Uti. nr 80 år 1927 363

• Nr 80. (111111 nr 3111923.)

Utlåtande i anledning av motion 07f1 viss utredning rörande nya salu-

hallar, ändring av gällande torghandels- föreskrifter m. m.

en vid stadsfullmäktiges sammanträde den 23 april 1923 väckt mo-tion (nr 31/1923) har herr Chr. Sjöström m. fl. hemställt om uppdrag åt vederbörande myndigheter att i enlighet med i motionen angivna rikt-linjer utreda frågan om saluhallsväsendets utveckling.

Innan här närmare redogöres för motionens innehåll och i anledning därav avgivna yttranden, må i korthet erinras om stadens nuvarande salu-hallar samt om de synpunkter, som vid deras inrättande gjort sig gäl-lande (se även utl. 165/1926).

För närvarande äger staden åtta större och mindre saluhallar, nämligen Centralsaluhallen, Östermalms saluhall, Hötorgshallen, Mariahallen, hallen å Nedre Munkbron, Köttorgshallen, Fiskarhamnen samt provisoriska fisk-hallen. Av dessa äro Köttorgsh.allen. och Hötorgshallen äldre hallar, som tillkommit uteslutande i syfte att förbättra förhållandena för lanthandeln å angränsande torg, medan däremot de övriga hallarna av staden byggts eller förvärvats såsom led i en mera planmässig reform av torghandeln och i allmänhet av detaljhandeln med livsmedel i huvudstaden.

Trängseln och obekvämligheten för lantmännen å Stockholms torg, där tidigare salufördes ej allenast kött, viktualier, grönsaker, mjölk och dylikt utan även levande kreatur, spannmål, hö, halm, trävaror m. m., var under senare delen av förra århundradet föremål för flera framställningar från landsbygdens representanter till stadens myndigheter. Lantmännen klagade över det otillräckliga utrymmet på torgen och konkurrensen med månglare och mellanhänder samt vidare över den fullständiga bristen på alla anord-ningar till skydd för torgförda varor och den handlande allmänheten. Nya torgplatser borde därför upprättas och särskilt borde härför — efter järn-vägens och sammanbindningsbanans tillkomst — anlitas Norra Bantorget. Vidare borde staden anordna saluhallar, dit månglare och andra mellanhänder kunde hänvisas, och som kunde bereda skydd även åt lanthandeln. Dessa saluhallar tänkte man sig i allmänhet såsom enkla skjul utan någon dyr-barare inredning. I här angiven riktning gingo framställningar till staden från Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott den 16 no-vember 1869, från länsstyrelsen i Stockholms län den 19 december 1872 (uti. 35/1873) samt från länets hushållningssällskap den 17 mars 1881 (bih. 53/1881).

Det före- liggande ärendet.

Nuvarande saluhallar och deras tillkomst.

Tidigare framställ-

ningar från jordbrukets

represen- tanter.

Förslag ino922 stadsför-

valtningen.

Norra Ban- torget, Kött- torgshallen,

Hötorgs- hallen.

364 Uti. nr 80 år 1927

Även inom stadsförvaltningen framkommo förslag om torghandelns för-bättring genom anordnande av saluhallar. Av stadsfullmäktige tillsatta kommitterade för utredning av frågan om de åtgärder, som statens nya järnvägsanläggning genom huvudstaden kunde föranleda, hade framhållit, att torgen i de norra stadsdelarna, i främsta rummet Hötorget, enligt vad erfarenheten visat vore alldeles för trånga. Den mark staden förvärvat i kv. Barnhuskällaren (Norra Bantorget) borde därför utläggas till torg, och detta desto hellre som det vore antagligt, att den nya järnvägen skulle gynna tillförseln av lantmannaprodukter till denna plats. Å torget borde täckta försäljningsplatser eller saluhallar anordnas (uti. 23/1865 samt 107 1867). Några år senare framhöll herr C. G. Hierta i en den 1 april 1869 hos stadsfullmäktige väckt motion angelägenheten av att i Stock-holm, liksom i andra större städer i Europa, täckta• saluhallar inrättades för lanthandeln till skydd för varorna samt för de personer, som skötte handeln. Sådana hallar borde staden själv anordna, då de sannolikt skulle lämna god avkastning och det icke vore lämpligt att lämna bebyggandet av allmänna platser åt enskilda. Som lämplig plats för en första sådan hall föreslog motionären västra sidan av Riddarholmskajen, söder om Riddarholmsbron. Förslaget vann emellertid icke myndigheternas till-styrkan och blev även av stadsfullmäktige avslaget (uti. 58/1869). Tan-ken återupptogs emellertid i en framställning till staden från ett enskilt företag, aktiebolaget Stockholms byggnadsförening, som erbjöd sig att, efter mönster från andra städer, å lämpliga allmänna platser, förslagsvis Hötorget, platsen söder om Centralstationen, Munkbron, Köttorget och Kornhamnstorg, låta uppföra saluhallar (utl. 35/1873).

De behov, som i de här återgivna framställningarna kommit till ut-tryck, ledde dels till vissa omläggningar av torghandeln, som gjorde för-hållandena bekvämare för lantmännen, dels även till åtgärder från stadens sida för torghandelns underlättande. Norra Bantorget uppläts och iord-ningställdes år 1873 såsom allmänt salutorg (uti. 35/1873). Förslagen att bereda torghandeln skydd i särskilda hallbyggnader ledde till beslut om uppförande av Köttorgshallen (utl. 35/1873), Hötorgshallen (bit. 15 och 101/1879) samt ett saluskjul å Norra Bantorget (bih. 53/1881). Någon nämnvärd handel å Norra Bantorget kom emellertid icke till stånd, och även det där uppförda saluskjulet förblev oanvänt och uthyrdes därför snart, enligt stadsfullmäktiges den 21 september 1885 lämnade bemyn-digande, för andra ändamål än handeln med lantmannaprodukter. Vad de övriga saluhallarna angick byggdes den första, Köttorgshallen, så enkelt som möjligt, då man ville avvakta närmare erfarenheter, innan man skred till uppförande av mera solida hallar. Köttorgshallen visade sig emeller-tid genast till fullo motsvara förväntningarna i avseende å frekvens ' och räntabilitet, och efter drätselnämndens förslag skred man därför år 1879 till uppförande av den bättre utrustade och solidare byggda hallen å Hö-torget. Även denna hall erhöll från början full frekvens och gav god av-kastning å nedlagt kapital.

Uti. nr 80 år 1927 365

Om man bortser från tillkomsten av ett saluskjul å Nytorget, där några Frågan om torghandelns försäljningsplatser år 1893 inrättades i ett gammalt spruthus, som revs år reformering.

1914 (ra:n 4/1910, uti. 135/1914), korn därefter icke någon ny kom- munal saluhall till stånd förrän i samband med de under 1890-talet på-började strävandena att väsentligt inskränka och reglera torghandeln samt att överhuvudtaget centraliserande reglera handeln med livsmedel.' Såsom led i dessa strävanden torde få anses inköpet av Maria saluhall (1904) och Östermalms saluhall (1914), ävensom uppförandet av provisoriska flskhallen (1910), Centralsaluhallen (1912) och Munkbrohallen (1918) .

Vid reformstrii.vanden a på torghandelns område gjorde sig flera olika synpunkter gällande. Från lantmännens sida påyrkades bland annat upp-förandet av saluhallar och saluskjul för mellanhänderna, så att torgen måtte kunna helt och hållet förbehållas lantmännen. För hygienens måls-män var uppförandet av hallbyggnader önskvärt i syfte att möjliggöra förbud mot torghandeln med färskt kött (sådant förbud infördes år 1897) samt andra ömtåliga varor (infört år 1914) eller överhuvudtaget mot all torghandel med matvaror.

Grunderna för 1897 års reform av torghandeln hade uppdragits av en 1891 års torgkommitté. av överståthållarämbetet år 1891 tillsatt kommitt6, som år 1894 avgav

sitt betänkande (bih. 5/1895). Kommittén utgick därifrån, att det av hygieniska skäl vore önskvärt, att handeln med matvaror, särskilt kött, så vitt möjligt flyttades från torgen till täckta hallar. Sådana hallar borde därför av kommunen uppföras, varvid kommittén i främsta rummet avsåg enklare, °inredda saluskjul. Med denna utgångspunkt föreslogs sådan ändring av ordningsföreskrifterna för huvudstaden, att överståthållarämbetet skulle efter stadsfullmäktiges hörande äga att förbjuda handeln med färskt kött på salutorg, i vars närhet kommunen för sådan handel upplåtit er-forderligt antal försäljningsplatser inom saluhall eller saluskjul. Detta kommitténs förslag vann överståthållarämbetets och stadsfullmäktiges bi-fall, och den nya lydelsen av ordningsföreskrifterna utfärdades den 10 juli 1897.

Vad kommittén föreslagit i fråga om anordnandet av saluhallar och saluskjul ledde däremot icke till något omedelbart resultat. Kommittén uppehöll sig särskilt vid frågan om behovet av en ny saluhall i staden mellan broarna. Köttorgshallen hade i huvudsak kommit att tagas i anspråk för handeln med kött och vore alltså icke tillgänglig för försäljning av de lant-mannaprodukter, som sjöledes ankommo till angränsande kajer. Redan år 1879 hade överståthållarämbetet därför föreslagit uppförandet av en ny hall på Mälartorget, men detta förslag blev av stadsfullmäktige i samband med 1880 års statbehandling avslaget, då en dylik hall ansågs komma att allt för mycket inkräkta på torget. Frågan återupptogs emellertid i en av herr Fränckel den 12 november 1888 väckt motion om inköp av nödig mark i kvarteret Icarus (vid Köttorget) för uppförande av en tidsenlig saluhall, varigenom det skulle bliva möjligt att överlåta hela Köttorget åt

366 Uti. nr SO år 1927

"1901 års ftirenade

torg- kommitaer.

Stadsveteri-nären och hälsovårds-

nämnden år 1904.

lanthandeln. Detta förslag tillstyrktes av 1891 års kommitté men ledde icke heller till något resultat. Drätselnämndens första avdelning framhöll i ett den 25 maj 1897 över kommitténs betänkande avgivet yttrande (bih. 70/1897), att livsmedelshandeln numera visade en bestämd tendens att flytta från staden mellan broarna till de olika stadsdelarna. Med hän-syn härtill måste avdelningen avråda inrättandet av en stor och dyrbar centralsaluhall. Utvecklingen torde hava bekräftat riktigheten av denna ståndpunkt, och härtill har kommit, såsom slakthus- och saluhallsstyrelsen senare påpekade, att tomtvärdena i denna trakt av staden så stigit, att de icke torde kunna förräntas av en saluhallsanläggning.

Huvudvikten lade emellertid 1891 års torgkommitté på anordnande av saluskjul, d: v. s, enkla och billiga, delvis °inredda saluhallar. Sådana saluskjul borde uppföras vid platser, som redan upplåtits till salutorg; närmast föreslog kommittén Kornhamnstorg eller Mälartorget, Kungsholms torg, Roslagstorg, Nybrohamnen, Norra Bantorget, Adolf Fredriks torg och Södra Bantorget. Ej heller i dessa delar ledde kommitténs förslag, såsom redan anmärkts, till något resultat.

Emellertid återkommo yrkandena på saluhallsväsendets utbyggande och torghandelns reformering. En framställning till överståthållarä,mbetet av representanter för livsmedelsproducenter runt omkring Stockholm samt detaljhandeln i butiker och saluhallar påyrkade uppförandet av nya salu-hallar i sådan omfattning, att all torghandel å fasta försäljningsplatser så småningom skulle kunna förläggas inom hallarna och torgen sålunda för-behållas lantmännen själva. Överhuvudtaget borde av hygieniska skäl handeln under bar himmel med matvaror upphöra. Vid hamnar och järn-vägsstationer borde uppföras saluskjul, avsedda uteslutande för partihan-deln med livsmedel.

Med utgångspunkt från denna framställning framlade stadsveterinären i infordrat remissyttrande den 15 april 1904 en omfattande plan till torg-handelns och saluhallsväsendets ordnande. Såsom mönster åberopade stads-veterinären förhållandena i Berlin, där vissa på 1860- och 1870-talen till kolmila enskilda saluhallar icke hade haft någon framgång, men där salu-hallsväsendet uppblomstrat, sedan kommunen tagit det om hand och i samband härmed helt och hållet förbjudit torghandeln. Stadsveterinären åsyftade sålunda förbud mot all matvaruhandel på torgen. För att möj-liggöra detta skulle dels en centralsaluhall å nuvarande plats uppföras, dels en hall för partihandeln med fisk anordnas, dels detaljsaluhallar an-ordnas i de olika stadsdelarna. Härvid borde de i enskild ägo befintliga Östermalms och Maria saluhallar av staden inköpas. I fråga om försla-gets innebörd med avseende å engroshandeln med livsmedel må hänvisas till den redogörelse, som lämnats i stadskollegiets utlåtande nr 165 för år 1926. Den av stadsveterinären sålunda framlagda planen tillstyrktes av hälsovårdsnämnden på det livligaste.

Ut/. nr 80 år 1927 367

Även överståthållarämbetet anslöt sig till de framlagda reformförslagen Överståt- hållareimbetet oth förordade, att all handel med matvaror i det fria skulle upphöra och den 16 dec.

överflyttas till för ändamålet anordnade saluhallar. Ämbetet hemställde 1904. således i skrivelse till stadsfullmäktige den 16 december 1904, att full-mäktige måtte besluta uppföra offentliga saluhallar till det antal och av den omfattning, att torghandeln å öppna platser måtte kunna avskaffas (bih. 2/1905).

Denna framställning ledde även till rätt betydande resultat. Visserligen Centralsalu-

ansåg såväl drätselnämndens första avdelning som beredningsutskottet, att hallen det icke vore lämpligt eller möjligt att på en gång överblicka och ordna saluhallsväsendet. Den centrala saluhallen borde byggas först och där- efter skulle de olika hallarna ordnas i enlighet med vad erfarenheten och utvecklingen kunde komma att anvisa. Lämpliga tomtområden för uppförande av saluhallar i olika delar av staden borde emellertid reser-veras. I enlighet med denna ståndpunkt begränsade sig stadsfullmäktige vid ärendets behandling den 19 juni 1907 till att besluta uppförandet av Centralsaluhallen i kvarteret Blekholmen norra. Denna hall blev färdig år 1912 (bih. 70/1907 och uti. 202/1907).

Redan förut hade stadsfullmäktige beslutat anordnandet av en proviso- Provisorisk; risk fiskhall, vilken även förordats av stadsveterinären i hans här ovan fiskhallen. återgivna reformplan. Enligt stadsfullmäktiges beslut den 23 november 1908 förlades denna hall till Vintervägen, hallen blev färdig år 1910 (bih. 23 och 136/1908 samt uti. 242/1908).

I enlighet med ovan återgivna program för saluhallsväsendets utbyg- mariah(die, gande hade stadsfullmäktige redan den 17 juni 1904 beslutat att för 275,000 kronor inköpa den mellan Hornsgatan och Brännkyrkagatan be-lägna Maria saluhall, närmast med hänsyn till att torghandeln på Adolf Fredriks torg på grund av Hornsgatans breddning måste komma att försvinna (bih. 89 samt uti. 124/1904).

År 1914 inköpte staden för ett pris av 1,225,000 kronor Östermalms östennalnis-

saluhall. Även i detta fall torde hava varit avgörande önskvärdheten hallen. att vid inskränkningar i torghandeln kunna förfoga över en saluhall i när- heten av torget. Redan vid flera föregående tillfällen hade frågan om stadens förvärv av Östermalmshallen varit före men då icke lett till något resultat. Sålunda hade drätselnämnden åren 1897 och 1900 avslagit för-säljningserbjudanden. År 1910 hemställde slakthus- och saluhallsstyrelsen hos stadsfullmäktige om inköp av hallen till ett pris av 1,150,000 kronor, men styrelsens hemställan vann då icke stadsfullmäktiges bifall (bih. 146 och 229/1910).

Slutligen beslöto stadsfullmäktige efter slakthus- och saluhallsstyrelsens Hallen förslag, likaså i syfte att möjliggöra reformering av torghandeln i staden å Nedre Munkbron. mellan broarna, den 28 juni 1917 att låta uppföra en saluhall å Nedre Munkbron, vilken blev färdig följande år (bil. 35/1917 samt uti. 182/1917).

368 Uti. nr SO år 1927

Fiskar- Fiskarhamnen i Stockholm, sedan gammalt förlagd vid Söderströms ut- hamnen. lopp vid Slussen, flyttades år 1915 till sin nuvarande plats vid bukten

mellan Mälartorget och järnvägsbron över Riddarfjärden. Orsaken härtill var, att vattnet i inre Stadsgården vid. ogynnsamma ström- och vindför-hållanden tid efter annan starkt förorenades och skadade den i fisksumparna förvarade fisken. Den första anläggningen vid Mälartorget var provisorisk och utfördes av trä till en kostnad av runt 50,000 kronor. På grund av anläggningens förslitning och de höga underhållskostnaderna överflyttades fiskarhamnen år 1925 till en permanent anläggning, bestående av en enda stor betongponton, överbyggd med en hall med glaslanterniner samt för-sedd med inredning av salustånd. Till denna anläggning anslog() stads-fullmäktige den 28 april 1924 118,000 kronor (uti. 147/1924).

Avslagna Andra under åren framkomna projekt om byggande av nya eller inköp saluhalls- av andra saluhallar ledde däremot icke till resultat. I framställning till förslag.

stadsfullmäktige den 8 maj 1914 förordade slakthus- och saluhallssty-relsen inköp av Sveahallen, då det härigenom skulle bliva möjligt att ordna den å Odentorget befintliga öppna handeln efter samma grunder som å andra torg, d. v. s. så att kött- och viktualiehan.deln därifrån avlystes. In-köpet avstyrktes emellertid av drätselnämndens första avdelning samt bered-ningsutskottet och blev även av stadsfullmäktige avslaget (bih. 73 och 124 samt utl. 194/1914). Likaledes avslogo stadsfullmäktige, i detta fall i enlighet med slakthus- och saluhallsstyrelsens mening, den 28 juni 1917 en av herrar Wassberg och Drewes väckt motion (nr 3/1909) om upp-förande av en saluhall i trakten av norra Roslagsgatan. Ett av slakthus-och saluhallsstyrelsen vid samma tillfälle framlagt förslag om anordnande av en saluhall vid Södra Bantorget, i syfte att utveckla detta torg till en mera betydande saluplats och härigenom i någon mån avlasta de hårt anlitade torgen i staden mellan broarna, vann ej heller stadsfullmäktiges bifall (bih. 158 1 1917 samt uti. 288/1917).

Reformen Parallellt med den här skildrade utvecklingen av det kommunala salu

n

- av trg- o hallsväsendet fortskred reformeringen av torghandeln, varvid man emellertid hadeln

1897-1918. icke fullföljde den från vissa håll förordade vägen att helt avlysa matvaru-handeln från torgen. Med stöd av de härovan återgivna, sedan år 1897 gällande ordningsföreskrifterna utfärdade överståthållarämbetet den 1 november 1913 förbud mot kötthandel å Hötorget i enlighet med därom av' slakthus-och saluhallsstyrelsen framlagt och av stadsfullmäktige godkänt förslag. Sam-tidigt avlystes Kungsholms torg såsom allmän saluplats enligt därom fram-kommen motion (m:n 30/1912, bih. 173 samt uti. 292/1913).

Genom beslut av stadsfullmäktige den 15 december 1913 samt över-ståthållarämbetets kungörelse den 31 januari 1914 utsträcktes de varuslag, vilkas salubjudande kunde av överståthållarämbetet förbjudas å salutorg, i vars närhet kommunen för sådan handel upplåtit saluhall eller saluskjul, från färskt kött till vissa andra ömtåliga matvaror > nämligen färskt flått eller plockat fjäderfä och vilt, saltat eller rökt kött och fläsk, charkuterivaror,

Uti. nr 80 dr 1927 369

saltad eller rökt fisk, kokta skaldjur, smör och ost, bröd, mjöl och gryn samt lagad mat. Denna utvidgning genomfördes efter slakthus- och saluhalls-styrelsens förslag i enlighet med hälsovårdsnämndens och stadsveterinärens yttrande (bih. 197 och uti. 338/1913). I denna utsträckning genomfördes förbudet omedelbart å Hötorget samt följande år även å Östermalmstorg (uti. 144/1915).

Efter av slakthus- och saluhallsstyrelsen den 23 februari 1917 avgivet utförligt förslag godkände stadsfullmäktige den 15 oktober 1917 åtskilliga i väsentliga hänseenden omarbetade föreskrifter för torghandeln, innefat-tande upphävande bland annat av det dittillsvarande systemet med fasta platser å torgen, begränsning av tiden för torghandeln, bestämmelse om visst företräde för producenter till erhållande av saluplatser å torgen, in-förandet av avgifter för tillfälliga saluplatser samt en enhetlig ledning av torghandeln under slakthus- och saluhallsstyrelsen..

fråga om de varuslag, som finge å torgen utbjudas, föreslog slakthus-och saluhallsstyrelsen icke någon annan ändring, än att — då styrelsen sam-tidigt föreslog byggandet av nya saluhallar vid Nedre Munkbron samt å Södra Bantorget — förbudet mot saluförande av kött och viktualier ansågs kunna göras allmänt och ovillkorligt. Den dittills gällande förutsättningen för förbudet, nämligen att kommunen i närheten uppfört saluhallar eller saluskjul, skulle således bortfalla.

Vad slakthus- och saluhallsstyrelsen sålunda föreslagit vann i allmänhet stadsfullmäktiges och överståthållarämbetets bifall. Styrelsens förslag till upp-förande av en mindre saluhall å Södra Bantorget blev emellertid, såsom förut framhållits, avslaget; och följaktligen utsträcktes ej förbudet mot försälj-ning av kött och viktualier till Södra Bantorget. Tillräckliga skäl ansågos ej heller föreligga för genomförande av detta förbud i fråga om Odentorget. I här förevarande avseende innehålla torghandelsföreskrifterna sålunda fort-farande, att å torgen i allmänhet icke må saluföras kött och viktualier, men att detta förbud icke gäller Odentorget och Södra Bantorget. Ytter-ligare inskränkningar i omfattningen av de varuslag, som må å torgen för-säljas, kunna av överståthållarämbetet efter stadsfullmäktiges hörande stad-gas, där så av hygieniska eller andra skäl finnes nödigt (bih. 35 och 158/1917 samt ud. 182 och 288/1917).

Vid behandlingen av detta ärende voro förhållandena vid Odentorget föremål för särskild uppmärksamhet. Av slakthus- och saluhallsstyrelsen hade föreslagits en fullständig indragning av här belägna försäljningsplatser med hänsyn där-till, att här tillhandahållna varor i synnerlig grad voro utsatta för att förorenas på grund av närheten till gatutrafiken. Det vore icke rimligt, att staden skulle vara förhindrad att — utan att uppföra en saluhall i närheten — indraga handeln å ett torg av den obetydliga storlek och ringa betydelse som Odentorget.

Efter fullbordandet av saluhallen å Munkbron trädde förbudet mot torg-handeln med kött och viktualier i kraft även i staden mellan broarna.

Till belysande av saluhallarnas ekonomi må hänvisas till nedanstående sammanställning.

Översikt över salu-hallarnas ekonomi.

370 Ull. nr 80 år 1927

Saluhallarna och deras ekonomi 1921-1925.

Byggd eller för- Tär- vad av

staden år

Antal platser Ar

Ut- hyrda

SET a

for-

kr. kr.

Drav ränta och

tering

kr. _

Överskott

brist

. kr.

Bokfört

kr.

Brutto-

Ars hvn - pr kv.-

kr

av- kast- nincr b

av bok- fört

värde'

1875 64 1921 64 30,070- 8,89505 - - 21,174 95 38,300- 55,29 71 1922 62 29,670- 8,61963 - - 21,050 37 38,300- 54,96 71 1923 58 28,336 67 7,664 47 - - 20,672 20 88,800 - 58,97 71 1924 64 29,386 68 8,056 85 - - 21,329 83 38,300 - 55,69 71 1925 64 27,820 - 7,06056 - - 20,759 44 38,300 - 54,2o 65 1926 58 27,092 30 8,00087 - - 19,091 93 38,300 - 49,86 65

1882 132 1921 132 74,978 75 40,299 62 9,810 - 84,679 13 179,366 12 24,8 93 1922 132 82,867 50 31,755 65 9,810 - 50,611 85 177,627 60 34,02 105 1923 132 82,106 25 83,999 52 9,810 - 48,106 73 175,810 84 32,94 105 1924 126 82,088 75 27,322 75 9,810 - 54,766 - 173,912 33 37,18 105 1925 130 73,461 75 31,741 18 9,810 45 41,720 57 171,927 93 29,97 95 1926 127 71,942 25 28,682 81 9,809 55 43,258 44 169,855 14 31,24 95

1905 63 1921 54 28,726 - 31,072 68 13,200 - -2,34668 241,348 92 4,49 50 (byggd 1922 57 28,433 68 31,626 85 18,200 - -3,193 17 239,009 62 4,19 50 1899) 1923 55 28,345 59 27,392 24 13,200 - 953 35 236,565 05 5,98 50

1924 50 29,343 32 26,567 34 13,200 - 2,775 98 234,010 48 6,8 2 50 1925 51 27,015 91 26,140 69 13,200 - 875 22 231,340 95 6,0 8 50 1926 35 25,882 50 27,976 69 13,200 - -2,094 19 228,551 29 4,86 50

1910 - 1921 - 45,231 46 33,100 50 - - 12,130 96 68,464 04 17.72 - 1922 - 37,423 45 30,682 23 - - 6,741 22 68,464 04 9,85 - 1923 - 38,929 27 24,547 40 - - 14,381 87 68,464 04 21,o - 1924 - 38,101 63 26,646 64 - - 11,454 99 68,464 04 16,73 - 1925 - 36,332 80 31,162 34 - - 5,17046 68,464 04 7,55 - 1926 - 37,261 68 31.070 83 - - 6,19085 68,464 04 9,04 -

1912 parti 32 1921 137 270,665 54 240,132 43 65,763 33 30,533 11 1,531,613 89 7,os 3 100 minut 125 1922 139 239,874 63 215,296 49 77,600 - 24,578 14 1,519,777 22 7,55 100

1923 123 231,770 68 202,560 20 77,600 - 29,210 48 1,507,372 09 7,96 100 S:a 157 1924 110 209,730 28 199,373 52 77,600 - 10,356 76 1,494,371 13 6,62 100 1925 4 106 202,005 42 186,089 82 77,600 01 15,915 60 1,480,745 64 7,11 90 1926 94 200,794 41 182,697 33 77,600 - 18,097 08 1,300,118 33 7,s s 90

1914 106 1921 106 120,418 26 119,967 99 66,145 10 450 27 1,206,918 88 5,51 108 (byggd 1922 106 124,942 15 107,061 18 65,926 35 17,880 97 1,203,239 64 6,96 108 1888) 1923 106 127,563 55 94,062 26 64,487 10 33,501 29 1,199,358 94 8,25 108

1924 106 127,844 85 109,732 57 77,995 70 18,112 28 1,193,651 03 8.1 a 108 1925 102 121,225 50 97,719 30 64,995 70 23.506 20 1,187,634 20 7,52 100 1926 101 118,775 65 102,075 10 64,995 70 16;700 55 1,181,291 70 6,92 100

Köttorgshallen 2 ...

Llötorgshallen

Maria saluhall

Prov. Fiskhallen..

Centralsalnhallen..

Östermalms salu-hall.

1 1 årshyran ingår: källare i Hötorgshallen, Östermalms saluhall och Maria saluhall, belysning i Munkbrohallen och Fiskarhamnen, plats för fisksump i Fiskarhamnen. - Köttorgshallen tillhör ståndsinredningen hyrcs4sten. - 3 Avser minutförsäljningsplats. För partiförsäljningsplats: 1921- 24 90 kronor och 1925--26 75 kronor. - 4 'Därav 10 uthyrda partiförsäljningsplatser. 5 Såsom av siffrorna framgår har härvid bland utgifterna icke medräknats den ränta och amor-tering, som debiteras vissa saluhallar.

Byggd eller för- vär- vad av

staden år

Antal platser

- Ar

Ut- hyrda piet- ser "ha

Inkomster

kr.

. Utgifter

kr.

Därav ränta och

amor- tering

kr.

Överskott eller brist

kr.

. Bokfört värde

kr.

Brutto-

Års

hyra pr

kv.-i

kr.

av- kast- ning . i 70 av bok- fört

värdel

1915 30 1921 30 14,928 34 11,159 96 - - 3,768 38 49,994 13 7,54 37 (om- 1922 30 18,518 75 9,051 12 - - 9,467 63 49,994 13 18,34 50 byggd 1923 30 19,185 83 9,622 48 - - 9,563 35 49,994 13 19,13 50 1924) 1924 30 19,580- 5,86576 - -- 13,714 24 118,000- 11,62 50

1925 30 19,805 - 7,521 70 - - 12,283 30 118,000 - 10,41 50 1926 30 20,046 67 8,04777 - - 11,998 90 118,000- 10,17 50

1918 42 1921 42 22,665- 6.81588 - - 15,849 12 127,418 80 12,43 85 1922 40 21,941 75 7,280 02 - - 14,661 73 127,418 80 11,51 85 1923 41 21,671 33 6,396 60 - - 15,274 73 127,418 80 11,39 85 1924 34 20,990 25 5,540 23 - - 15,450 02 127,418 80 12,13 85 1925 32 15,582 50 5,062 09 - - 10,520 41 127,418 80 8,26 75 1926 28 15,160 37 5,426 81 - - 9,733 56 127,418 80 7,64 75

1919 - 1921 - 2000, - 1,600 - - - 400 - 29,795 19 1,34 - (om- 1922 - 2,000 - 1,600 - - - 400 - 29,795 19 1,34 - byggt 1923 - 2,000 - 1,600 - - - 400 - 29,795 19 1,34 - 1924) 1924 - 3,000 - 1,600 - - - 1,400 - 29,795 19 4,70 -

1925 - 3,850 - 2,350 - - - 1,500 - 29,795 19 5,03 - 1926 - 3,850 - 2,647 65 - - 1,202 35 29,795 19 4,04 -

Hall

Fiskarhamnen

Munkbrohallen

Fiskförsäljnings-skjulet.

2

50

Ut/. nr SO år 1927 371

1 Såsom av siffrorna framgår har härvid bland utgifterna icke medräknats den ränta och amortering, som debiteras vissa saluhallar. - 2 I årshyran ingår: kirllare i nötorgshallen, Östermalms saluhall och Maria saluhall, belysning i Munk-brohallhn och Fiskarhamnen, plats för jisksump i Fiskarhainnen.

Den nu föreliggande motionen utmynnar, såsom inledningsvis omför- Hen. mälts, i en hemställan om uppdrag åt vederbörande myndigheter att utreda Sj ö str ö 9notio, frågan om nya saluhallar och inkomma med förslag till sådana i huvud- den 23 apri saklig överensstämmelse med vad i motionen anförts samt eventuellt reser- 1923.

vera härför erforderliga tomter. Till stöd härför hänvisa motionärerna sär-skilt därtill, att handel med kött och andra ömtåliga livsmedel ännu finge äga rum å allmänna saluplatser, såsom vid Södra Bantorget och Oden. torget. Hänsynen till allmän sundhet och snygghet krävde, att sådan torghandel upphörde. Jämväl omtanken om allmänheten torde nödga kom-munalförvaltningen att söka lösa denna fråga. Detta förutsatte ett plan-mässigt ordnande av saluhallsväsendet. Vissa tätt befolkade stadsdelar saknade nämligen ännu saluplatser, där uppköp av olika livsmedel sam-tidigt kunde göras. Såsom lämpliga platser för saluhallar nämndes i motionen trakten av Odenplan, Hälsingetorget, Södra Bantorget, Nytorget samt Högalidsparken (se för övrigt motionens motivering, nr 31/1923).

Denna motion blev till en början föremål för beredning inom stads-planenämnden och fastighetsnämnden i samråd med vederbörande inom saluhallsförvaltningen.

372 Uti. nr 80 år 1927

Ärendets för- beredande utredning.

Förslag till hall vid

Odentorget.

Biblioteks- styrelsen den 26 maj 1926.

Med utgångspunkt från en inom saluhallsförvaltningen uppgjord pro-memoria lämnade fastighetskontorets gaturegleringsavdelning i yttrande den 31 mars 1925 en närmare utredning av de tomter i olika stadsdelar, som kunde tänkas komma i fråga för byggande av saluhallar. Denna utredning överlämnades av fastighetsnämnden den 17 april 1925 till stadsplanenämnden med begäran om yttrande. Till ledning vid ärendets behandling inom stadsplanekontoret avgav slakthus- och saluhallsdirektören den 20 maj 1925 ett särskilt yttrande, vari på grundval av fastighets-kontorets utredning hemställdes, dels att tomter för saluhallar måtte omedelbart anvisas å Odentorget och Södra Bantorget, dels att vid S:t Eriksplan, Nytorget, Högalidsparken., norra delen av kvarteret Roslagen — belägen mellan Roslags-, Oden- och Tulegatorna samt hittills reser-verad för eventuell utvidgning av Norra Realläroverkets tomt — samt i bortre delen av Kungsholmen måtte tillsvidare i enlighet med fastighets-kontorets utredning eller på annat sätt, som vid stadsplanens utformning, kunde finnas lämpligt, reserveras tomter för saluhallar. I fastighetskon-torets utredning alternativt angivna saluhallstomter å Hälsingetorget, kvar-teret Glöden (vid Vanadisplan och Gävlegatan), Nytorgets södra del, kvar-teret Tången (vid Hornsgatan och nuvarande Liljeholmsbron) samt kvar-teret Väduren (mellan Birger Jarlsgatan och Roslagsgatan) ansågos däremot av slakthus- och saluhallsdirektören icke böra komma i fråga för detta ändamål.

Med slakthus- och saluhallsstyrelsens bemyndigande blev därefter för-slaget om uppförande av en saluhall vid Odentorget underkastat närmare byggnadsteknisk utredning. Bland flera olika utkast har slakthus- och saluhallsdirektören förordat ett av stadsbibliotekets arkitekt E. G. Asplund den 7 april 1926 avgivet förslag till en väster om stadsbiblioteket, paral-lellt med Odengatan förlagd låg basarbyggnad såsom bäst och lämpligast. Byggnaden inrymmer trettiosex salustånd jämte tillhörande källarutrymmen. Den är indragen sex meter från gatulinjen, varigenom plats för even-tuella blomsterstånd framför hallen kunnat beredas. Hallen är försedd med en trappformad genomgång till den bakom liggande Observatorie-parken. Kostnaderna för byggnaden äro beräknade till 164,000 kronor.

Efter framställning från stadsplanenämn den har biblioteksstyrelsen den 26 maj 1926 avgivit yttrande rörande eventuell upplåtelse av tomt för saluhallen å Odentorget med hänsyn till den inverkan, den planerade be-byggelsen kunde få på biblioteksbyggnaden. Styrelsen har här framhållit, att det för att stadsbiblioteksbyggnaden skall komma till sin fulla rätt vore synnerligen önskvärt, att här skedde en bebyggelse, som kunde ut-göra en fortsättning av bibliotekskomplexet. Denna byggnad är nämligen nu öppen åt väster genom borttagande av bibliotekets fjärde flygel, som ingick i det ursprungliga förslaget men av ekonomiska skäl tillsvidare icke kommit till utförande utan torde få anstå, till dess behov av utvidgning, av stadsbiblioteket i en framtid kan komma att göra sig gällande. Sty-

Uti. nr 80 år 1927 373

relsen ansåg sig ej hava skäl att ingå på frågan om naturen av den byggnad, som här skulle uppföras, utan utgick därifrån, att avsikten är att bibehålla försäljningsplatsen. Under denna förutsättning ville styrelsen på det livligaste tillstyrka uppförande av en saluhall i enlighet med ar-kitekten Asplunds förslag. Styrelsen åberopade härvid särskilt ett av arkitekten Asplund till styrelsen avgivet särskilt yttrande.

Detta yttrande är av följande innehåll. Vid bestämmandet av läge för och utformning av saluhall på Odentorget

synas hänsyn böra tagas såväl till lämplighet för saluhallen själv som till ett ur stadsbildens synpunkt lyckligt förhållande till den mäktiga Observatoriehöjden och stadsbiblioteksbyggnaden. Det synes undertecknad, att alla dessa hänsyn tala för en saluhall i basarbyggnadsform utefter Odengatan.

Med detta läge av byggnaden intill folkströmmen i denna gata blir saluhallen väl synlig och lättillgänglig och kommer att bättre »suga» till sig publiken än om den förlades intill kullens fot eller mitt ute på det öppna området. Genom anordnande av stånden i en rad och med stora fönster åt gatan bli också alla stånden lätt och lika synliga utifrån. En indragning av saluhallen cirka 6 meter från gatans byggnadslinje lämnar tillräcklig plats för fria blomster- och grön-saksstånd på nuvarande plats.

Det föreslagna läget lämnar ävenledes kvar den största möjliga samlade park-yta i enlighet med gällande stadsplan, medan varje annat läge av saluhallen splittrar parkområdet i småpartier. Parken i föreliggande förslag får direkt sammanhang med kullens något avjämnade och planterade slänter och blir med sina promenadplatser och lekplatser för barn genom saluhallen väl skyddad för gatans buller och damm.

De omedelbart väster om Odentorget belägna kvartersbyggnaderna, för vilka en mitt på det öppna området in till kullen förlagd högre saluhall skulle verka skymmande och minska trevnaden, komma däremot icke att störas av en salu-hall i enlighet med föreliggande förslag, varför hinder från detta håll knappast torde resas mot den stadsplaneändring, som förslagets genomförande kräver.

[Jr stadsbildens synpunkt synes en låg byggnadslänga utefter Odengatan vara en stor fördel. Själva kullen med dess möjligen kommande krön av en monu-mentalbyggnad eller dess krans av träd å la »Fåfängan» växer i mäktighet genom en låg terrassaktig byggnad i förgrunden, något som man nu kan iakttaga genom jämförelse av den nuvarande aspekten från Odengatan med den från Sveavägen, där låga hus och skjul i gatuplanen så avgjort förstärka kullens resning. Medan åt Sveavägen denna önskvärda motsättning torde komma att ernås genom terrass-anordningen kring stadsbiblioteket och en låg vegetation å parkområdet där, synes sålunda en låg saluhallsbyggnad vid Odengatan vara arkitektoniskt av stort värde. Något avsevärt undanskymmande av kullen synes icke att befara, då man till och med från trottoaren vid saluhallens övre del ser en del av kullen över densamma och då man dessutom vid hallens ändpunkter och vid trapp-uppgången till parken ser kullen i hela dess höjd.

Men även stadsbiblioteksbyggnaden får från Odengatan sett genom den låga saluhallen en mera stigande kraft, en större monumentalitet, särskilt behövlig .därför att byggnadens fjärde flygel måste anstå till framtiden. Man kan nu 'söderifrån i Sveavägen se hur de ovannämnda låga husen genom jämförelse få stadsbiblioteket att resa sig.

För denna byggnad är saluhallslängan emellertid värdefull även ur en annan synpunkt. Mellan stadsbiblioteket och handelshögskolebyggnaden skall ju enligt stadsplanen utföras en öppen och lågt liggande parkanläggning. Om nu det i stadsplanen utlagda parkområdet omedelbart väster om stadsbiblioteket utefter

374 Uti. nr SO år 1927

Odengatan skulle få samma öppna karaktär, om denna park skulle läggas lågt i gatuplanen och lutande med detta, så är det att befara, att byggnaden skulle komma att ligga alltför löst i stadsbilden, liksom på drift mellan två öppna om-råden, vilket skulle få en föga god verkan, särskilt om marken skulle komma att göras lutande med Odengatan ned mot byggnaden. Det har också från början ingått i undertecknads beräkning, att detta parkområde vid Odengatan måste förläggas över gatan i horisontalplan, stödda av terrasser och försedda med en relativt tät och hög vegetation.

Det synes då tydligt, att saluhallsbyggnaden skulle vara ett lyckligt medel för att skilja de båda parkområdena i karaktär och för att sammanbinda biblio-teksbyggnaden bakåt med terräng och bebyggelse vid Odengatan. Särskilt så länge som biblioteksbyggnaden är öppen bakåt — ett förhållande, som torde få ganska lång varaktighet — är detta sammanbindande av byggnaden med om-rådet bakom till ett arkitektoniskt helt av stort värde för stadsbilden.

Frågan om stadsbiblioteksbyggnadens tillbyggnad utanför dess nuvarande fyr-kant torde med säkerhet ligga mycket långt fram i tiden. Denna fråga synes därför icke kunna inverka på saluhallsfråaan och om en gång denna tillbyggnad blir nödvändig, så torde ett nödvändigt arttagande eller flyttande av saluhallens nedre parti icke kunna utgöra något allvarligt hinder därför.

Stadsplane- Jämväl stadsplanenämnden ansåg sig i ett den 22 juni 1926 till fastig- hetsnämnden avgivet yttrande böra tillstyrka arkitekten Asplunds förslag. 22 juni

1926. Vid granskningen av detta förslag ' hade stadsplanenämnden funnit, att den tilltänkta placeringen av saluhallsbyggnaden vid Odentorget ur olika syn-punkter vore att föredraga framför förut alternativt av fastighetskontoret angivna, att förslaget innebure en avsevärd förbättring av stadsbilden på förevarande plats, samt att det därför skulle vara önskvärt, att förslaget komme till utförande. Med hänsyn härtill överlämnade stadsplanenämn-den förslaget till fastighetsnämnden med hemställan, att fastighetsnämnden ville vidtaga på nämnden ankommande åtgärder i syfte att möjliggöra för-slagets realiserande. Då den av arkitekten Asplund föreslagna saluhalls-byggnaden tänkts skola erhålla en mera provisorisk karaktär, vore enligt stadsplanenämndens mening någon stadsplaneändring för förslagets genom-förande icke erforderlig.

Fastighets- I anledning av denna framställning har fastighetsnämnden i skrivelse nämnden den till slakthus- och saluhallsstyrelsen den 3 september 1926 anhållit, att 3 sept. 1926.

styrelsen ville avgiva yttrande rörande förslaget och sättet för dess genom- förande. Fastighetsnämnden överlämnade samtidigt ett av fastighetskon- toret i ärendet avgivet utlåtande av i huvudsak följande innehåll.

Fastighetsnämnden kunde näppeligen taga någon befattning med områdets bebyggande med saluhall, då detta ankomme på saluhallsstyrelsen.

Att den planerade saluhallen, vilken visserligen vore tänkt som ett proviso-rium, skulle uppföras i parken utan någon stadsplaneändring, såsom stadsplane-nämnden tänkt sig, syntes icke riktigt eller lämpligt. Enligt gällande lag borde stadsplaneändring ske, och sådan ändring skulle säkerligen fordras, om det vore frågan om att låta enskild person bebygga området. Därest slakthus- och salu-hallsstyrelsen biträder förslaget, borde ärendet alltså återsändas till stadsplane-nämnden för uppgörande av förslag till nödig stadsplaneändring.

Fastighetskontoret ifrågasatte vidare, huruvida icke den här ifrågavarande marken, vilken vore avsedd till park, borde överlämnas till gatunämndens för-valtning.

Uti. nr 80 år 1927 375

Vid ärendets behandling inom slakthus- och saluhallsstyrelsen har sty-relsens direktör i ett den 10 maj 1926 avgivet yttrande föreslagit, att styrelsen skulle vidtaga nödiga åtgärder för uppförande av en saluhall vid Otlentorget i enlighet med arkitekten Asplunds förslag och sålunda hos stadsfullmäktige anhålla om härför erforderligt anslag å 164,000 kronor. Direktören föreslog vidare vissa ändringar i gällande ordningsföreskrifter för handeln inom saluhallar och å salutorg i Stockholm. Då en saluhall vid Odentorget komme till uppförande, kunde det för Odentorget gällande undantaget från förbudet att idka handel med färskt kött och viktualier upphöra. Vidare borde i detta sammanhang, då ordningsföreskrifterna ändock bleve föremål för ändring, ur uppräkningen å salutorgen i Stock-holm uteslutas området söder om Riddarholmsbron mellan kanalen och järnvägsspåret å Riddarholmen, då denna plats sedan åtskilliga år icke tagits i anspråk för torghandeln utan användes såsom parkeringsplats för dragkärror och lekplats för barn. I övrigt torde det böra överlämnas åt slakthus- och saluhallsstyrelsen att följa utvecklingen i fråga om behovet av saluhallar samt till behandling upptaga de förslag till nybyggnader, som omständigheterna kunde påkalla. Vid bifall härtill borde den av herr Sjöström ra. fl. avgivna motionen anses besvarad.

Direktörens förevarande yttrande innehöll i huvudsak följande. Jag vill något beröra de synpunkter, som legat till grund för mina prelimi-

nära förslag till framtida saluhallar. På sina håll, exempelvis i Berlin, har man framgått helt schematiskt, i det

man uppdelat hela staden i segment samt planerat en detaljsaluhall i varje ; detta system har emellertid att döma av erfarenheten från den tyska huvud-staden icke manat till efterföljd.

Bäst och klokast är otvivelaktigt att låta saluhallarnas tillkomst i ett sam-hälle M följa en naturlig utveckling, d. v. s. uppföras endast i den mån ett verk-ligt behov gör sig gällande. 1 allmänhet vill man utgå ifrån att en saluhall för att ha utsikt till tillslutning och ekonomisk framgång bör byggas å en plats, på vilken eller i vars omedelbara närhet livsmedelshandeln redan förut bedrivits och en kundkrets för den nya hallens affärsmän finnes given.

Misstag och misslyckanden kunna dock inträffa till och med då man tycker att allt talar för att en saluhall bör hava en uppgift att fylla, såsom i tätt be-folkade stadsdelar, vilka äro i avsaknad av lämpliga saluplatser, där inköp av alla sorters livsmedel kan göras.

Sålunda kan det inträffa, att en under de till synes mest gynnsamma förut-sättningar tillkommen saluhall icke röner nöjaktig förståelse, varpå som exempel kan åberopas Maria saluhall på Södermalm, vilken, trots dess belägenhet i en tätt befolkad stadsdel med tillträde från tvenne så livligt trafikerade gator som Hornsgatan och Brännky-rkagata-n och trots att torghandeln å det närbelägna Adolf Fredriks torg förekom vid dess tillkomst aldrig lyckats erhålla den frekvens man kunnat med full rätt förvänta.

Nutidens höga anspråk på komfort och elegans samt strävan att borteliminera tid och rum har beträffande livsmedelshandeln medfört krav på dyrbart inredda butiker i varje bostadskvarter för alla sorters matvaror. Företagarne hava sökt tillmötesgå dessa överdrivna fordringar, varför man också ser, huru överallt i staden i det ena nybyggda huset efter det andra inredas butiker, vilka genom sin varumångfald närmast äro att likna vid saluhallar i miniatyr, fast all handel

Slakthus- och saluhalls-

direktören den 10 maj 1926.

376 Uti. nr 80 år 1927

här ligger i en och samma persons hand, varmed också är sagt, att all konkurrens är utesluten i motsats till vad förhållandet är i de kommunala saluhallarna.

Det från yrkeshåll framkomna uttalandet, att saluhallsinstitution.en har över-levat sig själv och att detaljsaluhallarna i sin nuvarande form redan stå på avskrivning och inom kort komma att avfolkas tror jag innebär en överdrift; tvärtom anser jag, att det kommunala saluhallsväsen.det har sin mission att fylla och sina långt ifrån betydelselösa uppgifter att tillgodose, nämligen att verka återhållande på butikslyxen, återhållande på butikshyrorna och därigenom även återhållande på livsmedelspriserna.

En bärande princip för den saluhallsförvaltande myndigheten att åberopa vid planering och uppförande av nya saluhallar i ett samhälle är strävandet att tillgodose allmänhetens välgrundade krav på att kött och andra för väderlek och föroreningar känsliga livsmedel icke må försäljas på öppen saluplats. Härvid erhåller sagda myndighet stöd av och samverkan med hälsovårdsmyndigheterna i staden.

I överståthållarämbetets äldre kungörelse av den 11 januari 1869 med sär-skilda ordningsföreskrifter rörande handeln inom saluhallar och å salutorg i Stock-holm ägde ämbetet att inskränka den medgivna försäljningsrätten i så måtto, att handeln med färskt rått kött av nötkreatur, får, svin eller häst kunde för-bjudas på salutorg, »i vars närhet kommunen för sådan handel upplåtit erforder-ligt antal försäljningsplatser inom saluhall eller saluskjul».

I ämbetets nu gällande kungörelse av den 9 januari 1922 kvarstår visserligen icke det gamla villkoret om förefintlighet av kommunala saluhallar utan kan förbud utfärdas i liknande syfte, »där så av hygieniska eller andra skäl finnes nödigt», men synes mig klart framstå önskvärdheten av att så vitt möjligt allt fortfarande följa samma princip som förut.

Härvid må styrelsen ledas ej mindre av hänsyn till affärsmännen och den blivande saluhallen än fastmer av omtanke om den köpande allmänheten, som med full rätt kan kräva att livsmedel må saluföras på ett för sundheten och snygghetskänslan tillfredsställande sätt.

Genom torghandelsreformen av 1917 blevo dessa angelägenheter slutligen ord-nade för alla torg i huvudstaden med undantag av Odentorget och Södra Ban-torget, i det att i mom. 6 föreskriften om vad som å salutorgen får försäljas lyder sålunda:

»dels livsmedel med undantag dock med avseende å försäljningsplatserna norr om Observatoriet vid Odengatan och å Södra Bantorget för specerier, lagad mat, malt- eller andra tillagade drycker och levande kreatur, samt beträffande övriga torg för sistnämnda slag av livsmedel samt dessutom för färskt rått kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, färskt flått eller plockat vilt och fjäderfä, ävensom kanin, saltat eller rökt kött och fläsk, charkuterivaror, saltad eller rökt fisk, kokta skaldjur, smör eller ost, bröd, mjöl och gryn,

dels jordbruksprodukter etc.»

Helt naturligt hava förhållandena i samband med kristiden skjutit undan återupptagandet av frågan om torghandelns ordnande på Odentorget och Södra Bantorget, men synes mig lämpligt, att styrelsen nu ingriper så långt det är görligt.

Beträffande Södra Bantorget lägger fortfarande den icke avgjorda stadsplanen hinder i vägen för uppgörande av förslag till saluhall för beredande av plats för torghandlarna härstädes.

Vad åter angår »försäljningsplatserna norr om Observatoriet vid Odengatan» så möter numera intet hinder för att skrida till handling rörande uppförandet av en saluhall åt alla affärsmän därstädes, och synes det mig vara av desto större vikt att reglera utehandeln med kött och andra ömtåliga livsmedel på denna plats, som ingen torde kunna anse det tillfredsställande att saluhålla dylika matvaror ute i det fria vid sidan om och längs den livligt trafikerade Oden-

Uti. nr 80 år 1927 377 gatan, där dammpartiklarna oavbrutet uppröras i hela moln av varje förbiilande automobil.

Förläggningen av en hall på Odentorget och utformningen av hela denna plats är en mycket ömtålig fråga, som med största noggrannhet bör prövas. Själva byggnadsfrågan sammanhänger intimt med placeringsfrågan och kräver hänsyn till saluhallen, till stadsbiblioteket samt till Observatoriehöjden och en eventuell framtida byggnad på denna. Flera olika byggnadsförslag hava ut-arbetats.

Vid en jämförande granskning känner jag mig mest tilltalad av arkitekt Asplunds förslag till hall.

Denna hall erhåller ett tilltalande yttre och ett ljust, högt och luftigt inre. Försäljningsavdelningen rymmer 36 salustånd, fördelade på följande sätt. I västra ändan 13 stånd för försäljning av grönsaker och bröd; i mitten 12 » » » kött och viktualier; i östra ändan 11 » » » » fågel och vilt samt fisk. Hallen har fyra ingångar, varav den ena befinner sig under den över hallen

till Observatoriehöjden ledande genomgångsplattformen. Försäljningsstånden äro täckta med bräder i tälttaksfason på vanlig stånd-

höjd och kunna framtill stängas medelst skjutbara jalusier. Hallens inre höjd är i västra ändan 3 meter och i östra 6 meter.

Källarens västra avdelning innehåller 42 fack i en rad med en gång längs norra ytterväggen; i den östra avdelningen finnas 15 fack för fiskförvaring jämte ett spolrum för rengöring av fisktrummor. Bakom hallen inunder parken äro anordnade ett sop- och avfallsrum samt ett rum för förvaring av fisktrummor, tomlådor och dylikt.

För saluplatserna inklusive källare och belysning beräknas kunna uttagas en hyra av 500 kronor per plats och år, och skulle årsinkomsten för 36 platser sålunda uppgå till kr. 18,000: —

Utgifterna per år kunna specificerade beräknas på följande sätt

—

Härav framgår, att avkastningen på rörelsen inom den föreslagna byggnaden skulle komma att förränta däri nedlagt kapital.

Beträffande utsikterna till erhållande av hyresgäster för den nya hallens 36 salustånd torde dessa kunna betraktas som ljusa. På det nuvarande torget äro verksamma 29 affärsmän för olika varuslag och hava dessa förklarat sig villiga teckna kontrakt å platser i den nya hallen ; resterande 7 salustånd torde icke bliva svårt att få uthyrda, då förfrågningar angående platser i denna hall redan förekommit.

I samband med behandlingen av nu föreliggande ärende vill jag fästa sty-relsens uppmärksamhet på att i överståthållarämbetets kungörelse den 9 januari 1922 med ordningsföreskrifter rörande handeln inom saluhallar och å salutorg i Stockholm finnes under mom. 1 i förteckningen över »torg, hamnar och dylika ställen i huvudstaden, varest allmänna försäljningsplatser för närvarande upp-låtas» upptaget som 4 »Riddarholmen, å området söder om Riddarholmsbron mellan kanalen och järnvägsspåret etc.» Detta område, som i dagligt tal går

57C27 4

Löner (1 hallvakt: lön och beklädnad) kr. 3,600: — Utskylder och försäkringar » 300: — Vatten m. m 900: — » Renhållning » 600: — Belysning » 1,000: — Underhåll » 1,000: — Diverse » 760: — Räntor och kapitalbetalning 6 % å 164,000 kr. » 9,840: — 18,000:

Hälsovårds- nämnden

den 1 dec. 1926.

378 tra. nr SO år 107 under benämningen »Sandplan», har icke på det sista tiotalet år tagits i anspråk för torghandeln utan upplåtits dels av överståthållarämbetet till parkeringsplats för dragkärror, dels genom gatunämndens försorg anordnats som lekplats för barn, varför jag får hemställa om åtgärders vidtagande för detta områdes stry-kande ur ovannämnda kungörelse såsom allmän försäljningsplats.

I samband med herr Sjöströms föreliggande motion har slakthus- och saluhallsstyrelsen jämväl upptagit en inom styrelsen väckt fråga rörande inskränkningar av torghandeln med färsk fisk. Styrelsen har i skrivelse till hälsovårdsnämnden den 18 juni 1926, med hänvisning till att fisk- handeln å torgen enligt styrelsens erfarenhet vore ägnad att medföra hygieniska olägenheter, anhållit om hälsovårdsnämndens yttrande i ärendet.

Hälsovårdsnämnden har i anledning därav i skrivelse till styrelsen den 1 december 1926 överlämnat ett av förste stadsveterinären i ärendet av- givet tjänsteutlåtande och på grund av vad där anförts för egen del ut- talat önskvärdheten av att saluhållan.det av färsk fisk och andra ömtåliga livsmedel avlägsnas från de öppna salutorgen, samt att saluhallar upp- föras i sådan omfattning, att en dylik reform vore möjlig.

Förste stadsveterinären anför i sitt åberopade tjänsteutlåtande, efter en erinran om motsvarande frågors behandling under åren 1913-1915 (se ovan), i huvudsak följande.

Fiskhandel å öppna salutorg förekommer för närvarande å följande platser: På Kornhamnstorg 14 fasta samt ett mindre antal tillfälliga platser för skär-

gårdsbor, som en eller annan gång i veckan därstädes själva avyttra sin fisk. Förvaringskällare för överbliven fisk och förvaringskärl (lådor, hinkar m. m.) äro i flera fall synnerligen olämpliga, saknande anordningar för ventilation och golv-avlopp;

på Oden gatstorget 4 fasta platser. Överbliven fisk förvaras i skjul, saknande vatten, golvavlopp och ventilation. Då skjulen dessutom äro belägna åt solsidan, äro flugorna under sommarmånaderna mycket besvärande;

på Ostermalmstorg 17 platser. Sex av försäljarna avyttra där egen fisk. De övriga försälja fisk i kommission eller innehava stånd i intill torget liggande saluhall. Förvaringslokaler för överbliven fisk antingen saknas eller äro av sådan beskaffenhet, att de måste betraktas som synnerligen olämpliga. De äro i all-mänhet dåligt ventilerade och en del sakna både vatten och avlopp;

å Hötorget finnas omkring 15 fiskförsäljare. Även här äro förvaringskällarna, där sådana finnas, av mycket dålig beskaffenhet;

å Södra Bantorget finnas 2 st. försäljare av färsk fisk. Förvaringslokalerna-äro även här av dålig beskaffenhet.

På grund av dåliga förvaringsrum, där fiskbackar och dylikt ej kunna nöj-aktigt rengöras, sköljas och torkas, blir den fisk, som tillhandahålles på torgen, oftast av dålig beskaffenhet. Härtill bidrar också själva förvaringen av fisken under saluhållandet, utsatt som den är för sol, värme samt föroreningar av alle-handa slag. Men detsamma gäller, och i ännu högre grad, sådana varuslag som färskt kött, korv och sylta, bröd, vilka fortfarande saluhållas å tvenne av huvud-stadens torg, Södra Bantorget och Odengatstorget; å det senare saluhålles även smör, flott och ost.

På grund av vad sålunda anförts får jag vördsamt föreslå hälsovårdsnämnden att som svar på slakthus- och saluhallsstyrelsens skrivelse uttala önskvärdheten av att saluhallar uppföras till sådan omfattning, att saluhållandet av ej endast färsk fisk utan även andra ömtåligare livsmedel kan indragas från de öppna

tio. nr 80 år 1927 379 torgen och förläggas till fasta och tillfälliga försäljningsplatser inom saluhall eller saluskjul.

För egen del har slakthus- och saluhallsstyrelsen i yttrande den 4 februari Slakthus- 1927 anslutit sig till det önskemål, som legat till grund för den föreliggande och saluh,alls- styrelsen den motionen, nämligen att torghandeln med ömtåligare livsmedel måtte helt 4 febr. 1927. upphöra. Styrelsen hemställer följaktligen om sådana ändringar av gällande torghandelsföreskrifter, att förbudet mot handeln med kött och viktualier utsträckes till Odentorget och Södra Bantorget, samt att jämväl färsk fisk, med vissa undantag, innefattas bland de varuslag, som ej må saluhållas å torgen, Enligt styrelsens uppfattning är den torghandel, som skulle drabbas av ett dylikt förbud, icke av den omfattning, att åtgärden kunde motivera uppförandet av nya saluhallar. Överhuvudtaget finge icke förbises, att med den utveckling, livsmedelshandeln på senare år tagit, saiuhallsvä-sendet relativt taget icke hade samma betydelse som förr.

Vad anginge arkitekten Asplunds förslag till basarbyggnad vid Oden-torget vore detta jämväl enligt styrelsens mening synnerligen tilltalande. Det syntes därför ur stadsbildens synpunkt önskvärt, att detsamma måtte komma till utförande. Något större behov av saluhall å denna plats ansåg styrelsen däremot icke föreligga, och styrelsen fann sig därför icke heller kunna tillstyrka anslag av kommunala medel för sådant ändamål.

Med de av styrelsen föreslagna ändrade torghandelsföreskrifterna samt den utredning, som i anledning av herr Sjöströms m. fl:s motion redan ägt rum, kunde motionens syfte anses tillgodosett. Styrelsen hemställer följaktligen, att motionen vid bifall till styrelsens förslag i övrigt måtte få anses besvarad.

Styrelsen lämnar till en början i sitt yttrande, med ledning av genom saluhallsförvaltningen insamlade uppgifter, följande redogörelse för fisk handeln å torgen, vilken i vissa hänseenden kompletterar förste stads-veterinärens utlåtande.

Å Hötorget finnas 12-15 återförsäljare (månglare), vilka i huvudsak endast försälja av dem inom staden inköpta fiskvaror. Å detta torg liksom å övriga finnas icke några fasta försäljningsplatser, och då enligt gällande torgstadga pro-ducenter skola lämnas företräde, kan det sålunda väl inträffa, att fiskhandelns återförsäljare icke kunna beredas plats å torget. Av detta skäl har under större delen av sommaren 1926 icke någon fiskhandel förekommit å Hötorget.

Vid vissa tillfällen under vår- och sommarmånaderna, och då endast i en-staka fall, förekommer å Hötorget jämväl att personer saluföra av dem själva fångad fisk.

.Å. Östermalmstorg finnas regelbundet 2 återförsäljare (månglare), vilka samtidigt innehava salustånd i hallen, vidare 10-15 personer, vilka försälja från fiskare eller köpare i landsorten hitsänd fisk (»förstahandsförsäljare»). Vid ringa till gång uppköpa emellertid även flera av dessa försäljare sin fisk inom staden.

Antalet skärgårdsfiskare, d. v. s. sådana personer, som försälja av dem själva fångad fisk, varierar avsevärt olika dagar och årstider. Å vissa lördagar kunna de uppgå till 12-15 stycken, under det att å de övriga dagarna av veckan endast 2-3 inställa sig. De flesta av dessa skärgårdsfiskare saluföra endast mindre partier fisk (en eller två lådor). Deras största kunder synas i många fall vara fiskhandlare i Östermalms saluhall.

380. Uti. nr SO år 1927

Å Kornhananstorg finnas en återförsäljare (månglare) samt 10-12 »förstahands-försäljare» i samma ställning som å Ostermalmstorg. Av skärgårdsfiskare, 3 å 4 stycken, inkomma de flesta endast fredagar och lördagar.

A Mälartorget inställa sig under sommarmånaderna en del personer från Mälar-trakterna, som jämte trädgårdsalster medföra mindre partier av dem själva fångad fisk. Antalet sådana försäljare plägar uppgå till högst 6-10 stycken, varav några endast saluföra fisk (siklöja och gös). • I allmänhet torde kunna sägas, att den fisk, som införes och försäljes i Stock-holm av fiskare själva, endast utgör en oväsentlig del av den i huvudstaden konsumerade fisken. I huvudsak sker tillförseln av fisk till Stockholm å följande vägar:

dels från hela Sverige och Norge till kommissionären i fiskhallen, där varorna av minuthandlarna köpas å auktion eller under hand,

dels, huvudsakligen från Stockholms skärgård, till andra partihandlare, som omsätta sina varor på morgnarna i trakten av provisoriska fiskhallen eller från sina engroslager,

dels slutligen fisk direkt till en del minuthandlare med butiker eller salustånd i hallarna samt i enstaka fall till månglare på torgen; de senare legitimera sig vanligen såsom ombud för särskilda fiskare att försälja av dem fångad fisk, med stöd varav de framställa anspråk på företrädesrätt till torgplats såsom produ-center ( » förstahandsförsälj are »).

Styrelsen fortsätter därefter för egen del: I överensstämmelse med den ståndpunkt, styrelsen städse intagit i fråga om

de varuslag, som böra vara medgivna till torghandel, anser styrelsen, att det i gällande torghandelsföreskrifter intagna allmänna förbudet mot handel med färskt kött och andra ömtåligare livsmedel bör vinna tillämpning jämväl å de tvenne mindre torg, där sådan handel ännu är medgiven, nämligen Odentorget och Södra Bantorget. De olägenheter ur snygghetens och hygienens synpunkter, som äro förenade med denna handel, ligga i öppen dag och hava endast kunnat bestyrkas av erfarenheterna under den tid, som gått sedan hithörande frågor senast voro föremål för stadsfullmäktiges behandling.

Enligt styrelsens mening — vilken även i denna punkt delas av hälsovårds-nämnden — bör förbudet emellertid utsträckas till att jämväl gälla färsk fisk. För ett förbud mot torghandeln med färsk fisk tala enligt styrelsens mening i huvudsak samma skäl, som motivera förbudet emot torghandeln med andra öm-tåligare matvaror. Även om fisken verkligen är färsk, då den torgföres — vilket i Stockholm, där handeln med levande fisk mer och mer kommit ur bruk, långt ifrån alltid torde vara fallet — försämras denna ömtåliga vara vida hastigare å det öppna torget, där den är utsatt för sol och föroreningar, än vad fallet är i butiker och saluhall ar, där möjligheterna äro större att skydda och bevara fisken. Härtill medverkar givetvis också torghandelns brist på lämpliga förva-ringsanordningar. Ur hygienisk synpunkt är fiskhandeln på torgen därför i regel föga tilltalande, och det har synts styrelsen önskvärt att genom ett förbud mot denna handel råda bot på de ur hälsovårdens och snygghetens synpunkt motbjudande förhållanden, vartill den ofta giver anledning.

Med den relativt ringa omfattning, som torghandeln med fisk numera äger, möta ur livsmedelshandelns synpunkter och med hänsyn till konsumenternas intresse icke heller några betänkligheter emot ett dylikt förbud. Härvid har styrelsen emellertid förutsatt, att, i den mån tillgång till torgplats finnes, från förbudet undantages av lantmän och skärgårdsbor bedriven handel med fisk av egen fångst. Då sådan handel av någon betydenhet numera endast förekommer å östermalmstorg, Kornhamnstorg och Mälartorget, medan fiskhandeln å övriga torg sedan åtskilliga år så gott som undantagslöst utövats av återförsäljare, kan

Uti. -nr .80 år 1927 381

undantaget inskränkas till nyss angivna trenne torg. Med den: begränsning, styrelsen föreslagit för detta undantag, komme det endast att gälla en i regel endast vissa veckodagar förekommande, tidigt på dagen avvecklad handel med färsk vara, och det kan därför icke möta några vägande hygieniska invändningar.

Den fiskhandel genom återförsäljare, som för närvarande förekommer å vissa torg, torde utan svårighet kunna beredas rum å de tillfälliga försäljningsplat-serna inom Östermalmshallen och Centralsaluhallen.

I förbudet mot torghandel med färsk fisk torde icke behöva inbegripas levande skaldjur.

På grund av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att stadsfullmäktige måtte antaga och överståthållarämbetets prövning underställa det förslag till ändrade torghandelsföreskrifter, som här bifogas (tryckt såsom bilaga till detta utlåtande). I detta förslag har jämväl vidtagits den ändring, som betingas av det av slakthus- och saluhallsdirektören förordade uteslutandet av östra Riddar-holmskajen från de allmänna försäljningsplatserna.

Om styrelsen sålunda ansluter sig till grundtanken i den föreliggande mo-tionen, kan styrelsen däremot icke finna, att ett genomförande av de här för-ordade hygieniska restriktionerna av torghandeln påkallar uppförandet av nya saluhallar. Väl är det riktigt, såsom av den förut lämnade redogörelsen för saluhallsväsendets utveckling i huvudstaden framgår, att flertalet av de kommu-nala saluhallarna tillkommit i samband med den reform av torghandeln, som under de sista årtiondena ägt rum. I huvudsak är emellertid denna reform nu genomförd och de kompletteringar av densamma, som här föreslås, kunna icke motivera uppförandet av nya saluhallar, därest dessa eljest ej äro behövliga eller kunna ur ekonomisk synpunkt godtagas.

Då slakthus- och saluhallsstyrelsen sålunda haft att överväga behovet över-huvudtaget av nya saluhallar för detaljhandeln, har styrelsen icke kunnat undgå att finna, att förutsättningarna för det kommunala saluhallsväsendet under det sista årtiondet och i all synnerhet efter kriget undergått avsevärda förskjut-ningar. Butikshandeln med livsmedel har i hög grad utvecklats och torde nu-mera spela relativt större roll för livsmedelsförsörjningen än förr. Av särskild betydelse är härvid den kooperativa livsmedelshandeln samt de stora enskilda livsmedelsaffärerna och varuhusen. Med hänsyn till denna utveckling, som för konsumenternas del i allmänhet torde hava medfört betydande hygieniska och andra fördelar, kunna saluhallarna icke längre tillmätas den betydelse, som tidigare vid planläggande av den kommunala livsmedelspolitiken varit fallet. Kommunens uppgifter på detta område torde numera i relativt högre grad böra gälla ordnandet av engroshandeln, för vilken de lokala förutsättningarna för närvarande äro i flera hänseenden rätt bristfälliga. Frågan om åtgärder för förbättrande av hithörande förhållanden är sedan någon tid under utredning inom styrelsen, som hoppas att härom snart kunna framlägga positiva förslag.

Av de förslag till nya saluhallar, som framgått såsom resultat av den före-tagna utredningen, har styrelsen icke funnit något för närvarande påkalla sär-skilda åtgärder från stadens sida. Endast tvenne av dessa förslag kunna, såsom av direktörens yttrande framgår, nu anses aktuella, nämligen dels förslaget om en saluhallsbyggnad å Södra Bantorget, dels förslaget om saluhall vid Oden-torget. Vad det förra angår lägger redan stadsplanefrågans svävande läge hin-der i vägen för dess upptagande till närmare prövning. I fråga om den projek-terade saluhallen vid Odentorget har styrelsen visserligen funnit det av arkitekten Asplund uppgjorda förslaget ur stadsbildens synpunkt synnerligen tilltalande, och styrelsen skulle därför gärna se, att detsamma kunde realiseras. Enligt sty-relsens mening är emellertid behovet av en ny saluhall på denna plats icke särdeles stort, och då styrelsen vidare anser, att de nödiga ekonomiska förutsätt-ningarna för den föreslagna basarbyggnadens uppförande såsom en kommunal

382 Uti. nr 80 år 1927

saluhall saknas, kan styrelsen icke biträda vad direktören i denna • punkt före-:slagit.

Vid bifall till de förslag i fråga om torghandelsföreskrifterna samt med , den utredning, -som numera ägt rum, torde syftet med den av herr Sjöström m. fl. väckta motionen få anses tillgodosett. Givetvis skall styrelsen ,även i fortsätt-ningen betrakta som sin uppgift att noggrant följa förhållandena å förevarande område samt inkomma med de förslag, vartill förhållandena kunna föranleda.

Skiljaktiga Vid behandlingen av förevarande ärende har slakthus- och saluhalls- meningar. direktören uttalat en från styrelsens såtillvida skiljaktig mening som direk-

tören dels vidhållit sin ovan uttalade åsikt att en stadens saluhall vid Odentorget borde komma till stånd, emedan härigenom till båtnad för .allmänheten den stam av livsmedelshandlare, som där sedan gammalt be-dreve sin hantering, erhölle tillfälle att å samma plats även i framtiden fortsätta därmed, varmed ock hallens ekonomiska bärighet finge anses tryggad, dels ansett, att ett undantagslöst förbud mot handel med färsk fisk å öppna salutorg borde stadgas, alldenstund ett medgivande för lant-män och skärgårdsbor att där försälja fisk .av egen fångst otvivelaktigt komme att vid tillämpningen vålla svårigheter och ur konsumentsynpunkt vore av mycket ringa betydelse; för övrigt kunde alltid dessa lantmän ,och skiirgårdsbor med för dem stadgad företrädesrätt erhålla tillfällig dags-plats å de öppna torgen inom Östermalms- och Centralsaluhallarna.

I den senare punkten har styrelsens ledamot herr Åhlström uttalat sin anslutning till direktörens mening och sålunda ansett, att något undantag från förbudet emot torghandel med färsk fisk sålunda icke borde stadgas.

Stadskollegiet. 1 anslutning till de synpunkter, som ligga till grund för herr Sjöströms m. fts, föreliggande motion, vill stadskollegiet förorda den komplettering av de år 1917 beslutade hygieniska restriktionerna av torghandeln, som slakthus- ,och saluhallsstyrelsen nu föreslagit. Några skäl att längre från förbudet mot torghandeln med kött och ömtåligare viktualier undan-taga ,Odentorget och Södra Bantorget torde icke föreligga. Likaså till-styrker stadskollegiet den av slakthus- och saluhallsstyrelsen förordade utsträckningen av torghandeisförbudet till färsk fisk, dock med det före-slagna undantaget för lantmäns och skärgårdsfiskares försäljning av fisk av egen fångst.

Vid bifall till styrelsens, av stadskollegiet i särskilt utlåtande denna dag tillstyrkta framställning om försäljning av Maria saluhall torde denna hall böra utgå ur uppräkningen i torgstadgan av de allmänna försäljnings-platserna.

De föreslagna ändringarna av torgstadgan törde lämpligen böra träda i kraft ,den 1 juli 1927.

överensstämmelse med den allmänna uppfattning av saluhallsvä,sendets ändrade ställning inom livsmedelshandeln, som slakthus- och salulaallssty-relsen utvecklat, anser stadskollegiet vidare, att de förordade restriktio-nerna av torghandeln i och för sig icke påkalla uppförandet av nya salu-hallar eller att åtgärder i sådan 'riktning för närvarande eljest kunna anses erforderliga.

Ut/. nr 80 år 1927 383

Med åberopande av vad sålunda anförts får stadskollegiet hemställa,

att stadsfullmäktige i anledning av herr Sjöströms m. fl:s förevarande motion samt i övrigt föreliggande framställningar måtte antaga och överståthållarämbetets prövning underställa härvid fogat förslag till ändrad lydelse av § 1 mom. 1 och 6 av de särskilda ordningsföreskrifterna för Stockholm den 11 januari 1869, att träda i kraft den 1 juli 1927.

Stockholm den 10 mars 1927.

Å stadskollegiets vägnar:

ALLAN CEDERBORG YNGVE LARSSON

Erik .Hildebrand

Närvarande vid ärendets behandling: Herrar ordföranden, förste vice ordföranden, borgarråden Söderlund,

Sandberg, Karlsson, Oscar Larsson, Åkerman och Yngve Larsson, herrar Björklund, Wallin, fru Ruth Gustafson, herrar Sjöström, Paul Magnuson, Masreliez, Holmdahl, Lund och Hernlund.

384 Uti. nr 80 år 1927

Bilaga. Förslag till

Ändrad lydelse av § 1 mom. 1 och 6 av de särskilda ordnings- föreskrifterna för Stockholm den 11 januari 1869

(rörande torghandeln m. m).

§ 1. Mom. /. De torg, hamnar och dylika ställen i huvudstaden, varest allmänna

försäljningsplatser för närvarande upplåtas, äro följande: Köttorget, i där befintliga saluhall. Nedre Munkbron, i där befintliga saluhall. Övre Munkbron, under seglationstiden dock i första hand för lantmän för

försäljning av förnödenheter, som ankomma med de ångbåtar, vilka lägga till vid Köttorget eller Riddarholmshamnen.

Fiskförsäljningsbryggan, i bukten mellan Mälartorget och järnvägsbron över Riddarfjärden, för försäljning av fisk eller dylikt.

Mälartorget, under seglationstiden dock i första hand för lantmän till för-säljning av förnödenheter, som ankomma med och omedelbart ditföras från Mälarbåtarna.

Kornhamnstorg, dock i första hand för lantmän. Hötorget, i där befintliga saluhall. Hötorget, dock i första hand för lantmän. Centralsaluhallen, kvarteret Blekholmen norra. Provisoriska fiskhallen, kvarteret Blekholmen södra, dock endast för parti-

handel med fisk eller dylikt. Östermalms saluhall, kvarteret Riddaren. Östermalmstorg, dock i första hand för lantmän. Den öppna platsen norr om Observatoriet vid Odengatan. Roslagsgatan, å plats norr om Ynglingagatan, dock endast för lantmän

till handel med spannmål, hö och halm. Södra Bantorget, den västra delen dock endast för handel med hö och

halm.

Mom. 6. Vid upplåtande av platser inom saluhallarna, fasta eller tillfälliga, äge slakthus- och saluhallsstyrelsen bestämma, vilka förnödenheter därstädes få säljas.

Å salutorg må endast inhemska varor försäljas. Med den inskränkning jäm-väl i övrigt, vartill mom. 7 föranleder, få där saluhållas :

dels livsmedel, med undantag för specerier, lagad mat, malt- eller andra tillagade drycker och levande kreatur, ävensom färskt rått kött av nötkreatur, får, get, svin eller häst, färskt flått eller plockat vilt och fjäderfä, kanin, saltat eller rökt kött och fläsk, charkuterivaror, färsk fisk, saltad eller rökt fisk, kokta skaldjur, smör eller ost, bröd, mjöl och gryn, dock med rätt för lantmän och skärgårdsbor att i mån av tillgång till försäljningsplats å Mälartorget, Kornhamnstorg och ()stermalmstorg där försälja färsk fisk av egen fångst,

dels jordbruksprodukter, hö eller halm likväl ej annorstädes, än i mom. 1 sägs,

dels trädgårdsalster,

Ut/. nr 80 år 1927 385

dels mindre skogsalster, såsom bär och blommor, ävensom julgranar, i den mån utrymmet å salutorg sådant medgiver, dels även lantmäns och skärgårds-bors samt enligt mom. 4 med dem likställda säljares alster av inhemsk hus-slöjd, där ej slakthus- och saluhallsstyrelsen finner deras saluhållande medföra hinder för den övriga handeln.

Annan handel, än som är nämnd, får ej på salutorg utövas, och må jämväl denna försäljningsrätt kunna inskränkas i så måtto, att överståthållarämbetet efter stadsfullmäktiges hörande äger genom särskild kungörelse förbjuda handel med jämväl vissa av ovan angivna varuslag, där så av hygieniska eller andra skäl finnes nödigt.