New York – våra drömmars stad Det är bedövande hett på kajen vid Battery Park på Manhattans sydspets. Några hundra turister står

sammanpackade och väntar på färjan till Ellis Island och Frihetsstatyn, och vare sig de vill eller ej får

de lyssna till gatumusikanten som är listig nog att uppträda inför en publik som inte kan gå sin väg.

– If I can make it here, I’ll make it anywhere! New York, New York! skorrar hans högtalarröst.

Slår han igenom här så ligger världen öppen. Kanske är det han som blir nästa stjärna, men strofen är

en spegling av alla de förhoppningar som många miljoner människor har knutit till den här staden.

New York är ”den amerikanska drömmen” i metropolistappning, porten till Amerika, den mest

kosmopolitiska staden i världen. Denna en av turistålderns främsta destinationer har varit ett av de

största resmålen i ett par hundra år, men länge för människor som reste på enkel biljett för att söka

sig ett nytt liv.

Det måste ha varit en av de mäktigaste syner, att på båten se hur Frihetsgudinnan och Manhattans

”skyline” kom i mot de svenska emigranterna när de seglade mot New Yorks hamn.

Ett par årtionden in på 1800-talet var en stor del av Manhattan fortfarande orört, men affärslivet och

industrin växte dramatiskt, och mot slutet av seklet hade en världsstad vuxit fram. Människomassor

strömmade över havet undan förföljelse eller fattigdom mot det löftesrika Amerika och från 1886

möttes invandrarna av den gigantiska, grönblå koppargudinna som var symbolen för hopp och

drömmar.

Ellis Island

Mellan 1892 och 1954 strömmade mer än tolv miljoner människor genom Ellis Islands ekande salar,

allra flest under detta sekels två första decennier. Över 300 000 svenskar passerade här, men också

bland andra 2,5 miljoner italienare och 1,9 miljoner ryssar.

Ellis Island, är namnet på den ö dit de flesta emigranter anlände, innan Ellis Island togs i bruk som

immigranthamn, så användes andra platser till exempel Castle Garden på södra Manhattan, och

Barge Island. På Ellis Island möttes emigranterna av tjänstemän såsom; tullen, passpolisen och

hälsovårdsnämnden. Allting skulle kontrolleras. Alla som släpptes in i landet var tvungna att vara

friska och krya. De som inte klarade hälsovårdskontrollerna blev hemskickade.

Inga immigranter över 60 år släpptes in i landet. Änkor med minderåriga barn, kvinnor gravida med

utomäktenskapliga barn eller omyndiga gravida kvinnor, kvinnor med oäkta barn, ingen av dem

släpptes in om de inte hade någon som lovade att försörja dem. Detta medförde givetvis att stora

grupper unga och starka pigor och drängar emigrerade. Man släppte inte heller in några

prostituerade i landet. Man ville inte ha några som skulle kunna leva på bidrag, dessa ansåg man vara

börda för landet. De som klarade alla förhör, hälsovårdkontroller och allt annat, blev skeppade till

New Jersey, där järnvägarna tog de äventyrslystna immigranterna ut i det nya landet. För många bar

det först av till Chicago, för att senare resa vidare till, till exempel, Kansas och Minnesota.

Efter många års förfall förvandlades Ellis Island till ett storartat museum över invandringsepoken i

synnerhet och migration i allmänhet. Föremål, brev, röster – och så alla dessa ansikten, alla dessa

människor från alla dessa länder som här mötte sitt nya liv. Inskrivningssalen, förhörsrummen,

bagageavdelningen med amerikakoffertar, bylten och korgar; över 100 miljoner amerikaner har

förfäder som passerat genom detta filter, avsett att särskilja och återsända sjuka och kriminellt

belastade och andra oönskade personer. Omkring två procent fick vända i dörren till Det gyllene

landet.

Genom TV-serier, bilder, filmer och böcker har vi alla varit i New York. De cirka 170 filmer som enligt

Internet Movie Database har namnet New York i titeln är bara en bråkdel av alla dem som utspelar

sig i staden. Skyskraporna, polissirenerna, vattenposterna, människoblandningen, ångmolnen,

ljusskyltarna, brandtrapporna och de gula taxibilarna; det är som att stiga in i en bekant,

överväldigande scenografi. Vare sig vi har våra bilder från Batmans skräckfyllda Gotham eller skrattar

högt åt lille Kevin i ”Home Alone” när han springer genom Central Park, så lyckas man i Amerika och

speciellt i New York har ”made it big time”, (att lyckas, att bli en stjärna) ett uttryck som skapades

redan i början av 1900-talet.

Skyskraporna är Manhattans kännemärken och kraftsymboler och bildar nattetid en fantastisk ljus-

show. Det första riktiga höghuset uppfördes i 15 våningar vid Broadway för 110 år sedan, år 1889.

Med ny teknik inom järn och stålframställning kunde man börja bygga med detta material. De första

höga hus så kallade ”skyskrapor” byggde man på en bärande stålkonstruktion, och på grund av

stigande markpriser, började man bygga på höjden istället. Berömda Flatiron Building(1) från 1902 i

korsningen Broadway/Femte avenyn var med 20 våningar högst 1902, men överskuggades snart av

Singer Building(2) 47 våningar och Woolworth Building(3) 60 våningar 1913. Och sedan fortsatte det

uppåt. Chrysler Building(4) från 1930 har 77 våningar, Empire State Building(5) stod färdig året därpå

med 102, och i World Trade Centers tvillingtorn(6) gick hissen ända till våning 110.

1. 2.

3. 4.

5. 6.

Hur gick det då för de svenska emigranterna i det okända landet? Var bosatte de sig? Vilka

yrken tog de? Fick nybyggarna det bättre än hemma i Sverige, eller var resan förgäves?

Många av de svenska emigranterna var ute efter jord att bruka. Jorden öster om Mississippi var

uppodlad och såldes bara privat. Priset som rådde hade inte de fattiga svenskarna råd att betala. När

Homestead-lagen infördes 1862 innebar det att immigranterna i USA fick gratis jord, med enda villkor

att bruka den i fem år. Homestead-jorden som delades ut fanns i en triangel till väster om Mississippi

och till öster om bifloden Missouri, och den jorden var inte dålig.

Det lockade verkligen de fattiga bönderna och torparna från Sverige, och det ledde till att det var där

de flesta kom att bosätta sig. De tidiga svenska immigranterna kom oftast från landsbygden, och det

ledde till att de även i det nya landet sökte sig till den amerikanska landsbygden. Att bruka jorden var

det de hade gjort i hela sitt liv, och säkert deras förfäder också, så det var självklart att de skulle

fortsätta livnära sig på det i Amerika. De kombinerade även jordbrukandet med skogarbete, liksom

de gjort hemma i Sverige.

Men de flesta svenska emigranterna, mer än varannan, flyttade däremot till städerna. De flesta

bodde i Chicago, New York, Minneapolis och Seattle. Många emigranter fick ta enkla arbeten i

industrier, bygga järnvägar etc. Men en del gick längre än så. Till exempel lyckades flera svenskar bra

inom byggnadsbranschen, flera stycken blev byggmästare. Andra framgångsrika industrier ledda av

svenskar var till exempel möbelsnickerier.

De svenskar som bodde i städerna bodde givetvis mycket tätare än de som bodde på landsbygden.

Detta ledde till att städerna blev centrum för den svenska kulturen. De samlades för fester för att

bevara svenska seder. Många invandrare isolerar sig för de infödda, i det här fallet amerikanerna. Så

gjorde även svenskarna, och de höll sina grupper samman genom det svenska språket, svenska seder

och svensk religion. De byggde bland annat kyrkor tillsammans, som sammanhöll dem. Det fanns

även ett flertal svenska tidningar, med nyheter hemifrån. På så sätt bevarades det svenska språket i

större utsträckning och många lärde sig aldrig det engelska språket.

Inom industrin var det snickeri- och sågverksverksamhet, som var det vanligaste arbete. Murare och

andra hantverksyrken var också vanligt, mestadels var det män som jobbade.

Bönder som fått jorden, men inte hade pengar att köpa redskap, tog ofta tillfälliga arbeten såsom

rallare(järnvägsbyggare) och skogsarbetare. På så sätt fick de pengar till att bruka jorden, och bygga

upp sitt nybygge. Kvinnan tog hand om hemmet när maken var ute och tjänade in pengar på

rallarbyggen. De flesta kvinnorna höll sig till hushållsarbete. Några arbetade även som sömmerskor

och tvätterskor. Svenska kvinnor i hushållet var så vanliga, att det fanns uttrycket ”The swedish

maid”. De flesta av de svenska emigranterna fick det till slut bättre än hemma i Sverige. Arbeten

fanns att få i och med att industrialiseringen utvecklades, och järnvägsnätet byggdes ut.

Frågor:

1. Vad var de svenska emigranterna ville när de kom till Amerika? 2. Vad var Ellis Island och vad gjorde man där? 3. En del emigranter blev inte insläppta i Amerika, vem var de och varför? 4. Blev alla svenska emigranter bönder eller vad hände med dom?

5. Vad var det för material och teknik som skapades för att kunna bygga höga hus?

6. Varför började man bygga hus på höjden?

7. Många svenskar umgicks med varandra. Vad gjorde dom och hur såg detta ut?

8. Vad arbetade de med i Amerika?

9. Hur klarade de av språket?

10. Hur gick det för kvinnorna?

11. Var det några svenskar som lyckades uppnå sin dröm eller mer?

12. På vilket sätt kan man se att industrialiseringen var en bra sak för emigranterna?