NIC #2: Solidaritet

10 ESSÄ Vem ska man vara solidarisk med – och varför? 20 INTERVJU #1 Hanna Cinthio om hedersvåldets konsekvenser. 24 INTERVJU #2 José Gordillo – en solidarisk solitär. 40 INTERVJU #3 Vill du vara moralisk – sluta tänka och gå på magkänslan. Doktor i psykologi vänder upp och ner på det vi trodde oss veta om moral. 49 LOKALT Centrum för urban konst, CFUK, vill sätta Malmö på kartan som Sveriges främsta graffitistad. 58 GLOBALT Valparaiso är känd som en av Chiles charmigaste kuststäder. Men det är också en av landets främsta arenor för graffiti. 68 URBAN-KONST CFUK Extended Version – en av CFUKs tre galleriformer. 82 FÖRENINGSLIV European Social Forum på väg till Malmös folkpark; Sofielunds Folkets hus satsar på soppcafé och solidaritets-arbete; och vad innebär det att leva i vår globaliserade värld? Det nya programmet Glokal-TV ska försöka ge svar.

ALLT ÄR PÅ RIKTIGT

ISSN

165

4-66

60

Vem i hela friden ska man vara solidarisk med?

MAGASIN NIC.

N I C s ö k e r s v a r o c h h i t t a r d e t m i t t f r a m f ö r n ä s ( t ) a n .

ed

ited

by

NIC

and

frie

nd

s

Sida 2 Magasin Nic # 2, 2008 Sida 3 Magasin Nic # 2 , 2008

FOTO

: HEN

RIK

EKLU

ND

H PA

GLE

RT

Hej.Och välkommen till Magasin NIC – ett branschmagasin och en inspirationskälla för aktörer inom den sociala ekonomin.

Även om själva begreppet fått något mossigt över sig, tror vi på folkbildningens möjligheter. För självkännedomens, reflektionens och den fruktbara analysens skull.

Bildning gör det möjligt att gå sin egen väg utan att snegla på andra.

Det är en av huvudtankarna bakom den tidskrift du håller i.

Vi vill motverka trenden att identifiera sig med en sak eller en smak istället för sin inre kärna; för vare sig normen har bestämts av ett ”etablissemang” eller ett ”av-antgarde” så kan den leda fel.

Från dessa tankar är steget inte långt till temat för detta nummer: solidaritet. Ett begrepp som fallit ur modet, precis som folkbildning.

Vad innebör det att vara hel-hjärtat solidarisk, och hur vet man vem man ska vara solidarisk med? Om vi bortser från identifikation, plikter och politiska korrektheter, vad är det då som driver oss och som gör att vi tar parti för den ene framför den andre?

Sidorna som nu följer är ett för-sök att titta in i solidaritetens kärna och komma fram till vad som är värt vår solidarisering.

PS. Vi vill gärna höra din mening om solidaritet; vad betyder be-greppet för dig och hur är du sä-ker på att du riktar din solidari-tet rätt?

Mejla oss på [email protected] Adiós till nästa gång!

henrik eklundh paglertredaktör och formgivare

Sida 4 Magasin Nic # 2, 2008 Sida 5 Magasin Nic # 2, 2008

UTGIVAREHåkan Larsson Till vardags en av två

rektorer på Glokala folkhögskolan. Har ett finger med i mycket av den innovativa förenings- och stadsutvecklingen i Malmö

– från Stapelbäddsparken till [email protected]

REDAKTIONLiv Zetter l ing Projektledare som

håller ihop den bångstyriga organismen NIC. Brinner för urbankonst och att

tjejer ska erövra gatukulturen. [email protected]

Henrik Eklundh Pagler t Till vardags redaktör för en av Malmös

stadsdelstidningar. I detta sammanhang är han huvudredaktör och formgivare.

[email protected] Karlsson Tidigare skribent och redaktör för Sofielundsbladet. Nu

huvudskribent och biträdande redaktör för NIC.

[email protected]

MEDARBETAREJohanna Gustavson Frilansjour-

nalist med tidigare erfarenhet från Sydsvenskan, Ystads Allehanda, Skånska

Dagbladet och Unique Generation. Skriver gärna om urban kultur och social

hållbarhet.Henrik Rosenqvist Frilansfotograf med erfarenhet från Dagens Arbete och

Sydsvenskan. Utbildad vid Nordens Folkhögskola Biskops Arnö.

Babak Payandeh Född i Iran men skolad i London. Osynlig när han jobbar,

men tar riktigt bra bilder. Jesper Blomqvist Möllanbo, väktare, fil kand i filosofi och blivande biblioteka-rie. Även utrustad med block och penna. Helen Johansson Pedagog med lust

och intresse för bild och foto.Anthony Iswandi Reklamare från Djakarta, med grym koll på Illustrator.

SAMARBETE OCH ANNONSER

Liv Zetterling, 0705-53 52 10.

PRENUMERATIONLiv Zetterling, 0705-53 52 10.

TRYCKHolmbergs AB

PAPPERGalerie Art Gloss / Matt

ISSN1654-6660

ADRESSMagasin NIC

Rolfsgatan 16, 214 34 MalmöNIC ansvarar bara för beställt material,.

Vi vill gärna att ni hör av er med tips, idéer, kritik och beröm, och vi har

självklart ingenting emot att ni citerar ur denna tidskrift; säg bara att det är från

oss ni lånat.

Vem är NIC? NIC är Sveriges första branschmagasin för ideella organisationer som jobbar för en bättre värld. Förkortningen står för Network of Interaction and Civic Education, på svenska: Nät-verk för möten och folkbildning. Det är ett projekt där Folkbildningsföreningen i Malmö har huvudansvaret, och där Bryggeriet, ABF, TV Malmö – Öppna kanalen, Möllevångsgruppen och Sofielunds Folkets hus ingår på ett hörn. Projektet går ut på att hitta nya former för kom-munikation och lärande, och, skapa nya samarbetsområden. Som ett led i detta ger NIC ut ett samhälls-, kultur- och nöjesmagasin med fokus på urban kultur och innovativt fören-ingsliv – Magasin NIC.

NICS VÄRDEGRUNDAlla människor har lika värde. Alla människor har rätt till lika möjlighet att förverkliga sig. I de mänskliga rättigheterna ingår också skyldigheter – skyldigheter att inte kränka andras rätt. Andras idéer, levnadssätt, uppförande och åsikter kan vara lika berättigade som ens egna. Öppenhet skapar tillit och är en förutsättning för demokrati. Dialog förutsätter beredvillig-het att lyssna och ta in andras åsikter, och att man delger relevant information. Allt liv bildar en helhet och helheten påverkar delarna.

MAGASIN NICS SYFTEVara en röst åt denna värdegrund.Spegla fenomen och aktiviteter som NIC gör eller gillar.Ge röst åt dem som vanligtvis inte hörs.

MAGASIN NICS REDAKTIONELLA TANKEMagasin NIC vill uppmärksamma det som varit, det som nyss blivit och det som ska komma. I en värld då mediet blivit synonymt med budskapet har innehållet drunknat. Vi vill plocka upp det till ytan igen. Vi ska vara en motvikt till snuttifieringen av verkligheten och ironise-ringen av allvaret. Vi vill uppmuntra slow-reading och stimulera till eftertanke och handling. Vi gillar det som bubblar under ytan och i underjorden men vi tror inte att vår tids tankar och idéer nödvändigtvis är viktigare än tidigare generationers. Resultatet är ett sammelsu-rium av högt och lågt, nära och fjärran – det är folkbildning i ny kostym.

VILL DU VETA MER – ELLER BLI EN NIC-MEDARBETARE? Kontakta Liv på [email protected] om du vill veta mer om projektet i sin helhet. Mejla Henrik på [email protected] eller Stefan på [email protected], om du vill veta mer om ma-gasinet eller bidra med feedback, idéer, framtida innehåll eller sponsring.

36 10 essäVem ska man vara solidarisk med? Stefan Karlsson problematiserar och inspirerar i en essä om ett begrepp som fallit ur modet.

20 intervju #1När gruppen sätter sig före individen – Hanna Cinthio om hedersvåldets konsekvenser.

24 intervju #2José Gordillo om konstnärsskap, konstliv och hur man blir en solidarisk solitär.

40 intervju #3Vill du vara moralisk – sluta tänka och gå på magkänslan. Doktor i psykologi vänder upp och ner på det vi trodde oss veta om moral.

49 lokaltCentrum för urban konst, CFUK, vill sätta Malmö på kartan som Sveriges främsta graffitistad. Vi var med på invigningen.

58 globaltValparaiso är känd som en av Chiles char-migaste kuststäder. Men det är också en av landets främsta arenor för graffiti. Magasin NIC reste till gatukonstens mecka.

68 URBANKONSTCFUK Extended Version – en av CFUKs tre gal-leriformer.

82 FÖRENINGSLIVEuropean Social Forum på väg till Malmös folkpark.Sofielunds Folkets hus satsar på soppcafé och solidaritetsarbete.Vad innebär det att leva i vår globaliserade värld? Det nya programmet Glokal-TV ska försöka ge svar.

4058

6

4924

64

NIC-MANNEKÄNGERNA IS BACK. SEE INSIDE...


”Jag är ej jag.

Jag är densom osedd går vid min sida,den som jag stundom tror mig seoch som jag stundom glömmer.Den som tiger stilla när jag talar,den som milt förlåter när jag hatar,den som vandrar där jag inte går, den som blir kvar när jag är död.”

Juan Ramón Jiménez, citerad i robert blys syskonsamhället

Diktaren Juan Ramón Jiménez föddes den 24 december 1881 i spanska Andalusien. Han tog intryck av symbolisterna, däribland Paul Verlaine, liksom av den spansk-amerikanska

modernisten Rubén Darío. Med sin subtila diktning spelade han en dominerande roll i spansk 1900-talspoesi.

I början av spanska inbördeskriget flyttade Jiménez till USA. 1956 fick han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: ”for his lyrical poetry, which in Spanish language constitutes an

example of high spirit and artistical purity”. Sina sista år tillbringade han i Puerto Rico. Han dog 1958 i

San Juan.

KÄLLA: WIKIPEDIA OCH NOBELPRIZE.ORG

Skulptören och målaren Alberto Giacometti föddes 10 okto-ber 1901 i Schweiz. Han studerade vid Skolan för konst och konsthantverk i Genève och i Paris tillsammans med Bror Hjorth, där han med undantag för krigsåren var bosatt. Han dog den 11 januari 1966 i Chur.BILDEN: Det stora huvudet och Gående man i konstmuseet Louisiana – två verk som Giacometti själv ville skulle stå tillsammans.

FOTO: HENRIK EKLUNDH PAGLERT


Malmö vaknar

text och mobi l foto: henr ik eklundh paglert

Vissa dar skriker kroppen efter att få komma ut och gå. Det här var en sån dag; en mulen söndagmorgon 08.36. Jag kom ner på Föreningsgatan och började traska i riktning mot havet. En rad saker slog mig efter en stund – tänk att vi män-niskor föds utan att ha bett om det, och att vi kommer att dö vare sig vi vill eller inte. Psykoanalytikern/filosofen Erich Fromm menar att det mesta vi gör under vår tid på jorden handlar om att tackla den situationen – vi gör vad vi kan för att fly från ”friheten” att känna in vårt öde; vår ”särskildhet”. En annan sak jag tänkte på var hur mycket det finns att titta på i Malmö en tidig söndagmorgon, trots att nästan ingen är ute och går. Det finns gott om plats till dig och dina tankar.


Vem ska man vara solidarisk med – och varför? essä: stefan kar lsson

foto: helen johansson och stefan kar lsson

O M M Ä N S K L I G A R ÄT T I G H E T E R O C H A N D R A ” O N Ö D I G A ” B E G R E P P

Den här essän har sin upprin-nelse i en diskussion med en god vän. Vi satt på en lunch-restaurant och kom att dis-kutera mänskliga rättigheter. Min vän hade svårt att för-

stå hur man kunde komma på något så absurt och meningslöst som mänskliga rättigheter, ef-tersom ingen kan garantera att de löften som utlovas verkligen infrias. Dagligen blir männis-kor förföljda av förtryckande regimer, miljontals människor svälter och barnarbete är fortfaran-de vanligt.

– Det är ett hån mot de som blir förtryck-ta och rättigheterna är inte värda mer än papp-ret som de är tryckta på, gick min vän på mel-lan tuggorna.

Jag försökte invända att man nog ska se de mänskliga rättigheterna som någonting man strävar efter att förverkliga, men jag insåg sam-tidigt otillräckligheten i våra ansträngningar och vilken enorm uppgift som ligger framför mänsk-ligheten. Det är lätt att bli missmodig när man tänker på det enorma lidande som vi människor åsamkar inte bara varandra utan allt levande.

Det är sant att värdet på rättigheterna ur-holkas om ingen kan garantera att de uppfylls. Man kan också formulera det som att med var-je rättighet är det också förbundet en skyldighet att respektera denna rättighet. När skyldigheten inte upplevs förpliktande upphör rättigheten.

U T A N S O L I D A R I T E T I N G E T S A M H Ä L L EDet talas mycket i vårt samhälle om olika

gruppers rättigheter, men desto mindre om de skyldigheter som vi har mot våra medmänniskor och samhället för att dessa rättigheter ska kun-na realiseras. Och om vi lyfter blicken lite högre

– hela vårt samhälle bygger på att vi tar hänsyn till andra människors behov och ibland avstår från det som ur ett strikt egoistiskt perspektiv gynnar oss själva. Hur kommer det sig att vi gör detta? Hur är samhället egentligen möjligt? Var-för råder det inte fullt krig mellan människor i

vårt samhälle, som det gör på många andra plat-ser i världen?

Kan det vara så att det ökade talet om rättig-heter – och det minskade talet om skyldigheter – hänger ihop med den ökade individualiseringen i samhället och välfärdsstatens nedmontering?

När hörde vi någon senast hålla ett brand-tal för solidaritetens betydelse? Visst, det före-kommer här och var men inte är det det bud-skapet som möter oss dagligen i media. Ändå är det just solidaritet, medmänsklighet och att vi bryr oss om varandra, som hela samhällsbyg-get vilar på.

På något sätt tar vi för givet att samhället ska finnas där och tillfredsställa våra önskning-ar när vi kräver vår rätt. Men det är inte alldeles självklart att vi kan förvänta oss det i framtiden.

Ä R V Ä L F Ä R D S S T A T E N Ö V E R F L Ö D I G ?Välfärdsstatens primära uppgift har varit att

frigöra människan från begränsningar och bero-enden, för att därigenom skapa ett drägligt liv för alla medborgare. Därför har välfärdstjänster-na i det västerländska samhället successivt kom-mit att knytas till individer. Samtidigt har famil-jens betydelse minskat, inte bara i ekonomisk betydelse utan även socialt som institution. Det har ofta gått så långt att vi – åtminstone vi väs-terlänningar som ”hängt med i utvecklingen”, och kanske speciellt i Sverige – ser familjen som ett hinder för individen att fullt ut utveckla sin individualitet. När individens och familjens in-tressen kolliderar blir vi inte förvånade om in-dividens intressen får förtur, när till exempel en av föräldrarna blir förälskad i någon annan och drar vidare. Ett annat exempel är barnens för-ändrade relation till familjen och staten. Vi för-väntar oss numera att skolan ska sköta den soci-ala fostran som förut sköttes av familjen.

Det finns särskilt en historia som har bli-

vit symbol för välfärdsstatens välvilliga men alltför långtgående, och därigenom hämman-de, inflytande över medborgarna. Det var en re-klamkampanj som branschorganisationen Brö-dinstitutet låg bakom. På reklampelare kunde man läsa: ”Socialstyrelsen vill att vi äter 6-8 ski-vor bröd om dagen”. De flesta som såg reklamen trodde att det verkligen var Socialstyrelsen som låg bakom uppmaningen. Ingen tyckte att det var det minsta märkligt. (Göran Hägg, s 355)

Det paradoxala är att nu när välfärdsstaten står vid sitt slutmål – den fria och självständiga (eller kanske snarare inbillat självständiga) indi-viden – så drar den sig tillbaka, eftersom alltfler börjat misstro staten om att kunna leverera väl-färdstjänsterna. Men vem ska nu garantera den trygghet och den vägledning som har varit en förutsättning för att utveckla den självständiga individen? Behövs välfärdsstaten inte längre? Är den som en överbeskyddande förälder som inte vill släppa taget om sina nu vuxna barn; men som på senare tid har kommit till insikt och nu motvilligt sakta släpper greppet?

” T H E E C O N O M I C M A N ” Ä R E N S C H I M P A N S

Allt fler börjar istället sätta sitt hopp till en annan gammal aktör i det västerländska sam-hället: den ekonomiska marknaden. Den fri-gjorda och självständiga individ som nu träder fram på arenan, och som vi förväntas vara, pas-sar som hand i handske in i det konsumtionsin-riktade samhälle som vi har gått in i.

En annan logik gör sig gällande inom mark-nadens sfär jämfört med statens, och även ett annat språkbruk. De som förut var klienter och patienter blir nu kunder som förväntas kunna göra rationella val. Marknadens logik bygger på att individerna drivs av sitt egenintresse och därför i valsituationer alltid väljer det som mest gynnar dem själva. Detta i sin tur förutsätter att individerna har tillgång till korrekt information om de olika valalternativ som står till buds och att de faktiskt bemödar sig om att vara fullt in-formerade. Om inte dessa villkor är uppfyllda fungerar inte marknaden som det är tänkt.

Svagheten med denna modell är inte svår att se. Det räcker med att hänvisa till premiepen-sionssystemet. Det politiska motivet till att ge-nomföra pensionsreformen – förutom att mins-ka kostnaderna eftersom man påstod att det gamla systemet blivit för dyrt – var att öka med-borgarnas eget ansvar för sin pension. Men en stor del av svenska folket har inte gjort något aktivt val utan låter sjunde AP-fonden förval-ta sina pengar.

Som en ödets ironi visar det sig nu att det

En folksamling visar solidaritet under Skåne Social forum.Det är inte så att det här är fel – inte alls. Men betänker vi tillräckligt hur vi lever våra liv; hur vi agerar i vardagen? Är det lättare att vara solida-risk på distans än i närmiljön?


Profi t betecknar alltså det vi gör av egenin-tresse, plikt det vi gör för att vi måste. Det är lätt att tro att det skulle vara någonting fult att göra saker av egenintresse, saker som berikar en själv. Men det har också sin plats; vi behöver göra sa-ker som vi mår bra av och får oss att växa. Att vi själva är i balans är förutsättningen för att vi ska kunna hjälpa andra människor.

Man kan se dessa drivkrafter som två poler som befi nner sig i ett spänningsförhållande och driver fram en rörelse. Den ena leder över till den andra och sedan tillbaka igen. Den österländska fi losofi n talar om yin och yang. Båda behövs och man kan inte tänka sig den ena utan den andra.

S V Å R I G H E T E N A T T S K A P A B A L A N SJust nu har vi kommit till en punkt i vår

samhällsutveckling där vi tenderar att nedvärde-ra eller bortse från plikten och ägnar vår upp-märksamhet åt egenintresset. Plikt har fått något otidsenligt över sig.

Värnplikten, en gång självklar, håller på att avvecklas tillsammans med välfärdsstaten.

”Plikten kallar” kunde man ibland höra folk säga för ett tiotal år sedan. Det är inget som vi säger till varandra idag. Vår förra kung, Gustav VI Adolf, hade som valspråk ”Plikten framför allt”. Det är något av ett ödets ironi att han av-led 1973, samma år som oljekrisen kom och väl-färdsstaten för första gången sedan den infördes fi ck allvarliga problem.

Vår nuvarande kung har ett mer uppdaterat valspråk: ”För Sverige i tiden”. Plikten att löne-arbeta är fortfarande stark men man talar inte om den som plikt (förutom när individer miss-lyckas med att uppfylla den – sjuka, arbetslösa) utan man ser arbetet som något som ska utveck-la och berika en som person. Ungdomar söker sig till prestigefyllda yrken som läkare och jour-nalist eller till arbeten där man hamnar i fokus, som till exempel artist och programledare.

Vad händer om man betonar endera av yt-terligheterna, om det inte fi nns balans mellan yin och yang?

Det vi bevittnar just nu i västvärlden är ett överdimensionerat egenintresse och en till-spetsad individualism, parad med en oreglerad marknadsekonomi. Det är den ena extremen.

Den andra extremen är en oreglerad – totali-tär – stat. Det har vi sett fl era exempel på under 1900-talet: nazityskland, fascismen i Spanien och Italien samt hela det så kallade kommunis-tiska östblocket med Sovjetunionen i spetsen.

Kina har lyckats med konststycket att för-ena (men på ytan, verklig förening förutsätter en sammansmältning) de båda extremerna i sitt

samhällsbygge: en oreglerad marknadsekonomi med en totalitär stat.

Många menar att även Sverige gick för långt åt den totalitära polen när välfärdsstaten var i sin glans dagar. Andra menar att de nordiska länderna lyckades skapa ett unikt och bärkraf-tigt samhällsbygge, något som kan liknas vid en verklig förening av de båda polerna.

R Ä T T I G H E T E R – D R Ö M M E N O M A T T K Ö P A S I G F R I F R Å N A N S V A R

De individuella rättigheter som växte fram

under 1900-talet har gjort det tack vare välfärds-staten. Arbetarna har helt andra rättigheter på arbetsplatserna idag jämfört med hur det såg ut i början av 1900-talet. Kvinnorna har frigjorts från det obetalda hemarbetet och kan lönearbe-ta precis som mannen, tack vare att staten tagit på sig delar av ansvaret. Homosexuella har helt andra rättigheter idag och sexualitet är över hu-vud taget inte så tabubelagt längre.

Men – det är lätt att hålla med Rosenberg när han säger att fl er rättigheter inte innebär att vi blivit mindre beroende av andra. Barn är fort-

mest rationella är att inte göra något val, om man får tro en rapport från Institutet för fram-tidsstudier. Det visar sig att premiepensionssys-temet har blivit ett fi asko. Inte ens självaste che-fen för Premiepensionsmyndighetens fond- och fi nansavdelning, ekonomen Daniel Barr, har gjort något aktivt val. Och hela 98 procent av de unga sparare som kom in i systemet 2007 lät sina pengar gå till icke-väljarnas fond. (Afton-bladet 2008-03-28)

Även nationalekonomerna verkar nu ha fått upp ögonen för att människan inte är så ensidig som man tidigare trott; det fi nns annat än egen-intresset som motiverar hennes handlingar. Män-niskan är helt enkelt inte så egoistisk och rationell som man förutsatt. Istället spelar rättvisa och al-truism stor roll för mänskligt handlande. Männis-kor tenderar att straffa individer som beter sig ren-odlat egoistiskt (DN.se 07 12 15). Däremot verkar det som att schimpanser agerar just så som de na-tionalekonomiska modellerna förutspår. The eco-nomic man är alltså en schimpans!

P L I K T O C H P R O F I TVarför gör vi saker fast vi inte har någon per-

sonlig nytta av dem; ja, saker som till och med kan vålla oss smärta och lidande? Detta är en

av huvudfrågorna i Göran Rosenbergs essäbok Plikten, profi ten och konsten att vara människa.

Varför satt ett vårdbiträde bredvid hans dö-ende svärfar på ett sjukhem i Stockholm och höll svärfadern i handen?

Insikten om vår mänskliga ensamhet och vår mänskliga samhörighet är förklaringen, en-ligt Rosenberg. Inför döden tränger sig insikten om vår samhörighet på. Det individuella löses upp och det individöverskridande gör sig på-mint. Samvetet...

”är det vetande som förenar oss med andra människor och som kan driva oss att göra sa-ker och ting som vi inte gör för oss själva som individer utan som vi gör för oss själva som oavvisliga medlemmar i en generations- och in-dividöverskridande ödesgemenskap.” (Rosenberg, s 44)

Rosenberg påpekar att samvetets känslo-mässiga grundvalar inte kan ersättas med ratio-nella kalkyler. Försöker vi tänka ut vad samve-tet kräver av oss är det inte samvetet som kräver det av oss.

För Rosenberg representerar orden profi t och plikt två skilda drivkrafter i den mänskliga tillvaron, båda nödvändiga och ofrånkomliga, båda sinsemellan oförenliga.

Strukturers upplösning framkallar förutom lidande ofta det bästa hos människan. Samvetets röst – moralens ursprung, enligt somliga – kan lättare urskiljas när det som förut drog till sig vår upp-märksamhet försvinner.

” F Ö R S Ö K E R V I T Ä N K A U T V A D S A M V E T E T K R ÄV E R AV O S S Ä R D E T I N T E S A M V E T E T S O M K R ÄV E R D E T AV O S S .”

Solid

arite

t Kä

nsla

av

sam

hörig

het m

ed o

ch b

ered

vil-

lighe

t att

stöd

ja o

ch h

jälp

a a

ndra

mä

nnisk

or, s

ärs

kilt

såd

ana

so

m ti

llhör

den

egn

a g

rup

pen

(bro

der

ska

p, s

am

ma

nhå

llnin

g).

Källa

: ww

w.n

e.se

Solidaritet (av la

tinets solidum

, hela sum

ma

n, ka

pita

let) Innebä

r för kollektiv att gem

ensam

t ta a

nsvar

för något, inb

ördes gem

enskap

, att i egenska

p a

v del a

v en grup

p verka

hänsynsfullt uta

n egenintresse för denna

grup

ps b

ästa

. Källa

: Wikip

edia


farande beroende av sina föräldrar. Äldre är be-roende av sina anhöriga och eventuell omsorgs-personal.

Vi kan självklart organisera beroendet på oli-ka sätt – till exempel privata vårdhem istället för offentliga – men vi kan inte bli fria från det. Vi kan därmed inte befria oss från behovet av plik-ter, och vi kan inte ersätta en känslomässig för-pliktelse med en aldrig så förnuftig rättighet.

Ö K A D I N D I V I D U A L I S M – F L E R S O C I A L A F Ä L L O R

Vi står inför en helt ny situation med en framväxande individ som frigjort sig (tror hon) från både familj och samhälle, samtidigt som välfärdsstaten drar sig tillbaka. Den senmoder-na individen ser inte längre bindningarna som håller samhället samman och är omedveten om att samhället är beroende av hur hon lever sitt liv. Förlorar vi förmågan att samarbeta med an-dra – och det är inte omöjligt, för varför skul-le människor samarbeta om man kan klara sig själv – med andra ord om vi förlorar förmågan att utveckla känslomässiga förbindelser samt tillit, blir sociala fällor lätt följden.

En social fälla är en situation (se Bo Roth-steins bok Sociala fällor och tillitens problem) där alla inblandade tjänar på att samarbeta, förut-satt att ”alla andra” samarbetar. Om inte alla samarbetar, eller man inte kan lita på att de gör det, kan det vara mer fördelaktigt att inte sam-arbeta. Ett exempel är utfiskningen i sjöar och hav. Begränsas inte fisket leder det på sikt till att fisken utrotas. Alla fiskare skulle långsiktigt tjäna på att begränsa fisket. Kortsiktigt däremot så skulle man kunna få större fångster om man struntar i restriktionen.

Avgörande för vilket handlingsalternativ fiskarna kommer att välja är om de litar på att alla andra kommer att respektera begränsning-en. Det är med andra ord inte särskilt rationellt att vara den ende fiskaren som respekterar fis-kekvoten. Om tilliten inte finns så slår den so-ciala fällan igen.

Vi kan säkert förvänta oss fler sociala fällor i framtiden, och vad som är ännu värre – indivi-derna vet inte hur de ska kunna ta sig ur dem.

M A R K N A D E N I N G E N L Ö S N I N G P Å S O C I A L A F Ä L L A N S P R O B L E M

Nu kanske någon tycker att det här är över-drivna farhågor. Visst ser situationen mycket bättre ut i Sverige jämfört med många andra länder.

Rothstein menar att forskningen inom stats-vetenskap visat att Sverige har ett unikt högt so-cialt kapital, det vill säga mellanmänsklig tillit. Det är denna tillit som många forskare, särskilt Robert Putnam, menar ligger bakom demokra-tiska samhällen med hög välfärd och blomstran-de föreningsliv.

Rothstein vänder på det och hävdar att det snarare är statliga institutioner befriade från kor-ruption, som lägger grunden för förtroendet och den mellanmänskliga tilliten. Det sociala kapita-let i sin tur behövs för att det övriga samhället

ska kunna blomstra.Rothstein menar att människor som är före-

mål för selektiva välfärdstjänster (behovsprövade stöd som till exempel socialbidrag, förtidspensi-on) har klart lägre tillit till andra människor än resten av befolkningen. Erfarenhet av generel-la stöd, såsom barnbidrag och sjukpenning, på-verkar inte tilliten till andra människor i någon nämnvärd utsträckning. En minskning eller ur-holkning av det generella välfärdssystemet leder sannolikt till att människor hänvisas till selekti-va åtgärder, vilket i sin tur alltså skulle minska den mellanmänskliga tilliten i samhället.

Den förklaring Rothstein ger är att selektiva, behovsprövande offentliga verksamheter (som socialtjänsten) lättare stimulerar tankar om fusk

och godtycklig behandling än universella rätt-tigheter. Ett tillbakadragande av välfärdsstaten, som byggt upp och administrerar de generel-la välfärdssystemen, skulle alltså kunna minska förmågan och viljan att samarbeta med andra människor.

Det som förvärrar situationen är att även marknaden och det konsumtionsinriktade sam-hället leder utvecklingen åt samma håll. Vi luras att tro att vi kan köpa oss fria från alla problem – om vi nu har pengar vill säga.

Ytterst handlar det om att köpa oss fria från moraliskt ansvar. Vårt ansvar för andra männis-kor, denna hörnsten i all moral, blir som Zyg-munt Bauman beskriver det: ”en fråga om räken-skaper och kalkylering, om valuta för pengarna,

om förmåner och kostnader, om lyx som man kan tillåta sig eller ej”. (Bauman 1996, s. 300)

Rothstein menar att forskning visar att aktö-rer som enbart agerar efter marknadens princi-per inte kan lösa det sociala dilemmats problem. Det vill säga, har man en gång hamnat i en so-cial fälla krävs det andra handlingsnormer än egenintresse eller profit för att komma ur den.

V Ä R L D S R E G E R I N G E R S Ä T T E R V Ä L F Ä R D S S T A T E N ?

Med avmoderniseringen av samhället, vil-ket vi kan säga blir följden när välfärdsstaten drar sig tillbaka, får vi enligt Rosenberg ”enkla-vens rättvisa, sektens rättvisa, främlingsrädslans rättvisa, subkulturernas, ungdomsgängens, MC-

klubbarnas och de inhägnade privatsamhällenas rättvisa” (Rosenberg, s. 234).

Utan fungerande förbindelser mellan det som skiljer människor åt till det som förenar dem, kommer det som skiljer dem åt att ta över-handen. Ju större mångfald av individer, etnici-teter och nationer som är förenade, desto vikti-gare är de ändamålsenliga institutionerna som nu avvecklas tillsammans med välfärdsstaten.

Går det att förhindra den här negativa sam-hällsutvecklingen?

Rosenbergs lösning är en överstatlig glo-bal politisk nivå, som ersättning för det politis-ka tomrum som nationalstaten (välfärdsstaten) lämnar efter sig. Men vad är det som säger att den nya globala politiska nivån, en världsreger-ing om man så vill, kommer att bli demokratisk? Vi har sett förr att politiska institutioner tagits över av odemokratiska krafter. Vi får inte hel-ler glömma bort att det runt om i världen finns många diktaturer.

Hur ska världen kunna enas kring ett demo-kratiskt styre som vilar på de mänskliga rättig-heterna?

M O R A L E N M Å S T E S Ö K A S I I N D I V I D E NI sin inträngande analys av de faktorer som

gjorde Förintelsen möjlig, konstaterar Zygmunt Bauman att själva det moderna samhället var en förutsättning för att Förintelsen skulle kun-na äga rum. Ännu mer skrämmande är insikten att dessa mekanismer fortfarande är verksamma i våra senmoderna samhällen.

Samhällets socialisering (uppfostran) av sina medborgare är ingen garanti för att Förintelsens ohygglighet inte skulle kunna upprepas. Varför inte? Av det enkla skälet att de individer som ad-ministrerade och genomförde Förintelsen inte gjorde något fel ur juridisk mening, eller enligt de sociala normer som fanns i Tyskland vid den här tidpunkten.

Bauman menar att detta faktum avslöjar begränsningarna hos de gängse moralteorierna. Tvärtemot moralteorierna visar det här att mo-ral kan ”yttra sig i olydnad mot socialt upprätt-hållna principer och i ett handlande som öppet trotsar den sociala solidariteten och enigheten”. (Bauman 1989, s 243)

Hannah Ahrendt argumenterar även hon för att grunderna till människors moraliska be-teende måste sökas på annat ställe än i samhäl-let. De framtida moraliska människor Ahrendt vill se är:

”människor med förmåga att skilja mellan rätt och orätt även då de endast har sitt eget omdöme att ledas av, ett omdöme som dessut-om råkar helt strida mot vad de måste betrak-ta som den enhälliga meningen hos alla runt omkring dem. (…) De få som fortfarande kun-de skilja mellan rätt och fel följde egentligen bara sitt eget omdöme, och de gjorde det frivil-ligt; det fanns inga regler att lyda…eftersom det inte existerade några regler för det aldrig förut skådade.”

(Ahrendt, i Bauman 1996, s 306)Moraliskt handlande kan enligt detta sätt

Trenden att bygga små inhägnade privatsamhäl-len, gated communitys, kommer från USA. Här är ett område i Söderkulla i Malmö som nyligen har blivit inhägnat.

” V I K A N S Ä K E R T F Ö R V Ä N T A O S S F L E R S O C I A L A F Ä L L O R I F R A M T I D E N , O C H V A D S O M Ä R Ä N N U V Ä R R E – I N D I V I D E R N A V E T I N T E H U R D E S K A K U N N A T A S I G U R D E M .”


att se inte handla om att följa regler, eller av för-nuftet uttänkta principer. Det måste sökas i var-je människas omdöme, menar Ahrendt. Bau-man pläderar för att moralens ursprung finns i samvetet.

S O L I D A R I T E T K A N V A R A O M O R A L I S KKonsekvensen av ovanstående är att ett sam-

hälles normer och lagar inte behöver vara rikti-ga ur moralisk synvinkel. En handling är inte

”rätt” eller moralisk bara för att alla andra utför den. Det kan till och med vara så att solidaritet kan vara omoralisk, beroende på vem man är solidarisk med. Därför är det vanskligt att sät-ta sitt hopp till någonting yttre: en politisk, eko-nomisk eller social struktur. Varken marknaden, plikten eller ens välfärdsstaten kan erbjuda en garanti för att samhället och dess medborgare agerar moraliskt riktigt.

M Ä N S K L I G H E T E N S K R I SSå – varför håller då vårdbiträdet i den dö-

ende svärfaderns hand? Insikten om vår mänsk-liga ensamhet och vår mänskliga samhörighet,

är Rosenbergs svar. Jag skulle vilja säga att hem-ligheten ligger i insikten om livets bräcklighet och allt livs samhörighet. Det är denna insikt som är orsaken till att vi kan engagera oss i och offra oss för allt levande på denna planet, inte bara för andra människor.

Många tänkare och vetenskapsmän menar att mänskligheten står inför en allvarlig kris. På område efter område har vi nu kommit till vägs ände.

Redan C G Jung menade att mänskligheten genomgår en andlig och moralisk kris: ”Känslan av en högre mening med tillvaron är det som höjer människan över det krasst vardagliga per-spektivet. Saknar hon den känslan, är hon vilsen och olycklig” (se Magasin NIC nr 1).

Det som kanske ändå är mest påtagligt och akut är det hot som det vetenskapliga utnyttjan-det av intellektet utgör, i form av olika typer av tekniska uppfinningar och massförstörelseva-pen. Vi har skapat en teknokratisk samhällsord-ning som bygger på rovdrift av övriga livsformer och natur; en samhällsordning som leder till en återvändsgränd ur vilken vi inte hittar ut. Filoso-

fen Georg Henrik von Wright beskriver männis-kans belägenhet på följande sätt:

”Det är något av en paradox, att ju mera mänskligheten måste lita till sin egen klokhet och uppfinningsrikedom, desto mera hjälplös blir den enskilda människan och desto omänsk-ligare hennes samhälle.”

(von Wright, s 151)

U T V E C K L A S E L L E R D ÖNågonting verkar ha hänt de senaste decen-

nierna. Ett stort antal människor har börjat söka efter en utväg ut ur den röra som mänskligheten skapat; en röra som likt mytens Nemesis slår till-baka på henne själv. Framväxten av den så kalla-de New age-rörelsen kan man se som ett uttryck för detta sökande. Den samtida andliga läraren Eckhart Tolle uttrycker det på följande sätt:

”En betydande del av jordens befolkning kommer snart, om de inte redan har gjort det, att inse att mänskligheten nu står inför ett obönhörligt beslut: att utvecklas eller dö. En fortfarande relativt liten men snabbt växande andel av mänskligheten upplever redan inom

Himmelska fridens torg den 4 juni 1989. Horder av studenter ropar ”Leve demokratin, leve friheten!”. Kinas armé, Folkets befrielsearmé (!), ryckte ut med stridsvagnar och pansarfordon och sköt in i folkmassorna. En ensam man förevigades i ett ögonblick av självuppoffring. Kommunistpartiet hävdade först att aktionen som tog uppemot 2 000 liv var nödvändig för att försäkra regimens stabilitet. Sedan dess har partiet gjort vad man kan för att mörka händelsen. Och Google.cn – den kinesiska versionen av sökmotorjätten – har gått med på att bortcensurera sökresultat som visar att massakern ägt rum. Solidaritet, när det verkligen gäller, kräver modet att gå emot strömmen. ILLUSTRATION: HENRIK EKLUNDH PAGLERT

sig upplösningen av egots tankemönster och framväxten av en ny dimension av medveten-het.” (Tolle, s 27)

Det blir allt vanligare att unga människor blir vegetarianer eller veganer och kämpar för djurs rättigheter. Även miljöfrågorna har blivit rumsrena; och efter den lite yrvakna insikten på politisk nivå om att jorden faktiskt kan gå under om vi inte lägger om vår livsstil, kan man snart inte öppna en dagstidning utan att hitta en ny-het som relaterar till klimathotet.

Det jag själv gör, om det så är frågan om att köpa en leksak eller kaffe, får konsekvenser för människor och liv på andra sidan jordklo-tet. Även mina tankar, känslor och handlingar påverkar omgivningen. Ett uppvaknande mora-liskt ansvar kan bli följden av en utveckling som annars är väldigt dyster.

D E T N Y A M E D V E T A N D E T T A R F O R MGenom globaliseringen har världen krympt

och det blir alltmer uppenbart att allt liv häng-er ihop och bildar en helhet. Bakom de oänd-ligt mångskiftande former som livet kan ta sig

uttryck i finns det någonting gemensamt som förenar dem. Detta ”någonting” upplevs ib-land som en djup känsla av frid och samhörig-het. Denna upplevelse kan betecknas som upp-levelsen av ett nytt medvetande, eller av Gud om man så vill.

När detta nya medvetande är etablerat, som igenkänner allt livs samhörighet bakom de skif-tande formerna, finns inte längre behovet av att dominera eller bekämpa andra livsformer. Att göra det skulle vara liktydigt med att bekäm-pa sig själv. Försvinner gör även behovet av att söka efter sin identitet i formens värld. Detta är sann samhörighet och sann kärlek.

När tillräckligt många människor vaknat upp ur vår samtids stora illusion – att vi kan bli lyckliga för egen del genom att våldföra oss på liv och natur – behöver vi inte längre diskute-ra begrepp som moral, solidaritet och mänskli-ga rättigheter.

Det som det mänskliga intellektet varit sys-selsatt med under tusentals år blir ointressant och istället kan vi koncentrera oss på att leva Li-vet – och solidarisera oss med det. ©

” E N H A N D L I N G Ä R I N T E ’ R ÄT T ’ E L L E R M O R A L I S K B A R A F Ö R AT T A L L A A N D R A U T F Ö R D E N .”

Vill du läsa vidare?Bauman, Zygmunt (1991): Ausch-witz och det moderna samhället, Göteborg: Daidalos.

Bauman, Zygmunt (1996): Postmo-dern etik, Göteborg: Daidalos.

Hägg, Göran (2005): Välfärdsåren – svensk historia 1945 – 1986, Stock-holm: Wahlström & Widstrand.

Rosenberg, Göran (2004): Plikten, profiten och konsten att vara män-niska, Stockholm: Albert Bonniers förlag.

Rothstein, Bo (2003): Sociala fällor och tillitens problem, Stockholm: SNS förlag.

Tolle, Eckhart (2007): En ny jord – ditt inre syfte, Malmö: Damm förlag AB.

Von Wright, Georg Henrik (1996): Vetenskapen och förnuftet, Stock-holm: Månpocket.

Solidaritet är att känna igen sig i andra varelser och värna deras liv. (Mosaik,1968, av Owe Wessbohn).


Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– Det är enighet.

Vad betyder ordet solidaritet för dig?– Det är svårt att förklara, men man ska vara solidarisk, det tycker jag.

Är du solidarisk med någon eller något? – Ja, det får man väl säga.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– Det handlar om rättvisa. Vad som är rätt och vad som är fel, kan man känna på sig; det är nog en inre känsla.

STIG OLSSON

Hallå malmöbo – är du solidarisk?NIC-mannekäng # 1 NIC-mannekäng # 2

NIC WAS HERE NIC WAS HERE

mannekängintervjuare: stefan kar lsson foto: babak payandeh

Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– Jag förstår inte så bra svenska så jag vet inte riktigt vad det betyder.

Man kan säga att det handlar om att man engagerar sig i andra människor som man tycker synd om eller vill hjälpa.– Är det ungefär som Röda Korset?

Det kan man säga.– Det är ett bra steg man kan ta, men jag kan inte förklara på svenska.

Är du solidarisk med någon eller något? – Ja, min kusin är utan föräldrar så jag har hjälpt honom. Vi förlorade allt i kriget i Sre-brenica; Många av mina kusiner är döda. – Jag kom hit till Sverige med min man och mina barn. Om jag hjälper min kusin eller mina föräldrar så känner jag mig stolt. Jag vet vad det betyder att inte ha någonting. Nu har jag allt men det finns andra som inte har det.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– Först hjälper jag mina släktingar och sedan andra, till exempel hemlösa här i Sverige. Ibland säger jag att jag inte har några pengar, men sedan ångrar jag mig!

ESMA MOHIĆ


eller familjen. Du som individ är beroende av gruppen och gruppen är beroende av dig och din lojalitet.

K Ö N S R O L L E R B E G R Ä N S A R F R I H E T E NEtt konkret exempel på hur det kollekti-

va tänkandet begränsar individens valfrihet är könsrollerna.

– Både tjejer och killar drabbas men tjejer-na drabbas hårdast. Det är lättare för en kille att komma undan och välja själv. Som tjej måste du vara oskuld den dag du gifter dig. Som kil-le är det kanske inte lika viktigt med oskulden men du ska vakta din systers oskuld. Du ska se till att hon går på rätt ställen, inte klär sig fel o s

v. Annars är det du som blir bestraffad.

– Under tiden jag arbe-tade på BRIS så var det en 17-årig tjej som vände sig till organisationen. Hon hade blivit bortgift med en äld-re kusin som bodde i Tysk-land. Nu var hon hemma på sommaren för att hälsa på sina föräldrar och mådde jättedåligt. Hon älskade inte sin man och har inte gift sig med honom av fri vilja. Hon beskrev äktenskapet med orden att det är som att bli våldtagen varje kväll.

Historiskt har det sett ungefär likadant ut i alla kulturer, menar Hanna Cinthio.

– Det som blir tydligt idag är att det kommer människor med traditionellt sätt att se på värl-den och bosätter sig i ett samhälle med ett helt annat budskap. De som får ta smällen är många gånger barnen, tonåringarna. De går i skolan och ser ett annat sätt att leva. De vill behålla lite av det gamla och ta lite av det nya, men föräld-rarna sätter stopp för det.

H A N D L A R I N T E O M R E L I G I O NHanna Cinthio anser att hedersproblematik

inte har med religion att göra.– Jag träffar både muslimer, kristna och an-

dra som lever under dessa förhållanden. Det som är gemensamt är att föräldrarna tagit sig rätten att bestämma. Gruppen bestämmer över den enskilda individen.

– För äldre personer kanske det här låter jät-teexotiskt men många människor lever med det här som en självklarhet i dagens Malmö. Jag kan gå ut på en högstadieskola och prata med tjejer-na. Då kan någon säga: ”Jo, jag kan välja helt själv. Mer än henne där borta för hon vet vem hon ska gifta sig med. Jag får välja mellan ho-nom och honom och honom.” Det är valfrihet att få välja mellan tre killar som alla är muslimer och kommer från Syrien och så vidare. Det är inte så att hon kan komma hem och säga: ”det här är min kille som jag har träffat i skolan”.

T R A D I T I O N E L L A K U LT U R E R H A R Ä V E N P O S I T I V A S I D O R

Hanna Cinthio påpekar att det finns positiva bitar med traditionella familjeorienterade kulturer.

– Det positiva är att du har en trygghet, tillhörighet, en stor familj och jättefina traditioner. De sakerna gör det också svårt att bryta med det som är dåligt. Just hederskulturen är för mig ett negativt inslag i en i övrigt positiv kultur.

– Man kan hantera det här på olika sätt. Antingen accepterar man att det är såhär, lever med det och är tyst. Eller så protesterar man lite, får igenom en del och nöjer sig med det och föräldrarna

blir nöjda. Sedan finns det de ungdomar som le-ver ett liv de inte står ut med. Att till exempel bli riktigt kär för första gången men samtidigt veta att det här kan aldrig bli någonting. Den här per-sonen kan jag aldrig ta med mig hem och presen-tera för mina föräldrar.

– Problemet är att vi har politiker och be-slutsfattare som ser det som att de här männis-korna har ett problem, medan vi har andra vär-deringar och fungerar på ett annat sätt. Så är det inte. Det här är ett gemensamt vi och ett gemen-samt problem. Det Elektra gör är att vi ger stöd till de ungdomar som känner igen sig i den här situationen. Vi kan även hjälpa till med att på-börja en förändring.

L Å N G S I K T I G T A R B E T E K R Ä V SHanna lämnar över ordet till Mohamed

som också arbetar med de här frågorna i Elek-tra. Mohamed berättar att han är född och upp-vuxen i Dubai men kom till Sverige när han var 12 år. Han har jobbat med ungdomar i riskzo-nen i nio år.

När Elektras projekt dök upp började han själv fundera kring sin egen situation. Då kom han fram till att han blivit så pass självständig att han kunde ställa sig bakom Elektra.

Han såg en möjlighet att påverka ungdomar så att de i sin tur kan påverka sina barn.

– Tyvärr är det här så djupt rotat att jag ser det som ett långsiktigt arbete. Det är ingenting man går in och förändrar på ett par månader. Jag ska tillsammans med en annan kille jobba med en grupp ungdomar under ett års tid. Fung-erar det bra kanske vi kan jobba vidare med de-ras kompisar.

– Bara det att diskutera de här frågorna är ett enormt stort steg för många ungdomar idag. De har aldrig överhuvudtaget ifrågasatt de idéer de vuxit upp med.

Mohamed tar som exempel hans relation till sin egen släkt.

– Jag har inte öppet sagt att jag tagit det här ställningstagandet till hela min släkt. Jag pratar lite smidigt och i smyg med mina systrar.

Reaktionen han fått har varit: ”vad har hänt med dig. Har du blivit svensk? Hur kan du tän-ka så?”

M Y N D I G H E T E R S R Ä D S L AHur tycker då Hanna Cinthio att svenska

myndigheter förhåller sig till de här frågorna?– Problemet i det svenska samhället tror jag

handlar om en överdriven hänsyn, en rädsla för att bli beskylld för att vara främlingsfientlig eller rasist. Jag kan inte riktigt förstå det synsättet där-för att visa respekt mot en annan människa är för mig att ifrågasätta. Att inte ställa en motfrå-ga när man möter något man tycker är konstigt är att inte visa respekt.

– Bara man vill någonting bra och har en positiv agenda kan man ställa vilka frågor som helst. ©

fotnot: artikeln har tidigare publicerats i Sofie-lundsbladets nätutgåva.

DET ÄR INTE ACCEPTABELT ATT UNGDOMAR I MALMÖ HAR OLIKA RÄTTIGHETER BEROENDE PÅ VAR DERAS FÖRÄLDRAR KOMMER IFRÅN ELLER VILKEN STADSDEL DE BOR I. ALLA MÄNNISKOR SKA OMFATTAS AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA. DET HANDLAR INTE OM ATT SLÅ NER PÅ NÅGON SÄRSKILD RELIGION EL-LER KULTUR, UTAN OM ATT KRÄVA LIKA RÄTTIGHETER FÖR ALLA, MENAR HANNA CINTHIO.

När gruppen bestämmer över digHanna Cinthio arbetar som verk-

samhetsansvarig för Elektra Syd – ett projekt som arbetar för att alla ungdomar som lever i Sverige ska få sina rättigheter

tillgodosedda.– Elektra startade 2002 efter mordet på Fadi-

me Sahindal. Vi menar att det inte går att pra-ta om hedersproblematik utan att prata om all-ting som finns runtomkring. När unga män och

kvinnor i Sverige idag inte har rätten att välja vilket liv de ska leva; om de ska gifta sig och när de ska gifta sig, så handlar det om mer än bara hot och våld. Det handlar om tradition, fa-milj, uppväxt, känslor och en massa saker som är komplicerade. Det går inte att bara gå in och plocka folk och säga: vi flyttar dig från familjen så har vi löst problemet.

– Som vi i Elektra ser det så handlar det om att i många kulturer i världen, precis som man

gjorde i Sverige för inte så länge sedan, tänker man kollektivt. Det är familjen som är minsta enheten i samhället, inte individen. Som indi-vid kan du inte bestämma över ditt liv om det går ut över familjen.

Hanna Cinthio menar att det rör sig om strukturer som uppkommit i samhällen där det inte finns ett socialt försäkringssystem, som här i Sverige.

– Det finns ingen trygghet utanför gruppen

text och foto: stefan kar lssonHanna Cinthio jobbar

idag halvtid på Malmö stads enhet för etniska

relationer och andra halvan på Rosengårds-

skolan i Malmö där honarbetar med sex-

och samlevnadsfrågor och enskilda samtal.

Mohamed jobbar idag på Hållplats 8 på

Rosengård.

” D E T R Ä C K E R I N T E M E D AT T

F LY T T A E N S K I L D A P E R S O N E R F Ö R

AT T K O M M A T I L L R ÄT T A M E D

D E T H E D E R S R E L AT E R A D E V Å L D E T ”.


Vem sade vad?

2. Vad menas med att en film är klassisk? Att den är ordentligt gjord!? Eller att den inte är gjord med en kamera där man tror att kameramannen runkar när han filmar?

1, Hjalmar Söderberg, författare. 2, Roman Polanski, regissör. 3, Eric Fromm, existentiell psykoanalytiker. 4, okänd afrikansk diktare. 5, Albert Einstein,teoretisk fysiker. 6. August Strind-berg, författare. 7. Simone de Beauvoir, författare. 8, Camille Paglia, kultur- och samhällskritiker. 9, Hannah Arendt, filosof och politiker. 10, Karen Blixen, författare.

3. Den moderna kapitalismen behöver människor som kan samarbeta utan friktioner och i stora förband, människor som ständigt vill öka sin kon-sumtion och vilkas smakinriktningar är standardiserade och lätt kan påver-kas och förutses. Dessa människor bör få känna sig fria och oavhängiga, inte vara bundna vid någon auktoritet – inte ens vid sitt eget samvete – och ändå vara villiga att ta order, inordna sig störningsfritt i det sociala maskineriet, finna sig i att manipuleras utan tvång, ledas utan ledare, eg-gas till arbetsinsatser utan annat motiv än ambitionen att sköta sig, vara i farten, fungera, gå på. Och vad är resultatet? Individen i det moderna samhället har förlorat kontakten med sitt eget väsen, med sina medmän-niskor och med naturen.

1. Jag vill så mycket som jag inte skulle vilja att jag ville.

4. Sök inte alltför mycket berömmelse, men sök inte heller mörker. Var stolt. Men påminn inte världen om dina dåd. Överträffa när du måste, men överträffa inte världen. Många hjältar är ännu inte födda, många har redan dött. Att leva och höra denna sång är en seger.

5. Det är beklämmande att vi lever i en tid, där det är lättare att spränga en atom än en fördom.

6. Varje genomsnittsmänniska skall, när han hör en ny tanke uttalas, ett ögonblick stå villrå-dig om det är han som är rubbad eller tänkaren; i vanliga fall antager han att den andre är rubbad, ty en individ som ej tänker själv, har just därför en mycket stark tro – på sig själv.

7. Kvinnor vid makten uppträder som manliga förebilder. Jag kan inte se att de har speciella kvinnliga eller feministiska värderingar. Makten kor-rumperar, och båda könen faller för den.

8. It is woman’s destiny to rule men. Not to serve them, flatter them, or hang on them for guidance. Nor to insult them, demean them, or stereotype them as oppressors.

9. Människans villkor är sådana att smärta och möda inte bara är symtom som kan avlägsnas utan att själva livet förändras. Det är snarare hur livet självt känns, tillsammans med den nöd-vändighet till villken det är knutet. För vanliga dödliga skulle ”gudarnas bekymmerslösa liv” vara ett livlöst liv.

Nya dödssynder ska få fler till biktstolen

NE

WS

by N

ICN

EW

S by

NIC

En gång i tiden talade man om att dygnet bör bestå av åtta tim-mar arbete, åtta timmar fritid och åtta timmar sömn. I vår stressade och uppskruvade tillvaro försö-ker vi pressa in så mycket arbete och fritidsaktiviteter som möjligt – på bekostnad av sömnen och återhämtningen.

text: stefan kar lsson

Men nu har lösningen kommit – va-kenpillret.

Dessa används redan idag i USA av studenter, människor som arbe-tar skift och andra som har problem med trötthet. Nu kan vi alltså fortsätta pressa in mer aktiviteter i våra liv och minska på sömnen, men utan att vi blir trötta; ända tills vi – kollapsar.

Stressforskaren Aleksander Perski befarar att även vi i Sverige väljer denna genväg i stället för att ta itu med de verkliga problem som ligger bakom tröttheten. Nämligen den sto-ra förändring som samhället har ge-nomgått de senaste decennierna.

Det handlar om hur vi lever, vårt konsumtionsmönster och andra livs-villkor.

– En del av oss upplever vårt nya sätt att leva som oerhört påfrestan-de. Men det är som om vi resigne-rat och inte längre tror oss kapabla att styra utvecklingen utan har över-låtit den åt marknadskrafterna att ta hand om. Priset vi får betala är ök-ningen av det som kallas ”mild psy-kiatri”, helt enkelt en försämring av vår mentala hälsa, säger Aleksander Perski till DN.

Glöm sömn – nu har vakenpillret kommit!

Sedan medeltiden har de sju dödssynder-na – högmod, girighet, vällust (otukt), avund, frosseri, vrede och lätt-ja (likgiltighet) – varit ett rättesnöre inom ro-mersk-katolska kyrkan.


Vatikanen har nu upp-daterat dödssynderna och lagt till sju nya:

miljöförstöringgenmanipulationknarkhandelabortpedofilibidra till ökade klyftor mellan fattiga och rikasamla på sig överdrivet myck-et rikedomDen katolske ärkebiskopen Gian-

franco Girotti menar att det idag finns fler sätt att synda på än tidigare och

att detta är grunden för den utöka-de listan.

Aftonbladet antyder att det kan finnas ett annat och mer närliggan-de skäl till att man gör uppdatering-en. En undersökning visar nämligen att 60 procent av Italiens katoliker har slutat att avlägga be-kännelse.

Kanske har biskopen tröttnat på att se sin

biktstol tom.

Har biskopen Gianfranco Girotti tröttnat på att komma till jobbet och finna biktstolarna tomma?

10. Den som vill leva om sitt liv har inte levat.

Skriv din biografi med sex ord

text: henr ik ekludh paglert

Hemingway utmanades en gång att skri-va en roman bestående av sex ord. Han antog förstås utmaningen och skrev: “For sale: baby shoes, never worn.”

Inspirerad av detta lade Larry Smith, grundaren till nätmagasinet Smith Maga-zine, till en funktion på sin sajt som är upp-byggd av läsarnas egna berättelser.

”Six Word Memoirs” – sexordsmemoa-rer – skrivna av kända och okända för-fattare blev snart sajtens populäraste ka-tegori.

Så här kan det till exempel låta: ”Cur-sed with cancer, blessed with friends.”, “I still make coffee for two.”, ”Menopause sucks. Just ask my husband.”, ”We are all immigrants, my friend.”, ”Did it My Way; lost again.”.

Kan du fånga ditt liv på sex ord? www.smithmag.net

Sida 24 Magasin Nic # 2, 2008

Självsäkersvensk-spanjor står ut som solidarisksolitär

text: henr ik eklundh paglert i l lustrat ioner: josé gordi l lo foto: anthony iswandi

i l lustrat ionerna är © josé gordi l lo


Han föddes i Francos Spanien 1940.I tonåren bodde han i Sartres Paris.

Då skulle han bli författare.1961 kom han till folkhemmets

Sverige. Här bestämde han sig för att bli bildkonstnär. Han inspirerades av landsmännen Mirò och Gaudì och började med experimentellt foto.

Vietnamkriget fick honom att skärpa sitt engage-mang och på 1970-talet hade han blivit en mal-möprofil som ställde ut egensinniga kollage på de finaste gallerierna samt introducerade den samtida spanska konsten på en jätteutställning som letade sig ända till Liljevalchs.

På 1980-talet – när även de mest idealistiska konstnärer sålde sig – höll han en låg profil och pläderade för “ekologisk rättvisa” och vikten av att ta vara på det “globala i det lokala”. Parallellt bor-rade han sig djupare ner i sin bildvärld som blev mer symbolisk.

På 1990-talet slog han ett slag för Rosengård och områdets ”outnyttjade internationalitet och öppen-het”. Tillsammans med arkitekten Ivo Waldhör var han med och utsmyckade innergårdar och grindar.

På 2000-talet – när han fick reda på att Öresunds-bron till stora delar byggdes i den spanska hamn-staden Cadiz – gick han igång med sitt dittills största projekt: att slå en kulturbro mellan Skåne och Anda-lusien. Det var tänkt att bli det viktigaste konstverk han någonsin skapat.


Efter 47 år i Sverige är världs-medborgaren José Gordillo kvar i Malmö.

Av kulturbron har det ännu inte blivit mycket av, och just nu ser det mörkt ut för projek-tet. Regionpolitikerna vill hell-

re leka med bekanta grannländer än med Andalu-sisk urkraft. Och av José Gordillos konst har man inte sett mycket av de senaste åren. José har bli-vit en av dessa “gamla gubbar” som vår ålders- och trendfixerade samtid inte längre intresserar sig för.

Just därför ville jag intervjua honom.– I hela mitt liv har jag sökt efter mig själv – ef-

ter konstnären José och människan José, vilket för mig är samma sak, säger José Gordillo när vi ses över en fika.

– Det har resulterat i ett väldigt personligt bild-språk, ett slags bildalfabet. Men på grund av att jag satsat på min egen utveckling, och bevakat min in-tegritet, så har jag inga gallerier eller flotta broschy-rer att visa upp. Jag har bara min konst.

José kände min far för länge sedan; därför har det blivit så att jag och José försiktigt brukar nicka till varandra när vi möts på stan – nästan alltid på cykel, på väg åt varsitt håll. Jag såg också hans senas-te utställning i Malmö, runt 2004. Mer kontakt än så har vi inte haft.

Men så en dag fick jag ett mejl. Det var José som berättade att han är aktuell med en kalender. Det är de bilderna vi har framför oss.

– Finessen med bildalfabetet är att varje bild fungerar för sig själv samtidigt som man kan se dem i ett sammanhang, liksom ett språk. Var och en är unik – samtidigt ingår vi i ett kollektiv där andra är lika viktiga som oss själva. Förstår ni?

Jag tror jag förstår. José gör ingen direkt skillnad mellan sitt konstnärliga uttryck och sitt mänskliga avtryck – sitt liv om man så vill.

Han berättar att han i tjugo–trettioårs-åldern hamnade i en situation där det blev ”alldeles nöd-vändigt för mig att hitta mig själv”.

– Mina bilder härrör ur en existentiell djupana-lys som handlar om vilka vi är och hur vi relaterar till andra människor och till universum. När man är ärlig mot sig själv, och visar respekt mot sig själv, då blir man respektfull och kan leva i samklang med an-dra. Jag hoppas att mina bilder kan inspirera betrak-taren att komma i kontakt med sin egen goda kärna.

Jag upplever ditt måleri som påtagligt jordnä-ra, inte olikt exempelvis aboriginers sandmåleri.

– Stämmer. Och det finns även ett släktskap med den ursprungliga afrikanska och den raffinera-de asiatiska konsten. Det är det universella som in-tresserar mig, inte det nationella eller det akademis-ka. Konst ska inte heller vara någonting som man hänger upp på väggen, och basta! Den ska finnas i människors vardag.

Apropå konst i vardagen tar José fram ett me-moryspel med sina bilder.

– Spelet medverkade i ett projekt tillsammans med Sydsvenskan. De exemplar som gjordes blev mycket uppskattade men eftersom jag inte tog be-talt för dem, och eftersom jag aldrig propagerar för min konst, så finns de inte längre att köpa, säger han med uppgiven min.

” D E T Ä R D E T U N I V E R S E L L A S O M I N T R E S S E R A R M I G – I N T E D E T N AT I O -N E L L A E L L E R D E T A K A D E M I S K A .”


Av totalt 100 gjorda spel finns några få på da-gis och montessoriskolor i Malmö och Lund. Andra har spritts för vinden.

– Men något ska finnas på Malmö konstmu-seum och Statens historiska museum, säger José.

Vilka enskilda konstnärer gillar du?– Många; bland dem Mirò och speciellt Gaudì.

Basen i min konst är densamma som i deras; vi rör oss på samma plan men jag är en modern männis-ka.

– Det låter pretentiöst, men Mirò nådde aldrig ända fram med sitt uttryck. Det gjorde Gaudì. Ho-nom betraktar jag som en av de allra största genom tiderna. Jag blir berörd bara jag pratar om honom...

José menar att hans eget bildspråk nu är full-ändat.

– Jag har funnit det ultimata uttrycket – vitt och svart – så nu tänker jag stanna. Jag gör inte som många andra, som bara fortsätter och fortsätter. Jag kan istället göra ett uppehåll på flera år och sedan plocka upp tråden på nytt där jag var och är.

Lite som konsten att cykla, tänker jag, även om parallellen antagligen haltar kraftigt.

Nöjer du dig med att vara skapande eller är det viktigt för dig att visa din konst?

– Det är jätteviktigt. Men numera vill jag visa mina bilder på en respektfull plats; jag ställer inte upp på att ha en gallerist som tar 60–70 procent av förtjänsten. Jag gör gärna offentlig konst och jag vill gärna in på de stora institutionerna – men inga gal-lerier längre.

José tycker att det kräver alltför mycket energi att arrangera utställningar och närvara på vernissa-ger.

– Det handlar bara om pengar och det tar tid från det som är det väsentliga i livet; att vara sann mot sig själv.

Vad tycker du om konstscenen i Malmö?– Det är för mycket geschäft, spektakel och ting-

eltangel – och för lite existentiella värden. Förstår du? Det är för lite bildmässig tyngd, menar jag – den tyngd som publiken egentligen söker men som de inte finner idag.

Hur har det blivit så?– Jag anklagar Duchamp för den skit vi ser idag!1916 vände den franske konstnären Marcel Du-

champ upp-och-ner på en pissoar och ställde ut den som ett konstverk – en ”ready-made”. Det var bör-jan på en våg av konceptkonst som ännu idag på-verkar konstnärer och konstpublik; det som var menat som en spark i häcken på ett sömnigt kon-stetablissemang upphöjdes till storartad konst, och konstvärldens egna mäklare – gallerister och kurato-rer – eldade villigt på kulten av Duchamp.

José tar Rooseum – de sista åren konsthallen var öppen – som exempel på den konstvärld han inte gillar.

– Man bildar först en image kring en institu-tion. Och sedan blir allt som man ställer ut där inne konst – per automatik. Ligger det en Colaburk på gatan utanför är den värld 50 öre, plockar du in den och lägger den på golvet i Rooseum kan den plöts-ligt bli värd 250 000 kronor!

Du är från flamencons och tjurfäktningarnas Anda-lusien, du bor i Malmö och du avskyr den samtida konst-scenen; hur finner du konstnärlig inspiration och livslust?

” D E T Ä R F Ö R M Y C K E T G E S C H Ä F T,

S P E K T A K E L O C H T I N G E LT A N G E L ,

O C H F Ö R L I T E E X I S T E N T I E L L A

V Ä R D E N .”


– I mig själv. Jag betraktar mig som en filosof egentligen – ingen akademiskt skolad sådan, utan en sann filosof. En människa blir mänsklig först när hon förstår att det är kärlek som gäller – kär-lek till sig själv och till andra. Du förstår?

– Livet går ut på att komma i kontakt med sig själv; det är därför du brukar se mig så ofta där borta i parken, säger José och pekar ut mot Kungs-parken.

– På den bänken sitter jag varje dag året runt, ibland till och med i regn och snö. Jag behöver den sortens avkoppling.

På ett vis en enstöring, på ett annat vis en per-son som skriker efter att få kommunicera med an-dra – så upplever jag José. Är denna personlighet typisk för konstnärer?

José avger ett svar utan att ha fått frågan:– Jag är väldigt social men ändå lever jag väl-

digt ensam. Det är självvalt men ändå inte, för det finns inget alternativ.

– Jag vill inte leva i det meningslösa bruset. Jag söker en fördjupning av tillvaron. Vi har inte mycket tid till vårt förfogande och då gäller det att satsa rätt.

Jag berättar för José att temat för tidningen som jag intervjuar honom för är solidaritet – ett ord som verkar ha fallit ur modet men vars inne-börd borde intressera någon som kallar sig filosof och som gör konst för folket.

Finns det någon koppling mellan konstnärskapet och att vara solidarisk med den som är svagare?

José tittar på mig utan att säga något och vi-sar upp ett papper: ”Kalender 2008 i samarbete med Stadsmissionen”. Sedan kommer ett citat av José själv: ”Jag talar dagligen med utsatta männis-kor. För mig är det viktigt att visa solidaritet gente-mot dem som lever i utanförskap...”

Kalendern består av tolv av Josés bildbokstä-ver och den säljs helt och hållet till förmån för hemlösa.

– Ordet solidaritet försvann med Palme. Då tog man bort det begreppet. Jag vet vad det inne-bär att inte ha någonstans att bo; därför gör jag det här. Jag får ingenting betalt, det är helt ideellt.

Men, funderar jag tyst för mig själv, konst-närskapet kräver rimligen också ett stort utrymme att vända sig inåt – en egocentrisk hållning. Mina tankar förs till ett ord som har samma rot som ’so-lidaritet’ men som snarast antyder dess motsats: att vara ’solitär’. Hur hänger detta ihop?

För José är det inget konstigt alls.– När man är individuell på riktigt, blir man

kollektiv och solidarisk. Förstår du? – För att jag ska må bra måste andra runtom-

kring mig också må bra, annars kommer de att krångla med mig. Jag pläderar för den sanna egoismen för att den ger en sådan feedback till dina medmänniskor!

Drygt två timmar har nu gått sedan vi slog oss ner i kafeterian på stadsbiblioteket och José har fortfarande inte rört sin apelsinfestis.

Jag och fotografen är uppfyllda av otidsenli-ga tankar och av ett engagemang som får Jante att vakna upp inom en.

Det är dags att gå ut i parken för ett foto.– Det blir alltid så när jag är på middag; jag

bara pratar och hinner aldrig äta upp min mat, sä-ger José samtidigt som han undrar om han ska ha

”hatten” på sig när vi fotar honom.En liten bit in i parken faller trädens skuggor

långa – en plats för en solidarisk solitär.– Genom den existentiella egoismen blir man

generös och empatisk, fortsätter José. De flesta människor har inte funnit sig själva; då ges plats till saker som egentligen inte fungerar i det kollek-tiva livet – kapitalism till exempel. Kapitalism kan bara existera om människor inte är medvetna; för då köper de kompensation. Människor har blivit perverterade och indoktrinerade.

Indoktrinerade av vad?–Av att passa in i ett visst samhällsmönster.

Från och med den dag du föds, till den dag du dör, är allt ordnat för dig. Du har knappt något utrym-me alls att själv bestämma över. Det är som om samhället skulle veta bättre än du vad det är du själv vill. Och säg, är det inte just så det blivit? I skolorna behövs det samhällsvägledare för att hjäl-pa ungdomar att ta reda på vad de vill med sina liv! Och samtidigt har vi många unga som tar li-vet av sig.

Så här är det pojkar, säger José, och ser ut att vilja lägga sina armar över våra axlar:

– Det hela är egentligen mycket enkelt. Vi har all kunskap vi behöver inom oss – det är bara att lyssna inåt och göra därefter.

Pläderingar och predikningar. Hans ord bor-de för länge sedan ha orsakat mig en överdos av ouppnåelig livsvisdom. Men så känns det inte med José, för här finns också en stor ödmjukhet.

Det har blivit dags att gå, men egentligen skulle jag vilja följa med honom till hans favorit-bänk i parken och fortsätta vårt samtal över varsin av hans medhavda ljumna burköl.

– Och hörrni, ropar José efter oss.– Jag konkurrerar inte med någon, det är inte

det som intresserar mig. Jag gör min egen grej, springer mitt eget lopp – med kärlek. Det är väl det det hela handlar om, eller hur? ©

OM SINA MÅLNINGAR

De är en hyllning till en godartad existens; en

motvikt till vår komplicera-de värld och en väckar-

klocka för våra grundläg-gande behov. Mina bilder

är hemma överallt.

OM HUR HAN HITTADEL MÅLERIET:Från början ville jag bli författare; det var på

1950-talet när jag bodde i Paris och Sartre och de

andra höll till där. Men när jag kom till Sverige blev jag intresserad av

bildkonst. Jag upp-täckte att det är ett mer

“primitivt” uttryck, mer fysiskt och direkt, och att den kan skapa en dialog

bortom språket.

OM TEXTER I BILDKONSTEN

Det är för mycket förkla-ringar i konsten idag; tex-

ter som är helt irrelevanta. Vill man ha med många texter kan man skriva en bok istället. Det är bilden

som är det viktiga; som har ett existentiellt och

tidlöst uttryck.

OM SOLIDARITET:Jag predikar för egoism

– i dess positiva be-märkelse. Genom den existentiella egoismen blir man generös och

empatisk därför att man förstår att vi är beroende

av varandra. Vi färdas alla i samma

båt den tid vi har att leva. Därför är det

mycket bättre att vara snäll och kärleksfull.

OM TITLAR PÅ KONSTVERK:Jag har inte satt några

namn på bilderna efter-som jag vill lämna män-

niskorna i fred med sin upplevelse. Namn skulle

bara begränsa.

OM SAMTIDSKONSTEN I MALMÖ:Det är för mycket ge-schäft, spektakel och tingeltangel – och för

lite existentiella värden. Det är för lite bildmäs-sig tyngd – den tyngd

som publiken egentligen söker, men som de inte

finner idag.

”J A G Ä R V Ä L D I G T S O C I A L M E N Ä N D Å L E V E R J A G V Ä L D I G T E N S A M . D E T Ä R S J Ä LV V A LT, M E N Ä N D Å I N T E , F Ö R D E T F I N N S I N G E T A LT E R N AT I V. J A G V I L L I N T E L E V A I D E T M E N I N G S L Ö S A B R U S E T.”


NIC-mannekäng # 3 NIC-mannekäng # 4


Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– Socialdemokraterna. Jag tänker på de röda partierna.

Vad betyder ordet solidaritet för dig?– Sammanhållning. Man tar personligt ansvar och tar hand om varandra.

Är du solidarisk med någon eller något? – Ja, min familj och mina vänner.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– Drömscenariot är att man är det med alla. Varför man inte är det vet jag faktiskt inte.

FREDRIK PALOMINO

Hallå malmöbo – är du solidarisk?mannekängintervjuare: stefan kar lsson foto: babak payandeh

Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– Att acceptera varandra och att det ska vara lika för alla. Alla har samma värde.

Vad betyder ordet solidaritet för dig?– Jag har vuxit upp som hippiebarn på 70-talet så det har jag blivit präglad av, framförallt det här att kämpa för allas rätt-tigheter. – Det gäller även i hemmet. Jag har tre barn och jag står inte som något överhu-vud. Jag har största ansvaret men mina barn har samma rättigheter.

Är du solidarisk med någon eller något? – Ja, det tycker jag nog. Hela mitt sätt som jag är och lever på är nog rätt så solida-riskt. Jag har alltid kämpat för dem som haft det svårt och blivit illa behandlade. Jag försöker alltid göra rätt, men sedan är man inte perfekt.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– Det ska man väl vara mot alla egent-ligen. Det handlar om respekt, att vara lyhörd och lyssna på människor. När man inte gör det så är man inte solidarisk.

CAMILLA GISSLOW


text och foto: jesper blomqvist

Finn

själv dig

och var solidariskSolidariteten tillhörde 1960- och

70-talen, säger yogaläraren Om-karananda.

– Då härskade begrepp som ”brotherhood”.

Utanför fönstret på sjätte våningen i en grå kubformad byggnad i centrala Malmö häng-er regntunga moln. Malmö är grått. Orkar människor vara solidariska under årets grå vintermånader?

– Sedan kom 1980-talet, säger Omkara-nanda. Då var alla måna om sig själva och den individualistiska självupptagenheten tog oss ifrån solidariteten. Materialismen härskade.

För en utomstående kan yoga framstå som en individualistisk och självcentrerad verksamhet, som något där man går längre och längre in i ett jag – sitt eget jag, sitt eget själv.

Omvärlden blir då det andra; det stora som jag inte kan kontrollera, inte styra och råda över. Yogan framstår som självbeskådel-se med sin kroppskontroll, sina andningsöv-ningar och sin tarmsköljning.

– I buddhismen mediterar man över allas frigörelse och för allas bästa. En motsvarighet i yogan är karma-yogan. Det handlar om att vilja vara en människa som hjälper andra och som inte är fast i sitt ego. Yogan uttrycker ett behov att komma över sina egenintressen. Det är en filosofi och ett levnadssätt. Det handlar om att nuet inte får styras av framtiden.

Filosofi och levnadssätt. Andlighet som solidaritet. Men – fortfarande – hur kan yoga

och meditation beskrivas som solidaritet? Kan man kanske tala om solidaritet mot sig själv?

– Mot vilken del av vårt själv skulle vi i sådana fall vara solidariska? Företagsledaren som går in i väggen och kraschar totalt? Det grundläggande är inte att tjäna sig själv – det är att komma ur sin självupptagenhet och ut-vidga sitt självmedvetande så att man kan dela med sig av sig själv.

Kan solidariteten starta i en uppgörel-se i människans innersta i stället för som i det mer traditionella sättet – att se sig själv i andra? Den Australien-födde filosofen och djurrättsaktivisten Peter Singer tjänstgjorde på ett universitet i USA och fann att många av hans akademiska kollegor gick i terapi år efter år utan att göra märkbara mentala fram-steg. Många upplevde en tomhet och brist på mening även efter år av terapi.

Singers slutsats var att kollegorna istället borde arbeta solidariskt med andra människor genom ideella organisationer, och därigenom vinna en känsla av sammanhang och mening i mötet med andra.

– Ett utökat medvetande ökar inte nöd-vändigtvis insikten om andra människors li-dande, men om man mår bra själv så är det lättare att hjälpa andra, säger Omkara.

Så även i en yogastudio handlar det om att se andra. Fast här börjar resan mot solida-riteten hos dig själv – genom förmågan att släppa taget och öka medvetandet.

Och utanför fönstret är himlen fortfaran-de grå.

Sida 39 Magasin Nic #1 , 2007

OMKARANANDA är född 1968 i Köpenhamn. Som 16-åring började han med yoga och meditation. Omkarananda hade som barn upplevelser med nada yoga och ishwara devata (psykisk ljud och symbol) som väckte hans spirituella intresse. Han är elev av Satyananda-traditionen men är också inspirerad av zenbuddism och Eckhart Tolle. Sedan 2000 har Omkarananda varit aktiv Sverige och han har startat Klassisk Yoga och Meditation

– K-yoga – i Malmö och Lund.

Sida 38 Magasin Nic #1 , 2007



FREDRIKS FORSKNINVÄNDER UPP OCH NER PÅ DET DU TRODDE DU VISSTE OM MORAL.

Lita på magen – den styr moralen

Magasin Nic träffar Fredrik Björklund för att reda ut om det är så som det nämns i essän, att grunden för moralen måste sökas hos den enskil-

da människan; i samvetet, eller i varje fall djupt inom människan, långt borta från samhället och dess korrumperande infl ytande.

Men samtidigt fi nns det goda samhällen som har en förädlande inverkan; och ofta är det till samhället och kulturen vi ställer vårt hopp när vi vill försäkra oss om att de människor vi möter skall bete sig på ett moraliskt riktigt sätt. Hur hänger det här ihop egentligen? Och vad säger moralforskningen?

Vad är det du forskar kring som har med moral att göra?

– Min doktorsavhandling handlade om mo-ralbedömningar; om hur man kommer fram till vad man tycker är rätt eller fel, framförallt när det gäller andra människors beteende. Den teo-retiska modell jag utgick från säger att moralbe-dömningar ofta görs på intuitiv grund. Vi fäl-ler omdömen om andra människors beteenden

– antingen människor vi möter, ser på teve eller läser om – många gånger varje dag.

Just nu gör media stor sak av att många arbets-lösa inte söker jobb som de blir anvisade av arbetsförmedlingen. Det har väl med moral-bedömningar att göra...

– Ja, och har man inte några bakgrundsfak-

ta så tänker man direkt att de gör fel: ”det är klart att man ska söka jobbet!” Men traditionellt sett inom moralpsykologin är det inte så det går till när man gör en moralbedömning; man har tänkt att personen först samlar in information och sedan gör en jämförelse med de moraliska normer man har, därefter drar man en slutsats om handlingen var rätt eller fel. Det skulle allt-så vara en rationell process som är ansträngande, tar tid och framförallt är medveten.

– Men, när jag hör dig berätta så får jag ome-delbart en uppfattning. Då kan man fråga sig var-för det går så snabbt; är det så att processerna har automatiserats för att vi har gjort dem så många gånger? Det tror inte jag – du kan säkert tänka ut ett nytt hypotetiskt fall där jag ändå omedel-bart kan ha en känsla av att det är fel. Det hand-lar snarare om att man har olika snabba intuitio-ner: omedvetna bearbetningsprocesser som ger en omedelbar känsla av att något är rätt eller fel. Den känsla man får tillskriver man sedan det som händer: ”jag känner som jag gör för att det är mo-raliskt fel”. Först efteråt kan man resonera kring det, om du till exempel frågar varför jag tycker det är fel. Då kan jag koppla in mina medvetna normer: ”det är viktigt att man gör rätt för sig”. Men det är alltså inte det medvetna resonerandet som är avgörande utan den intuitiva känslan.

Sida Sida Sida Sida Sida Sida Sida Sida Sida 404040 404040 404040 Magasin Nic Magasin Nic Magasin Nic Magasin Nic Magasin Nic Magasin Nic # 2, 200# 2, 200# 2, 200# 2, 200# 2, 200# 2, 200888# 2, 200# 2, 200# 2, 2008# 2, 200# 2, 200# 2, 200

text: text: text: stefan kar lssonstefan kar lssonstefan kar lsson

FREDFREDFREDRIKSRIKSRIKS F F FORSKNINORSKNINORSKNINVÄNDER UPP OCH VÄNDER UPP OCH VÄNDER UPP OCH NERNERNER PÅ DET DU TROPÅ DET DU TROPÅ DET DU TRO

Lita på magLita på magLita på mag– den styr mora– den styr mora– den styr moraLita på magLita på magLita på mag– den styr moraLita på magLita på magLita på mag

MMMda människan; i samvetet, eller i varje fall djupt da människan; i samvetet, eller i varje fall djupt da människan; i samvetet, eller i varje fall djupt inom människan, långt borta från samhället inom människan, långt borta från samhället inom människan, långt borta från samhället och dess korrumperande infl ytande. och dess korrumperande infl ytande. och dess korrumperande infl ytande.

Men samtidigt fi nns det goda samhällen Men samtidigt fi nns det goda samhällen Men samtidigt fi nns det goda samhällen som har en förädlande inverkan; och ofta är det som har en förädlande inverkan; och ofta är det som har en förädlande inverkan; och ofta är det till samhället och kulturen vi ställer vårt hopp till samhället och kulturen vi ställer vårt hopp till samhället och kulturen vi ställer vårt hopp när vi vill försäkra oss om att de människor vi när vi vill försäkra oss om att de människor vi när vi vill försäkra oss om att de människor vi möter skall bete sig på ett moraliskt riktigt sätt. möter skall bete sig på ett moraliskt riktigt sätt. möter skall bete sig på ett moraliskt riktigt sätt. Hur hänger det här ihop egentligen? Och vad Hur hänger det här ihop egentligen? Och vad Hur hänger det här ihop egentligen? Och vad säger moralforskningen?säger moralforskningen?säger moralforskningen?

Moral handlar lika mycket om magkänsla och intuition som om för-nuftigt resonerande. Det menar Fredrik Björklund, doktor i psykologi vid Lunds Universitet, som forskar i moralpsykologi. Det kan dessutom fi nnas en biologisk grund för moralen och varför människor beter sig som de gör mot varandra, till och med till de mest ohyggliga saker.

i l lustrat ioner: anthony iswandi

NER


Den är alltså omedveten?

– Processen är omedveten, men inte känslan; i det här fallet kanske det är att man blir arg.

I vår västerländska kultur säger vi ofta att känslor kan man inte lita på. Men om jag för-stått det hela rätt så behöver inte känslor och intuitioner vara dåliga?

– Det har ju visat sig att människor som har skador på de delar av hjärnan som har med emotioner att göra, fattar mindre rationella be-slut. De får inte den där magkänslan man kan få när något håller på att gå fel.

– Det finns ett experiment där försöksperso-nerna får välja kort från olika högar. I vissa hö-gar vinner man ofta men det är låga vinster. I an-dra högar är det få men höga vinster. Det är mer rationellt att ta kort ur lågrisk-högen; på sikt ger det högre vinst. Psykopater och människor med skador på de emotionella delarna av hjärnan tar för många kort ur högrisk-högen.

– Emotionernas syfte är att snabbt vägleda oss i sociala interaktioner, menar vissa forskare; och moral handlar till stor del om sociala inter-aktioner. Så det är klart att känslor, emotioner och samvete har med moral att göra; det hand-lar inte bara om resonerande och kalkylerande.

Det låter som en självmotsägelse att emotio-ner hjälper oss att vara förnuftiga eller ratio-nella?

– Ja, ofta har man tänkt att emotioner kor-rumperar vårt tänkande; man ska undvika att vara emotionell. Men känslor kommunicerar med andra människor, och då gäller det att kun-na tolka signalerna.

Vad har ni kommit fram till rent konkret i forskningen? Vad vet man egentligen om mo-ral?

– När det gäller moralbedömningarna så har vi lyckats visa att åtminstone ibland så gör män-niskor moralbedömningar på intuitiv grund. Vi har lyckats manipulera folks moraliska intuitio-ner. Försökspersoner får läsa en och samma be-rättelse men vi har tagit med mer eller mindre oväsentliga saker som inte har med själva saken att göra och det påverkar sedan vad man tycker.

– Tidsperspektivet verkar spela roll. Man be-dömer en handling som moraliskt värre om den utspelar sig tio år framåt i tiden jämfört med om det skulle hända imorgon. Det moraliska inne-hållet framträder tydligare när handlingen för-läggs långt in i framtiden.

Har ni inte forskat i hur människor resonerar

kring moraliska frågor?

– Vi har inte gjort det men det finns en tra-dition av sådan forskning. Enligt vårt sätt att se har man överbetonat resonemangens betydelse, i alla fall när det gäller moralbedömningar.

– Vi tror att resonemang spelar roll när det gäller beslut; när man står inför ett moraliskt be-slut och kan välja mellan handling a och b som får olika konsekvenser. Då kan det hända att man väger för och emot och tänker igenom si-tuationen.

Så det är viktigt att skilja mellan beslut och bedömningar?

– Ja, det tror jag. Det kan hända att det är så även inom andra områden men just inom mo-ral så tror jag det rör sig om olika kognitiva (in-tellektuella) processer. Bedömningar är till stor del baserade på känsla och intuition. När det gäller beslut kan man tänka sig att människor resonerar mer och kanske till och med frågar an-dra om råd.

– Att känna att någonting är moraliskt rätt eller fel är som att se om en person är man el-ler kvinna; man får en direkt uppfattning. Det är ofta inte förrän någon ifrågasätter bedömning-en man gjort, som man omprövar den: ”han kanske inte är intresserad av jobbet” eller ”han har ett annat jobb på gång”. Blir man inte ifrå-gasatt kör man nog vidare på den första bedöm-ningen.

Så det ligger någonting i talesättet ”männis-kan är snar att döma”?

– Ja, döma är det rätta ordet. När det gäller moralbeslut är situationen en annan. Om det till exempel handlar om abort eller skilsmässa så tänker man sig nog för innan man fattar ett beslut.

Man dömer inte heller sig själv misstänker jag, med samma snabba intuitiva dom.

– Där finns det intressanta psykologiska un-dersökningar. När försökspersoner ska bedöma hur bra bilförare de är så säger de att de är bättre än genomsnittet. Problemet är att de flesta tyck-er att de är bättre än genomsnittet!

– Detsamma gäller för moraliskt relaterade egenskaper; man är ärligare och snällare än ge-nomsnittet. Hur kan det komma sig? Jo, man vill rädda sin självkänsla och tycka om sig själv. Människor verkar ha ett grundläggande behov av det och då kan man ibland förvränga verklig-heten. Faktum är att personer som är deprimera-de gör lite bättre bedömningar.

De är mer realistiska med andra ord?

– Ja, precis. Så det här med självkänslan kan vara en förklaring till att man tycker att man själv är mer moralisk än andra.

Det här med att man är snar att döma andra kanske också kan få den effekten att man hö-jer sin självkänsla, eller?

– Ja, ett sätt att tycka bättre om sig själv är att jämföra sig med dem som är sämre, det finns det forskning som visar. Om vi till exempel tar han som inte sökte jobbet så kanske jag direkt kopplar hans beteende till egenskapen slapphet, det är en slapp person: ”slapphet är omoraliskt och alltså handlade han fel”.

– Men om jag själv satt där i den situationen så skulle det förmodligen finnas ett annat skäl till varför jag inte söker jobbet: ”jag har ett an-nat jobb på gång” eller ”jag har inte rätt kom-petens”. Problemet är att en utomstående be-dömare inte känner till det sanna skälet och förmodligen dömer mig. Så det är stor skillnad om man blickar inåt eller utåt när det gäller mo-ralbedömningar.

Kan du berätta kortfattat om vilka idéer ni har angående moralens ursprung. Hur har mora-len uppstått?

– När det gäller moralens ursprung så har man hittat vissa saker som är gemensamma hos både djur och människor, och man kan förestäl-la sig att vi delar den här grunden evolutionärt. Det är svårt att visa med experiment och man får försöka förstå i backspegeln.

– Man tänker sig att det finns en grundläg-gande förmåga att uppleva sympati och empati

– att känna med en annan individ. Det har även schimpanser. De tycker inte om när andra indi-vider får elektriska stötar och gör saker för att undvika det. Schimpanser tar till exempel inte en banan om det kan leda till att en annan indi-vid får en elektrisk stöt.

Hur förklarar man det?– Genom att de här beteendena antingen på

individ- eller gruppnivå gynnar en på sikt.– Det är inte så konstigt att vi gynnar famil-

jemedlemmar som vi delar gener med, men det visar sig att vi även gynnar individer som vi är oberoende av därför att vi på så sätt kan få re-surser när vi behöver dem. Fladdermössen är ett exempel på det. Eftersom de inte får mat så ofta som behövs utvecklar de ett samarbete som gör att varje individs chans att överleva ökar. Det skulle kunna vara en grund till varför moral uppstår.

En nyligen gjord studie har visat att egoistiskt beteende är accepterat i schimpansernas

samhälle, medan människor tenderar att straffa individer som agerar egoistiskt.

Fredrik Björklund hävdar dock att det inte är så stor skillnad mellan människor och

schimpanser – människor är sannolikt mer egoistiska, och schimpanser mer altruistiska,

än vi tror.

” N Ä R F Ö R S Ö K S P E R S O N E R S K A B E D Ö M A H U R B R A B I L F Ö R A R E D E Ä R S Å S Ä G E R D E AT T D E Ä R B ÄT T R E Ä N G E N O M S N I T T E T. P R O B L E M E T Ä R AT T D E F L E S T A T Y C K E R AT T D E Ä R B ÄT T R E Ä N G E N O M S N I T T E T ! ”

” N Ä R D E T G Ä L L E R M O R A L E N S U R S P R U N G S Å H A R M A N H I T T AT V I S S A S A K E R S O M Ä R G E M E N S A M M A H O S B Å D E D J U R O C H M Ä N N I S K O R ”


Grunden skulle alltså vara genetisk eller bio-logisk?

– Ja, det finns evolutionsbiologer som reso-nerar så. Det passar bra ihop med hur djur be-ter sig, men bevis för att det skulle vara så är inte lätt att få fram. Men ofta när någon presenterar ett evolutionärt argument hävdar någon annan att det beror på kultur eller socialisering (anpass-ning till gällande normer i ett samhälle).

Det tycks som att mänskligt beteende skul-le motsäga det här med ömsesidighet och att hjälpa varandra. Konkurrens är ju det som uppmuntras i vårt samhälle. Företag konkur-rerar mer än de hjälper varandra.

– Det tror jag lite grand beror på hur man ser på det, är glaset halvfullt eller halvtomt? Huru-vida det gynnar en individ att samarbeta eller ej beror på de strategier som de andra individer-na använder.

– I en viss population där många samarbe-tar bara en gång och sedan drar, är det bättre att vara försiktig; till skillnad mot i en population där man kontinuerligt samarbetar. Det har spel-teoretiska experiment visat. Att göra likadant som de andra visar sig vara en bra strategi. Om de fuskar så fuskar man själv, om de samarbetar så samarbetar man själv också.

Vi har varit inne på att biologi och genetik skulle kunna vara ursprunget till moralen, men många menar ju att samhället spelar stor roll.

– Filosofen David Hume sammanfattar det här med moralens ursprung rätt så bra. Han skil-jer mellan naturliga och artificiella dygder. De artificiella är sådana som uppstår i kulturen och som vi lär oss. En naturlig dygd är till exempel att man kan känna en annan persons lidande.

– Frågar man mannen på gatan så är förmod-ligen det första han tänker på att moralen kom-mer från kulturen: ”när man är liten är man ett oskrivet blad och moral lär man sig genom upp-fostran” eller ”har man föräldrar som struntar i en, eller dåliga kompisar, lär man sig aldrig mo-ral och man blir ond”. Men så verkar det inte vara. Det är snarare ett samspel med de natur-liga förutsättningar man har. Personliga egen-skaper som temperament är betydelsefulla. Barn som är känsliga för reprimander är lättare att uppfostra till att bli moraliska jämfört med barn där man måste ta i med hårdhandskarna.

Vilka faktorer avgör om en person kommer att handla altruistiskt (osjälviskt) i en viss si-tuation?

– Där finns det intressanta socialpsykolo-giska undersökningar. Hur kan det komma sig, i vissa fall, att ingen ringer till polisen när en kvinna blir knivhuggen på stan? Det visar sig att man är mer benägen att agera när man upplever ett personligt ansvar, när man inte tror att nå-gon annan gör någonting åt saken.

– Sedan har vi en koppling mellan normer och beteende. Har jag normen att man bör hjäl-pa människor – och det är en viktig del av min självbild – och jag stöter på en person som be-höver hjälp, så är sannolikheten större att jag kommer att ge hjälp än om jag inte har normen. Om ens familj samtidigt omfattar normen så blir sannolikheten ännu större. Å andra sidan minskar den om jag anser att jag saknar kunskap för att kunna ingripa, om jag till exempel behö-ver ge första hjälpen.

– Men det mest betydelsefulla är nog förmå-gan att känna empati. En psykopat hjälper kan-ske inte ens en knivhuggen person, eftersom det inte spelar någon roll för honom.

Är det inte svårt att mäta förmågan till empati?– Jo, men man kan använda sig av självskatt-

ningsformulär. Då kan man se att kvinnor ofta uppger att de är mer empatiska än män; men dessa skillnader utjämnas eller försvinner om man jämför med fysiologiska undersökning-ar och beteendeundersökningar. Så självbilden och könsrollen kan ha en inverkan på hur empa-tisk man upplever sig vara, vilket i sin tur häng-er ihop med hur bra eller illa man tycker om an-dra grupper av människor.

Kan man säga att de anställda på ett företag handlar moraliskt om de följer företagets etis-ka riktlinjer, eller måste de vara förankrade på ett inre plan?

– Jag skulle nog inte kalla det för ett mora-liskt beteende om inte avsikten var moralisk. Då är det snarare frågan om instrumentella hand-lingar. Men om man är psykolog – och menar att ett moraliskt beteende är ett beteende som är i enlighet med samhällets normer – så skul-le man ändå kunna säga att handlingen är mo-ralisk.

Så en psykopat som beter sig enligt regelbo-

ken skulle kunna handla moraliskt?

– Den här frågan ställer verkligen allting på sin spets. Är det konsekvensen av handlingarna som är det viktiga eller spelar avsikten roll?

– Jag har en känsla av att avsikten spelar stor roll. Om du och jag dödar var sin person, du gör det av misstag och jag avsiktligt, så tycker jag nog att man kan klandra mig mer. Men det är i och för sig mer en filosofisk än en psykolo-gisk fråga.

Sociologen Zygmunt Bauman har visat att det inte var omoraliskt att ange judar – enligt den definition som du nyss nämnde – eftersom det var upphöjt till norm i det tyska samhället un-

der Förintelsen. Samtidigt borde det ju då ha uppstått en inre moralkonflikt hos den icke-judiska befolkningen, om det stämmer att det finns universella moraliska intuitioner kring rättvisa.

– Det är intressant. Hitler var en skicklig dema-gog och jag tror att han spelade på folks moraliska intuitioner. Att det är fel att döda är inte den enda moraliska intuitionen som finns; man ska även vara lojal och solidarisk med sin grupp eller sitt land, till exempel. Jag gissar att han spelade på pa-triotiska känslor och han använde många metafo-rer i sina tal – vilket är ett sätt att vädja till känslor.

– Det har säkert funnits en dissonans mellan intuitionen att det är fel att döda och hur man

faktiskt handlar, men det kan ha underlättat att utföra handlingarna om de känt att de följt nå-gon annan viktig moralisk princip.

Frågan många ställer sig efter Förintelsen är just: hur kunde det här hända? Zygmunt Bau-man och Hannah Arendt menar att det var inte konstigt eftersom normen fanns att man skul-le vara solidarisk med Hitler och den ideologi han stod bakom. Det trumfade över de moralis-ka intuitioner som föreskriver ett annat hand-lande. Skulle man kunna uttrycka det så?

– Ja, och det intressanta är att det inte behö-ver vara något som bara uppstod i det samhäl-let, utan det kan finnas en evolutionär grund för

det som hände. Det är inte slumpmässigt vilka ideologier som vinner gehör, och det skulle vara svårt att sälja in en sådan här ideologi om det inte fanns någon biologisk grund alls.

– Man gynnar de individer som man delar gener med. Man uppfattade nog det som något främmande med ett annat folkslag i landet.

Man gjorde dem till främlingar.– Just det, det blir en social konstruktion vad

som är vi och dom. Men den här uppdelning-en i vi och dom är en viktig grund i naturen, och det kan man se hos många djur. Man räd-dar sina egna barn först från ett brinnande hus och därefter andras – det anses vara helt okej. ©

” H I T L E R V A R E N S K I C K L I G D E M A G O G O C H J A G T R O R AT T H A N S P E L A D E P Å F O L K S M O R A L I S K A I N T U I T I O N -E R . AT T D E T Ä R F E L AT T D Ö D A Ä R I N T E D E N E N D A M O R A L I S K A I N T U I T I O N E N S O M F I N N S ; M A N S K A ÄV E N V A R A L O J A L O C H S O L I D A R I S K M E D S I N G R U P P E L L E R S I T T L A N D ”

Fredrik Björlund är doktor i psykologi vid Lunds Univer-sitet. Han är en av de första i Sverige som har intresserat sig för moralfrågor inom ämnet psykologi, och har i sin forskning visat att moralbe-dömningar grundar sig på intuition och inte förnuftsreso-nemang.

FOTO: STEFAN KARLSSONBILDBEHANDLING:

HENRIK EKLUNDH PAGLERT


NIC-mannekäng # 5 NIC-mannekäng # 6

Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– It was a political party in Poland.

Vad betyder ordet solidaritet för dig?– I think about doing something for other people, protect and stay behind other people.

Är du solidarisk med någon eller något? – Yes, I think I am. I feel solidarity when people fight about there rights and also for animals. I am for equal access to schools and I don´t wear a fur.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– It comes from my view of what is right. I think both thinking and feeling is involved. You learn from your life experience.

BEATA ORLIKOWSKA, BOSATT I TYSKLAND, URSPRUNGLIGEN FRÅN POLEN

Hallå malmöbo – är du solidarisk?mannekängintervjuare: stefan kar lsson foto: babak payandeh

Vad tänker du på när du hör ordet solida-ritet?– Att hjälpa den andre så att han får det lika bra som jag själv.

Vad betyder ordet solidaritet för dig?– Det jag sade nyss.

Är du solidarisk med någon eller något? – Jag är ensam och 81 år gammal, så mina ungar givetvis; i den mån jag kan.

Hur vet man vem eller vad man ska vara solidarisk med?– Var och en får själv välja vem man ska vara solidarisk med. Det är ingenting som man vet på förhand eller frågar någon an-nan om, det får man avgöra själv. – Det kan man känna på sig liksom allting annat. I vanliga livet går man på känsla, och när man inte känner så gör man fel.

JEAN-CHRISTOPHE AXELSSON



CFUKHösten 2006 börjar Stapelbäddens konstgrupp arrangera urbankonst-

fester - full moon arty. Hösten 2007 tar de ett samlat grepp kring gatans uttrycksformer

- centrum för urban konst invigs. hösten 2008 bjuder cfuk in till en internationell

gatukonstmanifestation någonstans i malmö.

text: johanna gustavson foto: henr ik rosenqvist


Tretusen kvadratmeter mäktig indu-strilokal fylldes med graffiti och an-dra urbana uttryck, musik och en massa människor – en kväll som vi-brerade av inspiration och skapar-glöd. Det var dags för ytterligare ett Full Moon Arty och invigningen av

CFUK, Centrum för urban konst, som visade upp ett brett spektrum av kreativitet.

Den karga betongklumpen med sitt karakte-ristiska sluttande tak är den enda stapelbädd som finns kvar i Västra hamnen, ett minne från den tid då Malmö var industristad och Kockumsvarvet sys-selsatte uppemot tretusen arbetare.

Idag känns atmosfären i de väldiga rummen nästan filmisk. De rostiga urinoarerna är dokument från en svunnen tid, liksom duschrummen helt i kakel med karga stålkonstruktioner hängande från taket.

D E N L A G L I G A G R A F F I T I N B E H Ö V S– Möjligheterna i den här lokalen är enorma, det

säger Zack, som arbetar i CFUK:s konstgrupp, med ansvar för CFUK:s graffitigalleri Down Under.

Han är en av Sveriges första graffare och ses som en av dem som gjorde den allra första tågmål-ningen i landet.

Han graffade redan 1984, den svenska graffiti-kulturens år noll. Det var då den legendariska hip-hopdokumentären Style Wars från New York slog ner som en komet och tände gnistan i den svenska graffitikulturen, med start i Stockholm.

– Det jag gjorde 1984–85 färgade småkillarna, de såg mina grejer när jag var 14–15 hemma i Stuvsta i Stockholm. Det var på den tiden som varje vägg var jungfru. Så är det inte idag, ribban har höjts för vad man ska göra för att kunna synas. Det är också där-för som det verkligen behövs platser för laglig graf-fiti, som detta, och som P-huset Anna som har va-rit en jätteviktig tillgång för graffare i Malmö i alla år, säger Zack.

Det är alltigenom laglig graffiti som gäller i Sta-pelbädden. Graffitidukarna sitter fastspikande på stora träpaneler längs med byggnadens långsida, ingen målar direkt på betongen. Målningarna har producerats av deltagarna på Glokala folkhögsko-lans hiphopkurs, Zack och graffare inbjudna från hela Öresundsregionen.

” O T R Y G G H E T – V A D Ä R D E T ? ”Richie Muridin, Paulo Timar och Stoffe Lin-

din går hiphopkursen på Glokala folkhögskolan i Malmö. Här lär de sig mer om hiphopens fyra ele-ment: dans, rap, graffiti och dj, men även om eko-nomi, marknadsföring och att arrangera spelning-ar och klubbar.

– Utbildningen gör ju att man kan testa på hur det är att försörja sig på sin musik. I och för sig är inte studiemedlet så mycket, sjutusen i månaden, men ändå. Vi kommer att få tillgång till studio och allting, det är överfett. Du blir kanske ingenting på den här kursen, kanske lite smartare, säger Stoffe Lindin.

– Kanske om du hade haft talang till nån av gre-jerna, retas Richie Muridin.

Paulo Timar rappar om sådant han själv varit

CENTRUM FÖR URBAN KONST, CFUK, VILL SÄTTA MALMÖ PÅ KARTAN SOM SVERIGES FRÄMSTA GRAFFITISTAD. MAGASIN NIC GER HÄR EN ÅTERBLICK PÅ HÖSTENS INVIGNING, DÄR AVSTAMPET SATTES FÖR DET VIDARE ARBETET. NU ARBETAR CFUK PÅ EN YTTERLIGARE MANIFESTATION HÖSTEN 2008, DÄR PLANEN ÄR ATT POSITIONERA SIG UTANFÖR RIKETS GRÄNSER.

Javier Manik, Paraguay:– Jag kom hit för att jag känner några av dem som spelar här ikväll. Det schysst att se graffitin här, men det är väldigt annorlunda mot hemma. I Sydamerika ser man graffiti överallt på gatorna, det är så folk uttrycker sig. Här är det mer dolt och underground. Det är just sådana här platser som unga människor behöver. Centrala Malmö är så chict och prydligt men det är just sådana här platser som unga människor behöver.

Det är ett drygt jobb med någon måste göra det. Graffitin målas på stora dukar som först måste grunderas med vit färg. Richie Muridin och Stoffe Lindin går hiphopkursen på Glokala folkhögskolan och har dragit på sig platspåsar på fötterna för att inte kladda ner sig.

”Zack” började med graffiti på 1980-talet – ”på den tid varje vägg var en jungfru”. Idag vill han ha fler platser för laglig graffiti.

Hanna Schlyter har just grundat väggen i graffiti-galleriet för att ge plats åt nya målningar.– Jag har ingen direkt mall när jag målar; jag tror att jag ska göra ett höstträd där löven består av prickar, och så ska jag skriva ”Kärlek” med skrivstil, säger hon.


Två hundra meter graffiti lyser upp Stapelbäddens betonglandskap. I samband med lanseringen av CFUK dokumenteras målningarna från ovan med hjälp av ett segelflygplan.

Stapelbädden sover aldrig. Väggen är i ständig förändring och graffitikonstnärerna målar långt efter att solen gått ner över Västra hamnen.


Det är tidig förmiddag och det är snart dags för hiphopkursens deltagare att rulla ut målningarna på de stora dukarna till Stapelbäd-dens tak. Stefan Edvinsson är inhyrd för att filma de jättelika graffitimålning-arna från ovan. Flygningen måste planeras noga, förklarar Stefan.– Det ser bra ut. För bara någon timme sedan var det där tornet där borta helt insvept i dimma, säger han och nickar mot Turning Torso som avtecknar sig knivskarpt mot den blå himlen.

med om. Han vill kunna påverka med sin musik och vill att äldre, ”inte bara fjortonåringar”, ska lyss-na på hans låtar.

– Otrygghet, vad är det? Och alla förslag om ökad övervakning på stan? Det är vi som ska hål-la ett öga på våra förtroendevalda, inte tvärtom! Jag känner mig mycket mer otrygg när jag inser att jag inte kan övervaka vad de pysslar med. Det är otrygghet för mig. Hade jag varit rik eller diplomat så hade jag givit de fattiga övermycket pengar, sä-ger Paulo Timar.

U T T R Y C K E T F Å R F Ö R E N A M N E THanna Schlyter går Glokala folkhögskolans

hiphopkurs och sökte utbildningen av nyfi kenhet, hon ville lära sig mer om graffi ti. Hon lyser upp när hon berättar om första gången hon målade på den legendariska lagliga väggen P-huset Anna.

– Första gången vi testade var det jättekul, det var fi nt väder och man kunde stå där i lugn och ro och måla, säger hon.

– Det är liksom en utmaning, men under pro-cessen vill jag inte att folk ska stå och kolla på vad jag gör. När det är klart är det jättekul. Jag målar mer abstrakt med akryl och olja, och tecknar väldigt mycket. Jag tror det fi nns jättemycket man kan göra härinne, här är så enormt! Det skulle vara rätt bra om det kunde återkomma lite oftare bara.

Jörgen Qvartsenklint är projektledare i It-projektet Urban Boxes som samarrangerar med CFUK.

– Det fi nns en djup kraft i allt som fi nns här. Det är något helt annat än om man jämför med att gå på vanliga gallerier. Här kommer uttrycket fram-för namnet och konsten blir mer spontan, väggarna kan förändras på bara några timmar.

B Y G G E R F R Å N G R Ä S R Ö T T E R N ADet är fullt med folk på kvällen, folk minglar

och fyller den jättelika lokalen med liv och rörel-se. Stapelbäddens dinosauriestora långsida är täckt med graffi tiklädda paneler och musiken fl ödar. Det råder inget tvivel om att kvällen är lyckad.

– Jag tror att allt är möjligt här just nu, den här byggnaden ger oss stora möjligheter. Men det är som en eld, man lägger på ett vedträ, ett papper, un-derhåller den. Vi måste mata den här byggnaden med kreativitet för att den ska överleva. Det är som när en sprinter tar första steget på ett löp, det är där vi är nu, säger Zack.

CFUK:s projektledare Liv Zetterling som hål-ler i de många och vildvuxna trådar som resulterat i kvällens manifestation ser något medtagen, men nöjd ut när kvällen går mot sitt slut.

– Ikväll har vi sett ytterligare ett smakprov på ta-lang och skaparkraft, det känns helt fantastiskt. Sär-skilt eftersom det var många som inte trodde på att vi skulle få ihop allting.

– Det gäller att inte släppa sin idé och bestämma sig för att ta sig fram där det fi nns ett kreativt fl ö-de. Det är lätt att hitta eldsjälar, men det krävs också mycket organisation och handlingskraft för att ett helt projekt ska hålla och fungera i längden. Invig-ningen innebar att vi bygger från gräsrotsnivå, det är en tydlig manifestation av de lokala, regionala krafter som fi nns här. ©

I Stapelbäd-dens källare huserar graffiti-galleriet Down Under (vänster).Här har det tidigare fun-nits duschrum för Kockums varvsarbe-tare. Den ruffa lokalen lämpar sig utmärkt som galleri.

I en del av galleriet pågår Open Stage – en öppen scen för alla som vill. Här syns bland andra filmaren Kolbjörn Guwallius som visade ettsmakprov ur sin film Rätten till stadenl.

Tommy Petersson, Malmö:– Jag är gitarrist i Godass som ska spela här ikväll. Lokalen är helt okej, det är en schysst plats för osignade band att spela på. Det är kul att vara här och lära kän-na lite nytt folk. Varför jag är vampyr? Ja man får ju ha nånting på sig.

STAPELBÄDDENS KONSTGRUPP har sedan hösten 2006 arrang-erat Full Moon Arty, events med gaturelaterade uttryck från hundratals artister och konstnärer. Det är konstgrup-pen som ligger bakom CFUK, Centrum för urban konst, som tillsammans med andrar ska-par nätverk för nya uttrycks-former kopplat till det urbana rummet.

CFUK, Centrum för Urban Konst är en organisation med syfte att stödja urbankonst och tillvarata konstgruppens kreativa arbete. CFUK har ingått partnerskap med SLU Alnarp, Movium, Gatukontoret och Folkbildningsföreningen i Malmö. Visionen är att lyfta fram oetablerade konstnärer och skapa utrymme, förstå-else och nya arenor för urban-konst, graffi ti och skejt.

Sida 56 Magasin Nic #1 , 2007 Sida 57 Magasin Nic #1 , 2007

Ett himla takGraffiti på taket till Stapelbädden. Så här blev resultatet av den flygfotografering som CFUK anordnade under det mångtydiga namnet Vårt himla tak.Fotot är taget av Stefan Edvinsson på cirka 100 meters höjd. Till vardags jobbar han i Göteborg med att flygfilma byggnader, gårdar och golfba-nor från sitt motordrivna segelflygplan. FOTO: STEFAN EDVINSSON

Och nu våras det för framtidenNär detta tidningsnummer kommer ut har CFUK lämnat Stapel-bäddsparken. De är på väg mot nya samarbeten på nya platser, berät-tar Liv Zetterling, CFUK:s projektledare.

– Stapelbädden är en häftig lokal för urbankonst, men det går inte att komma ifrån att det saknar en viss aspekt. Om vi fl yttar vår verksamhet till dit folk bor och verkar – och konsten blir en accep-terad del av utemiljön – då blir det intressantare ur ett medborgar-perspektiv.

Nästa inplanerade CFUK-arrangemang, någongång hösten 2008, kommer att handla om urbankonst på internationell nivå.

Platsen är ännu inte bestämd, men det ideala vore i ett bostads-område, till exempel i Södra innerstaden i Malmö, menar Liv Zet-terling.

– CFUK är ingen snäv konstorganisation. Vi vill bidra till förstå-else för den urbana konsten att ta plats i det offentliga rummet. Vi vill vara med och hitta vägar för den offentliga konsten att samexis-tera med de platser där människor bor och verkar.

Ett av målen är också att bygga ett brett nätverk med etablera-deoch helt okända konstnärer som vill skicka in sina bilder och få dem publicerade via nätplattformen On Line Gallery. Bilderna vi-sas bland annat i bildspel som projiceras på olika platser i Malmö.

–Vi kommer att bjuda in konstnärer från samtliga världsdelar till den internationella manifestationen i höst. De inbjudna medverkar med sina material till fi lmvisning, workshops och seminarium.

Glokala Folkhögskolan har inlett samarbete med urbankonstnä-rer i bland annat Tyskland, Lettland, Chile och Vietnam.

Följ CFUKs planer för framtiden, på cfuk.se och glokala.se

CFUKs projektledare Liv Zetterling vill flytta tillbaka gatukonsten till dem som gör den. CFUKs höstmanifestation ska ske någonstans i Malmö – där människor bor och verkar.


text och foto: johanna gustavson

Oceanens älskling, Stilla havets juvel; vackra Valparaiso har många namn och är känd som en av Chiles charmigaste kust-städer. Men Valparaiso är också en av Chiles främsta arenor för gatukonst och graffiti. NIC Magasin ham-nar i gatukonstens mecka, där graffitin tillåts spela en aktiv roll i stadsmil-jön.

Valparaiso ligger i centrala Chile, ett par timmars bilfärd från hu-vudstaden Santiago.

Belägen intill den blånan-de Stillahavskusten är staden en av landets viktigaste hamnstä-

der, bohemiskt skön med hus från kolonialtiden klättrande utmed de branta kullar som omger hamn och centrum.

Staden är också ett mecka för graffitimåla-re i hela Chile och överhuvudtaget en kulturell metropol. Gränderna vimlar av små konstateljé-er och nationalskalden Pablo Nerudas hus till-hör stadens stora turistattraktioner.

Men jag är framför allt här för att se på graf-fiti.

Av en slump träffar jag på Viktor Marquez som läser dokumentärfilm på folkhögskolan Bi-skops Arnö, en kurs som är förlagd till Valpa-raiso. Han håller på med en film om två av Chiles

Utsikt över Valparaisos äldre delar.

Färgstarka fåglar och människor med kaninöron hör till graffitikonst-

närinnan Gigis signum. Här en vägg i Valparaiso.Valp

arais

oV

a a

l pa

raiso

, ’gå

r mot

pa

rad

iset’


Skylten till kulturparken Ex Carscel i Valpariso, fängel-set som stängdes:”På denna plats, där minne och konst samspelar i frihet, finns det plats för oss alla. Låt oss hjälpas åt att bevara den.”

Tusentals människor har suttit fängslade i cel-lerna innanför de minimala fönstergluggarna under Augusto Pinochets diktatur. Den stora grusplanen framför huvudbyggnaden är stor som en elvamannaplan.

Motionsbanan på fängelsets innergård finns kvar än idag. Nu an-vänds platsen som en frizon för kulturell aktivitet.

största graffitikonstnärer, Gigi och Inti. Tillsam-mans har konstnärsparet som också är ett par pri-vat, gjort fantastiska målningar som täcker mass-vis av väggar i den äldre delen av Valparaiso.

Viktor visar vägen nerför de branta trappor-na i Valparaisos gamla stadsdelar. Vi är på väg till stadens nedlagda fängelse, Ex-Carcel, som numera är kulturpark, för att titta på graffiti.

– Man ser knappt några tjocka människor här, det är så mycket trappor överallt och man är tvungen att röra på sig mycket här, säger han med ett skratt.

Sant eller inte; men visst känns det i benen att ta sig fram i det kullriga Valparaiso i 25-gra-dig värme. Men man får en rasande vacker ut-sikt på köpet.

Vi kommer fram till Ex-Carcel, ett jättelikt betonglandskap innanför höga murar.

Här satt politiska fångar under Augusto Pi-nochets diktatur, men fängelset stängdes 1999 och fungerar numera som socialt forum och kul-turpark. Här samlas mycket ungdomar för att festa, lyssna på musik och måla.

Bildspråket och figurerna i Valparaiso talar ett annat språk än det mesta man ser i Sverige – människodjur, figurer ur sagans världs och fan-tasilandskap fyller vägg efter vägg.

Det är tydligt att målarna får utrymme och tid för sina verk. Och det vimlar av platser där de kan utöva sin konstform.

Samtidigt är det stränga böter för dem som målar på fel platser. Tunnelbanan i närliggande


Inti använder sig gärna av sagofigurer och flygande figurer. Målningen på Ex Carcels bakgård har han gjort tillsammans med ett par andra graffare.

huvudstaden Santiago är känd för att vara kli-niskt ren från graffi ti, berättar Viktor.

Men här, på gatorna i Valparaiso, är graffi tin en självklar del av staden på ett helt annat sätt än hemma i Sverige. ©

fotnot: Den svenska solidaritetsorganisationen Utbildning för Biståndsverksamhet, UBV, ar-rangerar tillsammans med Glokala folkhögsko-lan kursen Folkrörelser, Folkbildning, förändring, Chile och Nicaragua. Kursen innebär ett års in-ternationellt praktikprojekt med inriktning på lokal och global organisering och påverkan för förändring.

Artikelförfattaren Johanna Gustavson be-sökte Chile för att knyta kontakter med män-niskor inom urbankonstscenen i Valparaiso och för att skapa nätverk mellan kursens olika sam-arbetsorganisationer.

Kursen vänder sig till dem mellan 20 och 35 år som vill fortsätta att arbeta med förändrings-arbete efter kursens slut. Förberedelser och efter-arbete på Glokala folkhögskola i Malmö.

Vill du veta mer om UBV och de prakti-kantkurser UBV bedriver, kontakta UBV:s lo-kalgrupp som i Malmös träffas på Sofielunds Folkets hus i Malmö. Kontaktperson Martin Sjöstrand, 0709-51 69 61.

Fantasifulla figurer slingrar sig över en hel vägg, klassiska mönster blandas upp med ett alldeles eget uttryck. Konstnärsparet Gigi och Inti har gjort målningen tillsammans, och resultatet är som hämtat ur sagornas värld”.

Graffitikonstnären Gigi målar med starka färger.

En helvägg på en av Valparaisos gator upptas av denna grönskimrande kvinnogestalt.

KURIOSAMånga chilenska berömd-heter kommer från Valpa-raíso, bland andra xxxxxxx

Tom Araya, Augusto Pinochet och Salvador Allende. Och poeterna

Pablo Neruda och Sergio Badilla Castillo. Och inte

minst fotbollslegenden Elias Figueroa.


De varma källorna strax utanför Coñaripe i Chiles sjödistrikt är en av de mäktigaste plat-ser jag sett.

Naturen är obe-gripligt vacker – som en klichébild av paradiset – med beslöjade bergstoppar, porlande vattenfall och mäktig grönska.

Här i de varma källorna Thermas Geome-tricas har man anpassat anläggningen efter hur

det vulkanuppvärmda vattnet letar sig fram mel-lan stenar och växtlighet.

Spångar leder djupt in i skogens myller. Bortsett från vattnets porlande och en och an-nan kolibri som fladdrar förbi på fjärilslätta vingar är stillheten total. Tror man inte redan på besjälad natur, så är detta den rätta platsen för att bli övertygad.

Men verkligheten är sällan en obefläckad lustgård.

Det varma vattnet som får mig och alla an-

dra turister att vallfärda hit skvallrar om de rika naturresurser som döljer sig i jordens inre; resur-ser som chilenska staten tillsammans med natio-nella och internationella storbolag vill exploa-tera – i konflikt med mapuchefolkets intressen och rättigheter.

Området vi befinner oss i är mapuche-terri-torium sedan urminnes tider. Mapuche betrak-tar sig som en del av naturen och i deras världs-bild hänger människan, naturen och kosmos samman.

Thermas Geometricas

De kräver att få behålla sin mark och bli erkända som det ursprungsfolk de är – medan den chilenska regeringen har kriminaliserat de-ras protester mot storföretagens intrång i mar-kerna.

Konflikten nådde sin kulmen i januari 2008 när en ung mapuche sköts till döds av po-lis i samband med ett försök till återtagande av mapuchefolkets territorium. Händelsen ledde till kraftiga upplopp och kravaller i Chile men också till protestaktioner världen över.

Ända långt borta i Malmö hölls en hunger-strejk för mapuchefolket.

fotnot: Mapuche lever i södra Chile, i regio-nerna Araucanía, Los Ríos och Los Lagos – samt i de angränsande delarna av Argentina.

Just nu håller ett politiskt mapucheparti på att ta form i Chile.

Namnet, wallmapuwen, betyder ”folket från mapuche-land”. Ett av partiets främsta syften kommer att bli självstyrande för mapuche-folket.

Grupens 41-årige ledare Gustavo Quilaqu-eo säger till tidskriften Mana att det kommer att bli ett demokratiskt parti som ska verka för ett stopp på diskrimineringen av mapuche-folket; för rätt till mark och autonomi för mapuche-re-gionerna.

I oktober hoppas man att för första gången kunna delta i lokalvalen.

Mapucheföreningen Gulamtun i Malmö är en stödförening som bildades våren 2007. Läs mer om dem på www.mapuche.se

Det finns mängder av vulkaner och heta källor i det område som kallas sjödistriktet. Thermas Geometricas ligger omkring 70 mil söder om Santiago. När ljuset silar in mellan trädens kronor och det heta vattnet bildar dansande dimridåer är det lätt att tro att man hamnat i paradiset.

T H E R M A S G E O M E T R I C A S U T A N F Ö R C O Ñ A R I P E I C H I L E S S J Ö D I S T R I K T K U N D E V A R I T P A R A D I S E T P Å J O R D E N .

I S T Ä L L E T Ä R O M R Å D E T F Ö R E M Å L F Ö R E N D R A G K A M P M E L L A N M A M M O N O C H G U D – M E L L A N E X P L O A T E R I N G O C H B E V A R A N D E .

text och foto: johanna gustavson


NE

WS

by N

ICN

EW

S by

NIC

Jorden håller på att gå under och långt innan dess kommer många av våra grödor att an-tingen ha förgiftats, utrotats eller genmuterats till oigenkännlighet. text: henr ik eklundh paglert

Men lugn, bara lugn...Härom månaden snurrade fläk-

tarna igång till världens största frys för potentiellt sett utrotningshota-de grödor – domedagsvalvet i Sval-bards urberg.

Minus arton grader är den idealis-ka temperaturen för förvaring av frö-er; därför är det just exakt den tem-

peraturen man strävar efter att ha i det rum som döljer sig i änden av en 120 meter lång tunnel rakt in i ber-get.

4,5 miljoner fröer tänker man sig samla ihop.

I februari påbörjades transporter från fröbanker på olika håll i världen; målet är att samla jordens alla vikti-gaste grödor på ett enda ställe som dessutom är bombsäker, så att det skulle kunna hålla för en domedag eller två.

Självklart har man även kalkylerat med växthuseffekten och höjningen av havsnivår – fröbanden ligger 130

meter ovanför dagens havsyta.Trots idealiska temperatur kom-

mer fröerna inte all hålla för evigt. Durrafrön klarar sig i 20 000 år med-an andra bara i 20–100 år. En stän-dig påfyllnad av nya fröer anbefal-les alltså.

Stiftelsen Global Crop Diversi-ty står bakom projektet. För att säk-ra självständighetet styrs stiftelsen av en internationell kommitté, men själva valvet har norska staten bju-dit på.

Vilka som efter en domedag skul-le plantera och sedan äta grödorna förtäller inte denna historia.

I USA fanns det på 1800-talet bortåt sju tusen äppelsorter; idag finns cirka tre hundra. På liknande sätt försvinner många andra av våra grödor. Här ovan är räddningen – ”domedagsvalvet” i Svalbard som ska rymma 4,5 miljoner frösorter att plocka från vartefter vi människor lyckats göra slut på våra naturligt förekommande vegetabiliska DNA-släktingar. FOTO: GLOBAL CROP DIVERSITY

När sista potatisen är satt

Broadcasting handlar om att någon – oftast en redaktion – sänder ut ett budskap. Basta. text: henr ik eklundh paglert

Dess mediala motpol – crowdsour-cing – handlar om användarstyrd ihopsamling och spridning av infor-mation. Youtube och Wikipedia är talande exempel.

Båda varianterna dras med svagheter; varför ska man alltid ha en stöddig redaktion som vänder och vrider på verkligheten innan man själv får uppleva den? Likaväl kan man undra varför en samling – oavsett storlek – lekmäns urval och åsikter skulle höja kvalitén på den information som vi får oss till livs.

En kompromiss då – kan det vara något? Det tror Expressens förre politiske redaktör P M Nils-son och dennes kollega Leo La-gercrantz som tillsammans lanse-rar ett debattforum som bygger

på crowdcasting.”En redaktionellt initierad de-

batt som förädlas och fördjupas av användarna.”, så bekriver de tanken med det nya mediet.

– Vi kommer att ta det bästa från de sociala sajterna och det bästa från det redaktionella ar-betssättet, säger PM Nilsson och Leo Lagercrantz.

Verksamheten kommer att be-drivas via webb, teve och böcker, och målet är att skapa landets vik-tigaste forum för debatt, både för makthavare och allmänhet.

För att delta behöver man bara registrera sig, något som ska vara gratis. Enda kravet är att man de-batterar i eget namn.

Finansieringen kommer att ske via banners och CSR-finansiering – sponsring från företag som vill föra ut sitt budskap i ett mellanting av annonsering och redaktionellt del-tagande som redovisas öppet.

Crowdcasting – ett försök att skapa en rättvisare debatt

Sverige mest jämställt...

Sverige är mest jämställt i världen. Där-efter kommer Norge och Finland, sedan

Island, Nya Zeeland, Filippinerna, Tysk-land, Danmark, Irland och Spanien.I alla fall om man får tro World Eco-

nomic Forum, WEF, som gjort en studie av jämställdheten mellan könen i totalt

128 länder.Pakistan, Tchad och Jemen kammar

hem jumboplatserna.Det är tredje året i rad som WEF gör

studien. Listan baserar sig på mätningar inom fyra områden: ekonomi, utbildning,

politik och hälsa. Inom varje område mäts ett antal olika aspekter.

På området politik rankas Sverige 1:a medan vi bara kommer på 73:e plats på

hälsoområdet. En bra bit kvar till fullkomlighet alltså,

men WFE menar att Sverige ändå förtjä-nar att hållas fram som en god förebild

för andra länder. www.weforum.org

CFUK galleri x 3 – extended versionCFUK Galleri x 3 är ett helt nytt galleriformat för all form av urban konst – välkommen! På dessa sidor kommer du att få ta del av gatukonst som du vanligtvis bara ser i stan, om du överhuvudtaget hinner se den innan den nötts, målats eller tvättats bort. Magasin NIC tycker att denna kulturyttring är värd att få komma in och värma sig en stund innan den försvinner.

............................CFUK Gallery x 3 .................................................... Extended.......................................

IntiEl Ex-Cárcel / Valparaiso / Chile .............................

........

........

........

....CF

UK G

aller

y x 3

........

........

........

........

........

........

.... Ex

tende

d......

........

........

........

........

.

Inti...........................El Ex-Cárcel / Valparaiso / Chile

........

........

........

....CF

UK G

aller

y x 3

........

........

........

........

........

........

.... Ex

tende

d......

........

........

........

........

.

Cerro ConceptionValparaiso / Chile ...................................................

............................CFUK Gallery x 3 .................................................... Extended.......................................

Cerro ConceptionValparaiso / Chile...................................................

........

........

........

....CF

UK G

aller

y x 3

........

........

........

........

........

........

.... Ex

tende

d......

........

........

........

........

.

Cerro Conception.................................................Valparaiso / Chile

Aktuellt föreningsliv


Skriver du under på orden ovan? Då ska du inte missa ESF – European Social Fo-rum – en fem dagar lång festival för so-cial rättvisa. text: johanna gustavson

Den 17–21 september samlas gräddan av Europas sociala rörelser för en fem dagar lång manifestation som enligt arrangörer-na kommer att få Malmö att koka av musik, kultur, workshops, föredrag och allsköns ak-tivism.

Forumet kommer att ta plats främst på tre platser: Folkets Park/Möllevången, Enskif-tesparken/Sofi epark och Rosengårds cen-trum.

Över 20 000 personer beräknas delta i ar-rangemanget – det femte europeiska socia-la forumet i ordningen.

Kärnfrågorna som kommer att lyftas fram är jämställdhet, fackliga rättigheter, migra-tion och demokrati.

Medlemsorganisationerna kommer från en mängd håll. Här samlas människor och rörelser som är kritiska till framför allt nylibe-ralismen, under devisen Ett annat Europa är möjligt.

Alla organisationer som stödjer World So-

cial Forums principförklaring kan delta och organisera seminarier, workshops och andra programaktiviteter.

Det är arrangörsföreningen ESF Norden 2008 som har hand om forumet. De ansvarar för att säkra fi nansiering, se till att alla aktivi-teter har lokaler och se till att alla deltagare har någonstans att bo, samt samordna pro-grammet, tolkning och teknik.

Vill man engagera sig är det bara att kon-takta arrangörerna via deras hemsida. Det kan handla om att ställa upp som volontär på något av arrangemangen, erbjuda hus-rum eller hjälpa med tolkning till forumets se-minarier och workshops.

FOTNOT: Den globala forumprocessen, World Social Forum, startade i Porto Alegre, Brasi-lien år 2001, som en motreaktion på World Economic Forum.

European Social Forum (ESF) är den regi-onala motsvarigheten till det sociala världs-forumet.

Sedan starten har ESF samlat hundra-tusentals deltagare, tusentals organisatio-ner och gräsrotsrörelser för att diskutera och samordna arbetet för ett annat Europa.

www.wsf2008.net

EN ÖPPEN PLATS FÖR REFLEKTION, DEMOKRATISK DE-BATT AV IDÉER, FORMULERING AV FÖRSLAG, FRITT UTBYTE AV

ERFARENHETER OCH SAMMANLÄNKNING FÖR EFFEKTIV AKTION AV GRUPPER OCH RÖRELSER I DET CIVILA SAMHÄLLET SOM MOT-SÄTTER SIG NYLIBERALISMEN OCH EN VÄRLD DOMINERAD AV KA-PITALET OCH ALL SLAGS IMPERIALISM, SOM ÄR FAST BESLUTNA ATT BYGGA ETT VÄRLDSOMSPÄNNANDE SAMHÄLLE INRIKTAT PÅ FRUKTBARA RELATIONER OCH MELLAN DEN OCH JORDEN. UR WSF:S PROGRAMFÖRKLARING

Nätverket för gemensam välfärd är ett rikstäckande nätverk som arbetar för den generella välfärdens bevarande. Därmed är man emot privatisering av de offentliga välfärdstjänsterna och utför-säljning av statlig egendom.

Malmönätverket har träffats regel-bundet på Sofi elunds folkets hus sedan drygt ett år. Hittills har man uppmärk-sammat den besvärliga bostadssituatio-nen i Malmö och utförsäljningen av all-

männyttan. I maj 2007 anordnade de en hearing med de ansvariga politikerna i Malmö.

Sedan i höstas har man fokus på sjuk-vårdssituationen i Malmö och i Skåne.

En namninsamling pågår där nätver-ket bland annat kräver att fl er skall an-ställas inom sjukvården så att köerna kan avskaffas.

Vidare vill man förhindra nedläggning av vårdcentralen i Lindängen och att de

planerade vårdcentralerna i Husie, Väs-tra innerstaden, Södra Sandby, Hjärup och jourläkarcentralen i Malmö ska öpp-nas.

Lördagen 19 april kl 11.00 hålls det sis-ta torgmötet vid obelisken på Södra För-stadsgatan. 22 april åker nätverket till Kristianstad för att uppvakta de ansva-riga för sjukvården i Region Skåne och överlämna namninsamlingen.

Läs mer: www.gemensamvalfard.se

Glokala folkhögskolan satsar på lo-kalteve. Varje torsdag, under nam-net Glokal-TV, sänds egenhändigt producerat material via TV-Malmö. text: stefan kar lsson

Varje torsdag, 00.00–24.00, kan man föl-ja aktuella händelser i Malmö med fo-kus på vad som sker inom föreningslivet, samhällsutvecklingen och gatukulturen.

Ambitionen är att stämma till efter-tanke över den värld vi lever i genom att knyta ihop det lokala med det globala.

Det sker bland annat genom resere-portage, dokumentärfi lm, tittarfi lmer och studiosamtal.

På premiärsändningen av Glokal- TV medverkade bland andra förra stads-delschefen i Södra innerstaden Eva Ahl-gren och MKBs vd Sonny Modig i pro-grammet ”Lokala samtalet”.

Varje torsdag, fram till i höst, sänds ett program som informerar om förberedel-serna inför ESF, European Social Forum, som hålls i Malmö september 2008 (läs mer på nästa sida).

CFUK, Centrum för urban konst, med-verkar genom att visa upp gatukonst från Malmö och övriga världen.

– Vi vill lyfta fram den osignade mu-siken, fotografi et och urbankonsten; ge dessa uttryck extra stort utrymme, säger Liv Zetterling, projektledare och en av de drivande krafterna inom CFUK.

Förutom Glokala folkhögskolans

egen personal och aktiva inom fören-ingslivet arbetar även studenter från kur-sen Glokala medier med att producera inslag.

– Deras medverkan som fi lmteam är en av fl era viktiga pusselbitar som gjort att vi tillsammans vågat göra denna sto-

ra satning, säger Håkan Larsson, en av två rektorer på Glokala folkhögskolan.

– Det här är en unik plattform med 24 timmar teve varje vecka, säger Liv Zet-terling.

FOTNOT: Programtablå och information fi nns på www.glokala.se/glokaltv

Glokal-TVpå loka teve

Varannan torsdag visas på Glokal-TV en ny serie program med den gemensamma målsättning-en att spegla den värld vi lever i genom att knyta ihop det lokala med det globala. FOTO: MATHIAS PERSSON

Kolbjörn Guwallius Rätten till staden får Malmöpremiär på fi lmklubben Doc-lounge på Inkonst den 5 maj. text: henr ik eklundh paglert

Måndagskvällen börjar 18.00 med work-shop i gatukonst. Som förfi lm visas den animerade graffi tidokumentären Blue, Karma, Tiger av Cecilia Actis och Mia Hul-terstam. Efteråt blir det frågestund och paneldiskussion med bland andra fi lmens regissör och konstnären Ulrika Erdes.

Rätten till staden är enligt Kolbjörn Gu-walius Sveriges första längre dokumentär-fi lm om gatukonst och gatukonstnärer.

Förutom gatukonstnärer i Malmö och Stockholm intervjuas konstvetare, stads-planerare och representanter för det of-fentliga och reklambranschen.

Bland konstnärerna återfi nns några av de mest omtalade i Sverige: Hop Louie, Ul-rika Erdes, Malmö Streets Project och Herr Ballerina.

Filmen har rönt intresse inom univer-sitetsvärlden och ingår i kurser vid Lunds universitet och Malmö högskola.

Den 11 maj visas fi lmen på Skånska Filmdagarna.

Fler visningar listas på fi lmens hemsida, staden.fi lmen.nu, som är värd ett besök i sig själv om man gillar gatukonst. Här fi nns ett galleri med över 500 stillbilder som ta-gits under fi lminspelningen.

staden.fi lmen.nu www.doclounge.se

Film om gatukonst visas på Inkonst

En av de mest omtalade urbankonstnärerna just nu, Ulrika Erdes, kommer till premiären på Inkonst.

3000 underskrifter för gemensam sjukvård

Till Malmös Folkets park väntas cirka 20 000 besökare under European Social Forum den 17–21 september.

EN ÖPPEN PLATS FÖR REFLEKTION, DEMOKRATISK DE-BATT AV IDÉER, FORMULERING AV FÖRSLAG, FRITT UTBYTE AV

Till Malmös Folkets parkSocial Forum den 17–21 september.

Glokal-TVloka teve

text

oc

h b

ild:

he

nri

k e

klu

nd

h p

ag

lertFÖRENINGSLIVET KAN SPELA EN AVGÖRANDE ROLL UNDER UPPVÄXTÅREN.

IBRAHIM AL-KHAMIESI ÄR INITIATIVTAGARE TILL EN INTERVJUBOK DÄR UNGDOMAR MÖTER PERSONER SOM DE SER UPP TILL. DET RÖR SIG ALLTID OM EN VUXEN SOM SOLIDARISERAR SIG MED UNGDOMAR MER ÄN VAD MAJORITETEN GÖR. INTE SÄLLAN RÖR DET SIG OM EN FÖRENINGSMÄNNISKA. VI MÖTTE IBRAHIM FÖR ATT TA REDA PÅ VEM HAN ÄR, OCH VARFÖR HAN VILLE GÖRA

BOKEN.


Sida 84 Magasin Nic #1 , 2007 Sida 85 Magasin Nic #1 , 2007

Allra först Ibrahim, vem är du egentligen?– Jag är en glad och social man som har

levt ett spännande och rikt liv (skratt)!– Jag har provat på olika arbeten, bland

annat docent vid universitet och egenfö-retagare, och jag har fått vara med om att se saker förändras dramatiskt. Jag var med då Saddam Husseins parti tog över makten i Irak och innan dess har jag varit arresterad för att ha demonstrerat för demokratiska re-former i landet. Jag har också tillsammans med min familj upplevt ett inbördeskrigs hemskheter under vår vistelse i Yemen på 1980-talet. En annan dramatisk upplevel-se som jag har varit med om är perestrojkan som ägde rum i Sovjetunionen i slutet av 1980-talet. Jag har bott i Sovjetunionen un-der en längre tid när jag doktorerade i fysik.

– I dag arbetar jag på Södra innersta-dens stadsdelsförvalt-

ning och försöker på-verka olika frågor

som är av bety-delse för invå-

narnas var-dag.

Varför ville du göra boken Vår gata? – Många ungdomar ser i dag sina nära

bli hårt drabbade av arbetslöshet. De ser också att många saknar möjlighet att bo-sätta sig i det bostadsområde som de vill – och att många bor under dåliga levnads-förhållanden.

– När ungdomar omges av sådana pro-blem är det lätt hänt att de hamnar i ett ne-gativt tänkande och tror att även de kom-mer att drabbas av problem. Detta kan leda till en minskad studiemotivation, en försäm-ring av skolgången och kanske till avhopp från skolan. Resultatet blir att ungdomarna inte skaffar sig tillräckligt med kunskap och annan kompetens för att få ett arbete och på annat sätt delta i samhällslivet.

Vad hoppas du åstadkomma?– Syftet med boken är att visa ungdo-

marna att de inte behöver hamna i dessa problem när de blir vuxna – och att det finns stora möjligheter för dem att uppnå sina mål och drömmar om de bara jobbar hårt! Boken berättar om personer som trots svå-righeter och hinder kunnat förverkliga sina mål. Boken kan hjälpa unga att förstå att det finns många andra som är utsatta för problem och som övervinner dem och får en bra framtid.

Hur kom du på idén? – Tidigare bedrev jag ett projekt i Sofie-

lundsskolan. En del av projektet bestod av att presentera olika förebilder för skolans

elever, för att inspirera dem. En av fö-rebilderna som bjöds in var Jorge de

Sousa Pires som är docent vid Växjö universitet. de Sousa kom till Sverige vid 16 års ålder utan några svensk-akunskaper och utan några som helst bekanta i landet. Jorge träffa-de 40 elever från årskurs nio på sko-lan och under sin träff med elever-na på skolan berättade han om sin uppväxt och om hur han har lyck-ats uppnå sina mål. Träffen varade i

två timmar och det blev en bra diskus-sion. Efter träffen var eleverna nyfik-na och – tror jag – mer hoppfulla. För min egen del för-stod jag att en fö-rebild kan spela en stor roll i ung-domarnas liv. Det-ta var också grun-den för idén med boken.

Vad tänker du efter att ha läst ungdo-marnas intervjuer?

– Jag blev väldigt glad över deras val av ”förebilder”. Det var också mycket spän-nande att läsa om förebildernas liv och hur dessa personer inte låtit svårigheter störa dem i kampen för att nå sina mål.

Vem är din förebild? – Min far. Det är han som har inspirerat

mig genom hela mitt liv. Trots det hårda och svåra livet under min uppväxt gjorde han allt han kunde för att jag och mina tio sys-kon skulle få en bra uppväxt; en utbildning och goda förutsättningar inför framtiden.

– För att lyckas, och för att överhuvudta-get kunna försörja vår stora familj, var han tvungen att ha flera jobb. Han har alltid pri-oriterat mig och mina syskons skolgång och kunde ge sina sista pengar för att köpa oss läroböcker. Det var också han som inspire-rade mig till att ge mig in i forskningsvärlden genom att berätta för mig att vetenskapen är som en kedja och att varje vetenskaps-man lägger till sin egen länk i denna kedja.

(texten är en kortare version av en inter-vju som ingår i boken Vår gata.)FOTNOT: läs mer om boken Vår gata på www.malmo.se/var-gata Boken finns att låna på Malmös bibliotek och att köpa via hem-sidan och på Garaget på Lönngatan 30 i Malmö.

Här är några av de organisationer som finns med i boken:

www.lugnagatan.sewww.newcity.se

www.cisv.sewww.arena305.se

www.ungart.sewww.viunga.dk

Ibrahim Al-Khamiesi, i bildens bakgrund, vill visa att det går att lyckas i det svenska samhället, även om uppväxtförhållandena är tuffa. Med boken Vår gata har han velat visa på levande ex-empel i ungdomarnas egen närmiljö.




Carlos Cortés chefar på Sofielunds Folkets hus – Malmös mesta mång-kulturella mötesplats. Vi undrade vad som är på gång i huset, och fick samtidigt träffa den nye kultursam-ordnaren. text och foto: stefan kar lsson

– Vi har en massa nya projekt och nät-verk på gång, säger Carlos Cortés. En somalisk förening som håller till i huset har startat ”Ung vision”. De har aktivite-ter som bio, fotboll, dans och målning. Vi är också med i flera nya projekt som kommer att starta – om vi får pengar från Arvsfonden. ”Barfotamedia” är ett sam-arbete mellan Sofielunds Folkets hus, TV Malmö, ABF och andra föreningar som engagerar sig för ungdomar. Tanken är att vi ska få fler i förorten att göra media-program och filmer.

Har era radioprogram Radio Sofie-lund och Osignad upphört?

– Det stämmer. Vi kommer att star-ta ett nytt radioprogram med ny perso-nal. Än så länge heter det Radio SFH och kommer att sända onsdagar 18–18.30 på 89,2 FM. Därefter sänds ett ungdoms-program – A Capella – som bara spelar osignad musik. Vi har också en stor grej på gång med RGRA – ”Nya röster”– som är ett radioprojekt för ungdomar.

– Sedan ska vi försöka få en fortsätt-ning på det EU-finansierade projektet Mötesplats SE. Då är det cykelverkstad och systuga som gäller.

– Utbildningstorget, där vi medverkar, har ett stort projekt på gång som kom-mer att utveckla Sofielundsområdet. Vi har också solidaritetsaktiviteter och hjäl-per till exempel Mapucheindianerna (läs mer om dem på sid 64–65) i södra Chile.

Sofielunds Folkets hus upplåter även

lokaler till Amnesty International och Röda korset, berättar Carlos Cortés. Och i september är det dags för ett jätteeve-nemang där SFH medverkar på ett hörn: European Social Forum.

– Förberedelserna pågår för fullt här i huset.

Ni har fått en ny kulturansvarig...– Ja, Mats Nilsson. Han kommer att

jobba med olika utställningar som vi ska ha i caféet. Han är själv musiker så det kommer också att bli mycket musik. I ca-féet blir det ”Souper bowl”, soppa för 30 kronor tillsammans med akustisk musik.

Mats Nilsson ansvarar även för Folk-festen, som är ett av husets årliga och uppskattade arrangemang.

– Som vanligt blir det mycket sång,

dans och musik, säger Mats Nilsson. Mer musik blir det av Berit og drenge-

ne från Karens minde kulturhus i Köpen-hamn. Dansen kommer föreningar från Sofielunds folkets hus att bidra med: Fo-dachi, Candela, Arla och Los Primos.

– Sedan har vi en del annat på gång men det är inte klart till 100 procent, sä-ger Mats Nilsson.

I år är Folkfesten den 17 maj mellan 12 och 18. Programmet finns att läsa på www.sofielund.org

FOTNOT: Sofielunds folkets hus är en ide-ell förening som bildades 1990 och lig-ger i Sofielund i Malmö. Verksamheten har utvecklats till en mångkulturell mö-tesplats där föreningar med både lokalt och globalt engagemang håller till.

Soppcafé, folkfest och solidaritets-arbete

Sofielunds folkets hus satsar glokalt

Mats Nilsson och Carlos Cortés har laddat upp för en händelsrik vår.

NIC #2: Solidaritet

Documents

Transcript of NIC #2: Solidaritet