NR 4, 2012, ÅRG 24 - snpf.se · PDF fileSvensk Neuropsykologi bjuder här på...

17 sidors referat från årets riksstämma SID 319

MEDLEMSTIDNING FÖR SVERIGES NEUROPSYKOLOGERS FÖRENINGN R 4 , 2 0 1 2 , Å R G 2 4

NeuropsykologiSvensk

4/2012 Årgång 24Medlemstidning för Sveriges Neuropsykologers Förening

Kom ihåg!Anmäl e-post- och adressändringar på [email protected]

Tillgång till interna sidorna på www.neuropsykologi.orgAnvändarnamn: medlemLösenord: L3zak

Ansvarig utgivare:Christine Johansson, ordförande i SNPF

Skribenter i detta nummer:Eva billstedt, Anna bäckström, Malin börlin, Caroline Frick, Eva hallberg, Liselotte Maurex, Josefi ne Mellqvist

Fotograf på Riksstämman:Johanna groth

REDAKTIONChefredaktör:Eva [email protected] 51 63 (dagtid)Södra Esplanaden 3A223 54 Lund

Assisterande redaktör:Ellinor [email protected] 22 06

Lokalredaktörer:Liselotte Maurex (östra distriktet)[email protected]

Webmaster:hans [email protected] 372 00 eller 578 352 00

Layout och redigering:PCg Malmö, Daniel Karlsson

Allt innehåll i Svensk Neuropsykologi lagras elektroniskt och blir åtkomligt via internet. Medarbetare måste meddela eventuellt förbehåll mot att få sitt material tillgängligt på detta sätt.

Fantastisk riksstämma med mycket ny kunskap

Så var det snart jul. Här kommer årets sista nummer av Svensk Neuropsykologi som en liten julklapp i förskott. Kanske särskilt för

er som inte hade möjlighet att närvara vid årets riksstämma i Umeå. Detta nummer fokuserar nämligen främst på riksstämman och innehål-ler många fi na referat från föreläsningarna samt bilder. Norra regionen hade gjort ett fantastiskt jobb i att sätta samman en riksstämma med ett brett spektrum på temat ”Det föränderliga minnet” som omfattade såväl teoretiska som kliniska aspekter. Många av föreläsarna visade oss den allra senaste forskningen inom området. För oss åhörare var det sannerligen mycket ny kunskap som skulle konsolideras i minnet. Tur att vi också fi ck lära oss vad som är viktiga komponenter för en optimerad konsolideringspotential. Ni som var på plats kan med fördel använda referaten som en repetition för att se vad ni minns! Att repetera och testa sig själv på materialet förbättrar ju inlärningen.

Stärker yrkesidentitetenMånga neuropsykologer arbetar i miljöer där kollegorna är få eller inga. Detta gör konferenser så viktiga, inte bara utifrån att man vill uppdatera sin kunskap utan minst lika viktigt är de kollegiala möten som sker och som bidrar till att stärka vår yrkesidentitet. Jag är glad att jag fi ck chansen att träffa och prata med så många av er! Jag är mån om kontakt med er medlemmar och vill redan nu berätta att vi under nästa år tänker utvärdera medlemstidningen. En stor del av föreningens kostnader avser tidningen och det är viktigt att få veta vad ni tycker om och vad ni ser som förbättringsområden. Så ta chansen och besvara enkäten när den kommer! Men nu är det snart dax att börja varva ner inför den stundande julledigheten. Passa på att tugga i er mycket god julmat. Att tugga mycket ökar nämligen blodfl ödet i hjärnan, har jag hört.

Önskar er en fi n jul!

Christine Johansson, ordförande

R I K S S T Ä M M A N 2 0 1 2 I U M E Å

D E T F Ö R Ä N D E R L I G A M I N N E T

Riksstämman 2013 blir 21-22 november i göteborg,

med fokus på ADhD och autism.

Svensk Neuropsykologi 4/12 3

De ca 199 personer som besökte riksstämman i Umeå i no-vember kom med en öppenhet och nyfi kenhet för att få fylla på sitt eget kunskapsförråd och möta likasinnade. Under alla tre dagar fylldes salarna av förväntansfulla kolleger. Även om dagarna blev långa så fanns det hela tiden energi och vilja från de engagerade åhörarna att ställa frågor till föreläsarna. – organisationsgruppen har lyckats fånga en bra variation av infallsvinklar på årets tema. Föreläsningarna gav information som låg på en relativt hög nivå vilket jag tror upplevdes positivt från de allra fl esta, även om hjärncellerna fi ck arbeta lite extra, tyckte bland andra Mari börlin. Svensk Neuropsykologi bjuder här på referat från de fl esta föreläsningarna och härliga bilder från mingel och salar.

L ARS NYBERG

Professor i neurovetenskap, Umeå universitet.Ett minne satt i sten, eller...? Om konsolidering, re-konsolidering, sömn och övning. Leder Umeå Center for Functional Brain Imaging (UFBI). Har en framträdande roll i Betulaprojektet, som studerar riskfaktorer för demensutveckling. Forskningsfokus: Attundersöka minnesfunktioner hos friska och sjuka personer med olika hjärnavbildningstekniker.

JOHAN ERIKSSONFD, UFBI (Umeå center for Functional Brain Imaging), Umeå Universitet. Minne och medvetande – Kan man minnas saker man aldrig haft en upplevelse av att se?Bedriver forskning inom kognitiv neurovetenskap, bland annat gällande neurala korrelat för “medvetande” samt olika aspekter av minne och neural plasticitet.

URBAN EKMANLeg. psykolog, doktorand, UFBI (Umeå center for Functional Brain Imaging), Umeå Universitet. Kognitiv funktionsnivå och neurala korrelat vid Parkinsons sjukdom.Neural plasticitet hos friska och patologiska grupper samt exekutiva komponenter av arbetsminne vid Parkinsons sjukdom. Har erfarenhet från geriatrisk vård och rehabilitering.

FD, Olof Eneroth Professor i psykologi, Psykologiska Institutionen Stockholms Universitet. Successful aging.Grundade Betulaprojektet 1988 och bedriver forskning gällande utveckling av kognitiva

funktioner, speciellt minnet, hos vuxna upp till hög ålder. Sedan 2006 har detta forskningsintresse även utvidgats till att omfatta minnesutveckling hos barn och ungdomar.

PAR ALLELL A MINIKURSER

Med bland andra:

EVA TIDEMAN Leg. psykolog, docent, universitetslektor, specialist i klinisk psykologi och neuropsykologi. Nepsy-II Utvidgat åldersspann till 3-17 år och en ny domän ”Social perception” som speglar a�ektigenkänning och mentalisering.

SAR A BURVALL & ÅSA RISBERGHjälpmedelskonsulenter, Västerbottens läns landsting. Kognitivt stöd - hjälpmedel och metoder.Kognitivt stöd handlar om att förenkla, konkretisera och spara energi. Hjälpmedelsprodukter med och utan individuell anpassning presenteras med möjlighet att testa och prova.

Mer information om minikurser presenteras på hemsidan under hösten, samt i samband med konferensen.

PROGR AM RIKSSTÄMMAN 2012

MÅNDAG TISDAG

TORKEL KLINGBERGProfessor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet, Stockholm. Gener, hjärnan och barns kognitiva utveckling.Hur hanterar hjärnan uppmärksamhet och arbetsminne och hur utvecklar hjärnan dessa förmågor under barndomen.

LINNEA K ARLSSONFD, UFBI (Umeå center for Functional Brain Imaging), Umeå universitet. Varför är det bra för minnet att testa det? Hjärnavbildningsstudier av “test-e�ekten”. E�ektiva inlärningsmetoder i ett minnesperspektiv kopplat till underliggande aktivitet i hjärnan.

ANNA STIGSDOTTER NEELYFD, Institutionen för psykologi, Umeå universitet. Arbetsminnesträning och den åldrande hjärnan: En översikt.Bedriver forskning gällande e�ekter av minnesträning i det friska och patologiska åldrandet ur olika infallsvinklar, bland annat gällande den neurala basen för träningse�ekter och hur ett välfungerande kognitivt system kan fostras.

EMR AH DÜZELProfessor Dr. md., Institute of Cognitive Neuroscience, UCL. Institute of Cognitive Neurology and Dementia Research, Magdeburg. Main research areas: functional organization and neural dynamics of memory and neuromodulatory (e.g. dopamine-related) mechanisms underlying long-term plasticity. Impairment of memory in aging and neurological populations including Epilepsy, Parkinson’s Disease and Developmental Amnesia.

HELLEN HORNSVELDClinical Psychologist, EMDR Europe trainer, works in private practice and at Utrecht University, Dept of Clinical and Health Psychology, Utrecht, Netherlands. Trauma, memory and EMDR.Holds publications in the area of anxiety disorders, eating disorders and EMDR working mechanisms. With Sjef Berendsen she co-edited the Dutch EMDR Casebook. She is an EMDR Europe approved consultant and member of the board of the Dutch EMDR Association.

SUSANNA VESTBERGFil. Dr., leg psykolog, Lunds Universitet. All glömska är inte demens - betydelse av stress och personlighet.Subjektiv minnesförsämring och dess samband med olika faktorer som genus, personlighet, a�ektiv status och stress.

PAR ALLELL A MINIKURSER

Med bland andra:

RICHARD AHLBERG Psykolog och doktorand, Beroendecentrum i Örebro. Cogmed Arbetsminnesträning för vuxna.

Mer information om minikurser presenteras på hemsidan under hösten, samt i samband med konferensen.

KONFERENSMIDDAG

PÅ FOLKETS HUS KL 19:00

ÅRSMÖTE Sveriges Neuropsykologers Förening

NEUROPSYKOLOGPUB

Plats: Teatercaféet i anslutning till Folkets hus.

ANDREAS OLSSONUniversitetslektor i psykologi. Institutionen för Klinisk Neurovetenskap, Sektionen för Psykologi, Karolinska Institutet.Emotionell inlärning i sociala situationer.Conducts research to better understanding emotional learning and regulation in social situations. His interested in the neural mechanisms underlying the acquisition, maintenance and change of fears and aversions of other individuals, and how these processes depend on social cognition and social interaction.

BJÖRN MERKERFil.dr (disputerad vid MIT) och neurovetare. Den kortikala motströmsprincipen och minnets föränderlighet (på gott och ont).A neuroscientist with longstanding interest in brain mechanisms of consciousness. He has also worked on the evolutionary and developmental background to human music.

MIK AEL JOHANSSONProfessor, Lunds Universitet. Samspelet mellan olika minnessystem: om glömska, minnesillusioner och andra ”minnesfel”.Undersöker interaktionen mellan olika minnessystem, t ex hur språk och faktakunskaper påverkar inkodningen av upplevelser och händelser. Falska och förvrängda minnen kan uppkomma som ett resultat av att vi inte är kritiska till källan för våra minnen, fantasi och verklighet kan förväxlas.

TONNY ANDERSENÖverläkare, Psykiatriska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. DSM-V.Verksam inom vuxenpsykiatrin och ansvarig för blivande specialistläkarnas utbildningsinsatser.

Barn- och ungdomspsykiater, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå. Vad händer med de neuropsykiatriska tillstånden (autismspektrat och ADHD) i DSM-V?Arbetar som barnpsykiater vid BUP Umeå och har mångårig erfarenhet av neuropsykiatrisk diagnostik.

PROGR AM OCH ANMÄL ANUtökat program och länk till anmälan �nns på hemsidan www.neuropsykologi.org. Uppgifter om bokning av hotell till rabatterat pris samt övrig information om konferensen �nns på anmälningslänken.

Moms tillkommer. Efter anmälan skickas faktura på deltagaravgiften. I avgiften ingår tillträde till konferensen, ka�e och luncher.

AVBOKNINGSREGLERAnmälan är bindande och kostnaden för konferensavgift och ev. logikostnad kommer att faktureras. Avbokning/ändring av hotellrum sker via Folket hus konferensbyrå senast den 26/10 varvid återbetalning sker av betald logi minus 300 SEK i avbokningsavgift. Vid avbokning senare än 26/10 2012 och om du kortar ner din vistelse genom att komma senare/avresa tidigare än vad du angav i samband med din bokning, kommer du att debiteras för hela vistelsen då hotellet debiterar för utebliven ankomst. Det gäller även vid ”no show”, dvs. ingen avbokning alls.

POSTER SMöjlighet �nns att presentera en poster under årets riksstämma. Innehållet kan med fördel ha koppling till årets tema men generellt gäller att alla teman som faller under området neuropsykologi går bra. Posterformatet är 70 cm (bredd) x 100 cm (höjd). Om du vill medverka med en poster, skicka en sammanfattning bestående av en titel (max 75 tecken) samt text (max 250 ord, inkludera underrubrikerna Bakgrund, Syfte, Metod, Resultat och Slutsats), senast 5/9 till Erik Domellöf ([email protected]).

UTSTÄLLNINGUnder konferensen �nns möjlighet för företag och organisationer att demonstrera produkter och tjänster. Anmälan sker via anmälningsformuläret. Vid frågor kontakta Monika Stern ([email protected]).

INFORMATION OCH KONTAK TMagnus Olsson, ordförande SNPf norra, [email protected] Stern, Umeå Folkets Hus, [email protected]

Reservation för att ändringar kan ske i det slutliga programmet.

Medlem SNPF

Konferens-

KONFERENSARR ANGÖRSveriges Neuropsykologers Förening, norra regionen.

ONSDAG

Riksstämma 2012



L A R S N y b E R g

Ett minne satt i sten – eller?Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå Univer-sitet, arbetar sedan cirka 12 år tillbaka med fMRI, functional magnetic re-sonance imaging, en teknik som på ett fascinerande sätt utvecklat förståel-sen av vårt tänkande eftersom man med magnetkamerans hjälp kan se vad som händer i hjärnan samtidigt som den arbetar. Nybergs forskargrupp är huvudsakligen intresserad av minnesprocesser och vad kunde vara mer na-turligt än att han fick äran att inleda Riksstämma 2012 i Umeå?

Alla vägar bär inte bara till Rom utan även till hippocampus! konstaterade Nyberg i sitt inled-

ningstal. Med hjälp av magnetkamera har hans forskar-grupp kunnat visa att hippocampus har förgreningar och kopplingar med hela övriga hjärnan och att den har en unik position för att skapa, lagra och reaktivera deklara-tiva långtidsminnen. Att hippocampus har en central roll i minnesfunktio-nerna vet vi sedan länge men via forskningen står det nu än mer klart att vi inte har särskilda lagringszoner i hjärnan utan att vi lagrar information i många olika regioner och i storskaliga nätverk. Vilka regioner som blir delaktiga i lagring av ett minne bestäms vid inkod-ningsögonblicket. Många sinnen kan samtidigt vara engagerade vid inkodningen och det är i hippocampus som dessa binds samman till ett minne. Från hippocam-pus går det snabbt att upprätta kopplingar till olika delar av hjärnbarken. När vi vid ett senare tillfälle vill minnas något gäller det att dessa kortikala regioner kan reaktive-ras så att vi kan hitta minnesbilden. Visuell information ska då reaktiveras i synkortex och händelser/beteenden reaktiveras i motoriska delar av hjärnan etc.

Ett sätt att stärka minnetVid upprepad reaktivering av olika intryck/minnesdelar upprättas kopplingar mellan olika kortikala områden och minnesbilden konsolideras. Därför kan också enstaka sinnesförnimmelser väcka komplexa minnen till liv. Reaktivering är ett sätt att stärka minnet: varje gång vi tar fram en minnesbild förstärker vi konsoliderings-processen i de kortikala områdena och hippocampus funktion blir inte lika central för just det minnet. Proces-sen medför att man senare kan plocka fram minnen även om hippocampusregionen skulle bli skadad. När information väl har konsoliderats kommer man ofta ihåg det mesta av det man lärt in även efter att en mycket lång tid har gått, såvida informationen är av betydelse. Glosor som vi repeterat in kan t ex finnas lika tillgängliga 50 år efter inlärningen som strax efter man övat in dem. Så Nyberg konstaterar att många av våra minnen är väldigt stabila, de är som satta i sten.

Ständigt pågående dynamikMen hur är det då, kan minnet samtidigt vara föränder-

ligt? Ja, Nyberg visar att det finns en ständigt pågående dynamik i minnesprocesserna. Minnet är inte en absolut kopia av faktiska händelser utan är alltid en representa-tion av ett samspel mellan vad som händer nu, vårt jag och våra upplevelser av det som vi tidigare erfarit. Och visst kan det ibland bli fel, vi kan t ex påverkas av ledande information eller få upp falska minnen, vilket i sig kan ses som bevis på att minnesprocesserna är föränderliga. Att minnet är påverkbart har man även experimentellt kunnat visa då man i försök låtit personer inta olika visuella perspektiv (från första person till tredje persons perspektiv) och man har då kunnat påvisa att förändrat perspektiv har medfört förändrad aktivering av hippocampus.

Reducera rädslaNyberg presenterar ytterligare ett perspektiv på minnets föränderlighet; rekonsolidering. Rekonsolidering innebär att man på nytt befäster ett intryck i minnet genom att reaktivera gamla minnesbilder och omtolka dessa. Med rekonsolidering kan man t ex reducera rädsla som är kopplat till ett ursprungligt minne. Vid reaktivering av ett gammalt minne hamnar intrycket i ett aktivt fysiologiskt tillstånd där cellulär påverkan kan ske på nytt. Påverkan måste dock ske i snar relation till den stund då man väckt upp det gamla minnet, det finns ett ”tidsfönster” under vilken tid då processerna är föränderliga. Man bör eftersträva påver-kan inom de sex första timmarna efter det att ett minne är väckt, bäst effekt sker inom den första timmen då representationerna också kan finnas kvar i arbetsminnet. – I en rekonsolidering suddar man inte ut de gamla ursprungliga minnena, menar Nyberg. Istället berikar man dem och lägger till information. Även om den neurovetenskapliga forskningen har vunnit revolutionerande kunskaper så återstår många frågor, bland annat kring farmakologisk inverkan på minnesprocesser. Och med bland annat den frågan i minne tog vi avstamp för att möta Riksstämmans fortsatta spännande tankegångar om minnets förunder-liga värld.

Eva Hallberg

Svensk Neuropsykologi 4/124



J o h A N E R I K S S o N

Omedvetet processande av information– Kan man minnas upplevelser man aldrig haft en upplevelse av att se? Det var frågan som Johan Eriksson presenterade på sin föreläsning på Neuropsykologernas Riksstämmans första dag.

Medvetenhet är en spännande fråga. Eriksson börjar med att beskriva att det fokus han haft som

utgångspunkt i sitt forskningsprojekt är medvetandein-nehållet. Han skiljer detta från medvetandegrad, som innebär att individen är i vaket eller i sovande tillstånd. Medvetandeinnehåll beskriver han som ”what it is like” det vill säga hur det är att uppleva något för individen. Medvetenhet och omedvetenhet påverkar funktion av processande av information. Eriksson beskriver att i medvetet tillstånd kan vi göra en djupare analys, vi kan använda informationen mer strategiskt, exempelvis koppla denna till kognitiv kontroll och exekutiva funktioner, och vidare att det är en betydande skillnad i duration mellan medvetet och omedvetet processande. Medvetna processande innebär mer stabila och kvarva-rande representationer

omedveten perceptionOmedveten perception innebär att individen tar in information utan att vara medveten om denna process. Huruvida individen kan minnas dessa presentationer råder det delade meningar kring. Viss forskning tyder på att det finns en viss minneseffekt av dessa omedvetna perceptioner. Effekt sker initialt, är kortvarig och försvinner relativt fort. Eriksson hoppas med sin föreläsning kunna förmedla att den allmänna synen gällande hur varaktig omedveten presenterad information är i individens minne, behöver revideras. I dagsläget anses det att informationen inte

varar längre än några hundra millisekunder. Senare forskning, inklusive Erikssons egen, visar däremot att individen kan minnas denna typ av information i åtminstone några sekunder, potentiellt kan det vara mycket längre. De resultat som Erikssons forsknings-grupp kan redovisas sträcker sig upp till 15 sekunder.

Kraftigare stimulusEn möjlig anledning till att man tidigare inte funnit varaktiga minnen vid subliminal/omedveten stimulering kan vara att man för att få till denna typ av stimulering måste dra ner på stimulus intensitet och/eller varaktighet av presentation. Via nya metoder att presentera informa-tion omedvetet har man nu möjlighet att använda kraftigare stimulus och därigenom potentiellt uppnå längre varaktighet av effekterna.

hur presenterar man omedveten perception?För att kunna studera omedveten perception måste man laborera med den information som presenteras. Detta kan exempelvis ske genom att stimuli mycket kort presenteras för individen, exempelvis att bilder visas några millisekunder alternativt att ljud presenteras på mycket låga frekvenser. Ytterligare en metod som används är så kallad ”maskning” vilket innebär att stimuli ”göms” bland annan information som presente-ras för individen.

FramtidenDet finns fortfarande mycket att studera inom området. I Erikssons forskargrupp planerar de att i framtiden fortsätta undersöka förhållandet mellan minnen och medvetande, om det är olika delar av hjärnan som är involverade för respek-tive eller om det rör sig om liknade neurologiska grunder. Genom detta hoppas de få bättre inblick i hur medvetna respektive omedvetna minnen förhåller sig till varandra.

Malin Börlin




U R b A N E K M A N

Kognitiv funktionsnivå och neurala korrelat vid Parkinsons sjukdom

Urban Ekman, leg. psykolog och doktorand vid UFbI, Umeå center for Functional brain Imaging, talade om Parkinsons sjukdom och hur sjukdo-men påverkar kognitionen hos drabbade. Parkinson är en sjukdom som historiskt främst har förknippats med motoriska svårigheter, men under det senaste decenniet har dock ett ökat forskningsfokus märkts gällande sjukdomens kognitiva påverkan.

Ekman berättar att incidensen för Parkinsons sjuk-dom varierar i olika studier, men att sjukdomen

drabbar ungefär 1 % i den äldre befolkningen och risken för att utveckla Parkinson ökar med åldern. Kardinal-symptomen är de motoriska symptomen men även kognitiva symptom är vanliga liksom emotionella och beteendemässiga. Ekman beskriver hur Parkinsons sjukdom tidigt i förloppet påverkar substantia nigra och att degenereringen i substantia nigra påverkar striatum i basala ganglierna med sänkta dopaminnivåer som följd.

Märkbar tidigtDen kognitiva problematiken vid Parkinsons sjukdom är enligt forskningen Ekman presenterar märkbar redan tidigt i förloppet med nedsättningar gällande exekutiva funktioner, arbetsminne och uppmärksamhetsfunktioner men även episodiskt minne, semantiskt flöde och visuospatiala funktioner. Ekman beskriver att det generellt är problem med långsam processhastighet samt nedsättningar i arbetsminne och kognitiv flexibilitet som är märkbart tidigt i förloppet medan visuospatiala och andra kognitiva nedsättningar är mer varierande mellan forskningskohorterna.

Fem kognitiva domänerEkman beskriver att det nyligen har tagits fram kriterier för MCI (lindrig kognitiv störning) specifikt för Parkin-son populationen. Där läggs mindre fokus på bara episodminne. Kognitionsnedsättningar bedöms istället utifrån fem kognitiva domäner; exekutiva funktioner, arbetsminne och uppmärksamhet, episodminne, språk och visuospatiala funktioner. Demenskriterier specifikt för Parkinsondemens finns också framtagna. Prevalensen för MCI hos patienter med Parkinsons sjukdom varierar men enligt forskningen Ekman presenterar ligger den någonstans mellan 20-40 % redan relativt tidigt i sjukdomsförloppet.

Sex gånger högre riskParkinsons sjukdom är i sig en riskfaktor för en demens-utveckling och Ekman berättar att Parkinsons sjukdom tillsammans med en MCI-diagnos innebär en sex gånger högre risk för att personen senare utvecklar en demens. Ungefär 60-70 % av de som har en Parkinsondemens

har tidig episodminnesproblematik. – Men det är bra med specifika diagnoskriterier för Parkinsondemens då de som har andra typer av kogni-tiva problem bättre kan fångas upp med hjälp av en specifik demensdiagnos för Parkinsondemens, menar Ekman.

Försämrade arbetsminnesfunktionerInom ramen för projektet NYPUM, Ny Parkinsonism i Umeå, har Ekman och hans kollegor tittat på kognitiv funktion hos personer med Parkinson innan de började med dopaminerg medicinering. De fann att de med Parkinson hade försämrade arbetsminnesfunktioner och svagare hjärnaktivering i vissa områden kopplat till arbetsminne jämfört med friska kontroller. Vad de också fann var att Parkinsonpatienter med en MCI-diagnos hade svagare aktivering frontalt och i caudatuskärnan än Parkinsonpatienter utan MCI samt lägre nivåer av dopamin i caudatus. Dopaminnivåerna korrelerade också signifikant med resultaten från fMRI. Slutsatsen Ekman och hans kollegor drog från detta var således att låga dopaminnivåer är karakteristiskt för Parkinsonpatienter med MCI tidigt i förloppet och viktiga inte bara för motoriska symptom hos Parkinson-patienter utan också för kognitiva nedsättningar.

Ingen konsensusEkman beskriver flera teorier om vad som predicerar demens hos Parkinsonpatienter, men påpekar att det ännu inte råder koncensus inom forskningen och att mer studier behövs. Han påminner också kliniker som träffar dessa patienter att tänka på att det främst är dorsala stria-tala områden som är påverkade av dopaminbrist tidigt i förloppet, medan de ventrala är relativt välbevarade. Dopaminerg medicinering som ges för motoriska symptom kan påverka kognitiva funktioner med ökad exekutiv flexibilitet och snabbhet som följd. Risken är dock att det blir lite av en överdosering i lägre striatala områden med inhiberingsproblem som följd. Det är därför viktigt att också undersöka de kognitiva aspek-terna av medicineringen och inte bara de motoriska när man vill hjälpa patienten till en så optimal funktionsför-måga som möjligt.

Anna Bäckström




L A R S - g ö R A N N I L S S o N :

Det goda åldrandet– hög utbildning viktigastProfessor Lars-göran Nilsson, grundare av den omfattande longitudinella betula-studien (http://w3.psychology.su.se/betula/), föreläste om Successful ageing – Det goda åldrandet.

I Betula-studien har man identifierat en grupp individer som trots hög ålder har en mycket hög prestation på

kognitiva test och som över tid ligger kvar på denna nivå. Hos dessa individer sker ingen nedgång som det gör i normalt åldrande. Denna högpresterande grupp benämns ”successful ageing” (SA) - ”det goda åldran-det”. Gruppen togs fram genom att man tittade på resultaten på de kognitiva testerna hos en grupp på 663 deltagare 70-85 år i Betula. Man fick då fram 55 (8,3 %) 70-85åringar som var högpresterande. De testades igen fem år senare och av dem som klassats som högpreste-rande vid första testningen uppfyllde 18 fortfarande kraven och kunde därmed klassificeras som SA. Av det totala antalet deltagare från 70 år är det 2,7 % som klassificeras som SA. Det förekommer stora individuella skillnader i hur kognitiva förmågor förändras genom livet. Detta har i forskningen ignorerats, då man exempelvis påvisat en nästan linjär, sjunkande prestation med stigande ålder i episodiskt minne. Nilsson menar att detta är felaktigt eftersom det finns en enorm variabilitet inom varje åldersgrupp – flera 75-80-åringar presterar lika eller högre än medelvärdet för 50-60-åringarna, vilket forskningen missat. Man har funnit att olika minnen påverkas olika av åldrandet. I tvärsnittsstudier hävdas att nedgången i episodiskt minne startar redan i 20-årsåldern och att det sedan sker en praktiskt taget linjär försämring med åldern. I det semantiska minnet hävdas att det först sker en uppgång och därefter en nedgång och att korttids-minnet är ganska stabilt. I Betula, där man kunnat följa samma grupper över tid, har man fått annorlunda resultat. Här kom det fram att nedgången i det episo-diska minnet sker senare i livet än vad man tidigare trott; fram till 60-65-årsåldern är minnet stabilt och sedan sker en nedgång. Ända tills 75 är det ganska bra och dess-utom finns stora individuella skillnader i hur minnet försämras. Vad gäller semantiskt minne var 85-åringarna i stort sett lika bra som 35-åringarna.

hög korrelation över tidI Betula har man funnit stöd för att tidiga kognitiva resultat säger ganska mycket om hur personen presterar även i hög ålder - vid jämförelse mellan mönstringen i lumpen och resultat i Betula vid hög ålder fanns en

mycket hög korrelation. Det är troligt att SA-gruppen ligger högre än de med normalt åldrande redan från start, och troligen finns även en annan grupp ”decliners” som har lägre kognitiv prestation redan från början och sjunker både tidigare och till en lägre nivå än i SA och normalt åldrande. Det finns stöd för att det finns en slags ”brain reserve” (anatomi, fysiologi, gener, sjukdo-mar och annat som hänt vid födseln) som finns med redan från början och som ligger som bas för varje individ och påverkar hur personen utvecklas genom livsspannet. Det verkar också finnas en ”cognitive reserve” (fostran, utbildning, nutrition under barn- och ung-domsåren, sociala kontakter, krav i professionella livet, fysisk och intellektuell aktivitet, pension, sjukdomar längs livsspannet) – miljömässiga faktorer som påverkar hur vi utvecklas kognitivt genom livet.

hög utbildningsnivå viktigastMan har undersökt vad som utmärker personer med SA, för att kunna identifiera faktorer som kan bidra till gott åldrande. Gruppen jämfördes med dem med normalt åldrande och resultaten visade att en hög utbildningsnivå är den viktigaste variabeln som karakteriserar de med SA. Dessutom rapporterade de med SA i högre grad än övriga att de kände sig friska, fler kvinnor än män finns i SA-gruppen och även socialt nätverk och antal rum i hemmet (oberoende boende) predicerade SA. De hade också fler antal tänder kvar, vilket är ett förvånande fynd men stämmer med andra forskares resultat. Det tycks finnas en biologisk förklaring till detta: att med minskat antal tänder blir tuggandet mindre effektivt och det gör att blodgenomströmningen genom hjärnan blir mycket sämre, vilket sänker kognitionen. En studie fann att antalet tänder är relaterat till nedgång i kognitiv presta-tion men inte till demens. Då man jämförde grupperna fann man också att SA-personerna lever längre än personerna med normalt åldrande.

Ingen demens tio år senareI Betula har man även undersökt gener som antas viktiga i kognitiv nedgång. Man fann inga signifikanta skillna-der i grupperna gällande COMT, dopamin receptor d2 samt KIBRA-genen. Ett intressant fynd är att ingen med SA hade demens




10 år efter mätningen, trots att flera var bärare av e4-allelen hos genen APOE, vilken är en riskfaktor för Alzeimers sjukdom. Bland dem som klassificera-des som normalt åldrande hade hela 26 % utvecklat demens. Genen BDNF, som sköter bl.a. neuronö-verlevnad, skulle kunna vara en faktor som reglerar en genetiskt beroende hjärnreserv. BDNF har två alleler: Val och Met, där Val den ”goda” allelen som är bättre på att reglera neural överlevnad. Det visade sig att alla SA har Val-Val-homozygoten.

Caroline Frick

Habib, R., Nyberg, L., % Nilsson, L.-G. (2007). Cognitive and non-cognitive factors contributing to the longitudinal identification of successful older adults in the Betula study. Aging. Neuropsychology and Cogni-tion, 14, 257-273.

To R K E L K L I N g b E R g

Gener, hjärnan och barns kognitiva utvecklingTorkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska Institutet i Stockholm, talade kring det som han och hans team forskar om, nämligen barns kognitiva ut-veckling och plasticitet. Klingberg gav en överblick över tre funktionshinder kopplade till utvecklingen: ADhD, dyslexi och dyskalkyli.

– Kategorierna är viktiga kliniskt och i forskningen om barns utveckling, men också problematiska, dels för att det finns en stor heterogenitet och komorbiditet och dels för att det saknas objektiva biologiska mått, säger Klingberg. Utifrån detta ställde han frågan om det kan vara mer fruktbart för förståelsen av dessa funktionshinder att fokusera på funktionella problem som har associerats till de olika kategorierna. Klingberg beskriver funktion på olika nivåer, från gener, celler och hjärnregioner till nätverk i hjärnan som ligger till grund för olika kogni-tiva funktioner, vilket kombinerat underligger komplexa beteenden.

Koppling mellan gen och ADhDDet finns en stark ärftlighet gällande arbetsminnesfunk-tion. I Nynäshamnsstudien, en kombinerat longitudinell och tvärsnittsstudie, som Klingberg och hans team driver, har de undersökt bland annat genetik kopplat till visuospatialt arbetsminne. En gen som starkt associerats

till utvecklingen av arbetsminne är SNAP25, en gen som också kopplats till ADHD. Klingberg beskriver att SNAP25 kan kopplas till utvecklingen av PCC, ett område som tidigare visats vara aktivt när man inte gör något. De som inte de-aktiverar detta område när de utför en uppgift, har också visats vara mer ouppmärk-samma. På detta sätt illustrerar Klingberg hur man, genom att titta på olika nivåer av funktion, kan förstå kopplingen mellan en gen och ADHD.

Lagom är bäst– Nivåerna av dopamin och noradrenalin också har visats ha ett samband med arbetsminnesprestationer där det antagligen råder ett ickelinjärt förhållande, d.v.s. lagom är bäst, säger Klingberg, och fortsätter: – Dopaminsystemet genomgår förändringar under utvecklingen, så att de med en gen som kodar för höga nivåer av dopamin under barndomen kan komma att få lagom nivåer i vuxenlivet. Klingberg visar tydligt hur viktigt det är att studera




funktion under hela utvecklingen för att förstå en gens betydelse.

Koppling mellan vit substans och generMed forskning om dyslexi pekade Klingberg också på vikten av att förstå hur utvecklingen ser ut. När Kling-berg i en studie tittade på vit substans hos barn med och utan dyslexi kunde han se en avvikelse i vänster tem-poparietala områden. Han kunde dock se att denna avvikelse snarare var i form av ett kontinuum än en specifik nedsättning, ett fynd som senare replikerats i annan forskning. Klingberg och hans team har med hjälp av data från Nynäshamnsstudien också visat på en koppling mellan vit substans och gener förknippade med dyslexi. Klingberg ger oss så en ledtråd till att förstå funktionerna bakom lässvårigheter då han visar på att gener som tidigare associerats specifikt med dyslexi är kopplat till en normal variabilitet i vit substans som i sin tur är kopplat till en variabilitet i läsförmåga.

går att tränaKlingberg berättade att när han började sin forskarkarriär var det ingen som trodde att man kunde träna arbets-minnet. Men idag finns mycket forskning som pekar på att arbetsminnet och kontrollerad uppmärksamhet går att träna. Klingberg beskrev en studie av arbetsmin-nesträning där de mätte utfall med hur långa instruktio-ner barnet kunde komma ihåg. Denna studie visar på ett

enkelt sätt vilka fördelar ett barn kan få i sin vardag genom att öka sin arbetsminneskapacitet, och Klingberg argumenterar för att barn har stor nytta av arbetsmin-nesträning även om transfereffekter enbart sker till andra arbetsminnesuppgifter samt kontrollerad uppmärksam-het.

Viktig substans för plasticitetKlingberg och hans team har också tittat på neurala korrelat till arbetsminnesträning samt undersökt hur dopaminsystemet påverkas av arbetsminnesträning. Klingberg presenterade data på att träning påverkar hjärnans biokemi där dopaminnivåerna påverkas. Dopamin verkar också vara en viktig substans för plasticitet. I en liten studie som undersökte detta visade Klingbergs team också att dopamingenen DAT1 är kopplat till förbättring vid arbetsminnesträning. Kling-berg visade att träning påverkar många nivåer av funk-tion, till exempel biokemi och kognition. Samtidigt menade han att det kan finnas en interaktion mellan funktioner, som i sin tur kan påverka formbarheten, d.v.s. hur lätt en individ kan ta till sig miljöpåverkan. Klingberg kopplade under sitt föredrag ihop funktion på olika nivåer och visar på förändringen som kan ske under utvecklingens gång och får åtminstone mig att komma lite närmare till att förstå komplexa beteenden som arbetsminnesproblem, dyslexi och ADHD.

Anna Bäckström

Vad har du för projekt på gång?– Mycket handlar om att fortsätta följa upp data från den longitudi-nella Nynäshamnsstudien och att fortsätta med träningsstudier för att se hur man kan utveckla dem, och titta på hur man kan kombinera olika typer av träning. Det är utveckling och plasticitet vi fortsät-ter med.

om du fick hur mycket pengar du ville och fick spåna helt fritt, vad skulle du vilja gör för slags studier då? – Tanken på att kombinera pedago-gik, kognitiv neurovetenskap och informationsteknologi till en ny

vetenskap om lärandet är fascine-rande. Med obegränsade resurser skulle man kunna utveckla nya inlärningsmetoder, förstå hur de påverkar hjärnan och samtidigt utforska inlärningseffekterna hos barn. Men både programmering, träningsstudier och skolstudier är väldigt resurskrävande, så det krävs både tid och pengar.

Vad tror du att det här området har med sig? Vad kommer vi veta mer om inom fem år?– Jag tror att vi kommer se på kategorierna ADHD, dyslexi och dyskalkyli på ett helt annat sätt. Kanske kommer vi kunna se att det

finns 50 olika former av ADHD-problematik och att 30 av dessa överlappar med något som man ofta har vid dyslexi. Jag tror att specifice-randet kommer att öka, vi kommer kunna hitta många underliggande faktorer och se på individers problem som en kombination av massor av olika faktorer som vi kan identifiera. Jag tror att vi kanske kan tala om exempelvis en gyrus angularis-problematik, och att vi då vet tillräckligt mycket för att säga vilka problem det för med sig och att vi har fått ett annat mer specifikt språk.

Anna Bäckström

Tre snabba frågor till

Torkel Klingberg




L I N N E A K A R L S S o N

Varför är det bra att

testa minnet? – om hjärnavbildningsstudier av testeffekten

Linnea Karlsson är postdoktor vid Umeå Center for Fun-ctional brain Imaging, inom projektet Minne & Lärande. hon och hennes kollegor har tagit sig an den utmanande uppgiften att förena ett pedagogiskt perspektiv med ett neurovetenskapligt inom det växande fältet ”Educational Neuroscience”.

De undersöker inom ramen för denna forskning varför minnestest har en positiv effekt på långtids-

minne, den så kallade testeffekten. Olika experimentella studier har visat att man lär sig bättre om man under inlärningen testas på det man ska lära in. I ett antal studier lärde försöksdeltagarna in glosor på swahili och testades därefter på olika sätt. Experimenten visade att man kommer ihåg orden betydligt bättre efter testning än efter att endast studera orden. Upprepad testning gav det bästa resultatet.

Minskad aktivitet ger mer resurserfMRI-studierna genomförda i Umeå visar tecken på att det i minnesprocessen är både exekutiva resurser och konsolidering som påverkas genom den upprepade testningen (alltså den upprepade framplockningen av ord från minnet). I hjärnan verkar det frigöras resurser genom en minskning av aktivitet i fronto-striatalaområ-den som en funktion av upprepad testning. Det fanns också en starkare aktivitet av de upprepat testade och sedan ihågkomna orden temporalt och parietalt, vilket kan tolkas som en förstärkning av ordens representation. Man har även observerat en ökning i anteriora cingulum. Ju fler gånger ett ord upprepat plockats fram desto högre aktivitet i anteriora cingulum. Det fanns även en relation mellan styrkan i denna effekt och hur mycket deltagaren mindes hela 5 månader senare.

Upprepningens betydelseTestning verkar också förstärka inkodningen genom att hippocampus, men också insula aktiveras vid inkodning mer för ord man tidigare testats på än ord man bara tidigare studerat. En tentativ tolkning av detta är att insula reglerar uppmärksamhetsprocesser vid inkodning, och att testning leder till ökad uppmärksamhet på ord man testats på. Om man generaliserar fynden till en pedagogisk situation betyder det att man i skolan skulle underlätta elevers inlärning genom återkommande och upprepade testningar.

Hur ser det då ut i skolan? Används test som ett medel i lärande i den svenska gymnasieskolan? En enkätundersökning av lärarstudent Urban Wirebring 2012 visar att majoriteten av de svarande (n=162, gymnasielärare inom något av kärnämnena) sällan eller mycket sporadiskt använder diagnostiska prov eller andra kortare tester i undervisningen.

Pia Tallberg

Referenser:Eriksson, J., Kalpouzos, G., & Nyberg, L. (2011). Rewiring the brain with repeated retrieval: A parametric fMRI study of the testing effect. Neuroscience Letters, 505, 1, 36-40.Karpicke, J. D. & Roediger, H.L. (2008).The Critical Importance of Retrieval for Learning. Science, 319, 966-968.Roediger, H.L. & Karpicke, J.D. (2006). Test-Enhanced Learning. Taking Memory Tests Improves Long-Term Retention. Psychological Science, 17, 249-255. Wiklund-Hörnqvist, C., Jonsson, B. & Nyberg, L. (submitted). The Beneficial Effects of Repeated Testing with Feedback compared to Rereading of Educational Materials. Manuscript submitted for publication.

Håll utkik efter fler publikationer på:www.umeabrainimaging.com




A N N A S T I g S D oT T E R N E E Ly

Kognitiv träning – Går potentialen att tänja?Anna Stigsdotter Neely bedriver forskning vid Umeå univer-sitet. Forskningen handlar om effekter av minnesträning i det friska och patologiska åldrandet, där hon med sina kollegor bland annat undersöker den neurala basen för träningsef-fekter. Vid Neelys föreläsning under riksstämman låg fokus på följande fråga: Kan vi träna arbetsminnet och det kognitiva maskineriet, och vilka generella effekter kan uppnås för kogni-tionen? Med andra ord: går potentialen att tänja?

Det är väl känt att jordens befolkning blir allt äldre. Detta delvis på grund av vår förbättrade levnads-

standard samt den utveckling som sker både på medi-cinskt, tekniskt och social nivå. Forskning visar att ålder är starkt och signifikant associerat till begränsningar i till exempel arbetsminne, episodiskt minne samt försämring av de exekutiva funktionerna. En central fråga för forskarvärlden har därmed blivit att undersöka huruvida det går att stärka de kognitiva funktionerna så att individen kan stå mer rustad till de utmaningar som det vardagliga livet innebär.

Effekter av arbetsminnesträningNeely ger en översikt av den forskning som finns på området gällande kognitiva träningseffekter. Den empiriska bild som presenteras är relativt spretig. Delvis visar tidigare studier på intressanta resultat som går i linje med antagandet att arbetsminnesträning ger effekter. Exempelvis presenteras en studie där denna typ av träning visat effekter på friska individer, där även uppmärksamheten påverkats. Samtidigt har även ett flertal studier genomförts där inga betydande effekter kunnat redovisas. Dessa oeniga resultat menar Neely gör det viktigt att studera ämnet vidare, för att i framtiden förhoppningsvis kunna ena denna spretiga empiriska bild.

Kritiska funktionerNär det gäller arbetsminnet så är det vissa funktioner som kan vara kritiska för individen, funktioner som därmed blir av intresse att studera. Neely tar exempelvis upp skifting, delad uppmärksamhet och uppdatering av minnet. Det råder dock stor variation i hur arbetsmin-nesträningen bedrivs. Fokus kan exempelvis ligga på specifika exekutiva processer eller på att aktivt hålla kvar och bearbeta information i arbetsminnet. Denna variation påpekar Neely begränsar generaliserbarheten samt att det gör det svårt att med säkerhet kunna säga exakt vilken typ av träning som kan uppnå effekt.

TransfereffekterKognitiv träning har även visat sig ge transfereffekter, men detta endast då de kognitiva funktionerna har samma neurobiologiska bas. Neely tydliggör transferef-fekter med ett exempel: När individer genomförde träning på sin uppdate-ringsförmåga visade resultatet en ökad aktivitet i stratium samt en träningseffekt på minnet. När så individen fick en helt ny uppgift, som också hade krav på uppdateringsförmåga, kunde man se att individen också presterade bättre på denna uppgift även om ingen träning getts på uppgiften. Neely förklarar detta med att den förstärkning i stratium som skett i och med den första träningen, också påverkar andra kognitiva funktio-ner som helt eller delvis engagerar samma hjärnregioner. En spännande slutsats av detta som Neely belyser är att beteende interventioner och kognitiva träning kan påverka individens biokemi det vill säga bidra till förändringar av plasticitet i hjärnan.

går potentialen att tänja då?Så som svar på frågan om potentialen går att tänjas svarar Neely: – Ja det gör det och transfereffekter är möjliga om än begränsade. Träning på arbetsminnet stärker inte alla kognitiva funktioner, men däremot kan det stärka vissa och även närliggande funktioner. Det är viktigt att se

värdet i att stärka en begränsad förmåga. Både små som stora förbättringar kan hjälpa individen i sitt vardagliga liv. Neely uppmanar aktiva kliniker att erbjuda kognitiv träning men att samtidigt lova lagom mycket gällande effekter av denna träning till klienten. Hon uppmanar också att mäta dessa effekter.

Malin Börlin




Vad ville du främst förmedla till åhörarna med din föreläsning?– Jag tror kognitiv träning står inför en väldigt spän-nande framtid. Det är viktigt att mer forskning bedrivs för att kunna skapa klarhet i den spretighet som idag råder gällande resultaten. Samtidigt vill jag förmedla att det finns evidens för träningseffekter vilket innebär att det är av betydelse att bedriva kognitiv träning gällande till exempel minne och uppmärksamhet.

Vad är dina tankar gällande framtiden inom kognitiv träning?– Jag tänker att vi främst kommer titta vidare på vilka förändringar som går att studera i hjärnan av dessa effekter och på så vis förstå vilka områden som behöver stärkas hos individen för att uppnå bättre kognitiva funktioner. Det är också mycket viktigt att jobba på

bryggan mellan labb och verklighet, det vill säga att flytta ut forskningen i verkligheten. Vi måste fortsätta bedriva kognitiv träning men också undersöka de effekter som man kan se i verkliga vardagliga uppgifter.

hur är din personliga upplevelse av Riksstämman?– Det är väldigt spännande att vara här och få ta del av alla nya forskningsrön och även få dela med sig av vad vi gör i vår forskningsgrupp. Jag tycker det är viktigt att man samlas och delar kunskaper och erfarenheter med varandra. Det är viktigt att forskare och kliniker möter varandra så att vi kan bygga broarna mellan labb och verklighet som jag tidigare talade om. Om jag med min föreläsning och forskning kunnat inspirera en individ i sitt kliniska arbete så är jag nöjd. Det är ett steg i rätt riktning.

Malin Börlin

Tre korta frågor till Anna Stigsdotter Neely




h E L L E N h o R N S V E L D

Inte vad som hänt, utan hur det upplevshellen hornsvelds föreläsning handlade om användningen av EMDR (Eye Movement De-sensitization and Reprocessing) och dess verksamma mekaniskmer. EMDR är betydligt mer utbredd i holland och andra delar av Europa jämfört med i Sverige. behandlingsmetoden begränsas inte till enbart PTSD, utan hornsveld nämnde bland annat depression, rädsla och panikångest som andra åkommor värda att behandla med EMDR. Metoden har använts i 20 års tid och fokus läggs inte vid vad som hänt utan hur det upp-levts. hornsveld understryker även samsjuklighet med annan psykisk ohälsa, bland dessa depression, psykos, personlighetsstörningar och missbruk.

Hornsvelds föreläsning hölls nära den kliniska vardagen och auditoriet gavs via videoinspelning

inblick i en session med en kvinna som nyligen upplevt en traumatisk händelse. Vi fick följa hur Hornsveld under sessionen hanterade upplevelsen av traumat genom stillbilder som patienten målade upp, både av verkliga minnesbilder och tänkbara scenarion. Patienten ombads därefter att hålla kvar vid minnesbilden samti-digt som hon följde terapeutens hand som rörde sig från sida till sida. – De associationer som väcks i form av andra minnes-bilder, känsloreaktioner eller betydelsen av minnesbil-den, bearbetas till dess att patienten inte längre upplever något obehag, berättade Hornsveld.

Anpassad rörelseFlertalet studier har visat att EMDR fungerar men att det är oklart hur. Hornsveld presenterade hur teorierna ändrats, från den bilaterala stimulering som tidigare har lyfts fram som verksam mekanism, till arbetsminnets betydelse för behandlingsmetoden. Hennes egna studier har bland annat visat på att handens rörelseriktning inte tycks vara av den betydelse som tidigare antagits. Liknande resultat har uppvisats då handen rört sig i vertikal som horisontell riktning men att rörelse gav

bättre effekt jämfört med att hålla handen stilla. Horn-sveld lyfter även fram möjligheten att använda klickande ljud som distraktion istället för att röra handen. – Genom att anpassa graden av distraktion till patientens arbetsminneskapacitet, kan behandlingen effektiviseras. Bland annat kan hastigheten på handens rörelse anpassas så att patienten hinner fokusera men ändå behöver anstränga sig för att hinna följa handen, förklarade hon.

Distraktion dämpar känslaEn ytterligare förändring i teorierna kring EMDR är hur synen på användning av säker plats har förändrats. Tidigare har det ansetts att positiva minnesbilder har kunnat förstärkas. Numera anser man att all typ av distraktion ger minnesbilden mindre känslomässig laddning. Hornsveld lyfter även fram inklusionen av minnen kring traumat i behandlingen som en verksam mekanism och en av de stora skillnaderna mellan EMDR och KBT. Hellen Hornsveld är klinisk psykolog med egen verksamhet. Hon forskar vid Department of Clinical and Health Psychology Utrecht University, Netherlands och EMDR Europe Trainer.

Josefine Mellqvist




S U S A N N A V E S T b E R g

All glömska är inte demensSusanna Vestberg är disputerad psykolog och före-läser i Umeå utifrån sin avhandling som behandlar subjektiv minnesstörning och dess förhållande till kognitiv dysfunktion, ångest och depression, person-lighet, kön och stress. Vestberg beskriver bakgrunden till sin forskning på följande sätt: – I mitt arbete som psykolog på en minnesmot-tagning mötte jag ganska många relativt unga patien-ter som sökte för ganska lindriga nedsättningar, men var oroliga över att de höll på att utveckla demens.

Vestberg lät de patienter som hade en subjektiv minnesförsämring och var under 70 år delta i

hennes studie. De fick göra en rad neuropsykologiska test och svara på självskattningsformulär gällande personlighet, ångest, depression och stress samt lämna salivprov för att mäta kortisolhalter. Av deltagarna i Vestbergs studie hade 30 stycken en objektiv minnesnedsättning (OMI) vilket innebar ett resultat på episodminnestesten som låg 1,5 sd under det förväntade. 27 deltagare hade en subjektiv minnesned-sättning (SMI) men inte ett signifikant sänkt resultat på episodminnestesten. Ungefär 2/3 av deltagarna var kvinnor, ett mönster som enligt Vestberg kan ses i fler studier. Den studerade patientgruppen hade höga nivåer av självskattad ångest och depression samt höga skattningar på personlighetskategorierna känslomässig instabilitet, utåtriktning och vänlighet jämfört med normgruppen, skillnader som huvudsakligen kvinnorna i studien stod för. Det fanns inga enskilda signifikanta skillnader gällande skattningsskalorna mellan OMI- och SMI-grupperna. När de delades upp utifrån kön framkom dock interaktioner mellan minnesförmåga och känslo-mässig instabilitet respektive depression.

Signifikanta skillnaderUngefär hälften av deltagarna i studien beskrev att de hade stress i privata relationer. I sin studie såg Vestberg också att kvinnorna skattade signifikant högre på grad av stressymptom men ingen skillnad fanns utifrån om det var en objektiv eller subjektiv minnesnedsättning gällande skattad stress. Vestberg såg också en signifikant skillnad bland sjukskrivningarna där 75 % av kvinnorna i studien var sjukskrivna jämfört med 25 % av männen. – Denna skillnad går i linje med vad Sveriges kom-muner och landsting, SKL, beskrev i en rapport från

2009 om skillnader i sjukskrivningar mellan könen, berättade Vestberg. SKL såg skillnader i journalanteck-ningar, bland annat att kvinnornas familjerelationer beskrevs i större utsträckning än männens och att männen fick dyrare interventioner än kvinnorna.

Könsstereotypa föreställningarVestberg beskriver att SKL:s rapport hade hypotesen att dessa skillnader kunde härledas till att vi fortfarande har en bild av mannen som familjeförsörjare vilket påverkar anamnesupptagningen och sjukskrivningstalen. Vestberg tar utifrån SKL:s rapport upp en metod som syftar till att ge ett konkret stöd för att vidga den anamnestiska intervjun och komma ifrån könsstereotypa föreställning-ar. Vestberg såg vid uppföljningen efter ett år ingen skillnad på resultaten gällande visuospatial förmåga, verbalt flöde och episodiskt minne för SMI-gruppen och OMI-gruppen låg fortfarande lite under normen för episodiskt minne. Båda grupperna hade dock fortfarande högt skattad ångest och depression, även om en viss förbättring skett. Ingen av patienterna i Vestbergs studie hade fått en demensdiagnos efter ett år. Vestberg beskriver att en metaanalys över forskningsläget kring MCI (lindrig kognitiv störning) och demensutveckling har hittat att mellan 34-39 % av patienterna med MCI utvecklar Alzheimers sjukdom eller annan demenssjuk-dom, där andelen som progredierar från MCI till demens tycks vara störst de först åren. – Det är viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som kan ge en likartad bild. Det ska vi ta hänsyn till vid bedömning och utredning av patienter som söker för upplevd minnesförsämring, menar Vestberg.

Anna Bäckström




A N D R E A S o L S S o N

Emotionell inlärning i sociala situationerAndreas är lektor vid Institutionen för klinisk neuro-vetenskap på Karolinska Institutet, där han är fors-kargruppsledare för emotionslabbet. Forskargruppen har som mål att förstå sig på och beskriva modeller för hur emotionell inlärning och emotionella minnen skapas i sociala situationer. De arbetar med att iden-tifiera mekanismer som ligger till grund för aversiv inlärning och aversiva minnen. De vill kartlägga hur vi lär oss om andra, av andra och i interaktion med varandra.

Hittills har forskningen inom detta område varit blygsam. Det finns en stor kunskapsbas om

biologiska mekanismer bakom inlärning av rädsla och andra aversioner och en annan stor kunskapsbas om social kognition. Andreas forskargrupp har som mål att knyta samman dessa forskningsområden.

Rädsla för faktisk fara starkastRädsloinlärningens mekanismer är väl beforskade, vilket har att göra dels med att det är lättare att inducera aversiva än positiva känslor i en labbsituation och dels med att denna primitiva form av inlärning kan studeras hos de flesta arter, inklusive vår egen. I dessa inlärnings-studier har man använt sig av klassisk betingning, som

innebär att ett neutralt stimulus (som inte är skräm-mande i sig) associeras med ett obehagligt stimulus, t ex en elektrisk stöt (som är obehagligt i sig) genom att dessa presenteras nära i tid. Genom denna tidsmässiga sammankoppling kommer vi också att uppleva det neutrala (nu kallat det betingade) stimuluset som obehagligt. I labbet kan denna rädsloinlärning mätas på olika sätt såsom beteende (t.ex. skrattningar och ögon-blinkningar) eller biologiska responser (t.ex. svettrespon-ser eller funktionell magnetröntgen [fMRI]). Det har visat sig att det är lättare att utveckla rädsla för vissa typer av stimuli. Dessa stimuli kallas rädslorele-vanta genom att de kan utgöra faktiska hot för vår överlevnad. Hit hör t.ex. spindlar och ormar.




Rädsla och empatiAndreas Olsson har också visat att det kan räcka med att observera en annan person (inlärningsmodell) som får elektriska stötar kopplade till presentationen av vissa bilder för att man själv ska reagera med rädsloresponser till dessa bilder vid ett senare tillfälle. I en tidigare studie visade Andreas och hans kollegor att denna form av social rädsloinlärning uppvisade många likheter med direkt, klassisk betingning. Exempelvis så aktiveras amygdala – en del av hjärnan som är nödvändig för rädslobetingning – i båda fallen. Utöver denna likhet utmärker sig den observationella inlärningen genom att denna även involverar andra delar av hjärnan som sedan tidigare är kända för att de spelar en avgörande roll i empatiska responser och tolkningar av andras upplevel-ser (främre insula, främre cingulum och mediala prefron-tala kortex). För att undersöka om empatisk förmåga verkligen påverkade hur väl man lär sig genom observation så konstruerade Andreas och hans medarbetare ett experi-ment i vilket forskningsdeltagare som instruerats att föreställa sig vad inlärningsmodellen upplevde när den fick stötar uppvisade en starkare rädsloinlärning. I sin pågående forskning studerar Andreas vad som händer i hjärnan när andra, istället för att överföra rädslor, underlättar minskningen (utsläckningen) av redan befintliga rädslor, s.k. observationell utsläckning. Den sociala kognitionsforskningen har visat att de intentioner vi tillskriver andra människor har stor betydelse för den emotionella inlärningen. Forsknings-deltagare har t.ex. visat sig vara villiga att ge starkare stötar till experimentledare som de instruerats att tro tidigare kontrollerat de stötar som deltagarna själva fått i en experimentsituation.

Social tillhörighet påverkarEmotionell inlärning är också viktig i gruppsamman-

hang och har en central roll i mänskliga konflikter. Andreas Olsson har tidigare prövat rädsloinlärningspara-digm i ett sammanhang av social grupptillhörighet där han studerat huruvida vi lättare kopplar människor med en annan etnicitet (s.k. utgrupp) än vår egen (s.k. ingrupp) till en svag elektrisk stöt. Deltagarna i studien bestod av svarta och vita amerikaner som fick se bilder av både svarta och vita ansikten samtidigt som de fick, eller inte fick, en elstöt. Rädsloresponser uppmättes genom att registrera svettutsöndring i fingertopparna. En ökad svettutsöndring är kopplad till en ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet, vilket visar på ett stresspåslag i kroppen. Efter ett tag presenterades bilderna helt utan elstötar. Det visade sig då att deltagarna snart slutade att uppvisa fysiologiska rädsloresponser när de såg ansikten som tillhörde den egna etniska ingruppen, men att rädsloreaktionen fanns kvar för ansikten från utgruppen. En nyligen utförd studie i Sverige visar samma responsmönster hos svenska deltagare. Mer uppmunt-rande var det att de studiedeltagare som umgicks med människor från andra etniska grupper, visade svagare rädsloresponser när de presenterades för ansikten från utgruppen.

Liselotte Maurex

Tips för dig som vill läsa mer:Olsson , Nearing, Phelps, Social Cognitive Affective Neuroscience, 2007.Olsson, Ebert, Banaji, & Phelps, Science, 2005Olsson, A. (2011). The Impact of Social Cognition on Emotional Learning From and About Others: A Neuro-biological Perspective. In T. Schachtman & S. Reillys’ Associative Learning and Conditioning: Human and Animal Applications. Oxford University Presswww.emotionlab.se




Via London, Lund och 3xUSA till KISom ung filosofistudent i hemstaden Lund var Andreas olsson mycket intresserad av med-vetandet och han ville försöka svara på alla de frågor som ställdes inom vetenskapsfilosofin. Ung och radikal som han var, så var han övertygad om att allt mänskligt beteende kunde reduceras ner till sina biologiska byggstenar (en syn som han modifierat under åren som gått) och han blev nyfiken på att läsa både biologi och psykologi. Andreas ville också plugga utomlands, så han skickade efter broschyrer från olika universitet och fastnade för Univer-sity College London där han fortsatte sina studier. Där kom Andreas i kontakt med inlär-ningspsykologin och psykologisk forskning och började få svar på en del av sina frågor.

Andreas åkte sen tillbaka till Lund där han började på psykologprogrammet, men insåg efter några år att

han var mer intresserad av forskning än av klinik. Han hoppade av programmet och läste in C- och D-kurserna i psykologi och skrev då också två uppsatser tillsammans med George Stenberg där ERP (event related potentials) användes. Det gav Andreas verktyg att svara på frågor om hur beteende och hjärna hänger ihop.

berkeley nästaNästa steg var ett år som utbytesstudent på forskarut-bildningen i biologisk psykologi vid University of California Berkeley. Andreas ville vara där den forskning som beskrevs i introduktionsböckerna i psykologi bedrevs och tog därför kontakt med Joseph LeDoux och berättade om sitt intresse för inlärning och emotioner. LeDoux arbetade endast med råttförsök och tipsade därför Andreas om att ta kontakt med en kollega, Elizabeth Phelps, vilket visade sig vara en lyckträff. Andreas sökte och fick en doktorandtjänst hos Phelps på New York University där han kom nära både evolutions-psykologiska resonemang och kopplingen till hjärnan, det som Andreas tänkte låg nära människans natur. Andreas hade turen att träffa många andra forskare som låg i framkanten av sina fält och Andreas blev allt mer intresserad av emotionell inlärning och emotionella minnen inklusive rädslominnen, hjärnavbildning och psykofysiologi.

Förklara komplexa beteendenElizabeth Phelps var en ung och öppen forskare som gav Andreas stor frihet i att utforska sina idéer. Under doktorandperioden hade Andreas förmånen att också kunna följa många seminarier inom det socialpsykolo-giska området med John Bargh, Yaacov Trope och Jim Uleman. Andreas blev inspirerad och ville knyta samman inlärningspsykologisk och socialpsykologisk forskning. Mot slutet av doktorandperioden slog det Andreas att de enkla inlärningsmodellerna – tillsammans med den växande kunskapen inom social kognition – borde kunna användas för att förklara även mer komplexa beteenden i sociala situationer; hur vi lär oss om och av varandra.

Via Columbia till KIEfter doktorandperioden sökte Andreas upp Kevin Ochsner som utvecklat ett nytt forskningsfält kallat Social Cognitive Neuroscience. Andreas fick en postdoc på Columbia University där han hade tillfälle att gå vidare med sina idéer om hur vi människor lär oss om och av varandra. Andreas har fortsatt sin forskning om hur emotionell inlärning fungerar i sociala situationer vid Karolinska Institutet där han nu är forskningsledare för Emotions-labbet. Andreas forskningsgrupp undersöker bl.a. vilka aspekter hos de vi lär oss om eller av spelar roll vid inlärning, empatins betydelse och hur pass likt det är att bli rädd av egna erfarenheter jämfört med av att obser-vera någon annan utsättas. Målet är att skapa en förstå-else av hur social-emotionell inlärning fungerar både på beteendenivån och i hjärnan.

Lära av och om till vardagsAndreas handleder idag sex doktorander, varav han är huvudhandledare för tre. I labbet finns också ett antal forskningsassistenter och en postdoc är på gång. Andreas har mycket roligt tillsammans med sin forskargrupp som består av människor med olika bakgrunder och kunska-per som tillsammans ger upphov till en bredd i samarbe-tet. Så även i labbet är det så att man lär sig av, och säkert också om, varandra.

Liselotte Maurex




To N N y A N D E R S E N

DSM 5 för kortare tid mellan uppdateringarTonny Andersen, överläkare på Psykiatriska kliniken, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, presenterade vilka förändringar som kommer göras i den nya ver-sionen av DSM samt vad man vill åstadkomma genom den nya versionen. Förslagen till DSM 5 har ändrats flera gånger och det slutliga resultatet kommer att publiceras den 13 maj 2013.

Den nya versionen kommer att heta DSM 5 istället för DSM V, eftersom man vill att det ska gå

kortare tid mellan uppdateringarna i framtiden. Det ska gå att göra små förändringar fortlöpande och man kan då namnge dem DSM 5.1, 5.2 o.s.v. Det beror också på att det kommer ta lång tid innan DSM 6 ges ut.

Diagnoslista istället för AxelAxel I- och II-systemet (där Axel I innehåller störningar man kan drabbas av och Axel II vad man redan har med sig från början) har tagits bort i den nya versionen av DSM, eftersom detta system har för låg validitet. Nu har man endast en diagnoslista, vilken innehåller följande diagnoser:

» Neurodevelopmental disorders » Schizofrenia spectrum and other psychotic disorders » Bipolar and related disorders » Depressive disorders » Anxiety disorders » Obsessive-compulsive and related disorders » Trauma and stressor related disorders » Dissociative disorders » Somatic symptom disorders » Feeding and eating disorders » Elimination disorders » Sleep-wake disorders » Sexual dysfunctions » Gender dysphoria » Disruptive, impulse control and conduct disorders » Substance use and addictive disorders » Neurocognitive disorders » Personality disorders » Paraphilic disorders » Other disorders

Dessa kapitel är organiserade i ett utvecklingsmässigt livsspannsperspektiv, där de störningar som diagnostise-ras redan i barndomen kommer först och följs av diagnostiseringsområden som vanligtvis diagnostiseras i vuxenlivet. Inom varje kategori är de individuella

störningarna arrangerade på liknande sätt, så att de som diagnostiseras i barndomen listas först.

Varför diagnostisera?Vi diagnostiserar för att kategorisera (vad som är normalt/onormalt), klassificera (vilken slags abnormali-tet?) samt för att kommunicera med varandra på ett vettigt sätt inom och mellan olika yrkesgrupper. Vi vill utforska orsak-verkan-samband och diagnoser är ett verktyg för detta.

Krav för ett diagnostiskt systemEtt krav för ett diagnostiskt system är att det har reliabilitet: klara och väldefinierade beskrivningar av kategorier och tillstånd. Tanken om reliabilitet ligger nära den naturvetenskapliga (medicinska) modellen, där man anser att psykiatriska störningar är kategoriska (sjuk/inte sjuk), klassificerbara (detta - men inte det) och baserade på enkla, linjära orsak-verkan-samband. Ett annat krav är att det har validitet (är giltigt; betyder något riktigt och sant). Att det har prediktiv validitet är av stor betydelse, eftersom det innebär att om man exempelvis vet att någon lider av depression ger det en indikation på vilka behandlingar som kan ha effekt och man får en prognostisk vägledning.

offrade validitet för reliabilitetEtt problem här är dock att många (eventuellt de flesta) psykiatriska störningarna är gradvisa, dimensionella och orsakade av multifaktoriella, komplexa mekanismer. Mycket sällan är det linjära, enkla samband. En kritik mot DSM IV är att man entydigt satsade på reliabilitet – att sjukdomar var naturgivna och skilda från varandra. Man offrade mycket validitet för att nå reliabilitet. En utgångspunkt för DSM 5 är att hitta en bättre balans mellan validitet och reliabilitet och nå ett mer dimensio-nellt tänkande. I nya DSM läggs mer tonvikt på dimen-sioner framför att bara definiera diagnoserna kategoriskt. Om man genom den dimensionella betoningen ökat validiteten kommer att visa sig under åren som kommer när DSM 5 börjar användas.




olika sättHur har man då gjort för att lyfta fram det dimensio-nella? Man har gått tillväga på olika sätt för olika sjukdomar:

Ett exempel: Neurodevelopmental disorders I ”Autism spektrum disorder” har flera diagnoser sammanförts till en bredare. Den inkluderar både autism, Aspergers syndrom, Childhood disintegrative disorder och Pervasive developmental disorder NOS. Man har sammanfört dessa diagnoser eftersom det i DSM IV var svårt att särskilja dem, vilket gjorde att detta system hade låg validitet. Autismdiagnoskriterierna skiljer sig inte mycket från DSM IV; avvikelser ska finnas inom alla fyra områdena: 1. Social kommunikation/interaktion. 2. Begränsade, repetitiva beteendemönster, intressen eller aktiviteter. 3. Symptomen ska ha funnits sedan tidig barndom. 4. Symptomen ska begränsa det vardagliga fungerandet.

Man har också lagt till en dimensionell aspekt, vilken består av tre dimensioner: 1. ”Behöver visst stöd”. 2. ”Behöver påtagligt stöd”. 3. ”Behöver omfattande stöd”. Detta ska bedömas både för diagnoskriterierna ”social kommunikation” och ”begränsade intressen och repeti-tiva beteenden”. Man har gjort beskrivningar av exakt vad dessa innebär för att underlätta diagnostiseringen. Här ställer man alltså först diagnosen och därefter lägger man till den dimensionella aspekten: hur stor är stör-ningen? Man får alltså in dimensionaliteten genom en svårighetsgradvariant.

Ett exempel: SchizofreniVid schizofreni har inga större förändringar gjorts i diagnoskriterierna, men man har tagit bort subtyperna (kataton, paranoid o.s.v.), eftersom symptombilden ofta ändras från en subtyp till en annan. För att ge diagnosen en dimensionell aspekt har man lagt till olika symptom-områden: hallucinationer, vanföreställningar, desorgani-serat tal, onormalt motoriskt beteende, negativa symp-tom, kognitiv försämring, depression och mani. Inom varje symptomområde ska man skatta patienten i en fyrgradig skala: 4 = allvarliga. 3 = måttliga. 2 = milda. 1 = mycket milda. 0 = de finns inte. Man ställer alltså först diagnosen och lägger sedan till en dimensionell kompo-nent genom en symptomprofil med de viktigaste symptomområdena. Det är inte säkert att dessa är fast för alltid utan de kan förändras.

Caroline Frick




Vad har varit positivt med årets Riksstämma?Ann Ann Wirsén Meurling, förläggare från Studentlitteratur och flitig besökare på Neuropsykologernas Riksstämmor:– Det är över huvud taget roligt att det är så mycket folk här. Det som är extra roligt för mig som varit med ett tag är att det är så många gamla bekanta här, men det är också spännande med många nya intresserade som sörjer för återväxten. Dessutom är det roligt att höra på lite yngre forskare och se hur utvecklingen går framåt inom olika områden.

Åsa Munkhammar (till höger på bilden) är från Stock-holm och Sara Udd (till vänster) kommer från Växjö. Båda besöker SNPFs Riksstämma för andra gången.

Åsa– Det var bra med den här blandningen mellan olika seminarier. Man kunde välja något som var forskningsin-riktat samtidigt som det också fanns något som var lite mer konkret i vardagen. Och jag åker absolut härifrån med känslan av att jag kan plocka med mig något som jag har användning av i min kliniska vardag.

Sara– Det håller jag verkligen med om! Det är skönt att ha den här blandningen av att kunna ha något konkret att ta med sig samtidigt som det är skönt att kunna fördjupa sig lite mer teoretiskt. Man tar sig inte alltid tid att fördjupa sig, men här får man hjälp så att man kan bredda sig mer än vad man kanske annars hade gjort. Allt är ju inte applicerbart i den egna vardagen, men är ju ändå intres-sant.

Anna & Eva– Att man får små inblickar i ny aktuell kunskap, det är ett effektivt sätt att få till sig pinfärsk forskning, tyckte Anna Eklund och Eva Sahlin

Anna– Intressanta föreläsningar avlöste varandra där, tyckte Anna Bäckström. Varje föreläsning gav en liten pusselbit till förståelsen av ”det föränderliga minnet”. Välbehövliga pauser boostade konsolideringen med gott kaffe och intressanta och trevliga samtal med andra deltagare. Stämmans middag gav en inblick i neuropsykologins historia i Sverige där både talare och bordskamrater glatt delade med sig av sina erfarenheter.


Riksstämman 2013 blir 21-22 november i göteborg,

med fokus på ADhD och autism.

Stora psykologpriset 2012 – till Sveriges Neuropsykologers Förenings första ordförande En av den svenska neuropsykologins nestorer, Aniko bartfai, har tilldelats det stora psykolog-priset för 2012. Stora Psykologpriset delas sedan år 2009 ut av Pearson Assessment i sam-arbete med Sveriges Psykologförbund. Syftet är att lyfta fram psykologer som i sitt arbete bidrar till att förbättra människors livskvalitet och tillvarata mänskliga resurser. Tanken är att priset inte bara ska uppmuntra psykologer till att uppmärksamma kollegors, såväl som egna arbetsprestationer, utan även öka allmänhetens kunskap om vad psykologer gör.

Aniko mottog priset på 100 000 kronor samt en glasskulptur av socialminister Göran Hägglund.

– Jag sätter gärna av arbetstid för att belysa det viktiga arbete som görs av psykologer,”arbetslivets schweiziska armékniv”, kommenterade ministern. Göran Hägglund berättade en historia om en något självgod kommunalpolitiker som när han satte sig i en taxi och fick frågan om vart han ville åka, svarade ”Kör mig varsomhelst, jag behövs överallt”. Ungefär så menade socialministern att det också är för oss psykolo-ger. Så här motiverade juryn sitt val:

”Med sitt pionjärarbete och långa engagemang för att etablera neuropsykologin i Sverige har Aniko Bartfai bidragit till att vi i dag bättre förstår hjärnans funktioner och dysfunktioner. Hennes banbrytande behandlingsmeto-

der har hjälpt människor som drabbats av hjärnskador eller stroke till ett bättre liv. Genom sin gärning har hon fört in neuropsykologin i den akademiska undervisningen och byggt broar mellan olika yrkesgrupper i vården”.

Post doc på UCLAAniko började sin neuropsykologbana hos Daisy Schalling nere i källaren på Karolinska sjukhuset under en tid när biologisk psykologi ansågs som lite suspekt. Arbetet ledde till att Aniko i början av 1980-talet disputerade med avhandlingen ”Psychophysiological and neuropsychological studies in schizophrenic patients”. Aniko fick sedan en post doc på neuropsykologienheten på UCLA i Kalifornien. Där bjöds en intensiv seminarie-verksamhet med föreläsningar av berömda forskare inom neurovetenskapen, likväl som ett samarbete över yrkesgränserna. Under den här tiden fick Aniko även


möjligheten att upptäcka moderna testmetoder som de uppdaterade Wechslerskalorna. Hemma i Sverige hade hon bara haft tillgång till centrala värnpliktbyråns test från 1949.

Föreningens första ordförandeVäl hemma i Karolinskas källare igen började Aniko anordna seminarier i neuropsykologi tillsammans med kollegorna Birgitta Stegmann och Håkan Nyman. Det kom mer och mer folk till seminarierna och ett ökat intresse för neuropsykologi blev tydligt. Under denna tid var Aniko också med och arrangerade nordiska konfe-renser i neuropsykologi. De tre neuropsykologkollegorna på KS började översätta och normera WAIS-R och WAIS-R NI och under samma tid togs fler testinstru-ment fram, även av andra psykologer. Seminarieverksam-heten växte och Sveriges Neuropsykologers förening grundades i slutet av 1980-talet med Aniko som fören-ingens första ordförande. Vid det konstituerande mötet fanns 38 personer närvarande och inom ett par år bestod föreningen av flera hundra medlemmar. Aniko säger att det har varit en lång resa från Karolinskas källare fram till att det idag finns neuropsykologer överallt. Samtidigt kan vi nog tacka Aniko för att vi kommit så pass långt under dessa 30 år.

10-poängarenPå 1990-talet inledde Aniko sin bana som lärare på Stockholms Universitet, där hon började organisera kurser i neuropsykologi tillsammans med kollegan Anne-Charlotte Smedler. Många av oss som kallar oss neuro-psykologer idag har en gång gått ”10-poängaren” för Aniko. Flera av oss har även haft förmånen att få gå en 5-poängskurs i neuropsykologisk teori och diagnostik för legenden Muriel Lezak, efter att Aniko bjudit in henne att hålla denna kurs på SU. Aniko bjöd även in en annan förgrundsgestalt inom neuropsykologin, Edith Kaplan, som föreläste för svenska neuropsykologer om den processinriktade utredningmetodiken. Aniko och Anne-Charlotte Smedler anordnade också den första och hittills enda sammanhållna specialistutbildningen i neuropsykologi på SU.

Kunde ta platsParallellt arbetade Aniko även kliniskt där neuropsykolo-gisk behandling började komma alltmer på kartan. Aniko säger att neuropsykologin gav psykologer en möjlighet att ta plats inom kliniken på ett sätt som inte riktigt varit möjligt tidigare. Förebilder var George Prigatano, Barbara Wilson, Yehuda Ben-Yishay och Anne Lise Christensen, vilka alla stod för en humanistisk helhetssyn och förespråkade en holistisk behandlingsmo-dell. Anikos fascination över hur hjärnan fungerar och vad som kan ske när hjärnan inte fungerar gav henne ett starkt engagemang och intresse för sina patienter. Vad hon främst ville bidra med var att ge sina patienter en ny självkänsla och en upplevelse av att även det förändrade livet efter hjärnskadan var ett gott liv.

Patienterna hjälpte varandraÅr 1997 erhöll Aniko stimulansbidrag för att utveckla en diagnostik- och behandlingsenhet för s.k. lätta hjärnska-

dor vid Danderyds sjukhus. Verksamheten bedrevs av ett interdisciplinärt team i grupper om 5-6 patienter, där psykologen arbetade tätt tillsammans med arbetstera-peut. Rehabiliteringen syftade till att vara pedagogisk, såväl som terapeutisk. Patienterna följde ett strukturerat schema med olika ämnen som gicks igenom. Det var mycket träning och hemuppgifter. Patienterna hjälpte också varandra med tips och stöd för att hantera den förändrade livssituationen och vardagen. Vid en utvärde-ring visade det sig att patienternas livskvalitet, psykiska välmående och förmåga till självkontroll förbättrats och att graden av depression minskat.

Teknik gav säkerhetAniko var också med i ett projekt för att bygga upp och utvärdera en it-baserad träningslägenhet för människor med kognitiva svårigheter för att studera hur modern teknologi kan vara till stöd vid kognitiva störningar. Projektet bedrevs i samarbete med arbetsterapeut Ingalill Boman, som senare disputerade på arbetet. De patienter som fick träna i lägenheten valde själva vilka problem de ville ha hjälp med, vilket ofta handlade om att få påminnelser om sådant som måste göras. Samtliga lärde sig att använda ny teknik, oavsett tidigare erfarenhet, och behovet av påminnelser minskade. Patienterna blev säkrare och hanterade sin vardag bättre. Lägenheten är alltjämt i bruk för att under en veckas tid utvärdera nyttan av tekniska lösningar innan patienter skrivs hem. Senare provades ny teknik i en annan lägenhet i Stock-holm där patienter fick träna 4-6 månader. Därefter har teamet provat ut en datorstyrd påminnelseutrustning som kunde implementeras i patientens hem. Aniko berättar att hon genom hela sin yrkesbanan arbetat på att integrera forskning och klinik. – Den neuropsykologiska teorin har utgjort en stabil kunskapsbas att bygga kliniskt arbete på. Aniko lyfter också fram nyttan av att jobba i team. – Tack alla som jag samarbetat med under åren! Nu ska hon använda prissumman till att unna sig själv och familjen med barn och barnbarn en härlig resa.

Liselotte Maurex

Se presentation och intervju: http://www.storapsykolog-priset.se/se/stora-psykologpriset/Om-priset1/2012/Prisutdelning-2012/

AV h A N D L I N g A R ö S T R A

K A R o L I N S K A I N S T I T U T E T

Malin TistadNeeds for, use of and satisfaction with health care services in the course of the fi rst year after stroke: the perspective of people with stroke.http://publications.ki.se/jspui/bitstream/10616/41085/1/Thesis_Malin_Tistad.pdf

Ira JeglinskyFamily-centredness in services and rehabilitation planning for children and youth with cerebral palsy in Finlandhttp://publications.ki.se/jspui/bitstream/10616/41129/1/Thesis_Ira_Jeglinsky.pdf

Katherine KasimanThe genetic and molecular markers of ischemic stroke : risk, prognosis, and treatment.http://publications.ki.se/jspui/bitstream/10616/41202/6/Thesis_Katherine_Kasiman.pdf

S To C K h o L M S U N I V E R S I T E T

Lundequist, AikoLongitudinal studies of executive and cognitive development after preterm birthhttp://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:545880

U P P S A L A U N I V E R S I T E T

Vanda FariaMind really does matter: The Neurobiology of Placebo-induced Anxiety Relief in Social Anxiety Disorderhttp://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:556663

Thomas ÅgrenErasing Fear: Effect of Disrupting Fear Memory Reconsolida-tion on Central and Peripheral Nervous System Activityhttp://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:548772

P Å g Å N g I V Ä S T R A

23 januari kl 17.00Årsmöte SNPF Västra, Plats:BNK

25 februari kl 13-16Christine Johansson kommer och föreläser om WAIS-IV. Mer info kommer senare.

P Å g Å N g I N o R R A

11 januari kl 13-14Årsmöte.

From THE DEPARTMENT OF NEUROBIOLOGY, CARE SCIENCES AND SOCIETY Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden

Needs for, use of and satisfaction with health care services in the course of the first year after stroke

-the perspective of people with stroke

Malin Tistad

Stockholm 2012

Mind really does matter: The Neurobiology of Placebo-induced

ACTAUNIVERSITATISUPSALIENSISUPPSALA2012

Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertationsfrom the Faculty of Social Sciences 82

Mind really does matterThe Neurobiology of Placebo-induced AnxietyRelief in Social Anxiety Disorder

VANDA FARIA

ISSN 1652-9030ISBN 978-91-554-8478-1urn:nbn:se:uu:diva-181548

Longitudinal studies of executive and cognitive development after preterm birth

Aiko Lundequist

ACTAUNIVERSITATISUPSALIENSISUPPSALA2012

Digital Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertationsfrom the Faculty of Social Sciences 81

Erasing FearEffect of Disrupting Fear MemoryReconsolidation on Central and PeripheralNervous System Activity

THOMAS ÅGREN

ISSN 1652-9030ISBN 978-91-554-8455-2urn:nbn:se:uu:diva-180202

DEPARTMENT OF WOMEN´S AND CHILDREN´S HEALTHKarolinska Institutet, Stockholm, Sweden

FAMILY-CENTREDNESS IN SERVICES AND REHABILITATION PLANNING FOR CHILDREN AND YOUTH WITH CEREBRAL PALSY IN FINLAND

Ira Jeglinsky

Stockholm 2012

K A L E N D A R I E T


Kreativitet och psykisk sjukdom

Nobelpris för

Stamceller och receptorer

Specialist kurs i klinisk neuropsykologi ges igen 20132013 startar en ny omgång av kursen Klinisk neuropsykologi: Teori och metodik, 15 hp, vid Psykologiska institutionen på Stockholms Universitet. Sista ansökningsdag är 30 november 2012. Läs mer på http://www.psycho-logy.su.se/utbildning/alla-utbild-ningar/specialistkurser/klinisk-neuropsykologi/klinisk-neuropsy-kologi-teori-och-metodik-15-hp-1.31456

Myten om det galna geniet är kanske ingen myt? En stor svensk registerstudie av runt 1,2 miljoner patienter från psykiatrin och deras släktingar, visar på ett starkt samband mellan schizofreni och fr.a. författarskap. Den vanligast förekommande psykiatriska diagnosen bland de med konstnär-liga och vetenskapliga yrken var bipolär sjukdom. Även patienternas släktingar hade jämförelsevis oftare kreativa arbeten. Samma forskargrupp vid Karolinska Institutet har tidigare visat på en överrepresentation av konstnärer och forskare i familjer

där det finns medlemmar med bipolär sjukdom eller schizofreni. Simon Kyaga, Mikael Landén, Marcus Boman, Christina M. Hultman & Paul Lichtenstein: Mental illness, suicide and creativity: 40-Year prospective total population study. Journal of Psychiatric Research, publicerad online 9 Oktober 2012.Länk till abstract: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23063328?dopt=AbstractPlusLänk till abstract för tidigare artikel: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21653945

Liselotte Maurex

Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin år 2012 går till John B. Gurdon och Shinya Yamanaka, för upptäckten att mogna färdigspecialiserade celler kan omprogramme-ras till omogna stamceller. Denna upptäckt innebär exempelvis att celler från sjuka patienter kan omprogrammeras och studeras för att se hur de skiljer sig från friska människors celler. Det blir ett verktyg som kan öka kunskapen om olika sjukdo-mar och också ge nya möjligheter att utveckla behand-lingsmetoder.

På sikt kanske det leder till att neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom kan behandlas mer effektivt. Nobelpriset i kemi år 2012 går till Robert J. Lefko-witz och Brian K. Kobilka för kartläggningen av s.k. G-proteinkopplade receptorer. Hit hör receptorer för adrenalin, dopamin och serotonin och hälften av alla läkemedel, t.ex. psykofarmaka och betablockerare, antas verka via dessa mottagare.

Shinya Yamanaka John B. Gurdon


NR 4, 2012, ÅRG 24 - snpf.se · PDF fileSvensk Neuropsykologi bjuder här på...

Documents

Transcript of NR 4, 2012, ÅRG 24 - snpf.se · PDF fileSvensk Neuropsykologi bjuder här på...