S O C I E TA S   H E R A L D I C A   S C A N D I N AV I C AHeraldisk Selskab • Heraldinen Seura • Skjaldfræðafélagið

Heraldisk Selskap • Heraldiska Sällskapet

H E R A L D I S K T I D S S K R I F T

B I N D 2 • N R 13 • 19 6 6

Heraldica Varia

Heraldica Varia Nytt ambets1Japen for

biskop Giertz

1 samband med biskopen i Goteborgs stift tjg. eo. hovpredikanten m.m. Bo Harald Giertz' 60-l'trsdag den 31 aug. 1965 offent­liggjordes dennes nya ambetsvapen, teek­nat oeh delvis utarbetat av var medlem Bengt Olof /(iilde.

Det ar en sedan 1200·talet kand tradi· tion inom den vasterlandska kristenheten , att heraldiska vapen brukas for biskops­ambeten oeh domkyrkor (det tidigaste svenska ar Uppsala domkyrkas fran 1301), vilken hrlllits yid makt i synnerhet inom de romersk·katolska oeh anglikanska kyr· korna. Brukct av kvadrerade ambetsvapen synes doek hava upphort i Sverige efter reformationen; darcmot anvande arke· biskopar oeh biskopal' i synnerhet under stormaktstiden sigil! med heraldiska mo­tiv oell sedan 1818 hava samtliga arke· biskopar (med undantag fOr J. A. Ekman, t 1913, oeh tills vidare G. A. E. Hultgren - jfr HT nr 9 s. 382) fOrt vapcn i egenskap av ledamoter i andliga standet av Kungl. Serafimerorden. Biskop Giertz' vapen 'ar emellertid ett av de fOrsta mo­derna biskopsvapen, som fullstiindigt an· knyter till den medeltida traditionen med en kvadrerad skold, vari stiftsvapnet star i forsta oeh fjarde faltet oeh slakt­vapnet (eller personliga d:o) i andra oeh tredje (jfr HT nr 8 s. 365). 1 avsaknad av egentligt slaktvapen hade namligen arke­biskoparna Soderbloms, Eidems oeh Bri­lioths serafimervapen med olika andra oeh tredje fait blott skenbart anknutit till denna (jfr A. Berghman, Borgerlig vapenrulla, 1950, s, 21; Goteborgs-Posten 9/11 1959, s. 13).

Biskop Giertz' fullstandiga vapen be· strlr av en skold, timbrerad med mitra oeh krakla, vartill kommer ett personligt valsprak. Vapnet fOr Goteborgs biskops­ambete oeh stift utarbetades av Riksar· kivets heraldiska sektion den 1 nov 1963 med den modern a kraklan fdln 1955 sa-

som fOrebild oeh med foljande beskriv­ning: .1 blatt faIt stralkransen av en sol, i vilken ett liksidigt triangulart faIt (Gudsiiga) inskrivits, bada av guide (C. H. Martling m. n., Till Bo Giertz 31 augusti

1965, Uppsala 1965, s. IV). Det ingar i den serie stiftsvapen for de 13 svenska stiften, som faststallts under senare ar (Goteborgs-Posten 14/10 1965, s. 23).

Biskopens personliga eller slaktvapen har utarbetats av B. O. Kalde oeh be­skrives salunda: >I rott fait en uppslagen bok av silver med snitt av guld overlagd ett balkvis stallt svard av si lver med faste av guld« (a.a., s. IV). Skiildemarket syftar dels pa Giertz som en stridbal' fOrsvarare av Guds oeh Bibelns Ord, dcls p~l ger­manernas apostel Bonifatius, arkebiskop av Mainz, som yid sin martyrdod ~lr 755 hiill evangelieboken over sitt huvud. S:t Bonifatii dods- oell minnesdag ar den 5 juni, som i den nya svenska alma­naekan bar namnet Bo. Valspr~lket • Vcr· bum erucis Dei virtus « (Talet om kOl'set ar en Guds kraft) ar hamtat fran 1. Kor. 1:18.

149

Heraldica Varia Nytt ambets1Japen for

biskop Giertz

l samband med biskopen i Goteborgs stift tjg. eo. hovpredikanten m.m. Bo Harald Giertz' 60-årsdag den 31 aug. 1965 offent­liggjordes dennes nya ambetsvapen, teck­nat och delvis utarbetat av vår medlem Bengt Olof Kilide.

Det ar en sedan 1200·talet kand U·adi· tion inom den vasterlandska kristenheten , att heraldiska vapen brukas for biskops­ambeten och domkyrkor (det tidigaste svenska ar Uppsala domkyrkas från 1301), vilken hållits vid makt i synnerhet inom de romersk·katolska och anglikanska kyr· korna. Bruket av kvadrerade ambetsvapen synes dock hava upphort i Sverige efter reformationen; daremot anvande arke· biskopar och biskopal' i synnerhet under stormaktstiden sigiII med heraldiska mo­tiv och sedan 1818 hava samtliga arke· biskopar (med undantag fOr J. A. Ekman, t 1913, och tills vidare G. A. E. Hultgren - jfr HT nr 9 s. 382) fOrt vapen i egenskap av ledamoter i andliga ståndet av Kungl. Serafimerorden. Biskop Giertz' vapen 'ar emellertid ett av de fOrsta mo­derna biskopsvapen, som fullstiindigt an· kny ter till den medeltida traditionen med en kvadrerad skold, vari stiftsvapnet står i forsta och fjarde faltet och slakt­vapnet (eller personliga d:o) i andra och tredje (jfr HT nr 8 s. 365). 1 avsaknad av egentligt slaktvapen hade namligen arke­biskoparna Soderbloms, Eidems och Bri­lioths serafimervapen med olika andra och tredje fait blott skenbart anknutit till denna (jfr A. Berghman, Borgerlig vapenrulla, 1950, s, 21; Goteborgs-Posten 9/Il 1959, s. 13).

Biskop Giertz' fullstandiga vapen beo står av en skold, timbrerad med mitra och krak la, vartiII kommer ett personligt valspråk. Vapnet fOr Goteborgs biskops­ambete oeh stift utarbetades av Riksar· kivets heraldiska sektion den 1 nov 1963 med den moderna kraklan fdln 1955 så-

som fOrebild och med foljande beskriv­ning: .1 blått faIt strålkransen av en sol, i vilken ett liksidigt triangulart faIt (Gudsiiga) inskrivits, båda av guld« (C. H. Martling m. [l., Till Bo Giertz 31 augusti

1965, Uppsala 1965, S. IV). Det ingår i den serie stiftsvapen for de 13 svenska stiften, som faststalIts under senare år (Goteborgs-Posten 14/10 1965, S. 23).

Biskopens personliga eller slaktvapen har utarbetats av B. O. Kalde och be­skrives sålunda: >I rott fait en uppslagen bok av silver med snitt av guld overlagd ett balkvis stalIt svard av si lver med faste av guld« (a.a., S. IV). Skiildemarket syftar dels på Giertz som en strid bal' fOrsvarare av Guds och Bibelns Ord, dels på ger­manernas apostel Bonifatius, arkebiskop av Mainz, som vid sin martyrdod år 755 hiill evangel ieboken over sitt huvud. S:t Bonifatii dods- och minnesdag ar den 5 juni, som i den nya svenska alma­nackan bar namnet Bo. Valspråket • Ver· bum crueis Dei virtus « (Talet om korset ar en Guds kraft) ar hamtat från 1. Kor. 1:18.

149

Varia

Slakten Gicrtz antages leda sitt ur­sprung fdn Tyskland, men dess aldste kande stamfader ar guldsmeden i Lund Peter Giertz, t 1710 (Svenska slaktkalen­dern 1938, s. 329). Nagot vapen ar ej tidigare kant inom slakten, om man bort­ser fri'tn det biskopens fader, professorn med. d :r Knut Harald Giertz (1876-1950) fbrde som frimurare. I likhet med de fIe­sta frimurarvapen var emellertitl detta genom sitt motivval - styckad av silver, vari en rod ros, och svart, vari en dod­skalle av silver, och darover en med en femuddig stjarna av silver belagd svart ginstam; valsprak: >Excelsior« ([John M. Pahlman), Frimurare Vapen, IX. Frimu­rareprovinsen, Fjarde serien, Svenska Stora Landslogen, 6. h., Stockholm 1933-35, s. 22) - att anse sasom personligt, varfOr biskopen i stall et fOr att omarbe­ta detta valt ett helt nytt vapen .

L.P-n.

Skoldemdlare

Konstnaren David Friefeldt utstallde sist­lidna november under tva veekor olje­mi'llningar och teekningar i Galleri Snick­arbaeken 2 i Stockholm. Till denna ut­stallning hade han fogat en avdelning heraldik. Den bestod av fotografier av de serafimervapenplatar, som han alltsedan 1914, da Adam Lewenhaupt var rikshe­raldiker, utfort till Kungl. Maj:ts Orden . Den sista av honom fiirdigstallda vapen­pIat, som upphangts i Riddarholmskyr­kan, ar den for framlidne hertigen av Sodermanland, prins Wilhelm. Det var salunda ett livsverk, omspannande mer an ett halvt sekel, som man fiek tilWille att bese. Kollektionen omfattade 150 nummer oeh bar i lika ml'tn vittne om konstnarens flit och hans fortrogenhet med uppgiften. Lagger man hartill att han l·estaurerat flera aldre serafimerva­penpIatar samt att han anlitats som skol­demalare i forekommande fall av Rid­darhuset oeh i stor utstraekning av Sven­ska Frimurareorden, framstar omfattnin­gen av hans heraldiska insatser an tyd­ligare. G. Sch.

150

Frimarke

Ett nytt frimarke med ett styeke person­heraldik insatt i bakgrunden till ett por­tratt oeh teeknat av en konstnar med of­ficiell anknytning till modern heraldik utgavs av det svenska postverket den 15 januari 1966. Anledning var l00-arsdagen av arkebiskop Nathan Soderbloms fodelse. Portrattet visar arkebiskopen i ornat; vapnet ar hans sel·afimervapen, den kva­drerade skolden med biskopsambetets tra­ditionella kors oeh Soderbloms person­liga bilder Trono kyrka oeh S:t Goran oeh draken (se narmare harom B. O. Kalde: Series archiepiscoporum upsalien­sis, HT 9 sid. 382). Konstnar ar Stig As­berg (f. 1909), framsti'lende grafiker oeh sedan hosten 1963 suppleant i Statens heraldiska namnd. H. S-r.

Nationalfugle

Nar man taler om .nationalsymbolerc ,

mener man i reglen rigsvabenet og stats­flaget, herunder v<1benfigurer og £Iagets farvekombination som lj1lse komponenter. Men der er andre nationale symboler, flere end man normalt gj1lr sig klart.

Der er f. eks. visse attributter: specielle kroneformer, Wilhelm Tells armbrj1lst,

Varia

Slakten Gicrtz antages leda sitt ur­sprung från Tyskland, men dess aldste kande stamfader ar guldsmeden i Lund Peter Giertz, t 1710 (Svenska slaktkalen­dem 1938, s. 329). Något vapen ar ej tidigare kant inom slakten, om man bort­ser frrm det biskopens fader, professom med. d :r Knut Harald Giertz (1876-1950) fbrde som frimurare. I likhet med de fle­sta frimurarvapen var emellertit! detta genom sitt motivval - styckad av silver, vari en rod ros, och svart, vari en dod­skalle av sil vel', och darover en med en femuddig stjarna av silver belagd svart ginstam; valspråk: >Excelsior« ([John M. Påhlman), Frimurare Vapen, IX. Frimu­rareprovinsen, Fjarde serien, Svenska Stora Landslogen, 6. h., Stockholm 1933-35, s. 22) - att anse sasom personligt, varfOr biskopen i stallet fOr att omarbe­ta detta valt ett helt nytt vapen .

L.P-n.

Skoldemålare

Konstnaren David Frie/eldt utstallde sist­lidna november under två veckor olje­målningar och teckningar i Galleri Snick­arbacken 2 i Stockholm. Till denna ut­stal!ning hade han fogat en avdelning heraldik. Den bestod av fotografier av de serafimervapenplåtar, som han al!tsedan 1914, då Adam Lewenhaupt var rikshe­raldiker, utfOrt till Kung!. Maj:ts Orden . Den sista av honom fiirdigstal!da vapen­plåt, som upphangts i Riddarholmskyr­kan, ar den for framlidne hertigen av Sodermanland, prins Wilhelm. Det var sålunda ett livsverk, omspannande mer an ett halvt sekel, som man fick tillHille att bese. Kollektionen omfattade 150 nummer och bar i lika mån vittne om konstnarens flit och hans fortrogenhet med uppgiften. Lagger man hartill att han 1"estaurerat flera aldre serafimerva­penplåtar samt att han anlitats som skol­demålare i forekommande fall av Rid­darhuset och i stor utstrackning av Sven­ska Frimurareorden, framstår omfattnin­gen av hans heraldiska insatser an t yd­ligare. G. Sch.

150

Frimarke

Ett nytt frimarke med ett stycke person­heraldik insatt i bakgrunden till ett por­tratt och tecknat av en konstnar med of­ficiel! anknytning till modem heraldik utgavs av det svenska postverket den 15 januari 1966. Anledning var l00-årsdagen av arkebiskop Nathan Soder bloms fodeise. Portrattet visar arkebiskopen i ornat; vapnet ar hans sel·afimervapen, den kva­drerade skolden med biskopsambetets tra­ditionella kors och Soderbloms person­liga bilder Trono kyrka och S:t Goran och draken (se narrnare harom B. O. Kalde: Series archiepiscoporum upsalien­sis, HT 9 sid. 382). Konstnar ar Stig As­berg (f. 1909), framstående grafiker och sedan hosten 1963 suppleant i Statens heraldiska namnd. H. S-r.

Nationalfugle

Når man taler om »nationalsymbolerc ,

mener man i reglen rigsvåbenet og stats­flaget, herunder våben figurer og flagets farvekombination som løse komponenter. Men der er andre nationale symboler, flere end man normalt gør sig klart.

Der er f. eks. visse attributter: specielle kroneformer, Wilhelm Tel!s armbrøst,

l'ortugals armillarsfa:re. Der er ordens­tegn og milita:re kendingsma:rker. Bog­stav- eller farvekombinationer: Frankrigs RF og Tysklands sort-hvidt. Visse kvali­tetsma:rkninger: det danske lur-ma:rke. Blomster : de Britiske 0ers l"Ose, tidsel, treklfllver og p:1skelilje (eller porre) . Kunst­cllel' bygningsva:rker: Roms ulvinde, Eif­feltl'trnet, Frihedsgudinden. Dyr: den gal­liske hane, den russiske bjfllrn. Mytiske personifika tioner: Marianne, Germania, John Bull , Uncle Sam. Og sikkert m ange andre slags. Men gra:nsen kan va:re sva:r at drage: Hvad er nationalsymbolsk, og hvad ikke?

P l't e t enkelt omdlde har man i de se­neste l't r spgt at bringe system i tingene, sl'tledes at man kan svare klart p l't de tte spfllrgsmal, og dette omr~lde er fuglene. P l't en kongres i Tokio 1960 opfordrede den Internationale Komite for Fuglefredning (CIPO) alle lande til at kare sig en na­tionalfugl. Godt en snes sta ter har hidtil fulgt opfordringen, de fleste vistnok isa:r gennem deres ornitologiske selskaber, evt. i forbindelse med meningsml'tlinger via presse, radio og television (sl'tledes i Nor­ge, Sverige, Storbritannien og Venezuela). R esultaterne er imidler tid officielle, til­trM t af p l'tga:ldende lands undervisnings­ministerium (f. eks. Danmark) eller sam­lede regering (f. eks. Sydafrika), sl'tledes at der i hvert tilfa:lde virkelig er tale om en . nationalfuglc, svarende til national­sang, nationalflag m . m. I nogle af lan­dene er nationalfuglen blevet totalfredet.

Den fugl som kl'tres kan va:re det pl't­ga:ldende lands almindeligste fugl (som Danmarks Sangla:rke), cller det kan va:re en fugl del' ikke lever andre steder. Fug­len kan va:lges for sin sja:ldenheds eUer skfllnheds skyld (0strigs SflIlvhejre, f. eks.), eller fordi den stl'tr nationens hjerte na:r og spiller en rolle i legende, folklore, kunst og digtning. Det er f . eks. i udpra:get grad tilfa:ldet med Storbritanniens RflId­hals, Robin Redb1'east, som under lands­omfa ttende interesse blev k l'tret med over­va:ldende fl ertal blanclt de foresIaede kan­dida ter.

Flere af de valgte fugle var . nationalec i forvejen, et par enclcla regula:rt h eral-

Varia

diske, sl'tledes de Forenede Sta ters Hav­flIrn, som har va:ret Statemes vl'tbendyr si­den 1782, og Islands J agtfalk, som sad i landets vl'tben 1903- 19 og har givet navn til den islandske Falkeorden. En pl'tfugl set forb-a med h alen sIaet ud blev anven dt som vabendyr af den sidste konge af Bur­ma og h ar, siden landet i 1947 blev en selvsta:ndig republik, siddet i pra:siden­tens flag.

Ogsl't fuglens dimensioner kan spille ind: Luxembourg kl'trede sig Fuglekon­gen, fordi den er Europas mindste fug!. - Her fflllger den komplette liste (pr, september 1965):

Belgien: Tl'trn[alk, Falco tinnunculus. Burma: Grflln Pl'tfugl, Pavo muticus

spicifer. Ceylon: Ceylonsk Junglehfllne, Callus

lafayettii. Danmark: Sangla:rke, Alauda arvensis. Estiske Sovjetrepublik: Landsvale,

H i'rundo rus tica. Finland : Har hidtil ikke k l'tre t nogen

nationalfugl. Forenede Stater: Hvidhovedet Havflll11,

Haliaetus leucocephaltls . Guatemala: Quetzal, Pharomachrus

mocino. Hawaii: H awaiigl'ts, Nesochen sandvi­

censis. Indien: Indisk Pl'tfugl, Pavo crista tus.

Danmarhs nationalfugl har for lamgst gjort sin entre i den egentlige hemldih: Lerhe, Le1'che, Lerche. Et n)'ere ehsempel e1' det viiben som honsejlsp1'll!sident J. C. Christensen tog sig, da han i 1905 mod­tog Storhorset af Dannebrog: i blllt felt en sanglcerhe over tre hornneg, alt Sfll lv. Teg-

ning af Clews Bering.

151

l'ortugals armillarsfære. Der er ordens­tegn og militære kendingsmærker. Bog­stav- eller farvekombinationer: Frankrigs RF og Tysklands sort-hvidt. Visse kvali­tetsmærkninger: det danske lur-mærke. Blomster : de Britiske Øers l"Ose, tidsel, trekløver og påskelilje (eller porre) . Kunst­eIIel' bygningsværker: Roms ulvinde, Eif­feltårnet, Frihedsgudinden. Dyr: den gal­liske hane, den russiske bjØrn. Mytiske personifika tioner: Marianne, Germania, John Bul! , Unde Sam. Og sikkert m ange andre slags. Men grænsen kan være svær at drage: Hvad er nationalsymbolsk, og hvad ikke?

På e t enkelt område har man i de se­neste år søgt at bringe system i tingene, således at man kan svare klart p å de tte spørgsmål, og dette område er fuglene. På en kongres i Tokio 1%0 opfordrede den Internationale Komite for Fuglefredning (CIPO) alle lande til at kåre sig en na­tional/ugl. Godt en snes sta ter har hidtil fulgt opfordringen, de fleste vistnok især gennem deres ornitologiske selskaber, evt. i forbindelse med meningsmålinger via presse, radio og television (således i Nor­ge, Sverige, Storbritannien og Venezuela). R esultaterne er imidler tid officielle, til­tråd t af pågældende lands undervisnings­ministerium (f. eks. Danmark) eller sam­lede regering (f. eks. Sydafrika), således at der i hvert tilfælde virkelig er tale om en . nationalfuglc, svarende til national­sang, nationalflag m . m. I nogle af lan­dene er nationalfuglen blevet totalfredet.

Den fugl som kåres kan være det på­gældende lands almindeligste fugl (som Danmarks Sanglærke), eller det kan være en fugl der ikke lever andre steder. Fug­len kan vælges for sin sjældenheds eller skønheds skyld (Østrigs Sølvhejre, f. eks.), eller fordi den står nationens hjerte nær og spiller en rolle i legende, folklore, kunst og digtning. Det er f . eks. i udpræget grad tilfældet med Storbritanniens Rød­hals, Robin Redb1'east, som under lands­omfa ttende interesse blev k året med over­vældende fl ertal blandt de foreslåede kan­dida ter.

Flere af de valgte fugle var . nationalec i forvejen, et par endda regulært h eral-

Varia

diske, således de Forenede Sta ters Hav­Ørn, som har været Staternes våben dyr si­den 1782, og Islands J agtfalk, som sad i landets våben 1903- 19 og har givet navn til den islandske Falkeorden. En påfugl set forfra med h alen slået ud blev anven dt som våbendyr af den sidste konge af Bur­ma og h ar, siden landet i 1947 blev en selvstændig republik, siddet i præsiden­tens flag.

Også fuglens dimensioner kan spille ind: Luxembourg kårede sig Fuglekon­gen, fordi den er Europas mindste fugl. - Her fØlger den komplette liste (pr, september 1965):

Belgien: Tårnfalk, Falco tinnunculus. Burma: Grøn Påfugl, Pavo muticus

spicifer. Ceylon: Ceylonsk Junglehøne, Gallus

lafayettii. Danmark: Sanglærke, Alauda arvensis. Estiske Sovjetrepublik: Landsvale,

H i'rundo rus tica. Finland : Har hidtil ikke kåre t nogen

nationalfugl. Forenede Stater: Hvidhovedet Havøl11,

Haliaetus leucocephaltls . Guatemala: Quetzal, Pharomachrus

mocino. Hawaii: H awaiigås, Nesochen sandvi­

censis, Indien: Indisk Påfugl, Pavo crista tw,

Danmarks nationalfugl har for længst gjort sin entre i den egentlige hemldik: Lerke, Le1'che, Lercke, Et n)'ere eksempel e1' det våben som konsejlsp1'æsident ], C, Christensen tog sig, da han i 1905 mod­tog Storkorset af Dannebrog: i blåt felt en sanglærke over tre kornneg, alt sølv, Teg-

ning af Claus Bering.

151

Varia

Island: Jagtfalk, Falco rusticolus. Japan: Japansk Fasan, Phasianus col­

chicus versicolo1'. Korea: Koreansk Husskade, Pica pica

japonica. Luxembourg: Fuglekonge, Regulus l'e-

gulus. Malta: BH'tdrossel , M onticola solitarius. Nederland: Skestork, Plataea leucorodia . Nord Irland: Strandskade, Haematopus

ostralegus. Dette er den samme som Tjaldur, der i forvejen, om end uof­ficielt, er Fa:rpernes nationale fug!.

Norge: Fossekall, p~l dansk Vandsta:r, Cinclus cinclus . Ved den afstemning som Ktingkastningen foretog, indkom over 5000 skriftlige tilkendegi velser med ialt 62 forskellige foreslaede fug­le. Men Cinclus cinclus var overlegent nummer et.

Storbritannien: Rpdhals, Erithacus 1'U­becula.

Sverige: Koltrast, p~l dansk Solso1't, Tur­dus menda. To afstemninger, en fo-1'etaget af . Dagens Nyhete1'«, en an­den af landets ornitologer, gay sam­me resultat. Afstemningerne skete i april, hvor Turdus merulas skpnne, smeltende sang hpres overalt i haver og ved huse, varslende varens komme.

Sydafrika: Stanleytrane, Anthl'Opoides paraclisea.

Tyskland: Hvid Stork, Ciconia ciconia. Venezuela: Almindelig Trupial, Icterus

ictel·us. 0strig: Splvhejre, Egretta alba. 0sttig

havde tidligere kliret sig Landsvalen , men denne overgik til den Estiske Sovjetrepublik.

Internationalt Akademi for Heraldik

S.T.A.

I 1949 stiftede en kreds af fransktalende heraldikere Academie lnlernationale cl'He­ralclique med det formal at skabe et cen­trum for heraldiske studier, i Frankrig savel som andetsteds, og gpre resultateme af sadanne studier tilga:ngelige for et vi­dere publikum. Akademiets hjemsted Vat·

152

Paris, og medlemstallet fastsattes til 50 + .associerede « medlemmer. I 1965 a:ndredes statutterne; hjemstedet blev Schweiz, og medlemstallet udvidedes til 75.

Akademiets fprste pra:sident var en belgier, baron C. Stalins, kendt bl. a. som forfatter til den 6-sprogede heraldiske ord­bog Vocabulahe-Atlas heraldique en six langues (fransk, engelsk, tysk, spansk, ita­liensk, hollandsk), 1952. Han efterfulgtes efter sin dpd af den fremragende franske kender af middelalderlig heraldik Paul Adam-Even, eller Paul Aclam som han ogsa kaldte sig (se HT nr. 11 p. 28, 1965). Efter dennes dpcl i j uli 1964 blev schweizeren Leon jequiel' - som sam­men med Paul Adam bl. a. har udgivet Un arm01'ial tranrais du Xllle siecle, I'Ar­m01'ial Wijnbergen, 1951-54 - valgt til pra:sident.

Det lader sig ikke pasta, at Akademiet har gjort sig bema:rket ved nogen hek­tisk aktivitet, i alle fald ikke udadtil. De . udstillinger, lidsskrifter, rundskrivelser, samt videnskabelige og kunslneriske pub­likalioner« det laler om i sin formalspara­graf, har ikke va:ret mange. Akademiets organ er det schweiziske Archivum He­ralclicum (oplag ca. 900) og her publiceres den afhandling som hvert nyt akademi­medlem bpr levere.

Akademiets medlemmer, som i pjeblik­ket repra:sen terer o. 33 forskellige lande, bestar hovedsagelig af person er der har ydet en indsats sam heraldiske forskere og skribenter, bekla:der officielle heraldi­ske poster i deres hjemland, eller spiller en rolle inden for dettes heraldiske for­eningsliv. Den fprste skandinav som blev medlem, allerede kort efter Akademiels stiftelse, var Gustat von Numers i Fin· land. Senere indvalgtes Hans Krag i Norge, Arvicl Berghman i Sverige og Paul Wanning i Danmark, i 1964 yderli­gere C. C. U. Scheffer og Aclam Hey ­mowshi, begge Sverige, og i 1965 Jflrgen Mathiesen, Norge, og Sven Tito Achen, Danmark. Endelig bpr det na:vnes, at den Apostoliske Delegat i Skandinavien, a:rkebiskop Bruno Heim, er medlem af Akademiets styrelse.

S.T.A.

(

Varia

Island: Jagtfalk, Falco rusticolus. Japan: Japansk Fasan, Phasianus col­

chicus versicolo1'. Korea: Koreansk Husskade, Pica pica

japonica. Luxembourg: Fuglekonge, Regulus l'e-

gulus. Malta: Blådrossel, M onticola solitarius. Nederland: Skestork, Plataea leucorodia . Nord Irland: Strandskade, Haematopus

ostralegus. Dette er den samme som Tjaldur, der i forvejen, om end uof­ficielt, er FærØernes nationale fugl.

Norge: FossekalI, på dansk Vandstær, Cinclus cinclus . Ved den afstemning som Klingkastningen foretog, indkom over 5000 skriftlige tilkendegivelser med ialt 62 forskellige foreslåede fug­le. Men Cinclus cinclus var overlegent nummer et.

Storbritannien: Rødhals, Erithacus 1'U­becula.

Sverige: Koltrast, p å dansk Solsort, Tur­dus menda. To afstemninger, en fo­retaget af . Dagens Nyheter«, en an­den af landets ornitologer, gav sam­me resultat. Afstemningerne skete i april, hvor Turdus merulas skØnne, smeltende sang hØres overalt i haver og ved huse, varslende vårens komme.

Sydafrika: Stanley trane, Anthl'Opoides paradisea.

Tyskland: Hvid Stork, Ciconia ciconia. Venezuela: Almindelig Trupial, Icterus

ictel·us. Østrig: Sølvhejre, Egretta alba. Østlig

havde tidligere khet sig Landsvalen , men denne overgik til den Estiske Sovjetrepublik.

Internationalt Akademi for Heraldik

S.T.A.

I 1949 stiftede en kreds af fransktalende heraldikere Academie Internationale d'He­raldique med det formål at skabe et cen­trum for heraldiske studier, i Frankrig såvel som andetsteds, og gøre resultaterne af sådanne studier tilgængelige for et vi­dere publikum. Akademiets hjemsted vm'

152

Paris, og medlemstallet fastsattes til 50 + .associerede « medlemmer. I 1965 ændredes statutterne; hjemstedet blev Schweiz, og medlemstallet udvidedes til 75.

Akademiets fØrste præsident var en belgier, baron G. Stalins, kendt bl. a. som forfatter til den 6-sprogede heraldiske ord­bog Vocabulahe-Atlas heraldique en six langues (fransk, engelsk, tysk, spansk, ita­liensk, hollandsk), 1952. Han efterfulgtes efter sin død af den fremragende franske kender af middelalderlig heraldik Paul Adam-Even, eller Paul Adam som han også kaldte sig (se HT nr. Il p. 28, 1965). Efter dennes død i juli 1964 blev schweizeren Leon Jequiel' - som sam­men med Paul Adam bl. a. har udgivet Un arm01'ial franr;ais du XIlle siecle, l'A r­m01'ial Wijnbergen, 1951-54 - valgt til præsident.

Det lader sig ikke påstå, at Akademiet har gjort sig bemærket ved nogen hek­tisk aktivitet, i alle fald ikke udadtil. De • udstillinger, tidsskrifter, rundskrivelser, samt videnskabelige og kunstneriske pub­likationer« det taler om i sin formålspara­graf, har ikke været mange. Akademiets organ er det schweiziske Archivum He­raldicum (oplag ca. 900) og her publiceres den afhandling som hvert nyt akademi­medlem bør levere.

Akademiets medlemmer, som i Øjeblik­ket repræsen terer o. 33 forskellige lande, består hovedsagelig af personer der har ydet en indsats som heraldiske forskere og skribenter, beklæder officielle heraldi­ske poster i deres hjemland, eller spiller en rolle inden for dettes heraldiske for­eningsliv. Den fØrste skandinav som blev medlem, allerede kort efter Akademiets stiftelse, var Gustaf von Numers i Fin· land. Senere indvalgtes Hans Krag i Norge, Arvid Berghman i Sverige og Paul Wanning i Danmark, i 1964 yderli­gere C. G. U. Scheffer og Adam Hey ­mowshi, begge Sverige, og i 1965 Jørgen Mathiesen, Norge, og Sven Tito Achen, Danmark. Endelig bØr det nævnes, at den Apostoliske Delegat i Skandinavien, ærkebiskop Bruno Heim, er medlem af Akademiets styrelse.

S.TA.

(

[da] Dette materiale er beskyttet af ophavsret. Det kan downloades, lagres og udskrives til personlig brug og til ikke- kommerciel brug i forbindelse med undervisning og forskning. Bearbejdning, tilgængeliggørelse samt fremstilling af kopier er ellers kun tilladt i det omfang, der følger af lov eller aftale.

[no] Dette materialet er beskyttet av opphavsrett. Det kan lastes ned, lagres og skrives ut for personlig bruk og for ikke-kommersiell bruk i forbindelse med undervisning og forskning. Bearbeidning, tilgjengeliggjøring og fremstilling av kopier er ellers bare tillatt i den grad som følger av lov eller avtale.

[sv] Detta material är skyddat av upphovsrätt. Det får laddas ned, sparas och skrivas ut för enskilt bruk samt för icke- kommersiellt bruk i samband med undervisning och forskning. Bearbetning, tillgängliggörande samt fram-ställning av kopior är i övrigt bara tillåtet i den utsträckning som följer av lag eller avtal.

[en] This material is protected by copyright. It may be downloaded, saved and printed for personal use and for non- commercial use in connection with teaching and research. Altering, making it available or producing copies is otherwise only permitted to the extent that follows from law or contract.