Riktlinjer för bedömning och behandling av PTSD–rebro läns... · 2015-12-15 · Beck...

Version nr Diarie nr År/löp nr

Sidan 1 av 16 2

Rubrik specificerande dokument Omfattar område/verksamhet/enhet Reviderat datum

Riktlinjer för bedömning och behandling av

PTSD Psykiatrin för barn och unga vuxna 2015-01-26

Upprättad av (befattning, namn) Godkänd av (befattning, namn) Sign Gäller från datum

Anna Demetriades, socionom/beh ass, Lovisa

Bonerfält, kurator, Tansel Erdem, psykolog,

Johan Steczkó, psykolog

Anna Bürger Sjödin, tf

verksamhetschef 2014-12-01

Riktlinjer för bedömning och

behandling av PTSD

Psykiatri för barn och unga vuxna

Örebro läns landsting

Rubrik specificerande dokument Version nr Reviderat datum Gäller från datum

Sidan 2 av 16 Riktlinjer för bedömning och behandling av

PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Innehåll

1. Inledning och bakgrund ............................................................................................... 3

2. Vårdkedjan vid PTSD .................................................................................................... 3

3. Hur upptäcka PTSD? ..................................................................................................... 4

4. Hur diagnostisera PTSD? ............................................................................................ 6

5. Behandling av PTSD ..................................................................................................... 6

6. Utvärdering av behandlingsinsatser......................................................................... 8

7. Åtgärder vid utebliven effekt....................................................................................... 9

8. Viktigt att tänka på som behandlare – egenvård ................................................... 9

Referenser ............................................................................................................................. 11



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

1. Inledning och bakgrund

De flesta människor som utsätts för trauman och överlever allvarliga händelser återhämtar sig

efter de första månaderna eller åren. En del får dock mycket svårt att återhämta sig, vilket kan

leda till att de utvecklar långvariga patologiska störningar. Den vanligaste av dessa är post-

traumatiskt stressyndrom (PTSD) (Foa, Stein et al., 2006). I Sverige uppfyller var tjugonde

svensk kriterierna för PTSD någon gång under livet och för en del kvarstår symtomen under

flera år (Frans et al., 2005). Livstidsprevalens för posttraumatiskt stressyndrom beräknas i den

svenska normalbefolkningen vara 5,6 %. För grupper av befolkningen som utsatts för svåra

psykiska trauman stiger däremot livstidsprevalensen i medeltal till 20-30% (Michel et al.,

2006). Avsiktligt utlöst våld eller terror verkar ge mer djupgående psykologiska effekter på

människan i jämförelse med de psykologiska effekter som mäts efter oavsiktliga händelser.

Individuella faktorer spelar utöver detta stor roll för risken att utveckla PTSD (Brewin, 2000).

Den som utvecklar PTSD upplever ofta ett stort lidande och blir på flera olika sätt begränsad i

sin vardag. Många av de barn som lider av PTSD och kommer i kontakt med sjuk- och hälso-

vården, fångas inte upp under bedömningsfasen och får därför inte den hjälp och det stöd de

är i behov av (Mørup & Ormhaug et al., 2012). Möjligheten till effektiv behandling har varit

liten i Sverige liksom i andra europeiska länder, varför forskning för denna patientgrupp har

varit och är av stor betydelse. För att på bästa sätt kunna bemöta, bedöma och behandla

patienter med PTSD har Psykiatrin för barn och unga vuxna utformat vårdriktlinjer. Dessa

riktlinjer ska tydliggöra vad PTSD är, hur vi på bästa sätt arbetar med denna komplexa

problematik samt ge underlag för hur vi kan utvärdera behandlingsinsatser och därmed öka

vårdkvalitén för klinikens patienter. Riktlinjerna är förankrade i vetenskap och i (före-

kommande fall) evidensbaserade metoder hämtade ur internationella, nationella och regionala

vårdriktlinjer (Gaskell and the Brittish Psychological Society, 2005; Socialstyrelsen, 2010;

Barn och ungdomspsykiatri SLL, 2013; Vårdprogram Uppsala län, 2012; Medicinskt

kunskapscentrum SLL, 2011). Riktlinjerna är faktagranskade av externa granskare vid

Psykiatriskt forskningscentrum i Örebro (PFC) och NSPH har granskat texten utifrån ett

brukarperspektiv.

Syfte

Vårdriktlinjernas syfte är att belysa det som är viktigt att känna till vid bemötande, bedöm-

ning, behandling och uppföljning av traumatiserade patienter. De ska ge stöd och vägledning

så att all bedömning och behandling som sker på kliniken kan baseras på aktuell forskning

samt sker på ett likvärdigt sätt inom samtliga enheter.

2. Vårdkedjan vid PTSD

Barn och unga 0-18 år

En kontakt med mottagningen kan inledas genom en egenanmälan, att föräldrarna ringer till

klinikens nyanmälningstelefon, eller att annan instans skickar en remiss till kliniken. Föräld-

rarna får en tid för telefonintervju, BCFPI. Utifrån den görs en bedömning om barnet och

familjen ska kallas till en psykolog för fördjupad bedömning, MINI-Kid. I den fördjupade

bedömningen fastställer psykologen diagnos och bedömer behov av vidare behandling.



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Unga vuxna 18 år-24 år

Patienter på mottagningen för unga vuxna aktualiseras vanligtvis genom en remiss som

skickas från andra instanser och myndigheter eller genom egenanmälan.

I Nyanmälan fattas beslut om patienten bör genomgå en fördjupad bedömning. Vid den för-

djupade bedömningen genomförs en MINI-intervju/SCID I och en utförlig anamnes tas. När

bedömningen är klar lyfts ärendet upp på bedömningskonferens där diagnoser och beslut om

vidare insatser fattas tillsammans med överläkare och enhetschef.

3. Hur upptäcka PTSD?

De symtom på PTSD som barn och ungdomar uppvisar är inte alltid uppenbara för vuxna. Det

bör övervägas om PTSD ska vara huvuddiagnos eftersom symtom på ex missbruk kan vara

sprunget ur en PTSD. Det finns en bred variation i den kliniska bilden av traumatisering.

Även utvecklingsmässiga faktorer spelar en betydelsefull roll i den breda variation PTSD-

symtom utgör. Barn löper stor risk att feldiagnostiseras pga varierande symtom och att de ofta

är ovilliga att prata om sina traumatiska upplevelser. Detta är särskilt tydligt hos pojkar/män

varför man behöver vara extra noga med att undersöka pojkar/mäns erfarenheter av

traumatiska upplevelser. Forskning har även visat att behandlare tenderar att inte fråga

pojkar/män om traumatiska upplevelser (Lab et al., 2000).

PTSD-symtomen kan vara både kognitiva, affektiva, somatiska och relationella. Generellt kan

sägas att med ökande ålder och mognad tenderar posttraumatiska stressymtom hos äldre barn

bli allt mer vuxenlika, såsom symtomen beskrivs i DSM-IV. Det finns dock en stor skillnad i

att tonåringar med PTSD har större benägenhet att ägna sig åt utagerande beteenden såsom

sexuellt utagerande, våldsamt beteende mot sig själv eller andra. PTSD hos tonåringar och

unga vuxna kan också komma i uttryck som depression, ångestsymtom och panikångest-

attacker, missbruk och andra riskbeteenden, uppförandestörning samt liknande symtom som

lätt kan sammanblandas med ADHD-symtom.

Differentialdiagnostik

Om symtomen för PTSD, såsom undvikande, känslolöshet och ökad ”arousal”, uppvisades

innan individen utsattes för en traumatisk händelse kanske diagnosen PTSD inte är tillämpbar.

Det är ändå möjligt att individen tidigare varit utsatt för trauman, som inte uppmärksammats,

det är därför väldigt viktigt att man rutinmässigt undersöker om individen ex bevittnat våld i

hemmet, varit utsatt för försummelse, mobbing etc.

Om PTSD-symtom, som utvecklats utifrån en traumatisk händelse, motsvarar andra kriterier

för psykisk ohälsa som exempelvis depression, ADHD eller blandmissbruk, ska en PTSD-

diagnos fastställas, tillsammans med övriga psykiatriska diagnoser.



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Vid nyanmälan alternativt ny remiss ska följande frågor ställas:

A: Har patienten varit med om någon traumatisk händelse?

Den traumatiska händelsen/händelserna kan vara personlig, som t.ex. misshandel i hemmet

eller opersonlig som t.ex. en trafikolycka. En traumatisk händelse kan även innefatta flera

händelser under en längre tidsperiod, t.ex. mobbning eller bevittnat våld under uppväxten. Har

personen vuxit upp i en miljö som varit hotfull kan personen se det som ett normaltillstånd att

ha de symptom som är förknippade med PTSD.

B: Fråga om patienten befinner sig i en miljö där det finns risk att patienten utsätts för

traumatiska händelser idag.

C: Frågor om patientens aktuella hälsotillstånd: sömn, mat, motion, sysselsättning, alkohol

och drogvanor. När patienten befinner sig i krisfasen, tröst, känslomässigt och praktiskt stöd

om det ej finns i patientens nätverk.

D: Ställ också frågor hämtade från följande checklista för att samla information om de

vanligaste symtomen vid PTSD:

1) Återupplever du den traumatiska händelsen i form av återkommande och påträngande

minnesbilder? Det kan ske när man är vaken och när man sover, ex. mardrömmar.

2) Försöker du undvika platser, personer, situationer, aktiviteter, förnimmelser, känslor

eller något annat som påminner om traumat? Det kan leda till att du inte ägnar sig åt

aktiviteter som du tidigare har gjort och/eller inte träffar personer du tidigare träffat.

3) Kan du uppleva att du har en överdriven vaksamhet? Är du på din vakt hela tiden? Har

du sömnsvårigheter, känner du dig utmattad men oförmögen att slappna av?

4) Har du koncentrations- eller minnessvårigheter? Det kan t ex vara minnesförlust som

är kopplad till den tiden före, under eller efter den traumatiska händelsen.

E: Normalisera patientens upplevelser. Det är viktigt att visa en icke-dömande attityd efter-

som människor kan känna skam inför trauma.

Akut stressyndrom(ASD) skiljer sig från PTSD genom att symtommönstret vid akut stress

både måste uppkomma och lösas inom 4 veckor. Besvären vid PTSD uppkommer vanligtvis

inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men det kan också ta längre tid upp till

månader eller år. Vid diagnostisering specificeras det om PTSD:n är akut, kronisk eller har en

försenad debut.

Vid misstanke om PTSD går man vidare till 4. Hur diagnostisera PTSD?



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

4. Hur diagnostisera PTSD?

Fastställande av PTSD-diagnos med fördjupad intervju.

Barn 0-18

A. Fördjupad bedömning med MINI-KID

B. Administrera skattningsformulären på lämpligt sätt utifrån patientens ålder och

utvecklingsnivå, Linköping Youth Life Experiences Scale (LYLES), The Trauma

Symptom Checklist for Childern (TSCC), Impact of Event Scale-Revised (IES-R),

Kontinuerlig Utvärdering av Mående och Posttraumatiska stressymptom (KUMP)

Skattningsformulären finns att hämta i testförrådet på BUP Örebromottagningen.

Unga vuxna 18-24

A. Fördjupad semistrukturerad intervju med SCID-I.

B. Tilläggsfrågor om uppväxtmiljö, t ex Har du under din uppväxt varit med om någon

traumatisk händelse? Har du t ex bevittnat eller varit utsatt för våld, försummelse,

mobbning eller oönskad sexuell kontakt.

C. Administrera självskattningsformulären Posttraumatic Diagnostic Scale (PDS) och

Beck Depression Inventory (BDI-II).

D. Bedöm samsjuklighet, risk för suicid, självskada samt risk att utsättas för nya trauman

i patientens befintliga miljö.

E. Förmedla psykoedukation om PTSD.

Om PTSD förekommer gå till punkt 5.

5. Behandling av PTSD

De första två veckorna efter traumat ska psykologisk behandling inte erbjudas.

A. Upprätta en vårdplan KVÅ-kod (AU120) och informera om olika behandlings-

alternativ för PTSD.

B. Gör en traumafokuserad intervju (se Foa, Hembree & Rothbaum, 2013).

C. Gör en förmätning av patientens PTSD-symtom samt grad av depression genom att

administrera del 3 av mätinstrumentet PDS samt BDI-II. Barn 0-18 år KUMP.

D. Behandling: Traumabehandling innehåller tre olika faser; 1) stabiliseringsfas med

nutidsfokus, 2) traumabearbetning med dåtidsfokus och 3) vidmakthållandefas med

fokus på framtiden. Traumats art och framförallt grad avgör längden på varje

respektive fas.



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Fas 1: Stabiliseringsfasen

Stabiliseringsfasen är grunden för behandlingen och är en fas som man kan behöva

återgå till under behandlingsarbetet. I vissa fall kan den vara tillräcklig för att

posttraumasymtomen ska försvinna. Målet med arbetet är säkerhet och stabilitet, att

patienten kan hantera stark oro och stress i sin nuvarande livssituation samt är

förberedd att hantera starka känslopåslag under traumabearbetningen.

Säkerställ patientens skyddsbehov: kartlägg patientens livssituation, lever patienten i

en hotfylld, traumatiserande miljö just nu?

Förekommer självmordstankar/självskadebeteenden? Upprätta en stabiliseringsplan

med stabiliseringsfärdigheter som tränas in och används genom hela behandlingen.

Ingen behandling påbörjas för än patienten varit självskadefri under minst 4 månader

(Harned, Korslund, & Linehan, 2014).

Lever patienten i en starkt orosfylld och stressande situation just nu eller har stark oro

för något som ska komma i närmaste framtiden? Till exempel ensamkommande

flyktingbarn med stark oro för nära anhöriga, stark oro för någon kommande situation

tex en operation? Ingen traumabearbetning kan påbörjas om patienten inte kan hantera

stark oro och stress i sin nuvarande livssituation.

Färdighetsträning – lugnande andning, distraktionsfärdigheter, avspänning, lugnande

och positiva aktiviteter att göra vid ökat känslopåslag.

Förstärk vardagliga rutiner så som sömn, mat, fysisk aktivitet och sociala kontakter.

Viktiga personer som kan finnas med under behandlingstiden kartläggs och informeras

om hur stödet ska ges.

Psykoedukation ges till patienten, närstående och andra för patienten betydelsefulla

personer om symtom, vidmakthållande faktorer, kliniskt förlopp, behandlingsmöjlig-

heter och prognos. Det är viktigt att patienten får förklaring både till sina reaktioner

och får veta vilka reaktioner som är normala efter upplevda trauman.

Bedömning av övergång till fas 2

Behandling i fas 2 ska inte påbörjas om personen har överhängande risk för själv-

mordsbeteenden, har en pågående psykos, självskade- eller självmordsbeteenden

under de senaste fyra månaderna, oförmåga att kunna kontrollera självskade- och

självmordsbeteenden i situationer som förut har lett därtill, svåra terapistörande-

beteenden, oförmåga eller ovillighet att uppleva staka känslor.

Fas 2: Traumabearbetningen

Målet är att patienten känslomässigt och kognitivt bearbetar sina traumaminnen.

Patienten kan tänka på, prata om och har slutat undvika sådant som väcker känslor

kopplade till traumaminnen samt uppnått en generell minskning av PTSD symtom.

Bearbetning av traumat utifrån vald metod. Traumafokuserad KBT (TF-KBT) med

exponering har starkast vetenskapligt stöd (Foa, Hembree & Rothbaum, 2007; Svensk

översättning, 2013). Även Eye Movement Desensitisation Reprocessing (EMDR) har

vetenskapligt stöd (Socialstyrelsen, 2010).



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Behandling av små barn och deras föräldrar

Med små barn är det alltid nödvändigt att behandlingsinsatserna sker med och genom

föräldrar vilket gör att föräldrarnas psykiska och sociala resurser är något som hela tiden

spelar en avgörande roll för behandling av små barn. Barnets symtom utgör bara en liten del

av problembilden. Behandlingsmetoden måste väljas utifrån vilken metod som bedöms bäst

hjälpa barn och föräldrar. Det är alltid föräldern som bär ansvaret för relationen och som

ibland behöver hjälp för att kunna ta det ansvaret.

Den allvarligaste påföljden för barnet är förlusten av förtroendet för vuxna. Behandlingen

måste syfta till att upprätta tilliten. Fokus måste vara på trygghet runt barnet och återvinnande

av goda relationer, förmåga till självreglering, lek och lust.

1. Bedöm graden av stabilitet runt barnet och inom föräldern/föräldrarna och

stabilisera situationen så att barnet har en yttre trygghet innan behandlingen

inleds. Föräldrarnas omsorgsförmåga i fokus. Psykopedagogisk rådgivning om

trauma så föräldrarna kättare kan förstå barnets beteende. Undersök om nätverket

kan ha en stödjande funktion. Ofta innebär trauma att vårdgivaren tappar sin tro

på sin förmåga att skydda och ta hand om sitt barn. Föräldrastöd är nödvändigt

och även en bedömning av om föräldern/föräldrarna behöver hjälp att inleda

kontakter för ytterlig hjälp utanför BUP.

2. För barn under två år rekommenderas traumabearbetning/rekonstruktion.

3. För barn över två år rekommenderas traumafokuserad gruppbehandling med

parallella föräldrasamtal.

4. Behandling på Utredning och Behandling.

Om vi vet att barnet lever i en riskmiljö är det av stor vikt att vi samarbetar både med

socialtjänsten, förskola med flera. BUV kan arbeta parallellt med andra instanser och bidra

med riktade behandlingsmetoder under olika perioder.

Fas 3: Avslut och vidmakthållandeprogram

Utvärdera behandlingen utifrån nådda behandlingsmål och PTSD symtom.

Upprätta ett vidmakthållandeprogram.

Erbjud boostersessioner/eventuell eftervård.

6. Utvärdering av behandlingsinsatser

Syftet med behandlingsinsatsen, psykologisk såväl som farmakologisk, är minskade trauma-

symtom och en ökad funktionsnivå, återvunnen förmåga att delta i dagliga aktivite-

ter/skola/arbete och en ökad social funktionsnivå. Det är också viktigt att ha som mål att

minska risken för återinsjuknande. Uppföljning av dessa mål bör ske kontinuerligt under

behandlingstiden samt vid avslut. Effekten av vald insats bör mätas både före och efter insats

med hjälp av väl beprövade och validerade mätinstrument.



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Barn 0-18 år

Efter avslutad behandling bör behandlingen utvärderas genom att administrera lämpliga själv-

skattningsformulär såsom, LYLES, TSCC, IES-R, KUMP, beroende på vilken eller vilka som

användes under bedömningsfasen.

Skattningsformulären finns att hämta i testförrådet på BUP Örebromottagningen.

Unga vuxna 18-24 år

Efter avslutad behandling bör behandlingen utvärderas genom att självskattningsformulären

PDS del 3 samt BDI-II administreras. Även SCID I intervju administreras för att fastställa om

diagnos fortfarande föreligger.

7. Åtgärder vid utebliven effekt

Ta reda på om patienten befinner sig i en aktuell traumatisk miljö? Det framkommer

inte alltid vid diagnostisering och under behandling. Finns det brister i skydd, säkerhet

och/eller socialt stöd i den aktuella livssituationen? Finns det olika yttre stimuli eller

samspel i nära relationer i patientens miljö som utlöser återupplevelsesymtom?

Undersök om exponeringen har gått för fort fram, skett för tidigt eller varit för kraftig?

Undersök om exponeringsuppgifterna varit för otydliga för patienten? Har

exponeringsarbetet kommit igång försent och förstärkt patientens undvikande-

beteenden?

Finns tidigare trauman som inte framkommit under behandlingens gång?

Finns dolda symtom som patienten inte uppmärksammat eller berättat om, t ex olika

undvikandebeteenden, dissociativa symtom.

Finns andra tillstånd som inverkar på traumasymtomen, exempelvis missbruk av t ex

bensodiazepiner, pågående kris, ätstörning.

Beror symtomen på ett annat tillstånd?

8. Viktigt att tänka på som behandlare – egenvård

Att arbeta med traumabehandlingar krävs förutom kunskap och erfarenhet att behandlaren har

god kontakt med och kan ta hand om sina egna känslor. Hinder för detta kan vara allt från

personliga problem som får behandlaren ur balans, till en för stor arbetsbörda eller för lite

inflytande över sin egen arbetssituation. Behandlaren löper stor risk att drabbas av utmatt-

ningssyndrom och sekundär traumatisering på grund av den höga graden av empati som krävs

i arbetet och frekvensen av trauman. Risken att drabbas är störst för behandlare med hög grad

av empati och hos behandlare som bär på egna trauman. Egenvård är därför av största vikt för

behandlare som arbetar med traumabehandling.



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Traumabehandlingar ställer stora krav på behandlaren att balansera sina egna reaktioner. Att

som behandlare ta sina egna behov på allvar är en förutsättning för att traumabehandlingen

ska bli bra. Det vanligaste sättet att som behandlare ta hand om sig är att ha handledning och

att arbeta i team. Känslomässigt givande relationer i privatlivet, någon som lyssnar, som kan

ge råd och som står en nära, ett inspirerande privatliv med intressen som att träffa vänner,

ägna sig åt musik, sport och annan kreativitet är skyddande faktorer.

För att kunna vara empatisk och validerande är det viktigt att behandlaren har tid att återställa

sin egen jämvikt mellan terapisessionerna. Det kan räcka med att göra någon enkel avspän-

ningsövning, äta något gott och näringsrikt eller fokusera på något gott i form av bild eller

text, att lyssna på musik samtidigt som man skriver anteckningar eller att byta några ord med

en kollega. Behandlaren behöver också ta sig tid att sörja över det hemska som människor

utsätts för, erkänna och stå ut med hjälplösheten som kommer av att inte kunna hindra

trauman. Det är viktigt att göra detta för att orka förmedla det hopp patienterna behöver (Van

Vreeswijk, Boersen, Nadort, 2012).



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Referenser

Barn och ungdomspsykiatri Stockholms läns landsting. (2013), Riktlinjer till stöd för bedöm-

ning och behandling. Hämtad 3 mars från

http://www.ltkronoberg.se/upload/Dokument/Halsa_och_vard/Hitta_ratt_i_varden/Psykiatri/B

arn-och_ungdomspsykiatri/Din%20anst%c3%a4llning/BUP%20Riktlinjer__.pdf

Brewin, C. R.; Andrews, B., Valentine, J. D. (2000), Meta-analysis of risk factors for post-

traumatic stress disorder in trauma-exposed adults. Journal of Consulting and Clinical

Psychology, Vol 68(5), 748-766.

Foa, E.B., Hembree, E.A. & Rotbaum, B.O. ( 2007), Prolonged Exposure Therapy for PTSD

– Emotionall Processing of Tramatic Experiences; New York: Oxford University Press.

Foa, E.B., Hembree, E.A. & Rotbaum, B.O. ( 2013), Emotionell bearbetning vid PTSD;

Stockholm: Natur&Kultur.

Frans O1, Rimmö PA, Aberg L, Fredrikson M.( 2005), Trauma exposure and post-traumatic

stress disorder in the general population., Acta Psychiatr Scand.111(4):291-9.

Gaskell and the British Psychological Society. (2005), Post-Traumatic Stress Disorder - The

management of PTSD in adults and children in primary and secondary care., National

Clinical Practice Guideline, Number 26,National Collaborating Centre for Mental Health,

National Institute for Clinical Excellence.

Harned, M. S., Korslund, K. E., & Linehan, M. M. (2014). A pilot randomized controlled trial

of Dialectical Behavior Therapy with and without the Dialectical Behavior Therapy

Prolonged Exposure protocol for suicidal and self-injuring women with borderline personality

disorder and PTSD. Behaviour Research and Therapy, 55, 7-17.

Lab, D., Feigenbaum, J., DeSilva, P., (2000), Mental health professionals’ attitudes and

practices towards male childhood sexual abuse. Child Abuse and Neglect 24:391-409.

Landstinget i Uppsala län. (2012), Vårdprogram – Ångestsyndrom hos Vuxna. Hämtad 3 mars

från

http://www.lul.se/Global/Extran%c3%a4t/V%c3%a5rdgivare/V%c3%a5rdprogram/Psykiatri-

divisionen/%c3%85ngetssyndrom/V%c3%a5rdprogram%20%c3%85ngestsyndrom.pdf

Michel, PO., Bergh Johannesson K, Abdoulbaghi A, Lundin T. Posttraumatiskt stressyndrom

allt mer i focus. Läkartidningen. 2006b;103:3369 (2006).

Mørup Ormhaug (2012). Traumer hos barn-Blir det gjemt eller glemt? Kartlegging av

traumatiske erfaringer hos barn og unge henvist til BUP.

Tidsskrift for Norsk Psykologforening, Vol 49, n. 3 side 234-240.

Rück, C.(2011), Regionalt vårdprogram Ångestsyndrom hämtad 3 mars 2014 från

http://www1.psykiatristod.se/Global/vardprogram_fulltext/RV_Angestsyndrom_2011.pdf



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Socialstyrelsen. (2010), Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom –

stöd för styrning och ledning, Västerås: Edita Västra Aros.-

van Vreeswijk, M., Boersen, J., Nadort, M. (2012) The Wiley-Blackwell Handbook of Schema

Therapy. Therory, Research and Practice. Blackwell.

Revideras hösten 2016



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Bilaga 1

Symptom på posttraumatiskt stress delas in i tre huvudkategorier

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

http://vuxnabarn.nu/etikett/ptsd/



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Diagnoskriterier enligt ICD-10 (F43.1)

o

o

http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/sokdiagnoskodicd-10-se/



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Diagnoskriterier enligt DSM IV (309.81)

http://www.psychiatry.org/practice/dsm/dsm-iv-tr



PTSD 2 2015-01-26 2014-12-01

Specificera om:

Specificera om:

Riktlinjer för bedömning och behandling av PTSD–rebro läns... · 2015-12-15 · Beck...

Documents

Transcript of Riktlinjer för bedömning och behandling av PTSD–rebro läns... · 2015-12-15 · Beck...