Nedslag i forskarvärlden:

Barbros man har sköldkörtelcancerAtt leva i nuet

En tidning från Cancerfonden | 1/2009

Nytt innehåll & ny form

Tema: Hit går pengarna371 miljoner kronor har hittills gått

till forskningen i år.

Kärleken ...... till livet blev räddningen

L-E-A-N Framtidens sjukvård

Eftervård för cancerpatienter blir allt viktigare

eftersom allt fler överlever.

2 nr 1 2009

Vad fick du i julklapp i år? Det var en fråga man som barn ställde så snart nyårsklock­orna avklingat från Skara domkyrka och alla de övriga

helgedomar som hördes genom radioappara­ten i vinternatten.

Lyckan var fullkomlig om man kunde lura någon att svara, eftersom det ju nu var nytt år!

För en cancerforskare kan ett anslag på sexsiffrigt belopp framstå som rena gåvan.

En kär vän fick veckan före jul reda på att den sista cytostatikabehandlingen behövde hon inte genomgå. Ett besked som kändes som en tidig julklapp.

Själv fick jag både stjärnbanérsmönstrad gryt­vante och småbarnen inom glas och ram. Förra året, menar jag! (Nära att jag åkte på en blåsning!)

Nu vill jag ge er – den bästa av läsekretsar – en nyårsgåva. Eller ska vi kalla den en fastlagspresent.

Rädda Livet har fått en ansiktslyftning – min gåva till er som genom ert medlemskap i Cancerfonden stödjer verksamheten. Ni känner igen mycket av innehållet. Jag vill förmedla lättförståelig kunskap om komplexa forsknings­projekt, hoppingivande personporträtt och konkreta data om de cancersjuk­domar som kan drabba dina närstående eller dig själv.

Och allt detta i en smaklig mix av smått och stort, nya färgskalor, tilltalande formgivning och användbara tips.

Människan ska som alltid stå i centrum. Antingen det handlar om sjuk­domar, insamling, forskningsprojekt eller företagsengagemang.

Hoppas att ni känner er uppvaktade!Med tidningen följer en talong om nytt medlemskap. Uppmuntra gärna

någon annan att bli medlem i Cancerfonden och därigenom få Rädda Livet i brevlådan fyra gånger om året. Själv deltar du därmed i utlottning av tio Rikslotter.

Vad fick du i julklapp?

REDAKTÖRMarita Önneby Eliassonmarita.onneby@cancerfonden.se

foRmThe Factory of Design

LAYoUTMadelene Olsson, The Factory of Design

KoRREKTURBirgitta Hessulf, Rödpennan

ANSVARIG UTGIVAREUrsula Tengelin

TEKNISK PRoDUKTIoNSörmlands Grafiska AB.Rädda Livet är tryckt på miljögodkänt papper.

omSLAGSfoToAnna Simonsson

RÄDDA LIVETutkommer med fyra nummer per år och utges av Cancerfonden, den enskilt största finansiären av svenska forskningsprojekt om cancer.

mEDLEmSAVGIfT PER ÅR18 – 65 år: 200 krUnder 18 år/över 65 år: 100 krOrganisationer och företag: 1 000 krEnstaka exemplar: 45 kr, inklusive porto

CANCERfoNDENär en ideell organisation med tre viktiga uppgifter: att stödja och samordna cancerforskning, att informera om cancer och att ge stöd för utveckling av nya metoder i vården av cancersjuka.CANCERFONDEN, 101 55 StockholmTel 020-59 59 59. Fax 08-677 10 01Besöksadress: David Bagares gata 5Webbplats: cancerfonden.se

VILL DU BLI mÅNADSGIVARE?Cancerfonden Tel 020-59 59 59Mån – fre 8 – 21, lö 8 – 14

fRÅGoR om CANCERCancerfondens informations- och stödlinjeTel 020-59 59 59, mån – fre 9 – 16.30infostodlinjen@cancerfonden.se

Tyck till!Vad saknar du i Rädda Livet? Vad vill du

läsa mer om? Hör av dig och berätta!

marita.onneby@cancerfonden.se

VILL DU HA RÄDDA LIVET i fortsättningen så välkomnar vi dig som medlem i Cancerfonden.

FOTO

Åk

E ER

iCS

ON

nr 1 2009 3

4 Ett koncentrat av kärlekSå upplever hustru Barbro tillvaron sedan Sven blivit sjuk.

7 Genombrott vid prostatacancerStrålning mot aggressiva tumörer plus hormoner.

9 Tabletter effektivare än droppMinskad risk för återfall vid bröstcancer.

10 Världscancerdagen den 4 februariFyra kyrkor öppnar för prevention.

12 "Kunde inte bara lägga mig ner och dö"14 år efter diagnos ägnar han sin tid åt hästarna.

18 Extra givmilt vid katastroferVi mår bra av att ge.

19 11 procent mer till forskningenGrundforskningen står för genombrotten.

20 Lukas Orre forskar på lungcancerEtt år med familjen i Amsterdam.

22 Ha råd med kunnig personalForskare berättar vad anslagen går till.

30 Framtidens sjukvård stavas L-E-A-NAllt som inte är till nytta för patienterna ska bort.

34 Vår urrädsla inför döden– Mitt liv blir aldrig mer detsamma.

Rädda Livet 1/2009

23

18«Grundforskning står för de stora genombrotten inom cancerområdet.» sidan 19

9

37

Behandlingen var tredje vecka får Sven

Nygren hålla på med så länge han –

och hans kropp – orkar. Hustrun Barbro

Mellberg hänger med på promenad.

nr 1 2009 5

Vi lever i ett koncentrat av kärlek”Den stora, stora skillnaden är att jag slutat tänka framåt. Men samtidigt lever vi i ett koncentrat av kärlek.”Barbro Mellbergs liv förändrades totalt för två år sedan. Hennes man Sven Nygren fick sköldkörtelcancer.

Barbro Mellberg och Sven Ny ­gren är båda konsulter i ledar­skaps­ och organisationsfrågor. De har haft ett gemensamt företag i Stockholm i snart 20

år, levt och arbetat sida vid sida. Jobb och fritid har flutit ihop.

– Vi jobbade väldigt mycket, säger Bar bro nu. Men det var vår livsstil, vi satt med våra datorer överallt tillsammans och planerade nya projekt, nya kurser och ut­bildningar. Så skulle det vara tills vi fyllde 62, då skulle vi gå i frivillig pension, bygga skrivarstuga på landet och skriva böcker om ledarskap. Nu kommer det inte att bli så, men vi njuter ändå av livet.

En kväll i februari 2007 kom Barbro hem efter att ha hållit en utbildning en vecka på Teneriffa. Det hade varit intensivt, hon var trött, Sven tog emot henne med räkor, lax och tända ljus. Hon berättade om kursen – eftersom de delade på jobben ville Sven veta allt om hur det gått.

– Sedan sade han plötsligt ”jag har en konstig knöl här på halsen. Ser du?”, be­rättar Barbro. Och visst såg jag. Jag insåg direkt att det kunde vara farligt och ville att Sven skulle gå till doktorn redan nästa dag. Men han skulle till Östersund på jobb och ville klara av det först. När han kom hem gick han till husläkaren, som direkt skickade honom till Radiumhemmet för en biopsi.

Några dagar senare kom svaret. Då var Barbro i Uppsala och höll en ”förändrings­dag” för en personalgrupp. Mot slutet av dagen lyssnade hon av sin mobil. Sven hade ringt och sagt ”Barbro, det här ser inte bra ut. Det är en tumör.”

– På något sätt lyckades jag ”stänga av” och avsluta dagen, säger Barbro. Även om min första impuls var att hyra en helikop­ter och åka hem till Sven. Jag har senare fått höra att ingen av kursdeltag arna märkte något på mig, jag kunde verkligen dra nytta av min professionalism då.

På tåget till Stockholm kom chocken. Barbro kände att hon måste prata med någon och ringde sin vuxne son Ola. Ola är Barbros son i ett tidigare äktenskap, men han har bott hos Barbro och Sven sedan han var åtta år och räknar Sven som bonuspappa. Ola har blivit ett stort stöd för dem båda. Men denna första kväll efter beskedet grät Ola och Barbro oavbrutet. Sven var faktiskt mer samlad, han sade att han skulle klara att leva med cancern. Ola var förtvivlad och sade: ”Sven, jag är så rädd att jag inte har sagt hur mycket jag älskar dig”.

– Det var ett koncentrat av kärlek som kom fram i den stunden, minns Barbro.

Sedan hände allt snabbt. Tre veckor senare, i mars 2007, opererades Sven. Han hade fått medullär sköldkörtelcancer, och vid första operationen togs sköldkörteln

TEXT INGRID JACOBSSON FOTO ANNA SIMONSSON

Livet som anhörig

6 nr 1 2009

SköldkörtelcancerDet vanligaste tecknet på cancer i

sköldkörteln är en knöl som i många fall

syns utanpå halsen; i de flesta fall är dock

en knöl ofarlig.

Cancer i sköldkörteln brukar delas in i

fyra olika huvudtyper: papillär, follikulär,

medullär och anaplastisk. indelningen

bygger på utseendet hos cancercellerna

och deras ursprung.

Det kan krävas undersökningar i flera

steg och med olika metoder för att säkert

fastställa om en knöl i sköldkörteln är en

cancer. Det första steget är att med

hjälp av en tunn nål som sticks in

i den misstänkta knölen, biopsi,

ta ut celler som lämnas för

analys. Om provet visar att det är

papillär, medullär eller anaplastisk

cancer är diagnosen klar.

Den främsta metoden för follikulär,

papillär och medullär cancer är kirurgi.

Anaplastisk cancer behandlas med en

kombination av strålning, cytostatika och

operation.

bort. Läkarna konstaterade då att cancern var mer spridd än de trott och Sven har genomgått ytterligare två operationer plus ett antal cytostatikabehandlingar som pågår fortfarande.

Barbros oro växte. Arbetet, framtiden – hur skulle det bli?

– Vi hade ju en anställd att ta ansvar för också. Men jag kopplade bort jobbet direkt, bokade av allting och var bara med Sven den första tiden. Jag har varit med på alla under­sökningar och behandlingar och lärt mig så mycket jag kunnat om sjukdomen.

Tack vare att Barbro varit med vid alla läkar­besök insåg hon efter ett drygt år att det med hjälp av cytostatika går att hålla tumören i schack, men den minskar inte. Behandling­arna var tredje vecka får Sven hålla på med så länge han – och hans kropp – orkar.

– Sven har hela tiden varit hoppfull och jag försökte i början att inte visa mig svag och rädd inför honom. Men efter den första dra­matiska operationen och när vi fick beskedet om att cancern var obotlig öppnades en dörr

för mig, säger Barbro. Jag började vara i mina känslor.

– Tidigare har jag varit mer stram i mitt sätt; även om jag haft starka känslor har jag

inte visat dem så lätt. Men det gör jag nu. Jag talar ständigt om för Sven hur viktig han är för mig!

Barbro tycker också att Sven ändrat sitt sätt att vara.

– Vi levde så mycket i framtiden – vad vi skulle göra sedan. Nu lever vi verkligen i nuet, jag har slutat tänka framåt. Vi har ju båda jobbat mycket med förändringar i personalgrupper, nu kan vi se processerna

– Jag har varit med på alla undersökningar och behandlingar och lärt mig så mycket jag kunnat om sjukdomen,

säger Barbro Mellberg. Här på promenad under Västerbron i Stockholm tillsammans med maken Sven Nygren.

«Jag talar ständigt om för Sven hur viktig

han är för mig.»

Läs mer:cancer fonden.se

nr 1 2009 7

En unik svensk-norsk prostatacancer-studie visar att lokal strålbehandling halverar dödligheten hos patienter med större och aggressiva tumörer.

– Den här studien visar för första gången att hos män med lokalt aggressiv prostata­cancer ser man en betydande vinst med tillägget av strålbehandling jämfört med enbart hormonbehandling, säger profes­sor Anders Widmark, överläkare vid Norrlands Uni versitets sjukhus i Umeå. I Norden och Europa har funnits en tradi­tion att enbart ge dessa patienter hormonell behandling, men resultatet visar klart att de bör erbjudas tillägg av strålbehandling.

I studien har ingått patienter med avan­cerad prostatacancer som bedömts som icke operabel, men där cancern inte är spridd i kroppen.

Patienterna har behandlats med en kombination av strålning och hormoner. Efter tio års uppföljning visar resultaten att risken att dö i sin prostatacancer halveras med tillägget av strålbehandling – 12 proc­ent för dem som också fick strålbehandling mot 24 procent för dem som bara fick hor­monbehandling.

Studien webbpublicerades i The Lancet den 16 december 2008.

Bland dem som deltog i kombinations­behandlingen fick en fjärdedel återfall. I gruppen som enbart behandlades med hormoner fick tre fjärdedelar återfall.

– Detta måste betraktas som ett genom­brott för forskningen kring prostatacancer,

säger docent Jan Zedenius, biträdande ve tenskaplig sekreterare på Cancerfonden. Även om bieffekterna kan vara betydande vid strålningen är detta ändå ett erbju ­ d ande som bör bli standard för hur dessa patienter ska behandlas.

– Det här är också ett bevis på att forsk ning tar tid. Och måste få ta tid. Anders Widmark är en av de forskare som Cancerfonden ger anslag. Vi är ihärdiga i våra anslag. Denna studie startade 1996 och 2008 gav arbetet resultat, säger professor Anna Karlsson, vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

TEXT MARITA ÖNNEBy ELIASSON

Strålning halverar dödlighet vid avancerad prostatacancer

hos oss själva och ha nytta av det. Vi vet att det kan komma lugn och nöjdhet efter kaos och förvirring!

Sven har också berättat för Barbro att han aldrig känt sig så älskad som nu och att han paradoxalt nog tycker att det här är en lycklig period i hans liv.

Att behålla företaget gick inte när Sven inte kan jobba längre. Det såldes till ett studieför­bund och Barbro jobbar vidare som anställd. Samtidigt gick de igenom sin personliga eko nomi.

– Sven gjorde mycket av det jobbet. Det var nästan outhärdligt för mig att se honom sitta och planera för hur jag skulle få det som ensamstående. Men för honom var det viktigt.

Mitt i alltihop bytte Barbro och Sven lägen­het i somras. De ville ha en större, med ett arbetsrum, eftersom båda sitter mer hemma nu. Och framför allt – Sven ville ha utsikt, inte bara titta in i en husvägg.

– Sven drev på flytten, jag bromsade. Men så hade vi en otrolig tur och hittade en perfekt lägenhet med utsikt över Karlbergs­kanalen. Plus att den ligger inom Stock­holms sjukhems upptagningsområde, det var det viktigaste, eftersom Sven är inskriven där. Till och med personalen på sjukhemmet varnade oss för flytten. Men när de förstod hur viktigt det var för Sven att kunna sitta och se ut över en vacker stadsvy så stödde de oss. Nu njuter han varje gång han tittar ut genom fönstret.

Sven har till och med tagit upp arbetet med ett manus till en bok om ledarskap som han påbörjat för flera år sedan och som han nu vill försöka få utgiven.

Men Barbro fasar för den dag Sven inte finns längre. Visst tänker hon att hon kan bli över ­körd och gå bort först, men sannolikheten är liten. Hon vet att hon har ett svårt sorge­arbete framför sig, men känner ändå att hon kommer att klara det.

– Jag har Ola och hans sambo, jag har vänner och släktingar som stigit fram och blivit ännu viktigare än tidigare. Jag vet att jag kommer att kunna lägga mig i en säng och dra täcket över huvudet och sörja, men det kommer att finnas människor som ger mig te och mackor och ser till att jag går vidare!

BehandlingProstatacancer behandlas i princip på

fyra olika sätt:

Watchful waiting, det vill säga man

behandlar inte utan väntar och ser.

Många dör med sin prostatacan-

cer men inte av den. Problemet för

läkaren är att peka ut för vilken

patient denna väntan är till fördel.

kirurgi, det vill säga hela prostata-

körteln opereras bort.

Hormonbehandling då bildandet av

testosteron, det hormon som påskyn-

dar utvecklingen av cancercellerna,

stryps.

Strålning – utifrån eller inifrån med

implantat i tumören.

8 nr 1 2009

Antalet nyupptäckta fall av prostatacancer har under de senaste två åren minskat visar Socialstyrelsens nya statistik. men det går inte att säga om minskningen är en trend.

8 870 nyfunna fall av prostatacancer rapporterades 2007, vilket svarade för 34 procent av cancerfallen bland män. I genomsnitt har man kunnat kon­statera en genomsnittlig ökning med 2,8 procent årligen sedan 20 år tillbaka, men under de senaste två åren har antalet fall minskat.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor och utgör 29 procent av de diagnostiserade fallen. Den genomsnittliga årliga ökningstakten för bröstcancer har varit 1,2 procent under de senaste 20 åren. 2007 diagnostiserades 50 100 fall av elakartad (ma­lign) cancer i Sverige och könsfördelningen är rela­tivt jämn. Men fortfarande insjuknar främst män, som drabbas av 52 procent av alla cancer fall.

Färre fall av prostatacancer

Tryck lagom!Trycket vid mammografi­undersökningar kan halveras utan att resultaten försämras. Det visar en studie som gjorts vid Länssjukhuset i Kalmar.

Sjuksköterskan Tina Matscheko på sjukhusets mammografienhet reagerade på att patienternas bröst pressades samman så hårt. Därför gjordes en studie som gick ut på att ta dubbla bilder på 30 patienter. En med högt kompressionstryck och en med sänkt. Därefter jämfördes bilderna. Kvalite­ten blev lika bra när trycket halverades.

Kanske kan detta ”lättare” budskap få fler kvinnor till mammografi!

Ett ämne som finns i läkemedel mot höga blodfetter har visat sig kunna döda bröst- och prostatacancerceller.

Det visar en avhandling som försvarades vid Uppsala universitet i slutet av förra året. Sim vastatin finns i blodfettssänkande läke­medel och minskar risken för bröst­ och pro­statacancer. Dessutom minskar detta ämne risken för blodpropp hos cancerpatienter. Men hur det har gått till har hittills varit okänt tills apotekaren och forskaren Mikael Åberg delvis kunnat avslöja mekanismen.

– Mitt viktigaste fynd är att simvastatin verkligen dödar cancerceller, säger han.

I dag är biverkningarna av höga doser för svåra för att läkemedlet ska kunna användas för att bota cancer, men Mikael Åberg hoppas på en framtida utveckling och han lockas av tanken på målstyrt simvastatin i höga koncentrationer till själva tumören.

– Då skulle sedan medicinen spädas ut till ofarliga koncent­rationer i blodomlop­pet. Det skulle kunna döda tumören utan att öka risken för allvarliga biverkningar, säger Mikael Åberg i pressmeddelandet.

Blodfettsmedicin dödar cancerceller

Svenska ishockeyförbundet och Cancerfon-

den kommer under tre år att samarbeta i

kampen mot prostatacancer.

Detta kommer att gå till så att hockey-

förbundet använder sina arenor, lands-

kamper, landslaget Tre kronor

och andra kanaler för att hjälpa till i kampen

mot prostatacancer.

information ska finnas tillgänglig liksom

möjlighet att via sms ge pengar till cancer-

forskningen.

– Vi tycker det är oerhört viktigt att

stödja den här frågan som rör så många av

våra aktiva, fans och tittare. Vi vinner ofta

kamper i hockey, nu vill vi vara med och

vinna kampen mot prostatacancer också,

säger Jörgen Lindgren, generalsekreterare på

Svenska ishockeyförbundet.

Ishockey förbundet tar en match mot prostata cancer

nr 1 2009 9

Att kvinnor i olika åldrar röker för att de vill hålla vikten är inte ovanligt. Men nu visar en ny finsk forskningsstudie att rökning faktiskt kan ha motsatt effekt – i alla fall för tonåringar.

Forskarna fann ett klart samband mellan tonårsrökning och senare viktproblem. De som rökt minst tio cigaretter om dagen när de var i 16 – 18­årsåldern hade en ökad risk för bukfetma i 20­årsåldern. Riskökningen kvarstod efter att man tagit hänsyn till ärftlighet och andra faktorer som kan inverka både på benägenheten att röka och på risken för övervikt.

Rökning i tonåren ökade kvinnornas risk för övervikt med 74 procent.

Den finska studien kom mer att publiceras i februarinumret 2009 av American Journal of Public Health.

29%av diagnoserna bland kvinnor rör

bröstcancer (2007).

«Patienter med samma sjukdom kan svara mycket olika på samma behandling. »

Cytostatika som tabletter i stället för via dropp kan minska risken för återfall och död hos kvinnor med bröstcancer med en tredjedel. Patienterna kan på så sätt få en högre dos under längre tid, något som ger en tydlig effekt visar en ny svensk­finsk studie.

1 500 kvinnor med hög risk för återfall ingick i

studien. Under fyra månader fick hälften cytosta­tika via dropp och hälften fick tabletter. Efter tre år hade 80 procent av dem som fått dropp avlidit eller fått återfall, jämfört med 54 procent bland dem som ingick i gruppen som behandlades med tabletter.

Tabletter effektivare än dropp

Professor Curt Petersson, Linköping

Behandling med läkemedlet Iressa ger lika bra överlevnad som cytostatika hos patienter med icke­småcellig lungcancer som tidigare behandlats för sjukdomen.

Två forskare vid Anderson Cancer Center i Houston, USA,

har genomfört en fas 3­studie där de jämfört behandling med Iressa (gefitinib) eller docetaxel hos patienter som tidigare be­handlats med platina.

1 433 patienter från 24 länder med lokalt avancerad eller meta staserad icke­småcellig

lungcancer ingick. 723 patienter behandlades med gefitinib och 710 patienter med docetaxel. Resultaten visade att inget medel hade bättre effekt än det andra när antalet dödsfall och livslängd jämfördes mellan grupperna.

Iressa lika bra som cytostatika

Vem får jag titta på denna månad?2009 års Svenska kalen-

derflickor med män är

kul, träffsäker och fylld

med vackra och charmiga

bilder av svenska kändisar.

kalendern produceras och

säljs av 1,6 Miljonerklub-

ben. All vinst går till

Centrum för genusmedi-

cin och Cancerfondens

insamling för prostatacan-

cerforskning.

Rökning bidrar till överviktminskad risk

för återfall

minskad risk för återfall46 %20 %

FOTO

: AN

GEL

iCA

EN

GS

TRÖ

M

BröstcancerTabletter Dropp

10 nr 1 2009

Världs cancer­dagen i ljusVärldscancerdagen ägde rum den 4 februari. I Göteborg, Linköping, Lund och Stock­holm öppnades kyrkor för att tillsammans med Cancerfon­den uppmärksamma dagen. Huvudbudskapet gällde pre vention.

Cancerforskare i de olika universitetsorterna talade om cancer och prevention, både ur ett nationellt och interna­tionellt perspektiv.

– Ändrad livsstil kan före­bygga närmare en fjärdedel av cancerfallen, säger Maria Prigorowsky, ansvarig för opinionsfrågor på Cancerfon­den. Därför måste politikerna inse vilka vinster som pre­ventiva åtgärder kan medföra både ur ett samhällsekono­miskt perspektiv och i antalet räddade liv.

Internationella cancer­unionen, UICC, står ba kom Världscancerdagen. Syftet med den är att belysa vikten av ett globalt samarbete, fram för allt inom pre ven ­tions området, för att be­kämpa cancer.

Kommer du redan nu låta vaccinera din dotter mot HPV?

Per­Göran, pappa till Hanna 14 år:

JA! Jag tycker att det är

fantastiskt att vaccinet

finns. kan jag genom

detta vaccin minimera

riskerna i livet för henne

så gör jag det.

Stefan, pappa till Amanda 12 år:

Vi väntar med det till Amanda

blir 13. Jag är fortfarande lite

tveksam till vaccinationen och

vet för lite om eventuella biverk-

ningar. Jag har också funderingar

på att i framtiden vaccinera min

son som nu är 10 år.

Från och med 1 januari 2010 måste skolhälsovården erbjuda HPV­vaccin till flickor i årskurs 5 och 6.

Åsa, mamma till Hannah 13 år:

Vi har pratat om det hemma och

har valt att avstå. Hannahs stora

intresse är fortfarande hästar

och inte pojkar. När det kommer

in i det allmänna vaccinations-

programmet nästa år ska hon

naturligtvis vaccineras.

Vitaminer inget cancerskydd

De flesta som slutar röka gör det utan att använda snus. Det visar en studie bland närmare 16 500 västerbottningar.

Forskare vid Umeå universitet och Statens folkhälsoinstitut använde material från det så kallade Västerbottenprojek­

tet. Västerbottningar inbjuds till hälsoundersökning och rådgivning vid 30, 40, 50 och 60 års ålder med start på 1990­talet och uppföljningsbesök efter tio år.

En dryg tredjedel av de män som slutade röka och en femtedel

av kvinnorna som fimpade, började snusa under tioårs­perioden. Det betyder samtidigt, framhåller forskarna, att två tredje delar respektive fyra femte­delar slutade röka utan att börja snusa.

Broccoli hjälp mot bröstcancer 50 kronor per julkortssvarSulforafan finns i stora mängder i

broccoli. Tidigare har studier visat att

detta ämne kan döda cancerceller

främst i prostata. Nu menar forskare

i kalifornien att samma effekt ses på

bröstcancertumörer.

Samma effekt

som starka

cancerläkemedel

alltså, men

betydligt

skonsammare.

Återigen har en större studie inte kunnat påvisa att vitami-ner skyddar mot cancer.

En amerikansk studie visar att risken att drabbas av tumörsjuk­dom inte alls påverkades hos ungefär 8 000 kvinnor som under tio års tid åt extra tillskott av C­, E­vitamin och betakaroten.

Forskarna från Medical School vid Harvarduniversitetet i Boston i USA presenterade i slutet av förra året en stor studie som de­finitivt uppmanar oss att skrota teorierna om vitaminernas posi­tiva verkan på canceruppkomst. Det finns inte något vetenskap­ligt underlag för att öka intaget

antioxidanter i syftet att minska cancerrisken, menar de.

I ungefär ett kvarts sekel har vi kunnat läsa om förhoppningar om att vitaminer och andra anti oxidanter skulle kunna vara effektiva mot uppkomst av can cer. Studier inleddes och det har publicerats ett antal resultat. Inga tyder på positiva effekter. Höga doser av vitaminer hindrar inte att cancer uppkommer och minskar inte antalet dödsfall i cancersjukdomar.

De får medhåll av den svenska cancerexperten Anders Ekbom vid Karolinska Universitets­sjukhuset Solna.

– Tiden är nu mogen att de­finitivt överge vitaminteorierna i cancersammanhang, säger han i en kommentar i Svenska Dagbladet.

Däremot anser han att det kan ligga något i att fortsätta äta mycket frukt och grönsaker.

De flesta fimpar utan snus

i stället för julklapp hade Äppelriket

Österlen i kivik en uppskattad in-

samling till Cancerfonden.

För varje svar Äppelriket fick på

sina e-postade jul- och nyårshäls-

ningar satte företaget in 50 kronor

till Cancerfonden.

– Vi har hittills fått in 111 svar,

och ger alltså 5 550 kronor, men

det kan bli lite till, säger Lars-Olof

Börjesson, företagets vd.

Ystads Allehanda

nr 1 2009

Psykologens spalt

Denna kortfilm är baserad på en sann historia och är en kort reflek­tion över hur man kan uppfatta omvärlden när man just fått ett livsavgörande sjukbesked.

Det är en stillsam, vacker och poetisk film som beskriver något svårt både på ett personligt och universellt sätt.

– Jag önskar att filmen även på

ett subtilt plan ska väcka eftertanke, säger Aase Högfeldt som står för manus och regi. Aase porträtterades i Rädda Livet 4/08.

När våren sjunger kommer även att användas i läkar­ och vårdutbildning­ar och i föreläsningssammanhang. Filmen kommer dessutom att visas i Sveriges Television under våren.

När våren sjunger

Stamceller överst på topplista

Tobaksfritt i Finland Vi består av cellerAntonie van Leeuwenhoek var en

holländsk klädeshandlare som 1673

upptäckte att människan består av

celler. Han uppfann också luppen

– en udda vetenskapsman.

Maria Hellbom

Hejsan på er! Jag tänkte att jag skulle pre­sentera mig. Jag är psykolog. Och doktor, fast inte läkare – filosofie doktor. Och chef, numera.

Jag är optimistiskt lagd. Entusiast. Gillar att fundera ut hur problem ska lösas. Gladlynt, oftast. Glad i mat! Och jag älskar mitt jobb.

Vad gör en psykolog i cancervården? De som inte arbetar i cancervård brukar ha

sin uppfattning klar: Det behövs säkert verk­ligen, brukar de säga och anta Begravnings­minen. Därefter talar de bara till mig med lågmäld röst om Allvarliga Saker.

De som själva arbetar i cancervården brukar ha det svårare. Man kan nästan se på dem hur kugghjulen arbetar: Vänta nu, psykolog, är det ungefär som psykiater …? Hur lång utbildning …? I den hierarkiskt organiserade vården blir det också knepigt att placera mig. Överläkaren är till exempel överst, det hörs ju på namnet. Men psyko­logen? Och vad i hela friden gör hon på en onkologisk klinik?

En onkolog som jag försökte förklara för sken upp: Nu förstår jag! Du håller på med dem som är normala!

Hm … Men – jag gillade det där. Det är ju det jag gör! Jag hjälper människor som drabbats av cancer att hantera reaktioner som faktiskt oftast är normala. Det är ju liksom situationen som är onormal.

Mitt jobb är att hjälpa människor att leva ett så innehållsrikt och meningsfullt liv som möjligt när nu cancersjukdomen kommit in i bilden. Att se till att sjukdomen inte ska få ta en millimeter mer från deras dagliga liv än vad som är absolut oundvikligt.

Mitt jobb är att besegra cancer.

Huvudrollen Maria spelas av Gunilla Johansson.

FOTO

MA

TTiA

S O

SLA

k

En arbetsgrupp i Finland har lagt fram ett förslag till

betydande skärpningar av tobaks-

lagstiftningen. Målet är att göra

Finland helt tobaksfritt före år

2040.

Och för snuset blir det totalstopp.

Förvandlingen av hudceller till stamceller är det viktigaste genom­brottet 2008. Det menar tidskriften Science, som varje år presenterar sin tio i topp­lista.

På andra plats anser redaktionen på Science att astronomer, som förra året lyckats göra synliga bilder av planeter i andra solsystem, måste komma.

Kartläggningen av genetiken bakom viktiga cancersjukdomar finns också med bland de tio.

Detsamma gäller kartläggningen av genetiken bakom bukspottkörtel­cancer och glioblastom. I en av stu­dierna som tidskriften refererar gav forskarna ledtrådar till varför vissa patienter med glioblastom utvecklar resistens mot läkemedel.

Maria Hellbom, psykolog

och chef för den psykosociala

enheten vid onkologiska kliniken,

Universitetssjukhuset i Lund.

Ålder: 42 år

Bor: i centrala Malmö

Familj: Gift med Per och de

har sonen Axel, snart 11 år.

12 nr 1 2009

Jag satsar

på mina hästar

TEXT OCH FOTO CHATARINA WILKENS

Person-porträtt

nr 1 2009 13

När Stefan Steffansson fick beskedet att han med stor sannolikhet skulle dö inom några få år så fick livet en ny vändning. Han bestämde sig för att han skulle ägna resten av sin tid till sitt största intresse – hästar.

Den här säsongen har varit fan­tastisk! Bara de här hästarna har sprungit in 600 000 i vinst­pengar, säger Stefan Steffans­son och tittar mot hagarna där

sex travhästar går.Stefan är 61 år och bor i Njutånger i Häl­

singland. Nu gör han det han tycker bäst om i livet. Det finns inte längre plats för sådant som inte intresserar honom. Detta beslut fattade han den 26 november för 14 år sedan då han fick beskedet att han lider av obotlig benmärgscancer – myelom.

– Jag hade känt mig trött en period. Jag är en människa med många projekt, men när sängen lockade mer än projekten så miss­tänkte jag att något var fel, berättar han.

Den genomsnittliga överlevnadstiden för en person som fått diagnosen myelom var tre år. Stefan, som bara var 48 år, insåg att han

förmodligen inte hade lång tid kvar.– När man får veta att man lider av en

allvarlig sjukdom så börjar man fundera över hela sitt liv. Jag kunde ju inte bara lägga mig ner och dö. För mig tog det en halvtimme efter beskedet att bestämma att jag skulle sluta jobba med mitt grossistföretag och i stället göra det som jag tycker är kul.

Vad skulle han då göra resten av sitt liv? Hans släkt har i flera generationer engagerat sig i travsporten och haft egna travhästar. Det var något som Stefan växte upp med och lärde sig att älska. Nu ville Stefan ta upp sitt gamla intresse på allvar. Och en sak var han säker på: han skulle inte engagera sig i sjukdomen.

– Läkarna vet mest om sjukdomen, tänkte jag, så låt dem ta hand om den så sköter jag resten av mitt liv. Jag hade förmånen att få prata med en läkare som var väldigt klok.

«Jag kunde ju inte bara

lägga mig ner och dö.»

MyelomMyelom är cancer i benmärgen. Det är

en kronisk sjukdom, vars förlopp skiljer

sig kraftigt mellan olika individer. Även

om sjukdomen är svår att bota kan många

bli bättre och få en god livskvalitet om

rätt behandling sätts in.

Orsakerna till myelom är inte klarlagda,

men man vet att personer inom vissa

yrkesgrupper löper en ökad risk att få

sjukdomen. Lantbrukare och chaufförer

med lång tid i yrket är oftare drabbade än

andra. Personer med ledgångsreumatism

är också mer drabbade. Hittills har fors-

karna dock inte kommit fram till några

bestämda svar om varför risken är större

för dessa grupper. Det är troligen så att

samspelet mellan flera olika faktorer får

sjukdomen att bryta ut.

När Stefan ställdes inför beskedet att

han förmodligen bara hade några få år

kvar i livet så förändrade han sitt liv

drastiskt.

BehandlingVilken behandling som väljs vid

myelom beror på flera olika fak-

torer, där de viktigaste är ålder

och allmäntillstånd.

Den effektivaste behand­lingen för patienter upp till

65 – 70-årsåldern är något som kallas

högdosbehandling med autolog

stamcells transplantation.

Läs mer:cancer fonden.se

Han sa att människans immunförsvar är starkt sammankopplat med hennes välbefin­nande. I det läget blev jag än mer övertygad om att jag skulle satsa på det jag ville.

Men även om Stefan inte ville gräva ner sig i sjukdomen så var han tvungen att ta sig

igenom en långdragen och jobbig behand­ling. Han fick genomgå en transplantation av den egna benmärgen för att myelomet skulle hållas i schack. Innan han fick tillbaka benmärgen behandlades han med cytostatika för att slå ut cancercellerna.

Proceduren upprepades för ett år sedan då sjukdomen tagit fart på nytt.

14 nr 1 2009

Men nu har det alltså gått 14 år sedan han fick sitt första besked och Stefan är sjukpen­sionär och aktiv så långt han orkar. Han är delägare i ett företag som föder upp, tränar och tävlar travhästar i Sverige och Estland.

Redan innan sjukdomen hade visat sig köpte Stefan en övergiven gård i Estland. Där står i dag över 30 travhästar som tränas och tävlar. Att försörja en häst kostar bara en tredjedel så mycket i Estland som i Sverige. Å andra sidan är prispengarna i loppen inget att skryta med där, så hästarna föds upp och tränas i Estland, sedan får de bästa komma till Sverige och tävla. Stefan är som spindeln i nätet i verksamheten och sitter ibland själv i sulkyn under träningar och tävlingar.

– Men verksamheten måste fungera även utan mig, eftersom jag kan läggas in när som helst och bli borta i ett halvår.

Stefans fru Åsa hemma i Njutånger ser inte till honom lika mycket som förr.

– Nej, vi har nästan blivit särbo. Men hon är mycket förstående, säger han.

Tillvaron på gården i Estland får Stefan att nästan glömma att han inte är frisk. De som arbetar med hästarna behöver direktiv och råd, och där frågar ingen om hans sjukdom. De frågar om hästarna.

– De kan se att jag är trött ibland och före­slår att jag ska gå och vila, men det är allt.

Det var insikten om sin dödlighet som fick Stefan att välja ett nytt sätt att leva.

– Jag skulle naturligtvis vilja vara frisk. Men jag är glad att jag fått möjligheten att göra det jag vill i livet. Jag har något att brinna för och det är det viktigaste, säger Stefan Steffansson!

«Jag är glad över att jag fått möjligheten att göra det jag vill i livet. »

– Vad skulle jag ha gjort utan hästarna? De är mitt liv, säger

Stefan Steffansson.

Stefan Steffansson sitter själv i sulkyn när han orkar, både för att träna och

för att tävla. Bilden är tagen före en tävling i Estland. Foto: Privat

BlodcancerförbundetBlodcancerförbundet är en intresseorgani-

sation för dem som drabbats av blodcancer

eller annan allvarlig blodsjukdom och deras

närstående.

Förbundet bildades 1982 och har för när-

varande 15 regionala föreningar i landet.

Blodcancerförbundet har en informations-

skriftserie som behandlar olika sjukdomar i

blodet och ger också ut tidskriften Haema

med fyra nummer per år.

För besked om närmaste lokalförening kontakta: Blodcancerförbundet

Box 1386

172 27 Sundbyberg

Tel 08-546 405 40

E­post: info@blodcancerförbundet.se

Webbplats: www.blodcancerforbundet.se

nr 1 2009 15

för forskaren David Bryder ger stamceller svar på många frågor om hur den mänsk-liga organismen fungerar.

Ett försämrat immunförsvar, anemi (blodbrist) och en drastisk ökning av leukemi (blodcancer) är förändringar i blodsystemet som kan kopplas till män-niskans åldrande, anser han.

David Bryder är verksam vid institutionen för experimentell medicinsk vetenskap vid Lunds universitet. Nyligen tilldelades han ett sexårigt forskningsanslag av Cancerfonden. Anslaget gör det möjligt för honom och hans sex personer starka forskarlag att tränga vidare in i vilka genetiska mekanismer hos stamcellerna som påverkar blodets åldrande.

Fokus i Bryders forskning ligger på den process varigenom blodceller bildas, så kallad hematopoes. – Redan under fosterstadiet föds de stamceller som så småningom ger upphov till blodceller. Människan har flera olika typer av blodcel­ler, de flesta med en väldigt kort livslängd, många bara en dag. Men gemensamt är att alla dessa celler utgår från benmärgen och stamcellerna. Om det uppstår ett fel på en stamcell kan man anta att det också leder till

fel – exempelvis leukemi – på de blodceller stamcellen ger upphov till, förklarar David Bryder.

Genom att studera dessa samband hoppas han kunna öka kunskapen och i förläng­ningen kartlägga orsakerna bakom sjukdo­mar som blodbrist och blodcancer (leukemi). David Bryder tror att miljöpåverkan spelar en viktig roll vid leukemi, då förekomsten hos äldre är betydligt högre än hos yngre personer.

– Det är rimligt att anta att en person som under exempelvis 60 år av sitt liv ex ponerats för cancerogena ämnen löper betydligt större risk än ett litet barn. Men samtidigt beror inte alla former av leukemi på miljö­påverkan, tillägger han. David Bryder är noga med att poängtera att studierna inte kommer att leda fram till ett nytt cancerläkemedel. Det han bedriver är grundforskning.

– Någon ny cancermedicin blir inte slut­resultatet. Så småningom kan våra upptäck­t er ändå komma patienter till godo. Förstår man vad som styr genetiken i stamcellerna kan det med tiden leda fram till nya former av cancerterapi.

När kan sådana terapier bli verkliga?

Utan stamceller inget liv

Tre korta frågorÄr du gift och har du familj?

– Javisst, bådadera. Barnen heter Matti,

15 år, och Jon, 8 år. Hustrun heter karin

och arbetar på ett bioteknikföretag.

Var bor ni?

– Vi bor i lägenhet i Lund.

Har du några fritidsintressen?

– Jag är en sån där tråkig person som

svarar att arbetet är min hobby. Men

jag försöker hinna med lite golf mellan

varven även om jag inte är särskilt duktig

på att hantera boll och klubba.

David Bryder vill inte förutspå detta, men säger att liknande forskning som den han bedriver pågår på ett flertal platser runt om i världen.

– Stamcellsforskning är global och ge­nom går för närvarande en mycket snabb utveckling. Själv hade jag förmånen att 2003 till 2005 delta i ett projekt vid Stanforduni­versi tetet i USA. 2003 disputerade jag med en avhandling om stamcellbiologi. För David Bryder ger stamcellerna svar på många frågor om hur den mänskliga orga­nismen fungerar. Detta faktum rymmer en stor del av hans drivkraft – nyfikenhet.

– Man kan kortfattat sammanfatta det så här: Utan stamceller inget liv. I detta ligger en stor del av min fascination för denna typ av forskning.

David Bryder hoppas att hans forskning också kommer att leda till ny kunskap som kan användas vid benmärgstransplantatio­ner.

– Det är ju ett välkänt faktum att en av de sämsta prognoserna för snabb återhämtning i samband med en benmärgstransplantation är om givaren är en äldre person och mot­tagaren en yngre. Detta gäller framför allt förmågan att ta hand om infektioner.

Vad betyder det anslag som Cancerfonden har gett dig?

– Det innebär mycket på flera olika sätt. Sex år är i anslagssammanhang en lång period så anslaget ger forskargruppen arbetsro och skapar kontinuitet. För mig personligen innebär det ekonomisk trygghet och att jag under dessa år slipper jaga anslag för att finansiera min egen lön.

TEXT JAN KANTOR

FOTO

iS

TOC

kP

HO

TO

16 nr 1 2009

Skräddarsydd plan för rehabiliteringEva Johansson

Vem är du? – Jag är 43 år, gift med

Christer som är program-

merare och vi har sönerna

Tom, 16 år, och Max,

14 år.

Var bor du?

– i ett radhus i Sollentuna, strax norr om

Stockholm.

Hinner du med några fritidsintressen?

– Visst. Jag tränar på motionsnivå några

gånger i veckan, cyklar och springer.

Och så läser jag skönlitteratur när jag

hinner. Men bästa sättet att koppla av är

att arbeta i trädgården, där det senaste

tillskottet är ett persikoträd.

Eva Johansson är medicine doktor och forskare vid Karolinska Insti­tutet i Solna och inriktad på vård­frågor. Hon arbetar också kliniskt som sjuksköterska vid Hematolo­

giskt Centrum på Karolinska Universitets­sjukhuset. Dessutom har hon en deltidstjänst som lektor vid Röda Korsets Högskola där hon undervisar blivande sjuksköterskor i hematologisk omvårdnad.

– Det kan kanske tyckas en smula splitt­

rande att vara forskare, lärare och dessutom arbeta praktiskt i vården. Jag ser det som en fördel. Genom arbetet på vårdavdelning en dag i veckan kan jag fånga upp frågor som patienterna upplever som angelägna, säger hon.

Eva Johansson menar att även om många patienter är nöjda med den vård de får i sam band med stamcellstransplantationen, så finns det en stark önskan om rehabilitering som tar sikte på tiden efter sjukdomen.

Alla patienter som genomgått allogen stamcellstransplanta­tion bör ha en individuellt anpassad rehabiliteringsplan. Det anser forskaren och sjuksköterskan Eva Johansson som fått ett tvåårigt forskningsanslag från Cancerfonden för ett vårdutvecklingsprojekt.TEXT JAN KANTOR FOTO ÅKE ERICSON

Nedslag

i forskar-

världen

Eva Johansson är forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm. Dessutom är hon sjuksköterska. Maude Södergren till höger har leukemi.

Här får hon hjälp av sjukgymnasten Ellen Schultz med att träna upp kroppens alla muskler.

nr 1 2009 17

Allogen stamcellstransplantation innebär att en patient får stamceller från en donator som kan vara ett syskon alternativt en obesläktad person. Behandlingen är ofta förenad med stor fysisk och psykisk smärta för patienten.

Vid Hematologiskt Centrum på Karolins­ka Universitetssjukhuset vårdas patienter med allvarliga cancersjukdomar som leu­kemi, myelom och lymfom. Men där vistas även patienter med icke elakartade blodsjuk­domar, som blodbrist.

Under något år har det vårdut­vecklingsprojekt som Eva Johansson leder planerats. Den 1 september i år startar det och årligen kommer det att omfatta ett 50­tal patienter. Tanken är att varje enskild patient ska få en skräddarsydd rehabiliteringsplan utifrån de egna förutsättningarna, ambitionerna och önskemålen. – Patienterna kommer själva att vara aktiva vid utformandet av planen. Själva poängen är att lyssna till deras behov och synpunkter. På så sätt tror vi att rehabiliteringen underlät­tas. Eftersom en majoritet av patienterna är under 60 år är det ett mål för många att kunna återgå till arbetsliv eller studier efter behandling och rehabilitering.

I projektet ingår regelbundna vård­konferenser då läkare, sjuksköterskor, kuratorer, sjukgymnaster och annan vårdpersonal deltar. Med jämna mellan­rum stäms det av hur rehabiliteringen för den aktuella patienten fortskrider.

– Så vitt jag vet kommer vi att bli först i landet med en sådan här strukturerad plan. Inom exempelvis strokevård finns väl utvecklad rehabilitering, men inom cancer­vården är den inte alltid lika strukturerad.

Efter en försöksperiod under 2008 och 2009 sker utvärdering. Eva Johansson är tacksam för anslaget från Cancerfonden som möjlig­gör projektet. Hon hoppas att utvärderingen ska bli så positiv att andra sjukhus kan dra nytta av erfarenheterna av projektet.

– Eftervård för cancerpatienter blir allt vik tigare eftersom allt fler överlever tack vare förbättrad behandling, förfinade läkemedel och utvecklad medicinsk teknik. Därför bör man forska på detta område.

Utöver vårdforskning, arbetet som sjukskö­terska och undervisning leder Eva Johansson bland annat studier kring patienter som genomgår benmärgsprov i höftbenet.

– En del av dessa patienter upplever stark smärta i samband med provtagningen, vilket

inte är så konstigt. Däremot är det överras­kande att de är så många, hela 70 procent. Vi vill därför forska vidare och hitta metoder som reducerar patienternas smärta.

Eva Johansson blev klar sjuksköterska 1985. De två första åren arbetade hon med åldringsvård, därefter har hon ägnat sig åt hematologi. Hon disputerade 2003 med en avhandling om hur man kan minska smärtan för patienter med kärlkatetrar.

Valet att utbilda sig till sjuksköterska var naturligt.

– Jag är en engagerad person och har alltid varit intresserad av att arbeta med männi­skor, säger Eva Johansson.

«Eftervård för

cancerpatienter

blir allt viktigare

eftersom allt

fler överlever. »

Inte ta något för givetMaude Södergren på bilden ovan kan du

följa på hennes blogg. Så här skrev

hon förra sommaren:

”För två veckor sedan var

jag lyckligt ovetande om att

livet alltför snart skulle för-

ändras för alltid. Jag har på sista

tiden känt en så fantastisk lycka

och harmoni i mitt liv.”

Hon berättar om att inte ta något för

givet, om sin strid med Folksams jurister

och om när hon tappade håret för tredje

gången.

Läs mer:maude sodergren. blogspot.com

18 nr 1 2009

Filantropi

Ett fåtal större insamlingsorganisa­tioner som Cancerfonden, Läkare Utan Gränser, Röda Korset, Rädda Barnen och Diakonia har länge dominerat i Sverige. Men

konkurren sen om givmildheten ökar, och de senaste 15 åren har antalet insamlingsorgani­sationer tredubblats.

Varför skänker människor pengar till väl­görenhet? Forskaren Anna Breman, verksam vid The University of Arizona, USA, har nyligen gett ut skriften ”Varför skänker vi bort pengar?”. Nationalekonomiska studier och experiment visar att givmildhet dels hänger samman med ett osjälviskt bete­ende (altruism), dels har att göra med att vi

faktiskt mår bra av att ge. I grunden ligger osjälviskhet och en genuin medkänsla med andra människor.

Forskning med magnetröntgenkameror har visat att det är samma centra i hjärnan som aktiveras vid välgörenhet som är relaterade till välbefinnande, konstaterar Anna Breman. Är givande ett nedärvt beteende eller socialt inlärt?– Det är naturligtvis svårt att svara på. Biologer och psykologer har argumenterat

för att altruism ökar samhällens förmåga att överleva, och att vi därför kan se det som nedärvt.

– Det finns flera studier som mäter osjälv iskhet och de visar att människor i sinsemellan olika kulturer uppvisar ett liknande beteende. Det tyder på att altruism är universell och nedärvd, men även kan vara socialt inlärt.Finns det fog för att säga att altruism ”dövar ett dåligt samvete”?– Det är tveksamt. Åtminstone en studie som jämför ”dåligt samvete” med ”må­bra­effek­ten” (warm glow) visar att den är en starkare kraft i givandet än ”dåligt samvete”.

Den ekonomiska och finansiella krisen som nu råder gör att människor håller hårdare i plånboken, konstaterar Anna Breman. I USA har redan många stora filantroper (människovänner) drastiskt skurit i bidragen till välgörenhetsorganisationer då deras förmögenheter påverkas negativt av börsnedgången.

– I Sverige tror jag också att man kommer att märka en viss nedgång i givandet, även om effekten inte blir lika dramatisk. Svenska organisationer är mer beroende av små givare som ger en mindre summa regelbundet än av stora filantroper.

Anna Breman nämner tre nyckelord när det gäller insamlingar inom den ideella sektorn: mätbarhet, företagsansvar och ökad konkurrens.

Varje insamlingsorganisation måste uttala tydliga och mätbara mål, anser hon. Detta

kommer att påverka både hur organisationer­na framför sitt budskap och hur de arbetar.Vad betyder organisationens trovärdighet för viljan att skänka pengar?– Den har mycket stor betydelse. En orga­nisation där givarna litar på att pengarna används effektivt har en stor fördel gentemot andra organisationer, visar våra tester.Vilken betydelse spelar organisationens varumärke för givmildheten? – Jag har inte direkt forskat kring varumär­ken. Men att varumärket spelar stor roll tyder det faktum på att i Sverige dominerar ett fåtal mycket stora organisationer som alla är väl inarbetade i människors medvetande. Och återigen handlar det om förtroende.

En andra trend som Anna Breman har sett är att företag låter en del av försäljningen av en produkt gå till välgörenhet, eller att välgörenhet används i marknadsföring. Alltså att den ideella organisationen ”lånar ut” sitt namn och goda rykte mot nya intäkter.

En tredje trend är ökad konkurrens, det framgår av att antalet organisationer med ett 90­konto har ökat kraftigt de senaste åren.

– Blir det avdragsrätt för donationer i Sverige kommer fler att vilja ge, spår Anna Bromberg Sehlberg, ansvarig för stora dona­tioner på Cancerfonden.

TEXT JAN KANTOR

ILLUSTRATION: HELENA HALVARSSON

2007 samlade Cancerfonden in cirka 410 miljo­ner kronor via insamlingar, kampanjer, gåvor, testamenten, donationer med mera.

«Warm glow är en starkare effekt än dåligt samvete.»

Det känns gott att geSvenska folket skänker närmare fem miljarder kronor årligen till ideell a organisationer. Extra giv­milda blir vi runt jultid eller när stora katastrofer inträffar. Och vi mår bra av att ge, visar en ny studie.

Källa: Cancerfonden

Insamling av bidrag från privatpersoner och företag gör att Cancerfonden kan finansiera forsknings- och vårdutveckling-sprojekt, tjänster mm.

Cancerfonden har beslutat att dela ut 316 miljoner kronor under år 2008 till bland annat forsknings- och vårdutvecklingsprojekt. Cancerfonden har inga statliga bidrag och är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag.

1 Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk cancer-forskning.

2 Nio prioriterings-kommittéer granskar inkommande ansökningar. Därefter samman-ställs och beslutas om anslag.

4Enskilda forskare och forskargrupper ansöker om finansiering.

3

Så arbetar Cancerfonden

56 Under 2009 delas 371 miljoner ut till drygt 400 projekt, tjänster mm. Pengarna fördelas till forskarna på de olika lärosätena runt om i landet.

Det ekonomiska stödet till forsknings- och vård- utvecklingsprojekt leder till att bekämpa cancer och förbättra vården för cancerpatienterna.

nr 1 2009 19

Tema: Hit går pengarna

371 miljoner kronor kommer under detta år att gå till forskningsprojekt, tjänster, stipendier till vårdpersonal med mera, liksom riktade satsningar såsom Rosa Bandet. Detta är en ökning med 11 procent jämfört med 2008.

– Grundforskning står för de stora genombrotten inom cancerområdet, säger professor Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forsk­ningsnämnd. Ett exempel på vad sådan forskning kan leda till är framtagandet av nya, effektivare cancermediciner.

Så här ser den regionala fördelningen ut för pågående och nya projekt vid universitet och högskolor. St

ockh

olm

Upp

sala

Mal

mö/

Lun

d

Göt

ebor

g

Um

eå

Lin

köpi

ng

Öre

bro

138

Mkr

47,6

Mkr

44,8

Mkr

33,5

Mkr

20,8

Mkr

11,2

Mkr

850

tuse

n kr

371 miljoner till forskning– En ökning med nästan 11 procent

Så arbetar CancerfondenFör att bekämpa cancer utgörs den största delen av Cancer­fondens åtaganden forskningsfinansiering som gynnar våra barn och barnbarn. Den andra delen är opinionsbildning och kunskapsspridning som kan göra skillnad för dagens cancer­patienter och deras närstående.

Högt insamlings­resultat ger mer till forskning25 extra miljoner för forskning kring bröst­ och prostatacancer har Cancerfon­dens styrelse beslutat om.

– Denna särskilda satsning hänger samman med den lyckosamma insam­lingen dels under Rosa Bandet­kam­panjen förra året, dels Mustaschkampen som ägde rum på försommaren och som gällde insamling till prostatacancerforsk­ning, säger professor Anna Karlsson, ve­tenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

Omkring 185 ansökningar har kommit in. De som redan under 2008 sökt och kanske fått anslag kan söka på nytt.

– Det går utmärkt, men då måste de ”lägga in en högre växel” och göra en ut vidg ning av sitt forskningsprojekt. Till exempel kan man ansöka om pengar för ytterligare en doktorand i forskarlaget.

GR

AFi

k M

AD

ELEN

E O

LSS

ON

25 %

7 %3 %

65 %GrundforskningKlinisk forskningEpidemiologisk forskningVårdforskning

Så fördelas forskningen

20 nr 1 2009

Nära 1,9 miljoner fördelade på tre år har gått till lung cancerforskaren Lukas orre vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna. Pengarna ska användas till en postdoktorstjänst för forskning utom-lands inom området lungcancer.

En del lungcancerforskare har tidigare mer eller mindre diskret låtit påskina att Cancer­fonden glömt detta forskningsområde. Har de haft orsak till oro?

– Det är riktigt att vi inte fördelat anslag till lungcancer i proportion till sjukdomens omfattning. Det har heller inte varit något starkt forskningsfält i vårt land och vi har saknat en tradition, säger professor Anna Karlsson, vetenskaplig sekreterare på Can­cerfonden. Nu försöker vi ändra på detta genom att tillsätta denna forskartjänst som Lukas Orre fått.

– Nu flyttar familjen till Amsterdam, säger Lukas Orre som fått en postdoktorstjänst med inriktning på lungcancerforskning.

Under ett år ska han vara gästforskare vid the Netherlands Cancer Institute. Han ska studera olika metoder för funktionell scree ning. Dessa används för att reda ut vilka gener som kan vara involverade i olika cellulära funktioner. Metoder som inte finns i Sverige.

– Jag ska försöka hitta faktorer som styr metastasering vid lungcancer och även faktorer som styr känslighet för vissa typer av läkemedel, de så kallade EGFR­hämmarna, som används vid lungcancer.

Efter ett års tjänst i Amsterdam återvänder Lukas Orre med nyvunnen kunskap till Karolinska Institutet, behåller de holländska

kontakterna och fortsätter sin forskning med inriktning på lungcancer.

– Jag vill kombinera mina tidigare kunska­per i proteomik, storskaliga proteinanalyser alltså, med mina nya erfarenheter.

Med den här typen av forskning kan man analysera tumören som man vill behandla och förhoppningsvis avgöra känslighet för olika läkemedel. Därefter anpassas behand­lingen för varje patient.

Lukas Orre är förväntansfull inför resan. Han är stolt över att ha fått forskartjänsten i konkurrens med andra. Framför allt glad över att kunna fortsätta den akademiska forskning han brinner för.

– Det är det roligaste sättet att forska på eftersom det inte styrs av företag. Jag har möj­lighet att värdera utifrån min egen forskning och gå vidare med de inriktningar som jag tror kan leda till de viktigaste fynden.

– Förhoppningen är att min forskning ska ge mer kunskap om lungcancer och på sikt förbättra den prognos som i dag är dålig, säger Lukas Orre.

Postdoktorstjänst innebär att den sökande måste ha disputerat, det vill säga skrivit en doktors­avhandling som godkänts.

Tema: Hit går pengarna

Satsning på lungcancer

Vem är du?Lukas Orre, apotekare som disputerade

2007. Har postdoktorsstöd av Cancer-

fonden med inriktning mot lungcancer.

Ålder: 33 år

Bor: Solna

Familj: Två tvillingdöttrar på 4 år och

en höggravid fru.

Till våren flyttar Lukas Orre med sin familj till Amsterdam för att forska vid the Netherlands Cancer

Institute. Cancerfonden har finansierat postdoktorstjänsten med inriktning mot lungcancer.

FOTO

JO

HA

NN

A O

RR

E

Sverige fortsätter att ge – trots finanskrisenUnder år 2008 valde ungefär 310 000 personer att stödja Cancerfondens arbete. Var tredje av dessa har skänkt mer än 340 kronor. De som skänker mest är de allra äldsta.

Trots en global finanskris som natur­ligtvis inte lämnar Sverige oberört har Cancerfondens givare känt ansvar för att svensk cancerforskning ska utvecklas och fortgå.

– Jag tror att det finns två orsaker till det, säger Magnus Lindegård, ansvarig för insamlingsverksamheten. Dels är vi nästan alla berörda av cancer; som när­stående till någon som är eller har varit sjuk eller så har vi själva sjukdomen. Dels

är våra insamlings­siffror ett kvitto på vårt långsiktiga arbete för att ge forskningen så mycket resurser som möjligt.

Har vi en avmatt­ning att vänta i det ekonomiska läge som Sverige troligen

kommer att befinna sig i under 2009 – det år som arbetsmarknadsministern benämnt ett riktigt skitår? Lägre löner, företagskonkurser, människor blir av med jobben?

– Jag kan oroa mig över hur företagen kommer att agera i en tid när rapporterna om varsel och uppsägningar duggar tätt. Men jag vet också att allt fler företag har upptäckt konkurrensfördelarna med att samarbeta med Cancerfonden. Vi ska göra allt för att detta samarbete ska ut ­vecklas och intensifieras.

Vad är strategin för att klara ett insamlingsmål för 2009 på ungefär 400 miljoner kronor?

– Grundstrategin är att få så många som möjligt att regelbundet stödja oss. Ett sådant stöd skapar stabilitet och trygghet för svensk cancerforskning, säger Magnus Lindegård.

Magnus

Lindegård

nr 1 2009 21

Tema: Hit går pengarna

Vilka skänker pengar?De flesta som stödjer Cancerfonden är i åldrarna 60 till 69 år. De utgör en fjärde­del av alla som bidragit under 2008.

De som skänker mest är de över 89 år, med en snittgåva på 211 kronor. Men den gåvoform där man skänker allra mest är en minnesgåva när någon gått bort. En tredjedel av dessa givare har skänkt över 340 kronor.

47 procent av givarna har varit kvinnor, 34 procent är män. Dock skänker män nen mer, 189 kronor jämfört med kvinnornas 141 kronor. Övriga 19 procent saknas uppgift om eller är företag.

De flesta som ger finns i Stockholms­området, men de som ger de högsta beloppen bor i Göteborg med omnejd.

Bland anslagstagarna i år har ett antal fått en miljon eller mer per år. Övervä-gande delen är män!

– Det hänger samman med att för 20 – 30 år sedan var forskarvärlden mansdominerad. För att komma upp i dessa belopp krävs att man forskat en längre tid och den tiden har inte de kvinnliga forskarna haft ännu, för­klarar professor Anna Karlsson, vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden.

– Men detta kommer att jämnas ut. Bland de yngre forskarna ser vi inte denna skillnad.

För 2009 har till exempel 33 anslags innehavare som disputerat år 2000 eller senare fått dela på nära 17 miljoner kronor för sin cancerforskning. Av dessa är 20 kvinnor och 13 män.

Tiden avgör om det blir miljoner

Testamenten svarar för ungefär 40 pro cent av insamlade medel 2008 och så brukar det se ut varje år. Valentina Agurén, jurist på Cancerfonden, tror på samma utveckling för innevarande år.

– Vi gör skattningar för att kunna göra vår budget och hittills har vi legat litet i underkant i våra prognoser. Det är kanske inte så fel, säger hon.

Har en testator möjlighet att påverka till vilken forskning pengarna ska gå?

– Cancerfondens princip är att de bästa forskningsprojekten ska få medel. Den bedömningen görs i forskningsnämnden.

Har du kontakter med efterlevande som intresserar sig för Cancerfondens verk­samhet och händer det att de undrat vart pengarna går?

– Javisst, och det är trevligt, säger Valen­tina Agurén. Det har hänt att en släkting hört av sig för att få veta ”hur mycket det blev”.

Tre rådOm du funderar på att skriva ditt testa-

mente och vill att Cancerfonden ska vara

mottagare helt eller delvis! Gör då så här:

1. Använd det fullständiga namnet Can-

cerfonden – Riksföreningen mot cancer.

2. Ta gärna kontakt med en juridiskt

kunnig person så att det inte uppstår

några missförstånd.

3. Förvara testamentet på en säker plats.

Drygt 160 miljoner via testamenten

Stoc

khol

m

Göt

ebor

g

Mal

mö/

Lund

/Hel

sing

borg

Bor

ås/Jö

nköp

ing

/Lin

köpi

ng

191

200

192

196

143

55 400

43 069

38 88235 960

11 640

Antal givare

Snittgåva i krU

meå

/Lul

eå

22 nr 1 2009

Tema: Hit går pengarna

Vad har pengarna betytt för din forskning?Tre cancerforskare lyfter fram möjligheten att behålla och avlöna kunniga personer i sin forskargrupp som en av stora fördelarna med anslag från Cancerfonden. TEXT JAN KANTOR

Professor Joakim Dillner, WHos globala ref erens laboratorium för humant papillom virus vid Universitetssjukhuset mAS, malmö.

Under cirka 20 år har vi erhållit ekonomiskt stöd från Cancerfonden. Anslaget på 1,8 mil­joner kronor för år 2009 är en förutsättning för att vi ska kunna driva laboratoriet vidare och ryggraden i den forskning vår 16 perso­ner stora forskargrupp bedriver.

Vi strävar efter att omsätta grundforsk­ningens resultat om papillomvirus (HPV) som cancerorsak i praktiska cancerförebyg­gande åtgärder. Främst gäller det livmoder­halscancer, men också andra virusorsakade cancerformer i könsorganen och i munhålan.

Kombinationen av grundforskning och forskning om praktisk tillämpning är en av de stora fördelarna med vårt laboratorium.

Att Nobelpriset i medicin 2008 premierade upptäkten av papillomvirus, är ett erkännande av HPV­forskningens betydelse för cancerbe­kämpningen. Jag tror att HPV­forskningen är ett av de bästa exemplen på att grundforsk­ning verkligen lönar sig, och kan leda till framtida utrotning av flera cancerformer.

Vår forskning går dels ut på att utforma metoder för uppföljning av HPV­vaccinations ­programmet för flickor, dels på att förbättra den gynekologiska cellprovtagningen med tillägg av HPV­test. Vi håller också på med grund forskning som undersöker virus infek­tioners roll för andra cancerformer än liv ­moderhalscancer, i synnerhet hudcancer.

Professor Ylva Engström, institutionen för molekylärbiologi och funktionsgenomik vid Stockholms universitet.

Under flera år har vi erhållit forsknings­anslag från Cancerfonden, vilket ger en lång­siktighet. Anslaget på 1,05 miljoner kronor för 2009 gör att jag kan behålla erfarna och kunniga personer i forskargruppen.

Den grundforskning vi bedriver går ut på att försöka förstå hur människans medfödda immun försvar fungerar. Genom nya kunska­per om detta hoppas vi kunna på verka och stärka immunförsvaret hos cancer patienter.

Vårt mål är att hitta vägar för att ”slå på” och ”stänga av” immunförsvaret. Det kan på verka själva tumörens tillväxt, men också de för svagningar av immunförsvaret som upp står under exempelvis en cytostatika­behandling. Man kan tänka sig att patien­t erna får lite extra motståndskraft under långa cytostatikabehandlingar.

Vi använder bananflugor i våra experi­ment och har funnit flera intressanta resultat de senaste två åren. Bland annat vet vi nu mer om hur bananflugans immunförsvar skyddar flugans yta, alltså dess ”hud” mot infektioner. Sedan en tid samarbetar vi nära med forskare vid Karolinska Institutet som arbetar med mänskliga celler. Ytterst syftar vår forskning till att få fram mediciner eller skräddarsy metoder som kan påverka immun försvaret. Det är dock viktigt att påpeka att steget från grundforskning till medicin och klinisk behandling är långt.

Professor Jan-Erik Damber, avdelningen för urologi vid Sahlgrenska Universitets-sjukhuset i Göteborg.

Anslagen från Cancerfonden under det fem­tontal år jag haft dessa har varit en förutsätt­ning för min forskning kring behandlings­strategier vid prostatacancer. Dels har jag kunnat avlöna de forskare som ingår i min grupp, dels har vi konkret kunnat bedriva grundforskning vidare.

Vi arbetar framför allt med att försöka förstå de mekanismer som ligger bakom att sjukdomen i slutfasen blir resistent, eller refraktär, mot hormonbehandling. Alltså varför prostatacancercellerna blir okäns­liga för hormonbehandling. Alla patienter som avlider på grund av prostatacancer går igenom detta stadium. Kan vi förstå varför hormonbehandling inte längre ”biter” på tumören, finns förutsättningar att förlänga patienternas liv. Vi ökar ständigt våra kun­skaper och det gör vi genom experimentella och kliniska studier.

I centrum för forskningen ligger framför allt angiogenesen, den process i kroppen som understödjer nybildning av blodkärl från befintliga blodkärl. Angiogenes är av grund­läggande betydelse för spridning och tillväxt av elakartade tumörer.

Målet är självfallet att hitta nya och bättre behandlingsstrategier, och vi har flera lov­ande uppslag eller targets, som vi studerar. Därför är Cancerfondens anslag om 1,05 mil­joner kronor i år synnerligen välkommet.

FOTO SiMON SÖDERBERG FOTO GUNiLLA GÖRANSSON FOTO JACOB FORSELL

nr 1 2009 23

Som en amöba letade den sig in i min kropp och tog över min själ. Att drabbas av cancer passerar ingen obemärkt. Och allra helst inte mig som var mitt i livet, nygift och med ett litet barn att älska. Jag

åkte in till sjukhuset akut med ambulans och kom hem fyra veckor senare som en slagen hjälte och åttio centimeter tjocktarm fattigare. Min clemen­tinstora tumör hade suttit där i flera år och bidat sin tid i tysthet. Utan att ge minsta symtom ifrån sig. Jag minns knappt vad läkaren sade den där soliga majdagen. Jag betraktade himlens färg och rummets gardiner och tänkte på min sons sneda leende. Det var det jag gjorde där på avdelning 67 och sedan dess har livet tagit en förunderlig vändning.

För vad gör man då när allt ställs på sin spets. Blir man förbannad och hytter med näven åt Gud? Blir man tyst och stängd eller skriker man ut sin ångest till alla som vill lyssna? Jag grät. Jag grät mig igenom hela sommaren och jag hytte med den där näven mot himlen, men mest av allt frågade jag varför? Varför jag? Som alltid håller upp dörrar, lämnar pengar till hemlösa och älskar min nästa. Svaret är enkelt. Det finns ingen rättvisa. Cancer är en demokratisk sjukdom som klappar till dig i ryggen oavsett om du är småbarnsförälder, rik, fattig, ung, gammal, pensionär eller kändis. Den gör ingen skillnad och det finns en viss förtröstan i det.

Ibland kommer ångesten över mig som en ångvält. Då kippar jag efter luft och försöker andas med djupa tag och när jag blundar tänker jag på min sons bruna nacke och lockiga hår. Hur han luktar och hur han lindar sina treårsknubbiga armar runt min hals och säger ”Mamma, jag äjslar dig”. Det är så jag lever mitt liv numera. I de höga bergen och djupa dalarna som kallas cancer. Jag lever med min

skräck att inte få leva och allting som jag upplever undrar jag om jag ska få uppleva igen. Det är tungt och det är svårt och det borde ingen få vara med om och jag tycker faktiskt synd om mig själv. Jag tillåter mig att vältra mig i självömkan och jag tycker att jag kämpar på bra med mina cellgifter, heltidsjobb och dagislämningar. Jag tänker att om jag

lever på som vanligt så får inte cancern så stort utrymme. Jag ger den inget bränsle och igno­rerar mina biverkningar till en viss del. Men jag

strutsar inte. Jag pratar om min sjukdom med alla och envar och för varje gång jag berättar lyfter lite av bördan.

Numera vet jag vad jag vill och inte vill. Att jag faktisk gillar att sova bort en hel dag och gör det med nöje ibland. Och att de där löven kan krattas en annan söndag för jag har andra saker för mig. Men jag vill även prata med dig om skörheten, om den tunna hud som vi cancersjuka drabbas av. Att allt blir så mycket intensivare på gott och ont. Att solens strålar är extra varma och att det där gapskrattet från mina vänner klingar så mycket bättre i mina öron nu än förr och att doften av våt hund aldrig har luktat bättre. Det missar de friska. Essensen av livet som jag blivit så bra på att fånga. Och de där korta glimrande ögonblicken som jag numera fångar i min hand och njuter som en syndare av förbjuden frukt.

Jag heter Lotta Gray och drabbades akut av spridd tjocktarmscancer i maj 2008. Jag

lever med min man och min treåriga son Lennox och opererades i början av februari

för att få bort metastaserna i min lever. Det här är min resa mellan cellgifter, småbarn,

dagis, illamående och viljan att leva!

80 cm tjocktarm fattigare

Lotta Gray

«Mamma, jag äjslar dig.»

Krönikan

Läs Lottas blogg på www.vimmelmamman.blogg.se

FOTO

MA

LiN

BO

ND

ESO

NFO

TO M

ALi

N B

ON

DES

ON

FOTO

MiC

AEL

ENG

STRÖ

M

24 nr 1 2009

Det är viktigt att skydda sin partner. Där för bör även pojkar vaccineras mot HPV, humant papillomvirus, det virus som orsakar livmoderhalscancer. De får vårtor lika ofta som flickor och kan därför sprida smittan.

Det sade Nobelpristagaren Harald zur Hausen till de 300 gymnasister som samlats i aulan på Tensta gymnasium i norra Stock­holm för att få ställa frågor till den världs­ledande forskaren som stod på sig trots att många trodde att han hade fel. När de flesta andra trodde att det var herpesvirus som låg bakom livmoderhalscancer fortsatte han oförtrutet att forska kring papillomvirus.

Belö ningen för sin uthållighet fick han i Konserthuset den 10 december 2008.

Hur orkade han hålla på? undrar en elev.– Jag trodde hela tiden att jag hade rätt och

det motiverade mig att fortsätta forskningen. Det tog sju år att isolera och klona viruset, en frustrerande tid.

Nej, något ”vad var det jag sade” känner han inte.

– I dag är jag bara glad att vaccinet fungerar.Han tycker att man måste fortsätta med

massundersökningar även framöver för att hitta eventuella cellförändringar. Det nuva­rande vaccinet slår bara mot vissa av de många virusvarianterna, något som innebär att 20 – 30 procent är oskyddade trots att de vaccinerats.

Bäst är att vaccinera före sexdebuten. Men inget hindrar att vaccinet ges senare än i tolvårsåldern.

– I tidiga stadier kan immunförsvaret få hjälp av vaccinet att slå tillbaka förstadier till cancer.

Utan vaccin är sexuell avhållsamhet och total monogami det enda som ger skydd mot

HPV. Visst är kondom bra, inte minst för att minska risken för hiv­smitta, men kondomen ger tyvärr bara 40 procents skydd mot HPV.

Har Harald zur Hausen några råd att ge till de ungdomar som ser honom som inspi­rationskälla inför eventuell egen forskning i framtiden? undrar en av dem.

– Försök att utveckla dina idéer och välj en bra plats att forska på. Var oortodox, tro inte på dogmer och var uthållig. Och var vaken för slumpens betydelse.

Applåderna ville aldrig ta slut. TEXT: EVA TIWE FOTO: KARL GABOR

LivmoderhalscancerLivmoderhalscancer drabbade

466 kvinnor i Sverige 2007, enligt

Socialstyrelsens statistik, och

i hela världen, främst Afrika,

Centralamerika och Asien ungefär

500 000 varje år.

– Jag trodde hela tiden att jag hade rätt, berättade Nobelpristagaren Harald zur Hausen för eleverna i Tensta gymnasium.

«I dag är jag bara

glad att vaccinet

fungerar.»

HPV-vaccin även för pojkar tycker Nobelpristagare

Läs mer:cancer fonden.se

nr 1 2009 25

Hustru och kollega Ethel-Michele de Villiers delar allt med maken: forskning, städning,

strykning, dock ej Nobelpriset.

Allvarliga cellförändringar, som kan leda till livmoderhalscancer, skulle kunna upptäckas tidigt hos betyd-ligt fler kvinnor än i dag om man kompletterade med ett virustest.

– Kombinerar vi cellprovet med ett nytt virustest skulle vi kunna hitta 30 procent fler fall än vad som görs i dag, säger professor Joakim Dillner på Uni­versitetssjukhuset MAS i Malmö.

I Sverige går varje år cirka 700 000 kvinnor på provtagning för gyneko­logiska cellprov. Men dessa är inte så känsliga som de borde vara – de fångar inte upp alla fall av cellför­ändringar som på sikt kan leda till livmoderhalscancer.

Cellprovens osäkerhet spelar ingen roll för kvinnor som regelbundet låter undersöka sig, eftersom det tar lång tid för cellförändringar att utvecklas till livmoderhalscancer.

– Går man på provtagning varje gång man blir kallad, så hinner even­tuella cellförändringar bli upptäckta i tid. Men för kvinnor som av olika skäl missar några kallelser kan kombi­nationsmetoden ha en livräddande effekt, säger professor Joakim Dillner.

Provtagningen med den nya me to den innebär inte någon skillnad för kvin­norna. Skillnaden kommer i labora­toriet, där de celler som hämtats från livmodertappen ska analyseras. Försla­get innebär att cellerna först testas för HPV – humant papillomvirus – det virus som orsakar livmoderhalscancer. De prover som är positiva för HPV analyseras sedan vidare med vanligt cellprov och, om nödvändigt, även ett virustest till.

Ett sådant förfaringssätt skulle ge en viss kostnadsökning och ökad admi­nistration. Joakim Dillner tror att det kommer att dröja innan virustesten kan användas i vårt land.

– Troligen kommer man att införa kombinationstestet på försök på ett par orter i landet de närmaste åren. Men det kommer att ta många år innan det blir tillängligt för alla, säger han.

Cancertest kan göras effektivare

för många år sedan arbetade Ethel-michele de Villiers i Harald zur Hausens laboratorium. Nu, när han hunnit bli 72 år, arbetar han i hennes.

I ett kvarts sekel har de delat precis allt: forskning, tvätt, matlagning, städning och säng.

– Vi har två av allt. När vi stryker står vi bredvid varandra vid varsin strykbräda med varsitt strykjärn.

Självklart sitter hustrun på första raden när maken svarar på elevernas frågor på Tensta gymnasium. Och flera elever tar chansen att prata också med henne om den gemensamma forskningen.

Forskande frun delar allt

En intresserad grupp kolleger och prista-gare fyllde salen i Karolinska Institutet söndagen före prisutdelningen av Nobel-priset i medicin eller fysiologi.

Professor Harald zur Hausen från Heidel­berg talade i sin Nobelföreläsning om infek­tioner och de relativt få kända samband som finns med olika cancersjukdomar.

Sin upptäckt att humant papillomvirus – HPV – förorsakar cancer i livmoderhalsen hade han talat om så många gånger tidigare.

Det var inte första gången han var i Sverige. Redan på 1970­talet kontaktade han Umeå universitet med en förfrågan om en gäst­professur där. Svaret blev nej. Han talade för usel svenska! Men kanhända är det en skröna...

Lika motsträvigt var det att övertyga kolleger världen över om hans hypotes att livmoder­halscancer inte orsakades av herpes simplex­virus, som många trodde på 1970­talet, utan att det orsakades av släktingar till ett humant papillomvirus. Ingen trodde honom

och han jobbade enträget vidare. Så små­ningom isolerade han HPV 16, en typ som visat sig ge upphov till livmoderhalscancer.

2008 fick professor Harald zur Hausen på Nobeldagen ur konungens hand motta – förutom medalj och diplom – 5 miljoner kronor för sin upptäckt.

HPV gav Nobelpriset

8 svenska pristagareFörutom Gullstrand och Theorell delade

samtliga pristagare Nobelpriset i fysiologi

och medicin med kolleger.

Allvar Gullstrand

Hugo Theorell

Ragnar Granit

Ulf von Euler

Torsten N Wiesel

Sune Bergström och Bengt Samuelsson

Arvid Carlsson

Nobelpriset har delats ut sedan 1901. Un-

dantag är krigsår och några ytterligare år.

FOTO

kA

RL

GA

BO

R

26 nr 1 2009

Andrum

Bekännelser ur en jackfickaJag städade i min jackficka häromdagen. Jag

insåg att det var dags när jag i jakt på husnyck-

larna i stället fiskade upp ett halvätet päron.

Städningen gav en intressant skörd. I fickan

fanns förutom lypsyl, mobiltelefon och näsdukar

också ett skrynkligt kvitto. Dessutom en kastanj,

en barnvante, två vuxenvantar, lite grus, barr och

ett trasigt löv. Samt en klubba jag i mitt krig mot

tandtrollen någon gång lyckats få min treåring

att glömma. Och så, som väl var, hemnycklarna,

kyrknycklarna och cykelnycklarna.

Jag fick en känsla av att innehållet i fickan sa en

hel del om mig och mitt liv. Den udda barnvanten

och den gömda klubban berättade om livet som

småbarnsmamma. Telefonen talade om min önskan

att kunna nå och bli nådd. Och nycklarna om förmå-

nen att ha både hem, arbete och hälsa nog att kunna

cykla däremellan.

Men fickan påminde mig också om livets villkor

mer i allmänhet. För är det inte precis så tillvaron ser

ut? En salig blandning av högt och lågt. En villervalla

av stort och smått som ska rymmas inom samma

sömmar. Sådant jag är stolt över rullar runt med

det jag helst vill glömma. Det som gör mig varm

om hjärtat får dela utrymme med det som skaver.

Och utrymmet, det sömmarna ska klara att hålla

samman, det är mitt liv.

Där, i mitt liv, dröjer sig minnen och känslor kvar,

precis som föremålen i min ficka. När livet känns

härligt gör sig ibland svåra erfarenheter påminda

och hjälper mig att inte ta livet för givet. När allt är

sorg och smärta dyker ett kärt minne upp och talar

om att allt inte var förgäves. Likt en len kastanj som

påminner om höstens färger och vårens spirande liv

– just när jag skulle ta fram näsduken för att snyta

min vinterkalla näsa.

Ibland kan röran vara härlig. Det går ändå att

urskilja någon slags struktur och se att livet blir helt

just för att det är så mångfasetterat. Men det händer

också att röran blir till ett kaos bortom gränsen

för vad man kan uthärda. Hur ofta har jag då inte

önskat att den kunde besvärjas. Att jag kunde utlova

ordning och reda. Men gång på gång påminns jag om

att det inte är möjligt.

Det finns för övrigt väldigt lite i livet som man

med säkerhet kan utlova. Min jacka må ha garantier

och bytesrätt. Men inte mitt liv. Därför önskar jag att

jag kunde sluta ta allt härligt och gott för givet och

i stället ta emot det med förundran och tacksamhet.

Men insikten om livets oförutsägbarhet får mig fak-

tiskt inte att tro vi är lämnade ensamma åt vårt öde.

Jag tror på en Gud som kan dela både glädje och

sorg. Som kanske inte ställer allt till rätta, men som

alltid är nära, också i det allra mörkaste mörker.

Jag berättade visst aldrig att näsdukarna i min

ficka var använda och klubban slickad på. Jag tyckte

bekännelsen av det påbörjade päronet räckte för att

jag ska kvala in i det nya lort-Sverige. Jag skrev inte

heller vad jag blev allra gladast över att hitta. Det

var det trasiga lövet. Det hade någon sparat som en

överraskning till just mig en gång.

JENNy DOBERS PASTOR, IMMANUELSKyRKAN, STOCKHOLM

28 nr 1 2009

för en effektiv cancerbehandling är det av stor vikt att tumören lokaliseras exakt. Ett dyrt, men mycket effektivt undersök-ningsinstrument är PET-kameran.

framförallt vid lungcancer är det bra att använda PET/CT-röntgen.

”PET är bättre än andra röntgenmetoder, men den är inte humörbefrämjande. Den hittar ju tumörerna …”

Så säger Anders Jonasson, ordförande i lungcancerföreningen Stödet. Anders har själv gjort PET­scanning (positronemissions­tomografi, se faktaruta) tre gånger. 2002 behandlades han för lungcancer. Anders har opererats, strålbehandlats och genomgått cellgiftsbehandling, med gott resultat. Efter att han tillfrisknat drog han igång Stödet, som i dag tar en stor del av hans tid. Genom sina kontakter med läkare världen över har Stödet sett hur värdefullt det är med PET­undersökningar.

– Vi försöker nu trycka på alla berörda instanser för att det ska köpas in fler PET­kameror till Sverige, säger Anders Jonasson. PET ger de bästa bilderna, och det är oerhört viktigt för att man ska sätta in rätt behand­ling.

Tidigare gjordes separata PET­undersök­ningar, numera kombineras de alltid med CT­röntgen (datortomografi). Fram till i år

har PET/CT funnits vid universitetssjukhu­sen i Stockholm, Uppsala och Linköping. Men nu har också Sahlgrenska i Göteborg skaffat en, och Norrlands Universitetssjuk­hus i Umeå kommer att få en 2010. Kostnad för att skaffa en komplett PET/CT ligger runt 20 miljoner kronor i dag. För de sjukhus som inte har egna PET/CT­apparater finns en mobil buss med komplett utrustning som kör runt i landet.

Umeå har bussen 26 dagar i år, varje gång kan man ta max 14 patienter. Det blir cirka 200 patienter per år.

– Men om några år, när vi har vår egen PET/CT, hoppas vi klara av mellan 1 000 och 1 500 patienter årligen, säger Ann­Christin Sundberg, chef för den specialiserade sjuk­husvården i Västerbottens läns landsting.

En avancerad logistik krävs för att klara av en dag med PET­bussen. Det radioaktiva ämnet FDG, som används vid undersökning­en, framställs för Umeås behov i Helsingfors. FDG­behållarna flygs sedan till Vasa, där ett sportflygplan hämtar och transporterar det

över Bottniska viken till Umeå, dit leveran­sen kommer före klockan åtta på morgonen.

– Att det tagit tid för oss att få beslut i landstinget om en PET/CT­utrustning beror på att det hängt ihop med en planerad om­byggnad av sjukhuset, säger Ann­Christin Sundberg. Det finns ingen möjlighet att få in apparaterna i den nuvarande byggnaden.

Anders Jonasson tycker att det skulle vara självklart för de större sjukhusen att ha PET/

CT:

– Visst är det en dyr apparat, men den kan ju rädda liv. I Stockholm, där man haft kameran längst, klarar sig cirka 60 procent av de lungcancerpatienter som opereras.

– Men jag är säker på att ännu fler skulle kunna opereras med gott resultat om man gjorde en PET/CT på alla, och jag hoppas att det blir standard i framtiden.

Anders Jonasson betonar att det ”gäller att göra rätt sak för rätt person”. Alla tumörer är ju olika, och alla patienter kan inte behandlas på samma sätt.

– Kan man sätta in rätt behandling direkt blir det billigare för vården, påpekar Anders Jonasson. Då kan man göra exaktare opera­tioner från början, eller sätta in någon annan typ av behandling.

Karl­Gustaf Kölbeck, överläkare på lung­kliniken, Karolinska Solna, instämmer i att

PET-röntgen hittar tumörenSjuksköterskorna Helena Nylander och Anna Persson övervakar via dataskärmen patienten vid PET-undersökningen i Umeå.

«Kan man sätta

in rätt behandling

direkt blir det

billigare för vården.»

nr 1 2009 29

PET/CT är ett mycket effektivt diagnostiskt instrument.

– Vi började med den här typen av under­sökningar på patienter med icke­småcellig lungcancer i början av 2000­talet, men sedan 2006 gör vi den vid alla sådana utredningar, säger Karl­Gustaf Kölbeck.

Icke­småcellig lungcancer är den cancertyp där man kan ha mest nytta av PET/CT. I dag står lungcancerpatienter för cirka 40 procent av de PET/CT­undersökningar som görs vid Karolinska. Men den används också vid undersökning av till exempel hjärntumörer.

– Vi får en mycket bra kartläggning inför kirurgiska ingrepp och kemo­/radioterapi. Med en enda undersökning kan man kart­lägga tumörutbredningen i kroppen och ge rätt behandling i slutändan.

En enda undersökning med PET/CT kostar mellan 15 000 och 20 000 kronor.

– Det är mycket pengar, instämmer Karl­Gustaf Kölbeck. Men det är värt pengarna, vi vet att det är bra.

– Vi blir alltmer specifika på att tolka resultaten, säger Karl­Gustaf Kölbeck. Genom kombinationen PET/CT gör vi också en del oväntade tumörfynd. När vi söker efter lungcancertumörer hittar vi ibland också dottertumörer i grovtarm, bröst och sköldkörtel, i vissa fall även i njurar. Det kan förstås bli en chock för patienten, men ju ti­digare man upptäcker en cancertumör desto bättre är det ju, då har vi större möjligheter att behandla den.

TEXT INGRID JACOBSSON FOTO JAN LINDMARK

Fakta om PETPET (positronemissionstomografi) ger

bilder av ämnesomsättningen i kroppens

olika organ. Detta används för att lokalisera

tumörer, eftersom de ofta har en högre

ämnesomsättning än intilliggande celler.

Vid undersökningen ges en injektion med

ett radioaktivt spårämne, FDG. Patienten

får sedan vila en stund, och läggs så på

en brits som förs in i den cirkelformade

PET-kameran. Patienten måste ligga helt

stilla vid undersökningen, som tar cirka en

timme.

PET fångar upp strålningen från det radio-

aktiva ämnet, som blir ”lysande” punkter

på bilderna. i en dator omvandlas informa-

tionen till skiktbilder av kroppen.

FDG försvinner på några timmar ur

kroppen, och biverkningar av undersök-

ningen är sällsynta.

114x80 mm

Vi stödjer Cancerfonden

30 nr 1 2009

Den centrala principen är enkel: alla åtgärder som inte tillför nytta för slutkunden ska tas bort ur tillverkningskedjan. Det kan vara allt från onödiga transporter till överflödig

administration. Med andra ord gäller det att ”banta bort fläsket” – därav termen lean (eng slank).

I dag tillämpas lean­principer inte bara för att tillverka bilar och kastruller. De hjälper även administratörer att beta av fler ärenden och ingenjörer att hitta på bättre prylar.

Nu har turen kommit till sjukvår­den. På många sjukhus i till exempel Storbritannien, USA och Australien har man effektiviserat vårdkedjorna i enlighet

med lean­tänkandet. Resultatet? Jo, bland annat minskat slöseri med tid och resurser, högre produktivitet, färre misstag och mindre stressad personal. I Storbritannien

uppmanar nu National Health Service landets sjukhus att införa lean

healthcare.De som är skeptiska

mot lean inom hälso­ och sjukvården påpekar ofta att det är orimligt att använda principer från tillverkningsindustrin för att ta hand om med­människor i en utsatt

situation. Enligt förespråkarna är det ett argument som inte håller; om lean­filosofin tillämpas på rätt sätt skapar man i själva verket bättre förutsättningar för en mänsklig vård, med snabbare handläggning, kortare tid mellan diagnos och behandling, tid för samtal, flexibla tidsscheman och så vidare.

Är lean healthcare lösningen på den mo derna sjukvårdens problem? Det återstår att se. Men det är ingen tvekan om att lean­rörelsen redan har frigjort mycket kreativitet inom sjukvården.

Lean healthcare – ett smartare sätt att bedriva sjukvård?

Lean-begreppkaizen (japanska): ständig förbättring

muda (japanska): skräp, slöseri; verksam-

het som inte tillför något för kunden, till

exempel väntetid eller onödiga transporter.

värdeskapande tid: tiden det tar att

genomföra det ”nyttiga” arbetet – utgör

ofta bara några procent av den så kallade

ledtiden, det vill säga den tid som hinner

förflyta innan man nått slutmålet.

Lean healthcare bygger på lean manufacturing – en tillverkningsfilosofi som gjort sitt segertåg inom industrivärlden under de senaste decennierna. Tänkesättet kommer från den japanska biltillverkaren Toyota som fortfarande är förebild och fanbärare för hela lean­rörelsen.

Framtidens sjukvård stavas L­E­A­N

Enligt förespråkarna fungerar biltillverkarens berömda filosofi

lika bra på sjukhus och vårdcentraler som på fabriksgolven.

Många betraktar lean healthcare som en motpol till landstingens

”stordriftskultur”, eftersom den baseras på småskalighet, flexibili­

tet och korta beslutsvägar.

Här i Sverige är det framför allt Universitetssjukhuset i Lund

(USiL) som går i bräschen för lean healthcare. Läs om hur man

gick tillväga för att snabba på utredningen av cervixcancer, och

hur man införde ett drop in­system på strålbehandlingen.

Lean healthcare kan beskrivas som industrins Toyota­tänk applicerat på sjukvården.

TEXT OLLE BERGMAN FOTO MIKAEL RISEDAL

nr 1 2009 31

Strålbehandlingen i Lund skippade tid-bokningen till en av sina apparater och prövade drop in-principen i stället.

Resultatet blev förbluffande. Inte nog med att personalen numera kan jobba effektivare – man skapade dessutom en social mötesplats.

– Det har blivit en mycket mer positiv anda, särskilt bland patienterna! säger Ewa Nordeklint, onkologisjuksköterska på strålbehandlingen vid USiL. Hon är en av dem som fått möjlighet att jobba med det nya kösystemet – enligt drop in­modellen – till en av avdelningens strålbehandlingsapparater. Ewa Nordeklint har bara gott att säga om nyordningen: logistiken fungerar, personalen trivs och stämningen är god.

Det var i februari 2008 man kom igång med drop in­systemet. Det handlar knappast om något hugskott; i själva verket har perso­nalen diskuterat en mer flexibel tidsbokning under lång tid. Som modell hade man ett liknande projekt på Sahlgrenska Univer­sitetssjukhuset i Göteborg. Man beslöt att börja med den strålbehandlingsapparat som

mestadels används för patienter med pro­stata­ eller bröstcancer. Det rör sig alltså om patienter som är relativt ”friska” och orkar ta kommandot över sin egen behandling.

En alldeles oväntad effekt av nyordningen var att väntrummet förvandlades till en social mötesplats:

– Många patienter sitter kvar efter behand­lingen och pratar med varandra, förklarar Ewa Nordeklint och berättar att personalen efter ett tag bland annat började sätta fram kaffe för att markera att det går bra att stanna kvar. På så sätt kan patienterna söka sällskap och stöd hos andra som går igenom samma svårigheter som de själva, i stället för att gå hem direkt och lämnas ensamma med sina känslor och tankar.

En annan enkel idé som ökat valfriheten för patienterna kopierade man från akut­avdelningen, nämligen att erbjuda person­sökare till patienterna. På så sätt kan de som vill ta en promenad eller gå ner till Lunds centrum och göra ärenden. Personalen ringer sedan upp personsökaren cirka en kvart före behandlingen.

Därför funkar drop in bättre (ibland)Strålbehandlingen i Lund tillämpar i dag

drop in för en av sina apparater. Den är

igång under vardagarna och används främst

för att behandla prostata- och bröstcancer.

Normalt får patienterna daglig behandling

(må – fre) under 5 – 7 veckor, där varje

behandling tar 10 – 15 minuter.

• Förr: en ständig jakt för att hinna ikapp

Att hålla ordning på detaljerade tidssche-

man är inte bara tidsödande för sjukskö-

terskorna – det ger också upphov till en

enorm vardagsstress. Orsaken är att minsta

försening ger upphov till schemaförskjut-

ningar och dödtid som ställer till det för

både personal och patienter.

• Nu: systemet reglerar sig själv

Med drop in-system blir flexibiliteten

mycket större. Visst kan det hända att

patienter får vänta, men upplevelsen av

väntetiden blir helt annorlunda. De som

vill ha så lite spilltid som möjligt kan välja

att komma på eftermiddagen, eftersom det

brukar vara lugnare då.

Mindre stress och mer gjort med drop in-schema– och det gäller både personal och patienter

Desirée Björg-

vinsson

Så här, ett drygt halvår senare, är det inget tvivel om att drop in­systemet har kommit till Lund för att stanna. Utvär­deringarna visar inte bara att kösystemet är mer flexibelt och mindre stressande för patienter och personal. Det visar sig också att det går att behandla fler patienter, jämfört med då man tillämpar detaljerad tidsbokning. I dag finns planer på att införa det för ytterligare en strål­behandlingsapparat på avdelningen. Hur det blir sedan får framtiden visa.

Desirée Björgvinsson, före detta avdelningsföre­ståndare på strålbehand­lingen, var i praktiken den som gav grönt ljus för det nya kösystemet.

– Jag har alltid tyckt om förändring och att pröva att göra saker på nya sätt. Sam­tidigt vet jag att man måste ta det lugnt och gå fram lite försiktigt i början.

Desirée Björgvinsson är också noga med att understryka att drop in är något som bara passar vissa patienter och behandlingar. Det är också viktigt att personalen är med på noterna.

Logistiken fungerar, personalen trivs och stämningen är god på strålbehandlingen vid Universitetssjukhuset

i Lund som införde drop in-modellen 2008.

32 nr 1 2009

– Ofta är jag halvvägs till målet medan vissa andra frågar vad saken handlar om, säger docent Päivi Kannisto med ett leende.

Som ställföreträdande verksamhetschef vid kvinnosjukvården på Universitetssjukhuset i Lund, USiL, har hon länge jobbat för att få hjulen att snurra snabbare. Redan för fem år sedan drev hon ett projekt som gick ut på att effektivisera omhändertagandet av patienter med grava cellförändringar vid screening. Genom att förändra rutinerna lyckades man korta tiden mellan diagnos och behandling med nästan ett halvår!

Fröet till det aktuella lean­projektet såddes för några år sedan. Det var då man började planera ”one stop shopping” för utredning och behandling av livmoderhalscancer inom Region Skåne, och 2007 beslutades det att

USiL skulle få uppgiften. Någonstans mitt i allt detta gjorde strategichef Magnus Lord sin entré – ”med buller och bång”, som Päivi Kannisto uttrycker det.

Päivi Kannisto och hennes kolleger tog intryck av Magnus Lords föreläsningar och anmälde sitt intresse för att delta i ett pilotprojekt kring livmoderhalscancer. Man inriktade sig på en speciell del av vårdkedjan:

från det att patienten får cancerbeskedet till det att behandlingen påbörjas.

– Det är jättemånga saker som måste samordnas innan man vet om en patient ska opereras eller om det är bättre med strålbe­handling och cellgifter, säger Päivi Kannisto och räknar bland annat upp patologisk un­dersökning, skiktröntgen och undersökning med magnetkamera.

I lean­projektet deltog personer från kvin­nosjukvård, onkologi, radiofysik, röntgen och patologi. Första steget var utbildning, bland annat i form av ett lean­spel. Nästa steg var att analysera vårdkedjan.

– Det är detta som får en att häpna: när man jämför reell tid kontra värdetid! säger Päivi Kannisto. För henne och kollegerna

Kortare utredning med LeanTidigare tog en utredning av livmoderhalscancer tre veckor i Region Skåne. Med hjälp av Lean healthcare kan det ta tre dagar. Päivi Kannisto, kirurg vid kvinnokliniken i Lund, har varit ansvarig för förändringsarbetet.

Genom att förändra rutinerna har man lyckats korta tiden mellan diagnos och behandling med nästan ett

halvår. Detta gläder kirurgen Päivi Kannisto som alltid vurmat för ett effektivare omhändertagande.

«Vi häpnade över

skillnaden mellan

reell tid och

värdetid.»

nr 1 2009 33

mr Lean Healthcare i Lund är magnus Lord, strategichef sedan 2006. Just nu håller han och kollegerna på att planera det stora klivet in i framtiden.

– När jag ser tillbaks på vad jag föreläste om för ett halvår sedan så händer det att jag skäms över hur lite jag visste om lean. På samma sätt kommer jag kanske att skämmas en smula om ett halvår för hur lite jag förstår i dag, säger Magnus Lord.

Det kan verka märkligt självrannsakande för en person som har rollen som navigatör när Universitetssjukhuset i Lund, USiL, nu stävar in i framtiden. Men i själva verket vittnar det bara om att Magnus Lord lever som han lär och tillämpar lean thinking – i det här fallet genom att ständigt utvärdera sig själv som yrkesperson.

Magnus Lord kom som ett yrväder till sjuk huset för drygt två år sedan med tre aka de miska titlar i portföljen: civilingenjör, civilekonom och legitimerad läkare. I rollen som strategichef kastades han rakt in i det

förändringsarbete som staben – med sjuk­huschefen Bent Christensen i spetsen – redan hade initierat. Under sina föreläsningar kom Magnus Lord snabbt i kontakt med personal som kände samma entusiasm som han själv för en effektivare, mer flexibel och framför allt mänskligare vård.

På sant lean­manér satte man igång med att inhämta erfarenheter genom praktisk handling. I början på 2007 startades sålunda tre pilotprojekt som speglar olika typer av vårdkedjor: ett psykiatriprojekt (snabbare utredning av ADHD), ett ortopediprojekt (effektivare undersökning vid frakturer och stukningar) samt ett projekt om livmoder­halscancer (se sidan 32).

Alla tre studierna föll mycket väl ut, och de nya arbetssätten införlivades på respek­tive klinik under vinterhalvåret 2007/08. Parallellt togs flera andra initiativ med lean healthcare­anknytning, bland annat ett nytt kösystem på strålbehandlingen (se sidan 31).

Magnus Lord och kollegerna på sjukhussta­ben planerar nu nästa steg – som handlar om så mycket mer.

– Nu gäller det att införa lean på allvar, säger han. Inte som en metod, utan som en filosofi.

I Magnus Lords vision ska lean­tänkandet genomsyra hela organisationen. Han beskri­ver det som att varje anställd i framtiden ska ha två yrkesuppgifter: dels att sköta den vanliga befattningen, dels att ständigt utveckla sitt arbetssätt. Samtidigt ska che­ferna lära sig hitta en ny ledarroll, som är mer coachande och mindre detaljstyrande. Hösten 2008 kör man därför igång med managementutbildning på bred nivå.

För Magnus Lord är effektivitet till syvende och sist en moralisk fråga, eftersom det är människors liv och hälsa som står på spel.

– Om man har möjlighet att förbättra sig så måste man också göra det – av etiska skäl, påpekar han.

Man måste ständigt förbättra sig – av etiska skäl

stod det klart hur mycket dödtid som letat sig in i den befintliga vårdkedjan. De noterade att fem dygn kunde passera samtidigt som sjukvården inte ägnade mer än fem minuter åt den enskilda patienten. Gruppen gjorde också helt oväntade insikter, bland annat att 80 procent av de remisser som kom in var ofullständiga och måste kompletteras.

Under vinterhalvåret 2007–2008 inför­des de nya, förbättrade rutinerna i Region Skåne. I korthet kan de beskrivas som ett effektiviserat samarbete mellan ”hem­makliniken” och specialisterna i Lund. Vårdkedjan innefattar bland annat två intensiva dygn i Lund, där patienten får full uppmärksamhet från ett helt livmo­derhalscancerteam.

Fördelarna för patienten är uppenbara: snabbare behandlingsbesked ger mindre ängslan och större känsla av kontroll. Dessutom anser Päivi Kannisto att kvali­teten på utredningen har höjts, eftersom samordningen mellan olika specialiteter har förbättrats. En ytterligare vinst är att många i personalen säger att de känner sig mer delaktiga i processen.

– Det är nästan rörande att se hur medarbetarna

sluter upp kring lean! säger Magnus Lord, strate-

gichef vid USiL.

34 nr 1 2009

Aldrig tidigare under mina 23 år som skribent har jag fått ett sådant överväldigande gensvar som när Dagens Nyheter Söndag (18 oktober 2008) publice­rade ett längre utdrag ur min text ”Min mamma är död” om min mamma Mona Brittons svåra lidande och död i mesoteliom, lungsäckstumör, från boken Liv, utgiven till förmån för Rosa Bandet.

Flera av dem som reagerat på min text har hävdat att jag har varit modig som vågat lämna ut mina egna känslor, även de mindre smickrande och rent föraktliga, som följde kring mammas lidande och död, i all sin nakenhet. Jag har svårt att se att det ligger något modigt däri då ju allt detta ändå är en så alldeles naturlig och oundviklig del av våra liv.

De starka reaktionerna på min text tyder också på att det kanske inte är så vanligt med texter som naket behandlar dessa ämnen. Jag är övertygad om att det i så fall beror på allas vår urrädsla inför döden och inte minst för lidandet och på att det faktiskt är så ansträngande att skriva en sådan text.

Att genom skrivan­det återuppleva de fruktansvärda men på flera sätt, ja faktiskt, också underbara känslostor­marna från mammas sjukdom, dödskamp och död har haft en stor terapeutisk verkan på mig i sorgen

efter mamma, det har jag tydligt upplevt i efterhand.

För mig var de tre månaderna med mammas lidande och dödskamp utan tvekan den mest intensiva och omvälvande tiden hittills i mitt liv. Det häpnads­väckande är inte smärtan, sorgen och hopplösheten utan de varmt flödande stråk av godhet, ljus och kärlek som i minnet nu två år senare blandas med dessa mörkare känslor.

Som utdrag ur min text väljer jag ett stycke mot slutet, efter min älskade mammas död.

Som jag gång på gång återkommit till i denna text så bestämde jag mig tidigt under mammas sjukdom för att inte tillåta rädslan inför hennes lidande och död att övergå i egen egocentrisk ångest. Det löftet har jag fortsatt att hålla men jag vill ändå besvara den fråga som jag vet att många först som sist ställer sig i sådana här sammanhang, nämligen den om huruvida mammas öde har fått min egen döds­skräck att stegras. Trots att min mammas lidande var bland det svåraste man över huvud taget kan tänka sig – ja, värre än något jag ens i min livliga fantasi hade kunnat föreställa mig – så är svaret utan minsta tvivel nej. Tvärtom så kan jag helt san­ningsenligt säga att den har minskat, hur märkligt det än kan låta. Från min egen personliga synvinkel tänker jag tillbaka på mammas sjukdom som en alls inte helt igenom svart tid, utan där finns också ljusa stråk. Den sanning som jag ofta hört upprepas

av människor som förlorat sina närmaste, eller som själva drabbats av svåra sjukdomar, nämligen att dessa erfarenheter

har gjort dem mer öppna för det stora och sköna i det lilla och enkla här i livet – den stämmer också på mig, även om jag på ett annat plan kanhända också har blivit en smula mer destruktiv och än mindre försiktig. Detsamma blir mitt liv aldrig mer. Vissa morgnar rycks jag abrupt ur min sömn av minnesbilden av mammas dödsögonblick. De dagarna dröjer sig en bråddjup sorgsen känsla kvar. Jag tänker då på en enkel sanning som mamma själv, noggrann och genomtänkt som alltid, hade uttalat under sin sjukdom: att denna svåra tid trots allt bara omfattat några enstaka månader, vilka måste ställas i perspektiv mot de över åttahundra månader av hälsa och välmående som hon fått förmånen att leva.

Claes Britton är författare och creative director. Tillsammans med sin hustru Christina

driver han kommunikationsbyrån BrittonBritton i Stockholm. i boken Liv, med porträtt

av kända svenska kvinnor, medverkade Claes med den uppmärksammade texten "Min

mamma är död" om sin mamma Mona Brittons bortgång i lungsäckstumör 2006.

Vår urrädsla inför döden

Claes Britton

«Mitt liv blir aldrig mer detsamma.»

Personligt

nr 1 2009 35

Vinn en bok!Alla som vill delta i utlottningar av

böcker i detta nummer ber jag besvara

två frågor. På så sätt får jag höra era

synpunkter på tidningen.

Fråga 1: Vad vill du läsa mer om?

Fråga 2: Vad vill du ta bort?

Sänd svaren, namnet på boken, ditt

namn och adress till:

Marita Önneby

Cancerfonden, 101 55 Stockholm

alt marita.onneby@cancerfonden.se

Boknyheter

Sudoku

Interras Publications Cirkapris 133 kr

man kan väl inte finnas hela tiden, och sen plötsligt inte finnas alls!

Så resonerar Alma när hennes älskade farmor dör. för Alma vet att farmor finns. fast någon annanstans.

i boken Hej då, farmor! berättar Alma i text

och teckningar om hur hon känner det när

farmor plötsligt inte finns längre.

Ändå finns hon i Almas minnesbilder, som är

så verkliga att hon inte kan låta bli att skratta

tyst för sig själv på begravningen. i hennes

ilska över att farmor bara försvann utan att

säga adjö och som känns alldeles svart inuti.

Och visst sitter hon där på molnet med sin

stora handväska på armen och vinkar så glatt

att Alma måste ropa så högt hon kan – Hej då,

farmor!

Boken skildrar ett barns känslorika funde-

ringar kring förlust och död. Samtidigt är den

en livsglad historia, fylld av nära tröst.

Vinn boken, se nedan.

Hej då, farmor! Annu Liikkanen och

Lars Andersson

Engelskt barn fött utan bröstcancergenI England har den första babyn, fri från genen BRCA1, fötts. Det är den gen som kan ge upphov till ärftlig bröst- eller äggstockscancer.

Barnets mamma hade sett hur flera kvinnor i hennes makes familj drabbats av bröstcancer. För att skydda sitt framtida barn från att få den genetiska formen av dessa cancerformer bad föräldrarna läkarna att söka efter genen i ett antal embryon och därefter avlägsna dem, uppger SkyNews.

Elva embryon testades. Sex visade sig bära på genen BRCA1. Två av de friska implan­terades i mamman och hon blev gravid. Nu har hon alltså fött sitt friska barn.

Kommer den lilla dottern att för all framtid vara befriad från risken att drabbas av bröst­ eller äggstockscancer nu?

Nej, säger Jonas Bergh, professor i onko­logi vid Karolinska Institutet och överläkare på Radiumhemmet i Stockholm, i en kom­mentar i Aftonbladet.

– Man kan få cancer av helt andra orsaker än att man har skador i den genen och man kan aldrig helt eliminera risken att få en sjukdom. Många sjukdomar består av skador i flera gener. Men visst minskar risken.

GendiagnostikMetoden kallas preimplantatorisk genetisk diagnostik, PGD. Den innebär

att forskarna sorterar ett antal befruktade

ägg, så kallade embryon, i laboratorier med

avseende på en viss gen. De som framkallar

sjukdom sorteras bort och de gener som

inte bär på den sökta sjukdomen sätts

tillbaka i livmodern.

Metoden har funnits länge i Sverige.

ingen har hittills efterfrågat den för bröst-

cancerframkallande gener.

Jonas Bergh ser etiska svårigheter med

denna utveckling. Ska vi välja bort egen-

skaper? Ska vi välja ett barn med långa

ben? Eller kanske korta?

"Vadå född utan bröstcancergen?" tycks Clara, 17 dagar gammal, fundera över där hon ligger i badet.

FOTO

SA

RA

SPA

RR

iNG

Ordet i sudoku i Rädda Livet 4/08 är SkELETTMETASTAS. Vinnare är: karin Hamrer, Ljungsbro,

Christina Öhrby Lindahl, Lysekil, Ylva Bryngelsson, Uddevalla. Det kommer en Rikslott.

Placera bokstäverna C A V N E R i O S så

att varje bokstav förekommer en gång

per lodrätt rad, en gång per vågrätt

och en gång per 3x3-ruta. kasta om

bokstäverna i de gula rutorna så att de

bildar ett ord.

Skicka det till Marita Önneby, Cancer-

fonden, 101 55 Stockholm eller marita.

onneby@cancerfonden.se senast den

16 mars. Märk meddelandet Sudoku.

Sudokun är tidigare publicerad i Dagens

Medicin.

36 nr 1 2009

Det är fullt upp för författarinnan och jour­nalisten Jana Witthed. Hennes diktsamling Kristallandets skeppsbrutna ges i dagarna ut på svenska. Dikterna skrevs mellan 1968 och 1984 och beskriver tiden kring ockupationen av Tjeckoslovakien och åren därefter.

När Warszawapaktens stridsvagnar rullade in i Prag var Jana Witthed 20 år. Hon skrev redan då, främst litterärt. Men att växa upp i en familj som vägrade anpassa sig till rådande diktatur var inte lätt. Hon och hennes familj hotades på olika sätt och hon tvingades till slut lämna landet.

Jana Witthed kom ensam till Sverige och fick asyl 1971. Hon utbildade sig till beteende­

vetare i Lund och flyttade sedan till Stenungsund, där hon fortfarande bor. Något år efter att järnridån föll kunde hennes diktsam­ling ges ut i det forna hemlandet. Samtidigt tog hennes liv ytterligare en vändning. På våren 1996 fick hon en infektion. Ungefär vid samma tidpunkt kände hon av en knöl i bröstet och eftersom hennes mor hade dött alldeles för tidigt i bröstcancer blev hon rädd.

– Jag skulle få en tid för mammografi i Uddevalla. Men kallelsen dröjde och på vård­centralen sa man att jag måste vänta. Tiden gick och jag kunde knappt sova på nätterna. Jag ringde sjukhuset och fick reda på att de hade sommarstängt.

I augusti genomfördes till slut mammo­grafin och även en biopsi, som visade att det inte var bröstcancer. Hon kunde andas ut för en stund. Men allt stod inte rätt till; hon fick andningsproblem, hög puls, högt blodtryck och hade ofta huvudvärk. Kärl brast, hon drabbades av hudförändringar och hade mag­ och tarmproblem. Hennes hjärta undersöktes, men inget fel hittades. Ingen kunde ge henne något svar eller ställa rätt diagnos, trots att symtomen och proverna tydligt visade att något var fel. Hon bad om hjälp, men nonchalerades. Vid något tillfälle talade en läkare om hypokondri.

– En viktig uppgift som läkarna har är att ställa rätt diagnos, det är en förutsättning för bra vård. Det vet vi alla och ändå känner jag

Kärleken till livet blev räddningen

fler som har blivit hemskickade utan

diagnos. Jag tycker läkar­kåren borde sanera sig själv. Det är dessutom en uppgift för våra politiker.

Jana Witthed blev allt sämre. Till slut helt orkeslös. Då ringde hon Kungälvs sjukhus och en syster där tog sig tid att lyssna på henne. I april skickades prover till Sahlgren­ska i Göteborg.

– Då fick jag reda på att jag hade en mycket allvarlig blodsjukdom. Jag blev skräck slagen, man dör ju av leukemi, tänkte jag. Sen började jag tänka på min familj, min dotter. Jag kunde inte ge upp.

Året som följde innebar långa och tuffa cytostatikabehandlingar. Hon fick åtta olika behandlingscykler, bland annat Cerubidine, Cytosar och Cyklofosfamid. Kroppen tog mycket stryk; hon tappade allt hår, fick problem med tänderna, hade hjärtflimmer och drabbades lätt av blödningar. För Jana Witthed var det vid den här tiden viktigt att få kännedom om sjukdomen. Att veta. Sjuk­vårdsbibliotekarien såg till att hon försågs med böcker och information.

Kämparandan och den starka kärleken till livet var två viktiga faktorer när Jana Witthed vann kampen mot den allvarliga blodcancer sjukdomen akut myeloisk leukemi.– Min kropp svarade bra på medicinerna. Det är viktigt att nämna. TEXT HENRIK EKBERG FOTO MAGNUS GOTANDER

Akut myeloisk leukemiLeukemi är grekiska och betyder vitt blod.

Vid akut myeloisk leukemi är det de vita

blodkropparna – oftast granulocyter – som

är drabbade av cancer.

Akut myeloisk leukemi är en av de van li-

gas te huvudformerna av leukemi hos vuxna.

I vårt land drabbas årligen cirka 300

personer av akut myeloisk leukemi och

risken att drabbas ökar hos människor över

40 år med stigande ålder. Män insjuknar

något oftare än kvinnor. i likhet med andra

leukemiformer är orsakerna till akut myelo-

isk leukemi i flertalet fall okända.

Cytostatika är det främsta medlet mot

leu kemi. ibland kombineras de med strål-

behandling. Syftet är att hejda den process

då antalet leukemiceller ökar okontrolle rat

och att få de friska blodcellerna att i normal

takt utvecklas till mogna blod kroppar.

«Man kan aldrig

förlora på att veta.»

nr 1 2009 37

Ny bok på vägNär krafterna återvänt började Jana

Witthed skriva på en bok om sjukdomsti-

den. Hon har kommit halvvägs och påpekar

att det inte är i terapeutiskt syfte som

hon skriver den, utan att det handlar om

litteratur. Och just därför krävs det distans

och betänketid. Jana Witthed är tacksam

för att hennes kropp svarade så bra på

medicinerna. Hon påpekar att det är många

som kämpar och kämpar, men ändå inte

överlever.

Hon lever i dag ett ganska normalt liv,

hon kan göra det mesta som hon kunde

tidigare. Dock har behandlingarna satt sina

spår. immunförsvaret är nedsatt. Hon har

till exempel skador på lungorna och skelet-

tet och får ibland hjärtflimmer. Hennes

slemhinnor är torra och hon måste bland

annat äta magsårsmedicin.

Lyxig skaldjurspastamed räkor, blåmusslor och fänkål

Symposion

Jana Wittheds diktsamling Kristallandets skeppsbrutna

skildrar de dramatiska ockupationsdagarna i Tjeckoslo

vakien 1968 och vad som hände därefter, samtidigt som

den tar oss med in i själens gåtfulla vrår. Med ett levande

intresse för individens öde i alla dess skepnader leder för

fattaren oss ner under verklighetens yta – oberoende av

de politiska skeendena – till livets innersta.

Boken är en del av ett större manus som togs i beslag av

myndigheterna 1975. Kristallandets skeppsbrutna kom ut

i Prag 1997 och har tolkats till svenska av Mats Larsson

och Jana Witthed. Författarinnans dikter finns översatta

till sex olika språk.

Omslagsbild: Alena Smidova Jonas

Foto omslagsbild: Bo Ljungblom

Kristallandets skeppsbrutna Jana W

itthed

Sym

posion

Kristallandets skeppsbrutna

Dikter

Jana Witthed

– Man kan aldrig förlora på att veta. För mig var det viktigt. Något annat som var viktigt för mig var att min dotter besökte mig så ofta. Sen är jag en kämpe, vilket nog till viss del beror på min uppväxt och bak­grund. När jag låg på sjukhuset skulle jag bara ur sängen så fort som möjligt.

Ibland kände hon sig dock uppgiven. Hon kunde promenera i skogen eller längs stranden och tänka att det här kan vara sista gången hon besöker platsen. Det positiva med det tankesättet var att hennes förmåga att verkligen ta vara på varje sekund förstärktes. En promenad till Botaniska träd­gården i Göteborg kunde vara en fantastisk upplevelse. Ändå hade hon innerst inne en känsla av att hon skulle klara det. Att hon skulle vinna kampen. Trots att endast en av fyra som drabbas av akut myeloisk leukemi överlever.

– Statistik är en sak och en individ en annan. Var och en som hamnar i en sådan här situation måste söka sin egen livlina. Min livlina var min starka kärlek till livet och till människor som står eller stod mig nära.

Kristallandets skeppsbrutna Jana Witthed

Förlag Symposion Cirkapris 135 kr

Diktsamlingen skildrar de dramatiska

ockupationsdagarna i Tjeckoslovakien

1968 och vad som hände därefter.

Svara på frågorna på sidan 35 och vinn

boken!

FOTO

JO

EL W

ÅR

EUS

400 g räkor med skal

1 kilo färska blåmusslor

1/2 fänkål

1 msk olivolja

1 dl fruktigt oekat vitt vin

1/2 tsk vitlökspulver

300–400 g färsk tagliatelle

100 g färsk babyspenat

cayennepeppar efter

tycke och smak

salt

Till servering:

späda rucolablad

olivolja

1. Skala och finhacka räkorna. Ställ i kylen.

2. Borsta musslorna under rinnande kall-vatten. kasta dem som inte sluter sig vid en lätt påknackning.

3. Finhacka fänkålen. Fräs hacket mjukt i olivolja i botten på en tjockbottnad kastrull. Tillsätt vin och vitlökspulver. Sjud under lock ett par minuter.

4. Lägg i musslorna. Lägg på lock och sjud tills de har öppnat sig. Skaka grytan då och då.

5. Häll upp musslorna i ett durkslag med en bunke under och släng alla som inte öppnat sig. Spara det underbara spadet. Plocka musslorna ur sitt skal och finhacka dem.

6. koka pastan enligt paketets anvisningar. Blanda den färdigkokta pastan med spenat, räkor, musslor och musselspad. Smaka av med cayenne.

Recept

för känsliga

magar

38 nr 1 2009

Älskade mamma har tjock tarms-cancer

För en månad sedan, knappt, fick

min familj och jag beskedet att min

mamma drabbats av tjock tarms-

cancer som spridit sig till lever och

lunga. Man kommer inte operera.

”Bara” sätta in cellgifter. För att

stävja, antar jag.

i vanliga fall har jag nära till att

gråta och visa känslor. Men i detta

fall har jag bara haft ett bryt. Och

det var dagen då jag ringde hem till

mamma för att få veta om läkarna

hört av sig med besked efter hennes

olika röntgengenomgångar.

Dagen efter var vi hos läkaren.

Hela familjen. Och fick det definitiva

beskedet. Om hur illa det var.

Nu sitter jag här. Och vet inte

alls var i processen jag är. Jag

vågar inte längre tänka på att hon

ska försvinna. Det gör för ont. Jag

blir förbannad och extremt ledsen

över tanken på att hon inte ska få

se mina eventuella barn. inte vara

med på mitt bröllop. Och om inte

mamma finns. Vad är då meningen

med det där?

Just nu. ingen.

Jag vet inte hur jag ska klara

detta. Eller vad jag ska förvänta

mig.

Jag är så jävla rädd för hur ont

det kommer att göra.ANNARädda Livet

hjälper mig att hitta min vägTisdagen den 2 december var

hustrun med mig till urologen för

diagnossvar. Jo, det är prostata-

cancer, det behövs operation. När

vi senare på kvällen diskuterade

vad läkaren sagt hörde jag mig

själv fråga vilken dag var det som

vi var hos läkaren!!!!!! Så blockerad

kan man tydligen bli av besked

man inte vill ha.

Mycket av innehållet i Rädda

Livet nr 4/2008 verkar vara adres-

serat till mig. Det är skönt att veta

att det är Ok att finna sin egen

strategi!ROGER, 67 ÅR

Inget diplom, tack!Som månatlig givare av ett bidrag till Cancerfonden fick jag häromdagen ett tjusigt diplom med

tack för årets insatser. Det kan kanske tyckas otacksamt från min sida, men jag skulle hellre ha sett

att de pengar som diplomet kostade även de gått till cancerforskning. Varje krona räknas brukar det

ju heta och då gäller det verkligen att minimera alla administrativa och onödiga kostnader.

LARS JACOBSSON

«Jag har lärt mig mycket om mig själv.»

Hej Anna!

Vad tråkigt och jobbigt för er alla

att din mamma är sjuk. Givetvis vet

jag inget om just hennes situation

och förutsättningar, jag kan bara

berätta om min egen. Jag har haft

diagnosen spridd tjocktarmscancer

sedan sommaren -06. Min sjukdom

går inte att bota, men än så länge

mår jag bra och lever ett liv med

hög kvalitet. Det finns de som lever

länge med metastaserad tjock-

tarmscancer. klart din mamma ska

bli en av dem.

Hoppas detta kan ge er lite hopp.

ANONyM

Hej Lars!

Jag delar absolut din uppfattning om att så mycket som möjligt av de pengar som du och andra ge-

nerösa givare ger till Cancerfonden ska användas för att stödja cancerforskningen. Målet är att kunna

stödja så många noggrant utvalda forskningsprojekt som möjligt till en så låg kostnad som möjligt.

För att kunna göra detta vet vi av erfarenhet att en viktig uppgift är att fortlöpande berätta för

våra givare vad deras pengar används till och då och då också tacka för det viktiga stöd som ni ger.

Utan ett tack tror jag att mångas engagemang för att stödja Cancerfonden skulle minska och det

gagnar inte cancerforskningen.

Det känns viktigt också att säga att du som givare naturligtvis alltid har möjlighet att avsäga dig

olika typer av information. Det gör du enklast genom att kontakta oss via mejl eller telefon: info@

cancerfonden.se respektive 020-59 59 59.MAGNUS LINDEGÅRD

INSAMLINGSCHEF

En stund i tagetMin sambo är 38 år och fick beskedet 11 juli att han

har malignt melanom som är långt framskridet. Jag,

hans sambo, försöker stötta, ta hand om våra barn

och jobba … Vilket skämt! Jag vill bara gråta. Hur gör

andra som får såna här besked? Bara går till jobbet som

om inget hade hänt? Jag pratar och pratar och pratar.

kanske tycker en del att jag pratar för mycket, men

samtidigt måste man ju förklara varför man inte orkar

följa med på den där konferensen.

Och här sitter jag på jobbet. Frisk och allt. Och tycker

det är skitjobbigt. Jobbigt för att jag inte kan eller vill

gråta ut men med ständiga tårar i ögonen. Jobbigt för

att jag har blivit nån jäkla sambandscentral för alla

supergulliga människor som bryr sig. Hallå. Jag har fak-

tiskt ett hem att ta hand om. Maten skall stå på bordet.

kommer det blir någon slags konstig vardag av det

här eländet???TESS

Hej,

Min man fick malignt melanom 2002. Han var då 44

år, jag 43 år. i sex år har cancern behandlats med ope-

ration och strålning, kommit tillbaka, behandlats med

operation, kommit tillbaka … För ett år sedan fick han

metastaser i halskörtlarna och får sedan dess cytosta-

tika och har nyss genomgått en tuff strålbehandling.

Nästa vecka är det dags för en ny omgång cytostatika.

Tumörerna vill inte ge vika.

Hur orkar man? Ja, den frågan har jag ställt mig själv

många gånger. På något sätt orkar man lite till och lite

till. Det är konstigt. Jag har lärt mig mycket om mig

själv och mina egna reaktioner under åren. känner mig

lugnare nu även vid jobbiga besked. känner en tro på

mina egna, inre krafter och tillåter mig att känna mig

ledsen och ynklig när allt är svart. Låter svåra dagar

passera. Gläds när man känner ro. Naturen, musik och

sömn är mina kraftkällor. KRAM FRÅN EN MEDSySTER

Insändare & diskussions -forum

Här publiceras insändare liksom inlägg från dis­kussionsforum på webbplatsen cancerfonden.se.

nr 1 2009

Cancerfondens vision är att cancer ska kunna botas. Målet är att fler ska

överleva och färre ska drabbas av cancer. För att nå visionen finansierar

Cancerfonden svensk cancerforskning. Forskningen gör hela tiden fram-

steg som leder till att fler liv kan räddas. Men Cancerfonden ska också

påverka cancerfrågan här och nu genom opinionsbildning.

Cancer är samlingsnamnet på cirka 200 olika sjukdomar som kännetecknas

av onormal celldelning.

Mer än 50 procent av dem som får en cancerdiagnos blir friska.

Cancer är den vanligaste döds orsaken före 75 års ålder.

AktiegåvaÄgare av börsnoterade aktier kan skattefritt skänka utdel-

ningen från sina aktier till Cancerfonden. En förutsättning är

att man skänker utdelningen före bolagsstämman. Normalt

beskattas utdelningen med 30 procent.

Cancerfondens RikslotteriCancerfondens Rikslotteri är ett skraplotteri där hela överskot-

tet går till Cancerfonden. Varje lott kostar 100 kronor och till

vinsterna hör, förutom stödet till cancerforskningen, möjlig-

heten att vinna en miljon kronor, presentcheckar på iCA och

Coop, en ny bil med mera.

GratulationsgåvaAtt skänka en gratulationsgåva till Cancerfonden är ett sätt att

uppvakta vid födelsedagar eller andra högtidliga tillfällen. Ett

gratulationskort med givarens personliga hälsning skickas till

jubilaren.

MedlemEtt medlemskap i Cancerfonden kostar 200 kronor (100

kronor för ungdomar och pensionärer). Som medlem får man

fyra nummer per år av tidningen Rädda Livet som skriver om

cancersjukdomar, forskningens framsteg och Cancerfondens

verksamhet.

MinnesgåvaMed en minnesgåva till Cancerfonden kan minnet av en

avliden vän eller släkting hedras. Närstående får

en fin hälsning samtidigt som cancerforskningen

får ett värdefullt stöd.

MånadsgivandeMånadsgivande är ett sätt att kontinuerligt

stödja Can cer fonden. Den månatliga gåvan

skänks via autogiro från det bank- eller plusgi-

rokonto som givaren väljer. Det regelbundna

stödet hjälper till att planera insatserna för

svensk cancerforskning på längre sikt.

Spara i fonderDet går att stödja svensk cancerforsk-

ning samtidigt som man bygger upp ett

sparkapital. i dag stöds Cancerfonden av Bancos Humanfond,

SEB Cancerfonden och Skandia Cancerfonden. En procent-

sats av fondförmögenheten i dessa fonder skänks varje år till

Cancerfonden.

TestamenteEtt testamente till Cancerfonden kan omfatta kontanter, värde-

föremål, aktier, fondandelar, fastigheter med mera. Cancerfon-

den är befriad från skatt på ränteintäkter, aktieutdelningar och

kapitalvinster och tar som testamentstagare ett aktivt ansvar

för att testamentet verkställs på ett värdigt sätt och med

respekt för allt det som testamentet omfattar.

mer information hittar du på webbplatsen:

cancerfonden.se/gava

Sätt att hjälpa till

Hit går pengarna – hundratals forskare mot cancer

Siffror om cancer

Det här är Cancerfonden

Grundades 1951 med syfte att

stärka svensk cancerforskning.

Cancerfondens vision är att

cancer ska kunna botas.

Finansierar de bästa forsk-

ningsprojekten i nationell

konkurrens.

Delar för 2009 ut 371 miljoner

kronor till svensk cancer-

forskning. Långsiktigt mål är

att kunna dela ut cirka 400

miljoner kronor varje år.

Cancerfonden har inga statliga

bidrag.

Drygt 9 000 kontakter via infor-

mations- och stödlinjen.

Cirka 90 000 nya

givare varje år.

42 anställda.

31 huvudmän.

Samlat in drygt 5 miljarder

kronor och delat ut lika mycket

till svensk cancerforskning.

39

Män

Prostatacancer 8 870

Hudcancer 3 496

Tjock- och ändtarmscancer 2 989

Urinvägscancer 1 747

Lungcancer 1 701

Kvinnor

Bröstcancer 7 049

Hudcancer 2 980

Tjock- och ändtarmscancer 2 882

Lungcancer 1 576

Livmoderkroppscancer 1 369

Källa: Socialstyrelsen

Läs mer:cancer fonden.se

Cancerfonden är den enskilt största finansiären av svensk

cancerforskning. Varje år finansieras cirka 400 forsknings-

och vårdutvecklingsprojekt via Cancerfonden. Cancerfonden

har inga statliga bidrag utan är helt beroende av testamen-

ten och gåvor från privatpersoner och företag.

Cancerfondens insamlingskonton bevakas av SFi,

Stiftelsen för insamlingskontroll. De kontrollerar

att insamlade medel går till avsett ändamål.

För 2007 gick 15 procent till insamlings- och

administrations kostnader. Enligt SFis regler får

maximalt 25 procent gå till detta.

Tack alla artister och fi ldelare.Ni kan ha räddat livet på varandra.Svenska folkets generösa bidrag gör att vi nu kan dela ut 371 miljoner kronor till kampen mot cancer. Kronor som är ovärderliga i vår strävan att lyckas besegra sjukdomen. Pengarna kommer att fördelas mellan grundforskning, klinisk forskning, epidemiologisk forskning och vårdforskning inom cancer-området. Bidragen har med andra ord hamnat i goda händer. I händer som kan rädda liv.Om du vill ge en gåva, besök oss på cancerfonden.se eller ring 020-59 59 59. På vår webbplats kan du även läsa mer om alla de viktiga cancerforskningsprojekt som pågår runt om i landet.

Vi tänker besegra cancer. Vill du vara med?