusikkårer utförd av Stig Holmbergpå 1980-talet. Där ingår bland annat enkäter, korrespon-dens, repertoarförteckningar, program, historiker, klipp,fotografier, ljudupptagningar. 16 volymer.

Arboga museumsI Arboga museums arkiv finns en samling, ”Musik och dikt” som innehåller huvudsakligen musikalier i tryck och handskrift.

www.kvicksound.seWebtips: www.kvicksound.se är en hemsida med massorav musik från 1920 till 1980. Här kan man läsa, se bilderoch lyssna på musik från Mälardalen

Selander, Marie, Inte riktigt lika viktigt? Om kvinnligamusiker och glömd musik. Gidlunds förlag 2012. 240 sid. ISBN 978-91-7844-837-1.

ORGELMUSEET I Fläckebo kyrkby strax söder om kyrkan ligger socknensgamla folkskolebyggnad som användes från 1876 till 1955.Den köptes 1967 av rektorn Sven von Knorring för att därför framtiden kunna bevara kyrkorglar. Han och hanshustru Eva har där med stor sakkunskap byggt in ett antalorglar i skolsalarna och därmed skapat ett orgelmuseum.Byggnaden har senare bytt ägare och renoverats.

Orglarna finns kvar och visas efter överenskommelse tel. 0224-742035.

Där finns Fläckebo kyrkas första orgel från 1862, ”Fågel-Olas” orgel från 1866, Romfartuna kyrkas orgel från 1889,Västerås missionskyrkas orgel från 1905, spelbord från Västerås domkyrka använt 1927-1961, en piporgel byggd iStenbrohult 1905 inköpt till museet och renoverad 1984-85samt en hemorgel som började byggas på 1940-talet i Västerås och fullbordades av Sven von Knorring. Alla orglarna är spelbara och det är tillåtet för besökare att spela på dem.

UTFLYKTEN

FOTO

: ÖST

ERVÅ

LA H

ARB

O P

AST

ORA

TFO

TO: M

ORT

EN H

ELSI

NG

60

SPANAREN

För mer än två hundra år sedan, i de djupa skogarna vid Ingbo, levde Gustav Strutz i Sångbo, här i Västmanland. Han var harpolekare, liksom jag nyckelharpspelman till yrket och med honom delar jag en av de vackraste av skatter, genom den musik som i generationer har vandrat med oss, fram till idag.

I nutid, om dåtid,

för framtidAv Josefina Paulson

JAG HAR VALT EN PROFESSION och en livsstil som ser väldigtannorlunda ut idag, än den gjorde på Gustav Strutz tid, sent1700-tal. Han föddes 1765 och jag föddes i Sala 1984, intelångt från hans hemtrakter i Tärnsjö. Jag visste tidigt attnyckelharpan skulle bli en viktig del av mitt liv, men det varförst för fem år sedan som jag valde att satsa på ett yrkeslivsom spelman. Efter en kandidatexamen i folkmusik påKungliga Musikhögskolan i Stockholm och titeln riksspel-man 2008 i Delsbo, kan jag nu även visa papper på min pro-fession. Med eller utan papper, måste jag nog ändå säga attmusiken och identiteten som spelman, fortfarande skapas imusicerandet med andra spelmän, i mötet med människoroch kanske främst i att få befinna sig i dessa låtar, som i sigutgör små berättelser av människoöden, som utrycker läng-tan, fyllda med lust och som talar om en vardag som flytt.Det blir där tydligt för mig hur det stora, återfinns i det lilla.

SOM NAMNET AVSLÖJAR, ”speleman”, är det mesta materia-let som finns dokumenterat, nedtecknat efter män, eftersomdet oftast var de som trakterade instrument. Ett fåtal kvin-nor omnämns dock, ofta i egenskap av att vara en spelmansmor. Flera historier finns dokumenterade om hur modernsjöng låtar under sitt arbete, som sedan kom att spelas av

hennes son och som därmed bevarats in i dagens nedteck-nade material. Dessa låtar håller jag som spelkvinna, extranära hjärtat och styrker mig som spelman idag, där vi saktaförändrar satta normer genom att bli fler och fler kvinnligautövare.

ATT VARA FOLKMUSIKER, att spela folkets musik såg defini-tivt annorlunda ut för 200 år sedan, mot vad det gör idag.Ur ett traditionellt perspektiv spelade harpolekaren mesta-dels ensam. Nyckelharpsspelmannen bar melodi, levereraderytm, sväng, och feststämning som en enmansorkester. In-strumentet har en enorm kapacitet för detta ändamål. Denär försedd med resonanssträngar, vilka ger en stor klang ochhög ljudvolym och med en bordunsträng som ofta användsför att accentuera rytm. Detta gör nyckelharpan till ett per-fekt solistinstrument för att överrösta ett helt svängandedansgolv under festrus. Spelmannens roll att tillhandahållamusik på fester, till dans, på bröllop, begravningar ochandra viktiga ceremonier i livets olika skeden, har idag tagiten annan riktning. Jag brukar tänka att det är populärmusikjag spelar, bara 200 år försent i tiden. Jag är egenföretagare,som många andra musiker och skapar många av mina jobb-tillfällen själv. Mitt yrke innebär mycket resande, till olika

61

SPANAREN

platser i världen, där jag missionerar om nyckelharpan i all-mänhet, och den västmanländska folkmusiken i synnerhet.Jag ser mig ganska ofta som en ambassadör för länet, därjag genom musiken, berättelserna och mötena ute i världenger människor en personlig relation till denna plats på jor-den där vi västmanlänningar lever våra liv.

ATT VARA SPELMAN ÄR ETT HANTVERK. Där varje nedlagdtimme, förfinar tekniken, såväl som uttrycket av förmedlan-det av de låtar som har förvaltats genom historien. Jag seren låt som ett fotografi av en människas känslor och tankarsom i generationer har vårdats, färgats, slitits och älskats avmånga spelmän efter det att den första satte liv i tonerna,ibland för hundratals år sedan. Det är något vackert i attförena det förgångna med nuet. Att känna, och upplevanågot gemensamt med en människa som dog för mångahundra år sedan. Varje ton och varje melodi blir därmed enreflektion över tid som passerat i olika människors liv, menockså en spegling av vårt liv idag.

JAG VILL SE PÅ MIN MUSIK som någonting högst aktuellt ochviktigt i dagens samhälle. I en värld som blir allt större, ärdet min övertygelse att en stark kulturell ryggrad ger en för-

utsättning för att kunna ta del av ett mångkulturellt sam-hälle. Det är först när man står stadigt, genom god känne-dom om sina egna kulturella rötter, som man med öppethjärta kan ta del av andra kulturella rikedomar och verkli-gen mötas. Vår folkmusik, folkets musik är just en sådanidentitet. Att vara spelman är således definitivt ett förval-tande av något som passerat, men även något högst levandesom formas än idag. Spelmannen är ett yrke under ständigförändring och utveckling. Som Salafotografen Sven Norlingså vackert uttryckte det om sina bilder, så känner jag ävenför vår svenska folkmusik, ”I nutid, om dåtid, för framtid”Vår västmanländska låtskatt med historier från alla de håll ilänet, är högst levande och berättar inte bara om männi-skorna då, utan även om livet som västmanlänning idag.

^ Josefina Paulsson började spela nyckelharpa på Kulturskolan i Sala 1993. Två år senare stod hon på scenen med sitt instru-ment för första gången. 2008 utnämndes Josefina Paulson till riksspelman. Hon har en kandidatexamen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, musikerprogrammet, med nyckelharpa som huvudinstrument. Idag turnerar hon över hela världen med sin musik.

Jag ser mig ganska ofta

som en ambassadör för länet,

där jag genom musiken,

berättelserna och mötena

ute i världen ger människor

en personlig relation till denna

plats på jorden där vi västman-

länningar lever våra liv.

”

FOTO

: MIA

MA

RIN

62

UR SAMLINGARNA

FOTO

: SU

SAN

NE

GRA

NLU

ND

VLM

63

UR SAMLINGARNA

I Västmanlands läns museums föremålssamling finns ett unikt och intressant musik-instrument, en luta från de sista decennierna av 1600-talet eller de första av 1700-talet.Lutan har farit illa under århundradena. Den har reparerats torftigt och är i ett långsamt,men alltmer sönderfallande skick. Trots detta skick är lutan bevarad i sin grundkonstruk-tion och i sina viktiga delar. Den är därmed av stort och kanske internationellt intresse eftersom få lutor från 1600-talet finns kvar i ursprungligt skick.

Prosten Nohrborgs lutaAv Kenneth Sparr

VI HAR ÅTSKILLIGA TECKEN på att det spelades luta i Sverigeunder 1500-1700-talen, framför allt inom adeln och denhögre borgarklassen. Under andra hälften av 1600-talet varmusiklivet rikt vid Uppsala universitet framför allt underOlaus Rudbeck d.ä. Förvisso tillverkades det musikinstru-ment i Sverige under den aktuella perioden, men produktio-nen var inte särskilt omfattande och vi har få spår av den.Mera troligt är att vår luta i Västmanlands läns museum till-verkats i det kontinentala Europa, men i alla fall kommit tillSverige senast under 1780-talet.

LUTAN ÄR EN 11KORIG (två enkla och nio dubbla strängar,totalt 20 strängar) barockluta av en typ som var vanligomkring 1650-1720. Den har sannolikt varit stämd på föl-jande sätt: Cc, Dd, Ee, Ff, Gg, Aa, dd, ff, aa, d1, f1 (frånlägsta till högsta sträng). De två högsta strängarna är enklamedan de övriga är dubbla. Instrumentet är jämförelsevisganska litet, men vi vet att det fanns variationer i storleken.Den är konstruerad och byggd på traditionellt sätt och detunika med den är framför allt bevarandegraden och storle-ken. Den kan ha reparerats och förändrats tidigare undersitt liv, men sådana reparationer och förändringar bör haskett före 1730.

DEN KLINGANDE STRÄNGLÄNGDEN är 635 mm, mot det förbarocklutan ”normala”, c. 680-720 mm. Lutan är tillverkadav en kunnig instrumentmakare. Detta framgår inte minst avden konstfärdigt framställda bakkroppen med nio så kalladespånor och med sin fiskbensmönstrade karaktär, omväx-lande av lönn och av ett mörkare träslag. Bakkappan är ut-

förd på samma sätt. Utseendet är anslående och ovanligtbland lutinstrumenten. Arbetet har krävt en skicklig hand.Sannolikt är locket av gran också i ursprungligt skick, dockmed en klumpig, senare utförd, reparation mellan greppbrä-dan och ljudhålet. Ljudhålets utskurna rosett är till stor delförstörd, men är av traditionellt geometriskt slag i form avett dubbelt hexagram. Tyvärr ger rosettens utformning ochmönster ingen vägledning vare sig till tillverkaren eller till-verkningsort. Vi vet att det fanns underleverantörer till lut-makarna som kunde förse dem med lock med färdigskurnarosetter.

^ 1747 publicerade klockspelaren vid Tyska kyrkan i Stockholm, David Kellner, sin lutbok XVI. auserlesene Lauten-Stücke, bestehend in Phantasien, Chaconnen, Rondeau, Giga, Pastorel,Passe pied, Campanella, Sarabande, Aria & Gavotte… Musiken i denna skulle vara ytterst passande för prosten Nohrborgs luta.

FOTO

: KEN

NET

H S

PARR

.

>>>

64

UR SAMLINGARNAFO

TO: S

USA

NN

E G

RAN

LUN

D V

LM

65

UR SAMLINGARNA

JOHAN NOHRBORG

Denna luta skänktes till Västmanlands läns museum 1917. Givarenvar Johan Edvard (Jedvard) Iverus (1846-1922), sonson till JohanFredrik Iverus (1790- ) och prosten Johan Nohrborgs (1731-1786) dotter Lovisa Agatha (1795- ). Johan Nohrborg, var född iNorberg, studerade i Uppsala och blev kyrkoherde i Ramnäsoch Sura i Munktorps kontrakt, Västerås stift, 1784, där hanockså avled. Om Johan Nohrborg noteras särskilt att han var enomtyckt herde och dessutom en ”god Musicus”. Det är inteomöjligt att han spelade på lutan. Lutan finns med i boupp-teckningen efter Johan Nohrborg 1786. Den finns även nämndi bouppteckningen efter Johan Nohrborgs hustru, Anna AgathaFjellström (1740-1815). Den beskrivs då som en gammal ”luta,utan strängar” och värderades till 2 riksdaler, därefter försvinnerlutan ur handlingarna. Dess proveniens kan i alla fall följas:Johan Nohrborg – Anna Agatha Nohrborg – Lovisa Agata Iverus– Johan Daniel Iverus – Johan Edvard Iverus – Västmanlandsläns museum. Varifrån Johan Nohrborg ursprungligen fick lutanlåter sig dessvärre inte närmare bestämmas.

STALLET (strängfästet) på locket är sannolikt det ursprung-liga av något hårt träslag och svartbetsat. Det är elegant ut-format, men saknar sina båda spetsar (kanske ursprungligenav ben eller elfenben). Stallet har borrade hål för 20strängar, vilket stämmer med 11 korer. Stallets bredd anty-der att den lägsta koren har legat utanför greppbrädan.Detta bestyrks av hålen för strängar på de två lägsta stäm-skruvarna, som troligen sitter på sin ursprungliga plats.Fogen mellan lock och botten har senare förstärkts mednågon form av textilband. Sannolikt är halsen original, mensenare övermålad. Greppbrädan (ej original?) är utförd i tvåolika träslag, i kanterna troligen ebenholts och i mitten ettannat (mörkbetsat) träslag. Sadeln, där strängarna löper nedi skruvlådan, är ej ursprunglig. Den har varit längre för atthärbärgera den lägsta koren. Normalt är sadeln inte fastlim-mad utan hålls på plats av strängarna. Skruvlådan medsmärre skador och de flesta av de bevarade (13 av de ur-sprungliga 20) stämskruvarna förefaller vara i originalskick.Skruvlådan har ursprungligen varit försedd med en så kalladryttare för den högsta strängen och det syns tydliga spårefter den. Skruvlådan är i sin enkelhet och stramhet elegantutformad.

DET FINNS EN HANDSKRIVEN ETIKETT i instrumentet som ärläsbar genom ljudhålet: ”Christianus Wagener DantzigAno”. Denne Wagener från Danzig (Gdansk) är helt okändsom musikinstrumentmakare från den period som lutan kanha tillverkats. Vi känner bara till en lutmakare från Danzig,Georg Fleming, vars enda bevarade luta från 1650 förstör-des under andra världskriget. Möjligen har Wagener endastreparerat instrumentet, men det utesluter inte att han fak-tiskt kan vara den ursprunglige tillverkaren. Förstärkningaroch lagningar med pergament syns genom ljudhålet. En delav pergamentstyckena har latinsk handskriven text, somtyder på återanvändande av äldre pergamenthandskrifter.

MÅNGA LUTOR byggdes om under 1700-talets första hälft.Lutan i Västmanlands läns museum har levt ett ganska un-danskymt liv och ingen mer omfattande undersökning ellerdokumentation har gjorts av den. En varsam restaurering,röntgenfotografering och dendrokronologisk datering skullekunna ge information om den ursprunglige tillverkaren,eventuella senare reparationer liksom ytterligare kunskapom konstruktionen.

< Lilla bilden: Rosetten på ett anonymt instrument i Musée de la musique i Paris.

< Lutans ljudhål med trasig rosett.

^ Lutspelaren Charles Mouton. Gravyr c. 1700 av Gerhard Edelinck efter en målning av François de Troy. Ur Kenneth Sparrs samling.

66

I Länsmuseets föremålsarkiv finns en regementstrumma från Västmanlands regemente.Vem eller vilka som använt trumman vet vi inte men det kan mycket väl vara en trum-slagarpojke. Museets trumma är lik den som trumslagarpojken på bilden sitter på. Vilka var dessa unga pojkar som kom att ge sig ut på övningar tillsammans med alla vuxna soldater? Vi vet i alla fall lite om en av dem.

Av Ann Österberg

I NÄRTORPET, ett soldattorp på Nedervi ägor i Lillhärad,levde under 1800-talets senare del soldaten Erik Alfred Näroch hustrun Edla Kristina och där föddes nio av deras tiobarn. Ernst Hjalmar var den sjätte i ordningen i barnaska-ran, född den 23 juli 1875. Eftersom far, farfar och farfarsfar hade varit soldater låg det nära till hands att också hanskulle bli soldat. Den unge pojken hade läshuvud, i husför-hörslängden för 1880-talet noterade prästen att katekesför-ståelsen var god.

Den 21 maj 1888, vid 13 års ålder, antogs Ernst Hjalmarsom trumslagare vid Västmanlands regemente och tilldela-des soldatnamnet Dahl. Vid 17 års ålder, år 1892 blev han

approberad (godkänd) på trummor och horn, vilka båda användes som signalinstrument.

År 1893 flyttade han hemifrån för att bli dräng på gårdenHalsmyran i Lillhärad men redan 1895 var han tillbaka iNärtorpet. År 1896 nämns han i inskrivningslängden vidVästmanlands regemente som stamanställd trumslagare.

ÅR 1899 HÄNDE DET MYCKET i Ernst Hjalmars liv. Han träffadeen flicka, hemmansägardottern Agnes Vilhelmina Johansson(f. 1880), från Klemetsbo i Surahammar. Den 1 juli flyttadehan till Surahammar, de gifte sig den 13 augusti och en son,Ragnar, föddes den 31 oktober samma år.

UR SAMLINGARNA

Trumslagarpojken

FOTO

: O. W

IKLU

ND

S AT

ELIE

R W

ESTE

RÅS

67

Han fick avsked från stamanställningen den 20 juli år 1900,vid 25 års ålder. Samma år gjorde han värnplikten. I husför-hörslängden från denna tid är han antecknad som trumsla-gare och ånghammarsmed.

ERNST HJALMAR HADE FÖRMODLIGEN planer på att för-bättra villkoren för sig och sin familj. Han kanske inte varså populär hos sin svärfar, hemmansägaren, efter att ha gjortdottern gravid före äktenskapet. Han reste till Amerika år1903. Där fanns redan en bekant, Carl Erland, som levde iNew Britain.

Besöket blev inte långt, redan 1904 var Ernst Hjalmar till-baka i Surahammar. Den 22 juli det året köpte han en tomtav sin svärfar för 50 kronor. Där byggde han ett hus åt sig och sin familj. Förutom sonen Ragnar fick paret sexdöttrar i tät följd. Ernst Hjalmar titulerades år 1944 somstenarbetare, då var trumslagartiden sedan länge förbi. Den30 november 1955 dog en av de sista trumslagarpojkarnavid Västmanlands regemente.

UR SAMLINGARNA

SIGNALINSTRUMENT

Gustav Vasa organiserade Sveriges försvar med en stående härav yrkessoldater. Till fotsoldaterna, infanteriet, skulle finnastrumpetare och trumslagare. Tidigt utfärdades instruktioner förhur trummor skulle användas vid marscherandet.

I samband med att indelningsverket infördes och boställenför trumslagare uppförts kom en kyrkolag som förbjöd trum-spel för allmogen. Trumman fastställdes som ett militärt signal-instrument och inget nöjes-instrument. Trummor kunde även användas vid vargjakt för att driva och fånga djuren, likaså för att kalla samman till skördearbete och för att varna för brand.

År 1868 fanns det tre trum-slagare i varje kompani vid Västmanlands regemente. Regementena hade förutom detta även musikkårer.

DET FINNS MER:

Svenska knektar, Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred. Ericson Lars, Hallands bildningsförbund, I Halland nr 1 2013.

Dingtuna Lillhärad sockengille, Dingtuna Lillhärad genom århundraden, Västerås 1998.

^ Närtorpet i Lillhärad fotograferat av Eva Timm på 1910-talet. På bänken utanför sitter Ernst Hjalmars äldre bror Karl Erik med hustru Tekla Sofia Johansson. Vid en inventering av växter vid övergivna soldattorp 2004 togs ympris från päronträdet som växer bakom paret på bilden. Idag växer Närtorpets päron på Vallby Friluftsmuseum i Västerås.

< En trumslagarpojke har slagit sig ner på sin trumma med hornet i handen. Det är soldater ur Västmanlands regementeI 18 samlade utanför ett tältläger vid Utnäs löt någon gång mellan 1871 och -84.

FOTO

: EVA

TIM

M

251

NOTISER

notiser

NOTISER

Nu bygger vi Kulturarvsportal för VästmanlandDu kommer att ha en unik närhet till länets kulturarv via internet. En mång-fald av digitaliserat material bara ettklick bort. Högt i tak. Fantastisk inblick.Inflyttning 2015. Öppet dygnet runt.

Projektet är beställt av Kultur-, idrotts-och fritidsberedningen, VästmanlandsKommuner och Landsting, VKL och finansieras av Landstinget Västmanland,Länsstyrelsen i Västmanlands län och länets kommuner. Kulturarvsfrågornaoch portalen kommer att drivas vidaremed en 0,5 tjänst efter att projektet av-slutats. Projektet pågår 2013-03-25—2015-03-20 och ägs av Västmanlandsläns museum.

En arbetsgrupp jobbar just nu framförslag på webbstrategi och kravspecifi-kationer för kulturarvsportalen. Försla-gen beslutas av styrgruppen i januari2014, diskuteras fram i dialog med kul-turarvsaktörer och skickas på remiss till bl. a. VKLs nätverk för kultur- och fritids-chefer. Därefter byggs en webbprototyp isamarbete med användarna. Den läns-övergripande portalen, KulturarvsportalVästmanland, ska vara i drift absolut se-nast den 31 december 2014.

Mer information hittar du på Väst-manlands läns museum, www.vastmanlandslansmuseum.se.

Följ projektet via Västmanlands Kommu-ner och Landstings nyhetsbrev och påFacebook, www.facebook.se/projekt-kulturarvsportalvastmanland. Frågor om projektet? Kontakta Susann Levál,projektledare, 021-39 32 68,susann.leval@ltv.se.

Kulturplan 2015-2018De regionala kulturverksamheterna iVästmanlands län arbetar efter en avLandstingsfullmäktige antagen regionalkulturplan för perioden 2012-2014. Nuär det dags att revidera den och arbetafram en ny regional kulturplan för år2015-2018 .

Landstinget genomförde den 3 oktoberen avstämningskonferens på CuLTURENi Västerås där 55 personer deltog. Detvar deltagare från samtliga kommuneroch de regionala kulturinstitutioner somberörs av kultursamverkansmodellen.

Först gjordes en lägesbeskrivning avdet första åren med kultursamverkans-modellen därefter tog kommunerna uppsina erfarenheter av modellen. Utveck-lingen kommenterades av de regionalakulturinstitutionerna.

Nu ska det genomföras lokala samrådi samtliga kommuner i länet för att skapadialog med medborgare, föreningar, kul-turskapare etc. Dialogmötena hålls påkvällstid så att allmänheten ska kunnadelta. Flera av kommunerna har påbörjategna processer med att ta fram lokalakulturplaner.

Med detta arbetssätt sätts kulturpolitikenpå agendan både lokalt och regionalt vil-ket är mycket viktigt för det fortsatta ar-betet. Den nya regionala kulturplanenkommer att skickas ut på remiss samt tasupp i landstingets politiska beslutspro-cess under våren. Beslut beräknas tas påLandstingsfullmäktige den 17 juni 2014.

Guideförening bildadDen nya föreningen Västmannaguide harbildats. Det är en förening för guiderverksamma i länet. Föreningen håller påatt göra en hemsida som kommer att för-enkla för den som vill boka guidade vis-ningar i länet. Hittills finns i föreningenguider som visar Västerås, Skultuna,Norberg, Ängelsberg och Svartådalenmen även andra platser kan komma ifråga.Ordförande heter Camilla Örnberg.

Föreningens kontaktuppgifter finns änså länge på hemsidan http://www.svarta-dalen.nu/index.php/blog/view/67

Hembygdsrörelsens riksstämma i LinköpingDen 23:e till 25:e maj 2014 är det dagsför Hembygdsdagar med riksstämma iLinköping. Hela hembygdsrörelsen ochintresserade från allmänheten bjuds in tillen kulturpolitisk debatt och seminarierunder fredagen. Under lördagen hållsriksstämma för ombud och medlemmar.Hembygdsdagarna avslutas på söndagenmed hembygdsresor till spännande mål iÖstergötland.

AKTUELLT

25

Projektet Livskraft Kultur för och med äldre i VästmanlandLandstinget Västmanland har beviljats 1 460 000 kronor i bidrag av Statenskulturråd för att främja kultur för äldre.Projektet kommer att genomföras i sam-arbete med PRO Västmanland. Huvud-målgruppen är alla pensionärer i Västman-lands län. Projektet berör även personersom genom sin organisation kommer ikontakt med äldre.

Projektet är ett tvåårigt kulturprojektsom syftar till att bland annat öka livs-kvaliteten hos äldre i Västmanland genomatt de själva tar del av och är aktivt ska-pande inom olika kulturuttryck. Projektetsyftar också till att skapa långsiktiga och

hållbara strukturer för arbetet med kul-tur för äldre i Västmanland. År 2013 finnsdet 53 700 invånare över 65 år i länet. Inom ramen för projektet kommer detbland annat att ske en kartläggning avlokala och regionala förutsättningar ochresurser. Det kommer också att skapasett nätverk för kultur för äldre i Väst-manland. Förutsättningarna för kultur-upplevelser för äldre ska långsiktigt för-stärkas, och de äldre ska ges möjligheteratt uttrycka sig genom olika konstformer.

För ytterligare information kontakta: Lena Karlström, Kulturchef LandstingetVästmanland, 021-17 34 53 och UllaBerndtsson, ordförande i PRO Västman-land, 070-650 24 56.

Länsmuseet bygger nya basutställningar Västmanlands läns museum fick i augustii år större utställningslokaler. Nu plane-rar museet att under tre år, 2014 – 2016,bygga nya basutställningar, som ska ståunder flera år. De nya utställningarna skaberätta om den västmanländska historienfrån stenålder till idag, om olika platser ilänet och om människor på olika sätt.

Det industriella kulturarvet i form avjärnet och olika näringar ska finnas med.Vi vill genom utställningarna skapa enmötesplats mellan olika generationer.Genom identifikation, upptäckarglädjeoch lekfullhet, men också genom djup-dykningar i olika ämnen, vill vi ge enupplevelse som väcker nyfikenhet för his-torien och en vilja att få veta mer. Någraledord för arbetet med utställningarna ärinteraktivitet, tillgänglighet och mångfaldur ett brett perspektiv.

24 maj 2014 öppnar den första basut-ställningen som handlar om sten- brons-och järnålder i Västmanland. I novembersamma år är det dags för nästa del, somhandlar om medeltiden. Hösten 2015öppnar en utställning som tar upp 1500-1700-talen och hösten 2016 planerarmuseet öppna den sista basutställningen,som handlar om 1800- och 1900-talenfram till idag. Då ska också ett multime-diarum finnas på plats, med utrymme förupplevelse och djupdykningar blandannat genom film, bild och ljud.

Skogspolicy från Sveriges hembygdsförbundSveriges Hembygdsförbund (SHF) antogi maj 2013 en skogspolicy; Policy för detsvenska skogslandskapet. Den lyder somföljer:

Skogen har format Sveriges historia,infrastruktur och kulturarv under tusen-tals år. Den var det landskap där byar,städer, folkets historia och kultur växtefram. Den har bildat fond för litteratur,måleri, musik, hantverk, arkitektur ochtraditioner. Historiska spår finns överallti skogslandskapet men landskapet är också i sig ett natur- och kulturarv medregionala och lokala särarter. Skogen haren stor betydelse som råvara till industrinmen också för ekosystemets funktioner,rekreation, friluftsliv, folkhälsa, boende-miljö, arbetstillfällen och landsbygdsut-veckling.

Skogsvårdslagen slår fast att skogen ären nationell tillgång som skall skötas såatt den uthålligt ger en god avkastningsamtidigt som den biologiska mångfal-den bevaras och hänsyn tas till andra all-männa intressen. Ekonomiska värdenoch miljövärden ska väga lika i skogs-bruket. Alla fornlämningar är skyddadeenligt Kulturminneslagen och målet äratt inga fornlämningar ska skadas vidskogsbruk. Skogsmiljön har även en storbetydelse för flera av Sveriges 16 natio-nella miljökvalitetsmål, antagna av riks-dagen. Internationella direktiv ochkonventioner som Sverige anslutit sig tillinnebär bevarande av en rad kvaliteter iskogslandskapet. Av den EuropeiskaLandskapskonventionen framgår t.ex.åtagandet om att skapa en rikare livs-miljö och förbättra skydd, förvaltningoch planering av landskapet och attstärka allmänhetens och lokalsamhälletsdelaktighet i det arbetet.

Dagens skogsbruk bygger på frihetunder ansvar. Brukandet bedrivs oftamed god planering och hänsyn till natur-och kulturvärden. Emellertid visarmånga inventeringar att skogsbruket ås-tadkommer betydande skador på kultur-lämningar i skogen som är oersättligaeller mycket svåra och kostsamma attåterskapa. Detta är inte acceptabelt. Det är SHF:s uppfattning att komplette-rande inventeringar behöver göras så att

hela den svenska skogsarealen finns kart-lagd med avseende på kulturvärden.

Nödvändiga åtgärder måste införas såatt skogens kvarvarande natur- och kul-turvärden får ett långsiktigt skydd. Alltskogsbruk ska ske efter noggrann plane-ring, med gedigen kunskap och med er-forderlig hänsyn till kulturhistoriska,ekologiska och sociala sammanhang. Ettaktivt och hållbart skogsbruk med balansmellan produktions- och miljömålen ären viktig förutsättning för en levandelandsbygd. Sverige behöver ett nationelltprogram för skogen kopplat till en sam-manhängande landskapspolitik. Sveriges Hembygdsförbund, SHF, är en av Sveriges största idéburna folkrörelser.Organisationens ändamål är, enligt dessstadgar ”att vårda och synliggöra hem-bygdens kultur och miljö så att de blir ennaturlig grund för ett gott liv. SHF ska idetta syfte arbeta för:• att kunskapen om och känslan för

hembygdens kultur- och naturarv fördjupas och förs vidare till kommandegenerationer.

• att kultur- och naturhistoriska minnen och miljöer tas till vara och görs till-gängliga för alla.

• att kulturarv, miljö, tradition och hävdvunnen sed skyddas vid planeringoch förändring av samhället.

• att med kunskap om kultur- och natur-arvet aktivt delta i formandet av framtidens hembygd.

2NOTISER

NOTISER

>>>

253

NOTISER

NOTISER

Västmanlands läns museum öppnar den 24 maj 2014, i de tidigare befintliga ochnu även i de nya utbyggda utställnings-hallarna på Karlsgatan 2, med följandeutställningar:

4/9 2010-2015. Mimer - motorer ochmänniskorUtställningen berättar om Mimerverksta-dens historia, arbetet på fabriken ochlivet som ASEA-anställd.

24.5. ForntidMöt forntiden i Västmanland! Utifrånnågra platser i länet lyfter vi människorsliv och villkor under forntiden. I utställ-ningen möter du jägare från stenåldern,hällristare från bronsåldern och starkakvinnor från järnåldern.

24.5 - 7.9. Åke V LarssonFotografier från 1950- och 1960-talensVästerås och Västmanland. Frusna ögon-blick från vardagen i landskapet och sta-den, bland människor, på gator ocharbetsplatser.

24.5 - 28.9. Svenska formrebeller Här skildras ett tiotal av de svenska1960- och 70-talens mest banbrytandeformgivare och designgrupper.

24.5 - 16.11 . Spela rollDen svenska dataspelshistorien från detförsta spelet till det allra senaste. Provaspelen och möt kulturerna och åsikternakring dem.

UTSTÄLLNINGAR

Ny verksamhetschef till EkomuseetSedan den 1 juli 2013 är Anna Falkengrenny verksamhetschef för EkomuseumBergslagen. Anna är sedan tidigare mycketväl insatt i Ekomuseets verksamhet. Honär född och uppvuxen i Söderbärke.

Efter studier i Uppsala har Anna bl.a.arbetat vid Dalarnas museum, varit kom-munantikvarie i Ludvika och nu senastkulturchef i Smedjebackens kommun. På1990-talet arbetade Anna Falkengrenmed att utveckla ”Barnens ekomuseum”inom Ekomuseum Bergslagen.

VerksamhetsprisVästmanlands hembygdsförbunds verk-samhetspris utgörs av ett diplom och enpenningsumma om 3 000 kronor. Dettilldelas en hembygdsförning som hargjort en insats som bidrar till att stärkaoch bevara intresset för kulturmiljöer ilänet. 2013 års verksamhetspris tilldela-des den ideella gruppen vid Trångforssmedja. Sedan 1988 har ett gäng entusi-aster samlats vid Trångfors smedja varjemåndag från april till oktober. Deras målhar varit att återställa den gamla smed-jan till det skick den hade när den var i

bruk. Varje år håller de öppet, visar och levandegör smedjan vid många tillfällen.De åker på studieresor till bruk, smedjoroch museer för att knyta kontakter ochlära mer. De ideella arbetstimmarna ärmånga, de senaste tio åren är det omkring24 000 timmar.

Antalet personer har varierat; gamla del-tagare har fallit ifrån och nya kommit till. Nu är Trångfors smedja klar för använd-ning. De har lyckats restaurera en lanca-shirehärd och den 7 ton tunga mumblings-hammaren fungerar. Det Trångforsgruppenhar genomfört är en mycket stor insatsoch ett synnerligen stort bidrag till attstärka och bevara intresset för kultur-miljöer i vårt län.

HedersdiplomVästmanlands Hembygdsförbund ochFornminnesförenings hedersdiplom utde-las till den som inom någon av hembygds-föreningarna gjort sig förtjänt eller sommed annan lokal anknytning inom länetutfört en kulturgärning utöver det vanliga.

Under 2013 har hembygdsförbundetuppmärksammat två olika arbetsgrupperi två olika föreningar. Det är grupper somunder många år har forskat, samman-ställt, skrivit och samlat in bilder och nufått ihop materialet och publicerat det ibokform. Med sina böcker har de lämnatmycket värdefulla bidrag till kunskapenom sina socknar och i och med det bidra-git till kunskapen om vårt läns historia.Böckerna är fyllda med intressant läsningom stort och smått. Berättelser om för-valtning, byggnader och näringsliv varvasmed historier från arbetslivet, festligheteroch människors livsöden. Böckerna ärrikt illustrerade med både gamla och ny-tagna fotografier. De är verkliga guldgru-vor framförallt för släktforskare och desom bor i bygden men mycket intressantaäven för en bredare publik.

De två föreningarna är: Hembygdsför-eningen Barkarö Sockengille och RytterneHembygdsförening. Diplomet till socken-gillet i Barkarö gäller två böcker om Bar-karö som har getts ut inom loppet av fyraår. Den första, Boken om Barkarö –ax-plock ur socknens historia, gavs ut tillföreningens trettioårsjubileum 2008.

Nummer två i ordningen, Torpen iVästerås-Barkarö genom tiderna, kom utunder 2012. Diplomet till hembygdsför-eningen i Rytterne delades ut för utgiv-ningen av boken ”Rytterne socken1886-2005 En resa i vår bygd” som komut 2011.

PÅ NYTT JOBB

Årets industriminne 2013Lapphyttan i Norberg har av Svenska industriminnesföreningen (SIM) erhållitutmärkelsen ”Årets industriminne 2013”.Utmärkelsen gäller såväl den ursprung-liga hyttplatsen som rekonstruktionenvid Nya Lapphyttan.

Svenska Industriminnesföreningensmotivering: ”Lapphyttan i Norbergs kommun tillde-las utmärkelsen Årets industriminne2013 för epokgörande forskningsinsatser,återtagande av praktisk kunskap ochnyskapande arbete för att levandegöramedeltida storskalig järnhantering.

Utgrävningarna av järnframställnings-platsen Lapphyttan visade att avanceradjärntillverkning förekom i Sverige på1100-talet, långt tidigare än vad som dit-tills varit känt. Lapphyttan är idag skyl-tad och tillgänglig för besökare.

Nya Lapphyttan i Norberg är en re-konstruktion som används för att ut-forska och levandegöra de medeltidaarbetsprocesserna. Efter niohundra årtappas nu åter flytande järn och slagg påmedeltida vis. Som en del av Norbergsrika industrihistoriska arv tydliggörLapphyttan i dess två delar en lång kon-tinuitet i bergsbrukets historia. Kommu-nens vision är att i ett nytt museum visaoriginalfynd från Lapphyttan och att be-rätta hela Bergslagens medeltida historia.Den medeltida järntillverkningen i Norbergsbergslag bidrog starkt till att Mälardalenväxte till ett dynamiskt ekonomiskt ochpolitiskt centrum i det blivande Sverige.”

PRIS OCH BERÖM

25

Västmanland 1935Städer och byar fotograferade från flygplanFörfattare: Mats Rogberg192 sidor, mycket rikt illustrerad Utgiven 2013 i samarbete Trafik-Nostalgiska förlagetISBN 978-91-86853-30-3

En färd i Albin Ahrenbergs aeroplan försnart 80 år sedan. Vyer över landskapetVästmanland fotograferade från luften.Bergslagens bruksorter där flera genera-tioner har haft sina arbetsplatser. Socken-kyrkorna och kyrkmiljöerna som har varitbygdens medelpunkt i många århundra-den. En levande landsbygd där expansio-nen och inflyttningen till städer och tät-orter ännu var begränsad. Fotografierna iboken har ordnats kommunvis i bokstavs-ordning inom landskapet Västmanlandsgränser. Bilderna talar för sig själva ochbildtexterna har därför begränsats. Kart-material från tiden hjälper läsaren attorientera sig.

Ett mycket värdefullt bildmaterial hargenom publiceringen blivit tillgänglig. Ettunikt källmaterial som gör att man förståroch kan läsa ut de stora förändringar somskett i landskapet under efterkrigstiden.Bra med kompletteringen av kartornaoch de korta texterna, som dock skulleha vunnit på om uppgifterna hade upp-daterats innan publiceringen.

NYA BÖCKER

4NOTISER

NOTISER

Fallna kvinnorFörfattare: Eva F Dahlgren323 sidor , illustreradUtgiven 2013 av Forumwww.Forum.seISBN 978-91-37-13827-5

När Eva F Dahlgren arbetade med bokenMin farfar var rasbiolog (som uppmärk-sammades i :Spaning 16-17 2011) påRasbiologiska institutet i Uppsala träffadehon på en bild av en naken äldre kvinna.Denna liksom de andra kvinnorna i albu-met återgavs i helbild, halvbild, profil,framifrån och bakifrån. Hon hade foto-graferats på Statens tvångsarbetsanstalt iLandskrona där kvinnor, från hela lan-det, som bröt mot lösdriverilagen, spär-rades in på 1920- och 1930-talet. Det var

Du gamla, Du friskaFrån folkvisa till nationalsångFörfattare: Eva Danielsson och Märta Ramsten252 sidor, illustreradUtgiven 2013 av AtlantisISBN 978-91-7353-612-7

Ur förlagets presentation:”Att Du gamla du fria (från börjanfriska) skulle bli Sveriges nationalsångkunde varken textförfattaren RichardDybeck eller hans samtid föreställa sig.Det skulle ta lång tid, och det skeddetrots motstånd och flera andra motkan-didater. Den snart 170 åriga sången harhunnit bli både bortglömd och återupp-täckt, ändrad och utökad, hånad ochhyllad. Här skildras dess växlingsrikahistoria, från det bejublade uruppförandetsom folkvisa 1844 och fram till idag, dåoftast i idrottssammanhang. Ännu väckervår nationalsång engagemang och denhar på senare år varit föremål för ettantal riksdagsmotioner. Du gamla du friahar inte bara överlevt mot alla odds.Trots sina brister är den erkänd som na-tionalsång i ett Sverige som skiljer sig ra-dikalt från när sången först framfördes.”

Eriksgatan genom VästeråsFörfattare: Jouni Tervalampi78 sidor, illustreradUtgiven 2013ISBN 978-91-977351-7-9

Boken berättar om platser och händelserutmed den gamla Eriksgatans sträckninggenom centrala Västerås. Detta sker medutgångspunkt från platsernas synliga kul-turhistoriska innehåll oavsett ålder. Ettspännande sätt att utifrån dagens fysiskamiljö leta sig fram till Eriksgatans ur-sprungliga sträckning genom staden, frånrunstenarna vid Saltängsvägen i västertill vadet vid Anundshög i öster. Bokenavslutas med en utförlig källförteckning.

WallenbergEtt familjeimperiumFörfattare: Gunnar Wetterberg314 sidor, illustreradUtgiven 2013 av Albert Bonniers förlagISBN 978-91-0-013416-7

I mitten av 1800-talet grundade A. O.Wallenberg Stockholms enskilda bank,en bank som kom att bli en av Sverigesstörsta. I generationen efter grundarenlyckades bröderna Knut och Marcus sr.räta upp verksamheten efter bankkrisen1878/ 79. Efter de båda världskrigen ochIvar Kreuger knäckt både banker och in-vestmentbolag stod Wallenbergarna somstarkast inför efterkrigstidens guldålder.Det dröjde inte länge förrän de helt do-minerade både den svenska finanssfärenoch den växande exportindustrin.

I boken får vi ta del av Sveriges kanskeviktigaste släkthistoria. Det är en berättelseom politiska förvecklingar och finansiellasnilledrag, men också om familjens led-ande män och deras fejder. Författarenskildrar Wallenbergs historia som finans-familj inflätad i Sveriges utveckling till enmodern industrination. Ingenstans i värl-den har en enda familj under så lång tidhaft en lika stark och mångfasetteradställning.

nämligen förbjudit att inte ha något ar-bete, oavsett om det fanns eller inte.

Dahlgren kunde inte glömma kvinnansblick och 15 år senare återvände hon tilldetta arkiv samt andra källor och följdekvinnornas öden. Tydliggör samhälletsdubbelmoral och förräderi mot de så kal-lade ”strykfåglarna”, bland annat genomRasbiologiska institutets mätande, foto-graferande och opinionsarbete för sterili-seringslagar. Samhällets bottensats skullelära sig att veta hut.

Om denna kvinna och andra som för-sökte överleva genom att prostituera sigberättar Eva F Dahlgren i den nyutkomnaboken ”Fallna kvinnor”. Skakande läsning!Kersti Bergold

>>>

25255

NOTISER

NOTISER

Lucky Strike- Svenska krigsbrudar, krigsbarn och allierade flygare.

Brottsstycken från ett land i skuggan av kriget.Författare: Jan-Olof Nilsson488 sidor, illustreradUtgiven 2013 av Carlsson BokförlagISBN 978-91-7331-575-3

Andra världskriget var högst närvarandei Sverige, inte minst genom de många al-lierade bombplan som störtade och nöd-landade på olika platser i landet. Flygarnablev kvar i ”interneringsläger” runt om ilandet och i städer som Stockholm, Malmöoch Västerås sågs snart stiliga amerikanskaoch brittiska piloter spatsera omkring pågatorna. Än mer påtaglig blev flygarnasnärvaro i mindre städer och orter. En delav dem mötte kärleken och blev fäder.

I den här boken får vi ta del ett styckeur Sveriges historia under andra världs-kriget, berättad genom de människorsom var med. Vi möter de allierade fly-garna och de flickor de förälskade sig i.Efter kriget följde några flickor med sinaflygare och började ett nytt liv i Amerika.Andra blev lämnade att föda sina barn iensamhet. Även barn som drabbades merdirekt av bombkriget har fått en röst.

Detta är en bok om ett skoningslöstkrig, om dramatiska nödlandningar,räddningsoperationer från ockuperatland och rymningar från fångläger. Framförallt är det dock en bok om människors möten i skuggan av kriget.Genom åtskilliga års arbete och forsk-ning, otaliga intervjuer och resor ger för-fattaren en bild av Sverige under kriget,en bild som för många tidigare var okänd.

Möklinta förr & nuFörfattare: Gunnar Larsson412 sidor, illustreradUtgiven på författarens eget förlag 2013ISBN 978-91-637-2715-3

För 15 år sedan 1998 utkom GunnarLarssons första sockenbeskrivning ”Enbok om Möklinta socken”. Redan då stoddet klart att det fanns mer material somborde komma fram och bli tillgängligtT.ex. sockenstämmoprotokollen, som behandlar allt som hade hänt och skullehända inom Möklinta socken. Protokollen

En tur längs Ramstigenfrån forntid till nutidFörfattare: Thomas Söderström87 sidor, illustreradUtgiven 2011, av Västansjö Cytogram-utvecklingISBN 978-91-637-0032-3

Uttrycket ”gammal som gatan” sägs be-skriva Västerlånggatan i Arboga. Om ut-trycket istället hade varit ”gammal somvägen” hade det kanske varit Ramstigensom beskrevs. Denna häradsväg härstam-mar sannolikt från förhistorisk tid, med iprincip samma sträckning då som nu frånArboga till Örebro. Boken tar läsaren medpå en tur längs Ramstigen genom Arbogakommun. Ett stort antal sevärdheterpasseras i form av historiska platser ochfornlämningar. T.ex. en kungsgård, en avlandets första industrier, flera stenålders-boplatser, hällristningar från bronsåldernoch en runsten. Vi får också möta treokända förbrytare, en handfull regenteroch spöken, rån och älvor som alla påolika sätt korsar vägen.

Norberg och Järnet- Bergsmännen och den medeltida industrialiseringenFörfattare: Ing-Marie Pettersson Jensen308 sidor, rikt illustreradUtgiven 2012 av Jernkontoret,Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie nr 46ISBN 978-91-977783-4-3

Detta är en arkeologisk studie av konti-nuitet och förändring i gruvbrytning ochbosättning 1000-1500. I mitten av 900-talet var Norbergs bergslag glest bebyggt,men i slutet av vikingatiden eller tidigmedeltid visar analyserna en betydandeexpansion av jordbruket. Baserat på da-teringen av de medeltida masugnarnaverkar 1200-talet ha varit den viktigasteexpansionsfasen för hyttdrift i området. Ibörjan av 1300-talet kan det ha funnits121 masugnar omkring Norberg. Undersenare delen av medeltiden, efter diger-döden, var totalt 30 procent av masug-narna nedlagda.

Den kristna ideologin bröt makten hosde lokala vikingatida stormännen ochupphävde deras starka kontroll över jär-nets väg till konsumenten. Detta bidrogtill att järnframställningen ökade ochfick hantverkare och järntillverkare attstärka sina sociala positioner. Dessa ak-törer hade också mycket att vinna på enallt starkare monarki. Utvecklingen avstäder och handel skapade helt nya vägaroch institutioner för järnets transportfrån hyttorna. Detta skapade förutsätt-ningar för bergsmännen att frigöra sigfrån de gamla strukturerna som kontrol-lerade gruvorna och handeln.

Efter digerdöden var det allt viktigareatt vara mer självförsörjande och att uppe-hålla sig på orten, vilket är anledningentill att den så kallade bergsmannaorgani-sationen stärkte sin position och blev do-minerande. Men samtidigt upphörde denförsta storskaliga industrialiseringen avNorbergs bergslag.

är alla bevarade och utgör en helt ovär-derlig kunskapskälla. Författaren har nuingående studerat alla protokollen, sam-manställt uppgifterna efter ämnesområ-den och redovisar dem i den nyutkomnaboken ”Möklinta förr & nu” med kom-mentarer och förklaringar i kronologisktidsföljd.

Även en mängd andra uppgifter urdomböcker och olika byhandlingar har iden nya boken kompletterat den tidigareutgivna sockenbeskrivningen. Fakta redo-visas kring Möklintas äldsta by, Forneby,och socknens första kapell. En fullständigredovisning finns av de personer som varmed vid ”Elfsborgs” andra lösen år 1613-1618. Andra avsnitt behandlar t.ex. ut-vandringen till Amerika och postgångeninom socknen. I en del av boken görGunnar Larsson ingående studier överbegravningsskick och gravvårdar i Mök-linta, i nuläget ett mycket värdefullt kun-skapsmaterial inför de förändringar somär gång på de flesta av länets kyrkogårdar.

25256NOTISER

NOTISER

Berättelserna från markerna - En antologi om järn, skog och kulturarv334 sidor, illustreradUtgiven 2013 av Bergslagens medeltids-museum, Norbergs kommunSkrifter från Bergslagens medeltids-museum 1.ISBN 978-91-971177-4-6

Denna publikation, som även är den för-sta utgåvan från Bergslagens medeltids-museum, består av ett stort antal artiklarom skog, järn och kulturarv. Trä och stålutgör alltjämt basnäringar av utomor-dentligt stor betydelse för Sverige. Så hardet varit genom historien och markernahar myllrat av människor som kolat,framställt järn, svedjat och mycket annat.Dessa näringar, och de kulturhistoriskaspåren efter alla dessa arbetande männi-skor, har länge lyfts av Gert Magnusson,såväl inom hans forskning som inomhans kulturmiljöarbete. Alla författarna,vänner och kollegor, tillägnar Gert Mag-nusson denna vänbok.

Modernismens mötesplatserText: Martin Åhrén Foto: Olle Norling72 sidor, illustreradUtgiven 2012 av Länsmuseet GävleborgISBN: 978-91-86169-06-0

Den här boken är en guide till några avmodernismens alla mötesplatser i Bergs-lagen. En guide till skolor, stadshus, sport-hallar, biografer och hotell. Men det ärockså en resa genom visioner, diskussioner,beslut och stolthet under en av de mest om-välvande perioderna i Bergslagens historia.Arkitekturen avslöjar lika mycket tidensideal som de höga ambitionerna och tronpå framtiden. Idag har folkparkernasspäckade evenemangskalendrar måhändaersatts av några få uppträdanden persommar. Neonskyltarna på Folkets hushar kanske förlorat sin lyskraft och teak-dörrarna på det lokala kaféet är byttamot bruna aluminiumportar. Men plat-serna finns kvar och de står alla somsymboler för liv och möten mellan män-niskor.

Bygd och bruk nr 134 sidor, illustreradUtgiven 2012 av hembygdsföreningarna iSkinnskattebergs kommun

Samtliga sju hembygdsföreningar inomSkinnskattebergs kommun har gått sam-man och ger nu ut den årligt utkommandetidskriften Bygd och Bruk. Föreningarnaupplever att samarbetet på många sätt gerett mervärde. Man lär känna varandra ochman lär av varandra i arbetet med att förakulturarvet vidare. Det första numret innehöll många intressanta och roliga artiklar. Tidskriften distribueras och säljsvia hembygdsföreningarna i Skinnskatte-bergs kommun.

Från berg till spik-Om spikens långa vandring från gruvatill smedjaEkomuseum Bergslagens järnskola för barn40 sidor, illustreradUtgiven 2012 av Ekomuseum BergslagenISBN978-91-637-0587-8

Den här boken handlar om hur mangjorde järn i Bergslagen för länge sedaninnan det fanns elektricitet. Visste du atten smed kan blåsa bort det onda om duslagit dig? Eller att barn förr i tiden oftafick hjälpa till vid gruvorna med någotsom heter skrädning? Boken berättar omhur man gjorde spik – innan det fannselektricitet, grävmaskiner och ordentligavägar.

Kulturarvsbrott och konstförfalskning- En beskrivning av en brottslighet somberör alla132 sidor, sparsamt illustreradUtgiven 2013 av RikspolisstyrelsenISBN 978-91-86791-08-7

Plundringar och stölder av kulturarvsfö-remål handlar ofta om stora värden ochliksom de flesta brott i övrigt så är eko-nomisk vinning den viktigaste drivkraf-ten för gärningsmannen. I ett globaltperspektiv jämförs brotten mot kulturar-vet, i ekonomisk omfattning, med narko-tikabrott, illegal vapenhandel ochmänniskohandel.

Konstförfalskningsbrotten är ofta svår-utredda och kräver åtgärder av specialex-pertis. Det finns tydliga tecken på attdenna typ av förfalskningsbrott ökar ochomsätter betydliga belopp.

Kulturarvsbrott inkluderande konst-förfalskning är en brottskategori somden enskilde polisen inte stöter på såofta. Förhoppningsvis kan denna skriftvara till hjälp när en sådan händelseändå inträffat. Handboken är i förstahand skriven för anställda inom polisenmen kan även vara av intresse för perso-ner utanför polisens organisation.

Med Hammare och Fackla XLIII350 sidor, illustreradUtgiven 2012 av Sancte Örjens GilleISSN 0543-2162

I detta nummer av Med Hammare ochFackla nr XLIII har artiklar publiceratsmed ett varierat innehåll, alla med an-knytning till bergshantering. Artiklarnaomspänner en väldig tidsrymd, från me-deltid till den samtida omstruktureringenav den svenska stålindustrin.

Utifrån ett Västmanlandsperspektiv ärdet framförallt tre artiklar som skallframhållas. Clas Ericson har skrivit enlång, utförlig och innehållsrik artikel omBrategården och om Bråfors Bergsmansby.I en artikel om Fagerstakoncernen får vita del av Otto Sternquists reflektionerkring koncernens bildande och dess upp-lösning. Av redogörelsen framgår att dehårdmetallenheter som ingick i koncer-nen successivt såldes i början av 1970-talet. Orvar Nyquist tar därefter över ien avslutande artikel och berättar hur detgick till när Seco Tools bildades. Ett skedesom han i högsta grad var engagerad i dåhan vid denna tid arbetade som bolagetsVD.

7 REDAKTIONSRUTA

POSTADRESS: Tidskriften Spaning,Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås.

BESÖKSADRESS: Karlsgatan 2, Västerås.

REDAKTÖRER:Ann Österberg, konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.Telefon 02139 32 88. E post ann.osterbergltv.se

Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef, Västmanlands läns museum.Epost carlmagnus.gaggeltv.se

ÖVRIG REDAKTION:

Dag Celsing, direktör, Västmanlandsmusiken.

Elisabeth Westerdahl, lantmästare och antikskribent.

Krister Ström f.d. länsmuseichef vid Västmanlands läns museum

HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN:Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

ANSVARIG UTGIVARE:Carl-Magnus Gagge, telefon 02139 32 71. E post carlmagnus.gaggeltv.se

MEDVERKANDE SKRIBENTERUtöver redaktionen medverkar:Jan Å Johansson, journalist.Bo Sandberg, antikvarie.Stellan Moberg, f.d. musiker i Västerås Sinfonietta.Märta Ramsten, musiketnolog, docent f.d chef Svenskt visarkiv.Marie-Louise Rodén, professor i historia.Per-Olov Sahl, musiker.Ann Lystedt, skribent.Bertil Olsson, underhållare, folkmusiker.Julia Bentling, skribent.Johan Redin, fil.dr.Tony Lorenzi, litteratur och konstvetare.Josefina Paulsson, riksspelman.Kenneth Sparr, fil.kand.

FOTO: Där inget annat nämns, Västmanlands läns museumLAYOUT OCH REDIGERING: m.a.o. marknadsföring, Tomas Gustavsson Bild & Form KORREKTUR: Ann Österberg och Carl-Magnus Gagge.ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen.

DISTRIBUTION: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet.Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna.

PRENUMERATIONER:Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem.Ring, skriv eller eposta din adress till spaningltv.se.

TRYCK: Edita Västerås.UPPLAGA: 5 000 exemplarUTGIVNING: 12 ggr per år

ISSN: 1651-2774

MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14, Västerås.Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej.För signerade artiklar ansvarar författarna.

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse. Skriv till Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

Berätta för ossHembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård.

Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Hembygdsförbundet ger ut. Spaning Länsmuseets ochHembygdsförbundets tidskrift som utkommer med etttvå nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

Ordförande i föreningen är UllaBritt Holmér och vice ordförande är Bengt Wallén. Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås telefon 02139 32 88Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterbergltv.se

Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv och bibliotek på Karlsgatan 2 i Västerås. På WestmannaArvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, verkstäder,vård och registreringslokaler.

I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktning på pedagogik, konst och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse och utveckling av verksamheten.

Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla ochväcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället.

Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygdsföreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö.

Västmanlands läns museumKarlsgatan 2, 722 14 Västerås. Telefon 02139 32 22 Epost: lansmuseetltv.seUtställningarna på Karlsgatan 2 är öppna tisdagonsdag, fredag kl 1017, torsdag kl 1020,lördagsöndag kl 1216. Samma tider på entrétorget och museibutiken med viss begränsning av öppettider i kaféet..Faktarum och arkiv helgfri tisdagfredag kl 1016.

WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 35, Hallstahammar. Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 02139 32 22. Fax 0220247 51.

TEMA MUSIK

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING www.hembygd.se/vastmanland

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM www.vastmanlandslansmuseum.se

Avsändare: Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås