Livsviktiga snack handlar om nyttan och glädjen av att kunna sätta ord på känslor och att kunna dela med sig av vad man känner och hur man mår. Boken får gärna läsas av alla, men är främst gjord för dig som är förälder till en 9–12-åring. Forskning visar nämligen att ju tidigare dina barn lär sig att uttrycka sig och prata om känslor, desto bättre klarar de av tonårens (och livets!) stora utmaningar. I boken finns tips, kunskap och praktiska övningar. Läs den!

Rusta ditt

barn för livet,

bara genom

att prata.

suicidezero.se

Suicide Zero arbetar för att radikalt minska själv morden. Varje år tar ungefär 1 500 människor sina liv. Det är fyra om dagen. I statistiken döljer sig föräldrar, syskon, barn, grannar, kollegor och vänner. Tiotusentals får varje år beskedet att någon de känner har tagit sitt liv. Vi gör allt vi kan för att lyfta frågan, identifiera samhällsbrister och sprida kunskap.

suicidezero.se livsviktigasnack@suicidezero.se

©2020 Livsviktiga snack Citera oss gärna – men ange källan. Första upplagan ISBN 978-91-519-4965-9

Vill du ha ett extra exemplar eller vet du någon som behöver ett? Beställ kostnadsfritt på livsviktigasnack.se. Där hittar

du också fler tips och övningar samt boken i digitalt format.

4 5

Hej!

Den här boken handlar om hur viktigt det är att lära barn

att uttrycka hur de mår. Forskning visar nämligen att

om man kan sätta ord på känslor och be om hjälp när det

behövs, blir det mesta en smula lättare.

Om du som förälder har barn som idag mår bra kan

det vara svårt att förstå varför du ska läsa den här boken,

men den är viktigare än man kan tro. Statistiken visar

att det är större risk att ditt barn skadar sig själv än blir

skadat av andra. Kan ditt barn prata om känslor, minskar

det risken för allt från frånvaro i skolan och missbruk till

depression och självmord längre fram i livet.

Använd vardagen du har idag. Boken är full av tips

och kunskap från barnpsykologer, kuratorer, forskare

och terapeuter om hur du kan komma igång med det här

viktiga snacket – och därmed ge de bästa förutsättning-

arna för att ditt barn ska klara livets alla utmaningar.

Läs den. Den är faktiskt livsviktig.

Varma hälsningar,

Suicide Zero

6 7

Det livsviktiga snacketDet riktigt hemska först . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Så nu till det ljusa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Snack som skyddar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Borsta tänderna är inte det viktigaste . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Från idol till pinsam förälder,

använd vardagen du har nu . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Hitta ditt barns prattid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .17

ÖvningarBra tips innan du sätter igång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

Vardagssnacket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44

Övning 1 – Öppna frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44

Övning 2 – Pratstartaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

Övning 3 – Emojitestet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50

Djupare samtal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52

Extra föräldrapepp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Fem tankeövningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Om du börjar bli oroligUtanför det vanliga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66

StatistikSiffror som berör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Innan vi går vidareDet här händer i knoppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Det här händer i kroppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Det här händer runtomkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

Några slutord på vägen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82

Bra kontakter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

8 9

10 11

Vi börjar med det hemska. Varje år försöker fler än 5 000

unga killar och tjejer att ta sina liv. Tre i veckan gör det.

Faktum är att självmorden bland unga ökar något,

medan de i många andra åldersgrupper ligger kvar

på oförändrad nivå eller till och med minskar.

Det är även så att det idag är större risk att en

tonåring skadar sig själv än blir skadad av andra.

Det kan handla om självskadebeteende som att skada

sig själv fysiskt eller att använda droger eller sex för

att göra sig själv illa.

Att kunna prata om hur man mår och kunna uttrycka

känslor hjälper en att kunna ta del av livets många

nöjen. Forskningen visar väldigt tydligt att förmågan

att kunna uttrycka hur man mår och känner, tillsam-

mans med en god relation till en förälder eller annan

närstående vuxen, är en av de viktigaste skydds-

faktorerna som finns i livet – faktiskt för allt från

att hoppa av skolan till depression och självmord.

Så genom att lära våra barn att sätta ord på känslor

och berätta för någon om hur de mår ger vi dem inte

bara ett bra skydd. De och vi kommer förhoppningsvis

också få det enklare och skapa närmare relationer

längs vägen.

12 13

I forskningen brukar man prata om skyddsfaktorer,

det vill säga sådana som ger ditt barn skydd mot livets

utmaningar.

Man kan också uttrycka det som att skyddsfaktorerna

stärker barnets motståndskraft, eller resiliens som det

kallas med en psykologisk term, mot svårigheter längre

fram i livet.

En väldigt viktig skyddsfaktor för barn, för att inte

säga den allra viktigaste, är en bra relation till en eller

flera föräldrar eller annan närstående vuxen. Om barnet

har det, och därmed också möjlighet att alltid prata med

någon om sin situation eller sina känslor, är det bättre

rustat att möta svårigheter som mobbning, psykiska

besvär, trassliga relationer eller en socio eko nomiskt

utsatt situation. Det minskar faktiskt också risken för

att hen ska hamna i kriminalitet eller missbruk.

Forskning inom självmordsprevention visar samma

sak. En av de viktigaste skyddsfaktorerna mot själv-

mord är förmågan att samtala med andra människor

– också om sina svårigheter.

Skyddsfaktorer – några fler exempel

Positiv självkänsla

Förmåga att fungera socialt med jämnåriga och vuxna

Kommunikativ förmåga

Stöd från föräldrar och andra vuxna

Att klara uppsatta mål i skolan

Öppenhet för att söka hjälp, be om råd och våga pröva andras lösningar om det behövs

Det här gör ju att förmågan att kunna uttrycka

känslor inte bara skyddar mot livets tråkigheter,

och det här tål att upprepas, utan även hjälper till

på vägen mot att må bättre.

” Jag visste egentligen inte att jag mådde dåligt, jag saknade ord för mitt mående och hade inget att jämföra med.”

Albert, 24 år

14 15

Vi är ofta bra på att lära våra barn hur man borstar

tänder eller tar sig fram i trafiken. Men inte lika bra

på att träna på hur man pratar om känslor. Fast det

egentligen är viktigare, i alla fall om man ser till

olycksstatistiken. Ett exempel är att det är fem gånger

vanligare med självmord än med dödsolyckor i trafiken.

Du som är förälder till en blivande tonåring är ännu inte

” jordens mest pinsamma varelse”. Nu är med andra

ord ett bra läge för att tillsammans med ditt barn prata

om känslor, mående och knepigheter som kan dyka upp

i livet. Det är såklart inte omöjligt om ditt barn redan

är tonåring och bokstavligen har stängt dörren om sig,

men det brukar vara enklare ju tidigare man börjar.

Det är inte lätt att vara liten idag. Det var det nog

inte förr heller. Våra barn slipper mycket som vi fick

genomlida, men utsätts också för en hel del som vi

aldrig behövde uppleva. De ställs inför nya utmaningar

och situationer som vi som föräldrar behöver försöka

förstå, även om det är svårt.

Många av de psykiska besvär som unga upplever

idag är en helt normal reaktion på en onormal situation.

Vårt samhälle har blivit väldigt bra på att producera

lidande för individen. Mycket kretsar kring prestation,

lycka och jämförelse med andra. Det skapar en stress

hos många, inte minst unga.

Som förälder måste vi bli bättre på att ge våra unga

verktyg för att hantera sitt mående, utan att för den

skull lägga hela ansvaret på dem. Det finns ingen

människa som går igenom livet och är enbart lycklig.

Vi stöter alla på svårigheter och vi behöver lära oss att

bemöta och hantera dessa.

Tillsammans med våra barn behöver vi därför

träna på att uttrycka våra känslor och förklara hur vi

mår. Det kan vi göra genom ord eller teckningar eller

lek, men vi behöver kommunicera om det.

Vi behöver få igång samtalet.

16 17

Det är i vardagssamtalen som du kan lägga grunden till en

bra kommunikation. När det mesta flyter på och inget känns

särskilt jobbigt – då har ni ett perfekt läge för att prestige-

löst öva på att snacka om funderingar om livet, känslor och

det som ni båda kan uppleva som lite motigt i livet.

Försök prata med ditt barn ”på riktigt” en stund varje dag. Det är lätt att tiden springer iväg och det känns som att

man umgåtts massor, men när man tänker efter har man

faktiskt knappt pratat – om annat än praktiska saker.

Varje barn brukar ha sin prattid. Vissa är sugna på att

prata vid läggdags, andra när de badar eller när de ska välja

kläder på morgonen. Fundera på när ditt barns prattid

brukar vara och se till att du finns där så ofta du kan,

och har ro nog att prata.

Visa din kärlek! Att plocka ut barnets tallrik, laga en extra

rätt eller ställa upp på något nästan orimligt för att du

älskar det är en sak. Men ännu viktigare är faktiskt att säga

rakt ut att du är stolt över och älskar ditt barn (det där andra

är kärlekshandlingar som är svåra för barn att förstå). Säg

det gärna varje dag och även när ni har fnurror på tråden.

18 19

20 21

Det skrivs mycket om ungas hälsa och mående.

Psykisk hälsa och ohälsa är uttryck som ofta

förekommer, men vad menas egentligen med det?

Psykisk ohälsa används på olika sätt och brukar innefatta allt från diagnostiserade sjuk domar som depression och ångest- syndrom till normala reaktioner som nedstämdhet och oro. Vi vill därför hellre prata om:

En god psykisk hälsa är inte bara frånvaron av

psykisk sjukdom. Det är heller inte samma sak som

att gå omkring och vara konstant lycklig. Istället ger

en god psykisk hälsa varje människa möjlighet att möta

de svårigheter som livet innehåller och trots dessa

i möjligaste mån förverkliga det man vill göra och ta

aktiv del i samhället.

Psykisk ohälsa

Källa: WHO

” Psykisk hälsa är ett tillstånd av mentalt

välbefinnande där varje individ kan

förverkliga de egna möjligheterna, kan

klara av vanliga påfrestningar, kan

arbeta produktivt och kan bidra till det

samhälle hon eller han lever i.”

Definition av psykisk hälsa1. Psykiska besvär. Till exempel oro, ned-

stämdhet, irritation och sömnsvårigheter.

Dessa kan vara tunga att bära för individen

men ska oftast inte behandlas medicinskt

eftersom besvären är en reaktion på ”sådant

som hör livet till”. Det kan till exempel handla

om oro för livssituationen eller stress över

specifika händelser.

2. Psykisk sjukdom. Kan exempelvis vara

diagnostiserad depression, ångestsyndrom,

ätstörningar eller bipolär sjukdom. De här

sjukdomarna orsakar lidande för individen,

gör att hen fungerar sämre i vardagen och

kräver professionella insatser som medicin

och/eller terapi.

22 23

När ditt barn är mellan 9 och 12 år finns det som nämnts en bra öppning för att träna på att prata om viktiga saker. När tonåren kommer blir det – ofta – svårare att hitta de där luckorna. Handen som så ofta smugit sig in i din kan bli handen som smäller igen dörren när du sticker in huvudet för att fråga tonåringen hur läget är.

Alla barn är individer och utvecklas olika. Inga faser har

skarpa gränser, men någonstans i övergången mellan 9 år

till tonåring händer det saker i barnets hjärna. Perioden

brukar kallas det pre-abstrakta tänkandets fas, eller den

pre-pubertala fasen. Vad är det egentligen som händer

med ditt barn under den här ibland turbulenta perioden?

Hjärnan mognar

Barnets hjärna börjar bli kapabel till ett mer

abstrakt tänkande. Barnet kan fundera och

formulera sig kring sådant som ligger längre

bort ifrån egna erfarenheter och tänka och tala

om sammanhang som inte är konkret synliga.

Självständigheten tar ett kliv framåt

Utvecklingen mot självständighet tar ett rejält kliv framåt.

Målet med barnets utveckling är ju att det en dag ska klara

sig själv, och i den här åldern börjar det märkas tydligt.

Kompisarna blir viktigare

Som en följd av en ökad självständighet blir kompisarna

allt viktigare. Relationerna dem emellan brukar också bli

mer komplexa och ofta leda till konflikter.

Tvivel och rädsla

Barnet kan nu börja se sig själv utifrån och förstå att

hen blir bedömd av andra. För många barn inne bär

detta tvivel på att räcka till och att självkänslan svajar.

Grubbel och funderingar

Många barn blir i den här fasen mer inåtvända och

grubblande. Nu är det jätteviktigt att du som förälder

visar att du finns där och är öppen för att prata om allt

nytt och utmanande som händer i barnets liv.

Tankar om döden

Med möjligheter till abstrakt tänkande börjar barnet

ofta tänka på tyngre ämnen. Mycket tid kan gå åt till

att fundera på döden och hur livet skulle bli om någon

närstående dog eller om man själv skulle dö.

24 25

Hierarkier, konkurrens och kamp

Barnets utveckling de här åren gör att det kan börja

tänka och tala om sammanhang som inte är konkret

synliga. Ditt barn kan börja tänka mer i detalj om

sådant som det med sina sinnen inte upplever just nu,

exempelvis fundera på hur saker och ting hade kunnat

vara istället eller hur det kan bli framöver.

Barnet har tidigare kunnat sätta reglerna i sin egen

värld men börjar nu inse att omvärlden ställer krav och

har normer som man måste anpassa sig till för att duga.

Det börjar förstå att det existerar i en värld av ömse-

sidigt socialt beroende där hierarkier, konkurrens och

kamp för att duga spelar roll. Barnet börjar betrakta sig

utifrån och börjar jämföra sig med andra för att se hur

bra eller dåligt man passar in i den här världen. Med

många nya tankar och funderingar kan det här bli en

väldigt krävande tid för barnet. Det introduceras till

en värld där mycket, för att inte säga allt, kretsar kring

att vinna, vara duktig eller rent av vara bäst. Det kan

såklart skapa stora tvivel på den egna personen och

rädslor för hur framtiden ska bli. Den värld som öppnat

sig är fortfarande obegriplig och kan därför bli svår för

barnet att navigera i.

26 27

Ta tiden som behövs

Ta dig tid till att vara med ditt barn för att förstå var

i utvecklingen det befinner sig. Vad är det ditt barn funderar

mest på just nu? Vilka frågor dyker upp? Vad bekymrar

och vad är roligast med livet? Att lyssna är alltid det

viktigaste och när du bättre känner till var ditt barn

befinner sig blir det lättare att stötta det på rätt nivå.

Tänk på din egen uppväxt

Ge dig tid att minnas hur du själv upplevde den här tiden.

Vad tänkte du? Vad var du rädd för? Det kan finnas mycket

att hämta i de egna erfarenheterna som är bra att ha med

sig när man ska möta sitt barn i de här frågorna.

Ha din dörr öppen

Det här är en tid när barnet gärna drar sig undan lite, vilket

är helt normalt. Det börjar få fullt upp med sig själv och alla

känslor som väcks i den här fasen. Så situationen kräver

en del tålamod av dig som förälder. Det är sällan du kan ha

ett samtal med ditt barn om något som bekymrar hen och

direkt hitta en lösning. Istället behöver du finnas där och

lyssna och plocka upp de ledtrådar som barnet ger. Visa att

du har dörren öppen och skapa ett utrymme som barnet

kan prata in i – och helst också känna att ”wow, den här vuxna

personen verkar ju ändå kunna fatta lite av vad jag menar”.

28 29

Puberteten brukar inledas någon gång mellan 8 och 14 års ålder och de flesta barn blir nu väldigt medvetna om var de själva befinner sig i utvecklingen. Är man tidig eller sen? Vuxit mycket eller lite? Fått mens eller inte?

Den här perioden kan med andra ord vara lika

omtumlande för alla barn – oavsett var i utvecklingen

de befinner sig. De allra flesta vill ju bara vara som

alla andra, vilket blir svårt eftersom utvecklingen är

så olika från barn till barn.

För dig som förälder blir det viktigt att navigera

försiktigt och lyssna på vad barnet själv ger uttryck för.

En del barn är öppna med vad som händer i kroppen;

hur den känns och förändras. Andra tycker att det är

jobbigt att prata om det, kanske skäms eller känner sig

osäkra på om förändringen är normal.

Många barn får också en mer kritisk syn på sin

egen kropp under den här perioden. Det hänger, igen,

ihop med den växande förmågan att jämföra sig själv

med andra.

Visa att du är öppen för alla frågor och berätta gärna

hur du själv upplevde den här perioden. Kommentera

inte utseende, varken hos barnet eller hos andra. Om

du märker att ditt barn absolut inte vill prata med dig

om de här sakerna kan du tipsa om att det finns andra

att snacka med. Kanske en skolsköterska, fritidsledare

eller släkting? Du kan också tipsa om sajter som

umo.se och kpwebben.se där det finns bra kunskap

om puberteten.

Humöret blir svängigare och kan skifta vansinnigt snabbt

Hormonbalansen förändras och kan orsaka akne och fett hårRösten blir

annorlunda

Brösten växer

Svetten kan lukta annorlundaHår dyker upp

på nya ställen

30 31

Familjen är viktigast

Familjen är fortfarande oerhört central. Hur den än ser

ut är den basen för barnets utveckling och trygghet.

Ett fungerande familjeliv är en väldigt stark skydds-

faktor för ett psykiskt välmående i framtiden (läs mer

om skyddsfaktorer på sidan 12–13).

Skolan ställer högre krav

Mellanstadiet brukar betyda högre krav från skolans

sida. Det kan vara fler läxor eller skriftliga prov. Det

är snart dags för betyg, vilket oroar många barn redan

när de börjar årskurs fyra. Med den ökande förmågan

att se sig själv utifrån börjar barnet ofta också jämföra

sig själv med klasskompisarna. Barnen i en klass

brukar ha stenkoll på vem som är bäst på

vad och hur man själv platsar i gruppen.

Kompisarna blir allt viktigare

I takt med att barnet blir mer självständigt blir det

också mer angeläget att knyta relationer utanför

familjen. Kompisarna blir därför allt viktigare.

Relationerna med vännerna blir ofta också mer

komplexa, just eftersom de tar större plats i livet.

Fritiden blir en större arena

Om barnet har ett fritidsintresse är det en viktig arena

för dess identitetsutveckling. Att vara riktigt intresserad

av (och kanske också bra på) något kan stärka själv-

känslan. Samtidigt brukar den yttre pressen nu öka

även på det här området. Det blir kanske uttagningar

till nivåindelade lag eller krav på att delta i fler

träningar per vecka.

Mobbning och utanförskap kan öka

I den här åldern ökar tyvärr också risken att utsättas

för mobbning eller hamna i utanförskap. De senaste tio

åren har andelen 11-åriga flickor som säger att de blivit

utsatta för mobbning blivit dubbelt så stor. 10 procent

av tjejerna i åldersgruppen uppger att de blivit mobbade.

När ditt barn växer, växer också världen. Om du som förälder har koll på vad som blir viktigt ökar oddsen för att du ska kunna hänga med i ditt barns känsloliv och kunna ställa rätt frågor.

34 35

Vår tids barn skiljer oftast inte på den ”vanliga” och den

digitala världen – det är en åtskillnad som äldre genera-

tioner gör. För dagens barn händer allt bara i livet; om

det är på skolgården eller i chatten spelar mindre roll.

Den digitala världen kan ju dock bjuda på andra möj-

ligheter, och i vissa fall utmaningar, än den ”vanliga”

– och just därför är det så viktigt att du som förälder är

delaktig också i den här delen av ditt barns liv. Att dela

det som ditt barn upplever på de digitala plattformarna

är en fantastisk chans till fler och öppna samtal. Så all-

deles oavsett om ni ibland bråkar om skärmarnas vara

eller icke vara – glöm aldrig att prata om sådant

som barnet är med om i den digitala världen.

Ditt barn är experten

Eftersom många vuxna inte på samma sätt vuxit upp

med sådant som sociala medier och digital kommunika-

tion är det på det här området lite extra sant att barnet

är experten. Prata med ditt barn om vad det brukar titta

på, följer och gör. Att titta på några klipp eller avsnitt till-

sammans kan dessutom vara extra bra då det finns en del

information där som inte är anpassad efter barnets ålder

(många tjänster har åldersgränser, men de är enkla att

komma runt). Ju mer du som förälder vet, desto lättare är

det att lyssna efter frågor som dyker upp hos ditt barn.

Prata gärna också om hur sociala medier fungerar.

Barnet befinner sig ju nu i en utvecklingsfas där nyfiken-

heten på omvärlden växer. Det börjar att jämföra sig själv

med andra och undrar hur det duger i olika sammanhang.

Även vi vuxna kan ha svårt att låta bli att känna oss pres-

sade av hur lyckade och lyckliga alla verkar vara, trots att

vi vet att det aldrig kan vara hela bilden. För barnet är det

här ännu svårare att ta in. Så prata om det! Ta exempel

ur ditt eget flöde och berätta hur du känner. Kanske kan

ni tillsammans leta efter konton som ifrågasätter snäva

normer och vidgar bilden av världen?

En annan anledning till att det är så viktigt att prata

öppet om den digitala världen är att ditt barn alltid ska

kunna känna att det kan komma till dig och berätta om

något obehagligt hänt där. Alldeles för många barn är

rädda för att föräldrarna ska bli arga och väljer istället

att hålla tyst om sina upplevelser. Det kan

skapa stor oro hos barnet.

De flesta barn som växer upp nu har mer eller mindre från födseln befunnit sig även i en digital värld. För att kunna vara en närvarande förälder behöver du såklart också ta del av det de ser, hör och upplever här.

36 37

Var nyfiken och intresserad

Precis på samma sätt som du frågar om hur det

var på träningen eller i skolan, fråga hur det var på

nätet idag. Vad gjorde ditt barn, var det roligt, hände

något speciellt, vilka är kompisarna där?

Håll dig uppdaterad

Fråga ditt barn – det är ju faktiskt experten här.

Vilka är de senaste tjänsterna, vad är det som

gäller och vad har redan passerat bästföredatum?

Följ barnets konton (om du får).

Var ett föredöme

Det här vet vi ju alla, men att sitta med näsan i mobilen

bäddar inte för några härliga samtal. Det digitala kan

vara ganska dominant även för oss vuxna, eller hur?

Koppla ner ibland.

”Jag brukar tillsammans med

min son se vilka emoijier han har använt

mest den senaste tiden. De han har kört

med brukar stämma ganska bra med vad

han gått igenom senaste tiden.

Är det några speciella pratar vi om när

och varför han använde dem.”

”Vi brukar försöka få titta på vad vår

dotter lagt ut. Inte helt lätt att få till

de stunderna, men om vi inte gör någon

stor grej av det brukar det gå.”

”Vi pratar mycket om att samma regler

gäller i den digitala världen som på

skolgården. På skolgården hjälper man en

kompis i nöd, där mobbas man inte.

Det man inte skulle våga eller kunna säga

till personen som man står framför ska

man heller inte skriva på nätet,

i chatten eller i ett kommentarsfält.”

38 39

40 41

I det här kapitlet finns bland annat tre övningar som

ni kan göra tillsammans. Längre fram finns även tanke­

övningar som du som förälder kan göra på egen hand

om du känner att det behövs.

1. Så ett frö

Förändring sker sällan snabbt och enkelt utan kräver

tålamod. Se det som att du som förälder i varje samtal

med ditt barn kan så ett frö till förändring, snarare än

att pressa på för att saker och ting ska bli annorlunda

över en natt.

2. Du sätter stämningen

Ditt barn kan vara hur tjurigt, tystlåtet eller ilsket som

helst – det är du som vuxen som sätter ramarna för hur

ni kommunicerar. Visst kan det vara lätt att påverkas av

barnets humör och svara med samma mynt, men det

är sällan konstruktivt. Kanske blir det lite lättare att

inte ramla i fällan om du tänker på att det alltid är

du som är den vuxna i sammanhanget?

3. Oro är naturligt

Om du är orolig för ditt barn är det helt naturligt att

också känna starka känslor, som ilska eller irritation.

Men om du först kan hantera de här känslorna hos

dig själv, och sedan prata med ditt barn om det som

oroar dig, är oddsen för ett öppet samtal mycket bättre.

4. Lyssna, lyssna, lyssna

När barn berättar om sina problem vill vi vuxna ofta

komma med förklaringar och förslag. Men gör inte

det! Bit dig i tungan, sitt på händerna eller gör vad som

krävs för att vara tyst – och låt barnet berätta färdigt.

5. Bekräfta

Om barnet tystnar kan en väg framåt vara att bekräfta

vad det redan sagt, istället för att ställa nya frågor.

”Så du blev ledsen när Jacob cyklade i förväg?” eller ”Och

när det hände blev du arg?”. På så vis får barnet ett bevis

på att du har lyssnat och väljer ofta att fortsätta och

fördjupa sitt resonemang. Om barnet inte gör det kan

du, efter att ha varit tyst en stund, kanske fråga

”hur känns det då?”. Eller ”känns det ofta så?”.

Att alltid kunna prata med någon, också om svåra saker, är en av de viktigaste sakerna du kan ge ditt barn. Men det är inte alltid så enkelt att få till de där samtalen, varken för vuxna eller barn. För de allra flesta av oss kräver det faktiskt en hel del träning och tajming.

42 43

6. Låt barnet hitta lösningarna

I de fall du känner att ni behöver lösa ett problem

– involvera barnet i att hitta den lösningen. Dels är

det barnet som känner sin situation bäst. Dels är det

en bra övning i att själv hitta konstruktiva lösningar

på jobbiga grejer.

7. Summera

Ibland kan det vara läge att summera det du lyssnat

på, för att göra en liten koll av att du fattat rätt. ”Så du

känner dig ensam ibland? Oftast när du ska gå hem från

skolan och alla andra har någon att leka med?”.

8. Säg tack

Om ditt barn berättar något för dig, säg tack för

förtroendet. Visa att du är glad över att få lyssna.

9. Prata ofta om ingentingTill sist! Att bara vara tillsammans och låta tillvaron

vara kravlös är också viktigt. Småprata om allt eller säg

ingenting. Fnissa åt konstiga grejer eller sjung den där

gamla bebislåten som ni båda gillade så mycket. Dagens

föräldraskap är ofta ett projekt där vi vill vara duktiga

jämt – men släpp det en stund.

44 45

Om barns prattid finns tidigare i boken, men vi kör det

igen. Varje barn brukar ha sin prattid, alltså en tidpunkt

på dagen när det går lättare att prata. För vissa barn är det

när de ska somna, för andra vid frukostbordet, på cykelns

pakethållare eller när de badar. Fundera på när ditt barns

prattid är och försök se till att finnas där så ofta du kan,

och har ro att prata.

Glöm heller inte att fånga tillfällena i vardagen. Kanske

är det enklare att prata när ni sitter i bilen på väg någon-

stans eller är och handlar tillsammans? Alla stunder med

snack är bra stunder.

Du känner säkert igen dig i följande scen. Du frågar:

– Var det bra i skolan?

– Ja, svarar barnet.

– Okej, säger du.

När man vill skapa öppna samtal är det viktigt att ställa

öppna frågor, det vill säga frågor som inte går att besvara

med ett ja, nej, okej eller annat kort svar. Sådana frågor

öppnar upp för djupare reflektioner och längre berättelser.

Här har vi samlat några exempel på hur det kanske brukar

låta hemma – och vad du kan säga istället.

Istället för var det bra i skolan idag?:

– Berätta lite mer om vad som hände i skolan idag.

– Säg med tre känslor hur det var i skolan idag.

Om det behövs extra frågor för att komma vidare:

– Vem lekte du mest med?

– Blev du ledsen över något?

– Gjorde någon dig glad?

Istället för var det god mat i skolan idag?:

– Ah, jag vet inte riktigt vad jag ska göra till middag idag.

Fick ni något gott i skolan?

Fortsättningsfrågor:

– Var det inte gott? Varför?

– Vad kul att du gillade det. Vad tror du att kocken

hade för ingredienser i maten?

– Vilken är den godaste maten i skolan tycker du?

Istället för har ni bråkat igen? Lägg av med det!:

– Du ser arg/ledsen ut. Vill du berätta varför?

Fortsättningsfrågor:

– Berätta vad som hände.

– Hur kände du dig då?

– Blev ni osams? Över något särskilt?

Fler exempel på

öppna frågor finns på

livsviktigasnack.se

46 47

Tips! Om barnet berättar att någon varit dum i skolan

kan du, efter att ha lyssnat färdigt, fråga hur det fick

det att känna sig. Behövs det lite mer hjälp kan du

leda försiktigt genom att fråga ”blev du ledsen då?”

eller ”kände du dig arg då?”.

Öva på dig själv!

Att sätta ord på känslor kräver en del övning. Istället

för att säga ”det var så sjukt jobbigt på jobbet idag” kan

du testa att vara mer detaljerad, till exempel ” jag blev så

besviken idag när…” eller ” jag blev väldigt irriterad när...”.

”Jag brukar snällt finta min dotter.

Om jag vet att hon haft träslöjd brukar jag

fråga hur det var på syslöjden. Det öppnar

upp för ett helt annat svar och vanligen

brukar hon berätta något mer än

vad jag annars skulle fått som svar.”

48 49

Vad skulle du göra om du vann

en miljon kronor?

Vilken är den finaste julklapp/

födelsedagspresent du har fått nån gång?

Vem är din bästa kompis?

Hur är en bra kompis?

Vad vill du jobba med när du blir stor?

Vilken är din favoritmat?

När var du ledsen senast?

När gapskrattade du senast?

När var du arg senast?

Vad är du mest stolt över hos dig själv?

Vad är du rädd för?

Vad gör dig glad?

Vad gör dig arg?

Vad gör dig ledsen?

Hur är vi lika?

Hur är vi olika?

Om du bestämde över hela världen en dag,

vad skulle du bestämma då?

Om du fick tre önskningar av en ande,

vilka skulle det vara?

Barn i 9–12-årsåldern tycker oftast att det är helt okej att göra saker tillsammans med sina föräldrar, som att spela spel till exempel. Här är en rolig övning som kan fungera som just det och som kan inspirera till att prata om annat än det ni kanske brukar prata om i vardagen.

Välj de frågor ni tycker verkar roliga (eller gör egna).

Skriv en fråga på varje lapp, lägg dem i en skål och

turas sedan om att dra en i taget. Antingen kan var och

en svara på frågan direkt, eller så försöker ni gissa vad

de(n) andra kommer att svara innan ni berättar ”facit”.

Vill ni ha fler frågor till spelet? Kolla på livsviktigasnack.se

Vilken är den bästa låten just nu?

Vilken är den bästa film du vet?

Vilken låt tycker du om att dansa till?

Vem är din största idol?

Vart skulle du vilja resa?

Om du fick välja en sak att vara riktigt bra på,

vilken skulle det vara?

Vilket ämne i skolan gillar du bäst?

Vilket ämne tycker du minst om?

50 51

I den här boken har du kunnat läsa mycket om hur viktigt det är att kunna sätta ord på sina känslor och upplevelser. Men det går såklart att berätta om sitt mående på andra sätt än med just ord. I många terapiformer låter man till exempel barn berätta om sina upplevelser genom lek eller teckningar. Här är en övning som kan göra det lite enklare att uttrycka sig.

Fler exempel på emojifrågor finns på livsviktigasnack.se

och du kan såklart också hitta på egna frågor.

Övningen är enkel – så här gör ni! Du ställer en fråga och ditt barn svarar genom

att peka på en emoji. Du kan såklart också svara

på frågan! Och sen kan ni gärna prata vidare om

de tankar och funderingar som kanske väckts.

52 53

Ibland har man inte riktigt lika mycket flyt i vardagen – och då kan det bli svårare att få till det där goda pratet. Kanske märker du att ditt barn är oroligt eller irriterat över något, drar sig undan, visar tydligt att det inte är läge att prata eller blir utåtagerande och på dåligt humör – på ett sätt som kan påverka alla runtomkring. Här är några tips på hur du ändå kan för-söka skapa förutsättningar för nära samtal.

Ha tålamod med att det tar tid

Det är helt naturligt att ditt barn drar sig undan och

inte vill prata så mycket. Samtidigt sker förändringar i

barnets liv som det (oftast) behöver ventilera med någon.

Så här handlar det om att hitta en balans mellan att

snoka för mycket, vilket kan få barnet att sluta sig,

och att lämna barnet för mycket ifred, vilket kanske får

det att sakna ditt stöd. Ha tålamod med att det tar tid

att hitta den här balansen! Du och ditt barn kommer

säkert att krocka ett antal gånger – och det är okej. Ni

håller båda två på att lära er något nytt och det tar tid.

54 55

Etablera ett förtroende

Även om det kliar i fingrarna; undvik att hitta lösningar

åt barnet. Lyssna på och bekräfta vad barnet säger och

tänk på att det inte är samma sak som att du uppmuntrar

eller sanktionerar ett beteende. Det kan krävas många

samtal där du etablerar ett förtroende genom att bara

lyssna på barnet innan det är redo för att försöka hitta

en lösning. Det vill säga: det kommer en tid för problem-

lösning också – men den är ofta längre bort än du tror.

Se det som läxhjälp

Om du tycker att det är svårt att hålla dig ifrån att ge råd

till ditt barn: försök att se det som att du skulle hjälpa till

med matteläxan. Det är väl ingen förälder som tror att

barnet lär sig något, eller får kunskap att bära med sig

resten av livet, om du bara går in och räknar ut talet?

Utskällningar leder inte framåt

Att gå in och styra upp en besvärlig situation genom att

tala om för barnet vad det bör göra, eller kanske ge det

en utskällning för dåligt uppförande, kommer inte heller

att ge barnet verktyg för att bättre klara av liknande

situationer i framtiden. Istället kommer barnets fokus

att ligga på att ta sig ur en pressad situation – genom

att säga vad det tror du vill höra.

Om känslorna ändå pyser över

Erkänn för ditt barn om känslorna

ändå pyser över. Du kan säga ”Ja, jag

blir lite arg nu, det måste jag erkänna.

Men det beror på att jag blir så orolig för

dig.” Sen kan ni ta en paus i samtalet

eller prata vidare om något annat,

tills din irritation försvinner och ni

kan göra ett nytt försök.

Skapa fler ytor för samtal

För att undvika känslan av utfrågning är det bra att

hitta så många tillfällen det bara går till samtal. För-

hoppningsvis kan ni då steg för steg närma er det som

känns lite svårt. Skjutsa till träningar, föreslå att ni ska

baka ihop, se en film eller åk och handla tillsammans.

Hantera dina egna känslor

Försök att inte låta din oro eller andra starka

känslor påverka dig för mycket. Om du har en

arg rynka mellan ögonen eller utstrålar irritation

med hela ditt kroppsspråk kommer ditt barn att spegla

de känslorna. Försök istället att hantera dina känslor

innan ni pratar, kanske genom att prata med en

annan vuxen (eller gör övningarna på sidan 60–63).

56 57

Att vara förälder kan vara alldeles, alldeles underbart – och väldigt, väldigt svårt. Konflikter, oro och stress är vardagsmat och ibland känns det stört omöjligt att hinna med allt som verkar krävas för att man ska kvala in som en god förälder.

Vad är ACT?

ACT är en psykoterapeutisk metod som utvecklats ur

KBT (kognitiv beteendeterapi). Grunden i ACT är att lära

sig acceptera alla känslor man har och jobba utifrån

dem för att styra sitt liv i den riktning man önskar.

När vi är i affekt reagerar vi ofta med ilska eller

stress, vilket inte gynnar att ditt barn ska vilja prata

med dig. När vi låter oss styras av starka känslor kan

vi inte tänka rationellt, eftersom de aktiverar vårt

limbiska system (känslohjärnan) och blockerar vår

tillgång till de kunskaper vi faktiskt har.

Stoppa känslorna åt sidan ett tag

Ditt barn är beroende av att du kan se och möta det

i den situation det befinner sig i och om du är upptagen

eller blockerad av dina egna känslor så kan du inte göra

det. Då finns det inte plats för barnet, i den stunden.

Med hjälp av ACT kan du istället notera och accep-

tera att du har de här känslorna, men sedan stoppa

dem åt sidan ett tag. Det hjälper dig att se klarare på

situationen och använda din energi till att förändra det

du vill förändra, snarare än att slåss mot dina känslor.

Men kom ihåg! Att acceptera sina känslor är inte samma

sak som att acceptera situationen. Istället ger det dig

förutsättningar att hantera situationen på ett mer

effektivt och kärleksfullt sätt.

Men det finns sätt att peppa sig själv lite extra när

föräldrarollen känns jobbig. En vanlig metod är ACT,

som står för Acceptance and Commitment Therapy.

Metoden hjälper dig att möta och hantera de (ibland

starka) känslor som kan dyka upp i ditt föräldraskap.

Den innehåller dessutom övningar som du kan

använda för att hitta konstruktiva vägar framåt när

det tjorvar i relationerna hemma.

58 59

Se alternativa vägar

Om något inte fungerar som vi önskar med våra barn

så tenderar vi föräldrar att bara göra mer av samma

sak. Enkelt beskrivet är det som att försöka öppna en

dörr med fel nyckel. Du försöker gång på gång öppna

dörren, med fel nyckel, och blir arg på dörren. Men det

kommer inte att hjälpa. Enda sättet att få upp dörren är

att byta nyckel.

Ha förståelse för dig själv

Accepterandet av sina känslor och tankar som man

praktiserar i ACT är också användbart i föräldraskapet.

Att vara förälder är svårt. Det blir fel ibland och det är

oundvikligt. Men i sådana situationer är det mer kon-

struktivt att kunna klappa sig själv på axeln och säga

”okej, det där blev lite knasigt, men nu provar vi igen på

ett annat vis”, än att bli förbannad på sig själv och bara

fortsätta älta sina misstag.

60 61

1. Acceptera känslorna

Vi upplever alla känslor som vi tycker är jobbiga. En

vanlig reaktion då är att försöka tränga bort känslan

och låtsas som att den inte finns. Tyvärr blir resultatet

ofta att känslan får mer kraft. Om vi istället kan accep-

tera känslan får den mindre makt över oss. Nästa gång

du drabbas av en oönskad känsla, försök hejda impulsen

att trycka tillbaka den. Tillåt dig istället att känna allt

du känner utan att döma dig själv. Det kan låta enkelt

men är faktiskt rätt svårt, så ha tålamod!

2. Välj ditt agerande

Vi kan inte välja våra känslor – men vi kan välja hur vi

agerar på dem. När du har noterat och accepterat de

känslor som dyker upp i en specifik situation, fundera på

hur du vill agera i situationen. Vilken typ av förälder vill

du vara? Vilket sätt att agera skulle vara till mest hjälp nu?

3. Ditt barn som 20-åring

Sätt dig på ett ställe där du kan få vara ifred. Blunda

och föreställ dig att ditt barn sitter mittemot dig – men

nu är det 20 år gammalt. Låt nu ditt barn berätta vilken

fantastisk förälder du har varit och hur bra du har

hanterat svåra situationer. Vad har varit viktigt för

dig? Vilka ledord och värderingar har genomsyrat

ditt föräldraskap? Vilken känsla har ditt barn när det

ser tillbaka på sin barndom? Var inte blygsam utan kör

hårt och låt dig översköljas av precis allt du vill höra.

4. Väljer istället för Måste

Ord sänder ut signaler och påverkar hur vi upplever

saker. Om du tänker ”Jag måste verkligen sova nu” så

skapar det en känsla av tvång som kan kännas tung och

jobbig. Om du istället tänker ”Jag väljer att försöka sova

nu. Annars blir jag så trött i morgon.” så blir känslan en

annan. Du är fri att göra ett val och väljer det som är

bäst för dig.

Du kanske tänker ”Jag måste få mitt barn att läsa

sina läxor” och känner pressen av att du måste göra

detta. Testa att istället tänka ”Jag väljer att försöka få

mitt barn att läsa sina läxor. Då blir det mindre stress

för barnet sen”. Då handlar det inte om tvång utan om

att välja det du tycker är bäst.

62 63

5. Distans till tankarna

Vi har en tendens att tro på vad vi tänker, speciellt när

det gäller negativa tankar. Det är en mental kvarleva

sedan stenåldern när vi var tvungna att akta oss för

faror i omgivningen för att överleva. Men i dagens

samhälle har vi ingen, eller i alla fall mycket liten,

nytta av den funktionen. Därför behöver vi träna på

att betrakta tankarna som just tankar och inte som

sanningar. Försök istället att se dina tankar som moln.

De dyker upp, är där en stund och försvinner sedan.

Om du ofta tänker ”Jag har inget tålamod. Jag är en

urkass förälder!” riskerar du att till slut tro på det du

tänker. Du är din tanke istället för att du har en tanke.

Men du kan minska tankens makt över dig genom att

skapa en distans till den. När tanken ”Jag har inget tåla-

mod. Jag är en urkass förälder!” dyker upp kan du istället

tänka ”Nu kom den där tanken igen. Den om att jag är en

urkass förälder.”.

64 65

66 67

För många barn är 9–12-årsåldern en ganska bekymmersfri period men det kan också hända att de första tecknen på exempelvis ångestsyndrom och depression dyker upp nu. De kan ta sig uttryck på många olika sätt och symtomen ser ofta väldigt annorlunda ut hos barn jämfört med hos vuxna. Därför kan de vara svåra för både föräldrar och vård-personal att upptäcka.

Många av de beteenden som vi ger exempel på här

ligger helt inom normalspannet och hör till en full-

komligt naturlig utveckling, i alla fall om förändringen

är övergående och kanske kan kopplas till en tillfällig

svacka i barnets allmäntillstånd eller en period med

större stress.

Det är till exempel inget konstigt om barnet har

svårt att somna under några kvällar, vill hoppa över

sin fritidsaktivitet då och då eller har minskad aptit

ibland. Det du som förälder behöver hålla utkik efter

är avvikelser som är markanta och skiljer sig ordentligt

från barnets vanliga beteende.

Vanliga symtom som kan dyka upp hos barnet är

Om du är orolig för ditt barn

eller osäker på hur du ska agera

rekommenderar vi att du tar

kontakt med en skolsköterska, er

vårdcentral eller 1177 Vårdguiden.

återkommande mag ont eller huvudvärk. Klängighet

och ökade beteende problem är andra tecken. Barnet

kan också bli mer irriterat och få ett väldigt svängigt

humör. För vissa visar sig problematiken i form av

sömnsvårigheter och/eller förändrad aptit.

68 69

Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är det vanligaste psykiska tillståndet

som kan uppkomma hos barn. Begreppet samlar många

olika diagnoser, som till exempel separationsångest,

social ångest och generaliserat ångestsyndrom.

Ångesttillstånd hos barn är inte särskilt väl utforskat,

men med grund i de studier som gjorts brukar man

säga att mellan 5 och 10 procent av alla barn och unga

har ångestsjukdom i någon form. Ångestsyndrom är

vanligare bland flickor.

Det är helt normalt att ditt barn känner oro eller rädsla;

i perioder eller inför specifika situationer/händelser.

Men om känslorna växer eller varar över längre tid och

börjar ställa till det i vardagen kan det vara dags att bli

uppmärksam. Det kan till exempel handla om att barnet

inte klarar av eller vill göra något som hen alltid gjort

tidigare. Problemen dyker ofta upp både hemma och

i skolan eller när hen

hänger med kompisar.

Ett barn som har ångestsyndrom kan visa symtom som:

• Sömnsvårigheter och mardrömmar.

• Beteenden som utbrott, trots, irritabilitet

och klängighet.

• Kroppsliga symtom som illamående, magont,

huvudvärk eller annan värk. Det är också vanligt

att barnet behöver gå på toaletten ofta.

• Rastlöshet och svårighet att koncentrera sig,

särskilt i skolan.

• Svag matlust. Äter för litet eller ensidigt så

att vikt- och längdutveckling påverkas.

• Självskadebeteenden som att riva sig eller

dunka huvudet i vägg eller möbler.

• Hjärtat slår för fort/för hårt.

• Det är svårt att andas.

• Ont i magen.

• Fjärilar i magen.

• En klump i halsen.

• Illamående.

Barn kan själva beskriva ångestsymtom som att:

70 71

Om barnet dagligen och i mer än två veckor

visar några av nedanstående symtom kan det

vara tecken på depression:

• Är ofta och länge ledset och gråter lätt.

• Är mer lättretligt än vanligt. Har labilt humör,

eventuellt med kraftiga och okontrollerade utbrott.

• Vill inte längre leka eller delta i normalt

sett roliga aktiviteter.

• Är ihållande oroligt, rastlöst eller okoncentrerat

jämfört med tidigare. Har svårare med

skol arbete och läxor, behöver mer stöd och

får sämre resultat.

• Har svårt att somna, sover oroligt,

vill inte sova själv.

• Har tydligt minskad eller ökad aptit,

så att vikten också börjar påverkas.

• Har kroppsliga symtom som trötthet,

förstoppning, magproblem, frusenhet,

huvudvärk eller annan smärtproblematik.

• På något sätt uttrycker att det är svårt

att leva eller att hen inte vill leva.

Depression

Depression ska tas på allvar när den börjar före puber-

teten. Sjukdomen är faktiskt vanligare än diabetes hos

barn; 1–2 av 100 drabbas och sjukdomen är lika vanlig

hos pojkar som flickor.

Om vuxna vid depression kan visa passivitet och

tillbakadragenhet så kan en depression hos barn istället

visa sig som irritabilitet, rastlöshet eller överaktivitet.

Barnet kan också visa allmän oro eller stresskänslighet

i särskilda situationer i vardagen, som när det ska skiljas

från en förälder, vara ensam, gå hemifrån eller till skolan

och så vidare.

Om det finns depression eller bipolär sjukdom

i släkten är risken för att barnet ska få en depression

större. Särskilt om barnet möter svårigheter som annan

sjukdom, svår sorg eller traumatisering, mobbning,

utsatthet i familjen eller utvecklingsrelaterade

utmaningar som adhd, add eller Aspergers syndrom.

När depression utvecklas hos så här unga barn finns

nästan alltid någon eller några av de här bakomliggande

faktorerna med i bilden. Men depression kan också

uppstå på grund av kroppslig sjukdom, som sköldkörtel-

sjukdom, svåra infektionssjukdomar, diabetes etc. Vid

misstanke om depression bör det alltså alltid göras en

läkarundersökning för att utesluta annan utlösande

eller samtidig sjukdom.

72 73

Add, adhd, autism eller andra utvecklingsrelaterade utmaningar

Det är inte ovanligt att utvecklingsrelaterade

utmaningar som adhd, add, autismspektrumstörningar,

inlärningssvårigheter eller språkstörning upptäcks

i den här åldern.

Anledningen är både en ökande mognad hos barnet

och stigande krav från omvärlden, som till exempel

skola och fritidsaktiviteter. I takt med att kraven ökar

blir det tydligare att barnet kanske har svårigheter

att sitta stilla, koncentrera sig, klara skolarbetet eller

samspelet med andra barn.

I den pre-pubertala utvecklingsfasen ökar också

barnets förmåga att se sig själv utifrån och jämföra

sig med andra (se sidan 22–24). Det gör att barnet blir

medvetet om omvärldens krav och också hur det even-

tuellt brister i sin förmåga att nå upp till dem. Det här

är problem som kan påverka självkänsla och livslust

hos barnet och leda till en ökad risk för att utveckla

depression eller ångestsyndrom.

Om du misstänker att ditt barn har utvecklings-

relaterade utmaningar ska du i första hand ta kontakt

med skolan och elevhälsan. De kan sedan om det

behövs ge er en remiss till den barn- och ungdoms-

psykiatriska vården.

74 75

76 77

Du har säkert sett larmrapporterna om hur dåligt unga mår idag. Som tidigare nämnts gör varje år fler än 5 000 unga killar och tjejer ett självmordsförsök och ungefär 160 personer under 25 år tar sitt liv. Det är nedslående siffror – men det finns också positiva. Till exempel säger 96 procent av svenska 11-åringar att de har en bra eller mycket bra hälsa och 99 procent tror att de kommer att få det bra i framtiden.

Föräldrar tror en sak – barn säger en annan

En intressant siffra i statistiken är att föräldrar tenderar

att tro att barn mår bättre än vad de gör. Bara en av

fyra föräldrar gissar till exempel rätt på hur många unga

som anger att de känt ångest de senaste sex månaderna.

Det rätta svaret (för unga mellan 16 och 25 år) är

75 procent. De flesta vuxna gissar på 50 procent.

Går att förändra

Oavsett positiva eller sorgliga siffror är det allra

viktigaste att vi tillsammans försöker ändra på det

som inte fungerar. Elevhälsan och vården har såklart

ett stort ansvar, men som medmänniskor och föräldrar

kan vi också göra mycket. Bara genom att prata om högt

och lågt, om stort och smått, kan vi få till en förändring.

Det är ju inte alls underligt att livet är besvärligt ibland,

men pratar vi inte om det kan de där besvärligheterna

utvecklas till värre svårigheter.

Av personer under 20 år som vårdas

för självmords- försök är

77 % tjejer.unga människor mellan

15 och 24 år tog sitt liv 2018.

UPPÅT FRAMÅT!96 % av svenska

11-åringar säger att de har en bra eller mycket

bra allmän hälsa.

Självmorden minskar – men inte bland unga. Under de senaste 15 åren har självmordstalet i Sverige minskat med ungefär 10 %. Det gäller dock inte för unga mellan 15 och 24 år. Här kan man istället se en svag ökning med ungefär 1 % per år.

78 79

Unga tjejer är klart överrepresenterade

När det gäller sjukhusvård för ”avsiktlig självdestruktiv

handling” är den största gruppen kvinnor

mellan 20 och 29 år, följt av tjejer mellan 10 och 19 år.

Unga män är mer ensamma

Andelen killar mellan 15 och 24 år som inte har någon

nära vän har ökat från 6 till 9 %

de senaste tio åren.

HÖGRE KRAV OCH MER STRESS I SKOLAN.

Generellt är det fler flickor än pojkar som upplever stress och

ökade krav i skolan. Störst ökning de senaste 8 åren

finns bland 15-åriga flickor (från knappt 53 till 73 %),

minst ökning bland 11-åriga killar (från 9 till 15 %).

Bland tjejer i åldersgruppen 10–17 år har förskrivningen

av psykofarmaka ökat från 3 till 7 % (2006–2016).

Bland pojkarna syns

en ökning från 2 till 8 %.

” Den vanligaste orsaken till att unga söker stöd hos oss är att de känner oro, ångest och stress över olika situationer i livet. De upplever att de saknar stöd från vuxen världen och att det oftare letas fel på dem, än att de blir erbjudna hjälp.”

Louise Aronsson, verksamhetsledare för Tilia, en ideell organisation för ungas psykiska hälsa.

Hmm…Tre av fyra föräldrar tror att just deras barn mår bättre än genomsnittet. Vilket såklart är en statistisk omöjlighet. tog 2018 sitt liv.

11Levnadsvanorna bland unga har gene-rellt blivit bättre. De äter mer grönsaker, har fler aktiviteter och dricker mindre alkohol (med en senare debut). Detta har dock starka kopplingar till socio-ekonomisk situation, det vill säga hos unga som lever i mer utsatta miljöer ser vi inte alla dessa förbättringar.

80 81

” Vi får sällan ta del av solskens­historierna, så de samtal vi får är ju inte representativa för hur unga mår idag. Men visst ser vi samma tendenser som i övriga samhället, att den psykiska ohälsan går ner i åldrarna och att allt fler ringer till oss. Fast det är ju inte bara sorgligt. Det kan också betyda att barn får allt lättare att prata om sånt här. Och så länge de kontaktar oss finns alltid hopp om en förbättring.”

Somaya Ghanem, kurator på Bris.

11-åringar som uppger att de har sömnsvårigheter

2018 kontaktade 5 374 barn mellan 10 och 12 år Bris. ” Det finns ingen människa som går

igenom livet och är enbart lycklig. Vi stöter alla på svårigheter och vi behöver lära oss att bemöta och hantera dessa.”

Ullakarin Nyberg, överläkare i psykiatri och suicidforskare vid Centrum för psykiatri-forskning på Karolinska Institutet.

20 % av de 11-åriga flickorna

säger att de varit nedstämda

minst en gång i veckan det

senaste halvåret. Bland pojkarna

är siffran 12 %

De vanligaste psykiska besvären bland 11-åringar är irritation, dåligt humör eller sömnsvårigheter. Pojkar har generellt färre psykiska besvär än flickor.

2010

2018

82 83

Suicide Zero arbetar som du säkert vet vid det här laget

med att förebygga självmord – och det kan man göra på

många sätt. Att ge ut den här boken är ett. Vi arbetar också

hårt för att öka politikers och beslutsfattares kunskap om

självmord och utbildar ständigt fler i att Våga Fråga om

hur andra mår för att kunna hjälpa mitt i krisen.

Det allra viktigaste i vårt arbete är att aldrig någonsin

ge upp. Vi kämpar outtröttligt för att nå den nollvision

som finns när det gäller självmord. Vill du läsa mer

och kanske också engagera dig i vårt arbete hittar du

oss på suicidezero.se.

Tack för att du läser den här boken. Även om det är

en mycket liten andel av alla barn som dör i självmord så

har vi alla nytta och glädje av att kunna sätta ord på våra

känslor och dela med oss av vad vi känner. Faktum är att

dessa förmågor är några av de viktigaste skyddsfaktorerna

som finns i livet. Vet du någon som behöver den här

boken, vill veta mer om den eller vill att vi till exempel

kommer till en skola och pratar finns mer information

på livsviktigasnack.se.

Rickard Bracken

Generalsekreterare Suicide Zero

84 85

Ibland kan det kännas skönt att prata med någon annan om sina tankar, funderingar och oro. Här är några organisationer som kan hjälpa till med det.

1177.se – Vårdguiden

Läs om hälsa och sjukdomar och var du kan hitta vård.

Ring telefonnummer 1177 för sjukvårdsrådgivning

dygnet runt.

Barn- och ungdomsmedicinska mottagningar (BUMM)

Specialiserade mottagningar för barn och ungdomar

till och med 17 år. Ring 1177 så får du hjälp att hitta rätt

mottagning.

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP)

BUP är en specialistverksamhet inom sjukvården för barn

och ungdomar som mår dåligt psykiskt. BUP erbjuder

stöd och behandling till barn och ungdomar från 0 till och

med 17 år. På bup.se hittar du din närmaste mottagning.

Bris vuxentelefon – 077-150 50 50

Till Bris vuxentelefon kan du ringa om du vill prata om

oro kring dina egna eller någon annans barn upp till 18 år.

Föräldralinjen – 020-85 20 00

Minds stödtelefon för dig som vill reflektera över din

roll som förälder och är orolig för ditt barn eller ett barn

i din närhet.

Socialtjänsten

Här kan du som behöver stöd och råd i din familj få hjälp.

Du hittar kontaktuppgifter på din kommuns hemsida.

Självmordslinjen – 90 101

Självmordslinjen är till för dig som har tankar på att

ta ditt liv eller har en närstående med sådana tankar.

Du kan också nå dem via chatt eller mejl, se mind.se.

Fler bra kontakter

hittar du på

suicidezero.se/fa-hjalp

86 87

Allt material i boken är hämtat från följande källor eller ur intervjuer med personerna här bredvid.

1177 Vårdguiden

Folkhälsomyndigheten

Iq.se

Suicide Zeros och Kairos Futures rapport om självmord och psykisk hälsa bland barn och unga, 2019/20

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF

Mind

Nationella Självskadeprojektet

Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention, NASP

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU

Socialstyrelsen

Statistiska centralbyrån, SCB

Umo.se

Uppdrag Psykisk Hälsa

Världshälsoorganisationen, WHO

Vi vill särskilt tacka följande intervjupersoner, som på ett väldigt generöst sätt delat med sig av sin kunskap: Johan Andreen, specialistläkare i psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri.

Louise Aronsson, verksamhetsledare Tilia.

Martin Forster, leg. psykolog och forskare vid Karolinska Institutet. Författare till bland annat ”Fem gånger mer kärlek” och ”Jag törs inte men gör det ändå”.

Somaya Ghanem, kurator Bris.

Lotta Halvardsson Ekdahl, kurator, utbildad i MI och ACT.

Maria Lalouni, leg. psykolog och forskare vid Karolinska Institutet. Författare till ”Vad alla föräldrar borde få veta”.

Kajsa Lönn Rhodin, leg. psykolog och psykoterapeut. Författare till ”Vad alla föräldrar borde få veta”.

Ullakarin Nyberg, överläkare i psykiatri och suicidforskare vid Centrum för psykiatriforskning, Karolinska Institutet.

Liria Ortiz, leg. psykolog och psykoterapeut. Utbildad i MI och ACT.

Jenny Rider, kurator Bris.

Mer detaljerade käll hänvisningar finns på livsviktigasnack.se

Alla små illustrationer i den här boken är gjorda av 47 barn och föräldrar i åldrarna 6–53 år.

Citaten i boken är äkta. Däremot har vi fingerat alla namn. Bilderna visar andra människor än de som uttalat sig.

Utgivare: Suicide ZeroAnsvarig utgivare: Rickard Bracken

Initiativtagare: Stina Thimrén Projektledare: Albin Gustafsson

Redaktör och skribent: Anna MatzingerCopywriter: Adam Reuterskiöld

Produktion: Sara Bellafesta, Bella Lagerquist, Frida Norén, Kjell Månsson, Adam Reuterskiöld,

Patrik Reuterskiöld / Åkestam HolstBokstavsillustration: Sara Bellafesta

Fotograf: Björn Terring / CameralinkTryckeri: Larssons Offsettryck, Linköping

Faktor: Lars Nordling

Tack till alla barn och föräldrar som bidragit med citat, kunskap och tips. Tack också till Allmänna Arvsfonden för

finansiering och Tonårsparlören för all inspiration.