Dags  att  pensionera  brevduvan  (session  18,  Transportforum  2013)  Per  Olof  Arnäs,  Logistik  och  transport,  Chalmers  Per-­‐olof.arnas@chalmers.se    Normal  elektronisk  kommunikation  inom  B2B  (business  to  business)  sker  i  de  allra  flesta  fall  på  traditionellt  vis.  Med  en  avsändare  och  med  en  eller  flera  mottagare.  Avsändaren  skickar  meddelanden  som  mottagarna  tolkar.  Alla  inblandade  är  på  förhand  överens  om  hur  informationen  skall  struktureras.  Alla  är  överens  om  semantiken  (vad  olika  begrepp  och  data  betyder).  Det  är  detta  som  gör  integration  av  informationssystem  så  oerhört  komplext.  Att  varje  enda  relation  i  förväg  måste  specificeras  in  i  minsta  detalj.    Naturligtvis  har  man  försökt  standardisera.  Men  problemet  med  standarder  är  att  de  alla  kräver  att  alla  andra  ska  ansluta  sig  till  just  deras  dialekt  av  verkligheten.  Och  det  kommer  inte  att  ske.  Arbetet  med  de  hundratals  standarder  som  genomförts  är  naturligtvis  inte  gjort  i  onödan,  tvärtom.  Med  standardiseringens  hjälp  har  fler  kunnat  ta  steget  in  i  den  elektroniska  världen.  Men  att  standardisera  meddelanden  känns  lite  som  att  bygga  en  raketmotor  till  brevduvan,  som  fortfarande  kommer  att  vara  en  brevduva  när  allt  är  klart.    Det  är  dags  att  prata  om  ett  icke-­‐hierarkiskt,  hyperlänkat,  avsändarcentrerat  informationssystem.  Då  skulle  mycket  bli  möjligt.    Den  som  transporterar  gods  prenumererar  på  dataströmmarna  från  fordonen,  streckkodsläsarna,  ordersystemen,  fordonsdatorerna  etc.  Den  som  skickar  gods  prenumererar  på  dataströmmar  från  transportören  och  från  mottagaren.  Alla  som  producerar  data  gör  denna  tillgänglig  via  API:er  (ett  gränssnitt  som  möjliggör  för  IT-­‐system  att  kommunicera  med  varandra).  Dessa  API:er  dokumenteras  och  publiceras  och  den  som  vill  ansluta  sig  kan  där  en  gång  för  alla  designa  sin  prenumeration.  Det  är  här  vi  kan  lära  oss  av  proffsen.  Av  Twitter,  Google  och  Facebook.  Men  också  om  hur  detta  redan  idag  sker  med  hjälp  av  den  nu  ganska  gamla  RSS-­‐teknologin.    De  sociala  medierna  är  uppbyggda  på  att  data  publiceras  och  görs  tillgänglig  för  andra  system.  Den  som  publicerar  data  vet  inte  hur  denna  data  används  av  prenumeranten  och  den  som  prenumererar  kan  föra  samman  flera  datakällor  för  att  skapa  nya  informationsmängder.    Alla  API:er  kommer  inte  att  vara  publika,  naturligtvis.  Vissa  kommer  att  kräva  identifikation  och  speciell  access.  Men  det  spelar  ingen  roll.  När  vi  väl  har  ställt  om  till  en  informationsinfrastruktur  som  bygger  på  dessa  principer  kommer  vi  aldrig  att  vilja  gå  tillbaka  till  en  elektronisk  variant  av  brevduvan.    En  stor  fördel  är  att  denna  förändring  kan  ske  gradvis,  från  relation  till  relation.  Vi  kan  alltså  fånga  fördelarna  redan  från  början.  För  avsändarna  blir  detta  en  stor  förändring  som  kommer  att  spara  pengar.  För  de  fd  mottagarna  (numera  prenumeranterna)  handlar  det  om  att  bygga  om  redan  befintliga  mottagningssystem  så  att  de  kan  hantera  en  dataström  som  kanske  behöver  filtreras,  men  som  också  ger  fantastiska  möjligheter  till  bra  beslutsunderlag  och  ett  inflöde  av  relevant  information.  Information  som  skulle  kunna  kombineras  med  flera  andra  datakällor,  till  och  med  i  realtid.  Allt  utan  att  någon  av  avsändarna  behöver  tillfrågas  först.    Denna  sammanfattning  kommer  från  logistikfokus.se  där  fler  inlägg  om  detta  finns.