Knutsgillet i SigtunaDet finns inga dokument bevarade som berättar om det medeltida Knutsgillet i Sigtuna, men dess sigillstamp i brons finns kvar och tillhör Statens historiska museum i Stockholm, (bilden).

Sigillbilden visar den danske helgonkungen S:t Knut, skägglös, krönt, sittande på en tron. I höger hand håller han en liljeformad spira och i vänster ett krönt riksäpple.

Stampen är Sveriges äldsta i sitt slag från omkring år 1300.

Medeltidsgillena hade speciella helgon som skyddspatroner, bland andra de tre nordiska martyr- och helgonkungarna S:t Olof från Norge, S:t Erik från Sverige och S:t Knut från Danmark.

Erik är identisk med Erik Jedvardsson, Erik den helige, mördad i Uppsala 1160. Olof är Olav Haraldsson som föll i Stiklastad 1030. Knut erbjuder tre danska helgongestalter med namnet Knud; Knud kung, hans brorson Knud hertig eller Knud Magnusen.

Medeltida kvarnar

Fotograf: Okänd

Redan de medeltida kvarnarna var så kallade stolpkvarnar där hela kvarnhuset vreds runt mot vinden. På andra kvarnar vreds bara kvarnhusets övre del, så kallade hättkvarnar. Ibland kallas de ”holländare”.

En kvarn av denna typ fanns vid Rolsta utmed Odensalavägen i Märstas norra del. Den flyttades dit från Rörstandsområdet i Stockholm på 1880-talet, men brann ner i början av 1960-talet. En annan väderkvarn som fanns länge i drift vid Ista i Odensala. Kvarhuset står kvar än idag.

Väderkvarnar fanns lite här och där i omgivningarna och fortfarande kan man se rester av kvarnhus och fundament i gårdsbyarna. Sätuna gård byggde sin kvarn så sent som 1875. Den placerades på höjden norr om det nuvarande bostadsområdet med adress Sätunavägen.

Kvarnen fanns kvar åtminstone 1925, men revs därefter. Intill kvarnen byggdes mjölnarens bostad som fanns kvar ännu på 1980-talet. Husgrund och bärbuskar från trädgården kan ses fortfarande bakom barndaghemmet.En av de stora kvarnarna låg vid Måby gård och drevs första av vattenkraft från Märstaån, senare av ånga och på slutet av el.

Runforskare Helmer Gustafsson

Detta är runforskaren Helmer Gustafsson. Som pensionär arbetar han vid Sigtuna museum med att tolka hundratals runtecken på så kallade lösfynd från utgrävningarna i "svarta jorden" i Sigtuna. I handen håller han ett helt unikt fynd, en runtrissa av trä.

Forskarna funderade länge över vad den använts till. Helmer Gustafsson går i god för att det är vårt hittills äldsta kända pedagogiska hjälpmedel. Kort sagt ett läromedel för att undervisa i att skriva och läsa runtecken från det nordiska runalfabetet med 16 tecken och som använts under 1000-talet på så gott som alla runstenar i våra trakter.

Metoden att undervisa med grupper av tecken stämmer ganska bra med hur vi själva tusen år senare lärde oss läsa och stava de första orden.

Postdiligensen mellan Märsta och Sigtuna 1910

Fotograf: Okänd

Fram till 1918 transporterades posten från järnvägsstationen i Märsta till postkontoret vid Gröna gränd i Sigtuna med denna postskjuts.

Resan tog drygt en timme och resande som ville följa med fick betala en krona. Postiljonen på bilden hette Oscar Jonsson och posthästen hette Göta.

S:t Pers kyrkoruin i början på 1900-talet

Fotograf: Okänd

Aluddens mjölkkor på betesmarker vid S:t Pers kyrkoruin i början på 1900-talet.

S:t Pers kyrka brukar beskrivas som Upplands första domkyrka, med namn efter aposteln Petrus. Den byggdes i gråsten i början av 1100-talet och upphörde som biskopskyrka 1164 när ärkesbiskopsätet flyttades till Uppsala.

Efter reformationen fick kyrkan förfalla och stod som ruin redan i mitten av 1600-talet.

Nu ingår den som en känd profil i Sigtunas stadsbild.

När denna bild togs i början på 1900-talet av okänd fotograf betade mjölkkorna från Aluddens gård i skuggan av kyrkans centraltorn.

Lillgården vid Långgatan år 1914

Fotograf: Okänd

Hit till fröknarna Nilssons pensionat kom turisterna från Stockholm med båt. Promenaden upp från båthamnen är bara ett hundratal meter.

Kvinnorna på bilden uppges vara systrarna Maria och Hanna Nilsson som drev pensionat och festmatsal mellan åren 1910 och 1914.

De flyttade matsalen upp till Klockbacken, men återvände till Långgatan 2 1922. Det huset kallades Lindgården och finns kvar som privatbostad.

Aludden, SigtunaUnder medeltiden låg Sigtunas hospital på en udde öster om nuvarande Aludden i västra delen av Sigtuna stad. Broavgifter till Broholmen vid Sjudarbadet och senare avgifter från färjan vid Ropsten gav inkomster till hospitalet.

Aludden, vars huvudbyggnad ses på bilden, var ett betydande hemman och är i dag privatbostad.

Sigtuna stadshotell 1909

Fotograf: Okänd

Sigtuna stadshotell fick inte bygga ut så som man önskat efter protester från Sigtunaborna.

Så här såg hotellet ut när förra seklet var ungt och hotellet var nytt efter invigningen 1909.

Observera att den nuvarande strandpromenaden inte fanns med från början.

Stora Snurrin

Fotograf: Arne Ohlsson

Den stora byggnaden där Stora Gatan ansluter till Färjestadsbron i Sigtuna kallas än idag för Snurrin. Från början var namnet troligen Sörin efter platsen där farleden till Garnsviken ”snördes till”. Men eftersom byggnaden fungerade som vägkrog så fick den med tiden heta Snurrin av Sigtunaborna.

I slutet på 1700-talet hette krögaren Eric Jansson och något senare tog änkan Cajsa Persdotter över krogen. Vid den här tiden fanns 16 krogar i Sigtuna.

På 1900-talet övertogs Snurrin av landskapsmålaren John Kindborg. Under en tid fungerade Snurrin som barndaghem och som Sigtunas första samrealskola.

Striden om lindarna

Huset till höger på bilden heter än idag Scheffels gård efter porträttmålaren Johan Henrik Scheffel. Idag har Handelsbanken sitt Sigtunakontor här.

På 1950-talet fanns i huset en riksbekant bokhandel, berömd för striden om lindarna utanför på Stora torget. Bokhandlaren ansåg att de sex lindarna skadade huset och ville ha bort dem. Ett träd höggs ned på prov, men resten av lindarna blev kvar efter en riksbekant strid med Sigtunaborna om trädens vara eller inte vara. Senare togs alla lindarna bort. De äldsta träden kom på plats 1745.

Huset till vänster kallas Bahrmanska gården. Där finns idag restaurang Farbror Blå.

Entrepenör Carl Östen Schaumans kakfabrik i Märsta

Carl Östen Schauman var entreprenör och affärsman med gott hjärta, men med sämre sinne för tidens realiteter. Mitt under första världskriget, när hungerkravaller rasade i Stockholm och politiken var i kaos, så byggde och startade han optimistiskt en jättelik fabrik för att baka småkakor i Märsta.

Huset finns kvar på samma plats vid Södergatan och är delsvis ombyggt till Sigtuna kommuns förvaltningsbyggnad.

Kexfabrikens personalutflykt

Efter några år förstördes fabriken av en brand. Personalen ställde upp för att bygga om och renovera. Som tack för hjälpen bjöd Schauman på båttur till det nya Stadshotellet i Sigtuna, där bjöd han alla på lunch.

På gruppbilden med personalen på lunchen håller flera anställda stolt upp reklamskyltar för sina kex.

Schaumans familj

Carl Östen Schauman köpte också Steninge slott där han startade omfattande odlingar i växthus.

Här står han på trappan med sin familj.

Båda företagen gick efter några få år i konkurs, Schauman försvann till Åbo där han startade en ny kexfabrik.

Gamla brev

Det snart hundra år gamla brevet är ett stycke lokalhistoria, men förmedlar också en pust av tidsandan under vilken människor levde i våra bygder år 1913.

Gamla brev

Brevet är daterat Skarbacka som var ett av Steninges många småtorp. Det låg på krönet av den branta backen mot Botele udd nära Tegeludden. Steninge var ett storgods med mer än hundra anställda, därav många i torpen runt omkring, men som nu är borta.

Brevet berättar om Hilda och Lisa som varit i Tallmilan, ett annat av de små torpen som låg bara någon kilometer bort, strax intill nuvarande skjutbanan på vägen mot Rosersberg.

Men observera mammans och pappans omsorger om ett kärt barn som flyttat till Stockholm och ska få pengar till spårvagnen, även om det var knapert hemma i föräldrahemmet.

Bautastenen i Kärringbackarna

På en åkerholme strax söder om Herresta lada i Odensala står en bautasten på trekvart.

Fornforskaren Richard Dybeck ritade av stenen i mitten av 1800-talet och funderade över om mittstenen ska föreställa trädet i världens mitt, Yggdrasil och treudden av stenar runt omkring dess rötter.

Liknande så kallade Gudaspikar har funnits på flera vikingatida gårdar. Stenen finns i de så kallade Kärringbackarna.

Fotograf: Arne Ohlsson

Bautastenen i Kärringbackarna

Dybecks teckning av bautastenen vid Herresta i mitten på 1800-talet.

Märsta torg som det såg ut på 1950-talet

Bilden tagen mot söder. Till vänster låg två bensinstationer och till höger rester av bebyggelsen från Märsta gård, det gamla gästgiveriet.

I vita byggnaden till höger fanns ett konditori. På samma plats ligger i dag en grillkiosk.

Märsta torg var länge en central plats i Märsta utmed gamla riksvägen som gick rakt igenom samhället med samma sträckning som Stockholmsvägen idag.

Foto: Bror Linds arkiv

Lychnells lanthandel i Odensala

Före det moderna samhället Märsta med butikscentrum och Eurostop, fanns fram till 1950- och 60-talen en rad lanthandlare kvar ute i byarna.

En butik låg vid Fjällsta gård, en annan vid nuvarande Steningevik, en tredje vid Tullen.

Bilden visar Lychnells lanthandel i Odensala. Huvudbyggnaden finns kvar på samma plats intill där vägen mot Berga och Hova en gång passerade över järnvägen.

Idag går vägen i viadukt under järnvägen. Som granne till Lychnells fanns ytterligare en butik och ett postkontor.

Fjällsta handelsbod

När järnvägarna byggdes genom landet i mitten på 1800-talet var det vanligt att lanthandelsbodar växte upp i anslutning till den nya järnvägen. Så var det också i Märsta.

När norra stambanan öppnades 1866 med järnvägsstation på samma plats som idag i Märsta, så fick Märsta också sin första riktiga handelsbo. Den låg vid Fjällsta gård och initiativtagare var organisten, skolläraren och lanthandlaren Johan Söderström.

Gården Fjällsta finns kvar idag men har blivit en storgård mellan Husby och Rolsta som hästgård och med bilplåtslageri.

Handelsboden i Fjällsta fanns kvar fram till 1950-talet när det nya Märsta började byggas.

Märsta som det såg ut 1965

Bilden tagen från västra punkthuset vid Södergatan i riktning söderut. Märstaån rinner fortfarande ner mot Steningedalen.

I fonden ses den nya riksvägen mot Uppsala och utmed järnvägen skymtar gamla riksvägen, den så kallade Pinbacken.

På de snötäckta fälten i centrum av bilden och till höger ligger idag Centrum, Vattenparken och bostadsområdet Vänortsringen. Foto: Bror Linds arkiv

Märsta i mitten på 1960-talet

Motivet är nya riksvägen norrut mot Uppsala. Mitt i bilden ligger i dag Valstarondellen.

Till höger ses det uppväxande Tingvallaområdet och till vänster skymtar ännu den stora ladan efter Valsta gård samt de sista gårdshusen på Valsta gård.

Utbyggnaden av Märsta som en servicestad till den nya internationella storflygplatsen Arlanda hade just börjat.

Vi hade fortfarande vänstertrafik. Omläggningen till högertrafik kom 1967.

Foto: Bror Linds arkiv

Oljelampa Mariakyrkan

Till höger i entrén till Mariakyrkan i Sigtuna sitter en märklig tingest inmurad. Många undrar vad den fyller för funktion.

Det är en oljelampa från tidig medeltid. Den har hämtats från någon av de andra stenkyrkorna i staden och som lämnades att förfalla sedan Gustav Vasa gjort rent hus med katolska kyrka vid reformationen 1527.

Lampan ska ligga vågrätt, fyllas med olja och en veke som sedan fungerade som en lampa. Den hör alltså inte till Mariakyrkan från början och ska användes på annat sätt än i entréportens vägg.

Foto: Åke Ekdahl