Musik för miljoner

1

P R O V L Ä S N I N G


2

Musik förMiljoner

Musik för miljoner© 2006 Författaren och Uppsala Publishing House AB

Adress: Uppsala Publishing House, Box 2070, 750 02 Uppsala

Tel: 018-55 50 80, Fax: 018-55 50 81

e-post: [email protected], www.uppsala-publishing.se

Omslagsbilder: huvudbild: EM Nordic (gitarrhuvudet), små bilderna: Hagströms arkiv (Carl Jularbo, Albin Hagström), M. Ochs/Redferns (Elvis Presley), Caj Högberg (ABBA), Anders Barke (Frank Zappa)

Omslag: Daniel Åberg

Författarfoto omslagets baksida: Kent Pehrzon

Grafisk form: Daniel Åberg

Upplaga: 1:2

ISBN-13: 978-91-7005-321-4

Tryckeri: Bulls Graphics, Halmstad 2007

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

BILdföRteckNINGAnders Barke 37, 103, 106 (t h), 136

Anders Hanser/Premium Publishing 129

Anders Roth/Premium Publishing 108

Arne Johansson 38, 42 (nederst), 51, 52, 53, 61, 62, 67, 88, 89, 90 (överst, nederst t v),

91 (nederst), 95, 131, 135

Bons Nisse Andersson 141

Caj Högberg 124, 126, 127

Claes af Geijerstam 128

Columbia Records (Aerosmith) 72

EM Nordic 137 (nederst t v & t h)

EMA Telstar 101

Franz Ferdinand 144

Frituna Prod 97 (nederst)

Georg Wadenius 133

Gunnar Holmberg 57

Hagströms arkiv 13, 14, 15, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 24, 25, 27, 29, 30, 31, 33, 34, 35, 36, 39, 40, 41, 42 (överst), 43, 45, 46, 47, 49, 60, 63, 64, 65, 66, 68, 69, 70, 74, 76, 79, 85, 86, 87 (överst, nederst t v), 90 (nederst), 91 (överst), 92, 93, 98, 99, 100, 102, 105, 106 (t v), 110, 111, 112, 113, 114, 115, 116, 118, 121, 122, 130, 137 (mitten t h)

Hagströms arkiv (Los Atilas) 72

Hagströms arkiv/Anders Barke 12

Hasse Mattsson 140

Jan Runefelt (målning) 4, 7

Kent Pehrzon 11

Lennart Runnding 87 (nederst t h)

Mattias Edwall 142

Metronome Records 83

Michael Ochs Archives/Redferns 84

Mikael Jansson 73, 81, 94, 125, 138

Neutron Records (ABC) 72

Owe Thörnqvist 82

Paolo Proserpio 137 (mitten t v)

Posten Frimärken 134, 139

RCA Records 96

Sloan Music (överst) 137

Sundazed Records 97 (överst)

Sven Magnusson 48, 50, 54

Søren Solkkær Starbird 143

Torbjörn Calvero/Premium Publishing 132

Virgin/EG Records (Roxy Music) 72

Älvdalens hembygdsförening 44

3


År 2004 gav Posten ut en serie postkort

med Hagström-gitarrer som motiv.

Musik förMiljoner

Uppsala pUblishing hoUse ab

Mikael Jansson

Summary in English

An English summary of this book, incl. captions, is available as a downloadable pdf format file at http://www.uppsala-publishing.se

Engelsk sammanfattning

En engelsk sammanfattning av denna bok, inkl. bildtexter, finns tillgänglig som pdf-fil på http://www.uppsala-publishing.se


4

föRORd 8

1905–1929 13Spelade på danser 13

Bortskrapad adressetikett 15

från cyklar till kastruller 16

Oslo första utlandsfilialen 17

Radiosändningar och danslokaler 19

ökad efterfrågan på instrument 20

1930–1939 23Många långvägare 24

Aktiv kommunikation 26

Jularbos butik Hagströms första 28

Specialbyggen för dragspelskungen 30

köpte upp konkurrenten 30

USA-kontor i Rockefeller center 32

Carl Jularbo (1893–1966) 33Eberhardt ”Ebbe” Jularbo (1915–1991) 33

1940–1949 37Svenska underleverantörer 38

film- och fotbollsintresserad 39

dansbaneeländet 40

Butikskedjan expanderar 41

Utbildade påläggskalvar 42

fabriker i falun och Orsa 43

Hagström Musikskola utbildade 70 000 svenskar 49

Dalarna ett dragspelslandskap 58Erik Frank (1915–2005) 60

1950–1959 63förgiftad av gammalt vaccin 63

Skötte firman per telefon 65

Butiker från kiruna till Malmö 66

dragspelen ut – elgitarrerna in! 68

Lånade från flygplanet draken 71

Prisvärda alternativ 71

Entreprenören Albin Hagström – passion, kommunikation och sparsamhet 74Uppsala – den svenska elgitarrens vagga 78Owe Thörnqvist 81

1960–1969 85Bra kvalitet till rätt pris 86

ett års väntetid på gitarrer 88

Idéer och kreativitet 89

Började utveckla elektronik 91

Ljudprov tvärs över älven 92

INNeHåLL

5


Schism gav konstruktörsbyte 93

James D ́Aquisto (1935 –1995) 94Elvis Presley (1935–1977) 96Jimi Hendrix (1942–1970) 98Noel Redding (1945–2003) 98Björn Skifs 100Ingvar Karlsson (Sven-Ingvars) 102Frank Zappa (1940–1993) 104

1970–1983 109Sista dragspelen grävdes ned 109

Såväl thorleifs som Hoola Bandoola 110

Scenljud i stereo 112

Swede-gitarren största framgången 113

Syntarna gör sitt intåg 115

PR-succén sålde dåligt 115

Stort utländskt distributionsnät 116

Gigantisk omstrukturering 117

exportandelen minskade 118

Avknoppningsföretag startade 119

Från 15 till 1 500 000 watt 120ABBA och Hagström 124Claes af Geijerstam 127Rutger Gunnarsson (ABBA m fl) 129Larry Coryell 130Georg Wadenius 133

1984–2006 135Albin Hagström står staty 136

Hagströmpris och -stipendier 138

frimärken och postkort 139

Japanska prototyper 141

Magnus Sveningsson (The Cardigans) 142Tore Johansson 143Nick McCarthy (Franz Ferdinand) 144

LItteRAtUR 146


6

föRORd

Statsminister Per Albin Hansson skapade folkhemmet, Ikeas Ing-var kamprad möblerade det – en gammal men likafullt fyndig formulering.

Man kan med fördel lägga till att Albin Hagström och hans företag försåg det med musik. Musik för miljoner.

Musik för miljoner kronor – inte minst på export.Musik för miljoner musikutövare i form av instrument och tillbehör.

Och som resultat av detta:Musik för miljoner och åter miljoner lyssnare.

Albin Hagström (1905–1952) har hamnat litet i skuggan av många andra av det förra seklets stora svenska entreprenörer. Han var inte en traditionell verkstadsindustrialist, utan han skapade en alldeles egen och totalt dominerande industri i en alldeles ny bransch och kompletterade den med en detaljistkedja i samma nya bransch och därtill ytterligare ett antal servicefunktioner kopplade till dessa. det är inte ett vågat på-stående att säga att i stort sett alla svenska amatör- eller yrkesmusiker över 35–40 år någon gång har ägt eller använt ett instrument eller annat stycke musikutrustning som antingen tillverkats, importerats eller sålts av företaget Hagström.

Undertecknad började själv sitt aktiva musicerande runt 1970 med en ljusblå Hagströmtillverkad kent-bas samt en 50-watts Selmer-förstärkare och -högtalare importerade av Hagström. Mitt första band innehöll även bland annat ett Pearl trumset, en Gibsongitarr och en fenderförstärkare, också de importerade av Hagström, samt en ljudanläggning bestående av en Selmer-förstärkare, en kent ekoapparat och två pelarhögtalare, allt från Hagström! Utrustningen i de andra banden i hemstaden var ungefär likartad, vill jag minnas.

7


När Hagström var som störst på 1950-talet hade själva tillverknings- och försäljningsföretaget bort emot 500 anställda. till dessa kommer alla tim- och extraanställda i över 40 butiker – kanske lika många de – samt alla de timanställda som arbetade som lärare i Hagströms Mu-sikskola och därtill något hundratal personer främst i Älvdalsbygden som hemarbetade med att montera och färdigställa olika detaljer till dragspelen.

det började med dragspelsimport i liten skala på 1920-talet, fortsatte med egen tillverkning från 1930-talet och när dragspelets betydelse avtog och rock- och popmusiken tog över på 1960-talet, den som fordrade mer avancerad elektronisk teknik, då klarade Hagström av även det teknikskiftet.

När företagets musikverksamhet upphörde 1983, hade omkring 700 000 Hagströmdragspel kommit ut på marknaden (ett antal av dessa var dock importerade), och närmare 130 000 elbasar och -gitarrer byggts.

det här är berättelsen om den driftige entreprenören Albin Hagström, som blott tonårig lade grunden till detta svenska musikimperium, vars fäste fanns i Älvdalen i norra dalarna. Bygderna väster och norr om Siljan är klassiska svenska entreprenörsbygder – som dock ofta hamnar i skuggan av Småland. Men här fanns eller finns, förutom Hagström, en mängd småföretag kring skinnframställningen i Malung, snickeriföretag i dala-floda och på andra orter, postorderlegender som clas Ohlson och J P åhlén i Insjön. eller cykelfabriken kroon i Vansbro, frost Matts Mattsson i Mora som grundade ett VVS-imperium och finn Anders Andersson som startade knivsmidet i Mora. Många företag är sprungna ur nödvändigheten av att komplettera ett magert jordbruk och små skogslotter med ytterligare inkomstkällor.

I dag talas det ofta om ”det svenska musikundret” och ”den svenska musikexporten”. det handlar då inte minst om populära mångmiljonsäl-jande skivartister som ABBA, Roxette och the cardigans, om produ-center/kompositörer/arrangörer som tore Johansson eller Max Martin eller om gitarristexporter som Georg Wadenius, Yngwie Malmsteen och Ulf Wakenius. Praktiskt taget alla dessa har någon form av relation till Hagström.


8

den svenska kommunala musikskolan anses ha stor del i det svenska musikundret. Sannolikt köpte många av dess elever sitt första instrument i en Hagströmbutik. Men innan de kommunala musikskolorna kommit ur startgroparna gav Hagströms egen musikskola över 70 000 svenskar en första start, oftast på dragspel till irritation för de finkulturella, men även på andra instrument.

När Hagström var som störst försåg företaget musikanter världen över med bra verktyg till rimliga priser. Merparten av Hagströms produktion, vissa år upp emot 90 procent, gick på export, huvudsakligen till övriga europa och till Nordamerika, men även till Asien. Hagström befann sig i utvecklingens framkant redan under dragspelsepoken, såväl tekniskt som designmässigt. företaget var under 1970-talet också bland de första att försöka koppla samman traditionell teknik (gitarr) med spetsteknik (synthesizer), liksom att bygga för sin tid avancerade anläggningar för scenljud i stereo.

Namnet och varumärket Hagström lever vidare, ett kvartssekel efter att företagets musikverksamhet upphört. Gitarrerna är eftertraktade samlarobjekt. Hagströminstrument ställs ut på museum och Albin själv har blivit staty. år 2005 började ett amerikanskt företag att producera Hagströmgitarrer, byggda i kina men godkända av familjen Hagström.

denna bok gör inte anspråk på att berätta allt om företaget. till det skulle behövas fyra, fem tjocka volymer. Min ambition är att översiktligt skildra en enastående svensk entreprenör och ett framgångsrikt svenskt exportföretag, satt i ett kultur- och nöjeshistoriskt sammanhang. dessutom finns eller är under arbete ett antal mer vetenskapligt forskningsinriktade skrifter, uppsatser och avhandlingar, som bland annat berör dragspels- och gitarrproduktionen samt musikskolorna.

Jag vill rikta några särskilda tack till personer och organisationer utan vars stöd denna bok inte hade kunnat bli av:

karl erik Hagström, som vänligt och generöst delat med sig av både minnen och material, och hans gästfria hustru Maria. Älvdalens kom-mun, genom näringslivschefen Gunnar Barke och It-samordnaren Anders Barke, som har stöttat detta bokprojekt. Albins sonson karl erik Hagström Jr och Albins dotter kärstin Heikkinen Hagström. Stefan Nyqvist, Hag-strömentusiast i Älvdalen, Hasse Mattsson, mångårig Hagströmanställd i Uppsala, Ulf Zandhers i Göteborg och Arne Johansson i östersund,

9


båda Hagströmgitarrsamlare, och naturligtvis också alla de personer – före detta anställda, entusiaster och artister – som nämns i boken och som vänligt ställt upp för intervjuer. förlaget Uppsala Publishing House med Lars-Olof Naessén, dragspelande redaktör för denna bok, kajsa forsberg Lindroth som granskat manus med falkögon och daniel Åberg, grafisk formgivare. EM Nordic som har bistått med material kring de nya gitarrerna.

Sparbanksstiftelsen i dalarna, vars stipendium gjorde det möjligt för mig att skriva denna bok. Min arbetsgivare Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som gav mig tjänstledigt för att kunna skriva.

Sist men inte minst min familj: min fru Margaretha och mina söner Hen-rik och Gabriel, som har stått ut med mig under min skrivande period.

Uppsala hösten 2006Mikael Jansson


10 Carl Jularbo – Sveriges genom tiderna störste dragspelskung.

11


1930–1939

Med 1930-talet kom depressionen och de utländska valutorna var inte längre så gynnsamma i kurs i förhållande till den svenska kronan. Att importera dragspel med förtjänst blev allt

svårare, och det var då som Albin Hagström började leka med tanken att sätta upp en dragspelsfabrik hemma i Älvdalen. Våren 1932 med-delade han sina planer att starta fabrikstillverkning av dragspel. detta var ju en mycket djärv tanke, eftersom vare sig chefen själv eller den arbetskraft som fanns att tillgå på orten hade så mycket praktisk erfa-renhet av fabriksdrift och fabriksarbete. Men en mycket typisk reaktion från Albin Hagström: inget var omöjligt och problem var till för att lösas.

Just detta problem löste Albin genom att efter en tid hämta upp två italienska dragspelsbyg-gare, Virgilio Verri och Orlando Gratti. Med dessas hjälp kunde Hagström i nybyggda lokaler om två plan plus källare, upp-förda på en nyss inköpt tomt i centrala Älvdalen, sätta upp en fabrik med alla de avdelningar som verksamheten behövde.

Älvdalen var vid denna tid en ganska typisk svensk ort i brytningstid. Porfyrindustrin hade passerat sin höjdpunkt, jordbruket bestod i huvudsak av mindre gårdar och torp,

De första dragspelen som Carl Jularbo an-skaffade från Hagström var av det italienska märket Ranco.


12 Carl Jularbo – Sveriges genom tiderna störste dragspelskung.

Erik Frank – den svenska dragspelsjazzens konung, som skrev Novelty Accordeon.

13


1940–1949

Vid ingången av 1940-talet var Hagström en stor arbetsgivare, med flera hundra anställda i fabriker och butiker (många bu-tiksanställda var dock anställda av butiken direkt). Albin Hag-

ström förefaller också ha varit en för sin tid framsynt arbetsgivare, även om han nog inte lade bort titlarna med all sin personal, utan för flertalet var ”direktör Hagström”. kanske kan man beskriva honom som en mo-dern brukspatron som hade rötterna, inte i en ärvd förmögenhet, utan i sitt starka entreprenörskap. tack vare Albin Hagström hade Älvdalen också växt från en liten kyrkby till ett fabrikssamhälle, där dragspels-fabriken i många stycken hade tagit den roll som de gamla järnbruken hade på bruksorterna.

Wilbert Grund, som också började som 14-årig budpojke i företaget men avancerade och bland annat fick ansvar för att sätta upp Hag-

Barnens dag i Älvdalen i början av 1940-talet – och det är klart att Hagström fanns med i kortegen.


14

kursdeltagare blockerade växelnMagnusson minns att när Hagström skulle ha sin första dragspelskurs i

Karlskrona i slutet av 1940-talet så satte man in en liten annons i Blekinge

Läns Tidning. Det lokala Musikerförbundets artistförmedlare hade lovat att

ta emot anmälningar, men han blev så till den grad nedringd att Televerket

tvingades att tillfälligt stänga av hans telefon – inte mindre än 300 intres-

serade ville gå denna kurs!

”Dragspel var ett ungdomens instrument, ett riktigt popinstrument, vid

den här tiden. Men motståndet var också stort, och det var inte alltid ansett

som fint. Jag spelade själv en del i radio, och då skulle man i förväg skicka in

programmet man skulle spela. Och man fick bara spela kultis på dragspel

i radio – vals, hambo, schottis – inte ens Taubemelodier godkändes, vill jag

minnas. Så radion styrde också ”finkulturens” negativa bild av dragspels-

Kursavslutning i Borlänge i slutet av 1940-talet – dragspelandet var närmast en folkrörelse.

15


musiken genom att stoppa alla försök

att spela något annat än kultis, låt vara

att man som soloartist kunde få spela

något av Frosini eller Deiro”, säger Sven

Magnusson.

Planerade USA-kursKursverksamheten var så framgångsrik

redan från start att Hagström till och

med hade planer på att dra i gång

kursverksamhet i svenskbygderna i

USA, berättar Sven Magnusson som fick

erbjudande av Albin själv om att åka

över Atlanten för att ta hand om den

verksamheten. Av olika skäl realiserades

dock aldrig dessa planer. Däremot hölls

det kurser både i Norge och Danmark.

”Vi startade också gitarrkurser. De få

gitarrskolor som då fanns var mest in-

riktade på klassiskt melodispel, inte på

ackordsackompanjemang. Sådant var det bara Frälsningsarmén som syss-

lade med på den tiden, och de var väl självlärda”, säger Sven Magnusson.

Många av butikerna startade också kurser i andra instrument. Sven Magnus-

son skrev själv kursböcker för elorgel, som var populärt på 1960-talet, och

senare även för keyboard. Och i Växjöbutiken jobbade tidvis bland andra den

kände dansbandskapellmästaren Ingmar Nordström som saxofonlärare.

Med tiden började Hagström Musikskola att samarbeta med olika bildnings-

förbund lokalt. Dessa kunde, till skillnad från Hagström, uppbära statsbidrag

för kursverksamheten.

Illa sedda av kulturelitenMen Hagström Musikskola var ofta illa sedd av musiklärare och studiele-

dare både inom bildningsförbunden och inom kommuner och stat. Skälet

var, vilket de inte stack under stol med, att Hagströms utbildning hade sin

Vår yngste elev, vad blev av den gossen? Jo, ”Nippe” Sylvén är en av landets finaste jazzorganister, känd bl a från 70-talsgruppen Gimmicks och som kapellmästare i olika TV-program.


16

företaget rullade på, dragspelen utgjorde ännu ryggraden i verksamhe-ten och när svenska folket dansade så var det, inte minst på landsbygden, fortfarande ofta dragspelsmusik och gammaldans som hördes runt dans-banor och festplatser, även om jazz och swingmusik hade börjat smyga sig in i den moderna dansmusiken. ett tidens tecken var också att Ac-cordia-fabriken i Råsunda slog igen i mitten av 1950-talet. försöken med tillverkning i finland och USA hade också slagit fel, mycket på grund av den protektionistiska byråkrati som grasserade strax efter andra världskri-get. Men eftersom Hagström sålde även sträng-, blås- och slaginstrument, musikelektronik och noter så var företagets dominans ohotad.

dragspelen ut – elgitarrerna in!Äldste sonen Karl Erik Hagström fick ännu stå på tillväxt, men efter avslutad skolgång och värnplikt kom han in i företaget 1955. Bland hans tidigare uppdrag var att 1958 resa till USA för att sälja dragspel, för att lära sig den internationella musikbranschen och för att, som man skulle säga i dag, sköta omvärldsbevakningen. Helt i linje med den sparsamma inställningen fick han med sig ett antal spel att sälja, och det var för-tjänsten av denna försäljning som också skulle bekosta hans uppehälle

Inte bara dragspel ... Arne Domnérus testar Graftons altsax i plast.

17


Den allra första annonsen för Hagströms elgitarrer, publicerad i bl a Teknikens Värld, en tidning som lästes flitigt av unga män.

i USA. Så ”over there” köpte han en begagnad Plymouth och började resa runt på den amerikanska kontinenten, ”jag besökte alla delstater utom Alaska och Hawaii” – men att sälja dragspel var inte längre så enkelt, visade det sig. Som han själv drastiskt konstaterar: ”jag höll på att svälta ihjäl”. kanske en lätt överdrift, men han kunde vid sin


18

En amerikansk kung och en svensk Viking – Elvis och Hagström.

19


1960–1969

I drygt 30 år hade dragspelen utgjort fundamentet för Hagströmkon-cernen, men med 1960-talet stundade nya tider. karl erik Hagström hade erfarit under sina USA-resor att elgitarrerna höll på att överta

dragspelens dominerande roll, och han hade fått den övriga ledningen i Älvdalen med på noterna: elgitarrtillverkningen var på väg in, drag-spelsfabrikationen på väg ut. Att det dessutom behövdes tre, fyra gånger så mycket arbetskraft för att framställa ett dragspel som en elgitarr på-verkade ju också lönsamheten.

Hagström tillverkade i Sverige aldrig några egna akustiska gitarrer, även om man då och då ser sådana med Hagströmlogotypen på. dessa gitarrer kommer alla från den skånska instrumentfabriken Bjärton, som grundades strax efter kriget av Sigvard Nilsson i Bjärnum utanför Hässleholm, och som fram till dess huvudsakligen tillverkat kontraba-sar. Omkring 1960 hade Bjärton också försökt sig på att bygga några elgitarrer, med pickupchassin som man köpt från Hagström. Hagström

Karl Erik Hagström och Roland Beronius visar upp Hagströms gitarrer på musikmäs-san i Frankfurt, troligen 1961. Gitarren de håller i är en Bjärton elgitarr med pickuper från Hagström.


20

Musik för miljoner

Documents

Transcript of Musik för miljoner