NR 174 • OKTOBER 2020

Kerstin Vejdemo: Ordförande har ordet 3 Debatt: Solnedgång över Arktis 4

Megner & Stegman: Världens högsta moln bjuder på 6 mysterier och hjälper oss förstå atmosfärens övre delar

Magnus Hieronymis: Havsnivåprojektioner för Sverige 10 SMS: SMS nya hemsida - www.svemet.org 14

Tomas Mårtensson: Framtiden, snön och skidåkningen 15

Erland Källén: Bo Döös - en internationell meteorologisk 20ledargestalt

Svante Bodin: Säsongsprognos vintern 2020/21 23

Notiser 25

Kommande SMS-möten 28

Ansvarig utgivare: Svante BodinPolarfront ges ut av Svenska Meteorologiska Sällskapet

Redaktion Svante Bodin Andreas Grantinger Nils Gustafsson Erland Källén

E-post Polarfrontsredaktionenpolarfront@svemet.org Prenumeration & medlemskap privat 150 kr/år (webbtidning) 250 kr/år (papperstidning)Ständig medlem, engångsavgift 2 års medlemskap (min 300 kr) plus 3750 kr

Institutionellt medlemskap 400 kr (papperstidning)

Aktivt medlemskap + registrering på hemsi-dan ger tillgång till tidigare utgåvor av Polarfront, samt till Svenska Meteorologiska Sällskapets Forum för inlägg kring meteorologi. Svenska Meteorologiska Sällskapet (SMS) Plusgiro: 60 20 35-8Organisationsnummer: 825003-6798Kassör & medlemsregister: Mattias Larsson, kassor@svemet.orgStyrelsen: info@svemet.orgPostadress: SMS c/o SMHI 601 76 Norrköpingwww.svemet.org Organisationsnummer: 825003-6798

Manusstopp nästa nummer 18 december 2020Bidrag som skickas in till Polarfront bör vara i formatet MS Word (.docx) med separatabildfiler med god upplösning och bildtexter. Mar-kera dock var bilderna bör föras in i texten.Referenser placeras sist i artikeln, ej i fotnoter.

Nattlysande moln ovanför rester av dagens cumulusmoln över Vätterns lugna vatten. 2020-07-27 21:44 UTC. Fotograf: Andreas Grantinger. Läs mer om nattlysande moln i Linda Megner och Jacek Stegmans artikel på sidan 6.

Framsidan: Ishavsisen i Arktis blev det minsta mängden sedan mätningarna börjat (blå linje), förutom re-kordminimaåret 2012 (röd streckad linje). Juli fick dock den minsta isutbredningen sedan satellitmätningarna började. Fritt från National Snow and Ice Data Center, www.nsidc.org.

Skicka in dina väderbilder till Polarfront! Vi tycker det är roligt att kunna publicera intressanta och inspirerande bilder.

3

Polarfront 174

SMS ORDFÖRANDE HAR ORDET

Årets ord är väl Corona/covid-19 för denna smitta ställer till livet för oss alla. Sedan årsmötet i februari har SMS fått ställa in alla medlemsmöten. Vi kommer att göra fler webbaserade möten, men hoppas ändå att kunna ha en del fysiskt tillgängliga möten.

Hydrologiexkursionen och Flygvädermötet där vi skulle samverka med SMHI får vänta till våren 2021, där vi redan har några trevliga möten på lut.

När vi annonserade väl sent om Kryosfärsmötet den 22 september via Zoom fick vi för få anmälda. Nå, vi gör ett nytt försök den 14 oktober då några av världens främsta forskare experter guidar oss in i klimatets och kryosfärens hemligheter. Detta blir ett coronasäkrat möte via Zoom utan deltagarbegränsning uppåt (dock minst 25 personer!) och öppet för även icke-medlem-mar.

Även novembermötet blir via webben. När nu fly-gandet och resandet totalt gått ner – har luftkvalitén förbättrats och på vilket sätt?

Kan vi genomföra ett trevligt julmöte fysiskt? Hur ”vädret” egentligen är på Mars och Venus, är ett perfekt ämne att behandla vid Stockholms gamla Observato-rium.

Så kära SMS-vänner: Vi vill verkligen bjuda er på meteorologiska godbitar!

Årets finaste godbit är kanske vår nya, mycket mod-ernare hemsida! Det är Björn Claremar i styrelsen, som med lite hjälp av tankar från oss andra, byggt den. Vi har som förut en del material som endast är tillgängligt för medlemmar i SMS. Därför behöver du registrera dig för att bli insläppt av vår webmaster Björn. Och sen kan du starta meteorologiska diskussionstrådar på Forumet. Björn skriver mer om nya hemsidan i en separat artikel.

SMS är medlem i European Meteorological Society https://emetsoc.org . Både där och på World Meteo-rological Organization https://public.wmo.int/en hit-tar ni intressanta artiklar och kurser. Det finns en rad olika organisationer som sänder gratis föreläsningar bl a MISU https://www.misu.su.se/about-us/events/se-minars. Men för att få mer på svenska är det vår egen Polarfront som gäller!

Vi hade hoppats på lite fler nya medlemmar då vi gick ut med erbjudandet om webmedlemskap resten av 2020 utan kostnad, men tillströmningen är väldigt låg. Så gör gärna lite reklam för SMS bland dina bekanta och akademisk utbildning är absolut inget krav. Meteo-rologi och Klimat är något av dagens stora frågor och påverkar många verksamheter!

Här följer som utlovat en presentation av två av styrelsens ledamöter:

Vår webmaster Björn Claremar är ny i styrelsen och yngst just nu med sina 40 år. Kanske kan han vara med och överbrygga gen-erationerna i föreningen? Björn har till alldeles nyss undervisat och forskat i me-teorologi vid Uppsala uni-versitet. Fokus har då varit gränsskikt, klimat och luftmiljö. Han har jobbat både med analys av mätningar och atmosfärsmodellering, bl.a. med WRF som ju har återkommit i Polarfronts artiklar. Nu i höst har han bytt jobb till att istället bör-ja hjälpa användare inom geovetenskaperna att få sina modeller och program att fungera på superdatorn. Men en gång meteorolog, alltid meteorolog! När resten av familjen har annat för sig passar han på att följa vädret, kombinera historia, musik och kartor, samt träna inför ett hägrande maratonlopp när han fyller 42!

Vice ordförande Johan

Groth är också ganska ny i styrelsen men definitivt inte yngst. Även om han känner sig evigt ung, så börjar han se slutet av ett yrkesliv som lite slarvigt kan delas in i fyra delar. Försvarsmakten, TV meteorolog, SMHI och nu det privata väderföretaget StormGeo.

Han känner sig lyckligt lottat som fått chans att prö-va på och lära sig så mycket hos dessa arbetsgivare där han också stortrivts. Många olika roller genom åren, men han har hela tiden lyckats hålla kvar en liten tå som prognosmeteorolog, något som alltid legat extra varmt om hjärtat.

Privat lite av en miljöbov som rest alldeles för mycket för att få möta kulturer, människor och se vår fantastis-ka planet. En föreningsmänniska med styrelseuppdrag i idrottsföreningar, bostadsföreningar mm. Uppdrag han nu försöker minska på, då familjen till slut övertygat honom att dygnet bara har 24 timmar.

Kerstin Vejdemo

4

Polarfront 174

DEBATT

Solnedgång över Arktis

Ett flertal värmeböljor slog rekord över hela Arktis, från Alaska till Grönland till Sibirien, där staden Ver-chojansk nådde +38 grader, den högsta temperaturen någonsin norr om polcirkeln. Svalbard slog sitt tidigare rekord med nästan en grad och landade på +21,7 grad-er. Nunavut i nordligaste Kanada ökade sitt värmere-kord med en halv grad till 21,9 grader, den högsta tem-peratur som observerats så långt norrut.

Skogsbränder svepte över norra Sibirien som ett resultat av värme, värmeåskväder och mänsklig ovar-samhet. Redan i augusti slogs tidigare rekord vad gäller utsläpp av koldioxid från bränder, som nådde 244 mil-joner ton – jämförligt med Spaniens årliga utsläpp – och slog därmed det tidigare rekordet på 182 miljoner ton från förra året. En sådan stor utbredning av bränder sätter igång en upptining av permafrosten med kolut-släpp (som metan eller koldioxid) till följd som kan pågå i decennier eller århundraden. Och säsongen för bränder var inte över. Pyrande torvmossar, så kallade zombie-bränder, fortsätter nu att brinna året runt, som i sin tur bidrar till att tina permafrosten. Det spär på ko-lutsläppen och leder till att nya bränder lätt kan antän-das då snön smälter till våren.

Kanadas sista opåverkade shelfis halverades under en dag, 31 juli, i en dramatisk kollaps då ett isflak stort som Manhattan försvann ut i Beauforthavet. En stor del av Arktis största shelfis, Spalteglaciären på nordös-tra Grönland, upplöstes helt i slutet av augusti och ett isområde stort som Paris försvann.

Utbredningen av den Arktiska havsisen fick ett nytt

bottenrekord, den minsta isutbredningen under juli se-dan satellitmätningarna började och sommarminimum i slutet av september blev det andra lägsta, endast slaget av 2012.

Den Arktiska havsbassängen har blivit mer lik At-lanten och Stilla havet. Inflödet av varmt, näringsrikt vatten har lett till utbredda planktonblomningar sam-tidigt som det kallare Arktiska vattnet tar upp koldi-oxid snabbare och leder till snabbare försurning än på varmare breddgrader. Havsförsurning orsakar redan skador på skalbyggande djurplankton i delar av Alas-kabukten, Berings hav och Beauforthavet och hotar därmed hela näringskedjan och fisket i dessa områden.

Under hela sommaren har forskarna fortsatt att läg-ga till nya upptäckter som förstärker de redan ljudande varningsklockorna. Grönlands fortsatta, decennielånga förlust av is – en betydande källa till höjningen av hav-sytans nivå – har inte bara bekräftats utan också kon-staterats accelerera och tros nu fortsätta under många årtionden eller århundraden, även om temperaturen skulle stabiliseras. Avsmältningen av de stora inlandsi-sarna är ironiskt nog ett klassiskt Titanic-scenario: till och med när faran är känd så är det mycket svårt att lägga om kursen och styra bort fartyget från hotet. Viss skada är oundviklig och enda vägen framåt är att min-imera skadan genom att börja svänga undan så snart som möjligt.

Zombie-bränder, kollapsande is, korrosiva hav: Om detta låter apokalyptiskt så är det för att det är det. Med-an världen mest tittar åt andra håll så fortsätter utsläp-

Den 22 september inträffade höstdagjämningen och solen gick ner över Arktis efter en sommar inte lik någon tidigare.

5

Polarfront 174

DEBATT

pen av koldioxid att följa det värsta scenariot, med en-bart en kort paus under Covid-19. Detta trots decennier av budskap om att svänga undan fartyget från allt mer alarmerade forskare.

Kan den här extrema sommaren slutligen övertyga oss om att minska utsläppen, inte på det destruktiva sätt som pandemin innebär, utan på ett sätt som stöder och bevarar våra samhällen? Utsläppsbanor och teknolo-gier för minskade utsläpp finns väl dokumenterade – vetenskapen har redan de verktyg som är nödvändiga. Vi behöver bara uppmärksamma att de finns för att besluta oss för att använda dem - till en kostnad som vida understiger de som skulle uppkomma om vi väntar ytterligare ett årtionde eller två tills naturens krafter tv-ingar oss till handling.

När det kommer till kritan så bryr sig inte Arktis om våra mänskliga tidsskalor, valkampanjer eller andra skäl att ignorera verkligheten. När Arktis fortsätter att värmas upp kommer det att skapa problem för oss alla, inte bara höjningen av havsytan utan också nya väder-system, som kan innebära extrem torka, värme eller nederbörd, som kan ha lett till sommarens fruktansvär-da bränder i Kalifornien - när effekterna av ”jordens kylskåp” försvinner.

Lika oundvikligt som solnedgången så kommer vår planets reaktion på vår oförmåga att minska våra ut-släpp av växthusgaser att fortsätta. Antingen vi väljer att uppmärksamma det eller inte.

Dr. Julie Brigham-Grette, University of Massachu-setts-Amherst och Ordförande, U.S. Polar Research Board

Dr. Nina Bednarsek, Southern California Coastal Re-search Project

Dr. Gustaf Hugelius, Bolin Centre for Climate Re-search, Stockholm University

Dr. Jessica McCarty, Miami University (Ohio)

Dr. Dirk Notz, University of Hamburg

Pam Pearson, Director, International Cryosphere Cli-mate Initiative

Dr. Heidi Sevestre, University Centre på Svalbard, Nor-way

Dr. Julienne Stroeve, University of Manitoba och Uni-versity College London

(Översättning från engelskan Svante Bodin)

6

Polarfront 174

ARTIKLAR

Världens högsta moln bjuder på mysterier och hjälper oss förstå atmosfärens övre delar

Linda Megner och Jacek Stegman Meteorologiska institutionen, Stockholm Universitet

Har ni varit uppe så pass sent att himlen börjat mörkna några av sommarens fina nätter? Då kanske ni har sett en vacker böljande slöja av tunna ljusskimrande moln mot den mörknande himlen? I så fall har ni haft turen att se de högsta molnen som vår atmosfär kan produc-era. De består av ispartiklar som bildas i den s.k. Me-sosfären på 80-90 km höjd (Witt 1962), vilket är strax under det som vi brukar kalla gränsen till rymden (100 km). Detta kan jämföras med våra ”vanliga” moln som oftast håller sig under eller runt 10 km. Att de är så högt upp förklarar också varför de skiner så vackert. Det är helt enkelt så att den sjunkande solens strålar inte längre når jordytan och den nedre delen av atmos-fären (troposfären), vilket gör att den mörknar, men de når fortfarande ispartiklarna (se sketch i Figur 2) vilka sprider ljuset vidare till oss. Molnens lysande sken har gjort att de fått namnet ”nattlysande moln” även om de alltså i egentlig mening inte lyser. Men visst är de vack-ra? De är dock även mycket intressanta av flera andra orsaker som vi strax ska se.

Figur 2: Schematisk bild av hur solens strålar sprids av molnen så att en observerande person på jordens nattsida ser dem som lysande.

Till att börja med är det mycket underligt att moln kan bildas så högt eftersom det finns så lite vatten och try-cket är så lågt att vattenmolekyler inte borde kunna for-ma vattendroppar eller ispartiklar om de inte har nån

Figur 1. Nattlysande moln över Stockholms universitet. Foto: Jacek Stegman, 20070730 00:31UTC

7

Polarfront 174

ARTIKLAR

hjälp i form av en kondensationskärna, dvs en liten partikel som attraherar vattenmolekylerna. Till skill-nad från i troposfären, där det finns fullt av partiklar som kan tjänstgöra som kondensationskärnor, är luften i Mesosfären mycket ren eftersom mycket få partiklar från jorden någonsin når upp till dessa höjder. Man vet faktiskt fortfarande inte säkert vad det är för partiklar som tjänstgör som kondensationskärnor. En teori är att de bildas av resterna av meteorer. När en meteor-id når jordens atmosfär bromsas den kraftigt upp och upphettas så starkt att den når temperaturer över min-eralernas smältpunkter och meteoriten ablaterar. Ablat-ering innebär ett sönderfall av meteoren samtidigt som smältning och avdunstning av vissa beståndsdelar sker i så höga temperaturer att meteoren ser ut att brinna (men för att brinna i ordets rätta mening krävs att syre förbränns - och det finns ytterst lite syre häruppe) och vi ser en ”fallande stjärna”. Restprodukten av ablaterin-gen brukar kallas ”meteor-rök”, eller ”meteoric smoke particles” på engelska. Dessa meteor-rök-partiklar skulle alltså, beroende på vilken kemisk sammansättning de har, vilket vi forskare ännu inte helt vet, kunna attra-hera vattenmolekyler och hjälpa dem att kondensera till pyttesmå ispartiklar.Även om de flesta forskare anser att denna teori är mycket trolig har man inte lyckats bevisa det eftersom det är så svårt att nå den här delen av atmosfären med

mätinstrument. Flygplan flyger oftast runt 10 km och obemannade luftballonger kan nå till 50 kilometers höjd men inte över det. Satelliteter kan å andra sidan inte stanna i en omloppsbana under 400 km speciellt länge. Det enda sättet att nå meteoritröken och de nattlysande molnen för att undersöka vad de består av är därför ra-keter. Flera försök har gjorts för att med hjälp av raket-er ta prover på meteor-rök och nattlysande moln men det är inte lätt eftersom man bara har några sekunder på sig, och än så länge har man helt enkelt inte lyckats.

De pyttesmå (mindre än 10 nm) ispartiklarna, som först bildas med hjälp av kondensationskärnan, är för små för att vi ska kunna se dem. För att de inte ska avdunsta utan växa sig till ”stora” nattlysande molnpartiklar på ca 50 nm krävs att det är väldigt kallt. Därför kan dessa moln bara bildas på det allra kallaste stället i hela vår atmosfär: 80-90 km höjd vid höga latituder på som-maren. Även om vi i Sverige har haft lyxen att kunna se dessa moln många sommarkvällar i år så är de rätt ovanliga, och kan alltså bara bildas under sommaren och precis som norrskenet bara på höga latituder, från ca 50-90 grader. De molnen som finns nära polen går dock inte att se eftersom de är så tunna och himlen är för ljus på sommarnatten, så det är faktiskt runt våra svenska breddgrader man ser dem som bäst.

Figur 3: Nattlysande moln över centrala Stockholm. Foto: Misha Khaplanov, 20060715 00:02UTC

8

Polarfront 174

ARTIKLAR

Men hur kommer det sig att den kallaste platsen i vår atmosfär är över sommarpolen, där solen lyser dygnet om? I troposfären så värmer solstrålningen vanligt-vis upp jordytan som i sin tur värmer atmosfären, så att vi får varma luftmassor vid ekvatorn och kallare vid polerna, speciellt vinterpolen. Vindarna och vårt väder uppstår i princip (med några undantag) gen-om att atmosfären försöker utjämna värmen så att varm luft strömmar norrut på norra hemisfären, och söderut på södra hemisfären. Dessa luftströmmar böjs av p.g.a. Coriolis kraften så att de vindarna i stället blir öst-västliga men det som driver systemet är alltså en värmeskillnad, precis som i en förbränningsmotor där värme driver en rörelse. I Mesosfären, där de nattly-sande molnen finns, är det till stor del tvärt om – rörel-seenergi driver en värmeförflyttning – ungefär som i ett kylskåp. Stora mängder rörelseenergi och rörelse-moment transporteras uppåt i atmosfären med hjälp av gravitations- och Rossby-vågor (vågor som likt vanliga havsvågor utbreder sig i lufthavet, men som till skillnad från havsvågor är osynliga) och deponerar energi när de bryter i Mesosfären. Precis som man kan känna att man blir meddragen av en brytande havsvåg, dras at-mosfären med när dessa vågor bryts och deponerar sin energi och sitt rörelsemoment, och det bildas en lufts-tröm från sommar- till vinterpolen. Vid sommarpolen bildas så ett undertryck och vi får uppåtströmmande luft. Stigande luft avkyls som bekant när trycket sjunk-er och luften expanderar, vilket gör att det blir mycket kallt över sommarpolen. Det är alltså denna luftström vi har att tacka för att vi kan skåda dessa vackra moln på sommarkvällarna, eftersom den solbelysta sommar Me-sosfären annars skulle vara mycket varmare och molnen aldrig skulle bildas. Luftströmmen mellan halvkloten är faktiskt så robust att det finns ett mycket starkt sam-band mellan det datum när molnen börjar synas i vår svenska sommarnatt och temperaturen i Stratosfären över sydpolen (Gumbel and Karlsson 2011).

Nattlysande moln har länge fascinerat oss människor och aktiv forskning kring hur de uppstår har skett i över ett århundrade. I och med att molnbildningen är så pass intimt kopplad till atmosfärens cirkulation och tempera-tur och i och med att det är så svårt att nå denna del av atmosfären med mätinstrument, har man på senare tid även börjat använda molnen som verktyg för att studera hur atmosfären på dessa höga höjder förändras. Gen-om att observera molnens utbredning och genomsnit-tlig partikelstorlek på ispartiklarna (vilket kan göras från

marken eller från satellit) kan man få information om hur t.ex. temperaturen och kemin i atmosfärens övre delar ändras nu när temperaturen i Troposfären stiger. Enligt teori och atmosfärsmodeller förväntar vi oss fak-tiskt en avkylning, inte en uppvärmning, av tempera-turen i Mesosfären till följd av ökade växthusgaser, och därför en ökning av molnens utbredning. Det finns vis-sa tecken på att detta skett men det krävs mycket långa observations dataset från satelliter för att avgöra vad de förändringar vi ser i molnen beror på eftersom de kan reagera inte bara på temperaturförändringar längre ner i atmosfären utan även på input från rymden som t.ex. solens 11-åriga cykel.

Förutom att satellitobservationer av molnen kan ge oss en verifiering eller diskvalificering av våra teorier och modeller, ger de oss även överraskningar vi inte alls hade förväntat oss. Fört ett par år sedan upptäckte man till exempel att det i ett utbrett molntäcke kan uppstå runda hål på ca 100 km i diameter där inga ispartiklar verkar kunna finnas till (Megner et al. 2018). Dessa hål går nu under benämningen ”ice voids” och det har spekulerats att de kan skapas av allt från gravitations-vågor till meteorer och åska, men ingen av förklaring-arna har kunnat kopplas samman med fenomenet ens i någon fallstudie, så än så länge förblir dessa runda hål ett mysterium. Vi har satellitdata från nattlysande moln så långt till-baka som 1972. Dessa första satellitbaserade NLC ob-servationer ledde t.ex. till den då mycket förvånande upptäckten att det fanns ett permanent NLC skikt vid mycket höga latituder under sommaren. Inte minst den svenska satelliten Odin har gett oss värdefulla kunskaper om ispartiklarna i molen och un-der vilka omständigheter de kan bildas. Trots att Odin bara var designad för en 2 årig livslängd är den nu inne på sitt 19:e år i omloppsbana och ger fortfarande hög-prestanda-data om molnen och den omgivande atmos-fären. Vi på Stockholms universitet håller även, tillsammans med Chalmers, KTH, Omnisys Instruments, OHB, AAC Clyde Space och Rymdstyrelsen, på att utveckla en helt ny satellit som ska studera dessa moln och även de gravitationsvågor som driver luftströmmen som gör sommarpolen kall (Gumbel et al. 2020). Satellitens hu-vudinstrument är ett teleskop som kommer att ge oss högupplösta 2-dimensionella bilder. Dessa kommer vi använda för att med hjälp av tomografi skapa 3-dimen-sionella bilder och för första gången få ett globalt 3-di-

9

Polarfront 174

ARTIKLAR

mensionellt data set av molnen. Satelliten, som ska heta MATS (Mesosfär, Aerosol, Tomografi, Spektroskopi), håller just nu på att sluttestas och väntar på att hitta en lämplig uppskjutningsmöjlighet, förhoppningsvis un-der nästa år. Med hjälp av MATS hoppas vi lära oss ännu mer om både molnen och hur vår atmosfär och dess cirkula-tion drivs av gravitationsvågor – kunskaper som leder till bättre förståelse för hur atmosfären reagerar på de förändringar som sker.

Acknowledgment:

Linda Megner och Jacek Stegman har finansierats av Rymdstyrelsen via forskningskontrakt 21/15.

Figur 4: En så kallad void i Nattlysande moln fotograferad från Stockholm. Foto: Jacek Stegman, 20100704 23:02UTC

Referenser:

Gumbel, J., and B. Karlsson. 2011. “Intra-and In-ter-Hemispheric Coupling Effects on the Polar Sum-mer Mesosphere.” Geophysical Research Letters 38 (14). https://doi.org/10.1029/2011GL047968.

Gumbel, J, L Megner, O M Christensen, N Ivchenko, D P Murtagh, S Chang, J Dillner, et al. 2020. “The MATS Satellite Mission -- Gravity Wave Studies by Mesospher-ic Airglow/Aerosol Tomography and Spectroscopy.” Atmospheric Chemistry and Physics 20 (1): 431–55. https://doi.org/10.5194/acp-20-431-2020.

Megner, Linda, Jacek Stegman, Pierre-Dominique Pau-tet, and Michael J Taylor. 2018. “First Observed Tem-poral Development of a Noctilucent Cloud Ice Void.” Geophysical Research Letters 45 (18): 3–10.

Witt, Georg. 1962. “Height, Structure and Displace-ments of Noctilucent Clouds.” Tellus 14 (1): 1–18. https://doi.org/10.1111/j.2153-3490.1962.tb00115.x.

10

Polarfront 174

ARTIKLAR

Havsnivåprojektioner för Sverige

Magnus Hieronymus, SMHI

En stor del av jordens befolkning är bosatta i direkt anknytning till havet och värdet på det globala kust-nära fastighetsbeståndet är därmed förstås av närmast astronomisk karaktär. Detsamma gäller också de mera svårkvantifierade värden som finns representerade i t.ex. kustnära kulturlandskap, marina ekosystem och arkitektur världen över. Den pågående havsnivåhöjnin-gen är således en av de mest besvärande och poten-tiellt kostsamma konsekvenserna av den globala up-pvärmningen.

På SMHI finns det idag en expertgrupp inrättad med uppdrag att följa kunskapsläget kring havsnivå-forskning och att bistå vår och andra myndigheter med expertis i havsnivåfrågor. Jag representerar SMHI:s forskningsavdelning i den gruppen. Vad jag kommer presentera här är uppdaterade havsnivåprojektioner för Sverige som utförts av expertgruppen och som sträck-er sig till seklets slut. Konsekvenserna den projicerade vattenståndsökning kan få för frekvensen av framtida högvatten kommer också att diskuteras, om än aningen ytligt. Men låt oss först börja med lite bakgrund om havsnivåproblematiken.

Under förra seklet steg havsnivån i medeltal, över alla havsområden, med ungefär 15 cm (se t.ex. Frederikse et al. 2020). Ödets lotter faller emellertid synnerligen olika när det gäller havsnivåhöjningar och regionala variationer kring detta medelvärde kan vara flera gånger större än medelvärdet självt. I flera Asiatis-ka megastäder såsom t.ex. i Jakarta, Manila, Tokyo och Bangkok sjönk land på många ställen med mer än en meter under förra seklet, vilket förstås ger upphov till en relativ havsnivåhöjning som är många gånger större än det globala medlet. Detta samtidigt som vi i delar av norra Sverige hade en landhöjning som nästan uppgick till en meter och således istället upplevde ett ansenligt havsnivåfall.

Fig.1 Figuren från lantmateriet.se visar avvägd landhöjning [mm/år] enligt landhöjningsmodellen NKG2016LU. Med avvägd landhöj-ning avses landhöjningen relativt den av klimateffekter opåverkade havsytan (geoiden).

SMHI har sedan tidigare beaktat variationer i landhöjningen i projektioner av framtida vatten-stånd för Sverige, men man har inte beaktat att också havsnivåökningen varierar i rummet. Uppskattningsvis har havsnivån de senaste 20 åren stigit med någonstans mellan 3 och 4 mm/år i medeltal globalt. Nivåkurvor för landhöjningen visas i figur 1. Någonstans mel-lan nivåkurvorna för landhöjning på 3 och 4 mm/år avgränsas alltså områden i söder där havet stiger från områden i norr där landhöjningen fortfarande är större än havsnivåhöjningen, och där havet följaktligen sjunk-er idag. Denna uppdelning är dock aningen förenklad då havet i verkligheten inte stiger lika mycket överallt. Dessa regionala inhomogeniteter i havsnivåstigningen ger upphov till ganska ansenliga skillnader, åtmin-stone vid höga utsläppsscenarier. I nya projektioner för Sverige som finns presenterade i Hieronymus och Kalén (2020), samt i uppdaterade kommunvisa projek-tioner som förhoppningsvis snart kommer att finnas på smhi.se, har vi beaktat också dessa variationer i hur havet stiger.

11

Polarfront 174

ARTIKLAR

Man brukar ofta dela upp havsnivåhöjningar i fem olika komponenter. Dessa är: avsmältning på Antark-tis, avsmältning på Grönland, avsmältning av Glaciärer som inte är del av inlandsisarna på Antarktis och Grön-land, steriska (förändringar som beror av att vattnets densitet ändras) och dynamiska förändringar i havet och förändringar i vattenreservoarer på land. Exempel på hur vattenreservoarer på land ändras är t.ex. genom dammbyggnationer och grundvattenförbrukning. Det-ta är därför den enda komponenten som inte primärt är driven av klimatförändringar. När man betraktar det globala medelvärdet av de steriska och dynamiska förändringarna i havet är det främst termisk expansion (havsvatten expanderar när det värms) som ger upphov till havsnivåstigningen. På regional skala finns det dock flera andra effekter som också kan vara viktiga, exem-pelvis förändringar i salthalt (ökar salthalten så sjunk-er havet) och omfördelningar av massa inom havet. Egentligen är alla havsnivåförändringar regionala men allra mest påtagligt regionala är effekterna av avsmält-ningen från inlandsisarna på Grönland och Antarktis. När is smälter från inlandsisarna så fördelas inte det vattnet jämt över oceanerna likt vattnet när man fyller ett badkar. Istället så blir resultatet att havsnivån faller i

närheten av isarna, men stiger långt bort. Anledningen till detta är att avsmältningen minskar isarnas massa och därmed dragningskraften de påverkar det omliggande havet med. Denna förändring i jordens massfördelning ger också upphov till förändringar i jordens rotation samt till en snabb landhöjning där isen smälter. Summan av dessa effekter brukar kallas ”sea level fingerprints” eller havsnivåfingeravtryck på Svenska. Anledningen till fingeravtrycks analogin är förstås att likt ett fingeravtry-ck har varje del av ett isfält sitt unika havsnivåavtryck. Att smälta ett gigaton (1012 kg) is på västra Grönland ger alltså inte samma havsnivåökning i Norrköping, som om samma massa hade smälts på östra Grönland.

För oss i Sverige specifikt så har avsmältningen på Grönland en liten effekt på vår havsnivå då vi ligger relativt sätt nära denna ö. I södra Sverige ger avsmält-ning på Grönland en havsnivåhöjning, typiskt mindre än 20% av det globala medelvärdet. I norra Sverige är man på sina ställen såpass nära Grönland att havet istäl-let sjunker lite när isen smälter där. Figur 2, summerar hur havsnivåförändringarna skulle se ut om man smälte is homogent över Grönland respektive Antarktis för ett antal mätstationer längs Sveriges kust. Det som visas på

Fig. 2 Figuren är anpassad från Hieronymus och Kalén (2020). Varje symbol motsvarar en mätstation. Y-axeln visar en slags effektivitet på avsmält-ningens förmåga att höja vattenståndet på stationen. Plustecknen visar effekten av avsmältning på Grönland och ringarna den på Antarktis. Stations-numren är ordnade så att de följer kusten. Station 1 är längst norrut på västkusten och station 29 längst norrut på ostkusten.

12

Polarfront 174

ARTIKLAR

y-axeln är en slags effektivitet; ett värde på ett betyder att havsnivåhöjningen ungefär motsvarar det globala medelvärdet, och ett negativt värde betyder att havet sjunker på stationen när ismassan minskar.

En intressant observation är att den för oss ringa effekten av avsmältning på Grönland till trots, så har Sveriges vattenstånd under förra seklet inte ökat mycket långsammare än de globala medelvärdet. Detta förut-satt att man först korrigerar för landhöjning förstås. I figur 3 visas SMHI:s klimatindikator för havsvatten-stånd, vilket är ett medelvärde av havsnivåförändringen på ett antal mätstationer korrigerad för landhöjning. Figuren visar att Sveriges havsnivåhöjning under förra seklet var ganska nära det globala medelvärdet på unge-fär 15 cm. Vidare undersökningar av de olika kompo-nenterna som driver vattenståndsförändringar har visat att det främst är steriska och dynamiska förändringar i havet som kompenserat för vårat ganska ringa bidrag från avsmältning på Grönland.

De senaste havsnivåprojektionerna för Sverige är baserade på IPCC:s rapport, havet och kryosfären i ett förändrat klimat (IPCC, 2019). Den enda betydande skillnaden mot den tidigare IPCC projektionen (IPCC, 2013) är avsmältningen från Antarktis. Denna har jus-terats upp kraftigt under högutsläppsscenariet RCP8,5,

medan den är ungefär som innan för RCP4,5 och för RCP2,6. Uppskrivningen gör att Antarktis och Grön-land numera bidrar ungefär lika mycket till den globa-la medelhavsnivåhöjningen i projektionen för RCP8,5, vilket alltså inte var fallet i den tidigare IPCC projek-tionen. För Sveriges del blev resultatet denna gång att uppskrivningen av avsmältningen från Antarktis ganska väl kompenseras av den nedskrivning som blev följden av att vi nu beaktat havsnivåförändringarnas region-ala karaktär. I synnerhet är det den ringa effekten på Svenskt vattenstånd från avsmältning på Grönland som blir en nedskrivning jämfört med tidigare projektioner. Projektionerna för RCP8,5 från Hieronymus och Kalén (2020) visas i figur 4 och är av denna anledning snarlika de tidigare projektionerna för Sverige som baserats på globala medelvattenståndsökningar från IPCC (2013).

Att översvämningsrisken ökar när havet stiger är nog ganska uppenbart, men att kvantifiera den risken på ett användbart vis kan ändock vara ganska svårt. En vanlig metod för att illustrera hur extremvattennivåer förändras när havet stiger, är att visa hur frekvensen med vilken en given vattennivå återkommer förändras med tiden i något klimatscenario. Vi har valt att göra det

Fig. 3 Klimatindikator för havsnivå från smhi.se. Figuren visar ett medel på havsnivåförändringen korrigerad för landhöjning från 14 stationer med mätstart mellan 1886 och 1917.

13

Polarfront 174

ARTIKLAR

med 100-års återkomstnivå. Denna nivå är ett vatten-stånd som är så högt att det i medeltal blott inträffar en gång vart hundrade år. Approximativa återkomstnivåer kan beräknas från de långa vattenståndsserier med mätningar varje timme som finns från många statio-ner längs Sveriges kust. Resultatet av dessa beräkning-ar blir kurvor som visar återkomstnivå som funktion av återkomstperiod. Hur hög 100-års återkomstnivå är varierar naturligtvis en hel del från plats till plats. Ett typiskt värde på västkusten kan var 1.5 m, medan det i den egentliga Östersjön är knappt 1 m. I båda fallen är 10-års återkomstnivå ett par decimeter lägre än 100-års nivån. Detta betyder förstås att om medelvattenståndet skulle höjas med ett par decimeter så skulle den gamla 100-års nivån istället nås ungefär vart tionde år.

Figur 5 visar hur frekvensen för dagens 100-års återkomstnivå skulle ändras på de olika mätstationerna om medelvattenståndet utvecklas som i projektionerna för RCP8,5 givna i fig. 4. Det är uppenbart att det bara är ett par norrländska stationer där dessa idag ovanliga vattenstånd inte skulle vara vanliga redan innan seklets slut, om vårt vattenstånd skulle följa projektionen för RCP8,5. Södra Östersjön är mest utsatt, främst på gr-und av den ringa landhöjningen men också på grund

av den större effekten av avsmältning på Grönland, se fig. 2. Där uppträder vattenstånd som idag ses i snitt en gång vart hundrade år i stort sätt varje år vid 2100 i RCP8,5 projektionen. Det är alltså uppenbart att även om den havsnivåhöjning som projiceras för Sverige i en internationell jämförelse måste ses som ganska ringa, så kan den detta till trots åstadkomma stora förändringar i frekvenserna på höga vattenstånd.

Det bör förstås nämnas att vi här endast tittat på högutsläppsscenariot RCP8,5. Hade vi istället tittat på RCP2.6 hade projektionerna naturligtvis sett betydligt trevligare ut. Dock bör det också nämnas att även de mindre utsläppen i RCP2,6 projektionen potentiellt kan ge upphov stora problem på sina ställen. Exempelvis, så skulle dagens 100-års återkomstnivå nås oftare än vart tjugonde år vid seklets slut på alla stationer i södra Östersjön i denna projektion. I Hieronymus och Kalén (2020) presenteras även beräkningar för RCP 4,5 och RCP 2,6 för den intresserade.

Fig. 4. Projektioner för olika mätstationer under RCP 8,5. Ringarna visar ”time of emergence” vilken i detta fallet är definierad som tiden då havsnivåförändringen är större än två gånger standardavvikelsen av årsmedelvattenståndet på stationen. Time of emergence är sålunda ett mått på när klimatsignalen blir kännbar i bruset från de naturliga variationerna.

14

Polarfront 174

ARTIKLAR

Referenser

Hieronymus, M. och Kalén O. 2020: Sea-level rise projections for Sweden based on the new IPCC special report: The ocean and cryosphere in a changing climate, Ambio, https://doi.org/10.1007/s13280-019-01313-8

Thomas Frederikse et al. 2020: The causes of sea-lev-el rise since 1900, Nature, https://doi.org/10.1038/s41586-020-2591-3

Fig. 5. Förändringar i frekvensen på dagens 100-års återkomstnivå som funktion av tiden på 29 olika mätstationer. Medelvattenståndet antas här utvecklas som i projektionen för RCP8,5 som visas i fig. 4.

SMS nya hemsida - www.svemet.org

Hemsidan är nu äntligen uppdaterad och har fått ett modernare utseende som ska fungera lika bra på datorn, mobilen och läsplattan. Sidan ska också vara säkrare från hackning och andra intrång. Du når Polar-front, inspelade föreläsningar och presentationer med ett personligt användarkonto med eget lösenord. Lät-tast skapar du ett användarkonto genom att gå hit: htt-ps://www.svemet.org/medlemssidor. Eget användark-onto gör också att det finns möjlighet att delta, utan inblandning från ”obehöriga”, i vårt diskussionsforum där väder och klimat kan diskuteras, såväl som förslag

till SMS:s verksamhet. Bidra gärna med spännande väderlänkar via webmaster@svemet.org och har du vackra väderbilder kan de kanske komma upp som ett rullande bildspel framöver! Hemsidan är gjord i verkty-get WordPress och webmastern Björn har utan så my-cket tidigare erfarenhet haft några månader på sig att lära in sig. Därför är han tacksam för tips och förslag på förbättringar både från någon webbutvecklare som finns bland er därute och er andra!

Björn Claremar

IPCC, 2013: Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Contribution of Working Group I to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change

IPCC, 2019: IPCC Special Report on the Ocean and Cryosphere in a Changing Climate

15

Polarfront 174

ARTIKLAR

Framtiden, snön och skidåkning

Tomas Mårtensson, Svenska Olympiska Kommittén och FOI

Många analyser har gjorts (och kommer göras) av den milda vintern 2019/2020. SMHI:s korta samman-fattning lyder:

”Sammantaget blev vintern 2019/2020 varmare än nor-malt i hela landet. Temperaturöverskottet låg på 4 - 6 grader men i inre Norrland 6 - 7,5 grader. I Götaland och Svealand blev vintern rekordmild och många mätserier på över 100 år slog sina gamla rekord med stor marginal. Stockholm (startår 1756) är en av Sveriges längsta mätserier. Det gamla rekordet i medel-temperatur på 2,4 grader från 2008 slogs med nästan en grad. Även om det var väldigt milt i Norrland så förekom perioder med kalluft och här har det inte slagits fullt lika många nya rekord.”

Den sportintresserade drar sig till minnes att Stock-holm och Åre under 2018 ansökte om att få arrangera vinter-OS år 2026. Ansökan från Stockholm – Åre in-nebar i huvudsak arenaidrotter i Stockholm och utom-hussport i Åre. Undantagen som var beroende av snö i Stockholm var längd och skidskytte, parallellslalom i Hammarbybacken och Big Air (hopp på skidor och snöbräda) på Stockholm Stadion. Undertecknad var del-vis delaktig i processen med den svenska OS-ansökan, särskilt planerna för arenan för längd och skidskytte där huvudalternativet var Hamra bergtäkt, ett spektakulärt arenaliknande grustag i Botkyrka kommun.

Kan man lova snö till ett OS i Stockholm? Relativt många andra orter som arrangerat vinter-OS ligger Stockholm långt norrut, men ändå vid havsytans nivå. Jag fick i processen med OS-ansökan ta mig an denna fråga lite mer i detalj.

Den minnesgode kommer också ihåg att kandi-daturen från Stockholm - Åre vid den Internationella Olympiska Kommitteens avgörande omröstning i juni 2019, förlorade (med sju röster) mot italienska konkur-renten Milano – Cortina, som nu kommer stå som värd för nämnda vinterspel 2026.

Trots motgången med vinter-OS har Botkyrka kom-mun beslutat att utveckla Hamra för sport och frilufts-liv både för sommar och vinteraktiviteter [SR P4].

De flesta större skidanläggningar för utförsåkning har sedan 1980-talet varit helt beroende av snökanoner

för att kunna erbjuda skidåkning över en längre säsong samt för att få tillräckligt med djup snö för att den ska kunna prepareras professionellt med stora pistmaskin-er. Det var mycket länge sedan någon kommersiell ak-tör förlitade sig på att det kommer att finnas tillräckligt med natursnö för sin verksamhet.

Snökanonen uppfanns på 1950-talet och har ut-vecklats en hel del sedan dess. Grundprincipen är dock densamma, vid minusgrader i luften sprutas vatten med högt tryck genom speciella munstycken som fördelar vattnet till små droppar som hinner frysa innan de landar. För att effektivisera snötillverkningen är des-sa munstycken ofta monterade ihop med en fläkt och de flesta har säkert sett denna typ av snökanon som dominerar marknaden idag. Men även bara stolpar med munstycken används i vissa tillämpningar, s k snölansar.

En vanlig angiven temperaturgräns för opti-mal snötillverkning med traditionella snökanoner är mellan -5°C och -15°C. Fuktigheten spelar stor vid snötillverkning och den våta temperaturen används därför som ofta som parameter. Med moderna snökan-onsystem går det att producera snö från -2°C (våt tem-peratur). Vid mycket torr luft är det alltså möjligt att tillverka snö vid lufttemperatur just över noll grader.

Internationella skidförbundet (FIS) och IOC kräver sedan slutet på 1980-talet att arrangörerna har tillgång till snötillverkning i stor skala. Vinter-OS i Lake Placid (1980) var första spelen där snötillverkning användes, detta räddade helt de alpina grenarna under OS det året, inte sedan 1876 hade det varit så lite natursnö i nordös-tra USA som 1980 [Lake Placid 1980].

Idag är natursnön mer en estetisk fråga för sporten, det är ju trevligt i TV-sändningarna. Under OS i Syd-korea 2018 sprutades snö vid flera tillfällen bakom skjutvallen på skidskyttebanan i rent estetiskt syfte. Vinter-OS 2022 ska hållas i Peking-området (om Coro-napandemin tillåter), och i detta område är det myck-et lite natursnö, men helt perfekta förutsättningar för snötillverkning, hög höjd, kallt och torrt.

Djupet som behövs på snöbädden skiljer sig mellan alpin- och längdskidåkning. Minst ca 30 cm snö behövs för att en pistmaskin överhuvudtaget ska kunna köra ut på snön och arbeta. Det kan fungera för längdspår, men

16

Polarfront 174

ARTIKLAR

helst behövs en halvmeter snö för att det ska fungera bra. Pister i alpina nedfarter behöver helst upp mot en meter snö för att det ska gå att forma pisten på ett bra och säkert sätt. Att göra snö till en medelstor slalom-backe är, under gynnsamma förhållanden, ett projekt på flera dagars kontinuerligt arbete.

Is och snölagring är en gammal beprövad metod som allt fler operatörer av främst längdskidanläggning-ar och tävlingsorganisatörer börjat använda rutinmäs-sigt under 2000-talet. Allt för att kunna försäkra sig om att kunna öppna för skidåkning vid ett visst datum. Snön tillverkas med snökanon under vintern, täcks med sågspån och lagras över sommaren och hösten. Luleå Tekniska Universitet och Mittuniversitetet bedriver se-dan flera år forskning inom området [Lintzén][Peak In-novation].

Exempelvis startar världscupen i skidskytte sedan många år med tävlingar i Östersund sista veckan i no-vember. Detta möjliggörs tack vare att ca 60 000 m3 snö lagras över sommaren. Även arrangören av Vasa-loppet har sedan många år lagrat snö för att kunna säkra vasaloppsveckan. Vasaloppet har ställts in två gånger på grund av snöbrist, 1990 och 1932.

Men även sparad snö bygger på att det går att tillver-ka snö med snökanon säsongen innan den ska använ-das. Vintern 19/20 var så mild att även snötillverkning med snökanon blev problematiskt i stora delar av södra Sverige. Mycket få skidbackar eller skidspår för läng-dåkning hann öppna. Jag som är längdåkande amatör har varje säsong sedan 1998, då jag flyttade till Stock-holm från Luleå, lyckats åka längdskidor i Mälardalen vid åtminstone något tillfälle, men icke denna säsong. Snölagring används även i andra tillämpningar, Sunds-vall kommun använder sparad snö till kylning av sjukhu-set [Nordell]. I det fallet är det dock vinterns plogade snö som läggs på snötippen som främst används. Detta är inte ett alternativ för skidåkning.

Figur 1 visar temperaturen från Tullinge från no-vember 2019 till februari 2020 (data från SMHI:s hem-sida). Tullinges observationsstation användes i underla-gen till OS-arbetet. Hamra ligger bara en kilometer från tröskeln till bana 15 på nedlagda flottiljen F18 där SM-HI:s väderstation står. Medeltemperaturen för Tullinge i perioden var +2,6°C.

Figuren visar tydligt att den enda längre tidsperiod med några minusgrader var i månadsskiftet november till december. I övrigt är det bara kortare perioder med

Figur 1. Timobservationer Tullinge, november 2019 till februari 2020.

17

Polarfront 174

ARTIKLAR

lämplig temperatur för snötillverkning. Dock var antalet nollgenomgångar stort i perioden.

Figur 2 visar andelen temperaturobservationer un-der -3°C för Tullinge (alla timobservationer november till februari) från säsongen 1996/1997 och framåt, det framgår tydligt hur mild vintern 19/20 var.

För vintern 19/20 hade 5,8 % av timobservationer-na en temperatur lägre än -3°C, det kan jämföras med

andra milda vintrar som säsongen 07/08 (11,6 %) eller 14/15 (10,8%). Men 5,8 % av 121 dagar motsvarar ändå sammantaget sju dagar med fördelaktig tempera-tur för snötillverkning, dock fördelat som i figur 1.

Medeltemperaturen på ca 2,6°C som säsongen 19/20 uppvisade verkar tyvärr inte bli någon ovanlighet framöver. Jag laddade ner SMHI:s klimatscenario för vintertemperaturen för Östra Svealand, se figur 3, jag

Figur 2. Andel observationer < -3 °C för Tullinge vintersäsongerna 96/97 och framåt - alla observationer november till februari.

Figur 3. Diagrammet visar beräknad förändring av vinterns medeltemperatur (°C) i Östra Svealand under åren 1961 - 2100 jämfört med den normala (medelvärdet för 1961 - 1990). Staplarna visar historiska data som är framtagna från observationer, röda staplar visar temperaturer hö-gre än den normala och blå staplar temperaturer lägre än den normala. Den svarta kurvan visar ett medelvärde för en ensemble nio klimatscenarier för scenario RCP 4,5. Det grå fältet visar variationsbredden.

18

Polarfront 174

ARTIKLAR

valde RCP 4,5 (mellan). Notera att figur 3 inte visar medeltemperaturen

utan förändringen av vinterns medeltemperatur. Enligt statistiktjänsten på SMHI:s hemsida är vinterns norma-la medeltemperatur (medelvärdet år 1961 - 1990) för Östra Svealand -3.9 °C. En enkel beräkning av me-delvärdena i filen som tillhör figur 3, visar att med detta scenario (RCP 4,5) kommer medeltemperaturen över Östra Svealand i perioden 2020 – 2100 vara ca -1°C.

Den intressanta frågan är ju hur vädersituationerna som bygger upp detta medelvärde ser ut i framtiden och hur det påverkar snön. Särskilt avseende daglig period (temperaturvariation), fuktighet, nollgenomgångar och nederbörd (frekvens, typ och mängd).

Problem uppstår ofta med snöbädden när fasövergången vatten till is uteblir under flera dygn i rad eller om temperaturen i luften överstiger 5 - 10 plus-grader under längre tider. Snön smälter snabbt, det blir stora variationer i densitet och hållfastheten varierar med mosigt, sockrigt och löst underlag. Även regn är givetvis dåligt för snöns bärighet.

Solen har i praktiken ingen uppvärmande effekt i perioden november till januari på våra breddgrader, från februari och mars går det som bekant sedan snabbt uppåt med strålningsbidraget från solen. I figur 1 ser vi att vintern som gick hade många perioder på flera dagar utan minusgrader. SMHI:s klimattjänst på nätet har också antal nollgenomgångar som parameter. Vid en snabb betraktelse av dessa kartor (RCP 4,5) verkar det inte ske några större ändringar i södra Sverige (upp till Svealand) av antalet nollgenomgångar, däremot ökar antalet tydligt för norra Sverige.

I en studie från 2015 som specifikt tittar på hur klimatförändringar påverkar möjligheterna till att ar-rangera vinter-OS [Scott] har klimatscenarier (ett lågt och ett högt) körts för alla orter (19 stycken) som ti-digare arrangerat vinter OS. Baserat på ett antal krit-erier för snötillverkning studerades om dessa orter, ur ett snöperspektiv, skulle kunna arrangera spelen igen år 2050 respektive 2080. Slutsatsen är att bara 10 - 11 av dessa platser är lämpliga som arrangörer år 2050 och bara 6 stycken år 2080. Dessa orter har det gemensamt att de ligger på hög höjd över havet.

Så tillbaka till grundfrågan, åker vi skidor i Mälar-dalen i framtiden?

Så kallade snöfabriker är en ny teknik som medg-er snötillverkning vid plusgrader. Det är fortfarande en

förhållandevis dyrbar teknik jämfört med snökanoner (och ger mindre volymer) men utvecklingen går snabbt inom området. De kommersiella drivkrafterna är stora. Att som operatör av en skidanläggning kunna garantera tillgång till snö från ett givet datum är värt väldigt myck-et. I Sverige har bl. a. Idre fjäll en snöfabrik sedan flera år tillbaka, den går att se i drift i marknadsföringen på deras Facebook-sida [Idre Fjäll]

Utvecklingen går mot mer sammansatta lösningar med kombinationer av snöfabriker, snölagring och ef-fektivare operationer av traditionella snökanoner gen-om automatisering. Allt för att tillvarata de tidsintervall som medger snötillverkning. En viktig komponent är också att minimera arbetet och logistiken när snön ska läggas ut. Närheten till vatten (som är snön) och var snön ska produceras och sparas i förhållande till där den ska ligga är viktiga ingångsvärden för effektiv och hållbar snötillverkning. Användningen av väderprog-noser är en central del i denna verksamhet.

Kylning av vattnet som används vid snötillverkning är en effekthöjande åtgärd. Tillsatser till vattnet för att få en snabbare kärnbildning av snökristall förekommer för att kunna tillverka mer snö och vid högre tempera-turer. Det används främst om vattenkällan är väldigt ren och saknar lagom mängd humuspartiklar (humuspar-tiklar fungerar annars som kärnbildningsställen). Även saltning av snö förekommer vid blöta fören. Detta sker både av säkerhetsskäl (alpint) men också för att få rätt-visa förhållanden vid tävlingar.

Inomhusanläggningar finns redan för både längd och utförsåkning på flera platser i världen. Skidåkning på plast är under utveckling, backhoppning har hoppat på plast länge, alpinbackar i plast finns och flera aktörer har börjat utveckla plastmattor för längdskidåkning, Snön som ibland används vid filminspelningar bru-kar vara cellulosabaserad och är helt oanvändbar för skidåkning. En skidåkare håller helst till utomhus!

Bedömningen är att det med teknikens hjälp går att ordna snö även vid framtidens milda vintrar. Det kom-mer dock kräva mer tekniksatsningar med hög kapacitet per önskad yta som ska snö-läggas. För stora anläggn-ingar kommer det främst vara större aktörer som kan genomföra den typen av investeringar. På längre sikt kommer sannolikt även mindre anläggningar med kor-ta spårslingor eller mindre slalombackar också kunna investera i denna typ av teknik. De riktigt stora alpina system i vårt land ligger som bekant i områden med

19

Polarfront 174

ARTIKLAR

kallare klimat där förutsättningarna för snötillverkning och snölagring är bättre.

Jag vill tacka Jonas Braam, anläggninskonsulent för längd och rullskidor på Svenska Skidförbundet som bidraget med värdefull information runt snötillverkning.

Referenser

Lake Placid. (1980). XIII Olympic Winter Games Lake Placid 1980 Final Report. Part 1. Häm-tad från https://digital.la84.org/digital/collection/p17103coll8/id/31084/

[Sveriges Radio P4] Intervju med Botkyrkas kommu-nalråd Ebba Östlin, 2019-06-24 https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=7248720

Lintzén, N., Danvind, J., Melin Söderström, E., Nilsson, K., & Skoglund, P. (2019). Laboratory In-vestigation of Different Insulating Materials Used for Snow Storage. Journal of Cold Regions Engineering, 33(4). https://doi.org/10.1061/(ASCE)CR.1943-5495.0000194

Peak Innovation. Projekt Snörik http://peakinno-vation.se/projekt_sno/

Nordell, Bo. The Sundsvall snow storage: six years of operation. Luleå tekniska universitet, Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser, Arkitektur och vatten. 2006 (Engelska) diva2:993105 Ingår i: Thermal Energy Storage for Sustainable Energy Consumption: Fundamentals, Case Studies and Design. Proceedings of the NATO Advanced Study Institute on Thermal Energy Storage for Sustainable Energy Consump-tion - Fundamentals, Case Studies and Design, Izmir, Turkey, 6-17 June 2005, Dordrecht: Springer, 2006, s. 349-366ORCID-id: 0000-0001-7144-9778

Idre Fjäll – snöfabrik https://www.facebook.com/watch/?v=10155801530089201)

D. Scott, R. Steiger, M. Rutty & P. Johnson (2015) The future of the Olympic Winter Games in an era of climate change, Current Issues in Tourism, 18:10, 913-930, DOI: 10.1080/13683500.2014.887664

20

Polarfront 174

ARTIKLAR

Bo Döös – en internationell meteorologisk ledargestalt

Erland Källén

Bo Döös var en svensk meteorolog med världen som arbetsfält. Han gav betydelsefulla bidrag till utveck-lingen av numeriska väderprognoser i Sverige under 1950- och 60-talen och var en internationell ledargestalt inom meteorologin under 70- och 80-talet. Han föddes i Stockholm den 20 februari 1922 och var son till film-producenten Torsten Ohlson och Elsa Carlström. Han dog den 12 januari 2010, också i Stockholm. Under sin karriär bodde han på många platser runtom i världen, bl.a. Genève, Wien och Washington DC. I Sverige ar-betade han både på MISU och på SMHI i olika period-er. Han hade ett omfattande internationellt kontaktnät och spelade en avgörande roll i planeringen och genom-förandet av globala, meteorologiska forskningsprogram vilka ledde till stora framsteg i vår förståelse av klimat-systemet och vår förmåga att förutse väder och klimat förändringar.

Bo Döös inledde sin yrkeskarriär som tekniker och reprofotograf vid Albert Bonniers förlag. Han arbeta-de där i tolv år innan han bestämde sig för att studera vidare. Bo Döös slutade skolan redan vid 12 års ålder då hans far hastigt gick bort. Han avlade studentexamen vid Stockholms Samgymnasium år 1950, 28 år gammal. Stockholms Samgymnasium var en privatskola bl.a. avsedd för vuxna, förvärvsarbetande studenter som studerade på kvällstid. Efter studentexamen påbörjade han studier i matematik och fysik vid Stockholms Hög-skola, föregångaren till Stockholms Universitet. Under sina fysikstudier fick han kontakt med en nyligen an-ställd meteorologi professor, Carl-Gustaf Rossby. Bo Döös följde Rossbys föreläsningar i dynamisk meteo-rologi tillsammans med en(!) annan student och blev di-rekt intresserad av meteorologi, särskilt användandet av räknemaskiner för att göra väderprognoser. Han lock-ades också av den internationella atmosfären vid me-teorologi institutionen (MISU) och det ställdes i utsikt att han kunde få göra internationella resor. Det tyckte Bo Döös lät mycket lockande och därför antog han ett erbjudande om anställning vid MISU.

Vid MISU utvecklades i början av 1950-talet metod-er för att använda den då supersnabba räknemaskinen BESK (Binär Elektronisk Sekvens Kalkylator) för real-tids väderprognoser. Det svenska projektet för autom-

atiserade väderprognoser under 1950-talet har mycket förtjänstfullt skildrats av Anders Persson (Persson, 2005). Bo Döös fick en nyckelroll i utvecklingen av ett operationellt användbart prognossystem som testades i realtidsdrift 1954 i ett samarbete mellan MISU och Flygvapnets vädertjänst. Bo Döös bidrog också med utvecklingen av en metod för automatiska analyser där korttids prognoser anpassades till de senaste observa-tionerna med hjälp av statistiska metoder. Analyserna användes som start tillstånd för nästa numeriska prog-nos. Det sägs att den tidens meteorologer, bl.a. Tor Bergeron, inte hade mycket till övers för de numeriskt framställda analyserna men forsknings gruppen vid MISU kunde visa att de numeriska prognoserna var bättre än de prognoser som framställdes vid SMHI med helt manuella metoder.

Bo Döös år 1953. Fotograf Thomas Rossby.

21

Polarfront 174

ARTIKLAR

Under sin tid vid MISU arbetade Bo Döös också med forsknings frågeställningar som ledde fram till en doktorsexamen i början av 1960-talet. Han studerade processer som genererar långa vågor i atmosfären, bl.a. storskalig orografi och uppvärmnings skillnader mellan land och hav. Han var också en pionjär i användandet av satellitbilder för att studera orografiskt genererade vågor. Bo Döös var samtidigt en mycket uppskattad lärare vid MISU och deltog i den nystartade utbildnin-gen av meteorologer som initierades av Rossby under 1950-talet.

Under Alf Nybergs ledning fick SMHI upp ögonen för potentialen i numeriska väderprognoser och Bo Döös anställdes som avdelningsdirektör år 1961. Han ledde en nystartad grupp som skulle utveckla numeriskt baserade prognosmetoder. I denna grupp fanns välkän-da personer som Lennart Bengtsson och Lars Moen. Lennart berättar att Bo var en idealisk chef, han kom-binerade personlig värme och humor med diskretion och en stark personlig integritet. Under Bo Döös led-ning kom SMHI att bli en mycket modern vädertjänst och intog en ledande roll på den internationella scenen för utvecklingen av numeriska väderprognos metoder. Inte alla meteorologer uppskattade de numeriska prog-noserna, det berättas att när någon från den numeriska prognosgruppen försökte visa den vakthavande mete-orologen de senaste prognoskartorna fick han veta att

kartorna kunde läggas i en skräphög i ett hörn.Bo Döös återvände till MISU år 1965 och arbetade

som vikarierande professor i meteorologi medan Bert Bolin var tjänstledig för ett uppdrag som forskningschef vid det nystartade europeiska rymdinstitutet i Paris som skulle bli ESA. Senare fick han en NFR finansierad pro-fessur. Vid MISU fortsatte Bo Döös med forskning i dynamisk meteorologi och upprätthöll det breda inter-nationella kontaktnät som skapades vid MISU under 1950-talet. År 1971 flyttade familjen Döös till Genève där Bo Döös tillträdde en tjänst som samordnare för det stora forskningsprogrammet GARP (Global Atmo-spheric Research Programme). Redan under tiden vid MISU i slutet av 60-talet hade Bo Döös och Bert Bolin tagit flera initiativ för att få igång detta gigantiska forsk-ningsprogram. Bl.a. organiserades ett internationellt möte vid Skepparholmen med deltagande från alla de stora nationerna i världen med kända forskare som Jule Charney, Edward Lorenz, Lev Gandin och Pierre Mo-rel. Det berättas att mötet blev mycket lyckat eftersom det hölls på en modern konferensanläggning som låg en bit utanför Stockholm och alla deltagare tvingades att spendera hela sin tid där. Dessutom serverades mycket god mat och det skapades en god stämning som ledde till fruktbara internationella samarbeten.

I Genève hade Bo Döös uppgiften att se till att GARP kunde genomföra ett planerat intensivt år med ett kraftigt utökat observations system för atmosfären

Páll Bergthórsson, Bo Döös och Carl-Gustaf Rossby, bild tagen vid MISU ca 1955. Källa: P. Bergthórsson genom researchgate.net.

22

Polarfront 174

ARTIKLAR

under slutet av 1970-talet. Han gjorde detta med stor diplomatisk skicklighet och det s.k. FGGE (First Glob-al GARP Experiment) året 1979-1980 blev en mycket stor framgång. Samordningsuppdraget innebar att Bo Döös fick övertyga vädertjänster och höga regerings-företrädare från hela världen att frivilligt ställa de re-surser till förfogande som behövdes för att genomföra FGGE. Det krävdes både list, finurlighet och diplo-matisk skicklighet för att gå iland med denna uppgift. Bo Döös har skildrat detta arbete i ett manuskript som finns tillgängligt via Kristoffer Döös hemsida på MISU (Döös, 2008). Han berättar hur han blev jagad av KGB när han råkade hamna i ett förbjudet område utanför Leningrad och hur han kunde spela ut olika ledande vädertjänster mot varandra för att locka dem att bidra med resurser till GARP. Han beskriver också hur han njöt av att resa omkring och skapa vänskapliga relationer med ett stort antal ledande personer i den meteorolo-giska världen. Detta kallas idag för nätverksbyggande och är helt avgörande för att få till stånd framgångsrik internationell samordning och ett effektivt utnyttjande av resurser. Bo Döös var en av kandidaterna att bli chef för ECMWF i Reading där FGGE data samlades ihop för produktion av den första globala åter analysen av at-mosfäriska data. Han arbetade dock aldrig vid ECMWF. Direktörs tjänsten gick istället till Aksel Wiin-Nielsen, en annan internationell förgrundsgestalt inom meteo-rologin som också arbetade vid MISU under 1950-talet.

När Bo Döös uppnådde pensionsåldern vid WMO, som på den tiden var 60 år, fick han sluta som chef för GARP och återvände till MISU och Stockholm år 1982. Han arbetade under ett par år med att sammanställa rapporter från internationella projekt. Artikelförfattar-en, Erland Källén, var då en ung forskare vid MISU som mycket uppskattade alla de historier och insikter om internationellt samarbete som Bo förmedlade. Bo Döös blev vid den här tiden också medlem av Kungli-ga Vetenskapsakademin (KVA). Han verkade dock inte trivas helt med att ha en ganska underordnad roll vid MISU utan sökte sig på nytt ut i världen. Först arbetade han i Washington DC, USA, bl.a. som rådgivare åt Al Gore och var med om att forma tillblivelsen av IPCC, FNs klimatpanel. Några år senare blev han vice direk-tör vid IIASA (International Institute for Applied Sys-tems Analysis) i Wien. Hans intresse försköts mot en-ergiförsörjning och miljöproblem. Forskare vid IIASA spelar en mycket viktig roll i IPCC processen, särskilt deras forskning kring utsläpps scenarier och energi pro-duktion.

Bo Döös stannade i Wien fram till år 1996 då han flyttade tillbaka till Stockholm som pensionär. Under de senare åren i Wien arbetade han också som rådgivare åt den österrikiska regeringen i miljö frågor. I Stockholm var Bo fortsatt intresserad av miljön och stödde den politiska utvecklingen som ledde fram till en miljöan-passad stad med cykelbanor, utvidgad kollektiv trafik m.m.. Han bosatte sig i Gamla Stan och dök ibland upp vid seminarier som ordnades på MISU. Han deltog också i KVAs sammankomster och arbete.

Bo Döös var en internationellt mycket välkänd och framgångsrik forskare och ledargestalt inom meteo-rologin. Han hade en mycket varm personlighet och ett stort sinne för humor. Hans bullrande skratt och talang för att entusiasmera och skapa goda relationer till sin omgivning spred en gemytlighet som har varit till stor nytta för meteorologins utveckling. Han deltog både som ung forskare och programmerare under början av den revolution som skapades genom numeriska väder-prognoser och som internationell ledare för den värld-somspännande samverkan som resulterat i ett globalt koordinerat och väl fungerande meteorologiskt obser-vationssystem. Det är inte många forskningsområden som kan stoltsera med ett fritt utbyte av realtidsobser-vationer som används operationellt för att utveckla och producera prognoser vilka kan användas av alla sektorer i samhället. Bo Döös var en av de förgrundsgestalter i meteorologi och klimatforskning under den senare hälften av 1900-talet som gjort detta möjligt.

Referenser:

Döös, B., 2008: My Global Years. Tillgänglig genom http://doos.misu.su.se/bo/MyGlobalYears.pdf

Persson, A., 2005: Early operational Numerical Weather Prediction outside the USA: an historical In-troduction. Part 1: Internationalism and engineering NWP in Sweden, 1952–69. Meteorolog. Appl., 12, 135-139.

Tack för bidrag och synpunkter från Lennart Bengtsson och Kristofer Döös.

23

Polarfront 174

ARTIKLAR

Säsongprognos för vintern 2020/21

Svante Bodin

ECMWF driver en del av EUs Copernicus Program, Copernicus Climate Change Services, C3S. En del av C3S är att redovisa säsongprognoser regelbundet. Man samlar in prognoserna från de stora producenterna av månadsprognoser och säsongsprognoser, bland annat ECMWF, Meteo-France, DWD och UK Met Office och publicerar dessa.

Varje månad görs en säsongprognos för olika para-metrar inklusive anomalier för 2-meterstemperaturen och nederbörden omfattande tre månader. För det kommande halvåret finns prognoser för OND, NDJ och DJF. De senaste prognoserna är från septem-ber 2020. C3S sammanställer tillgängliga prognoser för respektive period och för parametern ifråga i en konsoliderad prognos. Nedan visas de senaste prog-noserna för december, januari och februari, 2020/21 (DJF) av marktemperaturens medelavvikelse från det normala och nederbördsanomalier baserat på prognos-er från sex meteorologiska institut – ECMWF, Met Of-fice (UK), Meteo France , Euro- Mediterranean Center on Climate Change (CMCC), DWD (tyska vädertjän-sten) och NCEP (NOAA, USA). Sammanlagt finns 50 medlemmar i varje instituts ensemble.

Temperaturprognoser

Som synes så landar den konsoliderade prognosen för marktemperaturanomalin för Sveriges räkning på varmare eller mycket varmare än referensperioden. Det är särskilt norra Sverige som får mycket varmare än normalt. DWD och ECMWF ligger nära den konsol-iderade prognosen medan Met Office och NCEP har mycket varmare än referensperioden (”normalt”) i hela Sverige. Endast Meteo France avviker med nära normal temperatur över Sverige.

Tittar man på hösten så verkar även hösten bli var-mare än referensperioden.

Nederbördsprognoser

Vad gäller nederbörden så visar den konsoliderade prognosen för vintern (DJF) nära normala nederbörds-mängder över hela Europa med lite mindre nederbörd över Portugal och södra Turkiet. Lite mer nederbörd än normalt väntas i nordöstra Norrland, annars nära nor-mala nederbördsmängder i Sverige. Spridningen mel-lan modellerna över Sverige är liten.

Figur 1. Säsongsprognoser från Copernicus för 2 m temperaturano-mali för december-januari-februari

Figur 2. Säsongsprognoser från Copernicus för nederbördsanomali för december-januari-februari

24

Polarfront 174

ARTIKLAR

Hur blev sommarprognosen 2020?

En prognos för sommaren 2020 fanns med i april-numret av Polarfront och såg ut så här.

En snabb okulärbesiktning av prognoserat ( figur 3)

jämfört med observerat (figur 4) visar att de prognose-rade anomalierna ligger väl i linje med de observerade och ligger mellan 0,5 och 1,5 grader över medelvärdet för referensperioden över hela Sverige. Även för övriga Europa blev prognosen rättvisande utom för delar av södra Centraleuropa.

För närmare information se https://climate.copernicus.eu/charts/c3s_se-

asonal/c3s_seasonal_spatial_mm_2mtm_3m?ti-me=2020060100,2208,2020090100&type=ensm&a-rea=area01

ochhttps://climate.copernicus.eu/sites/default/

f i l e s/2020-09/map_JJA_anomaly_Globa l_ea_2t_202006-202008_v02.pdf

SMS Vetenskapliga Panel gjorde ett uttalande om säsongsprognoser i aprilnumret av Polarfront 2018. I uttalandet diskuteras problemen med säsongprognos-er och de begränsningar dessa medför.

Figur 3. Säsongsprognoser från Copernicus för 2m temperaturanomali för juni-juli-augusti utfärdad i 1 mars 2020

Figur 4. Temperaturanomalier 2m för juni-augusti 2020 (C3S)

25

Polarfront 174

NOTISER

Nytt projekt för koldioxidövervak-ning vid ECMWFDet EU finansierade projektet CHE (CO2 Human Emissions) har nyligen avslutats och visat vägen för assimilation av CO2 data från framtida satel-liter inom Copernicus programmet. Gianpaolo Balsamo vid ECMWF har lett CHE och tillsammans med forskare och tekniker vid ESA och EUMETSAT

Nytt kinesiskt globalt prognossys-temDen kinesiska vädertjänsten, CMA (Chinese Mete-orological Administration), har under en följd av år utvecklat en global/regional prognosmodell kallad GRAPES (Global/Regional Assimilation and PrEdiction System). Från januari i år används den operationellt vid National Meteorological Center som är en del av CMA. Modellsystemet har doku-menterats i en vetenskapligt publicerad artikel av Yu et al. (2019). Flera av de forskare som utvecklat GRAPES har arbetat i Europa och USA under läng-re perioder och där också bidragit till förbättringar av prognosmodellerna. Vid ECMWF har de arbe-tat med data assimilation och bl.a. bidragit till att nya kinesiska satellitdata kommit till användning i ECMWFs prognossystem. Enligt Yu et al. (2019) är prognoskvalitén över Asien från den globala GRA-PES jämförbar med UKMO resultat, ECMWF har fortfarande ett försteg. Den amerikanska model-len från NCEP ligger under både GRAPES , ECMWF och UKMO enligt Yu et al. (2019).

Referens: Yu, R., Zhang, Y., Wang, J., Li, J., Chen, H., Gong, J. and J. Chen, 2019: Recent progress in numerical atmospheric modelling in China. Adv. Atm. Sci., 36, 938-960.

kommer han nu att fortsätta leda forskningen kring ett operationellt utnyttjande av de kom-mande CO2 övervakningssatelliterna. Målsätt-ningen är att kunna identifiera de ändringar av atmosfärens CO2 halt som kommer från mänsk-liga aktiviteter och därmed kunna övervaka att världens länder följer sina åtaganden under olika globala överenskommelser om att begränsa CO2 utsläppen. Idag rapporterar länderna själva sina utsläpp till UNFCC som har ansvar för att följa upp utsläppsåtaganden. Med ett kommande satellit-system skulle ländernas rapporter kunna verifie-ras med oberoende data. Vi är inte där ännu men den EU och ECMWF ledda forskningen kan levere-ra de verktyg som behövs för att verkligen se till att världens länder uppfyller sina åtaganden.

26

Polarfront 174

NOTISER

Nytt prestigefyllt forskningsanslag till Gabriele MessoriUniversitetslektor Gabriele Messori vid Uppsala Universitet har fått ett prestigefyllt forsknings-anslag från det europeiska forskningsrådet ERC. Hans projekt heter ”Compound Climate Extremes in North America and Europe: from dynamics to predictability” och är inriktat mot atmosfärens för-utsägbarhet i nutida och framtida klimat. Ansla-get är ett s.k. ERC Starting Grant avsett för yngre forskare och det varar i fem år. Endast ett mindre antal projekt har beviljats för forskare i Sverige. Vid MISU har universitetslektor Thorsten Maurit-sen ett ERC anslag som beviljades för två år sedan. Thorsten Mauritsens projekt handlar om klimat-känslighet och anslaget är ett s.k. ERC Consolida-tor Grant.

Nya professurer vid SMHIFör några år sedan fick SMHI tillåtelse att anställa professorer vid myndigheten. Professorerna skall stärka forskningen vid SMHI och SMHI beslöt att det totalt skall anställas fyra professorer inom de forskningsområden som finns representerade vid SMHI: Klimatologi, Meteorologi, Oceanografi och Hydrologi. Professurerna utlyses som lediga an-ställningar vid SMHI i Norrköping och i dagsläget har en professor anställts i Klimatologi medan en professur i Meteorologi är under tillsättning. De två återstående professurerna kommer att utly-sas under de närmaste åren i den takt som SMHIs budgetläge medger.

Erik Kjellström tillträde professuren i Klimatologi för två år sedan. Erik har en bakgrund som forskare vid SMHI där han varit anställd sedan 2003. Innan han tillträdde professuren var han chef för Ross-by Centret vid SMHI från 2013. Hans forskning vid SMHI har varit inriktad mot regional klimatmodel-lering och tillämpning av klimatscenarier. Han har haft en ledande roll i ett stort antal EU finansie-rade och nationella klimatforskningsprojekt. Han har också varit adjungerad lektor och adjungerad professor vid Stockholms Universitet. Erik började sin meteorologiska karriär i Flygvapnet där han ar-betade som meteorolog vid dåvarande F13 i Norr-köping. I början av 90-talet bestämde han sig för att satsa på en forskarkarriär och blev forskarstu-derande vid MISU. Han disputerade år 1998 på en avhandling som handlade om svavlets kretslopp och simuleringar i en global klimatmodell. Efter ett år som postdoc vid MIT i Boston, USA fortsatte han som forskare vid MISU innan han började på SMHI år 2003. Erik har handlett ett stort antal stu-denter på både grund- och forskarnivå och har en gedigen internationell forskningserfarenhet. Un-der sina första två år som professor vid SMHI har Erik bidragit till utvecklingen av SMHIs klimatmo-delleringsverksamhet och klimattjänster och han syns och hörs ofta som en av SMHIs klimatexper-ter i media. Erik är bland annat intresserad av kli-matändringars koppling till väderhändelser och

de olika tillämpningsområden som finns för den-na forskning. Ett annat tillämpningsområde som han är verksam inom handlar om hur information från ett relativt begränsat antal högupplösta regi-onala klimatprojektioner kan användas i arbetet med klimateffektstudier och klimatanpassning.

Ny generaldirektör på SMHITillsättningen av ny generaldirektör för SMHI efter Rolf Brennerfelt har dragit ut på tiden och verkar inte kunna bli klart förrän på nyåret 2021 enligt välunderrättad källa. Under tiden förordnas Bodil Aarhus Andrae, SMHI Samhälle och Säkerhet, som Tf Generaldirektör.

27

Polarfront 174

NOTISER

WMO: Globala klimatprognoser för 2021-2024Under WMOs paraply samarbetar ett stort antal klimatforskningsinstitut och vädertjänster för att ta fram 5 åriga klimatprognoser liksom även för det kommande året. SMHI är ett av de bidragande instituten. Arbetet leds av UK Met Office.

Ett stort antal retrospektiva prognoser gjordes i samband med CMIP5 och visas i den vänstra de-len av bilden nedan för tidigare 5 årsperioder. Bilden visar också flerårsprognoser av anomalier för den globala medeltemperaturen relativt till perioden 1981-2010. Observationer är i svart, fem-årsprognoser i blått (som visar spridningen av ett stort antal ensemblemedlemmar, 90% konfiden-sintervall). Det gråa fältet visar icke-initialiserade prognoser. De rostbruna kurvorna nere till höger visar sannolikheten för att överstiga 1,5 grader för året respektive månader.

Mer information på https://public.wmo.int/en/media/press-release/new-climate-predictions-assess-global-tempera-tures-coming-five-yearsochhttps://hadleyserver.metoffice.gov.uk/wmolc/

September 2020September blev varmare än normalt i hela landet och mycket varmare än normalt i sydöstra Sverige samtidigt som sydöstra Sverige bara fick hälften av normal nederbörd. Regnigast som ofta i norra fjällen.

Om man ser september i ett längre perspektiv så ökar medeltemperaturen för Sverige också syste-matiskt under september sedan 1970-talet men man hade också en rad varma septembermåna-der kring 1950.

SMHI https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/manadens-vader-och-vatten-sverige/mana-dens-vader-i-sverige/september-2020-varmt-och-torrt-i-soder-1.162877

POSTTIDNING - ARETURADRESS:SMS, c/o SMHI, 60176 Norrköping

SMS planerade möten i höst – beroende på restriktioner

- 14 oktober kl 16.00, Vad händer med kryosfären och klimatet? På zoom-länk efter anmälan.

- 19 november, Luftkvalitéförändringar och Covid-19

- Mitt i december, Väder på Mars och Venus ev. julbord

Medlemmar i SMS får alltid kallelse i god tid via e-mail inför varje möte.

Information om NMM32 i Fin-land 2020Information om NMM32 i Fin-land 2020

Squall line 2020-07-28 15:15z. Fotograf: Andreas Grantinger. Infällt är Baltrads kompositbild (se.baltrad.eu). Blå pil i infälld radarbild ger fotografiets position och riktning.